Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 33 i fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen,

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1268/1999 av den 21 juni 1999 om gemenskapsstöd för föranslutningsåtgärder för jordbruket och landsbygdens utveckling i kandidatländerna i Central- och Östeuropa under föranslutningsperioden(1),

–   med beaktande av Akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska Unionen och om anpassning av fördragen(2),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare(3),

–   med beaktande av rådets beslut 2004/281/EG av den 22 mars 2004 om anpassning av akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen, till följd av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken(4),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 864/2004 av den 29 april 2004 om ändring av förordning (EG) nr 1782/2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system med direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, och om en anpassning av den med anledning av anslutningen av Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien till Europeiska unionen(5),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken(6),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU)(7),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 318/2006 av den 20 februari 2006 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker(8),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(9).

–   med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 2012/2006 av den 19 december 2006 om ändring och rättelse av förordning (EG) nr 1782/2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordning (EG) nr 1698/2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU)(10),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A6-0037/2007), och av följande skäl:

A.  Utvidgningen 2004 ökade avsevärt Europeiska unionens jordbruksareal (med ungefär 27 %), antalet jordbruk (med ungefär 60 %) och antalet arbetstagare inom jordbruket (med ungefär 57 %), vilket stärkte produktionspotentialen och jordbrukets roll. Den ökade avkastningen per hektar vid livsmedels- och foderproduktionen gör det möjligt att frigöra tillräcklig areal för produktionen av biomassa, vilket har bidragit till en ytterligare differentiering av det europeiska jordbruket och landsbygdsstrukturen. Denna process förstärktes och fördjupades vid Bulgariens och Rumäniens anslutning.

B.  Jordbruket i de flesta av de nya medlemsstaterna skiljer sig mycket från jordbruket i länderna i EU-15 när det gäller produktionsnivå och struktur samt jordbruksföretagens antal. Jämfört med de gamla medlemsstaterna är jordbruket också mindre effektivt och mindre tekniskt utvecklat samt mindre vertikalt och horisontellt integrerat.

C.  Jämfört med EU-15, spelar jordbruket en viktigare ekonomisk och social roll i de flesta av de nya medlemsstaterna, eftersom sektorns andel av bruttonationalinkomsten och andelen arbetstagare som arbetar inom sektorn ligger över genomsnittet i EU.

D.  I vissa av de nya medlemsstaterna är de jordbruk som helt eller delvis är inriktade på självhushåll av social, kulturell och miljömässig betydelse.

E.  De nya medlemsstaterna har framgångsrikt och smidigt integrerats på den inre marknaden, vilket medfört en avsevärd ökning av handeln med jordbruksprodukter och livsmedel i Europa. De nya medlemsstaterna har vederbörligen infört och genomfört veterinära och fytosanitära bestämmelser samt bestämmelser om livsmedelssäkerhet, allmän marknadsorganisation och andra horisontella bestämmelser, och det har därför inte varit nödvändigt att vidta några särskilda säkerhetsåtgärder.

F.  De nya medlemsstaterna fick bära stora sociala och ekonomiska kostnader när de skulle anpassa sig till och integrera reglerna för den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) och anpassa sig till konkurrensen inom EU. De föranslutningsmedel som stod till förfogande täckte bara delvis kostnaderna för anpassnings- och integrationsprocessen före anslutningen. Anslutningen till EU avslöjade de nya medlemsstaternas allmänna problem med ekonomi och konkurrenskraft. GJP har inte fullt ut kunnat bidra till en lösning av dessa problem.

G.  GJP medförde utveckling och avsevärda förändringar i de nya medlemsstaternas jordbruk. En del problem och spänningar har uppstått, huvudsakligen beroende på att den gemensamma jordbrukspolitikens regler inte tillräckligt stöder utvecklingen av en balanserad hållbar jordbrukssektor, särskilt när det gäller djurhållning, trädgårdsodling och integration uppåt och nedåt i kedjan.

H.  Anslutningsakten införde en lång infasning (nio år), med en låg startnivå (25 % av den nivå som tillämpas inom EU) för de direkta betalningarna i de nya medlemsstaterna, fastän reglerna för den inre marknaden och bidragen till budgeten gäller fullt ut för dem. Kostnads- och inkomstnivåerna i de nya medlemsstaterna rättfärdigar inte denna nivå av differentiering, som resulterar i ojämlika villkor för de nya medlemsstaternas jordbrukare i konkurrensen.

I.  De problem som de nya medlemsstaterna bör ta itu med är framförallt sådana som kräver strukturella förändringar för att stärka konkurrenskraften. Åtgärder inom ramen för GJP avseende inkomststöd och prisgarantier bidrog avsevärt till att konkurrenskraften stärktes.

J.  Kommissionen och rådet har varit sena eller ovilliga när det gäller att förstå de nya medlemsstaternas särskilda problem och erbjuda nödvändig hjälp (till exempel problemen på marknaden för frukt och grönsaker, särskilt när det gäller bär, körsbär och äpplen, Rysslands och Ukrainas oberättigade förbud mot import av polska varor, ändringen av och det föreslagna avskaffandet av interventionsreglerna för majs, honungsimport från tredje länder).

K.  Det faktum att producenterna i de nya medlemsstaterna i alltför liten utsträckning är delägare i bearbetningsindustrin och att distributionskedjorna missbrukar sin dominerande marknadsställning begränsar kraftigt jordbrukarnas konkurrenskraft, möjligheter till samarbete och integration.

L.  Åtta av tio nya medlemsstater valde systemet för enhetligt arealstöd (SAPS) för direktstödet.

M.  Behovet av gemenskapsstöd till landsbygdsutveckling i de nya medlemsstaterna var betydligt större än de tillgängliga budgetanslagen för perioden 2004–2006, samtidigt som genomförandebestämmelserna för programmen för landsbygdens utveckling begränsade ett dynamiskt utnyttjande av gemenskapsbidragen. Dessa faktorer har avsevärt försämrat resultaten av GJP:s andra pelare i de nya medlemsstaterna och detta kan fortsätta att bli fallet också i den nya budgetplanen.

Smidig integration, fördelar för båda sidor

1.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att jordbruks- och livsmedelssektorn i de nya medlemsstaterna på ett genomgående och smidigt sätt har integrerats i Europeiska unionens inre marknad.

2.  Europaparlamentet understryker att utvidgningen 2004, trots att den ledde till störningar på jordbruks- och livsmedelsmarknaderna i några av de nya medlemsstaterna, i hög grad bidrog till utvecklingen och expansionen av väletablerade marknadsförbindelser i de 25 medlemsstaterna som helhet.

3.  Europaparlamentet påpekar att jordbruks- och livsmedelssektorn i både de nya och gamla medlemsstaterna åtminstone delvis gynnades av utvidgningen – aktörerna i de nya medlemsstaterna gynnades av den ökade nivån på jordbruksstödet och de ökade handelsmöjligheterna, medan man i de gamla medlemsstaterna kunde notera förbättrade resultat för livsmedelsindustrin och den internationella handeln samt ökade investeringar och en ökad omsättning inom detaljhandeln, framför allt under perioden före anslutningen.

4.  Europaparlamentet anser att integrationen av de nya medlemsstaterna överlag har varit framgångsrik, men att situationen inte alltid är entydig, eftersom inkomstsituationen inte har förbättras för alla jordbruksföretag. Parlamentet påpekar att ökningarna av inköpspriserna och subventionerna till en del kvittades av kraftigt ökade produktionskostnader (till exempel ökade priser på bränsle, energi, gödselmedel, växtskyddsmedel och maskiner).

5.  Europaparlamentet understryker att utvidgningen inte ökat risknivån när det gäller livsmedelssäkerhet, djur- och växtskydd och noterar att standarden och effektiviteten när det gäller de behöriga myndigheternas arbete i de nya medlemsstaterna i vissa avseenden är bättre än EU-genomsnittet.

6.  Europaparlamentet noterar att utvidgningen 2004 inte har medfört någon orimlig börda för budgeten för GJP, och att den inte har krävt några större förändringar i EU:s budget. Besluten om att frysa jordbruksmarknaden och bibehålla direktstödet och finansieringsramen för 2007–2013 kräver uppoffringar grundade på solidaritetsprincipen från EU-15:s sida från och med 2007. Parlamentet påpekar vidare att producenterna i EU-15 till följd av Europeiska rådets beslut från december 2005 inte bara tvingats genomföra ytterligare åtgärder för att stärka den andra pelaren, såsom frivillig modulering, utan även drabbats av ytterligare budgetnedskärningar på grund av Bulgariens och Rumäniens anslutning.

7.  Europaparlamentet beklagar att det varken 2004 eller 2007 beviljades högre anslag till utvidgningen, och att man inte ens nådde upp till den nivå som ursprungligen planerades.

Tillämpningen av GJP i de nya medlemsstaterna

8.  Europaparlamentet noterar att de avsevärda skillnaderna mellan jordbrukssektorerna i de nya medlemsstaterna ger utslag i skillnader både när det gäller vilka resultat som uppnås genom GJP och omfattningen och storleken av de utmaningar som de står inför.

9.  Europaparlamentet noterar att gemenskapsbestämmelserna efter utvidgningen av EU 2004 med 10 nya medlemsstater inte anpassades på lämpligt sätt till de nya förhållanden som råder på vissa marknader (till exempel på marknaderna för bär och för stärkelse).

10.  Europaparlamentet noterar att anpassningen till villkoren och bestämmelserna för den inre marknaden samt tillämpningen av GJP – särskilt när det gäller veterinära och fytosanitära åtgärder, livsmedelssäkerhet, organisation av gemenskapsmarknaden och andra horisontella regler – har krävt stora ansträngningar från jordbrukare och förvaltningar i de nya medlemsstaterna.

11.  Europaparlamentet anser att kommissionen under flera månader inte har ägnat tillräcklig uppmärksamhet åt embargot mot export av polska jordbruksprodukter till Ryssland och Ukraina och inte har vidtagit effektiva åtgärder för att häva embargot.

12.  Europaparlamentet noterar att de EU-finansierade föranslutningsprogrammen visserligen bidrog till förberedelserna inför tillämpningen av GJP och att programmen för partnersamverkan var nyttiga, men att de ursprungliga målen bara delvis uppnåddes och att gemenskapsåtgärderna inte var särskilt effektiva.

13.  Europaparlamentet erinrar om att det särskilda föranslutningsprogrammet för jordbruket och landsbygdens utveckling (Sapard) blev kraftigt försenat och dess räckvidd blev begränsad, i huvudsak beroende på de komplicerade kraven, försenade beslut från kommissionen och från myndigheterna i de nya medlemsstaterna.

14.  Europaparlamentet noterar att vissa nya medlemsstater står inför avsevärda svårigheter vid genomförandet av gemenskapens program för landsbygdens utveckling, beroende på programbestämmelsernas komplexitet och den administrativa bördan vid förvaltningen.

15.  Europaparlamentet bekräftar att direktstöden visserligen spelar en stor roll vid utvecklingen och anpassningen av de nya medlemsstaternas jordbrukssektorer, men den låga nivån på stöden under de första årens infasningsperiod hindrar nödvändiga anpassningar och leder dessutom till ojämlika konkurrensvillkor på den inre marknaden, vilket vissa företagare inte hade ekonomiska medel att bemöta.

16.  Europaparlamentet betonar att programmen för landsbygdsutveckling spelar en viktig roll såväl för en marknadsorienterad omställning av jordbruksföretagen, till exempel i fråga om bearbetning och saluföring av de egna produkterna eller på turistområdet, som för skapandet av försörjningsalternativ för dem som lämnar primärproduktionen inom jordbruket av ekonomiska skäl.

17.  Europaparlamentet noterar att direktstödens olika nivåer i EU-10 respektive EU-15 har lett till olika villkor och till att producenterna i flera nya medlemsstater tappat marknadsandelar även på sina hemmamarknader, men att detta framför allt beror på konkurrensen till följd av en ökad import och export från tredjeländer efter det att tullbestämmelserna ändrades.

18.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionens förbehåll gentemot de nya medlemsstaterna när det gällde de påstådda lageröverskotten vid tidpunkten för anslutningen till EU samt hoten om att utdöma ansenliga straffavgifter, i de flesta fall inte var motiverade utan grundade sig på felaktiga beräkningar. Inte på någon jordbruksmarknad observerades störningar av balansen som hade kunnat vara en följd av de alltför stora lager som påstods finnas.

19.  Europaparlamentet understryker att de nya medlemsstaterna tvingades att tillämpa kompletterande nationella direktstöd (CNDP-tilläggsutbetalning), vilket kan ses som en form av samfinansiering och näst intill en åternationalisering av gemenskapens direktstöd. Detta ledde till allvarliga politiska och ekonomiska svårigheter i många av de nya medlemsstaterna, eftersom stödet blev en stor börda för de nationella budgeterna och minskade möjligheterna att tillämpa system för statsstöd.

20.  Europaparlamentet påpekar att beroende på budgetkrav, och i strid med GJP:s allmänna mål och principer och moduleringsprincipen för EU-15, blev majoriteten av de nya medlemsstaterna tvungna att omfördela en del av sitt landsbygdsstöd från gemenskapen till det kompletterande nationella stödet (CNDP), såsom de har rätt att göra enligt anslutningsakten.

21.  Europaparlamentet hänvisar till synpunkterna från en del nya medlemsstater att det frikopplade arealbaserade stödet inte fullt ut bidrar till en balanserad utveckling och hållbarhet i deras jordbruk och att sektorspreferenser och/eller ett frivilligt kopplat stöd kan bli nödvändigt, åtminstone under en övergångstid, i vissa medlemsstater fram till 2013, vilket bör beaktas om det begärs. Europaparlamentet hänvisar i detta avseende till den framgångsrika användningen av helt eller delvis kopplat kompletterande nationellt stöd (CNDP) och tillfälligt statsstöd.

22.  Europaparlamentet noterar att majoriteten av de nya medlemsstaterna skulle vilja att systemet för enhetligt arealstöd (SAPS) fortsätter att tillämpas så länge som möjligt, eftersom övergången till systemet med samlat gårdsstöd (SPS) medför en extremt stor administrativ och teknisk börda. Detta passar också mycket bra in i en framtida politik med frikopplat stöd.

23.  Europaparlamentet anser att bestämmelser för tvärvillkor och krav på sunda jordbruksproduktionsmetoder och miljöförhållanden måste tillämpas i både de gamla och nya medlemsstaterna. Parlamentet föreslår därför att reglerna för tvärvillkor införs successivt för att tillämpas fullt ut i slutet av infasningsperioden. Parlamentet föreslår vidare att de nya medlemsstaterna skall erbjudas möjligheten att skjuta upp tillämpningen av tvärvillkoren fram till dess att infasningen av direktstödet upphör. Parlamentet föreslår också att kraven på bra villkor för jordbruk och miljö skall fortsätta att gälla åtminstone under perioden med systemet för enhetligt arealstöd, eftersom majoriteten av de nya medlemsstaterna kan ha svårt att uppfylla de komplexa och kostsamma tvärvillkoren.

24.  Europaparlamentet välkomnar att rådet har antagit kommissionens förslag om förlängning av systemet för enhetligt arealstöd till slutet av 2010 och om inkluderande av de nya medlemsstaterna i systemet för stöd till energigrödor.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband förenklingen och rationaliseringen av genomförandet av GJP, systemen för direktstöd och programmen för landsbygdsutveckling ta hänsyn till de problem som framför allt de nya medlemsstaterna brottas med och föreslå lämpliga lösningar, utan att för den skull frångå bestämmelserna för hur GJP skall genomföras.

26.  Europaparlamentet betonar att kommissionen i sina beslut rörande GJP bör ta större hänsyn till de nya medlemsstaternas särskilda problem och farhågor.

27.  Europaparlamentet uttrycker sin starka oro över kommissionens förslag nyligen att helt avskaffa interventionssystemet för majs från och med 2007. Parlamentet noterar att det sätt på vilket förslaget lades fram strider mot EU:s grundläggande principer med tanke på valet av tidpunkt, avsaknaden av en ordentlig utvärdering – särskilt vad gäller följderna av beslutet för den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål och de arealbaserade direktstöden – och avsaknaden av alternativ eller övergångsperioder. Parlamentet anser att ett för tidigt avskaffande av interventionssystemet för majs troligtvis skulle få allvarliga konsekvenser.

28.  Europaparlamentet anser att man i enlighet med andan i reformen av GJP från 2003 borde överväga att införa arealbaserade direktstöd för odlingen av bär avsedda för bearbetning och knyta detta till skyldigheten att delta i livsmedelssammanslutningar och producentorganisationer, samt att införa en skyldighet att sälja produkterna enligt avtal, vilket skulle kunna bidra till ökad konkurrenskraft för bärsektorn och en förbättrad av situation för medlemsstaternas jordbrukare , särskilt i Polen.

29.  Europaparlamentet anser att det krävs fler ändringar av jordbruks- och landsbygdsstrukturen i de nya medlemsstaterna och understryker att bestämmelserna för GJP och gemenskapsstödet måste ingå i denna process. Europaparlamentet betonar att det är av avgörande betydelse att de nödvändiga ändringarna sker successivt, eftersom det landsbygdspräglade samhället i jordbrukssektorn i de nya medlemsstaterna inte klarar alltför snabba och drastiska förändringar i sin produktions- och sysselsättningsstruktur.

Den gemensamma jordbrukspolitikens framtid i den utvidgade Europeiska unionen

30.  Europaparlamentet påpekar att nuvarande GJP inte lämpar sig för att lösa en stor del av de problem som rör jordbruket i ett utvidgat EU. Europaparlamentet anser att frikopplingen av direktstödet, som världshandelsorganisationen WTO tvingat fram, överlag ökar det europeiska jordbrukets marknadsorientering, men att det frikopplade direktstödet inte fullt ut bidrar till en hållbar jordbrukssektor och landsbygdsmiljö, varken i de nya medlemsstaterna eller i en stor del av EU-15. Europaparlamentet påpekar vidare att det antingen krävs tilläggsåtgärder eller ett skräddarsytt direktstöd.

31.  Europaparlamentet anser att det nuvarande systemet med direktstöd, särskilt i medlemsstater och regioner där specialiserade gårdar spelar en viktig roll för jordbruket, alltför mycket gynnar produktion på odlingsbar mark och inte tillräckligt bidrar till en hållbar djurhållning och inte gynnar eller underlättar de nödvändiga strukturella förändringarna.

32.  Europaparlamentet påpekar att i vissa sektorer i vissa nya medlemsstater ledde kvottilldelningen till att jordbruksproduktionen förblev konstant eller till och med minskade. Det faktum att de frikopplade stöden ledde till lägre kvoter utgjorde utöver infasningen ännu en nackdel för de nya medlemsstaterna när det gäller subventioner. Parlamentet påpekar vidare att detta är ett problem även i vissa gamla medlemsstater.

33.  Europaparlamentet anser att uppnåendet av GJP:s mål också hindras i den nya medlemsstaterna av en otillräcklig finansiering av landsbygdsutvecklingen, genom avsaknaden av ett effektivt risk- och krishanteringssystem och genom de alltför stränga gemenskapsbestämmelserna för statsstöd.

34.  Europaparlamentet betonar att GJP måste hållas kvar på gemenskapsnivå inom ramen för en reformerad GJP och att man bör hindra all åternationalisering. Parlamentet understryker emellertid att särskilda åtgärder som baseras på subsidiaritetsprincipen måste tillämpas. Parlamentet anser att det är nödvändigt att se över omfattningen, syftena, målen och principerna för GJP, inklusive den europeiska jordbruksmodellen, med hänsyn till jordbrukets mål och behov, landsbygdsområdena, jordbrukarna, konsumenterna och hela samhället i ett EU med 27 länder, i syfte att sätta in de nödvändiga ekonomiska resurserna och se till att dessa fördelas på ett korrekt, rättvist och fullt berättigat sätt.

35.  Europaparlamentet understryker att alla möjliga faktorer (till exempel konsekvenser av tidigare finansiella beslut, reformer av GJP, de nya medlemsstaternas erfarenheter, det europeiska jordbrukets mångfald och variation) måste vederbörligen tas med i beräkningen vid framtida reformer av GJP, särskilt under "GJP-hälsokontrollen" och den översyn efter halva tiden av finansieringsramen 2007–2013 som skall äga rum 2008–2009.

36.  Europaparlamentet understryker vidare att det är mycket viktigt att undvika beslut som tvingats fram bara genom försök att minska gemenskapens finansiering eller upprätthålla den tidigare finansiella situationen mellan medlemsstaterna.

37.  Europaparlamentet anser att produktionen av biomassa och bioenergi kommer att spela en strategisk roll i den framtida jordbrukssektorn i EU. Parlamentet efterlyser därför en ändamålsenlig EU-finansiering för att främja produktionen av biomassa på mark som inte längre behövs för livsmedels- och foderproduktion. Parlamentet erinrar om att det i de nya medlemsstaterna finns en stor kapacitet för detta och att produktionspotentialen i det utvidgade EU överlag har ökat.

38.  Europaparlamentet understryker att man bör fortsätta att uppfylla medlemsstaternas och regionernas särskilda behov, vilket inbegriper att finna lösningar på de nya medlemsstaternas problem och svårigheter, utifrån subsidiaritetsprincipen och med följande skräddarsydda instrument:

39.  Europaparlamentet anser att man måste säkerställa kompatibilitet med WTO under Doha-förhandlingarna inom ramen för EU:s förslag att minska handelshindren eller i utbyte mot att gå med på att de andra WTO-medlemmarna behåller sina interna stödnivåer.

40.  Europaparlamentet hänvisar till att tilläggstullar som läggs på enligt bestämmelserna om särskilda skyddsåtgärder (SSG) skulle kunna bli ett effektivt instrument för att skydda gemenskapsmarknaden mot alltför stor import och import till orimligt låga priser inom känsliga sektorer, inbegripet känsliga sektorer i de nya medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samband med de pågående WTO-förhandlingarna försöka få till stånd en lämplig ändring av det nuvarande tillämpningsområdet för de särskilda skyddsåtgärderna i förteckningen över medgivanden. Parlamentet hänvisar till att vissa av de nya medlemsstater har haft möjligheten att inom känsliga jordbrukssektorer tillämpa bestämmelser om särskilda skyddsåtgärder som inte ingick i den nuvarande förteckningen.

41.  Europaparlamentet förväntar sig att den framtida GJP inte bara tar hänsyn till behoven i ett utvidgat EU utan att den också blir lättare att förvalta, att den administrativa bördan för jordbrukarna och de nationella myndigheterna kommer att minska samt att en mer marknadsinriktad, miljövänlig produktion av säkra produkter kommer att gynnas, samtidigt som framtiden för det hållbara jordbruket tryggas.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och alla berörda aktörer att engagera sig i en öppen debatt och att lämna in framsynta förslag så att en hållbar framtid för jordbruket i det utvidgade EU kan byggas upp.

43.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens planer på att utarbeta en långsiktig framtidsstrategi för GJP efter 2013 som kan utnyttja de unika expansionsmöjligheter som det innebär med en ökning av den internationella handeln med jordbruksprodukter som beräknas bli dubbelt så stor som den totala ökning av världshandeln som förväntas under de kommande tre decennierna. Denna strategi bör även eftersträva en harmonisk utveckling av jordbruket i alla EU:s regioner, samtidigt som den tack vare gemensamma insatser från EU-15 och de nya medlemsstaterna gör det möjligt för jordbruket att uppfylla sina uppgifter såväl inom produktionen som på andra områden.

o
o   o

44.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas parlament och regeringar.

(1) EGT L 161, 26.6.1999, s. 87. (2) EUT L 236, 23.9.2003, s. 33. (3) EUT L 270, 21.10.2003, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2013/2006 (EUT L 384, 29.12.2006, s. 13). (4) EUT L 93, 30.3.2004, s. 1. (5) EUT L 161, 30.4.2004, s. 48. (6) EUT L 209, 11.8.2005, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 320/2006 (EUT L 58, 28.2.2006, s. 42). (7) EUT L 277, 21.10.2005, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2012/2006 (EUT L 384, 29.12.2006, s. 8). (8) EUT L 58, 28.2.2006, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 247/2007 (EUT L 69, 9.3.2007, s. 3). (9) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. (10) EUT L 384, 29.12.2006, s. 8..