Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2006/2230(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0129/2007

Ingivna texter :

A6-0129/2007

Debatter :

PV 09/05/2007 - 21
CRE 09/05/2007 - 21

Omröstningar :

PV 10/05/2007 - 7.10
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2007)0181

Antagna texter
PDF 238kWORD 63k
Torsdagen den 10 maj 2007 - Bryssel
Utvärdering av Euratom
P6_TA(2007)0181A6-0129/2007

Europaparlamentets resolution av den 10 maj 2007 om utvärdering av Euratom – femtio år av gemensam kärnkraftspolitik (2006/2230(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, undertecknat i Rom den 25 mars 1957 (Euratomfördraget),

–   med beaktande av ingressen i Euratomfördraget, som hänvisar till sitt ursprungliga syfte att inrätta en europeisk atomenergigemenskap som skall "skapa förutsättningar för utvecklingen av en effektiv kärnindustri som väsentligt ökar energiproduktionen, moderniserar tekniken och inom talrika andra områden bidrar till välstånd för [medlemsländernas] folk",

–   med beaktande av Europeiska gemenskapernas domstols rättspraxis och framför allt dess avgörande av den 14 november 1978(1), dess dom av den 22 april 1999(2) och dess dom av den 10 december 2002(3),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 januari 2007 "En energipolitik för Europa" (KOM(2007)0001),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Vägledande program om kärnenergi, framlagt enligt artikel 40 i Euratomfördraget för yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén" (KOM(2006)0844),

–   med beaktande av sin resolution av den 14 december 2006 om grönboken om en europeisk strategi för en hållbar, konkurrenskraftig och trygg energiförsörjning(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 23 mars 2006 om tryggad energiförsörjning i Europeiska unionen(5),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 14 december 2006 till förslaget till rådets förordning om inrättande av ett instrument för kärnsäkerhetsstöd(6),

–   med beaktande av rådets direktiv 2006/117/Euratom av den 20 november 2006 om övervakning och kontroll av transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle(7),

–   med beaktande av rådets beslut 2006/970/Euratom av den 18 december 2006 om sjunde ramprogrammet för Europeiska atomenergigemenskapens (Euratom) verksamhet inom området forskning och utbildning på kärnenergiområdet (2007–2011)(8),

–   med beaktande av rådets förordning (Euratom) nr 1908/2006 av den 19 december 2006 om regler för företags, forskningscentrums och universitets deltagande i Europeiska atomenergigemenskapens sjunde ramprogram och för spridning av forskningsresultat (2007–2011)(9),

–   med beaktande av rådets beslut 2006/976/Euratom av den 19 december 2006 om ett särskilt program för genomförande av sjunde ramprogrammet) för Europeiska atomenergigemenskapens (Euratom) verksamhet inom området forskning och utbildning på kärnenergiområdet (2007–2011(10),

–   med beaktande av rådets beslut 2006/977/Euratom av den 19 december 2006 om det särskilda program som genom direkta åtgärder skall genomföras av Gemensamma forskningscentret för genomförande av sjunde ramprogrammet för Europeiska atomenergigemenskapens (Euratom) verksamhet inom området forskning och utbildning på kärnenergiområdet (2007–2011)(11),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 16 november 2005 till förslaget till rådets förordning om genomförande av protokoll nr 9 om kärnkraftverket Bohunice V1 i Slovakien, som bifogades Anslutningsakten för Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien(12),

–   med beaktande av sin resolution av den 16 november 2005 om användningen av de ekonomiska resurserna för avveckling av kärnkraftverk(13),

–   med beaktande av överläggningarna vid den offentliga utfrågning som anordnades kring detta tema av parlamentets utskott för industrifrågor, forskning och energi den 1 februari 2007,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från utskottet för konstitutionella frågor (A6-0129/2007), och av följande skäl:

A.  Fördragen har med jämna mellanrum setts över grundligt för att svara mot nya krav och utmaningar. Euratomfördraget har i sin 50-åriga historia dock endast varit föremål för en enda ändring(14), och dess centrala bestämmelser och dess huvudsakliga innehåll har under denna period bibehållits oförändrade.

B.  Även om Euratomfördraget inte har modifierats mycket de senaste 50 åren har det under denna period legat till grund för en omfattande sekundärlagstiftning och varit föremål för en rad viktiga domar vid Europeiska gemenskapernas domstol, vilket bland annat har gjort det möjligt att avsevärt utvidga Euratomfördragets ursprungliga tillämpningsområde.

C.  Genom Euratomfördraget har det införts höga säkerhetsstandarder för hantering av kärnbränsleelement och radioaktivt avfall i Europeiska Unionen. Det fastställer enhetliga säkerhetsnormer för att skydda befolkningens och arbetstagarnas hälsa och förfaranden för att se till att dessa normer tillämpas, och det motarbetar spridningen av kärnämnen för militära ändamål.

D.  Euratomfördraget utgör en övergripande och enhetlig rättslig ram för en säker kärnkraftsanvändning i Europa till förmån för alla medlemsstater.

E.  Flera medlemsstater har aldrig byggt ut någon kärnkraft, vissa har fört en aktiv avvecklingspolitik och andra fortsätter att stödja kärnkraftsindustrin.

F.  Europeiska konventet föreslog i sitt utkast till fördrag om upprättandet av en konstitution för Europa (konstitutionsfördraget) att man skulle skilja Euratomfördraget från den framtida konstitutionens rättsliga struktur. Genom arbetet i konventet om Europeiska unionens framtid och undertecknandet av konstitutionsfördraget har man behållit de befintliga Euratombestämmelserna i form av ett protokoll som fogats till fördraget.

G.  Tyskland, Irland, Österrike, Ungern och Sverige har fogat en förklaring till konstitutionsfördraget som går ut på att de centrala bestämmelserna i Euratomfördraget behöver uppdateras och att det "så snart som möjligt" bör sammankallas till en konferens om revidering av fördraget.

H.  I takt med den senaste tidens utvidgningar har Europeiska unionen kommit att förete en allt brokigare bild på kärnkraftens område och behovet av att gemenskapen vidtar åtgärder på detta område har blivit allt tydligare.

I.  Euratomfördragets femtioårsjubileum ger Europaparlamentet möjlighet att skärskåda fördragets innehåll och relevans. De viktigaste bestämmelserna i Euratomfördraget har oroväckande nog inte ändrats sedan fördraget började gälla för femtio år sedan.

J.  Dessa reflexioner om Euratomfördragets fortvaro hänger oupplösligt samman med kommissionens målsättning att verka för en tryggare, hållbarare och konkurrenskraftigare europeisk energipolitik, som skall bidra till kampen mot klimatförändringen, såsom det framgår av kommissionens ovan nämnda meddelande av den 10 januari 2007.

Femtio år av Euratomfördraget

1.  Europaparlamentet understryker att Europeiska unionen sedan 1957 och undertecknandet av Euratomfördraget blivit nummer ett i världen inom området kärnenergi och en av de främsta inom den nukleära forskningen kring kontrollerad termonukleär fission och fusion. Den europeiska industrin finns med inom alla delar av kärnbränslecykeln och har kunnat ta fram en inhemsk teknik, som ibland, såsom i fråga om tekniken för anrikning i ultracentrifug, är frukten av partnerskap på europeisk nivå.

2.  Europaparlamentet konstaterar att det faktum att kärnkraftssektorn inom Europeiska unionen omfattar nästan hela bränslecykeln innebär, mot bakgrund av den pågående debatten om energiberoende, garantier för ett industriellt och tekniskt oberoende, särskilt inom anrikning av bränsle.

3.  Europaparlamentet erinrar om att man framför allt tack vare Euratomfördraget nått fram till att den kärnkraft som vid utgången av 2006 producerades i 152 reaktorer i 15 medlemsstater och svarade för 32 procent av all europeisk el utgör största delen av den el som inom EU produceras med andra metoder än förbränning av kol och kolväten och dessutom är en av de mest konkurrenskraftiga energiformerna så att den bidrar till de mål för en energipolitik för Europa, som definierats i kommissionens ovannämnda meddelande av den 10 januari 2007.

4.  När det gäller kampen mot klimatförändringar påpekar Europaparlamentet att kommissionen i sin grönbok "Mot en europeisk strategi för trygg energiförsörjning" (KOM(2000)0769) kommit fram till att kärnkraften skulle göra det möjligt att undvika koldioxidutsläpp på 300 miljoner ton 2010, "vilket motsvarar koldioxidutsläppen från 100 miljoner bilar". I bilaga I till sitt meddelande av den 10 januari 2007 påpekade kommissionen att kärnenergin är den energikälla som, näst efter havsbaserad vindkraft och småskalig vattenkraft, producerar minst koldioxid.

5.  Europaparlamentet konstaterar att de länder som var med och grundade Euratom infört en rad bestämmelser fördelade på tio kapitel för att strikt rama in utvecklingen av kärnkraft inom gemenskapen. Dessa bestämmelser gäller ännu i dag och de har oavlåtligen gjorts mångsidigare med hjälp av lagstiftning som antagits utgående från Euratomfördraget och bidrar på ett betydande sätt till säkerheten på europeiska kärnanläggningar.

6.  Europaparlamentet konstaterar att 1957 års enhällighet i kärnkraftsfrågan inte längre finns bland de nuvarande medlemsstaterna.

7.  Europaparlamentet konstaterar att de förväntningar på kärnkraften som uttrycktes i Euratomfördraget för fem decennier sedan har förändrats. Parlamentet noterar att dessa förväntningar numera är mer kopplade till behovet av att, genom Euratomfördraget, förfoga över en sund rättslig ram för att kontrollera hur kärnkraften används i Europeiska unionen och för att integrera de länder som har tillgång till kärnkraft i unionen med hjälp av införlivandet av gemenskapens regelverk. Parlamentet erkänner att man tack vare viktiga kapitel i avdelning II i Euratomfördraget har kunnat skydda befolkningen, arbetstagarna och miljön mot joniserande strålning (kapitel 3), utveckla forskningen om avfallshantering och anläggningarnas säkerhet (kapitel 1) och kontrollera säkerheten hos klyvbara material i Europa (kapitel 7).

8.  Europaparlamentet erinrar om att forskningen inledningsvis utvecklats inom den ram som fördraget erbjuder (kapitel 1) och att denna ram för övrigt avsatt spår i form av Gemensamma forskningscentret, som var EU:s första forskningsanläggning. Ett program för forskning och utveckling på kärnenergiområdet bör ingå i den allmänna budgeten för ramprogrammet för forskning och omfattas av samma granskning och offentliga redovisningsskyldighet som övriga forskningsprogram.

9.  Europaparlamentet anser att den lagstiftning som utvecklats inom ramen för kapitel 3 i fördraget (hälsoskyddet) bör förbli EU:s ansvar så att grundläggande krav när det gäller de anställdas och allmänhetens säkerhet uppfylls och utökas till att även omfatta miljön, och att den också tar hänsyn till utvecklingen utgående från resultaten av internationella vetenskapliga undersökningar.

10.  Europaparlamentet understryker att denna lagstiftning inte bara gäller för regioner där kärnanläggningar drivs utan att den numera också inkluderar skyddet av medlemsstater som är grannländer samt länder utanför regionen, tack vare fortlöpande kontroller av radioaktiva utsläpp och antagandet av bestämmelser om transport av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall samt om skydd av livsmedelskedjan och nödlägen som involverar strålning.

11.  Europaparlamentet konstaterar att kapitel 4 i Euratomfördraget (investeringar) utformades för att sammanställa exakt information på gemenskapsnivå om medlemsstaternas investeringsprojekt.

12.  Europaparlamentet konstaterar dock att kommissionen då den offentliggjort de vägledande programmen för kärnenergi inte gjort någon verklig uppskattning av hur mycket det kommer att behövas av investeringar i kärnkraften med hänsyn tagen till de problem som försörjningstryggheten, kampen mot klimatförändringen och slutligen unionens konkurrenskraft erbjuder, mot bakgrund av att aktiviteten i sektorn ökar globalt.

13.  Europaparlamentet välkomnar dock att Euratomfördraget innehåller en skyldighet för Europas kärnkraftsindustri att tillhandahålla information om alla nya investeringar i kärnkraft i Europa, så att man på det sättet kan skapa sig en helhetsbild av vad som händer på det nukleära området i unionen, ett krav som är specifikt för Europas kärnkraftsindustri.

14.  Europaparlamentet anser att de gemensamma företagen (kapitel 5 i Euratomfördraget) är ett bra redskap för genomförandet av den offentliga politiken, framför allt inom området forskning. I själva verket har detta rättsliga instrument använts ett flertal gånger i forskningssammanhang, framför allt då fusionsforskningsprojektet Joint European Torus inrättades i Culham 1978 och, på senare tid, när det inrättades en europeisk juridisk enhet för att genomföra fusionsforskningsprojektet ITER.

15.  Europaparlamentet anser att inrättandet av en byrå (kapitel 6) som övervakar leveranserna till användare inom unionen, utgående från principen om lika tillgång till material, givit Euratomfördraget ett instrument som är till stor nytta i dessa tider då energiförsörjningstryggheten kommit upp till diskussion.

16.  Europaparlamentet anser att säkerhetskontrollerna (kapitel 7) är en av de stora framgångarna vid tillämpningen av Euratomfördraget och att de ger kommissionen ett medel att mycket noggrant känna till vilka lager av kärnmaterial det finns inom Europeiska unionen och hur detta material rör sig inom unionen.

17.  Europaparlamentet konstaterar att dessa säkerhetskontroller också erbjuder de stater som levererar kärnämnen en verklig garanti för hur dessa ämnen kommer att användas, en garanti som stämmer överens med de kontroller som Internationella atomenergiorganet (IAEA) gör i syfte att hindra spridning av kärnvapen.

18.  Europaparlamentet konstaterar att Euratom, utgående från kapitel 10 i Euratomfördraget (yttre förbindelser), anslutit sig till ett flertal internationella konventioner, framför allt konventionen om kärnsäkerhet och konventionen om säkerhet vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall, så att gemenskapen kunnat delta i det internationella arbetet inom dessa områden och verka till förmån för de viktiga framsteg som gjorts inom Europeiska unionen.

19.  Europaparlamentet konstaterar likaså, att det är på grundval av kapitel 10 i Euratomfördraget som Euratom ingått ett flertal samarbetsavtal om forskning samt deltagit i internationella projekt såsom Forum Generation IV om framtidens reaktorer och fört internationella förhandlingar om projektet ITER.

Den institutionella diskussionen

20.  Europaparlamentet konstaterar att de viktigaste bestämmelserna i Euratomfördraget inte har ändrats sedan det trädde i kraft den 1 januari 1958.

21.  Europaparlamentet konstaterar att det i enlighet med subsidiaritetsprincipen är upp till varje medlemsstat att besluta ifall den vill använda sig av kärnkraft.

22.  Europaparlamentet noterar för övrigt att vissa medlemsstater som är öppna kärnkraftsmotståndare och som har anslutit sig till gemenskaperna (Europeiska gemenskapen och Euratom) aldrig på något sätt har tvingats utveckla kärnenergi på sitt territorium. Sedan många år accepteras således att Euratomfördragets främjande av kärnenergi inte medför några skyldigheter, men att dess rättsliga ram kan utnyttjas av alla.

23.  Europaparlamentet betonar att Euratomfördraget på intet sätt hindrar utvecklingen av en inre marknad för el och att det ännu mindre skulle utgöra ett hinder för principen om fri rörlighet för varor, människor och kapital. Parlamentet påpekar med anledning av detta att den allmänna lagstiftning som gäller enligt fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EG-fördraget) gäller även för kärnkraftsverksamhet och noterar exempelvis att kärnämnen samt utrustning och teknik för kärnkraftsverksamhet inom och utom EU lyder under de kontrollregler för varor med dubbel användning som antagits på grundval av EG-fördragets handelspolitik. Parlamentet påpekar dessutom att Euratomlagstiftningen är underställd konkurrenslagstiftningen och reglerna för statligt stöd i enlighet med avdelning VI i EG-fördraget. Parlamentets slutsats är därför att Euratomfördraget inte alls utgör ett protektionistiskt ramverk för kärnkraft.

24.  Europaparlamentet konstaterar att Euratomfördraget erbjuder de länder som gått in för kärnkraft olika instrument för utveckling av kärnkraften (gemensamma företag, stöd till forskning och utveckling, Euratomlån), men också erbjuder en fast rättslig ram i samband med att dessa instrument tas i bruk (hälsoskydd, säkerhetskontroller, försörjning), vilket är ägnat att skingra oron hos de stater som inte har valt kärnkraft.

25.  Europaparlamentet konstaterar att Euratomfördragets rättsliga ram, av omsorg om gemenskapens bästa, också gäller för sådana medlemsstater som inte har någon kärnkraft men har forskningsreaktorer på sitt territorium och erbjuder olika instrument för dessa medlemsstater (såsom Euratoms ramprogram för forskning och utveckling) med vilkas hjälp de kan få ekonomiskt stöd, till exempel för medicinsk forskning.

26.  Europaparlamentet anser, trots de många olika åsikter som finns om kärnkraft, att de bestämmelser i Euratomfördraget som har bidragit till att förhindra spridning av kärnämnen och de bestämmelser som gäller hälsa, säkerhet och förebyggande av radiologisk smitta har varit till stor nytta och varsamt bör samordnas med EG-fördragets hälso- och säkerhetsbestämmelser.

Luckor

27.  Europaparlamentet beklagar att det i Euratomfördraget inte tagits hänsyn till hur parlamentets befogenheter utvecklats, framför allt i form av att medbeslutandeförfarandet utsträckts till att omfatta antagandet av största delen av gemenskapslagstiftningen. Parlamentet anser sig ha rätt att formellt medverka vid behandlingen av de texter som har Euratomfördraget som sin rättsliga grund, trots den uttalat tekniska karaktären av detta fördrag.

28.  Europaparlamentet ser det som ett oacceptabelt demokratiunderskott att parlamentet nästan helt är uteslutet från Euratomlagstiftningen och att det överhuvudtaget endast fått avge ett yttrande om ett av fördragets tio kapitel.

29.  Europaparlamentet noterar emellertid att parlamentet enligt ett interinstitutionellt avtal skall involveras i förhandlingarna om Euratoms sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning och utbildning på kärnenergiområdet (2007–2011). Parlamentet konstaterar också att rådet i samband med de senaste behandlingarna av Euratomtexter i Europaparlamentets utskott för industrifrågor, forskning och energi (Euratoms sjunde ramprogram, direktivet om transporter av radioaktivt avfall och använt kärnbränsle, instrumentet för kärnsäkerhetsstöd osv.) ofta helt eller delvis tagit hänsyn till parlamentets ändringsförslag, även om förfarandet innebär att Europaparlamentet endast skall höras. Detta kan emellertid inte betraktas som tillräckligt.

30.  Europaparlamentet understryker att artikel 203 i Euratomfördraget är viktig eftersom den gör det möjligt att ta lagstiftningsinitiativ som inte förutsågs i det ursprungliga Euratomfördraget, något som bland annat utnyttjades när instrumentet för kärntekniskt samarbete inrättades. Man bör undersöka hur artikel 203 skulle kunna användas för att utveckla nya initiativ och eventuellt göra ändringar i Euratomfördraget.

31.  Europaparlamentet beklagar att det inte finns någon lagstiftning om harmoniserade kärnsäkerhetsnormer, hantering av radioaktivt avfall och nedläggning av kärnanläggningar som tillför verkligt mervärde, särskilt jämfört med befintliga internationella regler.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att låta sig inspireras av genomförandet av IAEA:s konventioner (konventionen om kärnsäkerhet och konventionen om säkerhet vid hantering av använt kärnbränsle och om säkerheten vid hantering av radioaktivt avfall) och ta hänsyn till de utvärderingar som OECD:s atomenergibyrå gjort av olika nationers mest avancerade praxis vid hanteringen av radioaktivt avfall. Parlamentet konstaterar att samordnade initiativ av det slag som tagits av organisationen Western Europe Nuclear Reactors Association (WENRA) för att utveckla ett gemensamt grepp på säkerhetsfrågor är ägnade att bidra till utvecklingen av en grund för lagstiftning.

33.  Europaparlamentet påpekar att kommissionen, såsom det bekräftats i domstolens ovannämnda dom i mål C-29/99, kommissionen mot rådet, har befogenheter i kärnsäkerhetsfrågor med stöd av Euratomfördraget och är behörig att komma med förslag i dessa frågor.

Riktlinjer för framtiden

34.  Europaparlamentet anser att Euratomfördraget trots sina allvarliga brister för tillfället fortfarande är en oumbärlig rättslig grund, inte bara för medlemsstater som vill utveckla kärnkraft, utan också för medlemsstater som bara vill ha en uppsättning rättsinstrument för att skydda sig själva, sina invånare och sin miljö.

35.  Europaparlamentet upprepar att en regeringskonferens bör sammankallas där man skall göra en fullständig översyn av Euratomfördraget och ta bort otidsenliga bestämmelser i fördraget, behålla regleringen av kärnkraftsindustrin på EU-nivå, omarbeta de återstående bestämmelserna i ljuset av en modern och hållbar energipolitik och se till att relevanta bestämmelser förs in i ett eget energikapitel.

36.  Europaparlamentet påpekar att Euratomfördragets bestämmelser är centrala i behandlingen av frågor om industrin i anknytning till Lissabonstrategin och energifrågor, framför allt ur försörjningssynvinkel, i en situation där Europeiska unionen arbetar med att fastställa vilka energikällor Europa skulle kunna ha, som i så ringa grad som möjligt vore baserade på kol och kolväten och så konkurrenskraftiga och "inhemska" som möjligt.

37.  Europaparlamentet upprepar i detta sammanhang att 32 procent av Europeiska unionens el i dagsläget kommer från kärnenergin, som enligt kommissionens meddelande av den 10 januari 2007 är en av de viktigaste koldioxidfria energikällorna i Europa och den tredje billigaste energikällan i Europa, utan internalisering av koldioxidkostnaderna. Parlamentet anser därför att EU i enlighet med Euratomfördraget bör försvara sitt industriella och tekniska ledarskap gentemot aktörer som kraftigt utökar sin verksamhet på kärnenergiområdet (såsom Ryssland och USA) och nya globala aktörer som dyker upp på kärnenergiområdet (såsom Kina och Indien) och som på medellång sikt kommer att bli konkurrenter till EU.

38.  Europaparlamentet anser att avsaknaden av den rättsliga ram som Euratomfördraget erbjuder skulle få som följd att kärnkraftspolitiken i Europa på nytt kom att bli en fråga för de enskilda nationerna, alltså en tillbakagång för gemenskapens regelverk, och således skulle skapa en risk för juridisk osäkerhet för alla de 27 medlemsstaterna.

39.  Europaparlamentet kräver att principerna om rättvis konkurrens och lika villkor för olika energikällor respekteras.

40.  Europaparlamentet anser också att man genom att stryka ett eller flera kapitel i Euratomfördraget eller införliva vissa av dess bestämmelser med EG-fördraget skulle skapa obalans i Euratomfördraget som helhet och försvaga kontrollen över kärnenergianvändningen i Europa. Utan en enhetlig rättslig ram skulle det också bli betydligt svårare för framtida medlemsstater att införliva Euratomlagstiftningen.

41.  Europaparlamentet anser att kärnenergins mycket specifika egenskaper gör att kontrollen av kärnenergianvändningen i Europa förutsätter att man också i fortsättningen har en särskild rättslig ram såsom Euratomfördraget, där alla bestämmelser har visat sig vara användbara i över 50 år. Genom att delvis införliva fördraget i ett tänkt "energikapitel" i EG-fördraget skulle man försvaga den samlade rättsliga kontrollen över kärnenergin i Europa och avskaffa de särskilda kontrollförfaranden på kärnkraftsområdet som i dag följer av Euratomfördraget.

42.  Europaparlamentet anser dock att det behövs vissa reformer av Euratomfördraget.

43.  Europaparlamentet anser att en omfattande översyn av Euratomfördraget är nödvändig, oberoende av eventuella kortsiktiga anpassningar, för att åtgärda det demokratiska underskottet och koncentrera EU:s och medlemsstaternas kärnkraftsverksamhet på gemensamma säkerhetsfrågor.

44.  Europaparlamentet efterlyser en översyn av beslutsfattandet enligt Euratomfördraget, så att Europaparlamentet intimt kan medverka vid lagstiftningen i kärnkraftsfrågor. På det sättet skulle fördraget erbjuda större insyn och möjligheter till oinskränkt medverkan från de europeiska medborgarnas sida. Parlamentet uppmanar därför rådet och kommissionen att åtgärda det inneboende demokratiska underskottet i Euratomfördraget och utsträcka medbeslutandeförfarandet till att omfatta också lagstiftning som antagits med stöd av detta fördrag.

45.  Europaparlamentet anser att dessa ändringar kan göras med hjälp av artikel 203 i Euratomfördraget, utan att detta innebär några större omvälvningar i själva fördragets uppläggning och innehåll. Parlamentet uppmanar rådet att beakta denna möjlighet.

46.  Europaparlamentet påpekar att det i en situation där den europeiska energipolitiken måste anpassas och kraftverkens livslängd förlängas också måste utvecklas en solid gemenskapslagstiftning om kärnsäkerhet, hantering av radioaktivt avfall och nedläggning av kärnanläggningar samt vidtas åtgärder för att forskning och utveckling inriktad på trygg användning av kärnkraft faktiskt får så mycket uppmärksamhet och stöd som möjligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över de relevanta utkasten till sitt lagstiftningsförslag och lägga fram nya förslag till direktiv om säkerheten vid kärnanläggningar, avfallshantering och stängning och nedläggning av kärnanläggningar, med hänsyn tagen till principen om att "förorenaren betalar".

47.  Europaparlamentet yrkar på att kommissionen och rådet snabbt skall behandla denna fråga och bearbeta den i nära samverkan med parlamentet.

48.  Europaparlamentet efterlyser en utveckling på europeisk nivå av program för undervisning och utbildning i kärnkraftsrelaterade frågor samt en tryggad finansiering av ambitiösa forskningsprogram för att möta utmaningarna i samband med fission (säkerhet, avfallshantering, framtida reaktorer) och strålskydd och garantera att vi också i fortsättningen kommer att ha den kompetens och de personella resurser som behövs för att hålla kärnenergialternativet öppet på grundval av en hållbar och konkurrenskraftig europeisk industri.

49.  Europaparlamentet kräver att det inrättas en europeisk samordningsmekanism för utbyte av bästa nationella praxis när det gäller strålskydd för arbetstagare och för allmänheten, i syfte att komplettera den harmonisering på området som redan uppnåtts genom Euroatomfördraget.

50.  Europaparlamentet uppmuntrar med eftertryck kommissionen att regelbundet, såsom det föreskrivs i Euratomfördraget, utarbeta gemensamma vägledande program som anger mål för kärnenergiproduktionen och investeringarna inom detta område mot bakgrund av den ökande globala konkurrensen i sektorn och samtidigt tar hänsyn till målen med minskade utsläpp av växthusgaser. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om att det är medlemsstaterna själva som beslutar om användningen också av alla andra energikällor, men att mål (som ibland till och med är bindande) ändå sätts upp på gemenskapsnivå, såsom i fallet med förnybara energikällor.

51.  Europaparlamentet uppmanar rådet att, med beaktande av försörjningstryggheten och målet att minska koldioxidutsläppen, utarbeta en samordnad politik för att stimulera investeringar för att, i överensstämmelse med säkerhetsnormerna, förlänga befintliga reaktorers livslängd och förbättra deras prestanda och investeringar i ny kapacitet.

52.  Europaparlamentet noterar rådets initiativ om att tillsätta en europeisk högnivågrupp för kärnsäkerhet och avfallshantering.

53.  Europaparlamentet välkomnar initiativet att inrätta ett europeiskt kärnkraftsforum för att främja diskussioner på hög nivå mellan politiker, industrin och det civila samhället.

54.  Europaparlamentet vill att Euratoms försörjningsbyrå skall återfå sin aktiva roll och kunna göra fullt bruk av de omfattande befogenheter den fått genom Euratomfördraget. Parlamentet anser att denna roll bör betraktas mindre ur uranbristens synvinkel än ur synvinkel av konkurrenskraften och försörjningstryggheten, vilket inbegriper leveranser av tillverkat kärnbränsle, samt att bestämmelserna i Euratomfördraget öppnar möjligheter för att göra byrån till ett verkligt övervakningscentrum för kärnenergi och uppmuntrar med tanke på detta den pågående diskussionen om en förbättrad ställning för Euratoms försörjningsbyrå.

55.  Europaparlamentet efterlyser ett intensivt internationellt samarbete av det slag som Euratomfördraget kunnat lägga grunden till och vill att samarbetet med IAEA fortsatt skall stärkas för att allt onödigt dubbelarbete mellan IAEA och Euratom skall kunna undvikas och högsta möjliga nivå av skydd tillförsäkras vad gäller strålskydd, kärnsäkerhet och icke-spridning.

56.  Europaparlamentet efterlyser ett internationellt samarbete på hög nivå inom forskning och utveckling, såsom i samband med ITER-projektet eller inom ramen för det internationella forumet för utveckling av fjärde generationens reaktorer.

o
o   o

57.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Avgörande i mål 1/78, Rec. 1978, s. 2151.
(2) Dom i mål C-161/97P, Kernkraftwerke Lippe-Ems GmbH mot Europeiska gemenskapernas kommission, REG 1999, s. I-2057.
(3) Dom i mål C-29/99, Europeiska gemenskapernas kommission mot Europeiska unionens råd, REG 2002, s. I-11121.
(4) Antagna texter, P6_TA(2006)0603.
(5) EUT C 292 E, 1.12.2006, s. 112.
(6) Antagna texter, P6_TA(2006)0599.
(7) EUT L 337, 5.12.2006, s. 21.
(8) EUT L 400, 30.12.2006, s. 60. Rättelse i EUT L 54, 22.2.2007, s. 21.
(9) EUT L 400, 30.12.2006, s. 1. Rättelse i EUT L 54, 22.2.2007, s. 4.
(10) EUT L 400, 30.12.2006, s. 404-433. Rättelse i EUT L 54, 22.2.2007, s. 139.
(11) EUT L 400, 30.12.2006, s. 434-454. Rättelse i EUT L 54, 22.2.2007, s. 149.
(12) EUT C 280 E, 18.11.2006, s. 108.
(13) EUT C 280 E, 18.11.2006, s. 117.
(14) Genom EU-fördraget, undertecknat i Maastricht den 7 februari 1992.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy