Index 
Antagna texter
Torsdagen den 1 februari 2007 - Bryssel
Skydd för passagerarna mot rörelser i bagaget ***
 Godkännande av motorfordon vad gäller förarens siktfält framåt ***
 Avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan EG och Sydkorea *
 Integrering av hållbarhetsperspektivet i politiken för utvecklingssamarbete
 Förslag till ändringsbudget nr 1/2007*
 Människorättsläget för daliterna i Indien
 Partnerskapsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Gabon om fiske *
 Moratorium för dödsstraff
 Främja goda kostvanor och motion
 Preskriptionstider vid fall av kroppsskador och dödsolyckor vid gränsöverskridande tvister
 Diskriminering av unga kvinnor och flickor när det gäller utbildning
 EU:s förbindelser med öarna i Stillahavsområdet – en strategi för ett stärkt partnerskap
 Stadgar för det privata Europaaktiebolaget

Skydd för passagerarna mot rörelser i bagaget ***
PDF 193kWORD 35k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets beslut om gemenskapens ståndpunkt i fråga om utkastet till föreskrifter från Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa om typgodkännande av avskiljningsanordningar som skall skydda passagerarna mot rörelser i bagaget och som levereras som icke-originalutrustning för fordon (11523/2006 – C6-0346/2006 – 2006/0035(AVC))
P6_TA(2007)0011A6-0473/2006

(Samtyckesförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (11523/2006)(1),

–   med beaktande av rådets begäran om parlamentets samtycke i enlighet med artikel 4.2, andra strecksatsen, i rådets beslut 97/836/EG (C6-0346/2006)(2),

–   med beaktande av artiklarna 75.1 och 43.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel (A6-0473/2006).

1.  Europaparlamentet ger sitt samtycke till förslaget till rådets beslut.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) Rådets beslut 97/836/EG av den 27 november 1997 om Europeiska gemenskapens anslutning av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas överenskommelse om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgodkännande utfärdade på grundval av dessa föreskrifter ("Reviderad överenskommelse av år 1958") (EGT L 346, 17.12.1997, s. 78).


Godkännande av motorfordon vad gäller förarens siktfält framåt ***
PDF 192kWORD 35k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets beslut om gemenskapens inställning till utkastet till föreskrifter från FN:s ekonomiska kommission för Europa om godkännande av motorfordon vad gäller förarens siktfält framåt (11522/2006 – C6-0347/2006 – 2006/0041(AVC))
P6_TA(2007)0012A6-0472/2006

(Samtyckesförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (11522/2006)(1),

–   med beaktande av rådets begäran om parlamentets samtycke i enlighet med artikel 4.2 andra strecksatsen i rådets beslut 97/836/EG(2) (C6-0347/2006),

–   med beaktande av artikel 75.1 och artikel 43.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel (A6-0472/2006).

1.  Europaparlamentet ger sitt samtycke till förslaget till rådets beslut.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) Rådets beslut 97/836/EG av den 27 november 1997 om Europeiska gemenskapens anslutning av Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas överenskommelse om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgodkännande utfärdade på grundval av dessa föreskrifter ("Reviderad överenskommelse av år 1958") (EGT L 346, 17.12.1997, s. 78).


Avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan EG och Sydkorea *
PDF 192kWORD 34k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Korea (KOM(2006)0422 – C6-0438/2006 – 2006/0141(CNS))
P6_TA(2007)0013A6-0470/2006

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2006)0422)(1),

–   med beaktande av förslaget till avtal om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Korea,

–   med beaktande av artikel 170 och artikel 300.2 första stycket i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0438/2006),

–   med beaktande av artikel 51 och artiklarna 83.7 och 43.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6-0470/2006).

1.  Europaparlamentet godkänner ingåendet av avtalet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och regeringen i Republiken Korea parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Integrering av hållbarhetsperspektivet i politiken för utvecklingssamarbete
PDF 160kWORD 80k
Europaparlamentets resolution om integrering av hållbarhetsperspektivet i politiken för utvecklingssamarbete (2006/2246(INI))
P6_TA(2007)0014A6-0474/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artiklarna 177, 178, 179, 180 och 181 i EG-fördraget,

–   med beaktande av EU:s förnyade strategi för hållbar utveckling – förnyad strategi, som antogs av Europeiska rådet i Bryssel den 15-16 juni 2006, och med beaktande av EU:s tidigare strategi för hållbar utveckling som antogs av Europeiska rådet i Göteborg 2001, och den externa dimensionen av strategin som tillfogades av Europeiska rådet i Barcelona 2002,

–   med beaktande av genomförandeplanen från Johannesburg som antogs vid världstoppmötet om hållbar utveckling 2002,

–   med beaktande av Agenda 21 som antogs vid FN:s konferens om miljö och utveckling i Rio de Janeiro 1992,

–   med beaktande av partnerskapsavtalet från Cotonou som undertecknades den 23 juni 2000 av å ena sidan medlemmar av gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) och å andra sidan av Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater(1), särskilt artiklarna 19, 23 och 32,

–   med beaktande av millenniedeklarationen som antogs av FN:s generalförsamling 2000, millennieutvecklingsmålen i densamma och FN:s rapport från 2005 om investering i utveckling.

–   med beaktande av Parisdeklarationen om biståndets effektivitet som antogs i Paris av högnivåforumet den 2 mars 2005,

–   med beaktande av Monterreyöverenskommelsen från 2002 som antogs av FN:s konferens om utvecklingsfinansiering,

–   med beaktande av kommissionens meddelande "EU:s bistånd – Mer, bättre och snabbare" (KOM(2006)0087) och rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) slutsatser från den 11 april 2006, som grundades på detta meddelande,

–   med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: Europeiskt samförstånd (Europeiskt samförstånd om utveckling)(2), som undertecknades den 20 december 2005,

–   med beaktande av EU:s strategi "EU och Afrika – Mot ett strategiskt partnerskap", som antogs av Europeiska rådet i Bryssel den 15–16 december 2005, och kommissionens meddelande "Ett partnerskap för tillväxt, stabilitet och utveckling mellan EU och Västindien" (KOM(2006)0086),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Om översyn av strategin för en hållbar utveckling – Handlingsram"(KOM(2005)0658),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "2005 års översyn av EU:s strategi för hållbar utveckling – Inledande inventering och riktlinjer för framtiden" (KOM(2005)0037) och dess bilaga (SEK(2005)0225),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Konsekvens i utvecklingspolitiken – Om snabbare framsteg i strävan att uppnå millennieutvecklingsmålen" (KOM(2005)0134),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Förvaltning av vatten i utvecklingsländer och prioriteringar för EU:s utvecklingssamarbete" (KOM(2002)0132),

–   med beaktande av Europeiska unionens vatteninitiativ som inleddes vid världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg 2002,

–   med beaktande av EU:s energiinitiativ som antogs vid världstoppmötet om hållbar utveckling och kommissionens meddelande "Den framtida utvecklingen av EU:s energiinitiativ och villkoren för inrättandet av en EU-mekanism för energiinvesteringar i AVS-staterna" (KOM(2004)0711),

–   med beaktande av de ekonomiska partnerskapsavtalen mellan EU och de sex regionerna i AVS-länderna som träder i kraft 2008,

–   med beaktande av arbetsprogrammet från Doha som antogs av WTO:s allmänna råd den 2 augusti 2004,

–   med beaktande av rapporten om den 14:e sessionen i FN:s kommission för hållbar utveckling, som ägde rum den 22 april 2005 och den 1–12 maj 2006,

–   med beaktande av meddelandet från Joaquín Almunia till kommissionsledamöterna, "Indikatorer för hållbar utveckling för övervakning av genomförandet av EU:s strategi för hållbar utveckling" (SEK(2005)0161),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "EU:s strategi för Afrika – En pakt mellan EU och Afrika för att påskynda Afrikas utveckling" (KOM(2005)0489),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Om snabbare framsteg i strävan att nå millennieutvecklingsmålen – Utvecklingsfinansiering och effektivitet i biståndet" (KOM(2005)0133),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Om snabbare framsteg i strävan att nå millennieutvecklingsmålen – Europeiska unionens bidrag –" (KOM(2005)0132),

–   med beaktande av UNCTAD:s publikation "Ekonomisk utveckling i Afrika – Omprövning av de utländska direktinvesteringarnas roll", 2005,

–   med beaktande av den ekonomiska rapporten om Afrika, "Frigörande av Afrikas handelspotential" av FN:s ekonomiska kommission för Afrika, 2004,

–   med beaktande av OECD:s (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) rapport "Riktlinjer från kommittén för utvecklingsbistånd – Strategier för hållbar utveckling", 2001,

–   med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén "Utvärdering av EU:s strategi för hållbar utveckling", den 28 april 2004,

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Klimatförändringar inom ramen för utvecklingssamarbetet" (KOM(2003)0085),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument "Integrering av miljöhänsyn i andra politikområden – en inventering av Cardiffprocessen" (KOM(2004)0394),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Fattigdomsbekämpning på landsbygden – Europeiska gemenskapens politik och strategi i fråga om landsbygdsutveckling och hållbar förvaltning av naturresurser i utvecklingsländerna" (KOM(2002)0429),

–   med beaktande av den sammanfattande rapporten om "Utvärdering av miljö- och skogsförordningarna nr 2493/2000 och nr 2494/2000", från den 20 november 2004 som beställts av utvärderingsenheten gemensam för Byrån för samarbete, Europeaid, generaldirektoratet för bistånd och generaldirektoratet för yttre förbindelser,

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådets förordning om upprättandet av ett frivilligt system med FLEGT-licenser för importer till Europeiska gemenskapen (KOM(2004)0515),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument "Integration av miljön i gemenskapens samarbete inom ekonomi och utveckling" (SEK(2001)0609),

–   med beaktande av "OECD:s riktlinjer för multinationella företag", 2000,

–   med beaktande av sin resolution av den 15 januari 1999 om EU-normer för europeiska företag som är verksamma i utvecklingsländer: mot en europeisk uppförandekod(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2006 om små och medelstora företag i utvecklingsländerna(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 6 april 2006 om biståndets effektivitet och korruptionen i utvecklingsländerna(5),

–   med beaktande av sina resolutioner av den 18 januari 2006 om miljöaspekter på hållbar utveckling(6) och av den 15 juni 2006 om den reviderade strategin för en hållbar utveckling(7),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A6-0474/2006), och av följande skäl:

A.  Hållbar utveckling enligt Brundtlandrapporten, som lades fram av Världskommissionen för miljö och utveckling 1987, innebär att den nuvarande generationens behov bör mötas utan att man äventyrar framtida generationers förmåga att uppfylla sina behov. Man måste i synnerhet skydda jordens förmåga att uppehålla livet i all sin mångfald, ta hänsyn till planetens begränsningar avseende naturresurser och främja hållbar produktion och konsumtion för att bryta kopplingen mellan ekonomisk tillväxt och miljöförsämring.

B.  Begreppet hållbar utveckling har varit ett grundläggande mål för EU sedan 1997 när det införlivades som en övergripande princip i EG-fördraget, och som sådant bör det stödja all politik och verksamhet i EU.

C.  Begreppet hållbar utveckling omfattar inte tanken att sociala, miljömässiga och ekonomiska frågor står i strid med varandra utan att de i stället är ömsesidigt beroende av varandra och ömsesidigt stärkande.

D.  Ett av de viktigaste målen med EU:s ovannämnda förnyade strategi för hållbar utveckling är att aktivt stödja hållbar utveckling över hela världen.

E.  EU:s utvecklingssamarbete syftar till att främja den hållbara ekonomiska, miljömässiga och sociala utvecklingen i utvecklingsländerna, en friktionsfri och gradvis integrering av utvecklingsländerna i världsekonomin och till att bidra till kampanjen för minskad fattigdom i utvecklingsländerna.

F.  Obrutna ohållbara tendenser i både industri- och utvecklingsländer inom många områden, som t.ex. markresurser, transporter, klimatförändringar, fiskeri, minskad biologisk mångfald eller resursförbrukning, får framför allt negativa konsekvenser för de fattiga i utvecklingsländerna.

G.  Över 1 miljard människor, främst i de minst utvecklade länderna, lever i extrem fattigdom med mindre än 1 US-dollar per dag och mellan 1,5 och 3 miljarder människor lever under fattigdomsgränsen på 2 US-dollar per dag.

H.  Två av tre av världens fattiga lever i landsbygdsområden och är beroende av naturresurser för sitt uppehälle(8), 90 procent av de över 1 miljard människor som lever i extrem fattigdom behöver skogar för sitt uppehälle(9) och över 1 miljard människor i hela världen, särskilt i fattiga samhällen, är beroende av fisk för minst 30 procent av sitt behov av animaliska proteiner(10).

I.  Det offentliga utvecklingsbiståndet (ODA) till Afrika är fortfarande betydligt lägre än den högsta nivån 1990 och man bedömer att underskottet uppgår till 20-25 miljarder US-dollar årligen.

J.  EU:s medlemsstater har åtagit sig att uppnå ODA-målet på 0,7 procent av bruttonationalinkomsten (BNI) senast 2015 och de nya medlemsstaterna att öka sina respektive ODA/BNI till 0,33 procent senast 2015.

K.  Fattigdomsminskningen kan bara leda till hållbara konsumtions- och resursförvaltningsmönster i utvecklingsländerna om den sker i samband med insatser som syftar till att nå högre nivåer när det gäller utbildning, hälsa och institutionell förmåga. Fattigdomsbekämpningen kommer bara att ge positiva resultat om miljö- och naturresurserna förvaltas på ett hållbart sätt.

L.  Efterlevnad av demokratiska normer och inrättandet och stärkandet av öppna och effektiva statliga institutioner och i synnerhet förvaltningsförmåga är en nödvändighet för att effektivt kunna ta itu med de ekonomiska, sociala och miljömässiga utmaningarna i utvecklingsländerna.

M.  Korruptionen undergräver biståndets effektivitet, vilket leder till att EU:s utvecklingspolitik undergrävs. Korruptionen utgör sålunda ett allvarligt hinder för utvecklingen i EU:s partnerländer.

N.  Det behövs nya metoder för att få marknaderna att uppnå hållbar utveckling, och den privata sektorn bör arbeta för att skapa rättvisa och hållbara samhällen.

O.  Frånvaron av effektiva rättssystem och av ekonomiska och immateriella rättigheter utgör ett allvarligt hinder för att kunna upprätta ett investeringsklimat som kan skapa en sund ekonomisk utveckling och därmed utveckling i många av de fattigaste utvecklingsländerna.

P.  Det är viktigt med en sund utvecklingspolitik och ett betydande utvecklingsbistånd, men de kommer inte att föra med sig några förändringar avseende hållbar utveckling om de inte effektivt översätts till sammanhållna utvecklingsåtgärder i mottagarländerna, som måste erkänna och på ett hållbart sätt behandla möjligheter och hot avseende miljön.

Q.  Den ovannämnda publikationen, "Ekonomisk utveckling i Afrika – Omprövning av de utländska direktinvesteringarnas roll", visar att en koppling av bistånd till miljöskydd på ett effektivt sätt kan minska fattigdomen.

R.  Olaglig avverkning orsakar miljöskador, kostar utvecklingsländernas regeringar miljarder US-dollar i förlorade intäkter, främjar korruption, undergräver rättsstatsprincipen och god förvaltning samt finansierar väpnade konflikter.

S.   2,6 miljarder människor, eller över 40 procent av världens befolkning, har inte tillgång till grundläggande sanitär utrustning och 1 miljard människor använder osäkra dricksvattenkällor.

T.  De fortsatta föroreningarna samt försämringen och uttömningen av naturresurserna skulle kunna leda till konfliktsituationer i många utvecklingsländer.

U.  Utvecklingsländernas ekonomier försvagas genom variationer i energipriserna och lider brist på energidiversifiering i och med att sådana länder ofta använder en betydande del av sina handelsöverskott på energiimport, vilket får skadliga effekter på den stabila utvecklingen av ekonomierna i dessa länder.

V.  Stark befolkningstillväxt är en av utmaningarna för den hållbara utvecklingen på grund av felanvändning av naturresurser som leder till allvarliga miljöförsämringar.

1.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att man i EU:s ovannämnda förnyade strategi för hållbar utveckling upprepar främjandet av en global hållbar utveckling som ett av de viktigaste målen.

2.  Europaparlamentet välkomnar att man genom det ovannämnda europeiska samförståndet om utveckling anger ett primärt och övergripande mål för EU:s utvecklingssamarbete att utrota fattigdomen inom ramen för hållbar utveckling.

3.  Europaparlamentet finner att främjandet av en hållbar ekonomisk tillväxt och utrotandet av fattigdomen, samtidigt som man säkrar miljöskyddet, är några av de viktigaste utmaningarna för EU:s politik för utvecklingssamarbete och att dessa inte kan mötas utan fastställandet av sociala mål och miljömål, som inbegriper miljöskydd och rättvis tillgång till och fördelning av nyttan med naturresurserna.

4.  Europaparlamentet betonar att en ändrad inriktning, mot en mer rättvis tillgång till och fördelning av natur-/energiresurserna, är en förutsättning för hållbar utveckling och en del av den mänskliga värdigheten.

5.  Europaparlamentet välkomnar att man i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättandet av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete(11) tar med ett tematiskt program för miljömässig och hållbar förvaltning av naturresurser, inbegripet energi.

6.  Europaparlamentet betonar behovet av att se till att de tre delar som ingår i hållbar utveckling, dvs. miljöskydd, social rättvisa samt sammanhållning och ekonomiskt välstånd, integreras och genomförs på ett korrekt sätt i all politik för utvecklingssamarbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet se över denna process.

7.  Europaparlamentet kräver starkare mekanismer för övervakning av utvecklingen mot ett uppfyllande av målen i den ovannämnda genomförandeplanen från Johannesburg och millennieutvecklingsmålen, t.ex. genom starkare åtaganden för en hållbar utveckling, där man inbegriper de ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekterna av hållbar utveckling samt främjar rättsstatsprincipen och bl.a. offentliga institutioner.

8.  Europaparlamentet påminner om att hållbar utveckling är en övergripande fråga som kräver ett stärkande av den politiska sammanhållningen inom alla områden för att man skall kunna garantera att verksamheten fungerar på ett smidigt sätt.

9.  Europaparlamentet betonar att fler insatser behövs för att bekämpa den rådande ohållbara utvecklingen, särskilt när det gäller utsläpp av växthusgaser, försämring av fiskebestånden och förlorad biologisk mångfald. Parlamentet uppmanar beträffande de sistnämnda alla berörda parter att vidta lämpliga åtgärder för att i praktiken uppfylla målet att vända på utvecklingen avseende den förlorade biologiska mångfalden senast 2010.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sina insatser för att integrera miljöfrågor som t.ex. naturresursförvaltning i viktiga områden i utvecklingspolitiken.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anpassa sitt stöd till de nationella strategierna för hållbar utveckling i de länder där stödet ges.

12.  Europaparlamentet uppmanar EU att ge råd till utvecklingsländerna om hur de kan utveckla sin förmåga att utvärdera miljökonsekvenserna av sina naturresurser och resursförvaltningspolitik, som sedan skulle kunna införlivas som en del av samarbetsprogrammen med dessa länder.

13.  Europaparlamentet upprepar den stora betydelsen av att övervaka vilka effekter EU:s politik har på världens ekologi, eftersom det visar EU:s engagemang för att främja en hållbar utveckling i världen.

14.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att skydda den biologiska mångfalden och föreslår att detta antingen tillfogas som en nyckelfråga inom strategin för en hållbar utveckling eller åtminstone särskilt betonas inom ramen för naturresursförvaltningen.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med AVS-länderna för att förhindra att lokala aktörer eller internationella aktörer som har sitt ursprung i och som är verksamma i EU illegalt dumpar giftigt avfall.

16.  Europaparlamentet betonar att det är brådskande att hjälpa utvecklingsländerna att anpassa sig till klimatförändringens utmaningar och vidta nödvändiga åtgärder för ett ökat stöd för investeringar i ren och effektiv teknik i utvecklingsländerna. Parlamentet medger också att det är brådskande för EU att uppfylla och gå längre än sina mål om minskning av utsläppen för att bidra till att begränsa farliga klimatförändringar som skulle drabba utvecklingsländerna och de fattigaste allra värst.

17.  Europaparlamentet begär att EU skall ta de initiativ som behövs för att hjälpa våra partner i utvecklingsländerna att uppfylla sina åtaganden, vilka ingicks vid de internationella förhandlingarna nyligen om strategin för hållbar utveckling och särskilt kampen mot klimatförändringar, vars offer i första hand är befolkningarna (Kyoto, Monterrey, Doha och Johannesburg).

18.  Europaparlamentet stöder utvecklingen och spridningen av alternativ energiteknik och betonar att det är brådskande att avsevärt öka den globala andelen av förnybara energikällor.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda projekt tillsammans med europeiska företag som är specialiserade på förnybar energi som underlättar och stöder överföringen och användningen miljövänliga energikällor för hushåll och företag i utvecklingsländerna.

20.  Europaparlamentet betonar att infrastrukturer kan vara en nödvändig del av den hållbara utvecklingen om de uppfyller miljömässiga och sociala riktlinjer samt begär att kommissionen ser till att strategiska miljöbedömningar och miljökonsekvensbeskrivningar genomförs och blir offentliggjorda för alla program och projekt som får EU-stöd, särskilt partnerskapet för infrastruktur mellan EU och Afrika, genom vilket man kommer att tillhandahålla ekonomiskt stöd för gränsöverskridande, som föreslagits av kommissionen i meddelandet till rådet och Europaparlamentet (KOM(2006)0376) infrastrukturprojekt och bidra till att avsluta regionala infrastrukturprojekt, och detta bör i enlighet med den det ovannämnda europeiska samförståndet ge alla medlemsstater möjlighet att oavsett direkta bidrag lägga fram lämpliga förslag till projekt.

21.  Europaparlamentet noterar att den ekonomiska hållbarheten för varje enskilt infrastrukturprojekt, vid behov tillsammans med reformer av avgiftspolitiken, bör garanteras och att den ekologiska hållbarheten inte får äventyras.

22.  Europaparlamentet medger förekomsten av många gränsöverskridande och delade vattenresurser i Afrika, vattenresursernas känslighet för klimatförändringar, överuttag och föroreningar. Kommissionen uppmanas att främja en integrerad förvaltning av vattenresurserna inom ramen för partnerskapet för infrastruktur mellan EU och Afrika i syfte att garantera vattenförsörjning för mänsklig välfärd och ekologisk hållbarhet.

23.  Europaparlamentet medger att stora infrastrukturprojekt kan ha allvarliga miljömässiga och sociala konsekvenser. Parlamentet föreslår att de kriterier fastställts av Världskommissionen om dammar, som inbegriper alternativanalyser och allmänhetens deltagande, skall utgöra grunden för beslutsfattande för stora dammprojekt.

24.  Europaparlamentet uppmanar till en ökning av utvecklingsbiståndet för projekt som handlar om att öka kunskapen om miljö- och hälsofrågor.

25.  Europaparlamentet beklagar att den externa dimensionen i EU:s strategi för hållbar utveckling inte är närmare kopplad till folkhälsofrågor som t.ex. hiv/aids och tuberkulos. Parlamentet betonar att man måste ta itu med dessa frågor inom EU och globalt.

26.  Europaparlamentet betonar att ett deltagande av det civila samhället, icke-statliga organisationer och särskilt kvinnor i diskussionen om och beslutsprocessen för hållbar utveckling är nödvändig för att öka allmänhetens medvetenhet om frågan. Parlamentet understryker utbildningens betydelse för främjande av miljömässigt hållbara val, särskilt bland fattigare befolkningsgrupper.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja kapacitetsuppbyggnad och deltagande av lokalsamhällen och ursprungsbefolkningar i utvecklingsländerna i tillgången till och kontrollen och förvaltningen av naturresurserna.

28.  Europaparlamentet betonar att det för ett utökat deltagande krävs insyn i tillhandahållandet av relevant information och förbättrad tillgång till EU-handlingar.

29.  Europaparlamentet uppmanar till ett fastställande av indikatorer för hållbar utveckling som skall tillämpas för EU:s politik för utvecklingssamarbete och för förbättrade rapporterings- och spårningsmekanismer för biologisk mångfald och miljömässig hållbarhet.

30.  Europaparlamentet uppmanar till ett betydligt starkare engagemang hos de nya och gamla medlemsstaterna att uppnå målen att bidra med 0,7 procent av ODA/BNI till utvecklingssamarbete.

31.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att skapa förenlighet mellan multilaterala miljöavtal, som t.ex. Kyotoprotokollet och WTO-ramen, särskilt när det gäller tillämpningen av artikel XX i Allmänna tull-och handelsavtalet (GATT) om områden där allmänna undantag görs avseende åtgärder som t.ex.: b) [är] … nödvändiga för att skydda människors, djurs eller växters liv eller hälsa, och g) … har anknytning till bevarandet av naturtillgångar om sådana åtgärder vidtas i samband med begränsningar av inhemsk produktion eller konsumtion. Parlamentet bekräftar i detta sammanhang åter konsekvensbedömningarnas roll när det gäller miljömässig hållbarhet i samband med handelsförslag.

32.  Europaparlamentet uppmanar Förenta staterna, Kina och Indien att ratificera Kyotoprotokollet och tillsammans med EU ta ansvaret för hållbar utveckling i hela världen.

33.  Europaparlamentet betonar att EU bör ompröva exportsubventionernas skadliga effekter för utvecklingsländerna, och i synnerhet de minst utvecklade länderna, och arbeta mer för att avskaffa dem genom internationella handelsförhandlingar.

34.  Europaparlamentet bekräftar åter skuldlättnadernas betydelse för de minst utvecklade länderna, vars regeringar respekterar principerna för de mänskliga rättigheterna och god förvaltning.

35.  Europaparlamentet menar att det europeiska nätverket för hållbar utveckling kan tjäna som en plats där medlemsstaterna kan utbyta erfarenheter och bästa metoder genom, t.ex., inbördes utvärdering.

36.  Europaparlamentet anser att inrättandet av ett ständigt rådgivande och övervakande organ för hållbar utveckling, som skulle inbegripa medlemsstaterna och företrädare för civilsamhället och granska integrationen av begreppet i EU:s politik och program, med särskild inriktning på utvecklingssamarbete, skulle vara av allmän betydelse och oundgängligt för att främja kommissionens interna arbetsgrupp om integrering av miljöaspekter i utvecklingssamarbete.

37.  Europaparlamentet betonar att industriländerna bör leda främjandet av begreppet hållbar utveckling.

38.  Europaparlamentet betonar att hållbar utveckling går hand i hand med hållbara institutioner, därav behovet av begränsande åtgärder som t.ex. att koppla skuldlättnad till respekt för mänskliga rättigheter och god förvaltning. Parlamentet anser att detta kan ge upphov till en lika för lika-dynamik och utgöra ett utvecklingssamarbete som grundas på principerna för jämlikhet, partnerskap och ägarskap.

39.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att stärka små och medelstora företag (SMF) som ett nyckelverktyg för att främja miljömässig, social och ekonomisk utveckling i utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar därför till ökade insatser tillsammans med partnerländernas myndigheter för att utforma politik, program och projekt som stöder utvecklingen av SMF som drivs i enlighet med principerna för hållbar utveckling. Parlamentet upprepar sitt förslag att stödja och finansiera regionala institutioner som främjar SMF.

40.  Europaparlamentet uppmanar OECD:s medlemsstater att hjälpa utvecklingsländerna genom att öka tillgången till nödvändiga investeringsflöden och marknader och genom effektivare program för utvecklingssamarbete.

41.  Europaparlamentet stöder en inriktning på BNP så att bedömningen av samhällsutvecklingen balanseras genom ett lika stort intresse för tillväxtens kvalitativa aspekter, eftersom detta är en förutsättning för hållbar utveckling.

42.  Europaparlamentet betonar behovet av kompletterande åtgärder som t.ex. hållbara skatteåtgärder och offentliga upphandlingar och minskningen och det gradvisa avskaffandet av subventioner som både snedvrider handeln och skadar miljön.

43.  Europaparlamentet uppmanar den privata sektorn i utvecklings- och industriländerna att anpassa och åta sig att respektera uppförandekoder för företag, varigenom de offentligt uttrycker sitt engagemang för att uppnå målet för hållbar utveckling.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet övervaka hur effektiv uppförandekoden är för europeiska företag som bedriver verksamhet i utvecklingsländer, särskilt när det gäller genomförandet av krav avseende hållbar utveckling.

45.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens metod att främja frågor som har att göra med företagens sociala ansvar på internationell nivå. Parlamentet uppmanar emellertid kommissionen att utveckla frågan om företagens sociala ansvar genom att utarbeta fler tvingande bestämmelser för europeiska företag som bedriver verksamhet i utvecklingsländer, särskilt när det gäller Internationella arbetsorganisationens (ILO) grundläggande arbetsstandarder och miljöskydd.

46.  Europaparlamentet påminner kommissionen om behovet av att grunda sina utvecklingsprogram på öppenhet och ansvarighet eftersom korruptionen i utvecklingsländerna ofta förstärker ohållbara tendenser, t.ex. inom områden som olaglig avverkning. Parlamentet betonar behovet att stödja inrättandet av oberoende övervakare av korruption i utvecklingsländerna genom att tilldela tillräckliga resurser till sådana projekt.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna för att identifiera och ställa de personer inför rätta som importerar trä och träprodukter av illegalt ursprung samt att stödja AVS-medlemsstaternas åtgärder för att sätta stopp för handeln och saluföringen av sådana produkter.

48.  Europaparlamentet upprepar betydelsen av utländska direktinvesteringar för utvecklingsländerna och uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att utforma sin utvecklingspolitik på ett sätt som förbättrar det rådande läget i de ekonomiska institutionerna och investeringsklimatet i utvecklingsländerna.

49.  Europaparlamentet anser att utvecklingsländernas lokala myndigheter inte alltid kan tillhandahålla de finansieringsbelopp som behövs för stora investeringar för att bygga och underhålla infrastrukturnät, såsom vattentillförsel eller rening, och följaktligen att de finansieringsbelopp som behövs endast kan erhållas med hjälp av kompletterande privat kapital genom partnerskap mellan den offentliga och privata sektorn.

50.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att i hög grad stödja tillståndsprogrammet inom skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog (FLEGT) samt de frivilliga partnerskapsavtalen. Man bör särskilt se till att övertyga partnerländerna att underteckna de frivilliga partnerskapsavtalen och gå med i tillståndsprogrammet, samtidigt som man undviker möjligheten att partnerländerna undandrar sig programmet genom att exportera till tredjeländer som inte omfattas av några tillståndsprogram.

51.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att stärka den sociala dialogen med lokala företag i utvecklingsländerna för att främja samarbete och gemensamt ansvar för att uppnå hållbar konsumtion och produktion samt att stödja lärande mellan syd-syd och nord-syd i detta sammanhang.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under förhandlingarna om de ekonomiska partnerskapsavtalen lägga särskild vikt vid strategier som främjar en större diversifiering av exporter från AVS-länderna och stödja miljömässigt hållbara och socialt rättvisa modeller för tillväxt och utveckling.

53.  Europaparlamentet bekräftar åter att tillgång till energikällor för utvecklingsländerna är en nyckelfråga. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang till att man skall främja energitillgången genom EU:s energiinitiativ och genom att modernisera profilen för energieffektivitet i utvecklingsprogrammen.

54.  Europaparlamentet betonar att, i en situation med okontrollerad tillväxt i städerna, utgör frågan om vatten och rening i stadsmiljö en nyckelfråga för utvecklingen eftersom man i samband med lokala offentliga tjänster kan utveckla god praxis när det gäller lokalt demokratiskt styre.

55.  Europaparlamentet ber utvecklingsländerna att, i syfte att värna om ett hållbart utnyttjande av vattenresurserna, decentralisera vattenförvaltningen till lokal nivå för att se till att användarna och beslutsfattarna tillsammans fastställer vattenpolitiken, som i så hög grad som möjligt skall respektera medborgarnas behov.

56.  Europaparlamentet begär att de lokala myndigheterna i EU skall uppmuntras att använda en del av sina intäkter från användarna för tillhandahållande av vatten- och reningstjänster till decentraliserade samarbetsåtgärder för att finansiera projekt som syftar till att förbättra tillgången till vatten i utvecklingsländerna.

57.  Europaparlamentet begär att EU skall bidra till att utveckla strategier för att främja en modell för ekonomisk och jordbruksrelaterad utveckling som syftar till att bevara eller återinrätta en hög vattenkvalitet, från grundvattnet till det vatten som tillhandahålls slutkonsumenten.

58.  Europaparlamentet finner att det är nödvändigt att integrera begreppet hållbar utveckling i forsknings- och innovationsprocessen.

59.  Europaparlamentet uppmanar alla parter att fastställa kort- och långfristiga mål för en hållbar utveckling och att övervaka de framsteg som görs gällande uppfyllandet av dessa mål.

60.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna, inom ramen för en konsekvent utvecklingspolitik och avseende invandringen, bör nå en gemensam överenskommelse för att möta de utmaningar som invandringen skapar. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att särskild uppmärksamhet bör ges till penningöverföringar och en möjlig ändring av den politik som orsakar begåvningsflykt till processer som lockar begåvningar. Parlamentet betonar att EU:s politik inte bör leda till långvarig begåvningsflykt från utvecklingsländerna.

61.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar.

(1) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3.
(2) EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.
(3) EGT C 104, 14.4.1999, s. 180.
(4) EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 171.
(5) EUT C 293 E, 2.12.2006, s. 316.
(6) EUT C 287 E, 24.11.2006, s. 185.
(7) Antagna texter, P6_TA(2006)0272.
(8) WWF (2004) EU-stöd: Fattigdomsminskning genom hållbar miljö: Varför bör EU-stöd noggrant beakta kopplingen mellan fattigdom och miljö?
(9) Världsbanken: (2002) En reviderad skogsstrategi för Världsbanksgruppen, 31.10.2002.
(10) Livsmedels- och jordbruksorganisation FAO (2002): Läget avseende fiskeri och vattenbruk i världen. FAO, Rom, Italien.
(11) EUT L 378, 27.12.2006, s. 41.


Förslag till ändringsbudget nr 1/2007*
PDF 197kWORD 35k
Europaparlamentets resolution om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 1/2007 för budgetåret 2007: avtal från trepartsmöte av den 28 november 2006 - Strukturfonder, Europeiska fiskerifonden, Europeiska investeringsfonden och det Gemensamma forskningscentret, avsnitt III, kommissionen (5739/2007 – C6-0060/2007 – 2006/2303(BUD))
P6_TA(2007)0015A6-0010/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 272.4, näst sista stycket,

–   med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen, särskilt artikel 177,

–   med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(1), särskilt artiklarna 37 och 38,

–   med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2007, slutgiltigt antagen den 14 december 2006,

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(2),

–   med beaktande av det preliminära förslag till Europeiska unionens ändringsbudget nr 1/2007 för budgetåret 2007 som kommissionen lade fram den 20 december 2006 (SEK(2006)1776),

–   med beaktande av det förslag till ändringsbudget nr 1/2007 som rådet fastställde den 30 januari 2007 (5739/2007 - C6-0060/2007),

–   med beaktande artikel 69 och bilaga IV i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A6-0010/2007).

A.  Det måste göras tekniska justeringar för att besluten vid trepartsmötet den 28 november 2006skall kunna beaktas och genomföras i Europeiska unionens budget för 2007.

B.  Syftet med förslaget till ändringsbudget nr 1/2007 är att föra in dessa justeringar.

1.  Europaparlamentet välkomnar förslaget till ändringsbudget nr 1/2007.

2.  Europaparlamentet godkänner förslaget till ändringsbudget nr 1/2007 utan ändringar.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG, Euratom) nr 1995/2006 (EUT L 390, 30.12.2006, s. 1).
(2) EGT C 139, 14.6.2006, s. 1.


Människorättsläget för daliterna i Indien
PDF 126kWORD 53k
Europaparlamentets resolution om människorättsläget för daliterna i Indien
P6_TA(2007)0016B6-0021/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av utfrågningen i utvecklingsutskottet den 18 december 2006,

–   med beaktande av sin resolution av den 28 september 2006 om EU:s ekonomiska och kommersiella förbindelser med Indien(1) och Europaparlamentets årliga resolutioner om människorättssituationen från åren 2000, 2002, 2003 och 2005,

–   med beaktande av de allmänna rekommendationerna XXIX (diskriminering baserad på härkomst) som antogs av FN:s kommitté för eliminering av rasdiskriminering den 22 augusti 2002 samt de 48 åtgärder som parterna skall vidta,

–   med beaktande av den studie som genomfördes av FN:s underutskott för främjande och skydd av de mänskliga rättigheterna, i vilken förslag till principer och riktlinjer för eliminering av diskriminering grundad på arbete och härkomst utvecklas, samt av den preliminära rapporten från de särskilda rapportörerna om diskriminering grundad på arbete och härkomst,

–   med beaktande av de olika bestämmelserna i den indiska konstitutionen rörande skydd och främjande av daliternas rättigheter, vilka berör minst 167 miljoner människor, inklusive följande: avskaffande av "oberörbarheten", förbud mot diskriminering på grund av kasttillhörighet, lika möjligheter till anställning i den offentliga sektorn, positiv särbehandling avseende utbildning, sysselsättning och politisk verksamhet genom reserverade platser i statliga institutioner och politiskt representativa organ samt en mängd lagstiftningsåtgärder som innebär att några av de värsta sedvänjorna i samband med oberörbarhet och kastdiskriminering gentemot daliterna upphör, t.ex. slavarbete, manuell sophantering och grymheter,

–   med beaktande av den nationella kommissionen för mänskliga rättigheter, den nationella och de delstatliga kommissionerna för registrerade kaster och den nationella Safai Karamchari-kommissionen (som behandlar problemet med manuell sophantering),

–   med beaktande av artikel 91 och artikel 90.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Indien är världens största fungerande demokrati, där varje medborgare är jämlik inför valurnan. Att Indiens förra president och statsöverhuvud var dalit och daliter har tjänstgjort som ministrar. Det finns strömningar inom den hinduiska religionen som avvisar kastdiskriminering och utestängning som en avart av deras tro.

B.  Daliter och liknande grupper finns även i Nepal, Pakistan och Bangladesh.

C.  Indiens nationella människorättskommission har rapporterat att genomförandet av lagen om registrerade kaster och registrerade stammar (förebyggande av grymheter) fortfarande är synnerligen otillfredsställande och har publicerat en mängd rekommendationer för att komma till rätta med detta problem.

D.  Trots att 27 grymheter begångna mot daliter officiellt registreras varje dag, hindrar polisen ofta daliter från att komma in på polisstationer, vägrar att registrera anmälningar från daliter och utnyttjar regelmässigt sedvänjan att tortera daliter utan att det får rättslig påföljd.

E.  Trots att många daliter inte rapporterar brott av rädsla för repressalier från de högre kasterna visar officiell statistik från polisen att under de senaste fem åren har i genomsnitt 13 daliter mördats varje vecka, 5 daliters hem eller tillhörigheter bränts ned varje vecka, 6 daliter kidnappats eller bortförts varje vecka, 3 dalitiska kvinnor våldtagits varje dag, 11 daliter misshandlats varje dag och brott mot daliter begåtts var 18:e minut(2).

F.  En färsk studie av oberörbarhet på den indiska landsbygden(3) som genomförts i 565 byar i 11 delstater visar att offentliganställda sjukvårdare vägrade att besöka daliters hem i 33 procent av byarna, daliter vägrades tillträde till polisstationerna i 27,6 procent av byarna, daliternas barn var tvungna att sitta avskilt från andra vid måltiderna i 37,8 procent av de statliga skolorna, daliter fick inte posten utburen till sina hem i 23,5 procent av byarna och daliterna nekades tillträde till vattenkällorna i 48,4 procent av byarna på grund av sedvänjor rörande segregation och oberörbarhet.

G.  Hälften av daliternas barn i Indien är undernärda, 21 procent är kraftigt underviktiga och 12 procent dör innan de hunnit bli fem år(4).

H.  Oberörbarhet i skolorna har bidragit till att daliternas barn lämnar skolan i förtid och saknar läsfärdighet i mycket högre utsträckning än genomsnittet i befolkningen, med en klyfta i läskunnighet mellan daliterna och resten av befolkningen som knappast har ändrats sedan Indiens självständighet, och där läskunnigheten bland dalitiska kvinnor är så låg som 37,8 procent på indiska landsbygden(5).

I.  Dalitiska kvinnor som, tillsammans med kvinnor i olika folkstammar, är de fattigaste av de fattiga i Indien utsätts för dubbel diskriminering grundad både på kast och kön inom alla livets områden – de utsätts för grova kränkningar av den fysiska integriteten, inklusive sexuellt utnyttjande av högre kaster som inte riskerar rättsliga följder, de är socialt utstötta och ekonomiskt exploaterade.

J.  Den nationella kommissionen för registrerade kaster har observerat en alldeles för liten tilldelning av medel och underutnyttjande av anslagna medel till daliternas välfärd och utveckling inom regeringens särskilda plan (Special Component Plan) för registrerade kaster.

K.  Daliterna tvingas till slavarbete och tvångsarbete och utsätts för diskriminering på en rad marknader, t.ex. arbets-, bostads-, konsument-, kapital- och kreditmarknaderna. De får lägre lön och har längre arbetsdagar. Löneutbetalningar försenas och det förekommer verbala och fysiska övergrepp.

1.  Europaparlamentet välkomnar de olika bestämmelserna i Indiens författning för skydd och främjande av daliternas rättigheter, men noterar dock att genomförandet av lagar som skyddar daliternas rättigheter trots dessa bestämmelser fortfarande är synnerligen otillräckligt, och att grymheter, oberörbarhet, analfabetism, ojämlika villkor, manuell sophantering, orimliga löner, slavarbete, barnarbete och avsaknad av jordägande fortsätter att förpesta livet för daliterna i Indien.

2.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att så få av förövarna av dessa brott får en fällande dom, och uppmanar den indiska regeringen att förbättra sitt brottmålssystem för att underlätta registreringen av anmälningar av brott mot daliter, att öka andelen fällande domar för sådana brott, att kraftigt minska tiden för rättegångsförfarandena och att vidta särskilda åtgärder för att skydda dalitiska kvinnor.

3.  Europaparlamentet välkomnar det förbud som nyligen införts för anställning av barn som tjänare i hemmen och arbetare i matställen vid vägkanten, restauranger, tehus, etc. och uppmanar den indiska regeringen att vidta ytterligare åtgärder för ett totalt förbud mot alla former av barnarbete.

4.  Europaparlamentet uppmanar den indiska regeringen att snarast vidta åtgärder för att garantera lika möjligheter för daliter att besöka polisstationer och alla andra offentliga institutioner och inrättningar, inklusive sådana som hänför sig till den demokratiska strukturen såsom byrådens byggnader samt valbås.

5.  Europaparlamentet applåderar den skattepolitik som Indiens planeringskommission och olika ministerier bedriver när de ger budgetanslag till daliternas välfärd och utveckling, och uppmanar Indiens regering att se till att genomförandet av alla politiska åtgärder och budgetåtgärder för daliternas välfärd och utveckling genomförs i sin helhet och inom planerad tid, inklusive fullständigt genomförande av den särskilda planen för registrerade kaster.

6.  Europaparlamentet uppmanar enträget Indiens regering att ytterligare engagera sig för en effektiv eliminering av kastbaserad diskriminering tillsammans med de relevanta FN-organen för mänskliga rättigheter, inklusive kommittén för eliminering av rasdiskriminering och de särskilda FN-rapportörer som fått i uppdrag att utarbeta principer och riktlinjer för eliminering av diskriminering grundad på arbete och härkomst.

7.  Europaparlamentet uppmanar Indiens regering att ratificera FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling och att vidta förebyggande åtgärder för att minska risken att daliterna utsätts för tortyr, vidta rättsliga åtgärder för att kriminalisera tortyr i Indien, vidta åtgärder för att åtala poliser som utnyttjar tortyr, konsekvent tillhandahålla rehabilitering och ge kompensation till tortyroffer samt införa en oberoende klagomålsmekanism för tortyroffer, som även är tillgänglig för daliter.

8.  Europaparlamentet noterar med oro bristen på verkligt engagemang inom EU, särskilt vid toppmötena mellan EU och Indien, för att tillsammans med den indiska regeringen ta sig an det enorma problemet med kastbaserad diskriminering.

9.  Europaparlamentet uppmanar enträget rådet och kommissionen att ta upp frågan om kastbaserad diskriminering under toppmötena mellan EU och Indien och andra möten som en del av alla dialoger avseende politik, mänskliga rättigheter, civilsamhället, utveckling och handel samt att informera de berörda utskotten om hur sådana dialoger framskrider och om deras resultat.

10.  Europaparlamentet uppmanar enträget de europeiska ledamöterna i kommittén för gemensamma åtgärder att utveckla en dialog avseende problemet med kastbaserad diskriminering inom ramen för sina diskussioner om demokrati och mänskliga rättigheter, social- och sysselsättningspolitik samt utvecklingssamarbete.

11.  Europaparlamentet upprepar att man förväntar sig att EU:s utvecklingsprogram i Indien innehåller specifika åtgärder som garanterar att minoriteter som daliterna, adivasi och andra marginaliserade samhällen, stammar och kaster kan minska den vida klyftan mellan sig och resten av befolkningen när det gäller att uppnå millennieutvecklingsmålen.

12.  Europaparlamentet påminner om sitt krav att rådet och kommissionen skall prioritera främjandet av lika möjligheter när det gäller anställning i privata EU-baserade företag och uppmuntra EU-baserade företag att införa "Ambedkar-principerna" (principer rörande sysselsättning och andra principer rörande ekonomisk och social marginalisering, formulerade för att ge alla utländska investerare i södra Asien stöd för att ta itu med kastbaserad diskriminering).

13.  Europaparlamentet välkomnar EU:s engagemang för utvecklingen av principer och riktlinjer för eliminering av diskriminering grundad på arbete och härkomst som FN:s underutskott för främjande och skydd av de mänskliga rättigheterna arbetar med, och uppmanar kommissionen och rådet att fortsätta med detta stöd.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, Indiens president, regering och parlament, FN:s generalsekreterare och ledningen för FN:s underutskott för främjande och skydd av mänskliga rättigheter, Internationella arbetsorganisationen (ILO), Unicef, Världsbanken och Internationella valutafonden.

(1) Antagna texter, P6_TA(2006)0388.
(2) Uträknat mot bakgrund av siffror i rapporten Crime in India 2005, http://ncrb.nic.in/crime2005/home.htm och http://ncrb.nic.in/crime2005/cii-2005/CHAP7.pdf
(3) Shah, Mander, Thorat, Deshpande och Baviskar, Untouchability in Rural Indi,a Sage Publications, Indien, 2006.
(4) Nationell studie över familjehälsan, beställd av Indiens ministerium för hälsa och familjeomsorg, 1998–1999 (sista tillgängliga studien), kapitel 6, s. 187, http://www.nfhsindia.org/data/india/indch6.pdf
(5) 2001 års folkräkning i Indien.


Partnerskapsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Gabon om fiske *
PDF 199kWORD 45k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets förordning om ingående av avtalet om fiskepartnerskap mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Gabon (KOM(2006)0454 – C6-0303/2006 – 2006/0156(CNS))
P6_TA(2007)0017A6-0477/2006

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets förordning (KOM(2006)0454)(1),

–   med beaktande av artikel 300.2 första stycket i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0303/2006),

–   med beaktande av artikel 51 och artikel 83.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för utveckling (A6-0477/2006).

1.  Europaparlamentet godkänner förslaget till rådets förordning med de ändringar som gjorts och godkänner ingåendet av avtalet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och republiken Gabon parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar
Ändringsförslag 1
Skäl 2a (nytt)
(2a) Den ekonomiska ersättningen från EG kommer att användas till att utveckla de kustsamhällen som är beroende av fisket och att skapa små lokala frys- och bearbetningsindustrier.
Ändringsförslag 2
Artikel 3a (ny)
Artikel 3a
Under det sista året av protokollets tillämpningsperiod, och innan ett eventuellt nytt avtal ingås eller tillämpningsperioden för det avtal som bifogats denna förordning förlängs, skall kommissionen förelägga Europaparlamentet och rådet en rapport om avtalets tillämpning och de villkor under vilka det genomfördes.
Ändringsförslag 3
Artikel 3b (ny)
Artikel 3b
Kommissionen skall årligen rapportera till Europaparlamentet och rådet om resultaten av det fleråriga sektorsprogram som beskrivs i artikel 7 i protokollet.
Ändringsförslag 4
Artikel 3c (ny)
Artikel 3c
På grundval av den rapport som kommissionen lägger fram i enlighet med artikel 3a och efter att ha hört Europaparlamentet skall rådet, vid behov, ge kommissionen befogenhet att inleda förhandlingar i syfte att anta ett nytt protokoll.
Ändringsförslag 5
Artikel 3d (ny)
Artikel 3d
Kommissionen skall årligen utvärdera om de medlemsstater vars fartyg fiskar under avtalet har iakttagit rapporteringskraven.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Moratorium för dödsstraff
PDF 127kWORD 40k
Europaparlamentets resolution angående initiativet till ett allmänt moratorium för dödsstraff
P6_TA(2007)0018RC-B6-0032/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

‐   med beaktande av sina tidigare resolutioner om ett allmänt moratorium för dödsstraff, särskilt resolutionerna av den 23 oktober 2003(1), 6 maj 1999(2) och 18 juni 1998(3),

‐   med beaktande av de resolutioner om ett moratorium för dödsstraff som antagits av flera FN-organ, bland annat FN:s kommission för mänskliga rättigheter,

‐   med beaktande av EU:s uttalanden till stöd för ett allmänt moratorium för dödsstraffet, och det uttalande om avskaffande av dödsstraffet som gjordes den 19 december 2006 vid FN:s generalförsamling och som undertecknades av 85 länder från samtliga geografiska grupper,´

‐   med beaktande av riktlinjerna för EU:s politik gentemot tredjeländer avseende dödsstraffet som antogs av rådet (allmänna frågor) den 29 juni 1998,

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Dödsstraff är en grym och omänsklig bestraffning och ett brott mot rätten till liv.

B.  Dödsstraffets avskaffande är en grundläggande värdering för Europeiska unionen och är ett krav för länder som söker medlemskap i EU.

C.  Det är mycket oroväckande att dussintals länder i världen än i dag har, eller har återinfört, lagar som föreskriver dödsstraff och att tusentals människor således avrättas varje år enligt dessa lagar.

D.  Samtidigt fortsätter utvecklingen mot ett världsomfattande avskaffande av dödsstraffet. I detta sammanhang är det positivt att dödsstraffet helt har avskaffats i Liberia, Mexiko, Filippinerna och Moldavien under de senaste åren, likaså att den peruanska kongressen förkastat ett lagförslag om att införa dödsstraff för terrorismbrott i lagstiftningen.

E.  EU beslutade i sina riktlinjer om EU:s politik gentemot tredje länder beträffande dödsstraff, som antagits av Europeiska rådet, att inom internationella organisationer verka för att dödsstraffet avskaffas.

F.  Den 9 januari 2007 beslutade den italienska regeringen och Europarådet att gemensamt försöka samla så mycket stöd som möjligt för ett initiativ i FN:s pågående generalförsamling för ett världsomspännande moratorium för avrättningar i syfte att helt avskaffa dödsstraffet.

G.  Den 27 juli 2006 antog den italienska deputeradekammaren enhälligt ett förslag där man krävde att den italienska regeringen, efter samråd med sina samarbetspartner i EU men utan krav på enhällighet, vid FN:s nästa generalförsamling lägger fram ett förslag till resolution om ett allmänt moratorium för dödsstraff i syfte att uppnå att dödsstraffet helt avskaffas i världen. Den 22 januari 2007 beslutade rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) att Tyskland som ordförandeland för EU i New York skulle undersöka möjligheterna för en förnyad debatt och förutsättningarna för förhandlingar om förslaget om ett allmänt moratorium för dödsstraff.

H.  Avrättningen av Saddam Hussein och mediernas exploatering av hängningen kan inte annat än fördömas, och det sätt på vilket den genomfördes är beklagansvärt.

1.  Europaparlamentet erinrar om sin orubbliga inställning till dödsstraff i alla lägen och under alla omständigheter, och uttrycker ännu en gång sin övertygelse att om dödsstraffet avskaffas kommer detta att bidra till att människovärdet stärks och de mänskliga rättigheterna fortsätter att utvecklas.

2.  Europaparlamentet begär att det genast och villkorslöst införs ett världsomfattande moratorium för avrättningar, i syfte att avskaffa dödsstraffet i hela världen, genom en resolution från FN:s pågående generalförsamling. Tillämpningen av resolutionen bör kunna kontrolleras av FN:s generalsekreterare.

3.  Europaparlamentet begär att rådets ordförandeskap snarast börjar arbeta med ett resolutionsförslag som skall läggas fram för FN:s pågående generalförsamling. Parlamentet uppmanar EU:s ordförandeskap och kommissionen att hålla parlamentet underrättat om de resultat som uppnås vid FN:s generalförsamling i fråga om ett allmänt moratorium för dödsstraff.

4.  Europaparlamentet uppmanar alla EU:s institutioner och medlemsstater att politiskt och diplomatiskt göra allt för att denna resolution skall få tillräckligt stöd i FN:s pågående generalförsamling.

5.  Europaparlamentet stöder aktivt den italienska deputeradekammarens och den italienska regeringens initiativ som även har Europeiska rådets, kommissionens och Europarådets stöd.

6.  Europaparlamentet uppmanar alla EU:s medlemsstater att utan dröjsmål ratificera det andra frivilliga protokollet till Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter som syftar till att dödsstraffet skall avskaffas helt.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, FN:s generalsekreterare, ordföranden i FN:s generalförsamling och alla FN:s medlemsstater.

(1) EUT C 82 E, 1.4.2004, s. 609.
(2) EGT C 279, 1.10.1999, s. 421.
(3) EGT C 210, 6.7.1998, s. 207.


Främja goda kostvanor och motion
PDF 323kWORD 71k
Europaparlamentets resolution om "Främja goda kostvanor och motion: en europeisk dimension i arbetet för att förebygga övervikt, fetma och kroniska sjukdomar" (2006/2231(INI))
P6_TA(2007)0019A6-0450/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens grönbok (KOM(2005)0637),

–   med beaktande av den globala strategin för kost, motion och hälsa som antogs av den 57:e Världshälsoförsamlingen den 22 maj 2004,

–   med beaktande av rådets resolution av den 14 december 2000 om hälsa och nutrition(1),

–   med beaktande av slutsatserna från rådet (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) av den 3 juni 2005 om fetma, kostvanor och motion,

–   med beaktande av EU:s idrottsministrars informella möte den 1920 september 2005 då det brittiska ordförandeskapet föreslog att en arbetsgrupp för idrott och hälsa skulle inrättas,

–   med beaktande av forskarnas uppmaning i samband med den 10:e internationella kongressen om fetma (ICO 2006) som ägde rum i Sydney den 38 september 2006,

–   med beaktande av det finländska ordförandeskapets högnivåkonferens för experter om "hälsan inom alla områden av politiken", som hölls i Kuopio den 20-21 september 2006,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0450/2006), och av följande skäl:

A.  Antalet personer som lider av fetma har ökat på ett spektakulärt sätt de senaste 30 åren inom EU. Fenomenet växer lika snabbt som i Förenta staterna i början av 90-talet och nästan 27 procent av männen och 38 procent av kvinnorna i EU betraktas i dag som överviktiga eller feta.

B.  Det är inte bara i EU och andra rika länder som det blir allt vanligare med fetma, framför allt bland barn, utan fetman ökar dramatiskt även i ett flertal utvecklingsländer.

C.  Fetma drabbar också mer än fem miljoner barn i EU-27 och antalet ökar i alarmerande takt med nästan 300 000 nya fall årligen.

D.  Studier har visat att funktionshindrade löper större risk att bli överviktiga på grund av en rad faktorer, bland annat patofysiologiska förändringar av ämnesomsättningen och kroppskonstitutionen, muskelförtvining och fysisk inaktivitet.

E.  Energiintaget hos stora grupper av befolkningen har varit stabilt sedan 1950-talet. Förändringar i livsstilen har emellertid lett till en minskning av både fysisk aktivitet och kroppsarbete och därmed har energibehovet minskat. Detta har lett till en obalans mellan energibehov och energitillförsel.

F.  Ett stort antal projekt och studier har bekräftat att förekomsten av fetma är förknippad med olikheter på ett tidigt stadium i fråga om den socioekonomiska miljön samt att sjukdomen är vanligare i låginkomstfamiljer med låg utbildningsnivå.

G.  Då EU fastställer en åtgärdsplan för att främja hälsosamma livsstilar måste det tas vederbörlig hänsyn till att man i medlemsstaterna har olika kostvanor och konsumtionsmönster.

H.  Världshälsoorganisationens (WHO) rapport från 2005 om hälsan i Europa visar att ett stort antal dödsfall och sjukdomar förorsakas av sju huvudriskfaktorer, varav sex (högt blodtryck, kolesterol, för högt kroppsmasseindex (BMI), otillräckligt intag av frukt och grönsaker, brist på motion och överkonsumtion av alkohol) har att göra med kost och fysisk aktivitet. Därför är det viktigt att samtidigt vidta åtgärder avseende dessa avgörande faktorer för hälsan i syfte att förhindra ett betydande antal dödsfall och sjukdomsfall.

I.  En hälsosam diet måste anses vara en diet som har vissa kvantitativa och kvalitativa egenskaper, så som energiinnehåll i enlighet med personliga behov, och som alltid är i enlighet med dietistiska principer.

J.  Även om EU i kraft av sina befogenheter enligt fördragen har en grundläggande roll att spela på området för konsumentskydd, genom att främja en sund kost och intag av frukt och grönsaker, måste gemenskapens åtgärder av nödvändighet komplettera de åtgärder som medlemsstaterna, regionerna och städerna i EU vidtar när det gäller att främja idrott och motion.

K.  De socioekonomiska konsekvenserna av överviktsrelaterade sjukdomar står redan för 47 procent av de totala hälso- och sjukvårdskostnaderna i medlemsstaterna. Samtidigt har den totala kostnaden för fetman (om den ökade risken för att hamna i arbetslöshet, arbetsstopp och funktionshinder beaktas) inte blivit föremål för någon detaljerad vetenskaplig studie.

L.  En majoritet av medlemsstaterna har vidtagit åtgärder för att ta itu med fetmaproblemet och för att förbättra hälsotillståndet hos sina befolkningar. En del regeringar har valt att ta till förbudsåtgärder medan andra har valt uppmuntrande åtgärder.

M.  Vissa medlemsstater har till exempel beslutat att belägga försäljningsautomater i skolorna med villkor, eller till och med att förbjuda dem. Anledningen är det dåliga utbudet och att endast en försumbar del är förbehållen drycker med låg sockerhalt, frukt och grönsaker samt så kallade dietprodukter.

N.  De frivilliga åtaganden som nyligen gjorts av å ena sidan de europeiska tillverkarna av icke-alkoholhaltiga drycker i syfte att begränsa sin marknadsföring när det gäller barn under 12 år och samtidigt tillhandahålla ett mer varierat dryckesutbud i skolorna, å andra sidan två "jättar" i snabbmatssektorn om näringsmärkning på förpackningar för hamburgare och pommes frites, är intressanta som ett första steg.

O.  På många håll inom detaljhandeln i Europa har man tagit olika intressanta initiativ till att främja sunda kostvanor. Det handlar bland annat om utveckling av hälsosamma produktsortiment, lättbegripligare märkning med uttömmande information om näringsinnehållet och partnerskap med regeringar, skolor och icke-statliga organisationer för att göra folk mera medvetna om nyttan med sunda kostvanor och regelbunden motion.

P.  Grönboken ingår i ett övergripande EU-initiativ som syftar till att bekämpa de största hälsoriskerna (däribland dåliga kostvanor och otillräcklig motion), som − tillsammans med tobaksrökning och överkonsumtion av alkohol - är huvudorsaken till hjärt- och kärlsjukdomar (den vanligaste dödsorsaken bland kvinnor och män i EU), vissa typer av cancer, sjukdomar i andningsorganen, benskörhet och typ 2-diabetes, vilket skapar ökad belastning för de nationella hälsosystemen.

Q.  Kommissionen lade den 11 september 2006 fram resultaten av ett offentligt samråd som inleddes i och med grönboken, och dessa resultat talar till förmån för en insats från EU:s sida som omfattar flera av gemenskapens politikområden och där i synnerhet barn och ungdomar uppmärksammas.

R.  Gemenskapen har att spela en aktiv roll inom ramen för gemensamma åtgärder som vidtas av de 27 medlemsstaterna, eller som komplement till dessa, när det gäller informations- och medvetandegörandekampanjer om fetma, främjandet av konsumtion av frukt och grönsaker inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP), finansiering av forsknings-, utbildnings och idrottsprojekt samt antagandet av ny eller omarbetad lagstiftning som har en faktisk påverkan på de europeiska medborgarnas kostvanor.

Fetma: en politisk prioritering?

1.  Europaparlamentet gläder sig åt kommissionens åtagande till förmån för en sund kost (kvantitativt och kvalitativt) och motion samt kampen mot fetma och viktiga kostrelaterade sjukdomar. Parlamentet kräver att detta från och med nu skall betraktas som en politisk prioritering i EU och medlemsstaterna.

2.  Europaparlamentet erkänner att fetman betingas av många orsaker och att det därför behövs ett helhetsgrepp på problematiken kring den, där flera olika sektorer inom politiken samverkar.

3.  Europaparlamentet beklagar djupt att trots att många medlemsstater vidtagit åtgärder drabbar fetma en ständigt växande del av befolkningen och att om denna tendens fortsätter kommer konsekvenserna för folkhälsan, vilka skulle kunna förebyggas genom lämpliga åtgärder, bli oöverskådliga.

4.  Europaparlamentet rekommenderar alla medlemsstater att officiellt erkänna fetma som en kronisk sjukdom för att undvika alla former av stigmatisering och diskriminering av personer som lider av fetma och att se till att dessa personer får lämplig vård inom de nationella sjuk- och hälsovårdssystemen.

5.  Europaparlamentet välkomnar att man vid WHO:s europeiska ministerkonferens i Istanbul den 15–17 november 2006 antog en stadga om bekämpande av fetma och understryker att det inrättats en ambitiös åtgärdsram för att få kontroll över epidemin. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att slå fast en tidsplan för genomförandet av denna ram och fastställa prioriteringar.

6.  Europaparlamentet stöder utan förbehåll lanseringen av den Europeiska handlingsplattformen för kostvanor, motion och hälsa (plattformen) i mars 2005 och välkomnar den metod som GD Hälsa och konsumentskydd valt, nämligen en ständig dialog med näringslivets olika sektorer, medlemsstaternas nationella myndigheter och icke-statliga organisationer.

7.  Europaparlamentet välkomnar de frivilliga åtaganden som gjorts av de parter som deltar i handlingsplattformen. Parlamentet understryker att de åtaganden som gjorts måste övervakas effektivt och uppmanar kommissionen att ta fram klara utvärderingskriterier. Parlamentet konstaterar att en tillförlitlig utvärdering är en viktig förutsättning för att det skall gå att adekvat mäta vilka framsteg som görs och för att ytterligare EU-åtgärder eller förslag till lagstiftning skall kunna övervägas vid behov. Parlamentet uppmanar kommissionen att årligen rapportera till Europaparlamentet om vilka framsteg som görs inom plattformen.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att konsekvensbedöma olika förslag till politik för att fastställa hur de påverkar målen i fråga om folkhälsa, fetma och kostvanor. Parlamentet rekommenderar att denna "hälso- och fetmakontroll" bör göras framför allt i samband med forskningsprogrammen inom GJP, energipolitiken samt politiken för reklam och livsmedel.

9.  Europaparlamentet noterar att, trots att ett stort antal berörda parter redan medverkar i plattformen, dessa har en benägenhet att koncentrera sig på "energitillförselsidan" när det gäller fetma. Parlamentet uppmanar därför de berörda parterna på "energiförbrukningssidan", t.ex. tillverkare av dataspel, idrottssammanslutningar och TV-bolag att engagera sig mera i diskussionen och överväga att göra liknande åtaganden.

10.  Europaparlamentet anser att den aktuella tendensen i olika sektorer av den europeiska livsmedelsindustrin mot konkreta åtgärder för att lägga om det kommersiella utbudet riktat till barn och införa en näringsmärkning av livsmedel och drycker är ett steg i rätt riktning.

11.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utreda hur man kostnadseffektivt skulle kunna ingå partnerskap mellan hälsovården och näringslivet, så att patienterna kan få bättre förståelse för kostens betydelse och skapa kontroll över den och så att den ekonomiska börda som fetman för med sig minskar. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas program som tar sikte på behoven hos människor i socialt och ekonomiskt eftersatta samhällsgrupper.

12.  Parlamentet väntar sig att kommissionen inom kort i form av en vitbok skall presentera konkreta åtgärder för att antalet personer med övervikt och fetma skall börja minska senast 2015.

Informera konsumenten redan från barndomen

13.  Europaparlamentet anser att alla åtgärder för att förebygga och övervaka fetma bör sträcka sig över hela livet, från fosterstadiet och upp till ålderdomen. Parlamentet anser därutöver att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt barndomen, den tid i livet då en stor del av kostvanorna grundläggs.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att erkänna att kostupplysning och hälsofostran från en mycket tidig ålder spelar en nyckelroll vid förebyggandet av övervikt och fetma.

15.  Europaparlamentet understryker risken för övernitiskhet i kampanjen för att bekämpa fetma och anser att barn och ungdomar, som är mottagliga för grupptryck, måste få de rätta förebilderna i syfte att undvika att andra ätstörningar, som anorexi och bulimi, ökar.

16.  Europaparlamentet anser att yrkesfolk inom hälsovården spelar en viktig roll för att upplysa om vilken nytta en väl avvägd kost och regelbunden motion gör för hälsan och för att spåra eventuella risker, i synnerhet hos personer med förhöjt bukfett som löper ökad risk för att utveckla särskilt typ 2-diabetes och hjärt-kärlsjukdomar, men även andra sjukdomstillstånd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja yrket nutritionist genom ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationerna och genom att fastställa villkor för tillträde till detta yrke liksom genom att garantera vetenskaplig yrkesutbildning.

17.  Europaparlamentet påminner om att skolan är den plats där barnen tillbringar mest tid och att det därför är grundläggande att man i skolmiljön, och särskilt skolmatsalarna, uppmuntrar barnen att utveckla sin smak, lär ut grunderna i matlagning och matkunskap, och verkar för regelbunden motion och en sund livsstil, i synnerhet för att motverka den allt mindre tid som läggs på gymnastikundervisning i skolorna inom EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram mekanismer för att främja bästa praxis i skolorna, och där beakta de mest effektiva sätten att fostra barnen till sunda kostvanor och erbjuda näringsriktig kost av hög kvalitet.

18.  Europaparlamentet beklagar den praxis som innebär att medlemsstaternas myndigheter säljer ut skolornas lekplatser för bebyggelseändamål.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anslå tillräckliga medel till skolbespisningen så att det i skolan kan serveras nylagad mat, helst från ekologiskt jordbruk eller jordbruk i närmiljön, och att uppmuntra hälsosamma kostvanor från låg ålder.

20.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör uppmuntras att se till att skolbarnen har tillräckligt med utrymme för idrott och fysisk aktivitet i skolmiljön. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och deras lokala myndigheter att beakta arbetet för en sund och aktiv livsstil när de planerar var skolorna skall ligga, så att skolorna förläggs närmare de samhällen de betjänar och därigenom gör det möjligt för eleverna att gå eller cykla till skolan i stället för att åka bil eller buss.

21.  Europaparlamentet uppmanar de europeiska läskedryckstillverkarna att snarast genomföra sina åtaganden av den 20 december 2005 inom ramen för uppförandekoden, i synnerhet åtagandet att begränsa den kommersiella verksamheten i grundskolorna.

22.  Europaparlamentet anser att i de fall försäljningsautomater i skolor och gymnasieskolor är tillåtna skall de utan undantag uppfylla kraven på hälsosam föda.

23.  Europaparlamentet kritiserar frekvensen och intensiteten i TV-reklamkampanjer för livsmedel som endast riktar sig till barn. Parlamentet understryker att sådana affärsmetoder inte främjar sunda kostvanor och att problemet bör hanteras på EU-nivå genom översynen av direktivet om television utan gränser(2). Parlamentet understryker därutöver att det finns tydliga bevis för att TV-reklam påverkar kortsiktiga konsumtionsmönster hos barn mellan 2 och 11 år, men anser samtidigt att det är föräldrarna som har det individuella ansvaret för det slutliga inköpsbeslutet. Parlamentet konstaterar dock att undersökningar gett vid handen att flertalet föräldrar vill ha klara begränsningar av reklam för ohälsosam mat till barn.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom plattformen fastställa frivilliga eller självregleringsbaserade åtaganden för att få slut på reklam för livsmedel som innehåller rikligt med fett, socker eller salt och riktar sig till barn, men uppmanar med kraft kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag, om självregleringen inte leder till några förändringar.

25.  Europaparlamentet påpekar att nya former av reklam till barn, såsom textmeddelanden till mobiltelefoner, dataspel och sponsring av lekplatser inte heller bör undantas från dessa överväganden.

26.  Europaparlamentet anser att ett "gentleman's agreement" mellan kommissionen och den europeiska medieindustrin är nödvändigt. Överenskommelsen skulle innebära att alla produktioner som riktar sig till barn i olika medier – TV, film, Internet och videospel – skulle förses med information om hälsa och avkoppling i syfte att göra europeiska ungdomar medvetna om vikten av att motionera och att äta frukt och grönsaker för att hålla sig vid god hälsa.

27.  Europaparlamentet erkänner Europeiska livsmedelsmyndighetens roll i samband med kostråd och rekommendationer.

28.  Europaparlamentet anser att medierna (TV, radio och Internet) mer än någonsin utgör ett grundläggande pedagogiskt verktyg för kunskap om en sund kost, ett verktyg för att ge praktiska råd till konsumenterna så att de får hjälp med att hitta en bra balans mellan det dagliga kaloriintaget och energiförbränningen samt att i slutändan ge dem valfrihet.

29.  Europaparlamentet anser att Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1924/2006 av den 20 december 2006 om närings- och hälsopåståenden om livsmedel(3) är en kraftig signal och kommer att innebära att konsumenterna äntligen får tillgång till tillförlitlig, icke-vilseledande och sammanhängande information om näringsinnehållet i livsmedelsprodukter, i synnerhet i dem som innehåller stora mängder socker, salt och vissa fetter. Parlamentet konstaterar att förordningen bör genomföras på ett sådant sätt att de företag som tillverkar livsmedel och drycker fortfarande uppmuntras och får möjlighet att göra innovationer och förbättra sina produkter. Parlamentet anser därför att Europeiska livsmedelsmyndighetens arbete med att fastställa näringsprofiler måste högprioriteras i anslutning till denna förordning och att hänsyn då måste tas till de mest aktuella uppgifter som finns att tillgå, samt att arbetet måste utföras i nära samverkan med icke-statliga organisationer på konsumentområdet och aktörer inom livsmedelsbranschen, inklusive detaljhandlare

30.  Europaparlamentet konstaterar att man bland allmänheten och på vetenskapshåll blir alltmer oroad av hur artificiella transfettsyror påverkar människors hälsa och att vissa myndigheter på nationell nivå (Kanada, Danmark) eller regional nivå (staden New York) verkat för att få bort transfettsyrorna från livsmedel för människor. Parlamentet uppmanar EU till åtgärder för att minska intaget av transfettsyror.

31.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att genomföra en snabb översyn av rådets direktiv 90/496/EEG av den 24 september 1990 om näringsvärdesdeklaration för livsmedel(4) så att det i direktivet åtminstone införs ett krav på att ange vilka näringsämnen och vilken typ av fetter ett livsmedel innehåller, i syfte att uppnå målet om en förenkling och harmonisering av gemenskapslagstiftningen i enlighet med rekommendationerna från företrädare för industrin och konsumentorganisationerna.

32.  Europaparlamentet är mycket intresserat av de system för att märka livsmedel som livsmedelsföretag, detaljhandlare och allmänna organ har infört i flera medlemsstater för att förenkla näringsinformationen. Parlamentet erkänner värdet av sådana märkningssystem och symboler för hälsosamma val, när de föredras av konsumenterna och är lätta att använda. Parlamentet erinrar sig att forskningen bekräftat att konsumenterna får mest hjälp att välja de hälsosammaste alternativen om halterna av olika näringsämnen angivits genom ett tolkningselement. Parlamentet uppmanar kommissionen att dra nytta av denna erfarenhet och denna forskning för att utveckla och införa ett EU-omfattande system för information på framsidan av förpackningarna och påpekar att konsekvent information till konsumenterna kräver en viss grad av harmonisering på detta område och att sådana meddelanden måste grunda sig på vetenskapliga fakta.

Att integrera kost och motion i gemenskapens övriga politikområden

33.  Europaparlamentet anser att en omläggning av produkterna är ett bra sätt att minska vårt intag av fett, socker och salt i kosten och välkomnar de åtgärder i denna riktning som vidtagits av vissa tillverkare och detaljhandlare. Parlamentet noterar dock att till dags dato endast 5 procent av de sammanlagda frivilliga åtaganden som ingåtts enligt plattformen handlar om produktutveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna, producenter, detaljhandlare och restauratörer att göra mera för att tillverkare, detaljhandlare och restauratörer skall minska innehållet av fett, socker och salt i maten. Parlamentet uppmanar även tillverkarna att inte använda omläggningen av produkterna bara till att lansera nya varumärken som ibland kostar mer, utan att prioritera en minskning av fett, socker och salt i de vardagsprodukter som redan finns.

34.  Europaparlamentet betonar att den enskilde måste ha möjlighet att göra välunderbyggda val när det gäller vad han skall äta och hur mycket han skall motionera.

35.  Europaparlamentet anser att det är avgörande att främjandet av en sund kost och motion blir en politisk prioritering, inte bara för GD Hälsa och konsumentskydd utan också för kommissionens generaldirektorat för jordbruk, transport, sysselsättning, forskning, utbildning och idrott, som genomför gemenskapspolitik eller program som har en påverkan på kostvanorna. Parlamentet uppmanar kommissionen att konsekvensbedöma relevanta förslag för att man skall kunna avgöra hur de påverkar folkhälsan och målen i fråga om näring, framför allt i fråga om GJP.

36.  Europaparlamentet välkomnar finansieringen av ett stort antal projekt som handlar om fetma inom EU:s pågående åtgärdsprogram på området för folkhälsa (2003–2008). Parlamentet anser att långsiktig finansiering måste göras tillgänglig och det måste läggas vikt vid främjande av en sund livsstil hos barn och ungdomar samt funktionshindrade i det andra programmet (2007–2013).

37.  Europaparlamentet understryker att informationskampanjer inte är det bästa verktyget för att nå missgynnade socioekonomiska grupper. Parlamentet anser att åtgärderna behöver anpassas till lokala behov och ha förankring i närmiljön, att direkta kontakter måste etableras och att det måste finnas ett nära samarbete mellan lokala skolor, förskolor, alla läkare inom primärvården, barnläkare och vårdcentraler. Parlamentet påpekar att verksamhet av detta slag måste utvärderas för att man skall kunna se om den har önskad verkan eller inte.

38.  Europaparlamentet förespråkar att strukturfonderna skall användas för infrastrukturinvesteringar i socioekonomiskt missgynnade områden för att underlätta motion och säker transport, såsom cykelbanor, och uppmuntrar till lek utomhus i en trygg miljö. Parlamentet uppmanar samtidigt medlemsstaterna att investera i dessa mål.

39.  Europaparlamentet kräver att kommissionen tillsammans med de behöriga ministerierna i medlemsstaterna eller i regionerna skall bidra till programmen "skolidrott" i "testskolor".

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera i vilken mån undernäring och bristande rörlighet är ett problem för äldre människor och överväga vilka ytterligare åtgärder som måste vidtas för att hjälpa denna viktiga men ofta förbisedda samhällsgrupp på denna punkt.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och arbetsgivarna att uppmuntra sina anställda att delta i friskvårdsåtgärder och fysisk aktivitet, i synnerhet kvinnliga anställda med monotona arbetsuppgifter som kan leda till kroniska sjukdomar.

42.  Europaparlamentet erkänner att arbetsgivarna spelar en roll för att främja en sund livsstil bland sina anställda och påpekar att personalens hälsa och således produktivitet bör finnas med i företagens strategi för socialt ansvar. Parlamentet hoppas att den nygrundade europeiska alliansen för företagens sociala ansvar kommer att främja utbytet av god praxis på detta område.

43.  Europaparlamentet välkomnar den uppmaning till en intensifiering av forskningen som forskarvärlden framförde i samband med den 10:e internationella kongressen om fetma, i syfte att bättre förstå hur genetiska faktorer samverkar med de livsstilsfaktorer som orsakar sjukdomen.

44.  Europaparlamentet gläder sig i detta avseende åt att gemenskapen finansierar nio projekt inom den tematiska prioriteringen "livsmedelskvalitet och säkerhet" i sjätte ramprogrammet för forskning och utveckling, som riktar in sig på nya sätt att bekämpa fetma genom att till exempel koncentrera sig på en viss åldersgrupp eller genom att studera samverkan mellan genetiska faktorer, beteendefaktorer och mättnadstillstånd.

45.  Europaparlamentet kräver att kampen mot fetman inom ramen för sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling inte bara skall fortsätta att dra nytta av ett gränsöverskridande samarbete mellan forskare på områdena för kost, jordbruk och bioteknik, utan att det också skall betraktas som ett forskningsfält av allmänt intresse för flera discipliner.

46.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att man har en jämförbar uppsättning indikatorer om hälsotillståndet, bland dem uppgifter om födointag, fysisk aktivitet och fetma, framför allt fördelat på olika åldersgrupper och socioekonomiska klasser.

47.  Europaparlamentet är starkt oroat över den minskade konsumtionen av frukt och grönsaker i EU vilket i första hand drabbar de europeiska låginkomsthushållen eftersom priserna på dessa varor är höga och informationen om deras verkliga nytta i kosthållet är bristfällig.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en politik och en lagstiftningsram som ger tillgång till de bästa näringskällorna och andra nyttiga beståndsdelar i livsmedel, och som ger konsumenterna i Europa valfrihet i fråga om hur man skall uppnå och vidmakthålla det näringsintag som är det bästa möjliga med tanke på vars och ens egen livsstil och hälsa.

49.  Europaparlamentet oroar sig över rapporterna om att näringsinnehållet i den frukt och de grönsaker som produceras i Europa har sjunkit under de senaste årtiondena och uppmanar kommissionen och rådet att vidta nödvändiga åtgärder vid översynen av GJP 2008 för att se till att näringsvärdet betraktas som ett viktigt kriterium, öka produktionen av högkvalitativa livsmedel och skapa stimulansåtgärder för hälsosam kost inom ramen för utvecklingen av landsbygden.

50.  Europaparlamentet uppmanar till en större samordning mellan GJP och de hälsopolitiska åtgärder som EU vidtagit. Parlamentet kräver att kommissionen skall utöva en strikt kontroll över de EU-bidrag som vissa industrisektorer får så att dessa inte under några omständigheter kan tjäna till att finansiera reklamkampanjer som framställer kaloririka produkter i förmånlig dager.

51.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt med en reform av den gemensamma organisationen av marknaderna för frukt och grönsaker, som bland annat skulle syfta till att främja konsumtion av livsmedel som är bra för hälsan. Parlamentet är därutöver fast övertygat om att en uppmuntrande politik (prissänkningar, skatteavdrag, andra typer av subventioner) är att föredra framför ett system som grundar sig på högre skatter på kaloririka produkter ("fettskatt"), vilket i slutändan framför allt skulle bestraffa de europeiska hushåll som har det sämst ställt.

o
o   o

52.  Europaparlamentet uppmanar WHO att redogöra för sin nuvarande syn på fetma inför Europaparlamentet.

53.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas och kandidatländernas nationella parlament och regeringar amt till WHO.

(1) EGT C 20, 23.1.2001, s. 1.
(2) Rådets direktiv 89/552/EEG (EGT L 298, 17.10.1989, s. 23). Direktivet ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 97/36/EG (EGT L 202, 30.7.1997, s. 60).
(3) EUT L 404, 30.12.2006, s. 9. Rättelse i EUT L 12, 18.1.2007, s. 3.
(4) EGT L 276, 6.10.1990, s. 40. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2003/120/EG (EUT L 333, 20.12.2003, s. 51).


Preskriptionstider vid fall av kroppsskador och dödsolyckor vid gränsöverskridande tvister
PDF 118kWORD 47k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution med rekommendationer till kommissionen om preskriptionstider vid fall av kroppsskador och dödsolyckor vid gränsöverskridande tvister (2006/2014(INI))
P6_TA(2007)0020A6-0405/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 192 andra stycket i EG-fördraget,

–   med beaktande av artiklarna 39 och 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0405/2006), och av följande skäl:

A.  I Europa finns det skillnader när det gäller preskriptionstiderna, det datum preskriptionstiden börjar löpa, datumet för vetskap, möjligheten att tillfälligt eller definitivt avbryta preskriptionstiden samt beviskraven och åberopandet av preskriptionstidens utgång.

B.  Dessa skillnaders omfattning kan få oönskade följder för olycksoffer i gränsöverskridande rättstvister och försvåra för skadade personer när de försöker utöva sina rättigheter i andra medlemsstater än sin egen, och i vissa fall eventuellt även i sin egen stat, och tvingas ta hjälp av utländsk lagstiftning.

C.  I samband med transnationella olyckor uppstår i synnerhet följande frågor. I vissa länder får minderåriga och funktionshindrade inget särskilt skydd när det gäller preskriptionstidens löpande, och de kan därför gå miste om den rätt att kräva ersättning som de annars skulle ha när de skadas i en annan medlemsstat än sin egen. I vissa länder är det enda sättet att avbryta preskriptionstiden att väcka eller delge talan. I gränsöverskridande rättstvister kan ett sådant synsätt leda till problem eftersom förhandlingarna med nödvändighet tar längre tid, och en oförmåga att förhindra att preskriptionsklockan fortsätter att ticka kan försätta offret i en ofördelaktig ställning där denne måste ådra sig betydande kostnader i ett tidigt skede genom att väcka och delge talan innan förhandlingarna kan avslutas.

D.  Med hänsyn till skillnaderna i preskriptionstiderna för gränsöverskridande fall av kroppsskador skulle det kunna vara ändamålsenligt att enbart fastställa grundprinciperna.

E.  Villkoret i artikel 39.2 i arbetsordningen, att inget sådant förslag redan håller på att utarbetas, är uppfyllt i vederbörlig ordning.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en undersökning om följderna av skillnaderna i preskriptionstid på den inre marknaden, i synnerhet för medborgare som utövar sina friheter inom ramen för fördraget. Denna undersökning bör särskilt sträva efter att kvantifiera de fall av kroppsskador som innefattar ett gränsöverskridande element samt bedöma eventuella svårigheter och/eller lidanden som drabbat skadelidande som en följd av skillnaderna i preskriptionstid, med beaktande av de punkter som tas upp i skäl B.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sammanställa en rapport om preskriptionstider efter utvärderingen av undersökningen, en rapport som särskilt skall behandla möjliga alternativ som sträcker sig från en begränsad harmonisering av preskriptionstider till tillämpningen av lagvalsregler.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i de fall det är lämpligt, mot bakgrund av den undersökning som genomförts i enlighet med punkt 1 och efter att ha hört parlamentet, på grundval av artikel 65 c och artikel 67.5 andra strecksatsen i EG-fördraget, förelägga parlamentet ett förslag till rättsakt om preskription när det gäller skadeståndsanspråk vid fall av kroppsskador och dödsolyckor i gränsöverskridande rättstvister, i enlighet med de detaljerade rekommendationer som bifogas.

4.  Europaparlamentet bekräftar att de bifogade rekommendationerna respekterar subsidiaritetsprincipen och medborgarnas grundläggande rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna respekteras fullt ut. I synnerhet bör man se till att den minst strikta rättsliga formen tillämpas och överväga huruvida till exempel införandet av principen om ursprungsland utgör en mer ändamålsenlig lösning på problemet.

5.  Europaparlamentet anser att förslaget inte får ha några ekonomiska konsekvenser.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till rådet och kommissionen samt medlemsstaternas parlament och regeringar.

BILAGA

DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET BEGÄRDA FÖRSLAGET

Rekommendation 1 (om formen och tillämpningsområdet för det instrument som skall antas)

Parlamentet anser att det i den mån gemenskapen har motsvarande lagstiftningsbefogenheter bör fastställas lämpliga principer för preskription i samband med skadeståndsanspråk:

   som uppstått på grund av kroppsskador,
   som framställs av offrets arvingar eller
   som framställs av någon annan person när offret ådragit sig skador eller omkommit
  

varvid förfarandena inbegriper parter som är bosatta eller har sin hemvist i olika medlemsstater eller en part som är bosatt eller har sin hemvist i en icke-medlemsstat eller en möjlighet att välja mellan olika länders lagstiftning.

Rekommendation 2 (om minimiinnehållet för det instrument som skall antas)

Varaktighet, beräkning, löptidens början, preskriptionsavbrott

–  Den generella preskriptionstiden bör vara fyra år oavsett om talan är inom- eller utomobligatorisk och oavsett grunden för talan och den svarandes identitet, förutom när tillämplig lagstiftning föreskriver en längre period. I detta fall har den klagande bevisbördan när det gäller att belägga denna längre period. Preskriptionstiden för att driva igenom skadeståndsanspråk som fastställts genom beslut som vunnit laga kraft eller genom skiljedom bör vara tio år. Ingen preskriptionstid bör komma ifråga när det gäller skador som förorsakats av terrordåd, tortyr eller slaveri.

–  Preskriptionstiden bör löpa ut i samma ögonblick som preskriptionstidens sista dag är till ända och bör beräknas i enlighet med den officiella kalendern i den medlemsstat i vilken den klagande inleder ett rättsligt förfarande, varvid den dag då grunden för talan uppstod inte bör räknas. Om preskriptionstiden förlängs bör den nya preskriptionstiden beräknas från det datum då den föregående preskriptionstiden löpte ut.

–  Preskriptionstiden bör börja löpa:

   1) det datum då grunden för talan med hänsyn till kroppsskada uppstod eller datumet för (faktisk eller presumtiv) vetskap (i fall av senare datum) hos den skadade personen,
   2) om arvingar framför krav, datumet för dödsfallet eller datumet för (faktisk eller presumtiv) vetskap (i fall av senare datum) hos arvingarna eller dödsboet,
   3) om indirekt drabbade framför krav, datumet för dödsfallet eller datumet för (faktisk eller presumtiv) vetskap (i fall av senare datum) hos de indirekt drabbade (olycka med dödlig utgång) eller det datum då grunden för talan uppstod eller datumet för (faktisk eller presumtiv) vetskap (i fall av senare datum) hos den skadade personen (olyckor utan dödlig utgång).

–  Preskriptionen bör avbrytas tillfälligt om den svarande medvetet, oärligt, på oacceptabelt vis eller av misstag dolt fakta eller förhållanden som utgör en belastning för honom eller henne. Den bör även avbrytas tillfälligt under tiden för relevanta brottmål/brottsutredningar eller i de fall då det föreligger oreglerade krav enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG av den 16 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om ansvarsförsäkring för motorfordon (fjärde direktivet om motorfordonsförsäkringar)(1).

–  Preskribtionstiden bör avbrytas i och med inledandet av rättsliga förfaranden. Detta gäller även alla åtgärder från den klagandes sida, delgivna den svarande, för att inleda förfaranden utanför domstol, alla åtgärder från den klagandes sida, delgivna den svarande, för att inleda förhandlingar och alla sådana åtgärder från den klagandes sida, delgivna den svarande, som bidrar till att informera den svarande om den klagandes skadeståndsanspråk.

Lämpliga bestämmelser bör inkluderas om åberopande av preskription, domstolens utrymme för skönsmässig bedömning i samband med tillämpningen av preskriptionstiden, konsekvenserna av att framgångsrikt åberopa preskription och fall med flera klagande/svarande.

Därutöver bör det åläggas medlemsstaterna att upprätta nationella informationscentrum för registrering av alla brottsutredningar eller pågående rättsliga förfaranden som inbegriper utländska medborgare som offer och för tillhandahållandet av skriftliga svar på motiverade framställningar om information som gjorts av utländska offer eller å deras vägnar.

(1) EGT L 181, 20.7.2000, s. 65. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2005/14/EG (EUT L 149, 11.6.2005, s. 14).


Diskriminering av unga kvinnor och flickor när det gäller utbildning
PDF 131kWORD 56k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution om diskriminering av kvinnor och flickor inom utbildning (2006/2135(INI))
P6_TA(2007)0021A6-0416/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av de principer som fastställts i artikel 2, artikel 3.2, artikel 13, artikel 137.1 i och artikel 141 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga för de grundläggande rättigheterna, som tillkännagavs 2000, särskilt artikel 23,

–   med beaktande av Europeiska konventionen för skydd av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter från 1950,

–   med beaktande av FN:s allmänna deklaration om mänskliga rättigheter av den 10 december 1948,

–   med beaktande av millennieutvecklingsmålen, särskilt mål tre som handlar om att främja jämställdhet mellan könen och stärka kvinnornas ställning i samhället, vilket är en förutsättning för att bland annat kunna uppnå jämställdhet på alla utbildningsnivåer och inom alla arbetsområden,

–   med beaktande av FN:s fjärde internationella kvinnokonferens som hölls i Peking i september 1995, den deklaration och handlingsplan som då antogs samt de resultatdokument som senare antogs vid FN:s extra sessioner Peking + 5 och Peking + 10 om ytterligare åtgärder och initiativ för att genomföra Pekingdeklarationen som antogs den 9 juni 2000 och handlingsplanen av den 11 mars 2005,

–   med beaktande av det fakultativa protokollet till konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW), som antogs 1999, där det fastslås att individer eller grupper av individer som, under en konventionsstats jurisdiktion, anser att de utsatts för överträdelser av någon av de rättigheter som denna konventionsstat ställer sig bakom genom konventionen kan vända sig till granskningskommittén för avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

–   med beaktande av Unescos globala övervakningsrapporter om utbildning för alla från 2003/2004, 2005 och 2006,

–   med beaktande av Europarådets rekommendationer, särskilt den resolution och den åtgärdsplan som antogs vid Europarådets sjätte ministerkonferens om jämställdhet mellan kvinnor och män, vilken hölls i Stockholm den 8–9 juni 2006,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 15 februari 2006 om ytterligare europeiskt samarbete om kvalitetssäkring i den högre utbildningen (2006/143/EG)(1),

–   med beaktande av rådets rekommendation av den 24 september 1998 om europeiskt samarbete om kvalitetssäkring i den högre utbildningen (98/561/EG)(2),

–   med beaktande av sina resolutioner av den 28 april 2005 om romernas situation i Europeiska unionen(3) och av den 1 juni 2006 om situationen för de romska kvinnorna i Europeiska unionen(4),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 juli 2006 med titeln "Mot en EU-strategi för barnets rättigheter" (KOM(2006)0367),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 mars 2006 med titeln "En färdplan för jämställdhet 2006–2010" (KOM(2006)0092),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 juni 2005 med titeln "Icke-diskriminering och lika möjligheter för alla – en ramstrategi" (KOM(2005)0224),

–   med beaktande av kommissionens meddelanden av den 19 februari 2004 (KOM(2004)0115) och av den 14 februari 2005 (KOM(2005)0044) om jämställdhet mellan kvinnor och män,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 februari 2003 om universitetens roll i kunskapens Europa (KOM(2003)0058),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 juni 2000 med titeln "På väg mot en gemenskapens ramstrategi för jämställdhet (2001–2005)" (KOM(2000)0335),

–   med beaktande av deklaration som antogs av europeiska unionens ministrar ansvariga för frågor om jämställdhet mellan kvinnor och män vid ministerkonferensen om jämställdhet mellan kvinnor och män som hölls i Luxemburg den 4 februari 2005,

–   med beaktande av förklaringen om årtiondet för romernas integration 2005–2015, undertecknad i Sofia den 2 februari 2005 av premiärministrarna från de deltagande staterna i Central- och Sydösteuropa,

–   med beaktande av Atendeklarationen som antogs 1992 vid Europeiska toppmötet om kvinnor i beslutsfattande ställning, i vilken det fastslogs att kvinnor står för hälften av mänsklighetens potential av begåvning och förmåga,

–   med beaktande av betänkandena och uttalandena av utskottet för kultur och utbildning och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0416/2006), och av följande skäl:

A.  Av statistik från medlemsstaterna framgår att en mindre andel kvinnor än män avlägger akademisk examen. Det rapporteras att färre kvinnor än män ägnar sig åt livslångt lärande, på grund av olika typer av könsrelaterade begränsningar.

B.  Uppgifter i hemmet och familjen utförs alltjämt i hög grad av kvinnor, vilket begränsar deras tid och möjligheter till vidareutbildning och livslångt lärande.

C.  Tillgång till utbildning, framför allt högre utbildning, är en särskilt svår fråga för ungdomar från låginkomstfamiljer, vilket leder till att traditionen att i första hand låta pojkar utbilda sig förstärks.

D.  De stora framstegen i fråga om jämställdhet på utbildningsområdet handlar i första hand om en positiv kvantitativ utveckling, dvs. att en större andel kvinnor har tillgång till alla utbildningsnivåer. Samtidigt syns inte samma kvalitativa utveckling vad gäller valet av studieinriktning och specialområde, vilket framför allt hänger samman med samhällets syn och traditionella könsroller.

E.  Utbildning är en viktig europeisk värdegrund, en grundläggande rättighet och ett centralt verktyg för social integration. Utmaningar samt vissa fördomar gentemot välutbildade kvinnor fortsätter att finnas i samhället, och kvinnor med utbildning får ofta inte möjlighet att helt utnyttja sin potential på det yrkesmässiga och offentliga området.

F.  I vissa kulturkretsar finns det fortfarande traditionella och religiösa fördomar som begränsar flickors och unga kvinnors tillgång till utbildning.

G.  Media upprätthåller konsekvent könsstereotyper och förstärker på så vis traditionella kvinnobilder, i stället för att lyfta fram de beundransvärda kvinnor som kan tjäna som förebilder, t.ex. Maria Skłodowska-Curie.

H.  Tillgången till utbildning är särskilt begränsad för flickor och unga kvinnor från nationella minoritetsgrupper, särskilt från den romska minoriteten, och för flickor och unga kvinnor från invandrargrupper. Kännetecknande är dessutom att det ofta förekommer diskriminering och segregering i skolorna samt specialundervisning med små resurser, omotiverad och outbildad personal, dålig infrastruktur och bristfälliga undervisnings- och testmetoder.

I.  Många medlemsstater anslår inte tillräckliga medel till sina utbildningsbudgetar, och samtidigt är det huvudsakligen kvinnor som arbetar som lärare.

1.  Europaparlamentet framhåller att utbildning för flickor och kvinnor är en mänsklig rättighet och en viktig förutsättning för att de till fullo skall kunna åtnjuta alla andra sociala, ekonomiska, kulturella och politiska rättigheter.

2.  Europaparlamentet välkomnar att åtta av tio flickor som studerar vid högskolor eller universitet i medlemsstaterna avslutar studierna och att statistik visar såväl att båda könen har samma möjligheter att erhålla en högre utbildning samt att kvinnornas motivationsnivå är högre när de inte begränsas av könsrelaterade orsaker.

3.  Europaparlamentet framhåller att fler kvinnor än män avlägger examen inom utbildning och forskning (59 procent) men att deras närvaro konstant minskar ju högre upp på karriärstegen de kommer, från 43 procent doktorer till endast 15 procent professorer.

4.  Europaparlamentet välkomnar att flera åtgärder har vidtagits i samband med FN:s millennieprojekt för att råda bot på situationen med bristande jämställdhet vad gäller tillgången till utbildning och att frågan om lika tillgång till utbildning för båda könen debatteras öppet i medlemsstaterna.

5.  Europaparlamentet välkomnar den reform av universitetsutbildningssystemet som härrör från Lissabonstrategin och som lägger särskild vikt vid livslångt lärande, vilket ger unga kvinnor en möjlighet att fortsätta utbilda sig.

6.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens rapport från 2000 om kvalitet i skolundervisningen, vilken bygger på 16 kvalitetsindikatorer och analyserar bland annat tillgången till utbildning ur ett jämställdhetsperspektiv.

7.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av ett europeiskt jämställdhetsinstitut, vars uppgift bland annat skall vara att övervaka situationen vad gäller tillgången till utbildning för båda könen i de enskilda medlemsstaterna och i övriga världen.

8.  Europaparlamentet rekommenderar att den politiska strategin vad gäller lika tillgång till utbildning skall utvärderas på grundval av könsuppdelad statistik, så att man tydliggör och motverkar den ojämlikhet som råder när det gäller möjligheten att erhålla viss högre akademisk utbildning, bland annat att bedriva doktorandstudier och forskning, och möjligheten till livslångt lärande.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att underlätta tillgången till utbildning för kvinnor och män som tar hand om sina barn och för föräldrar som har avbrutit sin utbildning för att skaffa barn.

10.  Europaparlamentet rekommenderar att det förs en dialog med arbetsmarknadens parter, för att få dem att införa särskilda villkor som underlättar tillgången till utbildning och livslångt lärande för kvinnor som har avbrutit sin utbildning och kvinnor med låga kvalifikationer.

11.  Europaparlamentet påpekar att löneskillnaderna mellan kvinnor och män ligger kvar på en oacceptabelt hög nivå och att de inte visar några tecken på att minska. Parlamentet framhåller att kvinnor i genomsnitt tjänar 15 procent mindre än män, vilket beror både på bristande efterlevnad av lagstiftningen om lika lön och på en rad strukturella orättvisor som segregering på arbetsmarknaden, skillnader i arbetsmönster, tillgång till utbildning, skeva bedömnings- och lönesystem samt stereotyper.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utnyttja alla tillgängliga medel för att få bort gängse stereotypa inställningar som innebär att kvinnor diskrimineras på arbetsplatsen, särskilt inom det tekniska och vetenskapliga området där kvinnor är mycket dåligt representerade, att lägga särskild vikt vid jämställdhetsfrågor samt att regelbundet övervaka och utvärdera uppgifter.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra kvinnor att inta ansvarsbefattningar och ledande befattningar i den offentliga och privata sektorn, särskilt på det akademiska området.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja principerna om jämställdhet och flickors lika möjligheter till utbildning i sina förbindelser med tredjeland, i synnerhet i grannskapspolitiken och utvecklingsbiståndet.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka kvinnors ställning som lärare inom den högre utbildningen och i beslutsfattande organ på utbildningsområdet, där deras manliga kollegor alltjämt är i majoritet.

16.  Europaparlamentet framhåller behovet av att reformera läroplanerna på alla utbildningsnivåer och innehållet i skolböckerna. Parlamentet rekommenderar att utbildningen av lärare och annan skolpersonal skall inriktas på att uppfylla kraven på en väl avvägd jämställdhetspolitik och att jämställdhetsfrågor skall ingå i utbildningen av lärare vid lärarhögskolor och andra fakulteter.

17.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen och medlemsstaterna genomför politiska insatser för att ge nationella, etniska och kulturella minoriteter, däribland den romska minoriteten, tillgång till utbildning av god kvalitet och lika villkor för pojkar och flickor på utbildningsområdet, vilket även omfattar förskolor och "nollklasser", och särskilt främjar multikulturella insatser som underlättar integreringen av flickor och unga kvinnor från minoritetsgrupper eller med invandrarbakgrund i det vanliga utbildningssystemet för att bekämpa dubbel diskriminering.

18.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla åtgärder som krävs för att skydda invandrarkvinnors och invandrarflickors rättigheter och för att bekämpa den diskriminering som de möter i sin ursprungliga gemenskap genom att förkasta alla former av kulturell och religiös relativism som skulle kunna strida mot kvinnornas grundläggande rättigheter.

19.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att främja ökad medvetenhet om jämlik tillgång till utbildning på alla nivåer, särskilt när det gäller utsatta samhällsgrupper, i syfte att undanröja alla slags fördomar som påverkar flickors och unga kvinnors tillgång till utbildning.

20.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att anpassa utbildningsprogrammen till arbetande ungdomars behov, till behoven hos personer som tar hand om små barn eller är föräldralediga, i synnerhet flickor och unga kvinnor. Parlamentet anser att det med dagens teknik är möjligt att finna lämpliga lösningar.

21.  Europaparlamentet efterlyser större insatser för att upptäcka unga människor, särskilt flickor och unga kvinnor, med stor begåvning och dem som lider av inlärningssvårigheter, såsom dyslexi, dyspraxi, dyskalkyli och ADHD, och ge dem bättre stöd.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över de testmetoder som används för att placera barn, framför allt romerska barn, i specialskolor.

23.  Europaparlamentet välkomnar att det genomförs och används utbildningsprogram som finansieras genom EU-medel och andra medel, däribland medel från den icke-vinstdrivande sektorn, för att främja utbildningen av flickor och unga kvinnor från socialt missgynnade familjer. Parlamentet välkomnar särskilt att befintliga program och stödfonder används liksom att man försöker finna nya finansieringsformer. Samtidigt är det viktigt att i alla medlemsstater investera mycket mer i utbildning av unga människor för framtiden.

24.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att tillämpa genusbudgetering i sin budget och på så vis utjämna könsspecifika orättvisor, vilket framför allt kommer utbildningsområdet till godo.

25.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna utarbetar och följer upp nationella skolpolitiska åtgärder som gör det möjligt för alla flickor och pojkar att börja och avsluta den obligatoriska skolan, och ser till att barnen går kvar i skolan tills de uppnått den lagstadgade minimiåldern för att träda in på arbetsmarknaden.

26.  Europaparlamentet understryker det stora behovet av att noggrant utvärdera statistiska uppgifter om jämställdhetsfrågor och om andra aspekter av multipel diskriminering, exempelvis etnicitet, särskilt med tanke på att det ofta inte finns differentierad statistik om jämställdhet vad gäller barn och ungdomar. Parlamentet erinrar om att detta är en av uppgifterna för det nya jämställdhetsinsitutet.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att försöka se till att den mediala bilden av kvinnor och män blir positiv, värdig och fri från sådana fördomsfulla och snedvridna uppfattningar som leder till att något av könen, eller båda, förringas eller nedvärderas.

28.  Europaparlamentet betonar behovet av att anpassa ny teknik på utbildningsområdet till kvinnors undervisningsbehov, till exempel möjligheten till distansstudier med hjälp av datateknik.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att som en del i Lissabonstrategin vidta åtgärder för att överbrygga den digitala könsklyftan, i syfte att bygga ut informationssamhället genom åtgärder för att främja jämställdheten och insatser för att öka tillgängligheten för kvinnor, stimulera förvärv av e-kapacitet, genomföra program med särskilda åtgärder för att inkludera kvinnor från utsatta grupper och kompensera för obalansen mellan stad och land.

30.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att utveckla flexiblare program för vuxenutbildning och livslångt lärande så att arbetande kvinnor och mödrar kan fortsätta sin utbildning inom ramen för program som är anpassade till deras tidsschema. På så vis får kvinnor större tillgång till utbildning och kan delta i alternativa utbildningsprogram som ökar deras självständighet och deras möjligheter att delta i samhället på ett meningsfullt sätt, vilket ytterligare främjar jämställdheten.

31.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 64, 4.3.2006, s. 60.
(2) EGT L 270, 7.10.1998, s. 56.
(3) EUT C 45 E, 23.2.2006, s. 129.
(4) EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 283.


EU:s förbindelser med öarna i Stillahavsområdet – en strategi för ett stärkt partnerskap
PDF 225kWORD 59k
Europaparlamentets resolution om EU:s förbindelser med öarna i Stillahavsområdet – en strategi för ett stärkt partnerskap (2006/2204(INI))
P6_TA(2007)0022A6-0325/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 29 maj 2006 om EU:s förbindelser med öarna i Stillahavsområdet – en strategi för ett stärkt partnerskap (KOM(2006)0248),

–   med beaktande av rådets slutsatser om en EU-strategi för Stillahavsområdet som antogs vid rådets möte (allmänna frågor) den 17 juli 2006,

–   med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 ("Cotonouavtalet")(1),

–   med beaktande av artikel 89.1 i Cotonouavtalet där det fastställs att särskilda bestämmelser och åtgärder skall fastställas för att stödja AVS-inlandsstaterna i deras ansträngningar att övervinna de geografiska nackdelar och andra hinder som står i vägen för deras utveckling, så att de skall kunna öka takten i utvecklingen,

–   med beaktande av FN:s millennieprojekt "Investing in Development: A Practical Plan to Achieve the Millennium Development Goals",

–   med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: Europeiskt samförstånd(2),

–   med beaktande av Parisdeklarationen om biståndseffektivitet, vilken godkändes den 2 mars 2005 av industriländernas och utvecklingsländernas ministrar med ansvar för främjande av utveckling och cheferna för multilaterala och bilaterala utvecklingsinstitut,

–   med beaktande av sin resolution av den 23 mars 2006 om utvecklingspåverkan av avtalen om ekonomiskt partnerskap(3),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A6-0325/2006), och av följande skäl:

A.  De europeiska länderna har en lång historia av förbindelser i Stillahavsområdet.

B.  Majoriteten av länderna i Stillahavsområdet har relativt nyligen blivit självständiga.

C.  EU har via de utomeuropeiska territorierna Nya Kaledonien, Franska Polynesien, Wallis- och Futunaöarna (Frankrike) och Pitcairnöarna (Förenade kungariket) en mycket omfattande närvaro i området.

D.  Rörelsen för ett oberoende och kärnvapenfritt Stillahavsområde (Nuclear-Free and Independent Pacific Movement, NFIP) kämpar för att alla kärnvapenprov i området skall upphöra och urbefolkningarnas värdighet respekteras.

E.  Sedan de första Stillahavsländerna anslöt sig till den första Lomékonventionen 1975 är EU med ett totalt bidrag på över 1,8 miljarder euro en viktig bidragsgivare i området.

F.  De 16 medlemmarna i Stillahavsforumet (Pacific Islands Forum) har antagit planen för Stillahavsområdet (Pacific Plan) som syftar till att öka det regionala samarbetet och integrationen med en fokusering på ekonomisk tillväxt, hållbar utveckling, god offentlig förvaltning och säkerhet som bygger på regionalism. Denna plan ger även möjligheter till ökade förbindelser mellan EU och Stillahavsområdet.

G.  Östaterna i Stillahavsområdet brottas med stora problem orsakade av hög befolkningstillväxt, brist på utbildad arbetskraft, låg ekonomisk tillväxt, etniska oroligheter, socioekonomiska skillnader, bristfällig förvaltning och konsekvenser av utvecklingstendenserna inom den globala ekonomin. Dessa problem ger anledning till oro för att fattigdomen och instabiliteten i området kan komma att öka ytterligare.

H.  Stillahavsområdet förfogar över omfattande naturresurser, men de mycket komplicerade markägoförhållandena är ibland ett hinder för utveckling.

I.  AVS-länderna i Stillahavsområdet är fullt utvecklade demokratier, med undantag för Tonga, som är en konstitutionell monarki.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att utveckla den första EU-strategin för Stillahavsområdet efter de 30 år av samarbete som pågått sedan den första Lomékonventionen undertecknades 1975 fram till Cotonouavtalet i juni 2000.

2.  Europaparlamentet understryker att EU som största bidragsgivare i området har möjlighet att skapa en strategi som stöder östaterna i Stillahavsområdet i deras strävan att uppnå millennieutvecklingsmålen.

3.  Europaparlamentet understryker att regionen är mycket heterogen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att vara flexibel i sin strategi för att garantera att utvecklingsbiståndet kanaliseras i överensstämmelse med nationella och regionala prioriteringar så att maximal nytta kan uppnås både för de mer utvecklade och de mindre utvecklade länderna i Stillahavsområdet.

4.  Europaparlamentet stöder kommissionens syn om att en stärkt politisk dialog behövs med Stillahavsforumet, vars ledare har antagit ett nytt avtal där detta forum fastställs som en mellanstatlig organisation enligt folkrätten. Parlamentet framhäver samtidigt att det i en förstärkt dialog på regional nivå även måste tas hänsyn till behoven hos de fattigaste länderna i området.

5.  Europaparlamentet understryker att man i alla typer av strategier måste ta tillräcklig hänsyn till utvecklingsbehoven i samtliga östater i Stillahavsområdet, särskilt de fattigaste, för att stödja deras ansträngningar att uppnå millennieutvecklingsmålen.

6.  Europaparlamentet är medvetet om att Stillahavsområdet förfogar över omfattande naturresurser, i synnerhet fiskeresurser, mineraler och skogar, och att jordbruket och turismen utgör hörnstenar i många länders ekonomi i området. Parlamentet understryker därför att en ekologiskt och ekonomiskt hållbar utveckling måste vara kärnan i alla typer av strategier relaterade till dessa nyckelsektorer. Parlamentet betonar att utnyttjandet av naturresurserna måste generera inkomster för hela befolkningen i östaterna i Stillahavsområdet och särskilt bidra till en minskning av fattigdomen.

7.  Europaparlamentet erkänner den betydelse som EU:s finansiella bistånd har för att uppmuntra utvecklingen av lokalt fiske i regionen, vilket är en viktig inkomstkälla för länderna i Stillahavsområdet och i synnerhet för stater med lägre BNI såsom Kiribati, Marshallöarna, Mikronesien och Tuvalu.

8.  Europaparlamentet understryker vikten av god förvaltning inom fiskesektorn för att motarbeta överfiske och destruktiva fiskemetoder samt för att hindra att miljörisker hotar det marina livet, i synnerhet när det gäller tonfisket, dvs. ett fiske där Stillahavsområdet förfogar över ett av världens resursrikaste fiskevatten.

9.  Europaparlamentet välkomnar den regionala strategi som östaterna i Stillahavsområdet utarbetat för att förvalta tonfisket i området och uppmanar EU att förhandla fram framtida tonfiskeavtal med hela området i stället för med enskilda stater.

10.  Europaparlamentet inser att det är viktigt att avgiftsbelägga fjärrfisket inom ländernas exklusiva ekonomiska zoner i området. Avgifterna utgör en stor inkomstkälla för östaterna i Stillahavsområdet, i synnerhet för låginkomstländer såsom Kiribati, Marshallöarna, Mikronesien och Tuvalu. Parlamentet oroar sig emellertid över det låga fångstmängder som årligen bereds inom de exklusiva ekonomiska zonerna och de inkomstförluster som detta följaktligen ger upphov till.

11.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att öka sina insatser för att främja en hållbar fiskeförvaltning genom att stödja övervaknings- och kontrollsystem i regionen, och att förbättra kapaciteten att bekämpa olagligt, orapporterat och oreglerat fiske.

12.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen och östaterna i Stillahavsområdet att stödja FAO:s internationella handlingsplan för bekämpning av olagligt, orapporterat och oreglerat fiske. Parlamentet framhåller att detta bör vara en prioritering då fiskeavtal ingås med tredjeländer.

13.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen och östaterna i Stillahavsområdet till ett nära samarbete för att kunna bekämpa allt olagligt, orapporterat och oreglerat fiske i detta område och att i detta sammanhang bemöda sig att uppfylla sina skyldigheter som hamn- och/eller flaggstater.

14.  Europaparlamentet rekommenderar att mer utvecklade östater i Stillahavsområdet fortsätter att utveckla den lokala beredningen för att på detta sätt skapa mer sysselsättning, att de undersöker möjligheterna för Europeiska investeringsbanken att bevilja små och medelstora företag som ägs av aktörer med Stillahavsintressen lån till låg ränta för att öka beredningskapaciteten och därigenom inkomsterna i området. Europaparlamentet välkomnar den utvärdering av fiskeresurserna och fiskekapaciteten i området som utförts av Stillahavsforumets fiskebyrå, och begär att de lokala flottorna skall få växa på de områden där kapaciteten kan utökas.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma miljö- och samhällskonsekvenserna av illegal och storskalig industriell skogsavverkning och av handeln med dessa produkter i Stillahavsområdet.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rikta in sig på ett snabbt genomförande av konventionen om biologisk mångfald och avtal som hänger samman med denna, särskilt arbetsprogrammet om skyddade områden, som är ett effektivt instrument för att förhindra att skogarna och de marina ekosystemen i Stillahavsområdet förstörs och försämras ytterligare.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka stödet till en skogsförvaltning som är ekologisk och socialt ansvarsfull samt till genomförandet av tillförlitliga system som kan ge de europeiska konsumenterna trovärdiga garantier för att träprodukter som säljs på EU:s marknad har tillverkats av virke från hållbara skogsresurser. Parlamentet understryker att det är viktigt att flytta tonvikten från en överdriven storskalig industriell skogsavverkning till ekologiska skogsprojekt för att ge de lokala samhällena inkomster och främja fattigdomsminskningen.

18.  Europaparlamentet stöder konventionen om bevarande och förvaltning av långvandrande fiskbestånd i västra och mellersta Stilla havet, vilken undertecknades i september 2000 med målet att uppnå ett långsiktigt hållbart tonfiske. Konventionen är ett tecken på samarbete mellan östaterna i Stillahavsområdet och de länder som bedriver fjärrfiske.

19.  Europaparlamentet understryker att man måste investera betydligt mer i förvaltningen av mineraltillgångar, vilka utgöra en livsviktig källa till valutainkomster för både mer och mindre utvecklade östater i Stillahavsområdet för att förhindra att resurserna töms ut i ett tidigt skede, vilket skedde i Nauru under 50 år av kontinuerlig fosfatutvinning.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med östaterna i Stillahavsområdet se till att olje-, gruv- och gasbolagen i området i sina offentliggjorda årsbokslut redogör för alla de skatter och avgifter som de betalat till olika regeringar.

21.  Europaparlamentet uppmärksammar att turismen har en stor betydelse i området eftersom en av de viktigaste tillgångarna för östaterna i Stillahavsområdet är deras idylliska läge. Parlamentet understryker att alla former av stimulering av turismen i området måste gå hand i hand med ett ökat lokalt ägande av turisttjänster, så att turistsektorns hållbarhet skall kunna garanteras och vinsterna för den lokala ekonomin maximeras.

22.  Europaparlamentet kräver att det införs förbud mot kärnsprängningar och anser det vara synnerligen viktigt att hela regionen görs kärnvapenfri och att de skador på miljön, ekosystemen och allmänhetens hälsa som förorsakats av kärnsprängningarna repareras.

23.  Europaparlamentet inser att grundandet av lågprisflygbolag som erbjuder flygtjänster i området har inverkat positivt på ekonomin för östaterna i Stillahavsområdet. Parlamentet begär därför att hinder för "open skies"-politik skall avlägsnas, samtidigt som flygtransporterna utvecklas rationellt så att utsläpp och andra miljökonsekvenser av den ökade flygtrafiken minimeras.

24.  Europaparlamentet understryker att det för det mesta endast är de rikare länderna med mer utvecklad infrastruktur och fler flygförbindelser som lockar ett stort antal turister varje år. Parlamentet betonar att utvecklingsbiståndet i dessa fall även i fortsättningen måste användas till att finansiera infrastruktur och främja en hållbar turism.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med projekt som genomförs inom ramen för den tionde Europeiska utvecklingsfonden särskilt betona stöd till utbildningssystemet och teknisk utbildning i de stater i området vars utveckling hindras av brister på detta område.

26.  Europaparlamentet understryker jordbrukets betydelse som en primär inkomstkälla, inbegripet exportintäkter, samt som en utkomst- och sysselsättningsmöjlighet för området.

27.  Europaparlamentet understryker att globaliseringen, tillsammans med avskaffandet av förmånstillträdet till EU-marknaderna, redan har haft allvarliga ekonomiska konsekvenser för sysselsättningen i området, i synnerhet på Fiji.

28.  Europaparlamentet understryker att en stegvis övergång från produktion av stapelgrödor till produktion av salugrödor borde ske i de mindre utvecklade länderna som i första hand överlever tack vare självhushållsjordbruk. Detta skulle bidra med mer jordbruksprodukter för export. Parlamentet anser att man bör undersöka om det är ekonomiskt lönsamt att inrätta livsmedelsberednings- och förpackningstjänster.

29.  Europaparlamentet understryker att utbildad arbetskraft är en viktig förutsättning för ekonomisk tillväxt i östaterna i Stillahavsområdet, och uppmanar därför kommissionen att stödja nationella politiska ramverk som syftar till att ge yrkesutbildning och annan utbildning för att därigenom stödja lokala industrier i Stillahavsområdet.

30.  Europaparlamentet understryker vikten av interregional handel och handel mellan Stillahavsområdet och EU, inbegripet handel inom ramen för regionala handelsavtal såsom Pacific Island Countries Agreements (PICTA), det föreslagna Pacific Agreement on Closer Economic Relations (PACER) och avtalet om ekonomiskt partnerskap (EPA), som ett sätt att öka det ekonomiska välståndet i området.

31.  Europaparlamentet är medvetet om kostnaderna för förvaltning och administration av sådana handelsavtal, inklusive genomförandet av Stillahavsstrategin för östaterna i Stillahavet och regionala organisationers (såsom sekretariatet för Stillahavsforumet). Parlamentet uppmanar kommissionen att avsätta ändamålsenligt finansiellt och tekniskt stöd för att sådana avtal skall kunna genomföras effektivt och i rättan tid.

32.  Europaparlamentet stöder kommissionens uppfattning om betydelsen av olika regionala nyckelaktörer, såsom Australien, Nya Zeeland, Förenta staterna och Japan, med hänsyn till att de är viktiga bidragsgivare och handelspartner för Stillahavsområdet, och håller med om att de bilaterala förbindelserna mellan EU och dessa länder kan komma att förbättras genom ett ökat EU-engagemang i Stillahavsområdet.

33.  Europaparlamentet stöder kommissionens bedömning att en bättre samordning av tillhandahållandet av biståndet med andra partner i området, såsom Australien och Nya Zeeland, skulle effektivera biståndsleveranserna.

34.  Europaparlamentet understryker att Stillahavsområdet har stor geopolitisk betydelse och uttrycker sin oro över att rivalitet mellan olika stater kan ge upphov till politiskt bundet stöd av låg kvalitet framför långsiktig utveckling, stabila resurser och god förvaltning.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna att markägoförhållandena, särskilt i Papua Nya Guinea, Salomonöarna, Vanuatu och Nya Kaledonien (ett franskt utomeuropeiskt territorium) är mycket komplicerade och ett verkligt hinder för utveckling. Parlamentet uppmanar därför kraftigt kommissionen att stödja de initiativ till nationella jordreformer som dessa länder och detta territorium tar.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en politik som syftar till att åtgärda den snabba spridningen av hiv/aids i området. Parlamentet konstaterar att hiv/aids allt mer breder ut sig i länder som Papua Nya Guinea.

37.  Europaparlamentet fäster uppmärksamhet vid de fyra länder i området som drabbats av malaria, nämligen Papua Nya Guinea, Salomonöarna, Vanuatu och Östtimor. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla program för att hantera detta problem genom att garantera ett tillräckligt skydd mot malaria, t.ex. genom att förse de drabbade länderna med sängnät som skydd mot malaria.

38.  Europaparlamentet understryker att det för att garantera ett effektivt tillhandahållande av biståndet är av grundläggande betydelse att man främjar en god offentlig förvaltning i hela Stillahavsområdet för att undvika korruption, som är ett av de största hindren för att uppnå millennieutvecklingsmålen och hållbar utveckling. Parlamentet understryker att nationella institut och öppna och solida förfaranden måste införas så att utvecklingsbiståndet når de avsedda mottagarna i området.

39.  Europaparlamentet delar kommissionen åsikt om att politisk instabilitet och politiska konflikter kan få förödande konsekvenser för områdets ekonomiska utveckling, i synnerhet i termer av förlorade inkomster från turismen och förstörd ekonomisk infrastruktur.

40.  Europaparlamentet insisterar på att det stärkta partnerskapet mellan EU och östaterna i Stillahavsområdet återspeglas i ett ökat stöd till parlamenten i dessa stater för att stärka deras kapacitet och deras roll till förmån för den regionala politiska stabiliteten.

41.  Europaparlamentet fäster uppmärksamhet vid att östaterna i Stillahavsområdet är sårbara för naturkatastrofer, vilka får förödande konsekvenser för deras ekonomi. Parlamentet stöder därför kommissionens förslag om att inrätta ett regionalt program för katastrofberedskap.

42.  Europaparlamentet stöder kommissionens åsikt om att östaterna i Stillahavsområdet har viktiga intressen att bevaka när det gäller att hantera klimatförändringarna med tanke på de följder stigande havsnivåer kan få för området. Parlamentet konstaterar att Stillahavsöarna handlingsram för klimatförändringar (Pacific Islands Framework for Action on Climate Change) 2006–2015 är en regional mekanism för att främja åtgärder mot klimatförändringar, och efterlyser ökad dialog mellan EU och Stillahavsområdet för hantering av klimatförändringarna och problem relaterade till dessa.

43.  Europaparlamentet fäster uppmärksamhet vid situationen i Östtimor som härjades av oro i maj och juni 2006, och hoppas att kommissionen, i nära samarbete med det internationella samfundet, bistår östtimoresiska ledare i hanteringen av de underliggande problem som bidragit till krisen, inbegripet behovet av politisk stabilitet, fattigdomsminskning, social utveckling och försoning mellan olika samhällsgrupper.

44.  Europaparlamentet välkomnar rådets slutsatser av den 17 juli 2006 om en EU-strategi för Stillahavsområdet och slutsatsernas fokusering på utrotning av fattigdomen, uppnående av millennieutvecklingsmålen, utveckling av mänskliga resurser samt hälso- och sjukvårdsfrågor. Parlamentet beklagar emellertid att rådet antagit sina slutsatser utan att invänta parlamentets ståndpunkt.

45.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och parlamenten och regeringarna i EU:s medlemsstater och i östaterna i Stillahavsområdet.

(1) Partnerskapsavtal mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (EGT L 317, 15.12.2000, s. 3.).
(2) EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.
(3) EUT C 292 E, 1.12.2006, s. 121.


Stadgar för det privata Europaaktiebolaget
PDF 123kWORD 49k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution med rekommendationer till kommissionen om stadgan för europeiska privata aktiebolag (2006/2013(INI))
P6_TA(2007)0023A6-0434/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 192 andra stycket i EG-fördraget,

–   med beaktande av artiklarna 39 och 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 maj 2003 till rådet och Europaparlamentet med titeln "Modernare bolagsrätt och effektivare företagsstyrning i Europeiska unionen – Handlingsplan" (KOM(2003)0284),

–   med beaktande av kommissionens offentliga utfrågning om framtida prioriteringar i handlingsplanen för en modernare bolagsrätt och effektivare företagsstyrning och dess resultat,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0434/2006), och av följande skäl:

A.  Det villkor som fastställs i artikel 39.2 i arbetsordningen, det vill säga att inget sådant förslag redan håller på att utarbetas, är uppfyllt.

B.  Vid det offentliga samrådet i Europaparlamentets utskott för rättsliga frågor den 22 juni 2006 underströks behovet av europeiska privata aktiebolag som rättslig form för små och medelstora företag som verkar gränsöverskridande.

C.  En eller flera fysiska eller juridiska personer som inte nödvändigtvis är bosatta i en medlemsstat bör kunna bilda europeiska privata aktiebolag inom gemenskapen, i enlighet med gemenskapsrättsliga bestämmelser och förfaranden, som måste fastställas i en förordning.

D.  Ett europeiskt privat aktiebolag bör vara en juridisk person, och dess skuldförbindelser gentemot borgenärerna bör vara begränsade till bolagets tillgångar.

E.  Europeiska privata aktiebolag utgör jämte nationella bolagsformer ytterligare en bolagsform som företag kan välja att anta.

F.  Europeiska privata aktiebolag bör ha möjlighet att välja att anta en monistisk eller dualistisk struktur.

G.  De europeiska privata aktiebolagen skall i sin hemstat registreras med aktuell kontorsadress i det land där de har sitt säte och i det register som upprättats på grundval av de nationella bestämmelserna i enlighet med direktiv 68/151/EEG, varvid särskilda mekanismer skall tillämpas för att kontrollera att stiftelseurkunden är korrekt och autentisk.

H.  Gemenskapens tillämpliga regelverk som föreskriver gränsöverskridande information till, samråd med och medverkan av arbetstagarna och bevarar arbetstagarnas befintliga rätt till medverkan (direktiv 94/45/EG och 2005/56/EG) bör upprätthållas till fullo, och följaktligen kommer den befintliga medbestämmanderätten för arbetstagarna inte att försämras då ett företag med en sådan medbestämmanderätt för arbetstagare omvandlas till ett europeiskt privat aktiebolag

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under år 2007 på grundval av artikel 308 i EG-fördraget förelägga parlamentet ett förslag till rättsakt om stadgan för europeiska privata aktiebolag som skall utarbetas inom ramen för interinstitutionella överläggningar och i enlighet med de detaljerade rekommendationer som bifogas detta dokument.

2.  Europaparlamentet konstaterar att rekommendationerna respekterar subsidiaritetsprincipen och medborgarnas grundläggande rättigheter.

3.  Europaparlamentet anser att förslaget inte har några ekonomiska konsekvenser.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament och regeringar.

BILAGA:

DETALJERADE REKOMMENDATIONER OM INNEHÅLLET I DET FÖRSLAG SOM BEGÄRTS

Rekommendation 1 (om den gemenskapsrättsliga utformningen av företagsformen)

Europaparlamentet anser att en stadga för europeiska privata aktiebolag i möjligaste mån bör omfatta gemenskapsrättsliga bestämmelser och i möjligaste mån undvika hänvisningar till nationell lagstiftning och därmed utformas som en enhetlig och slutgiltig stadga. Därför bör endast de bolagsrättsliga bestämmelserna i förordningen om stadgan för europeiska privata aktiebolag tillämpas, och de områden som omfattas av denna förordning bör falla utanför den nationella lagstiftningens tillämpningsområde. Detta gäller bolagets rättsliga form, rättsliga ställning och handlingsförmåga, bolagsbildandet, ändringar av stiftelseurkunden, omvandling och upplösning av bolaget, bolagets namn eller firma, organisationsstruktur, bolagsorganens rätt att företräda bolaget, erhållande eller förlust av medlemskap och därtill hörande rättigheter och skyldigheter, bolagets, den verkställande direktörens, bolagsorganens medlemmars och aktieägarnas ansvar för bolagets förbindelser, samt minimikrav rörande företagsledningens skyldigheter. Dessutom bör stadgan innehålla bestämmelser om hur bolagsorganen skall fungera, om majoriteter vid omröstningar, bolagsstämmor och villkor för köp och försäljning av aktieandelar. Dessa bestämmelser bör kunna formuleras på individuell basis. På andra områden tillämpas stadgan i huvudsak, och endast i andra hand bör övriga regler tillämpas, i följande rangordning: Andra gemenskapsrättsliga bestämmelser före bestämmelser för jämförbara bolagsformer i den medlemsstat i vilken aktiebolaget har sitt stadgeenliga säte. De relevanta jämförbara bolagsformerna i respektive medlemsstat bör nämnas i en bilaga.

Rekommendation 2 (bildande av aktiebolag)

Europaparlamentet anser att det bör vara möjligt för europeiska privata bolag att bildas från grunden eller utifrån ett befintligt bolag, eller som en följd av en sammanslagning mellan bolag eller i samband med ett gemensamt dotterbolag. Dessutom måste det vara möjligt att omvandla ett europeiskt privat aktiebolag till ett europabolag.

Rekommendation 3 (aktiekapitalet)

Europaparlamentet anser att de europeiska privata aktiebolagens aktiekapital bör delas upp i andelar med ett visst nominellt värde, att aktieägarnas andelar bör ges ett värde i hela euro, att minimikapitalet bör uppgå till 10 000 EUR eller motsvarande belopp i annan valuta vid tidpunkten för registrering, och att minimikapitalet inte nödvändigtvis måste betalas in eller bestämma omfattningen på aktieägarnas ansvar.

Rekommendation 4 (organisation)

Europaparlamentet föreslår att europeiska privata aktiebolag bör ha minst en verkställande direktör och att de första verkställande direktörerna tillsätts genom aktieägarnas beslut eller genom att omfattas av stiftelseurkunden, varvid sådana personer inte får komma i fråga som verkställande direktör vilka enligt domstolsbeslut eller beslut från förvaltningsmyndigheter på medlemsstatsnivå inte får inneha tjänster som motsvarar tjänsten som verkställande direktör.

Rekommendation 5 (stiftelseurkundens innehåll)

Europaparlamentet föreslår att stiftelseurkunden bör omfatta följande uppgifter: Aktiebolagets rättsliga form och namn, aktiebolagets varaktighet (om den är begränsad), verksamhetssyftet, aktiebolagets säte, aktiekapitalet och det eller de organ som kan företräda aktiebolaget gentemot tredje part och i rättsliga förfaranden samt det belopp som varje aktieägare förväntas erlägga som betalning för sina andelar.

Rekommendation 6 (den verkställande direktörens ansvar)

Europaparlamentet anser att de europeiska privata aktiebolagens verkställande direktörer måste vara enskilt eller solidariskt ansvariga gentemot aktiebolaget för alla handlingar som strider mot de civil- och straffrättsliga bestämmelser som är tillämpliga på aktiebolaget.

Rekommendation 7 (om den verkställande direktörens och aktieägarnas ansvar vid minskning av tillgångarna)

Europaparlamentet anser att bolagsorganen bör vara solidariskt ansvariga för skada som åsamkas aktiebolagen i form av minskade tillgångar till följd av dessa aktiebolags handlande i de fall då detta sker till förmån för vissa bolagsorgan, aktieägare eller personer som står dessa nära, och att mottagare av olagliga förmåner från aktiebolagen i fråga bör åläggas att låta dessa förmåner gå tillbaka. Parlamentet anser dock att detta ansvar endast bör bli aktuellt då man inte handlat i aktiebolagens intresse. Ansvar bör i synnerhet inte bli aktuellt då det europeiska privata aktiebolaget är engagerat i en samstämmig koncernstrategi där eventuella nackdelar kompenseras av koncerntillhörighetens fördelar. Frågan om verkställande direktörers och aktieägares ansvar bör enligt parlamentet falla utanför andra rättsliga bestämmelsers tillämpningsområde.

Rekommendation 8 (om förordningens bilagor)

Förordningen bör enligt Europaparlamentet omfatta följande bilagor:

   a) artikelförslag som aktieägarna fullt ut eller delvis kan använda som mallar,
   b) för varje medlemsstat de bolagsformer som jämställs med europeiska privata aktiebolag på områden som inte omfattas av denna förordning, i synnerhet områdena för redovisnings-, straff-, social- och arbetsrättsliga bestämmelser,
   c) beteckningarna för bolagsorganen på Europeiska unionens olika officiella språk.

Rekommendation 9 (om årsredovisningar)

Europaparlamentet anser att europeiska privata aktiebolag bör regleras av de harmoniserade redovisningsbestämmelser (se direktiven 78/660/EEG(1) och 83/349/EEG(2)) som i medlemsstaterna reglerar jämförbara bolagsformer.

Rekommendation 10 (om omvandlingsmöjligheter)

Europaparlamentet anser att europeiska privata aktiebolag måste ha möjlighet att fusioneras(3), flytta sitt säte, genomgå företagsdelning och byta rättslig form för att bli ett europabolag(4) – detta i möjligaste mån i enlighet med redan harmoniserad gemenskapslagstiftning. Om ingen tillämplig gemenskapslagstiftning föreligger bör de bestämmelser i medlemsstaterna gälla som tillämpas på jämförbara rättsliga former. I detta sammanhang anser parlamentet att hemstatens bestämmelser för medbestämmande bör tillämpas, i enlighet med rådande gemenskapslagstiftning. Det måste även vara möjligt att, under beaktande av arbetstagarnas befintliga rättigheter, omvandla nationella företag till europeiska privata aktiebolag. Detta gäller även omvandling av ett europeiskt privat aktiebolag för att återge det sin rättsliga form enligt nationell lagstiftning.

Rekommendation 11 (om upplösning, likvidation, insolvens och betalningsinställelse)

Europaparlamentet anser att de verkställande direktörerna vid europeiska privata aktiebolag måste åläggas att i fall av insolvens utan onödigt dröjsmål, dock senast efter tre veckor, låta inleda ett insolvensförfarande, och att samma verkställande direktörer, om de inte fullgör detta åliggande, omedelbart bör anses vara solidariskt ansvariga gentemot de borgenärer man åsamkat skada genom sitt handlande. Parlamentet anser att europeiska privata aktiebolag i övrigt när det gäller upplösning eller likvidation, insolvens och betalningsinställelse och motsvarande förfaranden bör regleras av de bestämmelser som i medlemsstaterna reglerar de bolagsformer med vilka europeiska privata aktiebolag jämställs genom denna förordning. När det gäller fall av insolvens bör de bestämmelser tillämpas som råder på platsen för aktiebolagets säte.

(1) Rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag (EGT L 222, 14.8.1978, s. 11). Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/46/EG (EUT L 224, 16.8.2006, s. 1).
(2) Rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning (EGT L 193, 18.7.1983, s. 1). Direktivet senast ändrat genom direktiv 2006/99/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 137).
(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG av den 26 oktober 2005 om gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar (EUT L 310, 25.11.2005, s. 1).
(4) Rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag (EGT L 294, 10.11.2001, s. 1). Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy