Choisissez la langue de votre document :
- bg - български
- es - español
- cs - čeština
- da - dansk
- de - Deutsch
- et - eesti keel
- el - ελληνικά
- en - English
- fr - français
- ga - Gaeilge
- hr - hrvatski
- it - italiano
- lv - latviešu valoda
- lt - lietuvių kalba
- hu - magyar
- mt - Malti
- nl - Nederlands
- pl - polski
- pt - português
- ro - română
- sk - slovenčina
- sl - slovenščina
- fi - suomi
- sv - svenska
|
 Sortering av rundvirke ***I |
| |||||||||
(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen) Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0557)(1), – med beaktande av artikel 251.2 och artikel 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0325/2006), – med beaktande av artikel 51 och artikel 43.1 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6-0017/2007). 1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag. 2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. 3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
| ||||||||||
| Bygg- och anläggningskontrakt ***I |
| |||||||||
(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen) Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0748)(1), – med beaktande av artiklarna 251.2 och 47.2 och artiklarna 55 och 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0440/2006), – med beaktande av artikel 51 och artikel 43.1 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6-0018/2007). 1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag. 2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. 3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
| ||||||||||
| Gemenskapsprogram för att främja åtgärder inom området för skydd av gemenskapens ekonomiska intressen (Herkules II-programmet) ***I |
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen) Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0339)(1), – med beaktande av Europeiska revisionsrättens yttrande nr 6/2006(2), – med beaktande av artikel 251.2 och artikel 280 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag inför parlamentet (C6-0216/2006), – med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandet från budgetutskottet (A6-0002/2007). 1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet. 2. Europaparlamentet anser att den finansieringsram som anges i lagförslaget måste vara förenlig med taket i rubrik 5 i den nya fleråriga budgetramen och påpekar att det årliga beloppet kommer att beslutas under det årliga budgetförfarandet i enlighet med bestämmelserna i punkt 37 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(3). 3. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. 4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt. Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 februari 2007 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut nr .../2007/EG om ändring och förlängning av beslut nr 804/2004/EG om ett gemenskapsprogram för att främja åtgärder inom området för skydd av gemenskapens ekonomiska intressen (Herkules II-programmet)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 280, med beaktande av kommissionens förslag, med beaktande av revisionsrättens yttrande(4), i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(5), och av följande skäl: (1) Gemenskapen och medlemsstaterna har som mål att bekämpa bedrägerier och all annan olaglig verksamhet som skadar gemenskapens ekonomiska intressen, bl.a. smuggling och förfalskning av cigaretter. Alla tillgängliga medel måste användas för att nå detta mål, med bevarande av det sätt på vilket ansvaret för närvarande är fördelat mellan medlemsstaterna och gemenskapen. (2) Åtgärder för att informera bättre, undersöka, utbilda eller lämna tekniskt och vetenskapligt stöd bidrar avsevärt till att förbättra skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen. (3) Stöd till sådana initiativ genom bidrag har hittills gjort det möjligt att stärka gemenskapens och medlemsstaternas insatser för bedrägeribekämpning och skydd av gemenskapens ekonomiska intressen samt att uppfylla de mål som fastställdes för Herkulesprogrammet för perioden 2004–2006. (4) Enligt artikel 7 a i beslut nr 804/2004/EG(6) skall kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram en rapport från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) om genomförandet av Herkulesprogrammet och det ändamålsenliga i att fortsätta programmet. I rapportens slutsatser framhålls att de mål som fastställdes för Herkulesprogrammet har uppfyllts. I rapporten rekommenderas även att programmet skall förlängas till att omfatta perioden 2007–2013. (5) För att konsolidera gemenskapens och medlemsstaternas åtgärder för att skydda gemenskapens ekonomiska intressen, inbegripet kampen mot smuggling och förfalskning av cigaretter, bör det nya programmet omfatta alla operativa utgifter för kommissionens (Olaf:s) allmänna åtgärder för bedrägeribekämpning i en enda grundläggande rättsakt. (6) Beviljandet av bidrag och offentlig upphandling som syftar till att främja och genomföra programmet bör genomföras i enlighet med rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(7) och dess genomförandebestämmelser. Eftersom möjligheten att stödja initiativ genom att bevilja driftsstöd hittills inte har utnyttjats bör driftsstöd inte längre ingå i programmet. (7) De anslutande länderna och kandidatländerna bör kunna delta i Herkules II-programmet på grundval av ett samförståndsavtal, som bör upprättas i överensstämmelse med respektive ramavtal. (8) I detta beslut fastställs, för hela den tid programmet pågår, en finansieringsram som under det årliga budgetförfarandet utgör den särskilda referensen för budgetmyndigheten enligt punkt 37 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(8). HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Ändringar Beslut nr 804/2004/EG skall ändras på följande sätt: 1. Artikel 1 skall ersättas med följande: "Artikel 1 Programmets mål 1. Genom detta beslut inrättas ett gemenskapshandlingsprogram för att främja åtgärder inom området för skydd av gemenskapens ekonomiska intressen. Programmet skall kallas "Herkules II-programmet (nedan kallat "programmet"). 2. Programmet skall främja åtgärder enligt de allmänna kriterierna i detta beslut. Det skall särskilt inriktas på följande mål:
2. Följande artikel skall införas: "Artikel 1a Åtgärder Programmet skall genomföras genom följande åtgärder inom området för skyddet av gemenskapens ekonomiska intressen, inbegripet förebyggandet av och kampen mot smuggling och förfalskning av cigaretter: a) Tekniskt stöd till nationella myndigheter genom
b) Utbildning, seminarier och konferenser som syftar till
c) Stöd genom att
3. Artikel 2 skall ersättas med följande: "Artikel 2 Gemenskapsfinansiering 1. Gemenskapsfinansieringen får ske på följande sätt i enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002:
2. För att kunna få gemenskapsbidrag för en åtgärd som syftar till skydd av gemenskapens ekonomiska intressen måste bidragsmottagarna följa bestämmelserna i detta beslut. Åtgärden måste vara förenlig med de principer som ligger till grund för gemenskapens verksamhet inom området för skydd av gemenskapens ekonomiska intressen och beakta de särskilda kriterierna i meddelandet om ansökningsomgång, i enlighet med prioriteringarna i det årliga stödprogrammet, där de allmänna kriterierna i bilagan anges närmare. 3. Finansiering från gemenskapen skall genom offentlig upphandling eller beviljande av bidrag, omfatta operativa utgifter i samband med åtgärder på området för skydd av gemenskapens ekonomiska intressen. 4. De åtgärder som genomförs av enheter som kan få gemenskapsfinansiering (offentlig upphandling eller bidrag) genom programmet skall bestå av insatser vars syfte är att stärka gemenskapsåtgärderna för skydd av gemenskapens ekonomiska intressen och skall eftersträva mål av allmänt europeiskt intresse inom detta område eller ett mål som ansluter sig till Europeiska unionens politik inom detta område. "4. Följande artiklar skall införas: "Artikel 2a Organ berättigade till gemenskapsstöd
Artikel 2b Val av stödmottagare De organ som enligt artikel 2a har rätt till bidrag för åtgärder skall väljas ut på grundval av en ansökningsomgång, i enlighet med prioriteringarna i det årliga stödprogrammet, vilket närmare anger de allmänna kriterierna i detta beslut. Bidrag som beviljas för en av programmet omfattad åtgärd skall uppfylla de allmänna kriterierna i detta beslut. Artikel 2c Kriterier för att bedöma ansökningar om bidrag
Artikel 2d Utgifter som ger rätt till bidrag I enlighet med artikel 2.4 skall bidragets belopp bestämmas enbart utifrån de bidragsberättigande utgifter som är nödvändiga för att åtgärden skall kunna genomföras. Utgifter i samband med deltagande av företrädare för de Balkanländer som deltar i stabiliserings- och associeringsprocessen för länderna i Sydösteuropa*, Ryska federationen, de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken** och vissa länder med vilka gemenskapen har ingått ett avtal om ömsesidigt bistånd i tullfrågor skall också berättiga till bidrag. _______________ * Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Montenegro och Serbien. ** Algeriet, Armenien, Azerbajdzjan, Egypten, Georgien, Israel, Jordanien, Libanon, Libyen, Marocko, Moldavien, den palestinska myndigheten, Syrien, Tunisien, Ukraina och Vitryssland. "5. Artikel 3 skall ändras på följande sätt: a) Punkt a skall ersättas med följande: "
b) Punkterna c och d skall ersättas med följande: "
6. Artikel 4 skall ersättas med följande: "Artikel 4 Genomförande Gemenskapsfinansieringen skall genomföras i enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002." "7. Artikel 5 skall ändras på följande sätt: a) Punkt 1 led b skall ersättas med följande: "
b) Punkt 1 led c skall ersättas med följande: "
c) Punkt 2 skall utgå. 8. Följande artikel skall införas: "Artikel 5a Kontroll och revision 1. Mottagaren av bidrag skall i förekommande fall se till att handlingar som styrker utgifter och som befinner sig hos samarbetsparter eller medlemmar ställs till kommissionens förfogande. 2. Kommissionen får, via sin egen personal eller något annat behörigt externt organ som den utsett, göra revision för att ta reda på hur gemenskapsfinansieringen använts. Revisionen får utföras under avtalets eller överenskommelsens hela löptid samt under fem år efter den sista betalningen. I förekommande fall kan revisionen leda till att kommissionen beslutar att återbetalning skall ske. 3. Kommissionens personal och utomstående med fullmakt från kommissionen skall i lämplig omfattning ha rätt att få tillgång till platser och byggnader där åtgärden genomförs och till alla upplysningar, även i elektronisk form, som behövs för att utföra den revision som avses i punkt 2. 4. Revisionsrätten och Olaf skall ha samma rättigheter, särskilt när det gäller rätten till tillgång, som de personer som avses i punkt 3. 5. För att skydda gemenskapens ekonomiska intressen mot bedrägerier och andra oegentligheter skall kommissionen dessutom utföra kontroller och inspektioner på plats avseende detta program i enlighet med rådets förordning (Euratom, EG) nr 2185/96*. Utredningar skall vid behov även utföras av Olaf i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999**. _______________ * EGT L 292, 15.11.1996, s. 2. ** EGT L 136, 31.5.1999, s. 1. "9. Artikel 6 skall ändras på följande sätt: a) Punkt 1 skall ersättas med följande: "1. Programmet skall förlängas från och med den 1 januari 2007 och kommer att avslutas den 31 december 2013. "b) Punkt 2 skall ersättas med följande: "2. Finansieringsramen för genomförandet av programmet under perioden 2007–2013 skall vara 98 525 000 EUR. "10. Artikel 7 skall ersättas med följande: "Artikel 7 Uppföljning och utvärdering Kommissionen (Olaf) skall lämna årlig information om programmets resultat till Europaparlamentet och rådet. Information om överensstämmelse och komplementaritet med andra program och åtgärder på Europeiska unionens nivå skall ingå. En oberoende utvärdering av programmets genomförande, inklusive en granskning av resultaten och om hur programmets mål har uppfyllts, skall genomföras senast den 31 december 2010. Senast den 31 december 2014 skall kommissionen (Olaf) lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om hur programmets mål har uppfyllts. "11. Följande artikel skall införas: "Artikel 7a Programförvaltning På grundval av en analys av kostnadseffektiviteten får kommissionen anlita utomstående experter och använda sig av sådant tekniskt och administrativt stöd som inte inbegriper uppgifter för offentlig myndighet och som kommissionen lagt ut på entreprenad i form av tillfälliga tjänstekontrakt. Kommissionen får även finansiera undersökningar och organisera möten med experter för att underlätta genomförandet av programmet, och vidta sådana åtgärder beträffande information, offentliggörande och spridning som direkt kan kopplas till uppfyllandet av programmets mål. "12. Bilagan skall utgå. Artikel 2 Ikraftträdande Detta beslut träder i kraft dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Utfärdat i ... den ... På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar Ordförande Ordförande
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Ändring av genomförandebestämmelser för budgetförordningen * |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
(Samrådsförfarandet) Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens förslag till rådet (SEK(2006)0866), – med beaktande av att kommissionen har hört parlamentet genom en skrivelse av den 4 juli 2006, i enlighet med det uttalande som antogs under medlingsförfarandet före antagandet av budgetförordningen angående artikel 183 i denna (C6-0231/2006), – med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A6-0007/2007). 1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet. 2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed. 3. Kommissionen uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om kommissionen har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt. 4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (INSPIRE) ***III |
| |||||||||||||||||
(Medbeslutandeförfarandet: tredje behandlingen) Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av förlikningskommitténs gemensamma utkast (PE-CONS 3685/2006 – C6-0445/2006), – med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(1), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2004)0516)(2), – med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid andra behandlingen av ärendet(3), en behandling som avsåg rådets gemensamma ståndpunkt(4), – med beaktande av kommissionens yttrande över parlamentets ändringar i den gemensamma ståndpunkten (KOM(2006)0484)(5), – med beaktande av artikel 251.5 i EG-fördraget, – med beaktande av artikel 65 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från parlamentets delegation till förlikningskommittén (A6-0021/2007). 1. Europaparlamentet godkänner det gemensamma utkastet. 2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna rättsakten i enlighet med artikel 254.1 i EG-fördraget. 3. Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att underteckna rättsakten, efter kontroll av att alla förfaranden vederbörligen avslutats, och att i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. 4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna lagstiftningsresolution till rådet och kommissionen.
| ||||||||||||||||||
| Avfall ***I |
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen) Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0667)(1), – med beaktande av artiklarna 251.2 och 175.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0009/2006), – med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6-0466/2006). 1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet. 2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. 3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt. Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 februari 2007 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/.../EG om avfall
(Text av betydelse för EES) EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175.1, med beaktande av kommissionens förslag, med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2), med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3), i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4), och av följande skäl: (1) I Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/12/EG av den 5 april 2006 om avfall(5) fastställs de rättsliga ramarna för hantering av avfall i gemenskapen. Där definieras centrala begrepp som avfall, återvinning och bortskaffande. Dessutom fastställs grundläggande krav för hantering av avfall, i synnerhet skyldigheten för avfallshanteringsanläggningar och ekonomiska aktörer att inneha ett tillstånd eller vara registrerade, skyldigheten för medlemsstater att utarbeta avfallshanteringsplaner och en rad viktiga principer. Dit hör skyldigheten att hantera avfall på ett sådant sätt att det inte har någon negativ inverkan på miljön och principen att den som producerar avfall också skall svara för kostnaderna för att det behandlas. (2) Det främsta målet med all avfallspolitik bör vara att minimera de negativa effekterna av generering och hantering av avfall på människors hälsa och miljön. Avfallslagstiftning bör också ha som mål att minska användningen av resurser och främja en praktisk tillämpning av avfallshierarkin. (3) I sin resolution av den 24 februari 1997 om gemenskapens strategi för avfallshantering(6) bekräftade rådet att förebyggande av avfall bör ges högsta prioritet i avfallshanteringen och att återanvändning och materialåtervinning bör ges företräde framför energiåtervinning av avfall när och i den mån de utgör de bästa ekologiska alternativen. (4) I gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram som fastställdes genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002(7) bekräftas denna strategi för att uppnå en betydande generell minskning av den mängd avfall som genereras och att fastställa mål som sedan skall uppnås. (5) Beslut nr 1600/2002/EG efterlyser en utveckling eller översyn av avfallslagstiftningen, inbegripet bland annat ett klargörande av skillnaden mellan avfall och sådant som inte är avfall samt utarbetande av lämpliga kriterier för vidareutveckling av bilagorna II A och II B till direktiv 2006/12/EG. (6) I kommissionens meddelande av den 27 maj 2003 med titeln "Mot en temainriktad strategi för förebyggande och återvinning av avfall" konstateras att det finns behov av att utvärdera de nuvarande definitionerna av återvinning och bortskaffande, att det behövs en allmänt tillämplig definition av materialåtervinning och en debatt om definitionen av avfall. (7) I Europaparlamentets resolution av den 20 april 2004 om ovannämnda meddelande(8) uppmanas kommissionen att överväga att utvidga direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar(9) till hela avfallssektorn. Kommissionen uppmanas också att skilja mellan återvinning och bortskaffande och att klargöra skillnaden mellan avfall och sådant som inte är avfall. (8) I rådets slutsatser av den 1 juli 2004 uppmanas kommissionen att lägga fram ett förslag till översyn av vissa aspekter av direktivet om avfall för att klargöra skillnaden mellan avfall och sådant som inte är avfall och skillnaden mellan återvinning och bortskaffande. (9) Det är således nödvändigt att se över direktiv 2006/12/EG för att klargöra centrala begrepp såsom definitionerna av avfall, återvinning och bortskaffande, och skärpa de åtgärder som måste vidtas för att förebygga avfall. Det är också nödvändigt att införa ett tillvägagångssätt som tar hänsyn till produkters och materials hela livscykel och inte enbart till avfallsfasen, och att koncentrera insatserna på att minska miljöpåverkan vid generering och hantering av avfall, så att avfallets ekonomiska värde ökas. För tydlighetens skull och för att texten skall bli mer lättläst bör direktiv 2006/12/EG ersättas med ett nytt direktiv. (10) Det är synnerligen brådskande att förändra det nuvarande produktions- och konsumtionssystemet, varvid huvudmålet är att se till att konsumtionen ändras i en hållbar riktning och att få utvinningen av råmaterial, produktion och produktdesign att likna naturens system och processer så mycket som möjligt. (11) Samhället är i första hand beroende av produkter som består av en rad olika material, dvs. biologiska material, mineraler och syntetiska material som ofta kombineras för tillverkning av kompositmaterial. Dessa material bör användas och hanteras på ett sådant sätt att de inte blir till onyttigt avfall när produkterna inte längre används. (12) Eftersom de flesta viktiga förfaranden för avfallshantering nu omfattas av gemenskapens miljölagstiftning är det viktigt att direktivet återspeglar detta faktum. Genom att betona de miljömål som fastställs i artikel 174 i fördraget skulle det vara möjligt att fokusera på miljöpåverkan vid generering och hantering av avfall under resursernas hela livscykel. Den rättsliga grunden för det här direktivet bör därför vara artikel 175 i fördraget. (13) Kostnadseffektiva ekonomiska styrmedel har visat sig vara och bör vara effektiva för att uppnå målen för förebyggande och hantering av avfall. Avfall är en resurs som har ett värde, och den fortsatta tillämpningen av ekonomiska styrmedel kommer att maximera miljöfördelarna. Användningen av sådana styrmedel på en lämplig nivå bör därför uppmuntras i detta direktiv. (14) I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1774/2002 av den 3 oktober 2002(10) fastställs hälsobestämmelser för animaliska biprodukter som inte är avsedda att användas som livsmedel. Bland annat fastställs det att proportionerliga kontroller skall företas i fråga om bearbetning, användning och bortskaffande av allt avfall av animaliskt ursprung, så att ingen risk för djurs eller människors hälsa kan uppstå. Därför bör kopplingen till denna förordning klargöras, så att man kan undvika duplicering av bestämmelser genom att undanta animaliska biprodukter som är avsedda för användningar som inte anses vara avfallshantering. (15) Utgående från de erfarenheter som gjorts vid tillämpningen av förordning (EG) nr 1774/2002 är det lämpligt att klargöra avfallslagstiftningens tillämpningsområde och tillämpningsområdet för bestämmelserna om farligt avfall när det gäller animaliska biprodukter som omfattas av förordning (EG) nr 1774/2002. Om animaliska biprodukter utgör en potentiell hälsorisk kan detta lämpligast åtgärdas genom förordning (EG) nr 1774/2002, och överlappning med avfallslagstiftningen bör undvikas. (16) En definition av återanvändning bör läggas till för att klargöra vad detta förfarande omfattar inom ramen för EU:s politik för avfallshantering. Definitionen bör formuleras på ett sätt som omfattar all verksamhet som definieras som återanvändning enligt befintlig gemenskapslagstiftning om produktspecifikt avfall. (17) En definition av materialåtervinning bör läggas till för att klargöra detta begrepps omfattning. (18) Definitionerna av återvinning och bortskaffande behöver ändras för att säkerställa att en klar åtskillnad görs mellan dessa båda begrepp. Definitionerna bör grundas på det faktum att dessa förfaranden har helt olika inverkan på miljön och hälsan, och bör beakta huruvida förfarandet leder till en ersättning av naturresurser i ekonomin, vilket är att föredra. Det är dessutom nödvändigt att införa en "korrektionsmekanism" för att klargöra fall där klassificeringen av verksamheten som återvinning inte motsvarar metodens verkliga miljöpåverkan. (19) För att klargöra vissa aspekter av definitionen av avfall är det nödvändigt att ange när en viss typ av avfall skall anses upphöra att vara avfall och betraktas som ett sekundärt material eller ämne. Kommissionen bör lägga fram förslag till lagstiftning om kriterierna för en sådan omklassificering och om huruvida vissa avfallsströmmar omfattas av detta direktiv. (20) För att klargöra vissa aspekter av definitionen av avfall är det också värdefullt att fastställa när ett material eller ämne, som uppkommer under en tillverknings- eller utvinningsprocess, vars huvudsakliga syfte inte är att framställa denna produkt, och som innehavaren inte avser att göra sig av med utan att utnyttja, övergår till att vara en biprodukt. Kommissionen bör utfärda tolkningsriktlinjer baserade på nuvarande rättspraxis. Om detta visar sig vara otillräckligt bör kommissionen vid behov, särskilt med beaktande av miljö- och hälsoeffekter samt villkor fastställda i rättspraxis, lägga fram förslag till lagstiftning med tydliga kriterier för att avgöra i enskilda fall när sådana material och ämnen skulle kunna anses inte omfattas av avfallsdefinitionen. I avsaknad av sådana föreskrifter på gemenskapsnivå eller tillämplig europeisk rättspraxis bör berörda material eller ämnen fortsätta att betraktas som avfall. (21) Kostnaderna bör fördelas på ett sådant sätt att de speglar de verkliga miljökostnaderna vid generering och hantering av detta avfall. Såväl principen om att förorenaren betalar som producentens ansvar bör tillämpas i detta avseende. Särskilt det individuella producentansvaret är ett verktyg som kan användas för att främja förebyggande av avfall, återanvändning och materialåtervinning genom att se till att producenter beaktar livscykeleffekterna, inklusive effekterna i slutet av livscykeln, av sina produkter och utvecklar en lämplig design. (22) För att gemenskapen som helhet skall kunna ta hand om sitt eget avfall och för att de enskilda medlemsstaterna skall kunna närma sig detta mål är det nödvändigt att inrätta ett nätverk för samarbete i fråga om anläggningar för bortskaffande av avfall. Hänsyn bör härvid tas till geografiska förhållanden och till att det kan krävas specialiserade anläggningar för vissa typer av avfall. (23) Samtidigt som en nödvändig miljöskyddsnivå bibehålls bör medlemsstaterna säkerställa tillräckliga och kostnadseffektiva hanteringsalternativ vad gäller avfall som uppstår i samband med åtgärder för materialåtervinning, i syfte att erkänna återvinningsanläggningarnas viktiga bidrag för att minska slutligt bortskaffande av avfall. Sådant restavfall utgör en flaskhals när det gäller att öka kapaciteten för materialåtervinning, och behöriga myndigheter bör vidta nödvändiga åtgärder som ligger i linje med målet att uppnå ett "återvinningssamhälle". (24) Det är nödvändigt att närmare ange omfattningen av de avfallshanteringsplaner som medlemsstaterna är skyldiga att upprätta och vad de skall innehålla, bland annat i fråga om tidigare förorenade platser och användningen av ekonomiska styrmedel. Vid utarbetandet eller översynen av sådana planer är det också nödvändigt att beakta miljöpåverkan under produkternas eller materialens hela livscykel. Vid behov bör hänsyn också tas till kravet på upprättande av hanteringsplaner i artikel 14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall(11) och till den strategi som skall upprättas enligt artikel 5 i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall(12) för att minska mängden biologiskt nedbrytbart avfall som går till deponier. (25) För att förbättra det sätt på vilket åtgärder för att förebygga avfall genomförs i medlemsstaterna och underlätta spridning av bästa metoder inom detta område är det nödvändigt att anta gemenskapsmål och gemenskapsåtgärder för förebyggande av avfall och att införa ett krav på att medlemsstaterna skall utarbeta program för förebyggande av avfall. Dessa program bör inriktas på de viktigaste miljöeffekterna och bör ta hänsyn till hela livscykeln. Syftet med sådana mål och åtgärder bör vara att bryta sambandet mellan ekonomisk tillväxt och den växande avfallsmängden, samt den miljö- och hälsopåverkan som hänger samman med genereringen av avfall, genom att åstadkomma en nettominskning av genereringen av avfall, dess skadlighet och dess negativa effekter. I linje med Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/35/EG av den 26 maj 2003(13) bör lokala och regionala myndigheter, berörda parter och allmänheten ha möjlighet att delta i utarbetandet av programmen och bör ha tillgång till dem när de är färdiga. (26) Avfall klassificeras som farligt avfall utifrån risker och riskkriterier. Dessa måste därför regleras enligt strikta specifikationer för att i möjligaste mån undvika eller begränsa negativa effekter till följd av olämplig hantering, vilka kan påverka miljön, och för att förhindra att människors hälsa och säkerhet äventyras. På grund av sina farliga egenskaper måste farligt avfall hanteras på ett lämpligt sätt, vilket innefattar krav på särskild och anpassad insamlings- och behandlingsteknik, särskild kontroll och utvecklade metoder för spårning av avfallet. Alla som hanterar farligt avfall måste ha lämplig behörighet och utbildning. (27) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(14). (28) Kommissionen bör särskilt ges behörighet att ändra förteckningen över avfall och farligt avfall, anta registreringskrav och anta de ändringar som är nödvändiga för att anpassa bilagorna IV och V till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra och komplettera icke väsentliga delar av detta direktiv, bör de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG. (29) Eftersom målen för detta direktiv, nämligen att skydda miljön och se till att den inre marknaden fungerar, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Kapitel I Syfte, tillämpningsområde och definitioner Artikel 1 Syfte I detta direktiv fastställs åtgärder vars syfte är att minimera den totala påverkan på miljö och hälsa vid generering och hantering av avfall samt att bidra till minskad resursanvändning.
Om livscykelbedömningar och kostnads-nyttoanalyser tydligt visar att en alternativ behandlingsmetod ger ett bättre resultat för en viss avfallsström, får medlemsstaterna avvika från de prioriteringar som fastställs i andra stycket. Bedömningarna och analyserna skall offentliggöras och ses över av oberoende vetenskapliga organ. Samråd skall hållas, så att medborgare och berörda parter skall kunna medverka fullt ut under former som medger insyn. Om det behövs skall kommissionen utarbeta riktlinjer för användningen av sådana bedömningar och analyser. Artikel 2 Tillämpningsområde 1. Detta direktiv skall inte omfatta
2. Det skall inte heller omfatta följande kategorier av avfall när det gäller sådana aspekter som redan omfattas av annan gemenskapslagstiftning:
3. För att främja materialåtervinning när det gäller särskilda material skall kommissionen lägga fram ett förslag i detta syfte senast den ...(15). 4. Detta direktiv skall inte heller omfatta fekalier, halm och andra naturliga, icke-farliga ämnen från jordbruksproduktion som används inom jordbruket eller för energiproduktion från biomassa med hjälp av processer och metoder som inte skadar miljön eller utgör ett hot mot människors hälsa. Avloppsslam skall omfattas av detta direktivs tillämpningsområde utom när det används i jordbruket, i enlighet med rådets direktiv 86/278/EEG av den 12 juni 1986 om skyddet för miljön, särskilt marken, när avloppsslam används i jordbruket(16). 5. Djurkadaver enligt punkt 2 f avser djur som dött på annat sätt än genom slakt, inbegripet djur som avlivats för att utrota epizootiska sjukdomar inom jordbruket. 6. Detta direktiv skall inte omfatta naturliga sediment och slammaterial som inte har farliga egenskaper i enlighet med definitionerna i bilaga IV. Artikel 3 Definitioner
Artikel 4 Åtskillnad mellan biprodukt och avfall 1. Ett ämne eller föremål som uppkommer under en tillverkningsprocess, vars huvudsakliga syfte inte är att framställa detta, skall uppfylla följande villkor för att betraktas som biprodukt och inte som avfall:
2. Senast den ...(18) skall kommissionen på grundval av villkoren i punkt 1 lägga fram ett förslag till rättsakt som anger vilka miljö- och kvalitetskriterier som skall uppfyllas för att ett ämne eller föremål skall betraktas som biprodukt. Förslaget skall innehålla en bilaga med en förteckning över ämnen och/eller föremål som skall betraktas som biprodukter. 3. Den förteckning som avses i punkt 2 skall var lättillgänglig för ekonomiska aktörer och allmänheten (t.ex. via Internet). Artikel 5 Producentansvar 1. Medlemsstaterna och gemenskapen skall för att stärka producentansvaret vidta åtgärder så att producenter och importörer hålls ansvariga för det avfall som uppkommer till följd av att deras produkter släpps ut på marknaden. Detta uppnås bland annat genom att det
2. Medlemsstaterna skall rapportera till kommissionen om genomförandet av punkt 1. Kommissionen skall på grundval av medlemsstaternas erfarenheter bedöma om det är lämpligt att införa system på EU-nivå för utökat producentansvar för vissa avfallsströmmar. Artikel 6 Avfallsförteckning Den avfallsförteckning som fastställs i beslut 2000/532/EG skall bifogas detta direktiv och vara direkt tillämplig i samtliga medlemsstater. Förteckningen får ändras av kommissionen i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 46.3. Förteckningen skall upprätthållas och ändras av kommissionen i syfte att samla in uppgifter och den skall även omfatta avfall som kan anses vara farligt enligt artiklarna 15–18, varvid hänsyn skall tas till avfallets ursprung och sammansättning samt, i förekommande fall, till haltgränsvärden. Kommissionen skall se till att förteckningen är lätt att förstå för små och medelstora företag och att den är lättillgänglig. Kapitel II Förebyggande av avfall Artikel 7 Förebyggande Medlemsstaterna skall i enlighet med artikel 1 vidta alla nödvändiga åtgärder för att fram till 2012 stabilisera den totala avfallsproduktionen i jämförelse med den totala årliga avfallsproduktionen 2008. Stabilisering skall innebära att det inte sker någon ytterligare ökning av avfallsproduktionen jämfört med inledningen av stabiliseringsperioden.
Kapitel III Återvinning och bortskaffande Avsnitt 1 Allmänt Artikel 8 Återvinning 1. Medlemsstaterna skall på ett sätt som är förenligt med bestämmelserna i artikel 1 se till att allt avfall, när det är praktiskt möjligt, genomgår återvinningsförfaranden. Dessa skall innefatta åtminstone de förfaranden som anges i bilaga II, under förutsättning att de motsvarar definitionen av återvinning i artikel 3 j. För att undvika tveksamheter skall förfaranden omfattas av bilaga II, även om visst material produceras som därefter genomgår bortskaffningsförfaranden, om syftet i första hand är ett återvinningsförfarande som omfattas av bilaga II. På grundval av ett förslag från kommissionen till Europaparlamentet och rådet får nya återvinningsförfaranden läggas till i förteckningen över förfaranden i bilaga II. 2. Kommissionen skall senast den ...(19) lägga fram ett förslag till rättsakt i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget för antagande av genomförandebestämmelser för att fastställa miljökriterier och effektivitetskriterier, baserade på bästa tillgängliga teknik, som skall användas för att bedöma huruvida de slutliga förfaranden som anges i bilaga II har lett till ett återvinningsförfarande. 3. Kommissionen skall innan bilaga II ändras och genomförandebestämmelser enligt punkt 2 antas höra medlemsstaterna samt de berörda industri-, miljö-, arbetstagar- och konsumentorganisationerna. 4. Medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att främja återanvändningen av produkter, framför allt genom att inrätta och stödja godkända nätverk för återanvändning och reparation och, vid behov, fastställa relevanta normer för processer och produkter. Medlemsstaterna får vidta andra åtgärder för att främja återanvändning, bland annat i form av ekonomiska styrmedel, upphandlingskriterier, kvantitativa mål eller förbud mot utsläppande av vissa produkter på marknaden. 5. För att närma sig ett europeiskt återvinningssamhälle och bidra till en hög nivå av resurseffektivitet skall medlemsstaterna senast 2020 uppnå åtminstone en sammanlagd återanvändnings- och materialåtervinningsnivå på 50 procent för fast kommunalt avfall och 70 procent för bygg-, rivnings-, industri- och tillverkningsavfall. För länder med mindre än 5 procent materialåtervinning i en enskild kategori eller som saknar officiella siffror, enligt Eurostats uppgifter 2000–2005, kan en ytterligare period på 5 år beviljas för att uppnå målen. 6. Medlemsstaterna skall vidta åtgärder för att främja materialåtervinning av hög kvalitet och skall i detta syfte införa system för separat insamling där det behövs för att säkerställa de kvalitetsstandarder som är nödvändiga för de relevanta materialåtervinningssektorerna. Medlemsstaterna skall senast 2015 upprätta system för separat insamling för åtminstone följande: Papper, metall, plast, glas, textilier, övrigt biologiskt nedbrytbart avfall, olja och farligt avfall. Detta skall tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av gällande eller framtida lagstiftning om avfallsströmmar eller kraven enligt artikel 22. Artikel 9 Bortskaffande 1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 1 andra stycket skall medlemsstaterna, när förebyggande, återanvändning, materialåtervinning eller annan återvinning inte sker, se till att avfallet bortskaffas på ett sätt som är säkert och som överensstämmer med de mål som anges i artikel 10. De skall förbjuda att avfall överges, dumpas eller bortskaffas på ett okontrollerat sätt. 2. Bortskaffningsförfaranden skall inbegripa de förfaranden som anges i bilaga I. Bortskaffningsförfaranden som klassificeras som D11 (förbränning till havs) och D7 (utsläpp till hav eller oceaner inklusive deponering under havsbotten) skall vara förbjudna. 3. Om ett förfarande, trots att det leder till att resurser ersätts, men endast i begränsad omfattning med avseende på de syften som anges i artikel 1, får kommissionen lägga fram ett lagstiftningsförslag varigenom detta förfarande läggs till i förteckningen i bilaga I. Kommissionen skall innan bilaga I ändras höra medlemsstaterna samt de berörda industri-, miljö-, arbetstagar- och konsumentorganisationerna. Artikel 10 Villkor
Då medlemsstaterna fastställer krav på återvinning och bortskaffande av avfall i form av allmänt bindande föreskrifter, skall dessa krav grunda sig på bästa tillgängliga teknik för avfallshantering. Om det behövs för att skydda människors hälsa och miljön skall kommissionen lägga fram förslag till särdirektiv, i vilka det för avfall eller återvinningsförfaranden som, från miljösynpunkt eller ekonomisk synpunkt, är särskilt viktiga i kvantitativt hänseende fastställs krav beträffande återvinning, ämnen eller föremål som uppkommer genom återvinningsförfarandena samt den därpå följande användningen av dessa ämnen och föremål. Dessa krav skall grunda sig på bästa tillgängliga teknik för avfallshantering. I dessa direktiv kan det också fastställas närmare när det återvunna avfallet inte längre skall betraktas som avfall. Artikel 11 Ansvar Medlemsstaterna skall i enlighet med principen om att förorenaren betalar se till att varje innehavare av avfall antingen själv återvinner eller bortskaffar avfallet eller överlåter detta till en behandlingsanläggning eller ett behandlingsföretag eller till en privat eller offentlig avfallsinsamlare. Avsnitt 2 Kostnader och nätverk Artikel 12 Kostnader
Artikel 13 Nätverk av anläggningar för bortskaffande av avfall Inom gemenskapen skall avfall behandlas på det totalt sett mest miljövänliga sättet. Avfall som skall bortskaffas skall behandlas vid någon av de närmast belägna lämpliga anläggningarna med användning av de lämpligaste metoderna och teknikerna, så att en hög miljö- och hälsoskyddsnivå säkerställs. Medlemsstaterna skall i samarbete med andra medlemsstater, vidta åtgärder för att upprätta ett sammanhängande och ändamålsenligt utformat nätverk av anläggningar för bortskaffande av avfall, med beaktande av bästa tillgängliga teknik. Kapitel IV Avfall som upphört att vara avfall Artikel 14 Sekundära produkter, material och ämnen 1. Medlemsstaterna får begära att kommissionen avgör huruvida ett visst avfall i undantagsfall inte längre bör betraktas som avfall på följande grunder:
2. Senast den ...(20) skall kommissionen vid behov, på grundval av sin bedömning enligt punkt 1, lägga fram ett förslag till rättsakt som anger vilka miljö- och kvalitetskriterier som skall uppfyllas för att för att vissa produkter, material eller ämneskategorier av avfall skall kunna betraktas som sekundära produkter, material eller ämnen. 3. De kriterier som fastställs enligt punkt 2 skall utformas så att det säkerställs att de resulterande sekundära produkterna, materialen eller ämnena uppfyller de nödvändiga villkoren för att släppas ut på marknaden. Kriterierna skall ta hänsyn till eventuella risker för att de sekundära materialen eller ämnena används eller transporteras på ett miljöfarligt sätt, och skall fastställas på ett sådant sätt att de garanterar en hög hälso- och miljöskyddsnivå. 4. Kommissionen skall senast den ...(21), vid behov, lägga fram förslag för att avgöra huruvida följande avfallsströmmar skall omfattas av bestämmelserna i denna artikel och, om så är fallet, vilket kriterier som skall tillämpas på dem:
Kapitel V Farligt avfall Avsnitt ett Klassificering och förteckning Artikel 15 Klassificering 1. Avfall skall betraktas som farligt avfall om det har en eller flera av de egenskaper som anges i bilaga IV. Farligt avfall får inte omklassificeras som icke-farligt avfall till följd av utspädning eller uppblandning av avfallet i syfte att minska de ursprungliga koncentrationerna av föroreningar till en nivå som understiger de tröskelnivåer som innebär att ett avfall betecknas som farligt. 2. Farligt avfall som produceras av hushåll skall inte betraktas som farligt avfall förrän det hämtas av ett företag som behandlar separat insamlat farligt avfall eller en privat eller offentlig insamlare av farligt avfall. 3. Animaliska biprodukter och produkter som utvunnits från dessa, som omfattas av förordning (EG) nr 1774/2002, skall inte omfattas av de bestämmelser i detta direktiv som avser farligt avfall, såvida de inte har blandats med farligt avfall. Artikel 16 Förteckning Den förteckning över farligt avfall som upprättats genom beslut 2000/532/EG utgör en bilaga till detta direktiv. Förteckningen får ändras av kommissionen i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 46.3. Vid utarbetande av denna förteckning skall hänsyn tas till avfallets sammansättning och, när så är relevant, haltgränsvärden och ursprung. Artikel 17 Farligt avfall som inte är upptaget i förteckningen Om en medlemsstat anser att en viss typ av avfall som uppvisar någon eller några av de egenskaper som anges i bilaga IV bör behandlas som farligt avfall fast det inte är upptaget som farligt avfall i den förteckning över avfall som avses i artikel 6 (nedan kallad "förteckningen") skall medlemsstaten omedelbart anmäla dessa fall till kommissionen och förse kommissionen med all nödvändig information. Artikel 18 Icke-farligt avfall som är upptaget i förteckningen 1. Om en medlemsstat kan styrka att en viss typ av avfall som är upptaget i förteckningen som farligt avfall inte uppvisar någon av de egenskaper som anges i bilaga IV skall den omedelbart anmäla sådana fall till kommissionen och förse kommissionen med styrkande dokumentation. 2. Kommissionen skall i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 46.3 se över förteckningen mot bakgrund av de anmälningar som mottagits och besluta huruvida den bör ändras. 3. Medlemsstaterna får behandla detta avfall som icke-farligt avfall efter det att den ändrade förteckningen antagits. Artikel 19 Spårbarhet och kontroll av farligt avfall Medlemsstaterna skall i enlighet med bestämmelserna om farligt avfall i detta direktiv vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att produktion, insamling, transport, lagring och behandling av farligt avfall sker under sådana förhållanden som bäst värnar miljön, människors hälsa och säkerheten för verksamhetsutövare, anläggningar och individer, vilket åtminstone inbegriper dels åtgärder för att garantera att allt farligt avfall kan spåras och kontrolleras från produktionen till den slutliga destinationen, dels gedigen riskbedömning vid avfallshanteringen. Avsnitt två Särskilda krav Artikel 20 Avskiljning 1. Medlemsstaterna skall kräva att anläggningar eller företag som hanterar farligt avfall inte blandar olika kategorier av farligt avfall eller blandar farligt avfall med icke-farligt avfall. 2. Medlemsstaterna skall verka för att farliga föreningar separeras från avfallsströmmarna innan dessa går vidare till återvinning. 3. Genom undantag från punkt 1 får medlemsstaterna vidta åtgärder för att tillåta blandning av olika kategorier av farligt avfall eller blandning av farligt avfall med annat avfall eller andra ämnen eller material under följande förutsättningar:
Artikel 21 Märkning 1. Medlemsstaterna skall se till att farligt avfall som samlas in, transporteras eller tillfälligt lagras är förpackat och märkt i enlighet med gällande internationella normer och gemenskapsnormer. 2. Om farligt avfall överlåts skall det åtföljas av en identifieringsblankett enligt rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen(22). Artikel 22 Spilloljor Medlemsstaterna skall, utan att detta påverkar skyldigheterna i fråga om hantering av farligt avfall enligt artiklarna 20 och 21, vidta nödvändiga åtgärder för att se till att spilloljor samlas in åtskilt från annat avfall när detta är tekniskt möjligt och sedan behandlas i överensstämmelse med den avfallshierarki som avses i artikel 1 andra stycket och enligt villkoren i artikel 10. När så är möjligt skall regenerering även i fortsättningen ges det företräde som den har enligt direktiv 75/439/EEG av den 16 juni 1975 om omhändertagande av spilloljor(23). Artikel 23 Matavfall Återvinning av obehandlat matavfall genom utfodring skall vara förbjudet. Matavfall skall på ett verifierat sätt tas om hand av godkända företag och skall steriliseras och bortskaffas på ett säkert sätt genom lämpliga metoder. Användning av matavfall i foder för svin kan godkännas av medlemsstaterna endast under förutsättning att det i alla avseenden sker en övervakning av säker återvinning, sterilisering och uppfyllande av övriga bestämmelser i förordning (EG) nr 1774/2002. Kapitel VI Bioavfall Artikel 24 Insamling och användning av bioavfall 1. Bioavfall skall i första hand materialåtervinnas. 2. För att genomföra målen i artikel 1 skall medlemsstaterna senast den ...(24) utveckla ett system för separat insamling av bioavfall. 3. Medlemsstaterna skall se till att behandlat bioavfall, då det uppfyller kraven i artiklarna 25 och 26, får spridas över mark som används för jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsodling. Artikel 25 Behandling av bioavfall 1. Innan bioavfall sprids över mark skall producenter och innehavare behandla avfallet på sådant sätt att det är säkert med avseende på människors, djurs och växters hälsa. Detta skall också gälla för matavfall från restauranger och storhushåll om inte detta avfall skall bortskaffas i enlighet med bestämmelserna i förordning (EG) nr 1774/2002. 2. Kommissionen skall, i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 46.3, anta genomförandebestämmelser och skall härvid ange vilka minimikriterier som skall gälla för kontroll av säkerheten med avseende på människors, djurs och växters hälsa. 3. För att garantera att spridningen av bioavfall över mark sker på ett miljöriktigt sätt skall kommissionen, i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 46.3, anta genomförandebestämmelser som anger vilka miljö- och kvalitetskriterier som skall uppfyllas för att bioavfall skall kunna spridas över mark som används för jordbruk, skogsbruk eller trädgårdsodling och för att detta avfall skall kunna betraktas som sekundära produkter, material eller ämnen. 4. De genomförandebestämmelser som avses i punkt 3 skall inbegripa åtminstone bindande gränsvärden för tungmetaller, främmande ämnen och halten grobara frön och växtdelar som kan skjuta skott samt en förteckning över lämpliga utgångsmaterial. 5. Kriterierna skall ta hänsyn till eventuella risker för att de sekundära materialen eller ämnena används eller transporteras på ett miljöskadligt sätt, och skall fastställas på ett sådant sätt att de garanterar en hög hälso- och miljöskyddsnivå. Artikel 26 Kontroller 1. I syfte att övervaka överensstämmelsen med kraven i artikel 25 skall medlemsstaterna se till att kvalitetssäkringssystem utvecklas och tas i bruk. 2. Medlemsstaterna skall se till att analyser för att fastställa förekomsten av skadliga ämnen utförs regelbundet. Artikel 27 Materialåtervinning Kommissionen skall senast den 30 juni 2008 för Europaparlamentet och rådet lägga fram förslag till lagstiftning om främjande av materialåtervinning av bioavfall. Kapitel VII Tillstånd och registrering Avsnitt 1 Tillstånd Underavsnitt 1 allmänt Artikel 28 Utfärdande 1. Medlemsstaterna skall kräva att alla verksamheter eller företag som har för avsikt att bortskaffa eller återvinna avfall skall inneha ett tillstånd utfärdat av de nationella behöriga myndigheterna.
Även andra villkor och skyldigheter får anges i tillståndet. 2. Tillstånd kan beviljas för en viss period och kan därefter förlängas. 3. Om den nationella behöriga myndigheten anser att den tilltänkta behandlingsmetoden är oacceptabel ur miljöskyddssynpunkt skall den vägra att utfärda ett tillstånd. 4. Ett villkor för tillstånd som omfattar energiåtervinning skall vara att energiåtervinningen sker med hög energieffektivitet. Artikel 29 Tillståndskrav Alla anläggningar för behandling av farligt avfall skall ha tillstånd utfärdat enligt de föreskrifter som fastställts i direktiv 96/61/EG. Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 96/61/EG skall en ansökan om ett sådant tillstånd till de berörda myndigheterna innefatta en beskrivning av de åtgärder som man avser vidta för att se till att anläggningen planeras, utrustas och drivs med hänsyn tagen till de avfallskategorier som skall behandlas och de risker som hänger samman med dessa.
Om verksamhetsutövaren vid en anläggning där icke-farligt avfall behandlas planerar en omläggning av driften så att också farligt avfall kommer att behandlas där, bör detta anses som en väsentlig ändring i den bemärkelse som avses i artikel 2.10 b i direktiv 96/61/EG, och artikel 12.2 i det direktivet skall därmed tillämpas. Artikel 30 Tillstånd enligt direktiv 96/61/EG Artikel 28.1 i detta direktiv skall inte gälla för verksamheter eller företag som redan erhållit ett tillstånd enligt direktiv 96/61/EG, förutsatt att detta tillstånd inbegriper alla punkter som förtecknas i artikel 28.1 i detta direktiv. Artikel 31 Genomförandebestämmelser Kommissionen skall, om så är lämpligt, lägga fram förslag till särdirektiv i vilka fastställs miniminormer för tillstånd för att säkerställa att avfallet behandlas i enlighet med de mål som fastställs i artikel 10. Medlemsstaterna får fastställa högre krav för tillstånd på grundval av en nationell behovsbedömning, med tillämpning av proportionalitetsprincipen och i enlighet med fördragen. Artikel 32 Kompletterande åtgärder Senast den ...(25) skall kommissionen utarbeta en rapport för att beakta åtgärder som kan bidra till att de mål som anges i artikel 1 uppfylls effektivare. Rapporten skall läggas fram för Europaparlamentet och rådet inom sex månader efter det att den slutförts och den skall, om så är lämpligt, åtföljas av förslag.
Kravet på denna rapport skall inte hindra kommissionen från att lägga fram förslag under tiden. Underavsnitt 2 Undantag Artikel 33 Omfattning Medlemsstaterna får från kravet i artikel 28.1 undanta verksamheter eller företag som själva behandlar sitt avfall på den plats där detta produceras. Verksamheter eller företag som både bortskaffar och återvinner avfall får endast undantas i fråga om återvinningsförfarandena. Undantaget gäller inte för behandling av farligt avfall. Artikel 34 Allmänna regler 1. En medlemsstat som önskar bevilja undantag i enlighet med artikel 33 skall se till att den behöriga myndigheten, för varje typ av verksamhet, fastställer allmänna regler av vilka det framgår vilka typer och mängder av avfall som omfattas av undantaget och vilken behandlingsmetod som skall användas. Reglerna skall grundas på bästa tillgängliga teknik och skall utformas i överensstämmelse med artikel 10. 2. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om de allmänna regler som de fastställt enligt punkt 1. Avsnitt 2 Registrering Artikel 35 Registrering 1. Medlemsstaterna skall se till att den nationella behöriga myndigheten för ett register över verksamheter och företag som yrkesmässigt samlar in eller transporterar avfall eller som, i sin egenskap av handlare eller mäklare, sörjer för behandling av avfall för andras räkning, och som inte omfattas av tillståndsplikten enligt artikel 28.1. Sådana verksamheter eller företag skall uppfylla vissa registreringskrav. 2. Alla verksamheter eller företag som undantas i enlighet med underavsnitt 2 i avsnitt 1 skall upptas i det register som avses i punkt 1. Befintliga uppgifter som innehas av den behöriga myndigheten skall om möjligt användas för att få fram den information som behövs för denna registrering, i syfte att minimera byråkratin. 3. Kommissionen skall i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 46.3 och i samråd med industrin anta de registreringskrav som avses i punkt 1 andra stycket. 4. Medlemsstaterna skall se till att systemet för insamling av avfall, transport av avfall på deras territorium och gränsöverskridande avfallstranporter säkerställer att det insamlade och transporterade avfallet levereras till lämpliga behandlingsanläggningar som uppfyller kraven i artikel 10. Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006(26) skall tillämpas på alla avfallstransporter. Kapitel VIII Avfallshantering Avsnitt 1 Planer Artikel 36 Avfallshanteringsplaner 1. Medlemsstaterna skall se till att deras behöriga myndigheter, i enlighet med artikel 1 upprättar en eller flera avfallshanteringsplaner och ser över dessa åtminstone vart femte år. Dessa planer skall, var för sig eller i kombination, omfatta den berörda medlemsstatens hela geografiska territorium. 2. De avfallshanteringsplaner som avses i punkt 1 skall omfatta en analys av den nuvarande situationen när det gäller avfallshantering i det berörda geografiska området och skall ange vilka åtgärder som skall vidtas för att förebygga, återanvända, materialåtervinna, återvinna och på ett säkert sätt bortskaffa avfall. 3. Avfallshanteringsplanerna skall omfatta all information som behövs för att uppfylla skyldigheterna enligt punkt 2 och för att möjliggöra för behöriga myndigheter, verksamheter och företag att agera så att planerna genomförs. Kommissionen skall om det behövs tillhandahålla riktlinjer för planeringen av avfallshantering.
4. Avfallshanteringsplanerna skall uppfylla de krav som gäller för hanteringsplaner i artikel 14 i direktiv 94/62/EG och skall överensstämma med den strategi som skall upprättas enligt artikel 5 i direktiv 1999/31/EG för att minska mängden biologiskt nedbrytbart avfall som går till deponier; de skall omfatta betydande informationskampanjer och användning av ekonomiska styrmedel. 5. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om alla avfallshanteringsplaner som antas och om eventuella ändringar av sina avfallshanteringsplaner. De skall samtidigt överlämna en allmän bedömning till kommissionen av hur planerna väntas bidra till att direktivets mål uppnås. Bedömningen skall också omfatta en strategisk miljöbedömning av dessa avfallshanteringsplaner i enlighet med direktiv 2001/42/EG. Artikel 37 Samarbete mellan medlemsstaterna Medlemsstaterna skall när så är lämpligt samarbeta med andra berörda medlemsstater vid upprättandet av avfallshanteringsplanerna i enlighet med artikel 36. De skall också sörja för allmänhetens deltagande i enlighet med direktiv 2003/35/EG, bland annat genom att lägga ut planerna på offentliga webbplatser. Artikel 38 Medlemsstaterna får vidta de åtgärder som krävs för att förhindra avfallstransporter som inte överensstämmer med avfallsplanerna. De skall underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om sådana åtgärder. Avsnitt 2 Program för förebyggande av avfall Artikel 39 Upprättande 1. Medlemsstaterna skall i enlighet med artikel 1 och artikel 7 upprätta program för förebyggande av avfall senast den ...(27). Programmen och de åtgärder som anges däri skall åtminstone syfta till en stabilisering av avfallsproduktionen senast 2012 och en betydande minskning av produktionen senast 2020. Programmen skall antingen ingå i avfallshanteringsplanerna enligt artikel 36 eller fungera som separata program. De skall utarbetas på den geografiska nivå som är mest lämplig för att de skall kunna tillämpas effektivt. 2. Medlemsstaterna skall se till att lokala och regionala myndigheter deltar i utarbetandet av programmen samt att berörda parter och allmänheten bereds tillfälle att delta i utarbetandet av programmen och att de får tillgång till de färdiga programmen i enlighet med direktiv 2003/35/EG. 3. Kommissionen skall skapa ett system för informationsutbyte om bästa metoder för förebyggande av avfall. Artikel 40 Översyn Medlemsstaterna skall regelbundet utvärdera programmen för förebyggande av avfall och revidera dem minst vart femte år. Europeiska miljöbyrån skall i sin årsrapport ta med en översyn av framstegen vad gäller att fullfölja och genomföra programmen. Kommissionen skall, efter att ha samrått med det samrådsforum som inrättas genom artikel 47, utarbeta riktlinjer för utvärderingen av programmen för förebyggande av avfall, vilka bland annat skall omfatta de indikatorer som skall fastställas enligt artikel 7. Kommissionen skall med dessa riktlinjer som grund utvärdera programmen i samarbete med berörda myndigheter. Inom 18 månader efter det att den berörda femårsperioden löpt ut skall kommissionen tillhandahålla en utvärderingsrapport om hur programmen har bidragit till de mål som fastställs i detta direktiv. Kapitel IX Inspektioner och anteckningar Artikel 41 Inspektioner 1. De behöriga myndigheterna skall med jämna mellanrum inspektera verksamheter eller företag som behandlar avfall, verksamheter eller företag som yrkesmässigt samlar in eller transporterar avfall eller som sörjer för med behandling av avfall för andras räkning, och producenter av farligt avfall. 2. Inspektioner som avser insamling och transport skall omfatta det insamlade och transporterade avfallets ursprung och destination. Artikel 42 Anteckningar 1. De verksamheter och företag som avses i kapitel VII avsnitt 1, producenter och återförsäljare av avfall och verksamheter och företag som samlar in eller transporterar avfall skall föra kronologiska anteckningar över den mängd avfall som de tar emot respektive lämnar samt avfallets typ, sektoriella och geografiska ursprung och, vid behov, destination, insamlingsfrekvens, transportsätt samt behandlingsmetod och skall på begäran ställa denna information till de behöriga myndigheternas förfogande. 2. För farligt avfall gäller att anteckningarna skall sparas i minst fem år. Dokumentation som visar att avfallet har hanterats skall uppvisas på begäran av de behöriga myndigheterna eller en tidigare innehavare. Medlemsstaterna skall se till att nationella behöriga myndigheter för register över alla verksamheter och företag som avses i kapitel VII avsnitt 1, och de får begära rapporter från dessa verksamheter och företag. Medlemsstaterna får också kräva att producenter av icke-farligt avfall följer bestämmelserna i denna artikel. Kapitel X Slutbestämmelser Artikel 43 Rapportering och översyn 1. Medlemsstaterna skall vart femte år underrätta kommissionen om genomförandet av detta direktiv i form av en rapport för varje sektor(28). Rapporten skall sammanställas utgående från ett frågeformulär eller en mall som kommissionen fastställer i enlighet med förfarandet i artikel 6 i rådets direktiv 91/692/EEG av den 23 december 1991 om att standardisera och rationalisera rapporteringen om genomförandet av vissa direktiv om miljön(29). Rapporten skall lämnas till kommissionen senast nio månader efter utgången av den femårsperiod som rapporten avser. Medlemsstaterna skall i dessa rapporter bland annat ta med specifika uppgifter om system för utvidgat producentansvar och om de framsteg som de gjort i genomförandet av sina program för förebyggande av avfall och om uppnåendet av de mål för förebyggande av avfall som fastställs i artikel 7. Till rapporteringskraven hör att uppgifter skall samlas om matavfall, så att det kan fastställas regler för säker användning, återvinning, materialåtervinning och bortskaffande av sådant avfall. 2. Kommissionen skall sända frågeformuläret eller mallen till medlemsstaterna sex månader innan den period som rapporten avser inleds. 3. Kommissionen skall inom nio månader efter det att den har mottagit rapporterna från medlemsstaterna i enlighet med punkt 1 offentliggöra en gemenskapsrapport om genomförandet av detta direktiv. Dessutom skall den offentliggöra en utvärderingsrapport om lämpligheten i att införa fler system för utvidgat producentansvar för specifika avfallsströmmar på EU-nivå. I sin första rapport, fem år efter det att detta direktiv träder i kraft, kommer kommissionen att se över genomförandet av detta direktiv och vid behov lägga fram förslag till en översyn. Artikel 44 Anpassning till den tekniska utvecklingen Kommissionen skall, i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 46.3, anta de ändringar som är nödvändiga för att anpassa bilagorna IV och V till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen. I alla övriga fall skall kommissionen lägga fram förslag till lagstiftning för ändring av bilagorna. Artikel 45 Sanktioner vid överträdelser Medlemsstaterna skall fastställa påföljder vid överträdelser av bestämmelserna i detta direktiv, i synnerhet när det gäller artikel 20, och vidta erforderliga åtgärder för att se till att de verkställs. Påföljderna skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Medlemsstaterna skall anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast den …(30) och snarast möjligt anmäla varje senare ändring av dem. Artikel 46 Kommitté 1. Kommissionen skall biträdas av en kommitté (nedan kallad "kommittén"). 2. När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet. Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader. 3. När det hänvisas till denna punkt skall artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet. 4. Kommissionen skall då den antar åtgärder i enlighet med denna artikel
Artikel 47 Samrådsforum för avfallshantering 1. Kommissionen skall inrätta ett samrådsforum för avfallshantering. 2. Samrådsforumet skall ha till uppgift att, antingen på begäran av kommissionen eller på eget initiativ, förse kommissionen med yttranden om
3. Samrådsforumet skall ha en väl avvägd sammansättning och bestå av företrädare för medlemsstaterna och alla intressegrupper som berörs av avfallshanteringsfrågor, till exempel näringsliv, inklusive små och medelstora företag och hantverksföretag, fackföreningar, handlare, återförsäljare, miljöskyddsorganisationer och konsumentorganisationer. 4. Samrådsforumet skall sammanträda minst tre gånger per år. Det skall sammankallas av kommissionen. Kommissionen skall svara för ordförandeskapet vid sammanträdena. Vid behov kan arbetsgrupper i särskilda frågor tillsättas och sammanträda oftare. 5. Samrådsforumets arbetsordning skall antas av kommissionen. Artikel 48 Införlivande 1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den ...(31). De skall genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda. 2. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Artikel 49 Upphävande Direktiv 75/439/EEG, 2006/12/EG och rådets direktiv 91/689/EEG av den 12 december 1991 om farligt avfall(32) skall upphöra att gälla. Hänvisningar till de upphävda direktiven skall anses som hänvisningar till detta direktiv och skall läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga VI. Artikel 50 Ikraftträdande Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Artikel 51 Adressater Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdat i ... den ... På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar Ordförande Ordförande BILAGA I BORTSKAFFNINGSFÖRFARANDEN D 1 Deponering på eller under markytan (t.ex. på avfallsupplag eller liknande). D 2 Behandling i markbädd (t.ex. biologisk nedbrytning av flytande avfall och slam i jord eller liknande). D 3 Djupinjicering (t.ex. insprutning av pumpbart avfall i källor, saltgruvor eller naturligt förekommande förvaringsrum och liknande). D 4 Invallning (t.ex. placering av flytande avfall och slam i dagbrott, dammar eller laguner och liknande). D 5 Särskilt utformad markdeponering (t.ex. placering i inklädda, separata förvaringsutrymmen som är täckta och avskilda från varandra och från den omgivande miljön). D 6 Utsläpp till andra vatten än hav och oceaner. D 7 Biologisk behandling som inte anges på annan plats i denna bilaga och som leder till en slutprodukt i form av föreningar eller blandningar som bortskaffas med något av förfarandena D 1–D 10. D 8 Fysikalisk-kemisk behandling som inte anges på annan plats i denna bilaga och som leder till en slutprodukt i form av föreningar eller blandningar som bortskaffas med något av förfarandena D 1–D 12 (t.ex. avdunstning, torkning, kalcinering och liknande) D 9 Förbränning på land. D 10 Permanent lagring (t.ex. placering av behållare i en gruva och liknande). D 11 Sammansmältning eller blandning före behandling med något av förfarandena D 1-D 12. D 12 Omförpackning före behandling med något av förfarandena D 1–D 11. D 13 Lagring före något av förfarandena D 1–D 12 (utom tillfällig lagring före insamling som sker på den plats där avfallet har uppkommit). BILAGA II ÅTERVINNINGSFÖRFARANDEN R 1 Användning främst som bränsle eller som annan energikälla. R 2 Återvinning/regenerering av lösningsmedel. R 3 Materialåtervinning av organiska ämnen som inte används som lösningsmedel (inklusive kompostering och andra biologiska omvandlingsprocesser). R 4 Materialåtervinning av metaller och metallföreningar. R 5 Materialåtervinning av andra oorganiska material. R 6 Regenerering av syror eller baser. R 7 Återvinning av komponenter som används för att minska föroreningar. R 8 Återvinning av katalysatorkomponenter. R 9 Omraffinering av olja eller annan återanvändning av olja. R 10 Annan återvinning för framställning av sekundära produkter, material och ämnen. R 11 Markspridning med positiva effekter på jordbruket eller ekologin. R 12 Återvinning av energi från deponigas. R 13 Användning av avfall för bygg-, teknik-, säkerhets- eller miljöändamål för vilka man annars skulle ha använt andra material. R 14 Utväxling av avfall som skall bli föremål för något av förfarandena R 1–R 12. R 15 Lagring av avfall före något av förfarandena R 1–R 14 (utom tillfällig lagring före insamling som sker på den plats där avfallet har uppkommit). R 16 Användning av material som har uppkommit genom något av förfarandena R 1–R 11. R 17 Återanvändning av produkter och komponenter som har blivit avfall. Bilaga III AVFALL SOM UPPHÖRT ATT VARA AVFALL Tillämpningar för vilka avfall kan användas som sekundär produkt eller sekundärt material eller ämne – Användning i eller som gödningsmedel eller som ett jordförbättrande ämne – Användning i eller som byggnadsmaterial – Användning som jord BILAGA IV EGENSKAPER SOM GÖR ATT AVFALL KLASSIFICERAS SOM FARLIGT AVFALL H1 "Explosivt": ämnen och preparat som kan explodera vid kontakt med öppen eld eller som är mer känsliga för stötar eller friktion än dinitrobensen. H2 "Oxiderande": ämnen och preparat som ger upphov till en kraftig exoterm reaktion i kontakt med andra ämnen, särskilt brännbara ämnen.
H3-B "Brandfarligt": Ämnen och preparat i flytande form med en flampunkt på 21–55 °C. H4 "Irriterande": ämnen och preparat som inte är frätande men som vid direkt, långvarig eller upprepad kontakt med hud eller slemhinnor kan orsaka inflammation. H5 "Hälsoskadligt": ämnen och preparat som vid inandning, förtäring eller upptag genom huden kan medföra begränsade hälsoskador. H6 "Giftigt": ämnen och preparat (inklusive mycket giftiga ämnen och preparat) som vid inandning, förtäring eller upptag genom huden kan orsaka allvarliga akuta eller kroniska hälsorisker eller till och med död. H7 "Cancerframkallande": ämnen och preparat som vid inandning, förtäring eller upptag genom huden kan ge upphov till cancer eller öka dess förekomst. H8 "Frätande": ämnen och preparat som vid kontakt kan förstöra levande vävnad. H9 "Smittfarligt": ämnen som innehåller levande mikroorganismer eller deras toxiner och som enligt vetenskap eller grundad misstanke förorsakar sjukdom hos människor eller andra levande organismer. H10 "Fosterskadande": ämnen och preparat som, vid inandning, förtäring eller upptag genom huden, kan förorsaka icke ärftliga medfödda missbildningar eller öka förekomsten av dessa. H11 "Mutagent": ämnen eller preparat som, om de inandas eller förtärs eller tas upp genom huden kan förorsaka ärftliga genetiska skador eller öka deras förekomst. H12 Ämnen och preparat som avger giftiga eller mycket giftiga gaser i kontakt med vatten, luft eller syra. H13 "Ekotoxiskt": ämnen och preparat som omedelbart eller på sikt utgör en risk för en eller flera miljösektorer. H14 Ämnen och preparat som på något sätt, efter bortskaffande, kan ge upphov till ett annat ämne, t.ex. lakvätska som har någon av de ovan angivna egenskaperna. Anmärkningar 1. De farliga egenskaperna giftigt (och mycket giftigt), hälsoskadligt, frätande och irriterande skall bedömas med hänsyn till de kriterier som anges i bilaga VI, del I A och del II B till rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen(33) i dess ändrade lydelse. 2. När det gäller tilldelning av egenskaperna cancerframkallande, fosterskadande och mutagent finns ytterligare kriterier som återspeglar de senaste kunskaperna i "Anvisningar för klassifikation och märkning av farliga ämnen och preparat" i bilaga VI, del II D till direktiv 67/548/EEG i dess ändrade lydelse. Testmetoder De metoder som skall användas finns beskrivna i bilaga V till direktiv 67/548/EEG i dess ändrade lydelse. BILAGA V ÅTGÄRDER FÖR ATT FÖREBYGGA AVFALL Åtgärder som kan påverka ramvillkoren i samband med generering av avfall. 1. Planeringsåtgärder eller andra ekonomiska styrmedel som kan påverka tillgången och priset på primära råvaror. 2. Främjande av forskning och utveckling om renare produkter och teknik som gynnar hushållning med resurser samt spridning och utnyttjande av resultaten av sådan forskning och utveckling. 3. Utveckling av effektiva och meningsfulla indikatorer för de miljöbelastningar som hänger samman med avfallsgenerering på alla nivåer. Detta kan omfatta avfallsförebyggande åtgärder på alla nivåer, dvs. alltifrån EU-omfattande produktjämförelser till åtgärder som vidtas på initiativ av lokala myndigheter. 4. Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om produkter som kan komma i fråga för EU-omfattande produktjämförelser där förebyggandet av avfall står i fokus. 5. Specificering av kriterier för berättigande till struktur- och regionalfinansiering från såväl EU som andra länder av projekt i syfte att ge företräde åt förebyggande av avfall – i synnerhet användningen av bästa tillgängliga teknik och riktmärken för renare produktion. 6. Främjande av system för separat insamling i medlemsstaterna för att se till att insamlingen av hushållsavfall sker i enlighet med de kvalitetsnormer som gäller för respektive sektor. Åtgärder som kan påverka design-, tillverknings- och distributionsfasen 7. Främjandet av ekodesign (systematiskt integrering av miljöaspekter i utformningen av produkter för att förbättra deras miljöprestanda genom hela livscykeln). 8. Information om teknik för att förebygga avfall i syfte att underlätta tillämpningen av bästa tillgängliga teknik inom industrin. 9. Utbildning för behöriga myndigheter om införandet av krav på förebyggande av avfall i tillstånd enligt detta direktiv och direktiv 96/61/EG. 10. Åtgärder för att förebygga uppkomsten av avfall vid anläggningar som inte omfattas av direktiv 96/61/EG. Sådana åtgärder kan omfatta bedömningar eller planer för att förebygga avfall. 11. Informationskampanjer eller ekonomiskt stöd, beslutstöd eller andra former av stöd till företagen. Sådana åtgärder är troligen särskilt effektiva när de riktar sig till små och medelstora företag, är anpassade till dessa och genomförs via etablerade företagsnätverk. 12. Lagstiftning, frivilliga avtal, konsument-/producentpaneler eller sektorsvisa förhandlingar för att få berörda företag eller industrisektorer att fastställa sina egna planer eller mål för att förebygga avfall eller förbättra produkter eller förpackningar som inte gynnar hushållning med resurser. 13. Främjande av trovärdiga miljöledningssystem såsom ISO 14001. Åtgärder som kan påverka konsumtions- och användningsfasen 14. Ekonomiska styrmedel såsom incitament för miljöanpassade inköp eller införande av avgifter för vissa artiklar eller förpackningar som konsumenten annars skulle erhålla gratis eller till ett lägre pris. 15. Informationskampanjer som riktar sig till allmänheten eller till en viss konsumentgrupp. 16. Främjande av trovärdiga miljömärken. 17. Överenskommelser med näringslivet (exempelvis om användning av produktpaneler, såsom de som genomförs inom ramen för den integrerade produktpolitiken) eller med återförsäljare (om tillgången till information om förebyggande av avfall och till produkter med mindre miljöpåverkan). 18. Integrering av miljökriterier och kriterier för att förebygga avfall i anbudsförfaranden och kontrakt vid både offentlig och privat upphandling i enlighet med den handbok för miljöanpassad offentlig upphandling som kommissionen offentliggjorde den 29 oktober 2004. 19. Främjande av återanvändning eller reparation av vissa uttjänta produkter, bland annat genom inrättande eller stöd till nätverk för reparation och återanvändning. BILAGA VI JÄMFÖRELSETABELL
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Materialåtervinning av avfall |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: "Att främja ett hållbart resursutnyttjande: En temainriktad strategi för förebyggande och materialåtervinning av avfall" (KOM(2005)0666), – med beaktande av artiklarna 2 och 6 i EG-fördraget, vari anges att miljöskyddskraven måste integreras i gemenskapspolitikens olika områden i syfte att främja en miljömässigt hållbar utveckling av ekonomiska aktiviteter, – med beaktande av artikel 175 i EG-fördraget, – med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram(1), särskilt dess artikel 8, – med beaktande av kommissionens meddelande "En temainriktad strategi för ett hållbart nyttjande av naturresurser" (KOM(2005)0670) (resursstrategi), – med beaktande av sin resolution av den 20 april 2004 om kommissionens meddelande "Mot en temainriktad strategi för förebyggande och återvinning av avfall"(2), – med beaktande av sin resolution av den 19 november 2003 om uppföljningsrapporten om rådets direktiv 75/442/EEG (ramdirektivet om avfall)(3), – med beaktande av sin resolution av den 14 november 1996 om kommissionens meddelande om revidering av gemenskapens strategi för avfallshantering och förslag till rådets resolution om avfallspolitik(4) och rådets resolution av den 24 februari 1997 om gemenskapens strategi för avfallshantering(5), – med beaktande av EG-domstolens domar, särskilt i målen C-203/96, C-365/97, C-209/98, C-418/99, C-419/99, C-9/00, C-228/00, C-458/00, C-416/02 och C-121/03, – med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0438/2006), och av följande skäl: Inledning A. I artikel 8 i det sjätte miljöhandlingsprogrammet har mycket tydliga mål och principer för EU:s avfallspolitik fastställts. B. Enligt artikel 8.2 iv i det sjätte miljöhandlingsprogrammet skall direktiven om bygg- och rivningsavfall, avloppsslam och biologiskt nedbrytbart avfall utvecklas eller revideras. Den nuvarande situationen C. Trots att EU:s avfallspolitik nått vissa framgångar under de senaste 30 åren kvarstår följande problem:
D. Ekonomier är som ekosystem: båda systemen tar in energi och material och omvandlar dem till produkter och processer. Skillnaden är att vår ekonomi följer linjära resursflöden medan naturen är cyklisk. Ekosystem har processer som omvandlar avfall till resurser genom att överföra energi från solljuset, men industriprocesser kan inte göra detta. Mot bakgrund av att ekonomierna och befolkningen växer snabbt är produktion och produkter som leder till avfallsflöden som naturen inte kan absorbera och omvandla till nya resurser allt mer problematiska ur hållbarhetssynpunkt. E. Det nuvarande produktions- och konsumtionssystemet måste förändras snarast. Huvudsyftet är att förändra konsumtionen i hållbar riktning och föra processerna för utvinning av råmaterial, produktion och produktutformning så nära naturens egna processer och utformningar som möjligt. F. En ökad förståelse av hur ekosystemen fungerar och hur företagen struktureras enligt biologiska principer kan förbättra både miljön och fastställa en grundprincip. G. Främjande av mer integrerade och systembaserade metoder som samling av produktion, funktionellt tänkande (förvandling av produkter till tjänster), dematerialisering och teknikutveckling som baseras på efterliknande av naturen är ett sätt att förebygga generering av avfall. Mål för en framväxande avfallspolitik för EU H. I de flesta medlemsstaterna är bortskaffande, framför allt deponering, fortfarande den vanligaste formen av avfallsbehandling. I. Förebyggande, återanvändning, materialåtervinning och energiåtervinning av avfall – i denna prioriterade ordning – kan spara naturresurser. J. EU:s och medlemsstaternas mål för förebyggande har aldrig nåtts trots att förebyggande fortfarande är det viktigaste målet. K. Det saknas adekvata gemensamma miniminormer inom EU för många anläggningar för återvinning och materialåtervinning, vilket leder till skillnader i miljöskyddsnivå mellan medlemsstaterna, miljödumpning och snedvridning av konkurrensen. 1. Europaparlamentet betraktar kommissionens meddelande "Att främja ett hållbart resursutnyttjande: En temainriktad strategi för förebyggande och materialåtervinning av avfall" som en grund för diskussioner om framtidens avfallspolitik. 2. Europaparlamentet betonar att det centrala målet för avfallshanteringen är att uppnå ett gott skydd för miljö och folkhälsa snarare än att underlätta funktionen för den inre marknaden för avfallsåtervinning. 3. Europaparlamentet påpekar att man inte endast bör ta hänsyn till miljöpåverkan i EU utan även påverkan utanför EU. 4. Europaparlamentet understryker betydelsen av de allmänna principerna för avfallshantering, såsom försiktighetsprincipen och principen att förorenaren betalar, principen om avfallsproducentens ansvar och, för särskilda avfallsflöden, principen om det individuella producentansvaret, liksom principerna om närhet och självförsörjning. De viktigaste åtgärderna 5. Europaparlamentet understryker att en fullständig tillämpning av gemenskapens nuvarande avfallslagstiftning och ett likvärdigt genomförande i alla medlemsstater är en nyckelprioritering. 6. Europaparlamentet finner det obegripligt att det saknas många konkreta genomförandeåtgärder och instrument (som angavs i gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram) trots ett förslag om en översyn av ramdirektivet om avfall. Förenkling och modernisering av befintlig lagstiftning 7. Europaparlamentet betonar att definitioner enbart bör ändras för att förtydliga och inte för att försvaga miljöskyddsregler eller uppmuntra allmänheten att acceptera ett koncept (till exempel genom att mildra de negativa konnotationerna av "avfall" eller "bortskaffande"). 8. Europaparlamentet betonar att politiska beslut, såsom definitionerna av avfall, återvinning och bortskaffande, inte får fattas genom kommittéförfarandet utan genom medbeslutande. 9. Europaparlamentet understryker att användningen av kommittéförfarandet bör begränsas till beslut som inte är politiska, särskilt beslut av teknisk och vetenskaplig natur. 10. Europaparlamentet motsätter sig en allmän avklassificering av avfall, som kan leda till olämplig miljöhantering och svårigheter att spåra avfallsflöden. Parlamentet understryker att förfaranden för avklassificering av avfall endast kan övervägas i undantagsfall när det gäller likartade avfallsflöden, såsom kompost, återvinningsaggregat, återvunnet papper och återvunnet glas. 11. Europaparlamentet understryker att man skall upphöra att betrakta avfallet i ett visst avfallsflöde som avfall först då det har återanvänts, återvunnits eller genomgått en lämplig återvinningsbehandling (vilket dock inte utesluter att en återvinningsbehandling kan generera nytt avfall) och då det uppfyller gemensamt fastställda EU-normer så att det är lämpligt för ett visst syfte, samt efter det att spårbarhetsregler har antagits och börjat tillämpas. 12. Europaparlamentet kräver att allt avfall som är avsett för energiutvinning eller förbränning bör förbli avfall och att Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/76/EG av den 4 december 2000 om förbränning av avfall(6) (avfallsförbränningsdirektivet) därför bör tillämpas. 13. Europaparlamentet understryker att listorna över förfaranden för återvinning och bortskaffande i bilagorna till ramdirektivet om avfall bör ses över och anpassas till nuvarande avfallshanteringspraxis i enlighet med medbeslutandeförfarandet. 14. Europaparlamentet har kraftiga invändningar mot den föreslagna metoden för beräkning av energieffektivitet och det faktum att den endast skall gälla för kommunala förbränningsanläggningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över avfallsförbränningsdirektivet för att fastställa samma miljönormer (för utsläpp och energieffektivitet) för såväl förbränning som medförbränning av avfall. Införandet av livscykelperspektiv i avfallspolitiken 15. Europaparlamentet understryker den avgörande betydelsen hos avfallshierarkin, som anger följande prioriteringar för åtgärden i fallande ordning:
16. Europaparlamentet anser att livscykelperspektivet är ett användbart koncept för att bedöma avfallets miljö- och folkhälsoeffekter. Parlamentet betonar att själva hierarkin baseras på detta koncept, men erkänner att livscykelanalys och andra analyser kan användas i undantagsfall för att avvika från avfallshierarkin, men endast när det finns tydliga bevis på att ett annat alternativ är bättre av miljö- eller hälsoskäl eller för att undvika orimligt höga kostnader. Förbättring av kunskapsbasen 17. Europaparlamentet stöder att kunskapsbasen förbättras när det gäller EU:s avfallspolitik, men betonar att genomförandet av konkreta åtgärder är viktigare. Förebyggande av avfall 18. Europaparlamentet beklagar bristen på kvantitativa och kvalitativa reduceringsmål för alla relevanta former av avfall, något som angavs som en av de prioriterade åtgärderna i gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sin slutliga utvärdering av miljöhandlingsprogrammet lägga fram ett förslag med konkreta mål. 19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag på konkreta avfallsförebyggande åtgärder inom produktpolitik, kemikaliepolitik och miljödesign för att minimera både uppkomsten av avfall och förekomsten av farliga ämnen i avfall och på så sätt skapa förutsättningar för en säkrare och miljövänligare avfallshantering. Parlamentet understryker betydelsen av att främja produkter och tekniker som är mindre skadliga för miljön, liksom produkter som är bättre lämpade för återanvändning och återvinning. 20. Europaparlamentet betonar samspelet mellan avfallsstrategier och andra strategier, i synnerhet hållbar användning av naturresurser, hållbar utveckling och integrerad produktpolitik. 21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta indikatorer före 2008, på det sätt som anges i resursstrategin. 22. Europaparlamentet understryker att ett lämpligt genomförande av konceptet om producentansvar är ett kraftfullt instrument för att förhindra avfall. 23. Europaparlamentet betonar informationskampanjernas roll för avfallspolitiken, särskilt när det gäller förebyggande och ökad allmän medvetenhet om vinsterna med hållbar avfallshantering. 24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förstärka den avfallsförebyggande aspekten i referensdokumenten för bästa tillgängliga teknik som utarbetats enligt rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar(7) (IPPC-direktivet) och att se till att dessa dokument innehåller relevanta riktlinjer. Återanvändning 25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram konkreta åtgärder för att främja återanvändning och reparationsverksamhet med avseende på följande:
Mot ett europeiskt återvinningssamhälle 26. Europaparlamentet understryker betydelsen av att uppnå gemensamma miniminormer för materialåtervinning och återvinning på EU-nivå och betonar att rättvisa förutsättningar endast kan uppnås om ekonomiska verktyg används på likartat sätt inom hela EU. 27. Europaparlamentet understryker betydelsen av källsortering av avfall samt återvinningsmål och producentansvar för att kunna öka återvinningstakten i vissa avfallsflöden. 28. Europaparlamentet erkänner att det behövs bättre samarbete inom EU för att hantera gränsöverskridande avfallsproblem. 29. Europaparlamentet framhåller att materialbaserade strategier för att öka återvinningen bör kompletteras med en strategi som utgår från avfallsflödet. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare undersöka om en sådan strategi är praktiskt genomförbar och ekonomiskt hållbar. 30. Europaparlamentet uppmanar återigen kommissionen att föreslå separata direktiv om biologiskt nedbrytbart avfall, bygg- och rivningsavfall och avloppsslam, på det sätt som föreslås i gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram. 31. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa upp sin grönbok om miljöfrågor kring PVC (KOM(2000)0469). 32. Europaparlamentet begär att avfallsmängderna för bortskaffande skall reduceras till ett minimum. Parlamentet uppmanar återigen kommissionen att lämna förslag till en översyn av rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall(8) och att ta med följande tidsplan:
33. Europaparlamentet konstaterar att det genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall(9) införs rättsligt bindande åtaganden enligt FN:s Baselkonvention(10) och OECD:s beslut(11). Parlamentet stöder bekämpandet av miljödumpning och falsk återvinning och understryker att ett av målen med att reglera avfallstransporterna är att förbättra återanvändning och återvinning av avfall och garantera en hög nivå av miljö- och folkhälsoskydd. 34. Europaparlamentet understryker medlemsstaternas rätt att tillämpa närhets- och självständighetsprincipen i samband med återvinning eller bortskaffande av blandat hushållsavfall för att uppmuntra till nationell planering av kapaciteten för avfallshantering och avfallsförbränning. o 35. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Kvinnor i Turkiet |
| |||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 november 2006 om en strategi för utvidgningen och huvudfrågor 2006–2007 (KOM(2006)0649), och särskilt den framstegsrapport om Turkiet som ingår i denna, – med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 november 2005 om 2005 års strategidokument för utvidgningen (KOM(2005)0561), – med beaktande av sin resolution av den 27 september 2006 om Turkiets framsteg inför anslutningen(1), – med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2005 om kvinnornas roll i Turkiet i det sociala, politiska och ekonomiska livet(2), – med beaktande av Europeiska rådets beslut av den 17 december 2004 om att inleda förhandlingar med Turkiet om EU-medlemskap den 3 oktober 2005, – med beaktande av gemenskapernas regelverk inom området för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, – med beaktande av rekommendation (2003)3 från Europarådets ministerkommitté av den 12 mars 2003 till medlemsstaterna om balans mellan kvinnors och mäns deltagande vid politiskt och offentligt beslutsfattande, – med beaktande av ILO:s konvention nr 177 om arbete i hemmet från 1996, – med beaktande av rapporten om kvinnor och sysselsättning från Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs gemensamma rådgivande kommitté EU–Turkiet, utarbetad i Kayseri (Turkiet) den 14 juli 2006, – med beaktande av den turkiska parlamentariska kommitténs rapport från 2006 om sedvänjor och hedersmord och hedersrelaterat våld mot kvinnor och barn, – med beaktande av domen av den 10 november 2005 från den Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna om Turkiets föreskrifter om bärande av den islamiska huvudduken vid högre utbildningsanstalter(3), – med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) från 1979 och dess frivilliga protokoll från 1999, som är en del av den internationella rätten och till vilka Turkiet är part sedan 1985 respektive 2002, och med beaktande av artikel 90 i den turkiska grundlagen i vilken fastslås att internationell rätt är överordnad turkisk nationell rätt, – med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0003/2007), och av följande skäl: A. Kandidatländer som vill ansluta sig till EU är skyldiga att anta gemenskapens regelverk, och kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män är en del av gemenskapens regelverk. B. I kommissionens rapport om Turkiets framsteg på väg mot anslutning, som ingår i det ovannämnda strategidokumentet av den 9 november 2005, fastställs, när det gäller kvinnornas situation, bl.a. följande huvudsakliga problemområden: våld mot kvinnor, särskilt våld i hemmet och hedersrelaterade brott, utbredd analfabetism, lågt deltagande av kvinnor i parlamentet och i lokala representativa organ samt lågt deltagande och diskriminering av kvinnor på arbetsmarknaden. Kvinnors ekonomiska oberoende är avgörande för deras frigörelse och borde vara särskilt angeläget för Turkiet. C. Kommissionen konstaterar i sin framstegsrapport om Turkiet för 2006 att de rättsliga ramarna i fråga om kvinnors rättigheter generellt sett är tillfredsställande, men att stora insatser fortfarande krävs när det gäller genomförandet av dem. 1. Europaparlamentet betonar att respekt för mänskliga rättigheter, inbegripet kvinnors rättigheter, är ett oeftergivligt villkor för medlemskap i EU och uppmanar kommission att ställa frågan om kvinnors rättigheter i centrum för förhandlingarna med Turkiet. 2. Europaparlamentet välkomnar att den aktiva fasen i anslutningsförhandlingarna mellan Turkiet och Europeiska unionen har inletts. Parlamentet beklagar emellertid att reformprocessen i Turkiet gått långsammare det senaste året och de fortsatta problemen med kvinnors rättigheter. Genomförande av lagstiftning och samordning 3. Europaparlamentet noterar att de rättsliga ramarna för kvinnors rättigheter generellt sett har varit tillfredsställande, men anser att deras genomförande fortsätter att vara bristfälligt. Parlamentet upprepar därför sitt krav att gemenskapens regelverk på området för kvinnors rättigheter skall genomföras till fullo och effektivt, särskilt i landets fattigare regioner. 4. Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att påskynda genomförandet av den nya lagstiftningen om kvinnors rättigheter och att se till att den är fullständigt förenlig med kraven i gemenskapens regelverk och att den genomförs effektivt i praktiken. 5. Europaparlamentet påpekar att den nya turkiska strafflagen, som trädde i kraft i juni 2005, innebär att kvinnors grundläggande rättigheter stärks avsevärt, men att gemenskapsdirektiven om jämställdhet mellan kvinnor och män ännu inte införlivats till fullo. Parlamentet noterar med oro de försök (som inte lyckats) som gjorts för att upphäva lagstiftning om kvinnors rättigheter. 6. Europaparlamentet beklagar djupt att flickor i delar av sydöstra Turkiet inte registreras vid födseln och att detta hindrar kampen mot tvångsäktenskap och hedersrelaterade brott, eftersom offren saknar officiell identitet. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att fortsätta vidta alla åtgärder som krävs för att se till att alla turkiska barn registreras vid födseln. 7. Europaparlamentet betonar att den turkiska regeringen bör upprätthålla och, där så krävs, inrätta en landsomfattande juridisk registrering av äktenskap för att garantera alla män och kvinnor fullständig rätt till de förmåner som följer av medborgarskap, till exempel tillgång till utbildning och hälso- och sjukvård samt lika tillgång till arbetsmarknaden. 8. Europaparlamentet välkomnar att det i Turkiet inrättats en rådgivande styrelse om kvinnors ställning (styrelsen), som skall ge råd om planering och genomförande av den statliga politiken för kvinnors rättigheter. 9. Europaparlamentet betonar att arbetsmarknadens parter, företrädare för organ och icke-statliga organisationer som arbetar med jämställdhetsfrågor och företrädare för fackföreningar måste ingå i styrelsen, vilket för närvarande inte är fallet, och uppmanar de berörda myndigheterna att använda styrelsen på ett effektivt sätt för att åstadkomma effektiv samordning mellan aktörerna. Det civila samhället 10. Europaparlamentet noterar sin fortsatta oro beträffande samarbetet mellan icke-statliga organisationer och den turkiska regeringen. 11. Europaparlamentet kräver att alla icke-statliga organisationer, även fria och självständiga kvinnoorganisationer, skall behandlas på samma sätt. 12. Europaparlamentet anser att mötet mellan Turkiets minister för kvinnors rättigheter och företrädare för 55 kvinnoorganisationer i Turkiet, tillsammans med beslutet att inrätta ett mer strukturerat samarbete och effektiv samordning mellan ministeriet och de icke-statliga organisationerna, är god praxis som bör upprepas med jämna mellanrum. Parlamentet förväntar sig att denna politiska vilja i framtiden skall omsättas i praktiken genom specifika initiativ och åtgärder. 13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Turkiets regering att erkänna de icke-statliga kvinnorättsorganisationernas roll som grundläggande och nödvändiga partners i officiella och permanenta strukturer och institutioner och att ta med de icke-statliga organisationerna i EU-anslutningsförhandlingarna på ett strukturerat sätt i enlighet med fastställda förfaranden. 14. Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att inleda en storskalig kampanj för att till hela samhället förmedla bilden av kvinnor som aktörer som driver den ekonomiska och sociala utvecklingen framåt. 15. Europaparlamentet noterar den ökande oron bland icke-statliga kvinnorättsorganisationer om de problem som de upplever i samband med de omständliga förfarandena för att få bidrag från EU och i samband med genomförandet av de projekt som de fått bidrag för. Parlamentet noterar att många icke-statliga kvinnorättsorganisationer tvekar att ansöka, och att de därigenom inte drar nytta av en mycket viktig resurs. 16. Europaparlamentet välkomnar inrättandet av centrum för utveckling av det civila samhället (STGM), som arbetar för att bidra till det civila samhällets utveckling. 17. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla ytterligare bistånd, bl.a. genom att bygga upp kapaciteten vid andra biståndscentrum. Uppgifter, riktmärken och mål 18. Europaparlamentet konstaterar att det fortfarande råder brist på tillförlitlig information om kvinnornas situation i Turkiet och att befintliga uppgifter inte ännu täcker alla problem med anknytning till kvinnors situation, roll och rättigheter. 19. Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang att det turkiska statistiska institutet i början av 2007 tog initiativ till att erbjuda "könsuppdelad statistik" för socialt, kulturellt och ekonomiskt liv, inklusive uppgifter om löneklyftan mellan kvinnor och män. 20. Europaparlamentet välkomnar det gemensamma projektet mellan EU–Turkiet "Att främja jämställdhet mellan kvinnor och män", som syftar till att stärka berörda parters kapacitet att skydda kvinnor från våld i hemmet och välkomnar, som en del av projektet, initiativet "Nationell forskning om orsaker till och följder av våld mot kvinnor", som utformats för att inrätta en databas med information om våld mot kvinnor. 21. Europaparlamentet uppmanar Turkiets regering att tillhandahålla specifika och tillförlitliga uppgifter om andelen analfabeter bland kvinnor, om lika tillgång till utbildning för kvinnor, om problem i samband med kvinnors deltagande i arbetslivet, om våld mot kvinnor samt om hedersmord och tvångsäktenskap. 22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina rapporter till Europeiska rådet om hur snabbt reformerna fortskrider fastställa tydliga riktlinjer och exakta mål på kort, medellång och lång sikt när det gäller kvinnors rättigheter. 23. Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att se till att alla kvinnor, oavsett språk, ras, etnisk tillhörighet, hudfärg, politiska åsikter, tro och religion omfattas av program för kvinnors rättigheter. 24. Europaparlamentet är djupt oroat över kommissionens konstaterande att lagen om skydd av familjen endast tillämpas till viss del och uppmanar de turkiska myndigheterna att snarast genomföra den på ett korrekt och effektivt sätt, eftersom detta kommer att bidra till skyddet av kvinnors ställning och rättigheter inom familjen. Våld mot kvinnor 25. Europaparlamentet noterar att våld mot kvinnor fortfarande är ett problem och fördömer alla fall av våld mot kvinnor, inbegripet hedersmord, våld i hemmet, tvångsäktenskap och polygami. 26. Europaparlamentet noterar kommissionens anmärkning att de domar som avkunnas av domstolarna, trots bestämmelserna i den nya strafflagen om att "hedersmord" är en försvårande omständighet i mordfall, ger en blandad bild av situationen, som också kommissionen påpekar. Parlamentet uppmanar de rättsliga myndigheterna att tillämpa och tolka bestämmelserna i strafflagen på ett korrekt och effektivt sätt, så att denna typ av brott kan undvikas, och att garantera att man inte kan tillämpa någon straffnedsättning eller förmildrande omständigheter på brott mot kvinnor. 27. Europaparlamentet är djupt oroat över att det fortfarande förekommer att kvinnor begår självmord efter påtryckningar från familjen, särskilt i de östra och sydöstra regionerna. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att skydda kvinnor mot påtryckningar av detta slag från familjen och att lämna specifika och tillförlitliga uppgifter om självmorden bland kvinnor, särskilt i dessa regioner. 28. Europaparlamentet uppmanar de offentliga institutionerna (rättsväsendet, förvaltningen, polisen, hälsovården osv.) att se till att kvinnor som utsätts för våld i Turkiet får allt skydd som är nödvändigt. 29. Europaparlamentet betonar att det, i fall där man inte lyckats skydda och hjälpa offer, skall inledas en förundersökning genom de offentliga institutionernas försorg och göras insatser för att vidta disciplinära åtgärder mot de ansvariga. 30. Europaparlamentet välkomnar den officiella skrivelse Turkiets premiärminister offentliggjort till följd av den turkiska parlamentariska kommitténs rapport om sedvänjor och hedersmord och hedersrelaterat våld mot kvinnor, i vilken alla ministerier, offentliga institutioner och lokala tjänstemän instrueras att genomföra de föreslagna lösningarna för att ta itu med våld mot kvinnor. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att utfärda bindande och praktiska instruktioner för genomförandet av denna officiella skrivelse, att erbjuda de budgetmedel som behövs för att vidta nödvändiga åtgärder och att klargöra följderna av bristande efterlevnad. 31. Europaparlamentet välkomnar det turkiska inrikesministeriets officiella skrivelse av den 9 januari 2007 genom vilken en handlingsplan för samordning av insatserna för att förhindra heders- och traditionsrelaterade brott inrättas. I denna skrivelse begärs strikt tillämpning av lagen om inrättande av hem för tillfälligt skydd på alla orter med över 50 000 invånare, inrättande av särskilda kommittéer i varje stad för att samordna insatserna för att hjälpa dem som utsatts för heders- och traditionsrelaterade brott och vidtagande av åtgärder för att erbjuda psykiskt och ekonomiskt stöd och skydd för offren. 32. Europaparlamentet välkomnar initiativet att ge värnpliktiga soldater utbildning i förebyggande av våld mot kvinnor och att i kursplanen för polisskolorna inkludera frågor som kvinnors rättigheter som en del av de mänskliga rättigheterna, jämställdhet mellan kvinnor och män, våld mot kvinnor och hedersrelaterade brott. 33. Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen och kommissionen att prioritera kampen mot våldet i allmänhet och särskilt hedersrelaterade brott högt och att inrätta särskilda härbärgen med hög säkerhet, även i regionerna i sydöstra Turkiet, så att kvinnor har härbärgen i sitt eget grannskap. Parlamentet efterlyser stöd och bistånd till de fria rådgivningscentren för kvinnor i sydöstra Turkiet, t.ex. KA-MER och kräver ekonomisk utveckling som fokuserar på kvinnor i regioner där kvinnor är utsatta för våld. Parlamentet erinrar om betydelsen av systematiska undersökningar och effektiva straff och utbildning av polis och rättsvårdande myndigheter i jämställdhetsfrågor och kampen mot våld. Parlamentet påpekar att domare måste instrueras att tillämpa de nya lagarna så att våldshandlingar i allmänhet och särskilt hedersrelaterade brott, tvångsäktenskap och polygami bestraffas hårt och att vittnesskyddet är viktigt. Parlamentet uppmanar Turkiets regering att ingå ett särskilt avtal med kommissionen om deltagande i programmet för att förebygga och bekämpa våld mot barn, ungdomar och kvinnor och för att skydda våldsoffer och riskgrupper (Daphne-programmet) och att avsätta de ekonomiska medel som krävs för detta ändamål i den nationella budgeten. 34. Europaparlamentet påpekar att kvinnor måste erbjudas inte bara skydd utan framför allt psykologisk vård och rådgivning. Parlamentet kräver att sådana tjänster skall tillhandahållas i kvinnohärbärgen och på fältet i regioner där självmord bland kvinnor och våld mot kvinnor är vanligt förekommande. 35. Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att upprätta förbindelser med alla grupperingar – civila, sociala eller religiösa – i samhället för att kunna inleda kampanjer, riktade särskilt mot ungdomar, för att sprida kunskap om att våld mot kvinnor och barn är ett allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna, och att skapa avsky för alla former av våld. Härbärgen 36. Europaparlamentet noterar att de härbärgen i Turkiet för kvinnor som blivit offer för våld, och som rapporteras ha kapacitet för 469 kvinnor och hittills har tillhandahållit tjänster för 5 512 kvinnor(4), inte uppfyller de behov en befolkning på cirka 70 miljoner människor har. Inte ens de blygsamma möjligheterna enligt den gällande lagstiftningen, det vill säga ett härbärge i varje samhälle med över 50 000 invånare, uppnås i tillräcklig omfattning. 37. Europaparlamentet uppmanar Turkiets regering att se till att effektiva och säkra härbärgen i tillräckligt antal för kvinnors behov finns tillgängliga. 38. Europaparlamentet välkomnar inrättandet av hjälptelefonnumret 183 för socialtjänst för familjer, kvinnor, barn och personer med funktionshinder, dit våld kan rapporteras, och välkomnar också inrättandet av ett rikstäckande nödnummer, 157, för offer för människohandel, och anser att dessa hjälptelefonnummer kan tjäna som ett föredöme för EU. 39. Europaparlamentet uppmanar än en gång Turkiet att ratificera tilläggsprotokoll nr 12 till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. 40. Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att genomföra strukturella och personalmässiga förbättringar i kvinnohärbärgen och att åtgärda brister som lett till klagomål. 41. Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att göra mer för att främja samarbetet mellan statliga institutioner/lokala myndigheter och oberoende kvinnoorganisationer. Parlamentet uppmanar också regeringen att tillhandahålla ekonomiskt stöd till oberoende och självständiga kvinnohärbärgen. Politiskt deltagande 42. Europaparlamentet noterar att kvinnors deltagande i politiken i Turkiet är alltför lågt. Parlamentet understryker att diskriminering mot kvinnor ibland bäst kan åtgärdas genom tillfälliga positiva diskrimineringsåtgärder, vilka medges, bland annat, genom CEDAW, och att det finns ett absolut behov av kvinnliga förebilder i maktpositioner och beslutsfattande positioner. 43. Europaparlamentet föreslår att åtgärder skall vidtas för att säkra tillräcklig representation av kvinnor på vallistor, som det bästa sättet att förbättra kvinnors deltagande i den turkiska politiken på kort sikt. 44. Europaparlamentet uppmanar de turkiska politiska partierna att anta interna regler som garanterar kvinnors deltagande i deras förvaltningsorgan på samtliga nivåer. 45. Europaparlamentet uppmanar de politiska partierna i Turkiet, med början från de kommande valen 2007, att ta med fler kvinnliga kandidater på vallistorna, att ge kvinnor en lämplig roll i partihierarkin och att höja medvetenheten om betydelsen av att kvinnor deltar i det politiska arbetet. 46. Europaparlamentet beklagar djupt att ett permanent utskott för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan könen fortfarande inte inrättats i det turkiska parlamentet. Parlamentet betonar att de löften Turkiets regering och vissa politiska partier gjort i sina partiprogram skall hållas och understryker att utskottet bör inrättas så snart som möjligt. 47. Europaparlamentet är djupt oroat över kommissionens anmärkning om att kvinnor fortfarande utsätts för diskriminering, bland annat beroende på bristande utbildning och utbredd analfabetism i landet, och uppmanar Turkiets regering att garantera jämställdhet när det gäller tillgång till utbildning och arbetsmarknaden, särskilt i de sydöstra regionerna. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang till åtgärder inom utbildningssektorn för att ge lärarna kompetens i jämställdhetsfrågor och behålla ett system med incitament för att hålla flickorna kvar inom utbildningssystemet. Parlamentet kräver också att skolflickor och skolpojkar görs medvetna om lika möjligheter för kvinnor och män och om kvinnors rätt till självbestämmande, inbegripet genom läroböcker som tar upp könsaspekterna. Utbildning 48. Europaparlamentet noterar att Unicef uppskattar att mellan 600 000 och 800 000 flickor årligen som uppnått obligatorisk skolålder endera hindras av sina familjer från att gå till skolan eller inte går till skolan på grund av logistiska svårigheter. 49. Europaparlamentet välkomnar utbildningskampanjen för flickor "Nu går vi till skolan, flickor", som resulterat i att 222 800 flickor skrev in sig i skolan. Parlamentet välkomnar också "Kampanjen till stöd för nationell utbildning" som nådde nästan 5 miljoner vuxna under de fyra år den pågick, varav de flesta var kvinnor från landsbygdsområden och flickor som inte kunde gå till skolan. 50. Europaparlamentet understryker betydelsen av utbildning och dess potentiella bidrag till kvinnors ekonomiska oberoende. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att fastställa ett övervakningssystem för att hålla flickor inom utbildningssystemet. Parlamentet betonar hur viktigt det är med skolutbildning för flickor, så att de får tillgång till högskolor och universitet och i högre grad engageras i ämnen som till exempel psykologi, i syfte att förbereda och utbilda dem så att de kan bistå andra kvinnliga offer för övergrepp. Deltagande på arbetsmarknaden 51. Europaparlamentet konstaterar att sysselsättningsgraden för kvinnor fortsatt är mycket låg, under 25 procent, och är mycket låg jämfört med den genomsnittliga sysselsättningsgraden för kvinnor i EU-27, som är 49 procent, och att sysselsättningsgraden för kvinnor har sjunkit till omkring 20 procent, i motsats till kvinnors ökande deltagande på den informella sektorn, vilket ofta är ett resultat av en kombination av den låga utbildningsnivån hos många kvinnor och bristen på ett institutionaliserat, allmänt, tillgängligt och billigt system för barnomsorg och inrättningar för äldre och funktionshindrade anhöriga och den könsvisa uppdelningen av arbetsuppgifter i samhället. 52. Europaparlamentet uppmärksammar kommissionens anmärkning i fråga om lika möjligheter att anpassning till gemenskapens regelverk är nödvändig, särskilt när det gäller föräldraledighet, lika lön, lika tillgång till sysselsättning och lagstadgad och yrkesbaserad social trygghet. 53. Europaparlamentet välkomnar, mot bakgrund av ovanstående, projekt som det gemensamma nederländsk-turkiska projektet för att förbättra jämställdheten på arbetsmarknaden och det kommande projektet för att stödja kvinnors företagande, liksom samarbetet mellan Garanti Bank och KAGIDER (kvinnlig företagarsammanslutning) gällande kreditmöjligheter på upp till 30 000 US-dollar och kostnadsfri utbildning för kvinnliga företagare. 54. Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att inrätta ett eller flera organ för främjande, analys och kontroll av samt till stöd för likabehandling på arbetsmarknaden, inklusive yrkesutbildning, i enlighet med artikel 8a i rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor(5). 55. Europaparlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter och Turkiets regering att vidta alla åtgärder som behövs för att garantera en övergång från en informell ekonomi till en formell ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen att prioritera stöd till denna insats högt. 56. Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att ta fram korrekta uppgifter om diskriminering av kvinnor, inbegripet tillträde av kvinnor som bär huvudduk till arbetsmarknaden, i syfte att fastställa om det finns risk för indirekt diskriminering på grund av kön. 57. Europaparlamentet uppmanar Turkiets regering att förbättra de hemarbetandes situation, av vilka de flesta är kvinnor. Parlamentet uppmanar mot denna bakgrund Turkiet att underteckna och ratificera ILO:s ovannämnda konvention nr 177 om arbete i hemmet och att utvidga den turkiska arbetsrätten i syfte att omfatta arbetstagare i hemmet. 58. Europaparlamentet uppmanar än en gång den turkiska regeringen att utarbeta och genomföra nationella handlingsplaner för kvinnor och sysselsättning inom en begränsad tidsram och med konkreta mål, såsom brukligt är för närvarande i EU:s medlemsstater. 59. Europaparlamentet uppmanar Turkiets arbetsminister och arbetsmarknadens parter att ta med jämställdhet mellan kvinnor och män i sina handlingsplaner och i kollektivavtalen och uppmanar de turkiska fackföreningarna att organisera arbetskraften i den informella sektorn och att utbilda fackföreningsrepresentanter i jämställdhetsfrågor. Parlamentet välkomnar de initiativ som tagits i detta avseende av fackföreningen Türk-IS. 60. Europaparlamentet betonar den viktiga roll som arbetsmarknadens parter spelar för att främja kvinnors rättigheter och deras deltagande i det ekonomiska, sociala och politiska livet. Parlamentet uppmuntrar arbetsmarknadens parter att göra mer för att främja kvinnors deltagande i organ som deltar i den sociala dialogen. 61. Europaparlamentet beslutar att regelbundet utvärdera framstegen på området för kvinnors rättigheter i Turkiet som ett komplement till och i förbindelse med kommissionens årliga framstegsrapport och att mäta Turkiets framsteg på området för kvinnors rättigheter i enlighet med de riktmärken som fastställts i framstegsrapporten. o 62. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europarådets generalsekreterare, FN:s särskilde rapportör om våld mot kvinnor, Internationella arbetsorganisationens generaldirektör och till Turkiets regering och parlament.
| ||||||||||||||||||
| Rättsligt meddelande - Integritetspolicy |