Europaparlamentets resolution om CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar (2006/2200(INI))

P6_TA(2007)0032 A6-0020/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sin resolution av den 15 december 2005 om CIA:s förmodade användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar(1),

–   med beaktande av sitt beslut av den 18 januari 2006 om tillsättning av ett tillfälligt utskott för CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2006 om CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar – det tillfälliga utskottets halvtidsöversyn(3),

–   med beaktande av de delegationer som det tillfälliga utskottet har skickat till f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Förenta staterna, Tyskland, Förenade kungariket, Rumänien, Polen och Portugal,

–   med beaktande av de utfrågningar, till antalet inte mindre än 130, som det tillfälliga utskottet anordnade under loppet av sina sammanträden, delegationsbesök och förtroliga samtal,

–   med beaktande av alla de skriftliga bidrag som det tillfälliga utskottet har mottagit eller haft tillgång till, särskilt de sekretessbelagda handlingar som det mottagit (i första hand från Europeiska organisationen för säkrare flygtrafiktjänst (Eurocontrol) och den tyska regeringen) eller inhämtat från olika källor,

–   med beaktande av sin resolution av den 30 november 2006 om EU:s framsteg med att skapa ett område för frihet, säkerhet och rättvisa (artiklarna 2 och 39 i EU-fördraget)(4), särskilt punkt 3 i denna,

–   med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2006 om Guantanamofångarnas situation(5),

–   med beaktande av artikel 175 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från det tillfälliga utskottet för CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar (A6-0020/2007), och av följande skäl:

A.  I sin resolution av den 6 juli 2006 beslutade parlamentet att "det tillfälliga utskottet skall fortsätta sitt arbete under den resterande föreskrivna tiden för uppdraget, det vill säga tolv månader, utan att detta påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 175 i arbetsordningen om en eventuell förlängning".

B.  Genom att anta sin resolution av den 22 november 1990 om Gladioaffären(6) uppmärksammade Europarlamentet, för mer än sexton år sedan, att olika underrättelsetjänster och militära organ bedrev hemlig verksamhet som inte var underkastad adekvat demokratisk kontroll.

C.  Medlemsstaterna kan inte kringgå de krav som gemenskapsrätten och den internationella rätten ställer på dem genom att låta andra länders underrättelsetjänster, som är underkastade mindre stränga lagar, att verka på det egna territoriet. Den verksamhet som underrättelsetjänster bedriver är dessutom endast förenlig med grundläggande rättigheter i den mån den är underställd adekvat tillsyn.

D.  Principen om människans okränkbara värdighet är fast förankrad i den internationella rätten, främst i ingressen till den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och i ingressen till artikel 10 i Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Denna princip är stadfäst genom rättspraxis vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. Denna princip återges i de flesta medlemsstaters grundlagar samt i första artikeln i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(7). Principen får inte undergrävas, inte ens med hänvisning till säkerheten, under vare sig freds- eller krigstid.

E.  Principen om människans okränkbara värdighet utgör grunden för alla andra grundläggande rättigheter som garanteras genom internationell, europeisk och nationell människorättsinstrument, särskilt rätten till liv, rätten att inte utsättas för tortyr och annan omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, rätten till frihet och säkerhet, rätten till skydd vid avvisning, utvisning eller utlämning samt rätten till ett effektivt rättsmedel och till en rättvis rättegång.

F.  Extraordinära överlämnanden och hemliga interneringar innebär förbrytelser mot flera av de mänskliga rättigheterna, särskilt rätten till frihet och säkerhet, rätten att inte utsättas för tortyr och annan omänsklig eller förnedrande bestraffning och behandling, rätten till ett effektivt rättsmedel och, i extrema fall, rätten till liv. I vissa fall, där överlämnanden har lett till hemlig internering, är de liktydiga med påtvingade försvinnanden.

G.  Förbudet mot tortyr är en av den internationella rättens ovillkorliga grundsatser (jus cogens) från vilken inga undantag får göras, och skyldigheten att skydda mot, undersöka anklagelser om och beivra tortyr tillkommer samtliga stater (erga omnes), i enlighet med artikel 5 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, artikel 7 i Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, artikel 3 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (EKMR) samt tillhörande rättspraxis, artikel 4 i stadgan om de grundläggande rättigheterna samt medlemsstaternas grundlagar och annan lagstiftning. Särskilda konventioner och protokoll om tortyr och tillsynsmekanismer som antagits på europeisk och internationell nivå visar på den betydelse som det internationella samfundet tillerkänner denna okränkbara norm. Begäran av diplomatiska garantier är oförenlig med denna skyldighet.

H.  I demokratier där rättsstatsprincipen upprätthålls av hävd kan kampen mot terrorismen inte vinnas genom att offra eller inskränka just de principer som terrorismen vill förgöra, i synnerhet får man aldrig kompromissa i fråga om skyddet för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter. Terrorismen kan och måste bekämpas med lagliga medel och besegras inom ramen för internationell och nationell lag.

I.  Det är nödvändigt att skapa effektiva rättsliga instrument för att bekämpa terrorism inom ramen för både internationell och nationell lagstiftning.

J.  Den amerikanska regeringen har i sin strategi för att bekämpa använt sig av inträngande instrument för att kontrollera känsliga uppgifter om europeiska medborgare, såsom avtalet om passageraruppgifter (PNR) och för att kontrollera bankuppgifter genom Swift-nätverket ("Society for Worldwide Interbank Financial Telecommunication").

K.  Avsikten med det här betänkandet är inte att angripa säkerhetstjänsternas hemliga verksamhet utan snarare att fördöma det som är olagligt i de aktiviteter som i de fall som håller på att utredas ledde till överträdelser av nationell och internationell rätt eftersom det inte fanns någon lämplig demokratisk kontroll.

L.  Den 6 september 2006 bekräftade Förenta staternas president George W. Bush att landets underrättelsetjänst CIA bedrev ett hemligt interneringsprogram utanför landets gränser.

M.  President George W. Bush sa att information av stort värde, och som inhämtats genom programmet för extraordinära överlämnanden och hemliga interneringar, hade vidarebefordrats till andra länder och att programmet skulle fortsätta. Detta utgör ett starkt indicium på att vissa europeiska länder har, medvetet eller inte, mottagit upplysningar som erhållits genom tortyr.

N.  Det tillfälliga utskottet har av en hemlig källa mottagit protokollet från det informella transatlantiska möte som hölls den 7 december 2005 mellan EU:s och Natos utrikesministrar, inklusive Förenta staternas utrikesminister Condoleezza Rice, vilket bekräftar att medlemsstaterna hade kännedom om programmet med extraordinära överlämnanden. Samtliga myndighetspersoner som det tillfälliga utskottet talade med i denna fråga lämnade dock oriktiga uppgifter om detta.

O.  Det tillfälliga utskottet har av en hemlig källa mottagit protokoll från möten under den första halvan av 2006 (bland annat den 8 februari och den 3 maj 2006) mellan rådets arbetsgrupp för internationell rätt (COJUR) respektive rådets arbetsgrupp för transatlantiska förbindelser (COTRA) och höga företrädare för det amerikanska utrikesministeriet. Rådets ordförandeskap tillhandahöll endast en reviderad sammanfattning av dessa handlingar. De möteshandlingar som rådet översände till parlamentet, på parlamentets begäran, var ofullständiga sammanfattningar i vilka viktiga delar hade strukits.

P.  Parlamentet fick ingen information om att dessa möten ägde rum och man hemlighöll helt vad som skedde under dessa.

Q.  Med "europeiska länder" avses i denna resolution medlemsstaterna, kandidatländerna och de associerade länderna, i enlighet med den uppdragsbeskrivning för det tillfälliga utskottet som antogs den 18 januari 2006.

1.  Europaparlamentet erinrar om att terrorism utgör ett av de främsta hoten mot EU:s säkerhet och att den måste bekämpas med lagenliga och samordnade insatser av samtliga europeiska regeringar i nära samarbete med internationella samarbetspartner, särskilt Förenta staterna, i linje med den strategi som utarbetats på FN-nivå. Parlamentet understryker att kampen mot terrorismen måste föras på grundval av, och i syfte att skydda, våra gemensamma värden såsom de kommer till uttryck i demokratin, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Parlamentet understryker vidare att det tillfälliga utskottets arbete är avsett som ett bidrag till utarbetandet av tydliga, målinriktade och allmänt accepterade terrorismbekämpningsåtgärder som är fullt förenliga med såväl nationell lagstiftning som internationella rätt.

2.  Europaparlamentet anser att efter händelserna den 11 september 2001 har det så kallade "kriget mot terrorismen" – genom sina excesser – resulterat i att mänskliga rättigheter och grundläggande friheter har undergrävts på ett allvarligt och farligt sätt, såsom FN:s före detta generalsekreterare Kofi Annan har påpekat.

3.  Europaparlamentet är övertygat om att individens rättigheter och den fullständiga respekten för de mänskliga rättigheterna bidrar till säkerheten. När det gäller hur samhällets säkerhetsbehov skall ställas i relation till individens rättigheter avser parlamentet att respekten för de mänskliga rättigheterna alltid måste komma i första hand så att misstänkta terrorister får sin sak prövad och döms genom ett korrekt rättsligt förfarande.

4.  Europaparlamentet betonar att den positiva skyldigheten att respektera, skydda och främja de mänskliga rättigheterna är bindande, oavsett den berörda individens rättsliga status, och att all form av diskriminering mellan EU-medborgare, andra personer bosatta i medlemsstaterna eller andra personer som kan åberopa medlemsstaternas skydd, eller som omfattas av medlemsstaternas jurisdiktion, måste undvikas.

5.  Europaparlamentet erinrar om att syftet med denna resolution, som bygger på det tillfälliga utskottets betänkande, är dels att klargöra ansvarsfrågan beträffande de omständigheter som det har haft möjlighet att undersöka, dels att se över möjligheterna att förhindra upprepningar av den typ av övergrepp och kränkningar som begåtts i samband med åtgärder för att bekämpa terrorismen.

6.  Europaparlamentet har tagit del av det uttalande som Förenta staternas president George W. Bush gjorde den 6 september 2006 i vilket han bekräftade att ett litet antal misstänkta terroristledare och terrorister som fängslats under kriget har internerats och förhörts utanför Förenta staterna i ett separat program som genomförts av CIA, och att många av de personer som hållits fängslade i dessa sedermera har överförts till Guantanamo, och det finns starka misstankar om att andra personer fortfarande hålls fängslade på hemliga platser. Parlamentet har tagit del av den rapport som Förenta staternas federala säkerhetspolis FBI offentliggjorde den 2 januari 2007 och som hänvisar till 26 vittnesmål om övergrepp som begåtts vid Guantanamo sedan den 11 september 2001.

7.  Europaparlamentet beklagar i detta sammanhang djupt att det – på grund av motstånd från vissa medlemsstater – inte var möjligt för rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) att vid sitt möte den 15 september 2006 anta slutsatser som ger svar på detta uttalande. Parlamentet begär att rådet omgående antar dessa för att därigenom undanröja varje misstanke om att medlemsstaternas regeringar medgivit och medverkat till tidigare, pågående eller framtida program för extraordinära överlämnanden och hemliga interneringar.

8.  Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att göra ett klart och kraftfullt uttalande om att Förenta staternas regering skall sätta stopp för förfarandet med olagliga interneringar och överlämnanden, i enlighet med Europaparlamentets ståndpunkt.

9.  Europaparlamentet beklagar att de europeiska ländernas regeringar inte ansåg att man behövde be den amerikanska regeringen om förtydliganden avseende förekomsten av hemliga fängelser utanför Förenta staternas territorium.

10.  Europaparlamentet noterar det uttalande som det amerikanska utrikesministeriets rättschef gjorde vid sitt möte den 3 maj 2006 med företrädare för medlemsstaterna församlade i rådet, enligt vilket programmet för extraordinära överlämnanden, vars existens han bekräftade, alltid har genomförts på ett sätt som helt och fullt iakttar de berörda ländernas suveränitet. Parlamentet konstaterar att hans uttalande sedermera bekräftades vid ett möte med det tillfälliga utskottets delegation till Washington.

11.  Europaparlamentet tackar de f.d. CIA-agenter som gick med på att samarbeta med det tillfälliga utskottet, särskilt vid vissa hemliga möten där de bekräftade att programmet för extraordinära överlämnanden inleddes redan på 1990-talet.

12.  Europaparlamentet välkomnar det tillkännagivande som den nyvalda majoriteten i Förenta staternas senat gjort om sin avsikt att undersöka CIA:s program för extraordinära överlämnanden. Parlamentet konstaterat att detta ger ytterligare belägg för att det tillfälliga utskottets ansträngningar har betydelse.

13.  Europaparlamentet fördömer den bristande samarbetsvilja som många medlemsstater, liksom Europeiska unionens råd, har visat det tillfälliga utskottet. Parlamentet understryker att det bemötande som det fått av medlemsstaterna, liksom särskilt av rådet och dess ordförandeskap, inte på långt när motsvarar den standard som parlamentet har rätt att förvänta sig.

14.  Europaparlamentet anser att den allvarliga avsaknaden av konkreta svar på de frågor som offer, icke-statliga organisationer, medier och parlamentsledamöter ställt endast stärker de redan väldokumenterade beskyllningar som gjorts.

15.  Europaparlamentet vill framhäva det seriösa och grundliga arbete som de rättsliga myndigheterna i Italien, Tyskland, Spanien och Portugal gjort för att belysa olika påståenden som faller inom det tillfälliga utskottets behörighetsområde. Parlamentet uppmanar de rättsliga myndigheterna i andra medlemsstater att arbeta på samma sätt, utifrån den omfattande information som det tillfälliga utskottet har ställt till förfogande.

16.  Europaparlamentet uppmuntrar de nationella parlamenten i Europas länder att fortsätta eller inleda grundliga undersökningar om dessa påståenden på de sätt som de finner vara lämpligast och effektivast, inbegripet genom inrättandet av parlamentariska undersökningskommittéer.

17.  Europaparlamentet hyllar den internationella pressens arbete, och särskilt de amerikanska journalister som var först med att uppmärksamma övergrepp och människorättskränkningar i samband med de extraordinära överlämnandena, och som därigenom givit exempel på den amerikanska pressens starka demokratiska tradition. Parlamentet vill också ge sitt erkännande åt de ansträngningar och det goda arbete som ett flertal icke-statliga organisationer gjort i denna sak, särskilt Statewatch, Amnesty International och Human Rights Watch.

18.  Europaparlamentet erkänner att vissa av de upplysningar som presenteras i det tillfälliga utskottets betänkande, inbegripet om förekomsten av hemliga CIA-fängelser, kommer från officiella eller inofficiella amerikanska källor, vilket ger bevis på den amerikanska demokratins vitalitet och förmåga till självreglering.

19.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa tacksamhet till alla de offer som vågat dela sina utomordentligt traumatiska upplevelser med det tillfälliga utskottet.

20.  Europaparlamentet uppmanar samtliga europeiska länder att inte vidta åtgärder mot tjänstemän, f.d. tjänstemän, journalister eller andra som genom att lämna vittnesmål eller andra uppgifter till det tillfälliga utskottet eller andra undersökande organ har bidragit till att belysa systemet med extraordinära överlämnanden, illegala interneringar och överföringar av misstänkta terrorister.

21.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till rådet, i enlighet med sin resolution av den 6 juli 2006, att anta en gemensam ståndpunkt som innebär att endast diplomatiska garantier från tredjeländer inte kommer att accepteras som grund för några bestämmelser om laglig utlämning, om det finns välgrundade skäl att tro att enskilda riskerar att utsättas för tortyr eller behandlas illa.

Samarbete med EU-institutioner och internationella organisationer

22.  Europaparlamentet beklagar djupt rådets och ordförandeskapets oförmåga att uppfylla sin skyldighet att hålla parlamentet helt och fullt underrättat om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens (GUSP) viktigaste aspekter och grundläggande valmöjligheter, samt om det arbete som utförs inom ramen för det polisiära och rättsliga samarbetet på det straffrättsliga området, i enlighet med artiklarna 21 och 39 i EU-fördraget.

23.  Europaparlamentet understryker i detta sammanhang att det är fullständigt oacceptabelt att rådet först döljer och sedan, som svar på parlamentets begäran, endast bitvis tillhandahåller information om de samtal som regelbundet hållits med högt uppsatta representanter för den amerikanska regeringen, med hänvisning till att detta var den enda tillgängliga versionen. Vidare fördömer parlamentet det faktum att rådet i detta sammanhang även hänvisade till en begäran från regeringen i ett tredjeland om att dessa upplysningar hemlighålls.

24.  Europaparlamentet påpekar att såsom medlemmar i rådet bär regeringarna i samtliga medlemsstater ett kollektivt ansvar för dess agerande, och är därmed implicerade i dess tillkortakommanden.

25.  Europaparlamentet är synnerligen upprört över det förslag som rådets dåvarande ordförandeskap skall ha lagt fram om en med Förenta staterna gemensam ram för att fastställa vilka normer som skall gälla för överlämnanden av personer som misstänks för terrorism. Att detta förslag diskuterades bekräftas av personer som deltog i det möte i Bryssel den 3 maj 2006 som COJUR och COTRA höll med höga företrädare för det amerikanska utrikesministeriet.

26.  Europaparlamentet kräver att resultaten av de diskussioner som enligt EU:s samordnare för kampen mot terrorism Gijs de Vries förts med amerikanska myndigheter om betydelsen av "överlämnande" och "extraordinärt överlämnande" redovisas.

27.  Europaparlamentet konstaterar att rådets generalsekreterare och höga representant för GUSP Javier Solana bekräftade att det åligger medlemsstaterna att se till att de åtgärder de vidtar för att bekämpa terrorismen är förenliga med deras skyldigheter enligt internationell rätt. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över de utelämnanden som rådet och dess generalsekreterare gör i sitt uttalande till det tillfälliga utskottet angående rådets diskussioner och kunskap om de metoder som Förenta stater använder i sin kampanj för att bekämpa terrorismen. Parlamentet beklagar djupt att han inte kunde bidra ytterligare till det bevismaterial som utskottet redan förfogar över. Parlamentet uppmanar rådet att redogöra för alla de omständigheter och diskussioner som rör frågor inom det tillfälliga utskottets ansvarsområde, och att främja en europeisk utrikespolitik och en internationell strategi för terrorismbekämpning som respekterar de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

28.  Europaparlamentet ifrågasätter huruvida den tjänst som EU:s samordnare för kampen mot terrorism som Gijs de Vries innehar verkligen fyller någon funktion eftersom han inte kunde besvara det tillfälliga utskottets frågor på ett tillfredsställande sätt. Parlamentet anser att dennes behörighetsområde och befogenheter snarast bör ses över och förstärkas, och att större insyn i och övervakning av hans verksamhet från parlamentet sida bör säkras, i syfte att stärka den europeiska dimensionen i kampen mot terrorismen.

29.  Europaparlamentet beklagar djupt att chefen för Europeiska polisbyrån (Europol), Max-Peter Ratzel, har vägrat att höras av det tillfälliga utskottet, särskilt eftersom det har framkommit att sambandsofficerare för inte minst amerikanska underrättelsetjänster har varit placerade vid byrån. Parlamentet uppmanar honom att ge parlamentet utförliga uppgifter om vilken roll dessa sambandsofficerare haft, deras uppdrag, vilka datauppgifter de hade tillgång till och villkoren för denna tillgång.

30.  Europaparlamentet tackar kommissionens vice ordförande Franco Frattini för hans beredvillighet att samarbeta med det tillfälliga utskottet, och uppmuntrar kommissionen att intensifiera sina ansträngningar inom ramen för det fortsatta arbetet med att ta reda på sanningen och finna sätt att förhindra att omständigheter av det slag som det tillfälliga utskottet har studerat upprepas.

31.  Europaparlamentet välkomnar särskilt vice ordförande Franco Frattinis engagemang för att på nytt inleda ett euro-atlantiskt samarbete för att bekämpa internationell terrorism, med harmoniserade regler för skyddet av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.

32.  Europaparlamentet tackar Eurocontrol och särskilt dess direktör för det utmärkta samarbetet och för de mycket nyttiga uppgifter som man har delat med det tillfälliga utskottet.

33.  Europaparlamentet uppskattar det nära samarbetet som det tillfälliga utskottet haft med Europarådet, särskilt dess parlamentariska församling och dess generalsekreterare, och uppmuntrar dess utskott för rättsliga frågor och mänskliga rättigheter – och dess ordförande, senator Dick Marty – att fortsätta sitt arbete. Parlamentet understryker att de två utskottens slutsatser hittills har varit samstämmiga. Parlamentet ställer sig bakom de rekommendationer som Europarådets generalsekreterare Terry Davis riktat till ministerkommittén. Parlamentet understryker att det råder överensstämmelse mellan de rön som de två utskotten hittills kommit fram till.

34.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över att Natos såväl nuvarande som föregående generalsekreterare, Lord Robertson respektive Jaap de Hoop Scheffer, vägrat att höras av det tillfälliga utskottet liksom över Natos vägran att tillmötesgå dess begäran om tillgång till Nordatlantiska rådets beslut av den 4 oktober 2001 om tillämpning av artikel 5 i Nordatlantiska fördraget som följd av angreppen mot Förenta staterna den 11 september 2001. Parlamentet upprepar sin begäran att beslutet offentliggörs och att man åtminstone ger besked om dess innehåll, dess tidigare och nuvarande tillämpning, huruvida den fortfarande äger giltighet och huruvida flygningar i CIA:s regi har genomförts inom dess ramar.

35.  Europaparlamentet tackar FN:s särskilda rapportörer Manfred Nowak (om tortyr) och Martin Scheinin (om främjande och skydd av de mänskliga rättigheterna i samband med terroristbekämpningsåtgärder) för deras bidrag till det tillfälliga utskottets arbete. Parlamentet beklagar samtidigt att FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Louise Arbour, inte hade möjlighet att träffa det tillfälliga utskottet. Parlamentet tackar det europeiska nätverket av experter på de mänskliga rättigheterna, och särskilt dess samordnare Olivier De Schutter, för deras bidrag till att föra det tillfälliga utskottets arbete framåt.

Uppgifter som granskats av det tillfälliga utskottet
Extraordinära överlämnanden och missbruk av luftrum och flygplatser

36.  Europaparlamentet erinrar om att programmet för extraordinära överlämnanden utgör ett utomrättsligt förfarande som strider mot etablerade internationella standarder för mänskliga rättigheter och som går ut på att olagligen bortföra, gripa och/eller överlämna till amerikanska tjänstemän och/eller överföra till ett annat land för förhör en person som misstänks för delaktighet i terroristverksamhet och som, i de flesta fall, placeras i isoleringscell och utsätts för tortyr.

37.  Europaparlamentet beklagar djupt det faktum att offrens familjer hålls fullkomligt okunniga om det öde som drabbat deras närstående.

38.  Europaparlamentet understryker att systemet med extraordinära överlämnanden, oaktat den avsiktliga förvirring som vissa amerikanska regeringsrepresentanter försökt skapa i privata och offentliga uttalanden, är något helt annat än den praxis som vissa europeiska länder följt under mycket särskilda omständigheter, nämligen den att i ett tredjeland internera eller låta fängsla personer som formellt anklagats för mycket allvarliga brott och föra dem till Europa för att där, med rättssystemets alla garantier, åtala dem för brott.

39.  Europaparlamentet fördömer bruket av extraordinära överlämnanden som ett olagligt instrument som Förenta staterna använder i kampen mot terrorismen. Parlamentet fördömer vidare det faktum att säkerhetstjänster och regeringsmyndigheter i vissa europeiska länder vid ett flertal tillfällen har accepterat och vidtagit åtgärder för att dölja detta förfarande.

40.  Europaparlamentet fördömer varje medverkan vid förhör av personer som utsatts för extraordinära överlämnanden eftersom detta i sig utgör en beklagansvärd legitimering av detta olagliga förfarande, även när dessa medverkande personer inte är direkt ansvariga för att offren kidnappats, fängslats, torterats eller utsatts för övergrepp.

41.  Europaparlamentet anser att förfarandet med extraordinära överlämnanden har visat sig vara kontraproduktivt i kampen mot terrorismen och att extraordinära överlämnanden faktiskt skadar och undergräver normala polisiära och rättsliga insatser riktade mot misstänkta terrorister.

42.  Europaparlamentet understryker att minst 1 245 flygningar i CIA:s regi har skett i europeiskt luftrum eller inneburit landningar vid europeiska flygplatser mellan slutet av 2001 och slutet av 2005. Därtill kommer ett ospecificerat antal militära flygningar som gjorts i samma syfte. Parlamentet erinrar å ena sidan om att det kan ha förekommit fler flygningar i CIA:s regi än de som det tillfälliga utskottet har kunnat bekräfta genom sin utredning men, å andra sidan, att det inte är givet att alla dessa flygningar användes för extraordinära överlämnanden.

43.  Europaparlamentet beklagar att europeiska länder har lämnat ifrån sig kontrollen över det egna luftrummet och egna flygplatser genom att blunda för eller tillåta flygningar i CIA:s regi vilka, vid ett antal tillfällen, har använts för extraordinära överlämnanden eller olagliga transporter av internerade personer. Parlamentet påminner om dessa länders positiva skyldigheter i enlighet med Europadomstolens rättspraxis, såsom de även formulerats av Europeiska kommissionen för demokrati genom lag (Venedigkommissionen).

44.  Europaparlamentet är särskilt bekymrat av möjligheten att en grund för de generella överflygnings- och mellanlandningstillstånd som givits flygplan i CIA:s regi kan ha varit den överenskommelse om tillämpning av artikel 5 i Nordatlantiska fördraget som antogs den 4 oktober 2001.

45.  Europaparlamentet konstaterar att den amerikanska högsta domstolens dom, som kräver att fängelset i Guantanamo skall stängas, bekräftar att de flesta fångar på den kubanska basen kom från Afghanistan och därför måste ha transiterat genom europeiskt luftrum.

46.  Europaparlamentet erinrar om att artikel 1 i konvention angående internationell civil luftfart (Chicagokonventionen) slår fast principen att de avtalsslutande staterna har fullständig och exklusiv suveränitet i luftrummet över det egna territoriet. Den utgör därmed inte underlag för undantag från signatärstaternas skyldighet att se till att de mänskliga rättigheterna respekteras överallt inom de egna gränserna, inklusive det egna luftrummet.

47.  Europaparlamentet understryker att CIA har använt bestämmelser för den civila luftfarten för att kringgå de skyldigheter som enligt Chicagokonventionen åligger flygplan i statlig regi, inklusive militär- och polisflyg. Parlamentet erinrar om att artikel 4 i Chicagokonventionen anger att varje signatärstat går med på att inte använda civil luftfart på ett sätt som är oförenligt med konventionens syfte.

48.  Europaparlamentet bekräftar, i ljuset av de ytterligare uppgifter som det tillfälliga utskottet inhämtat under den andra delen av sitt arbete, att det är osannolikt att vissa europeiska regeringar varit okunniga om den verksamhet som pågick på deras respektive territorium i samband med extraordinära överlämnanden.

49.  Europaparlamentet betonar att det tillfälliga utskottets arbetsdokument 7 och 8(8) innehåller ytterligare information om de extraordinära överlämnanden som undersökts av utskottet, liksom om de företag som förknippats med CIA, de flygplan som utnyttjats i CIA:s regi och de europeiska länder där dessa flygplan mellanlandade.

Italien

50.  Europaparlamentet beklagar det faktum att representanter för Italiens nuvarande och föregående regering med ansvar för den italienska säkerhetstjänsten tackat nej till inbjudan att träffa det tillfälliga utskottet.

51.  Europaparlamentet fördömer CIA:s extraordinära överlämnande av den egyptiske imamen Abu Omar som hade givits asyl i Italien men som den 17 februari 2003 kidnappades i Milano, varifrån han fördes med bil till Nato-basen i Aviano och därifrån med flyg, via Nato-basen i Ramstein i Tyskland, till Egypten, där han sedan dess har hållits inlåst i isoleringscell och utsatts för tortyr.

52.  Europaparlamentet fördömer den aktiva roll som en poliskommissarie i karabinjärkåren och vissa tjänstemän vid den italienska militära säkerhets- och underrättelsetjänsten (SISMI) spelat i kidnappningen och bortförandet av Abu Omar, vilket har framkommit av den utredning och bevisning som allmänne åklagaren i Milano, Armando Spataro, har presenterat.

53.  Europaparlamentet drar slutsatsen – och beklagar det faktum – att general Nicolò Pollari, f.d. chef för SISMI, förteg sanningen då han vid en utfrågning inför det tillfälliga utskottet den 6 mars 2006 påstod att italienska agenter aldrig medverkat i någon kidnappning som CIA arrangerat och att den italienska underrättelsetjänsten inte kände till att man avsåg att kidnappa Abu Omar.

54.  Europaparlamentet anser det mycket troligt, mot bakgrund av de italienska säkerhetstjänsternas medverkan, att den dåvarande italienska regeringen var medveten om det extraordinära överlämnande av Abu Omar som genomfördes inom landets gränser.

55.  Europaparlamentet tackar allmänne åklagaren Spataro för hans vittnesmål inför det tillfälliga utskottet och uttrycker sin uppskattning för de effektiva och oberoende utredningar han genomförde för att belysa det aktuella extraordinära överlämnandet av Abu Omar. Parlamentet ställer sig helt bakom hans slutsatser liksom förundersökningsdomarens (Giudice dell'Udienza Preliminare) beslut att ställa 26 amerikanska medborgare, CIA-agenter, sju högtstående officerare inom SISMI, en karabinjär från den italienska karabinjärkårens grupp för speciella operationer (ROS) och vice direktören för dagstidningen "Libero" inför rätta. Parlamentet välkomnar det faktum att åtal har väckts vid domstolen i Milano.

56.  Europaparlamentet beklagar att bortförandet av Abu Omar äventyrade allmänne åklagaren Spataros pågående utredning av det terroristnätverk som Abu Omar ingick i. Parlamentet påminner om att hade Abu Omar inte olagligen tillfångatagits och överförts till ett annat land hade han blivit föremål för en korrekt och rättvis rättsprocess i Italien.

57.  Europaparlamentet konstaterar att det vittnesmål som general Pollari lämnat är oförenligt med ett antal handlingar som hittats i SISMI:s lokaler och som konfiskerats av åklagare i Milano. Parlamentet anser att dessa handlingar visar att SISMI regelbundet mottog underrättelse från CIA om Abu Omars internering i Egypten.

58.  Europaparlamentet beklagar djupt att åklagarna i Milano, bland flera andra, vilseletts av SISMI:s styrelse i syfte att äventyra utredningen om det extraordinära överlämnandet av Abu Omar. Parlamentet oroas djupt av det faktum att SISMI:s styrelse tycks ha arbetat utifrån en parallell handlingsplan, och av avsaknaden av lämplig tillsyn internt och från regeringen sida. Parlamentet uppmanar Italiens regering att snarast rätta till denna situation genom att stärka parlamentets och regeringens möjlighet till insyn och kontroll.

59.  Europaparlamentet fördömer det faktum att italienska journalister som undersöker det extraordinära överlämnandet av Abu Omar utsattes för olaglig förföljelse, att deras telefonsamtal avlyssnades och att deras datorer togs i beslag. Parlamentet understryker att vittnesmål från dessa journalister har varit av största nytta för det tillfälliga utskottet.

60.  Europaparlamentet kritiserar den italienska regeringen för den tid den tog att avlägsna och ersätta general Pollari.

61.  Europaparlamentet beklagar att den förra italienska regeringen hemligstämplade ett dokument om samarbete mellan Förenta staterna och Italien i kampen mot terrorismen vilket skulle ha varit till hjälp i utredningen om det extraordinära överlämnandet av Abu Omar, och att landets nuvarande regering har beslutat att behålla hemligstämplingen av dessa dokument.

62.  Europaparlamentet uppmanar Italiens justitieminister att snarast möjligt framställa en begäran om att nämnda 26 amerikanska medborgare utlämnas för att ställas inför rätta i Italien.

63.  Europaparlamentet fördömer det extraordinära överlämnandet av den italienske medborgaren Abou Elkassim Britel som i mars 2002 arresterades i Pakistan av pakistansk polis och förhördes av amerikanska och pakistanska tjänstemän, varefter han överlämnades till de marockanska myndigheterna och fängslades i interneringslägret "Temara", där han fortfarande hålls fängslad. Parlamentet understryker att den brottsutredning som inleddes i Italien mot Abou Elkassim Britel lades ner utan att något åtal väcktes mot honom.

64.  Europaparlamentet beklagar det faktum, såsom det framkommer av handlingar som det tillfälliga utskottet mottagit av Abou Elkassim Britels advokat, att det italienska inrikesministeriet vid denna tidpunkt "samarbetade kontinuerligt" med utländska säkerhetstjänster i fallet Abou Elkassim Britel efter det att denne arresterats i Pakistan.

65.  Europaparlamentet uppmanar med kraft den italienska regeringen att vidta konkreta åtgärder för att se till att Abou Elkassim Britel omedelbart sätts på fri fot och att rättsliga förfaranden mot Abu Omar kan inledas i Milanos domstol.

66.  Europaparlamentet beklagar djupt att CIA utförde en mellanlandning på italienskt territorium under en flygning för att verkställa det extraordinära överlämnandet, från Förenta staterna till Syrien via Rom, av Maher Arar som vittnade om detta inför det tillfälliga utskottet.

67.  Europaparlamentet noterar de 46 mellanlandningar som flygplan i CIA:s regi har gjort vid italienska flygplatser och är mycket bekymrat över syftet med de flygningar som var på väg till eller från länder som ingår i systemet för extraordinära överlämnanden och överföringen av internerade personer.

Förenade kungariket

68.  Europaparlamentet uttrycker sin uppskattning över mötet i London med den brittiske EU-ministern och över att den brittiska regeringen tillhandahöll dokument och förklaringar. Parlamentet konstaterar att de brittiska myndigheterna inte kunde besvara alla frågor som det tillfälliga utskottets delegation ställde vid besöket i London.

69.  Europaparlamentet noterar de uttalanden som gjorts av Förenade kungarikets utrikesminister Margaret Beckett i ett skriftligt svar på en parlamentsfråga där hon medgav att den brittiska regeringen hade känt till CIA:s hemliga fängelsenät innan president Bush i september 2006 erkände att ett sådant fanns. Den brittiska regeringen uppmanas att meddela huruvida man har tagit upp frågan med de amerikanska myndigheterna och huruvida, och i så fall när, man informerade om eller diskuterade frågan med andra europeiska regeringar.

70.  Europaparlamentet tackar det brittiska parlamentets All-Party Parliamentary Group on Extraordinary Renditions (APPG), bestående av ledamöter i såväl under- som överhuset, för dess arbete och för de många utomordentligt värdefulla handlingar som man översänt till det tillfälliga utskottet.

71.  Europaparlamentet fördömer det extraordinära överlämnandet av den irakiske medborgaren Bisher Al Rawi och den jordanske medborgaren Jamil El Banna, bägge bosatta i Förenade kungariket. De båda männen arresterades i Gambia av gambiska myndigheter i november 2002, överlämnades till amerikanska agenter och flögs till Afghanistan och sedan till Guantanamo, där de ännu sitter fängslade utan vare sig rättegång eller någon som helst form av rättsligt stöd.

72.  Europaparlamentet påpekar att telegram från den brittiska säkerhetstjänsten MI5 till regeringen i ett icke angivet land, och som APPG:s ordförande Andrew Tyrie fick tillgång till, tyder på att bortförandet av Bisher Al Rawi och Jamil El Banna påskyndades av delvis felaktiga upplysningar från MI5.

73.  Europaparlamentet kritiserar den brittiska regeringens ovillighet att erbjuda Bisher Al Rawi och Jamil El Banna konsulärt bistånd, med motiveringen att de inte är brittiska medborgare.

74.  Europaparlamentet fördömer de två extraordinära överlämnandena av den i Förenade kungariket bosatte etiopiske medborgaren Binyam Mohammed. Parlamentet påpekar att Binyam Mohammed har hållits fängslad i minst två hemliga interneringsanläggningar utöver ett antal militära fängelser.

75.  Europaparlamentet oroas djupt av det vittnesmål som Binyam Mohammeds advokat avgivit inför det tillfälliga utskottets officiella delegation till Förenade kungariket om den fruktansvärda tortyr som hans klient utsatts för.

76.  Europaparlamentet understryker att Förenade kungarikets f.d. minister för utrikes frågor och för samväldet, Jack Straw ,i december 2005 erkände att tjänstemän vid den brittiska underrättelsetjänsten träffade Binyam Mohammed när denne arresterades i Pakistan. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att vissa av de frågor som marockanska tjänstemän ställde till Binyam Mohammed verkar bygga på upplysningar som brittiska myndigheter tillhandahållit.

77.  Europaparlamentet fördömer det extraordinära överlämnandet av den brittiske medborgaren Martin Mubanga, som träffade det tillfälliga utskottets officiella delegation till Förenade kungariket. Martin Mubanga arresterades i Zambia i mars 2002 och flögs därefter till Guantanamo. Parlamentet beklagar det faktum att han förhördes av brittiska tjänstemän i Guantanamo där har hölls fängslad och utsattes för tortyr i fyra år utan vare sig rättegång eller någon som helst form av rättsligt stöd, för att sedan frisläppas utan åtal.

78.  Europaparlamentet noterar vittnesmålet från Craig Murrey, f.d. brittisk ambassadör i Uzbekistan, inför det tillfälliga utskottet om utbytet av uppgifter som framskaffats genom tortyr och det rättsliga yttrandet av Michael Wood, tidigare rättschef vid det brittiska ministeriet för utrikes frågor och för samväldet.

79.  Europaparlamentet bekymras av Michael Woods rättsliga yttrande enligt vilket mottagande eller innehav av uppgifter som tvingats fram under tortyr i sig inte är förbjudet enligt FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, förutsatt att mottagaren eller innehavaren inte medverkat i denna tortyr. Parlamentet fördömer varje försök att skaffa fram information genom tortyr, oavsett vem som är delaktig i det.

80.  Europaparlamentet noterar de 170 mellanlandningar som flygplan i CIA:s regi har gjort vid brittiska flygplatser och är mycket bekymrat över syftet med de flygningar som var på väg till eller från länder som ingår i systemet för extraordinära överlämnanden och överföringen av internerade personer. Parlamentet beklagar djupt mellanlandningarna vid brittiska flygplatser av de flygplan som vid andra tillfällen bevisligen använts av CIA för att verkställa de extraordinära överlämnandena av Bisher Al Rawi, Jamil El Banna, Abou Elkassim Britel, Khaled El Masri, Binyam Mohammed, Abu Omar och Maher Arar och utvisningen av Ahmed Agiza och Mohammed Al Zary.

Tyskland

81.  Europaparlamentet tackar för det goda samarbete som den tyska regeringen givit prov på genom att dela sekretessbelagda handlingar med det tillfälliga utskottets ordförande och föredragande. Parlamentet beklagar dock att ingen tysk regeringsrepresentant hade möjlighet att träffa det tillfälliga utskottet.

82.  Europaparlamentet välkomnar det utmärkta arbete som det tyska parlamentets undersökningskommitté utfört, och uttrycker sitt fulla stöd åt kommitténs fortsatta arbete.

83.  Europaparlamentet tackar allmänne åklagaren i München, Martin Hoffmann, för hans vittnesmål inför det tillfälliga utskottet och uttrycker sin uppskattning för alla de rättsliga undersökningar som nu pågår i Tyskland. I detta sammanhang gläds parlamentet åt att tingsrätten i München har utfärdat häktningsordrar för 13 misstänkta CIA-agenter i samband med det olagliga bortförandet och felaktiga fängslandet av Khaled El Masri och förväntar sig att den tyska regeringen vidtar alla nödvändiga åtgärder för att få Förenta staterna att utlämna dessa personer.

84.  Europaparlamentet tackar det tyska parlamentets undersökningskommitté för att ha granskat fallet Khaled El Masri. Enligt kommitténs undersökningar var de tyska myndigheterna inte inblandade i kidnappningen. Parlamentet ser fram emot de definitiva slutsatserna från det tyska parlamentets undersökningskommitté i den här frågan.

85.  Europaparlamentet fördömer det extraordinära överlämnandet av den turkiska medborgaren och i Tyskland bosatte Murat Kurnaz, som avgav vittnesmål inför det tillfälliga utskottet. I november 2001 arresterades han i Pakistan av pakistansk polis som sedan, utan rättslig grund och utan att erbjuda rättsligt stöd, överlämnade honom till amerikanska styrkor på andra sidan gränsen till Afghanistan varifrån han slutligen, i slutet av januari 2002, flögs till Guantanamo. Därifrån släpptes han utan åtal den 24 augusti 2006, efter att ha varit utsatt för tortyr på samtliga platser där han hållits fängslad.

86.  Europaparlamentet påpekar att tyska myndigheter enligt uppgifter från Murat Kurnaz advokat och de tyska myndigheterna skall ha avvisat ett amerikanskt erbjudande 2002 om att frisläppa Murat Kurnaz från Guantanamo. Parlamentet konstaterar att Kurnaz advokat trots detta vid ett flertal tillfällen efter 2002 fick besked av den tyska regeringen att det var omöjligt att inleda förhandlingar med den amerikanska regeringen om hans frisläppande eftersom han var turkisk medborgare. Parlamentet konstaterar vidare att enligt information som kommittén tagit del av ansågs inte Murat Kurnaz utgöra något terroristhot redan i oktober 2002. Parlamentet förväntar sig att det tyska parlamentets undersökningskommitté gör en fullständig granskning av alla relevanta åtgärder som de tyska myndigheterna har vidtagit eller inte har vidtagit och välkomnar att dessa undersökningar redan har inletts.

87.  Europaparlamentet beklagar det faktum att Murat Kurnaz vid två tillfällen, år 2002 och år 2004, förhördes av tyska tjänstemän i Guantanamo där han hölls fängslad utan vare sig rättegång eller rättsligt bistånd. Parlamentet beklagar det faktum att tyska tjänstemän vägrade att bistå honom och istället bara var intresserade av att förhöra honom.

88.  Europaparlamentet stöder helhjärtat den utredning som den allmänne åklagaren i Potsdam inledde (och som efter den 25 oktober 2006 överfördes till åklagarmyndigheten i Tübingen/Karlsruhe) mot okända gärningsmän för att utröna huruvida Murat Kurnaz, innan han skickades vidare till Guantanamo, behandlades illa i Afghanistan av tyska soldater tillhörande den tyska arméns särskilda insatsstyrka Kommando Spezialkräfte (KSK).

89.  Europaparlamentet konstaterar att Murat Kurnaz under förhören konfronterades med detaljer från sitt privatliv. Parlamentet konstaterar att detta ofrånkomligen väcker misstanken om att Murat Kurnaz redan före sin avresa från Tyskland övervakades intensivt, på ett sätt som vanligtvis endast är möjligt för inhemska underrättelsetjänster.

90.  Europaparlamentet uppskattar den tyska regeringen initiativ i januari 2006 som ledde till att Murat Kurnaz frisläpptes.

91.  Europaparlamentet fördömer det extraordinära överlämnandet av den tyske medborgaren Mohammed Zammar som, utan att ha åtalats, arresterades på Casablancas flygplats i Marocko den 8 december 2001 och sedan hölls internerad i Marocko och Syrien där han utsattes för tortyr.

92.  Europaparlamentet konstaterar att enligt en förtrolig institutionell källa gav den tyska federala polisen den 26 november 2001 FBI detaljer om var Mohammed Zammar befann sig och att detta bidrog till att han kunde gripas.

93.  Europaparlamentet påpekar att som följd av ett möte mellan tjänstemän vid den tyska förbundskanslerns kansli och den syriska underrättelsetjänsten i juli 2002 lade tyska åklagare ner åtalet mot ett antal syriska medborgare i Tyskland, medan de syriska myndigheterna gav tyska tjänstemän tillåtelse att besöka Mohammed Zammar i det syriska fängelset Far'Falastin. Detta har även bekräftats av förtroliga institutionella källor. Parlamentet beklagar att Mohammed Zammar förhördes av tyska agenter i detta fängelse.

94.  Europaparlamentet begär att den första undersökningskommittén i den tyska förbundsdagen skall undersöka, inom ramen för det utökade mandat som det snart kommer att få, det fall som nyligen blev känt om ett illegalt återlämnande av den egyptiska medborgaren Abdel-Halim Khafagy som sedan länge varit bosatt i Tyskland och som i september 2001 greps i Bosnien och Hercegovina som terroristmisstänkt och forslades till ett fängelse på den amerikanska militärbasen "Eagle Base" i Tuzla, där han misshandlades svårt och utsattes för omänsklig behandling.

95.  Europaparlamentet är ytterst bekymrat över uppgifterna från ett icke hemligstämplat dokument som det tillfälliga utskottet kunnat ta del av där det framgår att USEUCOM (United States European Command) utanför Stuttgart planerade att olagligt överlämna minst sex algerier från Tuzla via Incirlik till Guantanamo. Parlamentet uppmanar den tyska förbundsdagen att så snart som möjligt undersöka om dessa påstådda överlämnanden innebar någon överträdelse av avtalet om truppernas status eller andra avtal eller överenskommelser med amerikanska militärstyrkor på tyskt territorium, om ytterligare olagliga överlämnanden planerades av amerikanska USEUCOM och om tyska sambandsofficerare varit delaktiga i detta på något vis.

96.  Europaparlamentet noterar de 336 mellanlandningar som flygplan i CIA:s regi har gjort vid tyska flygplatser och är mycket bekymrat över syftet med dessa flygningar som var på väg till eller från länder som ingår i systemet för extraordinära överlämnanden och överföringen av internerade personer. Parlamentet beklagar djupt mellanlandningarna vid tyska flygplatser av de flygplan som vid andra tillfällen bevisligen använts av CIA för att verkställa de extraordinära överlämnandena av Bisher Al Rawi, Jamil El Banna, Abou Elkassim Britel, Khaled El Masri, Binyam Mohammed, Abu Omar och Maher Arar och utvisningen av Ahmed Agiza och Mohammed Al Zary. Parlamentet oroas särskilt av det faktum att en av dessa flygningar gick till Guantanamo, och uppmanar med kraft de tyska myndigheterna att undersöka denna flygning ytterligare.

97.  Europaparlamentet noterar anklagelserna om tillfälliga fängslanden och misshandel av terroristmisstänka i det amerikanska militärfängelset Mannheim-Blumenau. Parlamentet välkomnar den tyske riksåklagarens undersökningar och hoppas att den tyska förbundsdagen och/eller den ansvariga undersökningskommittén skall undersöka detta fall närmare.

Sverige

98.  Europaparlamentet noterar den svenska regeringens ståndpunkt såsom den presenteras i en skrivelse från utrikesminister Carl Bildt till det tillfälliga utskottet. Parlamentet beklagar att ingen regeringsrepresentant hade möjlighet att träffa det tillfälliga utskottet i syfte att diskutera denna ståndpunkt.

99.  Europaparlamentet fördömer det faktum att Sveriges utvisning i december 2001 av de egyptiska medborgarna Mohammed Al Zary och Ahmed Agiza, som hade sökt asyl i Sverige, endast grundade sig på diplomatiska garantier från den egyptiska regeringen vilka inte gav något verkningsfullt skydd mot tortyr. Parlamentet konstaterar vidare att den svenska regeringen hindrade dem från att utöva sina rättigheter i enlighet med Europakonventionen, i och med att den inte informerade deras advokater förrän de båda männen hade nått Kairo. Parlamentet beklagar djupt det faktum att de svenska myndigheterna accepterade ett amerikanskt erbjudande om att tillhandahålla ett flygplan med särskild överflygningsrätt för att transportera de båda männen till Egypten.

100.  Europaparlamentet beklagar djupt att den svenska säkerhetspolisen förlorade kontrollen över verkställandet av utvisningen av Ahmed Agiza och Mohammed Al Zary till Egypten, utan iakttagande av rättsstatsprincipen, genom att förhålla sig passiv inför den förnedrande behandling som amerikanska agenter utsatte de båda männen för på Bromma flygplats.

101.  Europaparlamentet understryker att beslutet att utvisa de två männen fattades på högsta politiska nivå och att det inte kunde överklagas.

102.  Europaparlamentet ställer sig helt bakom det beslut som FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna fattade den 6 november 2006, i vilket slås fast att Sverige har brutit mot det absoluta förbudet mot tortyr. Parlamentet ställer sig likaledes bakom ett separat avgörande av FN:s kommitté mot tortyr från den 20 maj 2005 där det sades att Sverige har brutit mot FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, och där det åter konstaterades att utverkandet av diplomatiska garantier från Egypten, som dessutom inte innehöll någon genomförandemekanism, inte räckte för att skydda mot denna uppenbara risk.

103.  Europaparlamentet tackar Sveriges chefsjustitieombudsman Mats Melin för hans vittnesmål inför det tillfälliga utskottet och för hans beslut i ärendet där han drar slutsatsen att de svenska säkerhets- och flygplatspoliserna "uppvisade […] en påtaglig undfallenhet inför de amerikanska tjänstemännen" och "förlorade kontrollen över verkställigheten", vilket resulterade i att Ahmed Agiza och Mohammed Al Zary fick utstå övergrepp, inklusive misshandel och förnedring, redan på flygplatsen omedelbart innan de fördes till Kairo.

Österrike

104.  Europaparlamentet har tagit del av den skriftliga förklaring som den österrikiska regeringen har lämnat men beklagar att den österrikiska regeringen inte ansåg det lämpligt att träffa det tillfälliga utskottet för att diskutera sin ståndpunkt.

105.  Europaparlamentet konstaterar att de personer som behandlas i följande punkter, Masaad Omer Behari och Gamal Menshawi, enligt denna skriftliga förklaring, var bosatta i Österrike utan att vara österrikiska medborgare och att deras rörelsefrihet inte var begränsad. Parlamentet konstaterar att de två männen lämnade landet av egen fri vilja och utan kontroll från de österrikiska myndigheternas sida, och att de arresterades av utländska myndigheter utanför österrikiskt territorium och utan inflytande från eller medverkan av österrikiska myndigheter. Parlamentet slår således fast att det i dessa fall inte handlar om "överlämnanden" av personer till utländska myndigheter.

106.  Europaparlamentet erinrar dock om att det i EKMR fastställs att stater kan utöva jurisdiktion över de personer som är bosatta på deras territorium. Således har staterna en skyldighet att skydda dessa personer och att utreda övergrepp mot dem.

107.  Europaparlamentet fördömer det faktum att den sudanesiske medborgaren Masaad Omer Behari, bosatt i Österrike sedan 1989, som avgav vittnesmål inför det tillfälliga utskottet, kidnappades på Ammans flygplats den 12 januari 2003 på väg tillbaka till Wien efter ett besök i Sudan.

108.  Europaparlamentet beklagar djupt att Masaad Omer Behari därefter fördes i hemlighet till ett fängelse nära Amman som drivs av den jordanska underrättelsetjänsten, där han hölls fången utan rättegång eller juridiska rättigheter, och att han utsattes för tortyr och dålig behandling tills den 8 april 2003 då han frisläpptes utan åtal.

109.  Europaparlamentet fördömer bortförandet av den i Österrike bosatte egyptiske medborgaren Gamal Menshawi som under en resa till Mecka i februari 2003 arresterades vid Ammans flygplats. Därifrån fördes han till Egypten där han hölls fängslad i hemlighet och utan rättegång eller rättsligt bistånd tills 2005.

110.  Europaparlamentet beklagar att trots dessa omständigheter har varken en särskild eller parlamentarisk undersökning genomförts i Österrike för att utröna huruvida österrikiska myndigheter har varit inblandade i dessa två överlämnanden. Parlamentet uppmanar Österrikes parlament att snarast börja undersöka dessa omständigheter på lämpligt sätt.

Spanien

111.  Europaparlamentet välkomnar den spanska regeringens förklaring om gott samarbete med det tillfälliga utskottet och särskilt det vittnesmål som landets utrikesminister avgav inför utskottet. Parlamentet beklagar dock att den spanska regeringen i slutändan, åtskilliga månader efter det att begäran lämnats, inte bemyndigade direktören för den spanska underrättelsetjänsten att träffa det tillfälliga utskottet.

112.  Europaparlamentet tackar chefsåklagare Javier Zaragoza och åklagare Vicente González Mota vid Audiencia Nacional för de vittnesmål som de avgav inför det tillfälliga utskottet, och uttrycker sin uppskattning för deras utredning om användningen av spanska flygplatser för transitering av flygplan i CIA:s regi inom ramen för programmet för extraordinära överlämnanden. Parlamentet uppmuntrar åklagarna att ytterligare utreda de mellanlandningar som gjordes av det flygplan som användes i det extraordinära överlämnandet av Khaled El Masri. Parlamentet noterar att spanska myndigheter efter begäran från Audiencia Nacional har beslutat att häva sekretessen för säkerhetstjänstens handlingar om användningen av spanska flygplatser för CIA:s flygplan.

113.  Europaparlamentet uttrycker sin uppskattning för den undersökande journalistik som Diario de Mallorca har givit prov på och som spelade en viktig roll i avslöjandena om transiteringen av flygplan i CIA:s regi genom flygplatser på Balearerna och identifieringen av deras besättningar.

114.  Europaparlamentet erinrar om chefsåklagare Zaragozas ord om att den spanska regeringen reste inga hinder, invändningar eller annat motstånd mot Audiencia Nacionals utredning.

115.  Europaparlamentet uppmanar de spanska myndigheterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att ge Mustafa Setmariam Nasarwho, som överlämnades till amerikanska agenter efter att ha bortförts i Syrien i oktober 2005, möjlighet att få en rättvis rättegång inför en behörig domstol.

116.  Europaparlamentet noterar de 68 mellanlandningar som flygplan i CIA:s regi har gjort vid spanska flygplatser och är mycket bekymrat över syftet med dessa flygningar som var på väg till eller från länder som ingår i systemet för extraordinära överlämnanden och överföringen av internerade personer. Parlamentet beklagar djupt mellanlandningarna vid spanska flygplatser av flygplan som CIA bevisligen använt i andra länder för de extraordinära överlämnandena av Ahmed Agiza, Mohammed Al Zary, Bisher Al Rawi, Jamil El Banna, Abou Elkassim Britel, Khaled El Masri, Binyam Mohammed, Abu Omar och Maher Arar, enligt rättsliga undersökningar som pågår i Spanien och Italien. Parlamentet oroas särskilt av det faktum att tre av dessa flygningar gick till eller från Guantanamo, och uppmanar med kraft de spanska åklagarna att undersöka dessa flygningar ytterligare.

Portugal

117.  Europaparlamentet välkomnar mötet i Lissabon med den portugisiska utrikesministern liksom den portugisiska regeringens beredvillighet att överlämna handlingar och ge förklaringar. Parlamentet beklagar dock att de portugisiska myndigheterna inte kunde besvara alla de frågor som det tillfälliga utskottets delegation i Portugal framförde.

118.  Europaparlamentet välkomnar den rättsliga undersökning som de behöriga myndigheterna i Portugal inledde den 5 februari 2007 om huruvida Portugals territorium har använts för att överföra fångar som misstänks för terrorism och som utsatts för tortyr och grym, omänsklig och förnedrande behandling.

119.  Europaparlamentet noterar särskilt fallet Abdurahman Khadr som påstås ha transporterats ombord på ett Gulfstream IV-plan med registreringsnummer N85VM från Guantanamo till Tuzla i Bosnien och Hercegovina den 6 november 2003, med en mellanlandning på en portugisisk flygplats den 7 november 2003. Parlamentet uppmanar även myndigheterna att granska andra fall där internerade personer kan ha transporterats via Portugal.

120.  Europaparlamentet välkomnar att det upprättades en interministeriell arbetsgrupp den 26 september 2006 och att en förordning trädde ikraft den 13 oktober 2006 om att namnlistor över besättningsmedlemmar och passagerare på privata flyg skall lämnas till de portugisiska gränsmyndigheterna.

121.  Europaparlamentet noterar de 91 mellanlandningarna vid portugisiska flygplatser, och är mycket bekymrat över syftet med de flygningar som kom från eller var på väg till länder som ingick i systemet med extraordinära överlämnanden och överföringen av internerade personer. Parlamentet oroas särskilt av det faktum att minst tre av dessa flygningar var till eller från Guantanamo. Parlamentet noterar att de flygplan som användes för att överlämna Maher Arar och Abou Elkassim Britel mellanlandade i Portugal vid returflygningen.

122.  Europaparlamentet är oroat över ytterligare en lista som det tillfälliga utskottet har mottagit. Av denna framgår att civila och militära flygplan från olika länder, på väg till eller från Guantanamo i portugisiskt luftrum, har gjort ytterligare 14 mellanlandningar på portugisiska flygplatser mellan den 11 januari 2002 och den 24 juni 2006. Den portugisiska regeringen lämnade uppgifter om 7 sådana mellanlandningar som genomfördes inom ramen för operationen "enduring freedom".

Irland

123.  Europaparlamentet välkomnar det vittnesmål som den irländska utrikesministern, på den irländska regeringens vägnar, avgivit inför det tillfälliga utskottet, liksom hans otvetydiga kritik av förfarandet med extraordinära överlämnanden. Parlamentet konstaterar dock att han inte gav svar på alla frågor som ställdes kring påståendena om att flygplatser i Irland kan ha använts av flygplan i CIA:s regi för flygningar i samband med extraordinära överlämnanden (som i fallet Abu Omar).

124.  Europaparlamentet tackar den irländska människorättskommissionen (IHRC) för dess vittnesmål inför det tillfälliga utskottet, och delar dess uppfattning att den irländska regeringen, genom att acceptera diplomatiska garantier, inte har uppfyllt sina skyldigheter i fråga om de mänskliga rättigheterna. Enligt dessa är regeringen skyldig att aktivt verka för att förhindra verksamhet som på något sätt skulle kunna främja bruket av tortyr eller misshandel i Irland eller i utlandet. Parlamentet beklagar den irländska regeringens beslut att inte följa de råd som IHCR:s hittills lämnat, men konstaterar att dialogen mellan IHCR och den irländska regeringen fortsätter.

125.  Europaparlamentet noterar de 147 mellanlandningar som flygplan i CIA:s regi har gjort vid irländska flygplatser och är mycket bekymrat över syftet med dessa flygningar som var på väg till eller från länder som ingår i systemet för extraordinära överlämnanden och överföringen av internerade personer. Parlamentet beklagar djupt mellanlandningarna vid irländska flygplatser av de flygplan som vid andra tillfällen bevisligen använts av CIA för att verkställa de extraordinära överlämnandena av Bisher Al Rawi, Jamil El Banna, Abou Elkassim Britel, Khaled El Masri, Binyam Mohammed, Abu Omar och Maher Arar och utvisningen av Ahmed Agiza och Mohammed Al Zary.

126.  Europaparlamentet noterar att det i Irland inte förekommer någon parlamentarisk granskning av vare sig landets egen eller någon utländsk underrättelsetjänst och att detta öppnar möjligheter för missbruk.

127.  Europaparlamentet anser att i avsaknaden av ett system med stickprovsinspektioner bör landningsförbud införas i Irland för alla flygplan som handhas av CIA.

128.  Europaparlamentet uppmanar med kraft den irländska regeringen, mot bakgrund av de rön som det tillfälliga utskottet har lagt i dagen, att gå med på att inleda en parlamentarisk utredning om användningen av irländskt territorium för flygningar i CIA:s regi i samband med extraordinära överlämnanden.

Grekland

129.  Europaparlamentet noterar de 64 mellanlandningar som flygplan i CIA:s regi har gjort vid grekiska flygplatser och är mycket bekymrat över syftet med dessa flygningar som var på väg till eller från länder som ingår i systemet för extraordinära överlämnanden och överföringen av internerade personer. Parlamentet beklagar djupt mellanlandningarna vid grekiska flygplatser av de flygplan som vid andra tillfällen bevisligen använts av CIA för att verkställa de extraordinära överlämnandena av Bisher Al Rawi, Jamil El Banna, Abou Elkassim Britel, Khaled El Masri, Binyam Mohammed och Maher Arar och utvisningen av Ahmed Agiza och Mohammed Al Zary.

Cypern

130.  Europaparlamentet noterar de 57 mellanlandningar som flygplan i CIA:s regi har gjort vid cypriotiska flygplatser och är mycket bekymrat över syftet med dessa flygningar som var på väg till eller från länder som ingår i systemet för extraordinära överlämnanden och överföringen av internerade personer. Parlamentet beklagar djupt mellanlandningarna vid cypriotiska flygplatser av de flygplan som vid andra tillfällen bevisligen använts av CIA för att verkställa de extraordinära överlämnandena av Bisher Al Rawi, Jamil El Banna, Abou Elkassim Britel, Khaled El Masri, Binyam Mohammed och Abu Omar och utvisningen av Ahmed Agiza och Mohammed Al Zary.

Danmark

131.  Europaparlamentet välkomnar de danska myndigheternas samarbetsvillighet men beklagar att ingen företrädare för regeringen ansåg det lämpligt att träffa det tillfälliga utskottet.

Belgien

132.  Europaparlamentet uppmanar den belgiska regeringen att redovisa resultaten från samtliga undersökningar som genomförts.

133.  Europaparlamentet har tagit del av uttalandena från den belgiska senatens ordförande Anne-Marie Lizin som beklagar de belgiska underrättelsetjänsternas och de belgiska myndigheternas bristande vilja att samarbeta i början av undersökningen. Parlamentet hänvisar till slutsatserna i den belgiska senatens rapport, där det framgår att Belgien är angeläget om att komma tillrätta med de problem som uppstått.

Turkiet

134.  Europaparlamentet uttrycker sin allvarliga oro över de turkiska myndigheternas underlåtenhet att erbjuda diplomatiskt skydd åt den turkiske medborgaren Murat Kurnaz och över det faktum att de inte vidtagit några som helst åtgärder för få honom frisläppt ur fängelset i Guantanamo.

135.  Europaparlamentet beklagar att samma myndigheter tvärtom utnyttjande det olagliga fängslandet av Murat Kurnaz för att förhöra honom i Guantanamo.

136.  Europaparlamentet beklagar djupt de turkiska myndigheternas tystnad i fråga om användningen av landets territorium för en mellanlandning av ett flygplan som förde sex personer av algeriskt ursprung, medborgare eller bosatta i Bosnien och Hercegovina där de olagligen arresterades, till Guantanamo.

Före detta jugoslaviska Republiken Makedonien

137.  Europaparlamentet understryker att en delegation från det tillfälliga utskottet mottogs av republikens president, medlemmar i landets regering och ett flertal tjänstemän i april 2006. Parlamentet tackar dessa personer för det välkomnande som delegationen fick. Parlamentet noterar dock en underlåtenhet från de makedonska myndigheternas sida att noggrant utreda omständigheterna i fallet Khaled El Masri.

138.  Europaparlamentet fördömer det extraordinära överlämnandet av den tyske medborgaren Khaled El Masri som kidnappades vid en gränsövergång vid Tabanovce i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien den 31 december 2003 och hölls fängslad olagligen i Skopje mellan den 31 december 2003 och den 23 januari 2004, varpå han fördes till Afghanistan den 23–24 januari 2004. Där hölls han fängslad tills maj 2004, under vilken tid han utsattes för förnedrande och omänsklig behandling.

139.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet och den höge representanten för GUSP att skapa full klarhet kring det faktum att EU:s polisuppdrag Proxima införlivades i f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens inrikesministerium och var involverat i arbetet vid f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens säkerhets- och kontraspionagetjänsts (DBK) vid den tidpunkt då Khaled El Masri överlämnades till CIA. Parlamentet vill veta om det stämmer att rådet förhörde EU-personal som deltog i Proxima för att bedöma hur mycket information de hade tillgång till i fallet Khaled El Masri. Parlamentet ber rådet att överlämna en full redogörelse för denna utredning.

140.  Europaparlamentet ställer sig helt bakom de preliminära slutsatser som allmänne åklagaren i München, Martin Hoffman, har presenterat och som visar att det inte finns något i bevisningen som motsäger Khaled El Masris beskrivning av händelseförloppet.

141.  Europaparlamentet beklagar djupt det faktum att de makedonska myndigheterna inte har agerat i enlighet med de rekommendationer som det tillfälliga utskottet lade fram i sitt interimsbetänkande av den 6 juli 2006.

142.  Europaparlamentet påpekar återigen att de makedonska myndigheterna förväntas genomföra en undersökning i ärendet. Parlamentet uppmanar landets nyvalda parlament att så snart som möjligt tillsätta en undersökningskommitté med uppdrag att granska fallet Khaled El Masri och samarbeta helt och fullt med den undersökning som det tyska parlamentet är i färd med att genomföra.

Bosnien och Hercegovina

143.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att Bosnien och Hercegovinas regering är den enda i Europa som inte förnekar sin inblandning i det extraordinära överlämnandet av fyra av sina egna medborgare och av två andra personer bosatta i landet, samtliga av algeriskt ursprung, samt betonar att regeringen i Bosnien och Hercegovina är den enda i Europa som har tagit formellt ansvar för sina illegala handlingar. Parlamentet beklagar dock att de åtgärder som Bosnien och Hercegovinas regering har vidtagit ännu inte har resulterat i att de sex män som hålls fängslade i Guantanamo har frisläppts.

144.  Europaparlamentet fördömer det extraordinära överlämnandet av dessa sex män vilka kidnappades i Sarajevo den 17 januari 2002, överlämnades till amerikanska soldater för att sedan flygas till Guantanamo där de fortfarande hålls fängslade utan rättegång eller rättsliga garantier.

145.  Europaparlamentet noterar de vittnesmål inför det tillfälliga utskottet som lämnats av Wolfgang Petritsch, tidigare det internationella samfundets höge representant för Bosnien och Hercegovina, och Michèle Picard, f.d. ordförande för byrån för mänskliga rättigheter (Human Rights Chamber) i Bosnien och Hercegovina. Av dessa vittnesmål framgår det att representanter för det internationella samfundet i Bosnien och Hercegovina förvarnades i god tid om det förestående överlämnandet av de sex männen till amerikansk militärpersonal. Parlamentet fördömer därför medlemsstaternas regeringar för deras underlåtenhet att agera.

146.  Europaparlamentet beklagar det faktum att det internationella samfundet, genom sina representanter i Bosnien och Hercegovina, blundade för underlåtenheten att genomföra den bosniska högsta domstolens och människorättsbyråns beslut att de sex männen skulle släppas ur häkte inte efterlevdes.

147.  Europaparlamentet påpekar att enligt uppgifter som de sex männens advokater lämnat till det tillfälliga utskottet skall de bosniska myndigheterna ha varit utsatta för mycket starka påtryckningar från den amerikanska regeringen som hotade att stänga sin ambassad, kalla hem all personal och avbryta alla diplomatiska förbindelser med Bosnien och Hercegovina såvida inte landets regering omedelbart arresterade de sex männen för delaktighet i terrorism.

148.  Europaparlamentet konstaterar att Wolfgang Petritsch har bekräftat att Förenta staterna utövade starka påtryckningar på myndigheterna i Bosnien och Hercegovina och det internationella samfundet för att de inte skulle intervenera i överlämnandena, och att särskilt befälhavaren för den internationella, Nato-ledda stabiliseringsstyrkan avvisade varje försök att ifrågasätta hans verksamhet med hänvisning till att han agerade i egenskap av en amerikansk militärofficer.

Övriga europeiska länder

149.  Europaparlamentet noterar de mellanlandningar som flygplan i CIA:s regi har gjort vid andra europeiska länders flygplatser, och uttrycker sin allvarliga oro över syftet med dessa flygningar på väg till eller från länder med kopplingar till programmet med extraordinära överlämnanden och överföringen av internerade personer. Parlamentet uppmuntrar myndigheterna i de berörda länderna att inleda undersökningar i denna fråga på lämpligt sätt.

Hemliga interneringsanläggningar

150.  Europaparlamentet välkomnar det undersökande arbete som Human Rights Watch, Washington Post och American Broadcasting Company (ABC News) utfört gällande existensen av hemliga interneringsanläggningar i Europa.

151.  Europaparlamentet erinrar om att vissa journalister vid Washington Post och ABC News bekräftade för det tillfälliga utskottet att de utsattes för påtryckningar att inte nämna de länder i östra Europa – Polen och Rumänien – där det enligt uppgift skall ha funnits hemliga interneringsanläggningar.

152.  Europaparlamentet understryker att termen "hemlig interneringsanläggning" avser inte bara fängelser utan alla platser där någon hålls i isolerad fångenskap, såsom en lägenhet, en polisstation eller, som i Skopje i fallet Khaled El Masri, ett hotellrum.

153.  Europaparlamentet oroas djupt av möjligheten att amerikanska militärbaser i Europa i vissa fall kan ha använts som tillfälliga hemliga interneringsanläggningar.

154.  Europaparlamentet kräver att bilaterala överenskommelser, avtal om styrkornas status och avtal om militärbaser (mellan medlemsstater och tredjeländer) genomförs på ett lämpligt sätt, så att tillsynen över respekten för de mänskliga rättigheterna säkras, och att dessa avtal – i tillämpliga fall och i detta syfte – blir föremål för översyn och omförhandling. Parlamentet understryker att enligt Venedigkommissionen måste den rättsliga ramen för utländska militärbaser på territorium som tillhör någon av Europarådets medlemsstater ge värdlandet fritt utrymme att vidta sådana åtgärder som krävs för att uppfylla dess skyldigheter i fråga om de mänskliga rättigheterna.

155.  Europaparlamentet påpekar i detta sammanhang de beskyllningar som gjorts beträffande den amerikanska arméflygbasen Coleman Barracks nära Mannheim, Tyskland, och uppmanar såväl det tyska rättsväsendet som den parlamentariska undersökningskommittén i Bundestag att utreda detta fall ytterligare.

156.  Europaparlamentet beklagar att de europeiska värdländernas möjligtvis inte utövat tillräcklig kontroll över de amerikanska baserna. Parlamentet erinrar dock om att EKMR ålägger alla länder som är parter i konventionen en skyldighet att hävda sin jurisdiktion över hela det nationella territoriet, inbegripet utländska militära baser.

157.  Europaparlamentet erinrar om att EKMR stadgar att varje internering skall ske enligt lag och föregås av ett rättsligt förfarande i överensstämmelse med nationell eller internationell rätt.

158.  Europaparlamentet erinrar om att utfärdandet eller genomförandet av ett beslut om hemlig och illegal internering, varigenom man direkt eller indirekt ser till att människor "försvinner", utgör i sig ett allvarligt brott mot de mänskliga rättigheterna och att ett europeiskt lands aktiva eller passiva medverkan i detta medför att landet skall hållas ansvarigt enligt EKMR.

Rumänien

159.  Europaparlamentet gläds åt den gästfrihet och det goda samarbete som de rumänska myndigheterna visat det tillfälliga utskottet, bland annat genom de möten som företogs med medlemmar i landets regering. Parlamentet gläds även åt den rumänska senatens beslut att tillsätta en tillfällig undersökningskommitté.

160.  Europaparlamentet noterar dock de behöriga rumänska myndigheternas motvillighet att grundligt undersöka frågan om huruvida det finns eller har funnits hemliga interneringsanläggningar i landet.

161.  Europaparlamentet beklagar att den rapport som den rumänska undersökningskommittén har sammanställt är sekretessbelagd till alla delar utom dess slutsatser, i kapitel 7, där man kategoriskt avvisar varje möjlighet att hemliga interneringsanläggningar kunde etableras på rumänsk mark. Parlamentet beklagar att den rumänska undersökningskommittén inte har hört vittnesmål från journalister, icke-statliga organisationer eller flygplanspersonal, och att den ännu inte har överlämnat sin rapport till det tillfälliga utskottet, trots sitt åtagande att göra detta. Med hänsyn tagen till dessa omständigheter beklagar parlamentet att de slutsatser som presenteras i den rumänska undersökningskommitténs rapport tycks förhastade och ytliga. Parlamentet noterar dock att kommittén, genom sin ordförande, har meddelat det tillfälliga utskottet att dessa slutsatser är att betrakta som preliminära.

162.  Europaparlamentet beklagar den bristande kontrollen över det flygplan av märket Gulfstream, registreringsnummer N478GS, som råkade ut för en olycka vid landningen på Bukarests flygplats den 6 december 2004. Parlamentet erinrar om att flygplanet startade från Bagram-flygbasen i Afghanistan och att dess sju passagerare försvann efter olyckan. Parlamentet är dock tacksamt för den samarbetsvillighet som de rumänska myndigheterna visat genom att överlämna olycksrapporten till det tillfälliga utskottet.

163.  Europaparlamentet oroas djupt av det faktum att de rumänska myndigheterna inte inledde någon officiell undersökning i fråga om den passagerare ombord på Gulfstreamplanet med registreringsnummer N478GS som vid kontroll visade sig bära på en pistol av typ Berretta 9 mm Parabellum samt ammunition till denna.

164.  Europaparlamentet noterar de 21 mellanlandningar som flygplan i CIA:s regi har gjort vid rumänska flygplatser och är mycket bekymrat över syftet med de flygningar som var på väg till eller från länder som ingår i systemet för extraordinära överlämnanden och överföringen av internerade personer. Parlamentet beklagar djupt mellanlandningarna vid rumänska flygplatser av de flygplan som vid andra tillfällen bevisligen använts av CIA för att verkställa de extraordinära överlämnandena av BisherAl Rawi, Jamil El Banna, Abou Elkassim Britel, Khaled El Masri, Binyam Mohammed och Abu Omar och utvisningen av Ahmed Agiza och Mohammed Al Zary. Parlamentet oroas särskilt av det faktum att två av dessa flygningar gick till eller från Guantanamo, och uppmanar med kraft de rumänska myndigheterna att undersöka dessa flygningar ytterligare.

165.  Europaparlamentet är bekymrat över det tvivel som uppstått i fråga om de rumänska myndigheternas kontroll över Förenta staternas verksamhet vid flygbasen Mihail Kogalniceanu.

166.  Europaparlamentet kan, utifrån den redogörelse som rumänska myndigheter har lämnat till det tillfälliga utskottets delegation till Rumänien, inte utesluta möjligheten att amerikanska säkerhetstjänster har bedrivit hemlig verksamhet i Rumänien, och konstaterar att inga slutgiltiga bevis har framkommit som vederlägger något av de påståenden som gjorts om att en hemlig interneringsanläggning har funnits på rumänsk mark.

Polen

167.  Europaparlamentet beklagar djupt den polska regeringens flagranta motvilja mot att samarbeta med det tillfälliga utskottet som den har visat inte minst genom att ta emot dess delegation på en otillbörligt låg nivå. Parlamentet beklagar särskilt att samtliga inbjudna polska regeringsmedlemmar och parlamentsledamöter avböjde att träffa det tillfälliga utskottet.

168.  Europaparlamentet anser att denna attityd speglar den polska regeringens generellt avvisande hållning gentemot det tillfälliga utskottet och dess målsättning att undersöka alla anklagelser och fastställa fakta.

169.  Europaparlamentet beklagar att ingen särskild undersökningskommitté har tillsatts och att det polska parlamentet inte har genomfört en oberoende undersökning.

170.  Europaparlamentet erinrar om att det polska parlamentets underrättelsetjänstkommitté hade ett privat möte den 21 december 2005 med den samordnande ministern för landets säkerhetstjänster och med cheferna för de två underrättelsetjänsterna. Parlamentet understryker att mötet anordnades i hemlighet och i all hast, omfattade varken någon utfrågning eller inhämtning av vittnesmål och var inte föremål för översyn. Parlamentet slår med kraft fast att en sådan undersökning inte kan betraktas som oberoende, och beklagar att utöver en enkel slutförklaring har kommittén inte offentliggjort några som helst handlingar.

171.  Europaparlamentet noterar de 11 mellanlandningar som flygplan i CIA:s regi har gjort vid polska flygplatser och är mycket bekymrat över syftet med de flygningar som var på väg till eller från länder som ingår i systemet för extraordinära överlämnanden och överföringen av internerade personer. Parlamentet beklagar djupt mellanlandningarna vid polska flygplatser av de flygplan som vid andra tillfällen bevisligen använts av CIA för att verkställa de extraordinära överlämnandena av Bisher Al Rawi, Jamil El Banna, Abou Elkassim Britel, Khaled El Masri och Binyam Mohammed och utvisningen av Ahmed Agiza och Mohammed Al Zary.

172.  Europaparlamentet beklagar den förvirring som uppstod efter de utfrågningar som det tillfälliga utskottets delegation höll i Polen, och att motsägelsefulla uppgifter lades fram om flygplanerna för dessa CIA-flygningar. Först hette det att dessa flygplaner inte hade sparats, sedan att de antagligen hade arkiverats vid flygplatsen, och slutligen att den polska regeringen hade översänt dem till Europarådet. Parlamentet bekräftar att ledningen för Szymany-flygplatsen i november 2006 gav det tillfälliga utskottet tillgång till viss information om de aktuella flygplanerna.

173.  Europaparlamentet tackar den tidigare chefen för Szymany-flygplatsen för dennes värdefulla vittnesmål inför det tillfälliga utskottet. Parlamentet konstaterar att under 2006, omedelbart efter det att detta vittnesmål offentliggjordes, utfrågades personen i fråga som ett led i en senkommen utredning om CIA-flygningarna.

174.  Europaparlamentet konstaterar att enligt uppgifter från olika källor skall ett antal personer som antas besitta information av stort värde, och som hållits i hemligt förvar i Afghanistan sedan 2003, ha förts ut ur landet i september och oktober samma år. Parlamentet understryker med oro att ett flygplan av typ Boeing 737, med registreringsnummer N313P och som CIA med säkerhet redan använt för överlämnanden, mellanlandade vid Szymany-flygplatsen den 22 september 2003 under en flygning från Kabul till Guantanamo.

175.  Europaparlamentet påminner om att vid mellanlandningen vid Szymany-flygplatsen anslöt sig fem passagerare till de sju besättningsmännen ombord och att dessa passagerare inte passerade någon gränskontroll.

176.  Europaparlamentet tar del av de redogörelser som personal vid Szymany-flygplatsen – i synnerhet dess tidigare chef – har lämnat. Av dessa framkommer följande:

177.  Europaparlamentet konstaterar att kort därefter – och i överensstämmelse med president George W. Bushs uttalanden av den 6 september 2006 – offentliggjordes en lista över fjorton internerade personer som hade överförts till Guantanamo från en hemlig interneringsanläggning. Parlamentet konstaterar att sju av dessa fjorton interner figurerade i en rapport som ABC News hade publicerat den 5 december 2005, nio månader tidigare, i vilken tolv misstänkta al-Qaida medlemmar som hölls fängslade i Polen namngavs. Rapporten plockades bort från ABC:s webbplats strax efter att den offentliggjorts.

178.  Europaparlamentet uppmuntrar det polska parlamentet att tillsätta en ordentlig undersökningskommitté som är oberoende av regeringen och i stånd att granska dessa frågor på ett seriöst och inträngande sätt.

179.  Europaparlamentet beklagar att icke-statliga polska människorättsorganisationer liksom polska undersökande journalister har bemötts av regeringens ovilja att samarbeta och vägran att lämna ut information.

180.  Europaparlamentet tar del av de uttalanden som de högsta representanterna för de polska myndigheterna har gjort om att inga hemliga interneringsanläggningar har funnits i Polen. Parlamentet anser i ljuset av dessa indicier att det varken går att bekräfta eller förneka att hemliga interneringsanläggningar har funnits i Polen.

181.  Europaparlamentet noterar med oro att det av det officiella svaret av den 10 mars 2006 från understatssekreterare Witold Waszykowski till Europarådets generalsekreterare Terry Davis framgår att hemliga samarbetsavtal har ingåtts direkt mellan de två ländernas underrättelsetjänster, som innebär att utländska underrättelsetjänsters handlingar utesluts från de polska rättsorganens behörighetsområde.

Kosovo (i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1244 (1999))

182.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över det faktum att Europarådets kommitté till förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (CPT) endast fick tillgång till de interneringsanläggningar som Nato driver i Kosovo så sent som i juli 2006.

183.  Europaparlamentet beklagar Natos vägran att med bevisning möta de påståenden som gjorts om att misstänkta terrorister olagligen internerats i ett fängelse som den Nato-ledda fredsstyrkan i Kosovo (KFOR) driver i Camp Bondsteel och som tills helt nyligen har varit den enda interneringsanläggningen i Europa som inspektörer från CPT inte haft obegränsad tillgång till.

184.  Europaparlamentet pekar i detta sammanhang på det vittnesmål som den tidigare ombudsmannen för Kosovo, Marek Antoni Nowicki, avgivit inför det tillfälliga utskottet, i vilket han bekräftade att från och med juli 1999 hände det ofta att personer hölls fängslade i Camp Bondsteel enbart på grundval av KFOR-chefens godtycke och utan vare sig något föregående rättsligt beslut eller annan form för extern kontroll. Parlamentet erinrar om att mellan 2000 och 2001 fängslades även ett antal personer som följd av administrativa beslut av FN:s generalsekreterares särskilde representant, samt att enligt tillgängliga officiella uppgifter hölls 23 personer under kort tid fängslade i Camp Bondsteel på beslut av KFOR-chefen i samband med pågående våldsamheter i Kosovo under våren 2004.

Annan relevant information som sammanställts av det tillfälliga utskottet

185.  Europaparlamentet påpekar att det tillfälliga utskottet har fått tillgång till uppgifter – inbegripet i Murat Kurnaz vittnesmål – om att personer som hålls internerade i Guantanamo förhörts av myndighetsagenter från olika medlemsstater. Parlamentet understryker att dessa förhör syftade till att inhämta upplysningar från personer som fängslats olagligen, i uppenbar motsättning till de offentliga fördömanden av Guantanamolägret som såväl EU som medlemsstaterna själva gjort vid ett flertal tillfällen.

186.  Europaparlamentet uppmuntrar de berörda medlemsstaterna att utreda dessa omständigheter på lämpligt vis.

Rekommendationer
Politiska rekommendationer

187.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att de europeiska länder som på regeringsnivå, parlamentsnivå och/eller rättslig nivå har inlett undersökningar och utredningar kring frågor som faller inom det tillfälliga utskottets behörighetsområde bör genomföra sitt arbete så snabbt som möjligt och offentliggöra resultaten av dessa undersökningar.

188.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de europeiska länder som är föremål för allvarliga anklagelser om aktiv eller passiv medverkan i extraordinära överlämnanden och som inte inlett undersökningar på regeringsnivå, parlamentsnivå och/eller rättslig nivå att snarast inleda sådana förfaranden. Parlamentet erinrar om att enligt rättspraxis vid Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har medlemsstaterna en positiv skyldighet att undersöka påståenden om och vidta åtgärder mot kränkningar av mänskliga rättigheter som utgör brott mot EKMR.

189.  Europaparlamentet anser att fånglägret i Guantanamo bör stängas och att alla europeiska länder omedelbart bör agera för att de personer som olagligen hållits fängslade av Förenta staterna skall få återvända till sina hemländer eller till de länder som de är bosatta i.

190.  Europaparlamentet anser att alla länder som ännu inte gjort det bör inleda oberoende undersökningar av alla mellanlandningar som gjorts av civila flygplan i CIA:s regi sedan åtminstone 2001, inbegripet av de fall som redan undersökts av det tillfälliga utskottet.

191.  Europaparlamentet förväntar sig att det hålls fullt underrättat om hur samtliga ovan nämnda förfaranden fortskrider.

192.  Europaparlamentet uppmanar Europas länder att kompensera sina oskyldiga offer för extraordinära överlämnanden och att säkerställa att de snabbt och effektivt får tillgång till kompensation, inbegripet tillgång till rehabiliteringsprogram, garantier att detta inte kommer att upprepas samt rimlig ekonomisk ersättning.

193.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utifrån ett människorättsperspektiv genomföra en utvärdering av all antiterroristlagstiftning i medlemsstaterna liksom av de formella och informella arrangemang som ingåtts mellan medlemsstater och underrättelsetjänster i tredjeland, att se över lagstiftning som enligt internationella eller europeiska människorättsorgan kan leda till brott mot de mänskliga rättigheterna samt att framlägga förslag om åtgärder för att förhindra att omständigheter av det slag som det tillfälliga utskottet har haft att anledning att undersöka inte upprepas.

194.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att se över de undantag som följer av begreppet "statshemlighet", genom att begränsa och definiera dem i snäv mening, även inom ramen för den nära förestående översynen av förordning (EG) nr 1049/2001(9), liksom att EU-institutionerna antar gemensamma principer med avseende på hanteringen av sekretessbelagda uppgifter. Syftet med detta är att förhindra sådana missförhållanden och oegentligheter som i allt mindre grad finner acceptans i moderna, demokratiska stater och som står i motsättning till givna skyldigheter i fråga om de mänskliga rättigheterna. Parlamentet anser det nödvändigt att specifika mekanismer fastställs som kan ge parlament och domare tillgång till hemliga uppgifter och som gör det möjligt att offentliggöra sådana uppgifter efter en viss tid.

195.  Europaparlamentet noterar att ett en högnivåarbetsgrupp har inrättats i vilken ingår representanter för kommissionen, rådet, det amerikanska justitiedepartementet och departementet för inrikes säkerhet ("Homeland Security"). Denna grupp bildar en politisk ram för den dialog som EU och Förenta staterna för om säkerhetsfrågor, inklusive de skillnader som finns i synen på terrorismen och de farhågor som har varit föremål för det tillfälliga utskottets arbete. Parlamentet anser det nödvändigt att Europaparlamentet och Förenta staternas kongress involveras i högnivåarbetsgruppens arbete, samt att dess dagordning, mötesprotokoll och beslut, liksom de handlingar som granskas av den, offentliggörs så att den demokratiska legitimiteten och insynen kan säkras och stärkas.

196.  Europaparlamentet uppmuntrar Europas länder som deltar i militära uppdrag i tredjeländer att vidta följande åtgärder:

Rättsliga rekommendationer

197.  Europaparlamentet anser att parlamentets tillfälliga undersökningskommittéer bör ges utökade befogenheter och att det interinstitutionella beslutet om närmare föreskrifter för utövandet av parlamentets undersökningsrätt bör ändras i enlighet därmed.

198.  Europaparlamentet anser att det på lämpligt sätt bör involveras i gemenskapens eller unionens beslut om åtgärder av betydelse för de medborgerliga rättigheterna och friheterna.

199.  Europaparlamentet anser att ett lämpligt och strukturerat system bör införas för samarbete mellan parlamentet och behöriga organ vid FN och Europarådet i samband med frågor som rör EU:s interna säkerhet.

200.  Europaparlamentet efterlyser närmare samarbete med nationella parlament i syfte att dela all allmänt tillgänglig information som rör kampen mot den internationella terrorismen.

201.  Europaparlamentet understryker vikten av att finna en gemensam definition på "terrorism", och efterlyser verkningsfulla rättsliga verktyg för att bekämpa terrorism inom ramen för internationell rätt. Det är parlamentets uppfattning att Förenta nationerna är den organisation som är mest lämpad att definiera detta begrepp.

Säkerhetstjänster

202.  Europaparlamentet ställer sig helt bakom de slutsatser som Europarådets generalsekreterare Terry Davis drar om den brist på tillsyn och rättsliga kontrollmekanismer som kännetecknar underrättelsetjänsternas verksamhet, såsom framgår i dokumentet "Follow-up to the Secretary General's reports under Article 52 ECHR", och förväntar sig att vederbörlig hänsyn ges åt hans rekommendationer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att deras säkerhets- och underrättelsetjänster underställs adekvat och effektiv parlamentarisk kontroll (genom att upprätta tillsynskommittéer med vederbörlig tillgång till handlingar och budgetuppgifter) samt att deras säkerhets- och underrättelsetjänster, liksom de formella och informella nätverk som dessa ingår i, underställs rättslig kontroll.

203.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att stärka konferensen av tillsynskommittéer för medlemsstaternas underrättelseverksamhet och att parlamentet bör involveras helt och fullt i denna.

204.  Europaparlamentet anser att alla europeiska länder bör införa egen, specifik lagstiftning för att reglera och övervaka hur säkerhetstjänster från tredjeland får agera inom det egna territoriet, för att se till att även övervakningen och kontrollen av deras verksamhet förbättras, och för att bestraffa olagliga handlingar eller verksamhet, särskilt när det gäller kränkningar av mänskliga rättigheter.

205.  Europaparlamentet anser det i högsta grad önskvärt att medlemsstaterna utvecklar samarbetet mellan sina respektive säkerhetstjänster, antingen multilateralt, företrädesvis inom EU:s ram, eller bilateralt, under förutsättning att detta sker inom en rättslig ram som säkerställer full demokratisk, parlamentarisk och rättslig kontroll och att de mänskliga rättigheterna alltid skyddas och respekteras.

206.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet och medlemsstaterna att ge prioritet åt att inrätta ett system för demokratisk övervakning och kontroll av den gemensamma och samordnade underrättelseverksamhet som sker på EU-nivå. Parlamentet föreslår att det själv bör spela en viktig roll i detta övervaknings- och kontrollsystem.

Luftfart

207.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att se till att artikel 3 i Chicagokonventionen, som undantar statliga flygplan från konventionens tillämpningsområde, tillämpas på vederbörligt sätt, vilket innebär att militär- och/eller polisflyg endast får flyga över eller mellanlanda på ett annat lands territorium efter att ha inhämtat tillstånd. Vidare uppmanar parlamentet medlemsstaterna att, i överensstämmelse med konventionen, införa antingen förbud mot eller en inspektionsordning för alla flygplan i CIA:s regi som har eller misstänks ha använts i samband med extraordinära överlämnanden.

208.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att se till att tillstånd för överflygningar av militär- och/eller polisflyg endast ges på villkor att respekten för de mänskliga rättigheterna garanteras och övervakas.

209.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att Tokyokonventionen om brott och vissa andra handlingar som begåtts ombord på luftfartyg tillämpas effektivt, både på EU-nivå och på nationell nivå, så att det tillämpliga domstolssystemet utnyttjas för att se till att varje skyldighet enligt den multilaterala internationella överenskommelsen – och särskilt skyldigheten att värna om de mänskliga rättigheterna – uppfylls. I lämpliga fall bör även inspektioner genomföras ombord.

210.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta lämpliga förslag till lagstiftning om säkerhet på transportområdet, i överensstämmelse med artikel 71 i EG-fördraget, varvid den bör beakta rekommendationerna i denna resolution.

211.  Europaparlamentet erinrar om gemenskapens behörighet på transportområdet, särskilt vad gäller säkerhetsfrågor, och uppmanar kommissionen, mot denna bakgrund, att omgående vidta åtgärder för att se till att de rekommendationer följs som Europarådets generalsekreterare och parlamentet har lämnat.

212.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att anta bestämmelser om användning, kontroll och förvaltning av det europeiska luftrummet, om användning av flygplatser i EU och om övervakning av icke-kommersiell luftfart.

Internationella konventioner och avtal

213.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de medlemsstater som ännu inte gjort det att snarast möjligt ratificera 2003 års ömsesidiga utlämningsavtal mellan Förenta staterna och EU. De bör samtidigt vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att artikel 12 i avtalet tolkas på fel sätt, och därigenom se till att det endast omfattar formella utlämningsförfaranden och inte används för att legitimera extraordinära överlämnanden.

214.  Europaparlamentet uppmanar Europas länder att ratificera och genomföra den internationella konvention för skydd av alla personer mot påtvingat försvinnande som FN:s generalförsamling antog den 20 december 2006 och uppmanar med kraft EU-medlemsstaterna att utan dröjsmål underteckna denna konvention.

215.  Europaparlamentet anser att om FN:s konvention mot tortyr skall tolkas och tillämpas på ett korrekt sätt bör alla europeiska länder se till att den definition av tortyr som gäller i det egna landet överensstämmer med artikel 1 i konventionen, och, vidare, att de skyldigheter som följer av förbudet mot tortyr även uppfylls i fråga andra former av grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning enligt artikel 16 i konventionen. Parlamentet anser att alla medlemsstater bör se till att artikel 3 i konventionen upprätthålls, framförallt av den egna säkerhetstjänsten.

216.  Europaparlamentet anser att eftersom EKMR erbjuder ett starkare skydd mot avvisning än vad konventionen mot tortyr gör bör Europas länder under alla omständigheter se till att upprätthålla det skydd som erhålls genom EKMR. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om att EG-domstolen också erkänner principen om icke-avvisning.

217.  Europaparlamentet uppmanar samtliga europeiska länder att underteckna och ratificera det frivilliga protokollet till FN:s konvention mot tortyr samt inrätta oberoende, nationella mekanismer för övervakning av interneringsställen. Parlamentet understryker behovet att se till att de förfaranden som olika internationella konventioner om mänskliga rättigheter föreskriver är kompatibla.

218.  Europaparlamentet anser att Europarådets kommitté till förhindrande av tortyr omgående och utan hinder bör ges tillgång till alla platser där personer interneras i Europa, inbegripet utländska militärbaser, och att den får tillgång till alla relevanta uppgifter om dessa interneringar. I detta syfte bör alla bilaterala avtal som begränsar kommitténs rätt till tillgång ses över.

219.  Europaparlamentet uppmanar med kraft samtliga europeiska länder att respektera Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen.

220.  Europaparlamentet anser att EU bör uppmuntra alla tredjeländer att ansluta sig till det frivilliga protokollet till FN:s konvention mot tortyr och till FN:s konvention om påtvingade försvinnanden.

221.  Europaparlamentet uppmanar Europas länder att utarbeta tydliga regler för hur statsimmuniteten kan upphävas då mänskliga rättigheter kränkts genom olagligt agerande.

Administrativa rekommendationer (på EU-nivå)

222.  Europaparlamentet anser att alla interna tjänster inom rådet (såsom enheten för politisk planering och den gemensamma lägescentralen) och kommissionen (enheten för krishantering och konfliktförebyggande vid generaldirektoratet för yttre förbindelser samt berörda enheter vid generaldirektoratet för rättvisa, frihet och säkerhet) bör stärkas som led i genomförandet av EU:s säkerhetsstrategi och strategin för att bekämpa terrorism, att deras samarbete internt och med medlemsstaterna bör regleras på ett tydligt sätt och att vederbörligt dataskydd bör upprätthålls. Parlamentet anser att det bör involveras helt och fullt på detta område genom att det ges ett tillsynsansvar liknande det som tillkommer nationella parlamentariska tillsynskommittéer, samt att även EG-domstolen bör ges behörighet på detta område. Parlamentet understryker att EU:s befogenheter när det gäller terrorismbekämpning bör stärkas avsevärt.

EU:s förbindelser med tredjeland

223.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att i sina kontakter med tredjeland understryka att den rättsliga ram som bör styra den internationella kampen mot terrorismen är straffrätten och den internationella rätten avseende mänskliga rättigheter.

224.  Europaparlamentet understryker att det krävs en politisk dialog om säkerhetsfrågor med Förenta staterna, liksom med EU:s övriga strategiska partner, om terrorismen skall bekämpas på effektivt sätt och med lagliga medel.

225.  Europaparlamentet uppmanar EU att hålla i minnet vikten av att med kraft hävda "demokratiklausulen" i alla förbindelser med tredjeland, och särskilt med de länder med vilka det har ingått avtal. Parlamentet uppmanar Egypten, Jordanien, Syrien och Marocko att tydligt redogöra för sina respektive roller i programmet med extraordinära överlämnanden.

226.  Europaparlamentet är övertygat om nödvändigheten att inom FN:s ram främja användningen av uppförandekoder för alla säkerhets- och militärtjänster. Dessa koder bör i likhet med OSSE:s uppförandekod från 1994 om politiska och militära säkerhetsaspekter baseras på respekten för mänskliga rättigheter, humanitär rätt och demokratisk politisk kontroll.

Slutsatser

227.  Europaparlamentet understryker att den begränsade tid som det tillfälliga utskottet hade till sitt förfogande och den sekretess som omgav den verksamhet som skulle undersökas gjorde att det inte hade möjlighet att i detalj granska alla de fall av övergrepp och kränkningar som det hade anledning att befatta sig med. De slutsatser som presenteras här skall därför inte ses som uttömmande.

228.  Europaparlamentet erinrar om de principer och värden på vilka unionen är grundad, i enlighet med vad som slås fast i artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen, och uppmanar EU:s institutioner uppfylla sina skyldigheter enligt såväl artikel 7 i EU-fördraget som de övriga relevanta bestämmelserna i fördragen, och att vidta lämpliga åtgärder i ljuset av de omständigheter som har framkommit genom det tillfälliga utskottets undersökning liksom andra omständigheter som kan komma i dagen i framtiden. Parlamentet förväntar sig att rådet utövar påtryckningar mot de berörda regeringarna för att de skall hålla rådet och kommissionen helt och fullt underrättade i denna fråga och, vid behov, snarast kallar till utfrågningar och tillsätter en oberoende undersökningskommitté.

229.  Europaparlamentet anser att den princip om lojalt samarbete som stadfästs i fördragen – som ålägger såväl EU:s medlemsstater som institutioner att vidta åtgärder för att se till att unionen uppfyller sina skyldigheter enligt fördragen, exempelvis i fråga om de mänskliga rättigheterna eller som följd av åtgärder som EU-institutionerna har vidtagit, såsom att utröna sanningen om påstådda flygningar och fängelser i CIA:s regi, och för att främja uppfyllandet av EU:s uppgifter och mål – inte har respekterats.

230.  Europaparlamentet erinrar om att i ljuset av Europadomstolens rättspraxis skall staten svara för väsentliga brott mot EKMR:s bestämmelser, och därmed även för åsidosättande av artikel 6 i EU-fördraget, inte bara om dess direkta ansvar kan fastställas utom rimligt tvivel utan även om den har underlåtit att uppfylla sin positiva skyldighet att genomföra en oberoende och opartisk utredning av rimliga påståenden om sådana övergrepp.

231.  Europaparlamentet tar del av rapporter i vederhäftiga medier om att många människor fortfarande är utsatta för extraordinära överlämnanden, olaglig internering och systematisk tortyr, och beaktar den amerikanska regeringens förklaring om sin avsikt att fortsatt använda sig av extraordinära överlämnanden och hemlig internering. Parlamentet anser därför att ett toppmöte bör hållas mellan EU och Förenta staterna i syfte att få slut på dessa omänskliga och olagliga metoder och slå fast att samarbetet i kampen mot terrorismen är förenligt med internationella fördragsenliga skyldigheter om mänskliga rättigheter och förbudet mot tortyr.

232.  Europaparlamentet uppdrar åt sitt utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att fullfölja det politiska arbete som det tillfälliga utskottet har lagt grunden för, vid behov i samarbete med utskottet för utrikesfrågor och särskilt dess underutskott för mänskliga rättigheter, och att följa utvecklingen. Detta omfattar särskilt, om inga lämpliga åtgärder har vidtagits av rådet eller kommissionen, att fastställa huruvida det föreligger en uppenbar risk för åsidosättande av de principer och värden på vilka unionen är grundad, och att lägga fram förslag om sådana resolutioner, på grundval av artiklarna 6 och 7 i EU-fördraget, som kan anses nödvändiga i detta sammanhang

233.  Europaparlamentet uppmanar generalsekreteraren att offentliggöra på Internet och på andra lämpliga sätt, åtminstone i överensstämmelse med förordning (EG) nr 1049/2001, samtliga mottagna, utarbetade och granskade handlingar liksom handlingarna från det tillfälliga utskottets arbete, och uppmanar honom att se till att utvecklingen inom de områden som faller inom det tillfälliga utskottets behörighetsområde bevakas även efter det att utskottet har upplösts.

o
o   o

234.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament och regeringar, kandidatländerna och de associerade länderna samt till Europarådet, Nato, Förenta nationerna, Förenta staternas regering och kongressens två kammare, samt be dessa hålla parlamentet underrättat om utvecklingen inom de områden som faller inom det tillfälliga utskottets verksamhetsområde.

(1) EUT C 286 E, 23.11.2006, s. 509. (2) EUT C 287 E, 24.11.2006, s. 159. (3) Antagna texter, P6_TA(2006)0316. (4) Antagna texter, P6_TA(2006)0525. (5) Antagna texter, P6_TA(2006)0254. (6) EGT C 324, 24.12.1990, s. 201. (7) EGT C 364, 18.12.2000, s. 1. (8) Referensnummer PE 380.593v04-00 respektive PE 380.984v02-00. (9) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, 31.5.2001, s. 43).

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets beslut om makroekonomiskt stöd till Republiken Moldavien (KOM(2006)0579 – C6-0342/2006 – 2006/0184(CNS))

P6_TA(2007)0033 A6-0013/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2006)0579)(1),

–   med beaktande av artikel 308 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0342/2006),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandet från budgetutskottet (A6-0013/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar Ändringsförslag 1 Skäl 9a (nytt) (9a) Transnistrien spelar en viktig roll inom handeln, vilken nyligen har förstärkts genom det ryska importförbudet för viner av moldaviskt ursprung, vilket inte gäller viner från Transnistrien. Ändring 2 Skäl 9b (nytt) (9b) Transnistrien får stora inkomster från handeln i form av tullavgifter och skatter, vilka inte utgör en inkomst i Moldaviens statsbudget. Ändring 3 Skäl 9c (nytt) (9c) EU:s makroekonomiska stöd bör inte endast komplettera program och medel från Bretton Woods-institutionerna, utan även säkerställa att gemenskapens engagemang ger ett mervärde. Ändring 4 Skäl 9d (nytt) (9d) Gemenskapen bör säkerställa att det makroekonomiska stödet är rättsligt och innehållsmässigt förenligt med de olika områdena för externa åtgärder och annan relevant gemenskapspolitik. Sådan överensstämmelse bör säkerställas genom politikens utformning, inklusive samförståndsavtalet och bidragsöverenskommelsen samt genom dess tillämpning. Ändring 5 Skäl 9e (nytt) (9e) Gemenskapen bör se till att EU:s makroekonomiska stöd är av engångskaraktär, att det är tidsmässigt begränsat och kompletterar stödet från Bretton Woods-institutionerna, bilaterala givare och fordringsägarna i Parisklubben, och dessutom är beroende av att vissa klart definierade villkor, inklusive politiska förutsättningar, uppfylls samt att det noggrant övervakas och utvärderas för att förhindra bedrägerier och ekonomiska oegentligheter. Ändring 6 Skäl 9f (nytt) (9f) Ryssland har förklarat att importförbudet för vin från Moldavien infördes eftersom vissa fytosanitära krav inte uppfylldes. Ändring 7 Skäl 9g (nytt) (9g) Gemenskapen bör ge Moldavien ekonomiskt stöd för att förbättra kvalitet och livsmedelssäkerhet inom den vinproducerande sektorn. Ändring 8 Skäl 10 (10)  Budgetmyndighetens befogenheter påverkas inte av att detta stöd i form av bidrag frigörs. (10)  Budgetmyndighetens befogenheter påverkas inte av att detta stöd i form av bidrag frigörs. Detta ekonomiska stöd bör ges efter att man konstaterat att de villkor som skall överenskommas med de moldaviska myndigheterna har uppfyllts tillfredsställande. Villkoren för delutbetalningarna av detta stöd av engångskaraktär, vilka bör fastställas i ett samförståndsavtal och en bidragsöverenskommelse, bör innehålla specifika mål som skall uppnås inom följande områden: förbättrad insyn och stabilitet i de offentliga finanserna, tillämpning av makroekonomiska och budgetmässiga prioriteringar baserade på ett tillfredsställande genomförande av det IMF-stödda ekonomiska programmet inom ramen för mekanismen för fattigdomsminskning och ökad tillväxt och de reformer som ingår i handlingsplanen för den europeiska grannskapspolitiken för EU och Moldavien samt fullständig efterlevnad av internationella standarder för demokratiska och mänskliga rättigheter, inklusive respekt för minoriteter och grundläggande rättsstatsprinciper. Verkliga framsteg på vägen mot ovanstående mål bör utgöra grunden för delutbetalningarna av detta stöd. Ändring 9 Artikel 1, punkt 1 1.  Gemenskapen skall ge Moldavien ett makroekonomiskt stöd i form av ett bidrag på upp till 45 miljoner euro i syfte att stödja Moldaviens betalningsbalans och, på så vis, lindra de ekonomiska påfrestningar genomförandet av regeringens ekonomiska program medför. 1.  Gemenskapen skall ge Moldavien ett makroekonomiskt stöd av engångskaraktär i form av ett bidrag på upp till 45 miljoner euro i syfte att stödja Moldaviens betalningsbalans i samband med en allvarlig försämrig av Moldaviens handelsbalans och bytesbalans och, på så vis, lindra de ekonomiska påfrestningar genomförandet av regeringens ekonomiska program medför. Ändring 10 Artikel 1, punkt 2 2.  Gemenskapens ekonomiska stöd skall förvaltas av kommissionen i nära samråd med Ekonomiska och finansiella kommittén och med beaktande av bestämmelserna i de avtal och överenskommelser som ingåtts mellan IMF och Moldavien. 2.  Gemenskapens ekonomiska stöd skall förvaltas av kommissionen i nära samråd med Ekonomiska och finansiella kommittén och med beaktande av bestämmelserna i de avtal och överenskommelser som ingåtts mellan IMF och Moldavien. Kommissionen skall regelbundet informera Europaparlamentet om vad som händer i Ekonomiska och finansiella kommittén och förse parlamentet med relevanta dokument. Ändring 11 Artikel 1, punkt 3 3.  Gemenskapens ekonomiska stöd skall vara tillgängligt i två år från och med den första dagen efter att detta beslut träder i kraft. Om omständigheterna så kräver kan emellertid kommissionen, efter samråd med Ekonomiska och finansiella kommittén, besluta att förlänga tillgänglighetsperioden med högst ett år. 3.  Gemenskapens ekonomiska stöd skall vara tillgängligt i två år från och med den första dagen efter att detta beslut träder i kraft. Ändring 12 Artikel 2, punkt 1 1.  Kommissionen är bemyndigad att, efter samråd med Ekonomiska och finansiella kommittén, enas med Moldaviens myndigheter om vilken ekonomisk politik och vilka finansiella villkor som skall knytas till stödet och detta skall formuleras i ett samförståndsavtal och en bidragsöverenskommelse. Villkoren skall vara förenliga med de avtal och överenskommelser som avses i artikel 1.2. 1.  Kommissionen är bemyndigad att, efter samråd med Ekonomiska och finansiella kommittén och Europaparlamentet, enas med Moldaviens myndigheter om vilken ekonomisk politik och vilka finansiella villkor som skall knytas till stödet och detta skall formuleras i ett samförståndsavtal och en bidragsöverenskommelse. Villkoren skall vara förenliga med de avtal och överenskommelser som avses i artikel 1.2. Samförståndsavtalet och bidragsöverenskommelsen skall omedelbart översändas till rådet och Europaparlamentet. Dessa villkor skall inkludera specifika mål inom följande områden: förbättrad insyn och stabilitet i de offentliga finanserna, tillämpning av makroekonomiska och budgetmässiga prioriteringar baserade på ett tillfredsställande genomförande det IMF-stödda ekonomiska programmet inom ramen för mekanismen för fattigdomsminskning och ökad tillväxt och de reformer som ingår i handlingsplanen för den europeiska grannskapspolitiken för EU och Moldavien samt fullständig efterlevnad av internationella standarder för demokratiska och mänskliga rättigheter, inklusive respekt för minoriteter och grundläggande rättsstatsprinciper. Verkliga framsteg på vägen mot ovanstående mål skall utgöra grunden för delutbetalningarna av detta stöd. Med syftet att förbättra insyn och ansvarighet skall villkoren för EU:s makroekonomiska stöd offentliggöras. Ändring 13 Artikel 3, punkt 3 3.  Den andra och eventuella ytterligare delutbetalningar skall ske efter ett tillfredsställande genomförande av det IMF-stödda ekonomiska programmet inom ramen för mekanismen för fattigdomsminskning och ökad tillväxt och handlingsplanen för den europeiska grannskapspolitiken för EU och Moldavien, samt andra eventuella åtgärder som överenskommits med kommissionen i enlighet med artikel 2.1, dock tidigast ett kvartal efter den förra delutbetalningen. 3.  Den andra och eventuella ytterligare delutbetalningar skall ske efter ett tillfredsställande genomförande av det IMF-stödda ekonomiska programmet inom ramen för mekanismen för fattigdomsminskning och ökad tillväxt och handlingsplanen för den europeiska grannskapspolitiken för EU och Moldavien, samt andra eventuella åtgärder som överenskommits med kommissionen i enlighet med artikel 2.1, i synnerhet tillfredsställande framsteg på vägen mot de mål som fastställts i det samförståndsavtal som nämns i artikel 2.1, dock tidigast ett kvartal efter den förra delutbetalningen. Ändring 14 Artikel 3, punkt 4 4.  Medlen skall utbetalas till Moldaviens centralbank. Slutmottagare av medlen är Moldaviens finansministerium. 4.  Medlen skall utbetalas till Moldaviens centralbank och bokföras under rubriken "Exceptionellt stöd från Europeiska unionen". Slutmottagare av medlen är Moldaviens finansministerium. Ändring 15 Artikel 4 Detta stöd skall genomföras i enlighet med budgetförordningen för Europeiska gemenskapernas allmänna budget samt dess genomförandebestämmelser. I synnerhet gäller att det samförståndsavtal och den bidragsöverenskommelse som ingås med Moldaviens myndigheter skall innehålla lämpliga åtgärder som Moldavien skall vidta för att förhindra och bekämpa bedrägerier, korruption och andra oegentligheter i samband med detta stöd. De skall också innehålla bestämmelser om kontroller som skall utföras av kommissionen, inklusive Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF), med rätt att utföra inspektioner och kontroller på plats samt om revisionsrättens rätt att utföra revision, där så krävs på platsen. Detta stöd skall genomföras i enlighet med budgetförordningen för Europeiska gemenskapernas allmänna budget samt dess genomförandebestämmelser. I synnerhet gäller att det samförståndsavtal och den bidragsöverenskommelse som ingås med Moldaviens myndigheter skall innehålla specifika åtgärder som Moldavien skall genomföra för att förhindra och bekämpa bedrägerier, korruption och andra oegentligheter som kan förekomma i samband med detta stöd. För att säkerställa bättre insyn i förvaltningen och utbetalningarna av medlen skall de också innehålla bestämmelser om kontroller som skall utföras av kommissionen, inklusive Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF), med rätt att utföra inspektioner och kontroller på plats samt om revisionsrättens rätt att utföra revision, där så krävs på platsen. Ändring 16 Artikel 5 5.  Kommissionen skall minst en gång om året senast den 31 augusti överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet som skall innehålla en utvärdering av genomförandet av detta beslut under föregående år. 5.  Kommissionen skall minst en gång om året senast den 31 augusti överlämna en rapport till berörda utskott vid Europaparlamentet och till rådet som skall innehålla en utvärdering av genomförandet av detta beslut under föregående år. Denna rapport skall specificera kopplingen mellan målen i artikel 2.1, Moldaviens fortlöpande ekonomiska och skattemässiga utveckling och kommissionens beslut att göra en delutbetalning av detta stöd. Ändring 17 Artikel 5a (ny) Artikel 5a Senast två år efter utgången av genomförandeperioden för det stöd som detta beslut avser, skall kommissionen översända en avslutande utvärderingsrapport till Europaparlamentet och rådet.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets förordning om tekniska bestämmelser för bevarande av vissa fiskbestånd av långvandrande arter (KOM(2006)0100 – C6-0106/2006 – 2006/0030(CNS))

P6_TA(2007)0034 A6-0476/2006

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2006)0100)(1),

–   med beaktande av artikel 37 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0106/2006),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A6-0476/2006).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar Ändring 1 Skäl 4a (nytt) (4a) Enligt ICCAT:s vetenskapliga kommitté kan de nuvarande fångstmängderna för tonfisk inte uppnås på längre sikt om den nuvarande modellen för resursutnyttjandet bibehålls, och Europeiska unionen bör därför föreslå ICCAT att brådskande åtgärder skall vidtas för att återuppbygga bestånden, vilka vid behov bör inbegripa en återhämtningsplan, samt kontrollåtgärder som bidrar till att lösa såväl problemet med överfiske som problemet med för lågt deklarerade fångster. Ändring 2 Skäl 4b (nytt) (4b) De vetenskapliga analyserna visar att fisket efter tonfisk hotas av kollaps och därför bör Europeiska unionen och dess medlemsstater, i enlighet med rekommendationerna i de vetenskapliga analyserna, snarast vidta kontrollåtgärder som bidrar till att lösa problemet med överfiske, åtföljda av en återhämtningsplan. Ändring 3 Skäl 4c (nytt) (4c) Dessa kontrollåtgärder måste bygga på ett allmänt samförstånd för att vara effektiva, och därför måste kommissionen och medlemsstaterna brådskande visa sitt stöd för dem i internationella fora, särskilt i de regionala fiskeorganisationer som fått i uppdrag att förvalta dessa resurser och inför de länder, såsom Japan, som är de främsta mottagarna av tonfisk. Ändring 4 Skäl 4d (nytt) (4d) Den växande efterfrågan på tonfisk har orsakat en ökning av fiskeansträngningen, både när det gäller fisk för direktförsäljning som när det gäller fisk som levereras till tonfiskanläggningarna, och därför måste Europeiska unionen och medlemsstaterna införa strikta kontroller av fiskeverksamheten liksom verksamheten vid anläggningarna, samt förbättra den information som de lämnar till dem, eftersom detta är av avgörande betydelse för att en vetenskaplig bedömning av situationen för beståndet skall kunna göras. Ändring 5 Skäl 4e (nytt) (4e) Den alltför stora kapacitet som anläggningarna för uppfödning av tonfisk nått i syfte att täcka den växande efterfrågan har orsakat en ökning av trycket på denna art, och därför måste Europeiska unionen och medlemsstaterna införa strikta kontroller av verksamheten vid anläggningarna och förbättra den information som de lämnar och som är av avgörande betydelse för att en vetenskaplig bedömning av situationen för beståndet skall kunna göras. Ändring 6 Skäl 6a (nytt) (6a) Mot bakgrund av den hotfulla situation som vissa fiskbestånd av långvandrande arter befinner sig i bör EU i enlighet med de åtaganden som ingåtts inom den gemensamma fiskeripolitiken främja och stödja användning av fiskeredskap som är mer selektiva och skonsammare mot miljön. Ändring 7 Skäl 13a (nytt) 13a) Det höga försäljningsvärde som vissa av dessa långvandrande arter har på världsmarknaden för fisk kräver en sträng politik för kontroll av det olagliga fiske som är orsaken till att en del av dessa fiskbestånd befinner sig i ett utarmat tillstånd.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets förordning om ändring av förordningarna (EG) nr 894/97, (EG) nr 812/2004 och (EG) nr 2187/2005 när det gäller drivgarn (KOM(2006)0511 – C6-0327/2006 – 2006/0169(CNS))

P6_TA(2007)0035 A6-0014/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2006)0511)(1),

–   med beaktande av artikel 37 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0327/2006),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A6-0014/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution om förslaget till rådets förordning om fastställande av bestämmelser för frivillig modulering av direktstöd enligt förordning (EG) nr 1782/2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, och om ändring av förordning (EG) nr 1290/2005 (KOM(2006)0241 – C6-0235/2006 – 2006/0083(CNS))

P6_TA(2007)0036 A6-0009/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2006)0241)(1),

–   med beaktande av artikel 37 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0235/2006),

–   med beaktande av artikel 51 och artikel 52.3 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från budgetutskottet (A6-0315/2006),

–   med beaktande av betänkande 2 från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A6-0009/2007).

1.  Europaparlamentet förkastar kommissionens förslag.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt förslag.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, om den inte drar tillbaka sitt förslag, att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets resolution om Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 6/2005 om det transeuropeiska transportnätet (TEN-T) (2006/2238(INI))

P6_TA(2007)0037 A6-0022/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 6/2005 om det transeuropeiska transportnätet (TEN-T) samt kommissionens svar(1),

–   med beaktande av artikel 248.4 andra stycket och artiklarna 276.3 och 280.5 i EU-fördraget,

–   med beaktande av arbetsdokumenten i ämnet från budgetkontrollutskottet(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2006 om förslaget till EU:s allmänna budget för budgetåret 2007(3),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandet från utskottet för transport och turism (A6-0022/2007),

1.  Europaparlamentet välkomnar det nära och konstruktiva samarbetet mellan kommissionen och revisionsrätten om programmet för TEN-T.

2.  Europaparlamentet gläder sig över den riktiga analysen och tydligheten i den särskilda rapporten, och delar i stort sett revisionsrättens betänkligheter och stöder dess förslag.

3.  Europaparlamentet noterar de korrigerande åtgärder som kommissionen vidtagit 2004, bl.a. att ändra de gällande rådsförordningarna så att de beaktar några av revisionsrättens tidiga iakttagelser.

4.  Europaparlamentet pekar på det faktum att den nya budgetramen 2007–2013 kommer att ha långtgående följder för TEN-T, då det belopp man enats om är ca 40 procent av det belopp som fanns med i kommissionens ursprungliga förslag av den 14 juli 2004 (KOM(2004)0475), där man föreslog ett belopp på 20 350 miljoner EUR till TEN-T under perioden 2007–2013, medan budgetramen endast ställde 8 013 miljoner EUR till förfogande. Som en följd av detta blir urvalet, prioriteringarna och ett effektivt genomförande av projekten extra viktigt.

5.  Europaparlamentet beklagar den knappa ökningen av anslagen till det transeuropeiska transportnätet (TEN-T).

6.  Europaparlamentet är oroat över att de prioriterade TEN-T-projekten genomförs så långsamt.

7.  Europaparlamentet anser att kommissionen ytterligare måste förbättra sitt samarbete med medlemsstaterna när man väljer ut prioriterade projekt på nationell nivå och EU-nivå.

8.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att projekt som inte framskrider enligt planerna granskas striktare och att medel inom det fleråriga vägledande programmet eventuellt skulle kunna överföras till projekt som genomförs snabbare.

9.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att kommissionen övervakar projekten på ett lämpligt sätt, inklusive kontroller på plats.

10.  I detta sammanhang välkomnar Europaparlamentet den första årliga verksamhetsrapporten från EU-samordnarna(4) och håller med kommissionen i dess slutsats att ett misslyckande med att fullborda det transeuropeiska transportnätet i sin helhet skulle leda till försämrad konkurrensförmåga.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla en integrerad transportnätpolitik så att man kan garantera att det transeuropeiska transportnätet fungerar ordentligt och att de nationella näten fungerar effektivt samt främja mervärde på gemenskapsnivå i stället för att kämpa för principen "skälig andel".

12.  Europaparlamentet betonar att valet av europeiska transportprojekt måste baseras på heltäckande utvärderingar som på ett mycket tidigt stadium bedömer hur nödvändigt varje enskilt projekt är.

13.  Europaparlamentet noterar att närvaron av en EU-samordnare i allmänhet har haft en positiv effekt på samarbetet mellan medlemsstaterna och har belyst nödvändigheten av att inrätta gemensamma planerings- och styrstrukturer.

14.  Europaparlamentet betonar därför att de medel som finns tillgängliga inom budgetramen 2007–2013 skall fördelas med hänsyn till EU-samordnarnas kommentarer, analyser och rekommendationer.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tydliggöra rutinerna för att utse EU-samordnarna, samtidigt som man bestämmer reglerna för innehållet i deras rapporter.

16.  Europaparlamentet anser att det i rådande ekonomiska omständigheter bör ges företräde åt gränsöverskridande sektioner av prioriterade projekt med högt mervärde för gemenskapen, och åt vissa allvarliga "flaskhalsar", för att väsentligt bidra till fullbordandet av ett transeuropeiskt, sammankopplat och driftkompatibelt transportnät. I detta sammanhang välkomnar Europaparlamentet samarbetsavtalet med Europiska investeringsbanken (EIB).

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sina ansträngningar att upprätta en tydlig rättslig ram och tydliga regler för att garantera rigorös övervakning och noggrann utvärdering av projekt och program samt att upprätta en fullständig förteckning över tydliga kriterier som på ett transparent vis kan tjäna som urvalsverktyg för projekt.

18.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att klargöra begreppen "studier" och "arbeten" genom att harmonisera strukturen för beskrivning av arbeten och standardisera den tekniska och ekonomiska rapporteringen.

19.  Europaparlamentet framhåller att det är grundläggande att vid utvärdering och urval av projekt anlita den erfarenhet som externa experter och EIB har samt främja erfarenhets- och informationsutbytet med GD REGIO.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en klar och tydlig ansvarsuppdelning mellan institutionerna och bestämma ramar för samordningen av aktiviteter mellan GD REGIO och GD TREN med syfte att undvika dubbelfinansiering av samma projekt. Parlamentet anser att det är lämpligt att medlemsstaterna och kommissionen ingår klara överenskommelser om att skilja mellan stöd från olika EU-källor.

21.  Europaparlamentet förespråkar en enda enhet för att styra projekt, då detta leder till fokus på huvudverksamheten, möjliggör central informationslagring, underlättar bättre övervakning från kommissionens sida och förbättrar samordningen av de olika rättsliga, administrativa och tekniska frågorna mellan de berörda medlemsstaterna. Parlamentet anser att man, genom att ha en enda enhet som ansvarar för projektens styrning, kan minska risken för dubbel finansiering.

22.  Europaparlamentet noterar att det har tagit oerhört lång tid för betalningar från kommissionen att nå den slutliga mottagaren. Därför kräver parlamentet att pengarna betalas ut snabbt och effektivt. Parlamentet anser i detta sammanhang att ett direkt betalningsflöde från kommissionen till mottagaren skulle kunna vara en bättre lösning.

23.  Europaparlamentet anser att TEN-T-projekten absolut måste samordnas, särskilt gränsöverskridande projekt, och hoppas att inrättandet av ett TEN-T-genomförandeorgan, som kommissionen har utlovat, kan bidra till genomförandet av TEN-T–projekten. Parlamentet påpekar att kommissionen bör lägga fram en rapport för parlamentet om TEN-T–genomförandeorganets verksamhet och eventuella framtida mervärde före första behandlingen av budgeten för 2008.

24.  Europaparlamentet påpekar att rådets förordning (EG) nr 58/2003 av den 19 december 2002 om stadgar för de genomförandeorgan som ansvarar för vissa uppgifter som avser förvaltningen av gemenskapsprogram(5) i artikel 3.1 kräver en kostnads- och lönsamhetsanalys som skall ta hänsyn till en mängd faktorer innan en begäran kan lämnas in om att få inrätta ett genomförandeorgan. Parlamentet beklagar att kommissionen inte från början kunde ge revisionsrätten en tillfredsställande kostnads- och lönsamhetsanalys för inrättandet av ett genomförandeorgan. Liksom revisionsrätten är parlamentet tveksamt till kvaliteten på den reviderade kostnads- och lönsamhetsanalysen för utläggning av förvaltningen av gemenskapens ekonomiska stöd till TEN-T-näten. Kommissionen uppmanas att i framtiden att begära ett tillstyrkande yttrande från revisionsrätten när det gäller kostnads- och lönsamhetsanalyser, innan man lämnar in en begäran till budgetmyndigheten om att inrätta ett genomförandeorgan.

25.  Europaparlamentet beklagar att GD TREN:s tjänsteförteckning inte i tillräcklig utsträckning avspeglar det faktum att 54 procent av dess budget avser TEN-T men att endast 5 procent av personalen arbetar inom detta område.

26.  Europaparlamentet betonar användningen av moderna övervakningssystem (GPS) och spridning av kunskap om bästa tillvägagångssätt när det gäller övervakningssystem för genomförande av projekt.

27.  I detta sammanhang noterar Europaparlamentet planerna på att inrätta ett genomförandeorgan 2007 som, enligt kommissionen, kommer att bemannas med åtta avdelade tjänstemän från kommissionen, 32 tillfälligt anställda (organet) och 48 kontraktsanställda samt noterar att kostnaden för att inrätta organet uppskattas till 78,6 miljoner EUR.

28.  Europaparlamentet understryker att medfinansiering av TEN-T bör ske på ett öppet sätt, och därför bör Europaparlamentet och medborgarna garanteras regelbunden information.

29.  Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att vid lämplig tidpunkt före 2009 verifiera hur effektiva genomförandeorganen är, och rapportera om detta till budgetkontrollutskottet.

30.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till Europeiska revisionsrätten.

(1) EUT C 94, 21.4.2006, s. 1. (2) PE 374.326v02-00. (3) Antagna texter, P6_TA(2006)0451. (4) http://ec.europa/eu/ten/transport/coordinators/index_en.htm (5) EGT L 11, 16.1.2003, s. 1.

Europaparlamentets resolution om klimatförändringar

P6_TA(2007)0038 B6-0045/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av det tolfte mötet i konferensen för parterna till FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP 12) och det andra mötet i partskonferensen i dess funktion som möte mellan parterna i Kyotoprotokollet (COP/MOP 2), som båda hölls i Nairobi i Kenya den 6–17 november 2006,

–   med beaktande av dess tidigare resolutioner om klimatförändringar, särskilt resolutionerna av den 16 november 2005 om seger i kampen mot den globala klimatförändringen(1) och den 26 oktober 2006 om EU:s strategi för Nairobikonferensen om klimatförändringar (COP 12 och COP/MOP 2)(2),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén "Att begränsa den globala klimatförändringen till 2 grader Celsius – Vägen framåt mot 2020 och därefter" (KOM(2007)0002),

–   med beaktande av den formella slutsats som antogs i Paris den 2 februari 2007 vid det tionde sammanträdet i IPCC:s arbetsgrupp I som ett bidrag till IPCC:s fjärde utvärderingsrapport, som innehåller en redogörelse för den nuvarande kunskapen om de mänskliga och naturliga faktorerna bakom klimatförändringarna samt en prognos för framtidens klimatförändringar,

–   med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen och av följande skäl:

A.  Den senaste tidens extrema väderfenomen såsom den förödande stormen Kyrill har intensifierat debatten om klimatförändringar.

B.  Ett enda extremt väderfenomen kan inte hänföras direkt till klimatförändringar, men det går inte att bortse från faktumet att många vetenskapsmän ser en koppling mellan den ökande styrkan i väderfenomenen och klimatförändringarna.

C.  Nya vetenskapliga rapporter ger skäl att frukta att de klimatförändringar som redan pågår kommer att påskyndas på grund av olika former av "positiva återkopplingar".

1.  Europaparlamentet understryker hur angeläget det är att vidta konkreta åtgärder på global nivå för att hantera klimatförändringarna, och att politiskt ledarskap behövs för att driva processen framåt.

2.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att både Europeiska kommissionen och rådets nuvarande ordförandeskap har satt klimatförändringar högst upp på sina politiska agendor.

3.  Europaparlamentet uppmanar EU att behålla sin ledande roll i förhandlingarna med siktet inställt på ett internationellt regelverk för perioden efter 2012 och att upprätthålla en hög ambitionsnivå i de framtida förhandlingarna med dess internationella partner.

4.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen att visa beslutsamhet när det gäller att hantera klimatförändringarna och presentera mätbara framsteg i fråga om utsläppsminskningar av växthusgaser samt uppfylla nationella och internationella mål för utsläppsreducering.

5.  Europaparlamentet håller med om att EU:s utsläpp av växthusgaser – 14 procent (enligt den fjärde nationalrapporten från Europeiska gemenskapen till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring) – kan verka lågt, men menar att om man mäter utsläppen per person är EU:s andel bland de högsta i världen. För att minska dessa skillnader påminner parlamentet kommissionen och medlemsstaterna om deras åtaganden enligt Kyotoprotokollet och Marrakechavtalen för att på så sätt garantera komplementaritet vid användningen av flexibla mekanismer.

6.  Europaparlamentet betonar behovet av att öka takten betydligt på de internationella förhandlingarna om regelverket för perioden efter 2012 så att det inte uppstår något glapp mellan Kyotoprotokollets första och andra åtagandeperiod och ge det internationella samfundet tid att planera för de åtgärder som krävs. Parlamentet påminner också om sitt krav på en överenskommelse före slutet av 2008 och allra senast 2009.

7.  Europaparlamentet betonar att EU bör utgå ifrån att en internationell överenskommelse om ett regelverk om klimatförändringar för perioden efter 2012 kommer att nås och basera sin strategi på detta antagande. Det är för tidigt att i detta skede diskutera en backup-strategi i det fall ingen internationell överenskommelse skulle nås.

8.  Europaparlamentet påminner, precis som i sina ovannämnda resolutioner av den 16 november 2005 och den 26 oktober 2006, om att EU:s strategi om klimatförändringar måste baseras på följande viktiga mål, vilket även kommissionen delvis erkänner i sitt meddelande:

9.  Europaparlamentet beklagar bristen på tydlighet i kommissionens energi- och klimatpaket när det gäller målet för utsläppsminskningar av växthusgaser för 2020 och framhåller att en total 30-procentig minskning för alla industriländer är nödvändig om man skall ha en rimlig chans att nå EU:s mål att inte låta årsmedeltemperaturen öka med mer än 2°C.

10.  Europaparlamentet vidhåller att EU måste basera alla inre politiska strategier och åtgärder på målet om att senast 2020 ha uppnått en 30-procentig minskning jämfört med 1990 års nivåer.

11.  Europaparlamentet understryker att om en internationell överenskommelse om en 30-procentig minskning av utsläppen av växthusgaser i alla industrialiserade länder skall nås får Europeiska unionen inte endast lägga fokus på miljöpolitik, utan även på utrikespolitik, internationell handelspolitik samt på viljan att förändra efterfrågan på energi och andra naturresurser. Detta bredare perspektiv måste därför finnas med i debatten om strategin för att uppnå det ovan nämnda målet.

12.  Europaparlamentet anser att ekonomiskt utvecklade medlemsstater har exporterat en stor mängd av sin energi- och naturresurskrävande verksamhet och teknik till mindre utvecklade länder, där samma verksamhet kanske orsakar högre utsläpp av växthusgaser. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att utforma en politik för att förhindra ett sådant agerande.

13.  Europaparlamentet vidhåller att industriländerna har ett särskilt ansvar i hanteringen av världens klimatförändringar. Parlamentet uppmanar därför parterna enligt bilaga I till FN:s ramkonvention om klimatförändringar att uppfylla sina befintliga åtaganden och sätta upp ambitiösa mål för en andra åtagandeperiod efter 2012. Vidare uppmanar parlamentet de industriländer som inte har ratificerat Kyotoprotokollet att tänka om, att vidta kraftiga nationella åtgärder och att spela en aktiv roll i framtida internationella förhandlingar med målet att medverka till den framtida klimatförändringsstrategin.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka möjligheterna att anta gränsanpassningsåtgärder för handeln för att utjämna de eventuella kortsiktiga konkurrensfördelar som producenter i industriländer utan koldioxidrestriktioner skulle kunna få.

15.  Europaparlamentet upprepar sitt förslag att se över systemet med utsläppshandel för att harmonisera fördelningsmetoden på basis av riktmärkning och auktioner. Parlamentet föreslår att den kostnadsfria utdelningen av utsläppscertifikat reduceras och att medlemsstaterna låter de pengar som genereras exempelvis via auktioner gå tillbaka till berörda medborgare och företag.

16.  Europaparlamentet håller med kommissionen om att de länder som inte ingår i bilaga I till FN:s ramkonvention om klimatförändringar måste delta mer i processen, men betonar att utvecklingsländerna inte kan behandlas som ett block och insatser som görs av eller i ett utvecklingsland måste differentieras utifrån landets särskilda situation. Vidare understryker parlamentet att de minst utvecklade länderna inte skall behöva göra några åtaganden.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, i syfte att skapa lika förutsättningar på internationell nivå, överväga förslag om sektorsspecifika mål för energiintensiva exportindustrier i länder som inte gjort några bindande åtaganden om utsläppsminskningar. Dessa skall fungera som komplement till de bindande utsläppsmålen för industriländerna.

18.  Europaparlamentet betonar att energipolitik är en mycket viktig del i EU:s globala klimatförändringsstrategi. Diversifierade förnybara energiresurser och en övergång till den mest energieffektiva tekniken, som kräver lite eller ingen koldioxid, kan avsevärt bidra till utsläppsminskningar och samtidigt garantera ett minskat externt energiberoende.

19.  Europaparlamentet anser att den nuvarande ineffektiviteten hos många elkraftverk är en viktig orsak till problemen med den globala uppvärmningen och uppmanar kommissionen att lägga fram förslag där medlemsstaterna åläggs att se till att den energi som frigörs som en biprodukt vid elproduktion nyttiggörs genom kraftvärmeteknik.

20.  Europaparlamentet anser att energieffektivitet är ett område där det finns stora möjligheter för utsläppsminskningar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anta ambitiösa åtgärder och mål på detta område och undersöka möjligheten att gå längre än kommissionens förslag på ett mål om 20 procent.

21.  Europaparlamentet anser att energieffektiviteten i medlemsstaterna kan öka och onödig energikonsumtion undvikas med ett välbalanserat nationellt skatte- och ersättningssystem.

22.  Europaparlamentet uppmanar vidare kommissionen och medlemsstaterna att noga undersöka möjligheten att inrätta ett EU-omfattande skattesystem som syftar till att främja en koldioxidsnål ekonomi genom att uppmuntra användning av bästa tillgängliga teknik och bästa tillgängliga produktionsprocesser samt mer hållbara konsumtionsmönster.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppfylla sina åtaganden genom att vidta lämpliga åtgärder för att garantera ett snabbt genomförande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG av den 16 december 2002 om ombyggnaders energiprestanda(3), som trädde i kraft den 4 januari 2003. De kostnadseffektiva besparingarna inom byggnadssektorn skulle då kunna uppgå till 22 procent. Kommissionen uppmanas därför att inleda förfaranden mot de medlemsstater som ännu inte har vidtagit de åtgärder som krävs för att genomföra direktiv 2002/91/EG.

24.  Europaparlamentet framhåller att transportsektorn står för den största ökningen av energikonsumtionen. Hela 25 procent av EU:s koldioxidutsläpp kommer från vägtransporter. Parlamentet efterlyser därför ett uppsving för kollektivtrafiken samt bindande åtgärder för transportsektorn, inklusive flyget, så att denna sektor gör lika omfattande utsläppsminskningar som andra sektorer fram till 2020, och en utveckling av mer integrerade och grönare offentliga transportmedel som respekterar miljön och naturresurserna.

25.  Europaparlamentet framhåller det akuta behovet att minska koldioxidutsläppen från bilar och kräver därför att kommissionen inför ett bindande mål på 120 gram per kilometer senast 2012 för nya personbilar som säljs i EU.

26.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på att utsläpp från flyg- och sjötransport skall ingå i de internationella åtagandena för minskade växthusgaser för perioden efter 2012 och uppmanar till förnyade ansträngningar att införa flygbränsleskatter i EU och globalt.

27.  Europaparlamentet konstaterar att förslaget om ett bindande mål för att fram till 2020 öka andelen förnybar energi i EU:s energimix till 20 procent är en bra utgångspunkt, men anser att detta mål bör höjas till 25 procent av EU:s energimix.

28.  Europaparlamentet noterar bristen på sektorsvisa bindande mål för förnybara energikällor och påpekar att sådana mål skulle leda till de minskningar av växthusgasutsläppen som krävs för att hantera klimatförändringarna. Kommissionen uppmanas att, som ett komplement till det allmänna målet, föreslå att medlemsstaterna (text utgår) presenterar sektorsspecifika mål för förnybara energikällor, framför allt i samband med elproduktion, uppvärmning och kylning, under beaktande av den specifika situationen i respektive land, något som föreslås i konsekvensbedömningen i färdplanen för förnybar energi (KOM(2006)0848).

29.  Europaparlamentet påpekar återigen att förnybara energikällor för uppvärmning och nedkylning på ett kostnadseffektivt sätt skulle kunna minska koldioxid och beroendet av fossila bränslen. Parlamentet beklagar att kommissionen inte har lagt fram något förslag till direktiv för att främja förnybara energikällor för uppvärmning och nedkylning, vilket man hade lovat parlamentet, men konstaterar att kommissionen fortfarande planerar rättsliga åtgärder på området.

30.  Europaparlamentet håller fast vid sina rekommendationer till förslag om användning av förnybara energikällor för uppvärmning och nedkylning som man framförde i sin resolution av den 14 februari 2006(4).

31.  Europaparlamentet noterar kommissionens förslag om ett bindande minimimål för biobränslen på 10 procent av alla fordonsbränslen 2020, men anser att även ett mål på 12,5 % vore realistiskt och önskvärt. Parlamentet understryker vikten av en hållbar produktion av biobränslen. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa ett certifieringssystem och standarder (exempelvis teknisk lagstiftning) som medger hållbar produktion av biobränslen och som skall tillämpas både på biobränslen som produceras i EU och på sådana som importeras dit.

32.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen tar fasta på den viktiga roll som fossila bränslen kan spela på medellång sikt och möjligheten till ytterligare undersökningar för att minska deras kolintensitet i enlighet med 2°C-målet i samband med koldioxidutsläpp. Parlamentet anser att detta bland annat bör innefatta en kontinuerlig modernisering och förbättring av deras effektivitet, utveckling av en ny generation anläggningar, vidareutveckling av en effektiv och ekonomisk metod för avskiljning och lagring av koldioxid i samband med kol, gas och olja – i enlighet med besluten vid den europeiska teknikplattformen för kraftverk för fossila bränslen med nollutsläpp – samt avlägsnande av hinder som uppstår till följd av EU-lagstiftning. Parlamentet erkänner den roll som teknik för avskiljning och lagring av koldioxid spelar för minskningen av växthusgasutsläppen.

33.  Europaparlamentet stöder förslaget till energipartnerskap med Afrika. Ett liknande partnerskap bör dock även bildas med Kina och Indien, men man bör tänka på den mycket snabba ökningen av växthusgaser i dessa länder. Det finns ett trängande behov av att hjälpa dessa länder med kapacitetsuppbyggnad och investeringar i energieffektiv teknik som kräver lite eller ingen koldioxid (förnybara energikällor bör beaktas särskilt). Parlamentet insisterar dock på att EU arbetar med berörda regioner för att stoppa skogsskövling i tropiska regnskogar och istället uppmuntra skogsplantering och återbeskogning. Vidare föreslår parlamentet att energisamarbetet med Ryssland, Ukraina, länderna i Nordafrika och länderna runt Kaspiska havet skall intensifieras.

34.  Europaparlamentet anser att betydande insatser för att minska utsläpp kan gå hand i hand med en ekonomisk utveckling – detta är till och med ett absolut krav för en hållbar ekonomisk utveckling under de närmaste årtiondena. Parlamentet påminner om att miljöteknik kan ge Europeiska unionen en konkurrensfördel samtidigt som den bidrar till utsläppsminskning. Parlamentet noterar därför att miljöteknik intar en central plats i en hållbar utvecklingsstrategi i linje med EU:s åtaganden enligt Kyotoprotokollet och Lissabonstrategin.

35.  Europaparlamentet lyfter fram de ekonomiska och sociala kostnaderna samt hälsokostnaderna som är konsekvensen av att ingenting görs. Dessa siffror tas bland annat upp i tidskriften Stern om klimatförändringarnas kostnader. Dessutom påminner parlamentet om att passivitet skulle kunna ge skador som motsvarar 5–20 procent av den globala BNP-tillväxten per år. Kostnaden för en bra klimatpolitik och investeringar i ren teknik skulle däremot endast uppgå till omkring 0,5–1 procent av den globala årliga BNP-tillväxten fram till 2050, och då har inte de positiva effekterna på hälsa och miljö tagits med i beräkningen. Parlamentet konstaterar att både risken för negativa miljöeffekter och kostnaderna för att begränsa utsläppen kommer att öka om man inte agerar nu.

36.  Europaparlamentet konstaterar att klimatförändringarna orsakar allvarliga miljöproblem som kräver omedelbara åtgärder från EU och internationellt håll. Parlamentet anser att huvudparten av EU:s energi senast år 2050 måste komma från kolfria resurser eller produceras med teknik som förhindrar utsläpp av växthusgaser och där tonvikten ligger på energibesparingar, effektivitet och förnybara energikällor. Det finns därför ett behov av att utarbeta en tydlig färdplan för att uppnå detta mål. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja de europeiska klimatmålen och målen om försörjningstrygghet genom att ställa upp ambitiösa men realistiska mål för energiteknik med mycket låga eller inga koldioxidutsläpp samt koldioxidneutral energiteknik, som skall tillgodose 60 % av EU:s elbehov senast 2020.

37.  Europaparlamentet anser att forskning inom detta område bör främjas och tydliga resultatmål bör antas för att uppmuntra utvecklingen och användningen av bättre och miljövänligare teknik.

38.  Europaparlamentet vidhåller att en minskning av de globala utsläppen inte får leda till andra hot, såsom spridning av kärnenergi eller terrorism. Därför anser parlamentet att kärnkraft fortfarande skall ligga utanför mekanismen för ren utveckling och det gemensamma genomförandet och andra mekanismer som syftar till att belöna utsläppsreducering i utvecklingsländerna.

39.  Europaparlamentet uppmuntrar europeiska medborgare att delta på ett betydligt mer direkt sätt i de utsläppsbegränsande åtgärderna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att intensifiera sina insatser för att öka medvetenheten om situationens allvar och informera privatpersoner om vilken roll de kan spela för att hejda klimatförändringarna.

40.  Europaparlamentet uppmanar återigen Europeiska unionen och dess medlemsstater att anta en ambitiös strategi för tekniska partnerskap med och överföringen av ren teknik till utvecklingsländerna för att hjälpa dem att utveckla sin ekonomi och höja levnadsstandarden på ett mer hållbart sätt.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera hur klimatförändringarna har påverkat den ökade marktemperaturen, den minskade nederbörden och grundvattenstatusen. Parlamentet anser att det är särskilt viktigt att studera effekterna av den minskade arealen odlingsmark som en källa för biomassa och kolupptag. En viss praxis i fråga om jordbruksförvaltning är nödvändig.

42.  Europaparlamentet uppmanar alla berörda utskott och delegationer att samarbeta om klimatförändringar så att industri- och energipolitik, transport, jordbruk, forskning och utveckling samt andra initiativ är bättre koordinerade med målsättningarna för klimatförändringar. Klimatförändringar bör också regelbundet tas upp på interparlamentarisk delegationsnivå och i samband med den transatlantiska lagstiftningsdialogen.

43.  Europaparlamentet uppmanar de tre ordförandeskapen (Tyskland, Portugal och Slovenien) att se till att frågan om klimatförändringar ges prioritet och att de politiska åtagandena och antalet internationella parter i processen samtidigt ökar på internationell nivå.

44.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och sekretariatet för FN:s ramkonvention om klimatförändringar, med en begäran om att resolutionen skall spridas till alla parter som inte är medlemmar i EU.

(1) EUT C 280 E, 18.11.2006, s. 120. (2) Antagna texter, P6_TA(2006)0460. (3) EGT L 1, 4.1.2003, s. 65. (4) EUT C 290 E, 29.11.2006, s. 115.

Europaparlamentets resolution om SWIFT, PNR-avtalet och den transatlantiska dialogen om dessa frågor

P6_TA(2007)0039 B6-0042/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets och kommissionens förklaringar under debatten i Europaparlamentet den 31 januari 2007 efter den muntliga frågan om SWIFT samt förhandlingarna om ett nytt PNR-avtal ("passenger name record") mellan EU och Förenta staterna,

–   med beaktande av Europeiska centralbankens (ECB) skrivelse av den 30 januari 2007 med svar på den fråga som ställdes till banken och där det påpekades att ECB inte informerat de relevanta dataskyddsmyndigheterna och de nationella bankerna om att Förenta staterna tog del av uppgifter om ekonomiska transaktioner som genomförts med hjälp av SWIFT, och inte heller gjort sin moraliska auktoritet gällande mot SWIFT i fråga om detta,

–   med beaktande av den åsikt om det kommande PNR-avtalet, vilken uttalats av arbetsgruppeni dataskyddsdirektivet(1) enligt artikel 29 för skydd av enskilda med avseende på behandlingen av personuppgifter samt den europeiska dataskyddsombudsmannens åsikt om ECB:s roll i fallet SWIFT,

–   med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Delgivning av uppgifter och information är ett värdefullt redskap i den internationella kampen mot terrorismen och brottslighet i anslutning till den.

B.  Företag med verksamhet på ömse sidor om Atlanten kommer alltmer i kläm mellan de motstridiga kraven som ställs av lagstiftningen i EU respektive Förenta staterna.

C.  Det måste finnas en vederbörlig rättslig grund för delgivningen av personuppgifter. Denna rättsliga grund måste innefatta klara och tydliga regler och villkor och innefatta ett adekvat skydd av den enskilde medborgarens privatliv och medborgerliga friheter.

D.  Det måste finnas en vederbörlig demokratisk legitimation för kampen mot terrorism och brottslighet, vilket innebär att programmen för delgivning av uppgifter genomgående måste vara föremål för parlamentarisk kontroll och rättslig prövning.

Allmänt

1.  Europaparlamentet understryker att det under de senaste åren ingåtts flera avtal på Förenta staternas tillskyndan, vilka antagits utan någon som helst medverkan från Europaparlamentets sida. Bland dessa märks framför allt PNR-avtalet, samförståndsavtalet om SWIFT och Förenta staternas kontrollsystem Automatic Targeting System (ATS). Följden av dessa avtal har blivit osäkerhet i juridiskt hänseende om de nödvändiga garantierna för uppgiftsskydd i samband med delgivning och överföring av uppgifter mellan EU och Förenta staterna för skyddet av allmän säkerhet och framför allt för att förhindra och bekämpa terrorismen.

2.  Europaparlamentet bekräftar än en gång att de lösningar som hittills framkastats av rådet och kommissionen, liksom också av privata företag, inte erbjuder ett tillräckligt skydd för personuppgifter om EU-medborgare (något som också konstaterats i en skrivelse från Schaar, ordföranden för arbetsgruppen enligt artikel 29, beträffande det nya tillfälliga PNR-avtalet) och att detta kunde innebära ett brott mot både gemenskapslagstiftningen och nationell lagstiftning, såsom i fallet SWIFT (se arbetsgruppens yttrande 10/2006 enligt artikel 29 av den 22 november 2006 och europeiska dataskyddsombudsmannens yttrande av den 1 februari 2007).

3.  Europaparlamentet konstaterar att Förenta staternas kongress, som ett led i kampen mot terrorismen, sedan en tid tillbaka bett landets regering att anta mera målinriktade åtgärder som bättre garanterar respekten för privatlivet och är föremål för parlamentarisk tillsyn och rättslig prövning (såsom det gjordes när kongressen fick veta om att underrättelsetjänsten NSA hade ett program för telefonavlyssning).

4.  Europaparlamentet bekräftar sina förbehåll, vilka på senaste tiden också delats av Förenta staternas kongress, beträffande sådana metoder som profilering och "data mining", som består av att man urskillningslöst lagrar allt större mängder av personuppgifter, såsom i fallet med ATS, vilket används av Förenta staternas regering.

5.  Europaparlamentet välkomnar att Förenta staternas regering på senaste tiden tagit dessa förbehåll ad notam och avser söka avhjälpa situationen med hjälp av nedanstående åtgärder:

6.  Europaparlamentet anser emellertid att det inte räcker med dessa förbättringar för att garantera uppgiftsskyddet för EU-medborgarna samt att det vore att hälsa med största tillfredsställelse om lagen från 1974 om respekt för privatlivet ("Privacy Act") också kunde gälla på ömsesidig basis för EU-medborgarna, så att dessa kunde komma åt sina uppgifter och vid behov få dem beriktigade och ändrade, och även få tillgång till rättsmedel för överklagande och till en oberoende myndighet för uppgiftsskydd.

7.  Europaparlamentet erinrar om sin åsikt om att sådana garantier för uppgiftsskyddet vore ägnade att underlätta delgivningen av uppgifter och samtidigt garantera respekten för privatlivet och att överföringen av uppgifter i vilket fall som helst måste bygga på ett eller flera internationella avtal, av liknande slag som avtalet om rättsligt samarbete i frågor om brottmål och utlämning mellan EG och Förenta staterna, ett avtal som just nu är uppe till behandling i Förenta staternas kongress.

8.  Europaparlamentet anser att både Europaparlamentet och medlemsstaternas nationella parlament, liksom också Förenta staternas kongress oinskränkt bör få medverka i arbetet med sådana internationella avtal, eftersom de berör både EU-medborgarnas och Förenta staternas medborgares grundläggande rättigheter.

9.  Europaparlamentet vidhåller att man i fråga om uppgiftsskyddet bör sträva efter att avtalen föreskriver en hög nivå av skydd mot riskerna för missbruk av uppgifterna samt att de kompletteras med bindande principer på EU-nivå beträffande skyddet av uppgifter för säkerhetsändamål (tredje pelaren).

10.  Europaparlamentet understryker att det måste antas ett rambeslut om skydd av personuppgifter enligt tredje pelaren och påpekar att parlamentet i sin ståndpunkt av den 27 september 2006(2) enhälligt efterlyst ett omfattande och ambitiöst uppgiftsskydd, där det också skulle ingå föreskrifter för uppgiftsskyddet i samband med utbyte av personuppgifter med tredjeländer.

11.  Europaparlamentet anser att man tillsammans med Förenta staterna måste fastställa en ram som man har gemensam och delar med varandra och som slår vakt om de garantier som behövs inom det särskilda terroristbekämpningspartnerskapet mellan EU och Förenta staterna samt att det i denna ram också kunde tas upp allt som berör den fria rörligheten för personer mellan EU och Förenta staterna.

12.  Europaparlamentet förväntar sig att denna strategi för transatlantiskt partnerskap kommer att tas upp till diskussion vid nästa toppmöte mellan EU och Förenta staterna den 30 april 2007 och anser att kontakterna mellan Europaparlamentet och Förenta staternas kongress bör intensifieras med tanke på detta. Parlamentet anhåller om att

Förhandlingarna om det långfristiga PNR-avtalet

13.  Europaparlamentet understryker att ett kommande långfristigt PNR-avtal bör grunda sig på följande principer, utöver de punkter som redan antagits av parlamentet i dess ovannämnda ståndpunkt av den 27 september 2006:

Tillgången till SWIFT-uppgifter

14.  Europaparlamentet upprepar sin oro över att SWIFT, efter att ha instämts inför rätta, överfört till Förenta staternas myndigheter en del uppgifter som hanteras i dess system i Förenta staterna, också uppgifter som inte berör medborgare i Förenta staterna och uppgifter som inte uppkommit på Förenta staternas territorium och att detta skett utgående från SWIFT:s beslut av (text utgår) kommersiell och systemrelaterad karaktär om att uppgifterna systematiskt skall kopieras över till ett motsvarande system baserat i Förenta staterna, något som bryter mot både gemenskapslagstiftningen och nationell lagstiftning om uppgiftsskydd.

15.  Europaparlamentet anser det synnerligen oroväckande att varken Europeiska centralbanken eller den grupp av tio centralbanker som övervakar SWIFT:s verksamhet tidigare skarpt kritiserat det ovan beskrivna förhållandet, som strider mot Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna och Europeiska unionens stadgan om de grundläggande rättigheterna, liksom också mot fördragen och sekundärrätten (direktivet om skydd av personuppgifter och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter(4)), och att bankerna och bankkunderna i Europa först på senaste tiden fått veta om allt det här, med hjälp av uppgifter i pressen.

16.  Europaparlamentet beklagar djupt att rådet ännu inte tagit ställning till denna fråga som påverkar så många medborgare, konsumenter och företag, fastän det redan gått flera månader sedan detta uppdagats, samt att endast sju av de 27 medlemsstaterna besvarat ett frågeformulär som kommissionen skickat ut för att få klarhet i fråga om respekten för gemenskapslagstiftningen och nationell lagstiftning om uppgiftsskydd.

17.  Europaparlamentet upprepar sina farhågor beträffande det nuvarande systemet för tillsyn över SWIFT, där ansvaret faller på gruppen av tio centralbanker, under uppsikt av ECB, men där ingen formell behörighet föreligger. Parlamentet uppmanar rådet och ECB att tillsammans överväga hur systemet skulle kunna förbättras, för att säkerställa att larmförfarandet fungerar ordentligt, med allt vad detta innebär i fråga om åtgärder som skall vidtas.

18.  Europaparlamentet biträder den åsikt som uttryckts av den europeiska dataskyddsombudsmannen angående Europeiska centralbankens roll och uppmanar Europeiska centralbanken att:

19.  Europaparlamentet upprepar sin åsikt om att uppgifter som tillkommit vid ekonomiska transaktioner på klart definierade villkor skall kunna användas uteslutande vid rättsliga undersökningar i samband med misstankar om finansiering av terrorism och erinrar att både EU och Förenta staterna i sin lagstiftning (Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1781/2006 av den 15 november 2006 om information om betalaren som skall åtfölja överföringar av medel(5) respektive Bank Secrecy Act) genomfört rekommendation VII från Finansiella aktionsgruppen.

20.  Europaparlamentet erinrar om att finansinstituten från och med den 31 december 2006 med stöd av rekommendation VII från Finansiella aktionsgruppen är ålagda att samla in och bevara vissa typer av uppgifter om överföringar av belopp på 1 000 USD eller mera i Europa (3 000 USD i Förenta staterna) och att alla dessa uppgifter på begäran måste sändas in till eller göras tillgängliga för myndigheterna(6).

21.  Europaparlamentet anser att EU och Förenta staterna är grundläggande och lojala bundsförvanter i kampen mot terrorismen och att denna lagstiftningsram därför bör bilda utgångspunkten för förhandlingar om ett eventuellt internationellt avtal, utgående från att SWIFT är ett belgiskt företag som lyder under belgisk lag och följaktligen har ansvaret för att uppgifterna hanteras i enlighet med artikel 4.1 i direktiv 95/46/EG. Europaparlamentet påpekar att en naturlig följd av detta vore att SWIFT ålades upphöra med att, som nu, lagra in alla uppgifter om EU-medborgare och EU-företag i en parallell databas i Förenta staterna eller också att flytta denna alternativa databas någonstans där den inte omfattades av Förenta staternas lagstiftning. Parlamentet kräver att detta internationella avtal skall ge nödvändiga garantier mot missbruk av uppgifter för ekonomiska ändamål eller affärsändamål.

22.  Europaparlamentet påpekar att SWIFT tillhandahåller tjänster också utanför EU och Förenta staterna och att därför, i samband med eventuella åtgärder, hänsyn bör tas till den världsomfattande karaktären hos företagets tjänster.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, som har behörighet både i frågor som gäller uppgiftsskydd och lagstiftning om betalningssystem, att undersöka vilka möjligheter till ekonomiskt spionage och affärsspionage som betalningssystemen, tagna i ordets vidaste bemärkelse, i sin nuvarande utformning erbjuder, så att alltså också tillhandahållarna av meddelandetjänster ("messaging providers") skulle tas med i undersökningen, och rapportera om sätt att åtgärda detta problem.

24.  Europaparlamentet konstaterar att finansiella tjänster kan undantas från avtalet om skyddsprinciper ("Safe Harbour Agreement"), såsom arbetsgruppen i enlighet med artikel 29 påpekat i sitt yttrande 10/2006, och oroar sig över att europeiska företag och branscher som i Förenta staterna driver verksamhet som inte omfattas av detta avtal nu kan bli tvungna att ge Förenta staternas myndigheter tillgång till personuppgifter. Denna kategori omfattar framför allt filialer till europeiska banker i Förenta staterna samt försäkringsbolag, socialförsäkringsinstitutioner och leverantörer av telekommunikationstjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att i brådskande ordning utreda denna fråga.

o
o   o

25.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Förenta staternas kongress.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 23.11.1995, s. 31). (2) Antagna texter, P6_TA(2006)0370). (3) EGT L 220, 29.7.1989, s. 1. (4) EUT L 8, 12.1.2001, s. 1. (5) EUT L 345, 8.12.2006, s. 1. (6) (Se den rapport som den 17 januari 2006 offentliggjordes av FinCEN (Financial Crimes Enforcement Network) om inrapportering av gränsöverskridande elektroniska överföringar: http://www.fincen.gov/news_release_cross_border.html).

Europaparlamentets resolution om bidraget till Europeiska rådets vårmöte 2007 angående Lissabonstrategin

P6_TA(2007)0040 B6-0048/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande inför Europeiska rådets vårmöte, med titeln " Dags att lägga in en högre växel: Ett nytt partnerskap för tillväxt och sysselsättning (KOM(2006)0030),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument med titeln "Gemenskapens Lissabonprogram: Teknisk genomföranderapport 2006 (SEK(2006)1379),

–   med beaktande av de 25 nationella reformprogrammen för tillväxt och arbeten som medlemsstaterna har lagt fram,

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln "En strategisk översyn av programmet "Bättre lagstiftning" inom Europeiska unionen" (KOM(2006)0689),

–   med beaktande av gemenskapens strategiska riktlinjer för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, 2007-2013, kommissionens riktlinjer för genomförandet av strukturfonderna i linje med Lissabonstrategin,

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln "Ett konkurrenskraftigt Europa i världen: Ett bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi" (KOM(2006)0567),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionens ordförande i samförstånd med vice ordförande Verheugen och kommissionsledamöterna Almunia och Spidla om de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning 2005–2008 (KOM(2005)0141),

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet i Lissabon den 23 och 24 mars 2000, i Stockholm den 23 och 24 mars 2001, i Bryssel den 22 och 23 mars 2005 och i Bryssel den 23 och 24 mars 2006,

–   med beaktande av sin resolution av den 14 december 2006 om kommissionens grönbok om en europeisk strategi för en hållbar, konkurrenskraftig och trygg energiförsörjning(1),

–   med beaktande av rapporten om de makroekonomiska följderna av ökningen av energipriserna från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0001/2007),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europeiska rådet och Europaparlamentet om en energipolitik för Europa (KOM(2007)0001),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning från 2003(2).

–   med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling(3),

–   med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen.

Allmänna kommentarer

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens och medlemsstaternas ansträngningar att genomföra Lissabonstrategin på ett framgångsrikt sätt och konstaterar att denna strategi är svaret på hur Europa skall klara av den utmaning som globaliseringen utgör. Tillväxt och sysselsättning utgör tillsammans med ekonomiska, sociala och miljöreformer grundförutsättningar för att Lissabonstrategin skall kunna lyckas och för att kunna skapa en dynamisk och innovativ ekonomi och ett dynamiskt och innovativt samhälle. Det vore farligt att begränsa strategin till enbart ett fåtal prioriteter som syftar till att förverkliga den inre marknaden och införa bättre lagstiftning. Europaparlamentet uppmärksammar på att den nya strategin för en hållbar utveckling och Lissabonstrategin överlappar varandra på många punkter, såsom att de båda har ökad konkurrenskraft, skapande av nya arbetstillfällen av bättre kvalitet, bättre social integrering, miljöskydd och riskförebyggande som mål.

2.  Europaparlamentet välkomnar att Europeiska rådets möte våren 2005 blåste nytt liv i Lissabonstrategin och att man antog en förklaring om ansvarsfördelningen mellan medlemsstaterna och gemenskapen när det gäller genomförandet av enskilda åtgärder.

3.  I en värld med begränsade resurser och ett sårbart ekosystem är det nödvändigt, enligt Europaparlamentets uppfattning, att EU strävar efter att bli det mest resurs- och energieffektiva ekonomiska området i världen. Samtidigt bör det poängteras att avsaknaden av eller försenade åtgärder medför kostnader. Parlamentet betonar även den oerhörda ekonomiska potential till energieffektiv teknik och förnybara energikällor som finns på världsmarknaden och som EU har bäst förutsättningar att utnyttja.

4.  Europaparlamentet anser att innovation är av absolut avgörande betydelse för att EU på ett effektivt sätt skall kunna möta de utmaningar och dra fördel av de möjligheter som den globala ekonomi medför och för att kunna ta itu med andra stora utmaningar som klimatförändringarna.

5.  Europaparlamentet uppmärksammar på att för att kunna förverkliga Lissabonstrategin måste tillräckliga och välinriktade finansiella resurser fastställas i gemenskapens budget. Det är beklagligt att inga medel öronmärkts för att kunna genomföra målsättningarna i Lissabonstrategin.

6.  Europaparlamentet erkänner regionalpolitikens unika mervärde för uppnåendet av Lissabonmålen, vilket också återspeglas i "En sammanhållningspolitik för att stödja tillväxt och sysselsättning – Gemenskapens strategiska riktlinjer för perioden 2007-2013". Parlamentet påpekar att det begärs av EU-15 att de för innevarande programperiod öronmärker 60 procent av utgifterna för strukturfondernas konvergensmål och 75 procent av utgifterna för målet för regional konkurrenskraft och sysselsättning, i syfte att uppnå Lissabonagendans mål. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka hur väl medlemsstaterna lyckas uppnå Lissabonmålen genom sina åtgärder för strukturfonderna.

Att förbättra styrningen av Lissabonprocessen för bättre lagstiftning
Bättre lagstiftning

7.  Europaparlamentet stöder alla de ansträngningar som gjorts av institutionerna för att genomföra agendan för bättre lagstiftning. Parlamentet bör även i fortsättningen hålla fast vid sin ledande roll när det gäller att främja bättre lagstiftning genom att säkra grundvalen för gemensamma förfaranden tillsammans med andra institutioner för oberoende konsekvensbedömningar av lagstiftningsförslag, större insyn i rådets beslutsfattande liksom förbättrad demokratisk kontroll av kommissionens antagande av delegerad lagstiftning. Bättre lagstiftning betyder inte avreglering eller minimal reglering.

8.  Europaparlamentet insisterar på att Europaparlamentets roll när det gäller kommittéförfarandet till fullo skall erkännas, vilket skulle bidra till att förenkla lagstiftningen genom att genomförandeåtgärder tas bort samtidigt som respekten för Europaparlamentets lagstiftningsbehörighet till fullo garanteras. Europaparlamentet fastslår att demokratiska bördor och kostnadsintensiva åtaganden inte bara uppstår till följd av lagstiftning utan framför allt också genom beslut inom kommittéförfarandet. Parlamentet kräver därför att det även måste göras en omfattande och oberoende bedömning av vilka följder besluten inom kommittéförfarandet har för lagstiftningen.

9.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att minska bördan för företagen när det gäller administrativa kostnader. Parlamentet ber att få involveras mer påtagligt när det gäller att få fram en grundlig kostnads-nyttoanalys för att med stöd därav kunna fatta välgrundade beslut och ber därför kommissionen att utveckla metoder för en oberoende förhandsbedömning av administrativa kostnader. Parlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att vid Europeiska rådets vårmöte 2007 förbinda sig att uppfylla ett gemensamt mål för kostnadsminskningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet överväga detta i samtliga åtgärdsinstrument, både när det gäller lagstiftning och icke-lagstiftning, för att uppnå de eftersträvade målen. Parlamentet insisterar på att alla förenklingsinitiativ till fullo skall vara förenliga med de principer och villkor som uppställts i resolutionen av den 16 maj 2006 om en strategi för förenkling av lagstiftningen(4).

10.  Europaparlamentet tror att en minskning med 25 procent av medlemsstaternas administrativa börda skulle leda till en ökning av den faktiska BNP:en med 1-1,4 procent. Parlamentet uppmanar med kraft alla medlemsstater att fastställa kvantitativa och kvalitativa mål på detta område och att inom ramen för ett effektivare införlivande av lagstiftningen förenkla de befintliga bestämmelserna och införa förfaranden för konsekvensbedömning samtidigt med förfaranden för samråd och klagomål med de berörda parterna. Parlamentet betonar i detta sammanhang den viktiga roll som de nationella parlamenten spelar och behovet av samarbetsstrukturer.

Snabbare och effektivare införlivande

11.  Europaparlamentet efterlyser, för att öka insynen och främja förståelsen för Lissabonstrategin och dess genomförande, ett utvecklande av gemensamma och enhetliga nationella reformprogram, som möjliggör både en bättre analys av resultaten av de föreslagna åtgärderna på medlemsstatsnivå och en öppen och konstruktiv dialog på europeisk nivå om uppnådda framsteg. Parlamentet stöder härvidlag idén om inrättandet av landsspecifika rekommendationer och ett rankingsystem för bästa praxis när det gäller reformplanerna inom de olika områdena. Parlamentet uppmanar alla nationella regeringar att offentliggöra och till kommissionen översända bestämmelsetexterna när EU-direktiv införlivas, så kallade jämförelsetabeller.

12.  Parlamentet efterlyser ett större engagemang från det civila samhället för att öka tillväxten och antalet sysselsättningstillfällen. Parlamentet påminner om att hur framgångsrika reformerna blir beror på hur aktivt och engagerat hela samhället är och parlamentet föreslår därför ett utbyte av bästa praxis när det gäller det civila samhällets deltagande i denna reformprocess.

Att förbättra styrningen av Lissabonprocessen och det nationella engagemanget

13.  Europaparlamentet understryker att medlemsstaternas specifika rekommendationer måste diskuteras och antas av rådet så att man kan utveckla ett verkligt europeiskt ramverk och stärka samordningen inom ekonomi och sysselsättning och främja ett större nationellt engagemang.

14.  Europaparlamentet upprepar att EU:s problem när det gäller ekonomi och sysselsättning inte kan lösas utan engagemang från de nationella parlamenten och Europaparlamentet. Parlamentet stöder kommissionens begäran att medlemsstaterna skall verka för en vidare diskussion om sina nationella reformprogram och genomföranderapporter, inbegripet nationella rekommendationer, med sina nationella parlament och närmare föra samman debatten om de nationella reformprogrammen och debatten om den nationella budgeten.

15.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att införa en övervakning i form av benchmarking genom att använda indikatorer för strukturpolitiken tillsammans med en väldefinierad länk till resultaten inom ekonomi och sysselsättning samt indikatorer som stöder den strukturella övervakningen och beaktar en politik som stimulerar innovation och skapande av sysselsättningstillfällen.

16.  Europaparlamentet betonar vikten av att regeringsrepresentanter som är särskilt ansvariga för Lissabonstrategin tillåts spela en större roll i alla medlemsstater, på högsta politiska nivå, för att övertyga nationella beslutsfattare att förbättra policy mix-modellen i reformplanerna på både nationell och europeisk nivå.

17.  Europaparlamentet påminner om att Europeiska rådets vårmöte 2007 har en styrningsroll när det gäller EU:s reformplaner för tillväxt och sysselsättning. Parlamentet uppmanar Europeiska rådet att se till att alla berörda rådskonstellationer deltar i lika hög grad. Parlamentet betonar sin egen roll när det gäller att övervaka genomförandet av Lissabonstrategin i dess helhet.

Tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft
Att skapa fler jobb och sysselsättningsmöjligheter

18.  Europaparlamentet anser att arbetsmarknadsreformen måste syfta till att förena industrins krav på ökad flexibilitet och arbetstagarnas krav på ökad säkerhet, exempelvis genom att skapa nya arbetstillfällen och nya säkerhetsformer. En kombination av flexibilitet och social trygghet kommer säkerligen att göra det lättare för arbetstagare, företag och små och medelstora företag att klara av de utmaningar som en dynamisk ekonomi och ett föränderligt samhälle medför. Europeiska rådet och medlemsstaterna uppmanas därför att fastställa klara och objektiva principer samt inleda en intensiv benchmarking och ett intensifierat utbyte av erfarenheter och bästa praxis för "flexicurity"-modellens utveckling och genomförande.

19.  Europaparlamentet vill se fler investeringar och arbetstagare som är bättre utbildade och mer kvalificerade så att man kan öka produktiviteten och sysselsättningsnivån för att kunna uppnå Lissabonstrategins målsättningar och för att EU skall kunna bemöta konkurrensen utifrån. Parlamentet påpekar att en modernisering av systemen för sysselsättning och social trygghet i alla medlemsstater, däribland genom arbetsmarknadsåtgärder (som i den danska modellen), är en politisk nödvändighet och att välstånd och solidaritet är målsättningar i Lissabonstrategin som ömsesidigt stöder varandra.

20.  Europaparlamentet påminner om att arbetslösheten är ytterst koncentrerad till särskilt sårbara grupper och i synnerhet bland personer med sämre kvalifikationer. En särskild ansträngning krävs därför för att driva på en aktiv arbetsmarknadsutbildning för arbetslösa, som kanske har sämre kvalifikationer, och för att förbättra skolsystemet och minska antalet elever som inte fullföljer sin skolgång.

21.  Europaparlamentet anser att alla hinder som ligger i vägen för att skapa arbetstillfällen, däribland hindren för anställningar med förhållandevis blygsamma löner, måste avlägsnas. Parlamentet anser vidare att det är de arbetslösas ansvar att acceptera erbjudanden om arbete. Arbetstidsbestämmelserna måste vara tillräckligt flexibla för att svara mot arbetsgivarnas och arbetstagarnas behov och för att göra det möjligt för arbetstagarna att skapa balans mellan arbets- och familjeliv.

22.  Europaparlamentet beklagar att andelen kvinnor på arbetsmarknaden fortfarande ligger långt ifrån målen i Lissabonstrategin och anser att äldre arbetskraft bör få kunna fortsätta att arbeta på frivillig basis med stöd av adekvat utbildning och hälsovård på arbetsplatsen. Förtidspensionering bör inte uppmuntras och arbetstagare bör tillåtas att om de så önskar arbeta längre än den gängse pensionsåldern, förutsatt att en överenskommelse kan uppnås mellan arbetstagaren och arbetsgivaren. Dessa åtgärder är nödvändiga för att stimulera den ekonomiska tillväxten och för att öka hållbarheten i de offentliga finanserna.

23.  Europaparlamentet betonar att äldre arbetstagare utgör en allt större andel av EU:s yrkesaktiva befolkning och ekonomiska produktionskapacitet. Medlemsstaterna uppmanas att öka ansträngningarna för att ändra skatte- och socialförsäkringssystem i syfte att främja ett längre aktivt yrkesliv, och att på ett effektivt sätt tillämpa lagstiftningen mot åldersdiskriminering.

24.  Europaparlamentet konstaterar att det råder brist på utbildad arbetskraft i EU och understryker vidare att livslångt lärande är en väsentlig del av målen i Lissabonstrategin. Medlemsstaterna uppmanas att i samarbete med arbetsmarknadens parter öka sina ansträngningar för att skapa fler arbetstillfällen och för att få ungdomar, kvinnor och äldre arbetstagare att delta i arbetslivet i större utsträckning genom

25.  Europaparlamentet understödjer principen om att universitet skall kunna privatfinansieras och uppmanar den privata sektorn att klargöra vilken typ av utbildning som marknaden behöver.

26.  Europaparlamentet påpekar att hälsoaspekterna av demografiska förändringar är synnerligen viktiga och erinrar om att ju längre människor är vid god hälsa, desto längre kan de och kommer de att förbli ekonomiskt aktiva och inte orsaka några eskalerande sjukvårdskostnader. Parlamentet är övertygat om att investeringar i åtgärder som förebygger kronisk sjukdom och långtidssjukdom är av särskild vikt. Samtidigt bör man arbeta för att enskilda människor som lider av dessa sjukdomar inte diskrimineras i arbetslivet.

27.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att göra en översyn av ineffektiva sociala modeller mot bakgrund av deras finansiella hållbarhet och mot bakgrund av förändringarna i den globala dynamiken och i befolkningsstrukturen, för att modellerna skall kunna göras hållbarare.

Undanröjande av kvarvarande brister på den inre marknaden

28.  Europaparlamentet framhåller att om den europeiska ekonomin skall vara globalt konkurrenskraftig behöver den också en dynamisk inre marknad. Parlamentet rekommenderar därför att åtgärder vidtas för att underlätta tillträdet till marknaden och främja innovationsfrämjande insatser, i enlighet med principerna om allmänt intresse och en hög nivå konsumentskydd, så att medborgarna kan dra full nytta av den inre marknaden. Parlamentet välkomnar kommissionens initiativ om att göra en översyn av den inre marknadens funktion och stöder helt dess ambition att fullborda detta projekt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anpassa sig till EU:s inre marknad och etablera en samarbetskultur mellan varandra för att både vägleda och stimulera företag att delta i EU-främjande verksamhet. Parlamentet framhåller särskilt vikten av korrekt genomförande och tillämpning av gemenskapslagstiftning och betonar vikten av att ha välutbildade domare i detta sammanhang.

29.  Europaparlamentet konstaterar att en långsiktig förstärkning av den inre marknaden är central för att målen i Lissabonstrategin skall kunna uppnås och EU kunna slå vakt om sin långsiktiga konkurrenskraft i en globaliserad ekonomi. Parlamentet uppmanar samtliga EU-institutioner och medlemsstaterna att fortsätta sina ansträngningar att stärka denna viktiga del av integrationsprocessen.

30.  Europaparlamentet understryker att varors fria rörlighet är en av den inre marknadens hörnstenar och påminner om att artiklarna 28–30 i EG-fördraget förbjuder medlemsstaterna att behålla eller upprätta hinder för handel med varor inom gemenskapen när det gäller produkter som inte har blivit föremål för gemenskapens harmonisering. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att slutgiltigt undanröja alla hinder för den fria rörligheten för varor inom EU.

31.  Europaparlamentet konstaterar att det fortfarande föreligger stora hinder för den fria rörligheten för varor när det gäller ömsesidigt erkännande av icke-harmoniserade produkter. Parlamentet stöder därför kommissionens planer att genom en rättsakt göra EG-domstolens avgöranden inom detta område bindande i alla medlemsstater.

32.  Europaparlamentet noterar särskilt att efter antagandet av tjänstedirektivet har kommissionen skyldighet att ge medlemsstaterna vägledning och bevaka deras framsteg på detta område. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas ansvariga myndigheter att samarbeta för att åstadkomma ett enhetligt genomförande i hela EU. Parlamentet betonar att detta är viktigt för att EU:s ekonomi skall stå i överensstämmelse med fördragets bestämmelser och fortsätta att komplettera den inre marknaden.

33.  Europaparlamentet understryker att den fria rörligheten för tjänster är en av den inre marknadens hörnstenar. Parlamentet påpekar att tjänstsektorn svarar för inte mindre än 70 procent av bruttonationalprodukten och sysselsättningen. Parlamentet efterlyser bättre samarbete inom sjukvården, i synnerhet när det gäller patienternas rörlighet.

34.  Europaparlamentet understryker att tillämpningen och skyddet av immateriella rättigheter fortfarande är relativt dyrt och tidsödande i EU vilket är skadligt för innovationsrelaterad konkurrenskraft. Parlamentet konstaterar att frågan om standardisering inte har fått tillräcklig uppmärksamhet, varken på europeisk eller nationell nivå. Parlamentet upprepar sitt krav om förbättrade ramvillkor för att åstadkomma en bättre politik för immateriella rättigheter och patent, framförallt genom EU-standarder, bättre samarbete mellan nationella standardiseringsorgan och enklare förfaranden. Parlamentet understryker att det är nödvändigt att vidta effektiva åtgärder mot förfalskning (förfalskning av mediciner) för att skydda patienters säkerhet.

35.  Europaparlamentet anser att det är mycket beklagligt att man inte har lyckats uppnå några framsteg i fråga om den europeiska patentpolitiken och att det är oacceptabelt att man inte lyckats åstadkomma en enhetlig europeisk patentstrategi. Parlamentet pekar på resultatet av de överväganden som parlamentet gjorde vid den första behandlingen av en europeisk patentförordning, som innehåller en lösning på de problem som inte ännu lösts i rådet. Parlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart lägga fram förslag till en ny patentstrategi så att en ny grund för förhandlingarna i rådet kan skapas så fort som möjligt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta ett effektivt patentsystem som grundar sig på tidigare samråd, inklusive ett eventuellt deltagande i EPLA (processordning för europeiska patent), för att så fort som möjligt garantera framsteg och rättslig säkerhet i denna fråga.

36.  Europaparlamentet understryker vikten av ett effektivt, innovativt och välfungerande system för offentlig upphandling för att åstadkomma en konkurrenskraftig inre marknad. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sina reformer av regelverket för offentlig upphandling för att maximera antalet anbud och minimera byråkratin och undersöka de bästa sätten för att se till att små och medelstora företag får en rättvis möjlighet att få offentliga uppdrag.

37.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts genom genomförandet av den första handlingsplanen för finansiella tjänster och påpekar att en välfungerande finansiell marknad är av avgörande betydelse för den europeiska ekonomins tillväxtmöjligheter. Parlamentet kräver att medlemsstaterna och kommissionen ser till att EU:s lagstiftning för finansiella tjänster är korrekt genomförd i samtliga medlemsstater och att den till fullo efterlevs av våra internationella partner.

38.  Europaparlamentet påpekar att väl fungerande finansiella marknader är av avgörande betydelse för att den inre marknaden skall fungera. Parlamentet menar att utvecklingen av högkvalitativa finansiella produkter som fungerar över gränserna kommer att bidra till ett innovativt företagsklimat i Europa. Parlamentet anser att snabba innovationer och en ökning av internationella finanstransaktioner skapar nya utmaningar både för företagen och det internationella finanssystemet. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka öppenheten och utarbeta effektivare bestämmelser och åtgärder för att främja finansiell stabilitet, tillbörligt konsumentskydd och marknadsintegritet. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka öppenheten och utarbeta effektivare övervakningsregler, särskilt för privata aktiefonder och hedgefonder.

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att förverkliga den fria rörligheten för kapital. Parlamentet beklagar de fall den senaste tiden där nationella regeringar försökt att hindra företagssammanslagningar inom EU och lovordar kommissionen för dess otvetydiga försvar av EG-fördraget i detta avseende. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att, snarast möjligt och även på det bolagsrättsliga området, lägga fram nya lagstiftningsförslag för att underlätta rörligheten för företag och kapital inom EU, särskilt när det gäller det fjortonde direktivet om överförande av bolagssäte och europeiska privata aktiebolag.

40.  Europaparlamentet begär att större uppmärksamhet skall riktas mot andra åtföljande politiska åtgärder som bidrar till att få den inre marknaden att fungera bättre. Parlamentet anser att transporter särskilt bör prioriteras och likaså är det viktigt att visa på potentialen för bättre logistik och ett snabbare genomförande av de transeuropeiska nätverken. Parlamentet stöder det tyska EU-ordförandeskapets initiativ på detta område.

Stärkandet av EU:s externa konkurrenskraft

41.  Europaparlamentet erinrar om att en fri och rättvis handel ökar välståndet i Europa och i resten av världen. Parlamentet konstaterar att företagen inom den inre marknaden fungerar i en global miljö med oberoende marknader och globala aktörer. Parlamentet begär att medlemsstaterna avstår från protektionism. Parlamentet anser vidare att ytterligare global ekonomisk integration kan förbättra konkurrenskraften, tillväxten och sysselsättningen i EU. Parlamentet pekar på betydelsen av ett internationellt lagstiftningssamarbete, särskilt när det gäller övervakning, reformering och förenkling av lagstiftningen. Parlamentet konstaterar emellertid att internationell handel också kan medföra nackdelar för de mest utsatta och minst kvalificerade arbetstagarna inom vissa sektorer.

42.  Europaparlamentet anser att marknadstillträde, ett mera balanserat regionalt synsätt och främjandet av ILO:s grundläggande arbetsnormer samt anständiga arbetsförhållanden i hela världen är synnerligen viktiga för att stärka EU:s yttre konkurrenskraft och undvikandet av miljödumpning är helt avgörande för rättvis konkurrens. Parlamentet är redo att överväga lämpliga handelsåtgärder mot snålskjutsåkande länder som inte drar sitt strå till stacken i kampen mot de globala klimatförändringarna och samtidigt beakta att våra handelspartners nått olika skeden i sin socioekonomiska utveckling.

43.  Europaparlamentet påpekar att företagens sociala ansvar inte bör ses som något som de unilateralt påtvingas av staten genom nya rättsliga bördor för företagen, vilket skulle skada konkurrenskraften och kapaciteten att skapa arbetstillfällen. Detta ansvar bör tvärtom förverkligas genom företagsinitiativ, till exempel skattemässiga eller andra initiativ, så att de frivilligt tar på sig en roll av socialt intresse.

44.  Europaparlamentet betonar behovet av att garantera bättre ekonomiska, arbetsrelaterade och skattemässiga villkor för små och medelstora företag, som utgör grunden för europeisk ekonomisk konkurrenskraft och som bidrar till att en ständigt pågående produktinnovation är möjlig. Parlamentet anser att genomförandet av en effektiv politik är av avgörande betydelse för att de utmaningar som globaliseringen innebär skall kunna mötas.

45.  Europaparlamentet pekar på betydelsen av ett internationellt lagstiftningssamarbete, särskilt när det gäller reformering och förenkling av lagstiftningen och anser att samarbetet bör förstärkas multilateralt och med demokratisk ansvarsskyldighet så att utländska marknader kan öppnas upp för de europeiska företagens produkter och tjänster på ett väl avvägt sätt. Parlamentet betonar i anslutning till detta behovet av att återupprätta balansen i WTO:s avtal om offentlig upphandling genom att garantera att uteslutningarna till förmån för små och medelstora företag, vilka kvarstår i flera undertecknande parters åtaganden, motverkas i europeiska åtaganden genom en motsvarande uteslutning eller en bestämmelse som tillåter de undertecknande parterna att ge små och medelstora företag förmånsbehandling, förutsatt att en sådan behandling, utan åtskillnad, kommer varje undertecknande parts samtliga små och medelstora företag till godo.

46.  Europaparlamentet anser att arbetet till förmån för ett ökat socialt ansvar hos europeiska företag runtom i världen måste kompletteras genom att EU bistår tredjeländernas regeringar med att genomföra bestämmelser på det sociala området och på miljöområdet, vilka överensstämmer med de internationella konventionerna, samtidigt som det måste finnas ett effektivt system för inspektioner och understryker att företagens sociala ansvar måste vara en del av företagsdialogen med andra marknader.

Främjandet av EU:s innovativa kapacitet

47.  Europaparlamentet betonar den avgörande betydelsen av att stärka EU:s satsning på forskning och utveckling, både när det gäller produkter och tjänster.

48.  Europaparlamentet välkomnar antagandet av det sjunde ramprogrammet vars viktigaste mål är att stärka den vetenskapliga och tekniska grunden för gemenskapens industrier och därmed garantera en stark internationell konkurrenskraft på det globala planet. Parlamentet upprepar än en gång betydelsen av de 3 procentiga BNP-målet för forskningsanslag och uppmanar medlemsstaterna att omsorgsfullt uppfylla de åtaganden de ingick under Europeiska rådets vårmöte 2002 i Barcelona. Parlamentet betonar det övergripande målet för det sjunde ramprogrammet och dess bidrag till att EU utvecklas till världsledande på forskningsområdet. Parlamentet påpekar att det upprepade gånger har betonat vikten av forskning och utveckling och kunskapens allt viktigare roll för att främja ekonomisk tillväxt och social och miljörelaterad välfärd.

49.  Europaparlamentet stöder helhjärtat det arbete som utförs inom ramen för gemensamma teknikplattformar för att främja samordnad strategisk forskning inom områden som är centrala för den europeiska konkurrenskraften. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja små företags och forskningsorganisationers deltagande i dessa plattformar.

50.  Europaparlamentet lovordar kommissionen för att den styrt medel genom gemensamma teknikinitiativ för att hjälpa till att omvandla forskningsbegrepp till konkreta program. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja dessa program genom sina nationella innovationsinitiativ.

51.  Europaparlamentet noterar skillnaden i investeringar i IKT per anställd mellan Förenta staterna och EU och sambandet mellan IKT-investeringar och produktivitetsökning. Parlamentet uttrycker sitt stöd för behovet att upprätthålla och utveckla en mycket konkurrenskraftig IKT-sektor inom EU, i synnerhet genom att till fullo och i alla medlemsstater genomföra EU:s regelverk på området för kommunikation.

52.  Europaparlamentet betonar att det finns stora möjligheter att använda medel avsedda för offentlig upphandling för att främja innovation. Parlamentet konstaterar att upphandlingen av innovativa varor och tjänster före det konkurrensutsatta stadiet kan förverkligas inom de befintliga ramarna för offentlig upphandling. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja denna verksamhet inom sina egna offentliga myndigheter. Parlamentet konstaterar att en effektiv tillämpning av IKT på tillhandahållandet av offentliga tjänster kommer att ge konsumenterna bättre erfarenheter och hjälpa företag inom EU att framställa produkter som globalt är konkurrenskraftiga.

Att säkra en hållbar energipolitik

53.  Europaparlamentet är övertygat om att Lissabonstrategin endast kan bli framgångsrik om ytterligare ansträngningar görs för att upprätta en gemensam energipolitik. Parlamentet anser emellertid att en sådan politik inte skall leda till att man standardiserar nationell energipolitik och gör den till en gemenskapsfråga, utan snarare till att man ökar konkurrensen och skapar fördelar för konsumenterna. Parlamentet påpekar att diversitet både är Europas styrka och dess säkerhet inom området för energiförsörjning.

54.  Europaparlamentet erinrar om den betydelse som de tre centrala energipolitiska målen, nämligen försörjningstrygghet, hållbarhet och konkurrenskraft, har för stabiliteten och tillväxten i Europeiska unionen. Parlamentet påminner om nödvändigheten av att ständigt anpassa dessa tre mål till de ändrade omständigheterna och att finna en ny jämvikt mellan dem.

55.  Europaparlamentet erinrar om den grundläggande betydelse som en tillräcklig och prisförmånlig energiförsörjning har för konkurrenskraften och tillväxten inom den europeiska industrin.

56.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens grönbok om en europeisk strategi för en hållbar, konkurrenskraftig och trygg energiförsörjning (KOM(2006)0105), men understryker behovet av att erkänna de ständigt förändrade villkoren på den globala energimarknaden och betonar vikten av att utsträcka producentperspektivet till ett systematiskt synsätt på produktion, distribution och konsumtion för att utveckla en europeisk energipolitik så att de europeiska företagen och de privata hushållen kan garanteras energi till överkomligt pris.

57.  Europaparlamentet håller med kommissionen om att en viktig del av en gemensam energipolitik bör vara en ökad solidaritet mellan medlemsstaterna i syfte att kunna bemöta svårigheter i anslutning till den fysiska infrastruktursäkerheten och försörjningstryggheten. Parlamentet anser vidare att sådan ökad solidaritet kraftigt skulle stärka EU:s förmåga att tillvarata sina gemensamma intressen i energifrågor på internationell nivå.

58.  Europaparlamentet noterar att energipolitiken, och särskilt den säkra tillgången på energi, måste bli en integrerad del av utvecklingen av EU:s gemensamma utrikes-, handels-, utvecklings- och säkerhetspolitik och efterlyser därför en gemensam strategi för att säkra och diversifiera energitillgången och transiteringsvägarna och på så sätt visa solidaritet inom EU. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen och medlemsstaterna att i detta sammanhang se allvarligt på faran för brister i gasförsörjningen från Ryssland efter 2010, bland annat beroende på frånvaron av investeringar. Parlamentet insisterar på att medlemsstaterna och unionen i sina förhandlingar med Ryssland i energifrågor begär att transiteringsprotokollet undertecknas och ratificeras och att energistadgefördraget ratificeras. Parlamentet anser att partnerskaps- och samarbetsavtalen skall användas för att skapa en stabil men öppen lagstiftningsram i de länder som står för leveranser och att kommissionsledamoten med ansvar för energifrågor bör följa ett väl definierat mandat som fastställer en europeisk långtidsstrategi för energiplaneringen.

59.  Europaparlamentet betonar att erfarenheterna från vintern 2005/2006 och den drastiskt ökade efterfrågan på energi från snabbväxande ekonomier, såsom Kina och Indien, har gjort det uppenbart att ingen hållbar och säker energikälla får lämnas outnyttjad för att säkra en trygg energiförsörjning.

60.  Europaparlamentet välkomnar insatserna för att uppnå de i Kyoto överenskomna målen om minskning av koldioxidutsläppen. Europaparlamentet erkänner att kärnkraften är en viktig del av energimixen i ett antal medlemsstater och noterar den roll som kärnkraften för närvarande spelar i vissa medlemsstater för en trygg elförsörjning som en del av energimixen och för att förhindra koldioxidutsläpp. Parlamentet betonar emellertid att det finns risker i anslutning till kärnkraftsproduktionen och att det ännu inte finns några lösningar för återanvändningen av kärnavfall. Parlamentet understöder forskningen inom områdena reaktorsäkerhet och ny teknik. Parlamentet anser att beslut om huruvida kärnkraftsproduktionen också i fortsättningen skall spela en viktig roll i vissa medlemsstater endast kan fattas på medlemsstatsnivå inom ramen för subsidiaritetsprincipen.

61.  Europaparlamentet erinrar om det för EU:s allt större beroendet av import av olja och gas som 2030 skulle kunna uppgå till 94 respektive 85 procent, medan importberoendet av fasta bränslen blott kommer att stiga till 59 procent. Parlamentet påpekar att importen av olja och gas i allt större grad kommer att ske från politiskt instabila regioner, i vilka stora mängder pengar kommer att flyta in till följd av importen och över användningen av dessa pengar kommer Europeiska unionen inte att ha något inflytande.

62.  Europaparlamentet understryker att inflationstrycket beroende på höjda oljepriser ökar osäkerheten kring en eventuell åtstramning av penningpolitiken som skulle leda till en uppfattning om ökad risk, minskad global likviditet och en ökad flyktighet, särskilt på marknaderna för råvaror och värdepapper. Parlamentet varnar för de negativa följderna som spekulationen i oljepriserna kan ha på de finansiella marknaderna, vilket i sin tur kan förvärrat oljepriskrisen och uppmanar därför kommissionen och rådet att utarbeta en detaljerad plan för att minska EU:s beroende av oljeimport och ta initiativ till en övergång till renare energi. Parlamentet efterlyser en integrerad EU-mekanism för att garantera en tryggad energiförsörjning i krissituationer.

63.  Europaparlamentet betonar det faktum att en ny form av politisk dialog och politiskt samarbete bland förbrukarländerna har blivit oundgänglig, särskilt med Förenta staterna, Kina, Indien och Japan. Parlamentet noterar vidare en liknande dialog mellan de viktigaste förbrukar- och producentländerna också är nödvändig för att utveckla ett globalt synsätt på energi. Parlamentet tror att dessa nya former för en global energidialog bör inriktas på att göra energimarknaderna stabila, säkra och transparenta och samtidigt ge fortsatt vind i seglen åt rena energikällor och energieffektivitet.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att främja ett internationellt erkänt medlingssystem för konflikter och tvister som rör leveranser och distribution av energi. Parlamentet menar att EU skulle kunna ta initiativet till en sådan process genom att utveckla ett system med medlare som en del av sin grannskapspolitik och även tillsammans med andra viktiga leverantörsländer, samt genom att främja detta medlingssystem globalt. Parlamentet anser därför att EU bör utarbeta en modellstrategi för den internationella hanteringen av energidistributionen.

65.  Europaparlamentet välkomnar förslaget till fördrag om upprättande av en energigemenskap, vilket utgör ett betydande bidrag för stabiliseringen av Sydösteuropa, för öppnandet av energimarknader och för säkerheten för transitvägarna i Europa. Parlamentet uppmanar till en gradvis utvidgning av energigemenskapen till Norge och Turkiet och till alla länder som ingår i den europeiska grannskapspolitiken.

Att göra energipolitiken miljömässigt sund

66.  Europaparlamentet betonar att behovet av att ändra den nuvarande mixen för energiproduktionen inte skall ses som en börda utan en möjlighet. Användningen av sol- och vindkraft, biomassa, hydro- och geotermisk energi liksom energisnål teknik kommer att bidra till att åtagandena i Kyotoprotokollet och i FN:s ramkonvention om klimatförändringar kan fullgöras och också ge en ökad innovation, fler arbetstillfällen och en förbättrad konkurrenskraft i Europa.

67.  Europaparlamentet stöder därför ansträngningarna att utveckla förnybara energikällor för att främja en hållbar energiförsörjning. Parlamentet välkomnar den fortsatta tillväxten inom denna bransch och den positiva inverkan på sysselsättningen som följer av denna. Parlamentet upplever att det finns en stor potential när det gäller export av anläggningar för produktion av förnybar energi till tredjeländer.

68.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att vid sitt vårmöte 2007 stödja den av kommissionen föreslagna handlingsplanen för ökad energieffektivitet, som bör bestå av minst följande delar: konsumenterna, oavsett om de är hushåll eller kommersiella och industriella användare, bör placeras i centrum av energipolitiken, en färdplan på råds- och kommissionsnivå för att nå målet på 50 procent för förnybar energi år 2040, en 30-procentig koldioxidminskning inom EU till 2020, ett EU-mål för förbättringar av energieffektiviteten med minst 20 procent fram till 2020 och en 60–80-procentig minskning till 2050, en reform av EU:s system med utsläppsrättigheter (ETS) så att marknaden kan vägledas i att investera i en ekonomi med låga koldioxidutsläpp, som skall drivas på av ett fastställt mål för koldioxidutsläpp till år 2020, inklusive ett mål till samma år att 25 procent av energin skall komma från förnybara energikällor och ett bindande mål för bilavgaser, en avgörande förbättring av energieffektiviteten, ett snabbare genomförande av befintliga gemenskapsbestämmelser i medlemsstaterna, eller om detta inte lyckas, konkreta förbättringar av regelverket, ett tydligare avskiljande av energiproduktion från energidistribution genom en starkare oberoende regelkontroll, som beaktar hela Europas intressen, en insats att ta itu med sammankopplingar som saknas, stimulera investeringar och innovation, bindande minimala riktlinjer som reglerande myndigheter skall följa, inklusive ett förfarande för utnämning av reglerande myndigheter (oberoende, insyn och ansvarsskyldighet), en ambitiös strategi för forskning kring och utveckling av ren energiteknik, inklusive en ökning med åtminstone 50 procent av sina årliga utgifter för energiforskning under de kommande sju åren, utvecklande av en effektiv solidaritetsmekanism för att hantera energiförsörjningskriser, en gemensam utrikespolitik på energiområdet för att i ökande grad tala med en röst till tredjeländer, en dubblering av insatserna för att få världen att agera för att bekämpa klimatförändringen eftersom EU inte ensam kan tackla problemet, samt ett fullständigt genomförande av all nuvarande gemenskapslagstiftning om energi. Slutligen uppmanar parlamentet kommissionen att föreslå ramar för valmöjligheter i fråga om harmoniserade stödsystem för förnybar energi, som en del av färdplanen för förnybar energi.

69.  Europaparlamentet betonar att klimatförändringen skapar allvarliga miljöproblem som kräver omedelbara åtgärder både inom EU och internationellt. Parlamentet anser att den övervägande andelen av EU:s energi år 2050 måste komma från koldioxidfria källor eller produceras med teknik som minskar utsläppen av växthusgaser och att en inriktning måste ske på energibesparing, effektivitet och förnybara energikällor och att det följaktligen behövs en tydlig färdplan för att uppnå detta mål. Parlamentet uppmanar enträget EU:s ledare att i slutet av 2008 enas om ett bindande mål för minskningen av koldioxidutsläppen fram till år 2020 och ett vägledande mål fram till år 2050. Parlamentet uppmanar kommissionen att ställa upp ambitiösa men realistiska mål för energiteknik med mycket små eller inga koldioxidutsläpp eller energiteknik som är neutral med avseende på koldioxid, som skall täcka 60 procent av elbehovet inom EU senast 2020 till stöd för de europeiska målen på klimatförändringens och försörjningstrygghetens områden.

70.  Europaparlamentet erkänner den viktiga roll som förnybara energikällor spelar för att små och medelstora företag skall kunna förverkliga Lissabonstrategins mål. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder för att förbättra energieffektiviteten i små och medelstora företag. Parlamentet konstaterar att dessa åtgärder i synnerhet bör inbegripa åtgärder för att öka medvetenheten kring dessa frågor och att man bör underlätta tillgången på finansiering från till exempel strukturfonderna, Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling och Europeiska investeringsbanken så att dessa företag kan göra investeringar för att minska energiförbrukningen.

71.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att garantera att EU blir den mest energieffektiva ekonomin i världen senast 2020 och att se till att åtgärder för energieffektivitet blir en horisontell prioritet för alla sektorer inom EU:s ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att EG-direktiven på det området genomförs inom tidsfristen. Parlamentet uppmanar vidare rådet att anta förslagen i kommissionens handlingsplan för ökad energieffektivitet i Europeiska gemenskapen (KOM(2000)0247) och uppmanar medlemsstaterna att låta bästa praxis ligga till grund för de nationella handlingsplaner för energieffektivitet som enligt direktiv 2006/32/EG skall lämnas in senast den 30 juni 2007. Parlamentet påpekar att om medlemsstaterna fullt ut genomförde EG:s befintliga lagstiftning, skulle målet för en 20 procentig energibesparing fram till 2020 redan ha uppfyllts till hälften. Parlamentet uppmanar kommissionens ordförande att verka för ett avtal om global energieffektivitet.

72.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådets vårmöte i mars 2007 att se till att den framtida europeiska energipolitiken får stöd av en ambitiös forsknings och utvecklingsstrategi för energi, inklusive bättre offentlig finansiering och kraftfulla incitament för att öka den privata finansieringen till forskning och utveckling. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta en strategi för hur budgeten till energiforskningen skall kunna ökas, särskilt vid halvtidsöversynen av EU-budgeten i det sjunde ramprogrammet och i det särskilda programmet Intelligent energi och välkomnar därför kommissionens förslag om att EU bör öka sina årliga anslag för energiforskning med 50 procent under de närmaste sju åren. Parlamentet efterlyser en europeisk strategisk energiteknikplan och hoppas att den kommer att omfatta forskningsområden med fokus på ny energiteknik, inklusive förnybara energikällor såsom vågkraft och tidvattenkraft, kolförgasning och särskilt energilagring när det gäller medellång och lång sikt.

Att skapa en inre marknad för energi

73.  Europaparlamentet betonar att ytterligare åtgärder behövs för en fungerande inre marknad för energi genom att man tydligare avskiljer energiproduktionen från energidistributionen. Därför välkomnas kommissionens förslag om ytterligare åtgärder för att uppnå ett sådant avskiljande, åtföljt av en starkare oberoende regelkontroll som tar hänsyn till europeiska intressen som helhet. Parlamentet kräver att dessa åtgärder, tillsammans med nationella steg, måste leva upp till Europeiska unionens mål om sammankopplingsnivåer på minst 10 procent, genom att fastställa var flaskhalsar finns och utse samordnare. Det behövs tydliga och stabila politiska förutsättningar och en konkurrensutsatt energimarknad för att skapa en hög grad av konkurrenskraft, energioberoende, långsiktig stabilitet, effektivitet, miljökänslighet och försörjningstrygghet. Parlamentet uppmanar Europeiska rådets vårmöte 2007 att redovisa en bredare vision för Europas gemensamma intressen på energiområdet för att placera fullbordandet av den inre marknaden i ett tydligt politiskt ramverk, vilket för närvarande saknas.

74.  Parlamentet anser att den gränsöverskridande handeln kommer att leda till att de befintliga flaskhalsarna mellan de nationella marknaderna undanröjs. Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen och medlemsstaterna att främja ett förbättrat samarbete mellan operatörerna av transportsystem (TSO), särskilt på områden såsom kapacitet vid gränserna, insyn, intradagsmarknader, planering av nät och investeringar för att utveckla de regionala marknaderna. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med operatörerna av transportsystemen utarbeta en nätkodex som skall garantera interoperabilitet mellan de nationella energinäten.

75.  Europaparlamentet lyckönskar kommissionen till genomgången av energisektorn och uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att se till att lagstiftningen efterlevs, bland annat genom böter mot företag som bryter mot konkurrensreglerna, samt manar kommissionen att vidta åtgärder mot medlemsstater som på ett otillåtet sätt skyddar stora nationella energiföretag.

76.  Europaparlamentet anser att konsumenterna måste placeras i centrum för alla nya energiåtgärder och att energifattigdom skall framhävas tydligare i kommissionens förslag. Parlamentet påminner om att konsumenterna, i synnerhet offentliga myndigheter som måste vara ett föredöme inom detta område, också har skyldigheter när det gäller energisparandet. Parlamentet erkänner den centrala roll som en förnuftig mätning och fakturering kan spela för att öka konsumenternas medvetenhet om hur och varför energi används och därmed ändra konsumenternas beteende. Rådet och kommissionen uppmanas att föreslå åtgärder som kan hjälpa låginkomsthushåll att uppnå energibesparingar i sina hem och därigenom minska deras energikostnader och deras utsatthet när det gäller framtida prisökningar.

77.  Europaparlamentet erinrar om att energipolitiken behöver mera kostnadsintensiva och långfristiga investeringsbeslut med en hög grad av transparens och förutsebarhet. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att ge företagen rättssäkerhet och undvika att med korta mellanrum lägga fram nya lagstiftningsförslag, vilka leder till osäkerhet och fördröjer nödvändiga investeringar i energiinfrastruktur.

78.  Europaparlamentet uttalar än en gång sitt kraftiga stöd till förnybara energikällor. För att främja en diversifiering av energikällor, föreslår parlamentet att kommissionen fastställer en stabil och långsiktig politisk ram för att skapa det nödvändiga investeringsklimatet. Denna ram bör innehålla en målsättning för EU när det gäller en förbättrad energieffektivitet på minst 20 procent senast 2020. Parlamentet ber därför kommissionen att komma med förslag till en ram för olika enhetliga stödsystem för förnybara energikällor som ett led i en färdplan för förnybar energi.

79.  Europaparlamentet betonar att ytterligare åtgärder behövs för en fungerande inre marknad för energi genom att man tydligare avskiljer energiproduktionen från energidistributionen. Därför uppmanar parlamentet till en starkare oberoende regelkontroll, som tar hänsyn till den europeiska marknaden, liksom nationella åtgärder för att uppnå EU:s mål om sammankopplingsnivåer på minst 10 procent, genom att identifiera flaskhalsar och utse samordnare.

o
o   o

80.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P6_TA(2006)0603. (2) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1. (3) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16. (4) EUT C 297 E, 7.12.2006, s. 136.

Europaparlamentets resolution om en europeisk radiospektrumpolitik (2006/2212(INI))

P6_TA(2007)0041 A6-0467/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om "En marknadsbaserad metod för spektrumhanteringen i Europeiska unionen" (KOM(2005)0400),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om "En framtidsorienterad radiospektrumpolitik för Europeiska unionen: Andra årsrapporten" (KOM(2005)0411),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt regionkommittén om "Prioriteringar för EU:s spektrumpolitik inför övergången till digital teknik i samband med ITU:s kommande regionala radiokommunikationskonferens 2006 (RRC-06)" (KOM(2005)0461),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 676/2002/EG av den 7 mars 2002 om ett regelverk för radiospektrumpolitiken i Europeiska gemenskapen (radiospektrumbeslutet)(1),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om översynen av EU:s regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (KOM(2006)0334),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om "Första årsrapporten om Europeiska unionens radiospektrumpolitik: Läget för genomförandet och framtidsutsikter" (KOM(2004)0507),

–   med beaktande av yttrandet från gruppen för radiospektrumpolitik av den 19 november 2004 om andrahandshandel med rätter att använda radiospektrum (RSPG04-54 Rev),

–   med beaktande av rådets (transport, telekommunikation och energi) slutsatser av den 9 och 10 december 2004 om den första årsrapporten om radiospektrumpolitiken i Europeiska unionen,

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om "i2010 – Det europeiska informationssamhället för tillväxt och sysselsättning" (KOM(2005)0229) samt det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionen om utvidgad konsekvensbedömning (SEK(2005)0717),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv)(2),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv  2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster)(3),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv)(4),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv)(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2006 om det europeiska informationssamhället för tillväxt och sysselsättning(6),

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet i Bryssel den 22-23 mars 2005,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/82/EG av den 14 december 2005 om upphävande av rådets direktiv 90/544/EEG om frekvensband för det samordnade införandet av alleuropeisk, landbaserad, allmänt tillgänglig, radiobaserad personsökning i gemenskapen(7),

–   med beaktande av kommissionens rekommendation av den 6 april 2005 om bredbandskommunikation via elnät(8),

–   med beaktande av kommissionens rekommendation av den 20 mars 2003 om harmoniseringen av tillhandahållandet av allmänt R-LAN-tillträde till allmänna elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster i Europeiska gemenskapen(9),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om "Elektronisk kommunikation: Vägen till den kunskapsbaserade ekonomin" (KOM(2003)0065),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om "Höghastighetsförbindelser i Europa: den senaste utvecklingen inom sektorn för elektronisk kommunikation" (KOM(2004)0061),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om "eEurope 2005: Ett informationssamhälle för alla – En handlingsplan inför Europeiska rådet i Sevilla, den 21–22 juni 2002" (KOM(2002)0263),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om "i2010 – Första årsrapporten om det europeiska informationssamhället" (KOM(2006)0215),

–   med beaktande av meddelandet från ordförande José Manuel Barroso i samråd med viceordförande Günter Verheugen inför Europeiska rådets vårmöte 2005 om "Att arbeta tillsammans för tillväxt och sysselsättning – Nystart för Lissabonstrategin" (KOM(2005)0024),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument om "Att arbeta tillsammans för tillväxt och sysselsättning – Nästa steg i genomförandet av den reviderade Lissabonstrategin" (SEK(2005)0622),

–   med beaktande av rådets slutsatser (transport, telekommunikation och energi) av den 1 december 2005 om en snabbare övergång från analoga till digitala sändningar,

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om "Resultaten av världskonferensen om radiokommunikationer 2003 (WRC-03)" (KOM(2003)0707),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om "Världskonferensen om radiokommunikationer 2003 (WRC-03)" (KOM(2003)0183),

–   med beaktande av yttrandet av den 23 november 2005 från gruppen för radiospektrumpolitik om plattformar för trådlös bredbandsåtkomst för e-kommunikationstjänster (WAPECS) (En mer flexibel spektrumhantering) (RSPG05-III),

–   med beaktande av sin resolution av den 16 november 2005 om en snabbare övergång från analoga till digitala sändningar(10),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om en snabbare övergång från analoga till digitala sändningar (KOM(2005)0204),

–   med beaktande av yttrandet från gruppen för radiospektrumpolitik av den 19 november 2004 om spektrumrelaterade frågor i samband med övergången till digital rundradio (RSPG04 55-Rev.),

–   med beaktande av det protokoll om systemet för radio och TV i allmänhetens tjänst i medlemsstaterna som har fogats till Amsterdamfördraget,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för kultur och utbildning (A6-0467/2006), och av följande skäl:

A.  Under de senaste åren har en allt snabbare teknisk utveckling skett i Europa och kopparnäten har ersatts av fiberoptiknät och en större användning av trådlös kommunikation och multimedialösningar.

B.  Teknisk konvergens är bra för konsumenterna eftersom den skapar ett större urval av infrastruktur och tjänster.

C.  Radiospektrum är nödvändigt för att man skall kunna tillhandahålla ett flertal olika tjänster.

D.  Spektrumbrist har varit ett hinder för användning av nya tjänster.

E.  Framgången för WiFi har visat att det numera går att använda det tillståndsfria bandet effektivare än tidigare.

F.  En effektiv spektrumanvändning är nödvändig för att garantera spektrumtillgång för de olika berörda parter som vill erbjuda tjänster och är därför en nyckelfaktor för den europeiska industrins tillväxt, produktivitet och utveckling i enlighet med Lissabonstrategin.

G.  En effektiv och omsorgsfull spektrumanvändning tjänar de kulturella målen med EU:s politik i enlighet med artikel 151.4 i EG-fördraget och bör underlätta kulturell och språklig mångfald samt mångfalden i medierna.

H.  Spektrumtillgång kräver gemensamma tekniska parametrar.

I.  Genom den digitala utvecklingen och övergången från analoga till digitala sändningar kommer flera hundra megahertz spektrum att upplåtas för användning, vilket möjliggör en omfördelning av spektrum och skapar nya möjligheter för marknadstillväxt.

J.  Den rättsliga ramen för elektronisk kommunikation är en förutsättning för en öppen och konkurrenskraftig marknad för elektronisk kommunikation. Alla medlemsstater har emellertid ännu inte införlivat bestämmelserna i rätt tid och på ett korrekt sätt.

K.  Kommissionen anser att digital elektronisk kommunikation har en grundläggande betydelse för ekonomin i dess helhet liksom för Lissabonprocessen och i2010-strategin och att systemet för spektrumhantering därför bör ses över.

L.  Informations– och kommunikationstekniken ger den europeiska industrin stora möjligheter till tillväxt och utveckling och kan även bidra till det sociala välståndet.

M.  Spektrumtillgång kan underlätta utvecklingen av teknikdrivna marknader.

N.  Kommissionen har i sina olika meddelanden om radiospektrum, som antagits under 2005 och 2006, föreslagit flexiblare och effektivare metoder för spektrumhantering, bland annat att spektrumet skall kunna bli föremål för handel.

1.  Europaparlamentet anser att Europeiska unionen måste anta en spektrumpolitik som är hållbar och främjar utvecklingen av konkurrens och innovativ teknik, och hindrar att någon enskild aktör samlar på sig alltför många frekvensrättigheter, liksom att det uppkommer monopol, och som dessutom är till nytta för konsumenterna. Likaså bör politiken beakta teknikens avsevärda utveckling samt marknadsaktörernas och medborgarnas behov.

2.  Europaparlamentet betonar att spektrums betydelse har ökat under de senaste åren och att tekniksektorns tillväxt också är beroende av en effektiv spektrumanvändning.

3.  Europaparlamentet konstaterar att systemen i EU för tilldelning av spektrum till intresserade parter är olika i olika medlemsstater och att detta kan orsaka ytterligare förseningar och kostnader. Parlamentet anser därför att EU måste få effektiva och flexibla riktlinjer för gemensamt beslutsfattande och att det dessutom behövs ett europeiskt register i samband med slutförandet, utvidgningen och tillgången till EFIS-databasen.

4.  Europaparlamentet delar kommissionens uppfattning att en viss del av vinsterna från spektrumhandeln bör öronmärkas för teknisk harmonisering på EU-nivå.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till de vinster som spektrumhandeln faktiskt ger när den fastställer den framtida spektrumpolitikens inriktning. Kommissionen uppmanas dessutom överväga hur lämpligt det är att användare utan tillstånd får tillgång till spektrumhandelns vinster.

6.  Europaparlamentet betonar att det vid införandet av nya villkor för spektrumanvändningen måste finnas garantier för att detta inte begränsar friheten att välja vilken teknik som kan användas och vilken tjänst som skall tillhandahållas inom ett givet frekvensband.

7.  Europaparlamentet välkomnar utvecklingen av ny radioteknik som använder radiospektrumet effektivt och flexibelt och möjliggör driftskompatibilitet och samexistens.

8.  Europaparlamentet avvisar tanken på en ensidig marknadsmodell för spektrumhantering och kräver att kommissionen ser över systemet för spektrumhantering så att olika tillståndsmodeller (de traditionella administrativa modellerna, användning utan siffermässiga begränsningar och nya marknadsbaserade modeller) kan samexistera. Parlamentet betonar att målet måste vara att förbättra den ekonomiska och tekniska effektiviteten samtidigt som man ökar samhällsnyttan av denna värdefulla resurs.

9.  Europaparlamentet insisterar på att teknisk neutralitet tillsammans med tjänsteneutralitet bör vara grundläggande principer för spektrumhanteringen för att främja konkurrensen och innovationen i förhållande till Lissabonstrategin. Parlamentet påpekar att spektrumhanteringen bör vara flexibel och medge insyn samt underlätta kulturell och språklig mångfald, yttrandefrihet och mångfalden i medierna samt ta hänsyn till de tekniska, sociala, kulturella och politiska behoven hos alla medlemsstater.

10.  Europaparlamentet understryker vikten av teknisk neutralitet för att främja innovation och driftskompatibilitet och efterlyser en flexiblare och tydligare strategi för att allmänhetens intressen skall tas till vara.

11.  Europaparlamentet anser, med hänsyn till den tekniska utvecklingen, att den metod som hittills har använts för frekvensanvändning måste anpassas till informationssamhällets snabbt föränderliga krav och även garantera tillhandahållandet av tjänster av hög kvalitet och konsumentskydd i samband med detta. Parlamentet anser att spektrumhanteringen inte enbart får baseras på marknadens synpunkter, utan den måste även ta hänsyn till andra sociala, kulturella och politiska överväganden.

12.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att använda sig av olika metoder för spektrumhantering, däribland den tillståndsfria metoden som ger extra flexibilitet eftersom den ger ännu mer flexibilitet genom att möjliggöra fri tillgång inom vissa tekniska gränser. Parlamentet anser att det gäller att hitta den rätta blandningen av metoder för att EU:s mål skall kunna uppnås.

13.  Europaparlamentet håller med om att radiospektrum är en nyckelresurs för många verksamheter och viktigt för att den inre marknaden skall fungera väl. Parlamentet betonar att användning av marknadsmekanismerna bör skydda konsumenternas intressen och uppmuntra till innovativa produkter och tjänster, och instämmer också med att sociala, kulturella och politiska hänsyn också måste tas med i beräkningen i enlighet med artikel 151.4 i EG-fördraget. Parlamentet anser ytterligare att den audiovisuella politiken och strävan att främja språklig och kulturell mångfald, liksom mångfalden i medierna, kan utgöra grund för undantag från principen om tjänsteneutralitet.

14.  Europaparlamentet anser att den administrativa metoden för tilldelning av spektrumrätter kunde kompletteras med att medlemsstaterna upplåter fler frekvenser till en tillståndsfri och därför möjligen delad användning, samt med att handel med spektrum tillåts, förutsatt att detta inte skadar kontinuiteten eller kvaliteten på de tjänster som har anknytning till offentlig information och allmän säkerhet. Parlamentet anser att handeln med spektrum och dess standardvillkor bör förtydligas.

15.  Europaparlamentet understryker kommunikationernas betydelse för landsbygdsregioner och mindre utvecklade regioner, för vilka spridningen av bredband, av mobila kommunikationer i lägre frekvensband och av nya trådlösa tekniker kan erbjuda effektiva lösningar för att man skall nå fullständig täckning i alla EU:s 27 medlemsstater, av omsorg om hållbar utveckling av alla områden. Parlamentet anser att full täckning inom EU-området inte får skapas genom att ansvaret överförs på de berörda regionerna.

16.  Europaparlamentet understryker att spektrum riskerar att ta slut och att det finns ett interferensproblem på grund av de samtidiga analoga och digitala sändningar som görs mellan medlemsstater och angränsande tredjeländer. Parlamentet framhåller att vinsterna från de digitala sändningarna måste komma samtliga EU-länder och EU-regioner till del.

17.  Europaparlamentet understryker, mot bakgrund av att resurserna är begränsade, att tillräckliga mängder spektrum bör fördelas för att möta behoven hos konsumenter och hos tjänster av allmänt intresse, inklusive radio- och TV-sändningar. Parlamentet understryker dessutom att man måste införa en klausul för att åter släppa frekvenser fria om inte åtagandena vid spektrumtilldelningen respekteras.

18.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att stödja den grundläggande princip som innebär att utveckling av spektrumhantering skall vid skyddet av allmänhetens intressen och frekvenser av strategisk betydelse prioriteras.

19.  Europaparlamentet anser att spektrumeffektivitet är medlemsstaternas, de nationella tillsynsorganens och branschens ansvar. Parlamentet betonar starkt att stabiliteten och kontinuiteten för de mediatjänster som sändarföretagen tillhandahåller måste garanteras, men framhåller vikten av lika villkor för nya aktörer och nya tekniker. Parlamentet anser att utrymme för innovationer måste garanteras generellt i konsumenternas, företagens och sysselsättningens intresse. Parlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga de särskilda risker som är kopplade till ingripanden och villkor för tillämpningen av nya bestämmelser i de nya medlemsstaterna och föreslå anpassade lösningar.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid omprövningen av den rättsliga ramen för elektroniska kommunikationsnät och -tjänster se till att det vid fördelningen av överföringskapaciteter på EU-nivå tas vederbörlig hänsyn till etermediernas betydelse för enskilda personers åsiktsfrihet samt för mångfalden av åsikter.

21.  Europaparlamentet konstaterar att tjänster av allmänt intresse måste anpassas till den tekniska utvecklingen för att bevara sin höga kvalitet.

22.  Europaparlamentet konstaterar att tillgång till harmoniserade frekvensband är nödvändig för att man skall kunna utveckla nya tjänster och nya typer av trådlös teknik. Industrin vill ha gemensamma användningsvillkor som erbjuder en effektiv och flexibel spektrumanvändning, så att man undviker att utvecklingen på IKT-området bromsas i EU om de frekvenser som skall uppfylla dessa nya behov inte blir tilldelade.

23.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att införa en marknadsbaserad metod för spektrumhanteringen, och konstaterar att den traditionella metoden även i fortsättningen kommer att behövas, särskilt i samband med viktiga frågor av allmänt intresse.

24.  Europaparlamentet anser att införandet av en marknadsbaserad metod för spektrumhanteringen kommer att bli mest effektivt om det baseras på ett samförstånd mellan tillsynsmyndigheter, operatörer och andra marknadsaktörer. Parlamentet hänvisar i detta sammanhang till arbetet i Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter (ERG) och i Gruppen för radiospektrumpolitik (RSPG).

25.  Europaparlamentet begär att kommissionens förslag om spektrumhantering och handel med spektrum behandlas noggrant och att det ingås ett gemensamt avtal på politisk nivå.

26.  Europaparlamentet konstaterar att en rad frågor kommer att aktualiseras för de nuvarande användarna i och med att frekvenser blir disponibla för användning och efterlyser därför en tydlig rättslig ram som tillhandahåller konkurrensbaserade lösningar och bland annat anger villkoren för inträde och utträde, upprätthållandet av spektrumrätter, ansvar med hänsyn till interferens och mekanismer för tvistlösning.

27.  Europaparlamentet föreslår att gemensamma tekniska minimistandarder samt miniminormer av lagstiftningskaraktär utvecklas för att den tekniska samexistensen skall tryggas och interferens undvikas, så att en teknisk harmonisering uppnås, varvid man särskild bör vinnlägga sig om att detta inte får negativa konsekvenser för frekvensband som redan allokerats samt att frågor av gränsöverskridande karaktär löses.

28.  Europaparlamentet uppmanar till en väl avvägd och effektiv spektrumhantering i syfte att maximera den sociala, kulturella och ekonomiska nyttan av spektrum, främja utvecklingen av innovativa tjänster, skapa arbetstillfällen och tillväxt i enlighet med Lissabonstrategin och göra den europeiska industrin världsledande inom elektronisk kommunikation.

29.  Europaparlamentet är förvissat om att vi i framtiden kommer att få ännu mer avancerade tjänstepaket än dagens paket med tre tjänster ("triple play", som inkluderar taltelefoni, Internetanslutning och television) och att gränserna mellan elektroniska kommunikationsprodukter och kommunikationstjänster kommer att fortsätta att suddas ut.

30.  Europaparlamentet anser att man utöver tillämpningen av en marknadsbaserad modell också bör vinnlägga sig om att göra spektrummarknaden tillgänglig för alla. Parlamentet noterar att en förutsättning för detta är att information, kunskap och teknisk infrastruktur tillhandahålls genom utbildning eller alternativa fortbildningsmöjligheter.

31.  Europaparlamentet konstaterar att det råder stora skillnader mellan medlemsstaternas olika system för spektrumallokering och spektrumanvändning, och att dessa olikheter allvarligt hindrar strävan efter en välfungerande inre marknad.

32.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja åtgärder för att utöka samarbetet mellan olika myndigheter med ansvar för spektrumhantering, överväga vilka områden där gemensam spektrumallokering skulle skapa utrymme för ny teknik och nya tjänster, utöka sitt informationsutbyte och avlägsna överdriven och begränsande detaljreglering.

33.  Europaparlamentet betonar att det behövs tillräckligt med tid för övergången och kräver därför ett stegvist tillvägagångssätt på detta område. Parlamentet anser att effekterna för mindre nätverk, särskilt lokala trådlösa nätverk, som för närvarande inte omfattas av några licenskrav, måste beaktas. Allmän tillgång till bredband, särskilt på landsbygden, bör främjas.

34.  Europaparlamentet uppmärksammar det potentiella värdet av den spektrummängd som frigörs genom övergången till digital teknik och kan skapa möjligheter för bredare tillgång till mobilt/trådlöst bredband till överkomliga priser, även på landsbygden.

35.  Europaparlamentet kräver tydliga definitioner av rättigheter och skyldigheter, av omsorg om ökad rättssäkerhet. Parlamentet betonar att tillhandahållare av infrastruktur måste skiljas åt från tillhandahållare av elektroniska kommunikationstjänster och att uppkomsten av monopol måste förhindras.

36.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 108, 24.4.2002, s. 1. (2) EGT L 108, 24.4.2002, s. 33. (3) EGT L 108, 24.4.2002, s. 51. (4) EGT L 108, 24.4.2002, s. 21. (5) EGT L 108, 24.4.2002, s. 7. (6) EUT C 291 E, 30.11.2006, s. 133. (7) EUT L 344, 27.12.2005, s. 38. (8) EUT L 93, 12.4.2005, s. 42. (9) EUT L 78, 25.3.2003, s. 12. (10) EUT C 280 E, 18.11.2006, s. 115.