Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 20 juni 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om exportförbud för och säker förvaring av metalliskt kvicksilver (KOM(2006)0636 – C6-0363/2006 – 2006/0206(COD))
(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0636)(1),
– med beaktande av artikel 251.2 och artiklarna 133 och 175 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0363/2006),
– med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor över den föreslagna rättsliga grunden,
– med beaktande av artiklarna 51 och 35 i arbetsordningen,
– med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för internationell handel (A6-0227/2007).
1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.
2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.
3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 20 juni 2007 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2007 om exportförbud för och säker förvaring av metalliskt kvicksilver, cinnober, kalomel, kvicksilverföreningar och vissa produkter som innehåller kvicksilver
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(3), och
av följande skäl:
(1) Utsläpp av kvicksilver betraktas allmänt som ett globalt hot som motiverar åtgärder på lokal, nationell, regional och global nivå.
(2) I enlighet med kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om gemenskapens kvicksilverstrategi(4)och Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2006(5) om denna strategi är det nödvändigt att minska risken för att människor och miljön exponeras för kvicksilver.
(3) De åtgärder som vidtas på gemenskapsnivå måste ses som en del av de globala insatser som görs för att minska risken för kvicksilverexponering, särskilt inom det kvicksilverprogram som upprättats av FN:s miljöprogram (UNEP).
(4)Kvicksilver omfattas ännu inte av bindande begränsningar enligt multilaterala miljöavtal, med undantag för 1998 års protokoll om tungmetaller till UNECE:s konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar.
(5)Europaparlamentet och rådet har lyft fram de miljörelaterade och sociala problemen till följd av nedläggningen av kvicksilvergruvorna i Almadén-distriktet (Spanien) och rekommenderat att lämpliga kompensationsåtgärder vidtas för att det drabbade området ska kunna finna hållbara lösningar för miljön, sysselsättningen och den lokala ekonomin. Vidare angav Europaparlamentet i sin ovannämnda resolution ║ att gruvorna i Almadén skulle utgöra en bra plats för säker förvaring av metalliskt kvicksilver.
(6) Export av metalliskt kvicksilver, cinnober, kalomel och kvicksilverföreningar från gemenskapen bör förbjudas för att kraftigt minska den globala kvicksilvertillgången. Medlemsstaterna bör ha rätt att införa mer omfattande och strängare förbud i enlighet med artikel 176 i EG-fördraget.
(7)Av samma skäl bör man också förbjuda export av produkter som innehåller kvicksilver och som redan nu omfattas av ett förbud mot utsläppande på marknaden i Europeiska unionen eller snart kommer att omfattas av ett sådant förbud. Kommissionen bör utarbeta en konsoliderad förteckning över de produkter som omfattas, som bör aktualiseras årligen på grundval av utvecklingen i gemenskapsrätten.
(8)Import av metalliskt kvicksilver, cinnober, kalomel och kvicksilverföreningar bör förbjudas i syfte att garantera ett bättre skydd för människors hälsa och miljön i Europeiska unionen.
(9) Exportförbudet kommer att leda till ett betydande kvicksilveröverskott i gemenskapen vilket bör hindras från att åter komma ut på marknaden. Därför bör man se till att detta kvicksilver kan förvaras på ett säkert sätt inom gemenskapen.
(10)Medlemsstaterna bör regelbundet lämna information till kommissionen om metalliskt kvicksilver, cinnober och kvicksilverföreningar som transporteras till eller från deras territorium eller som är föremål för gränsöverskridande handel på deras territorium, så att instrumentets effektivitet kan bedömas i sinom tid. Allmänheten bör på ett enkelt sätt ha tillgång till all sådan information.
(11)I PARCOM-beslut 90/3 (Pariskommissionen för förhindrande av havsförorening från landbaserade källor) enades man om målet att fullständigt avveckla kvicksilvercellbaserade kloralkalianläggningar senast 2010. För att skapa möjligheter till säker tillfällig förvaring av kvicksilver som inte längre används inom kloralkaliindustrin, bör det för vissa typer av deponering göras undantag från artikel 5.3 a i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall(6). Det bör också anges att det för ovanjordisk förvaring från vilken avfallet kan återtas inte är möjligt att tillämpa kriteriet i avsnitt 2.4 i bilagan till rådets beslut 2003/33/EG av den 19 december 2002 om kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid avfallsdeponier i enlighet med artikel 16 i, och bilaga II till, direktiv 1999/31/EG(7).
(12) För att garantera att den tillfälliga förvaringen är säker för människors hälsa och för miljön bör den säkerhetsbedömning som enligt beslut 2003/33/EG krävs för underjordsförvar kompletteras med särskilda krav och även gälla för ovanjordisk förvaring från vilken avfallet kan återtas.
(13)Kloralkaliindustrin bör översända alla relevanta uppgifter om avveckling av kvicksilverceller i sina anläggningar till kommissionen och behöriga myndigheter i de berörda medlemsstaterna för att göra det lättare att kontrollera att denna förordning efterlevs. De industrisektorer som erhåller kvicksilver vid rening av naturgas eller som en biprodukt vid brytning och smältning av andra metaller än järn bör också tillhandahålla kommissionen och behöriga myndigheter i de berörda medlemsstaterna relevanta uppgifter. Kommissionen bör göra denna information tillgänglig för allmänheten.
(14) Ett informationsutbyte bör anordnas med alla berörda parter för att bedöma det eventuella behovet av kompletterande åtgärder för import, export, tillfällig förvaring och säkert slutligt bortskaffande av kvicksilver, kvicksilverföreningar och produkter som innehåller kvicksilver, utan att det påverkar tillämpningen av fördragets konkurrensregler, särskilt artikel 81.
(15) Medlemsstaterna bör lämna information om tillstånd som utfärdas för anläggningar för tillfällig förvaring samt om denna förordnings tillämpning och marknadseffekter, så att det blir möjligt att utvärdera den vid lämplig tidpunkt.
(16) Kommissionen bör beakta dessa uppgifter när den lämnar en utvärderingsrapport för att fastställa eventuella behov av att ändra denna förordning.
(17)Kommissionen och medlemsstaterna bör främja ökad medvetenhet och säkerställa allmän tillgång till information om exportförbudet för metalliskt kvicksilver, cinnober och kvicksilverföreningar samt om säker förvaring av metalliskt kvicksilver.
(18) Kommissionen bör också följa den internationella utvecklingen i fråga om tillgång och efterfrågan på kvicksilver, särskilt multilaterala förhandlingar, och rapportera om dessa för att göra det möjligt att utvärdera konsekvensen i den övergripande strategin.
(19)Medlemsstaterna bör föreskriva påföljder för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och se till att dessa påföljder tillämpas. Påföljderna bör vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.
(20)Tekniskt bistånd bör ges direkt av kommissionen och medlemsstaterna till utvecklingsländer och länder med övergångsekonomier eller indirekt genom stöd till projekt av icke-statliga organisationer, i synnerhet stöd som underlättar övergången till alternativa kvicksilverfria tekniker och slutlig avveckling av bruk och utsläpp av kvicksilver och kvicksilverföreningar.
(21)Förordningen motiveras av behovet att skydda människors hälsa och miljön.
(22)Eftersom målet med denna förordning, nämligen att minska kvicksilverexponeringen med hjälp av ett exportförbud och en förvaringsskyldighet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av effekterna på rörligheten för varor och den gemensamma marknadens funktion och på grund av kvicksilverföroreningarnas gränsöverskridande karaktär, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Export från gemenskapen av metalliskt kvicksilver (Hg, CAS-nr 7439-97-6), cinnober och kvicksilverföreningar med en kvicksilverkoncentration på mer än 5 viktprocent ska vara förbjuden från och med den 1 december 2010.
Export av produkter som innehåller kvicksilver och som inte får säljas eller distribueras inom Europeiska unionen ska vara förbjuden från och med den 1 december 2010.
Artikel 2
Import till gemenskapen av metalliskt kvicksilver (Hg, CAS-nr 7439-97-6), cinnober och kvicksilverföreningar med en kvicksilverkoncentration på mer än 5 viktprocent ska vara förbjuden från och med den 1 juli 2010.
Medlemsstaterna ska tillgodose sitt eget behov av kvicksilver genom återvinning av kvicksilver från avfall och råprodukter.
Artikel 3
Från och med den 1 december 2010 ska medlemsstaterna se till att metalliskt kvicksilver som inte längre används inom kloralkaliindustrin eller som utvinns ur cinnober, kvicksilver som återvunnits vid rening av naturgas och kvicksilver som återvunnits som en biprodukt vid brytning och smältning av andra metaller än järn transporteras, förvaras och slutligen bortskaffas inom gemenskapen, på ett sätt som är säkert för människors hälsa och för miljön, i lämpliga anläggningar som kan användas för detta ändamål, åtföljt av en säkerhetsbedömning och ett tillstånd i enlighet med denna förordning.
Innan några andra alternativ övervägs bör man utreda möjligheten att utnyttja Almadén för säker förvaring av befintliga lager av metalliskt kvicksilver eller av metalliskt kvicksilver som uppkommer som en biprodukt i samband med europeisk industriproduktion – men inte av produkter som innehåller kvicksilver och som har blivit avfall – för att på detta sätt kunna utnyttja den infrastruktur, lokala arbetskraft och tekniska expertis som redan finns på plats.
Artikel 4
1. Med avvikelse från artikel 5.3 a i direktiv 1999/31/EG ska metalliskt kvicksilver som är att betrakta som avfall tillfälligt förvaras i lämplig inneslutning
a)
i en underjordisk saltgruva som anpassats för tillfällig förvaring av metalliskt kvicksilver före dess säkra slutliga bortskaffande,
b)
i en ovanjordisk anläggning som uteslutande är avsedd och utrustad för tillfällig förvaring av metalliskt kvicksilver före dess slutliga bortskaffande, eller
c)
i en anläggning som enligt rådets direktiv 96/61/EG av den 24 september 1996 om samordnande åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar(8) (IPPC-direktivet ║) är godkänd för framställning av klor (punkt 4.2 a i bilaga I till det direktivet) och utrustad, som en del av den godkända anläggningen, för tillfällig förvaring av metalliskt kvicksilver före dess slutliga bortskaffande
Kriteriet i avsnitt 2.4 i bilagan till beslut 2003/33/EG ska inte tillämpas i det fall som anges i b.
2. Med avvikelse från artikel 11.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall(9) får de behöriga mottagar- och avsändarmyndigheterna inte resa invändningar mot transporter av metalliskt kvicksilver som är att betrakta som avfall och som är avsett för tillfällig förvaring, på grundval av att den planerade transporten inte skulle vara i överensstämmelse med åtgärder som vidtagits för att genomföra principerna om närhet, prioritering av återvinning och tillräcklig egenkapacitet.
Artikel 5
1. Den säkerhetsbedömning som enligt beslut 2003/33/EG ska göras för underjordsförvar i saltgruvor som anpassats för avfallsförvaring ska särskilt omfatta de ytterligare risker som uppstår på grund av det metalliska kvicksilvrets och inneslutningens karaktär och långsiktiga uppträdande.
2. För tillfällig förvaring i en anläggning som uteslutande är avsedd och utrustad för förvaring av metalliskt kvicksilver ska en säkerhetsbedömning som säkerställer en miljöskyddsnivå motsvarande den nivå som krävs enligt beslut 2003/33/EG genomföras och lämnas in till den behöriga myndigheten.
3. Tillstånd enligt artiklarna 8 och 9 i direktiv 1999/31/EG för underjordsförvar i saltgruvor, eller för anläggningar som uteslutande är avsedda och utrustade för tillfällig förvaring av metalliskt kvicksilver, ska innehålla krav på regelbundna okulärbesiktningar av behållare och på installation av lämplig utrustning för detektion av kvicksilverånga för att upptäcka eventuella läckor.
Artikel 6
Kommissionen ska se över den säkerhetsbedömning som avses i beslut 2003/33/EG för att se till att den omfattar de särskilda risker med tillfällig förvaring av metalliskt kvicksilver som uppstår på grund av det metalliska kvicksilvrets och inneslutningens karaktär och långsiktiga uppträdande. Denna översyn ska ha genomförts senast den 1 juni 2010.
Artikel 7
Under den tillfälliga förvaringen ska ansvaret för säker förvaring ligga hos ägaren till förvaringsanläggningen. Medlemsstaterna ska inrätta en fond för att se till att det finns finansiella medel till förfogande för den tillfälliga förvaringen och för säkert slutligt bortskaffande av kvicksilver. Fonden ska inrättas med hjälp av avgifter från kloralkaliindustrin och från industrisektorer som erhåller kvicksilver i sina produktionsprocesser såsom, dock inte uteslutande, naturgasindustrin och industrier som använder sig av andra metaller än järn, varvid bidragen ska stå i proportion till den mängd kvicksilver som skickas vidare för tillfällig förvaring.
Artikel 8
1.Berörda företag inom kloralkaliindustrin ska till kommissionen och behöriga myndigheter i de berörda medlemsstaterna lämna följande uppgifter angående avvecklingen av kvicksilver under ett visst år:
–
Bästa möjliga uppskattning av den totala mängd kvicksilver som fortfarande används.
–
Den mängd kvicksilver som återvunnits efter stängning eller omvandling av kloralkalianläggningar.
–
Den mängd som sänts till enskilda anläggningar för tillfällig förvaring.
–
Plats och kontaktuppgifter för alla förvaringsanläggningar.
–
Överföringar till andra kloralkalianläggningar i Europeiska unionen för drift av kvarvarande celler.
–
Den mängd som finns i tillfälligt förvar under den ursprungliga ägarens ansvar för drift av kvarvarande celler.
2.Berörda företag inom de industrisektorer som erhåller kvicksilver vid rening av naturgas eller som en biprodukt vid brytning och smältning av andra metaller än järn ska till kommissionen och behöriga myndigheter i de berörda medlemsstaterna lämna följande uppgifter angående det kvicksilver som erhållits under ett visst år:
–
Den mängd kvicksilver som erhållits.
–
Den mängd som sänts till enskilda anläggningar för tillfällig förvaring.
–
Plats och kontaktuppgifter för alla förvaringsanläggningar.
3.Berörda företag ska för första gången lämna in de uppgifter som avses i punkterna 1 och 2 senast den 31 maj ...(10), och därefter varje år före den 31 maj.
4.Kommissionen ska offentliggöra informationen i punkt 3 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ(11).
Artikel 9
Kommissionen ska organisera ett inledande informationsutbyte mellan medlemsstaterna och berörda parter senast den 30 juni 2010.
Informationsutbytet ska grunda sig på den information som samlats in dittills och ska även gälla behovet av att utvidga exportförbudet till kvicksilverföreningar med en kvicksilverkoncentration på mindre än 5 viktprocent, att utvidga förvaringsskyldigheten till metalliskt kvicksilver från andra källor samt att fastställa tidsgränser för förvaring i underjordiska saltgruvor eller ovanjordiska anläggningar som är särskilt avsedda och utrustade för tillfällig förvaring av metalliskt kvicksilver.
Inom ramen för detta informationsutbyte ska man bland annat analysera resultaten av bedömningen av huruvida Almadén vore en säker förvaringsplats för befintliga lager av metalliskt kvicksilver eller av metalliskt kvicksilver som uppkommer som en biprodukt i samband med europeisk industriproduktion i enlighet med artikel 3.
Artikel 10
1. Medlemsstaterna ska sända kommissionen en kopia av alla tillstånd utfärdade för anläggningar som är avsedda att förvara kvicksilver.
2. Medlemsstaterna ska upprätta ett register över köpare, säljare och handlare av kvicksilver, cinnober och kvicksilverföreningar och samla in relevant information. De ska informera kommissionen om förordningens tillämpning och marknadseffekter på deras territorium vartannat år och senast sex månader efter utgången av den period som omfattas. Kommissionen ska offentliggöra informationen i en kortfattad rapport inom ett år efter det att medlemsstaterna lämnat in den. Den första omgången med information ska omfatta åren 2007–2008 och ska överlämnas till kommissionen senast den 30 juni 2009 och offentliggöras senast den 30 juni 2010. Informationen ska tillhandahållas i ett format som ska fastställas av kommissionen senast den ...(12).
3. Den information som avses i punkt 2 ska åtminstone innehålla uppgifter om
a)
volymer, priser, ursprungs- och bestämmelseland samt avsedd användning för metalliskt kvicksilver, cinnober, kalomel och kvicksilverföreningar som transporteras till eller från gemenskapen,
b)
volymer, priser, ursprungs- och bestämmelseland samt avsedd användning för metalliskt kvicksilver, cinnober, kalomel och kvicksilverföreningar som transporteras mellan länder inom gemenskapen.
Artikel 11
Medlemsstaterna ska föreskriva påföljder för överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och vidta de åtgärder som krävs för att se till att dessa påföljder tillämpas. Påföljderna ska vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. Medlemsstaterna ska anmäla påföljdsbestämmelserna till kommissionen senast den ...* och alla senare ändringar som påverkar dessa bestämmelser så snart som möjligt.
Artikel 12
Kommissionen och medlemsstaterna ska främja ökad medvetenhet och säkerställa allmän tillgång till information om exportförbudet för metalliskt kvicksilver, cinnober och kvicksilverföreningar samt om säker förvaring av metalliskt kvicksilver.
Artikel 13
1. Kommissionen ska utvärdera förordningens tillämpning och marknadseffekter i gemenskapen, med beaktande av den information som avses i artiklarna 9 och 10.
2. Kommissionen ska senast den 30 juni 2012 lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet. Rapporten ska vid behov innehålla förslag om översyn av denna förordning.
3.Kommissionen ska senast den 1 juni 2010 utvärdera effektiviteten hos och effekterna av de kompensationsåtgärder som vidtagits för att göra det möjligt för det område som påverkas av nedläggningen av kvicksilvergruvorna att utforma hållbara ekonomiska och sociala alternativ.
Artikel 14
Kommissionen ska senast den 31 december 2009 rapportera till Europaparlamentet och rådet om framsteg i multilaterala verksamheter och förhandlingar om kvicksilver, och särskilt utvärdera om de åtgärder som anges i denna förordning ligger i linje med den internationella utvecklingen.
Artikel 15
Med hänsyn särskilt till de behov som berörda utvecklingsländer och länder med övergångsekonomi har, ska kommissionen i samarbete med medlemsstaterna främja tekniskt bistånd, bl.a. i form av utbildning, för utveckling av den infrastruktur, kapacitet och sakkunskap som krävs för att göra framsteg i övergången till alternativa kvicksilverfria tekniker och slutligen avveckla användning och utsläpp av kvicksilver och kvicksilverföreningar.
Kommissionen och medlemsstaterna ska även överväga att ge stöd till icke-statliga organisationer, som varit särskilt effektiva i att tillhandahålla detta slags tjänster.
Artikel 16
Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.
EUT L 257, 10.10.1996, s. 26. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr. 166/2006 från Europaparlamentet och rådet (EUT L 33, 4.2.2006, s. 1).