Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

–   med beaktande av rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster(1),

–   med beaktande av rådets direktiv 93/36/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av tjänster(2),

–   med beaktande av rådets direktiv 93/37/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandena vid tilldelning av offentliga upphandlingskontrakt för bygg- och anläggningsarbeten(3),

–   med beaktande av rådets direktiv 93/38/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av upphandlingsförfarandet för enheter som har verksamhet inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna(4),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/52/EG av den 13 oktober 1997 om ändring av direktiven 92/50/EEG, 93/36/EEG och 93/37/EEG om samordning av förfarandena vid tilldelning av kontrakt vid offentlig upphandling av tjänster, varor samt bygg- och anläggningsarbeten(5),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/4/EG av den 16 februari 1998 om ändring av direktiv 93/38/EEG om samordning av upphandlingsförfarandet för enheter som har verksamhet inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna(6),

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådets direktiv om samordning av upphandlingsförfarandet för enheter som har verksamhet inom vatten-, energi- och transportsektorerna (KOM(2000)0276)),

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om samordning av förfarandena vid tilldelning av kontrakt vid offentlig upphandling av tjänster, varor samt bygg- och anläggningsarbeten (KOM(2000)0275),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning(7),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena för vatten, energi, transporter och posttjänster(8),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster(9),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0226/2007), och av följande skäl:

A.  Gemenskapens lagstiftning om offentlig upphandling syftar till att öppna de offentliga marknaderna i medlemsstaterna för gränsöverskridande konkurrens och att därigenom skapa lika villkor för leverantörer och stöda utvecklingen av den inre marknaden.

B.  Ett korrekt införlivande och genomförande inom föreskriven tid av lagstiftningen om offentlig upphandling bidrar i betydande omfattning till att målen i EU:s program för bättre lagstiftning kan uppnås.

C.  I direktiv 2004/18/EG (direktivet om den offentliga sektorn) sammanförs tre tidigare direktiv om entreprenader, tjänster och varor, och därigenom förtydligas och moderniseras de tidigare bestämmelserna.

D.  Genom direktiv 2004/17/EG och 2004/18/EG (direktiven om offentlig upphandling) införs nya bestämmelser och frivilliga regler som ökar flexibiliteten för de upphandlande myndigheterna, och generella effektivitetsvinster kan skapas i den offentliga upphandlingen genom att de frivilliga inslagen i det nya direktivet om den offentliga sektorn införs, eftersom de sänker transaktionskostnaderna.

E.  I direktiv 2004/17/EG införs en undantagsmekanism för verksamheter som är helt öppna för konkurrens i hela Europeiska unionen.

F.  Tidsfristen för införlivande av direktiven om offentlig upphandling med den nationella lagstiftningen gick ut den 31 januari 2006, och hittills har bara tjugo av tjugosju medlemsstater införlivat dem. Försenat införlivande skapar olika rättsliga villkor i EU.

G.  Vissa handelshinder kan också uppstå om alla de frivilliga delarna av direktivet om den offentliga sektorn inte genomförs konsekvent av medlemsstaterna.

H.  Kommissionen begränsar sig till att erbjuda medlemsstaterna assistans med införlivandeprocessen på frivillig basis, vilket innebär att sådan hjälp i själva verket inte alltid kan tillhandahållas.

I.  De faktorer som oftast uppges förhindra ett tillfredsställande införlivande är brist på nationell juridisk sakkunskap, personalbrist och brist på politisk vilja i medlemsstaterna.

J.  Enligt resultattavlan för den inre marknaden i december 2006 hade införlivandetakten förbättrats avsevärt.

K.  Större delen av den offentliga upphandling som omfattas av direktiven för offentlig upphandling följer reglerna, och därför är påståendena om att den inre marknaden för offentlig upphandling är ett misslyckande som hotar möjligheterna att uppnå Lissabonmålen ogrundade.

L.  Icke desto mindre finns det problem med insamlingen av data om offentlig upphandling. Dessa beror främst på det stora antalet upphandlande myndigheter och på den ofullständiga registreringen av felaktig regeltillämpning.

M.  Kommissionen är bekymrad över antalet olagliga direkta tilldelningar av kontrakt.

N.  Olaglig direkt tilldelning sker till följd av en rad faktorer, inbegripet att de regler för offentlig upphandling som framgår av direktiven för offentlig upphandling, principerna i fördragen och avgöranden från EG-domstolen missuppfattas, att fel begås i komplicerade upphandlingar, att ramar utvidgas och får en större räckvidd eller varaktighet än de ursprungliga, påstådda korrupta förfaranden, att de långa tidplanerna för EU:s annonsering kringgås och att det finns onödigt komplicerade nationella upphandlingskrav såsom krångliga elektroniska inköpssystem.

O.  Det finns farhågor för att de miljömässiga och sociala kriterierna i direktivet om den offentliga sektorn kan komma att tillämpas på ett felaktigt sätt.

P.  Kommissionens förmåga att systematiskt snabbt vidta rättsliga åtgärder när reglerna tillämpas på ett felaktigt sätt begränsas av bristande personalresurser.

Q.  Införlivandet och genomförandet kan förbättras genom främjande av professionalism och bästa praxis för den offentliga upphandlingen på medlemsstatsnivå.

R.  I ett antal medlemsstater har bästa praxis kodifierats inom ramen för verkningsfulla system för utvärdering av upphandlingen.

S.  Man har funnit att förkommersiell upphandling är en outnyttjad möjlighet att i Europa använda de offentliga myndigheternas behov som drivkraft för innovation. Förkommersiella upphandlingar kan anordnas enligt gällande bestämmelser i WTO:s avtal om offentlig upphandling, direktiven om offentlig upphandling, fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och konkurrenslagstiftningen, inbegripet lagar om statligt stöd och EG-domstolens rättspraxis.

1.  Europaparlamentet välkomnar den senaste tidens modernisering och förenkling av EU:s regler för offentlig upphandling, som betydligt har ökat effektiviteten i EU:s offentliga upphandlingsprocesser.

Införlivande av gemenskapslagstiftning om offentlig upphandling

2.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör utnyttja kommissionens bistånd i införlivandeprocessen fullt ut.

3.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör ges de personalresurser som krävs för att övervaka sent och felaktigt införlivande på ett effektivare sätt.

4.  Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna aktivt bör dela med sig av kunskaper och bästa praxis om införlivandet av lagstiftning om offentlig upphandling och förbättra samarbetet med kommissionen på det området.

5.  Europaparlamentet anser att ett inkonsekvent införlivande av de frivilliga delarna av det direktivet om den offentliga sektorn kan få en negativ effekt på den inre marknaden och uppmanar därför medlemsstaterna att överväga att anta alla alternativ som ökar flexibiliteten. Parlamentet betonar särskilt att dessa alternativ kan minska risken för olagliga förfaranden.

6.  Europaparlamentet uppmanar således kommissionen att genomföra en studie för att utvärdera konsekvenserna av ett icke harmoniserat införlivande av de frivilliga delarna av det nya direktivet om offentlig upphandling för gränsöverskridande upphandling i EU.

7.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, till skillnad från vad som hittills skett, förse de offentliga myndigheterna med nödvändiga rättsliga instrument för att de på ett icke byråkratiskt sätt skall kunna samarbeta inom ramen för ett offentlig-offentligt partnerskap, för att därmed skapa nödvändig rättssäkerhet för offentliga myndigheter att agera i enlighet med EU-rätten, i synnerhet direktiven om offentlig upphandling och EG-domstolens rättspraxis.

Genomförande av gemenskapslagstiftning om offentlig upphandling

8.  Europaparlamentet är fast övertygat om att regelöverträdelserna kan minska om medlemsstaterna och kommissionen inför fler förfaranden för samarbete. Parlamentet uppmuntrar därför medlemsstaterna och kommissionen att aktivt främja informellt utbyte på ett tidigt stadium.

9.  Europaparlamentet anser att med tanke på antalet överträdelser bör kommissionen ges de personalresurser som krävs för att på ett effektivare sätt kunna övervaka genomförandet av lagstiftningen om offentlig upphandling.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge kommissionen tillgång till fullgoda uppgifter om genomförandet av direktiven om offentlig upphandling. Europaparlamentet uppmanar vidare med kraft medlemsstaterna och kommissionen att arbeta tillsammans för att öka kapaciteten för bättre uppgiftsinsamling och bättre övervakning av införlivande- och genomförandeproblem.

11.  Europaparlamentet kräver att nationella rådgivande organ för offentlig upphandling inrättas för att bistå upphandlande myndigheter med att korrekt genomföra reglerna om offentlig upphandling och för att bistå anbudsgivare, särskilt små och medelstora företag, i den offentliga upphandlingen.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrikta sina nationella åtgärder på att upptäcka och sanktionera olagliga förfaranden och se till att alla relevanta avgöranden i nationella domstolar och EG-domstolen följs.

13.  Europaparlamentet betonar att informella mekanismer för att lösa tvister kan komplettera formella åtgärder inom offentlig upphandling och bör framhållas mer.

14.  Europaparlamentet uppmuntrar eftertryckligen medlemsstaterna att samordna och förenkla elektroniska inköpssystem för att underlätta tillgången till sådan upphandling.

15.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens handbok om tillämpningen av miljökriterierna.

16.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens pågående studie om tillämpningen av de sociala kriterierna för att se till att de tillämpas på ett korrekt och effektivt sätt. Parlamentet kräver att riktlinjer för tillämpningen av sociala kriterier tas fram när studien är klar.

Att förbättra bästa praxis i den offentliga upphandlingen

17.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör avsätta större resurser till att öka professionalismen i upphandlingen och utbyta information om bästa praxis på nationell nivå, för att se till att reglerna om offentlig upphandling tillämpas på ett konsekvent och likartat sätt av alla upphandlande myndigheter och på områden där regelverket är mindre tydligt, i synnerhet upphandling som inte omfattas av hela räckvidden för direktiven om offentlig upphandling.

18.  Europaparlamentet påpekar att en systematisk utbildning av upphandlingsansvariga i EU skulle öka insynen i nationella genomförandeåtgärder och förfaranden för offentlig upphandling.

19.  Europaparlamentet understryker att det behövs en förändring från en budgetbaserad till en resultatbaserad strategi inom offentlig upphandling, där man ser till de totala kostnaderna för projektcykeln och kräver att upphandlingsansvariga utvecklar sunda administrativa och ekonomiska metoder.

20.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att i partnerskap med medlemsstaterna förbättra kunskapsspridningen om offentlig upphandling på EU-nivå.

21.  Europaparlamentet uppmuntrar anordnande av nationella "uppvisningskonferenser" om upphandling där de bästa offentliga upphandlingsprojekten visas upp, samt utveckling och samordning av arbetet i de europeiska nätverken för utbyte av bästa metoder i den offentliga upphandlingen.

22.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att använda sig av förkommersiell upphandling grundad på delad risk och nytta för inköparna och leverantörerna för att utveckla innovativa lösningar för att ta itu med problem av allmänt intresse, vilket skulle kunna vara ett effektivt sätt att främja innovation i EU.

Slutsats

23.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen lägger fram ett förslag till handlingsplan för att uppmuntra medlemsstaterna att uppfylla sin skyldighet att ta itu med kvarvarande och uppkommande problem med införlivande och genomförande i fråga om offentlig upphandling, med fokus på olaglig direkt tilldelning och sent eller felaktigt införlivande.

o
o   o

24.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, domstolen, Europeiska ombudsmannen och medlemsstaternas parlament.

(1) EGT L 209, 24.7.1992, s. 1. (2) EGT L 199, 9.8.1993, s. 1. (3) EGT L 199, 9.8.1993, s. 54. (4) EGT L 199, 9.8.1993, s. 84. (5) EGT L 328, 28.11.1997, s. 1. (6) EGT L 101, 1.4.1998, s. 1. (7) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1. (8) EUT L 134, 30.4.2004, s. 1. (9) EUT L 134, 30.4.2004, s. 114.