Index 
 Föregående 
 Nästa 
 All text 
Förfarande : 2007/2103(INI)
Dokumentgång i plenum
Dokumentgång : A6-0220/2007

Ingivna texter :

A6-0220/2007

Debatter :

PV 19/06/2007 - 13
CRE 19/06/2007 - 13

Omröstningar :

PV 20/06/2007 - 5.9
CRE 20/06/2007 - 5.9
Röstförklaringar

Antagna texter :

P6_TA(2007)0274

Antagna texter
PDF 190kWORD 110k
Onsdagen den 20 juni 2007 - Strasbourg
Millenieutvecklingsmålen i halvtid
P6_TA(2007)0274A6-0220/2007

Europaparlamentets resolution av den 20 juni 2007 om millennieutvecklingsmålen i halvtid (2007/2103(INI))

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000, där det slås fast att millenieutvecklingsmålen utgör är kriterier som det internationella samfundet gemensamt fastställt för att eliminera fattigdomen i världen,

–   med beaktande av de rapporter om utvecklingssamarbete som hittills upprättats inom ramen för FN:s utvecklingsprogram (UNDP),

–   med beaktande av sin resolution av den 12 april 2005 om Europeiska unionens roll när det gäller att uppnå millennieutvecklingsmålen,(1)

–   med beaktande av Romdeklarationen om harmonisering av den 25 februari 2003 efter högnivåforumet om harmonisering och Parisdeklarationen om biståndets effektivitet, antagen den 2 mars 2005 efter högnivåforumet om genomförande, tillnärmning och resultat (hädanefter kallad "Parisdeklarationen"),

–   med beaktande av det gemensamma uttalandet från rådet och representanter för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om EU:s utvecklingspolitik: "Europeiska samförståndet" (hädanefter kallat "Europeiska samförståndet om utveckling"), undertecknat den 20 december 2005(2),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "EU:s strategi för Afrika – En pakt mellan EU och Afrika för att påskynda Afrikas utveckling" (KOM(2005)0489),

–   med beaktande av sin resolution av den 17 november 2005 om en utvecklingsstrategi för Afrika(3),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (hädanefter kallat instrumentet för utvecklingssamarbete (DCI)(4)),

–   med beaktande av FN:s generalsekreterares årsrapporter om genomförandet av målen i millenniedeklarationen, varav den sista är från juli 2006,

–   med beaktande av rapporten från FN:s arbetsgrupp för millennieprojektet, ledd av professor Jeffrey Sachs, "Investering i utveckling: en praktisk plan för att uppnå millennieutvecklingsmålen",

–   med beaktande av rapporten från FN-konferensen om handel och utveckling (UNCTAD) "Minst utvecklade länder 2002: Att undvika fattigdomsfällan",

–   med beaktande av UNICEF:s årsrapport om tillståndet för världens barn och FN:s konvention om barns rättigheter från 1989,

–   med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens tjänsteavdelningar, "Rapport om millennieutvecklingsmålen 2000–2004" (SEK(2004)1379),

–   med beaktande av Världsbankens och internationella valutafondens globala årsrapport om millenniemålen (Global Monitoring Report), varav den senaste offentliggjordes i april 2007,

–   med beaktande av Organisationen för ekonomiskt samarbete och utvecklings (OECD) rapport om utvecklingssamarbetet 2006, varav den senaste versionen offentliggjordes i mars 2007,

–   med beaktande av slutförklaringar och slutsatser från internationella konferenser, i särskilt den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering (Monterrey, 2002), världstoppmötet 2005 (New York, 2005), världstoppmötet om hållbar utveckling (Johannesburg, 2002), FN:s tredje konferens om de minst utvecklade länderna (Bryssel, 2001), WTO:s fjärde ministerkonferens (Doha, 2001), den internationella konferensen om befolkning och utveckling (Kairo, 1994), FN:s generalförsamlings specialsession 1999 för en översyn av framstegen när det gäller att uppnå målsättningarna för befolkning och utveckling ("Kairo+5") och världsforumet om utbildning (Dakar, 2000),

–   med beaktande av nationella reservationer från EU-medlemsstaters sida i slutdeklarationerna och slutsatserna vid ovannämnda konferenser,

–   med beaktande av de åtaganden som gjordes vid Europeiska rådets möte i Barcelona i mars 2002, inför Monterrey-konferensen,

–   med beaktande av de åtaganden om biståndsstorlek, bistånd till de afrikanska länderna söder om Sahara och biståndskvalitet som gjordes av G8-gruppen vid toppmötet i Gleneagles 2005,

–   med beaktande av den fjärde konsekvensbeskrivningen från arbetsgrupp II till den mellanstatliga panelen för klimatförändringar "Klimatförändring 2007: konsekvenser, anpassning och sårbarhet" (hädanefter kallad "Fjärde konsekvensbeskrivningen om klimatförändringar")

–   med beaktande av den slutliga Stern-rapporten om klimatförändringarnas ekonomi,

–   med beaktande av slutsatserna från UNDP, FN:s millennieprojekt och Världsbanken i rapporten om energi och millennieutvecklingsmålen 2006,

–   med beaktande av artiklarna 177–181 i EG-fördraget,

–   med beaktande av kommissionens meddelande "EU:s bistånd: Mer, bättre och snabbare" (KOM(2006)0087),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Ett effektivare utvecklingsbistånd från EU: en gemensam ram för utarbetandet av landstrategidokument och en gemensam flerårig programplanering" (KOM(2006)0088),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Om snabbare framsteg i strävan att nå Millennieutvecklingsmålen – Utvecklingsfinansiering och effektivitet i biståndet" (KOM(2005)0133),

–   med beaktande av slutsatserna i rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) av den 10–11 april 2006 om utvecklingsfinansiering och EU-biståndets effektivitet,

–   med beaktande av kommissionens meddelande "EU:s uppförandekodex för arbetsfördelningen på området utvecklingspolitik" (KOM(2007)0072),

–   med beaktande av sin resolution av den 6 april 2006 om biståndets effektivitet och korruptionen i utvecklingsländerna(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 februari 2007 om budgetbistånd till utvecklingsländer(6),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A6-0220/2007), och av följande skäl:

A.  År 2007 innebär att vi är halvvägs mot att uppfylla millennieutvecklingsmålen 2015 och därför utgör detta år ett unikt tillfälle att se över vad som finns kvar att göra.

B.  Det är många av de afrikanska länderna söder om Sahara som är långt ifrån att uppfylla något av millennieutvecklingsmålen. Även i många medelinkomstländer finns det regioner och etniska grupper med miljontals människor som gör otillfredsställande framsteg.

C.  Med hänsyn till dagordningen för G8-toppmötet i Gleneagles i juli 2005 kom Europeiska rådet i maj 2005 överens om att 0,7 procent av bruttonationalinkomsten (BNI) skulle gå till offentligt utvecklingsbistånd (ODA) senast 2015 och att denna ökning av biståndet är en grundläggande förutsättning för att uppnå millenniemålen.

D.  OECD:s biståndskommittés riktlinjer tillåter att skuldlättnader inräknas i givarländernas offentliga utvecklingsbistånd (ODA) även om detta inte innebär en överföring av några nya medel från givarland till mottagarland.

E.  Skuldlättnad är ett av syftena med millennieutvecklingsmål 8, som särskilt syftar till att "ta ett helhetsgrepp på utvecklingsländernas skuldproblem genom nationella och internationella åtgärder i syfte att nå en hållbar skuldnivå på lång sikt."

F.   24 länder har nu kommit i åtnjutande av skuldavskrivning, inbegripet 18 i Afrika, men det krävs fortfarande mycket mer skuldavskrivningar.

G.  Om millennieutvecklingsmålen om grundutbildning skall kunna uppnås krävs det årligen 6,9 miljarder euro från det offentliga utvecklingsbiståndet. Nuvarande globala offentliga utvecklingsbistånd för grundutbildning är runt 1,6 miljarder EUR, varav EU-länderna bidrar med 0,8 miljarder EUR.

H.  Finansieringsbehovet för att uppnå millennieutvecklingsmålen om hälsa uppskattas till 21 miljarder EUR per år och nuvarande finansiering fyller bara 36 procent av detta behov. Även med den förväntade ökningen av EU:s officiella utvecklingsbistånd 2010 så kommer tillgängliga medel bara att täcka 41 procent av de 21 miljarder EUR som krävs, vilket skapar ett underskott om 11,9 miljarder EUR per år.

I.  Trots betydande framsteg på vägen mot en grundskoleutbildning för alla under de senaste åren finns det för närvarande fortfarande omkring 77 miljoner barn i grundskoleåldern som inte går i skolan, och målet att rätta till könsobalansen i grundskolorna till 2005 nåddes inte.

J.  Barnarbete förvägrar barn rätten till utbildning, som är ett avgörande instrument för framtida generationer för att dessa skall undkomma fattigdom.

K.  De tre millennieutvecklingsmålen som har med hälsa att göra, om barnadödlighet, dödlighet hos mödrar och kampen mot hiv/aids, tuberkulos och malaria, hör till dem som har lägst sannolikhet att nås till 2015.

L.  Enligt FN:s rapport om millennieutvecklingsmålen 2006 fortsätter utbredningen av hiv/aids att öka, trots framsteg i en del länder. Antalet smittade ökade från 36,2 miljoner 2003 till 38,6 miljoner 2005 (hälften av dessa var kvinnor), och antalet dödsfall till följd av aids ökade också 2005, trots bättre tillgång till antiretroviral behandling.

M.  För närvarande går över 90 procent av finansieringen av forskning på hälso- och sjukvårdsområdet till sjukdomar som bara påverkar 10 procent av jordens befolkning. Patentsystem kan ha fungerat som incitament till forskning och utveckling i industriländerna, men detta har inte varit fallet i fråga om nonchalerade sjukdomar som drabbar de fattiga.

N.  Enligt en del uppskattningar saknas det omkring två miljoner lärare och över fyra miljoner människor inom hälso- och sjukvården i utvecklingsländerna, och i de flesta fall finns det inga strategier för att utbilda och rekrytera personal.

O.  Rätten till mat är grundläggande och nödvändig för att alla andra mänskliga rättigheter skall kunna utövas och respekten för denna rätt är en förutsättning för att samtliga millennieutvecklingsmål skall uppnås. Enligt FN:s rapport 2006 om millennieutvecklingsmålen har framstegen med att minska hungersnöden varit alltför långsamma och antalet människor som lider av hungersnöd har ökat under de senaste åren och som en följd av detta går 854 miljoner människor (17 procent av världens befolkning) hungriga varje dag och nästan 16 000 barn dör dagligen av hungerrelaterade orsaker.

P.  Arbetet med att komma till rätta med undernäring går oroande långsamt och 27 procent av barnen är undernärda och 53 procent av dödsfallen bland barn under fem års ålder har att göra med undernäring.

Q.  Enligt UNDP har minst 19 länder fullgjort bedömningar av vad som krävs för att klara millennieutvecklingsmålen och ytterligare 55 håller på att genomföra dem, men hittills är det inget låginkomstland i Afrika som håller på att genomföra dessa strategier.

R.  Europaparlamentet beklagar att den jämförande studie för övervakningen av Parisdeklarationen som genomfördes 2006 gav nedslående resultat när det gäller genomförandet av löften om harmonisering, anpassning och egenansvar.

S.  EU, Förenade kungariket, Nederländerna, Sverige, Irland, Danmark och Tyskland ökar andelen bistånd via allmänt budgetbistånd.

T.  Utvecklingsstödets kvalitet är lika viktig som kvantiteten, med hänsyn tagen till de berörda ländernas absorptionskapacitet.

U.  Framsteg på vägen mot millennieutvecklingsmålen kräver radikala åtgärder för att komma till rätta med de strukturella orsakerna till fattigdom, inbegripet rättvisa handelssystem som bygger på rättvisa regler, utformade för att främja handeln och korrigera obalanserna i den globala handeln, särskilt när det gäller Afrika.

V.  I sin resolution om rättvis handel och utveckling av den 6 juli 2006(7) framhöll parlamentet den roll som rättvis handel spelar när det gäller att förbättra inkomstmöjligheterna för små jordbrukare och producenter i utvecklingsländerna, eftersom den ger en hållbar produktionsmodell med garanterad avkastning för tillverkaren.

W.  Ett ökat stöd till den privata sektorn, särskilt till små och medelstora företag, är en drivkraft som gör att nya marknader utvecklas och skapas, liksom att det skapas arbetstillfällen.

X.  Uppnåendet av millennieutvecklingsmålen är en prioriterad fråga för EU, och EU har insett vilken avgörande roll lokala myndigheter spelar när det gäller att nå dessa mål.

Y.  Det uppskattas att två miljarder människor i världen inte har tillgång till moderna energibärare, och inget land har lyckats minska fattigdomen i någon större omfattning utan att öka energianvändningen betydligt.

Z.  Den ovannämnda Stern-rapporten om klimatförändringarnas ekonomi och den fjärde konsekvensbeskrivningen om klimatförändringar visade klart att klimatförändringarna har störst inverkan på utvecklingsländer och att klimatförändringar redan är en realitet för många av världens mest sårbara samhällen.

AA.  Enligt Världsbankens preliminära uppskattningar kommer det att krävas 10-40 miljarder USD om året för att göra utvecklingen i de fattigaste länderna "klimatsäker". Bidragen till anpassningsfonder inom ramen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar uppgår inte till mer än 150–300 miljoner USD om året.

AB.   9 procent av utvecklingsländernas befolkning bor i konfliktdrabbade sårbara stater, men 27 procent av de extremt fattiga, nästan en tredjedel av alla dödsfall bland barn och 29 procent av de 12-åringar som inte gick ut grundskolan 2005 finns i sårbara stater.

AC.  Gott styre och förbättrad institutionell kapacitet är avgörande för att se till att grundläggande sociala tjänster och infrastruktur tillhandahålls och för att värna om medborgarnas säkerhet.

AD.  Uppnående av millennieutvecklingsmålen skulle inte bara vara ett enormt framsteg när det gäller att minska fattigdom och lidande i världen, utan också visa att det internationella samfundet har förmåga att sätta upp praktiska mål för globala partnerskap och se till att de nås.

Att trappa upp biståndet

1.  Europaparlamentet understryker att det övergripande syftet med utvecklingssamarbete är och måste vara att bekämpa fattigdomen. Parlamentet betonar dock att denna kamp inte begränsar sig till materiell tillväxt och att därför demokratibyggande och främjande av grundläggande mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och principerna om rättvisa, jämlikhet, öppenhet och ansvarsskyldighet alltid måste vara centrala inslag i sådana samarbeten.

2.  Europaparlamentet erinrar om att G8-länderna i Gleneagles 2005 åtog sig att fördubbla biståndet till de afrikanska länderna söder om Sahara senast 2010 och uttrycker sin besvikelse över att ingen ökning har skett under 2006 enligt OECD i fråga om det officiella utvecklingsbiståndet om skuldlättnader inte beaktas.

3.  Europaparlamentet understryker att om G8-givarländerna skall kunna uppfylla sina ekonomiska åtaganden gentemot Afrika så måste de var och en bidra med ytterligare 15 miljarder EUR till Afrika senast 2010, i relation till vad de bidrog med 2004, men de är än så länge långt ifrån att uppfylla detta.

4.  Europaparlamentet beklagar att stats- och regeringscheferna, vid det G8-möte som nyligen hölls i Heiligendamm, misslyckades med att ge garantier för att de kommer att uppfylla sina förpliktelser gentemot Afrika. Även om G8-länderna upprepade sitt löfte från 2005 om att öka det offentliga utvecklingsbiståndet till Afrika med 18,6 miljarder EUR per år fram till 2010, fastställde de inte en tidsram inom vilken de skulle vara skyldiga att uppfylla dessa löften om bistånd, vilket oroar parlamentet.

5.  Europaparlamentet betonar att G8-ländernas utlovade belopp på 44,7 miljarder EUR för hälsa och för kampen mot hiv, tuberkulos och malaria till en stor del utgörs av existerande medel och att detta inte är tillräckligt för att G8-länderna skall kunna fullgöra sina åtaganden i anslutning till det övergripande offentliga utvecklingsbiståndet. Parlamentet uppmanar därför G8-länderna att se till att detta åtagande nu åtföljs av andra åtaganden inom andra hälsosektorer och inom utbildning, handel, förvaltning samt fred och säkerhet, för att verkligen säkerställa att G8-länderna uppfyller de löften de gett Afrika.

6.  Europaparlamentet välkomnar den insats som många EU-länder gjort genom att skriva av utvecklingsländers skulder. Parlamentet är dock oroat över att denna skuldavskrivning på ett artificiellt sätt har höjt EU:s biståndssiffror med närmare 30 procent under 2006, vilket innebär att medlemsstaterna har betalat 0,31 procent av BNI i verkligt bistånd förra året, och därigenom inte uppnått det kollektiva deltidsmålet om 0,33 procent.

7.  Europaparlamentet uppmanar EU och G8-länderna att skilja skuldavskrivning och skuldlättnader från biståndssiffror i linje med Monterrey-överenskommelsen 2002 och slutsatserna från rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) från april 2006.

8.  Europaparlamentet beklagar att halvvägs i genomförandeperioden för millennieutvecklingsmålen har det officiella utvecklingsbiståndet från EU-15 som en del av BNI minskat från 0,44 procent ODA/BNI under 2005 till 0,43 procent ODA/BNI under 2006.

9.  Europaparlamentet välkomnar att stödet från kommissionen steg med 5,7 procent till 7,5 miljarder EUR 2006, vilket återspeglar en förbättrad betalningsförmåga på grund av de större åtaganden som har gjorts under de senaste åren.

10.  Europaparlamentet lovordar de medlemsstater som har uppnått eller passerat målet om 0,7 procent ODA/BNI och dem som ökar sitt verkliga bistånd, men beklagar att en del av EU-15-länderna med stor marginal har missat interimsmålet om 0,33 procent under 2006.

11.  Europaparlamentet noterar att Portugal, som under sitt ordförandeskap skall stå värd för toppmötet EU-Afrika, endast uppnådde 0,21 procent ODA/BNI under 2006.

12.  Europaparlamentet noterar att de som blåser upp sitt bistånd värst är Österrike (57 procent), Frankrike (52 procent), Italien (44 procent), Tyskland (53 procent) och Storbritannien (28 procent), och dessutom att Tyskland, som för närvarande är ordförande både i EU och G8, inte skulle ha nått målet om 0,33 procent ODA/BNI utan att blåsa upp sitt bistånd.

13.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater som ännu inte har gjort det att uppfylla löftena från Barcelona, Gleneagles och Monterrey och snarast förbinda sig att trappa upp det reella stödet för 2007, och uppmanar kommissionen att stödja dessa medlemsstater med noggrann planering av de ekonomiska och organisatoriska aspekterna av kommande biståndsökningar för att se till att EU:s interimsmål på 0,56 procent av BNI 2010 nås.

14.  Europaparlamentet hävdar att man i den budgetöversyn som inleds 2008 bör beakta EU:s allt viktigare roll i världen och möjliggöra en ökning av utgifterna för utveckling. I det sammanhanget kan EU komma att besluta att införa nya sätt att finansiera millennieutvecklingsmålen, såsom genom Europeiska investeringsbanken (EIB). Parlamentet uppmanar EIB att se till att parlamentet får samma politiska ansvarsskyldighet för finansieringen av sådana projekt som för andra EIB-insatser.

15.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att planera för den klart sannolika utgången att den tionde EUF inte kommer att ratificeras av alla 27 medlemsstater före 2010 och därför snarast se till att medel finns tillgängliga under övergångsperioden (2008-2010).

16.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fortsätta att undersöka innovativa finansieringskällor som alternativa sätt att trygga finansiering av utvecklingsprogram.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att regelbundet utvärdera vilka framsteg som gjorts i strävan att uppnå målen för det officiella utvecklingsbiståndet och välkomnar kommissionens förslag att EU:s medlemsstater skall ta fram nationella tidtabeller för att se till att de är på rätt väg när det gäller att nå de överenskomna ODA-målen för länderna till 2010/2015 och förbättra den långsiktiga förutsägbarheten hos sina biståndsflöden.

18.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och G8-länderna att erkänna nya givares ökande betydelse, särskilt Kina, och att ta med dessa nya givare i en dialog om synsätt och normer för externt stöd, inklusive vikten av att tillämpa internationellt överenskomna biståndsregler och biståndsnormer.

19.  Europaparlamentet uppmanar G8-länderna att frikoppla allt stöd från sina nationella ekonomiska intressen, och noterar att G8 som grupp för närvarande binder 29 procent av sitt bistånd till utvecklingsländerna, jämfört med genomsnittet för alla givarländerna som är 24 procent.

Skuldlättnader

20.  Europaparlamentet understryker att det är möjligt att så många som 60 länder kan behöva få alla sina skulder avskrivna om de skall ha någon chans att nå millennieutvecklingsmålen och att det finns ännu fler länder som kräver ytterligare skuldlättnader, inbegripet ett antal länder med illegitima skulder, såsom de som Sydafrikas före detta apartheidregim drog på sig.

21.  Europaparlamentet välkomnar Världsbankens slutsats att länder som fått skuldavskrivning inom ramen för initiativet för kraftigt skuldtyngda fattiga länder (HIPC) mer än fördubblade sina utgifter för planer för att minska fattigdomen mellan 1999 och 2005.

22.  Europaparlamentet uppmanar länderna att fullgöra sina skyldigheter att använda medel som har frigjorts genom skuldlättnad och skuldavskrivning på ett öppet och ansvarsfullt sätt och anser också att skuldlättnad bara skall nekas om det finns en utbredd konsensus inom deras parlament och i det civila samhälles organisationer att normerna för öppenhet och redovisningsskyldighet inte följs.

23.  Europaparlamentet betonar att långsiktigt hållbara skulder är beroende av en ansvarsfull lånepolitik, tillhandahållande av lämplig finansiering, upprätthållande av en sund ekonomisk politik, förstärkt skuldhantering och en sund offentlig och parlamentarisk kontroll av lånupptagning, liksom av exportutvecklingen och särskilt en diversifiering av exporten.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att samtliga villkor för ekonomisk omstrukturering i anslutning till skuldlättnader begränsas till att gälla ett återgående till en hållbar skuldnivå och att sådana villkor inte har en negativ inverkan på offentlig finansiering av åtgärder för att bekämpa fattigdomen.

25.  Europaparlamentet uppmanar alla givare och fordringsägare att göra all information om lån och skuldavskrivning lätt tillgänglig och åtkomlig i partnerländerna och att insistera på samma öppenhet för kommersiella fordringsägare.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att agera på korruptionens "utbudssida" genom att göra dem som ger mutor till föremål för utredning, åtala dem och svartlista dem och att skydda fattiga länder mot "blodsugarmedel".

27.  Europaparlamentet uppmanar Världsbanken att tillhandahålla mer subventionerad finansiering till länder som strävar efter att nå millennieutvecklingsmålen.

Finansiering av mänsklig och social utveckling

28.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att höja sina ODA-åtaganden för utbildning för att eliminera underskottet om 5,3 miljarder EUR och med tanke på att den största utmaningen för Utbildning för alla – Fast Track Initiative (FTI) är bristen på extern finansiering. Kommissionen lovordas för sina försök att få givarna att göra fler utfästelser. Parlamentet beklagar dock att 76 miljoner barn är utan undervisning, även om åtagandena vid givarkonferensen i Bryssel den 2 maj 2007 skall göra det möjligt för ytterligare 1 miljon barn att gå i skolan.

29.  Europaparlamentet uppmanar EU att öka sin andel av det globala officiella utvecklingsbiståndet från nuvarande 6,6 procent, i syfte att bidra till att minska underskottet om 11,9 miljarder EUR per år av de totalt 21 miljarder EUR som bedöms vara nödvändiga för att fylla de globala behoven av hälsoinsatser. Parlamentet uppmanar även till fortsatt och ökat förutsägbart stöd till den globala fonden för bekämpning av hiv/aids, tuberkulos och malaria.

30.  Europaparlamentet uppmanar Afrikanska unionen (AU) att fortsätta stödja Abujadeklarationen från 2001, där det slås fast att ett land bör avsätta åtminstone 15 procent av sin nationella budget till hälso- och sjukvård, och beklagar att endast två afrikanska stater har uppfyllt detta löfte.

31.  Europaparlamentet understryker att utvecklingsländernas regeringar har åstadkommit verkliga framsteg när det gäller att öka investeringarna i hälso- och sjukvård och utbildning under det senaste decenniet, men att löftena i en del fall inte har infriats, och uppmanar dessa regeringar att fastställa en tidtabell för när målet att minst 20 procent av statsbudgeten skall investeras i utbildning och 15 procent i hälso- och sjukvård skall nås.

32.  Europaparlamentet uppmanar revisionsrätten att 2008 genomföra en revision av åtagandet i instrumentet för utvecklingssamarbete (DCI) enligt vilket 20 procent av allt offentligt utvecklingsbistånd från EU skall gå till grundläggande hälsovård och grundskole- och gymnasieutbildning 2009.

Prioriteringar inom mänsklig och social utveckling

33.  Europaparlamentet betonar att det är en prioriterad fråga att se till att "svårnåbara" barn – barn från konfliktdrabbade och sårbara stater, med funktionshinder, från avlägsna regioner, kroniskt fattiga familjer eller som är utstötta på grund av etnisk tillhörighet – kan utnyttja sin rätt till grundutbildning.

34.  Europaparlamentet uppmanar EU att skyndsamt uppmärksamma utbildning i konfliktdrabbade och sårbara stater, som för närvarande får mindre än en femtedel av utbildningsstödet i världen trots att mer än hälften av de barn som går miste om utbildning bor där, och uppmanar särskilt kommissionens generaldirektorat för humanitärt bistånd (ECHO) att följa upp med tydliga riktlinjer för ECHO:s stöd till utbildning vid krisinsatser.

35.  Europaparlamentet uppmanar EU att bistå länder med att bygga upp nationell kapacitet för att spåra undervisningsresultat i syfte att se till att utvidgad tillgång till utbildning också leder till utbildning med kvalitet.

36.  Europaparlamentet beklagar att praktiskt taget inget land i Afrika är på god väg att nå millennieutvecklingsmålen om mödrars och barns hälsa.

37.  Europaparlamentet konstaterar att framstegen i fråga om barnadödlighet släpar efter andra millennieutvecklingsmål trots att det finns enkla, billiga insatser som skulle kunna förhindra miljontals dödsfall varje år och betonar att oral rehydrationsterapi, sängförhängen behandlade med insektsmedel, amning och vanlig antibiotika mot andningssjukdomar kan förhindra uppskattningsvis 63 procent av dödsfallen bland barn.

38.  Europaparlamentet anser att hälsovårdsinfrastrukturen förtjänar ett stabilt och långsiktigt finansiellt stöd från nationella budgetar och internationell hjälp för att nå de millennieutvecklingsmål som har med hälsa att göra, såsom minskad barnadödlighet genom ökad immuniseringstäckning, minskad dödlighet bland mödrar genom ökad tillgång till kunnig personal, stöd till forskning och utveckling av och tillgång till nya diagnosmetoder och behandlingar, tillhandahållande av säkert dricksvatten och sanitär utrustning samt en betydande upptrappning av insatserna mot målet att alla senast 2010 skall ha tillgång till förebyggande åtgärder, behandling och stöd i samband med hiv/aids, malaria, tuberkulos och andra sjukdomar, inklusive marginaliserade befolkningsgrupper och de som är mest sårbara för infektionssjukdomar.

39.  Europaparlamentet uppmanar de internationella biståndsgivarna att hjälpa utvecklingsländerna med att utveckla och genomföra heltäckande åtgärdsprogram på hälso- och sjukvårdsområdet, ta itu med frågor som exempelvis behovet av att trygga hållbar finansiering i infrastruktur och löner på hälso- och sjukvårdsområdet, öka investeringarna i utbildning och undvika alltför stor kunskapsflykt genom att högt kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal emigrerar.

40.  Europaparlamentet välkomnar Johannesburgförklaringen från den tredje ordinarie sessionen för AU:s ministerkonferens om hälsa den 9–13 april 2007 om att förstärka hälso- och sjukvårdssystemen för rättvisa och utveckling som ett viktigt initiativ när det gäller att nå millennieutvecklingsmålen om hälsa. Parlamentet uppmanar EU att stödja medlemsstaterna i AU i arbetet med att genomföra de program som bygger på denna förklaring.

41.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att fortsätta gå i spetsen för insatserna för att främja rätten till sexuell och reproduktiv hälsa genom att hålla fast vid sin finansiering av förverkligandet av handlingsprogrammet från Internationella konferensens om befolkning och utveckling (ICPD) och beklagar att länderna i Afrika söder om Sahara inte bara har de högsta dödstalen bland mödrar utan också den lägsta användningen av preventivmedel i världen (19 procent) och att 30 procent av alla dödsfall bland mödrar i Afrika beror på osäkra aborter.

42.  Europaparlamentet påpekar att FN planerar att anta en ny målsättning för millennieutvecklingsmål 5 om allmän tillgång till sexuell och reproduktiv hälsa och noterar därför handlingsplanen från Maputo om att göra den kontinentala politiska ramen för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter operativ 2007–2010, vilken antogs vid specialsessionen för AU:s ministerkonferens om hälsa den 18–22 september 2006.

43.  Europaparlamentet betonar det brådskande behovet av att ta itu med alla former av könsbaserat våld på grund av våldets inverkan på flickors tillgång till utbildning samt hälso- och sjukvård. Våldet är också en av de främsta faktorerna bakom hiv-pandemin och därmed ett av de största hindren för att uppnå jämställdhet mellan könen i utvecklingsländer.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sitt engagemang för att bekämpa hiv/aids i utvecklingsländerna och att se till att de hårdast drabbade till överkomliga priser får än bättre tillgång till förebyggande resurser och åtgärder, antiretroviral behandling och hälso- och sjukvårdstjänster (infrastruktur, personal och mediciner) som kan klara den ökande efterfrågan.

45.  Europaparlamentet konstaterar att alla millennieutvecklingsmålen ytterst är avhängiga av att aids-epidemin kan hejdas och ber kommissionen att ge bekämpandet av denna globala pandemi högsta prioritet genom att stödja intensifierade och heltäckande insatser. Parlamentet framhåller att dessa bör säkerställa allmän tillgång till befintliga förebyggande åtgärder och behandling liksom tillräckliga investeringar i utveckling av och allmän tillgång till ett brett spektrum av förebyggande tekniker, inbegripet mikrobicider och vacciner. Parlamentet uppmanar EU att främja ett utökat deltagande från industrins sida, mer samordnade vetenskapliga insatser och politiska åtgärder och program som skyndar på testandet av nya vacciner och mikrobicider.

46.  Europaparlamentet uppmanar EU att öka finansieringen för att se till att framsteg inom grundvetenskapen och biomedicinen leder till nya och rimligt prissatta mediciner, vacciner och diagnosmöjligheter för bortglömda sjukdomar. Parlamentet uppmanar vidare EU att stödja utvecklingsfaserna inom forskning och utveckling och se till att bortglömda befolkningsgrupper får möjlighet att använda nya produkter med respekt för bestämmelserna i Trips-avtalet.

47.  Europaparlamentet uppmanar EU att stödja ett fullständigt genomförande av Dohaförklaringen om TRIPS-avtalet och om folkhälsa som WTO:s ministerkonferens antog den 9–14 november 2001 och att se till att läkemedel är överkomliga för de utvecklingsländer som vidtar åtgärder i enlighet med Dohaförklaringen, och uppmanar vidare EU att ge utvecklingsländerna tekniskt stöd för genomförandet av folkhälsofrämjande åtgärder i patenträtten.

48.  Europaparlamentet understryker behovet av en heltäckande översyn av de befintliga system som inte lyckas lösa problemet med tillgång till läkemedel. Detta omfattar rekommendationer till WTO om att ändra de regler som styr exporten av läkemedel med tvångslicenser, det så kallade 30 augusti-beslutet.

49.  Europaparlamentet påpekar att man enligt en del uppskattningar behöver rekrytera 2 miljoner lärare och över 4 miljoner människor till hälso- och sjukvården för att göra hälsa och utbildning för alla till en realitet och att 10 miljarder EUR årligen måste investeras i utbildning av och löner till kompetenta lärare och kompetent sjukvårdspersonal.

50.  Europaparlamentet uppmanar de fattiga ländernas regeringar att sätta befintlig hälso- och sjukvårdspersonals och lärares löner på värdiga nivåer i samarbete med deras fackföreningar.

51.  Europaparlamentet uppmanar de fattiga ländernas regeringar att se till att parlamenten och medborgarna är representerade och kan utöva tillsyn över offentliga tjänster och underlätta det civila samhällets och de lokala myndigheternas delaktighet i lokal och nationell planering och budgetprocesser, inklusive avtal och överenskommelser med bidragsgivare.

52.  Europaparlamentet understryker att undernäringen ökar i en del länder och att det uppskattas att i hela Afrika kommer 3,7 miljoner fler barn att vara undernärda 2015 än i dag. Parlamentet uppmanar EU att se över och utvärdera om unionens indirekta investeringar är verkningsfulla mot undernäring.

53.  Europaparlamentet uppmanar det internationella givarsamfundet att fördubbla sina ansträngningar och samordna särskilda strategier för att åtgärda kronisk hunger och garantera livsmedelsförsörjningen, genom att anta ett övergripande tillvägagångssätt som är inriktat på de många grundläggande orsakerna till problemet. Parlamentet uppmanar med kraft regeringarna att följa sina åtaganden att respektera, skydda och förverkliga rätten till mat, särskilt genom att främja tillgången till livsmedel för alla.

54.  Europaparlamentet uppmanar EU:s bidragsgivare att omedelbart börja använda internationellt överenskomna nutritionsindikatorer i sina rapporter om framsteg i fråga om livsmedelssäkerhet, skyddsnät och social trygghet, styrelseformer, vatten, sanitära förhållanden och hälso- och sjukvård.

Biståndskvalitet och fattigdomsfokuserat utvecklingssamarbete

55.  Europaparlamentet insisterar på att kommissionen och medlemsstaterna använder den ovannämnda uppförandekoden om arbetsfördelningen på området utvecklingspolitik för att se till att utgifter och program som avser hälsa och utbildning är bättre samordnade och för att se till att man i högre grad koncentrerar sig på ur biståndssynvinkel försummade länder (aid-orphan countries), inklusive länder i kris och sårbara stater.

56.  Europaparlamentet uppmanar med kraft alla medlemsstater att till fullo genomföra den ovannämnda Parisdeklarationen om biståndseffektivitet och betonar att EU måste göra mer i fråga om ömsesidig redovisningsskyldighet, partnerländernas egenansvar och reformering av tekniskt stöd eftersom DAC-medlemsstaterna gjorde dåligt ifrån sig på dessa tre områden i den färska OECD:s referensundersökningen om genomförandet av Parisdeklarationen.

57.  Europaparlamentet uppmanar EU att hjälpa partnerländerna att bygga upp inhemsk kapacitet för att upprätthålla en konsekvent utvecklingsförvaltning, eftersom detta är centralt när det gäller att trygga ländernas rättmätiga egenansvar för och ledning av den egna utvecklingsprocessen.

58.  Europaparlamentet anser att mikrofinansiering är ett av de viktigaste instrumenten i kampen mot fattigdom, eftersom den gör det möjligt för de fattiga att själva delta aktivt i denna kamp.

59.  Europaparlamentet betonar att ett av de bästa sätten att hjälpa människor att ta sig ur fattigdom och öka kvinnors och mäns inflytande är att ge garantier om produktiva arbeten som är av hög kvalitet och ger en skälig inkomst.

60.  Europaparlamentet anser att könsspecifika prioriteringar och barns rättigheter måste omvärderas i EU:s utvecklingspolitik, som grundläggande rättigheter och som en del av de styrelseskickskriterier som ingår i Cotonouavtalet(8) och andra överenskommelser.

61.  Europaparlamentet välkomnar det EG-partnerskap om jämställdhet för fred och utveckling som nyligen har lanserats i syfte att se till att könsdimensionen inte åsidosätts när Parisdeklarationen genomförs och ses över.

62.  Europaparlamentet anser att strategidokument för att minska fattigdomen och landstrategidokument är potentiellt viktiga verktyg för att uppnå millennieutvecklingsmålen, men att de bör upprättas, genomföras, övervakas och utvärderas i samarbete med parlamenten i AVS-länderna och medlemsstaterna, parlamentet, det civila samhället och lokala myndigheter och att de bör fokusera på att millennieutvecklingsmålen skall uppnås.

63.  Europaparlamentet framför sin oro över bristen på flexibilitet i EG:s programplanering som gör att man begränsar prioriteringarna i början av en programplaneringscykel och sedan inte kan stödja nya frågor som kommer upp, inte ens om partnerländernas regeringar direkt begär detta.

64.  Europaparlamentet understryker att det långsiktiga målet för utvecklingssamarbetet måste vara att skapa förutsättningar för en hållbar ekonomisk, social och miljömässig utveckling. Parlamentet betonar i det sammanhanget behovet av att främja offentlig-privata partnerskap för tillväxt, inklusive stödåtgärder till små och medelstora företag i syfte att öka produktiviteten och sysselsättningen.

65.  Europaparlamentet understryker den stora potential som utländska direktinvesteringar har när det gäller utveckling, hållbar ekonomisk tillväxt, överförandet av know-how, företagaranda och teknik och skapande av arbetstillfällen. Parlamentet betonar i det sammanhanget vikten av ett öppet, förutsägbart och gynnsamt investeringsklimat, minimerad byråkrati för företagen, respekt för äganderätten, främjande av konkurrens och strävan efter en sund makroekonomisk politik.

66.  Europaparlamentet uppmanar biståndsgivare och mottagare att främja förbättrad statistik för genomförandet av millennieutvecklingsmålen och övervakningen av dem.

67.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla projekt främst är inriktade på att minska fattigdomen när medel spenderas på infrastruktur.

68.  Europaparlamentet tillstår att EU:s nuvarande fonder och faciliteter som exempelvis infrastrukturfaciliteten, vattenfaciliteten och energifaciliteten ägnas åt viktiga frågor.

69.  Europaparlamentet uppmanar EU att stärka partnerskapen med utvecklingsländerna på ett sätt som uppmuntrar till ömsesidigt ansvar och ömsesidiga åtaganden genom att fastställa förutsägbara riktmärken och tidsfrister för att öka det officiella utvecklingsbiståndet så att det blir lättare för mottagarländerna att planera hur man skall öka de offentliga investeringarna.

70.  Europaparlamentet understryker att alla medel måste utnyttjas för att nå millennieutvecklingsmålen och att detta förutsätter bredast möjliga partnerskap mellan berörda parter, särskilt med de nationella parlamenten i utvecklingsländerna, civilsamhället, lokala myndigheter och privata partner.

71.  Europaparlamentet förutsätter att en överenskommelse kommer att nås när den gemensamma strategin för Afrika och EU om den grundläggande vikten av att nå millennieutvecklingsmålen 2015 formuleras.

Generellt budgetstöd

72.  Europaparlamentet insisterar på att EU och regeringarna i partnerländerna ser till att budgetstöd alltid tar formen av sektorsspecifikt budgetstöd där pengar öronmärks för en viss sektor där de skall spenderas, använder fattigdomsrelaterade mål som direkt mäter politikens resultat i stället för endast budgetmässiga intäkter och kostnader, inför mekanismer och kontrollverktyg för att se till att en tillräcklig del av stödet i form av generellt budgetstöd används för grundbehov, särskilt hälsa och utbildning, och understryker att detta måste åtföljas av stöd till kapacitetsuppbyggnad och betonar att 0,5 procent av det beviljade budgetstödet bör avsättas till civilsamhällets vakthundar.

73.  Europaparlamentet uppmanar EU att stödja en konsekvent millennieutvecklingsmålsförvaltning av det generella budgetstödet i olika delar av de verkställande och lagstiftande organen och att stödja granskning av budgetstödet från parlamentens, civilsamhällets och de lokala myndigheternas sida för att se till att det finns en stark och tydlig koppling mellan budgetstödet och uppnåendet av millennieutvecklingsmålen.

74.  Europaparlamentet efterlyser ett deltagande från de nationella parlamentens och civilsamhällets sida i en effektiv budgetövervakning i form av uppföljning av offentliga utgifter (PETS), som innehåller en detaljerad jämförelse mellan "inkomster" och "resultat" på grundval av kriterierna från DAC.

75.  Europaparlamentet uppmanar EU att öka andelen stöd som utgår genom direkt budgetstöd till de länder som har visat prov på god samhällsstyrning, respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer.

76.  Europaparlamentet betonar att budgetstöd i dess vanliga form egentligen utgör ännu ett kortsiktigt avtal mellan givare och regeringar, där få avtal sträcker sig över mer än tre år, och uppmanar givarna att öka längden på sina åtaganden, helst i linje med vad kommissionen föreslår som "millennieutvecklingsmålsavtal" med sexåriga åtaganden och klara överenskommelser och tydlighet i fråga om när och hur detta stöd kan komma att upphävas.

77.  Europaparlamentet uppmanar länderna att inrikta sig på det generella budgetstödets konsekvenser på kvinnors jämställdhet och jämställdhetsrelationer, eftersom ökad total finansiering inte nödvändigtvis avhjälper det faktum att de marginaliserade grupperna, inbegripet kvinnor och funktionshindrade, har sämre tillgång till biståndet och lägre status.

Samhällsstyrning

78.  Europaparlamentet påminner om att Cotonouavtalet innehåller en ram för dialog mellan EU och AVS-länderna om samhällsstyrning och uppmanar EU att förstärka denna ram i stället för att lägga till nya initiativ, strategier och politiska åtgärder.

79.  Europaparlamentet beklagar att kommissionens meddelande om samhällsstyrning i Europeiska samförståndet om utveckling (KOM(2006)0421), i vilken fastslås en delutbetalning av budgetstödet som skall fungera som ett incitament, innebär att millennieutvecklingsmålen reduceras till endast en av tjugotre indikatorer, tillsammans med andra indikatorer såsom avreglerad handel, terrorbekämpning och migration som är irrelevanta för genomförandet av millennieutvecklingsmålen, och anser att styrelseinstrumentet bör vara inriktade på partnerlandets åtagande att genomföra millennieutvecklingsmålen.

80.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta vara på det tillfälle som översynen av strategin med profiler för styrelsesätt 2008 ger att lyssna på synpunkter från europeiska och afrikanska parlament och det civila samhällets organisationer, liksom medlemsstaterna och regeringarna i Afrika, och anpassa strategin för samhällsstyrning efter detta.

81.  Europaparlamentet påminner regeringarna i utvecklingsländerna om att framsteg i fråga om att nå millennieutvecklingsmålen ofta hindras av ständigt förekommande korruption, undermålig samhällsstyrning och tveksamma hälso- och sjukvårdsstrategier och betonar att fattigdomen aldrig kommer att avskaffas om man inte också erkänner, tar itu med och avskaffar de systemfel som orsakar den.

82.  Europaparlamentet uppmanar utvecklingsländerna att förbättra sin egen välståndpotential genom att införa program för ekonomisk avreglering, särskilt i fråga om äganderätt, vilket i ett slag skulle frigöra ett betydande kapital för omedelbara investeringar – vilket i sig självt skulle göra det lättare att nå millennieutvecklingsmålen tidigare.

83.  Europaparlamentet uppmanar alla bilaterala och multilaterala givare och exportkreditinstitut att uppställa ett antal villkor som bygger på regeringarnas skyldigheter gentemot medborgarna och ett system med partnerskap där uppfyllelse av ett antal specifika kriterier, särskuilt offentlighet i fråga om intäkternas ursprung, är en förutsättning för icke humanitärt bistånd.

Fred och säkerhet

84.  Europaparlamentet påminner om att fred och säkerhet är avgörande för att uppnå millennieutvecklingsmålen, och uppmanar därför med kraft EU att se till att dess utvecklingspolitik har en positiv inverkan på fredsskapandet.

85.  Europaparlamentet påminner om åtagandet att införliva konfliktkänslighet i alla EU:s politiska åtgärder och instrument, som förespråkas i programmet för förebyggande av väpnade konflikter från Göteborg 2001, och uppmanar EU att genomföra de senast antagna redskapen för att förebygga konflikter, såsom EU:s strategi för handeldvapen och lätta vapen, EU:s politiska ramar för säkerhetsreformer och det gemensamma EU-konceptet om avväpning, demobilisering, och återanpassning (DDR).

86.  Europaparlamentet välkomnar att ett fördrag om vapenhandeln nu stöds av 80 procent av världens regeringar och uppmanar EU att göra sitt för att se till att ett internationellt, rättsligt bindande fördrag kan komma till stånd.

Handel

87.  Europaparlamentet uppmanar EU att se till att den politik man driver inom handeln, fisket, utvecklingssamarbetet och den gemensamma jordbrukspolitiken är väl sammanhållen, i syfte att undvika direkta eller indirekta negativa följder för ekonomin i utvecklingsländerna.

88.  Europaparlamentet betonar att en öppnad handel kan bli en av de mest effektiva drivkrafterna bakom ekonomisk tillväxt, men att den måste kompletteras av omfördelande och sociala inhemska politiska åtgärder för att fattigdomen skall minskas.

89.  Europaparlamentet understryker löftet från utvecklingsrundan iDoha och behovet av rättvisa och skäliga internationella regelbaserade handelssystem som är utformade för att korrigera handelsobalanser i internationell handel, särskilt när det gäller Afrika, och uppmanar EU att göra allt som står i dess makt för att få stopp på dödläget i WTO-förhandlingarna.

90.  Europaparlamentet konstaterar att enligt ordföranden för den blockerade Doharundan måste EU skära ned sina exportsubventioner till jordbruket som snedvrider handeln med uppskattningsvis 70 procent för att underlätta ett utvecklingsvänligt avtal och att en överenskommelse om nedskärningar av subventioner och tullar måste nås för att förhandlingarna skall kunna avslutas i slutet av 2007.

91.  Europaparlamentet anser att rättvis handel är ett avgörande redskap när det gäller att bygga en hållbar handel med rättvis avkastning för tillverkare i utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att svara på parlamentets ovannämnda resolution om rättvis handel och utveckling med en rekommendation om att stödja rättvis handel i enlighet med punkterna 1 och 2 i den resolutionen.

92.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att dess kommersiella avtal bidrar till, och inte hindrar, att millennieutvecklingsmålen nås. Särskilt bör den se till att de ekonomiska partnerskapsavtalen fungerar som instrument för utveckling i AVS-länderna och för att utplåna fattigdomen.

93.  Europaparlamentet anser att läkemedelsrelaterade TRIPS som påverkar allmänhetens hälsa och tillgång till läkemedel som inte omfattas av TRIPS-avtalet inte bör ingå i avtal om ekonomiskt partnerskap och andra framtida bilateral eller regionala avtal med låginkomstländer.

94.  Europaparlamentet anser att alla AVS-länder måste ha en tydlig rätt att välja om de vill utvidga förhandlingarna till att omfatta mer än handel med varor och uppmanar kommissionen att se till att immateriella rättigheter och Singaporefrågorna (konkurrenspolitiken, offentlig upphandling och investeringar) tas bort från förhandlingsbordet om inte AVS-länderna vill förhandla om dessa frågor.

95.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undvika störningar i AVS-partnerländernas handel och uppmanar därför med kraft kommissionen att se till att åtgärder vidtas för att undvika osäkerhet för våra AVS-partnerländer om förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap inte kan slutföras före slutet av 2007. Parlamentet understryker att detta förutsätter en garanti för att AVS-ländernas villkor för tillgång till EU-marknaden motsvarar deras nuvarande situation i enlighet med Cotonouavtalet oavsett läget i förhandlingarna om avtal om ekonomiskt partnerskap vid den tidpunkten. Parlamentet uppmanar kommissionen att klargöra hur sådana åtgärder kan se ut för att undvika osäkerhet för exportörer och importörer.

96.  Europaparlamentet konstaterar att studier genomförda av FN:s konferens för handel och utveckling (UNCTAD) och andra under den senaste tiden visar att en omfattande avreglering av handeln i de minst utvecklade länderna har haft liten inverkan på målen om varaktig och väsentlig fattigdomsminskning och har bidragit till att utvecklingsländernas betalningsbalanser har försämrats, särskilt de afrikanska ländernas, och uppmanar EU att inleda en hållbar, allvarligt menad kampanj för att verkligen öka dessa minst utvecklade länders exportkapacitet genom att främja tekniskt stöd för att fytosanitära standarder, äganderätten, företagandet och mervärdesprogram.

97.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anpassa sin samarbets- och handelspolitik så mycket som möjligt för att hjälpa utvecklingsländernas regeringar att bibehålla och utveckla offentliga tjänster, särskilt sådana som garanterar befolkningen som helhet tillgång till dricksvatten, hälsovård, utbildning och transporter.

98.  Europaparlamentet anser eftertryckligen att det faktum att AVS-länderna ofta är mycket beroende av basvaror, som är särskilt sårbara för prisfluktuationer och höjda tullar, böruppmärksammas till fullo och betonar vikten av diversifiering, utveckling av tillverkningsindustri och små och medelstora företag i dessa länder.

99.  Europaparlamentet betonar vikten av att bygga upp en handelskapacitet och behovet av ytterligare resurser från EU för att öka AVS-ländernas förmåga att urskilja behov och strategier, förhandla och stödja regional integration, av diversifiering och förberedelser för avreglering genom ökad produktion, utbuds- och handelskapacitet och att uppväga anpassningskostnaderna liksom av att öka deras förmåga att dra till sig investeringar.

100.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sitt handelsrelaterade stöd för att stödja kapacitetsbyggande, som är avgörande om de fattigaste länderna skall kunna komma till rätta med den ökade konkurrens som avregleringen av marknaden leder till.

Klimatförändringarna

101.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att fortsätta att spela en ledande roll när det gäller att främja renare, effektivare strategier för en hållbar utveckling med liten kolanvändning.

102.  Europaparlamentet påpekar att de fattiga samhällena i utvecklingsländerna har bidragit minst till klimatförändringarna, men att det är de som sannolikt kommer att drabbas värst, och uppmanar EU att ställa betydande medel till förfogande för att göra det möjligt för utvecklingsländerna att anpassa sig till höjda havsnivåer och den ökade styrkan och frekvensen hos extrema väderfenomen som torka, kraftiga stormar, översvämningar etc., liksom till de påfrestningar på hälso- och sjukvård, livsmedelsproduktion och vatten som följer av dem, som kan äventyra utvecklingen och leda till storskalig migration och hot mot säkerheten.

103.  Europaparlamentet uppmanar EU att tillhandhålla omfattande finansiering för att göra det möjligt för fattiga länder att anpassa sig till klimatförändringarna och betonar att dessa medel inte enbart kan kanaliseras från befintliga biståndsbudgetar. Parlamentet anser också att en betydande andel av inkomsterna från utauktioneringen av rättigheter enligt systemet för handel med utsläppsrätter och kolskatterna bör användas för att finansiera en ren utveckling i utvecklingsländerna.

104.  Europaparlamentet betonar att anpassningen inte enbart får betraktas som en humanitär fråga eller som en prioriterad fråga enbart inom ramen för klimatkonventionen. Parlamentet understryker att åtgärder för riskreducering och klimatsäkring måste integreras i den övergripande utvecklingsagendan, inklusive strategidokumenten för minskad fattigdom och landstrategidokumenten.

105.  Europaparlamentet erkänner att licensavgifter för immateriella rättigheter inom området för ren teknik kan utgöra ett hinder för överföringen av sådan teknik till utvecklingsländer. Parlamentet betonar att för att bekämpa energifattigdom och säkerställa en hållbar utvecklingslinje måste partnerskap för immateriella rättigheter utvecklas mellan industriländer och utvecklingsländer, i syfte att säkerställa att äganderätten respekteras och samtidigt främja teknikflöden.

106.  Europaparlamentet betonar att tillhandahållandet av moderna energitjänster till de fattiga är en avgörande förutsättning för att millennieutvecklingsmålen skall nås, även om energin inte uttryckligen nämns i millenniedeklarationen. Parlamentet påpekar att förutsättningarna för förnybar energiteknik är utmärkta i många utvecklingsländer och är ett effektivt sätt att bemöta kraftigt stigande oljekostnader och klara energibehoven samtidigt som ytterligare skadlig klimatpåverkan undviks. Parlamentet beklagar att EU har fördelat otillräckliga ekonomiska resurser för att ta itu med den utmaning som energifattigdomen utgör. Parlamentet understryker därför behovet av ökat bistånd, liksom av ökat stöd till privata investeringar i förnybar energiteknik.

Dagordningen efter millennieutvecklingsmålen

107.  Europaparlamentet understryker att om man uppnår millennieutvecklingsmålen så kommer antalet fattiga människor att halveras inom ett årtionde, vilket utgör en enorm framgång, men de skulle ändå innebära att hundratals miljoner av de fattigaste och mest utsatta människorna lever kvar i kronisk fattigdom.

108.  Europaparlamentet uppmanar EU att fastställa ett datum för en överenskommelse om en strategi för att utrota fattigdomen efter 2015.

o
o   o

109.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och kandidatländerna, Interparlamentariska unionen, Förenta nationerna och OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd.

(1) EUT C 33 E, 9.2.2006, s. 311.
(2) EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.
(3) EUT C 280 E, 18.11.2006, s. 475.
(4) EUT L 378, 27.12.2006, s. 41.
(5) EUT C 293 E, 2.12.2006, s. 316.
(6) Antagna texter denna dag, P6_TA(2007)0043.
(7) Antagna texter, P6_TA(2006)0320.
(8) Partnerskapsavtal mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (EGT L 317, 15.12.2000, s. 3). Avtalet senast ändrat genom AVS–EG-ministerrådets beslut nr 1/2006 (EUT L 247, 9.9.2006, s. 22).

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy