Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina resolutioner av den 15 mars 2001 om FN:s konferens om samtliga aspekter på olaglig handel med lätta vapen och handeldvapen(1), av den 15 november 2001 om lätta vapen(2), av den 19 juni 2003 om genomförandet av FN:s program för att bekämpa den olagliga handeln med lätta vapen(3) och av den 26 maj 2005 om handeldvapen och lätta vapen(4) om att bekämpa spridning och missbruk av eldhandvapen och lätta vapen (SALW), och sina årliga resolutioner om tillämpningen av EU:s uppförandekod för vapenexport,

–   med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2006(5) om handeldvapen och lätta vapen, i vilken det internationella samfundet med kraft uppmanades att inleda förhandlingar om en internationellt konvention om vapenhandel inom FN:s ramar omedelbart efter översynskonferensen 2006 om FN:s handlingsprogram, i syfte att upprätta ett rättsligt bindande instrument för internationell reglering av vapenöverföringar,

–   med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  FN:s generalförsamlings resolution A/RES/61/89 av den 6 december 2006 välkomnas, då den utgör den formella inledningen på processen mot en konvention om vapenhandel. Resolutionen har fått ett överväldigande stöd från 153 länder, vilket visar på en allmän och stark övertygelse om att tiden är mogen för att få ett slut på oansvarig vapenhandel.

B.  Först skall FN:s generalsekreterare samla in medlemsstaternas ståndpunkter i fråga om genomförbarheten, tillämpningsområdet och förslag till parametrar för ett omfattande och rättsligt bindande instrument innehållande gemensamma internationella standarder för import, export och överföring av konventionella vapen.

C.  Cirka 100 regeringar har bidragit med sina ståndpunkter och FN:s kontor för nedrustningsfrågor har meddelat att ståndpunkter som lämnas före den 20 juni 2007 kommer att inkluderas i den rapport som FN:s generalsekreterare kommer att lägga fram inför generalförsamlingens första kommitté om nedrustning och internationell säkerhet i oktober 2007, medan de länder som missar tidsfristen den 20 juni 2007 ändå kommer att kunna få sina ståndpunkter bifogade till rapporten.

D.  I generalförsamlingens ovannämnda resolution av den 6 december 2006 ges också FN:s generalsekreterare mandat att under 2008 sammankalla en grupp med regeringsexperter som skall undersöka genomförbarheten, tillämpningsområdet och förslag till parametrar för ett omfattande, rättsligt bindande instrument innehållande gemensamma internationella standarder för import, export och överföring av konventionella vapen.

E.  Ett positivt resultat av denna samrådsprocess är av avgörande betydelse för att lägga grunden för de kommande förhandlingarna om konventionen.

F.  Fram till dess att dessa förhandlingar avslutats med gott resultat kommer oansvariga vapenöverföringar att fortsätta att orsaka oacceptabelt mänskligt lidande, förvärra väpnade konflikter, leda till instabilitet, terroristattacker, dålig samhällsstyrning och korruption samt allvarliga brott mot rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt och dessutom sätta hinder i vägen mot en hållbar utveckling.

G.  I väntan på att dessa förhandlingar avslutas bör länder inte fortsätta att tillåta att parter i väpnade konflikter och samvetslösa vapenleverantörer hånfullt ignorerar och trotsar tidigare överenskomna vapenembargon.

H.  De pågående kampanjinsatserna från det civila samhället välkomnas och stöds.

1.  Europaparlamentet uppmanar de 153 länder som röstade för generalförsamlingens ovannämnda resolution av den 6 december 2006, vilka inbegriper samtliga EU-medlemsstater, att utan dröjsmål sända sina ståndpunkter till stöd för konventionen om vapenhandel till FN:s generalsekreterare.

2.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet att utarbeta ett verksamhetsprogram för att med hjälp av olika internationella forum, inbegripet Nato, Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa (OSSE) och den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen, uppmuntra stater att sända sina ståndpunkter.

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft samtliga länder att i sina ståndpunkter betona att fördraget om vapenhandel bör kodifiera de skyldigheter som redan existerar i enlighet med internationell rätt när det gäller vapenöverföring, särskild sådana som avser mänskliga rättigheter och humanitär rätt.

4.  För att fördraget om vapenhandel skall bli verkningsfullt rekommenderar Europaparlamentet med kraft att staterna grundar sina ståndpunkter på följande parametrar:

5.  Europaparlamentet uppmanar samtliga stater att stödja och samarbeta med gruppen med regeringsexperter, så att gruppen kan komma att göra betydande framsteg i fråga om en effektiv konvention om vapenhandel.

6.  Europaparlamentet är fortsatt övertygat om att det är av stor betydelse för konventionen om vapenhandel att det råder större öppenhet och vilja att utbyta information om vapenöverföringar, inbegripet information om slutanvändarna. Detta innebär att användningen av mekanismer, såsom en förbättrad version av FN:s register över konventionella vapen, behövs för att skapa en kompenserande och ömsesidig garanti för allmän öppenhet.

7.  Europaparlamentet uppmanar samtliga stater att i väntan på att en konvention om vapenhandel antas vidta effektiva åtgärder för att stoppa oansvarig förmedling och transport av vapen, ammunition och tillhörande militär utrustning och säkerhetsutrustning av alla slag, inbegripet delar och utrustning med dubbla användningsområden, samt överföring och licensiering av utländsk tillverkning av sådan utrustning för parter som omfattas av internationella vapenembargon eller som ständigt begår allvarliga brott mot internationell människorättslagstiftning eller internationell humanitär rätt.

8.  Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att i den nationella lagstiftningen införliva bestämmelserna i rådets gemensamma ståndpunkt 2003/468/GUSP av den 23 juni 2003 om kontroll av vapenförmedling(6) för att göra arbetet med att stoppa oansvarig vapenförmedling så effektivt som möjligt.

9.  Europaparlamentet förkastar all handel med vapen och ammunition som bryter mot FN:s säkerhetsråds vapenembargon och konstaterar att sådana varor i första hand transporteras med flyg. EU:s medlemsstater uppmanas att förbättra samarbetet med andra länder på detta område. Parlamentet uppmanar också behöriga internationella organisationer och relevanta regionala organisationer att i samarbete med lufttransportindustrin rekommendera lämpliga förebyggande åtgärder.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna, FN:s generalsekreterare, ordföranden i FN:s generalförsamling, Natos generalsekreterare, OSSE, Afrikanska unionen, det parlamentariska forumet om eldhandvapen och lätta vapen, Interparlamentariska unionens församling samt frivilligorganisationernas styrkommitté för konventionen om vapenhandel.

(1) EGT C 343, 5.12.2001, s. 311. (2) EGT C 140 E, 13.6.2002, s. 587. (3) EUT C 69 E, 19.3.2004, s. 136. (4) EUT C 117 E, 18.5.2006, s. 230. (5) EUT C 300 E, 9.12.2006, s. 496. (6) EUT L 156, 25.6.2003, s. 79.