Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 63.1 och 63.2 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

–   med beaktande av rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus(1),

–   med beaktande av rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet(2),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredjeland har gett in i någon medlemsstat(3) (Dublin II-förordningen),

–   med beaktande av rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna(4),

–   med beaktande av Haagprogrammet av den 4–5 november 2004,

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 27 september 2005 om utkastet till rådets direktiv om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus(5),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen om ökat praktiskt samarbete – Nya strukturer, nya lösningar: att förbättra kvaliteten på besluten i det gemensamma europeiska asylsystemet (KOM(2006)0067),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen om anpassning av de särskilda bestämmelserna i artikel 68 i EG-fördraget om domstolens behörighet, för att åstadkomma ett verksamt rättsligt skydd (KOM(2006)0346),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0182/2007), och av följande skäl:

A.  EU:s rättskultur måste alltid, med fullständig respekt för de internationella konventionerna, däribland Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, garantera principen om "non-refoulement".

B.  Den första fasen i införandet av det gemensamma asylsystemet avslutades i och med att man antog de fyra instrument som anges i artikel 63.1 i EG-fördraget. Det finns både politiska och tekniska svårigheter som måste övervinnas för att man skall kunna övergå till andra fasen i det europeiska asylsystemet, en fas vars syfte är fastställandet av ett gemensamt asylförfarande och en enhetlig ställning för dem som har rätt till asyl eller subsidiärt skydd. Förhoppningsvis kan tidsplanen, dvs. att denna andra fas avslutas år 2010, hållas.

C.  Europaparlamentet har redan ställt sig bakom den definition av "flykting" som anges i rådets direktiv 2004/83/EG, en definition som därmed även är relevant för denna resolution.

D.  Antagandet av direktiv i samband med genomförandet av gemensamma normer är endast ett första steg, och ett adekvat genomförande i alla medlemsstater av de bestämmelser som antagits på gemenskapsnivå måste nödvändigtvis följa på denna fas. Det är mycket viktigt att kommissionen kontrollerar detta genomförande och därmed även att medel för detta ställs till förfogande.

E.  När det gäller de instrument som hittills antagits på asylområdet rör det sig bara om miniminormer, och man måste ha i åtanke att övergivandet av tendensen att komma överens om just miniminormer är en förutsättning för att man skall kunna undvika konkurrens på bottennivå, där skyddet försvagats och kvaliteten på mottagandet, förfarandena och skyddet sänkts.

F.  Europeiska rådet uppmanade inom ramen för Haagprogrammet av den 4-5 november 2004 rådet och kommissionen att inrätta lämpliga strukturer som inbegriper medlemsstaternas nationella asylmyndigheter för att underlätta det praktiska samarbetet. Ett ökat sådant samarbete tillsammans med en intensifiering av informationsutbytet och utbytet av bästa praxis mellan medlemsstaterna är ett viktigt verktyg när det gäller att uppnå målet att få till stånd ett gemensamt asylförfarande och en enhetlig ställning.

G.  Ett stärkt ömsesidigt förtroende är en av hörnstenarna i samband med inrättandet av ett gemensamt asylsystem, och det bästa sättet att skapa detta förtroende är ett sådant praktiskt och regelbundet samarbete mellan de olika, men med snarlika ansvarsuppgifter försedda, förvaltningsnivåerna i medlemsstaterna. Ett stärkt ömsesidigt förtroende krävs för att trygga kvaliteten och även bidra till ett ökat förtroende hos allmänheten för asylförfarandet, varigenom ett effektivare förfarande möjliggörs som samtidigt uppfattas som mindre hotande.

H.  Ett effektivt genomförande av asylpolitiken förutsätter att man samtidigt uppfyller flera kompletterande mål, som till exempel en förbättring av kvaliteten på besluten, en snabb och säker behandling av ansökningar om skydd liksom informationskampanjer i ursprungsländerna och transitländerna om möjligheterna till laglig invandring, villkoren för att få flyktingstatus eller humanitärt skydd, farorna med människohandel, särskilt för kvinnor och barn utan medföljande vårdnadshavare samt konsekvenserna såväl av olaglig invandring som för personer vilka inte beviljas flyktingstatus.

I.  När det gäller att förbättra kvaliteten i behandlingen av asylansökningar och därmed minska antalet rättsliga förfaranden och förseningar i förfarandena kan det vara lämpligt att även ta hjälp av relevanta organisationer, till exempel FN:s flyktingkommissariat, som har tagit fram en metod som skall hjälpa myndigheterna att förbättra kvaliteten på sina beslut (Quality initiative).

J.  Som rådet (rättsliga och inrikes frågor) påpekade vid sitt möte den 27–28 april 2006 måste införandet av ett enda förfarande främjas för att man skall kunna undvika förseningar och därmed konkret bidra till en ökad effektivitet i förfarandena.

K.  Trots ett antal gemensamma grundläggande åtgärder, som sedan Amsterdamfördragets ikraftträdande har antagits på asylområdet, vidtar medlemsstaterna på nationell nivå alltjämt sådana åtgärder eller fattar sådana beslut som får konsekvenser för de andra medlemsstaterna, i synnerhet när det gäller beviljande av internationellt skydd.

L.  I artikel 29 i direktiv 2005/85/EG föreskrivs att en gemensam minimiförteckning över tredjeländer som betraktas som säkra ursprungsländer skall utarbetas. Någon sådan förteckning har ännu inte utarbetats, och inte heller beaktade rådet parlamentets ståndpunkt när det antog detta direktiv, varför talan om ogiltigförklaring av direktiv 2005/85/EG väcktes vid Europeiska gemenskapernas domstol (EG-domstolen), där målet nu är anhängigt. En sådan förteckning bör antas inom ramen för medbeslutandeförfarandet. Det faktum att ett land förs upp på denna förteckning innebär inte automatiskt att asylsökande från detta land i princip kommer att nekas asyl, utan snarare – i enlighet med Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning i dess lydelse enligt New York-protokollet av den 31 januari 1967 (Genèvekonventionen) – att varje enskild asylansökan handläggs individuellt.

M.  Tyvärr har rådet valt att inte se det som nödvändigt att i samband med utarbetandet av förteckningen över säkra tredjeländer använda sig av medbeslutandeförfarandet. Det blir intressant att ta del av domstolens dom i denna fråga.

N.  Medlemsstaterna måste ha tillgång till tillförlitlig information om den aktuella situationen i ursprungsländerna med avseende på eventuella risker, om de skall kunna garantera tillförlitliga och rättvisa förfaranden som garanterar de asylsökandes rättigheter.

O.  Våld och hot om våld mot kvinnor utgör en kränkning av rätten till liv, säkerhet, frihet, värdighet och fysisk och emotionell integritet, och ett allvarligt hot mot den fysiska och psykiska hälsan hos dessa våldsoffer.

P.  Det finns tekniska och politiska svårigheter som minskar möjligheterna att gemensamt utnyttja känslig information om ursprungsländerna. På sikt måste det emellertid vara möjligt att upprätta en gemensam databas om ursprungsländerna så att alla personer som är involverade i förfarandet kan basera behandlingen av de enskilda asylansökningarna på en och samma information.

Q.  För att man skall kunna förbättra förfarandena för beslutsfattande krävs det att utbildningsnivån höjs hos de tjänstemän som fattar besluten.

R.  Förhandsavgörandet som förfarande, angivet i artikel 234 i EG-fördraget, är det förfarande som bäst ger EG-domstolen en möjlighet att trygga gemenskapsrättens enhetlighet. En väsentlig del av detta förfarande utgör principen att alla nationella domstolar har möjlighet att vända sig till EG-domstolen för ett avgörande. Tyvärr är emellertid EG-domstolen på grund av undantaget från denna princip enligt artikel 68 i EG-fördraget behörig att tolka bestämmelser på asylområdet endast om frågan vidarebefordrats från en nationell domstol som utgör sista nationella instans.

1.  Europaparlamentet välkomnar de ansträngningar som har gjorts för att förbättra det praktiska samarbetet inom det gemensamma europeiska asylsystemet och anser att det ligger i både medlemsstaternas och de asylsökandes intresse att höja kvaliteten på förfarandena och besluten.

2.  Europaparlamentet bekräftar på nytt behovet av en proaktiv gemensam asylpolitik inom EU, grundad på en skyldighet att ta emot asylsökande och respekt för principen om "non-refoulement". Parlamentet påminner i detta sammanhang om den avgörande betydelsen av en stark gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, som främjar och tryggar demokrati och grundläggande rättigheter.

3.  Europaparlamentet betonar på nytt att det slutgiltiga målet med införandet av ett gemensamt asylsystem måste vara att trygga en hög kvalitet inte bara på skyddet och handläggningen av de enskilda asylansökningarna utan även på förfarandena, vilket i sin tur kommer att resultera i välmotiverade och rättvisa beslut. Parlamentet påpekar att en förbättring av kvaliteten på besluten måste innebära att personer i behov av skydd kan resa in i EU under säkra former och få sina ansökningar behandlade på ett korrekt sätt, och att de internationella normerna på områdena för mänskliga rättigheter och flyktingrätt respekteras fullt ut, i synnerhet i fråga om principen om "non-refoulement".

4.  Europaparlamentet fördömer kommissionens uppenbart otillräckliga möjligheter att kontrollera genomförandet av de olika direktiven på asylområdet och uppmanar medlemsstaterna att underlätta för kommissionen genom att systematiskt ge kommissionen tillgång till en jämförelsetabell med uppgifter om vilka åtgärder som vidtagits för att genomföra vilka bestämmelser i dessa direktiv.

5.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att i alla medlemsstater verka till förmån för ett enda förfarande, med vars hjälp man kan vinna mycket i termer av rättvisa och effektiva beslut, för att se till att flyktingstatus så snart som möjligt beviljas alla de personer som har rätt till denna status.

6.  Europaparlamentet påpekar att det, med tanke på villkoren och formerna för beviljande av internationellt skydd och i synnerhet subsidiärt skydd, kommer att fortsätta förekomma skillnader mellan medlemsstaterna och även inslag av "asylshopping" så länge de gällande bestämmelserna på asylområdet bygger på miniminormer och kommer till stånd på grundval av den minsta gemensamma nämnaren.

7.  Europaparlamentet betonar att ett av målen med de instrument som antagits på asylområdet är att begränsa förekomsten av så kallade sekundära rörelser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att redan nu rent praktiskt i möjligaste mån verka för en harmonisering av de olika typerna av asylpolitik.

8.  Europaparlamentet anser att en av de förbättringar som bör åstadkommas inom ramen för gemenskapens asylsystem är en jämnare fördelning av bördan framför allt på de olika medlemsstater som befinner sig vid EU:s yttre gränser, detta för att öka solidariteten, och ser redan nu med intresse fram emot kommissionens utvärdering av Dublin II-förordningen och även eventuella förslag från kommissionen på detta område.

9.  Europaparlamentet anser att man måste se till att de tjänstemän som fattar beslut om beviljandet av flyktingstatus har en solid utbildning baserad på en utbildningsplan avsedd för hela EU, och att det vore möjligt att införa obligatoriska meriter eller en obligatorisk utbildningsnivå.

10.  Europaparlamentet efterlyser sådana informationskampanjer i ursprungsländerna och transitländerna som informerar potentiella invandrare om riskerna med olaglig invandring och konsekvenserna för personer som inte beviljas flyktingstatus samt även om möjligheterna till laglig invandring, däribland möjligheten att ansöka om asyl i välgrundade fall, och farorna med människohandel, särskilt för kvinnor och barn utan medföljande vårdnadshavare.

11.  Europaparlamentet uppmanar – i situationer då alla andra rättsmedel uttömts – till ett rättvist och snabbt genomförande av sådana åtgärder som kan tillämpas på personer som inte beviljas flyktingstatus eller vars flyktingstatus har återkallats, under det att man fullt ut respekterar människans värdighet och grundläggande rättigheter till personer som måste återsändas. Parlamentet uppmanar vidare i detta sammanhang till snarast möjliga inrättande av ett gemenskapsförfarande för återsändande.

12.  Europaparlamentet uppmanar till ett rättvist och snabbt genomförande av sådana åtgärder som kan tillämpas på personer som har beviljats flyktingstatus eller humanitärt skydd, i syfte att främja anständiga levnadsvillkor, effektiv integration i det sociala och politiska livet och aktiv och gemensam medverkan i olika valsituationer i mottagarsamhället.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt övervinna de tekniska och politiska svårigheterna i samband med upprättandet av en gemensam databas om ursprungsländerna. Parlamentet anser att en EU-databas bör fungera som ett öppet system så att alla personer som är involverade i förfarandet kan basera behandlingen av de enskilda asylansökningarna på en och samma information. Parlamentet hoppas att man finner en pragmatisk lösning på problemet med flerspråkighet.

14.  Europaparlamentet noterar den föregående kommissionens ansträngningar att i enlighet med bestämmelserna i artikel 29 i direktiv 2005/85/EG utarbeta en förteckning över säkra ursprungsländer, men påminner om den talan om ogiltigförklaring av detta direktiv som väckts vid EG-domstolen och där målet nu är anhängigt, ett ärende som gjort att man för närvarande tvingats skjuta upp utarbetandet av en sådan förteckning. Parlamentet uppmanar rådet att beakta dessa starka kontraster och fatta beslut i enlighet härmed. Parlamentet påpekar vidare att begreppet "säkra tredjeländer" inte befriar medlemsstaterna från deras skyldigheter enligt internationell lag, särskilt inte de skyldigheter de har enligt Genèvekonventionens bestämmelser om principen om "non-refoulement" och den individuella handläggningen av varje enskild asylansökan.

15.  Europaparlamentet anser att samordningen av verksamheten i samband med det praktiska samarbetet på asylområdet även i fortsättningen bör vara kommissionens ansvar och att medel för detta måste ställas till förfogande. Parlamentet uppmanar kommissionen att i den rapport som den kommer att lägga fram i början av 2008 om framstegen under den första fasen förorda detta alternativ och, om den väljer ett annat alternativ, motivera varför den anser att inrättandet av en ny struktur i form av ett "europeiskt kontor för stöd" krävs, varvid förhållandet mellan kostnad och nytta bör beaktas. Parlamentet anser att kommissionen, om den tänker sig ett europeiskt kontor för stöd, bör åläggas att även utfärda garantier för dess öppenhet och ansvarsskyldighet.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut samarbeta med FN:s flyktingkommissariat och förse det med lämpligt stöd samt genomföra en operation "Quality initiative" och offentliggöra resultaten av detta initiativ så att bästa praxis när det gäller behandlingen av ansökningar om internationellt skydd sprids och främjas.

17.  Europaparlamentet anser att det är oacceptabelt att asylsökande skall omhändertas under villkor som innebär att de berövas sin individuella frihet.

18.  Europaparlamentet betonar behovet av att upprätta separata anläggningar för familjer, kvinnor och barn samt anläggningar där äldre personer och funktionshindrade asylsökande tas emot på lämpligt sätt. Parlamentet kräver att mottagningsförhållandena skall bedömas som ett led i genomförandet av direktiv 2003/9/EG och betonar i detta sammanhang att de möjligheter som står till buds genom den nya Europeiska flyktingfonden bör utnyttjas till fullo.

19.  Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som kommissionen planerar för att stödja de medlemsstater som bär en tung börda så att dessa skall kunna hantera problemen i samband med mottagandet av asylsökande och handläggningen av asylansökningarna. Parlamentet välkomnar särskilt och framför allt förslaget om utsändande av expertgrupper bestående av personer från olika medlemsstater.

20.  Europaparlamentet betonar att det är kommissionens uppgift att kontrollera genomförandet av de direktiv som gäller asylområdet och understryker att de medel som i nuläget ställs till förfogande i detta sammanhang är fullständigt otillräckliga för att man framgångsrikt skall kunna uträtta ett så omfattande arbete. Parlamentet anser att unionens trovärdighet på detta område och den framtida gemensamma asylpolitiken står på spel.

21.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att underlätta tillgången till finansieringsinstrument såsom Europeiska flyktingfonden och Argo (handlingsprogram för administrativt samarbete om yttre gränser, visering, asyl och invandring) så att medlemsstaterna snabbt kan få medel i nödsituationer.

22.  Europaparlamentet påpekar att den samlade gemenskapsrätten på det asylpolitiska området kräver en enhetlig tolkning och tillämpning i hela unionen. Parlamentet anser att harmoniseringen på det asylpolitiska området underlättas och påskyndas om EG-domstolen kan tas i anspråk även av andra domstolar än sista nationella instans, vilket för närvarande inte är fallet. Parlamentet uppmanar därför rådet att på nytt tillerkänna EG-domstolen dess fulla behörighet på området för förhandsavgöranden enligt avdelning IV i EG-fördraget. Parlamentet välkomnar EG-domstolens diskussionsunderlag om behandlingen av sådana frågor rörande området med frihet, säkerhet och rättvisa som hänskjutits för förhandsavgöranden(6), och uppmuntrar till diskussion om behovet av ett förfarande som anpassas till de särskilda villkoren för fall inom asyl- och invandringsområdet.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 326, 13.12.2005, s. 13. (2) EUT L 304, 30.9.2004, s. 12. (3) EUT L 50, 25.2.2003, s. 1. (4) EUT L 31, 6.2.2003, s. 18. (5) EUT C 227 E, 21.9.2006, s. 46. (6) Rådets dokument 13272/06.