Index 
Antagna texter
Torsdagen den 15 mars 2007 - Strasbourg
Hälso- och sjukvård över gränserna
 Olaglig fågeljakt i Malta
 Förbindelserna mellan EU och Medelhavsländerna
 Inrättande av ett frihandelsområde för Europa och länderna kring Medelhavsområdet
 Bosnien och Hercegovina
 Iakttagande av stadgan om de grundläggande rättigheterna i kommissionens lagstiftningsförslag: metod för systematiska och strikta kontroller
 Associeringavtal mellan Europeiska unionen och centralamerikanska stater
 Associeringsavtal mellan Europeiska unionen och Andinska gemenskapen
 Saknade personer i Cypern
 Insulära, ekonomiska och naturliga begränsningar i samband med regionalpolitiken
 Lokala myndigheter och utvecklingssamarbete
 Guatemala
 Kambodja
 Nigeria
 Överfallet på Galina Kozlova

Hälso- och sjukvård över gränserna
PDF 120kWORD 41k
Europaparlamentets resolution av den 15 mars 2007 om gemenskapsåtgärder för tillhandahållande av hälso- och sjukvård över gränserna
P6_TA(2007)0073B6-0098/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen "Samråd om gemenskapsåtgärder som rör hälso- och sjukvården" (SEC(2006)1195/4),

–   med beaktande av artikel 152 i EG-fördraget,

–   med beaktande av de domar som avkunnats av Europeiska gemenskapernas domstol ("EG-domstolen") i målen Decker (C-120/95, 28 april 1998), Kohll (C-158/96, 28 april 1998), Geraets-Smits & Peerbooms (C-157/99, 12 juli 2001), Vanbraekel (C-368/98, 12 juli 2001), IKA (C-326/00, 25 februari 2003), Müller-Fauré & van Riet (C-385/99, 13 maj 2003), Inizan (C-56/01, 23 oktober 2003), Leichtle (C-8/02, 18 mars 2004) och Watts (C-327/04, 16 maj 2005),

–   med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2005 om patientrörlighet och utvecklingen av hälso- och sjukvården i EU(1),

–   med beaktande av den muntliga frågan B6-0013/2007 från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet i enlighet med artikel 108 i arbetsordningen,

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Hälso- och sjukvårdstjänster omfattas inte av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden(2).

B.  I Europaparlamentet diskuteras för närvarande ett förslag till betänkande om effekter och konsekvenser av att hälso- och sjukvårdstjänster inte omfattas av direktiv 2006/123/EG.

C.  EG-domstolen har sedan 1998 avkunnat ett antal domar som gör det möjligt för patienter att fritt förflytta sig för att söka läkar- och hälsovård och som därmed utgör en tillämpning av principen om fri rörlighet när det gäller ersättning av hälso- och sjukvård som tillhandahålls utomlands.

D.  Först ansåg domstolen att det var ett hinder mot tillhandahållandet av tjänster att begära ett förhandsgodkännande för att ersättning skulle utgå för kostnader som betalats i en annan medlemsstat, men därefter har domstolen ytterligare utvecklat principerna om ersättning och krav på förhandsgodkännande.

E.  Hälso- och sjukvårdssystemen i Europeiska unionen baseras på principerna om solidaritet, rättvisa och allmängiltighet i syfte att garantera att alla människor, oavsett inkomst, social status och ålder, får lämplig vård av hög kvalitet.

F.  Reglerna för tillhandahållande av hälso- och sjukvård varierar från ett land till ett annat.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att inleda ett samrådsförfarande om gemenskapsåtgärder i syfte att utarbeta en ram för olika aspekter på hälso- och sjukvård över gränserna.

2.  Europaparlamentet erinrar om den fördragsenliga skyldigheten att garantera en hög nivå på folkhälsoskyddet i all gemenskapspolitik. Parlamentet erinrar även om artikel 95.3 i fördraget, där den rättsliga grunden för hälsoåtgärder på den inre marknaden fastställs. Parlamentet anser därför att det måste inrättas en rättslig ram för tillhandahållande av hälso- och sjukvård över gränserna, som på bästa sätt garanterar att patienterna i tid får tillgång till lämplig hälso- och sjukvård av hög kvalitet, att hälso- och sjukvården över gränserna utvecklas och att hälso- och sjukvården finansieras på ett hållbart sätt.

3.  Europaparlamentet påpekar att de gränsöverskridande aspekterna av hälso- och sjukvård omfattar patientrörlighet, sjukvårdsanställdas rörlighet och tillhandahållande av hälso- och sjukvård från ett annat land. Parlamentet betonar även att domstolens domar särskilt tar upp problemet med patienters rätt att söka behandling utomlands och därefter få ersättning från de nationella sjukförsäkringssystemen.

4.  Europaparlamentet anser därför att en garanterad rättssäkerhet när det gäller ersättning av kostnaderna för gränsöverskridande hälso- och sjukvård är en prioriterad fråga inte enbart för patienter, utan även nationella sjukförsäkringssystem och vårdleverantörer. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att klargöra vilka förfaranden och villkor som gäller för ersättning i olika fall.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram gemensamma principer och grundläggande riktlinjer för hälso- och sjukvård i syfte att garantera patientsäkerheten. Parlamentet anser även att utveckling av harmoniserade hälsoindikatorer (exempelvis blodteststandarder) på gemenskapsnivå är mycket viktigt för att utveckla utbyte av bästa metoder, särskilt mellan sjukvårdsanställda.

6.  Europaparlamentet anser att EU måste spela en viktig roll i arbetet med att öka patienternas tillgång till information om rörlighet över gränserna genom att samordna samarbetet mellan medlemsstaterna på detta område.

7.  Europaparlamentet anser att patientrörlighet alltid måste vara en fråga om fritt val för patienten och att inga påtryckningar får påverka patientens valmöjligheter.

8.  Europaparlamentet betonar att man måste garantera patientsäkerheten i alla situationer, oavsett var och hur hälso- och sjukvården tillhandahålls. Parlamentet begär att man skall förtydliga ansvarsfördelningen mellan olika myndigheter när det gäller övervakningen av vårdleverantörerna och efterlyser ett effektivt utbyte av information mellan de nationella myndigheterna om de sjukvårdsanställdas registrering och status i disciplinärenden. Det bör även skapas ett system för framförande av klagomål mot missförhållanden i samband med hälso- och sjukvård över gränserna.

9.  Europaparlamentet påpekar att det nästan alltid krävs en långvarig uppföljning i samband med hälso- och sjukvård samt medicinsk behandling. Parlamentet konstaterar att det behövs tydliga regler om hur uppgifter och ansvar fördelas mellan vårdleverantörerna under de olika stadierna av behandling och vård.

10.  Europaparlamentet anser att inrättandet av en rättslig ram på gemenskapsnivå är det bästa sättet att garantera rättssäkerhet för patienter, nationella hälso- och sjukvårdssystem och privata vårdleverantörer. Parlamentet anser också att detta är det bästa sättet att optimalt utnyttja hälso- och sjukvårdsresurserna och påskynda inledandet av behandling.

11.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att man i den gemenskapsramen inbegriper en gemensam stadga för patienters rättigheter i syfte att säkerställa att dessa rättigheter iakttas i praktiken både över gränserna och i hemlandet.

12.  Europaparlamentet anser även att den rättsliga ramen måste omfatta ett system för insamling av uppgifter och utbyte av information mellan nationella myndigheter om vårdleverantörer, registrering av dem och deras status i disciplinärenden och tillgängliga sakkunskaper. Parlamentet anser vidare att inrättandet av ett nätverk av europeiska referenscenter skulle vara av stor vikt för behandlingen av sjukdomar.

13.  Europaparlamentet anser att det för patientsäkerhetens skull är nödvändigt att i lagstiftningsramen införliva en skyldighet för de nationella myndigheterna att utbyta information om registrering och disciplinärenden avseende sjukvårdsanställda som deltar i hälso- och sjukvård över gränserna.

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa ett system med en enda instans som patienter kan vända sig till med klagomål.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fästa särskild uppmärksamhet vid att informera patienterna om deras rättigheter och skyldigheter och att ta med lämpliga bestämmelser i sitt lagstiftningsförslag.

16.  Europaparlamentet anser att den kommande gemenskapsramen kan ge EU-medborgarna större inflytande i egenskap av patienter och bidra till att uppmuntra medlemsstaterna att utveckla sina hälso- och sjukvårdssystem.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 124 E, 25.5.2006, s. 543.
(2) EUT L 376, 27.12.2006, s. 36.


Olaglig fågeljakt i Malta
PDF 114kWORD 39k
Europaparlamentets resolution av den 15 mars 2007 om jakt på och fångst av flyttfåglar på Malta under våren
P6_TA(2007)0074B6-0119/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av framställning 794/2004, framställning 334/2005 och framställning 886/2005,

–   med beaktande av rapporten om den undersökning som utskottet för framställningar utförde på Malta den 9–12 maj 2006,

–   med beaktande av rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar(1) (fågeldirektivet),

–   med beaktande av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter(2) (habitatdirektivet),

–   med beaktande av artiklarna 10, 226 och 242 i EG-fördraget,

–   med beaktande av den muntliga frågan B6-0015/2007,

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europaparlamentet har mottagit flera framställningar som riktar sig mot de metoder som används för att jaga och fånga flyttfåglar på Malta under våren, bland annat en framställning från den kungliga belgiska fågelskyddsföreningen (Ligue Royale Belge pour la Protection des Oiseaux) som undertecknats av 300 000 européer, varav över 4 000 malteser. 115 000 européer, framför allt från Förenade kungariket, lämnade i februari 2007 in framställningar till den maltesiska regeringen för att protestera mot vårjakten.

B.  Utskottet för framställningar har undersökt påståendena i framställningarna och har skickat en delegation till Malta i enlighet med artikel 192.3 i Europaparlamentets arbetsordning för att skapa sig en bild av de faktiska förhållandena.

C.  I rapporten om undersökningen konstaterades att även om de ansvariga maltesiska myndigheterna har gjort vissa ansträngningar för att anpassa den nationella lagstiftningen och dess tillämpning till gemenskapslagstiftningen hotas hållbarheten för flera flyttfågelarter fortfarande allvarligt av den olagliga och urskillningslösa jakten och fångsten när de under sin vårflytt vilar på Malta.

D.  I samma rapport uttrycks också oro över Maltas efterlevnad av såväl fågeldirektivet som habitatdirektivet och över den olagliga jakten på och fångsten av skyddade arter, framför allt rovfåglar.

E.  De maltesiska jägarna försvarar jakten och fångsten under våren med att den ingår i deras kulturtradition. Flyttfåglarnas rastplatser har emellertid minskat betydligt de senaste åren på grund av stadsutvecklingen, och nya metoder och vapen har dessutom gjort jakten effektivare, varigenom hela populationer av flyttfåglar har skadats och fåglar som pilgrimsfalk och tornuggla har dött ut lokalt.

F.  Opinionsundersökningarna tyder på att det stora flertalet i det maltesiska samhället är emot de nuvarande fångstmetoderna.

G.  Maltas regering har beslutat att tillåta vårjakt på turturduvor och vaktel, två arter som minskar i antal, mellan den 10 april och 20 maj 2007, och fångst mellan den 26 mars och 20 maj 2007.

H.  Malta är en av de största flaskhalsarna för fåglar som flyttar mellan Europa och Afrika. En undersökning som genomfördes nyligen visade att många sällsynta och hotade fåglar hade skjutits i 35 länder, mestadels i Europa, och fångats i 19 länder.

I.  Kommissionen undersöker för närvarande om Maltas införlivande av fågeldirektivet uppfyller kraven i direktivet och om lagstiftningen tillämpas korrekt. Kommissionen har också inlett ett överträdelseförfarande mot Malta för bristande efterlevnad av artikel 9 i direktivet.

J.  Kommissionen har rekommenderat Maltas regering att inte tillåta vårjakt i år. Om den ger sitt tillstånd till vårjakt 2007 kommer kommissionen i ett förenat mål att undersöka den vårjakt som även godkändes 2004, 2005 och 2006, och sända ett motiverat yttrande till Malta beträffande detta.

K.  Medlemsstaternas skyldighet att samarbeta fullt ut med kommissionen när den använder sina befogenheter enligt artikel 226 i EG-fördraget följer av principen om lojalt samarbete som fastställs i artikel 10 i EG-fördraget.

1.  Europaparlamentet har tagit del av rapporten om den undersökning av förhållanden som utskottet för framställningar som den 9–12 maj 2006 utförde på plats. Parlamentet stöder rekommendationerna i rapporten.

2.  Europaparlamentet delar den oro som uttrycks i rapporten om undersökningen, särskilt när det gäller tillståndet för vårjakt på flyttfåglar som vilar och olaglig jakt på och fångst av skyddade arter, däribland inom områden som skyddas enligt gemenskapslagstiftningen.

3.  Europaparlamentet fördömer alla former av olaglig jakt i alla medlemsstater.

4.  Europaparlamentet uppmanar den maltesiska regeringen och kommissionen att offentliggöra alla sina tekniska ståndpunkter i frågan.

5.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att undersöka om den maltesiska lagstiftningen och dess tillämpning är förenlig med fågeldirektivet. Parlamentet kräver att kommissionen intensifierar sina ansträngningar för att få de maltesiska myndigheterna att fullt ut följa gemenskapslagstiftningen.

6.  Europaparlamentet uppmanar även den maltesiska regeringen att fullt ut efterleva fågeldirektivet, den relevanta gemenskapslagstiftningen och villkoren i det anslutningsfördrag som undertecknats av den maltesiska regeringen.

7.  Europaparlamentet välkomnar den maltesiska regeringens beslut att ta itu med fall av överträdelser genom att bland annat öka bötesbeloppen till maximalt 14 000 EUR, fängelsestraffen upp till två år och dra in jaktlicenserna för all framtid för återfallsförbrytare.

8.  Europaparlamentet välkomnar även den maltesiska regeringens beslut att förbjuda finkfångst och sjöfågeljakt under våren.

9.  Europaparlamentet påminner om principen om lojalt samarbete som fastställs i artikel 10 i EG-fördraget. Enligt artikeln har medlemsstaterna gått med på att samarbeta fullt ut med gemenskapens institutioner.

10.  Europaparlamentet konstaterar att principen om lojalt samarbete är särskilt viktig när kommissionen handlar i egenskap av "fördragens väktare" och undersöker om medlemsstaterna följer gemenskapslagstiftningen i enlighet med artikel 226 i EG-fördraget.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och till Maltas regering och parlament.

(1) EGT L 103, 25.4.1979, s. 1.
(2) EGT L 206, 22.7.1992, s. 7.


Förbindelserna mellan EU och Medelhavsländerna
PDF 134kWORD 54k
Europaparlamentets resolution av den 15 mars 2007 om förbindelserna mellan EU och Medelhavsländerna
P6_TA(2007)0075RC-B6-0080/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet inför konferensen i Tammerfors för utrikesministrarna i Europa–Medelhavsområdet (KOM(2006)0620),

–   med beaktande av slutsatserna från utrikesministrarnas åttonde konferens om EU och Medelhavsländerna i Tammerfors den 27–28 november 2006 (åttonde EU-Medelhavskonferensen),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om stärkande av den europeiska grannskapspolitiken (KOM(2006)0726),

–   med beaktande slutsatserna från toppmötet mellan EU och Medelhavsområdet i samband med tioårsfirandet av partnerskapet mellan EU och Medelhavsområdet som hölls i Barcelona den 27-28 november 2005,

–   med beaktande av resultatet av ministerkonferensen EU–Medelhavsområdet för handel i Marrakech den 24 mars 2006,

–   med beaktande av slutdeklarationen från Civil Forum i Marrakech den 4–7 november 2006,

–   med beaktande av konferensen EU–Afrika i Rabat den 10–11 juli 2006 och konferensen i Tripoli den 22–23 november 2006 om migration och utveckling,

–   med beaktande av rådets nuvarande ordförandeskaps program,

–   med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 8 och 9 mars 2007,

–   med beaktande av artikel 113.2 i arbetsordningen, och av följande skäl

A.  Medelhavsområdet och Mellanöstern har stor strategisk betydelse för EU vilket kräver en solidarisk Medelhavspolitik för att kunna möta de många gemensamma utmaningarna och för att kunna förverkliga målen om ett område präglat av fred, stabilitet och delat välstånd.

B.  Stats- och regeringscheferna antog den 28 november 2005 ett femårsprogram för att vitalisera Barcelonaprocessen.

C.  Utan fred, stabilitet, solidaritet och utan ett gott styre kan det inte finnas någon hållbar utveckling, och en hållbar utveckling bör vara kärnan i partnerskapet mellan EU och Medelhavsländerna.

D.  Under de senaste åren har konflikten mellan israeler och palestinier förvärrats, vilket resulterat i en allvarlig försämring av det humanitära läget i Gazaremsan och på Västbanken och fått allvarliga konsekvenser för säkerhetsläget i hela regionen.

E.  Åttonde EU-Medelhavskonferensen beslutade att, som en tillämpning av den uppförandekod för EU–Medelhavsområdet som antogs i november 2005 vid toppmötet i Barcelona, anordna en konferens 2007 om respekten för de mänskliga rättigheterna enligt internationell rätt i kampen mot terrorismen.

F.  Än så länge har EU inte någon gemensam invandringspolitik och varje medlemsstat har olika nationella bestämmelser.

G.  Den olagliga invandringen kan leda till exploatering av människor, tvångsarbete och människosmuggling.

H.  Kvinnans integrering i det sociala och ekonomiska livet är en grundläggande faktor för samhällsutvecklingen.

I.  I de flesta länderna söder om Medelhavet har problemen med skulder och handelsunderskott gentemot EU negativa effekter för utvecklingen.

J.  Kommissionens ovannämnda meddelande om stärkande av den europeiska grannskapspolitiken innehåller förslag för att påtagligt förbättra effekterna av partnerskapspolitiken, skapa nya möjligheter att fördjupa de gemensamma förbindelserna, förstärka den politiska dialogen och öka integreringen av partnerländerna i EU:s politik.

K.  Det totala budgetanslag som EU ger sina partnerländer i Medelhavsområdet för perioden 2007–2013 bör bibehållas med tanke på den handelsmässiga, ekonomiska och strategiska betydelse detta område har i förbindelserna med Europeiska unionen.

L.  Om man inrättade en energimarknad, som var fullständigt sammankopplad och integrerad, genom att utvidga och integrera energimarknaderna i Europa-Medelhavsområdet och området söder om Sahara samt slutföra de projekt för energi-infrastruktur som behövs, så skulle alla partner få enorma fördelar.

M.  Det skulle kunna visa sig ändamålsenligt att koppla samman målen för EU:s medelhavspolitik, inte minst dess ekonomiska och finansiella dimensioner, med målen för förbindelserna mellan EU och medlemmarna i Gulfstaternas samarbetsråd.

N.  Det parlamentariska forumet för EU och Medelhavsområdet har omvandlats till en parlamentarisk församling för EU-Medelhavsområdet och förfogar nu över tre utskott. Denna omvandling har stärkt den parlamentariska dimensionen i samarbetet mellan EU och Medelhavsområdet, vilket nu fått ett större demokratiskt ansvar. Det nya organet bör även öka den allmänna dialogen mellan de båda regionerna.

1.  Europaparlamentet anser att grannskapspolitikens politiska dimension bör förstärkas söderut med hänsyn tagen till den ökande komplexiteten i förbindelserna med Medelhavsområdet, där Barcelonaprocessen utgjorde en mycket viktig etapp. Det återstår fortfarande mycket arbete innan man lyckas uppfylla de mål för vilka politiken lanserades, i syfte att upprätta stabila förbindelser, grundade på gemensamma värden som skall delas med de nya grannarna i det utvidgade EU.

2.  Utvecklingen av den europeiska grannskapspolitiken kan inte begränsas till uppdatering av associerings- och samarbetsavtal med vart och ett av de berörda länderna, med betoning enbart på den bilaterala dimensionen. Europaparlamentet uppmanar alla partnerländer att propagera för och aktualisera Barcelonaprocessens strategiska och politiska mål, inklusive inrättandet av samarbetsnätverk och främjande av regional integrering mellan nord-syd och syd-syd.

3.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om en tematisk indelning av den europeiska grannskapspolitiken, fortsatt fördjupade handelsavtal och ökat stöd till reformer som förbättrar lagstiftnings- och investeringsklimatet.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och partnerländerna att skapa en bättre korrelation mellan den europeiska grannskapspolitiken och partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet genom nya avtal och multilaterala program för energi- och transportfrågor och genom att förstärka existerande avtal och program. Parlamentet betonar särskilt hur sårbart Medelhavsområdet är ur miljösynpunkt, framför allt när det gäller klimatförändringar, och uppmanar kommissionen att föreslå en handlingsplan om förnybar energi för området.

5.  Fredsprocessen i Mellanöstern måste återupplivas samtidigt som den allvarliga politiska och humanitära situationen beaktas. Europaparlamentet uppmärksammar vidare på den tillfälliga internationella mekanismens begränsning i räckvidd och tid. Nya förhandlingar som enbart baserar sig på färdplanen kommer inte att vara tillräckliga utan hänsyn måste tas till andra förslag som den arabiska planen från 2002 samtidigt som alla berörda parter i regionen bör delta i förhandlingarna. En internationell konferens bör anordnas för att få till stånd en regional och slutlig lösning på konflikten.

6.  Europaparlamentet följer med intresse tillkännagivandet av att det skall bildas en ny palestinsk koalitionsregering och gläds åt det saudiarabiska initiativet i samband med det avtal som undertecknades i Mecka den 8 februari 2007.

7.  Europaparlamentet poängterar att konflikten i Mellanöstern bara kan lösas genom förhandlingar om ett stabilt och slutgiltigt fredsavtal, vilket framgår av färdplanen. Fredsavtalet skall vara förutsättningslöst och ta sin utgångspunkt i förekomsten av två suveräna och livskraftiga demokratiska stater som lever i fred sida vid sida inom säkra och erkända internationella gränser.

8.  Den omfattande systematiska förstörelsen av naturtillgångar och humankapital som följer av de olika pågående konflikterna är enligt Europaparlamentet mycket oroväckande. Det krävs kraftfullare politiska och ekonomiska åtgärder inom ramen för partnerskapet mellan EU och Medelhavsländerna och det femåriga handlingsprogrammet för att komma tillrätta med dessa problem.

9.  En dialog över kultur- och religionsgränserna är enligt Europaparlamentet nödvändig liksom respekt för gemensamma värden och förstärkning av rättsstaten, demokratin och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmärksammar alla regeringar i EU och Medelhavsländerna på deras åtaganden enligt Barcelonaförklaringen från 1995 när det gäller att respektera mångfald och andras tro och kulturer, att främja tolerans samt att respektera grundläggande friheter, inklusive yttrandefriheten.

10.  Europaparlamentet anser att terrorhandlingar aldrig kan vara berättigade, inte ens för att uppnå politiska eller religiösa mål, och att kampen mot terrorismen inte kan berättiga en stigmatisering av någon särskild kultur, civilisation eller religion. Europaparlamentet kräver att alla länder uppfyller sina lagenliga skyldigheter att respektera mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt när de bekämpar terrorismen.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra sitt yttersta för att inrätta kommittéer för demokrati och mänskliga rättigheter med samliga stater som undertecknat den europeiska grannskapspolitikens handlingsplan. Partnerländerna bör fullfölja sina åtaganden i dessa frågor särskilt när det gäller enskilda fall. Europaparlamentet upprepar att alla parter i associeringsavtalen mellan EU och Medelhavsområdet bör tillämpa klausulen om de mänskliga rättigheterna och anta ett handlingsprogram för att stärka och främja respekten för de mänskliga rättigheterna, och införa en mekanism för en regelbunden bedömning av om artikel 2 i associeringsavtalen följs så att avtalet blir mer effektivt och tvingande.

12.  Europaparlamentet betonar vikten av att ta upp kvinnors rättigheter i dialogen mellan EU och Medelhavsområdet, och framhåller vikten av lagstiftningsreformer till förmån för jämställdhet mellan kvinnor och män. Parlamentet understryker att det är angeläget att kvinnor deltar i det politiska, ekonomiska och sociala livet och i medierna. Parlamentet efterlyser bättre möjligheter för kvinnor att få tillträde till utbildning och hälsovård, särskilt i de sydliga partnerländerna. Det är också angeläget att stödja både statliga och icke-statliga organisationer i deras arbete för att främja kvinnors rättigheter genom att genomföra den handlingsplan för kvinnor som antogs av den åttonde EU-Medelhavskonferensen.

13.  Europaparlamentet understryker på nytt vikten av att föra en social politik som skapar sysselsättning framför allt för de unga genom att bland annat skapa ett klimat som lockar till sig fler utländska direktinvesteringar och som uppmuntrar unga människor till att på lokal nivå bilda nya företag genom att ställa lämpliga instrument till förfogande som t.ex. mikrokrediter.

14.  Europaparlamentet anser att utbildningspolitiken är väsentlig för utvecklingen i länderna söder om Medelhavet och för att bekämpa fattigdom och åstadkomma en full integrering av ungdomen. Utbytet på det kulturella planet och på universitets- och vetenskaplig nivå bör utvecklas i EU-Medelhavsområdet.

15.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och institutionerna i Medelhavsområdets partnerländer att se till att deras strategiska, politiska och ekonomiska principer tar hänsyn till målen i Lissabonstrategin, Göteborgsstrategin om hållbar utveckling och Medelhavsstrategin för hållbar utveckling, samtidigt som de tar hänsyn till att disproportionen och skillnaderna mellan länderna norr och söder om Medelhavet måste minskas.

16.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen samt partnerländernas regeringar att fästa större vikt vid miljöfrågorna och att framför allt ta itu med konsekvenserna av de växande städerna och den industriella och kommersiella verksamheten på båda sidor om Medelhavet.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja respekten för sociala och fackliga rättigheter i samband med att partnerländerna ges ekonomiskt och tekniskt stöd. Kommissionen bör inrätta ett regionalt program för att skapa ett Europa-Medelhavsområde för sociala frågor med utgångspunkt i en social dialog mellan samtliga berörda parter och med sysselsättningsfrågorna som högsta prioritet. Parlamentet ställer sig positivt till att man utarbetar uppförandekoder för anständiga arbeten och socialt ansvarstagande inom företagen i EU-Medelhavsområdet.

18.  Europaparlamentet önskar att den europeiska strategin för regionen leder till betydande investeringar på det politiska planet och i fråga om finansiella medel inom ramen för den regionala och interregionala dimensionen i partnerskapet som ger strategin dess mervärde. I enlighet med vad som beslutats inom ramen för EU:s budget för 2007 och i samband med att nödvändiga strategidokument utarbetas med tillhörande program, uppmanas kommissionen att se till att de totala medel som anslås för regional och multilateral verksamhet skall hållas på samma nivå som under perioden 2000–2006, med beaktande av att nivån enligt kommissionen låg på 20 procent av totalbeloppet.

19.  Europaparlamentet betonar behovet av en gemensam EU-politik i invandrings- och asylfrågor och en förbättrad hantering av migrationsströmmarna, så att den blir övergripande och välbalanserad och gynnsam för befolkningarna i Medelhavsområdet. I en anda av partnerskap och med utgångspunkt i det femåriga arbetsprogrammet från Barcelona borde man öppna verkliga vägar för laglig invandring, bekämpa olaglig invandring och skydda invandrarnas och de asylsökandes grundläggande rättigheter. Exploatering av och handel med människor måste bekämpas. Barcelonaprocessens medlemsländer, och särskilt de som tillhör Europeiska unionen, uppmanas att snarast ratificera FN:s konvention om migrerande arbetstagares rättigheter.

20.  Europaparlamentet uppmanar till att öka finansieringen av Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (FRONTEX) och andra projekt som rör invandringsfrågorna i Medelhavsområdet och för att stärka möjligheterna att se till att de mänskliga rättigheterna efterlevs.

21.  Europaparlamentet påminner om att det enligt rättspraxis i Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna aldrig är tillåtet för medlemsländerna att utan diplomatiska garantier från ursprungslandet utvisa en person till en stat där han eller hon riskerar att bli utsatt för tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller dödsstraff.

22.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater och deras partnerländer i Medelhavsområdet att genomföra alla de studier som krävs för att man skall kunna omvandla faciliteten för investering och partnerskap för EU–Medelhavsområdet till en utvecklingsbank för EU–Medelhavsområdet, med tanke på den betydelse som denna bank har när det gäller att uppmuntra den privata sektorn och utveckla investeringar i detta område.

23.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att lägga fram ett förslag om att undersöka möjligheterna till ett samarbete, framför allt på det ekonomiska och finansiella planet, mellan samtliga partnerländer och de länder som ingår i Gulfstaternas samarbetsråd.

24.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och partnerländerna att fortsätta arbeta för en successiv integrering av energimarknaderna i EU-Medelhavsländerna, för att genomföra energiprogram av gemensamt intresse och för att utveckla hållbara energikällor i överensstämmelse med nationella planer och program och i samarbete med lokala samhällen.

25.  Europaparlamentet betonar behovet av att förstärka samarbetet för en trygg energiförsörjning i Medelhavsområdet genom åtgärder som gäller diversifiering av de inhemska energikällorna, särskilt på lokal och regional nivå, främjande av en effektiv energipolitik, metoder för lagring på det decentraliserade planet, utveckling av ny teknik som är ofarlig för befolkning och miljö, forsknings- och utvecklingsverksamhet samt ökade ekonomiska möjligheter för hållbara energiprojekt.

26.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att blåsa nytt liv i partnerskapsprocessen, inte minst genom att återuppliva den parlamentariska församlingen för EU-Medelhavsområdet såsom en demokratisk ram för de parlamentariska insatserna. Denna församling bör ges de medel och administrativa strukturer som krävs för att den skall bli synligare och kunna fungera effektivt. Det första mötet i Medelhavsområdets ungdomsförsamling välkomnas.

27.  Europaparlamentet uppmanar rådet att reservera en aktiv plats för den parlamentariska församlingen EU-Medelhavsområdet när det bjuder in till sammanträden och ministerkonferenser för EU-Medelhavsområdet.

28.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, den parlamentariska församlingens presidium och till samtliga medlemsstaters regeringar och parlament samt till de länders regeringar och parlament som ingår i partnerskapet mellan EU och Medelhavsländerna.


Inrättande av ett frihandelsområde för Europa och länderna kring Medelhavsområdet
PDF 225kWORD 113k
Europaparlamentets resolution av den 15 mars 2007 om skapandet av ett frihandelsområde för EU och länderna kring Medelhavet (2006/2173(INI))
P6_TA(2007)0076A6-0468/2006

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Barcelonaförklaringen av den 28 november 1995 som inrättade ett partnerskap mellan Europa och länderna i södra och östra Medelhavsområdet och det arbetsprogram som antogs vid denna konferens,

–   med beaktande av sin resolution av den 27 oktober 2005 om den omgestaltade Barcelonaprocessen(1)

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet – "Europa–Medelhavspartnerskapet tio år - ett arbetsprogram för att möta utmaningarna de kommande fem åren" (KOM(2005)0139) med bilagor av den 12 april 2005 (SEK(2005)0482 och SEK(2005)0483),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 11 mars 2003 – "Ett utvidgat europeiskt grannskap: En ny ram för förbindelserna med våra grannländer i öster och söder" (KOM(2003)0104), meddelandet från kommissionen av den 12 maj 2004 "Europeiska grannskapspolitiken – strategidokument" (KOM(2004)0373) , meddelande från kommissionen till rådet av den 9 december 2004 om kommissionens förslag till handlingsplaner inom den europeiska grannskapspolitiken (KOM(2004)0795), handlingsplanerna för Israel, Jordanien, Marocko, den palestinska myndigheten, Tunisien och Libanon, samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1638/2006 av den 24 oktober 2006 om fastställande av allmänna bestämmelser för upprättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument (fotnot) (2)(ENPI),

–   med beaktande av slutsatserna från ministerkonferenserna mellan EU och partnerländerna i Medelhavsområdet och de sektoriella ministerkonferenser som hållits sedan Barcelonaprocessen startades, särskilt slutsatserna från den sjunde utrikesministerkonferensen mellan EU och partnerländerna i Medelhavsområdet som ägde rum i Luxemburg den 30-31 maj 2005,

–   med beaktande av Euro/Med-associeringsavtalen mellan Europeiska gemenskaperna och dessas medlemsstater och Tunisien(3), Israel(4), Marocko(5), Jordanien(6), Egypten(7), Libanon(8) och Algeriet(9) och Euro Meds interima associeringsavtal om handel och samarbete mellan EG och PLO (till förmån för palestinska myndigheten)(10), med beaktande av beslut 1/95 fattat av associeringsrådet för EG och Turkiet av den 22 december 1995 om genomförande av den slutgiltiga fasen av tullunionen (96/142/EG)(11),

–   med beaktande av frihandelsavtalet, det s.k. Agadiravtalet, som undertecknades den 25 februari 2004 av Jordanien, Egypten, Tunisien och Marocko,

–   med beaktande av det strategiska partnerskap för Medelhavsområdet och Mellanöstern som rådet antog i juni 2004,

–   med beaktande av partnerskapet Meda mellan EU och länderna kring Medelhavets regionala strategidokument för 2002–2006 och regionala vägledningsdokument 2005-2006,

–   med beaktande av den konsekvensstudie om hållbarheten för frihandelsområdet för EU och länderna kring Medelhavet som utarbetats av Institutionen för politik och utvecklingsförvaltning vid Manchesters universitet,

–   med beaktande av sin resolution av den 17 november 1995 om de ekonomiska förbindelserna och handeln mellan EU och länderna kring Medelhavet(12),

–   med beaktande av sin resolution av den 30 mars 2000 om politiken för Medelhavet(13),

–   med beaktande av slutsatserna och rekommendationerna (inklusive kommissionens femåriga arbetsprogram) från Barcelonatoppmötet den 27–28 november 2005,

–   med beaktande av resolutionen av den 11 maj 2006 från EU-Medelhavsländernas parlamentariska församlings utskott för ekonomi, finansiella frågor, sociala frågor och utbildning om villkoren för omvandlingen av EU-Medelhavsländernas investerings- och partnerskapsinstrument till en investerings- och utvecklingsbank för EU-Medelhavsländerna,

–   med beaktande av EU-Medelhavsländernas parlamentariska församlings arbete,

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 14 december 2004 om förslaget till rådets förordning om finansiella och tekniska stödåtgärder (Meda) för reformering av ekonomiska och sociala strukturer inom ramen för partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet (kodifierad version)(14),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A6-0468/2006), och av följande skäl:

A.  Vid Barcelonakonferensen den 27–28 november 1995 inleddes ett i sin genre mycket ambitiöst och unikt projekt: inrättandet av nya och tydligare politiska, ekonomiska, sociala och kulturella band mellan länderna norr och söder om Medelhavet. Detta projekt har möjliggjort viktiga framsteg i regionen, men det är ännu långt ifrån slutfört.

B.  De politiska villkor (Osloavtalet) som främjade Barcelonaprocessens tillkomst har under tiden förändrats radikalt och möjligheten till en fredlig lösning i Mellanöstern är mera osäker än någonsin.

C.  Det ligger i EU:s och medlemsstaternas intresse att Medelhavsregionen utvecklas inom ett integrerat ekonomiskt och socialt område som är ömsesidigt gynnsamt.

D.  Den kraftiga befolkningstillväxten i länderna i södra och östra Medelhavsområdet gör det nödvändigt att snarast vidta både ekonomiska och sociala politiska åtgärder.

E.  Såväl länderna i södra och östra Medelhavsområdet som EU har ett intresse av att minska arbetslösheten i regionen och ge befolkningen utsikter till ett drägligt liv, i synnerhet de unga och människorna på landbygden. Det behöver skapas 35 miljoner nya arbetstillfällen mellan 2000 och 2015 för att bibehålla arbetslösheten på de nuvarande nivåerna.

F.  Ekonomierna i länderna i södra och östra Medelhavsområdet är kraftigt beroende av handelsutbytet och det sammanlagda värdet av exporterna och importerna motsvarar ungefär två tredjedelar av deras BNP. En betydande del av dessa handelsströmmar är riktade mot EU, men den utgör endast fyra procent av gemenskapens utrikeshandel. Exportstrukturerna i länderna i södra och östra Medelhavsområdet är i mycket liten omfattning diversifierade och dessa förblir specialiserade inom sektorer som är av föga betydelse för tillväxten.

G.  Jämfört med andra ekonomiska områden, särskilt Sydostasien, har länderna i södra och östra Medelhavsområdet fått en klart försämrad ställning när det gäller såväl konkurrenskraft som social och industriell utveckling. Andelen för länderna i södra och östra Medelhavsområdet i världshandeln har gått tillbaka märkbart sedan 1980, trots en relativt stadig ekonomisk tillväxt. En sådan utveckling måste vara en källa till oro för EU och dess grannskapspolitik, i synnerhet när det gäller följderna för den sociala och politiska stabiliteten vid dess gränser.

H.  På handelsområdet har strukturen för handel mellan EU och länderna i södra och östra Medelhavsområdet utvecklats mycket lite sedan Barcelonaprocessen inleddes och undertecknandet av associeringsavtalen har ännu inte lett till de resultat som förväntats.

I.  Det är nödvändigt med ett frihandelsområde för EU och länderna kring Medelhavet som syftar till att utrota fattigdomen, skapa full sysselsättning, stärka demokratin och främja en hållbar utveckling. Detta frihandelsområde måste byggas på balanserade och väl målinriktade regler som är oundgängliga för att möjliggöra en bättre integrering i den internationella handeln för länderna i södra och östra Medelhavsområdet, garantera deras ekonomiska diversifiering, möta utmaningarna till följd av globaliseringen och tillse en rättvis fördelning av fördelarna av denna.

J.  Ökat ekonomiskt samarbete inom Medelhavsregionen erbjuder positiva framtidsutsikter också för ekonomierna i medlemsstaterna i Sydeuropa och därför en mer omfattande integrering av dem i EU:s inre marknad.

K.  Medelhavets båda sidor fortsätter att präglas av en iögonfallande ekonomisk, social och befolkningsmässig snedfördelning och det föreligger stora skillnader när det gäller utvecklingsnivån mellan länderna i södra och östra Medelhavsområdet.

L.  Den ihållande ekonomiska och politiska fragmenteringen i länderna i södra och östra Medelhavsområdet och avsaknaden av en verklig integrationsprocess skulle kunna få mycket negativa effekter på Barcelonaprogrammet och i synnerhet inrättandet av ett frihandelsområde genom en ökning av effekterna av handelspolariseringen och alltså beroendet av gemenskapsmarknaden för vissa länder i södra och östra Medelhavsområdet.

M.  Inrättandet av ett frihandelsområde för EU och länderna kring Medelhavet skulle på lång sikt kunna ha övergripande positiva effekter, men på kort och medellång sikt även negativa konsekvenser för de Medelhavsländer som är medlemmar i EU och för länderna i södra och östra Medelhavsområdet.

N.  Det är ett gemensamt intresse att det vidtas effektiva åtgärder för att minska och kompensera för de negativa konsekvenserna av den pågående liberaliseringsprocessen i alla berörda regioner och länder.

O.  Till följd av den allt snabbare utvecklingen av informationstekniken i våra samhällen borde länderna i södra och östra Medelhavsområdet genomföra mer betydande kvantitativa och kvalitativa åtgärder inom området för teknisk och vetenskaplig forskning i syfte att minska den tekniska klyfta som skiljer dem från de mest utvecklade länderna på detta område, vilket på sikt skulle möjliggöra en stadigare och hållbarare ekonomisk tillväxt.

P.  Länderna i södra och östra Medelhavsområdet har nått uppseendeväckande framsteg när det gäller grundskoleutbildning och analfabetismen har minskat kraftigt även om den i vissa länder i regionen fortfarande är mycket utbredd. Tillgången till högre utbildning och universitetsutbildning är begränsad till en mindre del av befolkningen och skolsystemet har inte alltid resurser att utbilda yrkesmän eller tekniker på hög nivå för att det skall råda jämvikt mellan tillgång och efterfrågan på arbetsmarknaderna.

Q.  Samtidigt med den process som syftar till inrättandet av ett frihandelsområde mellan EU och länderna i södra och östra Medelhavsområdet krävs det också att dessa länder avlägsnar de befintliga politiska och ekonomiska hinder som bromsar integrationsprocessen i hela området, i syfte att få till stånd ett mer lönsamt samarbete.

Ny kraft till Barcelonaprocessen

1.  Europaparlamentet beklagar att Barcelonakonferensens tre huvudmålsättningar (fastställande av ett gemensamt område för fred och stabilitet, skapande av område för delat välstånd med hjälp av ett ekonomiskt partnerskap och inrättande av ett frihandelsområde för EU och länderna kring Medelhavet samt samarbete på det sociala, kulturella och mänskliga området för att främja dialogen mellan kulturerna i regionen) långt ifrån har uppnåtts.

2.  Europaparlamentet påminner om att det är nödvändigt att det görs framsteg inom dessa tre områden för att integrationsprocessen för EU och länderna kring Medelhavet skall kunna lyckas och man skall kunna minska skillnaden i utveckling mellan Medelhavets båda sidor.

3.  Europaparlamentet betonar det faktum att förstärkningen av Barcelonaprocessen är en del i spridningen av EU:s värderingar och den europeiska ekonomiska och sociala modellen. Parlamentet påminner om att denna process pågått ett tag och till viss del institutionaliserats jämfört med andra senare regionala initiativ. Parlamentet betonar den stabilitet och det främjande av dialog som detta initiativ representerar.

4.  Europaparlamentet betonar att en framgång för Barcelonaprocessen och i synnerhet frihandelsområdet är beroende av en ständig och samordnad vilja från alla parters sida och en större medverkan av det civila samhället och befolkningarna på båda sidor av Medelhavet.

5.  Europaparlamentet efterlyser en tydligare definition av målsättningarna för EU:s grannskapspolitik som, utan att glömma länderna i Östeuropa, inte får försvaga Barcelonaprocessen eller främja en bilateral strategi på bekostnad av en multilateral och regional strategi. Parlamentet anser att en effektivare användning av grannskapsinstrumentet till förmån för regionala projekt skulle göra det möjligt att förbättra situationen i syfte att främja en verkligt integrerad ekonomisk region. Parlamentet anser att främjandet av ett ökat samarbete med de mest utvecklade partnerländerna med beaktande av deras specifika politiska, kulturella, religiösa och sociala förhållanden bör länderna i södra och östra Medelhavsområdet betraktas som en separat enhet.

6.  Europaparlamentet anser mot bakgrund av de upprepade förseningar och svårigheter som tillstött att även om viljan fortfarande finns så måste årtalet 2010 för inrättandet av ett frihandelsområde för EU och länderna kring Medelhavet antagligen omprövas för att ta hänsyn till de många strukturförändringarna i världsekonomin sedan 1995 och behovet av ett försiktigare synsätt på frihandel mellan parter som är jämbördiga. Parlamentet uppmanar kommissionen, EU:s medlemsstater och länderna i södra och östra Medelhavsområdet att återstarta Barcelonaprocessen och prioritera upprättandet av ett verkligt socioekonomiskt område för EU-Medelhavsområdet med fördjupad integrering av de sociala delarna i partnerskapets ekonomiska program.

7.  Europaparlamentet uppmanar länderna i södra och östra Medelhavsområdet att inte missa tillfället att åstadkomma en hållbar tillväxt som skulle göra det möjligt att bättre tillmötesgå de allt större behoven hos deras medborgare och effektivt kunna ta itu med de utmaningar som globaliseringen innebär.

8.  Europaparlamentet beklagar att det tekniska och finansiella stöd som EU beviljat, även om det inte varit försumbart, inte har nått målen och ambitionerna från Barcelona, i synnerhet när det gäller de sociokulturella kapitlen i Barcelonaförklaringen och stödet till lokala ekonomier.

9.  Europaparlamentet anser att ett frihandelsområde för EU och länderna kring Medelhavet endast kan utgöra en verklig möjlighet till tillväxt för länderna i södra och östra Medelhavsområdet om det skapas samordnat och gradvis inom ramen för ett rationellt och förutsebart partnerskap som är anpassat till den sociala och ekonomiska verkligheten i länderna i södra och östra Medelhavsområdet och främjar den ekonomiska utvecklingen och fördjupad regional integration. Parlamentet betonar med eftertryck betydelsen av ett större deltagande av partnerländerna och partnerskapets sporrande karaktär. Båda sidor av Medelhavet måste tillägna sig partnerskapets mål. Parlamentet framhåller att det är nödvändigt att länderna i södra och östra Medelhavsområdet tillerkänns rätten att själva bestämma över takten när deras handel skall öppnas och rätt till nationella strategier för ekonomisk och social utveckling.

10.  Europaparlamentet anser att de tätare institutionella förbindelserna mellan EU och länderna i södra och östra Medelhavsområdet är en betydande fördel för en framgångsrik Barcelonaprocess. Parlamentet förespråkar en betydande ökning av de formella och informella mötena mellan gemenskapens myndigheter, medlemsstaterna, länderna i södra och östra Medelhavsområdet och behöriga lokala myndigheter. Parlamentet önskar att länderna i södra och östra Medelhavsområdet deltar som observatörer i gemenskapsorganens arbete och specialiserade EU-program av gemensamt intresse.

11.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av regional integration i länderna i södra och östra Medelhavsområdet och av att länderna i syd förstärker sitt handelsutbyte. Europaparlamentet gläder sig åt undertecknandet av frihandelsavtalet i Agadir den 25 februari 2004 mellan Marocko, Tunisien, Egypten och Jordanien. Parlamentet anser att denna åtgärd är absolut nödvändig för inrättandet av ett frihandelsområde och uppmanar de övriga länderna i regionen att ansluta sig till detta avtal. Parlamentet anser dock att det är av grundläggande betydelse att den ekonomiska integrationsprocessen fördjupas och att hindren för handelsutbytet mellan dessa länder snarast tas bort för att möjligheterna med en utvecklad handel mellan länderna i syd skall kunnas utnyttjas fullt ut.

12.  Europaparlamentet uppmanar EU att öka resurserna för tekniskt och ekonomiskt stöd till länderna i södra och östra Medelhavsområdet i enlighet med de ambitiösa Barcelonamålen och utifrån de faktiska framsteg som dessa länder gjort i fråga om respekt för de mänskliga rättigheterna, skydd för arbetstagarna, miljöskydd, regional integration samt kvalitetsförbättring på lokala offentliga tjänster samt tjänster på utbildnings- och kulturområdet.

13.  Europaparlamentet påpekar att skapandet av ett ekonomiskt och kommersiellt frihandelsområde för Medelhavsområdet måste åtföljas av politiska ansträngningar för att garantera fred, demokratisering, respekt för de mänskliga rättigheterna, jämställdhet mellan kvinnor och män och främjande av en interkulturell och interreligiös dialog, samt av en ihärdig ansträngning för att den politiska dialogen och förtroendet mellan parterna verkligen skall kunna bidra till att befästa demokrati i området.

Handels- och tullpolitik

14.  Europaparlamentet framhåller att tullavgifter fortfarande utgör en viktig del av skatteintäkterna i länderna i södra och östra Medelhavsområdet. Parlamentet menar därför att det är nödvändigt att man i tidtabellen för alla eventuella framtida sänkningar beaktar de ekonomiska framsteg som förverkligats i länderna i södra och östra Medelhavsområdet och den tid som behövs för att genomföra skäliga skattreformer för att kompensera för de minskade intäkterna från tullavgifter.

15.  Europaparlamentet anser samtidigt att även icke-tariffära handelshinder bör bekämpas på ett effektivt sätt och framhåller i detta sammanhang betydelsen av att ge adekvat tekniskt stöd.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till en eventuell urholkning av förmånliga tullar avsedda för länderna i södra och östra Medelhavsområdet vilken orsakas av undertecknandet av frihandelsavtal mellan gemenskapen och vissa tredjeländer och förbättringen av allmänna preferenssystemet till förmån för utvecklingsländerna samt användningen av systemet med ursprungskumulering avseende vissa länder i Asien som är mycket konkurrenskraftiga i jämförelse med industrin i länderna i södra och östra Medelhavsområdet.

17.  Europaparlamentet begär att kommissionen skall inrätta ett kompensationsförfarande, inom ramen för Barcelonaprocessen och med respekt för WTO:s normer, i syfte att minska de negativa följderna som denna tariffära urholkning skulle kunna medföra för vissa länder i södra och östra Medelhavsområdet och, i framtiden, för inrättandet av ett frihandelsområde.

18.  Europaparlamentet gläder sig åt de framsteg som inregistrerats för att "underlätta handeln", bland annat inom tullområdet med harmoniseringen och förenklingen av tullförfarandena, automatiseringen och påskyndandet av förfarandena, den förbättrade insynen, användningen av system för information och elektronisk betalning och avskaffandet av vissa icke-tariffära hinder, bland annat inom området för standardisering och certifiering, som i dag tenderar att ersätta de traditionella tullhindren.

19.  Europaparlamentet påpekar ånyo att det, med tanke på den ökade internationella konkurrensen, är av största vikt att förstärka den politiska viljan att upprätta en mer påtaglig social och ekonomisk agenda som förbättrar ekonomins konkurrenskraft grundad på kunskap, stimulerar tillväxten, utbildningen, innovationen och forskningen, skapar nya arbetstillfällen och främjar välstånd genom gemensam utveckling.

20.  Europaparlamentet uppmanar länderna i södra och östra Medelhavsområdet att genomföra ett förstärkt samarbets- och vänortssystem för att stödja en reformering av administrationen och affärsverksamheten i syfte att uppnå ett gott styre.

21.  Europaparlamentet framhåller behovet av att intensifiera och skärpa tullkontrollerna för att slå ner på företeelser som smuggling, förfalskning och piratkopiering av varor, som inte bara orsakar inkomstbortfall utan även utgör en allvarlig fara för invånarnas hälsa i de berörda områdena.

Konsekvensstudie av hållbarheten av ett frihandelsområde för EU och länderna kring Medelhavet

22.  Europaparlamentet välkomnar publiceringen av den andra fasen i ovan nämnda konsekvensstudie om hållbarheten av ett frihandelsområde för EU och länderna kring Medelhavet som utarbetats av Manchesters universitet. Parlamentet är mycket oroad över resultaten av denna studie med tanke på de förväntade negativa sociala och miljömässiga effekterna av ett frihandelsområde på kort och medellång sikt. Parlamentet uppmanar samtidigt kommissionen att ta med rekommendationerna i denna rapport i de framtida diskussionerna om genomförandet av ett frihandelsområde för EU och länderna kring Medelhavet, men att samtidigt låta förhandlingarna få en ny inriktning så att de kommer att handla om social sammanhållning och hållbar utveckling, något som förordas i denna studie.

23.  Europaparlamentet betonar för övrigt vikten av införandet av ett vägledningssystem för partnerskapet för en utvärdering av genomförda åtgärder i förhållande till eftersträvade mål. Denna vägledning skulle kunna bestå av att det inrättas ett verktyg för analys och utvärdering för Medelhavsområdet.

24.  Europaparlamentet uppmanar samtliga medverkande i Europa Medelhavspartnerskapet att på ministernivå diskutera resultaten från den ovannämnda konsekvensstudien om hållbarheten av ett frihandelsområde och att dra konsekvenserna för de pågående förhandlingarna om frihandelsområdet.

Tekniskt och ekonomiskt bistånd
Medaprogrammet och EU:s grannskaps- och partnerskapsinstrument

25.  Europaparlamentet beklagar att EU inte har varit i stånd att tillhandahålla medel i samma utsträckning som Barcelonaprocessens målsättningar vilket är ett av skälen för de upprepade förseningar som skett vid upprättandet av ett frihandelsområde för EU och länderna kring Medelhavet.

26.  Europaparlamentet konstaterar de goda resultaten av Meda II-programmet för perioden 2004-2006 jämfört med Meda I, särskilt när det gäller förmånsländernas förbättrade upptagningsförmåga och flexibiliteten i planeringen och genomförandet av Meda-projekten sedan 2000.

27.  Europaparlamentet ser med intresse fram emot skapandet av EU:s grannskaps- och partnerskapsinstrument, ett nytt instrument för att täcka budgetaspekterna av EU:s grannskapspolitik och kommissionens förslag om att höja finansieringen till 14 930 000 000 EUR för att bättre kunna svara mot behoven i de länder som är behöriga att söka medel, under förutsättning att det blir ett verkligt konvergensinstrument och inkluderar stöd för att kompensera för förlorade tullinkomster för Medelhavspartnerländer och andra kostnader för avregleringen av marknaden.

28.  Europaparlamentet anser att de anslag på 11 181 000 000 EUR som rådet beslutade om den 17 oktober 2006 är otillräckliga. Parlamentet kräver att man vid halvtidsöversynen av budgetplanen 2008–2009 skall frigöra större belopp för att integrationsprocessens mål skall kunna uppnås.

29.  Europaparlamentet önskar att detta finansieringsinstrument skall bli effektivare genom att en större vikt läggs vid en mer relevant och målinriktad planering och vid att parterna och det civila samhället deltar i samtliga etapper av projektens förvaltningscykel. Parlamentet uppmanar regeringarna i länderna i södra och östra Medelhavsområdet att genomföra alla åtgärder som möjliggör en bättre användning av gemenskapsmedel, i synnerhet dem som är avsedda för forskning, yrkesutbildning, förstärkning av infrastrukturer och lokala offentliga tjänster samt för omorganisation av systemet för jordbruks- och industriproduktion. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att se till att jämvikten mellan grannarna i öster och i söder respekteras och att ge prioritet åt finansieringar av regional karaktär och särskilt syd-syd.

30.  Europaparlamentet bekräftar med eftertryck att EU:s grannskapspolitik, för inrättandet av frihandelsområdet och mer allmänt för att Barcelonaprocessen skall bli framgångsrik, inte får svika de legitima förväntningar som länderna i södra och östra Medelhavsområdet har, framför allt när det gäller den geografiska fördelningen av EU:s ekonomiska stöd och de närmare bestämmelserna för beviljandet av stödet.

FEMIP -finansieringsinstrumentet för investeringar och partnerskap i Medelhavsområdet

31.  Europaparlamentet välkomnar de goda resultat som uppnåtts med finansieringsinstrumentet för investeringar och partnerskap i Medelhavsområdet sedan det inrättades och anser att det är angeläget att stärka detta instrument för att Barcelonaprocessen skall lyckas. Parlamentet önskar att det görs om till en verklig investerings- och utvecklingsbank för Medelhavsområdet.

32.  Europaparlamentet noterar att verksamheterna under Meda-programmet och finansieringsinstrumentet för investeringar och partnerskap i Medelhavsområdet i stor utsträckning kompletterar varandra. Kommissionen och EIB uppmanas att inleda ett förfarande för förstärkt samarbete och samordning som kan öka effektiviteten i gemenskapsåtgärden på strategisk nivå liksom vid förvaltningen av konkreta projekt.

33.  Europaparlamentet anser, i väntan på en överenskommelse mellan EU:s medlemsstater, att projektet med en utvecklingsbank för EU och Medelhavsområdet redan kan inledas och i en första fas inbegripa berörda länder både från Europa och från Medelhavets södra kust.

Utländska direktinvesteringar

34.  Europaparlamentet konstaterar att den svaga ekonomiska dragningskraften starkt begränsar tillgången på utländska direktinvesteringar i länderna i södra och östra Medelhavsområdet vilket har negativa konsekvenser på regionens ekonomiska tillväxt.

35.  Europaparlamentet påminner om att effekterna till följd av investeringarna(15) är mycket betydande såväl när det gäller entreprenader, spridning av kunskaper och färdigheter, och uppfyllande av utbildningsbehov, i en region som genomgående är underindustrialiserad, när det gäller skapande av arbetstillfällen.

36.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att dessa länder åtar sig att driva en handelspolitik som kan uppmuntra utnyttjandet av inhemska privata investeringar, bland annat genom att modernisera finans- och banksystemen och underlätta tillgången till krediter för så många som möjligt.

37.  Europaparlamentet betonar vikten av dialog mellan företagen på båda sidor om Medelhavet för att öka handel och investeringar.

Bestämmelser för gemensamt ursprung och kumulation

38.  Europaparlamentet välkomnar att det paneuropeiska systemet för kumulation har utsträckts till att omfatta samtliga länder i södra och östra Medelhavsområdet. Parlamentet anser att det kan ge länderna i södra och östra Medelhavsområdet tillträde till ett större ekonomiskt område som omfattar EU och Medelhavsområdet, men också EFTA-länderna och länderna i Central och Östeuropa. Parlamentet ber att den palestinska myndighetens begäran om att de varor som producerats i de ockuperade territorierna skall vara identifierbara inom ramen för ursprungsreglerna, skall respekteras fullt ut.

39.  Europaparlamentet uppmanar följaktligen länderna i södra och östra Medelhavsområdet att snarast anta de paneuropeiska-Medelhavsprotokollen om ursprungsreglerna inom ramen för respektive avtal med EU och de övriga paneuropeiska-Medelhavsparterna, i syfte att ge full effekt åt den paneuropeiska kumuleringen genom att den tillämpas för hela området.

40.  Europaparlamentet uppmanar länderna i södra och östra Medelhavsområdet att snarast inrätta program för utbildning, information och medvetenhet om ursprungsreglerna och att garantera, med hjälp av kommissionen, en lämplig utbildning för ekonomiska aktörer och tulltjänstemän.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, enligt de kriterier som föreskrivs i meddelande "Ursprungsregler i förmånsordningar på handelsområdet Riktlinjer för framtiden" (KOM(2005)0100) och med hänsyn till de två studier som beställts av GD Handel och GD Bistånd sedan grönboken publicerades 2005, att noggrant undersöka omarbetningen (förenkling och uppmjukning) samt även nödvändigheten att utöva en effektivare kontroll av deras tillämpning för att undvika att förmånerna missbrukas. Parlamentet önskar framför allt att de nya reglerna skall garantera övervakningen av dessa regler liksom respekten för de åtaganden som ingåtts gentemot Europa Medelhavsområdet.

Jordbruk

42.  Europaparlamentet anser att jordbrukets avreglering bör fastställas gemensamt och genomföras stegvis och asymetriskt, eventuellt med ett visst antal undantag och tidtabeller, med beaktande av utsikterna för de gemensamma sektorerna i EU och länderna i södra och östra Medelhavsområdet och de individuella särdragen i jordbrukssektorn i de olika länderna. Parlamentet understryker denna sektors ekonomiska och sociala betydelse för länderna i södra och östra Medelhavsområdet och nödvändigheten av att undvika utarmning av landsbygden vilken är en orsak till utflyttning och koncentration i redan överbefolkade stadsområden, i synnerhet i kuststäderna.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och regeringarna i länderna i södra och östra Medelhavsområdet att prioritera alla initiativ som syftar till en modernisering av Medelhavsområdets primärsektor liksom till en hållbar utveckling för sektorn, i avsikt att möjliggöra en förbättring av livsbetingelserna och skapa nya arbetstillfällen inom och utom jordbruket på landsbygden.

44.  Europaparlamentet begär att det inrättas ett integrerat system för tekniskt bistånd och utbildning av personal. Parlamentet understryker nödvändigheten av att EU:s jordbruksåtgärder i regionen bidrar till ett fastställande en livskraftig vattenpolitik, till försvar för miljö och biologisk mångfald, till skydd för marken och dess bördighet, till garanti för livsmedelssuveränitet och till uppvärdering av typiska regional produkter. Parlamentet upprepar sitt stöd till de åtgärder som genomförts i länderna i södra och östra Medelhavsområdet för att diversifiera sin jordbruksproduktion.

45.  Europaparlamentet anser att ett lokalt anpassat jordbruk som främst bygger på småskalig verksamhet och som på ett positivt sätt bidrar till miljön och därmed till landsbygdsbefolkningens ekonomiska och hälsomässiga situation, inte kan främjas endast genom en avreglering av tillträdet till jordbruksmarknaderna.

46.  Europaparlamentet anser följaktligen att alla försök att öppna marknaderna mellan Europeiska unionen och länderna i södra och östra Medelhavsområdet måste göras stegvis, med beaktande av kvalitetsfrågor och på ett välavvägt sätt, och så att hänsyn tas till jordbrukens struktur, jordbrukspolitiken och reformerna på båda sidorna om Medelhavet. Parlamentet framhåller bl.a. att förhandlingarna om marknadstillträde under inga omständigheter får föras på ett övergripande sätt utan måste föras separat i varje enskilt fall och för varje enskild produkt och med hänsyn till behovet att skydda så kallade känsliga produkter som inte bör omfattas av en total avreglering för att de lokala producenterna inte skall åsamkas oersättliga skador.

47.  Europaparlamentet påminner om att många Medelhavsländer har uttryckt önskemål om att få behålla sin förmånsbehandling när det gäller gemenskapens marknad. Parlamentet anser att bevarandet av detta asymmetriska preferenssystem inte är förenligt med en allmän liberalisering av jordbrukssektorn. Parlamentet understryker bl.a. att samtliga Medelhavsländer har ett ömsesidigt intresse av att bibehålla vissa verktyg för att styra utbudet på sina marknader.

48.  Europaparlamentet uppmanar samtliga branschaktörer inom jordbrukssektorn i Europa Medelhavsområdet att främja samarbetsformer inom kompletterande sektorer genom att främja komplementaritet mellan produkter från båda sidorna om Medelhavet och mellan produkter från de olika länderna i södra och östra Medelhavsområdet. Parlamentet framhåller som exempel vinsektorn och frukt- och grönsakssektorn där produktionen på båda sidorna om Medelhavet kan bidra till ett handelsutbud som är mer komplett och attraktivt för konsumenterna.

49.  Europaparlamentet framhåller i detta sammanhang vikten av att man tillsammans utvecklar en gemensam politik för märkning i Europa-Medelhavsområdet, på grundval av kontrollerade ursprungsbeteckningar. Denna politik måste vara förenlig med Europeiska unionens gällande regler baserade på ursprungsbeteckningar och ekologisk certifiering och garantera spårbarhet och insyn i produktionsmetoderna.

50.  Europaparlamentet är övertygat om att liberaliseringen i länderna i södra och östra Medelhavsområdet i första hand kommer att gynna stora mekaniserade jordbruksanläggningar som redan nu drar full nytta av kompensationskassasystemet. Parlamentet uppmanar de institutionella aktörerna i Europa-Medelhavspartnerskapet att förbättra de mindre produktionsanläggningarnas tillgång till krediter och att inrätta ett system för viktning av stöden till förmån för småbruken, vilka representerar den övervägande majoriteten av jordbruksbefolkningen i dessa länder och vilka kommer att bli de första offren för konkurrensen med EU. Parlamentet uppmanar vidare dessa aktörer att på längre sikt ersätta det gamla kompensations- och stödsystemet med ett nytt system för att stödja hållbara jordbruk och investeringar i småskaliga beredningsindustrier i syfte att förbättra landsbygdsekonomiernas konkurrenskraft genom diversifiering, lokal marknadsföring och produktion av särskild kvalitet.

51.  Europaparlamentet kräver att man åter betänker hur man skall genomföra en verkligt integrerad jordbrukspolitik för hela Medelhavsområdet, där tryggare livsmedelsförsörjning i länderna i södra och östra Medelhavsområdet prioriteras framför kommersiella överväganden, och en samordnad hantering av fiske- och vattenfrågorna.

Tekniska normer och förordningar, upphovsrättsskyddad egendom och konkurrens.

52.  Europaparlamentet menar att en harmonisering av bestämmelserna mellan EU och länderna i södra och östra Medelhavsområdet skulle möjliggöra en ökning och befästande av handeln på en tydlig grund och bland annat främja ökad insyn och rättvisare konkurrens. Parlamentet anser att en harmonisering eller åtminstone tillnärmning av normer också är ett sätt att främja utvecklingen av handeln mellan länderna i syd.

53.  Europaparlamentet betonar vikten av att det införs ekonomiska incitament för och ett lämpligt tekniskt bistånd till små och medelstora företag som har svårigheter att internalisera kostnaderna för harmoniseringen av normer som föreskrivs i associeringsavtalen.

54.  Europaparlamentet uppmanar länderna i södra och östra Medelhavsområdet att utarbeta och tillämpa en lagstiftning för upphovsrätt som är förenlig med internationell standard och som uppmuntrar till innovation och skapande samt är tillräckligt följsam för att tillmötesgå dessa länders behov och särdrag. När det gäller lagstiftningen om upphovsrätt uppmanas kommissionen att avstå från att begära att länderna i södra och östra Medelhavsområdet skall gå längre än de åtaganden som föreskrivs i de gällande TRIPS.

Tjänster

55.  Europaparlamentet anser att all liberalisering av tjänster inom ramen för ett inrättande av ett frihandelsområde för Medelhavsområdet endast kan ske samordnat med länderna i södra och östra Medelhavsområdet genom att man erkänner deras rätt att gå stegvis fram och själva styra öppnandet av ekonomiska sektorer som är känsliga och sårbara.

56.  Europaparlamentet betraktar tjänstesektorn som mycket viktig för att frihandelsområdet skall bli en framgång. Tjänstesektorn är avgörande för ekonomierna i länderna i södra och östra Medelhavsområdet och utgör ungefär 50 procent av BNP i Egypten, Marocko och Syrien, 60 procent av BNP i Tunisien och mer är 70 procent av BNP i Jordanien och Libanon.

57.  Europaparlamentet framhåller samtidigt att en successiv liberalisering av tjänstesektorn, som är av särskilt stor betydelse för ekonomin även i länderna i södra och östra Medelhavsområdet, kommer att vara positiv för deras ekonomiska utveckling och bidra till att förbättra infrastrukturen, främja överföring av teknik och know-how och höja tjänsternas kvalitet i medborgarnas intresse. Parlamentet anser därför att förhandlingarna om tjänstesektorn bör ske parallellt med förhandlingarna om varuhandeln.

58.  Europaparlamentet noterar med intresse den officiella starten av förhandlingarna om en liberalisering av handelsutbytet inom tjänste- och investeringsområdena i samband med den femte Euromed-konferensen med handelsministrarna i mars 2006 mellan EU och vissa länder i södra och östra Medelhavsområdet.

59.  Europaparlamentet ber kommissionen att fortsätta de förhandlingar som inleddes i Marrakech och att slutföra dem för tjänster med vissa länder i södra och östra Medelhavsområdet och detta genom att täcka samtliga produktionssätt och sektorer och i enlighet med vad som beslutats inom WTO:s GATS-ram och att svara på positiva erbjudanden genom att beakta EU-bestämmelserna avseende utökade möjligheter för fri rörlighet för anställda inom tjänstebranschen (Leveranssätt IV i GATS).

60.  Europaparlamentet menar att man måste skilja mellan kommersiella och offentliga tjänster. Parlamentet framhåller behovet av att hålla de offentliga tjänsterna utanför förhandlingarna, i synnerhet de som avser befolkningarnas grundläggande behov och som ger tillgång till grundläggande allmänna varor och tjänster som sjukvård, utbildning, rent vatten och energi och som spelar en viktig roll för den kulturella identiteten, t.ex. tjänster inom tv, radio och film.

Transporter

61.  Europaparlamentet anser att utvecklandet av ett transportnät för Medelhavsområdet som baseras på moderna tvärförbindelser och utarbetandet av en gemensam strategi för bättre samarbete, samordning och utveckling, är en viktig förutsättning för att ett frihandelsområde för EU och länderna kring Medelhavet skall lyckas. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att länderna i södra och östra Medelhavsområdet får en större driftskompatibilitet med de transeuropeiska transportnäten och att de kan delta i fastställandet och genomförandet av framtida prioriterade projekt. Parlamentet ber i detta sammanhang att man skall överväga möjligheterna att modernisera sjötransportvägarna såsom en prioritering och att sänka kostnaderna i samband med sjöfrakttjänster.

62.  Europaparlamentet ber kommissionen och länderna i södra och östra Medelhavsområdet att ställa tillräckliga ekonomiska resurser till förfogande för moderniseringen av infrastrukturerna, med särskild uppmärksamhet riktad mot logistiken, och att genomföra nödvändiga reformer för att göra sektorn mer konkurrenskraftig och dynamisk med hänsyn till den speciella geografiska situationen för området som utgör en naturlig passage för trafiken med varor mellan Europa och Asien (Kina och Indien i synnerhet).

63.  Europaparlamentet uppmanar länderna i södra och östra Medelhavsområdet att i samarbete med kommissionen effektivisera väg och hamnsektorn i avsikt att minska – de mycket höga – logistik- och transportkostnaderna vilka medför att exporten av regionens industri- och jordbruksprodukter blir mindre konkurrenskraftig. Parlamentet begär vidare att man utreder flygtransporterna, särskilt varutransporter med flyg.

64.  Europaparlamentet välkomnar med stort intresse det förestående antagandet av rådets meddelande om utbyggnaden av de stora transeuropeiska transportlederna mot Medelhavsländerna med tanke på nödvändigheten att vidta åtgärder för att balansera transportströmmarna till förmån för denna region.

Energi

65.  Europaparlamentet konstaterar att beroendet av externa energikällor, framför allt av olja och gas, ökar stadigt i de flesta av Barcelonaprocessens länder och att denna efterfrågeökning kommer att öka trycket på de aktuella försörjningskanalerna. Det kommer därför att vara viktigt med ett effektivt samarbete på energiförsörjningsområdet mellan Medelhavsländerna.

66.  Europaparlamentet kräver att upprättandet av en verklig energimarknad för Medelhavsområdet tilldelas en central roll. Parlamentet anser mot bakgrund av den höjning av priset på olja och gas som nyligen skett att det är mycket viktigt att EU och de länder söder och öster om Medelhavet som inte har egna energiresurser ger nytt liv till dialogen med de energiproducerande länderna, och detta på ett samordnat sätt och genom att så långt möjligt undvika bilaterala avtal som är till förfång för EU och länderna i södra och östra Medelhavsområdet. Europaparlamentet noterar med intresse kommissionens vilja, som uttrycktes i samband med forumet om den externa energipolitiken den 20 och 21 november 2006, att ge Nordafrika och Mellanöstern en viktig plats i sin externa energipolitik och önskar att dessa uttalanden skall åtföljas av konkreta åtgärder.

67.  Europaparlamentet gläder sig åt det praktiska genomförandet av energisamarbetet i Medelhavsregionen som går under plattformsbenämningen REMEP (Rome Euro-Mediterranean Energy Platform). Parlamentet anser att denna plattform kan tjäna som konvergenspunkt för ett förstärkt samarbete mellan EU och länderna i södra och östra Medelhavsområdet, genom att garantera genomförandet av viktiga regionala initiativ liksom för andra åtgärder av gemensamt intresse som man kan komma att besluta om.

68.  Europaparlamentet gläder sig åt igångsättningen av viktiga underregionala projekt, exempelvis den stegvisa integreringen av Maghreb-ländernas elmarknad med EU:s elmarknad, integrationen av gasmarknaderna i Mashrek-regionen och byggandet av gasledningen Medgaz och den arabiska gasledningen.

69.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, EU :s medlemsstater samt länderna i södra och östra Medelhavsområdet att utforska nya samarbetsformer, både bilaterala och multilaterala, inom energisektorn, bland annat när det gäller att genomföra åtgärder för att förbättra energieffektiviteten. Parlamentet ber också länderna i södra och östra Medelhavsområdet att inrätta åtgärder för att främja utvecklandet av förnybar energi och miljöskydd (raffinaderiverksamhet och risker i samband med transporter av oljeprodukter i Medelhavet).

70.  Europaparlamentet betraktar det som ytterst viktigt för EU och de länder i södra och östra Medelhavsområdet som saknar energikällor att delta i en strategisk dialog om möjligheterna att främja produktionen av förnybar energi i stor skala och att länderna i södra och östra Medelhavsområdet beviljas rätten att delta i EU programmen för forskning och utveckling inom området för förnybar energi.

71.  Europaparlamentet framhåller den roll som första generationens biobränslen kan spela som en alternativ bränsleform samt deras ökade konkurrenskraft i handeln på energimarknaderna.

Miljö och hållbar utveckling

72.  Europaparlamentet välkomnar initiativet "Horizon 2020" som drogs igång vid toppmötet i Barcelona 2005 och som syftar till att minska utsläppen i regionen genom att identifiera och angripa de viktigaste utsläppskällorna till 2020. Parlamentet understryker att detta initiativ skulle kunna komplettera och ge nytt liv till Medelhavsstrategin för hållbar utveckling som beslutades 1995.

73.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och länderna i södra och östra Medelhavsområdet att koncentrera sig på det främsta miljömålet, nämligen att få bukt med nedsmutsningen av Medelhavet (bland annat genom att minska de industriella utsläppen och tätorternas avfall), genom att förverkliga en bättre form av ekonomiskt och politiskt samarbete som i högre grad inkluderar de regionala och lokala myndigheterna samt även företrädarna för det civila samhället och den privata sektorn. Kommissionen uppmanas för övrigt att regelbundet genomföra utvärderingar av framstegen inom detta område.

74.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att som prioritering koncentrera sig på att Barcelonaprotokollet om landbaserade källor till föroreningar till havs tillämpas fullständigt av samtliga Medelhavsländer, i synnerhet genom ökad finansiering av programmet för miljötekniskt bistånd i Medelhavsområdet (METAP).

75.  Europaparlamentet anser att detta initiativ förtjänar en större synlighet och måste åtnjuta Europaparlamentets fulla stöd med tanke på dess betydande inverkan på inte bara regionens hållbara utveckling (turism, fiske, jordbruk, tillgång till vatten) utan också på livskvaliteten i kustregionerna.

Industri

76.  Europaparlamentet konstaterar med oro att länderna i södra och östra Medelhavsområdet har utvecklat en industri som är specialiserad på varor med enkel teknik och lågt mervärde som gör dem sårbara inför utländsk konkurrens. Parlamentet anser att en ökad konkurrenskraft för industrin i länderna i södra och östra Medelhavsområdet är nödvändig för att frihandelsområdet för EU och länderna i Medelhavsområdet ska bli en framgång och uppmanar länderna i södra och östra Medelhavsområdet att besluta om direkta åtgärder för att hjälpa företagen att stärka sin konkurrenskraft gentemot tillverkarna i Europa och Asien.

77.  Europaparlamentet kräver att tidtabellen för liberalisering av industrisektorn anpassas till utvecklingen av de ekonomiska och sociala förutsättningarna (särskilt arbetslöshetens storlek) i varje enskilt land söder och öster om Medelhavet och dess konsekvenser för miljön.

78.  Europaparlamentet uppmanar länderna i södra och östra Medelhavsområdet att inrätta en regionalpolitik inom industriområdet som i större utsträckning möjliggör stordriftsfördelar och en bättre utvecklingsstrategi som tar hänsyn till den roll som de mycket små och de små och medelstora företagen spelar i regionen. Kommissionen och länderna i södra och östra Medelhavsområdet uppmanas att främja de mycket små och små och medelstora företagen, genom att utveckla välfungerande finansiella tjänster och genom att ge tekniskt och administrativt stöd som gör det möjligt för företagen att förbättra konkurrenskraften.

79.  Europaparlamentet uppmuntrar också kommissionen och länderna i södra och östra Medelhavsområdet att genomföra gemensamma åtgärder som syftar till a) en förenklad administration, b) en förstärkning av yrkesorganisationernas, arbetsgivarföreningarnas och fackföreningarnas representativitet, c) tillträde till affärsinformation, d) tekniskt stöd och stödtjänster till företagen och e) fortbildning.

Textilsektorn

80.  Europaparlamentet är fortfarande oroat över konsekvenserna av utlöpandet av avtalet om textilier och kläder den 1 januari 2005 och avskaffandet av textilkvoterna för tekoindustrins resultat i länderna i södra och östra Medelhavsområdet och i EU. Parlamentet påminner om att denna sektor är mycket viktigt i många av länderna i södra och östra Medelhavsområdet och i vissa EU-länder. Parlamentet påpekar att det vore lämpligt att med kommissionens stöd inrätta ett program som syftar till att förbättra konkurrenskraften på området.

81.  Europaparlamentet anser att de stora svårigheter som textilsektorn möter skulle kunna föra med sig oundvikliga, negativa följder för ekonomin i EU:s medlemsstater och länderna i södra och östra Medelhavsområdet och, indirekt, för inrättandet av ett frihandelsområde. Parlamentet anser att man i samband med fastställandet av EU:s nya handels- och investeringsstrategi gentemot Kina, och mer allmänt den europeiska handelspolitiken mot Asien, skall ta hänsyn till eventuella följder för länderna i södra och östra Medelhavsområdet och EU:s medlemsstater.

82.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med medlemsstaterna och den privata sektorn inrätta tillfälliga stödprogram för att förbättra textilindustrins konkurrenskraft i dessa länder och att stärka de traditionella banden med tillverkare inom gemenskapen.

83.  Europaparlamentet anser att de nuvarande svårigheterna skulle kunna övervinnas genom en omorganisation av sektorn som, samtidigt som den drar nytta av den geografiska närheten till de europeiska marknaderna, koncentrerar sig på en produktion av varor av medelgod eller mycket god kvalitet med snabbare leveranser (och påfyllning av lagren) och konkurrenskraftiga priser.

84.  Europaparlamentet stöder en konsolidering av ett produktionsområde för Europa-Medelhavet vilket är det enda sättet för södra men också norra Medelhavsområdet att möta konkurrensen från konkurrenskraftiga regionala enheter och garantera bevarandet av industriproduktionen och sysselsättningen. Parlamentet anser det nödvändigt att specifika EU-medel anslås som gör det möjligt att följa forsknings-, innovations- och samarbetsprogram i denna riktning.

85.  Europaparlamentet stöder ett partnerskap Europa-Medelhavet som främjar sektorns samarbete och konkurrenskraft genom en aktiv politik till stöd för utbildning, forskning-utveckling, teknisk innovation, spridning av goda metoder och utbyte av information på marknaderna. Parlamentet rekommenderar att det inrättas ett nätverk för Europa-Medelhavet av skolor, utbildningsinstitut och tekniska centra specialiserade inom textil- och klädesbranschen för att främja tekniska partnerskap samt gemensamma utbildningar och forskningsprogram.

86.  Europaparlamentet påpekar att svårigheten att få tillgång till finansiering och vissa finansiella instruments olämplighet fortfarande utgör ett viktigt hinder för de små och medelstora företagen inom sektorn. Kommissionen uppmanas att planera för egna insatser för att komma till rätta med denna brist och också för insatser som uppmuntrar till att bibehålla en del av produktionskedjan inom länderna i Europa-Medelhavsområdet.

Forskning och teknik

87.  Europaparlamentet är oroat över de upprepade förseningarna i majoriteten av länderna i södra och östra Medelhavsområdet inom utbildnings- och forskningssektorn. Parlamentet konstaterar att det trots en obestridlig ökning av utbildningsnivån i dessa länder saknas ett bestående samspel mellan arbetsmarknaden och utbildningssystemet, vilket har allvarliga konsekvenser för produktiviteten, arbetskraftens kompetens och över huvudtaget på utvecklingsperspektivet för regionen.

88.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och länderna i södra och östra Medelhavsområdet att genomföra initiativ som syftar till att förbättra utbildningssystemet i allmänhet, att i större omfattning överväga de ungas roll samt att främja en ökning av utbyten mellan universitet och av kvinnornas möjlighet att komma ut på arbetsmarknaden genom specifika pedagogiska program. Parlamentet betonar det faktum att en ökning av antalet kvinnor på arbetsmarknaden är en nyckelfaktor i den ekonomiska utvecklingen. Parlamentet gläder sig åt de initiativ som tagits av Europa Medelhavsstiftelsen Anna Lindh för dialog mellan kulturerna när det gäller Euromed-skolor, Euromed-lag av unga forskare, sommaruniversitet och utbytesprogram som gör det möjligt att fördjupa dialogen och samarbetet mellan medlemmar av Europa-Medelhavspartnerskapet.

89.  Europaparlamentet uppmanar länderna i södra och östra Medelhavsområdet att i större utsträckning ge prioritet åt en utvecklingsmodell grundad på kunskapsekonomi och att avsevärt utöka procentandelen av BNP avsedd för vetenskaplig forskning. Kommission uppmanas att tillföra sitt ekonomiska och tekniska stöd.

90.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja universitetsnätverket Euromesco, att främja institutionaliseringen av partnerskapen mellan universitet, forskningscentra, laboratorier och skolor för doktorsexamina, att främja utbyte av forskare, lärare och doktorander vid dessa institutioner och utökningen av gemensamma forskningsprogram.

91.  Europaparlamentet ber kommissionen att utvärdera befintliga mekanismer för finansiering och planering i syfte att främja gemensamma projekt för EU och länderna i södra och östra Medelhavsområdet och i syfte att göra det möjligt för dessa länder att i större utsträckning delta i EU:s ramprogram för forskning.

92.  Europaparlamentet betonar vikten av yrkesutbildning, en nyckelfaktor för utvecklandet av företagen. Medvetenheten om denna betydelse skall leda till att det inrättas program som är anpassade till den problematik och till de behov som företagen mött och uttryckt.

Handel och utveckling

93.  Europaparlamentet framhåller att EU:s handelspolitik inte strider mot dess utvecklingspolitik och politik för att bekämpa fattigdom utan kompletterar den. Parlamentet påminner om att mer än 30 procent av befolkningen i länderna i södra och östra Medelhavsområdet lever på mindre än 2 US-dollar per dag. Parlamentet uppmanar EU att investera i en särskild handlingsplan för att bekämpa den absoluta och relativa fattigdomen i Medelhavsområdet, t.ex. genom en Medelhavsversion av millennieutvecklingsmålen, och att uppnå utveckling genom handel, Medelhavsversionen av stöd till handeln, tillsammans med andra åtgärder för att bekämpa fattigdomen.

94.  Europaparlamentet understryker att mikrokrediter, i synnerhet för de små ägarna inom jordbrukssektorn, är ett absolut nödvändigt verktyg i kampen mot fattigdomen och för hållbar ekonomisk och social utveckling med tanke på millennieutvecklingsmålen, och de är också en viktig emancipationsfaktor, i synnerhet för kvinnor. Det finns anledning att erkänna denna nya mikroekonomiska dimension inom ramen för frihandelsområdet och i vidare mening inom EU:s grannskapspolitik och Barcelonaprocessen. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att i större omfattning stödja initiativen som syftar till att främja mikrofinansen i länderna i södra och östra Medelhavsområdet, att stärka de befintliga programmen på ett betydande sätt samt att utveckla och främja nya system som möjliggör lättare tillgång till krediter för så många som möjligt.

95.  Europaparlamentet betonar vikten av grundläggande regler för arbetet och för drägliga anställningar vid utvecklandet av ett frihandelsområde. Parlamentet påminner om att en handel för utveckling och minskning av fattigdomen också är en handel som bidrar till sociala framsteg och drägliga arbetsförhållanden. Reglerna för handeln får inte inkräkta på de sociala normer och ramkonventioner som upprättats av ILO. Kampen mot alla former av utsugning i arbetet liksom respekten för fackföreningarnas rättigheter är av grundläggande betydelse vid organisationen av lojalt handelsutbyte i allas intresse. Kommissionen uppmanas att arbeta i denna riktning i nära samarbete med ILO, i synnerhet inför genomförandet av handlingsplaner inom EU:s grannskapspolitik.

96.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta ickehandelsrelaterade kriterier i de framtida förhandlingarna för att handeln inte skall öka genom att lokalbefolkningens arbetsvillkor försämras. Parlamentet önskar att frihandelsområdet för EU och länderna kring Medelhavet skall innehålla en agenda för drägligt arbete som utarbetas särskilt för länderna i södra och östra Medelhavsområdet och att EU åtar sig att ge all hjälp som behövs för att skapa en sådan agenda.

97.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten att främja förhållningsregler som förhandlats fram inom multinationella företag och då införa målen om drägliga arbetsförhållanden. Parlamentet rekommenderar att de företag som har sitt huvudkontor i Europa och dotterbolag i länderna i södra och östra Medelhavsområdet regelbundet utvärderar respekten för dessa förhållningsregler vid sina dotterbolag. Parlamentet begär att alla nya företag skall acceptera förhållningsreglerna och offentliggör denna information.

Slutanmärkningar

98.  Europaparlamentet påminner om beslutet vid Barcelonatoppmötet 2005 om att skapa ett ömsesidigt samarbete när det gäller migrationer, social integrering samt rättvisa och säkerhet. Parlamentet betraktar detta samarbete som en oundviklig följd av upprättandet av ett verkligt frihandelsområde för Europa och länderna vid Medelhavet.

99.  Europaparlamentet anser att även om villkoren inte är klara ännu så bör frihandelsområdet för EU och Medelhavsområdet kompletteras med ett gradvis och villkorat tillstånd för fri rörlighet för arbetstagare samtidigt som man beaktar situationen på arbetsmarknaden i EU. Parlamentet anser att man även bör beakta det internationella samfundets syn på sambandet mellan migration och utveckling. Parlamentet framhåller betydelsen av en nödvändig minskning av de transferkostnaderna för penningförsändelser som migranterna betalar, för att maximera användningen av dessa pengar i den lokala ekonomin. Parlamentet anser att det brådskar att skapa juridiska och administrativa ramar som kan underlätta utfärdande av visum, t.ex. för aktörer som verkar inom partnerskapet mellan EU och länderna i Medelhavsregionen, studerande, forskare och aktörer inom näringsliv och samhällsliv.

100.  Europaparlamentet är fortfarande oroat över frånvaron av en tydligt fastställd EU-politik för Medelhavsområdet och långsiktig vision för regionens utveckling och stabilisering. Parlamentet framhåller att integrationsprocessen mellan EU och Medelhavsområdet åter måste bli en politisk prioritering på EU:s agenda.

101.  Europaparlamentet beklagar den systematiska förstörelsen av det ekonomiska systemet och infrastrukturerna i Libanon i samband med den senaste konflikten med Israel, vilket kommer att medföra förseningar i landets utveckling och i inrättandet av ett frihandelsområde. Parlamentet noterar resultaten från konferensen om Libanons återuppbyggnad den 25 januari 2007 och stöder ansträngningarna som syftar till att organisera internationellt bistånd till detta land på lång sikt. Parlamentet uppmanar EU att, inom ramen för den pågående fredsprocessen, bibehålla ett adekvat finansiellt stöd för att hjälpa libaneserna att möta den utmaning som den sociala och ekonomiska återuppbyggnaden av landet till följd av konflikten i juli 2006 utgör. Parlamentet är mycket oroat över situationen i de palestinska territorierna och uppmanar följaktligen rådet och kommissionen att, i samarbete med det internationella samfundet, lämna absolut nödvändigt humanitärt bistånd till den palestinska befolkningen. Parlamentet konstaterar att Israel har överfört en del av de palestinska skatte- och tullinkomster som det kvarhöll och uppmanar den israeliska regeringen att snarast genomföra utbetalningen av återstoden av dessa blockerade belopp. Parlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att insistera på att klausulerna förbundna med Barcelonaprocessen efterlevs, särskilt den klausul om mänskliga rättigheter som ingår i associeringsavtalen och i de olika handlingsplanerna, i syfte att man skall uppnå ett verkligt område med frihet och säkerhet i regionen.

102.  Europaparlamentet anser, särskilt med tanke på nyligen vidtagna åtgärder inom ramen för EU:s grannskapspolitik och också med hänsyn till Kinas nya närvaro i Afrika, att målet för EU:s externa politik i Medelhavsområdet är att stödja och uppmuntra till politiska, demokratiska samt sociala och ekonomiska reformer i partnerländerna i syfte att tillsammans skapa ett område av gemensamt välstånd.

103.  Europaparlamentet vill gärna nämna den roll som den parlamentariska församlingen för Europa-Medelhavsområdet spelar inom partnerskapet såsom en demokratisk instans som runt Barcelonaprocessens tre pelare samlar parlamentsledamöter från Medelhavets båda sidor. Parlamentet uppmanar till en förstärkning av samarbetet mellan den parlamentariska församlingen för Europa-Medelhavsområdet, kommissionen och Europeiska unionens råd inom det ekonomiska området.

o
o   o

104.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till stats- och regeringschefer och parlament i medlemsstaterna och i länderna i södra och östra Medelhavsområdet liksom även till den parlamentariska församlingen för Europa-Medelhavsområdet.

(1) EUT C 272 E, 9.11.2006, s. 570.
(2) EUT L 310, 9.11.2006, s. 1.
(3) EGT L 97, 30.3.1998, s. 2.
(4) EGT L 147, 21.6.2000, s. 3.
(5) EGT L 70, 18.3.2000, s. 2.
(6) EGT L 129, 15.5.2002, s. 3.
(7) EUT L 304, 30.9.2004, s. 39.
(8) EUT L 143, 30.5.2006, s. 2.
(9) EUT L 265, 10.10.2005, s. 2.
(10) EGT L 187, 16.7.1997, s. 3.
(11) EGT L 35, 13.2.1996, s. 1.
(12) EGT C 323, 4.12.1995, s. 5.
(13) EGT C 378, 29.12.2000, s. 71.
(14) EUT C 226E, 15.9.2005, s. 42.
(15) Framför allt dem som går under benämningen greenfield eller investeringar på "rena landsbygden".


Bosnien och Hercegovina
PDF 136kWORD 58k
Europaparlamentets rekommendation till rådet av den 15 mars 2007 om Bosnien och Hercegovina (2006/2290(INI))
P6_TA(2007)0077A6-0030/2007

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets rekommendation till rådet från Doris Pack för PPE-DE-gruppen om Bosnien och Hercegovina (B6-0615/2006),

–   med beaktande av avtalet av den 5 oktober 2005 mellan representanterna för staten Bosnien och Hercegovina och dess enheter och som ger stöd för de grundprinciper som kommissionen har fastställt för omstruktureringen av polisväsendet,

–   med beaktande av rådets efterföljande beslut av den 22 november 2005 om att inleda förhandlingar med Bosnien och Hercegovina om ett stabiliserings- och associeringsavtal,

–   med beaktande av avtalet av den 18 mars 2006 mellan ledarna för de flesta stora politiska partierna i Bosnien och Hercegovina om ett antal författningsändringar,

–   med beaktande av det beslut som det fredsgenomförande rådets ledning (PIC) fattade den 23 juni 2006 då den höge representantens kansli uppmanades att omgående påbörja förberedelserna inför stängningen av kansliet den 30 juni 2007,

–   med beaktande av att PIC kommer att se över och, om så är lämpligt, bekräfta stängningen av den höge representantens kansli i början av 2007, med hänsyn till den allmänna situationen i landet och regionen,

–   med beaktande av de president- och parlamentsval som nyligen hölls i Bosnien och Hercegovina,

–   med beaktande av kommissionens framstegsrapport från 2006 om Bosnien och Hercegovina (SEK(2006)1384),

–   med beaktande av slutsatserna från mötet i rådet (allmänna frågor) den 11 december 2006 om västra Balkan,

–   med beaktande av artikel 114.3 och artikel 90 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0030/2007), och av följande skäl:

A.  Fredsavtalet från Dayton 1995 satte punkt för det blodigaste kriget i Europa sedan andra världskrigets slut. Innan kriget bröt ut var Bosnien och Hercegovina ett fredligt och multietniskt land. Nu har landet genomfört fredsavtalet och är på väg att integreras i EU, vilket kräver författningsändringar.

B.  Representanterna för staten och de två enheterna har kommit överens om att den föreslagna reformen av polisväsendet skulle innebära att alla lagstiftnings- och budgetbefogenheter överförs till statlig nivå, att all politisk inblandning i polisväsendets verksamhet upphör och att en helt och hållet teknisk och funktionell avgränsning av territoriella enheter genomförs.

C.  Enligt avtalet skulle det inrättas ett direktorat för omstruktureringen av polisväsendet med representanter från alla myndighetsnivåer (staten, enheterna och kantonerna). Direktoratet skulle ha till uppgift att lämna förslag till genomförande av reformen, inbegripet förslag till avgränsning av polisens nya territoriella enheter.

D.  Direktoratet för omstrukturering av polisväsendet översände den 22 december 2006 till ministerrådet för Bosnien och Hercegovina ett förslag till plan för genomförande av strukturreformen av polisväsendet.

E.  Detta förslag skapar förutsättningar för att uppfylla kommissionens krav i samband med ett ingående av ett stabiliserings- och associeringsavtal med EU.

F.  Under den senaste valkampanjen gjorde ledningen i Republika Srpska flera uttalanden där man ifrågasatte överenskommelsen om den föreslagna reformen av polisväsendet, en överenskommelse som man tidigare ställt sig bakom.

G.  Mandaten för representanterna från Republiken Srpska har nu bekräftats genom det allmänna valet, och deras partier är starkt representerade på både enhets- och statsnivå.

H.  De förslag till författningsändringar som stöds av representanter för de flesta av de stora partierna i Bosnien och Hercegovina innehåller en rad förslag som stärker statens befogenheter och som avser att rätta till vissa brister inom utövandet av den lagstiftande och verkställande makten i Bosnien och Hercegovina.

I.  Förslagen innebär inte en ändring av det vetosystem som gäller inom enheten, trots att detta system allvarligt kan hindra verksamheten i Bosnien och Hercegovinas parlament.

J.  De olika samhällsgrupperna i Bosnien och Hercegovina bör i en nära framtid allvarligt överväga huruvida man kan överbrygga den stränga etniska uppdelningen av landet. Syftet bör vara att reformera landets strukturer, så att landet blir mer flexibelt och förenligt med de europeiska demokratierna.

K.  De ovannämnda ändringsförslagen antogs av en majoritet i Bosnien och Hercegovinas parlament men det saknades endast två röster för att komma över den tröskel som krävs för att anta författningsändringar.

L.  Beslutet om att i förtid stänga den höge representantens kansli, med anledning av den legitima önskan att öka känslan av medansvar för den politiska processen och påskynda försoningsprocessen mellan de tre största befolkningsgrupperna i Bosnien och Hercegovina, skulle kunna påverka stabiliteten i landet och takten och innehållet i de administrativa och konstitutionella reformerna.

M.  Den kvarvarande djupgående etniska uppdelningen i Bosnien och Hercegovina visar att ett mer integrerat, icke segregerat och modernt utbildningssystem behövs i landet.

N.  I detta sammanhang bör hänsyn tas till de erfarenheter som gjorts med de tväretniska utbildningsinstitutioner som med framgång använder en modell som inte är segregerande, till exempel de institutioner vars inrättande stöds av den katolska kyrkan i Bosnien och Hercegovina.

1.  Europaparlamentet konstaterar bekymrat att vinnarna i parlaments- och presidentvalen, som tidigare var samhällsbevarande partier, under valrörelsen använde ett språk som var aggressivt och hade som mål att skapa splittring. Parlamentet uppmanar med kraft parterna och framför allt valets vinnare – som nyligen har agerat och uttalat sig på ett olyckligt sätt vid ett flertal tillfällen – att agera snabbt för att lägga grunden för ett förstärkt Bosnien och Hercegovina, som förbereder sig för att uppfylla de kriterier som är nödvändiga för att ingå och genomföra stabiliserings- och associeringsavtalet och för att ansöka om medlemskap i EU vid en senare tidpunkt.

2.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en regering på statsnivå och erinrar Bosnien och Hercegovinas politiska ledare om de brådskande och viktiga reformer som de måste genomföra, särskilt när det gäller statens författning, rättsväsendet, den offentliga förvaltningen, näringslivsklimatet, utbildningssektorn, de fytosanitära och veterinära områdena samt miljön.

3.  Europaparlamentet anser att det nyligen framlagda utkastet till en för genomförandet av strukturreformen av polisväsendet i Bosnien och Hercegovina innehåller en klar och väl avvägd fördelning av ansvarsområdena mellan staten och de lokala myndigheterna, eftersom det fastställs att staten skall anta en enda rättslig ram för polisförvaltningen, avsätta budgetmedel och övervaka användningen av medlen, tillhandahålla stödtjänster, samordna aktiviteterna mellan de olika organen och nivåerna och erbjuda strategisk styrning utan att inkräkta på de lokala polismyndigheternas nödvändiga autonomi.

4.  Europaparlamentet gläds också åt de mekanismer som fastställs i den ovannämnda planen och som skall säkerställa öppenhet vid urvalet eller tillsättningen av polischefer och polistjänstemän och i samband med övervakningen av polismyndigheternas verksamhet på nationellt och lokalt plan.

5.  Europaparlamentet anser att lagbestämmelserna om inrättande av ett polisväsende som svarar mot den etniska sammansättningen av befolkningen i Bosnien och Hercegovina bör åtföljas av en effektiv övervakningsmekanism.

6.  Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att kriterierna för att avgränsa de lokala polisområdena bygger på principerna om operativ effektivitet och hållbarhet och på demografiska, sociala, ekonomiska och säkerhetsmässiga faktorer snarare än på enbart administrativa gränser.

7.  Europaparlamentet uppmanar rådet att utöva påtryckningar på de berörda myndigheterna i Bosnien och Hercegovina så att de vidtar alla de åtgärder som är nödvändiga för att genomföra förslagen i den ovannämnda planen. Rådet uppmanas också att påminna alla parterna om att polisreformen är en grundförutsättning för att stabiliserings- och associeringsavtalet skall kunna ingås.

8.  Europaparlamentet gläds åt att de bosniska regeringarna och den bosniska polisen generellt sett har samarbetat med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (ICTY), bland annat genom att bereda tillgång till militärarkiven. Parlamentet fördömer dock det faktum att krigsförbrytare på fri fot i landet inte har gripits, och att handlingar som skulle vara till nytta för utredningarna i många fall har försvunnit.

9.  Europaparlamentet uppmanar de politiska ledarna i Bosnien och Hercegovina att fortsätta sina ansträngningar att till fullo samarbeta med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien och att avveckla de nätverk som stöder åtalade krigsförbrytare.

10.  Europaparlamentet gläds åt att myndigheterna i Republika Srpska har beslutat att tillsätta ett särskilt organ med uppgift att förbättra samarbetet med ICTY så att den särskilda handlingsplanen kan genomföras. Parlamentet förväntar sig i detta sammanhang att det snart skall uppnås konkreta resultat i sökandet efter de viktigaste efterlysta personerna.

11.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Bosnien och Hercegovina att fullfölja sitt arbete med att förbättra landets ekonomiska politik och skattepolitik och särskilt stärka en samordning av skatterna för att på så sätt bidra till en skattemässig stabilitet.

12.  Europaparlamentet uppmanar Bosnien och Hercegovinas ledare att lösa alla olösta gränskonflikter med grannländerna och att framför allt respektera och ratificera ett avtal om fastställande av land- och flodgränser.

13.  Europaparlamentet uppmanar Bosnien och Hercegovinas ledare att fortsätta sina ansträngningar för att fullt ut genomföra de överenskomna reformerna av public service-radio/TV.

14.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Bosnien och Hercegovina att snabbt genomföra de prioriteringar som fastställs i det europeiska partnerskapet. Parlamentet vidhåller att EU:s övergripande politik för Bosnien och Hercegovina och hela västra Balkan bygger på en tydlig framtidsvision om europeisk integration i överensstämmelse med Thessalonikiagendan från juni 2003.

15.  Europaparlamentet anser att diskussionerna om författningen omedelbart bör återupptas. Diskussionerna bör utgå från de tidigare resultaten men bör även medföra

   a) en grundlig översyn av det vetosystem som gäller för enheterna och som bara bör tillämpas i de fall då staten och enheterna har delat ansvar,
   b) en tydlig, uttömmande och samtidigt snäv tolkning av begreppet "vitala nationella intressen" för att förhindra allt etniskt grundat missbruk av det tillhörande vetosystemet i rent obstruerande syften,
   c) en djärvare rationalisering av de administrativa strukturerna i Bosnien och Hercegovina för att förenkla och påskynda beslutsprocessen.

16.  Europaparlamentet anser att dessa diskussioner bör hållas offentligt med deltagande av det civila samhället och av nationella och internationella experter. Parlamentet anser att allmänheten bör delta i denna process så att slutresultatet kan accepteras och betraktas som legitimt av alla.

17.  Europaparlamentet uppmanar Bosnien och Hercegovinas parlament att överväga att inrätta ett utskott som specifikt skall ha till uppgift att utarbeta omfattande förslag till en författningsreform.

18.  Europaparlamentet anser att EU, under överinseende av sin särskilde representant, bör inta en ledarroll när det gäller att återuppliva diskussionerna om författningen, särskilt genom att främja dialogen mellan parterna, stödja initiativ i syfte att stimulera den offentliga debatten och tillhandahålla tekniskt stöd i form av experthjälp till de parlamentsledamöter i Bosnien och Hercegovina som är direkt involverade i dessa diskussioner.

19.  Europaparlamentet är bekymrat över att det fortfarande finns etniska barriärer i Bosnien och Hercegovina som hämmar utvecklingen av en nationell identitet. Parlamentet anser att författningsmekanismerna i Daytonavtalet gör det svårare att avskaffa dessa barriärer. Erfarenheterna inom EU visar att en gemensam identitet är fullt förenlig med respekt för de kulturella och religiösa traditionerna hos de berörda folken.

20.  Europaparlamentet gläds därför åt att premiärministern i Republika Srpska nyligen gjorde ett uttalande där han lovade att hans regering kommer att förhindra alla de oroligheter som kan tänkas uppstå i samband med fastställandet av Kosovos ställning.

21.  När det gäller EU:s bistånd – som efter återuppbyggnadsfasen har varit inriktat på att underlätta antagandet av normer och lagar på EU-nivå – anser Europaparlamentet att det är angeläget att i större utsträckning betona vikten av att ta itu med de historiska bördorna, inbegripet frågan om de personer som försvann under den blodiga konflikten, och främja ett inkluderande och icke-diskriminerande utbildningssystem i Bosnien och Hercegovina som bygger på tolerans och respekt för mångfald.

22.  Europaparlamentet påminner om att detta i praktiken betyder att segregeringen av olika etniska grupper som undervisas i samma skola upphör, att det inleds en diskussion om utarbetande av en gemensam läroplan för grundskolorna, att särskild vikt läggs vid undervisningsformerna i historia och att lärarnas fortbildning förbättras.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att för de båda ovannämnda målen anslå tillräckligt med medel inom det nya föranslutningsinstrumentet, inte minst genom att stödja den internationella kommissionen för saknade personer. Rådet uppmanas med kraft att via sin särskilde representant stödja initiativ på detta område. Parlamentet anser att det nuvarande utbildningssystemet kan utgöra ett allvarligt hot mot landets säkerhet.

24.  Europaparlamentet anser att man för att tillgodose Bosnien och Hercegovinas medborgares intressen och uppfylla deras önskan att undvika konflikter i framtiden bör inrätta en nationell sannings- och försoningskommission som bör genomföra undersökningar och sammanställa rapporter om de övergrepp som skett i det förgångna. Denna kommission bör även rekommendera vilka åtgärder som bör vidtas för att det skall vara möjligt att hantera detta plågsamma arv och förhindra att liknande grymheter upprepas.

25.  Europaparlamentet påpekar att utbildning är det viktigaste verktyget för försoning. Parlamentet anser att den unga generationen i Bosnien och Hercegovina bör göra upp med det förflutna och dra lärdom av det, vilket unga människor gjorde i Europa efter andra världskriget. Framtidens melodi är att avskaffa skiljelinjerna, främja en ömsesidig förståelse och stärka solidariteten, toleransen, demokratin, de mänskliga rättigheterna och jämställdheten bland landets medborgare.

26.  Europaparlamentet hänvisar i detta sammanhang till utvecklingen av tväretniska kamratmedlingskurser i skolorna och av integrerade klasser som ett medel för att komma till rätta med den formella och informella segregationen i utbildningssystemet i Federationen Bosnien och Hercegovina.

27.  Europaparlamentet varnar därför för alla försök att i Bosnien och Hercegovina skapa monoetniska områden. Parlamentet påminner politikerna i Bosnien och Hercegovina om att världssamfundet inte kommer att tolerera någon politik eller åtgärd som direkt eller indirekt underminerar Bosnien och Hercegovinas och dess enheters multietniska karaktär, territoriella integritet, stabilitet och enighet. Parlamentet uppmanar den höge representanten för Bosnien och Hercegovina att vara särskilt vaksam i detta avseende och att med större kraft främja en återintegrering av flyktingar och fördrivna människor på hela Bosnien och Hercegovinas territorium, särskilt i Republika Srpska, vars resultat när det gäller återvända flyktingar och fördrivna människor är en besvikelse.

28.  Europaparlamentet gläder sig åt att den första förhandlingsrundan mellan EU och Bosnien och Hercegovina om förenklade viseringsförfaranden har inletts, och hoppas att dessa förhandlingar förs i hamn senast i juni 2007, så att avtalet kan träda i kraft 2008. Parlamentet understryker att förhandlingarna ytterst bör syfta till att göra det lättare att resa till EU för alla medborgare i länderna på västra Balkan. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja denna process, särskilt genom åtgärder som syftar till att stärka polissamarbetet och samarbetet på gränsbevakningsområdet.

29.  Europaparlamentet välkomnar den roll som den EU-ledda styrkan i Bosnien (EUFOR) har spelat när det gäller att tillhandahålla en trygg och säker miljö i Bosnien och Hercegovina. Parlamentet anser att det faktum att rådet nyligen beslutade att minska antalet trupper utgör ett tydligt tecken på den ökade stabiliteten i regionen.

30.  Europaparlamentet ser positivt på det arbete som EU:s polisuppdrag i Bosnien och Hercegovina har utfört när det gäller att stödja utvecklingen av en modern och effektiv polisstyrka i Bosnien och Hercegovina. Framtiden för detta uppdrag bör också värderas i ljuset av de framsteg som gjorts inom reformen av polisväsendet.

31.  Europaparlamentet gläds åt att Bosnien och Hercegovina har undertecknat många internationella konventioner och antagit flera lagar som syftar till att garantera och främja kvinnors rättigheter. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen i Bosnien och Hercegovina att fullfölja sitt arbete för att i praktiken omsätta de principer som fastställts i de aktuella internationella och nationella instrumenten.

32.  Med tanke på den ovisshet som fortfarande präglar Bosnien och Hercegovinas framtid stöder Europaparlamentet PIC:s beslut att se över sitt beslut från 23 juni 2006 och behålla kansliet med alla dess befogenheter fram till juni 2008. Denna förlängning bör också användas till att ge de lokala myndigheterna ett större ansvar. Parlamentet gläds åt att rådet har antagit en gemensam åtgärd för EU:s särskilde representant i Bosnien och Hercegovina, varigenom mandatet utvidgas så att den särskilde representanten ges en tydlig roll i arbetet med att främja de konstitutionella reformerna i Bosnien och Hercegovina.

33.  Europaparlamentet betonar vikten av att världssamfundet agerar samfällt i Bosnien och Hercegovina. Dessvärre har EU:s nuvarande höge representant/särskilde representant nyligen meddelat att han kommer att lämna sitt uppdrag i juni 2007. Parlamentet vill ge honom en eloge för det arbete han utfört under sin mandatperiod. Rådet uppmanas att grundligt diskutera karaktären, räckvidden och varaktigheten av den internationella närvaron i Bosnien och Hercegovina.

34.  Europaparlamentet anser också att EU, när den höge representantens kansli läggs ner, måste ge ett starkt och samordnat stöd till Bosnien och Hercegovina, så att landet så snabbt och grundligt som möjligt kan uppnå sitt långsiktiga mål att integreras i EU. Parlamentet anser att EU:s särskilde representant med kraft måste föra EU:s talan, bland annat när det gäller att samordna alla EU:s institutioner och byråer i Bosnien och Hercegovina.

35.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet (allmänna frågor) och, för kännedom, till kommissionen, EU:s särskilde representant/höge representant för Bosnien och Hercegovina och till regeringarna och parlamenten i Bosnien och Hercegovina, Republika Srpska och Federationen Bosnien och Hercegovina.


Iakttagande av stadgan om de grundläggande rättigheterna i kommissionens lagstiftningsförslag: metod för systematiska och strikta kontroller
PDF 136kWORD 56k
Europaparlamentets resolution av den 15 mars 2007 om hur respekten för stadgan om de grundläggande rättigheterna skall upprätthållas i kommissionens lagstiftningsförslag: Metoder för en systematisk och strikt kontroll (2005/2169(INI))
P6_TA(2007)0078A6-0034/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande om hur respekten för stadgan om de grundläggande rättigheterna skall upprätthållas i kommissionens lagstiftningsförslag (KOM(2005)0172),

–   med beaktande av artiklarna 6 och 7 i EU-fördraget,

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(1) som antogs i Nice den 7 december 2000,

–   med beaktande av det konstitutionella fördraget som undertecknades i Rom den 29 oktober 2004, och som genomför stadgan om de grundläggande rättigheterna, vilket gör dem rättsligt bindande,

–   med beaktande av sin resolution av den 20 april 2004 om kommissionens meddelande om artikel 7 i Fördraget om Europeiska unionen – att respektera och främja unionens värden(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 26 maj 2005 om främjande och skydd av grundläggande rättigheter: rollen för nationella institutioner och EU-institutioner, inklusive byrån för de grundläggande rättigheterna(3),

–   med beaktande av årsrapporten för 2005 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen, som utarbetats av EU:s nätverk av oberoende experter,

–   med beaktande av förslaget till rådets förordning (EG) nr 168/2007 av den 15 februari 2007 om inrättande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter(4) och rådets förklaring om polissamarbete och straffrättsligt samarbete,

–   med beaktande av det tal som José Manuel Barroso höll i egenskap av kommissionens ordförande vid parlamentets plenarsammanträde den 17 november 2004,

–   med beaktande av artiklarna 45, 34 och 91 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för konstitutionella frågor (A6-0034/2007), och av följande skäl:

A.  Unionen bygger på principerna om frihet, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna och för de grundläggande friheterna samt på rättsstatsprincipen, vilka principer är gemensamma för medlemsstaterna (artikel 6 i EU-fördraget).

B.  Parlamentet är unionsmedborgarnas direktvalda företrädare, och har därmed ett framträdande ansvar när det gäller genomförandet av dessa principer.

C.  Detta ansvar är särskilt omfattande med tanke på att

   enskilda personer endast har begränsade möjligheter att föra talan direkt inför EG-domstolen(5),
   det inte är möjligt att väcka grupptalan ("collective action"),
   till och med EU-domstolen endast har begränsade befogenheter (se avdelning IV i EG-fördraget och artikel 35 i EU-fördraget) eller inga befogenheter alls (andra pelaren – avdelning V i EU-fördraget(6)) på flera områden,
  

vilket innebär att gemenskapslagstiftaren måste vara desto försiktigare när det lagstiftas inom områden som skulle kunna påverka skyddet av de grundläggande rättigheterna.

D.  Ett förfarande för att pröva huruvida kommissionens lagstiftningsförslag är förenliga med stadgan om de grundläggande rättigheterna behövs med tanke på att parlamentet, rådet och kommissionen samt alla medlemsstater har antagit stadgan, och med tanke på att detta högtidligt tillkännagavs inför unionsmedborgarna i Nice den 7 december 2000.

E.  Den konkreta räckvidden för de grundläggande rättigheterna, som framgår av tillämpningen av artikel 6.2 i EU-fördraget, är än i dag framför allt ett resultat av domstolstolkning, men gemenskapslagstiftaren bör också fastställa hur dessa rättigheter bör tolkas.

F.  Genom att parlamentet, rådet och kommissionen tillkännagav stadgan om de grundläggande rättigheterna definierade de dessa rättigheter, och av uppenbara samstämmighets- och förtroendeskäl måste de i fortsättningen ta hänsyn till dessa rättigheter i samband med att EU-rättsakter utarbetas (se kommissionens ovannämnda meddelande (KOM(2005)0172)).

G.  När de rättigheter som beskrivs i stadgan införlivats i EU:s lagstiftning kommer de att bli bindande genom den gemenskapslagstiftning som utgår från stadgan.

H.  Med tanke på att stadgan om de grundläggande rättigheterna tyvärr inte är rättsligt bindande ännu bör man i ännu högre grad se till att förfarandet genomförs under systematiska, noggranna, objektiva och öppna former. Med åren har stadgan om de grundläggande rättigheterna likväl blivit en referenstext för de europeiska domstolarna, såsom förstainstansrätten, EG-domstolen(7), Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna i Strasbourg och ett flertal konstitutionella domstolar.

I.  Gemenskapslagstiftaren måste, i samband med granskningen i förväg av hur den nya gemenskapslagstiftningen kommer att påverka de grundläggande rättigheterna, höra såväl de nationella lagstiftarna som det civila samhället, den akademiska världen samt sakkunniga inom andra internationella organisationer såsom Europarådet och FN. På så sätt kan gemenskapslagstiftaren bidra till att skapa en alltmer utbredd kultur för de grundläggande rättigheterna, på samma sätt som skett i samband med utarbetandet av vissa rättsakter rörande skyddet för privatlivet, rätten till familjeliv och rätten till insyn.

J.  Kommissionens förslag om att stärka och förbättra allmänhetens kunskaper om det förfarande för att upprätthålla respekten för de grundläggande rättigheterna, som finns i kommissionens lagstiftningsförslag och som tillämpas sedan 2001, har inneburit ett tydligt framsteg när det gäller utvecklandet av en kultur för att värna de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen.

K.  Detta förfarande är för snävt, kriterierna är för restriktiva, Europaparlamentets roll är otillräcklig och förslag om integrering av medlemsstaternas parlament, såsom förslaget från brittiska House of Lords(8), har inte beaktats, vilket även är fallet rörande den nödvändiga, kontinuerliga dialogen mellan gemenskapsinstitutionerna och samarbetet med oberoende organisationer för att stärka objektiviteten.

L.  För att uppnå en äkta kultur för att värna de grundläggande rättigheterna inom EU krävs ett gemensamt system för övervakningen av de grundläggande rättigheterna, vilket bör inbegripa rådet och omfatta beslut om mellanstatlig verksamhet.

M.  En äkta kultur för att värna om de grundläggande rättigheterna består inte enbart i ett passivt iakttagande av gällande bestämmelser utan förutsätter också aktiva insatser för att främja de grundläggande rättigheterna och ingripanden i fall där medlemsstaterna kränker eller underlåter att skydda dessa på ett tillfredsställande sätt.

N.  Inom ramen för ett sådant gemensamt system för att övervaka de grundläggande rättigheterna måste en årlig debatt föras, där de tre institutionerna och de nationella parlamenten deltar, särskilt då Europaparlamentet redogör för de framsteg som gjorts och de problem som uppstått i samband med utvecklandet av EU som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.

O.  I samband med den årliga debatten skulle man kunna behandla

   den årliga rapporten från den Europeiska byrån för grundläggande rättigheter,
   en särskild rapport från kommissionen som läggs fram tillsammans med den allmänna rapporten om tillämpningen av gemenskapsrätten, och
   en rapport från rådet om de aspekter som det anser ha varit av störst betydelse under det gångna året i fråga om respekten för de grundläggande rättigheterna i EU och i de enskilda medlemsstaterna.

P.  I samband med dessa årliga debatter bör institutionerna kontrollera om man bör revidera de lagar som eventuellt kan ha legat till hinder för respekten för friheterna av hänsyn till den allmänna ordningen.

Q.  Förekomsten av hemliga fängelser och det faktum att CIA genomfört olagliga kidnappningar som led i kampen mot terrorismen, de långsamma uppklarandena och det bristfälliga samarbetet från flera regeringars sida, samt spridningen av passageraruppgifter eller SWIFT-överföring av bankkontouppgifter utan någon rättslig grund bidrar endast till att skada medborgarnas förtroende för gemenskapsinstitutionernas förmåga och vilja att värna om de grundläggande rättigheterna och bestraffa kränkningar av dessa.

1.  Europaparlamentet påpekar att den historiska uppgift som det innebär att skapa "en allt fastare sammanslutning" (artikel 1 i EU-fördraget) innebär att man måste utarbeta inte bara instrument för säkerhet och rättigheter samt för ekonomisk och social utveckling utan också frihetsinstrument.

2.  Europaparlamentet betonar att man måste ta sig genom den konstitutionella krisen, bevara de viktigaste framstegen som man lyckats införa i konstitutionen och förankra den rättsligt tvingande karaktären hos stadgan om de grundläggande rättigheterna.

3.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att stärka och förbättra insynen i förfarandet för att se till att kommissionens lagstiftningsförslag respekterar de grundläggande rättigheterna. Parlamentet anser att detta är det första positiva resultatet av de planerade åtgärderna för skyddet av de grundläggande rättigheterna, som kommissionens ordförande José Manuel Barroso redogjorde för inför parlamentet den 17 november 2004, och den arbetsgrupp som inrättats för detta ändamål.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka insynen i kontrollprocessen och att rådgöra med relevanta aktörer inom det civila samhället, i synnerhet de som eventuellt kommer att beröras av kommissionens föreliggande förslag.

5.  Europaparlamentet betonar att den "systematiska" kontroll som kommissionen föreslagit innebär att varje lagstiftningsförslag måste kontrolleras ingående, och att resultatet måste motiveras.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kontrollera att lagstiftningsförslagen överensstämmer inte bara med stadgan om de grundläggande rättigheterna utan även med alla europeiska och internationella konventioner om grundläggande rättigheter, liksom med de rättigheter som kan härledas, såsom allmänna grundsatser för EU-rätten, ur medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner.

7.  Europaparlamentet understryker att en riktigt systematisk och strikt kontroll av de grundläggande rättigheterna inte bara kräver en prövning av eventuella fel i rättstillämpningen i samband med avvägningen mellan individens frihet och hänsyn till allmänintresset, utan därutöver krävs det en politisk analys för att bland de olika, enligt bedömningarna, felfria lösningarna ta fram de lösningar som innebär bästa möjliga relation mellan mål och begränsning av de grundläggande rättigheterna (optimering av de grundläggande rättigheterna).

8.  Europaparlamentet anser att övervakningen skall inriktas på just de grundläggande rättigheter som berörs i varje enskilt fall och anser att det är absolut nödvändigt att i skälen uttryckligen ange var och en av de grundläggande rättigheter som berörs.

9.  Europaparlamentet hoppas att det metodiska tillvägagångssätt som kommissionen rekommenderar för att ta hänsyn till stadgan om de grundläggande rättigheterna i lagstiftningsförslagen skall kunna tillämpas i praktiken.

10.  Europaparlamentet bekräftar betydelsen av att den systematiska interna kontrollen av respekten för de grundläggande rättigheterna under utarbetandet av lagstiftningsförslagen beskrivs i en lämplig motivering för att ur juridisk synvinkel tydliggöra respekten för dessa rättigheter.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga sitt beslut om att i konsekvensanalysen dela upp sina skäl om de grundläggande rättigheterna i de tre befintliga kategorierna - ekonomiska, sociala och miljömässiga effekter - och att skapa en särskild kategori för "konsekvenser för de grundläggande rättigheterna", eftersom det är det enda sättet att se till att samtliga aspekter av de grundläggande rättigheterna beaktas.

12.  Europaparlamentet betonar att kommissionen har rätt att när som helst under lagstiftningsförfarandet dra tillbaka sitt förslag innan det antas av rådet, om det skulle ha gjorts ändringar som innebär att de grundläggande rättigheterna kränks.

13.  Europaparlamentet tillbakavisar kommissionens förbehåll i fråga om att väcka talan om ogiltighetsförklaring efter en "politisk prövning från fall till fall", och betonar att skyddet av de grundläggande rättigheterna och friheterna alltid måste ha prioritet framför alla politiska överväganden.

14.  Europaparlamentet anser att förfarandet rörande respekt för stadgan om de grundläggande rättigheterna måste utökas så att det omfattar hela lagstiftningsförfarandet inklusive kommittéförfarandet. Dessutom måste man stärka parlamentets ställning, man måste precisera vilken roll byrån för grundläggande rättigheter skall ha, och man måste se till att utöka stödet för denna byrå.

15.  Europaparlamentet överväger därför möjligheten att ändra artikel 34 i sin arbetsordning, för att på så sätt ge utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor i uppgift att kontrollera effekterna av lagstiftningsförslag, åtgärder och bestämmelser som berör de grundläggande rättigheterna. Parlamentet har även för avsikt att ändra artiklarna 91 och 115 i arbetsordningen så att parlamentets resolutioner även skall kunna handla om frågor som rör medlemsstaterna, så att parlamentet så snabbt som möjligt kan uppfylla sin skyldighet i enlighet med artiklarna 6 och 7 i EU-fördraget.

16.  Europaparlamentet understryker att det, även om det redan finns övergripande samrådsmekanismer, är viktigt att i högre grad involvera externa oberoende organisationer och organ som arbetar specifikt med problem i fråga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att införa en särskild samrådsmekanism för dessa organisationer och organ när lagstiftningsförslag som kan påverka de grundläggande rättigheterna utarbetas.

17.  Europaparlamentet uppmanar rådet att stärka den systematiska kontrollen av att de grundläggande rättigheterna respekteras även i samband med det mellanstatliga samarbetet, och offentliggöra resultatet av dessa kontroller. Parlamentet uppmanar även rådet att säkerställa stödet för byrån för grundläggande rättigheter.

18.  Europaparlamentet bekräftar att parlamentet och andra EU-institutioner, i lämpliga fall och på frivillig basis, inom ramen för lagstiftningsförfarandet kan ha fördel av den expertis som byrån för grundläggande rättigheter utvecklat i fråga om grundläggande rättigheter, liksom i fråga om polissamarbete och straffrättsligt samarbete.

19.  Europaparlamentet erinrar om att varken fördragen eller förordning (EG) nr 168/2007 utesluter möjligheten för parlamentet att vända sig till byrån för assistans vid tillämpning av artikel 7 i EU-fördraget. Parlamentet förväntar sig att kommissionen och byrån för grundläggande rättigheter ser till att avsätta, såväl inom den fleråriga ramen som i sina årliga arbetsprogram, de administrativa medel och resurser som krävs för att byrån på ett adekvat sätt skall kunna bemöta eventuella förfrågningar från parlamentet i samband med att det utövar sina befogenheter i enlighet med artikel 7 i EU-fördraget.

20.  Europaparlamentet understryker vikten av lämpliga strukturer för kommunikation och information till medborgarna och EU:s institutioner i fråga om den interna kontrollen av respekten för de grundläggande rättigheterna, bland annat genom regelbundna rapporter om detta.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas parlament att, framför allt när det gäller polissamarbete och straffrättsligt samarbete samt den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, kontrollera att samtliga beslut och åtgärder respekterar stadgan om de grundläggande rättigheterna, så att man tydliggör de grundläggande rättigheternas odelbarhet och säkerställer en systematisk och ingående kontroll av respekten för de grundläggande rättigheterna.

22.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att i enlighet med artikel 4 i EU-fördraget och artiklarna 200 och 212 i EG-fördraget lägga fram en årsrapport om EU:s politik i fråga om de grundläggande rättigheterna till Europaparlamentet och de nationella parlamenten, och att föra en systematisk, öppen och permanent dialog om skyddet för de grundläggande rättigheterna i EU.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att rapportera till parlamentet om de nationella experternas uppföljning av dessa rapporter.

24.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaterna och kandidatländernas regeringar och parlament.

(1) EGT C 364, 18.12.2000, s. 1.
(2) EUT C 104 E, 30.4.2004, s. 408.DT(d.m.yyyy)@DA
(3) EUT C 117 E, 18.5.2006, s. 242.
(4) EUT L 53, 22.2.2007, s. 1.
(5) Domstolens dom av den 25 juli 2002 i mål C-50/00 P, Unión de Pequeños Agricultores mot rådet, REG 2002, s. I-6677.
(6) Förstainstansrättens beslut av den 7 juni 2004 i mål T-338/02, Segi m.fl. mot rådet, REG 2004, s. II-1647.
(7) Dom av den 27 juni 2006 i mål C-540/03, Europaparlamentet mot Europeiska unionens råd, om rätten till familjåterförening för underåriga barn till tredjelandsmedborgare (direktiv 2003/86/EG).
(8) House of Lords, EU-utskottet, 16:e rapporten från sammanträdesperioden 2005–2006, "Human Rights Proofing EU Legislation", den 29 november 2005, punkt 149.


Associeringavtal mellan Europeiska unionen och centralamerikanska stater
PDF 137kWORD 57k
Europaparlamentets rekommendation till rådet av den 15 mars 2007 om förhandlingsmandatet för ett associeringsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater å ena sidan och de centralamerikanska staterna å andra sidan (2006/2222(INI))
P6_TA(2007)0079A6-0026/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet från Willy Meyer Pleite för GUE/NGL-gruppen om förhandlingsdirektiven för ett associeringsavtal mellan Europeiska unionen och Centralamerika (B6-0417/2006),

–   med beaktande artikel 31 i Wienförklaringen, vilken inbegriper det beslut som fattades av Europeiska unionen och Centralamerika vid det fjärde toppmötet mellan EU och LAC (Latinamerika och Västindien) den 12 maj 2006 i Wien, om att inleda förhandlingar om ett associeringsavtal, vilket även skall innefatta en politisk dialog, samarbetsprogram och ett handelsavtal,

–   med beaktande av avsnitt V i fördraget om Europeiska unionen,

–   med beaktande av sin resolution av den 15 november 2001 om en övergripande associering och en gemensam strategi för förbindelserna mellan Europeiska unionen och Latinamerika(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 27 april 2006 om ett förstärkt partnerskap mellan Europeiska unionen och Latinamerika(2),

–   med beaktande av artiklarna 114.3 och 83.5 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för internationell handel (A6-0026/2007), och av följande skäl:

A.  Respekt för demokrati, rättsstaten och alla människors rätt att till fullo utöva sina mänskliga rättigheter samt full respekt för de medborgerliga och politiska rättigheterna för medborgarna i båda regionerna utgör, i enlighet med beslutet från Wien, grundläggande villkor för utvecklingen av partnerskapet mellan parterna.

B.  Ett centralt inslag i avtalet är att garantera alla medborgare ett fullt åtnjutande av grundläggande rättigheter, särskilt rättigheterna för missgynnade personer såsom ursprungsbefolkningar, och att göra det möjligt för dem att delta i samhällslivet och politiken.

C.  Förhandlingsdirektiven för det framtida avtalet om ekonomisk associering, politiskt samförstånd och samarbete bör anpassas till bägge parternas önskan enligt artikel 31 i Wienförklaringen att ingå ett övergripande associeringsavtal. Det är sålunda viktigt att bekräfta övertygelsen om att förbindelserna med Centralamerika bygger på ett politiskt och ekonomiskt partnerskap med regionen och dess olika länder. I detta partnerskap bör den bristande symmetrin och olikheterna mellan de två områdena och de olika centralamerikanska länderna beaktas, och man bör sålunda införa huvudbestämmelser om utvecklingssamarbete och social sammanhållning samt på längre sikt eftersträva en fri handel.

D.  Inrättandet av den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika (EuroLat) har utgjort ett avgörande steg när det gäller att stärka den demokratiska legitimiteten och den politiska dimensionen i förbindelserna mellan EU och Latinamerika, särskilt mellan EU och Centralamerika och denna församling kommer att vara ett permanent forum för politisk dialog mellan de båda regionerna.

E.  I förhandlingsdirektiven för det framtida avtalet måste de ekonomiska, politiska och sociala förhållanden som råder i de flesta centralamerikanska länderna beaktas. Hänsyn måste även tas till utvecklingsskillnaderna mellan bägge områdena och särdragen hos de ekonomiska förbindelserna i Centralamerika (koncentration av den regionala handeln till vissa få länder, starkt beroende av export av traditionella produkter samt begränsade utländska direktinvesteringar från EU:s sida i området o.s.v.).

1.  Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

   a) Rådet uppmanas att se till att förhandlingsmandatet uttryckligen inbegriper den rättsliga grund som förhandlingarna om det nya associeringsavtalet skall bygga på, nämligen artikel 310 jämförd med artikel 300.2 första stycket första meningen och artikel 300.3 andra stycket i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen.
   b) Rådet uppmanas att i förhandlingsmandatet klargöra att syftet med associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika är att uppnå en gradvis liberalisering av handeln under rättvisa och ömsesidigt fördelaktiga förhållanden som bygger på komplementaritet och solidaritet, en politisk dialog och samarbete parallellt med en konsolidering av demokratin och rättsstatsprincipen, full respekt för de mänskliga, medborgerliga och politiska rättigheterna, social sammanhållning, en hållbar mänsklig utveckling och de ekonomiska och sociala rättigheterna. Rådet uppmanas också att ta hänsyn till de kulturella och miljömässiga aspekterna av dessa rättigheter.
   c) Rådet uppmanas att se till att förhandlingsdirektiven inbegriper de mekanismer som behövs för att garantera att bestämmelserna i det framtida avtalet fullt ut överensstämmer med mandatet i unionsfördraget enligt vilket målen att bidra till den hållbara mänskliga utveckling som avses i FN:s utvecklingsprogram 1996, främja det internationella samarbetet, utveckla och befästa demokratin samt främja respekten för de mänskliga rättigheterna, skall vara centrala för unionen.
   d) Rådet uppmanas att hänsyn till den sårbarhet som kännetecknar den socioekonomiska, miljömässiga och demokratiska utvecklingen i Centralamerika och i förhandlingsdirektiven fastställa de kärnfrågor kring vilka dagordningen och den politiska dialogen skall utvecklas, inbegripet en uppdatering av mål och fokusering på områden såsom demokratiskt styre, terrorismbekämpning, upprätthållande av fred och säkerhet samt konflikthantering. Rådet uppmanas även att inbegripa andra nya frågor, såsom minskning av fattigdomen, stöd till social sammanhållning, migration och utbyte av arbetskraft, bekämpning av brottslighet, i synnerhet våld relaterat till brottslighet med transnationella drag (handel med narkotika och lätta handvapen, människohandel, organiserade ungdomsgäng såsom maras) o.s.v. Rådet uppmanas att föreslå konkreta åtgärder när det gäller att anta gemensamma ståndpunkter i internationella forum och inom FN och på så sätt få till stånd ett äkta internationellt politiskt samförstånd mellan de båda regionerna.
   e) Rådet uppmanas att se till att ledamöterna i det gemensamma parlamentariska utskott EU–Centralamerika som kommer att inrättas genom det nya associeringsavtalet utses bland ledamöterna i Europaparlamentet och det centralamerikanska parlamentet, de ledamöter av nationella parlament som ännu inte tillhör en regional församling och ledamöterna av EuroLat. Detta skall uppfattas som ett konkret uttryck för stödet till den regionala integrationsprocessen i Centralamerika och det biregionala strategiska partnerskapet mellan EU och LAC (Latinamerika och Västindien).
   f) Rådet uppmanas att se till att det i förhandlingsdirektiven införs särskilda hänvisningar till ett lämpligt strukturerat deltagande för det civila samhället i den politiska dialogen och föreslå att konferenser regelbundet anordnas med företrädare för det civila samhället, både inom EU och i Centralamerika. Dessa företrädare bör ges observatörsstatus vid ministermötena och deras aktiva deltagande i forum, utskott och tillhörande underutskott för olika sektorer bör underlättas i alla etapper av diskussioner, förhandlingar och uppföljning av processen.
   g) Rådet uppmanas även att se till att stödet till kampen mot straffrihet och korruption ges en nyckelroll samt att planera för åtgärder och program till förmån för en stärkt demokratisk institutionalitet i Centralamerika.
   h) Rådet uppmanas att i förhandlingsdirektiven planera för ett ytterligare stöd från EU till den centralamerikanska integrationen samt till reformen och stärkandet av dess regelverk och institutioner – inbegripet generalsekretariatet, det centralamerikanska parlamentet och den centralamerikanska domstolen – till förmån för ökad effektivitet, representativitet och legitimitet hos dessa institutioner, i synnerhet avseende tullunionen, den fria rörligheten för personer, den gemensamma politiken, harmoniseringen av lagstiftningen och inrättandet av en egen finansieringsmekanism.
   i) Rådet uppmanas att ta med målen att stödja den regionala integrationen – särskilt integration av fysisk infrastruktur samt infrastruktur för transporter, kommunikationer och energi – bland de mål som skall ingå i Europeiska investeringsbankens nästa mandat för verksamheten i Latinamerika, så att denna institutions verksamhet på ett effektivt sätt kompletterar det nya avtalet.
   j) Rådet uppmanas se till att samarbete mellan EU och de centralamerikanska länderna främjas genom stöd till dessa länders insatser mot olaglig produktion av och handel med narkotika. En del av dessa insatser bör innebära att man erbjuder jordbrukarna biståndsprogram för att inleda odling av alternativa produkter vars saluföring EU kan bidra till på ett effektivt sätt.
   k) Rådet uppmanas att se till att demokratiklausulen införs och tillämpas i förhandlingsdirektiven för associeringsavtalet, samt att fastställa mekanismer för att via sociala och miljörelaterade klausuler trygga en fortsatt tillämpning av systemet med incitament på arbetsmarknads- och miljöområdet inom ramen för det allmänna preferenssystemet (GSP)(3), inbegripet GSP plus. Rådet uppmanas även att uttryckligen uppmärksamma de konkreta mekanismer som garanterar att systemet fungerar och särskilt föreskriva att Europaparlamentet skall delges en årsrapport om kommissionens uppföljning.
   l) Rådet uppmanas att beakta att GSP tillsammans med GSP plus är ett oberoende EU-system som gynnar de centralamerikanska länderna med hänsyn till deras utvecklingsnivåer.
   m) Rådet uppmanas att se till att bestämmelserna om utvecklingssamarbete i det nya avtalet beaktar särdragen hos den centralamerikanska regionen och uppnåendet av millennieutvecklingsmålen i regionen och utgår från principen om att utbildning för att öka humankapitalet och utbyte på kultur- och utbildningsområdet måste prioriteras om fattigdomen i regionen skall kunna övervinnas, vilket innebär att särskild uppmärksamhet måste fästas vid utbildning, forskning, vetenskap och teknik samt kultur samtidigt som en ökning av utbytet på dessa områden främjas.
   n) Rådet uppmanas att påpeka att associeringsavtalet mellan EU och Centralamerika bör basera sig på ett förverkligande av millennieutvecklingsmålen å ena sidan, och på kampen för att utrota fattigdom och minska olikheterna å andra sidan, vilka utgör EU:s prioriterade mål för samarbetet.
   o) Rådet uppmanas att se till att samarbetet och de ekonomiska instrument som står till EU:s förfogande även används för att främja och skydda miljön i den centralamerikanska regionen.
   p) Rådet uppmanas att lägga särskilt stor vikt vid turistprojekt i Centralamerika för att se till att de utvecklas på ett hållbart sätt, med tanke på att turismen utgör ett incitament för ekonomisk tillväxt.
   q) Rådet uppmanas även att, så snart associeringsavtalet trätt i kraft, främja trepartssamarbete och biregionalt samarbete – främst med Västindien – och stödja politiken till förmån för syd-syd-avtal.
   r) Rådet uppmanas att främja ett lämpligt stödsystem för små och medelstora företag och att slå fast att bildandet av sådana företag är en grundförutsättning för ekonomisk utveckling, skapande av arbetstillfällen och socialt välstånd. Rådet uppmanas också att överväga vilka åtgärder som skulle kunna genomföras för att bekämpa arbetslösheten inom sektorn för små och medelstora företag (inbegripet skatteåtgärder) och ta fram stödprogram för dessa företag på forskningsområdet.
   s) Rådet uppmanas att stödja småskaliga tillverkare och små och medelstora företag i allmänhet, samt att uppmuntra till investeringar i småföretag, eftersom den europeiska marknadsöppningen främst kommer att gynna storproducenter som har möjlighet att uppfylla de europeiska sanitära och fytosanitära bestämmelserna.
   t) Rådet uppmanas att ingå ett omfattande och välavvägt associeringsavtal med Centralamerika, vilket skall omfatta tre pelare: ett politiskt och institutionellt kapitel för att stärka den demokratiska dialogen och det politiska samarbetet, ett kapitel om samarbete för att främja en hållbar ekonomisk och social utveckling och ett kapitel om handel för att på sikt upprätta ett långtgående frihandelsområde med en dagordning som, förutom en stegvis och ömsesidig avreglering av handeln med varor och tjänster, även inbegriper investeringar, offentlig upphandling, skydd av immateriella rättigheter, samarbete om konkurrens- och handelsskyddande instrument, handelslättnader och en effektiv tvistlösningsmekanism.
   u) Rådet uppmanas att se till att förhandlingsdirektiven omfattar en gradvis och ömsesidig liberalisering av handeln, under rättvisa och ömsesidigt fördelaktiga förhållanden som bygger på komplementaritet och solidaritet, och ett progressivt ökat tillträde, enligt konkurrenskraftiga villkor, till de europeiska marknaderna för centralamerikanska produkter, så att det framtida avtalet inte förvärrar den för närvarande bristande symmetrin. Direktiven bör därför föreskriva en särskild, differentierad och flexibel behandling när det gäller de frister man kommer överens om, med hänsyn till de åtaganden som de centralamerikanska länderna ingått och den förbättring av konkurrenskraften som de uppnått, såsom stödåtgärder som unionen vidtar för att främja en ändring av produktionsstrukturen och en ökning av de centralamerikanska ekonomiernas konkurrenskraft, såsom tekniköverföring, inkludering av krav på nationellt innehåll i ursprungsreglerna och inrättande av program för samarbete och tekniskt stöd. Samtidigt bör förhandlingsdirektiven främja en stabil rättslig ram och tydliga grundregler som tryggar säkerheten i parternas investeringar och de ekonomiska förbindelserna och handelsrelationerna.
   v) Rådet uppmanas att betrakta ett område för ett övergripande interregionalt partnerskap mellan EU och Latinamerika som ett prioriterat strategiskt mål i EU:s yttre förbindelser i en internationell miljö som kännetecknas av ökat ömsesidigt beroende, ekonomisk tillväxt och nya ekonomiska stormakter.
   w) Rådet uppmanas att tillsammans med parlamentet uppmana kommissionen att brådskande göra en bedömning av konsekvenserna av ett handelsavtal med avseende på en hållbar utveckling, vilken bör vara ett första steg mot förhandlingar om ett handelsavtal, samt att uppmana kommissionen att informera parlamentet om vilka initiativ som tagits på detta område.
   x) Rådet uppmanas framför allt att inte införa något villkor som uttryckligen eller underförstått innebär att det framtida avtalet mellan EU och Centralamerika inte kan ingås förrän förhandlingarna inom ramen för WTO-rundan avslutats, vilket dock inte bör påverka möjligheten att i sinom tid i detta avtal införliva de resultat från Doha-arbetsprogrammet som är förenliga med det övergripande målet för partnerskapet mellan EU och Centralamerika. Allt detta bör uppfattas som ett tydligt och beslutsamt stöd för den centralamerikanska regionala integrationsprocessen.
   y) Rådet uppmanas att förbinda sig till att upprätta ett område för ett övergripande interregionalt partnerskap som till fullo överensstämmer med den nya WTO-mekanismen för öppenhet och de rättigheter och skyldigheter som föranleds av WTO-systemet, särskilt artikel XXIV i Allmänna tull och handelsavtalet GATT och artikel V i Allmänna tjänstehandelsavtalet GATS, vilket sålunda bidrar till att stärka det multilaterala handelssystemet.
   z) Rådet uppmanas att förhandla fram ett enda sammanhängande handelsavtal som sträcker sig utöver förhandlingsparternas nuvarande och framtida WTO-skyldigheter, och som under en övergångsperiod i enlighet med WTO:s krav upprättar ett område för ett övergripande interregionalt partnerskap inom vilket man utan att exkludera någon sektor, med minsta möjliga restriktioner, tar hänsyn till utvecklingsdimensionen och vissa produkters särskilda känslighet.
   aa) Rådet uppmanas att, som ett mycket viktigt steg för att förhandlingarna skall utvecklas positivt, notera att de centralamerikanska länderna har bemödat sig om att uppfylla sina åtaganden, vilket bekräftades vid det ovannämnda toppmötet i Wien, att enligt planerna verkställa de beslut som fattades av de stats- och regeringscheferna i Panama, Belize, Costa Rica, El Salvador, Guatemala, Honduras, Nicaragua och Dominikanska republiken den 9 mars 2006 i Panama och som syftar till att upprätta en effektiv tullunion samt att ratificera avtalet om investeringar och handel med tjänster mellan de centralamerikanska länderna och att utveckla en mekanism för att fastställa behörighet som kan garantera att den regionala ekonomiska lagstiftningen verkställs i hela regionen.
   ab) Rådet uppmanas att noga beakta att det i EU:s och Centralamerikas gemensamma bedömning av den regionala ekonomiska integrationen i Centralamerika framhävs ett antal viktiga konkreta operativa slutsatser (på området för den institutionella ramen, den ekonomiska integrationen, tullunionen, tekniska handelshinder, bestämmelser avseende sanitära och fytosanitära åtgärder, den regionala avregleringen av tjänster och investeringar, offentlig upphandling, immateriella rättigheter och det geografiska informationssystemet (GIS), konkurrensen och det handelsskyddande instrumentet) i syfte att stärka, utveckla och komplettera den centralamerikanska tullunionen och den gemensamma inre marknaden, vilka är nödvändiga för förhandlingarna om och genomförandet av ett effektivt frihandelsområde mellan de två regionerna.
   ac) Rådet uppmanas att beakta att befästandet och stärkandet av den gemensamma centralamerikanska marknaden, huvudsakligen genom att fullborda tullunionen och utveckla den gemensamma marknaden, bland annat genom att skapa en yttre handelspolitik och en faktisk fri rörlighet för importerade varor, kommer att göra det möjligt att minska hindren för de ekonomiska aktörerna och uppmuntra handeln och investeringarna mellan de två regionerna.
   ad) Rådet uppmanas att erbjuda meningsfulla nya möjligheter till marknadstillträde på jordbruksområdet, vilket är en sektor av avgörande betydelse för Centralamerikas utveckling, oberoende av vilka framsteg som görs på andra områden, såsom marknadstillträde för icke jordbruksprodukter (NAMA) och tjänster samt jordbrukfrågor som omfattar annat än marknadstillträde.
   ae) Rådet uppmanas att se till att NAMA-förhandlingarna utmynnar i långtgående och välavvägda slutsatser som möjliggör nya och verkliga marknadstillträdesmöjligheter på handelsområdet, samtidigt som en lämplig grad av flexibilitet tillåts när det gäller tidsplanen för de centralamerikanska ländernas avskaffande av tullar, samt att även se till att verksamhet relaterad till fiske upprätthålls och utvecklas.
   af) Rådet uppmanas att uppmärksamma att fiskeverksamheten är en mycket viktig och känslig sektor både för EU och Centralamerika, med hänsyn till fiskets bidrag till den ekonomiska utvecklingen och skapande av sysselsättning i det centralamerikanska området, samtidigt som ett hållbart resursbestånd måste upprätthållas genom ett ansvarsfullt fiske.
   ag) Rådet uppmanas att ta hänsyn till vikten av att garantera allmän tillgång till grundläggande tjänster och tillåta nationella regleringsrättigheter, och att därför gå försiktigt till väga i förhandlingarna om avregleringen av handeln med tjänster, i enlighet med artikel V i GATS, för att verkliga förbättringar skall säkras i de avregleringsåtaganden som hittills ingåtts och uppfyllts samt när det gäller behovet av ett tydligt och förutsägbart regelverk. Rådet uppmanas att avstå från att lägga fram erbjudanden eller acceptera krav på området för folkhälsa och utbildning.
   ah) Rådet uppmanas att beakta turistsektorns växande potential när det gäller investeringar och utveckling av de centralamerikanska ländernas ekonomi, samt vikten av att främja turismen mellan de båda regionerna.
   ai) Rådet uppmanas att som en allmän bestämmelse fastställa att EU och Centralamerika som en principfråga bör eftersträva eventuell konvergens mellan de olika avtal som är i kraft eller som håller på att förhandlas fram mellan de två regionerna.
   aj) Rådet uppmanas att beakta att de tvistlösningsmekanismer som finns i motsvarande befintliga handelsavtal mellan gemenskapen och tredjeländer inte används effektivt, och därför kräva att kommissionen lägger fram nya förslag för att utveckla ett effektivare tvistlösningsinstrument för att avgöra tvister som uppstår inom de olika sektorer som omfattas av frihandelsområdet.
   ak) Rådet uppmanas att se till att kommissionen till fullo informerar parlamentet, vid behov på ett konfidentiellt sätt, om såväl förslagen till förhandlingsdirektiv som de förhandlingsdirektiv som slutligen antas.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och, för kännedom, till kommissionen, och till regeringarna och parlamenten i Europeiska unionens medlemsstater samt länderna i Centralamerika.

(1) EGT C 140 E, 13.6.2002, s. 569.
(2) EUT C 296 E, 6.12.2006, s. 123.
(3) Rådets förordning (EG) nr 980/2005 av den 27 juni 2005 om tillämpning av Allmänna preferenssystemet (EUT L 169, 30.6.2005, s. 1).


Associeringsavtal mellan Europeiska unionen och Andinska gemenskapen
PDF 140kWORD 54k
Europaparlamentets rekommendation till rådet av den 15 mars 2007 om förhandlingsmandatet för ett associeringsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater å ena sidan och Andinska gemenskapen och dess medlemsstater å andra sidan (2006/2221(INI))
P6_TA(2007)0080A6-0025/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet från Luis Yañez-Barnuevo García för PSE-gruppen om förhandlingsdirektiven för ett associeringsavtal mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater å ena sidan och Andinska gemenskapen och dess medlemsstater å andra sidan (B6-0374/2006),

–   med beaktande artikel 31 i Wienförklaringen, vilken inbegriper det beslut som fattades av Europeiska unionen och Andinska gemenskapen vid det fjärde toppmötet mellan EU, Latinamerika och Västindien den 12 maj 2006 i Wien, om att under 2006 inleda en process i syfte att förhandla fram ett associeringsavtal innefattande en politisk dialog, samarbetsprogram och ett handelsavtal,

–   med beaktande av avsnitt V i fördraget om Europeiska unionen,

–   med beaktande av sin resolution av den 15 november 2001 om en övergripande associering och en gemensam strategi för förbindelserna mellan Europeiska unionen och Latinamerika(1),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 31 mars 2004 om undertecknande av ett avtal om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Andinska gemenskapen och dess medlemsstater Republiken Bolivia, Republiken Colombia, Republiken Ecuador, Republiken Peru och Republiken Venezuela, å andra sidan(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 27 april 2006 om ett förstärkt partnerskap mellan Europeiska unionen och Latinamerika(3),

–   med beaktande av kommissionens rekommendation om inledandet av förhandlingar för ingående av ett associeringsavtal med Andinska gemenskapen och dess medlemsstater (SEK(2006)1625),

–   med beaktande av artikel 114.3 och artikel 83.5 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för internationell handel (A6-0025/2007), och av följande skäl:

A.  Respekt för demokrati, rättsstaten och alla människors rätt att till fullo utöva sina mänskliga rättigheter, samt fullständig respekt för de medborgerliga och politiska rättigheterna för medborgarna i de båda regionerna, utgör grundläggande villkor för utvecklingen av partnerskapet mellan parterna.

B.  Garanterandet av att alla medborgare, särskilt mindre gynnade personer bland ursprungsbefolkningen, till fullo kan utöva sina grundläggande rättigheter, samt stärkandet av medborgarnas sociala och politiska deltagande, utgör grundläggande delar av avtalet.

C.  Andinska gemenskapen har gjort stora ansträngningar och varit tillmötesgående när det gäller ingåendet av ett associeringsavtal med EU trots de interna svårigheter som den har brottats med.

D.  I förhandlingsdirektiven för det framtida avtalet måste det tydligt fastställas att det handlar om att ingå ett övergripande avtal mellan parterna, som inbegriper en politisk dialog med avseende på ett verkligt partnerskap, samarbetsprogram och inrättandet av ett frihandelsområde som gynnar samtliga medborgare i bägge regionerna.

E.  Den 13 juni 2006 träffades presidenterna i Bolivia, Columbia, Ecuador och Peru i Quito och ställde sig positiva till den begäran som framförts i Wienförklaringen. De beslutade då att befästa sin integrationsvilja och påbörja förfarandet för att inleda förhandlingarna om ett associationsavtal mellan den Andinska gemenskapen och EU.

F.  Inrättandet av den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika (EuroLat) har i stor utsträckning bidragit till att stärka den demokratiska legitimiteten och den politiska dimensionen i förbindelserna mellan EU och Latinamerika, särskilt mellan EU och Andinska gemenskapen, och denna församling kommer att vara ett permanent forum för politisk dialog mellan de båda regionerna.

G.  I förhandlingsdirektiven för det framtida avtalet får inte det allvarliga ekonomiska, politiska och sociala underskott som förekommer i de flesta länder i Andinska gemenskapen ignoreras. Hänsyn måste även tas till utvecklingsskillnaderna mellan bägge områdena och särdragen hos de ekonomiska förbindelserna i Andinska gemenskapen.

H.  Det bör säkerställas att EU:s fleråriga instrument för ekonomisk planering är förenliga med strävan efter att uppnå millennieutvecklingsmålen i den andinska regionen.

1.  Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

   a) Rådet uppmanas att se till att förhandlingsmandatet uttryckligen inbegriper den rättsliga grund som förhandlingarna om det nya associeringsavtalet skall bygga på, nämligen artikel 310 jämförd med artikel 300.2 första stycket första meningen och artikel 300.3 andra stycket i EG-fördraget.
   b) Rådet uppmanas att i förhandlingsmandatet klargöra att ett av syftena med associeringsavtalet mellan EU och Andinska gemenskapen bör vara att efterhand upprätta ett avancerat frihandelsområde, inleda en politisk dialog och samarbeta, främja en hållbar mänsklig utveckling och social sammanhållning, befästa demokratin och rättsstatsprincipen samt främja respekten för de mänskliga, medborgerliga, politiska, ekonomiska och sociala rättigheterna, utan att förbise de kulturella och miljömässiga aspekterna av dessa rättigheter.
   c) Rådet uppmanas att se till att förhandlingsdirektiven inbegriper tydliga signaler om stöd till de andinska parterna i deras insatser för att fördjupa den regionala integrationen på samtliga områden. Rådet uppmanas att främja ett avtal mellan de regionala blocken, vilket emellertid inte får utesluta den differentierade behandling som utvecklingen av integrationsprocessen inom Andinska gemenskapen kan komma att kräva.
   d) Rådet uppmanas att i förhandlingsdirektiven tydligt fastställa de centrala frågor kring vilka dagordningen skall utarbetas och den politiska dialogen etableras, inbegripet aktualisering av mål och strategier i frågor såsom samhällsstyrning och demokratisk stabilisering, bekämpning av korruption, straffrihet och terrorism, särskilt narkoterrorism och dess koppling till den organiserade brottsligheten, upprätthållande av fred och säkerhet samt konflikthantering. Rådet uppmanas även att se till att förhandlingsdirektiven inbegriper frågor såsom fattigdomsminskning, stöd till social sammanhållning samt migration och utbytesverksamhet. Förhandlingsdirektiven bör även inbegripa förslag om konkreta åtgärder på områden såsom antagande av gemensamma ståndpunkter i internationella forum och inom FN.
   e) Rådet uppmanas att se till att ledamöterna i det gemensamma parlamentariska utskott EU–Andinska gemenskapen som kommer att inrättas genom det nya associeringsavtalet utses bland de ledamöter i Europaparlamentet och det andinska parlamentet som även deltar i EuroLat. Detta skall uppfattas som ett konkret uttryck för stödet till den regionala integrationsprocessen i den andinska regionen och det biregionala strategiska partnerskapet mellan EU och LAC (Latinamerika och Västindien).
   f) Rådet uppmanas att prioritera EU-åtgärder, särskilt när det gäller utbildning och hälsovård.
   g) Rådet uppmanas att främja ett strukturerat deltagande för sociala organisationer och det civila samhället på de områden som omfattas av associeringsavtalet och i själva förhandlingsprocessen, genom att fastställa samrådsmekanismer, säkerställa insyn och lämplig tillgång till information, föreslå att konferenser regelbundet anordnas med företrädare för sociala organisationer och för det civila samhället, både inom EU och inom Andinska gemenskapen, se till att dessa företrädare ges observatörsstatus vid ministermötena och underlätta deras aktiva deltagande i relevanta forum, utskott och tillhörande underutskott.
   h) Rådet uppmanas att se till att förhandlingsmandatet framför allt inkluderar det samförstånd som föreligger mellan EU och Andinska gemenskapen om delat ansvar när det gäller kampen mot narkotikasmuggling genom stärkning av den politiska dialogen, särskilt när det gäller bekämpning av narkotika samt de sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av tillämpningen av de föreslagna åtgärderna, särskilt åtgärder relaterade till främjande av och tillgång till marknaden för alternativ sysselsättning och alternativa odlingar och särskilda kontrollmekanismer som syftar till att bromsa och successivt minska de sammanhängande brotten penningtvätt och vapenhandel.
   i) Rådet uppmanas att se till att det framtida associeringsavtalet inbegriper klausulen om demokrati och andra sociala klausuler (relaterade till de arbetstagarrättigheter som fastställs i ILO:s konventionerna, särskilt konventionen 169 om urbefolkningars och stamfolks rättigheter i självständiga länder, skydd av värdiga arbetsförhållanden, icke-diskriminering och jämställdhet mellan kvinnor och män på arbetsmarknaden samt avskaffande av barnarbete) och miljöklausuler. Rådet uppmanas att uttryckligen beakta konkreta mekanismer för att säkerställa att dessa klausuler verkligen efterlevs, och särskilt säkerställa en fortsatt tillämpning och förbättring av systemet med incitament på arbetsmarknads- och miljöområdet inom ramen för det allmänna preferenssystemet(4) (GSP), inbegripet GSP plus, samt se till att Europaparlamentet föreläggs en årlig rapport om kommissionens uppföljning av dessa frågor.
   j) När det gäller bestämmelserna om utvecklingssamarbete i det nya avtalet, vilka skall bidra till att uppnå millennieutvecklingsmålen, uppmanas rådet att i förhandlingsdirektiven uppmärksamma särdragen hos den andinska regionen och utgå ifrån principen om att utbildning för att öka humankapitalet måste prioriteras om fattigdomen i regionen skall kunna övervinnas, vilket innebär att särskild uppmärksamhet måste fästas vid utbildning, forskning, vetenskap och teknik samt kultur, samtidigt som man framför allt främjar ett ökat utbyte mellan dessa områden, skydd av folkhälsan samt skydd av ekosystemen och den biologiska mångfalden.
   k) Rådet uppmanas att betona behovet att garantera konsekvens i utvecklingspolitiken, i enlighet med den princip som fastställs i artikel 178 i EG-fördraget samt i enlighet med den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik med titeln "Europeisk samförstånd"(5) och rådets slutsatser om integrering av utvecklingsfrågor i rådets beslutsfattande(6).
   l) Rådet uppmanas att se till att förhandlingsdirektiven till fullo beaktar det prioriterade målet att utrota fattigdom, bristande jämlikhet, social utslagning och alla former av diskriminering, särskilt diskriminering grundad på kön eller etniskt ursprung. Man bör även betona vikten av en allmän strategi för en integrerad utveckling och en politik som garanterar lika anställningsmöjligheter och bättre levnads- och arbetsvillkor för alla, inbegripet ekonomiska och kulturella rättigheter för ursprungsbefolkningarna, samt en hög prioritering av ökad tillgång till utbildning och hälsa.
   m) Rådet uppmanas att se till att de interna mekanismerna och gemensamma åtgärderna stärks inom ramen för partnerskapet för att utvecklingsstrategiernas potential skall kunna utnyttjas fullt ut. Detta bör ske genom att man främjar gemensamma utvecklingsprojekt, särskilt projekt som omfattar den invandrarbefolkning som är bosatt inom Europeiska unionen.
   n) Rådet uppmanas att betona att de utländska investeringarna är mycket viktiga för den ekonomiska utvecklingen i bägge regionerna och understryka att de europeiska företag som investerar i länder i Andinska gemenskapen bör förväntas tillämpa samma regler när det gäller arbetsvillkor och investeringar som tillämpas i Europeiska unionen. Investerarna bör även garanteras rättslig säkerhet på basis av den internationella privaträtten samtidigt som principen om nationell suveränitet över naturresurserna respekteras fullt ut.
   o) Rådet uppmanas att se till att det framtida avtalet omfattar bestämmelser om migrationsfrågor som syftar till att stärka lagliga invandrares grundläggande, arbetsrättsliga och civila rättigheter, och särskilt deras sociala trygghet, oavsett var de befinner sig, samt fastställa mekanismer som gör penningtransaktioner lättare, billigare och ökar insynen och samtidigt ta itu med de underliggande orsakerna till migrationen.
   p) Rådet uppmanas att uppmärksamma målen att stödja den regionala integrationen inom Andinska gemenskapen – särskilt integration av fysisk infrastruktur samt infrastruktur för transporter, kommunikationer och energi – bland de mål som skall ingå i Europeiska investeringsbankens nästa mandat för verksamheten i Latinamerika och Asien, så att denna institutions verksamhet på ett effektivt sätt kompletterar det nya avtalet.
   q) Rådet uppmanas att i förhandlingsdirektiven planera för ett förstärkt stöd från EU till den andinska integrationen samt till reformen och stärkandet av dess regelverk och institutioner, till förmån för ökad effektivitet, representativitet och legitimitet hos dessa institutioner, särskilt när det gäller avlägsnandet av handelshinder, den fria rörligheten för personer, den gemensamma politiken och harmoniseringen av lagstiftningen, samt att även uppmärksamma de europeiska erfarenheterna av struktur- och regionalfonderna och sammanhållningsfonden.
   r) Rådet uppmanas att i förhandlingsmandatet föreskriva att konsekvensanalysen avseende sociala frågor och miljön skall läggas fram i början av förhandlingarna och införas som ett referensdokument i förhandlingsagendan.
   s) Rådet uppmanas att ingå ett omfattande och välavvägt associeringsavtal med Andinska gemenskapen, vilket skall omfatta tre pelare: ett politiskt och institutionellt kapitel för att stärka den demokratiska dialogen och det politiska samarbetet, ett kapitel om samarbete för att främja en hållbar ekonomisk och social utveckling och ett kapitel om handel som till alla delar beaktar de specifika utvecklingsmålen för länderna inom Andinska gemenskapen.
   t) Rådet uppmanas att se till att förhandlingsdirektiven omfattar en stegvis och ömsesidig avreglering av handeln under rättvisa och ömsesidigt fördelaktiga förhållanden som bygger på komplementaritet och solidaritet för att se till att det framtida avtalet minskar den för närvarande bristande symmetrin mellan EU och Andinska gemenskapen samt mellan länderna inom Andinska gemenskapen. Förhandlingsdirektiven bör därför föreskriva en särskild, differentierad och flexibel behandling när det gäller de frister man kommer överens om, med hänsyn till de åtaganden som ingåtts inom ramen för den regionala integrationen och den förbättring av konkurrenskraften som de andinska länderna uppnått. Man måste i detta sammanhang ge ett starkt stöd till en ändring av produktionsstrukturen och till en förbättring av konkurrenskraften inom de andinska ekonomierna genom åtgärder inom ramen för utvecklingssamarbete, samt genom tekniköverföring, inkludering av krav på nationellt innehåll i ursprungsreglerna och inrättande av program för samarbete och tekniskt stöd. Samtidigt bör man mot denna bakgrund främja en stabil juridisk miljö som garanterar säkra investeringar och upprätthållande av ekonomiska förbindelser och handelsförbindelser mellan parterna.
   u) Rådet uppmanas att betrakta förhandlingarna om ett frihandelsområde mellan EU och Andinska gemenskapen som mycket viktiga för att stärka EU:s roll som Latinamerikas handels- och investeringspartner och för att stärka integrationen mellan kontinenterna. Dessa förhandlingar måste föras mot bakgrund av det ökade antalet bilaterala avtal som Förenta staterna ingått samt Förenta staternas förslag om ett amerikanskt frihandelsområde.
   v) Rådet uppmanas att ta hänsyn till att fullbordandet av ett associeringsavtal med Andinska gemenskapen genom vilket ett övergripande interregionalt partnerskap mellan EU och Latinamerika upprättas är ett prioriterat strategiskt mål inom ramen för EU:s externa förbindelser. Detta måste ses i ett internationellt sammanhang karaktäriserat av ökande beroenden, ekonomisk tillväxt, uppkomsten av nya ekonomiska stormakter samt en serie globala utmaningar som går utöver nationsgränserna, t.ex. säkerheten, det ekonomiska styret på global nivå, miljön och fattigdomsminskningen.
   w) Rådet uppmanas att förbinda sig att upprätta ett övergripande interregionalt partnerskap mellan EU och Latinamerika som till fullo överensstämmer med den nya WTO-mekanismen för öppenhet och de rättigheter och skyldigheter som följer av WTO-systemet, särskilt artikel XXIV i Allmänna tull och handelsavtalet GATT och artikel V i Allmänna tjänstehandelsavtalet GATS, för att på detta sätt bidra till att stärka det multilaterala handelssystemet.
   x) Rådet uppmanas att inte införa något villkor som uttryckligen eller underförstått innebär att det framtida avtalet mellan EU och Andinska gemenskapen inte kan ingås förrän förhandlingarna inom ramen för WTO-rundan avslutats, vilket dock inte bör påverka möjligheten att i sinom tid i detta avtal införliva de resultat från Doha-arbetsprogrammet som är förenliga med det övergripande målet för partnerskapet mellan EU och Andinska gemenskapen. Allt detta bör uppfattas som ett tydligt och beslutsamt stöd för den andinska regionala integrationsprocessen.
   y) Rådet uppmanas att förhandla fram ett enda sammanhängande handelsavtal som sträcker sig utöver förhandlingsparternas nuvarande och framtida WTO-skyldigheter och som efter en övergångsperiod i enlighet med WTO-bestämmelserna upprättar ett övergripande interregionalt partnerskap mellan EU och Latinamerika inom vilket man utan att exkludera någon sektor, med minsta möjliga restriktioner, tar hänsyn till utvecklingsdimensionen och vissa produkters särskilda känslighet.
   z) Rådet uppmanas att särskilt fästa uppmärksamhet vid EU:s och Andinska gemenskapens gemensamma bedömning av den regionala ekonomiska integrationen inom Andinska gemenskapen, i vilken ett antal viktiga konkreta slutsatser uppmärksammas i syfte att stärka, utveckla och fullborda den andinska tullunionen och den gemensamma interna marknaden, dvs. två frågor som är väsentliga i förhandlingarna om och upprättandet av ett verkligt frihandelsområde mellan de två regionerna.
   aa) Då det är ett mycket viktigt steg för en positiv utveckling av förhandlingarna, uppmanas rådet att fästa särskilt stor uppmärksamhet vid de initiativ som Andinska gemenskapen planerar med syfte att fördjupa den regionala ekonomiska integrationen, särskilt när det gäller tulltariffer som tillämpas för produkter med ursprung i EU, förenkling och harmonisering av tullbestämmelser samt när det gäller tjänster och gränsöverskridande vägransporter.
   ab) Rådet uppmanas att erbjuda meningsfulla nya möjligheter till marknadstillträde på jordbruksområdet, vilket är en sektor av avgörande betydelse för Andinska gemenskapens utveckling, men att beakta att EU:s flexibilitet i jordbruksfrågor även bör vara beroende av vilka framsteg som görs på andra områden, såsom marknadstillträde för icke-jordbruksprodukter och tjänster samt jordbrukfrågor som omfattar annat än marknadstillträde.
   ac) Rådet uppmanas att ta hänsyn till vikten av att garantera en allmän tillgång till grundläggande tjänster samt en nationell rätt att lagstifta, och att därför gå försiktigt vidare med förhandlingarna om avregleringen av handeln med tjänster i enlighet med artikel V i GATS för att verkliga förbättringar skall uppnås i de avregleringsåtaganden som hittills ingåtts och uppfyllts samt när det gäller behovet av ett tydligt och förutsägbart regelverk. Rådet uppmanas också att avstå från att presentera eller acceptera erbjudanden avseende offentlig hälso- och sjukvård samt utbildning.
   ad) Rådet uppmanas att, med hänsyn till att de tvistlösningsmekanismer som införts i liknande handelsavtal som gemenskapen redan ingått med tredje land inte utnyttjas effektivt, be kommissionen lägga fram förslag till nya idéer för att utveckla ett mer effektivt bilateralt tvistlösningsinstrument i syfte att underlätta tvistlösning inom de områden som omfattas av frihandelsavtalet.
   ae) Rådet uppmanas att noggrant undersöka huruvida både EU och Latinamerika i princip bör sträva efter en eventuell harmonisering av olika gällande överenskommelser och överenskommelser som håller på att förhandlas fram mellan de två regionerna, för att förhindra att den allt större överlappningen av en mängd bilaterala, regionala och multilaterala avregleringsåtaganden och regelverk i Latinamerika leder till oönskade hinder för handel och investeringsströmmar.
   af) Rådet uppmanas att se till att förhandlingsdirektiven omfattar främjandet av ett system som bidrar till uppkomsten av små och medelstora företag som ett grundläggande element för den ekonomiska utvecklingen, sysselsättningsskapandet och den sociala välfärden. Rådet uppmanas att beakta utvecklingen av små och medelstora företag genom subventionerade lån som ett medel för att bekämpa arbetslösheten, och att utveckla program till stöd för företag inom området innovation.
   ag) Rådet uppmanas att se till att kommissionen till fullo informerar parlamentet, vid behov på ett konfidentiellt sätt, om såväl förslagen till förhandlingsdirektiv som de förhandlingsdirektiv som slutligen antas.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och, för kännedom, till kommissionen, och till medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Andiska gemenskapen.

(1) EGT C 140 E, 13.6.2002, s. 569.
(2) EUT C 103 E, 29.4.2004, s. 543.
(3) EUT C 296 E, 6.12.2006, s. 123.
(4) Rådets förordning (EG) nr 980/2005 av den 27 juni 2005 om tillämpning av Allmänna preferenssystemet (EUT L 169, 30.6.2005, s. 1).
(5) EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.
(6) Slutsatser från rådets möte (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 16–17 oktober 2006. Dokument nr 13735/06.


Saknade personer i Cypern
PDF 109kWORD 34k
Europaparlamentets resolution av den 15 mars 2007 om saknade personer på Cypern
P6_TA(2007)0081B6-0118/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sin resolution av den 6 april 1995(1) om de saknade efter den cypriotiska tragedin,

–   med beaktande av relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd och generalförsamling om Cypern och de internationella initiativ som tagits för att utreda vad som har hänt med de saknade personerna på Cypern,

–   med beaktande av avgörandet från Europadomstolen för mänskliga rättigheter (Europadomstolen) den 10 maj 2001(2) beträffande saknade personer på Cypern,

–   med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Problemet med de saknade personerna (grekcyprioter, turkcyprioter, greker, turkar och andra) är uteslutande ett humanitärt problem som är kopplat till de anhörigas rätt att få veta vad som har hänt dessa personer.

B.  Den stora sorg och det lidande som de saknade personernas familjer har fått utstå till följd av ovissheten om deras öde i årtionden kan inte fortsätta, utan måste nu få ett slut.

C.  Cyperns kommitté för saknade personer har på nytt aktiverats under överinseende av FN:s generalsekreterare, och framsteg har gjorts, om än långsamma, på området för gravöppningar och identifiering av kvarlevor.

D.  Det konstruktiva samarbetet mellan de grekcypriotiska och turkcypriotiska medlemmarna av kommittén för saknade personer är mycket glädjande.

1.  Europaparlamentet uppmanar de berörda parterna att samarbeta på ett uppriktigt och ärligt sätt för att snabbt slutföra nödvändiga utredningar om vad som hänt de personer som saknas på Cypern, och att till fullo verkställa avgörandet från Europadomstolen den 10 maj 2001.

2.  Europaparlamentet uppmanar de berörda parterna och alla de som har eller kan få tillgång till uppgifter eller bevis från personlig kunskap, arkiv, rapporter från slagfält eller register från interneringsanläggningar, att utan ytterligare dröjsmål ställa dessa uppgifter till förfogande för kommittén för saknade personer.

3.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att aktivt arbeta för att lösa detta problem, genom att bland annat bevilja finansiellt stöd till kommittén för saknade personer och vidta alla nödvändiga åtgärder i samarbete med FN:s generalsekreterare för att verkställa det ovannämnda avgörandet från Europadomstolen och relevanta resolutioner från FN och Europaparlamentet.

4.  Europaparlamentet begär att problemet hänskjuts till det relevanta parlamentsutskottet för att detta i nära samarbete med kommissionen skall följa upp hur situationen utvecklas. Parlamentet anhåller om att utskottet skall anmodas att regelbundet avlägga periodiska rapporter, varav den första inom sex månader.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, FN:s generalsekreterare och till regeringarna i Cypern, Turkiet, Grekland och Förenade kungariket.

(1) EGT C 109, 1.5.1995, s. 166.
(2) Cypern v. Turkiet [GC], nr 25781/94, ECHR 2001-IV.


Insulära, ekonomiska och naturliga begränsningar i samband med regionalpolitiken
PDF 210kWORD 54k
Europaparlamentets resolution av den 15 mars 2007 om öarna och naturliga och ekonomiska hinder inom ramen för regionalpolitiken (2006/2106(INI))
P6_TA(2007)0082A6-0044/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av de förordningar som reglerar strukturfonderna för perioden 2007–2013,

–   med beaktande av rådets beslut 2006/702/EG av den 6 oktober 2006 om gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållningen(1),

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådet i Sevilla den 21–22 juni 2002,

–   med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådet i Bryssel den 14–15 december 2006,

–   med beaktande av sin resolution av den 2 september 2003 om regioner med strukturella nackdelar (öar, bergsområden och glesbygder) inom ramen för sammanhållningspolitiken och de institutionella perspektiven(2),

–   med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 13 mars 2002 om öregionernas problem i Europeiska unionen i samband med utvidgningen(3),

–   med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 7 juli 2005 om översynen av riktlinjerna för nationellt regionalstöd(4),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A6-0044/2007), och av följande skäl:

A.  Europaparlamentet har vid flera tillfällen uppmärksammat den svåra situationen för de öar som är missgynnade på flera olika sätt, och har understrukit behovet av att hjälpa dem att ta sig igenom svårigheterna och minska de regionala skillnaderna.

B.  Begreppen yttersta randområde och ökaraktär får inte blandas ihop, även om de yttersta randområdena ofta också är öar. Man måste göra skillnad mellan de särskilda bestämmelserna i artikel 299 i EG-fördraget, som utgör en sund rättslig grund för att vidta åtgärder för att effektivt kompensera och stödja de yttersta randområdena, och bestämmelserna i artikel 158 i EG-fördraget och förklaringen om öregioner i Amsterdamfördraget, som aldrig blivit föremål för genomförandebestämmelser, vilket har skapat obalans i den ekonomiska utvecklingen mellan unionens centrala delar å ena sidan och öarna i dess utkant å andra sidan.

C.  Sammanhållningen är ett av EU:s huvudmål och vars syfte är att säkra en polycentrisk och harmonisk utveckling genom att minska regionala skillnader och undanröja hinder för utvecklingen, inklusive hinder som kan tillskrivas naturbetingade eller geografiska nackdelar.

D.  Principen om territoriell sammanhållning har ytterligare konsoliderats i de förordningar som reglerar strukturfonderna 2007–2013. Denna princip utgör en integrerad del av sammanhållningspolitiken, som bör bevaras och förstärkas i framtiden, och syftar till en polycentrisk integration av EU:s territorium för att garantera alla regioner och deras befolkningar lika möjligheter.

E.  Olaglig invandring sjövägen är ett av EU:s största problem och under det senaste året har migrationstrycket varit särskilt stort på EU:s yttre havsgränser, framför allt på öarna i Medelhavet, som tvingas bära en totalt oproportionerlig börda enbart på grund av deras geografiska läge.

F.  Vid Europeiska rådets möte i Bryssel den 14–15 december 2006 framhölls att immigrationen måste hanteras på ett övergripande sätt och att de insatser som hittills gjorts bör fördubblas, särskilt i vissa öregioner, som utgör EU:s havsgräns och färdväg för immigration.

1.  Europaparlamentet anser att ökaraktären samtidigt utgör ett geografiskt och kulturellt särdrag, vilket potentiellt kan utnyttjas i en utvecklingsstrategi, och en permanent nackdel, som gör det ännu svårare för dessa regioner att bevara sin konkurrenskraft.

2.  Europaparlamentet noterar att ett antal konkreta bestämmelser till förmån för strukturellt missgynnade regioner har införlivats i de nya strukturfondsförordningarna 2007–2013. Det är emellertid beklagligt att rådet inte godtog andra viktiga förslag från parlamentet, såsom möjligheten att öka graden av samfinansiering för områden som påverkas av mer än en geografisk eller naturbetingad nackdel.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att för programperioden 2007–2013, i fråga om de operativa programmen för öregioner, inklusive de som ingår i mål 2, utnyttja alla medel för att ge öregioner möjlighet att vidta åtgärder för det mycket välbehövliga infrastrukturarbetet.

4.  Europaparlamentet välkomnar den tonvikt som lagts vid sammanhållningspolitikens territoriella dimension i kommissionens nya strategiska riktlinjer för sammanhållningen 2007–2013. Parlamentet noterar särskilt att stöd för ekonomisk diversifiering i områden med naturbetingade nackdelar är en prioritering för nästa programperiod. Parlamentet uppmanar därför de berörda medlemsstaternas förvaltningsmyndigheter att till fullo beakta denna prioritering när de utarbetar sina nationella strategiska referensramar och operativa program.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i den fjärde sammanhållningsrapporten fästa särskild uppmärksamhet vid öars och andra strukturellt missgynnade regioners situation.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt uppmärksamma situationen i regioner, och speciellt på öar, med naturbetingade nackdelar i samband med arbetsprogrammet för ESPON (observationsorgan i samverkan för europeisk regional utvecklingsplanering). Parlamentet anser att korrekta och fullständiga kunskaper om situationen på öarna är en nödvändig förutsättning för att deras särdrag skall kunna hanteras på ett tillfredsställande sätt. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att upprätta särskilda mekanismer för att kunna samla in relevanta uppgifter om öarna på lokal nivå och därefter vidarebefordra dessa uppgifter till ESPON.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera den statistiska informationen från de studier om öar som gjordes 2003. Parlamentet anser att det vidare arbetet bör inriktas på att definiera mer relevanta statistiska indikatorer för att ge en tydlig statistisk bild av utvecklingsnivån och möjliggöra en tillfredsställande förståelse för regioner med geografiska och naturbetingade nackdelar och framför allt ackumulerade svårigheter, såsom bergsområden, skärgårdar och öar med "dubbla öegenskaper". Parlamentet understryker att dessa indikatorer även bör möjliggöra en bättre utvärdering av skillnaderna mellan dessa regioner och resten av EU och av de olikheter som råder inom dessa regioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet registrera och rapportera om dessa indikatorer tillsammans med exempel på bästa praxis.

8.  Europaparlamentet noterar att kommissionen belyser den särskilda situationen för öar och randområden i riktlinjerna för nationellt regionalt stöd för 2007–2013 och i riktlinjerna om statligt stöd och riskkapital för små och medelstora företag. För att på ett mer tillfredställande sätt kunna hantera den permanenta nackdel som dessa regioner brottas med anser parlamentet emellertid att man bör öka flexibiliteten i genomförandet av befintlig och framtida politik på området för statligt stöd, utan att denna flexibilitet medför oacceptabla snedvridningar av marknaden inom EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över sin strategi och i större utsträckning ta hänsyn till öarnas behov av att få tillgång till den inre marknaden på samma villkor som fastlandsregionerna, och menar att förbättrade transportlänkar bör prioriteras på detta område, särskilt när det gäller hamnar och flygplatser.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att tillåta statligt stöd till öregioner där bränsle- och energikostnaderna helt klart har en negativ inverkan på ösamhällenas konkurrenskraft. Parlamentet noterar framför allt att de betydande fluktuationerna i bränslekostnaderna kan göra transporter mellan öregioner och det europeiska fastlandet till en betydligt större börda. Parlamentet anser att ett system som möjliggör operativt stöd i de kommande riktlinjerna om statligt stöd bör utvidgas till att omfatta alla öregioner som inte är östater eller inre öar.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet genomföra och förelägga parlamentet en "bedömning av särskilda behov" i öregionerna, där man beaktar frågor av särskild vikt för öar och föreslår åtgärder för att behandla dessa frågor. Parlamentet menar att man vid en sådan bedömning särskilt bör fokusera på hur genomförandet av regionalpolitiken inverkar på öarna, bland annat investeringsnivåer, spridningen av den ekonomiska verksamheten, arbetslösheten, transportinfrastrukturen (särskilt hamnar och flygplatser), belastningen på miljön och öarnas generella nivå av ekonomisk och social integration inom den inre marknaden.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att öregionernas miljömässiga, kulturella och sociala särdrag effektivt skyddas genom åtgärder såsom utarbetande av lämpliga markanvändningsprojekt och kontroll av byggnader och byggverksamhet, och att i samarbete med kommissionen utarbeta integrerade program till skydd för kultur- och miljöarvet och dess skatter.

12.  Europaparlamentet instämmer i den sektorövergripande strategin i genomförandet av gemenskapens politik på det sätt som återspeglas i kommissionens grönbok med titeln "Unionens framtida havspolitik: En europeisk vision för oceanerna och haven", och insisterar på att denna strategi huvudsakligen skall tillämpas på öar som utgör ett centralt inslag i Europas maritima dimension. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvidga den sektorsövergripande strategin till att även omfatta andra gemenskapspolitiska områden, så att de tar hänsyn till de speciella förutsättningarna i öregionerna och på så vis främjar deras kapacitet att bli fullt integrerade och ta del av de fördelar som den inre marknaden och Lissabonstrategin för med sig.

13.  Europaparlamentet vill fästa särskild uppmärksamhet vid öar som ligger långt från större befolkningscentrum och som därför har problem med svårtillgänglighet och med att tillhandahålla tjänster och som har högre kostnader, särskilt när det gäller transporter, vilket ger dem en konkurrensnackdel.

14.  Europaparlamentet stöder de insatser som gjorts för att skapa en övergripande sjöfartspolitik för gemenskapen, som skall gå utöver EU:s officiella gränser, och som därför med stöd av gemenskapsöarnas fördelaktiga geopolitiska läge kommer att skapa starka kommersiella, ekonomiska och politiska förbindelser och ett tekniskt samarbete (utbyte av kunskap och erfarenhet) med angränsande länder baserat på internationell sjöfartslagstiftning och ömsesidig respekt och nytta.

15.  Europaparlamentet anser att öarnas kostnader per capita för transport och miljöinfrastruktur samt för deras energibehov är högre än genomsnittet, och att de ofta har problem med att genomföra vissa delar av gemenskapens regelverk, där deras särdrag kanske inte till fullo har tagits i beaktande. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att inta en mer flexibel inställning till öarna i samband med utformningen av politik och lagstiftning, vars genomförande kan vara särskilt betungande för öregionerna.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom generaldirektoratet för regionalpolitik inrätta en administrativ enhet för öar baserad på den befintliga administrativa enheten för de yttersta randområdena, för att garantera att man systematiskt tar hänsyn till öarnas och deras bofasta eller tillfälliga befolkningars behov och särdrag i förbindelse med utformningen av åtgärder som syftar till att uppnå social, ekonomisk och territoriell sammanhållning och i förbindelse med genomförandeåtgärder, framför allt på området för transport, energi, tryggad vattenförsörjning, övervakning av regionala gränsområden samt skydd av öarnas känsliga miljö.

17.  Europaparlamentet önskar att kommissionen i högre grad utnyttjar den möjlighet som EG-fördraget ger för att anpassa sådan gemenskapspolitik som kan få negativa återverkningar på dessa regioners ekonomiska, sociala och territoriella utveckling, i syfte att i största möjliga utsträckning avhjälpa de allvarliga problem som enskilda öregioner eller grupper av öar konfronteras med.

18.  Europaparlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ges åt de ekonomiska verksamhetsområden som är vanligare på öar, särskilt jordbruk, fiske, turism och hantverk. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att den i sina politiska initiativ tar större hänsyn till de specifika behoven för öar i dessa områden.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga på vilket sätt kriteriet för en investerare som verkar i en marknadsekonomi (market investor test) när det gäller statligt stöd måste justeras för att spegla den verkliga situationen på öar och i andra avlägsna regioner, där det kan vara omöjligt att finna eller utvärdera en marknadsinvesterare eftersom det kanske inte finns någon i regionen. Det är heller inte troligt att de genomsnittliga avkastningarna för en viss sektor uppnås på grund av marknadernas ringa storlek och avlägsna läge, vilket gör detta kriterium omöjligt att uppfylla för avlägsna öar.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt undersöka hur klimatförändringarna inverkar på öregionerna, framför allt förvärrandet av befintliga problem såsom torka, och att i samarbete med medlemsstaterna främja utvecklingen och användningen av lämplig teknik och andra medel för att komma till rätta med dessa problem.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att åter se över regelverket för offentliga upphandlingar på transportområdet för att avlägsna eventuella hinder i fråga om skyldigheten att tillhandahålla offentliga tjänster och på så vis underlätta öregionernas trafikförbindelser.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera öarnas energiförsörjning och finansieringen av utveckling och genomförande av projekt för energiproduktion med hjälp av ny teknik och förnybara energikällor samt att främja energieffektivitet, varvid miljöskyddet och bevarandet av naturvärdena skall respekteras.

23.  Europaparlamentet uppmanar ösamhällena att utnyttja Euroregions eller liknande ekonomiska nätverk för att hantera det interregionala samarbetet och utbytet av bästa praxis samt för att utveckla gränsöverskridande projekt och en bättre integrering av ösamhällena i deras närliggande ekonomiska områden.

24.  Europaparlamentet uppmuntrar ösamhällena att använda de finansiella och förvaltningsmässiga medlen inom ramen för programmen Jaspers (gemensamt stöd till projekt i de europeiska regionerna) och Jeremie (gemensamma europeiska resurser för mikroföretag till medelstora företag) för att utnyttja tillgängliga regionala utvecklingsresurser och stimulera tillväxten av mikroföretag och små och medelstora företag i syfte att samtidigt stödja diversifieringen av öarnas ekonomier och främja den grundläggande tillväxten genom hållbar utveckling. Parlamentet uppmuntrar också tillämpningen på lokal, regional, nationell och EU-nivå av initiativet för "bättre lagstiftning" i syfte att bland annat förenkla administrativa krav, särskilt när det gäller inlämnande och utvärdering av ansökningar om ekonomiskt stöd.

25.  Europaparlamentet bekräftar det positiva resultat som uppnåtts med det första insättandet av europeiska resurser för gränskontroll, och välkomnar kommissionens nyligen framlagda förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en mekanism för upprättande av grupper för snabba ingripanden vid gränserna (KOM(2006)0401) i syfte att snabbt ge teknisk och operativ hjälp till medlemsstater som anhåller om det. Parlamentet anser dock att dessa grupper endast kan arbeta effektivt om deras behörighetsområde fastställs med vederbörlig hänsyn till behörighetsområdet för EU:s byrå för gemensam operativ förvaltning av de yttre gränserna, Frontex. Parlamentet uppmanar kommissionen att utreda behovet av att inrätta en europeisk kustbevakningstjänst för att parallellt stödja dessa regioner och medlemsstaterna i övervakningen av EU:s yttre gränser.

26.  Europaparlamentet bekräftar sitt stöd till de initiativ och den verksamhet som har inletts av Frontex, och begär att Frontex kontinuerligt övervakar den olagliga invandringens effekter på ösamhällena. Parlamentet uppmanar kommissionen och Frontex att snarast vidta stödåtgärder för öarna i syfte att mildra den omedelbara påfrestning som det innebär att hantera detta problem, samtidigt som man ser till att de mänskliga rättigheterna respekteras. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att säkra att nödvändiga medel ställs till förfogande för snabba och effektiva åtgärder. Parlamentet understryker också betydelsen av att förstärka och förbättra samordningen och samarbetet mellan öarna liksom behovet av en starkare involvering från dessa regioners sida i kampen mot den olagliga invandringen.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga särskild vikt vid utvecklingen av bredband och att främja insatser för att lösa de särskilda svårigheterna med att tillhandahålla tjänster i öregioner, exempelvis hälso- och sjukvårdstjänster och telemedicin, e-förvaltning och medborgarservice.

28.  Europaparlamentet anser att turismen är en av de främsta källorna för att skapa välstånd för de flesta öarna. Turismen inverkar direkt på tillväxten inom andra sektorer (jordbruk, handel, tjänster, fiske) och det är därför nödvändigt att utforma en helhetspolitik som kan säkra öturismens hållbarhet. Parlamentet anser att denna politik måste åtföljas av en välorganiserad europeisk informationskampanj riktad mot EU-medborgarna, och att en kvalitets- och ursprungsmärkning måste införas för öarna samt att andra verksamhetssektorer på öarna ytterligare måste utvecklas. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att utföra en sektorsövergripande analys där man särskilt uppmärksammar möjligheterna att stödja hållbar turism inom de regionala strategierna för öar som ligger långt ifrån större befolkningscentrum.

29.  Europaparlamentet föreslår för kommissionen och de andra institutionerna att man utser år 2010 till Europeiska året för öarna.

30.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 291, 21.10.2006, s. 11.
(2) EUT C 76 E, 25.3.2004, s. 111.
(3) EGT C 192, 12.8.2002, s. 42.
(4) EUT C 31, 7.2.2006, s. 25.


Lokala myndigheter och utvecklingssamarbete
PDF 170kWORD 72k
Europaparlamentets resolution av den 15 mars 2007 om lokala myndigheter och utvecklingssamarbete (2006/2235(INI))
P6_TA(2007)0083A6-0039/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 179 i EG-fördraget,

–   med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: "Europeiskt samförstånd"(1) av den 20 december 2005, i vilken det fastställs att egenansvar och partnerskap skall vara de främsta gemensamma principerna och att decentralisering och gott styre skall stödjas samt att lokala myndigheter skall uppmuntras att delta i högre grad,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete(2),

–   med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000(3), ändrat genom avtalet om ändring av partnerskapsavtalet, undertecknat i Luxemburg den 25 juni 2005(4) ("Cotonouavtalet"), särskilt artiklarna 4, 28, 30.2, 43.4 och 58.2 i detta,

–   med beaktande av stadgan för Europarådets kommunalkongress, som antogs av Europarådets ministerkommitté den 14 januari 1994 vid det 506:e sammanträdet mellan ministrarnas företrädare,

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 25 januari 2006 om det tematiska programmet "Icke-statliga aktörer och lokala myndigheter i utvecklingsprocessen", i vilket det bekräftas att de lokala myndigheterna är fullvärdiga aktörer i utvecklingsprocessen och föreslås att de skall göras "delaktiga i utvecklingsprocessen, bl.a. genom dialog och ekonomiskt stöd" (KOM(2006)0019),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 12 oktober 2005 "EU:s strategi för Afrika – En pakt mellan EU och Afrika för att påskynda Afrikas utveckling"(strategin antogs av Europeiska rådet den 15–16 december 2005), och i vilket kommissionen förbinder sig att stödja decentralisering och förstärkning av de lokala myndigheternas kapacitet, med betoning på den strategiska betydelsen av partnerskapet och av partnersamverkan mellan städer och kommuner i Europa och Afrika, för att stödja uppnåendet av millennieutvecklingsmålen och främja de förutsättningar som krävs för att de skall kunna nås (KOM(2005)0489),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 20 oktober 2003 om styre och utveckling, där gott styre anges som ett prioriterat område för EU:s samarbete (KOM(2003)0615),

–   med beaktande av den orienterande noten från kommissionen till GD Bistånd och till delegationerna i AVS-länderna, länderna i Asien och Latinamerika, Medelhavsområdet och Central- och Östeuropa av den 23 december 1999 (DEV/1424/2000), i vilken man förespråkar ett tidigt deltagande från decentraliserade aktörers sida i samband med utarbetandet av strategier och program, och i vilken man föreslår en operativ vägledning för samtliga utvecklingsländers delegationer,

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1659/98 av den 17 juli 1998 om decentraliserat samarbete(5),

–   med beaktande av budgetpost B7-6002 för decentraliserat samarbete, som är avsedd att främja denna strategi i samtliga utvecklingsländer,

–   med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 16 november 2005 om decentraliserat samarbete i reformen av EU:s utvecklingspolitik (CdR 224/2005),

–   med beaktande av stats- och regeringschefernas slutförklaring om millennieutvecklingsmålen vid FN:s generalförsamlings 60:e session i september 2005, där de lokala myndigheternas viktiga roll i uppnåendet av millennieutvecklingsmålen betonas,

–   med beaktande av rapport A/59/354 från FN:s generalsekreterare, som lades fram vid FN:s generalförsamlings 59:e session den 13 september 2004, där de lokala myndigheterna och de globala nätverken av lokala myndigheter, framför allt det internationella kommunförbundet UCLG (United Cities and Local Governments), vars myndigheter och nätverk erkänns som FN:s främsta partner i utvecklingsfrågor och humanitära frågor på lokal nivå,

–   med beaktande av ministrarnas och regeringsföreträdarnas slutförklaring vid det fjärde världsforumet för vatten (Mexiko den 16–22 mars 2006), där ett effektivt samarbete med de lokala myndigheterna framhålls som en nyckelfaktor för att man skall kunna möta utmaningarna och uppnå millennieutvecklingsmålen i fråga om vatten,

–   med beaktande av förklaringen från världstoppmötet om hållbar utveckling (Johannesburg den 26 augusti till den 4 september 2002), där en förstärkning av de lokala myndigheternas roll och kapacitet ses som avgörande för en hållbar utveckling,

–   med beaktande av slutförklaringen från FN:s andra konferens om boende- och bebyggelsefrågor Habitat II (Istanbul den 3-15 (juni 1996), där de lokala myndigheterna erkänns som staternas närmaste partner när det gäller att genomföra FN:s program för boende- och bebyggelsefrågor,

–   med beaktande av förklaringen från Världsmiljökonferensen i Rio de Janeiro (den 3-14 juni 1992), som understryker de lokala myndigheternas avgörande roll i genomförandet av Agenda 21, som antagits av denna förklarings signatärer,

–   med beaktande av förklaringen från UCLG:s konstituerande kongress (Paris den 2-5 maj 2004), genom vilken 3 000 borgmästare och lokalt valda företrädare för de lokala myndigheterna i världen förbinder sig att förverkliga millennieutvecklingsmålen på lokal nivå och arbeta för förstärkt lokal självständighet och demokrati och för utvecklingssamarbete mellan städerna,

–   med beaktande av slutförklaringen från CEMR:s (Europeiska samarbetsorganisationen för kommunala och regionala myndigheter) generalförsamling, som hölls i Innsbruck den 10-12 maj 2006, och kapitlet "Från lokalt till globalt", där Europas och de lokala myndigheternas roll i världen betonas,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A6-0039/2007), och av följande skäl:

De lokala myndigheternas sakkunskap och mervärde för utvecklingssamarbetet

A.  Uppnåendet av millennieutvecklingsmålen är en av EU:s prioriteringar, och de lokala myndigheternas avgörande roll i detta sammanhang har erkänts av FN, framför allt av dess generalsekreterare, som vid millennietoppmötet 2005 ställde frågan hur millennieutvecklingsmålen skulle kunna nås utan framsteg på områden som utbildning, kampen mot svälten, hälsa, tillgång till vatten, hygieniska förhållanden och jämställdhet mellan kvinnor och män. Han framhöll att städer och kommuner har en avgörande roll att spela på alla dessa områden och menade att den största effektiviteten kan nås på lokal nivå, även om målen är globala.

B.  I dagsläget skulle det ta 110 år att nå de millennieutvecklingsmål som fastställts för 2015, och de lokala myndigheternas erfarenhet på en rad utvecklingsområden, t.ex. vattenförvaltning, bekämpning av aids, jämställdhetspolitik, avfallshantering, social sammanhållning och lokal ekonomisk utveckling bör erkännas av EU som ett nödvändigt bidrag för att millennieutvecklingsmålen skall kunna nås.

C.  Alla barn har rätt att registreras på ett registreringskontor vid födseln, och de lokala myndigheterna spelar en nyckelroll i detta sammanhang. Det finns ett direkt samband mellan denna praxis och tillämpningen av relevanta människorättsstandarder som skyddar barn mot exploatering genom arbete.

D.  Gott styre är ett annat mål som prioriteras av EU. Lokal demokrati och decentralisering utgör enligt det ovannämnda europeiska samförståndet om utveckling själva kärnan i ett demokratiskt styre.

E.  Om 20 år kommer 60 procent av världens befolkning att bo i städer, och dessa kommer alltså att spela en viktig roll för att förbättra levnadsvillkoren för de fattigaste befolkningarna.

F.  De lokala myndigheterna i världen samlar erfarenheter genom

   projekt myndigheter emellan som finansieras eller främjas av de europeiska lokala myndigheterna själva, i partnerskap med myndigheterna i syd, sedan mer än 30 år tillbaka,
   projekt myndigheter emellan som finansieras av EU inom ramen för programmen URB-AL (Latinamerika), Asia URBS (Asien) och, i mindre utsträckning, Meda (södra Medelhavsområdet), Access (Central- och Östeuropa), Tacis (Östeuropa och Centralasien) och Cards (Balkan) samt de fleråriga mikroprojekten (PPMR) i AVS-länderna,
   nationella eller regionala samarbetsprogram till stöd för decentralisering eller lokal utveckling, där de lokala myndigheterna och deras sammanslutningar deltar som aktörer, med stöd från EU och andra givare (FN, bilaterala organ, Världsbanken eller regionala utvecklingsbanker osv.).

G.  De lokala myndigheterna har den politiska legitimitet, kompetens och erfarenhet av att hantera lokala frågor som krävs, samt möjlighet att gå samman med andra lokala aktörer.

H.  Trots att vikten av de lokala myndigheternas deltagande i samarbetsprocessen erkänns i Cotonouavtalet och i det europeiska samförståndet om utveckling, har ännu ingen permanent mekanism införts för att säkra dessa aktörers deltagande i dialogen med kommissionen i Europa och i utvecklingsländerna. En sådan mekanism finns dock för de icke-statliga aktörerna.

I Europa

I.  De lokala myndigheterna är redan i dag kompetenta aktörer som sedan länge är aktiva på utvecklingsbiståndets område. De är sakkunniga inom alla delar av stads- och landsbygdsutvecklingen sedan mer än 30 år, och verksamheten blir alltmer omfattande och varierad, vilket innebär att de utgör ett solidaritetsnätverk som sträcker sig över hela världen. Det är i dag mycket ofta de olika staterna som stöder och finansierar denna verksamhet.

J.  De nationella och regionala sammanslutningarna av europeiska lokala myndigheter spelar en allt viktigare roll när det gäller information, kapacitetsuppbyggnad och dialog och kan därmed bli en av EU:s och övriga utvecklingspartners "prioriterade kanaler" när det gäller att se till att de lokala myndigheter som de företräder deltar i dialogen med kommissionen i Europa.

K.  De europeiska lokala förvaltningarna och deras sammanslutningar spelar en avgörande roll när det gäller att informera, mobilisera och öka kunskapen hos allmänheten lokalt inom EU med direkt medverkan från medborgarnas sida. Detta bidrar till att främja värden såsom solidaritet och en positiv inställning till utvecklingsbistånd, vilket framgår av UCLG:s kampanj "Millennium Towns and Cities", som inleddes av UCLG i juli 2005 med stöd från FN. I detta sammanhang mobiliserar UCLG:s europeiska avdelning, Europeiska samarbetsorganisationen för kommunala och regionala myndigheter (CEMR), sedan april 2006 de europeiska städerna för att främja och uppnå millennieutvecklingsmålen.

L.  De lokala planer och program för att öka kunskapen om utvecklingen som inletts i allt fler kommuner och regioner begränsar sig inte till punktinsatser utan bildar i stället ett övergripande program för utbildning och information till befolkningen på lokal nivå.

M.  De lokala myndigheterna spelar stor roll för utvecklingen och bidrar till att stimulera och samordna de ekonomiska och sociala aktörerna på lokal nivå.

N.  Den partnersamverkan som försiggår mellan europeiska städer och städer i syd får för närvarande inget ekonomiskt stöd från EU, trots att samarbetsinitiativen från de europeiska städernas sida gentemot motparterna i de sydliga länderna blir allt fler.

O.  Invandrare i Europa spelar en viktig roll för utvecklingssamarbetet eftersom de tillför ett mervärde när det gäller deras potentiella bidrag samt deras kompetens och närhet till hemlandet. I detta sammanhang utgör det decentraliserade samarbetet ett prioriterat insatsområde som lämpar sig för de internationella solidaritetsorganisationerna för invandrare med avseende på verksamhet som inleds i hemländerna och projekt för utbildning och ökad kunskap som drivs i mottagarlandet.

I utvecklingsländerna

P.  Det decentraliserade samarbetet, såsom det definieras av EU sedan den fjärde Lomékonventionen, undertecknad den 15 december 1989, är ett uttryck för viljan att inte längre besluta om biståndet till utvecklingsländerna enbart tillsammans med tredjeländerna utan att göra de lokala myndigheterna delaktiga i både de politiska valen och genomförandet av biståndet, för att öka dess effektivitet och livskraft. Det gäller att på ett hållbart sätt förändra metoderna för det europeiska utvecklingssamarbetet, med utgångspunkt i befolkningens förväntningar, så att projekten bättre svarar mot de verkliga behoven.

Q.  Deltagande i och egenansvar för utvecklingspolitiken är prioriterade principer för EU och kan åstadkommas genom medverkan av de lokala myndigheterna, eftersom deras spridning över hela territoriet ger dem möjlighet att säkra närhet i politiken och att förmedla de förväntningar invånarna har i sin vardag, särskilt i de mest avsides belägna områdena.

R.  De lokala myndigheterna har praktisk erfarenhet i samtliga utvecklingsländer inom så skilda sektorer som renhållning, utbildning, hälsa, bostäder, främjande av kvinnors deltagande i lokala beslutsinstanser, system för narkotikainformation, turismförvaltning, bevarande av det historiska arvet i städer, utveckling av lokal hälso- och sjukvård, vattenförvaltning och allmänna transporter.

S.  Den decentralisering och de statliga reformer som pågår i de flesta regioner i världen innebär att de lokala myndigheterna befäster sin ställning som en både separat och representativ del av styret, med nya ansvarsområden inom vitt skilda politikområden som är väsentliga för kampen mot fattigdom och för att nå millennieutvecklingsmålen, t.ex. primärvård, vatten, renhållning, tillgång till utbildning, miljöskydd, lokal ekonomisk utveckling, förebyggande av hiv/aids och jämställdhet mellan kvinnor och män.

T.  De lokala myndigheternas medverkan kan bidra till att förstärka den lokala demokratin och demokratisera förvaltningen av biståndet på lokal nivå. I detta sammanhang kan de nationella sammanslutningarna av lokala myndigheter i de sydliga länderna spela en viktig roll.

U.  I de fall de lokala myndigheterna har väljarlegitimitet gör deras strategiska placering, mellan den nationella regeringen och det civila samhället, dem till en idealisk mellanhand för att underlätta samråd mellan olika utvecklingspartner, vilket krävs för ett effektivt och samordnat bistånd.

V.  Eftersom de lokala myndigheterna befinner sig närmare medborgarna än centralmakten eller de internationella givarna tillför de ett särskilt mervärde och kan bättre urskilja effekterna på lokal nivå av nationella och internationella utvecklingsstrategier. De kan därför ge ett bistånd som är bättre anpassat till de specifika förhållandena inom de territorier som de förvaltar.

W.  De lokala myndigheterna skulle, med tillräckliga medel, kunna utgöra en stabil ram inom vilken nya aktörer kan uttrycka sig, organisera sig och utvecklas med hänsyn till de krav som partnerskapet med EU innebär.

X.  De lokala myndigheternas specifika kunskap om det territorium som de förvaltar gör dem till ett viktigt verktyg i kampen mot fattigdom och orättvisor.

Y.  I exempelvis Latinamerika går urbaniseringen mycket snabbt, vilket lett till att stadspolitiken blivit ett av de främsta områdena för utveckling. Sålunda betraktar regeringarna städer och tätorter som privilegierade samtalspartner när det gäller hanteringen av de största sociala problemen (problem relaterade till invandring, ungdomar, fattigdom, sysselsättning).

Z.  Det är också nödvändigt att främja en dialog mellan lokala myndigheter och icke-statliga aktörer, i samband med utveckling och genomförande av lokala utvecklingsinsatser som finansieras av EU.

AA.  Deltagandet av de lokala myndigheterna i utvecklingsländerna kräver en process för egenansvar för utvecklingssamarbetsstrategierna, vilket bland annat kräver en förstärkning av deras tillgång till information, deras organisationsresurser och representationsmekanismer, deras förmåga till dialog och deras initiativförmåga på utvecklingspolitikens område, deras förmåga till medverkan i nationella, regionala och internationella organ för dialog och samråd.

AB.  UCLG innehar en viktig roll när det gäller att strukturera och presentera behoven hos de lokala myndigheterna i utvecklingsländerna.

AC.  Trots att de lokala myndigheterna har sakkunskap på utvecklingsområdet har deras roll på detta område hittills varit underskattad och underutnyttjad.

Ge de lokala myndigheterna resurser för att kunna bidra till uppnåendet av millennieutvecklingsmålen

1.  Europaparlamentet erinrar om att kommissionen sedan länge strävar efter att ge de lokala myndigheterna en roll som fullvärdiga partner i utvecklingsbiståndet. De senaste åtagandena utgörs för AVS-ländernas del av Cotonouavtalet och för samtliga utvecklingsländers del av de moraliska principer som det ovannämnda europeiska samförståndet om utveckling från 2005 vilar på.

2.  Europaparlamentet erkänner att de lokala myndigheternas delaktighet i utvecklingspolitiken är nödvändig för att millennieutvecklingsmålen skall kunna nås och för att säkra ett gott styre. Parlamentet anser att egenansvaret för utvecklingspolitiken är ett viktigt steg mot större öppenhet och demokrati i utvecklingsbiståndet och gör det möjligt att utgå från stödmottagarnas verkliga behov och därmed utarbeta effektivare och livskraftigare projekt och program.

3.  Europaparlamentet framhåller vikten av nord-sydliga och syd-sydliga partnerskap mellan lokala myndigheter och de sammanslutningar som företräder dem, för att bidra till ett bättre styre och till att millennieutvecklingsmålen nås.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja och förstärka det direkta samarbetet mellan de europeiska lokala myndigheterna och deras internationella partner. Parlamentet efterlyser framför allt åtgärder för att garantera kontinuitet, även i ekonomiskt hänseende, inom de solidaritetsnätverk som inrättats genom program som URB-AL, Asia URBS och andra, som löper ut senast 2007, och som utgör stora åtaganden gentemot befolkningarna.

5.  Europaparlamentet betonar att principerna om egenansvar, deltagande och gott styre kräver att ett flertal aktörer medverkar, och att de olika utvecklingspartnerna – tredjeländer, lokala myndigheter eller icke-statliga aktörer – agerar konsekvent och kompletterar varandra.

6.  Europaparlamentet understryker att de lokala förvaltningarna bör gå samman med övriga lokala aktörer (universitet, sociala aktörer, icke-statliga organisationer på utvecklingsområdet, företag osv.) och främja medborgarnas deltagande i det offentliga livet.

7.  Europaparlamentet uppmanar de lokala myndigheterna att samarbeta med internationella organisationer för att övervaka industrin och jordbruket i syfte att förhindra barnarbete samt delta i uppbyggnaden och driften av adekvata skolor med utbildad undervisningspersonal samt fri transport och fria måltider, så att alla barn kan gå i skola.

8.  Europaparlamentet anser dock att det är viktigt att skilja de lokala myndigheterna från de "icke-statliga aktörerna", eftersom de förra har en särskild ställning när det gäller behörighetsområde, demokratisk legitimitet och kontroll, erfarenhet av hantering av lokala frågor och delaktighet i genomförandet av den offentliga politiken.

9.  Europaparlamentet välkomnar det politiska erkännande och de särskilda medel som de lokala myndigheterna åtnjuter genom det ovannämnda instrumentet för utvecklingssamarbete: a) de lokala myndigheterna blir tidigt delaktiga i fastställandet av utvecklingsländernas samarbetsstrategier, i utarbetandet av geografiska och tematiska program och i genomförandet och utvärderingen av programmen; b) upp till 15 procent av de tematiska programmen för icke-statliga aktörer och lokala myndigheter kan direkt avsättas för de lokala myndigheterna; c) de lokala myndigheterna i EU kommer att medverka i en strukturerad politisk dialog med EU-institutionerna och övriga utvecklingsaktörer i nord.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i framtida instrument för finansiering av utvecklingssamarbetet och i kommande rättsakter hänvisa till de lokala myndigheterna och de sammanslutningar som företräder dem som "politiska partner" och garantera deras deltagande i samtliga faser av samarbetsprocessen samt direkt tillgång till EU-finansiering.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i de nationella strategidokumenten specificera förfaranden och mekanismer för att göra de lokala myndigheterna och de organisationer som företräder dem samt parterna i det civila samhället mer delaktiga i alla faser av samarbetsprocessen (dialoger och utarbetande av strategidokument, programplanering, genomförande, granskning, utvärdering) och att underrätta kommissionens delegationer om dessa för att säkra genomförandet.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att erkänna de sydliga lokala myndigheternas sammanslutningar som effektiva gränssnitt mellan å ena sidan de lokala myndigheterna, och å andra sidan medlemsstaternas regeringar och EU, i samband med fastställande av strategier och genomförande av utvecklingspolitiken.

13.  Europaparlamentet beklagar att de lokala myndigheterna i utvecklingsländerna hittills endast varit delaktiga i genomförandet av projekten och inte i utarbetandet av utvecklingspolitiken, något som gäller även AVS-länderna trots översynen av Cotonouavtalet, som medfört att den politiska dialogen med de lokala myndigheterna satts i centrum för partnerskapet. Parlamentet förbinder sig därför att, tillsammans med de folkvalda sammanslutningarna, göra en tydlig politisk uppföljning av genomförandet av instrumentet för utvecklingssamarbete, både i EU och i utvecklingsländerna, bl.a. genom en granskning av de nationella strategidokumenten, och att informera de lokala myndigheterna om deras nya möjligheter och, om de lokala myndigheterna möter praktiska svårigheter, vidarebefordra informationen till kommissionen.

14.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang att kommissionen i den ovannämnda orienterande noten av den 23 december 1999 föreslår en operativ vägledning för samtliga utvecklingsländers delegationer, där det tydligt förklaras hur de lokala myndigheterna och icke-statliga aktörerna kan göras delaktiga i varje fas av samarbetsprocessen. I noten rekommenderas det att decentraliserade aktörer i ett tidigt skede deltar i utarbetandet av strategier och i programplaneringen, Denna not kan fortfarande ge värdefull vägledning om genomförandet av de nya utvecklingsinstrumenten.

15.  Europaparlamentet gläder sig åt att kommissionen, i sitt ovannämnda meddelande av den 25 januari 2006, bekräftar att de lokala myndigheterna är fullvärdiga aktörer i utvecklingsprocessen och föreslår att icke-statliga aktörer och lokala myndigheter skall göras "delaktiga i utvecklingsprocessen, bl.a. genom dialog och ekonomiskt stöd". Parlamentet understryker att detta, i enlighet med de nya bestämmelserna om instrumentet för utvecklingssamarbete, innefattar deras deltagande i utarbetandet av nationella strategier och geografiska program, eftersom det är i det sammanhanget som de politiska riktlinjerna för samarbetet med EU dras upp. Parlamentet beklagar därför att Europeiska kommissionen i samma meddelande begränsar de lokala myndigheternas möjlighet till deltagande och framställer det som sekundärt, enligt subsidiaritetsprincipen, i samband med de geografiska programmen. Parlamentet anser därför att samarbete mellan lokala myndigheter och centralregeringen skulle effektivisera utvecklingsbiståndet och göra det möjligt att utnyttja de finansiella anslagen effektivare samt få biståndet att nå ut till dem som behöver det mest.

16.  Europaparlamentet framhåller behovet av att upprätta en fortlöpande dialog och ett permanent samråd på alla nivåer – nationell, regional och global – mellan EU och de lokala myndigheterna och de sammanslutningar som företräder dem, framför allt genom att de får delta som observatörer i olika forum för dialog mellan EU och partnerländerna, t.ex. den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen och AVS-EU-ministerrådet, på samma sätt som företrädarna för icke-statliga aktörer.

17.  Europaparlamentet kräver att de lokala myndigheterna och de sammanslutningar som företräder dem skall kunna få direkt och tillräcklig finansiering a) via instrumentet för utvecklingssamarbete inom ramen för de geografiska programmen, med hänsyn till deras roll i det lokala styret och betydelsen av deras deltagande för uppnåendet av millennieutvecklingsmålen, b) inom det tematiska programmet för icke-statliga aktörer och lokala myndigheter, eftersom förstärkningen av deras förmåga till dialog och deltagande i samarbetsprocessen (organisation och representation, inrättande av mekanismer för samråd, dialog och lobbyverksamhet) både i EU och i utvecklingsländerna kräver ett ekonomiskt stöd som är bättre anpassat till deras nya ansvarsområden.

18.  Europaparlamentet kräver därför att kommissionen vid översynen av de framtida utvecklingsinstrumenten 2008/2009

   prioriterar decentraliseringen och de lokala myndigheternas verksamhet när det gäller gemenskapsbistånd till utvecklingsländerna,
   avsätter en betydande del av EU:s budget för bistånd till geografiska program i utvecklingsländerna direkt för de lokala myndigheterna, i samråd med centralregeringarna, i syfte att förbättra förvaltningen av biståndet i utvecklingsländerna, stärka lokal demokrati och förbättra tillgång till gemenskapsmedlen för invånarna, i enlighet med principerna i det europeiska samförståndet om utveckling,
   utökar budgetposten för det tematiska programmet "Icke-statliga aktörer och lokala myndigheter", med beaktande av deras viktiga roll i samband med millennieutvecklingsmålen, särskilt de lokala myndigheternas roll för tillhandahållandet av offentliga tjänster på lokal nivå,
   utökar stödet för att bygga upp kapaciteten i AVS-ländernas lokala regeringar och utbyta information inom ramen för Cotonouavtalet, i synnerhet genom AVS-plattformen för lokala regeringar och dess medlemmar, inbegripet ett snabbt genomförande av det finansieringsbeslut som AVS-ambassadörskommittén tillstyrkte i oktober 2003,
   i de fall där decentraliseringen inte prioriteras stöder de lokala myndigheternas verksamhet genom stöd till landets decentraliseringspolitik, när det gäller kapacitet, tillgång till medel, budgetstöd, lagstiftningsmässigt stöd eller stöd i någon annan form,
   inför mekanismer för att regionalisera sektorsstödet så att de lokala myndigheterna kan spela den roll de ges i decentraliseringslagarna, eftersom de lokala myndigheterna tillför ett mervärde i samband med genomförandet av sektorsprogrammen, särskilt när det gäller hälsa, utbildning och grundläggande offentliga tjänster, men är i dagsläget ofta uteslutna från dessa program.

19.  Europaparlamentet betonar vikten av en strukturerad dialog mellan de europeiska lokala myndigheterna och EU-institutionerna, i enlighet med instrumentet för utvecklingssamarbete, för att kunna ge de europeiska lokala myndigheterna en ram inom vilken de på ett effektivt sätt kan samarbeta och föra en dialog med institutioner och andra aktörer på området för utvecklingssamarbete.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta ett partnerskap med en plattform av organisationer som företräder lokala myndigheter verksamma inom utvecklingssamarbetet, i enlighet med de europeiska icke-statliga organisationernas förbund CONCORD, i syfte att underlätta dialogen och samarbetet med EU:s institutioner, samordna samarbetet mellan lokala myndigheter och hjälpa de lokala myndigheterna att genomföra utvecklingspolitiken och i synnerhet stärka kapaciteten hos deras medlemmar.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med de lokala myndigheternas organisationer inrätta ett globalt observationsorgan för lokal demokrati och decentralisering, för att

   övervaka de lokala myndigheternas medverkan i samarbetsprocessen med EU (politisk dialog, utarbetande av utvecklingsstrategier, programplanering, genomförande, utvärdering) och uppmärksamma institutionerna på de svårigheter man möter i praktiken,
   göra en global kartläggning av det lokala styret med en översikt över projekt, aktörer och de budgetar som de lokala myndigheterna i världen förfogar över för att underlätta samordning, sammanhållning och synergieffekter mellan det lokala styrets olika aktörer,
   utarbeta verktyg för information och för att stödja de lokala myndigheternas deltagande i den europeiska utvecklingssamarbetsprocessen; det kan handla om uppdaterad information om de lokala myndigheternas nya möjligheter till följd av reformeringen av biståndet, tekniskt bistånd i samband med anbudsförfaranden och förslagsinfordringar osv.
   övervaka och analysera efterlevnaden av standarder som hänför sig till demokrati och mänskliga rättigheter, i synnerhet de standarder som särskilt avser lokal demokrati och god förvaltning i enlighet med relevanta gemenskapstexter och andra standarder som avtalats på internationell nivå, t.ex. inom FN, Afrikanska unionen och Brittiska samväldet.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja åtgärder av strukturell karaktär för att uppmuntra och stödja decentralisering och förstärkning av den lokala kapaciteten i partnerländerna, åtföljda av en större demokratisering och ett ökat deltagande från medborgarnas sida.

23.  Europaparlamentet föreslår att mekanismerna för översyn av samarbetsstrategierna, även inom ramen för Cotonouavtalet, används för att kontrollera de lokala myndigheternas framsteg när det gäller deltagandet i samarbetsprocesserna och för att undanröja juridiska, politiska och organisatoriska hinder för de lokala myndigheternas deltagande i samarbetsprocessen.

o
o   o

24.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas parlament och regeringar.

(1) EUT C 46, 24.2.2006, s. 1.
(2) EUT L 378, 27.12.2006, s. 41.
(3) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3. Avtalet senast ändrat genom ministerrådets beslut nr 1/2006 ACP-CE (EUT L 247, 9.9.2006, s. 22).
(4) EUT L 209, 11.8.2005, s. 27.
(5) EGT L 213, 30.7.1998, s. 6. Förordningen senast ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 625/2004 (EUT L 99, 3.4.2004, s. 1).


Guatemala
PDF 119kWORD 37k
Europaparlamentets resolution av den 15 mars 2007 om Guatemala
P6_TA(2007)0084RC-B6-0101/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Guatemala, särskilt resolutionerna av den 18 maj 2000(1), 14 juni 2001(2), 11 april 2002(3), 10 april 2003(4), 7 juli 2005(5) och 26 oktober 2006 om rättegången mot Rios Montt(6),

–   med beaktande av den överenskommelse mellan Guatemalas regering och FN för att inrätta en internationell undersökningskommission för att bekämpa straffrihet i Guatemala (CICIG), som antogs den 12 december 2006,

–   med beaktande av sitt fasta och stående engagemang för att garantera att fredsavtalen och de mänskliga rättigheterna i Guatemala respekteras,

–   med beaktande av ramavtalet om politisk dialog och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republikerna Costa Rica, El Salvador, Guatemala, Honduras, Nicaragua och Panama, å andra sidan, som undertecknades den 15 december 2003,

–   med beaktande av det centralamerikanska parlamentets (Parlacen) ståndpunkt i samband med mordet på tre ledamöter av det centralamerikanska parlamentet,

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 19 februari 2007 mördades brutalt tre salvadoranska ledamöter av det centralamerikanska parlamentet, Eduardo José D'Aubuisson Munguía, William Rizziery Pichinte Chávez och José Ramón González Rivas, och deras chaufför, Gerardo Napoleón Ramírez, när de var på väg till plenarsammanträdet i Parlacen. Kropparna brändes och övergavs utanför Guatemala City.

B.  De påstådda förövarna av dessa brott (Luis Arturo Herrera López, José Estuardo López, José Adolfo Gutiérrez och Marvin Escobar Méndez), som hade ansvarsfulla befattningar vid brottsutredningsenheten inom Guatemalas polisväsen, dödades därefter under mystiska omständigheter, som fortfarande inte har utretts, i det starkt bevakade fängelse där de hölls fängslade.

C.  Man misstänker att morden var ett försök att hindra den utredning som skall visa vem som står bakom morden på ledamöterna av det centralamerikanska parlamentet.

D.  De TV-journalister som följde mordet på de fyra poliserna hotades till livet efter sändningen av deras reportage.

E.  Enligt olika människorättsexperter begås flera tusen mord varje år i Guatemala, men endast två procent av fallen leder till gripanden. Fackföreningsledare (såsom Pedro Zamora i Puerto Quetzal), bondeledare och deras familjer har också mördats tidigare under 2007. Hot, inbrott och stölder har drabbat vittnena till de fall av folkmord som håller på att utredas, liksom de rättsliga företrädarna för offren för folkmord och olika människorättsorganisationer.

F.  Vice president Eduardo Stein har erkänt att det är mycket svårt att bekämpa organiserad brottslighet som är djupt förankrad även inom de offentliga institutionerna. Denna situation visar dessutom i vilken grad den organiserade brottsligheten har spridit sig inom det guatemalanska polisväsendet, hur straffriheten ökar och hur säkerheten för allmänheten har försämrats. Detta visar att politiskt ansvar måste tas.

1.  Europaparlamentet tar starkt avstånd från dessa mord och uttrycker sitt djupa deltagande med offrens familjer.

2.  Europaparlamentet förväntar sig att Guatemalas regering fullt ut garanterar det guatemalanska rättsväsendets oberoende, frihet och säkerhet i samband med utredningen av dessa brott. Guatemalas och El Salvadors politiska, rättsliga och polisiära myndigheter uppmanas att till fullo samarbeta i utredningen av dessa händelser.

3.  Europaparlamentet uppmanar bestämt Guatemalas parlament att ratificera CICIG-överenskommelsen.

4.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen och Guatemalas regering att sammankalla den rådgivande gruppen om Guatemala tillsammans med givarländerna för att stödja genomförandet av CKIG-överenskommelsen och främja en nationell dialog om straffrihet.

5.  Europaparlamentet uppmanar bestämt Guatemalas parlament att ratificera den internationella brottmålsdomstolens Romstadga som antogs den 17 juli 1998 och att anpassa den nationella lagstiftningen till skyldigheterna inom ramen för Romstadgan och annan relevant internationell lagstiftning.

6.  Europaparlamentet ber Guatemalas regering att vidta åtgärder till skydd för de rättsliga aktörerna, de personer som fallit offer för brott mot mänskligheten och som vill att rättvisa skipas, människorättsaktivisterna och de vittnen som kan bidra till rättegångarna.

7.  Europaparlamentet välkomnar den omstrukturering och utrensning av säkerhetsstyrkorna som inletts av regeringen.

8.  Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för det guatemalanska folket och landets myndigheter i arbetet med att upprätthålla de rättsstatliga principerna och främja ekonomisk, social och politisk utveckling, vilket kommer att bidra till fred och nationell försoning.

9.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att inom ramen för samarbetsstrategin med Guatemala i större grad främja de rättsstatliga principerna, kampen mot straffrihet, full respekt för mänskliga rättigheter och stöd till regeringens uppbyggnad av säkerhetsstyrkornas kapacitet på grundval av kriterier för att skydda mänskliga rättigheter.

10.  Europaparlamentet understryker att det är absolut nödvändigt att myndigheterna i det land där det centralamerikanska parlamentet har sitt säte garanterar säkerheten och den fysiska integriteten för ledamöterna av Parlacen och dess sammanträden.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, regeringarna i Guatemala och övriga centralamerikanska länder och det centralamerikanska parlamentet.

(1) EGT C 59, 23.2.2001, s. 286.
(2) EGT C 53 E, 28.2.2002, s. 403.
(3) EUT C 127 E, 29.5.2003, s. 688.
(4) EUT C 64 E, 12.3.2004, s. 609.
(5) EUT C 157 E, 6.7.2006, s. 494.
(6) Antagna texter, P6_TA(2006)0466.


Kambodja
PDF 116kWORD 37k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 mars 2007 om Kambodja
P6_TA(2007)0085RC-B6-0102/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina resolutioner av den 13 januari 2005(1), 10 mars 2005(2) och 19 januari 2006(3)om Kambodja samt sin resolution av den 1 december 2005 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Kambodja, Laos och Vietnam(4),

–   med beaktande av samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Konungariket Kambodja(5), som godkändes den 4 oktober 1999,

–   med beaktande av FN:s deklaration om människorättsförsvarare, som antogs den 9 december 1998,

–   med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, som antogs av rådet den 14 juni 2004,

–   med beaktande av den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter - båda antagna den 16 december 1966, som Kambodja har anslutit sig till,

–   med beaktande av avtalet av den 6 juni 2003 mellan FN och Kambodjas regering om åtal enligt kambodjansk lag för brott som begicks under Demokratiska Kampucheas existens,

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Hy Vuthy, ordförande för den oberoende kambodjanska fackorganisationen FTUWKC vid klädesfabriken Suntex, sköts den 24 februari 2007 ihjäl efter att ha avslutat sitt nattskift vid fabriken i stadsdelen Dangkao i Phnom Penh.

B.  Chea Vichea, ordförande för FTUWKC, sköts ihjäl den 22 januari 2004 och Ros Sovannareth, organisationens ordförande vid fabriken Trinunggal Komara, mördades den 7 maj 2004. Samtidigt har andra fackföreningsledare i Kambodja utsatts för allvarliga trakasserier, hot och fysiska angrepp under det gångna året.

C.  Mordet på Chea Vichea är fortfarande inte uppklarat. Den 28 januari 2004 greps Born Sammang och Sok Sam Oeun misstänkta för mordet på Chea Vichea och dömdes senare till 20 års fängelse trots att det inte fanns några trovärdiga bevis mot dem.

D.  Kambodja har anslutit sig till den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter. Enligt dessa har alla människor rätt att bilda fackföreningar och gå med i vilken fackförening de vill och alla fackföreningar här rätt att verka fritt.

E.  I FN:s deklaration om människorättsförsvarare fastställs rätten att både individuellt och i förening med andra främja och verka för skyddet och förverkligandet av de mänskliga rättigheterna (artikel 1).

F.  De ovannämnda fallen är djupt oroande och visar att det fortfarande inte finns några garantier för rättsväsendets oberoende och opartiskhet eller för dess förmåga att utan politisk inblandning genomföra rättegångarna mot Röda khmerernas ledare i den specialdomstol som inrättats.

G.  Förhandlingarna i specialdomstolen ECCC har ännu inte inletts på grund av de många meningsskiljaktigheterna mellan de kambodjanska och internationella domstolsjuristerna angående domstolens preliminära arbetsordning.

H.  Den rättsliga ställningen i Kambodja för flyktingarna från bergsområdena i Vietnam, de så kallade montagnards, är mycket oroväckande.

1.  Europaparlamentet fördömer mordet på Hy Vuthy och alla andra våldsdåd mot fackföreningsledare och uppmanar med kraft de kambodjanska myndigheterna att inleda en omedelbar, opartisk och grundlig undersökning av morden på Hu Vuthy, Chea Vichea, Ros Sovannarith och Yim Ry, att offentliggöra resultaten och att ställa de ansvariga inför rätta. Parlamentet uppmanar myndigheterna att omgående bevilja Born Sammang och Sok Sam Oeum en ny rättegång som är förenlig med internationella normer.

2.  Europaparlamentet vidhåller att Kambodjas regering måste få ett slut på det rådande klimatet av straffrihet och fullt ut tillämpa lagstiftningen på dem som kränker de mänskliga rättigheterna och medborgerliga friheterna.

3.  Europaparlamentet erinrar Kambodjas regering om att den måste fullgöra sina skyldigheter och åtaganden avseende de demokratiska principerna och grundläggande mänskliga rättigheterna, som är en central del i samarbetsavtalet med Europeiska gemenskapen i enlighet med artikel 1 i detta.

4.  Europaparlamentet uppmanar de kambodjanska myndigheterna att genomföra politiska och institutionella reformer för att bygga upp en demokratisk stat baserad på rättssäkerhet och respekt för de grundläggande friheterna och att i alla situationer respektera de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, i enlighet med internationella människorättsnormer och internationella konventioner som Kambodja ratificerat.

5.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Kambodjas regering att låta tribunalen för Röda khmererna inleda sin verksamhet utan vidare dröjsmål, i enlighet med de internationella normer för juridiskt oberoende, rättvisa rättegångar och korrekta rättsliga förfaranden som FN enades om i juni 2003.

6.  Europaparlamentet stöder de insatser som kommittén för översynen av ECCC:s arbetsordning gjort för att minska skiljaktigheterna i en rad frågor och därmed påskynda åtalen och rättegångarna.

7.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att ge uttryck för sin oro över de mänskliga rättigheterna och rättssäkerheten i Kambodja i sina kontakter med den kambodjanska regeringen.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Kambodjas regering och nationalförsamling, FN:s generalsekreterare, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, FN:s generalsekreterares särskilde representant för de mänskliga rättigheterna i Kambodja samt regeringarna i ASEAN:s medlemsstater.

(1) EUT C 247 E, 6.10.2005, s. 161.
(2) EUT C 320 E, 15.12.2005, s. 280.
(3) EUT C 287 E, 24.11.2006, s. 334.
(4) EUT C 285 E, 22.11.2006, s. 129.
(5) EGT L 269, 19.10.1999, s. 18.


Nigeria
PDF 111kWORD 35k
Europaparlamentets resolution av den 15 mars 2007 om Nigeria
P6_TA(2007)0086B6-0105/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Nigeria,

–   med beaktande av de internationella konventioner om de mänskliga rättigheterna, vilka ratificerats av Nigeria,

–   med beaktande av artikel 115 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  De senaste åren har Nigerias regering gjort ansträngningar för att värna de mänskliga rättigheterna och stävja korruptionen och respekten för medborgerliga och politiska rättigheter har i viss mån förbättrats. Ändå återstår ett antal akuta och grundläggande frågor att lösa inom området mänskliga rättigheter och nu som förr är korruption, godtyckliga frihetsberövanden, tortyr, avrättningar utan dom och rättegång samt politiskt våld en skamfläck för landet.

B.  Söndringen mellan olika folkgrupper och religioner är tillsammans med den utbredda fattigdomen viktiga orsaker till det ständiga våldet inom samhället.

C.  I tolv av Nigerias 36 delstater har de islamiska shariadomstolarna domsrätt i brottmål. Dessa domstolar fortsätter att döma människor till döden, liksom också till kroppsstraff och amputering – fastän kroppsstraffen och amputeringarna visserligen inte längre verkställs – och rättegångarna inför dem motsvarar inte heller internationella normer beträffande rätten till advokat och information till åtalade om deras rättigheter och där finns också en tendens att diskriminera av kvinnor.

D.  Det verkar snarare regel än undantag att förbrytare går straffria, eftersom ytterst få av dem som begått våldsdåd och brott mot de mänskliga rättigheterna görs till föremål för undersökning och lagförs. Här har vi redan ett av de svåraste hindren för att man skall kunna åtgärda och få slut på våldet och brotten mot de mänskliga rättigheterna.

E.  Polisen i Nigeria har inte tillräckligt med kapacitet och resurser för adekvat brottsutredning. Detta leder också till många fall av långa häktningstider i avvaktan på rättegång, vilket strider mot de häktades rättigheter.

F.  Polisen och säkerhetsstyrkorna har ofta varit inblandade i brott mot de mänskliga rättigheterna, bland dem också avrättningar utan dom och rättegång, godtyckliga frihetsberövanden och tortyr.

G.  Barnarbetet och handeln med barn florerar fortfarande.

H.  Yttrandefriheten är fortfarande begränsad till följd av att journalister och politiskt aktiva ständigt trakasseras.

I.  Nigerias parlament behandlar för närvarande ett lagförslag med titeln "Lagen om (förbud mot) samkönade äktenskap", enligt vilket den som "förrättar, bevittnar eller medverkar till vigsel mellan makar av samma kön" straffas med fängelse i fem år, vilket också gäller den som offentligen eller privat såsom fördelaktigt beskriver eller förespråkar förhållanden mellan personer av samma kön.

J.  Delstatsvalen och de nationella valen under 1999 och 2003 kan till följd av det utbredda valfusket och våldet inte anses som fria och rättvisa.

1.  Europaparlamentet uppmanar Nigerias regering att omedelbart vidta effektiva åtgärder för att skydda medborgarna, få slut på våldet och den utbredda korruptionen, se till att de som begår brott mot de mänskliga rättigheterna inte längre får gå ostraffade samt aktivt verka för respekten för de mänskliga rättigheterna.

2.  Europaparlamentet uppmanar Nigerias regering att avskaffa dödsstraffet och ingripa i fall där enskilda personer stått åtalade enligt sharialagen och dömts till döden, amputering, kroppsstraff eller andra former av omänsklig och förnedrande behandling, som innebär ett brott både mot Nigerias statsförfattning och mot folkrätten om de mänskliga rättigheterna.

3.  Europaparlamentet välkomnar det multilaterala avtalet mot handel med kvinnor och barn, vilket ingåtts mellan 26 länder i Väst- och Centralafrika, tillsammans med de andra insatser Nigerias myndigheter gjort på detta område. Parlamentet uppmanar dock Nigerias regering till ytterligare åtgärder på området samt också att gripa sig an problemet med att barn utnyttjas genom barnarbete.

4.  Europaparlamentet uppmanar alla berörda parter vid de kommande nationella valen i april att offentligen avge en bindande viljeyttring om att få slut på det politiska våldet, fallen där människor dödas, skrämseltaktiken och andra brott mot de mänskliga rättigheterna samt straffriheten för sådana brott.

5.  Europaparlamentet uppmanar Nigerias regering att vidta alla nödvändiga åtgärder för att bemöta de farhågor som yppats under valrörelsen i fråga om begränsningar av friheten för den oberoende nationella valkommissionen (Independent National Electoral Commission, INEC) samt i fråga om maktmissbruk och trakasserier från säkerhetsstyrkornas sida och alla övriga hinder för yttrande- och åsiktsfriheten samt för andra grundläggande förutsättningar för fria och rättvisa val.

6.  Europaparlamentet uppmanar Nigerias parlament att inte anta lagen om (förbud mot) samkönade äktenskap i dess aktuella form, eftersom den inkräktar på de grundläggande mänskliga rättigheterna till yttrande- och åsiktsfrihet i sina stadganden om fängelse i fem år för den som offentligen eller privat såsom fördelaktigt beskriver eller förespråkar förhållanden mellan personer av samma kön.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Nigerias regering och parlament.


Överfallet på Galina Kozlova
PDF 116kWORD 39k
Europaparlamentets resolution av den 15 mars 2007 om Galina Kozlova
P6_TA(2007)0087RC-B6-0081/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sin tidigare resolution av den 12 maj 2005 om kränkning av de mänskliga rättigheterna och demokratiprincipen i den ryska republiken Mari El(1), sina övriga resolutioner om Ryssland, framför allt resolutionen av den 13 december 2006 om toppmötet mellan EU och Ryssland i Helsingfors den 24 november 2006(2) och resolutionen av den 25 oktober 2006 om förbindelserna mellan EU och Ryssland efter mordet på den ryska journalisten Anna Politkovskaja(3), samt med beaktande av betänkandet av den 26 maj 2005 om förbindelserna mellan EU och Ryssland(4),

–   med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och ryska federationen, å andra sidan, som trädde i kraft den 1 december 1997(5),

–   med beaktande av Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och särskilt artikel 10 i denna,

–   med beaktande av Europeiska stadgan om regionala språk och minoritetsspråk som undertecknades av Ryssland den 10 maj 2001,

–   med beaktande av republiken Mari Els konstitution, i vilken man erkänner att mariska är ett av de officiella språken, och med hänsyn till 1995 års lag om språkfrågor, i vilken det fastställs att Mari El är en multietnisk republik och genom vilken alla medborgare oavsett etnisk tillhörighet ges rätt att bevara och utveckla sitt modersmål och sin kultur,

–   med beaktande av de trovärdiga rapporter som lämnats av ryska och internationella frivilligorganisationer om de fortsatta kränkningarna av mänskliga rättigheter och om oegentligheterna i Mari El,

–   med beaktande av det pågående samrådet mellan EU och Ryssland om mänskliga rättigheter, minoriteter och grundläggande friheter,

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 25 januari 2007 utsattes Galina Kozlova – ledamot av styrelsen för den nationella Mari-organisationen Mari Ušem och redaktör för den litterära tidskriften Ontšõko samt hustru till Mari-rådets ordförande Vladimir Kozlov – för ett brutalt överfall som resulterade i hjärnskakning och ledde till svår huvudvärk, yrsel och synproblem.

B.  Enligt Mari Ušem kan angreppet inte ha varit ett vanligt rånförsök.

C.  Överfallet mot Kozlova hade föregåtts av en rad attacker mot aktivister och journalister i Mari El. Bland annat dödades tre journalister 2001, Vladimir Kozlov misshandlades den 4 februari 2005 och Mari-organisationens före detta ledare Nina Maksimova har attackerats.

D.  I oktober 2006 såg Vladimir Kozlov optimistiskt på sin organisations framtidsutsikter och konstaterade då att ingen marisk folkrättsaktivist hade angripits på över ett år. Denna förment mindre fientliga attityd gentemot Mari Ušem har på ett brutalt sätt nu vederlagts.

E.  Varken den lokala eller den federala regeringen har vidtagit lämpliga åtgärder för att ställa förövarna inför rätta och garantera journalisternas säkerhet och mediernas oberoende.

F.  Oppositionens möjligheter att använda medier och ge ut nyhetsblad är starkt kringskurna. Flera oppositionstidningar måste exempelvis tryckas utanför Mari El.

G.  Det är mycket svårt för personer som tillhör den mariska minoriteten att få utbildning på sitt modersmål eftersom det inte längre finns någon gymnasial eller högre utbildning på mariska.

1.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt överfallet mot Galina Kozlova, som hittills inte lett till några fällande domar eller ens gripanden, och de fortsatta trakasserierna och angreppen mot aktivister, ledande kulturpersonligheter och oberoende journalister i Mari El. De federala och lokala myndigheterna uppmanas att ställa förövarna inför rätta och säkerställa att yttrandefriheten respekteras.

2.  Europaparlamentet är övertygat om att Rysslands multietniska karaktär i stor utsträckning bidrar till den kulturella och språkliga mångfalden i Europa och att det är ett fenomen som alla medborgare i Ryssland med rätta är stolta över och som bör bevaras till förmån för alla européer.

3.  Europaparlamentet uppmanar de federala och lokala rättsliga myndigheterna att omgående genomföra en omfattande och oberoende undersökning av överfallet mot Galina Kozlova och andra liknande händelser.

4.  Europaparlamentet uppmanar regeringen i Mari El att omedelbart sätta stopp för de politiska påtryckningarna och hoten mot tjänstemän med avvikande åsikter och att avstå från all otillbörlig politisk inblandning i de utbildningsmässiga och kulturella institutionernas arbete.

5.  Europaparlamentet uppmanar de lokala och federala myndigheterna att fullgöra sina skyldigheter enligt internationell lagstiftning och att vidta lämpliga åtgärder för att underlätta det praktiska genomförandet av bestämmelserna i konstitutionen och annan lagstiftning om att bevara och utveckla minoritetsspråk och minoritetskulturer. Det är särskilt viktigt att tillhandahålla högkvalitativ utbildning på alla nivåer på invånarnas modersmål och därmed säkerställa att mariska och ryska förblir jämställda språk i hela republiken.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta upp frågan om finsk-ugriska minoriteter i Ryssland och oron över situationen i Mari El inom ramen för dialogen om mänskliga rättigheter mellan EU och Ryssland och vid det kommande toppmötet mellan EU och Ryssland

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera program som riktar sig till finsk-ugriska och andra minoritetsgrupper i EU:s och Rysslands samarbete på kultur- och utbildningsområdet.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt Rysslands och Republiken Mari Els regeringar.

(1) EUT C 92 E, 20.4.2006, s. 409.
(2) Antagna texter, P6_TA(2006)0566.
(3) Antagna texter, P6_TA(2006)0448.
(4) EUT C 117 E, 18.5.2006, s. 235.
(5) EGT L 327, 28.11.1997, s. 1.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy