Index 
Antagna texter
Torsdagen den 29 mars 2007 - Bryssel
Medling i civilrättsliga tvister ***I
 Gemenskapens medverkan i Europeiska investeringsfondens kapitalökning *
 Begäran om fastställelse av Giuseppe Garganis immunitet och privilegier
 Översyn av direktiven om medicintekniska produkter ***I
 Statistiken rörande företagsstrukturer ***I
 Fullgörande av flaggstatsförpliktelser ***I
 Fartygsägares skadeståndsansvar och finansiella säkerheter ***I
 Ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter *
 Säkerhet i samband med fotbollsmatcher *
 Framtiden för Kosovo och EU:s roll
 Framtiden för EU:s egna medel
 Budgetriktlinjer för 2008 - Avsnitt I, II, IV, V, VI, VII, VIII och IX
 Framtiden för professionell fotboll i Europa
 Integrering av de nya medlemsstaterna i den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP)
 Hepatit C

Medling i civilrättsliga tvister ***I
PDF 331kWORD 74k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 29 mars 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om vissa aspekter på medling i civilrättsliga tvister (KOM(2004)0718 – C6-0154/2004 – 2004/0251(COD))
P6_TA(2007)0088A6-0074/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2004)0718),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 61c och artikel 67.5 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0154/2004),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0074/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 29 mars 2007 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv rådets direktiv .../2007/EG om vissa aspekter på medling i civilrättsliga tvister

P6_TC1-COD(2004)0251


EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 61 c och artikel 67.5 andra strecksatsen i detta,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(1),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(2), och

av följande skäl:

(1)  Gemenskapen har satt som mål att bevara och utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, där den fria rörligheten för personer garanteras. För att uppnå detta mål skall gemenskapen bland annat vidta åtgärder rörande civilrättsligt samarbete i den mån de behövs för att den inre marknaden skall fungera väl.

(2)  Principen om tillgång till rättvisa är mycket viktig, och för att skapa en bättre tillgång till rättvisa uppmanade Europeiska rådet vid sitt möte i Tammerfors den 15 och 16 oktober 1999 medlemsstaterna att skapa alternativa utomrättsliga förfaranden.

(3)  Rådet antog år 2000 slutsatser om alternativa sätt för tvistlösning inom civil- och handelslagstiftning. Rådet konstaterade att fastställandet av grundläggande principer på detta område är ett viktigt steg för att göra det möjligt att utveckla väl fungerande utomrättsliga förfaranden för tvistlösning i ärenden av civil och kommersiell natur, vilket skulle förenkla och förbättra möjligheterna att få sin sak prövad.

(4)  Europeiska kommissionen lade fram en grönbok 2002 med en kartläggning av läget i fråga om alternativa tvistlösningsmetoder i Europa, och inledde ett omfattande samråd med medlemsstaterna och berörda parter om möjliga sätt att främja användningen av medling.

(5)  Målet att förbättra den faktiska tillgången till rättslig prövning, som är ett led i Europeiska unionens politik för att upprätta ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, bör omfatta tillgång till tvistlösning både i och utom domstol. Detta direktiv bör bidra till att den inre marknaden fungerar väl, i synnerhet vad beträffar tillhandahållande och nyttjande av medlingstjänster.

(6)  Detta direktiv är också tillämpligt på konsumenträttslig medling. Hänsyn bör därför tas till de särskilda förhållanden som kännetecknar den konsumenträttsliga medlingen. Framför allt är det lämpligt att i direktivet införliva principerna i kommissionens rekommendation 2001/310/EG av den 4 april 2001 om principer som skall tillämpas på extrajudiciella organ som deltar i reglering av konsumenttvister som görs upp i godo(3).

(7)  Medling kan vara ett kostnadseffektivt och snabbt sätt att lösa civilrättsliga tvister utanför domstol med hjälp av förfaranden som är anpassade efter parternas behov. Det finns en större chans att överenskommelser som ingåtts efter medling respekteras på frivillig väg och att en vänskaplig och långsiktig relation kan bevaras mellan parterna. Dessa fördelar är ännu mer framträdande i tvister som har anknytning till flera länder.

(8)  Ramlagstiftning avseende i synnerhet viktiga aspekter på civilprocessen är därför nödvändig för att främja ytterligare användning av medling och för att se till att parter som tillgriper medling har ett förutsebart regelverk att falla tillbaka på.

(9)  Medlemsstaterna uppmanas att även tillämpa bestämmelserna i detta direktiv på rent inhemska fall i syfte att främja en väl fungerande inre marknad. Det faktum att bestämmelserna i direktivet uttryckligen begränsas till fall med gränsöverskridande konsekvenser bör dessutom inte få till följd att de begränsar bestämmelser i befintlig nationell lagstiftning om verkställighet av överenskommelser som ingåtts efter medling, sekretess vid medling eller medlingens betydelse för preskriptionsfrister och preklusionsfrister även i fall som inte omfattas av direktivet.

(10)  Detta direktiv bör omfatta förfaranden där två eller flera parter i en tvist som har anknytning till flera länder bistås av en medlare för att lösa tvisten genom en överenskommelse i godo. Det bör däremot inte omfatta förfaranden såsom förhandlingar före avtals ingående eller förfaranden av dömande art såsom skiljeförfaranden, domstolsmedling, ombudsmannainstanser, konsumentklagomålssystem, expertbedömningar eller förfaranden som hanteras av instanser som utfärdar formella rekommendationer, oavsett om dessa är juridiskt bindande eller inte, om tvistens lösning. De fall då en domstol hänvisar parterna till medling eller då nationell lag föreskriver medling bör omfattas av detta direktiv, även om principen att medling är frivillig bör fortsätta att gälla, och nationell lag som gör medling obligatorisk eller innebär att medling är förenad med fördelar eller påföljder bör inte hindra parterna från att utöva sin rätt till domstolsprövning. Sådan medling som genomförs av en domare som inte har ansvar för handläggningen av tvisten i domstol bör också omfattas av detta direktivs tillämpningsområde. Däremot omfattas inte de försök att lösa en tvist som under handläggningen av tvisten i domstol görs av den domstol där tvisten anhängiggjorts eller av den domare som har ansvar för handläggningen av tvisten, eller de fall då den domstolen eller domaren begär bistånd eller råd från en kompetent person.

(11)  Med tanke på betydelsen av sekretess vid medling krävs en miniminivå av överensstämmelse mellan civilprocessuella regler när det gäller hur sekretessen vid medling skall skyddas vid eventuella senare civilrättsliga förfaranden, domstolsförfaranden eller skiljedomsförfaranden. Möjligheten för domstolarna att göra parterna uppmärksamma på medling bör också regleras, samtidigt som principen om att medling är frivillig måste upprätthållas. Dessutom krävs en miniminivå av överensstämmelse mellan civilprocessuella regler när det gäller medlingens inverkan på preskriptionsfrister och preklusionsfrister.

(12)  Det är viktigt att medling inte ses som ett sämre alternativ till rättegång i den meningen att en överenskommelse som ingåtts efter medling är beroende av parternas goda vilja för att kunna verkställas. Det är därför nödvändigt att se till att parterna till en skriftlig överenskommelse som ingåtts efter medling kan begära att dess innehåll görs verkställbart, under förutsättning att det är möjligt att verkställa detta innehåll enligt lagen i den medlemsstat där begäran om verkställighet görs. Innehållet i en sådan överenskommelse kan göras verkställbart genom en dom, ett beslut eller en officiell handling av en domstol eller annan behörig myndighet i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där begäran görs.

(13)  Det innehåll i en överenskommelse som ingåtts efter medling som gjorts verkställbart i en medlemsstat kommer att erkännas och förklaras verkställbart i de övriga medlemsstaterna i överensstämmelse med gällande gemenskapslagstiftning eller nationell lagstiftning, till exempel rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område(4) eller rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar(5).

(14)  Även om detta direktiv omfattar medling i familjerättsliga ärenden är det endast tillämpligt på de rättigheter som parterna har enligt lagen i den medlemsstat där medlingen äger rum. Om innehållet i en överenskommelse som ingåtts efter medling i familjerättsliga ärenden inte är verkställbart i den medlemsstat där den ingicks och där dess verkställighet begärs, ger detta direktiv inte parterna möjlighet att kringgå lagen i den medlemsstaten genom att göra överenskommelsen verkställbar i en annan medlemsstat, eftersom det i förordning (EG) nr 2201/2003 uttryckligen föreskrivs att en sådan överenskommelse skall vara verkställbar i den medlemsstat där den ingicks.

(15)  För att uppnå en tillräcklig grad av förtroende mellan medlemsstaterna i fråga om tystnadsplikt, avbrytande av preskriptionsfrister och erkännande och verkställighet av överenskommelser efter medling måste effektiva kvalitetskontrollmekanismer införas för tillhandahållande av medlingstjänster och utbildning av medlare.

(16)  Dessa mekanismer och åtgärder, som bör fastställas av medlemsstaterna och kan omfatta privata lösningar, bör syfta till att bevara medlingens flexibilitet och respektera partsautonomin. Kommissionen bör uppmuntra självreglering på EG-nivå. Medlemsstaterna bör å sin sida uppmuntra och främja tillämpning av den europeiska uppförandekoden för medlare, vilken bör offentliggöras av kommissionen i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, och samtidigt se till att kvalitetssäkringen vid medling garanteras genom de kriterier som nämns och definieras i kommissionens rekommendation 98/257/EG av den 30 mars 1998 om principer som skall tillämpas på de instanser som är ansvariga för förfaranden för reglering av konsumenttvister utanför domstol(6) och kommissionens rekommendation 2001/310/EG, nämligen principerna om opartiskhet, öppenhet, effektivitet, rättvisa, representation, oberoende, legalitet, frihet samt den kontradiktoriska principen. Vid medling mellan företag och konsumenter bör medlemsstaterna på samma sätt främja tillämpningen av de principer som fastställs i kommissionens rekommendation 2001/310/EG. Medlemsstaterna bör uppmuntra till att certifieringssystem utarbetas för nationella myndigheter som tillhandahåller utbildning för medlare.

(17)  Det är lämpligt att alla medlare eller organisationer som berörs av rekommendation 2001/310/EG iakttar dessa principer. För att se till att information om dessa organ sprids inrättar kommissionen en databas över extrajudiciella tvistlösningsmekanismer som medlemsstaterna anser iakttar principerna i rekommendationen.

(18)  Detta direktiv respekterar de grundläggande rättigheter och iakttar de erkända principer som finns, bland annat i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Denna rättsakt syftar särskilt till att säkerställa att rätten till en rättvis rättegång iakttas fullt ut (artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna).

(19)  Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(20)  I enlighet med artikel 3 i det till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Förenade kungarikets och Irlands ställning har Förenade kungariket och Irland meddelat sin önskan att delta i antagandet och tillämpningen av denna förordning.

(21)  I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen fogade protokollet om Danmarks ställning, deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning, som inte är bindande för eller tillämplig i Danmark.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

1.  Syftet med detta direktiv är att underlätta tillgången till tvistlösning och att främja överenskommelse i godo genom att uppmuntra användningen av medling och genom att säkra ett väl avvägt samspel mellan medling och domstolsförfaranden.

2.  Detta direktiv är tillämpligt på civilrättens område. Det omfattar i synnerhet inte skattefrågor, tullfrågor och förvaltningsrättsliga frågor eller statens ansvar för handlingar eller underlåtenhet vid utövandet av statens myndighet ("acta iure imperii").

3.  I detta direktiv avses med medlemsstat alla medlemsstater utom Danmark.

Artikel 2

Tillämpningsområde

1.  Detta direktiv skall tillämpas om minst en av parterna, den dag då de enas om att använda medling, har sin hemvist eller sin vanliga vistelseort i en annan medlemsstat än en annan part.

2.  Trots vad som sägs i punkt 1 skall artiklarna 6 och 7 tillämpas i samband med domstolsförfaranden efter en medling om den domstol där tvisten skulle komma att anhängiggöras vid ett eventuellt senare domstolsförfarande, vid den tidpunkt då parterna enats om att använda medling, ligger i en annan medlemsstat än den medlemsstat där minst en av parterna har sin hemvist eller sin vanliga vistelseort.

3.  När det gäller punkterna 1 och 2 skall den medlemsstat där en part har sin hemvist eller sin vanliga vistelseort fastställas i enlighet med förordning (EG) nr 44/2001 eller förordning (EG) nr 2201/2003.

Artikel 3

Definitioner

I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges:

a)   medling: ett strukturerat förfarande av frivillig karaktär, oavsett beteckning, där en eller flera parter i en tvist själva försöker nå en överenskommelse om lösning av tvisten med hjälp av en medlare. Förfarandet kan initieras av parterna, föreslås eller föreläggas av domstol eller föreskrivas i en medlemsstats lagstiftning, under förutsättning att medlingens frivilliga karaktär respekteras.

Det innefattar sådan medling som genomförs av en domare som inte har ansvar för handläggningen av tvisten i domstol. Däremot omfattas inte de försök att lösa en tvist som under handläggningen av tvisten i domstol görs av den domstol där tvisten anhängiggjorts eller av den domare som har ansvar för handläggningen av tvisten.

b)   medlare: varje tredje person som utses under sådana omständigheter att det rimligen kan förväntas att medlingen kommer att genomföras på ett professionellt, opartiskt och kompetent sätt, oavsett den tredje personens beteckning eller yrke i den berörda medlemsstaten och oavsett på vilket sätt den tredje personen har utsetts eller ombetts att fungera som medlare.

Artikel 4

Kvalitetssäkring vid medling

1.  Medlemsstaterna skall på ett sätt de finner lämpligt uppmuntra medlare och organisationer som erbjuder medlingstjänster att utarbeta och ansluta sig till frivilliga uppförandekoder och andra effektiva kvalitetskontrollmekanismer för tillhandahållande av medlingstjänster.

2.  Medlemsstaterna skall uppmuntra till grundutbildning och fortbildning av medlare för att säkerställa att medlingen sker på ett för parterna rimligt, effektivt, opartiskt och kompetent sätt och att förfarandena är ändamålsenliga med hänsyn till omständigheterna i tvisten.

3.  Medlemsstaterna skall uppmuntra till att certifieringssystem utarbetas för nationella myndigheter som tillhandahåller utbildning för medlare.

Artikel 5

Hänskjutande till medling

1.  En domstol där talan har väckts får, när det är lämpligt och med hänsyn till alla omständigheter i ärendet, uppmana parterna att använda medling för att lösa tvisten. Domstolen får även uppmana parterna att delta i ett informationsmöte om användning av medling, om sådana möten anordnas och är lättillgängliga.

2.  Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av nationell lagstiftning som gör medling obligatorisk eller som innebär att medling är förenad med fördelar eller påföljder, innan eller efter det att handläggningen i domstol har påbörjats, under förutsättning att sådan lagstiftning inte hindrar parterna att utöva sin rätt till domstolsprövning.

3.  Medling skall vara en frivillig process.

Artikel 6

Verkställighet av överenskommelser efter medling

1.  Medlemsstaterna skall se till att parterna, eller en av dem med de andras uttryckliga medgivande, kan begära att innehållet i varje skriftlig överenskommelse som ingåtts efter medling görs verkställbart i den utsträckning som verkställbarheten av innehållet i överenskommelsen är möjlig enligt lagen och inte strider mot denna i den medlemsstat där begäran görs.

2.  Innehållet i överenskommelsen kan göras verkställbart genom en dom, ett beslut eller en officiell handling av en domstol eller annan behörig myndighet i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat där ansökan görs.

3.  Medlemsstaterna skall underrätta kommissionen om vilka domstolar eller andra myndigheter som är behöriga att ta emot en begäran enligt punkterna 1 och 2.

4.  Ingenting i denna artikel skall påverka de regler som är tillämpliga på erkännandet och verkställigheten i en annan medlemsstat av överenskommelser som ingåtts efter medling och som har gjorts verkställbara i enlighet med punkterna 1och 2.

Artikel 7

Sekretess vid medling

1.  Med tanke på att medlingen är avsedd att äga rum på sådant sätt att sekretess iakttas skall medlemsstaterna, om inte parterna kommer överens om något annat, se till att varken medlarna, parterna eller de som handhar medlingsprocessen har rätt eller är skyldiga att röja uppgifter till tredje man eller lägga fram bevisning i civilrättsliga tvister eller skiljedomsförfaranden rörande information som framkommer till följd av eller i samband med en medling, utom

   a) av tvingande hänsyn till allmänintresset eller andra tungt vägande skäl, särskilt när detta behövs för att tillvarata barns intressen eller förebygga fysisk eller psykisk skada på en person, eller
   b) i de fall röjandet är nödvändigt för att genomföra eller verkställa en överenskommelse som har uppnåtts genom medlingen.

2.  Ingenting i punkt 1 skall hindra medlemsstaterna från att föreskriva striktare åtgärder för att skydda sekretessen vid medling.

Artikel 8

Avbrytande av preskriptions- och preklusionsfrister

1.  För att säkerställa att parter som väljer medling i syfte att lösa en tvist inte hindras från att senare få sin sak prövad i domstol på grund av att preskriptionsfrister och preklusionsfrister löpt ut skall medlemsstaterna säkerställa att inga preskriptionsfrister löper ut mellan

   a) den dag då parterna, efter att tvisten uppkommit, genom en skriftlig överenskommelse enas om att använda medling eller, i avsaknad av en sådan skriftlig överenskommelse, den dag då de deltar i det första medlingsmötet eller den dag då en förpliktelse att använda medling uppkommer enligt nationell lagstiftning, och
   b) den dag då en överenskommelse ingåtts efter medling, den dag då minst en av parterna skriftligen informerar de övriga om att medlingen avslutats eller, i avsaknad av en sådan skriftlig anmälan, den dag då medlaren på eget initiativ eller på minst en av parternas begäran förklarar att medlingen är avslutad.

2.  Punkt 1 skall inte påverka tillämpningen av bestämmelser om preskriptionsfrister och preklusionsfrister i internationella avtal i vilka medlemsstaterna är parter och som inte är förenliga med denna artikel.

Artikel 9

Information till medborgarna

1.  Medlemsstaterna skall se till att medborgarna har tillgång till information, särskilt på Internet, om hur de kan kontakta tillhandahållare av medling och medlare.

2.  Medlemsstaterna skall uppmuntra utövande jurister att informera sina klienter om möjligheten till medling.

Artikel 10

Den europeiska uppförandekoden för medlare

Kommissionen skall offentliggöra den europeiska uppförandekoden för medlare i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien, som ett meddelande utan rättslig verkan.

Artikel 11

Tillämpningsföreskrifter

Kommissionen skall senast den 1 september 2009 offentliggöra de uppgifter om behöriga domstolar och myndigheter som medlemsstaterna har lämnat i enlighet med artikel 6.3.

Artikel 12

Rapport

Senast den …(7) skall kommissionen för Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén lägga fram en rapport om tillämpningen av detta direktiv. Rapporten skall i förekommande fall åtföljas av förslag till ändring av direktivet. Rapporten skall framför allt ta upp direktivets konsekvenser när det gäller utvecklingen av medling i både tvister som har anknytning till utlandet och helt inhemska tvister. Den skall också utreda om det behövs ett förslag till instrument som ytterligare harmoniserar preskriptionsfristerna och preklusionsfristerna i syfte att göra det lättare för den inre marknaden att fungera väl.

Artikel 13

Genomförande

1.  Medlemsstaterna skall senast den 1 september 2008 sätta i kraft de lagar och andra författningar och administrativa åtgärder som är nödvändiga för att följa detta direktiv, eller, genom att vidta alla försiktighetsåtgärder som behövs för att garantera att de resultat som ställs upp i direktivet uppnås, se till att parter i en medling genom frivilliga överenskommelser inför de nödvändiga åtgärderna. Medlemsstaterna skall genast underrätta kommissionen om dessa åtgärder.

2.  När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

Artikel 14

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 15

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ... den ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 286, 17.11.2005, s. 1.
(2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 29 mars 2007.
(3) EGT L 109, 19.4.2001, s. 56.
(4) EGT L 12, 16.1.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).
(5) EUT L 338, 23.12.2003, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 2116/2004 (EUT L 367, 14.12.2004, s. 1).
(6) EGT L 115, 17.4.1998, s. 31.
(7)* ...


Gemenskapens medverkan i Europeiska investeringsfondens kapitalökning *
PDF 192kWORD 69k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 29 mars 2007 om förslaget till rådets beslut om gemenskapens medverkan i Europeiska investeringsfondens kapitalökning (KOM(2006)0621 – C6-0426/2006 – 2006/0203(CNS))
P6_TA(2007)0089A6-0065/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2006)0621)(1),

–   med beaktande av artikel 3 i rådets beslut 94/375/EG av den 6 juni 1994 om gemenskapens medlemskap i Europeiska investeringsfonden(2), i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0426/2006),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A6-0065/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EGT L 173, 7.7.1994, s. 12.


Begäran om fastställelse av Giuseppe Garganis immunitet och privilegier
PDF 103kWORD 69k
Europaparlamentets beslut av den 29 mars 2007 om begäran om fastställelse av Giuseppe Garganis immunitet och privilegier (2006/2300(IMM))
P6_TA(2007)0090A6-0071/2007

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av Giuseppe Garganis begäran av den 30 november 2006 om fastställelse av hans immunitet, med anledning av ett civilrättsligt mål i italiensk domstol, vilket tillkännagavs i kammaren den 11 december 2006,

–   efter att ha hört Giuseppe Gargani i enlighet med artikel 7.3 i arbetsordningen,

–   med beaktande av artiklarna 9 och 10 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier av den 8 april 1965 och artikel 6.2 i akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet av den 20 september 1976,

–   med beaktande av EG-domstolens domar av den 12 maj 1964 och 10 juli 1986(1),

–   med beaktande av artikel 6.3 och artikel 7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0071/2007).

1.  Europaparlamentet beslutar att fastställa Giuseppe Garganis immunitet och privilegier.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till de behöriga myndigheterna i Republiken Italien.

(1) Mål 101/63, Wagner mot Fohrmann och Krier (REG 1964, s. 383; svensk specialutgåva, volym 1, s. 203) och mål 149/85, Wybot mot Faure m.fl. (REG 1986, s. 2391; svensk specialutgåva, volym 8, s. 703).


Översyn av direktiven om medicintekniska produkter ***I
PDF 195kWORD 53k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 29 mars 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG när det gäller översynen av direktiven om medicintekniska produkter (KOM(2005)0681 – C6-0006/2006 – 2005/0263(COD))
P6_TA(2007)0091A6-0332/2006

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0681)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0006/2006),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6-0332/2006).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 29 mars 2007 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/.../EG om ändring av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG när det gäller översynen av direktiven om medicintekniska produkter

P6_TC1-COD(2005)0263


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, direktiv 2007/47/EG.)

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Statistiken rörande företagsstrukturer ***I
PDF 192kWORD 70k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 29 mars 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om statistik över företagsstrukturer (KOM(2006)0066 – C6-0063/2006 – 2006/0020(COD))
P6_TA(2007)0092A6-0062/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0066)(1),

–   med beaktande av artiklarna 251.2 och  285.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0063/2006),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0062/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 29 mars 2007 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2007 om statistik över företagsstrukturer (omarbetning)

P6_TC1-COD(2006)0020


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, förordning (EG) nr .../2007.)

P6_TC1-COD(2006)0020


(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.


Fullgörande av flaggstatsförpliktelser ***I
PDF 546kWORD 183k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 29 mars 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om fullgörande av flaggstatsförpliktelser (KOM(2005)0586 – C6-0062/2006 – 2005/0236(COD))
P6_TA(2007)0093A6-0058/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0586)(1),

–   med beaktande av artiklarna 251.2 och 80.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0062/2006),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A6-0058/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 29 mars 2007 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/.../EG om fullgörande av flaggstatsförpliktelser

P6_TC1-COD(2005)0236


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  Säkerheten inom sjöfarten i gemenskapen, för de medborgare som utnyttjar den och för dem som tillhandahåller sjöfartstjänster, liksom miljöskyddet bör alltid säkerställas.

(2)  Inom den internationella sjöfarten har det genom antagandet av ett antal konventioner för vilka Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) är depositarie skapats ett omfattande ramverk för att öka sjösäkerheten och skyddet av miljön mot föroreningar från fartyg.

(3)  I enlighet med Förenta nationernas havsrättskonvention från 1982 (UNCLOS) och de konventioner för vilka IMO är depositarie, skall stater som är parter i dessa instrument utfärda lagar och förordningar och vidta nödvändiga åtgärder för att sätta dessa instrument i kraft helt och fullt, i syfte att skydda människoliv till havs och miljön genom att garantera att de fartyg som är i trafik är lämpliga för den verksamhet de är avsedda för och bemannat med behörigt sjöfolk.

(4)  Samtliga företrädare för Europeiska unionens medlemsstater i Internationella arbetsorganisationen (ILO) stödde antagandet av ILO-konventionen om arbete till sjöss från 2006, som konsoliderar de befintliga instrumenten för sjöfolk till ett enda instrument. Konventionen omfattar också flaggstatsförpliktelser och bör införlivas med detta direktiv så snart som det har trätt i kraft.

(5)  IMO-konventionerna bör ges full effekt i gemenskapen genom att konventionernas bindande bestämmelser införlivas med gemenskapens lagstiftning, eftersom alla medlemsstater skall vara parter i IMO-konventionerna och därmed är skyldiga att uppfylla konventionsförpliktelserna i fråga om fartyg under deras flagg.

(6)  De bindande bestämmelserna måste genomföras tillsammans med den relevanta gemenskapslagstiftningen om säkerheten i fråga om fartyg, besättningar, passagerare och last, och om förebyggande av förorening från fartyg och arbetstider för sjöfolk.

(7)  Några medlemsstater som ännu inte har fullbordat anslutningsprocessen för vissa IMO-konventioner – till exempel 1988 års SOLAS-konvention, lastlinjeprotokollen, MARPOL-bilagorna IV och VI och bilagorna till vissa IMO-konventioner som uttryckligen citeras i gemenskapslagstiftningen – bör uppmanas att slutföra dessa förfaranden.

(8)  Enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/…/EG av den ... om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed(5) måste medlemsstaterna följa relevanta bestämmelser i bilagan och bihanget till IMO-resolution A.847 (20) om riktlinjer för att stödja flaggstater vid genomförandet av IMO-instrument för att säkerställa att deras behöriga administrationer kan se till att bestämmelserna i de internationella konventionerna tillämpas på ett effektivt sätt, särskilt avseende inspektion och besiktning av fartyg och utfärdande av konventions- och dispenscertifikat.

(9)  IMO-resolution A.847 (20) upphävdes genom IMO-resolution A.973 (24) om koden för genomförande av bindande IMO-instrument, som innehåller de bindande bestämmelser som skall genomföras av flaggstater.

(10)  Medlemsstaterna skall uppfylla sina förpliktelser som flaggstater effektivt och konsekvent i enlighet med IMO-konventionerna och med beaktande av IMO-resolution A.973 (24).

(11)  IMO-konventionerna ger flaggstaterna rätt att undanta fartyg från tillämpningen av grundläggande bestämmelser för flaggstater enligt IMO-konventionerna och att tillämpa likvärdiga bestämmelser, och detta har inneburit att administrationerna efter eget gottfinnande kan fatta beslut om ett stort antal krav. Det krävs visserligen en viss flexibilitet i samband med genomförandet av särskilda åtgärder, men om denna möjlighet helt och hållet överlåts åt de enskilda administrationerna kan det leda till olika säkerhetsnivåer bland medlemsstaterna, samt eventuellt snedvriden konkurrens mellan flaggstater.

(12)  I artikel 12 i rådets direktiv 98/18/EG av den 17 mars 1998 om säkerhetsbestämmelser och säkerhetsnormer för passagerarfartyg(6) förbinder sig gemenskapen att ta initiativ till harmoniserade tolkningar av reglerna för passagerarfartyg som används på internationella resor. Samma modell bör användas, vid behov, med utarbetande av lämpliga lösningar för varje enskilt fall på begäran av de berörda parterna och utan att det påverkar tillämpningen av harmoniserade tolkningar som antas av IMO, på liknande bestämmelser för andra typer av fartyg som omfattas av IMO-konventionerna.

(13)  Sjöfartsadministrationerna i medlemsstaterna bör kunna förlita sig på resurser som är tillräckliga för fullgörandet av sina flaggstatsförpliktelser i proportion till flottans storlek och art och som grundar sig på relevanta IMO-krav.

(14)  Minimikriterier för dessa resurser bör fastställas med utgångspunkt i medlemsstaternas praktiska erfarenhet.

(15)  Ett obligatoriskt genomförande av de förfaranden som rekommenderas av IMO i MSC/Circ.1140/MEPC/Circ.424 av den 20 december 2004 om "Överföring av fartyg mellan stater" bör stärka de bestämmelser om byte av flagg som behandlas i IMO-konventionerna och i gemenskapens lagstiftning om sjösäkerhet, och de bör i sjösäkerhetens intresse öka öppenheten i förhållandet mellan flaggstater.

(16)  Medlemsstaterna bör för fartyg under deras flagg tillämpa harmoniserade krav på flaggstatens certifiering och besiktning enligt de relevanta förfaranden och riktlinjer som återfinns i bilagan till IMO-församlingens resolution A.948 (23) om riktlinjer för besiktning inom ramen för det harmoniserade systemet för besiktning och certifiering.

(17)  En sträng och grundlig kontroll av de erkända organisationer som utför flaggstaternas uppgifter på medlemsstaternas vägnar, och som står i proportion till storleken på och arten av medlemsstaternas flottor bör leda till en förbättring av den övergripande kvaliteten på fartyg som seglar under medlemsstaternas flaggor.

(18)  Om flaggstatsinspektörerna uppfyller vissa minimikrav bör detta garantera likvärdiga villkor för sjöfartsadministrationerna och höja kvaliteten på fartyg som seglar under medlemsstaternas flaggor.

(19)  Medlemsstaterna har förpliktelser såsom flaggstater när det gäller utredningar av olyckor och tillbud där deras fartyg är inblandade.

(20)  Medlemsstaterna skall följa de särskilda regler vid utredningar av olyckor vid sjötransporter som finns fastställda i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/.../EG av den ... om grundläggande principer för utredning av olyckor i sjötransportsektorn och om ändring av direktiven 1999/35/EG och 2002/59/EG(7).

(21)  IMO:s principer för säkerhetsbesättning bör bli bindande för att bidra till att förbättra kvaliteten på fartyg som seglar under medlemsstaternas flaggor.

(22)  En databas med viktiga uppgifter om fartyg som seglar under medlemsstaternas flaggor och fartyg som lämnat en medlemsstats register bör förbättra öppenheten när det gäller en högkvalitativ flottas prestanda, bidra till en bättre kontroll av flaggstaternas förpliktelser och skapa likvärdiga villkor för sjöfartsadministrationer.

(23)  En utvärdering och granskning av flaggstaternas arbete och vid behov även korrigerande åtgärder bör kunna leda till att samtliga medlemsstater hamnar på den vita listan i samförståndsavtalet (MOU) från Paris om hamnstatskontroll.

(24)  Medlemsstaterna har förbundit sig att visa att de följer bestämmelserna i IMO:s bindande instrument, i enlighet med begäran i resolution A.974 (24) om IMO:s frivilliga revisionsprogram för medlemsstater (Voluntary IMO Member State Audit Scheme) som antogs av IMO-församlingen den 1 december 2005.

(25)  IMO:s frivilliga revisionsprogram följer den standardiserade modellen för ett kvalitetsledningssystem som inkluderar principer, kriterier, revisionsområden, metoder och förfaranden som är lämpliga för att bedöma om medlemsstaterna genomför och verkställer de förpliktelser och åtaganden som ingår i de bindande IMO-konventioner som de är parter i. Denna revisionsprocess kan därför redan nu föras in i gemenskapens lagstiftning om sjösäkerhet.

(26)  En kvalitetscertifiering av administrativa förfaranden i enlighet med ISO eller motsvarande normer skulle dessutom leda till likvärdiga villkor för sjöfartsadministrationer.

(27)  För att skapa likvärdiga villkor för fartygsägare som bedriver verksamhet med fartyg som för en medlemsstats flagg och de som har fartyg under annan flagg bör det skapas synergier mellan flaggstater som förbinder sig att genomföra koden för tillämpning av bindande IMO-instrument, som antogs genom IMO-församlingens resolution A.973 (24) den 1 december 2005, och som samtycker till att granskas enligt bestämmelserna i resolution A.974 (24).

(28)  Ingåendet av ett samförståndsavtal mellan flaggstater, i enlighet med de villkor som avses i IMO:s resolutioner A.973(24) och A.974(24), för att skapa synergier mellan flaggstaterna bör främjas av kommissionen och bör tillhandahålla incitament för att registrera fartyg i medlemsstaternas register. Om tredjeländer som kan lämna garantier i fråga om nödvändiga kvalitets- och kontrollsystem hade möjlighet att ingå avtal med Europeiska gemenskapen och därmed utnyttja gemenskapsnormernas prestige och få förmånligare administrativa villkor, skulle detta i en situation av global konkurrens mellan nationella register och sjöfartsmyndigheter generellt kunna förbättra efterlevnaden av IMO:s konventioner och minska den internationella dumpningen.

(29)  Den europeiska sjösäkerhetsbyrån som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002(8) bör ge det stöd som krävs för att detta direktiv skall genomföras.

(30)  De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(9).

(31)  Eftersom målet för den föreslagna åtgärden, nämligen att inrätta och genomföra lämpliga åtgärder på det sjöfartspolitiska området, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

1.  Syftet med detta direktiv är att

   a) se till att medlemsstaterna effektivt och konsekvent uppfyller sina förpliktelser som flaggstater enligt IMO-konventionerna och relevanta ILO-instrument,
   b) öka säkerheten och förhindra föroreningar från fartyg som för en medlemsstats flagg,
   c) skapa en mekanism för en harmoniserad tolkning av de åtgärder som fastställs i IMO-konventionerna, och som tidigare har överlåtits åt parternas gottfinnande.

2.  Detta direktiv påverkar inte tillämpningen av gemenskapens sjöfartslagstiftning enligt förteckningen i artikel 2.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002(10) eller rådets direktiv 1999/63/EG(11).

Artikel 2

Definitioner

1.  I detta direktiv gäller följande definitioner:

  a) "IMO-konventioner": följande konventioner, med tillhörande protokoll och ändringar och därmed förknippade koder med bindande status, antagna inom ramen för Internationella sjöfartsorganisationen (IMO), i uppdaterad version:
   i) 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss (SOLAS 74)
   ii) 1966 års internationella lastlinjekonvention (LL 66)
   iii) 1969 års internationella konvention om skeppsmätning (TONNAGE 69)
   iv) 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg (MARPOL)
   v) 1978 års internationella konvention angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning (STCW)
   vi) 1972 års konvention om internationella regler till förhindrande av kollisioner till sjöss (COLREG 72)
   vii) 1991 års kod för säkerheten vid transport av timmer som däckslast
   viii) 1965 års kod för säkerheten vid transport av fast gods i bulk (BC-koden).
   b) "särskilda IMO-konventioner": 1993 års Torremolinosprotokoll till 1977 års internationella konvention i Torremolinos om fiskefartygs säkerhet, och 2001 års internationella konvention om kontroll av skadliga påväxthindrande system på fartyg.

c)   "flaggstatskod": delarna 1 och 2 i koden för genomförande av bindande IMO-instrument som antogs av IMO i resolution A.973 (24).

   d) "fartyg": fartyg och farkoster som omfattas av en eller flera IMO-konventioner.
   e) "administration": de behöriga sjöfartsmyndigheterna i den stat vars flagg fartyget har rätt att föra.
   f) "kvalificerad flaggstatsinspektör": en offentligt anställd tjänsteman eller annan person som är vederbörligen bemyndigad av en medlemsstats behöriga myndighet att utföra besiktningar och inspektioner som hänför sig till certifikaten och som uppfyller de kvalifikations- och oberoendekriterier som anges i bilaga II.
   g) "erkänd organisation": en organisation som har erkänts i enlighet med direktiv 2007/…/EG [om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed].
   h) "certifikat": konventionscertifikat enligt IMO-konventionerna.

2.  Åtgärder för ändring av definitionerna i leden a–c med anledning av nya konventioner eller bestämmelser får göras i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 18.2.

Artikel 3

Tillämpning av det internationella regelverket

1.  Medlemsstaterna skall bli parter i IMO-konventionerna och de särskilda IMO-konventionerna. Denna förpliktelse gäller emellertid bara konventionerna i den version som gäller på dagen för detta direktivs ikraftträdande.

2.  Medlemsstater som på dagen för detta direktivs ikraftträdande ännu inte är parter i samtliga IMO-konventioner och de särskilda IMO-konventionerna skall inleda ratifikations- eller anslutningsförfarandena för konventionerna i fråga enligt sin nationella lagstiftning. De skall senast nittio dagar efter det att detta direktiv har trätt i kraft meddela kommissionen vid vilket datum de förväntas deponera ratifikations- eller anslutningsinstrumentet för konventionerna hos Internationella sjöfartsorganisationens generalsekreterare.

3.  Varje medlemsstat skall inom sin administration tydligt fördela arbetsuppgifter som gäller utformning och vidareutveckling av strategier för fullgörande av flaggstaternas åligganden enligt IMO-konventionerna, och se till att administrationen har förmåga att på ett lämpligt sätt bidra till utfärdandet av nationell lagstiftning och tillhandahålla vägledning om dess genomförande och upprätthållande.

4.  I synnerhet när det gäller internationell sjöfart skall medlemsstaterna fullt ut tillämpa de bindande bestämmelser om flaggstater som fastställs i IMO-konventionerna i enligt med de villkor och avseende de fartyg som avses i dessa, och ta vederbörlig hänsyn till bestämmelserna i flaggstatskoden (FSC) i bilaga I till detta direktiv.

5.  Medlemsstaternas skall fortlöpande förbättra de åtgärder som vidtas för att genomföra IMO-konventionerna. Förbättringar skall göras genom att den nationella lagstiftningen tillämpas och upprätthålls strängt och effektivt, och genom en fortlöpande kontroll av att reglerna följs.

6.  I enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 18.2, antingen på kommissionens initiativ eller på begäran av en eller flera administrationer eller berörda aktörer, får åtgärder antas i syfte att

   a) utveckla harmoniserade förfaranden för tillämpning av dispenser och liknande i enlighet med IMO-konventionerna,
   b) fastställa harmoniserade tolkningar av frågor som i IMO-konventionerna har överlåtits åt administrationernas gottfinnande,
   c) harmonisera tolkningen och tillämpningen av bestämmelserna i konventionerna.

Artikel 4

Resurser och metoder för att administrera kraven i fråga om säkerhet och förhindrande av förorening

1.  Varje medlemsstat skall se till att dess administration har lämpliga resurser som står i proportion till dess flottas storlek och art. Resurserna skall

   a) säkerställa att kraven i IMO-konventionerna och specifika konventioner, flaggstatskoden och relevanta ILO-instrument uppfylls,
   b) säkerställa, för alla fartyg som för den berörda medlemsstatens flagg, att olyckor utreds och att fastställda brister hanteras korrekt och vid lämplig tidpunkt,
   c) säkerställa att en vägledning om de krav som återfinns i de relevanta IMO-konventionerna utarbetas, dokumenteras och tillhandahålls på ett för medlemsstaterna i egenskap av fördragsslutande parter tillfredsställande sätt,
   d) inbegripa ett lämpligt antal kvalificerade personer för att kunna tillämpa och upprätthålla den nationella lagstiftningen för genomförande av IMO-konventionerna, inbegripet kvalificerade inspektörer från flaggstaten för att utföra utredningar, revisioner, inspektioner och besiktningar,
   e) inbegripa ett tillräckligt antal kvalificerade flaggstatsanställda för att kunna utreda fall då fartyg som har rätt att föra medlemsstatens flagg har hållits kvar av en hamnstat,
   f) inbegripa ett tillräckligt antal kvalificerade flaggstatsanställda för att kunna utreda fall då en hamnstat har ifrågasatt giltigheten hos ett certifikat eller ett intyg om erkännande, eller behörigheten hos personer som har certifikat eller intyg om erkännande utfärdade av eller på uppdrag av flaggstaten.

2.  Varje medlemsstat skall se till att flaggstatsinspektörer utbildas och att flaggstatsinspektörer och utredare, samt vid händelse av incidenter och brister, även kuststaten övervakas, liksom den verksamhet som utförs av erkända organisationer till vilka behörighet delegerats i enlighet med artikel 7.

3.  Varje medlemsstat skall utarbeta eller bibehålla en kapacitet för granskning, godkännande och bemyndigande av konstruktions- och utrustningsprojekt avseende fartyg och för tekniskt beslutsfattande som står i proportion till dess flottas storlek och art.

4.  Minimikrav för uppfyllandet av de förpliktelser som fastställs i punkterna 1 och 2 skall antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 18.2.

Artikel 5

Registrering av ett fartyg i en medlemsstat

1.  Innan ett fartyg registreras skall medlemsstaten kontrollera dess identitet, inbegripet, i lämpliga fall, IMO-numret, och andra uppgifter om fartyget, så att fartyget inte seglar under två eller flera staters flagg samtidigt. Det skall styrkas att ett fartyg som tidigare seglat under en annan stats flagg har strukits ur den statens register, eller att den statens registreringsmyndighet har samtyckt till överföring av fartyget.

2.  Som en förutsättning för att ett fartyg skall registreras för första gången i medlemsstatens register skall medlemsstaten se till att fartyget uppfyller internationella regler och föreskrifter och säkerställa att detta styrks av handlingar som den har i sin besittning. Medlemsstaten skall vid behov och under alla omständigheter om fartyget inte är nybyggt kontakta den tidigare flaggstaten och begära att den överlämnar nödvändiga handlingar och uppgifter.

3.  Om en begäran lämnas av en medlemsstat till en annan medlemsstat skall den tidigare flaggstaten vara skyldig att överlämna de berörda handlingarna och uppgifterna i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 789/2004 av den 21 april 2004 om överföring av lastfartyg och passagerarfartyg mellan register inom gemenskapen(12).

4.  När en annan flaggstat begär information om ett fartyg som har utgått ur en medlemsstats register skall medlemsstaten snarast möjligt ge flaggstaten ingående information om brister, åsidosättande av tidsfrister och alla andra uppgifter som rör säkerheten.

5.  Punkterna 1, 2 och 4 skall tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av artikel 4 i förordning (EG) nr 789/2004.

Artikel 6

Säkerheten för fartyg som seglar under en medlemsstats flagg

1.  Medlemsstaterna skall vidta alla åtgärder som är nödvändiga för att se till att fartyg som har rätt att föra deras flagg följer internationella regler och normer. Dessa åtgärder skall särskilt inbegripa följande:

   a) Fartyg skall förbjudas att lägga ut innan de kan gå till sjöss utan att bryta mot internationella regler och normer.
   b) Fartyg skall bli föremål för regelbundna inspektioner av att fartygets skick och besättning stämmer överens med de certifikat som finns ombord.
   c) Under de regelbundna inspektioner som avses i b skall inspektören på lämpligt sätt och med nödvändiga medel kontrollera att det sjöfolk som förordnats för fartyget är väl förtrogna med sina arbetsuppgifter och fartygets arrangemang, installationer, utrustning och förfaranden.
   d) De skall se till att hela besättningen har den kapacitet och de resurser som är nödvändiga för att samordna sin verksamhet i en nödsituation och i fråga om arbetsuppgifter av central betydelse för säkerheten eller för förhindrande eller begränsning av förorening.
   e) Den nationella lagstiftningen skall innehålla bestämmelser om påföljder som är tillräckligt stränga för att avskräcka fartyg från att överträda internationella regler och normer.
   f) Förfaranden skall – efter utredning – inledas mot fartyg som har överträtt internationella regler och normer, oavsett var överträdelsen begicks.
   g) Den nationella lagstiftningen skall innehålla bestämmelser om påföljder som är tillräckligt stränga för att avskräcka personer med certifikat eller intyg om erkännande utfärdade av eller på uppdrag av medlemsstaten från att överträda internationella regler och normer.
   h) Förfaranden skall – efter utredning – inledas mot personer med certifikat eller intyg om erkännande som har överträtt internationella regler och normer, oavsett var överträdelsen begicks.

2.  Medlemsstaterna skall, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/59/EG av den 27 juni 2002 om inrättande av ett övervaknings- och informationssystem för sjötrafik i gemenskapen(13), utarbeta och genomföra ett lämpligt program för kontroll och övervakning av fartyg som för deras flagg för att, inte minst genom användning av gemenskapssystemet för informationsutbyte SafeSeaNet, i god tid och på ett uttömmande sätt kunna tillmötesgå en begäran om information och klargöranden från en hamn- eller kuststat vid händelse av olyckor eller brister.

3.  Medlemsstaterna, eller erkända organisationer som agerar för deras räkning, skall utfärda eller erkänna certifikat för ett fartyg först efter att de har fastställt att fartyget uppfyller alla tillämpliga krav.

4.  Medlemsstaterna skall utfärda ett internationellt behörighetscertifikat eller intyg om erkännande till en person först efter att de har fastställt att personen uppfyller alla tillämpliga krav.

5.  Medlemsstaterna skall se till att deras fartyg har besiktigats i enlighet med relevanta förfaranden och riktlinjer inom ramen för det harmoniserade system för besiktning och certifiering som fastställs i bilagan till IMO-församlingens resolution A.948 (23) i uppdaterad version.

6.  När ett fartyg som för en medlemsstats flagg hålls kvar av en hamnstat skall flaggstaten vidta åtgärder i enlighet med vägledningen i bilaga III.

7.  Bilaga III får ändras i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 18.2 för att förbättra vägledningen i ljuset av de erfarenheter som har gjorts under tillämpningen av befintliga regler.

Artikel 7

Delegering av behörighet för konventionsrelaterade uppgifter

1.  Medlemsstater som anlitar erkända organisationer för inspektionen och certifieringen av deras fartyg skall utveckla eller bibehålla en kapacitet som står i proportion till dess flottas storlek och art för att fortlöpande övervaka och kontrollera besiktnings- och certifieringsprocessen hos de erkända organisationer som agerar för deras räkning; detta skall dock inte påverka tillämpningen av direktiv 94/57/EG och direktiv 2007/…/EG [om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed].

De skall se till att det upprättas en direkt kommunikationslänk via Internet mellan administrationen och de erkända organisationerna, och att den personal som är inblandad i övervakningen av de erkända organisationerna har goda kunskaper om dessa organisationers och flaggstatens bestämmelser, och kan övervaka de erkända organisationerna på platsen.

2.  Medlemsstater som omfattas av punkt 1 skall ha möjlighet att genomföra kompletterande utredningar beträffande fartyg som för deras flagg, i syfte att se till att fartygen uppfyller kraven i IMO-konventionerna och de nationella kraven.

3.  De kompletterande utredningar som avses i punkt 2 skall krävas åtminstone var tolfte månad, för fartyg som

   a) har varit registrerade i medlemsstaten i mindre än två år, och
   b) har hållits kvar i enlighet med rådets direktiv 95/21/EG av den 19 juni 1995 om tillämpning av internationella normer för säkerhet på fartyg, förhindrande av förorening samt boende- och arbetsförhållanden ombord på fartyg som anlöper gemenskapens hamnar och framförs i medlemsstaternas territorialvatten(14) eller Europaparlamentets och rådets direktiv …/…/EG [om hamnstatskontroll](15), vid något tillfälle under de senaste tolv månaderna.

4.  När de närmare bestämmelser om inspektionsinsatsen som skall antas enligt artikel 5.2 i direktiv 2007/…/EG [om hamnstatskontroll] har trätt i kraft, skall de kompletterande utredningar som avses i punkterna 2 och 3 under alla omständigheter inte vara nödvändiga för fartyg som vid den senaste inspektionen klassades som lågriskfartyg enligt det direktivet.

5.  Medlemsstater som omfattas av punkt 1 skall också

   a) utfärda särskilda instruktioner till sina erkända organisationer som noga beskriver vilka åtgärder som skall vidtas om det visar sig att ett fartyg inte kan gå till sjöss utan fara för fartyget eller människor ombord, eller visar sig utgöra ett orimligt hot mot den marina miljön, och
   b) förse sina erkända organisationer med alla lämpliga instrument i nationell lagstiftning och tolkning av denna för att bestämmelserna i IMO-konventionerna skall träda i kraft, eller ange om administrationens normer i något avseende går utöver de som föreskrivs i konventionerna.

6.  Riktlinjer för fastställandet av utredningsförfaranden och kontrollsystem för kompletterande utredningar och minimikrav på inspektörer som utför kompletterande utredningar skall fastställas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 18.2.

Artikel 8

Flaggstatsinspektörer

1.  Medlemsstaterna skall definiera och dokumentera ansvarsområden, befogenheter och inbördes förhållande för all flaggstatspersonal som leder, utför och kontrollerar arbete som avser och påverkar säkerheten och förhindrandet av förorening.

2.  Medlemsstaterna skall se till att personal som ansvarar för eller utför besiktningar, inspektioner och revisioner på fartyg och företag, uppfyller de minimikrav som fastställs i bilaga II.

3.  Medlemsstaterna skall se till att annan personal än den som avses i punkt 2 som assisterar vid uppfyllandet av flaggstatens förpliktelser har utbildning och får handledning i proportion till de arbetsuppgifter de har behörighet att utföra.

4.  Medlemsstaterna skall på lämpligt sätt och med nödvändiga medel se till att det tillämpas ett dokumenterat system för fortlöpande utveckling av kunskaperna hos den personal som avses i punkterna 1–3, och kontinuerligt uppdatera personalens kunskaper på det sätt som krävs för de arbetsuppgifter de har fått i uppdrag eller är behöriga att utföra.

5.  Flaggstaten skall utfärda identitetshandlingar som bekräftar den behörighet som myndigheten delegerat till alla inspektörer som utför uppgifter för dess räkning ombord på fartyg eller på skrovet, samt vid behov till den personal som avses i punkt 3.

6.  Bilaga II får ändras i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 18.2 i syfte att förbättra riktlinjerna mot bakgrund av den erfarenhet som uppnåtts i samband med genomförandet av gällande bestämmelser.

7.  Minimikvalifikationer för den personal som avses i punkt 3 får antas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 18.2.

Artikel 9

Flaggstaternas utredningar

Varje medlemsstat skall utreda sjöolyckor och föroreningstillfällen där ett fartyg som för medlemsstatens flagg är inblandat, med full respekt för det ansvar och de skyldigheter som följer av koden för utredning av olyckor och tillbud till sjöss, antagen av IMO genom resolution A.849 (20), bifogad IMO församlingens resolution A.884 (21), i uppdaterad version. Sådana utredningar skall göras av utredare med lämpliga kvalifikationer som är kompetenta i frågor som rör olyckan och som ställs till förfogande för detta ändamål av medlemsstaterna, oavsett var olyckan eller föroreningstillfället ägde rum.

Artikel 10

Säkerhetsbesättning

Medlemsstaterna skall se till att fartyg som för deras flagg har adekvat bemanning ur sjösäkerhetssynpunkt och tillämpar principerna för säkerhetsbesättning enligt IMO-församlingens resolution A.890 (21) om principerna för säkerhetsbesättning, i uppdaterad version, med beaktande av relevanta riktlinjer som åtföljer den resolutionen.

Artikel 11

Kompletterande åtgärder

1.  Medlemsstaterna skall utveckla eller upprätthålla en fartygsdatabas för sin flotta med de viktigaste tekniska uppgifterna om varje fartyg och de uppgifter som anges i punkt 2, eller se till att de har direkt tillgång till en databas som innehåller sådana uppgifter. Medlemsstaterna skall ge kommissionen rätt att få antingen egen eller delad tillgång, efter behov, till databaserna för deras fartyg och möjlighet att hämta uppgifter från och utbyta data med dem.

2.  Varje medlemsstats databas skall innehålla följande:

   a) Enskilda uppgifter för varje registrerat fartyg.
   i) Uppgifter om fartygen (namn, IMO-nummer etc.), registreringsdatum och i förekommande fall det datum då det ströks ur registret.
   ii) Namnet på de erkända organisationer som har deltagit i fartygets certifiering och klassificering på uppdrag av flaggstaten.
   iii) Datum för och resultat (brister: Ja eller Nej, beskrivning, åtgärdat eller oavslutat; kvarhållanden: Ja eller Nej, och tidsperiod) av besiktningar, inbegripet eventuella tilläggs- eller kompletteringsbesiktningar, och revisioner som utförs antingen direkt av flaggstaten eller av de erkända organisationer till vilka denna stat har delegerat behörighet.
   iv) Namnet på det organ som har inspekterat fartyget enligt bestämmelserna för hamnstatskontroll, och inspektionsdatum.
   v) Resultatet av hamnstatskontrollerna (brister: Nej eller Ja, beskrivning, åtgärdat eller oavslutat; kvarhållanden: Nej eller Ja, och tidsperiod).
   vi) Information om olyckor.
   vii) Information om överträdelser av IMO-konventionerna, särskilt MARPOL, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/35/EG av den 7 september 2005 om föroreningar förorsakade av fartyg och införandet av sanktioner för överträdelser(16).
  b) Allmänna uppgifter beträffande alla fartyg i dess register.
   i) Förteckning över och namn på fartyg som har utgått ur registret under de föregående tolv månaderna; alla uppgifter som förts in i databasen under den tid då fartygen var registrerade skall dock bibehållas under dessa tolv månader.
   ii) Antal årliga inspektioner av alla slag, uppdelade efter besiktningstyp, som utförts av den berörda flaggstaten eller för dess räkning.

3.  Listan i punkt 2 får ändras mot bakgrund av utvecklingen av nya databaser i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 18.2.

Harmoniserade format för tillhandahållandet av data får fastställas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 18.2.

4.  De uppgifter som avses i punkt 2 skall omedelbart överlämnas i sin helhet till den nya flaggstaten om ett fartyg utgår ur registret och överförs till ett annat register.

Artikel 12

Utvärdering och granskning av flaggstaternas genomförande

1.  Medlemsstaterna skall årligen utvärdera sin prestationsnivå i fråga om genomförande av bestämmelserna i det här direktivet.

2.  Utvärderingen av flaggstaternas prestationsnivåer skall bland annat inbegripa kvarhållandefrekvens inom ramen för hamnstatskontrollen, resultaten av flaggstatsinspektionerna, olycksstatistik, kommunikations- och informationsflöden, statistik över årliga förluster exklusive konstruktiva totalförluster, och andra lämpliga indikatorer, i syfte att avgöra om personal, resurser och administrativa förfaranden är tillräckliga för att fullgöra flaggstatsförpliktelserna.

3.  En gemensam metod för utvärdering av flaggstaternas prestationsnivåer skall fastställas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 18.2.

4.  Varje år skall medlemsstater som den 1 juli förekommer på den svarta eller grå lista som offentliggörs enligt samförståndsavtalet (MOU) från Paris om hamnstatskontroll lämna en utförlig rapport om den låga prestationsnivån till kommissionen före den 1 september samma år. Rapporten skall kartlägga de huvudsakliga skälen till den låga prestationsnivån, och ange de fartygskategorier som har orsakat resultatet. Rapporten skall också innehålla en åtgärdsplan för bristernas avhjälpande, som vid behov kan föreskriva kompletteringsbesiktningar; planen skall genomföras snarast möjligt.

Artikel 13

Flaggstatsrevision

1.  Varje medlemsstat skall se till att en oberoende revision av hur medlemsstaten följer detta direktiv genomförs inom tre år efter det att direktivet har trätt i kraft, och därefter med jämna mellanrum.

2.  Revisionens omfattning och metod skall fastställas i enlighet med det föreskrivande som avses i artikel 18.2.

Revisioner som utförs enligt bestämmelserna i IMO-resolution A.974 (24) skall godkännas som revision enligt punkt 1 om villkoren i punkt 3 är uppfyllda. Ett sådant godkännande påverkar inte eventuella ytterligare inspektioner som kommissionen gör eller låter göra för att kontrollera att gemenskapens sjöfartslagstiftning följs.

3.  Medlemsstater som genomgår revision skall se till

   a) att det också kontrolleras att de följer bestämmelserna i det här direktivet,
   b) att kommissionen får möjlighet att delta som observatör i IMO-revisionen, och
   c) att kommissionen omedelbart får tillgång till rapporten och information om vilka åtgärder som kommer att vidtas.

4.  Enligt det föreskrivande förfarande som avses i artikel 18.2 skall det

   a) fastställas en tidtabell för genomförandet av revisioner enligt punkt 1, och
   b) fastställas villkor för offentliggörandet av revisionsresultaten.

5.  Vid behov skall kommissionen i samarbete med medlemsstaterna utarbeta rekommendationer och förslag för att förbättra förfarandena och resultaten i IMO:s revisionsprogram i det fall som avses i punkt 2.

Artikel 14

Kvalitetscertifiering

1.  Varje medlemsstat skall utarbeta, genomföra och upprätthålla ett kvalitetsledningssystem för sin administration. Kvalitetsledningssystemet skall certifieras i enlighet med ISO-standarderna 9001:2000 eller en likvärdig standard som minst uppfyller alla delar av ISO 9001:2000, och det skall granskas i enlighet med ISO:s riktlinjer 19011:2002 eller en likvärdig standard som uppfyller alla delar av ISO 19011:2002. När det gäller dessa likvärdiga standarder skall kraven enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG(17) vara uppfyllda.

2.  Kvalitetsledningssystemet skall införas inom tre år från det att detta direktiv träder i kraft.

3.  Kvalitetsledningssystemet skall certifieras inom fyra år från det att detta direktiv träder i kraft.

4.  Hänvisningarna till ISO-standarder i punkt 1 får uppdateras i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 18.2.

Artikel 15

Samarbetsavtal

Före utgången av [2007] skall kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om möjligheterna att utarbeta ett samförståndsavtal mellan Europeiska gemenskapen, medlemsstaterna och tredjeländer om flaggstatsförpliktelser, i syfte att skapa likvärdiga konkurrensvillkor för medlemsstaterna och för de tredjeländer som har åtagit sig att tillämpa koden för genomförande av bindande IMO-instrument genom IMO-resolutionen A.973 (24), och som samtycker till att granskas i enlighet med IMO-resolution A.974 (24).

Artikel 16

Tillhandahållande av uppgifter och meddelanden

1.  Medlemsstaterna skall meddela IMO och kommissionen de uppgifter som krävs enligt IMO-konventionerna.

2.  Medlemsstaterna skall årligen underrätta kommissionen om

   a) hur många inspektioner och revisioner de har genomfört i egenskap av flaggstater,
   b) vilka resurser som har anslagits till de arbetsuppgifter som anges i artiklarna 4.1, 4.2 och 7.1,
   c) vilka åtgärder som har genomförts för att följa bestämmelserna i artiklarna 6-11, artikel 12.1 och artikel 15.

3.  En harmoniserad blankettmall för de obligatoriska rapporter som avses i punkt 2 i denna artikel får fastställas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 18.2.

4.  Efter det att uppgifterna från medlemsstaterna har kommit in skall kommissionen utarbeta en konsoliderad rapport om genomförandet av det här direktivet. Rapporten skall överlämnas till Europaparlamentet och rådet.

Artikel 17

Ändringar

Utöver de ändringar som avses i artiklarna 2.2, 6.7 och 11.3 får detta direktiv ändras i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 18.2 för att beakta nya flaggstatsrelaterade bestämmelser och åtaganden utfärdade på internationell nivå, särskilt av IMO och ILO.

Ändringar av IMO-konventionerna och av koden för tillämpning av bindande IMO-instrument får uteslutas från detta direktivs tillämpningsområde enligt artikel 5.2 i förordning (EG) nr 2099/2002.

Artikel 18

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen skall biträdas av den kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS) som inrättats enligt artikel 3 i förordning (EG) nr 2099/2002.

2.  När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara två månader.

Artikel 19

Införlivande i nationell lagstiftning

1.  Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den […]. De skall genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 20

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ... den ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

FLAGGSTATSKODEN (FSC)

DELARNA 1 OCH 2 AV KODEN FÖR GENOMFÖRANDE AV BINDANDE IMO-INSTRUMENT

DEL 1 – GEMENSAMMA OMRÅDEN

Syfte

1.  Syftet med denna kod är att öka sjösäkerheten i hela världen och förbättra skyddet av den marina miljön.

2.  Varje administration kommer att betrakta denna kod med utgångspunkt i deras egen situation, och kommer bara att vara bundna i fråga om genomförandet av de instrument som avses i punkt 6 som de själva är parter till. På grund av geografi och omständigheter kan en del stater spela en viktigare roll som flaggstat än som hamnstat eller kuststat, medan andra är viktigare som hamnstater eller kuststater än som flaggstater. En sådan obalans minskar inte på något sätt förpliktelserna som flaggstat, hamnstat eller kuststat.

Strategi

3.  För att en stat skall uppfylla syftet med denna kod bör staten utarbeta en strategi som täcker följande frågor:

   1) Genomförande och upprätthållande av relevanta internationella bindande instrument.
   2) Beaktande av internationella rekommendationer.
   3) Fortlöpande granskning och kontroll av statens fullgörande av internationella förpliktelser.
   4) Uppbyggnad, upprätthållande och förbättring av den övergripande organisationsstrukturens prestationsnivå och kapacitet.

Vid genomförandet av strategin bör den vägledning som ges i denna kod följas.

Allmänt

4.  Enligt bestämmelserna i Förenta Nationernas havsrättskonvention av 1982 (UNCLOS) och IMO-konventionerna är administrationerna ansvariga för att utfärda lagar och författningar och för att vidta alla andra åtgärder som kan krävas för att dessa instrument skall bli helt och fullt tillämpliga, så att det kan garanteras att ett fartyg är i tillräckligt gott skick för att användas till sitt avsedda ändamål och har den kompetenta personal som är nödvändig med tanke på skyddet för människoliv till havs och den marina miljön.

5.  Staterna skall, då de vidtar åtgärder för att förhindra, begränsa och kontrollera föroreningar av den marina miljön, handla på sådant sätt att de ej direkt eller indirekt överför skada eller risk från ett område till ett annat eller omvandlar en form av förorening till en annan (artikel 195 i UNCLOS).

Tillämpningsområde

6.  De bindande IMO-instrument som tas upp i denna kod är

1)   1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss, i dess ändrade lydelse (SOLAS 74),

2)   1978 års protokoll till 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss, i dess ändrade lydelse (SOLAS PROT 1978),

3)   1988 års protokoll till 1974 års internationella konvention om säkerheten för människoliv till sjöss, i dess ändrade lydelse ((SOLAS PROT 1988),

4)   1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg, i dess lydelse enligt 1978 års protokoll (MARPOL 73/78),

5)   1997 års protokoll till 1973 års internationella konvention till förhindrande av förorening från fartyg, i dess lydelse enligt 1978 års protokoll (MARPOL PROT 1997),

6)   1978 års internationella konvention angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning, i dess ändrade lydelse (STCW),

7)   1966 års internationella lastlinjekonvention (LL 66),

8)   1988 års protokoll till 1966 års internationella lastlinjekonvention (LL PROT 1988),

9)   1969 års internationella konvention om skeppsmätning (TONNAGE 69),

10)   1972 års konvention om internationella regler till förhindrande av kollisioner till sjöss, i dess ändrade lydelse (COLREG 72),

liksom instrument som gjorts bindande genom dessa konventioner och protokoll. En icke uttömmande förteckning över förpliktelser enligt ovanstående bindande instrument finns i bilagorna 1–4. En förteckning över de relevanta instrumenten finns i bilaga 5 och en sammanfattning av ändringarna av de bindande instrument som avspeglas i koden finns i bilaga 6(18).

Inledande åtgärder

7.  När ett nytt eller ändrat bindande IMO-instrument träder i kraft för en stat måste regeringen i den staten kunna genomföra och upprätthålla bestämmelserna med hjälp av lämplig nationell lagstiftning och skapa nödvändig infrastruktur för genomförande och upprätthållande. Detta innebär att statens regering måste ha följande:

   1) Förmåga att utfärda lagar som skapar en i praktiken tillämplig jurisdiktion och kontroll i administrativa, tekniska och sociala frågor över fartyg som för statens flagg, och, särskilt, lägger den rättsliga grunden för utfärdande av allmänna villkor i fråga om registreringsmyndigheter och inspektioner av fartyg, säkerhetslagstiftning och lagstiftning om förhindrande av förorening för sådana fartyg, samt utfärdande av därmed förknippade bestämmelser.
   2) En rättslig grund för upprätthållande av statens nationella lagstiftning, inbegripet utrednings- och straffrättsliga förfaranden.
   3) En tillräckligt stor personal med sakkunskap i sjöfartsfrågor som kan bistå vid utformningen av nödvändig nationell lagstiftning och fullgöra statens förpliktelser, inbegripet rapportering i enlighet med de olika konventionerna.

8.  En modell för nationell lagstiftning för genomförandet av bestämmelserna i relevanta IMO-instrument återfinns i Förenta nationernas riktlinjer för sjöfartslagstiftning (Guidelines for Maritime Legislation)(19).

Informationsförmedling

9.  Staten bör meddela alla berörda parter om sin strategi enligt punkt 3, inbegripet uppgifter om den nationella lagstiftningen.

Protokoll

10.  Lämpliga protokoll bör upprättas och arkiveras för att visa att kraven har uppfyllts och att staten fungerar effektivt. Protokollen bör vara läsliga, lätta att identifiera och åtkomliga. Ett dokumenterat förfarande bör fastställas för att närmare ange vilka kontroller som krävs för identifiering, arkivering, skydd, åtkomst, förvaringstid och disponering i fråga om protokollen.

Förbättringar

11.  Staterna bör fortlöpande förbättra de åtgärder som vidtas för att genomföra de konventioner och protokoll som de har godtagit. Förbättringarna bör göras genom att nationell lagstiftning tillämpas och upprätthålls strängt och effektivt, och genom en fortlöpande kontroll av att reglerna följs.

12.  Staterna bör stimulera en kultur som ger människor möjlighet att förbättra arbetet för sjösäkerhet och miljöskydd.

13.  Vidare bör staterna vidta åtgärder för att kartlägga och eliminera orsakerna till eventuella åsidosättanden för att förhindra att de upprepas, inbegripet

   1) granskning och analys av åsidosättanden,
   2) genomförande av nödvändiga korrigerande åtgärder, och
   3) granskning av de korrigerande åtgärder som har vidtagits.

14.  Staten skall besluta om åtgärder för att eliminera orsakerna till tänkbara åsidosättanden för att förhindra att de uppkommer.

DEL 2 – FLAGGSTATER

Genomförande

15.  För att flaggstaterna skall fullgöra deras ansvar och förpliktelser effektivt bör de

   1) med hjälp av nationell lagstiftning och vägledning bedriva en politik som bidrar till att genomföra och upprätthålla kraven i alla konventioner och protokoll om säkerhet och förhindrande av förorening som de är parter i, och
   2) inom sin administration fördela ansvaret för att vid behov uppdatera och ändra den antagna politiken på relevanta områden.

16.  Flaggstaterna bör upprätta resurser och förfaranden som gör det möjligt att förvalta ett program för säkerhet och miljöskydd som åtminstone bör bestå av följande:

   1) Administrativa instruktioner för genomförande av tillämpliga internationella regler och föreskrifter och utarbetande och spridning av nödvändiga nationella tolkningsföreskrifter.
   2) Resurser för att se till att kraven i IMO:s bindande instrument enligt punkt 6 följs, genom ett revisions- och inspektionsprogram som är oberoende av förvaltningsorgan som utfärdar föreskrivna certifikat eller relevant dokumentation och andra organ som staten har bemyndigat att utfärda sådana certifikat eller sådan dokumentation.
  3) Resurser för att se till att kraven i 1978 års STCW-konvention, i dess ändrade lydelse, följs. Detta inbegriper bland annat att
   3. 1 utbildning, behörighetsbedömning och certifiering av sjöfolk är i överensstämmelse med bestämmelserna i konventionen,
   3. 2 certifikat och intyg om erkännande (s.k. påteckning) enligt konventionen ger en korrekt bild av sjöfolkets kompetens, och är utformade med lämplig STCW-terminologi och termer som är identiska med dem som används i eventuella dokument om säkerhetsbesättning som utfärdas för fartyget,
   3. 3 opartiska utredningar kan göras när det har rapporterats att någon som har ett certifikat eller intyg om erkännande (s.k. påteckning) utfärdat av den parten har begått ett fel – genom handling eller underlåtenhet att handla – som kan utgöra ett direkt hot mot säkerheten för människor, egendom till sjöss eller den marina miljön,
   3. 4 certifikat eller intyg om erkännande (s.k. påteckning) som har utfärdats av flaggstaten kan dras tillbaka eller upphävas tillfälligt eller slutgiltigt när det är motiverat och när det krävs för att förhindra bedrägeri,
   3. 5 administrativa arrangemang, även för utbildnings-, bedömnings- och certifieringsverksamheter som bedrivs under en annan stats överinseende, är sådana att flaggstaten åtar sig ansvaret för att se till att befälhavare, befäl och annat sjöfolk som tjänstgör på fartyg som har rätt att föra dess flagg har den behörighet som krävs(20).
   4) Resurser för att se till att olyckor utreds och att fartyg med konstaterade brister hanteras lämpligt och inom lämplig tid.
   5) Utarbetande, dokumentering och tillhandahållande av vägledning om de krav som återfinns i de relevanta bindande IMO-instrumenten, som administrationen finner tillfredsställande.

17.  Flaggstaterna skall se till att fartyg som har rätt att föra deras flagg har tillräcklig och effektiv bemanning, med beaktande av IMO:s principer för säkerhetsbesättning.

Delegering av behörighet

18.  Flaggstater som bemyndigar erkända organisationer att agera för deras räkning när det gäller besiktningar, inspektioner, utfärdande av certifikat och dokument, märkning av fartyg och annat arbete enligt IMO-konventionerna, skall reglera bemyndigandena i enlighet med regel XI-1/1 i SOLAS enligt följande:

   1) Flaggstaten skall verifiera att den erkända organisationen har tillräckliga resurser i fråga om teknik, ledarskap och forskning för att genomföra de arbetsuppgifter den anförtros, i enlighet med de minimistandarder för erkända organisationer som agerar för administrationens räkning som fastställs i den relevanta IMO-resolutionen(21).
   2) Bemyndigandet skall grundas antingen på ett skriftligt avtal mellan administrationen och den erkända organisationen som minst innehåller de element som fastställs i den relevanta IMO-resolutionen(22), eller ett likvärdigt bindande rättsligt arrangemang; avtalet kan grundas på mallen för avtal om bemyndigande av erkända organisationer som agerar för administrationens räkning(23).
   3) Flaggstaten skall utfärda särskilda instruktioner som noga beskriver vilka åtgärder som skall vidtas om ett fartyg visar sig ha brister som gör att det inte kan gå till sjöss utan fara för fartyget eller människor ombord, eller visar sig utgöra ett orimligt hot mot den marina miljön.
   4) Flaggstaten skall förse den erkända organisationen med alla lämpliga instrument i nationell lagstiftning och tolkning av denna bestämmelserna i konventionerna skall träda i kraft, eller ange om administrationens normer i något avseende går utöver vad som föreskrivs i konventionerna.
   5) Flaggstaten skall ålägga den erkända organisationen att föra och arkivera protokoll ur vilka administrationen kan hämta data som kan vara till hjälp vid tolkningen av konventionskraven.

19.  Flaggstater som utnämner inspektörer för att göra besiktningar och inspektioner för deras räkning bör reglera sådana utnämningar på lämpligt sätt i enlighet med vägledningen i punkt 18, särskilt 18.3 och 18.4.

20.  Flaggstaten bör införa eller delta i ett tillsynsprogram med tillräckliga resurser för att övervaka och kommunicera med dess erkända organisationer för att se till att dess internationella förpliktelser uppfylls helt, genom att flaggstaten

   1) utövar sina befogenheter att genomföra kompletteringsbesiktningar för att se till att fartyg som har rätt att föra dess flagg följer bestämmelserna i bindande IMO-instrument,
   2) genomför kompletteringsbesiktningar när den anser att det behövs för att se till att fartyg som har rätt att föra dess flagg följer nationella bestämmelser som kompletterar kraven i IMO-konventionerna, och
   3) tillhandahåller personal som har goda kunskaper om flaggstatens och de erkända organisationernas regler och bestämmelser och kan övervaka de erkända organisationerna på platsen.

Upprätthållande av lagstiftningen

21.  Flaggstaterna bör garantera fullgörandet av deras internationella förpliktelser genom att vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att fartyg som har rätt att föra deras flagg och enheter och personer inom deras jurisdiktion följer internationella regler och normer. Sådana åtgärder bör bland annat inbegripa följande:

   1) Fartyg som har rätt att föra flaggstatens flagg bör förbjudas att lägga ut innan fartyget kan gå till sjöss utan att bryta mot de krav som ställs i internationella regler och normer.
   2) Fartyg som har rätt att föra flaggstatens flagg bör bli föremål för regelbundna inspektioner av att fartygets skick och besättning stämmer överens med de certifikat som finns ombord.
  3) Under de regelbundna inspektioner som avses i punkt 2 bör inspektören se till att det sjöfolk som har förordnats för fartyget är väl förtrogna med
   3. 1 sina arbetsuppgifter, och
   3. 2 arrangemang, installationer, utrustning och förfaranden på fartyget.
   4) De bör se till att hela besättningen kan samordna sin verksamhet i en nödsituation och i fråga om arbetsuppgifter av central betydelse för säkerheten eller för förhindrande eller begränsning av förorening.
   5) Den nationella lagstiftningen bör innehålla bestämmelser om påföljder som är tillräckligt stränga för att avskräcka fartyg som har rätt att föra flaggstatens flagg från att överträda internationella regler och normer.
   6) Förfaranden bör – efter utredning – inledas mot fartyg som har rätt att föra flaggstatens flagg som har överträtt internationella regler och normer, oavsett var överträdelsen begicks.
   7) Den nationella lagstiftningen bör innehålla bestämmelser om påföljder som är tillräckligt stränga för att avskräcka personer med certifikat eller intyg om erkännande utfärdade av eller på uppdrag av flaggstaten från att överträda internationella regler och normer.
   8) Förfaranden bör – efter utredning – inledas mot personer med certifikat eller intyg om erkännande som har överträtt internationella regler och normer, oavsett var överträdelsen begicks.

22.  Flaggstaterna bör överväga att utarbeta och genomföra ett program för kontroll och övervakning för att

   1) olyckor skall kunna utredas snabbt och grundligt, med – i tillämpliga fall – rapport till IMO,
   2) statistiska data skall samlas in, så att problemområden kan kartläggas genom trendanalys, och
   3) brister och påstådda föroreningstillfällen som rapporteras av hamn- eller kuststater kan åtgärdas vid lämplig tidpunkt.

23.  Vidare bör flaggstaten

   1) se till att den nationella lagstiftningen garanterar att bindande IMO-instrument följs,
   2) tillhandahålla ett lämpligt antal kvalificerade personer för att kunna tillämpa och upprätthålla den nationella lagstiftning som avses i punkt 15.1, inbegripet personal som genomför utredningar och besiktningar,
   3) tillhandahålla ett tillräckligt antal kvalificerade flaggstatsanställda för att kunna utreda fall då fartyg som har rätt att föra dess flagg har hållits kvar av hamnstater,
   4) tillhandahålla ett tillräckligt antal kvalificerade flaggstatsanställda för att kunna utreda fall då en hamnstat har ifrågasatt giltigheten hos ett certifikat eller intyg om erkännande eller behörigheten hos personer som har certifikat eller intyg om erkännande utfärdat av eller på uppdrag av flaggstaten,
   5) se till att flaggstatsinspektörer och utredare utbildas, och att deras verksamhet övervakas.

24.  När en flaggstat får besked om att ett fartyg som har rätt att föra dess flagg har hållits kvar av en hamnstat bör flaggstaten se till att lämpliga korrigerande åtgärder vidtas så att fartyget omedelbart bringas i överensstämmelse med krav som ställs i tillämpliga internationella konventioner.

25.  En flaggstat eller en erkänd organisation som agerar för dess räkning bör utfärda eller erkänna ett internationellt certifikat för ett fartyg först efter det att den har fastställt att fartyget uppfyller alla tillämpliga krav.

26.  En flaggstat bör utfärda ett internationellt behörighetscertifikat eller intyg om erkännande till en person först efter det att de har fastställt att personen uppfyller alla tillämpliga krav.

Flaggstatsinspektörer

27.  Flaggstaten bör definiera och dokumentera ansvarsområden, befogenheter och inbördes förhållanden för all personal som leder, utför och kontrollerar arbete som avser och påverkar säkerheten och förhindrande av förorening.

28.  Personal som ansvarar för eller utför besiktningar, inspektioner och revisioner på fartyg och företag som omfattas av de relevanta bindande IMO-instrumenten bör minst ha följande kvalifikationer:

   1) Lämpliga kvalifikationer från en havs- eller sjöfartsinstitution och relevant erfarenhet till sjöss som fartygsbefäl med behörighet enligt STCW II/2 eller III/2, och bibehållna tekniska kunskaper om fartyg och handhavande av fartyg sedan behörighetscertifikatet erhölls, eller
   2) en teknisk eller naturvetenskaplig högskole- eller universitetsexamen eller motsvarande inom ett relevant ämnesområde som erkänns av staten.

29.  Personal som är kvalificerad enligt punkt 28.1 bör ha varit till sjöss som däcks- eller maskinbefäl under minst tre år.

30.  Personal som är kvalificerad enligt punkt 28.2 bör ha arbetat i en relevant befattning under minst tre år.

31.  Dessutom bör sådan personal ha de lämpliga praktiska och teoretiska kunskaper om fartyg, handhavande av fartyg och bestämmelser i relevanta nationella och internationella instrument som krävs för att de skall kunna sköta sina arbetsuppgifter som flaggstatsinspektörer; dessa kunskaper skall ha inhämtats genom dokumenterade utbildningsprogram.

32.  Annan personal som assisterar vid sådant arbete bör ha utbildning och få handledning i proportion till de arbetsuppgifter de har behörighet att utföra.

33.  Relevant erfarenhet på området bör betraktas som en fördel; om personen saknar erfarenhet bör administrationen tillhandahålla lämplig praktisk utbildning.

34.  Flaggstaterna får ge inspektörsbehörighet åt personer som har genomgått ett formellt och detaljerat utbildningsprogram som ger den kunskapsnivå som krävs enligt punkterna 29–32.

35.  Flaggstaten bör ha infört ett dokumenterat system för kvalifikation av personal och fortlöpande uppdatering av deras kunskaper till en nivå som är lämplig med hänsyn till de arbetsuppgifter de är behöriga att utföra.

36.  Kvalifikationerna bör, beroende på vilka arbetsuppgifter som kommer i fråga, omfatta

   1) kunskap om tillämpliga nationella och internationella regler och föreskrifter för fartyg och fartygens företag, besättningar, last och handhavande,
   2) kunskap om de förfaranden som används vid besiktning, certifiering, kontroll, undersökning och övervakning,
   3) insikter i mål och syften med internationella och nationella instrument om sjösäkerhet och skydd av den marina miljön, och program som hänger samman med dessa,
   4) kunskaper om arbetsmetoderna ombord och i land, interna och externa,
   5) den nödvändiga yrkesmässiga kompetensen för att utföra arbetsuppgifterna väl och effektivt,
   6) säkerhetsmedvetenhet i alla situationer, också när det gäller den personliga säkerheten, och
   7) utbildning i eller erfarenhet av de olika arbetsuppgifter som skall utföras, och helst också i de funktioner som skall bedömas.

37.  Flaggstaten bör utfärda en identitetshandling som inspektören bär med sig under arbetet.

Flaggstaternas utredningar

38.  Sjöolyckor och föroreningstillfällen bör utredas. Utredningar av olyckor bör göras av utredare med lämpliga kvalifikationer som är kompetenta i frågor som rör olyckan. Flaggstaten bör vara beredd att ställa kvalificerade utredare till förfogande för detta ändamål, oavsett var olyckan eller föroreningstillfället ägde rum.

39.  Flaggstaten bör se till att de enskilda utredarna har praktiska kunskaper om och praktisk erfarenhet av de ämnesområden som ingår i deras normala arbetsuppgifter. För att bistå enskilda utredare i deras arbete med frågor som ligger utanför deras normala uppdrag bör flaggstaten se till att lämplig expertis inom följande områden vid behov är lätt tillgänglig:

   1) Navigerings- och kollisionsregler.
   2) Flaggstatens bestämmelser om behörighetscertifiering.
   3) Havsföroreningarnas orsaker.
   4) Intervjuteknik.
   5) Bevisupptagning.
   6) Bedömning av den mänskliga faktorns inverkan.

40.  Alla olyckor som leder till personskador som kräver frånvaro från arbetet i tre dagar eller mer och alla dödsfall till följd av arbetsolyckor eller skador på flaggstatens fartyg bör utredas, och resultatet av utredningen offentliggöras.

41.  Fartygsolyckor bör utredas och rapporteras i enlighet med relevanta IMO-konventioner och de riktlinjer som har utarbetats av IMO(24). Utredningsrapporten bör sändas till IMO tillsammans med flaggstatens iakttagelser i enlighet med de riktlinjer som avses ovan.

Utvärdering och granskning

42.  Flaggstaterna bör regelbundet utvärdera sin prestationsnivå i fråga om genomförandet av de administrativa metoder, förfaranden och resurser som krävs för att uppfylla deras förpliktelser enligt de konventioner som de är parter till.

43.  Utvärderingarna av flaggstaternas prestationsnivå kan bland annat inbegripa kvarhållandefrekvens inom ramen för hamnstatskontrollen, resultaten av flaggstatsinspektionerna, olycksstatistik, kommunikations- och informationsflöden, statistik över årliga förluster (exklusive konstruktiva totalförluster – CTL) och andra lämpliga indikatorer, i syfte att avgöra om personal, resurser och administrativa förfaranden är tillräckliga för att fullgöra flaggstatsförpliktelserna.

44.  Utvärderingarna kan inbegripa en regelbunden granskning av följande:

   1) Fartygsförluster och olycksfrekvenser, i syfte att kartlägga trender under utvalda tidsperioder.
   2) Antalet verifierade fall av kvarhållna fartyg i förhållande till flottans storlek.
   3) Antalet verifierade fall av inkompetens eller oegentligheter begångna av personer som har certifikat eller intyg om erkännande utfärdade av eller på uppdrag av flaggstaten.
   4) Vilka åtgärder som har vidtagits när hamnstater har rapporterat brister eller ingripanden.
   5) Utredningar av allvarliga olyckor och de lärdomar som kan dras av dessa.
   6) Ekonomiska, tekniska och andra resurser som tagits i anspråk.
   7) Resultatet av inspektioner, besiktningar och kontroller av fartygen i fartygsflottan.
   8) Utredningar av arbetsolyckor.
   9) Antalet incidenter och överträdelser enligt MARPOL 73/78, i dess ändrade lydelse.
   10) Antalet tillfälliga eller slutgiltiga indragningar av certifikat, intyg om erkännande, godkännanden m.m.

BILAGA II

MINIMIKRAV PÅ FLAGGSTATSINSPEKTÖRER

(enligt artikel 8)

1.  Inspektörer skall vara bemyndigade av medlemsstatens behöriga myndighet att genomföra de besiktningar som avses i detta direktiv.

2.  Inspektörerna skall ha lämpliga teoretiska kunskaper om och praktisk erfarenhet av fartyg, handhavande av fartyg och relevant nationella och internationella krav. Dessa kunskaper och erfarenheter skall ha inhämtats genom dokumenterade utbildningsprogram.

3.  Inspektörer skall ha minst något av följande:

   1) Lagstadgad examen från en havs- eller sjöfartsinstitution för att arbeta som däcks- eller maskinbefäl på ett fartyg, med intyg om minst tre års erfarenhet till sjöss, eller alternativt ett år till sjöss kompletterat med två års praktik som fartygsinspektör hos en medlemsstats behöriga myndighet, eller ha eller haft behörighet enligt STCW II/2 eller III/2.
   2) En av den behöriga myndigheten erkänd civilingenjörsexamen på skeppsbyggnadslinje, maskinteknisk ingenjörsexamen eller sjöingenjörsexamen och ha arbetat i den egenskapen i minst tre år, eller ett år kompletterat med två års praktik som fartygsinspektör hos en medlemsstats behöriga myndighet.
   3) En relevant universitetsexamen eller motsvarande, och ha utbildats och godkänts på en skola för inspektörer och praktiserat som fartygsinspektör i minst två år hos en behörig myndighet.

4.  Inspektörer som är kvalificerade enligt punkt 3.1 och 3.2 skall ha bibehållit sina tekniska kunskaper om fartyg och handhavande av fartyg sedan behörighetscertifikatet eller kvalifikationerna erhölls.

5.  Inspektörer som är kvalificerade enligt punkt 3.3 skall ha den kunskapsnivå och förmåga som krävs för inspektörer enligt punkt 3.1 och 3.2.

6.  Inspektörer skall kunna kommunicera muntligt och skriftligt med sjöfolk på det språk som är vanligast till sjöss.

7.  Inspektörer får inte ha något som helst kommersiellt, personligt eller familjemässigt intresse med anknytning till det fartyg som besiktigas, besättningen, agenten, företaget, redaren eller befraktaren, eller med anknytning till icke-statliga organisationer som gör konventions- eller klassningsrelaterade besiktningar eller utfärdar certifikat för fartyg.

8.  Inspektörer som inte uppfyller ovanstående krav skall ändå godtas om de var anställda hos den behöriga myndigheten för konventionsrelaterade besiktningar eller hamnstatskontroll på dagen för detta direktivs antagande och om den berörda hamnstaten har anslutit sig till samförståndsavtalet från Paris om hamnstatskontroll.

BILAGA III

VÄGLEDNING FÖR UPPFÖLJNING NÄR FARTYG HAR HÅLLITS KVAR AV EN HAMNSTAT

(enligt artikel 6)

1.  NÄR EN HAMNSTAT HAR HÅLLIT KVAR ETT FARTYG

1.  När den behöriga myndigheten i en medlemsstat (nedan kallad flaggstaten) får besked om att ett fartyg som för dess flagg har hållits kvar av en annan hamnstat bör myndigheten se till att lämpliga korrigerande åtgärder vidtas så att fartyget bringas i överensstämmelse med tillämpliga regler och internationella konventioner. Nedanstående åtgärder anses lämpliga, och listan förhindrar inte att åtgärder med liknande verkningar eller kompletterande åtgärder antas, förutsatt att de är förenliga med målen för och bestämmelserna i detta direktiv.

2.  OMEDELBARA ÅTGÄRDER

1.  Så snart flaggstaten får besked om kvarhållandet bör den kontakta företaget (med företag avses här ett företag enligt ISM-koden) och hamnstaten för att såvitt möjligt få alla närmare uppgifter om kvarhållandet.

2.  Mot bakgrund av de uppgifterna bör flaggstaten överväga vilka omedelbara åtgärder som krävs för att bringa fartyget i överensstämmelse. Flaggstaten kan anse att vissa brister enkelt kan åtgärdas och godkännas av hamnstaten (exempelvis om en livbåt behöver service). I så fall bör flaggstaten be hamnstaten bekräfta att bristerna har åtgärdats.

3.  När det gäller allvarligare brister, framför allt strukturella brister och andra brister som omfattas av certifikat som har utfärdats av flaggstaten eller av en erkänd organisation, bör flaggstaten begära att en särskild, kompletterande inspektion utförs av någon av dess inspektörer, eller utse en inspektör från den erkända organisationen att göra en inspektion för dess räkning. Inledningsvis bör denna inspektion koncentreras på de områden där hamnstaten har konstaterat brister. Om inspektören från flaggstaten eller den erkända organisationen anser det nödvändigt kan inspektionen sedan utvidgas till en fullständig ombesiktning av de områden som omfattas av de relevanta konventionscertifikaten.

4.  Om den erkända organisationen har genomfört inspektionen enligt punkt 3 bör organisationens inspektör rapportera till flaggstaten om vilka åtgärder som har vidtagits och om fartygets skick efter inspektionen, så att flaggstaten kan avgöra vilka eventuella ytterligare åtgärder som behövs.

5.  Om hamnstaten har beslutat om uppehåll i inspektionen enligt [artikel 9.4 i direktiv 95/21/EG eller artikel 13.5 i direktiv 2007/…/EG [om hamnstatskontroll] bör flaggstaten ordna en ombesiktning av fartyget i fråga om de certifikat som gäller de områden där flaggstaten har noterat brister och andra områden där brister senare upptäcks. Flaggstaten bör antingen genomföra denna besiktning själv eller begära en fullständig rapport från den erkända organisationens inspektör, och vid behov en bekräftelse på att en tillfredsställande besiktning har genomförts och alla brister åtgärdats. När flaggstaten är nöjd med situationen bör den bekräfta för hamnstaten att fartyget uppfyller kraven i relevanta bestämmelser och internationella konventioner.

6.  När det gäller de allvarligaste överträdelserna av bestämmelser och internationella konventioner bör flaggstaten alltid skicka en egen inspektör, snarare än en inspektör från den erkända organisationen, för att genomföra eller övervaka de inspektioner och besiktningar som avses i punkt 3–5.

7.  Utom i de fall som avses i punkt 10 skall flaggstaten begära att korrigerande åtgärder vidtas av företaget så att fartyget bringas i överensstämmelse med tillämpliga bestämmelser och internationella konventioner innan fartyget tillåts lämna hamnen där det har hållits kvar (utöver de korrigerande åtgärder som hamnstaten har krävt). Om inga sådana korrigerande åtgärder vidtas bör de berörda certifikaten dras in.

8.  Flaggstaten bör överväga i vilken utsträckning brister noterade av en hamnstat och upptäckta vid en flaggstatsinspektion eller flaggstatsbesiktning tyder på att fartygets och företagets säkerhetsorganisation inte fungerar. Vid behov bör flaggstaten arrangera en ny revision av fartyget eller företaget och tillsammans med hamnstaten överväga om revisionen bör äga rum innan fartyget tillåts lämna den hamn där det har hållits kvar.

9.  Flaggstaten bör kontinuerligt stå i kontakt och samarbeta med hamnstaten för att bidra till att de brister som har konstaterats åtgärdas, och bör snarast möjligt besvara eventuella begäran om klargörande från hamnstaten.

10.  Om bristerna inte kan åtgärdas i den hamn där fartyget har hållits kvar och hamnstaten i enlighet med [artikel 11.1 i direktiv 95/21/EG eller artikel 15.1 i direktiv 2007/…/EG [om hamnstatskontroll] tillåter fartyget att fortsätta till ett reparationsvarv bör flaggstaten kontakta hamnstaten för att bestämma på vilka villkor resan får äga rum och bekräfta dessa villkor skriftligen.

11.  Om fartyget inte uppfyller de villkor som avses i punkt 10 eller inte anlöper det överenskomna reparationsvarvet bör flaggstaten omedelbart begära en förklaring från företaget och överväga att dra in fartygets certifikat. Dessutom bör flaggstaten så snart det blir möjligt tilläggsbesiktiga fartyget.

12.  Om flaggstaten mot bakgrund av tillgängliga uppgifter anser att kvarhållandet är omotiverat bör den göra hamnstaten uppmärksam på detta och tillsammans med företaget överväga att överklaga beslutet i enlighet med hamnstatens bestämmelser.

3.  YTTERLIGARE ÅTGÄRDER

1.  Beroende på hur allvarliga de konstaterade bristerna är och vilka omedelbara åtgärder som har vidtagits bör flaggstaten också överväga att tilläggsbesiktiga fartyget efter det att kvarhållandet har upphört. Denna besiktning bör inbegripa en bedömning av säkerhetsorganisationens effektivitet. Ett riktmärke är att en tilläggsbesiktning bör göras inom [6] veckor efter det att flaggstaten fick besked om kvarhållandet. Denna besiktning bör göras på företagets bekostnad. Om flaggstaten planerar att genomföra en konventionsrelaterad besiktning inom [3] månader kan den skjuta upp besiktningen till dess.

2.  Vidare bör flaggstaten överväga om det bör genomföras en ny revision av det företag som är inblandat. Flaggstaten skall också se över tidigare inspektionsrapporter om företagets andra fartyg, för att se om det finns några gemensamma nämnare när det gäller bristerna i det företagets flotta.

3.  Om fartyget har hållits kvar på goda grunder mer än en gång under de föregående 2 åren bör uppföljningen anses vara än mer angelägen, och i alla händelser bör flaggstaten tilläggsbesiktiga fartyget inom [4] veckor efter det att flaggstaten fick besked om kvarhållandet.

4.  Om kvarhållandet också leder till att fartyget vägras tillträde till hamnar enligt [artikel 7b i direktiv 95/21/EG eller artikel 10 i direktiv 2007/…/EG [om hamnstatskontroll] skall flaggstaten tilläggsbesiktiga fartyget och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att företaget bringar fartyget i överensstämmelse med samtliga relevanta konventioner och bestämmelser. När flaggstaten har försäkrat sig om att så har skett skall den skicka ett dokument som bekräftar detta till företaget.

5.  Flaggstaten bör alltid överväga vilka rättsliga åtgärder, som kan vidtas mot företaget, inbegripet böter som är tillräckligt höga för att avskräcka från överträdelser av gemenskapsbestämmelserna och de internationella bestämmelserna. Om ett fartyg upprepade gånger åsidosätter kraven i tillämpliga gemenskapsbestämmelser och internationella konventioner bör flaggstaten överväga vilka ytterligare påföljder som kan krävas, inbegripet att stryka fartyget ur dess register.

6.  Efter fullbordande av de åtgärder som skall bringa fartyget i överensstämmelse med internationella konventioner och gemenskapsbestämmelserna bör flaggstaten skicka en rapport till IMO och kommissionen, som, med avseende på IMO, skall utarbetas i enlighet med regel 19 d i kapitel I i SOLAS 74, i dess ändrade lydelse och punkt 5.2 i IMO-resolution A.787 (19), i dess ändrade lydelse, och med avseende på kommissionen, skall innehålla kompletterande information beträffande gemenskapsbestämmelserna.

4.  TILLÄGGSBESIKTNING

1.  En tilläggsbesiktning bör inbegripa en undersökning av nedan uppräknade områden som är tillräckligt grundlig för att flaggstatsinspektören skall vara säker på att fartyget, dess utrustning och dess besättning uppfyller alla krav i de bestämmelser och internationella konventioner som är tillämpliga:

Certifikat och dokument.

Skrovets struktur och utrustning.

Villkoren för fastställande av fribord.

Huvudmaskineri och viktiga system.

Renlighet i maskinutrymmena.

Livräddningsutrustning.

Brandsäkerhet.

Navigeringsutrustning.

Lasthanteringsutrustning.

Radioutrustning.

Elektrisk utrustning.

Förhindrande av förorening.

Bostads- och arbetsvillkor.

Bemanning.

Besättningens certifikat.

Passagerarsäkerhet.

Driftskrav, inbegripet kommunikation i besättningen, övningar, arbetet på bryggan och i maskinrummet och säkerhet.

2.  Den bör också inbegripa de relevanta punkterna för en utökad inspektion enligt bilaga V till direktiv 95/21/EG eller del C i bilaga VIII till direktiv 2007/…/EG [om hamnstatskontroll]. Flaggstatsinspektörer bör inte avstå från att vid behov inbegripa funktionstester på exempelvis livräddningsfarkoster och deras sjösättningsanordningar, huvud- och hjälpmaskineri, lastluckor, huvudelsystem och system för länspumpning.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C 318, 23.12.2006, s. 195.
(3) EUT C 229, 22.9.2006, s. 38.
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 29 mars 2007.
(5) EUT L ...
(6) EGT L 144, 15.5.1998, s. 1. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2003/75/EG (EUT L 190, 30.7.2003, s. 6).
(7) EUT L ...
(8) EGT L 208, 5.8.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1891/2006 (EUT L 394, 30.12.2006, s. 1).
(9) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).
(10) EGT L 324, 29.11.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 93/2007 (EUT L 22, 31.1.2007, s. 12).
(11) EGT L 167, 2.7.1999, s. 33.
(12) EUT L 138, 30.4.2004, s. 19.
(13) EGT L 208, 5.8.2002, s. 10.
(14) EGT L 157, 7.7.1995, s. 1. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/84/EG (EGT L 324, 29.11.2002, s. 53).
(15)* EUT: Vänligen för in numret på detta direktiv
(16) EUT L 255, 30.9.2005, s. 11.
(17) EGT L 204, 21.7.1998, s. 37. Direktivet senast ändrad genom 2003 års anslutningsakt.
(18) Bilagorna kommer att läggas till vid MSC 80 (maj 2005). Bara bilagorna 1, 2 och 5 berör flaggstatsförpliktelser.
(19) ST/ESCAP/1076.
(20) Regler I/2, I/9, I/10 och I/11 i 1978 års STCW-konvention, i dess ändrade lydelse.
(21) Bihang I till resolution A.739 (18), Riktlinjer för bemyndigande av organisationer som agerar för administrationens räkning.
(22) Bihang II till resolution A.739 (18), Riktlinjer för bemyndigande av organisationer som agerar för administrationens räkning.
(23) MSC/Circ.710 – MEPC/Circ.307.
(24) Se koden för utredning av olyckor och tillbud till sjöss som antogs av IMO genom resolution A.849 (20), i dess lydelse enligt resolution A.884 (21).


Fartygsägares skadeståndsansvar och finansiella säkerheter ***I
PDF 256kWORD 94k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 29 mars 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om fartygsägares skadeståndsansvar och finansiella säkerheter (KOM(2005)0593 – C6-0039/2006 – 2005/0242(COD))
P6_TA(2007)0094A6-0055/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0593)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 80.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0039/2006),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0055/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 29 mars 2007 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/.../EG om fartygsägares skadeståndsansvar och finansiella säkerheter

P6_TC1-COD(2005)0242


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 80.2,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  Ett av syftena med gemenskapens sjöfartspolitik är att höja kvaliteten på handelsflottan främst genom att öka de ekonomiska operatörernas ansvar.

(2)  Skyddet av de europeiska kusterna och de europeiska medborgarna mot alla typer av miljöskador orsakade av fartygsolyckor är en absolut prioritet för EU.

(3)  Det finns två aspekter på skyddet av de europeiska kusterna, nämligen att förebygga olyckor genom att se till att endast säkra fartyg tillåts och att inrätta lämpliga mekanismer för att de drabbade så snabbt som möjligt skall kunna erhålla skadestånd som helt och hållet täcker de skador som en olycka orsakat.

(4)  Avskräckande åtgärder har redan införts genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/35/EG av den 7 september 2005 om föroreningar förorsakade av fartyg och införandet av sanktioner för överträdelser(5), som kompletteras genom rådets rambeslut 2005/667/RIF av den 12 juli 2005 om förstärkning av det straffrättsliga regelverket för bekämpande av föroreningar orsakade av fartyg(6).

(5)  De internationella reglerna om skadeståndsansvar och ersättning till tredje man för skador i samband med sjötransport bör genomföras och förbättras så att det säkerställs att operatörerna inom sjötransportkedjan ser till att varor endast transporteras ombord på fartyg av högsta kvalitet, att de drabbade utanför sjötransportkedjan garanteras en rättvis ersättning och att operatörerna och deras anställda uppmuntras till ökad uppmärksamhet och professionalism.

6)   1996 års protokoll till 1976 års konvention om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar, nedan kallad 1996 års konvention, bör ratificeras av samtliga medlemsstater och ett stort antal tredjeländer.

7)   1996 års internationella konvention om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen (HNS-konventionen), 2001 års internationella konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom bunkerolja (bunkeroljekonventionen) och 2007 års vrakkonvention bör dessutom ratificeras av samtliga medlemsstater och av ett stort antal tredjeländer.

(8)  För att 1996 års konvention skall kunna genomföras fullständigt och på ett enhetligt sätt i hela Europeiska unionen bör denna konvention införlivas i gemenskapslagstiftningen. Gemenskapens bestämmelser för skadeståndsansvar bör kunna medge ansvarsbegränsning för fartygsägarna upp till de tak som fastställs i konventionen och enligt dess bestämmelser.

(9)  Den ansvarsbegränsning som fastställs i 1996 års konvention bör inte kunna åberopas gentemot skadedrabbade personer som inte är parter till sjötransporttjänsten, om ägaren till det fartyg som orsakat skadorna inte har handlat på ett yrkesmässigt korrekt sätt och borde ha varit medveten om de skadliga konsekvenserna av sitt handlande eller sin underlåtenhet.

(10)  Kravet på finansiell säkerhet bör ge de drabbade ett bättre skydd. Kravet på säkerheter kan också bidra till att undermåliga fartyg försvinner och att konkurrensen mellan operatörerna återupprättas. Kravet är ett nödvändigt komplement till 1996 års konvention. I sin resolution A.898(21) rekommenderar Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) staterna att införa krav på en sådan finansiell säkerhet. Nivån på försäkringen bör vara sådan att den kan fungera i lägen där de tak som fastställs i 1996 års konvention inte räcker till, utan att det innebär orimliga utgifter för näringen.

(11)  Med stöd av IMO:s resolution A.930(22) bör särskilda åtgärder vidtas för att skydda sjöfolk som överges.

(12)  Centrala delar av det här direktivet är bestämmelserna om upprättande och anmälan av intyg om finansiell säkerhet, medlemsstaternas ömsesidiga erkännande av intyg och den finansiella säkerhetens tillgänglighet för de drabbade som söker få ersättning.

(13)  Europeiska sjösäkerhetsbyrån, som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1406/2002(7) bör ge sitt bistånd vid genomförandet av det här direktivet, i synnerhet för att förhindra rättslig inkonsekvens mellan medlemsstaterna.

(14)  De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(8).

(15)  Eftersom målet för den föreslagna åtgärden, nämligen att införa harmoniserade bestämmelser om skadeståndsansvar och finansiella säkerheter för fartygsägarna i syfte att uppnå en god kvalitetsnivå för sjöfarten, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går direktivet inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

I detta direktiv fastställs bestämmelser om vissa aspekter av de skyldigheter i fråga om skadeståndsansvar som gäller för operatörer i sjötransportkedjan, samt införs ett finansiellt skydd anpassat till sjöfolk som överges.

Artikel 2

Definitioner

I detta direktiv avses med

   1. "fartyg": havsgående fartyg, oberoende av flagg, av alla slag som används i den marina miljön, däri inbegripet bärplansbåtar, svävare, undervattensfartyg och flytande farkoster,
   2. "fartygsägare": fartygets ägare eller någon annan organisation eller person, såsom den som i redarens ställe handhar fartygets drift eller hyr ut eller hyr fartyget utan besättning, åt vilken fartygsägaren har anförtrott ansvaret för fartygets drift och som därvid har åtagit sig att fullgöra de uppgifter och skyldigheter som hänger samman med detta,
   3. "skadeståndsansvar": med avseende på tillämpningen av 1996 års konvention skadeståndsansvar som ger en tredje man som inte omfattas av den sjötransporttjänst som orsakat skadan rätt till en fordran som är föremål för ansvarsbegränsning enligt artikel 2 i konventionen, med undantag av fordringar som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr …/2007 om bortfraktarens skadeståndsansvar i samband med olyckor vid passagerarbefordran till sjöss och på inre vattenvägar(9),
   4. "grov oaktsamhet": ett handlande som uppvisar en osedvanlig brist på den omsorg och varsamhet som krävs i trafiken och som därmed åsidosätter vad som i princip borde ha varit självklart för vem som helst i den berörda situationen,
   5) 5. "finansiell säkerhet": alla typer av finansiella säkerheter, som försäkring eller en borgen ställd av en bank eller en liknande finansiell institution,
   6) 6. "1996 års konvention": 1976 års konvention om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar, som antagits under överinseende av Internationella sjöfartsorganisationen, i dess lydelse enligt 1996 års ändringsprotokoll, som återges i bilaga I,
   7. "Bunkeroljekonventionen": 2001 års internationella konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom bunkerolja,
   8. "HNS-konventionen": 1996 års internationella konvention om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen,
   9. "IMO:s resolution A.930(22)": resolution från Internationella sjöfartsorganisationens församling och Internationella arbetsbyråns styrelse med riktlinjer om tillhandahållande av finansiell säkerhet för de fall då sjöfolk överges (Guidelines on provision of financial security in case of abandonment of seafarers), som återges i bilaga II.

Artikel 3

Tillämpningsområde

1.  Detta direktiv skall, med undantag av artikel 4 och 5, tillämpas på

   a) havsområden under medlemsstaternas jurisdiktion, i enlighet med internationell rätt,
   b) fartyg med en bruttodräktighet av minst 300 ton, med undantag av skadeståndsbestämmelserna i artikel 6 som skall tillämpas på alla fartyg.

2.  Direktivet skall inte tillämpas på örlogsfartyg, militära hjälpfartyg eller andra fartyg som ägs och drivs av staten och som endast används i statlig, icke-kommersiell tjänst.

3.  Direktivet påverkar inte medlemsstaternas genomförande av Bunkeroljekonventionen, HNS-konventionen och 1992 års internationella konvention om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom olja.

Artikel 4

Skadeståndsansvar för förorening genom bunkerolja

Medlemsstaterna skall bli fördragsslutande parter till Bunkeroljekonventionen så snart som möjligt, dock senast före den dag som anges i artikel 18.1 i det här direktivet.

Artikel 5

Skador orsakade av sjötransport av farliga och skadliga ämnen

Medlemsstaterna skall bli fördragsslutande parter till HNS-konventionen så snart som möjligt, dock senast före den dag som anges i artikel 18.1 i det här direktivet.

Artikel 6

Skadeståndsbestämmelser

1.  Medlemsstaterna skall bli fördragsslutande parter till 1996 års konvention så snart som möjligt, dock senast före den dag som anges i artikel 18.1 i det här direktivet. Medlemsstater som fortfarande är parter till 1976 års konvention om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar måste säga upp denna.

2.  Medlemsstaterna skall fastställa bestämmelser om skadeståndsansvar för fartygsägare och se till att fartygsägarnas rätt till ansvarsbegränsning regleras av bestämmelserna i 1996 års konvention.

3.  Med avseende på tillämpningen av artikel 4 i 1996 års konvention kan den ansvariga personens insikt om att skadan sannolikt skulle uppkomma under alla omständigheter avledas från själva arten av eller omständigheterna kring den ansvariga personens vårdslösa handlingar eller underlåtenhet.

4.  I enlighet med artikel 15 i 1996 års konvention skall medlemsstaterna se till att artikel 4 i konventionen – om handlande som utesluter ansvarsbegränsning – inte tillämpas på fartyg flaggade i stater som inte är fördragsslutande parter till konvention. I sådana fall skall det i de bestämmelser om skadeståndsansvar som medlemsstaterna inför i enlighet med det här direktivet föreskrivas att fartygsägaren förlorar rätten till ansvarsbegränsning om det visas att han eller hon genom egen handling eller underlåtenhet orsakat skadan, uppsåtligen eller genom grav oaktsamhet.

Artikel 7

Finansiell säkerhet för skadeståndsansvar

Varje medlemsstat skall se till att alla fartygsägare som äger fartyg som för medlemsstatens flagg tecknar en finansiell säkerhet för skadeståndsansvar. Säkerhetens gräns får inte vara lägre än ett belopp som är dubbelt så stort som det tak som fastställts med tillämpning av 1996 års konvention.

Varje medlemsstat skall se till att alla fartygsägare som äger fartyg som för tredjelands flagg tecknar en finansiell säkerhet i enlighet med första stycket så snart fartyget anländer till medlemsstatens exklusiva ekonomiska zon eller en motsvarande zon. Den finansiella säkerheten skall gälla minst tre månader från och med den dag då den är obligatorisk.

Artikel 8

Finansiell säkerhet för fall där sjöfolk överges

Varje medlemsstat skall se till att alla fartygsägare som äger fartyg som för medlemsstatens flagg tecknar en finansiell säkerhet som skyddar ombord anställt eller sysselsatt sjöfolk som överges, i enlighet med IMO:s resolution A.930(22), och som täcker kostnaderna för logi, medicinsk vård och repatriering.

Varje medlemsstat skall se till att alla fartygsägare som äger fartyg som för tredjelands flagg tecknar en finansiell säkerhet i enlighet med första stycket så snart fartyget anlöper en hamn eller en offshore-anläggning som omfattas av medlemsstatens jurisdiktion eller ankrar i en zon som omfattas av medlemsstatens jurisdiktion.

Medlemsstaterna ansvarar för att sjöfolk som överges har tillgång till systemet med finansiella säkerheter i enlighet med IMO:s resolution A.930(22).

Artikel 9

Intyg om finansiell säkerhet

1.  Förekomsten av och giltigheten hos de finansiella säkerheter som avses i artiklarna 7 och 8 skall styrkas genom ett eller flera intyg, i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv som skall följa mallen i bilaga III.

2.  Intygen skall utfärdas av medlemsstaternas behöriga myndigheter sedan de försäkrat sig om att fartygsägaren uppfyller kraven i detta direktiv. När de behöriga myndigheterna utfärdar intyget skall de även ta hänsyn till garantens kommersiella närvaro i EU.

För fartyg som är registrerade i en medlemsstat skall intygen utfärdas eller godkännas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstaten.

För fartyg som är registrerade i ett tredjeland får intygen utfärdas eller godkännas av de behöriga myndigheterna i vilken medlemsstat som helst.

3.  Villkor för intygens utfärdande och giltighet, särskilt när det gäller kriterier och förfaranden för beviljande, samt bestämmelser om dem som tillhandahåller de finansiella säkerheterna skall fastställas i enlighet med det föreskrivna förfarandet som avses i artikel 17.2.

4.  Intygen skall följa mallen i bilaga III och innehålla följande uppgifter:

   a) Fartygets namn och hemmahamn.
   b) Ägarens namn och platsen för dennes huvudsakliga verksamhet.
   c) Typ av säkerhet.
   d) Försäkringsgivarens namn och platsen för dennes huvudsakliga verksamhet, eller motsvarande uppgifter för annan person som ställer säkerheten samt, i förekommande fall, verksamhetsstället där försäkringen eller säkerheten har tecknats.
   e) Intygets giltighetstid, som inte får överstiga försäkringens eller säkerhetens giltighetstid.

5.  Intygen skall vara avfattade på den utfärdande medlemsstatens officiella språk. Om det språk som används varken är engelska eller franska skall texten innehålla en översättning till något av dessa två språk.

Artikel 10

Meddelande intyg om finansiell säkerhet

1.  Intyget skall finnas ombord på fartyget och en kopia skall lämnas in till den myndighet som för det fartygsregister där fartyget ingår eller, om fartyget inte är registrerat i en medlemsstat, till myndigheten i den stat som har utfärdat eller godkänt intyget. Den behöriga myndigheten skall överlämna en kopia på certifieringshandlingarna till det gemenskapskontor som avses i artikel 15 så att detta kontor kan införa dem i registret.

2.  I de fall som beskrivs i artikel 7 skall den driftsansvarige, agenten eller befälhavaren på ett fartyg som anländer till en exklusiv ekonomisk zon eller en motsvarande zon som hör till en medlemsstat, meddela den medlemsstatens myndigheter i enlighet med bilaga IV att intyg om finansiell säkerhet finns ombord.

3.  I de fall som beskrivs i artikel 8 skall den driftsansvarige, agenten eller befälhavaren på ett fartyg som är på väg mot en hamn eller en offshore-anläggning som omfattas av en medlemsstats jurisdiktion eller som skall ankra i en zon som omfattas av en medlemsstats jurisdiktion, meddela medlemsstatens myndigheter att intyg om finansiell säkerhet finns ombord och lämna de uppgifter som anges i bilaga IV.

4.  Den information som avses i punkt 1 skall kunna skickas mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter genom SafeSeaNet (gemenskapens informationssystem för sjöfarten).

Artikel 11

Sanktioner

Medlemsstaterna skall övervaka att bestämmelserna i detta direktiv respekteras och fastställa sanktioner som skall tillämpas vid överträdelser av dem. Sanktionerna skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

Artikel 12

Ömsesidigt erkännande mellan medlemsstater av intyg om finansiell säkerhet

Varje medlemsstat skall erkänna intyg som har utfärdats eller godkänts under en annan medlemsstats ansvar enligt artikel 9 för all tillämpning enligt detta direktiv, och anse dem likvärdiga med de intyg som har utfärdats eller godkänts av de egna myndigheterna, även om det är fråga om ett fartyg som inte är registrerat i en medlemsstat.

En medlemsstat som anser att den försäkringsgivare eller den garant som anges på intyget inte har ekonomisk förmåga att fullgöra de skyldigheter som föreskrivs i detta direktiv får när som helst begära en diskussion den medlemsstat som har utfärdat eller godkänt ett intyg.

Artikel 13

Talan direkt mot den som har tillhandahållit den finansiella säkerheten

En begäran om ersättning för skador orsakade av fartyget får alltid riktas direkt mot den som har tillhandahållit den finansiella säkerheten för ägarens skadeståndsansvar.

Den som har tillhandahållit den finansiella säkerheten får göra gällande de invändningar som ägaren skulle ha fått göra, med undantag för invändningar om konkurs eller likvidation.

Den som har tillhandahållit den finansiella säkerheten får åberopa att skadorna har orsakats med avsikt av ägaren. Den som har tillhandahållit den finansiella säkerheten får inte göra gällande andra invändningar som denne hade kunnat göra om ägaren hade väckt talan mot denne.

Den som har tillhandahållit den finansiella säkerheten har alltid rätt att begära att få ägaren instämd i målet.

Artikel 14

Solidaritetsfond för att täcka skador som orsakats av fartyg som saknar finansiell säkerhet

En solidaritetsfond skall inrättas för utbetalning av ersättning till tredje man, både fysiska och juridiska personer, som har åsamkats skador av fartyg som, trots de skyldigheter som införs genom detta direktiv, har trafikerat EU:s territorialvatten utan intyg om finansiell säkerhet.

Anslagen till fonden liksom fondens arbetsordning skall fastställas i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 17.2.

Artikel 15

Gemenskapskontor

Ett gemenskapskontor skall inrättas och ha i uppdrag att föra ett uttömmande register över de utfärdade intygen, kontrollera och uppdatera deras giltighet och verifiera att de finansiella säkerheter som registrerats av tredjeländer faktiskt existerar.

Artikel 16

Rapporter

Fem år efter det att detta direktiv har trätt i kraft skall medlemsstaterna rapportera till kommissionen om sina erfarenheter av tillämpningen av direktivet. Dessa rapporter skall särskilt omfatta en utvärdering av medlemsstaternas förfaranden för certifiering och utfärdande av intyg samt en bedömning av möjligheten att helt eller delvis delegera dessa befogenheter till det gemenskapskontor som avses i artikel 15. På grundval av dessa rapporter skall kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet med eventuella förslag till ändringar.

Artikel 17

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen skall biträdas av kommittén för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS), inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002(10).

2.  När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG skall vara tre månader.

Artikel 18

Införlivande

1.  Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den …(11). De skall genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 19

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den […] dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 20

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ... den ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

Konvention om begränsning av sjörättsligt skadeståndsansvar, 1976, i dess lydelse enligt 1996 års ändringsprotokoll

(Konventionstexten kommer att läggas till så snart den föreligger på samtliga officiella språk)

BILAGA II

Resolution från Internationella sjöfartsorganisationens församling och Internationella arbetsbyråns styrelse med riktlinjer om tillhandahållande av finansiell säkerhet för de fall då sjöfolk överges (Guidelines on provision of financial security in case of abandonment of seafarers) IMO:s resolution A.930(22)

(Resolutionstexten kommer att läggas till så snart den föreligger på samtliga officiella språk)

BILAGA III

Mall för intyg om finansiell säkerhet som avses i artikel 9

Fartygets namn

Registreringsnummer

Hemmahamn

Ägarens namn och adress

Härmed intygas att för ovan angivna fartyg gäller en försäkring eller en annan finansiell säkerhet som uppfyller föreskrifterna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/.../EG om fartygsägares skadeståndsansvar och finansiella säkerheter

Typ av säkerhet ………………………………………………………………

Säkerhetens giltighetstid ……………………………………………………………

Försäkringsgivares eller garants namn och adress

Namn ………………………………………………………………………

Adress ……………………………………………………………………

Intyget är giltigt t.o.m. den …………………………………

Utfärdat eller godkänt av regeringen i ………………………………

(Ort) …………………… (datum) …………………

Den utfärdande eller godkännande tjänstemannens namnteckning och befattning

BILAGA IV

Förteckning över uppgifter som skall lämnas i enlighet med artikel 10

1.  Fartygsidentitet (namn, signalbokstäver, IMO-nummer eller MMSI-nummer).

2.  Datum och tidpunkt.

3.  Position i latitud och longitud eller sann bäring och avstånd i nautiska mil från ett klart angivet landmärke.

4.  Destinationshamn.

5.  Beräknad ankomsttid till destinationshamnen eller bordningsplatsen för lots i enlighet med den behöriga myndighetens krav, och beräknad avgångstid från denna hamn.

6.  Uppgift om huruvida intyg om finansiell säkerhet finns ombord.

7.  Adress där detaljerad information om intyget kan erhållas.

De uppgifter som avses i punkterna 6 och 7 kan översändas tillsammans med andra meddelanden, under förutsättning att villkoren i artikel 10.2 uppfylls.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.
(2) EUT C 318, 23.12.2006, s. 195.
(3) EUT C 229, 22.9.2006, s. 38.
(4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 29 mars 2007.
(5) EUT L 255, 30.9.2005, s. 11.
(6) EUT L 255, 30.9.2005, s. 164.
(7) EGT L 208, 5.8.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1891/2006 (EUT L 394, 30.12.2006, s. 1).
(8) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11).
(9)+ EUT L: Vänligen för in numret på denna förordning.
(10) EGT L 324, 29.11.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 93/2007 (EUT L 22, 31.1.2007, s. 12).
(11)* 18 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft.


Ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter *
PDF 476kWORD 249k
Förslag till rådets förordning om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter (KOM(2005)0671 – C6-0032/2006 – 2005/0278(CNS))
P6_TA(2007)0095A6-0061/2007

(Samrådsförfarandet)

Förslaget ändrades den 29 mars 2007 på följande sätt(1):

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar
Ändring 1
Beaktandeled 1
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 37,
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 37 och 95,
Ändring 2
Skäl 1
(1)  Ekologisk produktion är ett övergripande system för jordbruksverksamhet och livsmedelsproduktion där man kombinerar bästa miljöpraxis, stor biologisk mångfald, bevarande av naturresurserna, tillämpning av stränga djurskyddskrav och en produktion som motsvarar förväntningarna från de konsumenter som föredrar produkter som har producerats med användning av naturliga ämnen och processer. Den ekologiska produktionsmetoden spelar därigenom en dubbel roll i samhället; den försörjer en särskild marknad där konsumenterna efterfrågar ekologiska produkter och den levererar varor som bidrar till miljö- och djurskyddet, liksom till landsbygdsutvecklingen.
(1)  Ekologisk produktion är ett övergripande system för jordbruksverksamhet och livsmedelsproduktion där alla aspekter av hållbar produktion är centrala och balans eftersträvas, och där man kombinerar bästa miljöpraxis, stor biologisk mångfald, bevarande av naturresurserna och tillämpning av stränga djurskyddskrav samt strävar efter att förbättra markens bördighet med naturliga medel och säkra en produktion som motsvarar förväntningarna från de konsumenter som föredrar produkter som har producerats med användning av naturliga ämnen och processer. Den ekologiska produktionsmetoden spelar därigenom flera positiva roller: den försörjer en särskild marknad där konsumenterna efterfrågar ekologiska produkter, samtidigt som den levererar varor som inte uteslutande begränsas till livsmedelssektorn, men framförallt levererar den varor som bidrar till miljö- och djurskyddet, liksom till utvecklingen av samhällena i landsbygdsområdena.
Ändring 3
Skäl 2
(2)  Den ekologiska jordbrukssektorns betydelse ökar i de flesta medlemsstater. Särskilt har efterfrågan från konsumenterna ökat avsevärt. De senaste årens reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken, med betoningen på marknadspolitik och behovet av att producera kvalitetsprodukter för att möta efterfrågan kommer sannolikt att stimulera marknaden för ekologiska produkter ytterligare. Mot den bakgrunden spelar lagstiftningen om ekologisk produktion en allt viktigare roll i jordbrukspolitiken, och är nära lierad med utvecklingen inom jordbrukssektorn.
(2)  Det ekologiska jordbruket ligger helt i linje med de mål om hållbar utveckling som EU satt upp inom ramen för Göteborgsagendan och bidrar till hållbar utveckling genom framställning av hälsosamma produkter av hög kvalitet och tillämpning av ekologiskt hållbara produktionsmetoder. Den ekologiska jordbrukssektorns betydelse ökar i de flesta medlemsstater. Särskilt har efterfrågan från konsumenterna ökat avsevärt. De senaste årens reformer av den gemensamma jordbrukspolitiken, med betoningen på marknadspolitik och behovet av att producera kvalitetsprodukter för att möta efterfrågan kommer sannolikt att stimulera marknaden för ekologiska produkter ytterligare. Mot den bakgrunden måste ekologisk produktion spela en allt viktigare roll i jordbrukspolitiken, stå i nära förbindelse med utvecklingen inom jordbrukssektorn och vara knuten till skyddet av mark som utnyttjas av jordbruket.
Ändring 4
Skäl 2a (nytt)
(2a)  Alla rättsakter och all politik som gemenskapen antar på detta område bör bidra till utvecklingen av det ekologiska jordbruket och den ekologiska produktionen, såsom de definieras i denna förordning. Det ekologiska jordbruket spelar en stor roll för genomförandet av gemenskapens politik för en hållbar utveckling.
Ändring 5
Skäl 3
(3)  Gemenskapens rättsliga ramar inom sektorn för ekologisk produktion bör formuleras så att man uppnår målet att skapa rättvis konkurrens och en välfungerande inre marknad för ekologiska produkter, samtidigt som man bibehåller och lever upp till konsumenternas förtroende för produkter med en märkning som anger att de är ekologiska. De bör också syfta till att skapa förutsättningar för sektorn att utvecklas i takt med produktionen och utvecklingen på marknaden.
(3)  Gemenskapens rättsliga ramar inom sektorn för ekologisk produktion bör formuleras så att man uppnår målet att skapa rättvis konkurrens och en välfungerande inre marknad för ekologiska produkter, samtidigt som man bibehåller och lever upp till konsumenternas förtroende för produkter med en märkning som anger att de är ekologiska. De bör också syfta till att skapa förutsättningar för sektorn att utvecklas i takt med produktionen och utvecklingen på marknaden och på ett miljömässigt hållbart sätt.
Ändring 6 + 157
Skäl 7
(7)  En allmän gemenskapsram för ekologiska produktionsregler bör fastställas för växt- och djurproduktion, inklusive bestämmelser för en övergång, liksom för produktionen av bearbetade livsmedel och foder. Behörighet att fastställa detaljerna i dessa allmänna regler och anta gemenskapens produktionsregler för vattenbruk bör ges till kommissionen.
(7)  En allmän gemenskapsram för ekologiska produktionsregler bör fastställas för växt- och djurproduktion, inklusive bestämmelser för en övergång, liksom för produktionen av bearbetade livsmedel och foder. Behörighet att fastställa detaljerna för och bilagorna till dessa allmänna regler bör ges till kommissionen som bör höra parlamentet och rådet.
Ändring 7
Skäl 8
(8)  Utvecklingen av den ekologiska produktionen bör också underlättas, i synnerhet genom att man uppmuntrar till användning av ny teknik och nya ämnen som är bättre lämpade för ekologisk produktion.
(8)  Utvecklingen av den ekologiska produktionen bör också underlättas på grundval av fastställda bästa metoder, i synnerhet genom att man främjar markens bördighet, växelbruk, lokal lagring av utsäde, vatten- och energibesparande metoder samt ny teknik och nya ämnen som är bättre lämpade för ekologisk produktion.
Ändring 8
Skäl 9
(9)  Genetiskt modifierade organismer (GMO) och produkter som har framställts av eller som innehåller GMO är inte förenliga med begreppet ekologisk odling eller konsumenternas uppfattning om vad som utgör en ekologisk produkt. GMO bör därför inte avsiktligt användas i det ekologiska jordbruket eller vid bearbetning av ekologiska produkter.
(9)  Genetiskt modifierade organismer (GMO) och produkter som har framställts av eller som innehåller GMO är inte förenliga med begreppet ekologisk odling eller konsumenternas uppfattning om vad som utgör en ekologisk produkt. GMO bör därför inte användas i det ekologiska jordbruket eller vid bearbetning av ekologiska produkter. Kontaminering av organiskt utsäde, insatsvaror, foder och livsmedel bör förhindras med hjälp av lämplig nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning grundad på försiktighetsprincipen.
Ändring 187
Skäl 9a (nytt)
(9a)  Med beaktande av de ökade riskerna för kontaminering av organiskt utsäde, foder och livsmedel med GMO och i avsaknaden av nationell lagstiftning i flera medlemsstater när det gäller förebyggande åtgärder och ansvar, bör kommissionen före den 1 januari 2008 lägga fram ett förslag till ramdirektiv om förebyggande åtgärder för att undvika kontaminering med GMO i hela livsmedelskedjan, inbegripet en lagstiftningsram med ansvarsregler som berör varje form av kontaminering med GMO, grundad på principen att förorenaren betalar.
Ändring 9
Skäl 9b (nytt)
(9b)  Användning av syntetiska växtskyddsprodukter är oförenlig med ekologisk produktion.
Ändring 10
Skäl 14
(14)  För att undvika miljöföroreningar, i synnerhet av naturresurser som mark och vatten, bör ekologisk djurhållning i princip bygga på ett nära samband mellan produktionen och marken, lämpliga fleråriga system för växtföljd, och djuren bör få ekologiskt odlat foder från anläggningen där de befinner sig eller från närliggande ekologiska jordbruksföretag.
(14)  För att undvika miljöföroreningar och oåterkalleliga skador på kvaliteten hos och tillgången till naturresurser som mark och vatten, bör ekologisk djurhållning i princip bygga på ett nära samband mellan produktionen och marken, lämpliga fleråriga system för växtföljd, och djuren bör få ekologiskt odlat foder från anläggningen där de befinner sig eller från närliggande ekologiska jordbruksföretag.
Ändring 11
Skäl 15
(15)  Eftersom ekologisk djurhållning är en markrelaterad verksamhet bör djuren såvitt möjligt ha tillgång till frisk luft eller betesmarker.
(15)  Eftersom ekologisk djurhållning är en markrelaterad verksamhet bör djuren ha tillgång till frisk luft eller betesmarker, närhelst klimatet och markens beskaffenhet möjliggör detta.
Ändring 12 + 158
Skäl 16
(16)  Ekologisk djurhållning bör respektera höga djurskyddskrav och uppfylla djurens artspecifika beteendebehov, och djurhälsoarbetet bör grunda sig på förebyggande av sjukdomar. I det avseendet bör särskild uppmärksamhet ägnas åt förvaringsförhållanden, djurhållningspraxis och djurtäthet. Vid valet av arter bör man dessutom främja långsamt växande raser och ta hänsyn till djurens förutsättningar att anpassa sig till lokala förhållanden. Genomförandebestämmelserna för animalieproduktion och vattenbruksproduktion skall se till att åtminstone de bestämmelser följs som föreskrivs i Europeiska konventionen om skydd av animalieproduktionens djur och de rekommendationer som har gjorts senare.
(16)  Ekologisk djurhållning bör respektera höga djurskyddskrav och uppfylla djurens artspecifika beteendebehov, och djurhälsoarbetet bör grunda sig på förebyggande av sjukdomar. I det avseendet bör särskild uppmärksamhet ägnas åt förvaringsförhållanden, djurhållningspraxis och djurtäthet. Vid valet av arter bör man dessutom främja långlivade, sjukdomsresistenta och långsamt växande raser och inhemska lokala raser och ta hänsyn till djurens förutsättningar att anpassa sig till lokala förhållanden. Genomförandebestämmelserna för animalieproduktion bör se till att åtminstone de bestämmelser följs som föreskrivs i Europeiska konventionen om skydd av animalieproduktionens djur och de rekommendationer som har gjorts senare.
Ändring 13
Skäl 17
(17)  Det ekologiska systemet för djuruppfödning bör syfta till att komplettera produktionscyklerna av de olika husdjursarterna med ekologiskt uppfödda djur. Det bör därför uppmuntras till en ökning av de ekologiskt uppfödda djurens genpool och en högre grad av självförsörjning så att sektorns utveckling tryggas.
(17)  Det ekologiska systemet för djuruppfödning bör syfta till att komplettera produktionscyklerna av de olika husdjursarterna med ekologiskt uppfödda djur. Det bör därför uppmuntras till en ökning av de ekologiskt uppfödda djurens genpool och en högre grad av självförsörjning så att sektorns utveckling tryggas och stimuleras.
Ändring 159
Skäl 18
(18)  I avvaktan på antagandet av gemenskapens produktionsregler för vattenbruk bör medlemsstaterna ha möjlighet att föreskriva tillämpningen av nationella normer, eller, om sådana inte finns, av privata normer som har godkänts eller erkänts av medlemsstaterna. För att förhindra störningar på den inre marknaden bör medlemsstaterna emellertid åläggas att erkänna varandras produktionsnormer på det här området.
utgår
Ändring 14
Skäl 22a (nytt)
(22a)  Med tanke på dagens stora skillnader i odlings- och djurhållningsmetoder inom det ekologiska jordbruket bör medlemsstaterna ha möjlighet att tillämpa fler och strängare bestämmelser inom det ekologiska jordbruket på sitt territorium.
Ändring 15
Skäl 25
(25)  För att skapa klarhet inom hela gemenskapen bör en enkel och standardiserad hänvisning göras obligatorisk för alla ekologiska produkter som producerats i gemenskapen, åtminstone om dessa produkter inte har gemenskapens ekologiska produktionslogotyp. Hänvisningen bör också kunna användas för ekologiska produkter från tredjeländer, men detta bör inte vara obligatoriskt.
(25)  För att skapa klarhet inom hela gemenskapen bör en enkel och standardiserad hänvisning göras obligatorisk för alla ekologiska produkter som producerats i gemenskapen, även om dessa produkter har gemenskapens ekologiska produktionslogotyp. Den standardiserade referenskoden bör också användas för ekologiska produkter från tredjeländer och bör klart ange produkternas ursprung och eventuella skillnader när det gäller tillämpningen av ekologiska produktionsregler.
Ändring 170
Skäl 27a (nytt)
(27a)  Medlemsstaterna bör fastställa den nödvändiga lagstiftningsramen, grundad på försiktighetsprincipen och principen att förorenaren betalar, för att förhindra att ekologiska produkter kontamineras med GMO. Aktörerna bör vidta alla nödvändiga försiktighetsåtgärder för att förhindra tillfällig eller tekniskt oundviklig kontaminering med GMO. Förekomsten av GMO i ekologiska produkter bör begränsas enbart till tillfälliga och tekniskt oundvikliga mängder vars andel är högst 0,1 %.
Ändring 17
Skäl 32
(32)  Vid bedömningen av importerade produkterna överensstämmelse bör de internationella standarder som fastställs i Codex Alimentarius beaktas.
(32)  Vid bedömningen av de importerade produkternas överensstämmelse bör produktionsnormer som är likvärdiga med dem som tillämpas på ekologisk produktion i gemenskapen beaktas.
Ändring 18
Skäl 32a (nytt)
(32a)  Importbestämmelserna för ekologiska produkter bör betraktas som en modell för kvalificerat marknadstillträde, som ger producenterna i tredjeländer tillträde till en högvärdesmarknad, förutsatt att de respekterar de normer som gäller på den marknaden.
Ändring 19
Skäl 36
(36)  De åtgärder som är nödvändiga för genomförandet av den här förordningen bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter. Eftersom lagstiftningen om ekologisk produktion är en viktig del av den gemensamma jordbrukspolitiken är det lämpligt att den bringas i överensstämmelse med befintliga lagstiftningsförfaranden som används för att förvalta den politiken. De befogenheter som kommissionen får genom denna förordning bör därför utövas i enlighet med det förvaltningsförfarande som föreskrivs i artikel 4 i beslut 1999/468/EG.
(36)  De åtgärder som är nödvändiga för genomförandet av den här förordningen bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter. Eftersom lagstiftningen om ekologisk produktion är en viktig del av den gemensamma jordbrukspolitiken är det lämpligt att den bringas i överensstämmelse med befintliga lagstiftningsförfaranden som används för att förvalta den politiken. De befogenheter som kommissionen får genom denna förordning bör därför utövas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.
Ändring 20
Artikel 1, punkt 1, inledningen
1.  Genom denna förordning fastställs mål, principer och regler för
1.  Genom denna förordning införs grunderna för en hållbar utveckling av den ekologiska produktionen och mål, principer och regler för fastställs
Ändring 21
Artikel 1, punkt 1, led a
a) produktion, saluföring, import, export och kontroll av ekologiska produkter,
a) alla faser av produktionen, produktionsmetoderna, bearbetning, distribution, saluföring, import, export och inspektion och certifiering av ekologiska produkter,
Ändring 160
Artikel 1, punkt 2, inledningen
2.  Denna förordning skall tillämpas på följande produkter från jordbruk eller vattenbruk, om produkterna är avsedda att saluföras som ekologiska:
2.  Denna förordning skall tillämpas på följande produkter från jordbruk, om produkterna är avsedda att saluföras som ekologiska:
Ändring 161
Artikel 1, punkt 2, led c
c) levande eller obearbetade vattenbruksprodukter,
utgår
Ändring 162
Artikel 1, punkt 2, led d
d) bearbetade vattenbruksprodukter som är avsedda som livsmedel,
utgår
Ändring 153 + 179
Artikel 2, led e
ea) andra produkter såsom salt, foder till sällskapsdjur, ull, textilvaror, fiskkonserver, kosmetika, kosttillskott och eteriska oljor.
Ändring 24
Artikel 1, punkt 3, inledningen
3.  Denna förordning skall tillämpas inom Europeiska unionens territorium på alla aktörer som ägnar sig åt följande verksamheter:
3.  Denna förordning skall tillämpas på alla aktörer som ägnar sig åt verksamheter inom alla led av produktion, beredning och distribution av de produkter som anges i artikel 1.2, bland annat:
Ändring 25
Artikel 1, punkt 3, led b
b) bearbetning av livsmedel och foder,
b) inslagning, bearbetning och beredning av livsmedel och foder,
Ändring 26
Artikel 1, punkt 3, led c
c) packning, märkning och marknadsföring,
c) inslagning, förpackning, lagring, märkning och marknadsföring av produkter från ekologiskt jordbruk,
Ändring 27
Artikel 1, punkt 3, stycke 2
Förordningen skall emellertid inte tillämpas på storskalig cateringverksamhet, personalmatsalar, institutionell catering, restauranger eller liknande livsmedelsservice.
fa) storskalig cateringverksamhet, personalmatsalar, restauranger eller liknande livsmedelsservice.
Ändring 28
Artikel 2, led a
a) ekologisk produktion: användning av ekologiska produktionsmetoder på jordbruksföretaget, liksom verksamheter som är kopplade till vidare bearbetning, packning och märkning av en produkt som uppfyller de mål, principer och regler som fastställs i denna förordning.
a) ekologisk produktion: användning av ekologiska produktionsmetoder på jordbruksföretaget, liksom verksamheter som är kopplade till vidare bearbetning, inslagning, förpackning, emballering, lagring och märkning av en produkt som uppfyller de mål, principer och regler som fastställs i denna förordning.
Ändring 29
Artikel 2, led b
b) ekologisk produkt: en jordbruksprodukt från den ekologiska produktionen.
b) ekologisk produkt: en produkt från den ekologiska produktionen.
Ändring 30
Artikel 2, led ba (nytt)
ba) aktör: ägare till ett företag som bedriver verksamhet som omfattas av tillämpningsområdet för denna förordning och av den kontroll av ekologisk produktion som utförs av kontrollmyndigheter eller kontrollorgan.
Ändring 163
Artikel 2, led e
e) vattenbruk: uppfödning eller odling av vattenlevande organismer med hjälp av tekniker avsedda för att öka produktionen utöver miljöns naturliga kapacitet, där organismerna förblir en fysisk eller juridisk persons egendom under uppfödningen eller odlingen, fram till och med skörden.
utgår
Ändring 31
Artikel 2, led f
f) omställning: övergång från icke-ekologiskt till ekologiskt jordbruk.
f) omställning: en övergångsperiod från konventionellt till ekologiskt jordbruk.
Ändring 32
Artikel 2, led j
j) behörig myndighet: den centrala myndighet i en medlemsstat som är behörig att organisera officiella kontroller av ekologisk produktion, eller en annan myndighet som har fått denna behörighet; begreppet skall i tillämpliga fall också avse motsvarande myndighet i ett tredjeland.
j) behörig myndighet: den myndighet i en medlemsstat som är behörig att övervaka tillämpningen av bestämmelserna i denna förordning och de detaljerade tillämpningsbestämmelser som antagits av kommissionen eller en annan myndighet som helt eller delvis har fått denna behörighet; definitionen skall i tillämpliga fall också avse motsvarande myndighet i ett tredjeland.
Ändring 33
Artikel 2, led k
k) kontrollorgan: en oberoende tredje part till vilken den behöriga myndigheten har delegerat vissa kontrolluppgifter.
k) kontrollorgan: ett oberoende organ som ombesörjer inspektion, certifiering och spårbarhet inom den ekologiska produktionssektorn, i enlighet med bestämmelserna i denna förordning och de detaljerade tillämpningsbestämmelser som kommissionen antagit, och som har godkänts och kontrollerats i detta syfte av den behöriga myndigheten; i förekommande fall skall detta organ även omfatta motsvarande organ i tredje land för vilket specifika normer för godkännande tillämpas.
Ändring 34
Artikel 2, led m
m) överensstämmelsemärkning: en bekräftelse av överensstämmelse med en särskild uppsättning standarder eller andra normativa dokument i form av ett märke.
m) överensstämmelsemärkning: en bekräftelse av överensstämmelse med de krav som kan härledas från en särskild uppsättning standarder eller andra normativa dokument i form av ett märke.
Ändring 35
Artikel 2, led r
r) produkter som har framställts med GMO: foder, foderillsatser, smakämnen, vitaminer, enzymer, bearbetningshjälpmedel, vissa produkter som används som näring för djur (enligt direktiv 82/471/EEG), växtskyddprodukter, gödningsmedel och jordförbättringsmedel som producerats genom gödning av en organism med material som helt eller delvis är GMO.
r) produkter som har framställts med GMO: produkter som har framställts med användning av GMO som den sista levande organismen i produktionsprocessen, men som varken innehåller, består av eller tillverkats av GMO.
Ändring 36
Artikel 2, led va (nytt)
va) gröngödsel: gröda, som kan omfatta fritt utvecklade växter och ogräs, som tillförs jorden i syfte att förbättra fruktbarheten.
Ändring 37
Artikel 2, led vb (nytt)
vb) medicinsk behandling: samtliga preventiva och kurativa insatser som görs för att vårda ett sjukt djur eller en grupp av sjuka djur i enlighet med ett recept och under en begränsad tid.
Ändring 38
Artikel 2, led vc (nytt)
vc) syntetisk: produkter som framställts på kemisk eller industriell väg, inbegripet produkter som inte finns i naturen eller simulering av produkter från naturliga källor, med undantag av produkter som utvunnits från naturliga råvaror eller ändrats på enkel kemisk väg.
Ändring 195
Artikel 2, led vd (nytt)
vd) markrelaterad: djurhållning som uppfyller följande tre krav:
  Djuren har tillgång till frisk luft.
  Djurens spillning används helt eller delvis för gödsling.
  Djurens utfodring sker helt eller delvis med anläggningens produkter.
Ändring 180
Artikel 3, punkt -1 (ny)
-1.  Denna förordning har som mål att:
a) främja hållbar utveckling av ekologiska jordbrukssystem och hela den ekologiska livsmedels- och foderkedjan,
b) säkerställa en välfungerande inre marknad för ekologiska produkter och rättvis konkurrens mellan alla producenter av ekologiska produkter,
c) införa tillförlitliga bestämmelser för ekologiska produktionssystem, bland annat genom inspektion, certifiering och märkning.
Ändring 39
Artikel 3, inledningen
Det ekologiska produktionssystemet skall ha följande mål:
1.  Ekologiska produktionsmetoder skall ha följande mål:
Ändring 40
Artikel 3, led a, inledningen
a)  Det skall inom ramen för ett praktiskt och ekonomiskt hållbart förvaltningssystem för jordbruk införa en produktion av en mångfald produkter med hjälp av metoder som
a)  Det skall inom ramen för ett miljömässigt och socioekonomiskt hållbart produktionssystem införa en produktion av en mångfald produkter med hjälp av metoder som
Ändring 41
Artikel 3, led a, led i
i) minimerar de negativa effekterna på miljön,
i) minimerar de negativa effekterna på miljön och klimatet,
Ändring 42
Artikel 3, led a, led ia (nytt)
ia) garanterar en hållbar balans mellan mark, vatten, växter och djur,
Ändring 43
Artikel 3, led a, led ii
ii) bibehåller och stärker en hög grad av biologisk mångfald på jordbruksföretagen och i deras omgivning,
ii) bibehåller och stärker en hög grad av biologisk och genetisk mångfald på jordbruksföretagen och därmed även i deras omgivning i stort, genom att särskild hänsyn tas till bevarandet av anpassade lokala sorter och inhemska raser,
Ändring 44
Artikel 3, led a, led iii
iii) så långt möjligt bevarar naturresurserna, vatten, jord, organiskt material och luft,
iii) garanterar så rationell användning som möjligt av naturresurserna (vatten, jord, luft) och av jordbrukets insatsvaror (energi, växtskyddsmedel, näringsämnen),
Ändring 45
Artikel 3, led a, led iv
iv) uppfyller stränga djurskyddskrav, och i synnerhet respekterar djurens artspecifika beteendebehov.
iv) uppfyller stränga krav för djurens hälsa och välbefinnande, och i synnerhet respekterar djurens artspecifika beteendebehov.
Ändring 46
Artikel 3, led a, led iva (nytt)
iva) bidra till att bevara de traditionella processerna för framställning av livsmedel av hög kvalitet och till att främja småbruk och familjejordbruk.
Ändring 47
Artikel 3, led b
b)  Det skall införa en produktion av livsmedel och andra jordbruksprodukter som ett svar på konsumenternas efterfrågan på varor som framställs med hjälp av naturliga processer eller processer som är jämförbara med naturliga processer, och med naturligt förekommande ämnen.
b)  Det skall införa en produktion av livsmedel och andra jordbruksprodukter som ett svar på konsumenternas efterfrågan på varor som framställs med hjälp av naturliga processer eller fysiska processer som är jämförbara med naturliga processer, och med naturligt förekommande ämnen.
Ändring 48
Artikel 4, led a
a)  Levande organismer och mekanisk produktion skall ha företräde framför användningen av syntetiska material.
a)  Endast levande organismer och mekanisk produktion får användas; användningen av syntetiska material och produktionsmetoder som inkluderar användning av syntetiskt material är endast tillåten i enlighet med artikel 16.
Ändring 49
Artikel 4, led aa (nytt)
aa)  Ekologisk och mekanisk produktion skall ha företräde framför användningen av externa insatsvaror, t.ex. syntetiska material.
Ändring 50
Artikel 4, led b
b)  Naturliga ämnen skall ha företräde framför kemiskt syntetiserade ämnen, som får användas endast under förutsättning att naturliga ämnen inte är kommersiellt tillgängliga.
b)  I de fall externa insatsvaror är nödvändiga skall naturliga ämnen, mineraler och ekologiskt producerade råvaror användas. Kemiskt behandlade eller syntetiserade ämnen skall begränsas till undantagsfall och får användas endast under förutsättning att naturliga ämnen inte är kommersiellt tillgängliga och att ett särskilt godkännande beviljats i enlighet med artikel 11.
Ändring 51
Artikel 4, led c
c)  GMO och produkter som är framställda av eller med GMO får inte användas, med undantag för veterinärmedicinska produkter.
c)  GMO och produkter som är framställda av eller med GMO skall inte användas.
Ändring 52
Artikel 4, led ca (nytt)
ca)  Joniserande strålning får inte användas.
Ändring 172
Artikel 4, led cb (nytt)
cb)  Oavsiktlig kontaminering till följd av närhet till GMO-produktionsområden bör undvikas.
Ändring 53
Artikel 4, led d
d)  Reglerna för den ekologiska produktionen skall anpassas till lokala förhållanden, utvecklingsstadier och lokal djurhållningspraxis, samtidigt som man bibehåller den gemensamma synen på vad ekologisk produktion är för något.
d)  Reglerna för den ekologiska produktionen skall anpassas till lokala förhållanden, utvecklingsstadier och lokal djurhållningspraxis, samtidigt som man bibehåller målen och principerna för ekologisk produktion.
Ändring 54
Artikel 4, led da (nytt)
da)  Den ekologiska produktionen skall garantera produktens kvalitet, integritet och spårbarhet genom hela livsmedelskedjan.
Ändring 55
Artikel 4, led db (nytt)
db)  Den ekologiska produktionen skall vara en socialt, miljömässigt och ekonomiskt hållbar verksamhet.
Ändring 56
Artikel 4, led dc (nytt)
dc)  Hydrokultur och annan odling som inte sker i jord eller djurhållning som inte är markrelaterad får inte bedrivas.
Ändring 182
Artikel 4, punkt 1, led dd (nytt)
dd)  Den ekologiska produktionen skall bibehålla och skapa sysselsättning och göra det möjligt för jordbrukarna och konsumenterna att nå en social överenskommelse om hållbara metoder och produktion och konsumtion av högkvalitativa livsmedel, inbegripet en kombination av åtgärder för naturskydd, hållbar produktion och försäljning i närområdet.
Ändring 57
Artikel 5, led a
a)  Jordbruket skall bibehålla och förstärka jordens bördighet, förebygga och bekämpa jorderosion och minimera föroreningarna.
a)  Jordbruket skall bibehålla och förstärka jordens biologiska aktivitet och bördighet, förebygga och bekämpa jorderosion och minimera föroreningarna.
Ändring 58
Artikel 5, led aa (nytt)
aa)  Jordbruket skall bevara och skapa sysselsättning och därmed bidra till en hållbar landsbygdsutveckling.
Ändring 59
Artikel 5, led c
c)  Användningen av icke-förnybara energikällor och insatsvaror som inte kommer från jordbruksföretaget skall minimeras.
c)  Användningen av icke-förnybara energikällor och insatsvaror som inte kommer från jordbruksföretaget skall minimeras. Användningen av förnybara energikällor skall främjas.
Ändring 60
Artikel 5, led f
f)  Växter skall främst få sin näring genom markekosystemet.
f)  Växter skall främst få sin näring genom markekosystemet och därför skall goda metoder för förvaltningen av jorden tillämpas.
Ändring 61
Artikel 5, led g
g)  Skyddet för växternas och djurens hälsa skall baseras på förebyggande tekniker, inklusive val av lämpliga raser och sorter.
g)  Skyddet för växternas sundhet skall baseras på förebyggande tekniker, inklusive val av lämpliga raser och sorter, växelbruk, blandad produktion, främjande av naturliga fiender till skadegörare och utveckling av naturlig motståndskraft mot skadegörare och sjukdomar.
Ändring 62
Artikel 5, led ga (nytt)
ga)  Skyddet av djurens hälsa skall baseras på främjandet av djurets naturliga immunologiska motståndskraft och konstitution samt på valet av lämpliga raser och jordbruksmetoder.
Ändring 63
Artikel 5, led h
h)  Foder skall i första hand komma från det jordbruksföretag där djuren befinner sig, eller också skall det produceras i samarbete med andra ekologiska jordbruk i samma region.
h)  Foder skall företrädesvis komma från det jordbruksföretag där djuren befinner sig, eller också skall det produceras i samarbete med andra ekologiska jordbruk, och djurtätheten skall begränsas för att se till att djuruppfödningen integreras med växtproduktionen.
Ändring 64
Artikel 5, led k
k)  Raser skall väljas så att man främjar långsamt växande raser och beaktar djurens möjlighet att anpassa sig till de lokala förhållandena, deras livskraft och deras motståndskraft mot sjukdomar eller hälsoproblem.
k)  Raser skall väljas så att man främjar långsamt växande och/eller långlivade raser och inhemska lokala raser och beaktar djurens möjlighet att anpassa sig till de lokala förhållandena, deras livskraft och deras motståndskraft mot sjukdomar eller hälsoproblem.
Ändring 65
Artikel 5, led l
l)  Foder till ekologiskt uppfödda djur skall huvudsakligen bestå av jordbruksprodukter från ekologiskt jordbruk och naturliga ämnen som inte kommer från jordbruket.
l)  Foder till ekologiskt uppfödda djur skall bestå av jordbruksprodukter från ekologiskt jordbruk och naturliga ämnen som inte kommer från jordbruket och skall uppfylla djurens specifika näringsmässiga behov under de olika utvecklingsstadierna. Undantag skall beviljas i enlighet med artikel 11.
Ändring 196
Artikel 5, led m
m)  Djurhållningspraxis skall vara sådan att den bidrar till att stärka djurens immunförsvar och stärka deras naturliga försvar mot sjukdomar.
m)  Djurhållningspraxis skall vara sådan att den bidrar till att stärka djurens immunförsvar och stärka deras naturliga försvar mot sjukdomar, bland annat genom regelbunden motion och möjlighet att vara ute samt tillgång till betesmarker närhelst vädret och markens beskaffenhet möjliggör detta.
Ändring 66
Artikel 5, led n
n)  Vattenbruksproduktion skall minimera de negativa effekterna på vattenmiljön.
n)  Vattenbruksproduktion skall bevara den biologiska mångfalden och kvaliteten på det naturliga akvatiska ekosystemet och minimera de negativa effekterna på akvatiska och terrestra ekosystem.
Ändring 67
Artikel 6, rubriken
Principer för bearbetning
Principer för bearbetning och beredning
Ändring 68
Artikel 6, inledningen
Utöver de allmänna principer som fastställs i artikel 4 skall följande principer tillämpas vid produktionen av bearbetade ekologiska livsmedel och bearbetat ekologiskt foder:
Utöver de mål och allmänna principer som fastställs i artikel 4 skall följande principer tillämpas vid produktionen och beredningen av bearbetade ekologiska livsmedel och bearbetat ekologiskt foder, och vid definitioner och eventuella ändringar av bilagorna:
Ändring 69
Artikel 6, led a
a)  Ekologiska livsmedel och ekologiskt foder skall huvudsakligen framställas av ingredienser från jordbruket som skall vara ekologiska, utom om en ekologiskt producerad ingrediens inte är kommersiellt tillgänglig.
a)  Ekologiska livsmedel och ekologiskt foder skall framställas av ingredienser från jordbruket som skall vara ekologiska, utom om en ekologiskt producerad ingrediens inte är kommersiellt tillgänglig.
Ändring 70
Artikel 6, led b
b)  Tillsatser och processhjälpmedel skall användas så lite som möjligt och bara om det är ett grundläggande tekniskt behov.
b)  Tillsatser och processhjälpmedel skall användas så lite som möjligt och bara om det är ett grundläggande tekniskt eller näringsmässigt behov och om de har godkänts i enlighet med det förfarande som fastställs i artikel 15.
Ändring 71
Artikel 6, led ca (nytt)
ca)  Livsmedel skall bearbetas omsorgsfullt för att garantera de ekologiska livsmedlens integritet.
Ändring 72
Artikel 7, punkt 1, stycke 1
1.  Hela den kommersiella delen av en anläggning skall drivas i enlighet med de krav som är tillämpliga för ekologisk produktion eller omställning till ekologisk produktion.
1.  Hela jordbruksanläggningen skall drivas i enlighet med de krav som är tillämpliga för ekologisk produktion.
Ändring 184
Artikel 7, punkt 2, stycke 1
2.  Jordbrukare får inte använda GMO eller produkter som framställts av GMO när de bör ha kunskap om deras förekomst till följd av information på en etikett eller märkning som åtföljer produkter, eller något annat bifogat dokument.
2.  Jordbrukare får inte använda GMO eller produkter som framställts av eller med GMO.
Ändring 75
Artikel 7, punkt 2, stycke 2
När jordbrukare köper produkter från tredje part för att framställa ekologiska livsmedel eller ekologiskt foder skall säljaren bekräfta att de produkter som levereras inte har framställts med GMO.
När jordbrukare eller annan leverantör av ekologiska produkter köper produkter från tredje part för att framställa ekologiska livsmedel eller ekologiskt foder måste säljaren bekräfta att de produkter som levereras inte har framställts med eller av GMO och att de inte innehåller eller består av GMO.
Ändring 76
Artikel 7, punkt 2, stycke 2a (nytt)
Vid tillfällig eller tekniskt oundviklig kontaminering med GMO måste aktörerna kunna visa att de har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att undvika sådan kontaminering.
Ändring 77
Artikel 8, punkt 1, led b
b)  Jordens bördighet och biologiska aktivitet skall bibehållas och ökas med hjälp av flerårig växtföljd, inklusive gröngödsel, tillförsel av stallgödsel och organiskt material från ekologiska jordbruk.
b)  Jordens bördighet och biologiska aktivitet skall bibehållas och ökas med hjälp av flerårig växtföljd, inklusive gröngödsel, tillförsel av gödselvatten från djurhållning och organiskt material, i första hand komposterat organiskt material, från ekologiska jordbruk.
Ändring 78
Artikel 8, punkt 1, led h
h)  Användningen av godkända syntetiska ämnen skall omfattas av villkor och inskränkningar när det gäller vilka grödor de får användas på, appliceringsmetod, dosering, tidsfristerna för användningen och kontakten med grödan.
h)  Användningen av godkända syntetiska ämnen skall omfattas av strikta villkor och inskränkningar när det gäller vilka grödor de får användas på, appliceringsmetod, dosering, tidsfristerna för användningen och kontakten med grödan.
Ändring 185
Artikel 8, punkt 1, led i
i)  Endast ekologiskt producerat utsäde och förökningsmaterial får användas. Därför skall moderplantan, när det gäller frö, och föräldragenerationens planta när det gäller vegetativt förökningsmaterial ha producerats i enlighet med de regler som fastställs i den här förordningen i minst en generation, eller när det gäller fleråriga grödor, under minst två växtsäsonger.
i)  Endast ekologiskt producerat utsäde och förökningsmaterial, som bevisats vara fritt från GMO, får användas. Därför skall moderplantan, när det gäller frö, och föräldragenerationens planta när det gäller vegetativt förökningsmaterial ha producerats i enlighet med de regler som fastställs i den här förordningen i minst en generation, eller när det gäller fleråriga grödor, under minst två växtsäsonger.
Om ekologiskt producerat utsäde inte finns tillgängligt får undantag beviljas i enlighet med bestämmelserna i artikel 11 och bilaga [XX] (med beaktande av förordning (EG) nr 1452/2003), förutsatt att ingen form av kontaminering med GMO förekommer.
Ändring 79
Artikel 9, led b, led iii
iii)  Djuren skall ha permanent tillgång till ett område för utevistelse, företrädesvis betesmark, närhelst vädret och markens beskaffenhet möjliggör detta.
iii)  Djuren skall ha permanent tillgång till områden för utevistelse, företrädesvis betesmark, närhelst vädret och markens beskaffenhet möjliggör detta, såvida det inte i gemenskapslagstiftningen föreskrivs restriktioner och skyldigheter med hänvisning till skyddet av människors och djurs hälsa. Kommissionen och medlemsstaterna skall se till att sådana restriktioner och skyldigheter inte leder till att djur far illa eller till att ekologiska produkter tappar marknadsandelar.
Ändring 80
Artikel 9, led b, led iv
iv)  Antalet djur skall begränsas för att minska överbetning, markförstöring, erosion eller föroreningar som orsakas av djuren eller spridning av deras gödsel.
iv)  Antalet djur skall begränsas för att minska överbetning, markförstöring, erosion eller föroreningar som orsakas av djuren eller spridning av deras gödselvatten.
Ändring 81
Artikel 9, led b, led v
v)  Djur som hålls för ekologisk animalieproduktion skall hållas åtskilda eller vara lätta att separera från andra djur.
v)  Djur som hålls för ekologisk animalieproduktion skall hållas åtskilda från andra djur.
Ändring 186
Artikel 9, led b, led vi
vi)  Det är förbjudet att tjudra djuren, utom när det gäller enskilda djur under en begränsad tid och det är motiverat av hänsyn till säkerheten, djurskyddet eller veterinära skäl.
vi)  Det är förbjudet att tjudra djuren, utom när det gäller enskilda djur under en begränsad tid och det är motiverat av hänsyn till säkerheten, djurskyddet eller veterinära skäl. Undantag får emellertid beviljas av den myndighet eller det organ som utsetts av den behöriga myndigheten i det fall att nötkreatur hålls bundna i byggnader som redan existerade före den 24 augusti 2000 eller på små gårdar där det inte är möjligt att hålla boskapen i sådana grupper som motsvarar de krav som deras beteende ställer, under förutsättning att de har tillgång till betesmark minst två gånger per vecka och till utomhusrastgårdar och att uppfödningen sker i enlighet med djurskyddskrav på bekväma ströytor och med individuell skötsel.
Ändring 82
Artikel 9, led b, led x
x)  Bikupor och de material som används inom biodling skall vara tillverkade av naturmaterial.
x)  Bikupor och de material som används inom biodling skall vara tillverkade av material som bevisats vara ofarliga för den omgivande miljön.
Ändring 83
Artikel 9, led c, led i
i)  Fortplantningen får inte sättas igång med hormonbehandling annat än när syftet är att behandla fortplantningssjukdomar.
i)  Fortplantningen skall i princip grundas på naturmetoder. Artificiell insemination är emellertid tillåten. Andra former av artificiell eller assisterad fortplantning är inte tillåtna (exempelvis överföring av embryon).
Ändring 84
Artikel 9, led c, led ii
ii)  Kloning eller överföring av embryon får inte användas.
ii)  Avelsteknik som utnyttjar genteknik, kloning eller överföring av embryon får inte användas.
Ändring 85
Artikel 9, led d, led i
i)  Djuren skall få ekologiskt foder, som kan innehålla en del foder från jordbruk som håller på att ställas om till ekologisk odling, som uppfyller djurens näringsbehov under dess olika utvecklingsstadier.
i)  Djuren skall få ekologiskt foder som uppfyller deras näringsbehov under de olika utvecklingsstadierna. Undantag kan göras i enlighet med bilaga XX, i vilken det fastställs hur stor procentandel foder som kan användas från jordbruk som håller på att ställas om till ekologisk odling.
Ändring 86
Artikel 9, led d, led ii
ii)  Djuren skall alltid ha tillgång till bete eller grovfoder.
ii)  Djuren skall alltid ha tillgång till bete eller grovfoder, såvida det inte finns veterinärmedicinska uppgifter som talar emot detta, vilket de behöriga myndigheterna eller den veterinär som behandlar djuren skall avgöra.
Ändring 87
Artikel 9, led e, led ii
ii)  Sjukdomsutbrott skall behandlas omedelbart för att förhindra att djuret lider, och allopatiska preparat inklusive antibiotika får användas vid behov när fytoterapiska, homeopatiska och andra produkter är olämpliga.
ii)  Sjukdomsutbrott skall behandlas omedelbart för att förhindra att djuret lider, och syntetisk-kemiska, allopatiska veterinärmedicinska läkemedel inklusive antibiotika får användas vid behov och under strikta förhållanden (det maximala antalet behandlingar per djur och karenstid skall fastställas) när fytoterapiska, homeopatiska och andra produkter är olämpliga.
Ändring 165
Artikel 10
Artikel 10
utgår
Regler för vattenbruksproduktion
1.  Kommissionen skall i enlighet med det förfarande som avses i artikel 31.2 och i enlighet med de mål och principer som fastställs i avdelning II fastställa produktionsregler, inklusive regler för omställning, för ekologiskt vattenbruk
2.  I avvaktan på att de bestämmelser antas som avses i punkt 1 skall de nationella reglerna eller, i avsaknad av sådana, privata regler tillämpas, under förutsättning att de eftersträvar samma mål och följer samma principer som de som fastställs i avdelning II.
Ändring 89
Artikel 11, punkt 1, inledningen
1.  Kommissionen skall i enlighet med det förfarande som avses i artikel 31.2 och i enlighet med de mål och principer som fastställs i avdelning II fastställa särskilda kriterier för att godkänna produkter och ämnen som får användas i ekologiskt jordbruk, och detta enligt följande:
1.  Kommissionen skall i enlighet med det förfarande som avses i artikel 31.2, efter samråd med berörda intressenter och i enlighet med de mål och principer som fastställs i avdelning II, fastställa särskilda kriterier för att godkänna produkter och ämnen som får användas i ekologiskt jordbruk, och detta enligt följande:
Ändring 90
Artikel 11, punkt 1, led e
e) rengöringsmedel,
e) rengörings-, hygien- och desinfektionsmedel,
Ändring 91
Artikel 11, punkt 1, led f
f) andra ämnen.
f) andra ämnen, såsom vitaminer, mikroorganismer och växtstärkande medel.
Ändring 92
Artikel 11, punkt 2a (ny)
2a.  Kommissionen skall säkra öppna tillämpnings-, dokumentations-, gransknings-, utvärderings- och beslutsförfaranden. Den skall ge vägledning till ansökarländerna och utnyttja den expertis som finns inom den ekologiska jordbruks- och livsmedelssektorn. De berörda parterna skall ges möjlighet att delta i utvärderingsprocessen av vissa produkter och ämnen i syfte att föra upp dem på en positivlista. Begäran om ändringar eller strykningar samt beslut härom skall offentliggöras.
Ändring 93
Artikel 11, punkt 2b (ny)
2b.  Följande regler skall tillämpas på växtskyddsmedel:
i)  Användningen skall vara av väsentlig betydelse för att bekämpa en skadlig organism eller en viss sjukdom för vilka det ännu inte finns något alternativ i form av biologiska medel, fysikalisk behandling, växtförädling eller odlingsmetoder, eller några andra verksamma behandlingsmetoder.
ii)  Produkter som är av annat än vegetabiliskt, animaliskt, mikrobiologiskt eller mineraliskt ursprung och som inte är identiska med sin naturliga form får godkännas endast om villkoren för att använda dem utesluter all kontakt med grödans ätliga del eller delar.
iii)  Användningen skall vara tillfällig, och kommissionen skall fastställa ett datum då användningen skall avslutas eller förnyas.
Ändring 94
Artikel 11, punkt 2c (ny)
2c.  Kött- och benmjöl får inte ges till livsmedelsproducerande djur.
Ändring 95
Artikel 12, led c
c)  Mjölk och mjölkprodukter från tidigare icke-ekologiska mjölkdjur får säljas som ekologiska efter en tidsperiod som skall fastställas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 31.2.
c)  Mjölk och mjölkprodukter från tidigare icke-ekologiska mjölkdjur, samt andra produkter såsom kött, ägg och honung, får säljas som ekologiska efter en tidsperiod som skall fastställas i enlighet med det förfarande som avses i artikel 31.2.
Ändring 96
Artikel 13, punkt 3
3.  Hexan och andra organiska lösningsmedel får inte användas.
3.  Hexan och kemiska lösningsmedel får inte användas.
Ändring 189
Artikel 13, punkt 4, stycke 1
4.  Foderproducenter får inte använda GMO eller produkter som framställs ur GMO när de bör ha kunskap om deras förekomst till följd av information på en etikett eller märkning som åtföljer produkter, eller något annat bifogat dokument.
4.  Foderproducenter får inte använda GMO eller produkter som framställs ur eller med GMO. Aktörerna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att undvika kontaminering med GMO och tillhandahålla bevis på att ingen kontaminering har ägt rum.
Ändring 156
Artikel 14, punkt 1, led a
a)  Minst 95 % av vikten av de ingredienser av jordbruksursprung som används i produkten skall vara ekologiska.
a)  Minst 95 % av vikten av de ingredienser av jordbruksursprung som används i produkten skall vara ekologiska när de tillsätts. Särskilda regler måste fastställas för produkter som innehåller med än 5 % fisk, alger, vin eller vinäger.
Ändring 99
Artikel 14, punkt 1, led b
b)  Ingredienser som inte har jordbruksursprung och bearbetningshjälpmedel får endast användas under förutsättning att de har godkänts enligt artikel 15.
b)  Endast tillsatser, bearbetningshjälpmedel, smakämnen, vatten, salt, preparat av mikroorganismer och enzymer, mineraler, spårelement, vitaminer, aminosyror och andra mikronäringsämnen får användas i livsmedel avsedda för särskilda näringsmässiga ändamål, under förutsättning att de har godkänts enligt artikel 15.
Ändring 100
Artikel 14, punkt 1, led c
c)  Icke-ekologiska ingredienser av jordbruksursprung får endast användas om de har godkänts enligt artikel 15.
c)  Icke-ekologiska ingredienser av jordbruksursprung får endast användas om de har godkänts enligt artikel 15 eller godkänts tillfälligt av en medlemsstat.
Ändring 101
Artikel 14, punkt 1, led ca (nytt)
a)ca)  En ekologisk ingrediens får inte förekomma samtidigt som motsvarande icke-ekologiska ingrediens eller motsvarande ingrediens från en anläggning som är under omställning.
Ändring 102
Artikel 14, punkt 1, led cb (nytt)
cb)  Livsmedel som framställs från skördar på en anläggning som är under omställning får innehålla högst en ingrediens av jordbruksursprung.
Ändring 103
Artikel 14, punkt 2
2.  Utvinning, bearbetning och lagring av ekologiskt foder skall göras med omsorg, så att ingrediensernas egenskaper inte går förlorade. Ämnen och metoder som återställer dessa egenskaper eller rättar till resultatet av slarv vid beredningen av dessa produkter får inte användas.
2.  Utvinning, inslagning, transport, bearbetning, lagring och saluföring av ekologiskt foder skall göras med omsorg, så att ingrediensernas och produkternas egenskaper inte går förlorade. Ämnen och metoder som återställer dessa egenskaper eller rättar till resultatet av slarv vid beredningen av dessa produkter får inte användas.
Ändring 190
Artikel 14, punkt 3, stycke 1
3.  Bearbetningsföretagen får inte använda GMO eller produkter som har framställts av GMO när de bör ha kunskap om deras förekomst till följd av information på en etikett eller märkning som åtföljer produkter, eller något annat bifogat dokument.
3.  Bearbetningsföretagen får inte använda GMO eller produkter som har framställts av eller med GMO. Aktörerna skall vidta alla nödvändiga åtgärder för att undvika kontaminering med GMO och tillhandahålla bevis på att ingen kontaminering har ägt rum.
Ändring 105
Artikel 14, punkt 3a (ny)
3a.  Utvinning, bearbetning och lagring av ekologiska livsmedel skall ske så att separation i förhållande till andra linjer för produktion av icke ekologiska livsmedel garanteras i tid och rum.
Ändring 106
Artikel 14, punkt 3b (ny)
3b.  Medlemsstaterna får behålla eller införa strängare regler för produktion av bearbetade livsmedel, förutsatt att dessa regler är förenliga med gemenskapslagstiftningen och inte hindrar eller begränsar den fria rörligheten för produkter som står i överensstämmelse med denna förordning.
Ändring 107
Artikel 15, punkt 3a (ny)
3a.  Medlemsstaterna får behålla eller införa strängare bestämmelser för användningen av vissa produkter och ämnen vid bearbetningen, förutsatt att dessa bestämmelser är förenliga med gemenskapslagstiftningen och att de inte hindrar eller begränsar den fria rörligheten för produkter som står i överensstämmelse meddenna förordning.
Ändring 108
Artikel 16, punkt 2, led ba (nytt)
ba)  Om företagen i gemenskapslagstiftningen åläggs inskränkningar och förpliktelser som rör folkhälsan eller djurskyddet.
Ändring 109
Artikel 16, punkt 2, led h
h)  Om inskränkningar och förpliktelser som rör folkhälsan eller djurskyddet åläggs företagaren av gemenskapens lagstiftning eller den nationella lagstiftningen.
utgår
Ändring 110
Artikel 16, punkt 2, styckena 1a och 1b (nya)
Undantag skall, om så är lämpligt, beviljas för en begränsad period och grundas på en utvecklingsplan för regionen och/eller jordbruksföretaget, vars syfte är att lösa det aktuella problemet.
Information om de undantag som beviljats i enlighet med denna artikel skall göras tillgänglig för allmänheten och ses över åtminstone vart tredje år.
Ändring 111
Artikel 17, punkt 1, stycke 1a (nytt)
När det gäller bearbetade produkter får dessa termer användas endast i följande fall:
a)  För produktbeskrivning och produktmärkning då minst 95 % av jordbruksingrediensernas vikt producerats ekologiskt, liksom alla de viktigaste ingredienserna.
b)  På förteckningen över ingredienser, under förutsättning att uppgifterna om de ekologiska ingredienserna återges på samma sätt, med samma färg, punktstorlek och skrifttyp som de övriga uppgifterna på förteckningen över ingredienser. Dessa produkter får inte bära någon logotyp som hänvisar till ekologisk produktion.
Ändring 112
Artikel 17, punkt 2
2.  De termer som förtecknas i bilaga I, härledningar och diminutiver av dessa, enskilt eller i kombinationer, får inte användas någonstans i gemenskapen på något gemenskapsspråk för att märka och marknadsföra produkter som inte har producerats och kontrollerats, eller importerats, i enlighet med den här förordningen, såvitt det inte är uppenbart att termerna i fråga inte kan förknippas med jordbruksproduktion.
2.  De termer som förtecknas i bilaga I, härledningar och diminutiver av dessa, enskilt, i kombinationer eller implicit, får inte användas någonstans i gemenskapen på något gemenskapsspråk för att märka och marknadsföra produkter som inte har producerats eller importerats, kontrollerats och certifierats, i enlighet med den här förordningen, såvitt det inte är uppenbart att termerna i fråga inte kan förknippas med ekologisk jordbruksproduktion.
Ändring 171
Artikel 17, punkt 3
3.  De termer som förtecknas i bilaga I, härledningar och diminutiver av dessa, enskilt eller i kombinationer, får inte användas för produkter som är märkta så att det framgår att de innehåller GMO, består av GMO eller har producerats med GMO.
3.  De termer som förtecknas i bilaga I, härledningar och diminutiver av dessa, enskilt eller i kombinationer, skall inte användas för produkter som är märkta så att det framgår att de innehåller GMO, består av GMO eller har producerats med GMO, eller när det kan bevisas att de produkter, de ingredienser eller det foder som använts har kontaminerats med GMO eller för att beteckna produkter där den oavsiktliga kontamineringen med GMO överstiger tröskelvärdet på 0,1 %.
Ändring 114
Artikel 17, punkt 4
4.  Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som krävs för att följa bestämmelserna i denna artikel.
4.  Medlemsstaterna skall vidta de åtgärder som krävs för att följa bestämmelserna i denna artikel, och för att hindra bedräglig användning av de beteckningar som omnämns i denna artikel.
Ändring 115
Artikel 18, punkt 1, led a
a)  Den kod som avses i artikel 22.7 för det organ som är behörigt att utföra de kontroller som aktören omfattas av.
a)  Den kod som avses i artikel 22.7 för det organ eller den myndighet som har behörighet att utföra de kontroller, certifieringar och inspektioner som aktören omfattas av.
Ändring 116
Artikel 18, punkt 1, led b
b)  Om den logotyp som avses i artikel 19 inte används, åtminstone en av de beteckningar som förtecknas i bilaga II, med versala bokstäver.
b)  Den logotyp som avses i artikel 19 och åtminstone en av de beteckningar som förtecknas i bilaga II, med versala bokstäver.
Ändring 117
Artikel 18, punkt 1, led ba (nytt)
ba)  Uppgifter om produktens ursprung eller om ursprunget för de jordbruksråvaror som produkten består av, det vill säga huruvida produkten kommer från EU, tredjeländer eller en kombination av båda. Ursprunget skall kompletteras med namnet på det land varifrån produkten eller de råvaror som produkten tillverkats av kommer från.
Ändring 118
Artikel 19, rubriken
Gemenskapens logotyp för ekologisk produktion
Gemenskapens logotyp och nationella logotyper för ekologisk produktion
Ändring 119
Artikel 19
Kommissionen skall i enlighet med det förfarande som avses i artikel 31.2 utforma en gemenskapslogotyp som kan användas vid märkning, presentation och saluföring av produkter som har framställts och kontrollerats, eller importerats, i enlighet med denna förordning.
Kommissionen skall i enlighet med det förfarande som avses i artikel 31.2 utforma en gemenskapslogotyp som skall användas vid märkning, presentation och saluföring av produkter som har framställts och kontrollerats, eller importerats, i enlighet med denna förordning, och som skall utgöra den symbol som i första hand kännetecknar ekologiska produkter inom hela EU.
Ändring 120
Artikel 19, stycke 1a (nytt)
Gemenskapslogotypen får inte användas på bearbetade livsmedel som är oförenliga med artikel 14.1 eller på produkter från anläggningar som är under omställning.
Ändring 121
Artikel 21
Kommissionen skall i enlighet med det förfarande som avses i artikel 31.2 fastställa särskilda märkningskrav som skall tillämpas på ekologiskt foder och produkter som kommer från anläggningar under omställning.
Kommissionen skall i enlighet med det förfarande som avses i artikel 31.2 fastställa särskilda märkningskrav som skall tillämpas på ekologiskt foder.
Ändring 122
Artikel 21, styckena 1a och 1b (nya)
Jordbruksgrödor får vid etikettering eller marknadsföring förses med beteckningar som hänvisar till omställning till ekologisk produktion, förutsatt att dessa produkter uppfyller kraven i artikel 12.
Dessa beteckningar skall
a) innehålla formuleringen "producerad under omställning till organisk odling",
b) anges i en färg, storlek och stil som ger konsumenten möjlighet att klart och tydligt identifiera den särskilda omställningsprodukten.
Ändring 123
Artikel 22, punkt 4, stycke 1
4.  Den behöriga myndigheten får i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 882/2004 delegera vissa kontrolluppgifter till ett eller flera kontrollorgan.
4.  Den behöriga myndigheten får i enlighet med artiklarna 4.3 och 5.1 i förordning (EG) nr 882/2004 delegera vissa kontrolluppgifter till en eller flera kontrollmyndigheter eller kontrollorgan.
Ändring 124
Artikel 22, punkt 4, stycke 2
Kontrollorganen skall uppfylla de krav som fastställs i Europastandard EN 45011 eller ISO-guide 65, "Allmänna krav för organ som handhar produktcertifieringsprogram" i den senaste version som meddelats genom offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien.
Kontrollorganen skall vara ackrediterade i enlighet med Europastandard EN 45011 eller ISO-guide 65, "Allmänna krav för organ som handhar produktcertifieringsprogram" i den senaste version som meddelats genom offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning, C-serien.
Ändring 125
Artikel 22, punkt 7
7.  Medlemsstaterna skall ge ett kodnummer till varje kontrollorgan som är behörigt att genomföra kontroller enligt den här förordningen.
7.  Medlemsstaterna skall ge ett kodnummer till varje kontrollorgan eller kontrollmyndighet som har behörighet att genomföra inspektioner och certifiering enligt den här förordningen.
Ändring 126
Artikel 22, punkt 8a (ny)
8a.  Medlemsstaterna skall alltid se till att det kontrollsystem som införs gör det möjligt att spåra produkterna i varje produktions-, berednings- och distributionsfas så att konsumenterna får garantier för att de ekologiska produkterna har framställts i enlighet med denna förordning.
Ändring 127
Artikel 23, punkt 1, led a
a) anmäla denna verksamhet till en behörig myndighet i den medlemsstat där verksamheten bedrivs, och
a) anmäla hela omfattningen av denna verksamhet till en behörig myndighet i den medlemsstat där verksamheten bedrivs, och
Ändring 128
Artikel 23, punkt 4
4.  Den behöriga myndigheten skall föra ett uppdaterat register med namn och adresser på de aktörer som omfattas av kontrollsystemet.
4.  De godkända kontrollmyndigheterna och kontrollorganen skall föra ett uppdaterat register med namn och adresser på de aktörer som omfattas av kontrollsystemet. Detta register skall göras tillgängligt för allmänheten.
Ändring 129
Artikel 24, punkt 3a (ny)
3a.  Regelbundna samråd med intressenterna skall anordnas för att understryka och framhäva den viktiga roll som de ekologiska jordbrukarna spelar i besluts- och certifieringsprocessen.
Ändring 130
Artikel 25, punkt 1, led a
a) om det konstateras en överträdelse när det gäller uppfyllandet av de krav som ställs genom denna förordning, se till att de uppgifter och den logotyp som föreskrivs genom artiklarna 17, 18 och 19 inte används på hela partiet eller hela den produktionsomgång som påverkas av denna överträdelse,
a) om det konstateras en överträdelse när det gäller uppfyllandet av de krav som ställs genom denna förordning, se till att de uppgifter och den logotyp som föreskrivs genom artiklarna 17, 18 och 19 avlägsnas från eller inte används på hela partiet eller hela den produktionsomgång som påverkas av denna överträdelse,
Ändring 131
Artikel 26
På begäran, vederbörligen motiverad av behovet av att garantera att en produkt har framställts i enlighet med den här förordningen, skall de behöriga myndigheterna och kontrollorganen utbyta relevant information med andra behöriga myndigheter och kontrollorgan om resultatet av sina kontroller. De får också utbyta sådan information på eget initiativ.
På begäran, vederbörligen motiverad av behovet av att garantera att en produkt har framställts i enlighet med den här förordningen, skall de behöriga myndigheterna, företrädare för nationella och europeiska intressenter som är involverade i beslutsfattandet och kontrollorganen utbyta relevant information med andra behöriga myndigheter och kontrollorgan om resultatet av sina kontroller. De får också utbyta sådan information på eget initiativ.
Ändring 132
Artikel 27, punkt 1
1.  En produkt som importerats från ett tredjeland får saluföras som ekologisk på gemenskapens marknad om den uppfyller de bestämmelser som fastställs i avdelning II, III och IV i den här förordningen.
1.  En produkt som importerats från ett tredjeland får saluföras som ekologisk på gemenskapens marknad om
a) den uppfyller de bestämmelser som fastställs i den här förordningen,
b) produktions-, import- och distributionsföretagen omfattas av kontroller som är likvärdiga med gemenskapens kontroller och som utförs av en myndighet eller ett organ som erkänts officiellt av gemenskapen,
c) produktions-, import- och distributionsföretagen när som helst kan styrka att de efterlever kraven i denna förordning,
d) produkterna omfattas av certifikat som utfärdats av den behöriga kontrollmyndigheten och av vilket det framgår att denna förordning efterlevs.
Ändring 133
Artikel 27, punkt 2
2.  En aktör i tredjeland som vill saluföra sina produkter som ekologiska på gemenskapens marknad, på de villkor som föreskrivs i punkt 1, skall låta en behörig myndighet eller ett kontrollorgan enligt avdelning V undersöka verksamheten, under förutsättning att myndigheten eller organet i fråga genomför kontroller i tredjelandet där produktionen sker, eller ett kontrollorgan som godkänts enligt punkt 5.
2.  I alla led i produktionen, bearbetningen och distributionen av en produkt skall en aktör i tredjeland som vill saluföra sina produkter som ekologiska på gemenskapens marknad, på de villkor som föreskrivs i punkt 1, låta en behörig myndighet eller ett kontrollorgan enligt avdelning V undersöka verksamheten, under förutsättning att myndigheten eller organet i fråga genomför kontroller i tredjelandet där produktionen sker, eller ett kontrollorgan som godkänts enligt punkt 5.
Produkten skall omfattas av ett certifikat som utfärdats av kontrollmyndigheterna eller kontrollorganen och av vilket det framgår att produkten uppfyller de villkor som fastställs i denna artikel.
Ändring 134
Artikel 27, punkt 2a (ny)
2a.  Aktören skall när som helst kunna förse importörerna eller de nationella myndigheterna med styrkande handlingar som utfärdats av den behöriga myndigheten eller kontrollorganet enligt avdelning V och som gör det möjligt att identifiera vilken aktör som genomförde den senaste åtgärden och kontrollera att denna aktör uppfyller kraven i denna förordning.
Ändring 135
Artikel 27, punkt 3, led a
a) produkten har framställts i enlighet med produktionsnormer som är likvärdiga de som tillämpas på ekologisk produktion i gemenskapen, eller i enlighet med de internationellt erkända normer som fastställs i riktlinjerna i Codex Alimentarius,
a) produkten har framställts i enlighet med produktionsnormer som är likvärdiga de som tillämpas på ekologisk produktion i gemenskapen, och i vilka hänsyn tas till riktlinjerna i Codex Alimentarius CAC/GL 32,
Ändring 136
Artikel 27, punkt 3, led b
b) producenten omfattas av kontrollregler som är likvärdiga med dem som används i gemenskapens kontrollsystem, eller som följer riktlinjerna i Codex Alimentarius,
b) aktören omfattas av kontrollregler som är likvärdiga med dem som används i gemenskapens kontrollsystem, i vilka hänsyn tas till riktlinjerna i Codex Alimentarius CAC/GL 32,
Ändring 137
Artikel 27, punkt 3, led c
c) den aktör från tredjeland som vill saluföra sina produkter med ekologisk märkning på gemenskapens marknad enligt villkoren i denna punkt har därigenom öppnat sin verksamhet för ett kontrollsystem enligt punkt 4 eller ett kontrollorgan enligt punkt 5,
c) aktörer från tredjeland i alla led i produktionen, bearbetningen och distributionen av en produkt som vill saluföra sina produkter med ekologisk märkning på gemenskapens marknad enligt villkoren i denna punkt har öppnat sin verksamhet för ett kontrollsystem enligt punkt 4 eller flera godkända kontrollorgan enligt punkt 5,
Ändring 138
Artikel 27, punkt 3, led d
d) produkten omfattas av ett certifikat som utfärdats av de behöriga myndigheterna eller kontrollorganen i ett tredjeland som är erkända enligt punkt 4 eller ett kontrollorgan enligt punkt 5, vilket bekräftar att produkten uppfyller de villkor som fastställs i denna punkt.
d) produkten omfattas av ett certifikat som utfärdats av de behöriga myndigheterna eller kontrollorganen i ett tredjeland som är erkända enligt punkt 4 eller ett kontrollorgan enligt punkt 5, vilket bekräftar att produkten uppfyller de villkor som fastställs i denna punkt. Kommissionen skall i enlighet med förfarandet i artikel 31.2 fastställa hur kontrollcertifikatet skall utformas och utfärda tillämpningsföreskrifter innan det nya importsystemet träder i kraft.
Ändring 139
Artikel 27, punkt 3, led da (nytt)
da) de kontrollorgan i tredjeländer som godkänts enligt punkt 4 eller erkänts enligt punkt 5 uppfyller kraven i Europastandard EN 45011 (Allmänna krav för organ som handhar produktcertifieringsprogram (ISO/IEC-guide 65)) och ackrediterats före den 1 januari 2009 i enlighet med denna standard av ett ackrediteringsorgan som är avtalspart i det multilaterala avtalet om erkännande.
Ändring 140
Artikel 27, punkt 4, stycke 1
4.  Kommissionen skall i enlighet med det förfarande som avses i artikel 31.2 erkänna de tredjeländer vilkas produktionsnormer och kontrollsystem är likvärdiga med dem som tillämpas i gemenskapen, eller uppfyller de internationellt erkända normer som fastställs i riktlinjerna i Codex Alimentarius, och skall upprätta en förteckning över de länderna.
4.  Kommissionen skall i enlighet med det förfarande som avses i artikel 31.2 erkänna de tredjeländer vilkas produktionsnormer och kontrollsystem är likvärdiga med dem som tillämpas i gemenskapen, och i vilka hänsyn tas till Codex Alimentarius CAC/GL 32, och skall upprätta en förteckning över de länderna.
Ändring 141
Artikel 27, punkt 4, styckena 2a och 2b (nya)
De erkända kontrollorganen eller kontrollmyndigheterna skall lämna de utvärderingsrapporter som utarbetats av ackrediteringsorganet eller, i förekommande fall, den behöriga myndigheten om den regelbundna utvärderingen på platsen, övervakningen och den fleråriga omprövningen av deras verksamhet. Utvärderingsrapporterna skall offentliggöras på Internet.
På grundval av utvärderingsrapporterna skall kommissionen med hjälp av medlemsstaterna säkerställa lämplig tillsyn av de erkända kontrollmyndigheterna och kontrollorganen genom regelbundna omprövningar av deras erkännande. Tillsynens natur skall bestämmas utifrån en bedömning av risken för oegentligheter eller överträdelser av de bestämmelser som fastställs i denna förordning.
Ändring 142
Artikel 27, punkt 5a (ny)
5a.  De behöriga nationella myndigheterna skall delta i förfarandet för erkännande av inspektions- och certifieringsorgan. De skall av importörerna erhålla certifikat över all importverksamhet och upprätta en gemensam europeisk databas över import.
De behöriga nationella myndigheterna och EU-myndigheterna får genomföra stickprovskontroller av inspektions- och certifieringsorgan på platsen.
Ändring 152
Artikel 28
Medlemsstaterna får inte på grunder som gäller produktionsmetoden, märkningen eller presentationen av produktionsmetoden, förbjuda eller inskränka saluföringen av ekologiska produkter som uppfyller kraven i denna förordning.
1.  De behöriga myndigheterna och kontrollorganen får inte när det gäller produktionsmetoden, märkningen eller presentationen av produktionsmetoden, förbjuda eller inskränka saluföringen av ekologiska produkter som kontrollerats av ett kontrollorgan i en annan medlemsstat, under förutsättning att dessa produkter uppfyller kraven i denna förordning.
Framför allt får inga andra kontrollbestämmelser eller kostnader än de som avses i avdelning V i denna förordning tillämpas.
2.  Medlemsstaterna får tillämpa strängare bestämmelser på sitt eget territorium, under förutsättning att de överensstämmer med gemenskapslagstiftningen och inte förbjuder eller inskränker saluföringen av ekologiska produkter som framställts utanför den berörda medlemsstaten.
Ändring 144
Artikel 31, rubriken
Förvaltningskommitté för ekologisk produktion
Föreskrivande kommitté med kontroll för ekologisk produktion
Ändring 145
Artikel 31, punkt 1
1.  Kommissionen skall bistås av en förvaltningskommitté för ekologisk produktion (nedan kallad kommittén).
1.  Kommissionen skall bistås av en föreskrivande kommitté med kontroll för ekologisk produktion (nedan kallad kommittén).
Ändring 146
Artikel 31, punkt 1a (ny)
1a.  Kommittén skall se till att samråd och samarbete sker regelbundet med de ekologiska producenternas och konsumenternas företrädare för att genomgående uppfylla de mål för ekologiskt jordbruk som fastställs i artikel 3, genom att involvera dem i uppdateringen och genomförandet av lämpliga metoder i enlighet med de mål och principer som fastställs i avdelning II.
Ändring 147
Artikel 31, punkt 2
2.  Vid hänvisning till denna punkt skall artiklarna 4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.
2.  När det hänvisas till denna punkt skall artiklarna 5a.1–5a.4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas.
Ändring 148
Artikel 31, punkt 2a (ny)
2a.  Kommissionen skall underrätta Europaparlamentet om ändringar av förordningen som planeras att genomföras via kommittéförfarandet, och skall i detta sammanhang ta vederbörlig hänsyn till parlamentets ståndpunkt.
Ändring 149
Artikel 31, punkt 4
4.  Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.
4.  Kommittén skall själv anta sin arbetsordning, i enlighet med artikel 7 i beslut 1999/468/EG.
Ändring 150
Artikel 32, led a
a)  Närmare bestämmelser om de produktionsregler som fastställs i avdelning III, i synnerhet när det gäller de särskilda krav och villkor som jordbrukare och andra producenter av ekologiska produkter skall uppfylla.
a)  Närmare bestämmelser om de produktionsregler som fastställs i avdelning III, i synnerhet när det gäller de särskilda krav och villkor som jordbrukare och andra producenter av ekologiska produkter skall uppfylla, däribland positivlistor över vegetabiliska insatsvaror, tillsatser, processhjälpmedel och andra ingredienser.
Ändring 151
Bilaga II
–  EU-EKOLOGISK.
–  EKOLOGISK.

(1) Efter det att ändringarna antagits återförvisades ärendet till utskottet i enlighet med artikel 53.2 i arbetsordningen (A6-0061/2007).


Säkerhet i samband med fotbollsmatcher *
PDF 282kWORD 79k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 29 mars 2007 om Republiken Österrikes initiativ om antagande av ett beslut av rådet om ändring av beslut 2002/348/RIF om säkerhet i samband med fotbollsmatcher med en internationell dimension (10543/2006 – C6-0240/2006 – 2006/0806(CNS))
P6_TA(2007)0096A6-0052/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Republiken Österrikes initiativ (10543/2006)(1),

–   med beaktande av artikel 34.2 c i EU-fördraget,

–   med beaktande av artikel 39.1 i EU-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0240/2006),

–   med beaktande av artiklarna 93 och 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0052/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner Republiken Österrikes initiativ såsom ändrat av parlamentet.

2.  Rådet uppmanas att ändra texten i överensstämmelse härmed.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra Republiken Österrikes initiativ.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt Republiken Österrikes regering parlamentets ståndpunkt.

Republiken Österrikes initiativ   Parlamentets ändringar
Ändring 1
ARTIKEL 1, LED 1, LED A
Artikel 2, punkt 2 (beslut 2002/348/RIF)
"2. Det nationella informationsstället för fotboll skall i enlighet med tillämpliga nationella och internationella bestämmelser på området ha tillgång till personuppgifter om risksupportrar."
"2. Det nationella informationsstället för fotboll skall i enlighet med tillämpliga nationella och internationella lagar på området ha tillgång till personuppgifter om högrisksupportrar. Dessa uppgifter skall enbart behandlas i samband med fotbollsmatcher och får inte användas för andra ändamål."
Ändring 2
ARTIKEL 1, LED 1A (nytt)
Artikel 3, punkt 3 (beslut 2002/348/RIF)
1a.  Artikel 3.3 skall ersättas med följande:
3.  Utbyte av personuppgifter skall ske i enlighet med tillämplig nationell och internationell rätt, med beaktande av principerna i Europarådets konvention nr 108 av den 28 januari 1981 om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter samt –i tillämpliga fall – Europarådets ministerkommittés rekommendation R(87) 15 av den 17 september 1987 om polisens användning av personuppgifter. Utbytet skall ske med syftet att förbereda och vidta lämpliga åtgärder för att upprätthålla ordningen i samband med ett fotbollsevenemang. Utbytet kan i synnerhet röra information om enskilda personer som utgör eller kan utgöra ett hot mot den allmänna ordningen och säkerheten.

(1) EUT C 164, 15.7.2006, s. 30.


Framtiden för Kosovo och EU:s roll
PDF 144kWORD 104k
Europaparlamentets resolution av den 29 mars 2007 om Kosovos framtid och EU:s roll (2006/2267(INI))
P6_TA(2007)0097A6-0067/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av resolution 1244 från Förenta nationernas säkerhetsråd av den 10 juni 1999,

–   med beaktande av rapporten från den särskilda representanten för FN:s generalsekreterare om en omfattande översyn av hur standarderna genomförs, framlagd inför FN:s säkerhetsråd den 7 oktober 2005,

–   med beaktande av FN:s säkerhetsråds beslut, dess ordförandes uttalande av den 24 oktober 2005, om att stöda generalsekreterarens förslag om att inleda samtal om Kosovos status,

–   med beaktande av utnämningen den 14 november 2005 av Martti Ahtisaari till FN:s generalsekreterares särskilda sändebud för processen avseende Kosovos framtida status,

–   med beaktande av kontaktgruppens (Förenade Kungariket, Frankrike, Tyskland, Italien, USA och Ryssland) uttalande av den 31 januari 2006 där det understryks att problemet Kosovo är speciellt till sin karaktär – vilket enligt detta uttalande beror på Jugoslaviens upplösning och de därpå följande konflikterna, den etniska rensningen och händelserna 1999 samt den långa perioden av internationell förvaltning i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 1244 (1999) – och där en snabb förhandlingslösning på frågan efterlyses som bästa väg att följa,

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 14-15 december 2006 som fullt ut ställer sig bakom Ahtisaaris ansträngningar att finna en lösning på statusfrågan och som bekräftar unionens beredskap att spela en avgörande roll när den framtida lösningen skall förverkligas,

–   med beaktande av det särskilda sändebudets slutrapport om Kosovos framtida status och det övergripande förslaget till lösning på frågan om Kosovos status av den 26 mars 2007,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för internationell handel (A6-0067/2007), och av följande skäl:

A.  Kontaktgruppen understryker i de vägledande principerna för en lösning av frågan om Kosovos status, som antogs den 7 oktober 2005, att en förhandlingslösning bör utgöra en internationellt prioriterad fråga och att förhandlingsprocessen, när den väl inletts, inte får blockeras utan måste slutföras. I principerna fastställs klart och tydligt att ingen återvändo till situationen före mars 1999 är tänkbar, lika lite som en delning av Kosovo eller en eventuell union mellan Kosovo och något annat land eller del av något land.

B.  Kosovos befolkning utsattes under 1990-talet för systematiskt våld och förtryck, som 1999 antog proportionerna av en massfördrivning av civilbefolkningen, vilket ledde till att FN:s säkerhetsråd ingrep, efter Natos åtgärder, och området ställdes under internationell civil- och säkerhetskontroll. Detta gav upphov till ett hittills okänt rättsläge inom folkrätten.

C.  Händelserna i mars 2004 måste fördömas men visar att spänningarna mellan de albanska och serbiska befolkningsgrupperna i Kosovo lever kvar och att det är nödvändigt att finna en lösning som garanterar dessa båda folkgruppers och andra etniska gruppers rättigheter, såsom framgår av publikationer från organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), Europarådet och andra organisationer som bedriver verksamhet för att skydda minoriteter.

D.  Ett avgörande i frågan om Kosovos framtida status kommer att bidra till utvecklingen av dess ekonomi och framväxten av en mogen politisk kultur och ett tolerant samhälle utan segregering i provinsen.

E.  Trots talrika diskussionsrundor har man tyvärr inte kunnat enas om någon förhandlingslösning som båda sidor kan acceptera. FN:s särskilda sändebud har dock förelagt kontaktgruppen och FN:s generalsekretare ett förslag om hur frågan om Kosovos status skall lösas.

F.  Den slutliga lösningen kan inte dikteras av hot om en radikalisering i Kosovo eller i Serbien utan måste vara resultatet av en lösning som beaktar alla berörda parters intressen.

G.  Ytterligare dröjsmål med att fastställa Kosovos status kan få negativa konsekvenser för den känsliga och spända situation som redan råder.

H.  Händelserna 1999, den långvariga internationella interimsförvaltningen samt utvecklingen och den gradvisa konsolideringen av Kosovos interimsinstitutioner för självstyre har skapat en mycket speciell situation som gör tanken på att Kosovo på nytt skulle införlivas med Serbien föga realistisk.

I.  Förbindelserna mellan Kosovo och Serbien utmärks av att de kulturella, religiösa och ekonomiska banden mellan dem är intima och därför bör de vidareutvecklas i en anda av partnerskap och god grannsämja, vilket ligger i hela Kosovos och Serbiens befolknings intresse.

J.  Bristen på förtroende mellan olika etniska grupper, den labila situation som fortsättningsvis råder och behovet av att vidareutveckla och befästa demokratiska multietniska institutioner i Kosovo kräver en fortsatt internationell närvaro under överskådlig framtid.

K.  Det internationella samfundet bör fortsätta att investera i utbildningssystemet, särskilt mot bakgrund av de stora utmaningar som den yngre generationen i Kosovo står inför.

L.  Med tanke på Kosovos strategiska läge måste Europeiska unionen spela en central roll när det gäller att övervaka, garantera och underlätta genomförandet av en lösning på frågan om Kosovos status samt bistå vid inrättandet och konsolideringen av demokratiska institutioner i Kosovo, varvid parlamentet har ett övervakningsansvar.

M.  EU:s bidrag måste emellertid göras beroende av att vissa minimikrav i överenskommelsen uppfylls.

N.  Lösningen på frågan om den slutgiltiga statusen måste överensstämma med EU:s principer, det vill säga tillhandahålla en konstitutionell ram som är förenlig med Kosovos europeiska perspektiv och tillåta unionen att fullt ut utnyttja de instrument som står till förfogande.

1.  Europaparlamentet stöder det arbete som pågår under FN:s ledning för att fastställa Kosovos slutliga status liksom ansträngningarna för att finna en hållbar politisk lösning som garanterar stabiliteten och skyddar de olika befolkningsgrupperna samt långsiktig och hållbar ekonomisk och social utveckling i Kosovo. Parlamentet stöder Ahtisaaris övergripande förslag om Kosovos slutliga status och anser att suveränitet under övervakning av det internationella samfundet är det bästa sättet att uppnå dessa mål och förväntar sig att FN:s säkerhetsråd på grundval av detta snart kommer att anta en ny resolution som ersätter resolution 1244(1999).

2.  Europaparlamentet anser att den enda hållbara lösningen för Kosovo är en lösning som

   ger Kosovo tillgång till internationella finansorganisationer och således möjlighet till ekonomisk återhämtning och till att skapa förutsättningar för att inrätta arbetstillfällen,
   förutser en internationell närvaro för att upprätthålla Kosovos mångetniska karaktär och tillvarata den serbiska befolkningsgruppens och romerbefolkningens samt andra etniska gruppers intressen och säkerhet,
   tillhandahåller internationellt stöd för att utveckla effektiva och oberoende institutioner för hela Kosovos befolkning, vilka fungerar i överensstämmelse med rättsstatsprincipen och de demokratiska grundreglerna,
   förverkliga Kosovos önskan om att integreras i Europa, vilket med tiden kommer att göra det möjligt för landet att med sina grannländer ingå ett ömsesidigt beroende.

3.  Europaparlamentet anser att varje lösning av Kosovos framtida status måste stå i överensstämmelse med folkrätten.

4.  Europaparlamentet uttrycker sin förhoppning om att en stark och uttalat pro-europeisk regering bildas i Serbien, och att denna på ett seriöst och positivt sätt engagerar sig i ansträngningarna för att finna en lösning på frågan om Kosovos status. Parlamentet understryker att en sådan regering också behövs för att samarbetet med den internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien skall fungera fullt ut. Under dessa förutsättningar skulle det även vara möjligt att åter inleda och eventuellt avsluta förhandlingar om ett stabiliserings- och associeringsavtal mellan Serbien och EU.

5.  Europaparlamentet anser att den slutliga lösningen bland annat bör omfatta följande aspekter

   En tydlig definition av rollen och uppdraget för den internationella civila och säkerhetsrelaterade närvaron.
   Tydliga bestämmelser om decentralisering som skapar väsentlig autonomi inom huvudområden som utbildning, hälsa och lokal säkerhet och, när det gäller de serbiska kommunerna, tillåter direkta men transparenta förbindelser med Belgrad; dessa bestämmelser måste vara ekonomiskt hållbara och får inte underminera ett enhetligt Kosovos budgetära, verkställande och lagstiftningsmässiga befogenheter.
   Full respekt för de mänskliga rättigheterna, inbegripet en skyldighet att i författningen säkerställa minoriteters och flyktingars vitala intressen samt adekvata mekanismer för att tillvarata dessa intressen.
   Skydd av alla kulturella och religiösa platser.
   Bestämmelser om inrättandet av en utrustad, multietnisk intern säkerhetsstyrka för Kosovo, vars verksamhets räckvidd, förmåga och funktioner är begränsade och som verkar under strikt övervakning av den Natoledda Kosovostyrkan Kfor.
   Internationella garantier för att alla grannstaters territoriella integritet respekteras.

6.  Europaparlamentet understryker att den lösning man kommer fram till för Kosovo inte kommer att utgöra ett prejudikat inom folkrätten eftersom Kosovo har varit underställt FN:s kontroll sedan 1999, och FN:s säkerhetsråds resolution 1244(1999) innehåller redan bestämmelser om behovet att finna en lösning på frågan om Kosovos slutliga status. Situationen i Kosovo är således på intet sätt jämförbar med situationen i andra konfliktområden som inte är underställda FN:s kontroll.

7.  Europaparlamentet betonar att en överenskommelse om Kosovos framtid även måste omfatta särskilda institutionella arrangemang för Kosovska Mitrovica som till fullo garanterar den serbiska befolkningsgruppens rättigheter och säkerhet, utan att underminera enhetligheten inom Kosovo. Dessa arrangemang bör övervakas direkt av det internationella samfundet, i samråd med Belgrad. Parlamentet erinrar dock Serbien om att denna involvering i Kosovo är förknippad med Serbiens samarbete för att genomföra lösningen om slutlig status.

8.  Europaparlamentet välkomnar därför det faktum att Ahtisaaris förslag innebär en omfattande autonomi för serbiska och andra befolkningsgrupper, inklusive en vittgående kommunal autonomi i enlighet med europeiska principer om subsidiaritet och självstyre.

9.  Europaparlamentet anser att det internationella samfundet i så hög grad som möjligt bör inrikta sin närvaro på att hjälpa de lokala myndigheterna med att

   genomföra villkoren för lösningen,
   utveckla en autonom, etniskt balanserad, institutionell, administrativ, juridisk och polisiär kapacitet,
   göra framsteg när det gäller att efterleva FN:s standarder och EU:s riktmärken för stabilisering och associering.

10.  Europaparlamentet anser därför att den internationella närvaron i Kosovo visserligen bör utrustas med tillräcklig personal för att kunna sköta sitt uppdrag, men att detta inte får leda till inrättandet av en parallell förvaltning eller en kopia av den nuvarande förvaltningen under FN:s ledarskap.

11.  Europaparlamentet understryker att det internationella samfundet måste ha direkta befogenheter att vidta korrigerande och, i vissa fall, ställföreträdande åtgärder, bland annat på följande viktiga områden:

   Skydd av minoriteters livsviktiga intressen.
   Beskydd av känsliga platser.
   Säkerhet.
   Rättsväsendet och rättsutövningen i vidare mening, särskilt i kampen mot organiserad brottslighet.

12.  Europaparlamentet understryker att ytterligare åtgärder behövs för att ge flyktingar och tvångsförflyttade personer runt om i Kosovo möjlighet att återvända till sina hem. Parlamentet understryker att en förutsättning för att dessa återvändande personer skall kunna stanna kvar i sina hemorter är en prioriterad satsning på nya arbetstillfällen och en hållbar ekonomisk utveckling. Parlamentet betonar att flyktingar som inte tillhör de serbiska och albanska befolkningsgrupperna, såsom romer och ashkali, kräver särskild uppmärksamhet, däribland internt tvångsförflyttade romer som bor i lägren i Kosovska Mitrovica.

13.  Europaparlamentet uppmärksammar behovet av ett rättvist utbildningssystem som är tillgängligt för alla och som ser till att romiska och ashkali elever undervisas delvis på sitt modersmål för att på detta sätt stärka dessa minoritetsgruppers identitet och kultur.

14.  Europaparlamentet understryker den viktiga roll som FN:s säkerhetsråd spelar för ett slutgiltigt beslut om Kosovos framtida status. Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och dess medlemsstater – och särskilt de medlemsstater som ingår i FN:s säkerhetsråd – att ge sitt fulla och aktiva stöd åt ansträngningarna att finna en hållbar lösning på frågan om Kosovos framtida status.

15.  Parlamentet anser att en ny resolution från FN:s säkerhetsråd också är en avgörande förutsättning för EU:s fortsatta engagemang i Kosovo. Utan en sådan resolution bör EU avstå från att utöka sin närvaro.

16.  Europaparlamentet är övertygat om att Europeiska unionen, mot bakgrund av unionens centrala roll i förverkligandet av lösningen, bör ha en avgörande röst vid utformningen av lösningens slutliga villkor.

17.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör eftersträva en gemensam hållning när det gäller Kosovo och uppmanar därför rådet att försöka anta en gemensam ståndpunkt om Kosovos status av vilken minimivillkoren för en hållbar lösning för Kosovo, som EU kan godta, framgår.

18.  Europaparlamentet påminner om att de medlemsstater som är företrädda i FN:s säkerhetsråd, i enlighet med artikel 19 i fördraget om Europeiska unionen, förväntas hålla fast vid en sådan gemensam ståndpunkt och regelbundet informera EU:s ministerråd om förhandlingarna. Parlamentet anser att även det bör informeras regelbundet.

19.  Europaparlamentet uppmanar de EU-medlemsstater som ingår i kontaktgruppen att låta såväl rådet som övriga medlemsstater ta del av den information som de får tillgång till, och att förbättra samordningen och samarbetet med övriga medlemsstater, eftersom det är EU som helhet som får bära det internationella ansvaret och de ekonomiska kostnaderna för den slutliga uppgörelsen.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna i FN:s säkerhetsråd, särskilt de ständiga medlemmarna, att spela en konstruktiv roll, att arbeta för att få de två berörda parterna att inta en flexibel hållning och att godkänna en otvetydig och hållbar lösning för Kosovo, i linje med de förslag som det särskilda sändebudet har lagt fram, med största möjliga samtycke från de två parternas sida.

21.  Europaparlamentet är berett att ställa de kompletterande resurser till förfogande som krävs för att finansiera EU:s framtida involvering i Kosovo i syfte att förverkliga lösningen om Kosovos status och stöda Kosovos EU-perspektiv, detta under förutsättning att

   den lösning av statusfrågan som stöds av FN:s säkerhetsråd vederbörligen tar hänsyn till unionens gemensamma ståndpunkt,
   tillräckligt samråd äger rum på förhand avseende omfattningen, målen, medlen och formaliteterna för ett sådant uppdrag, så att parlamentet tillförsäkras om att resurserna står i proportion till uppgifterna,
   de kompletterande finansiella resurserna beviljas i enlighet med villkoren i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1), och
   en internationell givarkonferens sammankallas i tid.

22.  Europaparlamentet stöder inrättandet av ett uppdrag inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP) i Kosovo för att bidra till genomförandet av ESFP-uppgörelsen om Kosovos status när det gäller rättsstatsprincipen. Detta ESFP-uppdrag bör ges alla nödvändiga resurser så att det kan genomföra sitt mandat och axla det svåra ansvar som det kommer att åläggas.

23.  Europaparlamentet erinrar om det åtagande som det finska ordförandeskapet gjorde på rådets vägnar, i samband med antagandet av budgeten för 2007, om att ge parlamentet detaljerade uppgifter om det eventuella framtida uppdragets omfattning, mål och troliga ekonomiska konsekvenser, allteftersom planeringen för det fortskrider.

24.  Europaparlamentet påpekar att Europeiska unionen representeras i Kosovo både av kommissionens sambandskontor och av olika organ underställda rådets generalsekreterare/höge representant. Parlamentet uppmanar rådet att se över huruvida mer kan göras för att ytterligare rationalisera och förenkla sin närvaro i Kosovo.

25.  Europaparlamentet oroar sig över det sätt på vilket övergången från Förenta nationernas interimistiska uppdrag i Kosovo (Unmik) till det nya internationella civilbefälet kommer att administreras. Unmik erinras om att det bör bli kvar i Kosovo tills det nya befälet har organiserat sig och är fullständigt operativt. Parlamentet uppmanar FN och EU att ta fram olika metoder för att undvika att ytterligare internationell expertis går förlorad på avgörande förvaltningsområden, särskilt med tanke på att de interimistiska institutionerna för Kosovos självstyre kommer att behöva tid och hjälp för att kunna ta över vissa lagstiftande och verkställande befogenheter från Unmik.

26.  Europaparlamentet uppmanar OSSE att fortsatt inta en framträdande roll i Kosovo även efter det att uppgörelsen om dess status ingåtts, och särskilt se till att övervaka och kontrollera de val som skall hållas. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang såväl rådet som OSSE att utveckla sitt samarbete på rättsstatsområdet, med en tydlig arbetsfördelning i fråga om uppdraget inom ramen för ESFP.

27.  Europaparlamentet vill framhålla den tonvikt som EU har lagt på den roll som rättsväsendet och rättsstatsprincipen har att spela i perioden efter det att en uppgörelse ingåtts, och understryker betydelsen av att överlåtelsen av myndighetsansvar sker på ett smidigt sätt. Parlamentet efterlyser en tydlig arbets- och ansvarsuppdelning, med full insyn, mellan, å ena sidan, de inhemska kosovanska domstolarna och rättsliga myndigheterna och, å andra sidan, EU:s planerade uppdrag för att upprätthålla lag och ordning. Parlamentet kräver att full insyn och respekt för rättsstatsprincipen råder i fråga om fängslanden och andra åtgärder som Kfor vidtagit.

28.  Europaparlamentet påpekar för Kosovos myndigheter att det internationella samfundet av dem förväntar sig

   fokusering på ansträngningar för att utveckla den institutionella och administrativa kapaciteten för att till slut kunna överta det ansvar som än så länge åvilar UNMIK,
   utveckling av ett kosovanskt medborgarskapsbegrepp som uttryckligen utgår från regionens flerspråkiga och multietniska karaktär och som samtidigt ger fullt erkännande åt de olika folkgrupper som tillsammans utgör Kosovos befolkning,
   allvarligt och konstruktivt arbete för att skapa ett multietniskt, mångkulturellt, mångreligiöst och tolerant land och samhälle där samtliga etniska gruppers rättigheter respekteras.

29.  Europaparlamentet understryker i det här sammanhanget att den internationella närvaron i Kosovo kvarstår tills de ovan nämnda målsättningarna verkligen är förankrade och förverkligade.

30.  Europaparlamentet oroas djupt av de våldsamma demonstrationer som nyligen hållits i Kosovo och som på ett allvarligt sätt hotar det fortsatta arbetet med att finna en fredlig lösning på frågan om Kosovos framtida status. Parlamentet uppmanar bägge sidor att visa största återhållsamhet och göra vad de kan för att arbetet med att fastställa regionens status skall kunnas avslutas på ett fredligt sätt.

31.  Vidare påminner Europaparlamentet myndigheterna i Kosovo om att människorna i Kosovo, så snart statusfrågan är löst, kommer att vänta sig att deras regering tar itu med problem som inverkar på deras dagliga liv, frågor i relation till säkerhet, ekonomisk utveckling, korruption och organiserad brottslighet, sysselsättning, adekvata allmänna tjänster och var och ens jämlikhet inför lagen.

32.  Europaparlamentet uppmanar EU och myndigheterna i Kosovo att arbeta tillsammans för att skapa förutsättningar för bättre ekonomisk tillväxt, något som skulle gynna alla etniska grupper i Kosovo. Parlamentet upprepar att det är nödvändigt att upprätta en heltäckande, realistisk och långsiktig plan för ekonomisk utveckling, se till att rättsstatsprincipen tillämpas i grunden, utarbeta en detaljerad strategi för att bekämpa korruptionen och se till att denna underbyggs med adekvata resurser.

33.  Europaparlamentet betonar behovet av ett utökat stöd till utvecklingen av små och medelstora företag på grundval av Europeiska stadgan för småföretag, till vilken Kosovo har givit sitt stöd. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa tillträde till EU:s strukturfonder, tillhandahålla projekt i anslutning till små och medelstora företag med bättre finansieringsmöjligheter och inrätta en institutionell ram för att stärka samarbetet mellan gemenskapen och den privata sektorn i Kosovo.

34.  Europaparlamentet uppmanar ledarna för den serbiska befolkningsgruppen i Kosovo att erkänna att deras intressen är bättre betjänta av ett demokratiskt, decentraliserat och i ekonomisk mening livskraftigt Kosovo, och att engagera sig i processen efter lösningen, för att se till att de bestämmelser i överenskommelsen som är av direkt intresse för dem genomförs fullt ut.

35.  Europaparlamentet uppmanar Serbiens regering att erkänna att framtiden ligger i utvecklandet av nära och transparenta band till Kosovo inom ramen för fördjupad regional integration och det gemensamma perspektivet angående en framtida anslutning till EU.

36.  Europaparlamentet betonar att det är av största betydelse för stabiliteten och den fortsatta utvecklingen av regionen som helhet att frågan om Kosovos framtida status finner en lösning på grundval av Ahtisaaris slutliga förslag. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang samtliga grannländers regeringar att bidra konstruktivt till detta arbete och respektera befintliga statsgränser. Parlamentet delar uppfattningen att lösningen om Kosovos framtida status kommer att fungera på sikt även beror på faktumet att både Serbien och Kosovo och deras grannar förväntas bli medlemmar av EU eftersom västra Balkans framtid ligger i Europeiska unionen.

37.  Europaparlamentet upprepar att en ordentlig integrering av Kosovo i stabiliserings- och associeringsprocessen bland annat kommer att stärka Kosovos ekonomiska förbindelser med medlemsstaterna och med landets grannar på västra Balkan och underlätta stabiliseringsprocessen i regionen.

38.  Europaparlamentet välkomnar undertecknandet av frihandelsavtalen med Albanien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Bosnien och Hercegovina samt Kroatien, och uppmanar med kraft Kosovos myndigheter att fullt ut genomföra dessa avtal och se till att den fria handeln med Serbien och Montenegro kan fortsätta.

39.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att försöka få till stånd ett avtal om viseringslättnader för Kosovo för den period som följer efter det att en uppgörelse ingåtts och i linje med de aktuella förhandlingarna med grannländerna, samt med hänsyn tagen till de specifika problem som gäller för Kosovo, nämligen att många medlemsstater saknar konsulat i Kosovo och att UNMIK-pass används än så länge.

40.  Europaparlamentet uppmanar de kosovanska och serbiska myndigheterna att samarbeta med såväl varandra som ICTY genom att överlämna påstådda krigsförbrytare.

41.  Europaparlamentet anser att offentliggörandet av Ahtisaaris rapport bör åtföljas av en upplysningskampanj i syfte att tydligt och objektivt förklara villkoren i förslaget för de människor som berörs av lösningen, inbegripet de serbiska medborgarna. I fråga om Kosovo måste EU betona budskapet om fredlig samexistens. Det är parlamentets uppfattning att ett Kosovo där såväl majoritetens som minoritetens rättigheter respekteras kommer att finna både stabilitet och välstånd.

42.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, den serbiska regeringen, de interimistiska institutionerna inom Kosovos självstyre, Unmik, medlemmarna i kontaktgruppen, Förenta nationernas säkerhetsråd och FN:s generalsekreterares särskilda sändebud för processen i anslutning till Kosovos framtida status.

(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.


Framtiden för EU:s egna medel
PDF 279kWORD 117k
Resolution
Bilaga
Europaparlamentets resolution av den 29 mars 2007 om framtiden för Europeiska unionens egna medel (2006/2205(INI))
P6_TA(2007)0098A6-0066/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina resolutioner av den 22 november 1990 om den framtida finansieringen av Europeiska gemenskapen(1) och av den 21 april 1994 om ett nytt system för egna medel för Europeiska unionen(2),

–   med beaktande av rådets beslut 94/728/EG, Euratom av den 31 oktober 1994 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel(3),

–   med beaktande av kommissionens rapport av den 7 oktober 1998 om systemet för egna medel – Europeiska unionens inkomster (KOM(1998)0560),

–   med beaktande av sin resolution av den 11 mars 1999 om behovet av att förändra och reformera Europeiska unionens system för egna medel(4),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 17 november 1999 om förslaget till rådets beslut om systemet för Europeiska unionens egna medel(5),

–   med beaktande av rådets beslut 2000/597/EG, Euratom av den 29 september 2000 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel(6),

–   med beaktande av kommissionens rapport om hur systemet för egna medel fungerar (KOM(2004)0505 och kommissionens förslag till ett nytt beslut från rådet om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel, samt förslaget till rådets förordning om genomförandebestämmelser för den korrigering av budgetobalanser som fastställs i artiklarna 4 och 5 i rådets beslut nr (...) om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel (KOM(2004)0501), som lades fram den 14 juli 2004,

–   med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2005 om politiska utmaningar och budgetmedel i ett utvidgat EU 2007–2013(7),

–   med beaktande av den studie som utarbetats för Europaparlamentets räkning, "Egna medel: Utveckling av systemet i ett EU med 25 medlemmar", som lades fram den 30 juni 2005(8),

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 15–16 december 2005,

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådets beslut om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel och kommissionens arbetsdokument om beräkning, finansiering, betalning och införande i budgeten av den korrigering för budgetobalanser som tillämpas till förmån för Förenade kungariket ("den brittiska rabatten") i enlighet med artiklarna 4 och 5 i rådets beslut (…) om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel (KOM(2006)0099),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 4 juli 2006 om förslaget till rådets beslut om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel(9),

–   med beaktande av den studie som utarbetats för Europaparlamentets räkning, "EU Own Resources – Preliminary assessment of the scope for Membre States taxes supporting an EU wide tax system", som lades fram i januari 2007(10),

–   med beaktande av budgetutskottets möten med ordförandena för de nationella parlamentens budgetutskott, som hölls den 16 juni 2005 och den 21 juni 2006,

–   med beaktande av svaren på de frågor om egna medel som budgetutskottet sände till alla budgetutskott i medlemsstaternas nationella parlament den 30 november 2005,

–   med beaktande av de formella och informella diskussioner mellan den ständiga föredraganden för egna medel och de berörda nationella parlamentsutskotten eller företrädare för dessa, som genomfördes på inbjudan av de nationella parlament som var intresserade av att diskutera denna fråga under 2006 och 2007,

–   med beaktande av de resultat som nåtts i arbetsgrupperna beträffande den framtida finansieringen av Europeiska unionen vid de gemensamma parlamentariska mötena den 8–9 maj 2006 och den 4–5 december 2006,

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(11), särskilt punkt 8, och förklaring nr 3 om översyn av budgetramen, som bifogats avtalet,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och yttrandena från utskottet för konstitutionella frågor, budgetkontrollutskottet, utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för regional utveckling (A6-0066/2007), och av följande skäl:

A.  Den första europeiska gemenskapen, Europeiska kol- och stålgemenskapen (EKSG), som inrättades den 23 juli 1952, finansierades av ett verkligt system för egna medel, som grundades på en skatt som togs ut för varje ton producerat stål, som skulle betalas direkt av de kol- och stålproducerande företagen till EKSG:s budget.

B.  Enligt Romfördraget av den 25 mars 1957 skulle Europeiska ekonomiska gemenskapen endast finansieras av nationella bidrag under en övergångsperiod, som skulle följas av en övergång till ett system för egna medel.

C.  Denna övergång genomfördes slutligen den 21–22 april 1970 när Europeiska rådet i Luxemburg enades om ett beslut för att upphöra med de nationella bidragen och införa ett nytt finansieringssystem som grundades på två verkliga egna medel – jordbruksskatter och tullar – som kompletterades av ett tredje medel som grundades på mervärdesskatt (moms).

D.  Alla parlamentets ansträngningar(12) för att man skulle använda faktiska momsredovisningar för att fastställa vilken bedömningsgrund som skulle användas för momsmedlen ("redovisningsmetoden") istället för den harmoniserade bas som beräknas genom att man tillämpar en genomsnittlig viktad sats på de totala nettoinkomsterna ("inkomstmetoden") var förgäves, vilket innebar att momsmedlen förändrades från att ha varit ett verkligt eget medel med en stark direktkoppling till de europeiska medborgarna till att bli ett rent statistiskt verktyg för beräkning av medlemsstaternas bidrag.

E.  I "Fontainebleau-avtalet", som ingicks mellan stats- och regeringscheferna den 25-26 juni 1984, uppgavs det tydligt att utgiftspolitik i slutändan är huvudredskapet för att lösa frågan om budgetobalanser. Samtidigt inrättade Europeiska rådet den "brittiska rabatten", en korrigeringsmekanism för Förenade kungariket, enligt vilken det fastställdes att Förenade kungariket från och med 1985 skulle ersättas till 66 procent för skillnaden mellan dess andel av momsbetalningarna och dess andel av de utgifter som anslagits för året i fråga. Denna rabatt skulle finansieras av alla medlemsstater, med ett tak för Tysklands bidrag. Detta ledde till att Förenade kungariket åtnjöt en rabatt på sina årliga bidrag till EU:s budget, som uppgick till ett årligt genomsnitt 5,3 miljarder euro 2001-2004.

F.  Vid samma toppmöte enades även stats- och regeringscheferna om att "de medlemsstater som skulle bära en budgetbörda som kunde anses vara orimlig till dess relativa välstånd" i princip och vid rätt tillfälle skulle vara berättigade till samma typ av rabatt.

G.  Vid sitt möte i Bryssel den 11–13 februari 1988 fastställde Europeiska rådet ett tak för gemenskapens budget på 1,2 procent av BNP för betalningar och 1,3 procent för bemyndiganden och bekräftade att medlemsstaterna skulle få behålla 10 procent av inkomsterna från traditionella egna medel för att täcka sina uppbördskostnader.

H.  Taket för egna medel ökades till 1,24 procent av EU:s BNI för betalningsbemyndiganden och 1,31 procent för åtagandebemyndiganden under 1993–1999 för en union med 15 medlemsstater och trots utvidgningen har det inte ändrats sedan dess.

I.  Det viktigaste av allt var att Europeiska rådet i Bryssel 1988 skapade ett fjärde "extra" medel som grundades på BNP, och som skulle utnyttjas om och när de belopp som uppbars från moms och traditionella egna medel inte räckte till för att täcka gemenskapens finansiella åtaganden.

J.  Med tiden har detta medel blivit det grundläggande medlet i Europeiska unionens budget, och uppgår till ett beräknat belopp på 70 procent av inkomsterna för budgetåret 2007, medan momsmedlen uppgår till cirka 15 procent, vilket innebär att andelen traditionella medel (tullar och jordbruksskatter sammanräknat) har minskat till endast 15 procent av inkomsterna.

K.  Det nu gällande beslutet om egna medel av den 29 september 2000 trädde i kraft den 1 mars 2002 och har följande huvudsakliga inslag: Ett tak för egna medel på 1,24 procent av EU:s BNI (eller 1,27 procent av BNP) i betalningsbemyndiganden och 1,31 procent av BNI (eller 1,335 procent av BNP) i åtagandebemyndiganden, ett bidrag till medlemsstaterna för deras kostnader för uppbörd av traditionella egna medel på 25 procent, en maximal momssats på 0,50 procent, en begränsning av medlemsstaternas beräkningsunderlag för mervärdesskatt på 50 procent av deras BNP (tak för momsberäkningsunderlaget) och en rabatt till förmån för en medlemsstat med undantag för några övriga medlemsstater när det gäller finansieringen av denna rabatt.

L.  Syftet med kommissionens senaste förslag, som lades fram 2006, är att genomföra besluten från Europeiska rådets möte i Bryssel den 15–16 december 2005 på området för egna medel, vilket främst karakteriseras av att ännu fler speciella arrangemang läggs till den redan befintliga förteckningen över undantag för vissa nettobetalande medlemsstater, såsom sänkta maximala momssatser eller en bruttominskning av deras årliga BNI-bidrag, vilket leder till att systemet blir ännu mer komplicerat och oförståeligt samt att det kortsiktiga tillvägagångssättet avseende budgetobalanser ytterligare främjas.

M.  Europeiska rådet har även förnyat det beslut som fattades 2000 om att höja den uppbördspremie som medlemsstaterna får behålla från 10 procent till 25 procent av de traditionella egna medlen, trots det obestridliga faktum att denna procentsats inte står i rimlig proportion till medlemsstaternas verkliga uppbördskostnader och gynnar de medlemsstater som uppbär en stor andel i tullavgifter i förhållande till de som inte gör det, vilket innebär att detta snarare bör ses som ytterligare en form av rabatt.

N.  Kommissionens förslag till ett nytt beslut om gemenskapens egna medel, som under tiden har godtagits av parlamentet(13), blockeras fortfarande i rådet av medlemsstaterna, som först var för förslaget men nu inte vill tillämpa det.

O.  Parlamentet ser den omfattande översyn av EU:s inkomster och utgifter som skall genomföras 2008–2009 enligt det interninstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 som ett tillfälle – som inte får gå förlorat – att återgå till ett verkligt men rättvist system för egna medel enligt andan i Europeiska unionens grundfördrag.

P.  Samråd har sedan början av 2006 skett med de nationella parlament som är intresserade av att diskutera denna fråga för att man skall kunna göra sitt yttersta för att nå fram till en gemensam parlamentarisk grund för denna kommande översynsprocess.

Q.  Hittills har dessa samråd endast bestått av diskussioner om parlamentsledamöters personliga åsikter, på grund av att de flesta nationella politiska partier och parlament ännu inte har haft tillfälle att inta en officiell ståndpunkt i frågan om egna medel.

R.  Dessa möten har emellertid gjort det möjligt för deltagarna att fastställa flera områden där det råder samförstånd och en allmänt delad målsättning för att finna ett sätt att arbeta tillsammans om den framtida finansieringen av EU.

S.  Under tiden har talmannen för den portugisiska nationalförsamlingen lagt fram ett förslag om att anordna en konferens med ordförandena för de nationella parlamentens och Europaparlamentets budget- och finansutskott, som skulle ägnas åt unionens egna medel och budgetramar, under det portugisiska ordförandeskapet under andra halvåret 2007.

Brister i det nuvarande finansieringssystemet

1.  Europaparlamentet påpekar att ett system där cirka 70 procent av unionens inkomster inte härrör från egna medel utan kommer direkt från de nationella budgetarna genom BNI-medel och 15 procent kommer från medel såsom en andel av momssatsen, som fastställs på ett sätt som innebär att de inte fullt ut kan anses vara ett egna EU-medel, strider mot bestämmelserna och andan i Romfördraget, Parlamentet erinrar om att Europeiska unionen genom sin existens har bidragit till större utbyte inom gemenskapen och en ökning av medlemsstaternas välstånd, och att det därför är legitimt att unionen förser sig med ett system för verkliga egna medel i stället för ett system som finansieras av nationella bidrag.

2.  Europaparlamentet betonar att det är dessa "medlemsavgifter" som är den direkta orsaken till den kortsiktiga debatten om "nettobetalare" som inte tar hänsyn till fördelarna med Europeiska unionen i termer av fred, frihet, välstånd och säkerhet, oberoende av att konceptet "nettobudgetbalanser" har allvarliga brister också i tekniska termer och inte medger något mer än rena närmevärden, och understryker att varken inkomstsidan ("Rotterdam-effekten") eller utgiftssidan ("Luxemburg-effekten") av nettobalanserna fullständigt avspeglar verkligheten.

3.  Europaparlamentet är djupt övertygat om att det nuvarande systemet för egna medel som grundas på medlemsstaternas bidrag både uppfattas som orättvis av den breda allmänheten och är odemokratiskt och inte bidrar till att visa på åtagandet för europeisk integration. Parlamentet menar dessutom att ett sådant system gör att bidrag till Europeiska unionen uppfattas som en ytterligare pålaga på de nationella budgetarna och därför inte kommer att ge EU tillräcklig finansiering för alla dess politikområden. Parlamentet ställer sig ytterst kritiskt till de möjligheter som skapas för enskilda medlemsstater att officiellt endast finansiera den politik som de har intressen i. Parlamentet befarar att detta kan vara början till ett urholkande av de värderingar som har kännetecknat Europeiska unionens framgångar under de senaste 50 åren.

4.  Europaparlamentet betonar att det nuvarande systemet, med dess fyra olika medel och dess många olika rabattmekanismer, antingen det är allmänna rabatter till förmån för en medlemsstat som den brittiska rabatten, eller särskilda rabatter såsom rabatter för finansiering av andra rabatter, är enormt komplicerat, saknar insyn och är fullständigt obegripligt för EU-medborgarna, och understryker att detta absolut inte bidrar till att uppfylla kravet på en direkt förbindelse mellan unionen och dess medborgare.

5.  Europaparlamentet konstaterar att kravet på enhällighet vid beslut om "egna medel" och "budgetramen" leder till att eventuella resultat av förhandlingar på dessa områden blir beroende av till och med de mest motsträviga medlemsstaternas välvilja och finansiella möjligheter, vare sig de är rika eller fattiga, och finner det inte förvånande att resultaten av detta ofta blir en besvikelse.

6.  Europaparlamentet anser att detta bristfälliga system beror på svagheterna i Europeiska rådets avtal om den nya budgetramen för åren 2007–2013 som ingicks vid toppmötet i Bryssel den 14–15 december 2005, och anser att det finansiella paket som man enades om, med dess många undantag på inkomstsidan och kompensationsgåvor till medlemsstaterna på utgiftssidan, är det tydligaste beviset på att det nuvarande systemet är fullständigt misslyckat. Parlamentet anser att det är oacceptabelt att alla medlemsstater har enats om viktiga gemenskapsåtgärder, såsom Galileo eller de transeuropeiska näten, och satt upp ambitiösa mål, till exempel när det gäller målen från Göteborg och Lissabon eller millenniemålen, men ingen av dem vill finansiera dem nu.

7.  Europaparlamentet beklagar djupt att Europeiska rådet vid sitt möte i Bryssel 2005, i stället för att skapa ett enklare och öppnare system, gjorde det ännu mer komplicerat och svårbegripligt genom att i princip lämna Förenade kungarikets korrigering, den "brittiska rabatten", intakt och lägga till ytterligare undantag och korrigeringar som gynnar andra medlemsstater.

8.  Europaparlamentet påpekar att gemenskapsbudgeten hade vunnit 0,2 procent av BNI per år under de senaste 13 åren om Edinburgh beslutet från 1992 om att fastställa ett tak för egna medel på 1,24 procent av BNI hade utnyttjats fullt ut, vilket motsvarar en ökning på cirka 240 miljarder euro. Parlamentet anser att denna finansiering, som antogs enhälligt av medlemsstaterna enligt ett förslag från det brittiska ordförandeskapet, är nödvändigt för att Europeiska unionen skall kunna agera i linje med sina ökande utmaningar och befogenheter, i synnerhet dess roll i världen, uppfyllandet av Lissabonmålen (innovation, utbildning, forskning, infrastrukturer och sysselsättning) eller det som avtalats i Maastricht-, Amsterdam- och Nicefördraget, för att inte tala om utkastet till konstitutionsfördrag och ett EU med 27 medlemsstater.

9.  Europaparlamentet betonar att EU:s budget endast har ökat med 8,2 procent i reella termer sedan 1995, och att dess andel av BNI har minskat, medan de nationella budgetarna samtidigt har ökat med 23 procent i genomsnitt, dvs. tre gånger så mycket.

Första fasen av reformen: ett förbättrat system för nationella bidrag

10.  Europaparlamentet medger att en reform av systemet för egna medel kommer att bli en känslig och svår fråga som skall genomföras tillsammans med medlemsstaternas parlament. Parlamentet uppmanar därför till en radikal strategi som kan genomföras i två faser, men som bör utgöra ett enda beslut eftersom det invecklade gemenskapsförfarandet omöjliggör att två beslut fattas inom en relativt kort tidsrymd. Den första fasen bör leda till en förbättring av det nuvarande systemet för nationella bidrag, för vilket följande politiska principer bör tillämpas:

   Rättvisa mellan medlemsstaterna.
   Enkel presentation för såväl valda företrädare som medborgarna.
   Solidaritet och lika värde mellan medlemsstaterna.
   Utarbetande av en politisk koppling mellan en reform av inkomsterna och en översyn av utgifterna, något som redan korrekt har infogats i det interinstitutionella avtalet.

Rättvisa mellan medlemsstaterna

11.  Europaparlamentet definierar "rättvisa mellan medlemsstaterna" som att det inte skall finnas några budgetprivilegier för någon medlemsstat. Parlamentet medger att det kan vara svårt för vissa medlemsstater att gå med på att ge upp under lång tid förekommande specialarrangemangen på inkomstsidan och en viss utgiftsfördelning (som den gemensamma jordbrukspolitiken) kan motivera att en eventuell reform endast tillämpas gradvis ("utfasning av det gamla systemet"). Parlamentet vägrar emellertid att godta de under lång tid förekommande budgetprivilegierna som ett argument för att behålla ett system som när de nödvändiga reformerna väl är på gång inte längre kommer att vara försvarligt.

Enkel presentation

12.  Europaparlamentet understryker vikten av att det förbättrade systemet skall presenteras på ett så enkelt sätt som möjligt så att det blir begripligt och tydligt för EU-medborgarna. Parlamentet beklagar djupt att beslut som påverkar alla EU-medborgares liv presenteras på ett fullständigt obegripligt sätt, såsom ordförandeskapets slutsatser om EU:s finanser efter Europeiska rådets möte i Bryssel 2005.

Solidaritet och lika värde mellan medlemsstaterna

13.  Europaparlamentet efterlyser ett system som garanterar principerna om solidaritet och lika värde mellan medlemsstaterna, och anser att dessa principer undermineras av det nuvarande systemet med egna medel där vissa får kompensation medans andra endast kan uppnå kompensation genom att förhandla vid Europeiska rådets möten. Parlamentet påminner om att av de 46 artiklar där utgifterna för den nya budgetrubriken 1b – Sammanhållning för tillväxt och sysselsättning fastställs i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Bryssel i december 2005, innebär drygt 20 av "tilläggsbestämmelser", ett frikostigt utdelande av "julklappar" till flera medlemsstater eller regioner(14).

Politisk koppling mellan en reform av inkomsterna och en översyn av utgifterna

14.  Europaparlamentet är övertygat om att en politisk koppling mellan en reform av inkomsterna och en översyn av utgifterna är oundviklig och fullständigt rimlig, särskilt så länge som den logiska finansieringen av gemenskapens politikområden genom inkomster som härrör från de nationella budgetarna fortfarande är unionens vägledande princip.

Systemets provisoriska och övergångsmässiga karaktär

15.  Europaparlamentet påpekar att alla förbättringar av det nuvarande systemet som ett första steg i den föreslagna tvåstegsstrategin måste betraktas som provisoriska och övergångsmässiga eftersom de stora bristerna i medlemsstaternas bidragssystem gör det politiskt ohållbart.

16.  Europaparlamentet delar dock Europeiska revisionsrättens uppfattning(15) att en genomgripande reform av gemenskapernas system för egna medel är mycket svår att få till stånd om diskussionen om en sådan reform kombineras direkt med förhandlingarna om ekonomiska tak och belopp som skall användas för gemenskapens politikområden enligt en flerårig budgetplan, såsom det många gånger skett tidigare vid Europeiska rådets överläggningar.

Rekommendationer för ett förbättrat system för de nationella bidragen
Schreyers förslag

17.  Europaparlamentet påminner om att förslag för att förbättra det nuvarande finansieringssystemet redan har gjorts, till exempel de förslag som lades fram av kommissionsledamot Michaele Schreyer i juli 2004(16), enligt vilka

   alla medlemsstater, oavsett välståndsnivå, är berättigade till en rabatt som skall utlösas när medlemsstatens bidrag till EU-budgeten når ett tröskelvärde på 0,35 procent av BNI,
   återbetalningar skall ske i form av en rabatt på 66 procent av medlemsstaternas nettobidrag, och
   den totala maximala återbetalningen för alla rabatter skall sättas till ett tak på 7,5 miljarder EUR per år.

18.  Europaparlamentet medger att vissa aspekter i Schreyer-förslagen gick i rätt riktning, genom att de skulle ha gjort systemet något mer tydligt då åtminstone principen för "rabatt på rabatten" avskaffades, och för att de skulle ha bidragit till att begränsa kompensationerna och korrigeringarna. Det mest positiva var att det endast hade formulerats som ett övergångssystem fram till 2014.

19.  Europaparlamentet är emellertid övertygat om att det skulle vara ett dubbelt misstag att generalisera rabatten även om den åtföljs av ett tak för nettobudgetbalanserna, eftersom detta endast skulle förstärka systemets antieuropeiska karaktär och befästa det kortsiktiga tillvägagångssättet med en kvantifierbar "juste retour" (bidragsbalans), och vidhåller att den enda möjliga lösningen är att avskaffa systemet för nettobalanser en gång för alla samtidigt som utgiftsmönstret reformeras. Parlamentet betonar att de europeiska utgifterna karaktäriseras av att deras mervärde grundas på principen om finansiell solidaritet.

Frågan om struktur- och sammanhållningsutgifterna

20.  Europaparlamentet förkastar kategoriskt den idé som finns med i andra reformförslag om att undanta struktur- och sammanhållningsutgifterna från alla beräkningar i syfte att fastställa medlemsstaternas bidrag eller rabatter på dessa bidrag, eftersom ett sådant steg skulle medföra en differentiering mellan "ädla" och "tvivelaktiga" utgifter, och följaktligen öppna dörren för en Europeisk union "à la carte", där politikområdena till slut endast skulle finansieras av de medlemsstater som har intressen i dem.

Slutsats

21.  Europaparlamentet noterar att Finland lade fram ett förslag i april 2004 om att ersätta det nuvarande systemet för finansieringen av Europeiska unionen, samtidigt som traditionella egna medel behålls, genom ett BNI-baserat system, varvid BNI-andelarna blir beräkningsgrunden för medlemsstaternas bidrag till unionens egna medel, momsmedlen i dess nuvarande form avskaffas eftersom det endast är en matematisk grund för beräkning av de nationella bidragen samt den brittiska rabatten gradvis minskas till noll år 2013.

22.  Parlamentet understryker att detta system skulle ha fördelen av att vara enkelt och tydligt och utgöra ett möjligt steg mot upprättande av ett verkligt system med egna medel för unionen och att alla medlemsstater som bidrar till den brittiska rabatten skulle vinna på detta, och även Förenade kungariket genom att momsmedlen i dess nuvarande form avskaffades. Parlamentet betonar att detta inte innebär att en förändrad moms inte kan utgöra en del av finansieringen av Europeiska unionen på sikt.

23.  Europaparlamentet medger att BNI-medlen är mindre synliga för medborgarna men mer rättvisa när det gäller förhållandet mellan bidragen och den allmänna välståndsnivån i medlemsstaterna och ett uttryck för solidaritet mellan dem.

24.  Europaparlamentet är medvetet om att en överenskommelse om ett nytt finansieringssystem i linje med det finländska förslaget endast är politiskt godtagbar inom ramen för en övergripande förhandlingsprocess som även omfattar utgifterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga det BNI-baserade system som beskrivs ovan när man lägger fram eventuella nya förslag om EU:s inkomster efter den översyn som föreskrivs i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006.

25.  Europaparlamentet understryker att kopplingen mellan inkomster och utgifter bör ingå i överläggningarna om övergången till ett nytt system. Parlamentet avvisar varje försök att åternationalisera den gemensamma jordbrukspolitiken.

26.  Europaparlamentet förordar att den första fasen av reformen inleds direkt efter ratificeringen av avtalet är klar. Parlamentet menar att om man behåller systemet för nationella bidrag som sådant skulle det bli enklare, tydligare och stå helt i proportion till varje medlemsstats relativa välstånd. Parlamentet understryker dock att en sådan fas per definition blir tillfällig genom att dess enda syfte skulle vara att förbereda marken för införandet av ett verkligt system för egna medel.

Andra fasen av reformen: ett nytt system för egna medel

27.  Europaparlamentet bekräftar sina tidigare ståndpunkter att målet för en reform av gemenskapens inkomster bör vara inrättandet av ett verkligt system för Europeiska unionens egna medel som ersätter de befintliga mekanismerna och påminner om att detta mål och besluten för att nå det inte alls är revolutionerande, utan att det enda syftet är att försöka återuppliva andan och bokstaven i grundfördragen.

28.  Europaparlamentet betraktar följande principer, som har framkommit i alla kontakter med de nationella parlamenten, som hörnstenar för alla framtida system för egna medel:

   Full respekt för principen om medlemsstaternas skattemässiga suveränitet.
   Skatteneutralitet.
   Ingen ändring av EU-budgetens storlek.
   Progressiv övergång till det nya systemet.
   Fastställandet av en tydlig politisk koppling mellan en reform av inkomsterna och en reform av utgifterna.

Full respekt för medlemsstaternas skattemässiga suveränitet

29.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna, i enlighet med fördraget och förslaget till konstitution, skall behålla sin skattemässiga suveränitet, men de kan dock under en begränsad tidsperiod, som när som helst kan hävas, ge unionen tillstånd att direkt utnyttja en viss del av en skatt, vilket är fallet med regionala eller lokala myndigheter i de flesta medlemsstaterna.

Skatteneutralitet

30.  Europaparlamentet är övertygat om att det nya systemet vid i övrigt lika förhållanden varken får öka de totala offentliga utgifterna eller skattebördan för medborgarna. Parlamentet menar att om ett nytt system direkt skulle tillerkänna Europeiska unionen en skatt som till fullo eller delvis är synlig för alla medborgare måste en motsvarande minskning göras någon annanstans. Parlamentet föreslår att de nationella revisionsmyndigheterna och Europeiska revisionsrätten bör uppmanas att kontrollera och garantera att denna princip följs.

31.  Europaparlamentet anser att man vid utarbetandet av ett nytt system för egna medel måste beakta medlemsstaternas ansträngningar för att samordna sin skattepolitik.

Ingen ändring av EU-budgetens storlek men garantier för tillräckliga inkomster till EU-budgeten för att möta EU:s politiska utmaningar

32.  Europaparlamentet anser att det för närvarande inte är nödvändigt att ändra det tak på 1,24 procent av BNI som redan tillåter ett ansenligt manöverutrymme. Parlamentet påminner om att ingen budget någonsin ens har kommit i närheten av detta tak som medlemsstaterna själva enades om 1992 under det brittiska ordförandeskapet, med betalningsbemyndiganden som nådde sin maximala nivå 1993 på 1,18 procent av BNP. Parlamentet understryker att även om en procentandel på 1,045 procent av BNI förutses i budgetramen för åren 2007–2013, antogs den första budgeten för denna period till en så låg nivå som 0,99 procent av BNI.

Progressiv övergång till det nya systemet

33.  Europaparlamentet uppmanar till ett stegvist införande av det nya systemet med början 2014. Parlamentet är positivt till att tillåta en övergångsperiod för att garantera en smidig utfasning av det gamla finansieringssystemet med dess historiska speciella arrangemang.

Fastställandet av en tydlig politisk koppling mellan en reform av inkomsterna och en reform av utgifterna

34.  Europaparlamentet påpekar att en reform av EU:s inkomster och en reform av strukturen för EU:s utgifter måste gå hand i hand enligt förklaring nr 3 i bilagan till det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006.

35.  Europaparlamentet noterar att ett system för egna medel som garanterar en utveckling av EU:s årliga budget baserat på tillväxten i medlemsstaterna kommer att förbättra det politiska klimatet för budgetbeslut, och beslutsfattarna skulle kunna koncentrera sig på nyckelprioriteringar som ger mervärde för EU istället för att förhandla om utgiftsnivåer.

36.  Europaparlamentet välkomnar det initiativ som togs vid de gemensamma sammanträdena med Europaparlamentet och de nationella parlamenten om att inrätta en särskild arbetsgrupp för egna medel. Dialogen med de nationella parlamenten anses vara mycket viktig för att reformen av de egna medlen skall lyckas.

Möjliga alternativ för framtiden

37.  Europaparlamentet upprepar att vid kontakterna med medlemsstaternas nationella parlament är det många som har ansett att tiden på kort sikt ännu inte är mogen för en ny EU-skatt på kort sikt. Parlamentet understryker dock att detta inte innebär att det inte finns en möjlighet att medlemsstaterna vid införande av nya skatter beslutar att EU skall ha rätt att erhålla medel direkt från sådana nya skatter.

38.  Europaparlamentet betonar att det i en andra fas är mycket viktigt att man undersöker inrättandet av ett nytt system för egna medel som grundas på en skatt som redan tas upp i medlemsstaterna, och tanken bakom detta är att denna skatt, delvis eller i sin helhet, skulle föras in direkt i EU:s budget som ett verkligt eget medel, vilket skulle leda till att en direkt koppling skapas mellan EU och EU:s skattebetalare. Parlamentet påpekar att detta även skulle bidra till ett tillnärmande av nationella skattelagstiftningar. Parlamentet understryker att en sådan lösning endast skulle markera en återgång till den princip som fastställs i Romfördraget, varigenom EU:s utgifter skall finansieras av EU:s egna medel.

39.  Europaparlamentet påminner om att de skattealternativ som i sin helhet eller delvis beaktas för detta ändamål under diskussionerna med de nationella parlamenten eller i kommissionens rapporter om reformen av systemet med egna medel omfattar följande:

   Moms.
   Punktskatt på motorbränsle för transporter och andra energiskatter.
   Punktskatt på tobak och alkohol.
   Skatt på företagsvinster.

40.  Europaparlamentet konstaterar att andra möjliga vägar togs upp under diskussionerna i Europaparlamentet, exempelvis följande:

   Skatt på värdepappershandel.
   Skatt på transporter och telekommunikationstjänster.
   Inkomstskatt.
   Skatt på ränteinkomster.
   Vinsten från ECB ("seigniorage")
   Miljöskatt.
   Skatt på valutatransaktioner.
   Skatt på sparande
   Skatt på finansiella transaktioner

41.  Europaparlamentet anser att lämpligheten av ett nytt system för egna medel bör bedömas enligt följande kriterier:

   Tillräcklighet: Skulle inkomsterna vara tillräckliga för att täcka EU:s utgifter i det långa loppet?
   Stabilitet: Skulle systemet medföra stabila inkomster för EU-budgeten?
   Synlighet och enkelhet: Skulle det vara synligt och förståeligt för EU-medborgarna?
   Låga driftskostnader: Skulle systemet vara enkelt att administrera och skulle kostnaderna för att uppfylla systemets krav vara låga?
   Effektiv fördelning av medel: Skulle systemet leda till en effektiv fördelning av medel inom EU?
   Vertikal rättvisa: Skulle systemet innebära inkomstomfördelning?
   Horisontal rättvisa: Skulle det ha lika effekt på jämförbara skattebetalare inom EU?
   Rättvisa bidrag: Skulle detta medel öka inkomsterna från medlemsstaterna i förhållande till deras ekonomiska styrka?

42.  Europaparlamentet önskar fortsätta att undersöka dessa alternativ i nära samarbete med de nationella parlamenten innan det intar en slutlig ståndpunkt. Parlamentet ser det som en viktig prioritering att, eventuellt under det portugisiska ordförandeskapet, skapa ett gemensamt diskussionsunderlag med hänsyn till den kommande översynen av EU:s inkomster. Parlamentet kommer att göra allt som står i dess makt för att komma fram till en ståndpunkt om framtiden för EU:s egna medel som kan stödjas av en majoritet av medlemsstaternas parlament.

43.  Europaparlamentet betraktar denna resolution som en första men stabil grund att bygga vidare på för att hitta ett rättvisare och öppnare nytt system för att finansiering av Europeiska unionen. Parlamentet avser att diskutera och anta sin slutgiltiga ståndpunkt om ett nytt system för egna medel för Europeiska unionen i tid för beaktande i samband med arbetet med den genomgripande översynen av EU:s inkomster och utgifter i enlighet med Interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006.

o
o   o

44.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bilagan till densamma till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

BILAGA

Undantag som införts av Europeiska rådet i december 2005 i budgetens utgifts- och inkomstsida:

Öronmärkta för projekt:

· 865 miljoner EUR för kärnkraftsverket i Ignalina (Litauen) och 375 miljoner för kärnkraftsverket i Bohunice (Slovakien)

200 miljoner för fredprocessen i Nordirland (Förenade kungariket)

Öronmärkta för regioner:

· 879 miljoner för fem polska mål 2-regioner (107 EUR per medborgare)

· 140 miljoner för en ungersk region (Közép-Magyarország)

· 200 miljoner för Prag

· "Utfasningsstöd" för en finländsk region och Madeira vilka ursprungligen var "infasningsregioner"

· 100 miljoner för Kanarieöarna

· 150 miljoner för österrikiska gränsregioner

· 75 miljoner för Bayern

· 50 miljoner för Ceuta and Melilla (Spanien)

· 225 miljoner för delstater i östra Tyskland

· 136 miljoner för regioner i randområden (35 EUR per medborgare)

150 miljoner för svenska regioner inom målet "konkurrenskraft och sysselsättning"

Särskilda medel för medlemsstaterna

· Utnyttjandegraden för Polen utökad med 4 procent

· "Infasningsstöd" för Cypern trots att landet inte varit mål 1-region

· 2 000 miljoner för Spanien som kan fördelas fritt bland strukturfondsmålen

· 1 400 miljoner för Italien (förutbestämd fördelning)

· 100 miljoner för Frankrike (Mål: "Regional konkurrenskraft och sysselsättning")

· 47 miljoner för Estland (35 EUR per medborgare)

· 81 miljoner för Litauen (35 EUR per medborgare)

· Extra betalningar från landsbygdsutveckling:

1 350 miljoner för Österrike

20 miljoner. för Luxemburg

460 miljoner för Finland

100 miljoner för Frankrike

500 miljoner för Irland

820 miljoner för Sverige

500 miljoner for Italien

320 miljoner för Portugal

Särskilda villkor

· 50 procent ökat stöd för regioner vid tidigare externa gränser med Rumänien och Bulgarien jämfört med det vanliga stödet till gränsregioner

· Privat samfinansiering kan inberäknas för strukturfondsunderstödda projekt i nya medlemsstater (per capita BNP <85 procent av EU-genomsnittet) och delstater i östra Tyskland)

· I nya medlemsstater (<85 procent) kan moms anses vara stödberättigad kostnad för strukturfondsprojekt

Särskilda villkor i rättsliga grunder

· Avsteg från n+2-regeln för nya medlemsstater (<85 procent) 2007-2010

· Byggnadsprojekt är stödberättigade i de nya medlemsstaterna (EU10 + Rumänien och Bulgarien)

· 20 procent av medlen från den första pelaren (jordbruk) kan användas av varje land för landsbygdsutveckling trots allmänna regler, t.ex. om samfinansiering

· Särskilda medel för landsbygdsutveckling i Portugal (320 miljoner) utan samfinansiering

Särskilda villkor för finansiering av budgeten

· Uttagssatsen för momsavgiften till de egna medlen minskas med 25 procent för Österrike

· Uttagssatsen för momsavgiften till de egna medlen minskas med 50 procent för Tyskland

· Uttagssatsen för momsavgiften till de egna medlen minskas med 66 procent för Sverige och Nederländerna

· Nederländerna får 4 230 miljoner (egna medel baserade på BNI)

· Sverige får 1 050 miljoner (egna medel baserade på BNI)

· Rabatten för Förenade kungariket behålls men minskas med vissa infasningsbetalningar för de nya medlemsstaterna.

(1) EGT C 324, 24.12.1990, s. 243.
(2) EGT C 128, 9.5.1994, s. 363.
(3) EGT L 293, 12.11.1994, s. 9.
(4) EGT C 175, 21.6.1999, s. 238.
(5) EGT C 189, 7.7.2000, s. 72.
(6) EGT L 253, 7.10.2000, s. 42.
(7) EUT C 124 E, 25.5.2006, s. 373.
(8) Studie av Studiegruppen för europeisk politik (SEP), se även bilagan: Kommentarer avseende lämpligheten av eventuella egna EU-skatter som inkomstkälla, 30 augusti 2005.
(9) Antagna texter, P6_TA(2006)0292.
(10) Studie som genomförts av Deloitte och Touche: Rapport, fas II – Preliminärt förslag, 12 januari 2007.
(11) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.
(12) T.ex. Cornelissen-betänkandet. Europaparlamentet 1985 "Kan parlamentet tolerera det faktum att inkomster från moms i allt större utsträckning urvattnas till att bli ett nationellt bidrag efter att man varit tvungen att frångå principen om enhetlig moms och kan det acceptera att införandet av en enhetlig momsbas till sist reduceras till en statistisk beräkning?... Eller bör man göra allt som är möjligt i samband med beräkningen av momsbasen för att återuppliva systemet med gemenskapernas egna medel och gemenskapens ekonomiska självständighet vilken beror på detta?"
(13) Antagna texter av den 4.7.2006, P6_TA(2006)0292.
(14) Se bilagan till resolutionen.
(15) Se punkt 18 i yttrande nr 2/2006 (EUT C 203, 25.8.2006, s. 50).
(16) "Schreyer-rapporten": KOM(2004)0505 och KOM(2004)0501 av den 14 juli 2004.


Budgetriktlinjer för 2008 - Avsnitt I, II, IV, V, VI, VII, VIII och IX
PDF 235kWORD 88k
Europaparlamentets resolution av den 29 mars 2007 om riktlinjer för budgetförfarandet för 2008 – avsnitt II, IV, V, VI, VII, VIII och IX – och om Europaparlamentets preliminära förslag till budgetberäkning (avsnitt I) för budgetförfarandet för 2008 (2007/2013(BUD))
P6_TA(2007)0099A6-0069/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av EG-fördraget och särskilt artikel 272,

–   med beaktande av rådets beslut 2000/597/EG, Euratom av den 29 september 2000 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel(1),

–   med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(2),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(3),

–   med beaktande av den femte rapporten från institutionernas generalsekreterare från maj 2006 om tendenserna i budgetplanens utgiftskategori 5,

–   med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för budgetåret 2005, samt institutionernas svar(4),

–   med beaktande av budgetutskottets betänkande (A6-0069/2007), och av följande skäl:

A.   2007 års budget för rubrik 5 sattes till 7 115 000 000 EUR. Europaparlamentets budget uppgick till 1 397 460 174 EUR, vilket utgör 19,65 % av rubrik 5.

B.   2008 års budget är det första året då man inte står inför någon stor utmaning som utvidgning, nya språk eller någon annan händelse med stora administrativa effekter.

C.  Institutionerna måste konsolidera de två tidigare utvidgningarna.

D.  På detta stadium i det årliga förfarandet väntar Europaparlamentet på de andra institutionernas budgetberäkningar och sitt eget presidiums förslag till 2008 års budget.

Allmän ram

1.  Europaparlamentet konstaterar att taket i rubrik 5 för 2008 är 7 457 000 000 EUR, vilket innebär en ökning på 4,8 procent jämfört med 2007.

2.  Europaparlamentet noterar att institutionernas budgetar, huvudsakligen till följd av utvidgningen, har ökat med nästan 18 procent under de fyra senaste åren. För 2008 har alla institutioner blivit fullt funktionsdugliga och har fått de medel som de behöver för sina administrativa funktioner. Institutionerna uppmanas att inta en försiktig hållning när de upprättar sina budgetberäkningar för 2008.

3.  Europaparlamentet är ansvarigt inför medborgarna och ett effektivt utnyttjande av skattebetalarnas pengar kan bidra till att stärka deras förtroende för EU-institutionerna. Institutionernas budget för 2008 bör i princip ligga nära tidigare års budget eftersom det inte kan skönjas några större händelser (utvidgningar eller nya språk) som motiverar någon ökning. Varje nytt initiativ bör finansieras i första hand under den nuvarande budgetens tak såvida det inte finns speciella skäl för det motsatta.

4.  Europaparlamentet medger att ett interinstitutionellt samarbete kan vara fördelaktigt när det gäller skalekonomier och effektivitet men det kan också undergräva en institutions oberoende eller identitet. För dessa aspekter bör en korrekt balans eftersträvas bland alla institutioner. Generalsekreterarna uppmanas att redogöra för deras ömsesidiga samarbete. Europaparlamentet förväntar sig att före den 1 juli 2007 få information om den kvalitet och effektivitet och de finansiella aspekter samt de möjliga fördelar och nackdelar som är förknippade med ett interinstitutionellt samarbete mellan institutionerna, inbegripet kvaliteten och effektiviteten i de tjänster som erbjuds av de kontor och organ som inrättats inom ramen för detta samarbete.

5.  Europaparlamentet påminner om att det har begärt ett antal regelbundna rapporter i sina resolutioner under tidigare år när det gäller rekrytering av personal från EU-10 och EU-2 och den rekryterade personalens ställning. Institutionerna uppmanas därför att fortsätta denna kartläggning i enlighet med det gemensamma uttalandet om rekrytering med anknytning till 2004 respektive 2007 års utvidgning som antogs tillsammans med parlamentets resolution av den 14 december 2006(5) om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2007, där information tillhandhölls både för en övergripande nivå och för varje enskild institution.

Europaparlamentet
POLITISKA PRIORITERINGAR
Att erbjuda effektiva tjänster till ledamöterna så att bättre lagstiftning möjliggörs

6.  Europaparlamentet bör som medlagstiftare erbjuda sina ledamöter optimala arbetsvillkor så att de kan utföra sitt uppdrag och så att kvaliteten på EU:s lagstiftning kan höjas. Stödet till ledamöterna kan förbättras genom att man erbjuder adekvat specialkunskap eller teknisk information på kort varsel. Europaparlamentet insisterar på att dess ledamöter skall få bättre information och bli mer medvetna om alla de resurser och allt det material som står till deras förfogande på grundval av det arbete som utförs inom parlamentets olika avdelningar (studier, tekniska upplysningar och bakgrundsdokument).

7.  Europaparlamentets önskar säkerställa att bästa möjliga språktjänster kan erbjudas alla ledamöter, inbegripet de nya, och framför allt vid officiella möten i parlamentets organ. Europaparlamentet är villigt att beakta rimliga förslag för en mer personanpassad servicenivå för ledamöterna inom ramen för deras uppgifter och på tydliga och klart definierade villkor, och kommer att bedöma kostnadseffektiviteten i sådana förslag.

8.  Europaparlamentet önskar undersöka möjligheterna att ge alla ledamöter tillräcklig tillgång till lokaler för samtal med experter i mindre grupper (8–20 personer), särskilt med tanke på de nya D4/D5-byggnaderna. Reservation av dessa lokaler bör, med tanke på de oförutsedda behov som uppstår i det parlamentariska arbetet, kunna ske inom rimliga tidsfrister och med minsta möjliga byråkrati. Parlamentet förväntar sig en rapport senast den 1 juli 2007 om sådana existerande resurser och möjligheten att ytterligare utveckla dem.

9.  Att uppnå bästa stöd till ledamöterna i uppfyllandet av deras plikter kräver att arbetsstrukturer och administration utvecklas ytterligare och att nuvarande tjänster stärks. Europaparlamentet uppmanar administrationen att undersöka möjligheterna att utöka de tjänster som biblioteket erbjuder ledamöterna genom att det tillhandahåller utredningsstöd och en enda omfattande förvaringsplats för dokument och information med alla befintliga texter och all befintlig sakkunskap (Knowledge Management System). Europaparlamentet förväntar sig att relevanta förslag med en kostnadsuppskattning, vilka också skall inbegripa möjligheten att offentliggöra svar på förfrågningar på Europaparlamentets intranät, skall läggas fram före den 1 juli 2007.

10.  Europaparlamentet beklagar den geografiska spridningen av dess administration på de tre arbetsorterna och de extra kostnader som detta innebär när det gäller driftskostnader och särskilt för resorna från ett ställe till ett annat. Administrationen bör ge ledamöterna all sorts utrustning med ny teknik för att begränsa de negativa effekterna av Europaparlamentets geografiska spridning såsom synkronisering av datorer med mobiltelefoner och utnyttjande av videokonferensrum.

11.  Trots den betydande budget som anslås till informationsteknik kvarstår vissa problem såsom nätverket i Strasbourg som blir långsamt eller den tid som krävs för att genomföra nya IT-projekt. Europaparlamentet uppmanar därför generalsekreteraren att i bilaga IV till sitt preliminära förslag till budgetberäkning ta med en särskild sektion om IT-projekt under de senaste fem åren med upplysningar om beräknade kostnader, startdatum och beräknade leveransdatum, de faktiska leveransdatumen och de slutgiltiga kostnaderna.

12.  Europaparlamentet uppmanar generalsekreteraren att lägga fram förslag avseende utskottssekretariatens struktur och kapacitet så att lagstiftningen och budgetförfarandet kan följas upp bättre. Parlamentet ber administrationen lägga fram förslag i detta ärende senast den 1 juli 2007.

Att förbättra effektiviteten i Europaparlamentets och dess politiska gruppers kommunikationsverktyg

13.  Europaparlamentets kommunikation är en mosaik av olika kanaler som kompletterar varandra och har ett gemensamt mål, dvs. att informera EU:s medborgare om parlamentets verksamhet och bidrag till den europeiska integrationen.

14.  Europaparlamentets kommunikation står på två ben, för det första institutionell information från administrationen avseende faktainformation om parlamentets beslut och för det andra en politiskt inriktad information som återspeglar de politiska gruppernas och ledamöternas synpunkter, ståndpunkter och verksamheter.

15.  Europaparlamentet anser att förbättringar i kommunikations- och informationspolitiken kan uppnås på ett mer sammanhängande sätt inom ramen för ett övergripande koncept för information och kommunikation med EU:s medborgare där mervärdet för varje verktyg analyseras i enlighet med punkt 21 i parlamentets resolution av 26 oktober 2006 om förslaget till allmän budget för 2007 (avsnitt I, II, IV, V, VI, VII och VIII)(6).

16.  Europaparlamentet önskar förbättra redskapen för att öka EU-medborgarnas medvetande om Europaparlamentets roll i lagstiftnings- och beslutsprocessen, om dess verksamhet inom europeisk politik samt ledamöternas och de politiska gruppernas verksamhet vid Europaparlamentet och ta itu med bristerna som hör samman med bilden av Europeiska unionen, särskilt med tanke på 2009 års val. Nuvarande informationskanaler tillgodoser inte detta behov på ett adekvat sätt.

17.  Europaparlamentet anser att i synnerhet större delaktighet från lokala och regionala medier skulle vara mycket gynnsamt för det europeiska projektet. Europaparlamentet uppmanar därför administrationen att tillhandahålla en handlingsplan för kommunikation inriktad på lokala och regionala medier och utforska nya redskap, i synnerhet för att förbereda nästa val till Europaparlamentet, så att ledamöterna kan nå ut till lokala medier. Parlamentet påminner om att en särskild budget anslogs för en informationskampanj året före det förra valet till Europaparlamentet.

18.  Både existerande informationsverktyg och sådana som är under utveckling måste utformas på effektivast möjliga sätt för att förbättra de allmänna kunskaperna om vår institution bland EU:s medborgare. Europaparlamentet anser att såväl administrationen som de politiska grupperna bör göras delaktiga i utformningen och bedömningen av dessa verktyg.

19.  Europaparlamentet begär att man före den 1 juli 2007 gör en inventering av de informationsåtgärder som vidtagits av externa organ och i partnerskap med kommissionen i Europahusen samt en bedömning av deras ändamålsenlighet och effekter.

20.  Europaparlamentet påminner om den nya politik för ledamöternas besöksgrupper som inleddes i juli 2006 och som innebär en förbättring jämfört med tidigare. Ytterligare förbättringar är möjliga, särskilt ur flexibilitetssynpunkt, och detta när det nya besökscentret är färdigställt. Det obligatoriska minimiantalet besökare i grupperna och ersättningen kan ses över igen, med beaktande av besökarnas specifika situation i syfte att täcka de faktiska kostnaderna. Europaparlamentet förväntar sig därför att före den 1 juli 2007 få ett nytt förslag som beaktar ledamöternas intressen och som genomförs så snart som möjligt.

21.  Europaparlamentet erkänner att framsteg har gjorts i besöksprogrammet under senare år. Ytterligare förbättringar skulle kunna göras på områden där besökare kommer i kontakt med Europaparlamentets vardag och parlamentet förväntar sig svar på precisa frågor om möjligheterna att besöka plenarsalen och få tillgång till fler mötesrum(7). Parlamentet ber administrationen lägga fram förslag om detta senast den 1 juli 2007.

Att förbättra budgeteringen

22.  Budgeteringen för de två senaste åren har gjorts på grundval av motiverade behov för att få institutionen att fungera effektivt. Europaparlamentets budget bör sättas på en nivå som gör det möjligt för institutionen att utföra det mest effektiva arbetet med rimliga resurser. Parlamentet anser att budgetnivån för 2008 inklusive ökningar för justeringar av löpande priser bör syfta till att förbli på 2007 års budgetnivå och bör under inga omständigheter överstiga 20 procent av rubrik 5, vilket bör utgöra den övre gränsen för budgeten. Presidiet uppmanas därför att beakta Europaparlamentets ansvar gentemot EU:s medborgare när nivån på parlamentets budgetberäkning beslutas.

23.  Europaparlamentet konstaterar att 2008 kommer att bli det sista hela året före valet av Europaparlamentets ledamöter och genomförandet av ledamotsstadgan 2009. De nödvändiga åtgärderna för att hantera den senaste utvidgningen har vidtagits. Förutom en finjustering av budgetbehoven för att ta emot de nya medlemsstaterna förväntas inga större händelser med budgetkonsekvenser.

24.  Europaparlamentet noterar presidiets prioriteringar att göra parlamentet till en synligare aktör i utrikespolitiken samtidigt som vikten av att stimulera dialoger mellan olika kulturer och att främja demokratin understryks. Parlamentet har inrättat ett antal delegationer och församlingar med nationella parlament från tredjeländer som inte är klart markerade i Europaparlamentets budget. Europaparlamentet uppmanar därför administrationen att före den 1 juli 2007 lägga fram en rapport om de existerande organen och de som är under utveckling på detta utgiftsområde, inbegripet en ekonomisk bedömning av behoven under kommande år.

25.  Europaparlamentet beklagar det begränsade informationsflödet avseende frågor som utgör ett gemensamt ansvarsområde med andra av Europaparlamentet beslutsfattande organ och särskilt när det gäller beslut som har ekonomiska effekter på Europaparlamentets budget. Ömsesidiga ansträngningar bör göras för att förbättra informationsflödet på ett tidigt stadium i beslutsfattandet.

26.  Förhandsberäkningar av totalkostnaden för utveckling av projekt är inte alltid pålitliga. Europaparlamentet beklagar detta tillvägagångssätt. Om kostnaden vid större projekt avviker kraftigt från den som ursprungligen planerats bör detta bestyrkas och projektet skickas tillbaka till behöriga organ för omvärdering och godkännande.

27.  Många budgetposter är ofta underfinansierade och andra är istället överfinansierade. Europaparlamentet påminner om att begäran om överföringen under genomförandeåret bör begränsas till undantagsfall och endast till frågor som inte kunnat förutses. Administrationen uppmanas att beräkna det nödvändiga anslaget för varje budgetpost mer exakt och göra prognoser på en mer realistisk nivå.

ÖVRIGA FRÅGOR
Byggnader

28.  Europaparlamentet noterar de besparingar som gjorts tack vare förtida betalningar för byggnader under de senaste tio åren. Europaparlamentet är nu ägare till de flesta av sina byggnader på de tre arbetsorterna och kommer nu att fokusera sina investeringar på externa kontor. Europaparlamentet avser att se över principen om att dela de externa kontoren med kommissionen på grundval av den rapport som begärdes till mars 2007 i punkt 47 i sin ovannämnda resolution av den 26 oktober 2006. Därför begärs att en gemensam rapport från kommissionen och Europaparlamentet upprättas om villkoren för kontorsdelning när det gäller personal, logistik, driftskostnader och de olika tidsplanerna för samfinansiering av köp av gemensamma kontor. Detta har hittills varit möjligt på grund av att anslag funnits tillgängliga i parlamentets budget.

29.  Europaparlamentet välkomnar administrationens ansträngningar att förbättra säkerhetssystemet i Europahusen. Administrationen och kommissionen uppmanas att gemensamt och proportionellt ta kostnaden för detta.

Personal

30.  Efter de senaste ökningarna i tjänsteförteckningen (21 procent på fyra år), framför allt i samband med de två utvidgningarna och det ökade antalet officiella språk, bör institutionen ha de nödvändiga personalresurserna för att fungera normalt och bör ta sig tid att integrera dem på ett effektivt sätt. Europaparlamentet kommer därför att behandla ansökningar om nya tjänster efter att administrationen lagt fram en rapport med sin strategi på kort och medellång sikt om möjligheterna till omfördelning av personal, vilket inbegriper utbildnings- och utvecklingsprogram i samband med omfördelningen. Ansökningarna kommer att granskas på grundval av dessa detaljerade uppgifter.

31.  Europaparlamentet efterlyser att man tar itu med de brister som förhindrar tillgången till och den bästa kvaliteten på tolktjänsterna, samtidigt som en rimlig balans mellan kvalitet och kostnad bibehålls och därmed valuta för pengarna.

32.  Den omfördelningspolitik för personal som inleddes 2006 bör fortsättas så att de två senaste utvidgningarna kan konsolideras och effektiviteten i administrationen stärkas samtidigt som politiska prioriteringar respekteras. Generalsekreteraren uppmanas att i detalj presentera sin strategi för 2008 i budgetberäkningen.

33.  Europaparlamentet är särskilt uppmärksamt på de kostnader som är förknippade med den geografiska spridningen och kommer att undersöka möjligheterna att rationalisera dem bättre. Särskilt kommer att antalet tjänsteresor som personalen gör mellan de tre arbetsorterna att hamna i fokus. Dessa tjänsteresor kostade 12 799 988 EUR under 2005 och 71 369 arbetsdagar, exklusive resekostnader för de politiska gruppernas personal. Ansträngningar bör göras på detta område för att öka effektiviteten. Generalsekreteraren uppmanas att före den 1 juli 2007 lägga fram en rapport om personalens tjänsteresor per generaldirektorat på de tre arbetsorterna och respektive kostnader.

34.  34 Europaparlamentet uttrycker sin oro för osäkerheterna i samband med systemet för Europaskolorna. Parlamentet påminner om att personalen är berättigad till ett välfungerande och attraktivt skolsystem och åtar sig därför att se till att ett sådant system bibehålls.

35.  Europaparlamentet noterar presidiets beslut att till fullo stödja antagandet av en verklig och meningsfull stadga för ledamotsassistenter. Parlamentet förväntar sig att rådet fattar ett slutligt beslut i denna fråga i början av september 2007 så att nödvändiga medel kan anslås. Parlamentets presidium uppmanas att gentemot rådet driva frågan om en stadga för ledamöternas assistenter. En sådan stadga skulle säkerligen bidra till att öka kvaliteten i ledamöternas verksamhet.

Säkerhet

36.  Europaparlamentet erkänner de ekonomiska konsekvenserna av behoven att ha de bästa möjliga säkerhetsvillkoren för ledamöter och personal på de tre arbetsorterna. Administrationen uppmanas att införa ett nytt identifieringssystem så snart som möjligt vilket skulle underlätta ledamöternas dagliga arbete, särskilt genom användning av elektroniska signaturer, och ge dem en säkrare miljö. Parlamentet påminner om att bestämmelser om dataskydd alltid måste respekteras.

37.  Europaparlamentet anser att EU-institutionerna bör tjäna som exempel genom att de tillämpar miljövänliga metoder och förbättrar energieffektiviteten. Parlamentet påminner om Europaparlamentets åtagande att tillämpa EMAS-förordningen och om begäran till presidiet (betänkandet om budgeten för 2006 för övriga institutioner) att undersöka sätt att minska ökningen av energikostnaderna, inklusive alternativet att minska luftkonditioneringen under sommaren. Parlamentet uppmanar till en effektivare användning av papper och minskad distribution av trycksaker, genom att göra tryckta versioner av många av parlamentets officiella handlingar tillgängliga först efter begäran. Parlamentet förväntar sig att administrationen senast den 1 juli 2007 överlämnar en rapport om redan planerade åtgärder och förslag inom de angivna områdena tillsammans med personalbehov och kostnadsberäkningar.

Övriga institutioner

38.  Institutionerna uppmanas att lägga fram en budget som återspeglar deras verkliga behov. Efter två stora utvidgningar och 12 nya språk bör 2008 bli ett år då tillgängliga medel (mänskliga, tekniska och logistiska) utnyttjas på effektivast möjliga sätt. Ansökningar om anslagsöverföringar och anpassningar av tjänsteförteckningen under löpande budgetår är inte rätt sätt att förvalta budgeten och bör endast ske i undantagsfall. Institutionerna förväntas uppmärksamma detta när de lägger fram sina budgetberäkningar.

39.  Europaparlamentet uppmanar institutionerna att stärka sitt interinstitutionella samarbete även på områden där de vid en första anblick inte ser någon möjlighet till rationalisering och effektivitetsvinster, med tanke på att institutionerna inte kommer att växa i samma takt i framtiden som de gjort tidigare.

40.  Institutionerna har ökat sina fastighetsutgifter kraftigt under de senaste åren och kommer att öka dem ytterligare under de kommande fyra åren. Det är hög tid att hejda den ytterligare tillväxten i deras fastighetsbestånd. Institutionerna uppmanas därför att noggrant undersöka alla andra möjligheter innan deras fastigheter byggs ut ytterligare. Europaparlamentet uppmanar institutionerna att inom ramen för det interinstitutionella samarbetet vara beredda att dela det återstående beloppet i sina budgetar i slutet av året så att deras byggnadskostnader kan absorberas så snart som möjligt.

41.  Europaparlamentet påminner om att harmonisering av utformningen av de olika institutionernas budgetberäkningar skulle göra de olika budgetarna enklare att förstå och öka insynen för EU:s medborgare.

42.  Europaparlamentet skulle uppskatta att budgetberäkningarna innehöll ett kapitel där institutionerna förklarar sina särskilda kännetecken och de förbättringar som gjorts under året. På så sätt skulle budgetmyndigheten bättre kunna utvärdera och förstå varje institutions särskilda behov.

43.  Europaparlamentet uppmanar institutionerna att noggrant övervaka rekryteringstakten för personal i samband med de två utvidgningarna och informera budgetmyndigheten åtminstone två gånger per år.

Rådet

44.  Europaparlamentet noterar den begränsade ökningen av rådets budget för 2007. Dess framtida utveckling och förändringarna i kontoplanen, särskilt i avdelning 3, kommer att följas uppmärksamt. Europaparlamentet erkänner att rådet ger relevant information om de ämnen som ligger i parlamentets intresse.

Domstolen

45.  Europaparlamentet anser att domstolen nu, efter det att personaldomstolen inrättats och två stora utvidgningar gjorts, bör rationalisera sina arbetsmetoder och hålla budgetnivån stabil.

Revisionsrätten

46.  Europaparlamentet noterar de utbildningsprogram för yngre revisorer som utvecklas och den modernisering av informationssektorn som inleddes förra året och förväntar sig mer information om de resultat som hittills uppnåtts med dessa initiativ.

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén

47.  Europaparlamentet förväntar sig en klar signal om hur det framtida samarbetet mellan de två kommittéerna kommer att utvecklas från och med 2008, senast i samband med att deras budgetberäkningar läggs fram. Det finns knappast tillräckliga skäl för att öka den totala nivån för deras respektive budgetar.

Ombudsmannen

48.  Europaparlamentet noterar de ansträngningar som ombudsmannen gjort för att stabilisera tillväxten i sin budget, och särskilt i tjänsteförteckningen 2007. Europaparlamentet förväntar sig att denna stabilitet skall bibehållas 2008.

Europeiska datatillsynsmannen

49.   2008 kommer att bli det fjärde fulla verksamhetsåret för datatillsynsmannen, som snart kommer att ha nått normal verksamhetsnivå. Europeiska datatillsynsmannen förväntas därför lägga en fram en verksamhetsplan för medellång sikt som kommer att inbegripa dess behov och en tidsfrist avseende genomförandet av den nya kontoplanen såsom de övriga institutionerna börjat göra sedan 2005.

50.  Europaparlamentet anser därför att 2008 kommer att bli det sista året med hög tillväxt i budgeten och särskilt tjänsteförteckningen. Ändringar av tjänsteförteckningen, liksom alla utgifter, behöver motiveras.

o
o   o

51.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, domstolen, revisionsrätten, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén, Europeiska ombudsmannen och Europeiska datatillsynsmannen.

(1) EGT L 253, 7.10.2000, s. 42.
(2) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG, Euratom) nr 1995/2006 (EUT L 390, 30.12.2006, s. 1.)
(3) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.
(4) EUT C 263, 31.10.2006, s. 1.
(5) Antagna texter, P6_TA(2006)0570.
(6) Antagna texter, P6_TA(2006)0452.
(7) Antagna texter, 26.10.2006, P6_TA(2006)0452, punkt 26.


Framtiden för professionell fotboll i Europa
PDF 154kWORD 115k
Europaparlamentets resolution av den 29 mars 2007 om framtiden för professionell fotboll i Europa (2006/2130(INI))
P6_TA(2007)0100A6-0036/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Helsingforsrapporten av den 10december 1999(1) och Nicedeklarationen av den 8 december 2000(2) om idrottens särart och dess sociala funktion i Europa,

–   med beaktande av artiklarna 17 och III-282 i fördrag om upprättande av en konstitution för Europa (konstitutionsfördraget),

–   med beaktande av det brittiska ordförandeskapets initiativ om den europeiska fotbollen, som resulterade i studien "Independent European Sport Review 2006",

–   med beaktande av den rättspraxis som utvecklats av EG-domstolen och förstainstansrätten och genom kommissionens beslut i idrottsrelaterade frågor,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för rättsliga frågor (A6-0036/2007), och av följande skäl:

A.  Kommissionen underströk i Helsingforsrapporten att det behövs ett partnerskap mellan fotbollens styrande organ och de offentliga myndigheterna för att man skall uppnå ett gott styre inom fotbollen som fullt ut respekterar den självreglerande karaktären hos professionell idrott.

B.  Den europeiska idrotten, i synnerhet fotbollen, är en oskiljaktig del av den europeiska identiteten, kulturen och det europeiska medborgarskapet, och den europeiska fotbollsmodellen, som kännetecknas av öppna tävlingar inom ramen för en pyramidstruktur i vilken åtskilliga hundra tusen amatörklubbar och miljontals frivilliga och spelare utgör grunden för de professionella toppklubbarna, är resultatet av en långvarig demokratisk tradition och ett folkligt stöd i hela samhället.

C.  Fotboll har en viktig social och fostrande funktion och är ett effektivt redskap för social integration och multikulturell dialog och bör spela en aktiv roll när det gäller att bekämpa diskriminering, intolerans, rasism och våld, eftersom flera incidenter med sådana motiv fortfarande äger rum på och kring fotbollsarenor. Professionella fotbollsklubbar och ligor har även en viktig social och kulturell funktion i sina lokala och nationella gemenskaper.

D.  Professionell fotboll har både en ekonomisk och en icke-ekonomisk dimension.

E.  De ekonomiska aspekterna av proffsfotbollen omfattas av gemenskapslagstiftningen, och rättspraxis erkänner idrottens särdrag och den sociala och fostrande funktionen hos fotbollen i Europa.

F.  Därmed är det de politiska ledarna och idrottsledarna på nationell och europeisk nivå som måste se till att gemenskapsrättens tillämpning på den professionella fotbollen inte äventyrar fotbollens olika sociala och kulturella funktioner, vilket de bör göra genom att utarbeta en lämplig rättslig ram som fullt ut respekterar de grundläggande principerna för den professionella fotbollens särdrag, autonomin hos dess organ och subsidiaritetsprincipen.

G.  Idrotten får allt större betydelse inom EU:s olika politikområden (rörelsefrihet, erkännande av kvalifikationer, konkurrens, hälsopolitik och audiovisuell politik), och i utkastet till konstitutionsfördrag har idrotten blivit en del av EU:s behörighetsområde (artiklarna 17 och III-282). Konstitutionsfördraget har emellertid inte ratificerats av samtliga medlemsstater, och Nicedeklarationen om idrotten i unionen är inte tillräcklig för att bemöta dagens problem, som sträcker sig bortom den nationella dimensionen och som därför kräver europeiska lösningar.

H.  Den tilltagande professionaliseringen och kommersialiseringen av idrotten i allmänhet och fotbollen i synnerhet har kraftigt ökat gemenskapslagstiftningens relevans på detta område, vilket återspeglas i det ökande antal ärenden som tas upp av EG-domstolen och kommissionen.

   Därmed har problemet med osäkerheten om rättsläget förvärrats väsentligt, och de berörda sektorerna anser mer och mer att ett tillvägagångssätt som innebär att man gör bedömningar från fall till fall är inadekvat, vilket även framgår av den nyligen offentliggjorda rapport, Independent European Sport Review 2006, som några ministrar med ansvar för idrottsfrågor i EU:s medlemsstater beställt.
   Till exempel är det oklart om den för ungdomsverksamheten så viktiga Uefa (de europeiska fotbollsförbundnes union)-bestämmelsen om en minimikvot för egna produkter skulle anses vara förenlig med artikel 12 i fördraget vid en prövning i EG-domstolen.
   I. Osäkerheten om rättsläget har fått till följd att det är oklart hur långt autonomin hos självreglerande organ som exempelvis Uefa, nationella förbund och nationella ligor sträcker sig och huruvida de i utövandet av sin rätt till självreglering och i utförandet av sin reglerande funktion måste respektera vissa gemenskapsrättsliga principer, som exempelvis fri rörlighet, icke-diskriminering och konkurrensregler.

J.  Osäkerheten om rättsläget är inte bara ett problem i ekonomiskt hänseende utan framför allt vad gäller fotbollens sociala, kulturella och fostrande roll, och minskar samtidigt supportrarnas intresse, idrottens kvalitet och principen om rent spel.

K.  I konstitutionsfördraget har idrotten blivit en del av EU:s behörighetsområde (artiklarna 17 och III-282) för att EU skall kunna utveckla idrottens europeiska dimension.

L.  Professionell fotboll fungerar inte som en typisk ekonomisk sektor, och professionella fotbollsklubbar kan inte verka under samma marknadsvillkor som andra ekonomiska sektorer eftersom konkurrenterna inom idrotten är beroende av varandra och eftersom det krävs konkurrensjämvikt för att matchresultaten skall bli oförutsägbara. De olika aktörerna inom fotbollen, bland andra supportrar, spelare, klubbar, ligor och förbund, agerar inte som normala konsumenter eller företag.

M.  Den europeiska proffsfotbollens framtid hotas av att det ekonomiska välståndet och den idrottsliga makten alltmer koncentreras till ett fåtal.

N.  Den ökade betydelsen av intäkter genom försäljning av sändningsrättigheter kan rubba konkurrensjämvikten mellan klubbar från olika länder eftersom sådana intäkter i hög grad är beroende av de nationella TV-marknadernas storlek.

O.  Under många årtionden har den professionella fotbollen i allt högre grad karakteriserats av en internationell dimension och även påverkats av olika internationella reglerings- och lagstiftningssystem.

P.  Skillnaderna i nationell lagstiftning och licensvillkor i Europa skapar olika ekonomiska och rättsliga villkor, och denna situation hämmar kraftigt en rättvis idrottslig konkurrens mellan olika lag i europeiska ligor och således även mellan olika landslag.

Q.  Kvinnors deltagande i idrott i allmänhet är alltjämt mycket mindre än mäns, och kvinnor är underrepresenterade i idrottens beslutsfattande organ. Det förekommer dessutom alltjämt könsdiskriminering i fråga om proffsidrottares löner.

R.  Bosmandomen från 1995 har haft positiva effekter på spelarkontrakt och spelarnas rörlighet (även om många anställningsrelaterade och sociala problem återstår att lösa) men har i övrigt på många sätt varit negativ för idrotten, bland annat genom att den ökat de rikaste klubbarnas möjligheter att köpa de bästa spelarna, stärkt kopplingen mellan ekonomisk styrka och sportslig framgång, bidragit till spelarlönernas inflationsspiral, minskat lokalt fostrade spelares möjligheter att ge uttryck för sin talang på toppnivå och minskat solidariteten mellan proffs- och amatöridrotten.

S.  Flera former av brottslig verksamhet (uppgjorda matcher, korruption m.m.) är resultatet av skenande utgifter, löneinflation och därpå följande ekonomisk kris för många klubbar.

T.  Kommissionen har genom formella beslut bekräftat att kollektiv försäljning av medierättigheter är förenlig med gemenskapens konkurrenslagstiftning.

Allmän bakgrund

1.  Europaparlamentet framhåller sitt engagemang för den europeiska fotbollsmodellen med dess symbiotiska förhållande mellan amatör- och proffsfotboll.

2.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av de nationella sammankopplade pyramidstrukturerna inom den europeiska fotbollen, vilka ger näring åt talanger och konkurrens på gräsrotsnivå eftersom nationella ligor och turneringar även är vägen till europeiska turneringar. Parlamentet anser även att man måste finna en balans mellan fotbollens nationella bas och den europeiska nivån för att möjliggöra ett effektivt samarbete mellan fotbollsligor och förbund.

3.  Europaparlamentet konstaterar att det krävs gemensamma insatser av fotbollens styrande organ och de nationella myndigheterna på flera nivåer för att motverka vissa negativa tendenser som överkommersialisering och illojal konkurrens och ge proffsfotbollen en positiv framtid med spännande tävlingar, en hög grad av identifikation mellan supportrar och klubb och omfattande tillgång till tävlingarna för allmänheten. Detta bör bland annat ske genom särskilda biljettpriser för ungdomar och familjer, i synnerhet till internationella stormatcher.

4.  Europaparlamentet välkomnar arbetet med rapporten Independent European Sport Review 2006 och studien "Professionell idrott på den inre marknaden" som beställdes av Europaparlamentet, och uppmanar medlemsstaterna, europeisk och nationell fotbolls styrande organ och kommissionen att i den kommande vitboken om idrott arbeta vidare med de insatser som det brittiska ordförandeskapet inledde för att utvärdera behovet av politiska åtgärder med vederbörlig hänsyn till subsidiaritetsprincipen, genom att ta fasta på principerna och de viktigaste rekommendationerna från rapporten.

5.  Europaparlamentet uttrycker en önskan om att framtidens proffsfotboll i Europa inte uteslutande skall behöva avgöras från fall till fall och att rättssäkerheten skall stärkas.

6.  Europaparlamentet håller med om den grundläggande principen att proffsidrottens ekonomiska aspekter omfattas av EG-fördragets tillämpningsområde, under beaktande av idrottens särart i enlighet med Nicedeklarationen. Parlamentet anser därför att de begränsande effekter som följer av en idrottsregel är förenliga med gemenskapslagstiftningen, förutsatt att regeln eftersträvar ett berättigat mål som står i relation till idrottens art och syfte och att dess begränsande effekter spelar en väsentlig roll när detta mål eftersträvas och att effekterna står i proportion till målet.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer för tillämpningen av denna princip och att inleda samråd med de europeiska och nationella fotbollsmyndigheterna för att få till stånd ett formellt ramavtal mellan EU och den europeiska och nationella fotbollens styrande organ.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med parlamentet, medlemsstaterna, den europeiska och nationella fotbollens styrande organ och andra berörda införa principerna och rekommendationerna från denna resolution i den kommande vitboken och att ta fram en handlingsplan för den europeiska idrotten i allmänhet och fotbollen i synnerhet med de frågor som kommissionen skall behandla och de instrument som skall användas för att om rättsläget och lika villkor.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att föra en strukturerad dialog med fotbollens styrande organ, däribland nationella förbund och ligaföreningar, och andra berörda parter för att få bukt med problemet med osäkerhet om rättsläget.

10.  Europaparlamentet välkomnar framgångarna och det stora intresset för damfotbollen i Europa och understryker dess allt större sociala betydelse.

Styrelseformer

11.  Europaparlamentet uppmanar alla styrande organ inom fotbollen att bättre definiera och samordna sina befogenheter, skyldigheter, roller och beslutsprocesser för att öka demokratin, öppenheten och legitimiteten till gagn för hela fotbollssektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta närmare riktlinjer för vilken legitim och adekvat självreglering som skall understödjas, under beaktande av nationell lagstiftning och det ekonomiska stöd som betalas till förbund och spelarföreningar för att utveckla och förädla unga fotbollsspelare och främja landslagen.

12.  Europaparlamentet uppmanar Uefa att involvera de organisationer som företräder spelarna, klubbarna och ligorna i beslutsprocessen.

13.  Europaparlamentet anser att förbättrade styrelseformer som leder till en mer samordnad självreglering på nationell och europeisk nivå kommer att minska tendensen att vända sig till kommissionen och EG-domstolen.

14.  Europaparlamentet erkänner idrottsrätternas expertis och legitimitet, eftersom de tar hänsyn till medborgarnas rätt till en rättvis rättegång i enlighet med artikel 47 andra stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

15.  Europaparlamentet anser att en hänvändelse till civila domstolar, även om den är obefogad i just det aktuella fallet, inte kan bestraffas genom disciplinära bestämmelser. Parlamentet fördömer i detta sammanhang de godtyckliga besluten från Fifa (Internationella fotbollsförbundet).

16.  Europaparlamentet uppmanar Uefa och Fifa att i sina stadgor acceptera rätten att pröva ett ärende vid de civila domstolarna, men erkänner samtidigt att principen om självreglering ligger till grund för den europeiska idrottsmodellens struktur och de grundläggande principerna för anordnandet av idrottstävlingar, inbegripet antidopningsregler och disciplinära sanktioner.

17.  Europaparlamentet vidhåller att proportionalitetsprincipen är av central betydelse för alla styrande organ inom fotbollen när de utövar sina självregleringsbefogenheter och uppmanar kommissionen att se till att denna princip tillämpas i idrottsrelaterade rättsmål.

18.  Europaparlamentet uppmanar Fifa att förbättra sin interna demokrati och insynen i sina strukturer.

19.  Europaparlamentet anser att Charleroimålet, som för närvarande är anhängigt i EG-domstolen, allvarligt kan komma att undergräva möjligheten för små och medelstora nationella fotbollsförbund att delta i internationella turneringar och hota de mycket viktiga investeringar som de nationella förbunden gjort i fotbollen på gräsrotsnivå. Därför anser parlamentet att klubbarna bör släppa ifrån sig sina spelare för landslagsspel utan rätt till ersättning. Parlamentet uppmuntrar Uefa och Fifa att tillsammans med de europeiska klubbarna och ligorna enas om villkoren för de spelare som drabbas av skador i förbindelse med landskamper och om ett system med kollektiva försäkringar.

20.  Europaparlamentet stöder Uefas system med klubblicenser, som syftar till att skapa rättvisa villkor mellan klubbarna och bidra till deras ekonomiska stabilitet, och uppmanar Uefa att ytterligare utveckla detta licenssystem i enlighet med gemenskapslagstiftningen för att trygga den ekonomiska insynen och ett gott styre.

21.  Europaparlamentet rekommenderar att de politiska myndigheterna och idrottsmyndigheterna på nationell och europeisk nivå tar krafttag för att förbättra insynen och ledningen inom den europeiska proffsfotbollen.

22.  Europaparlamentet stöder insatser som syftar till att skydda fotbollens integritet genom att omöjliggöra intressekonflikter bland aktörer med starka intressen i klubbar eller styrande organ.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samråd med fotbollens styrande organ, ligor och klubbar överväga att införa en europeisk rättslig status för idrottsbolag för att beakta de stora fotbollsklubbarnas ekonomiska verksamhet och samtidigt bevara deras idrottsliga särdrag. Med denna status skulle det vara möjligt att införa regler för kontroll av dessa bolags ekonomiska och finansiella verksamhet och för supportrarnas och samhällets deltagande.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och fotbollens styrande organ att aktivt främja den sociala och demokratiska rollen hos fotbollssupportrar som stöder principerna om rent spel genom att stödja inrättandet och utvecklingen av supporterfonder som (på grund av deras ansvar) skulle kunna involveras i ägandet och ledningen av klubbarna, genom att utse en fotbollsombudsman och särskilt genom att utveckla initiativet Supporters Direct på europeisk nivå.

25.  Europaparlamentet uppmanar UEFA att undersöka hur supporterorganisationer skulle kunna involveras som viktiga intressenter när de organiseras på europeisk nivå och att undersöka möjligheterna till ett organ för initiativet European Supporters Direct.

26.  Europaparlamentet anser att professionella fotbollsspelare, deras fackrepresentanter och deras klubbar och ligor bör göras mer delaktiga i fotbollens ledning genom en bättre social dialog.

Kampen mot brottslig verksamhet

27.  Europaparlamentet stöder insatserna från de styrande europeiska och nationella fotbollsorganen för att förbättra insynen i klubbarnas ägarstrukturer och uppmanar rådet att ta fram och anta åtgärder för att bekämpa den brottsliga verksamhet som hemsöker proffsfotbollen, exempelvis penningtvätt, olaglig vadhållning, dopning, uppgjorda matcher och tvångsprostitution i anslutning till stora fotbollsevenemang.

28.  Europaparlamentet betonar vikten av att aktörerna inom fotbollssektorn fullt ut respekterar befintlig lagstiftning om insyn och penningtvätt.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta mekanismer som främjar samarbete mellan klubbarna, ordningsmakten och supporterorganisationerna för att bekämpa våld, huliganism och andra former av brottsligt beteende före, under och efter fotbollsmatcher och att utbyta bästa metoder.

30.  Europaparlamentet uppmanar rådet att stärka samordningen av förebyggande åtgärder och sanktioner mot huliganer, även i samband med nationella matcher. Rådet uppmanas i detta sammanhang att genomföra sitt beslut 2002/348/RIF om säkerhet i samband med fotbollsmatcher med en internationell dimension och om det behövs vidta ytterligare åtgärder till följd av de våldsamheter på och utanför fotbollsarenor som inträffat på senare tid.

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, de europeiska fotbollsmyndigheterna samt förbund och ligor att genomföra en stor europeisk upplysningskampanj bland fotbollsanhängare i syfte att dämpa våldet på och utanför fotbollsarenorna.

Fotbollens sociala, kulturella och fostrande roll

32.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av fostran genom idrott och fotbollens potential att hjälpa socialt utsatta ungdomar att återanpassas och uppmanar medlemsstaterna, de nationella förbunden, ligorna och klubbarna att utbyta bästa praxis på detta område.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att även stödja fotbollsklubbars projekt till förmån för social integration.

34.  Europaparlamentet ger sitt fulla stöd till de Uefa-åtgärder som syftar till att uppmuntra utbildning av unga spelare genom att kräva ett minsta antal egna produkter i proffsklubbarnas trupper och genom att begränsa truppernas storlek. Parlamentet anser att dessa stimulansåtgärder är proportionerliga och uppmanar proffsklubbarna att strikt tillämpa denna regel.

35.  Europaparlamentet är övertygat om att ytterligare åtgärder krävs för att se till att initiativet med egna produkter inte leder till handel med barn där klubbar erbjuder mycket unga ungdomar (under 16 år) kontrakt.

36.  Europaparlamentet understryker att de unga spelarna jämte sina klubb- och träningsaktiviteter måste ges en möjlighet att få en allmän och yrkesinriktad utbildning och att klubbarna skall tillse att unga spelare från tredjeländer återvänder hem på ett säkert sätt om de inte lyckas etablera sig i Europa.

37.  Europaparlamentet framhåller att invandringslagstiftningen alltid måste efterlevas i samband med att unga utländska talanger värvas och uppmanar kommissionen att ta itu med problemet med handel med barn i samband med rådets rambeslut 2002/629/RIF av den 19 juli 2002 om bekämpande av människohandel(3) och/eller i samband med genomförandet av rådets direktiv 94/33/EG av den 22 juni 1994 om skydd av minderåriga i arbetslivet(4). Parlamentet understryker att de unga spelarna jämte sina klubb- och träningsaktiviteter måste ges en möjlighet att få en allmän och yrkesinriktad utbildning så att de inte blir helt beroende av klubbarna. Parlamentet efterlyser insatser för att förhindra social marginalisering av ungdomar som i slutänden inte blir utvalda.

38.  Europaparlamentet uppmanar fotbollens ledningsorgan och klubbarna att engagera sig i kampen mot människohandeln genom

   att ansluta sig till en europeisk stadga för solidaritet inom fotbollen där varje undertecknare åtar sig att respektera goda metoder när det gäller upptäckt, rekrytering och mottagande av unga utländska fotbollsspelare,
   att inrätta en solidaritetsfond som skulle finansiera förebyggande program i länder som är mest drabbade av människohandel,
   att se över artikel 19 i FIFA:s regelverk för spelares status och övergång med hänsyn till skyddet av minderåriga.

39.  Europaparlamentet understryker utbildningscentras viktiga sociala och fostrande roll och den mycket viktiga funktion de fyller när det gäller klubbars välbefinnande och den framtida utvecklingen av fotbollstalanger. Parlamentet stöder ekonomiska incitament till klubbar med utbildningscentra, förutsatt att sådana incitament är förenliga med föredragets bestämmelser om statligt stöd, och uppmanar kommissionen att beakta denna mycket viktiga roll när den utarbetar riktlinjer för statligt stöd.

40.  Europaparlamentet understryker att unga proffsfotbollsspelare måste garanteras lämpliga förutsättningar för sin utveckling och även fostras i en anda av hederlighet och kännedom om principerna för rent spel.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att integrera ett jämställdhetsperspektiv i alla delar av idrottspolitiken för att ytterligare minska de bestående skillnaderna mellan män och kvinnor, såväl i fråga om deras representation i idrottsorgan och deras löner som i fråga om deras faktiska deltagande i idrott, och för att på så vis jämna ut den personliga och sociala nyttan av idrott.

Anställningsrelaterade och sociala frågor

42.  Europaparlamentet beklagar de stora skillnaderna i medlemsstaternas social- och skattelagstiftning, vilket skapar obalans mellan olika klubbar, liksom medlemsstaternas bristande vilja att lösa detta på europeisk nivå.

43.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av att tillämpa ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer förvärvade i andra medlemsstater för att möjliggöra fri rörlighet för arbetstagare.

44.  Europaparlamentet anser att spelaragenternas ekonomiska verklighet gör det nödvändigt för styrande organ på alla nivåer inom fotbollen att i samråd med kommissionen förbättra bestämmelserna för spelaragenter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att stödja Uefas ansträngningar att reglera marknaden för spelaragenter, om nödvändigt genom att lägga fram ett förslag till direktiv om spelaragenter, vilket bör omfatta stränga normer och krävande prov innan man får lov att verka som spelaragent inom fotbollen, insyn i spelaragenternas transaktioner, harmoniserade miniminormer för spelaragentavtal, ett effektivt system för övervakning och disciplinära åtgärder som skall skötas av de styrande organen på Europanivå, införande av ett "agentlicensieringssystem" och spelaragentregister samt ett stopp för "dubbel representation" och avlöning av spelaragenter genom spelarens försorg.

45.  Europaparlamentet uppmanar Uefa och kommissionen att intensifiera arbetet med att stärka den sociala dialogen på europeisk nivå i frågor om kontraktstid, definition av transferperiod, möjlighet att bryta ett kontrakt i förtid samt betalning till den klubb som utbildat spelaren, eftersom detta kan förhindra och avhjälpa spänningar mellan spelare och arbetsgivare.

46.  Europaparlamentet välkomnar insatserna av FIFPro, Uefa och EPFL (den europeiska ligaföreningen) för att stärka spelarnas rättigheter genom att se till att de alltid får skriftliga kontrakt med vissa minimikrav.

47.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av att arbetslagstiftningen tillämpas på ett effektivare sätt i alla medlemsstater för att proffsspelarna skall kunna tillerkännas de rättigheter de är berättigade till och uppfylla sina skyldigheter som anställda.

48.  Parlamentet uppmanar kommissionen att aktivt stödja initiativ och kampanjer mot barnarbete i fotbollsrelaterade industrier och att undersöka alla politiska och rättsliga möjligheter för att se till att rättigheterna för alla arbetstagare, även barn, respekteras.

Kampen mot våld och rasism och andra former av diskriminering

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och alla berörda parter inom proffsfotbollen att ta sitt ansvar för att fortsätta och intensifiera kampen mot rasism och främlingsfientlighet genom att fördöma alla former av diskriminering på och utanför arenorna, eftersom även fotbollsspelare har en lagstadgad rätt att slippa rasism och andra former av diskriminering på arbetsplatsen. Parlamentet efterlyser hårdare straff för alla former av diskriminerande handlingar inom fotbollen och uppmanar Uefa och de nationella förbunden och ligorna att tillämpa sina disciplinära bestämmelser på ett konsekvent, bestämt och samordnat sätt, utan att bortse från klubbarnas ekonomiska situation.

50.  Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang även kommissionen, Uefa och andra berörda parter att följa upp Europaparlamentets förklaring av den 14 mars 2006 om bekämpning av rasism inom fotbollen(5). Parlamentet uttalar sin erkänsla för att Uefa och Fifa infört strängare sanktioner i sina stadgar och för de åtgärder de vidtagit och ser fram emot ytterligare åtgärder från alla berörda parter inom fotbollen.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, Uefa och andra berörda parter att inte heller låta några andra former av diskriminering, såsom diskriminering på grundval av kön, ursprung, sexuell läggning eller annat, ostraffat förekomma på och utanför fotbollsarenorna.

52.  Europaparlamentet fördömer alla typer av våldsamt beteende på fotbollsarenorna, uppmuntrar medlemsstaterna att vidta strängast möjliga åtgärder för att minska och eliminera alla typer av våld i samband med idrottsevenemang och uttrycker sitt stöd för UEFA:s åtgärder för att få bukt med detta våld.

Konkurrenslagstiftningen och den inre marknaden

53.  Europaparlamentet är fast övertygat om att införandet av ett modulerat kostnadskontrollsystem skulle kunna bidra till att förbättra den ekonomiska stabiliteten och konkurrensjämvikten mellan olika lag, exempelvis genom att ett sådant system integreras i ett uppdaterat klubblicenssystem.

54.  Europaparlamentet anser att fotbollen måste slå vakt om konkurrenternas ömsesidiga beroende och om oförutsägbarheten i matchresultaten, vilket skulle kunna fungera som motivering för idrottsorganisationer att införa en särskild ram för produktion och försäljning av idrottsevenemang på marknaden. Dessa särskilda förhållanden utgör emellertid inget skäl att automatiskt undanta all sådan ekonomisk verksamhet som initieras via den professionella fotbollen från gemenskapens konkurrenslagstiftning, med tanke på att idrottsevenemang får allt större ekonomisk betydelse.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta klara riktlinjer för hur reglerna för statligt stöd skall tillämpas och att i detta sammanhang ange vilket slags offentligt stöd som är tillåtet och berättigat för att fotbollen skall kunna fylla sin sociala, kulturella och fostrande funktion, exempelvis ekonomiskt eller annat stöd som beviljas av offentliga myndigheter för uppförande eller modernisering av olika typer av fotbollsanläggningar.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla ett nära samarbete med fotbollens styrande organ på internationell, europeisk och nationell nivå för att tänka igenom konsekvenserna av en eventuell liberalisering av spelmarknaden och överväga olika mekanismer för att säkra finansieringen av idrott i allmänhet och fotboll i synnerhet samt att undersöka åtgärder som kan skydda nationella och europeiska fotbollsturneringars integritet.

57.  Europaparlamentet inser betydelsen av varumärken i idrottsbranschen, såvida de inte används för att hindra den fria rörligheten för varor.

58.  Europaparlamentet uppmärksammar att det ofta råder en obalans mellan tillgång och efterfrågan på biljetter till större fotbollsevenemang, vilket främjar sponsorerna men är till skada för konsumenterna. Parlamentet betonar att man fullt ut bör ta hänsyn till konsumenternas intressen vid biljettfördelningen och garantera en icke-diskriminerande och rättvis biljettförsäljning på alla nivåer. Parlamentet godtar emellertid att biljettfördelningen vid behov begränsas till att endast omfatta medlemmar i supporterklubbar, reseklubbar eller liknande sammanslutningar där medlemskap kan lösas utan risk för diskriminering.

Försäljning av TV-rättigheter och konkurrenslagstiftningen

59.  Europaparlamentet anser att kollektiv försäljning i alla tävlingar är av grundläggande betydelse för att skydda den europeiska fotbollens solidariska ekonomiska modell. Parlamentet ser gärna att det förs en offentlig debatt och att kommissionen ytterligare undersöker huruvida denna modell bör antas över hela Europa för både alleuropeiska och inhemska tävlingar, vilket föreslås i Independent Sport Review 2006. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ingående utvärdera de ekonomiska och idrottsliga konsekvenserna av sina beslut om medierättigheter och i vad mån de fungerat.

60.  Europaparlamentet understryker att försäljning av de europeiska nationella fotbollsligornas medierättigheter alltid bör vara fullt ut förenlig med gemenskapens konkurrenslagstiftning, under beaktande av idrottens särart, och att kontrakten bör framförhandlas och slutas på ett transparent sätt. Parlamentet anser dock samtidigt att en så stor del av befolkningen som möjligt bör ha tillgång till sändningar från fotbollsmatcher, bland annat genom okodade TV-kanaler.

61.  Europaparlamentet understryker att värdet av artikel 3a i det nuvarande direktiv 97/36/EG(6) om television utan gränser knappast kan överskattas.

62.  Europaparlamentet påpekar att det är av vital betydelse för proffsfotbollen att intäkterna från TV-rättigheter fördelas på ett rättvist sätt som garanterar solidariteten mellan proffs- och amatörfotbollen och mellan de deltagande klubbarna i alla tävlingar. Parlamentet konstaterar att den nuvarande fördelningen av intäkterna från TV-rättigheterna till Uefa Champions League i hög grad återspeglar storleken på de klubbarnas nationella TV-marknader. Detta gynnar de stora länderna och försvagar klubbar från mindre länder.

63.  Europaparlamentet uppmanar därför Uefa att tillsammans med kommissionen titta vidare på mekanismer som kan tillhandahålla större konkurrensjämvikt på detta område genom bättre omfördelning.

64.  Europaparlamentet konstaterar att de stora idrottsevenemangen allt oftare sänds på krypterade och avgiftsbelagda tv-kanaler och att ett stort antal konsumenter därmed inte kan följa dessa evenemang.

Dopning

65.  Europaparlamentet rekommenderar att förebyggandet och bekämpandet av dopningen görs till en viktig fråga i medlemsstaterna. Parlamentet efterlyser en politik som syftar till att förebygga och bekämpa dopning och understryker att missförhållanden måste beivras genom kontroller, forskning, tester, fortlöpande längdsnittsstudier utförda av oberoende läkare samt genom upplysning tillsammans med förebyggande åtgärder och utbildning. Parlamentet uppmanar proffsklubbarna att göra ett frivilligt åtagande om att bekämpa dopning och att med hjälp av interna kontroller se till att det efterlevs.

o
o   o

66.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Uefa, Fifa, EPFL, European Club Forum och FIFPro.

(1) KOM(1999)0644.
(2) Ordförandeskapets slutsatser, Europeiska rådet i Nice, 7-9 december 2000, bilaga IV.
(3) EGT L 203, 1.8.2002, s. 1.
(4) EGT L 216, 20.8.1994, s. 12.
(5) EUT C 291 E, 30.11.2006, s. 143.
(6) EGT L 202, 30.7.1997, s. 60.


Integrering av de nya medlemsstaterna i den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP)
PDF 150kWORD 109k
Europaparlamentets resolution av den 29 mars 2007 om integreringen av de nya medlemsstaterna i den gemensamma jordbrukspolitiken (2006/2042(INI))
P6_TA(2007)0101A6-0037/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 33 i fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen,

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1268/1999 av den 21 juni 1999 om gemenskapsstöd för föranslutningsåtgärder för jordbruket och landsbygdens utveckling i kandidatländerna i Central- och Östeuropa under föranslutningsperioden(1),

–   med beaktande av Akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska Unionen och om anpassning av fördragen(2),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1782/2003 av den 29 september 2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare(3),

–   med beaktande av rådets beslut 2004/281/EG av den 22 mars 2004 om anpassning av akten om villkoren för Republiken Tjeckiens, Republiken Estlands, Republiken Cyperns, Republiken Lettlands, Republiken Litauens, Republiken Ungerns, Republiken Maltas, Republiken Polens, Republiken Sloveniens och Republiken Slovakiens anslutning till de fördrag som ligger till grund för Europeiska unionen och om anpassning av fördragen, till följd av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken(4),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 864/2004 av den 29 april 2004 om ändring av förordning (EG) nr 1782/2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system med direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, och om en anpassning av den med anledning av anslutningen av Tjeckien, Estland, Cypern, Lettland, Litauen, Ungern, Malta, Polen, Slovenien och Slovakien till Europeiska unionen(5),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1290/2005 av den 21 juni 2005 om finansieringen av den gemensamma jordbrukspolitiken(6),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU)(7),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 318/2006 av den 20 februari 2006 om den gemensamma organisationen av marknaden för socker(8),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och Europeiska kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(9).

–   med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 2012/2006 av den 19 december 2006 om ändring och rättelse av förordning (EG) nr 1782/2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare och om ändring av förordning (EG) nr 1698/2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU)(10),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A6-0037/2007), och av följande skäl:

A.  Utvidgningen 2004 ökade avsevärt Europeiska unionens jordbruksareal (med ungefär 27 %), antalet jordbruk (med ungefär 60 %) och antalet arbetstagare inom jordbruket (med ungefär 57 %), vilket stärkte produktionspotentialen och jordbrukets roll. Den ökade avkastningen per hektar vid livsmedels- och foderproduktionen gör det möjligt att frigöra tillräcklig areal för produktionen av biomassa, vilket har bidragit till en ytterligare differentiering av det europeiska jordbruket och landsbygdsstrukturen. Denna process förstärktes och fördjupades vid Bulgariens och Rumäniens anslutning.

B.  Jordbruket i de flesta av de nya medlemsstaterna skiljer sig mycket från jordbruket i länderna i EU-15 när det gäller produktionsnivå och struktur samt jordbruksföretagens antal. Jämfört med de gamla medlemsstaterna är jordbruket också mindre effektivt och mindre tekniskt utvecklat samt mindre vertikalt och horisontellt integrerat.

C.  Jämfört med EU-15, spelar jordbruket en viktigare ekonomisk och social roll i de flesta av de nya medlemsstaterna, eftersom sektorns andel av bruttonationalinkomsten och andelen arbetstagare som arbetar inom sektorn ligger över genomsnittet i EU.

D.  I vissa av de nya medlemsstaterna är de jordbruk som helt eller delvis är inriktade på självhushåll av social, kulturell och miljömässig betydelse.

E.  De nya medlemsstaterna har framgångsrikt och smidigt integrerats på den inre marknaden, vilket medfört en avsevärd ökning av handeln med jordbruksprodukter och livsmedel i Europa. De nya medlemsstaterna har vederbörligen infört och genomfört veterinära och fytosanitära bestämmelser samt bestämmelser om livsmedelssäkerhet, allmän marknadsorganisation och andra horisontella bestämmelser, och det har därför inte varit nödvändigt att vidta några särskilda säkerhetsåtgärder.

F.  De nya medlemsstaterna fick bära stora sociala och ekonomiska kostnader när de skulle anpassa sig till och integrera reglerna för den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) och anpassa sig till konkurrensen inom EU. De föranslutningsmedel som stod till förfogande täckte bara delvis kostnaderna för anpassnings- och integrationsprocessen före anslutningen. Anslutningen till EU avslöjade de nya medlemsstaternas allmänna problem med ekonomi och konkurrenskraft. GJP har inte fullt ut kunnat bidra till en lösning av dessa problem.

G.  GJP medförde utveckling och avsevärda förändringar i de nya medlemsstaternas jordbruk. En del problem och spänningar har uppstått, huvudsakligen beroende på att den gemensamma jordbrukspolitikens regler inte tillräckligt stöder utvecklingen av en balanserad hållbar jordbrukssektor, särskilt när det gäller djurhållning, trädgårdsodling och integration uppåt och nedåt i kedjan.

H.  Anslutningsakten införde en lång infasning (nio år), med en låg startnivå (25 % av den nivå som tillämpas inom EU) för de direkta betalningarna i de nya medlemsstaterna, fastän reglerna för den inre marknaden och bidragen till budgeten gäller fullt ut för dem. Kostnads- och inkomstnivåerna i de nya medlemsstaterna rättfärdigar inte denna nivå av differentiering, som resulterar i ojämlika villkor för de nya medlemsstaternas jordbrukare i konkurrensen.

I.  De problem som de nya medlemsstaterna bör ta itu med är framförallt sådana som kräver strukturella förändringar för att stärka konkurrenskraften. Åtgärder inom ramen för GJP avseende inkomststöd och prisgarantier bidrog avsevärt till att konkurrenskraften stärktes.

J.  Kommissionen och rådet har varit sena eller ovilliga när det gäller att förstå de nya medlemsstaternas särskilda problem och erbjuda nödvändig hjälp (till exempel problemen på marknaden för frukt och grönsaker, särskilt när det gäller bär, körsbär och äpplen, Rysslands och Ukrainas oberättigade förbud mot import av polska varor, ändringen av och det föreslagna avskaffandet av interventionsreglerna för majs, honungsimport från tredje länder).

K.  Det faktum att producenterna i de nya medlemsstaterna i alltför liten utsträckning är delägare i bearbetningsindustrin och att distributionskedjorna missbrukar sin dominerande marknadsställning begränsar kraftigt jordbrukarnas konkurrenskraft, möjligheter till samarbete och integration.

L.  Åtta av tio nya medlemsstater valde systemet för enhetligt arealstöd (SAPS) för direktstödet.

M.  Behovet av gemenskapsstöd till landsbygdsutveckling i de nya medlemsstaterna var betydligt större än de tillgängliga budgetanslagen för perioden 2004–2006, samtidigt som genomförandebestämmelserna för programmen för landsbygdens utveckling begränsade ett dynamiskt utnyttjande av gemenskapsbidragen. Dessa faktorer har avsevärt försämrat resultaten av GJP:s andra pelare i de nya medlemsstaterna och detta kan fortsätta att bli fallet också i den nya budgetplanen.

Smidig integration, fördelar för båda sidor

1.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att jordbruks- och livsmedelssektorn i de nya medlemsstaterna på ett genomgående och smidigt sätt har integrerats i Europeiska unionens inre marknad.

2.  Europaparlamentet understryker att utvidgningen 2004, trots att den ledde till störningar på jordbruks- och livsmedelsmarknaderna i några av de nya medlemsstaterna, i hög grad bidrog till utvecklingen och expansionen av väletablerade marknadsförbindelser i de 25 medlemsstaterna som helhet.

3.  Europaparlamentet påpekar att jordbruks- och livsmedelssektorn i både de nya och gamla medlemsstaterna åtminstone delvis gynnades av utvidgningen – aktörerna i de nya medlemsstaterna gynnades av den ökade nivån på jordbruksstödet och de ökade handelsmöjligheterna, medan man i de gamla medlemsstaterna kunde notera förbättrade resultat för livsmedelsindustrin och den internationella handeln samt ökade investeringar och en ökad omsättning inom detaljhandeln, framför allt under perioden före anslutningen.

4.  Europaparlamentet anser att integrationen av de nya medlemsstaterna överlag har varit framgångsrik, men att situationen inte alltid är entydig, eftersom inkomstsituationen inte har förbättras för alla jordbruksföretag. Parlamentet påpekar att ökningarna av inköpspriserna och subventionerna till en del kvittades av kraftigt ökade produktionskostnader (till exempel ökade priser på bränsle, energi, gödselmedel, växtskyddsmedel och maskiner).

5.  Europaparlamentet understryker att utvidgningen inte ökat risknivån när det gäller livsmedelssäkerhet, djur- och växtskydd och noterar att standarden och effektiviteten när det gäller de behöriga myndigheternas arbete i de nya medlemsstaterna i vissa avseenden är bättre än EU-genomsnittet.

6.  Europaparlamentet noterar att utvidgningen 2004 inte har medfört någon orimlig börda för budgeten för GJP, och att den inte har krävt några större förändringar i EU:s budget. Besluten om att frysa jordbruksmarknaden och bibehålla direktstödet och finansieringsramen för 2007–2013 kräver uppoffringar grundade på solidaritetsprincipen från EU-15:s sida från och med 2007. Parlamentet påpekar vidare att producenterna i EU-15 till följd av Europeiska rådets beslut från december 2005 inte bara tvingats genomföra ytterligare åtgärder för att stärka den andra pelaren, såsom frivillig modulering, utan även drabbats av ytterligare budgetnedskärningar på grund av Bulgariens och Rumäniens anslutning.

7.  Europaparlamentet beklagar att det varken 2004 eller 2007 beviljades högre anslag till utvidgningen, och att man inte ens nådde upp till den nivå som ursprungligen planerades.

Tillämpningen av GJP i de nya medlemsstaterna

8.  Europaparlamentet noterar att de avsevärda skillnaderna mellan jordbrukssektorerna i de nya medlemsstaterna ger utslag i skillnader både när det gäller vilka resultat som uppnås genom GJP och omfattningen och storleken av de utmaningar som de står inför.

9.  Europaparlamentet noterar att gemenskapsbestämmelserna efter utvidgningen av EU 2004 med 10 nya medlemsstater inte anpassades på lämpligt sätt till de nya förhållanden som råder på vissa marknader (till exempel på marknaderna för bär och för stärkelse).

10.  Europaparlamentet noterar att anpassningen till villkoren och bestämmelserna för den inre marknaden samt tillämpningen av GJP – särskilt när det gäller veterinära och fytosanitära åtgärder, livsmedelssäkerhet, organisation av gemenskapsmarknaden och andra horisontella regler – har krävt stora ansträngningar från jordbrukare och förvaltningar i de nya medlemsstaterna.

11.  Europaparlamentet anser att kommissionen under flera månader inte har ägnat tillräcklig uppmärksamhet åt embargot mot export av polska jordbruksprodukter till Ryssland och Ukraina och inte har vidtagit effektiva åtgärder för att häva embargot.

12.  Europaparlamentet noterar att de EU-finansierade föranslutningsprogrammen visserligen bidrog till förberedelserna inför tillämpningen av GJP och att programmen för partnersamverkan var nyttiga, men att de ursprungliga målen bara delvis uppnåddes och att gemenskapsåtgärderna inte var särskilt effektiva.

13.  Europaparlamentet erinrar om att det särskilda föranslutningsprogrammet för jordbruket och landsbygdens utveckling (Sapard) blev kraftigt försenat och dess räckvidd blev begränsad, i huvudsak beroende på de komplicerade kraven, försenade beslut från kommissionen och från myndigheterna i de nya medlemsstaterna.

14.  Europaparlamentet noterar att vissa nya medlemsstater står inför avsevärda svårigheter vid genomförandet av gemenskapens program för landsbygdens utveckling, beroende på programbestämmelsernas komplexitet och den administrativa bördan vid förvaltningen.

15.  Europaparlamentet bekräftar att direktstöden visserligen spelar en stor roll vid utvecklingen och anpassningen av de nya medlemsstaternas jordbrukssektorer, men den låga nivån på stöden under de första årens infasningsperiod hindrar nödvändiga anpassningar och leder dessutom till ojämlika konkurrensvillkor på den inre marknaden, vilket vissa företagare inte hade ekonomiska medel att bemöta.

16.  Europaparlamentet betonar att programmen för landsbygdsutveckling spelar en viktig roll såväl för en marknadsorienterad omställning av jordbruksföretagen, till exempel i fråga om bearbetning och saluföring av de egna produkterna eller på turistområdet, som för skapandet av försörjningsalternativ för dem som lämnar primärproduktionen inom jordbruket av ekonomiska skäl.

17.  Europaparlamentet noterar att direktstödens olika nivåer i EU-10 respektive EU-15 har lett till olika villkor och till att producenterna i flera nya medlemsstater tappat marknadsandelar även på sina hemmamarknader, men att detta framför allt beror på konkurrensen till följd av en ökad import och export från tredjeländer efter det att tullbestämmelserna ändrades.

18.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionens förbehåll gentemot de nya medlemsstaterna när det gällde de påstådda lageröverskotten vid tidpunkten för anslutningen till EU samt hoten om att utdöma ansenliga straffavgifter, i de flesta fall inte var motiverade utan grundade sig på felaktiga beräkningar. Inte på någon jordbruksmarknad observerades störningar av balansen som hade kunnat vara en följd av de alltför stora lager som påstods finnas.

19.  Europaparlamentet understryker att de nya medlemsstaterna tvingades att tillämpa kompletterande nationella direktstöd (CNDP-tilläggsutbetalning), vilket kan ses som en form av samfinansiering och näst intill en åternationalisering av gemenskapens direktstöd. Detta ledde till allvarliga politiska och ekonomiska svårigheter i många av de nya medlemsstaterna, eftersom stödet blev en stor börda för de nationella budgeterna och minskade möjligheterna att tillämpa system för statsstöd.

20.  Europaparlamentet påpekar att beroende på budgetkrav, och i strid med GJP:s allmänna mål och principer och moduleringsprincipen för EU-15, blev majoriteten av de nya medlemsstaterna tvungna att omfördela en del av sitt landsbygdsstöd från gemenskapen till det kompletterande nationella stödet (CNDP), såsom de har rätt att göra enligt anslutningsakten.

21.  Europaparlamentet hänvisar till synpunkterna från en del nya medlemsstater att det frikopplade arealbaserade stödet inte fullt ut bidrar till en balanserad utveckling och hållbarhet i deras jordbruk och att sektorspreferenser och/eller ett frivilligt kopplat stöd kan bli nödvändigt, åtminstone under en övergångstid, i vissa medlemsstater fram till 2013, vilket bör beaktas om det begärs. Europaparlamentet hänvisar i detta avseende till den framgångsrika användningen av helt eller delvis kopplat kompletterande nationellt stöd (CNDP) och tillfälligt statsstöd.

22.  Europaparlamentet noterar att majoriteten av de nya medlemsstaterna skulle vilja att systemet för enhetligt arealstöd (SAPS) fortsätter att tillämpas så länge som möjligt, eftersom övergången till systemet med samlat gårdsstöd (SPS) medför en extremt stor administrativ och teknisk börda. Detta passar också mycket bra in i en framtida politik med frikopplat stöd.

23.  Europaparlamentet anser att bestämmelser för tvärvillkor och krav på sunda jordbruksproduktionsmetoder och miljöförhållanden måste tillämpas i både de gamla och nya medlemsstaterna. Parlamentet föreslår därför att reglerna för tvärvillkor införs successivt för att tillämpas fullt ut i slutet av infasningsperioden. Parlamentet föreslår vidare att de nya medlemsstaterna skall erbjudas möjligheten att skjuta upp tillämpningen av tvärvillkoren fram till dess att infasningen av direktstödet upphör. Parlamentet föreslår också att kraven på bra villkor för jordbruk och miljö skall fortsätta att gälla åtminstone under perioden med systemet för enhetligt arealstöd, eftersom majoriteten av de nya medlemsstaterna kan ha svårt att uppfylla de komplexa och kostsamma tvärvillkoren.

24.  Europaparlamentet välkomnar att rådet har antagit kommissionens förslag om förlängning av systemet för enhetligt arealstöd till slutet av 2010 och om inkluderande av de nya medlemsstaterna i systemet för stöd till energigrödor.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband förenklingen och rationaliseringen av genomförandet av GJP, systemen för direktstöd och programmen för landsbygdsutveckling ta hänsyn till de problem som framför allt de nya medlemsstaterna brottas med och föreslå lämpliga lösningar, utan att för den skull frångå bestämmelserna för hur GJP skall genomföras.

26.  Europaparlamentet betonar att kommissionen i sina beslut rörande GJP bör ta större hänsyn till de nya medlemsstaternas särskilda problem och farhågor.

27.  Europaparlamentet uttrycker sin starka oro över kommissionens förslag nyligen att helt avskaffa interventionssystemet för majs från och med 2007. Parlamentet noterar att det sätt på vilket förslaget lades fram strider mot EU:s grundläggande principer med tanke på valet av tidpunkt, avsaknaden av en ordentlig utvärdering – särskilt vad gäller följderna av beslutet för den gemensamma organisationen av marknaden för spannmål och de arealbaserade direktstöden – och avsaknaden av alternativ eller övergångsperioder. Parlamentet anser att ett för tidigt avskaffande av interventionssystemet för majs troligtvis skulle få allvarliga konsekvenser.

28.  Europaparlamentet anser att man i enlighet med andan i reformen av GJP från 2003 borde överväga att införa arealbaserade direktstöd för odlingen av bär avsedda för bearbetning och knyta detta till skyldigheten att delta i livsmedelssammanslutningar och producentorganisationer, samt att införa en skyldighet att sälja produkterna enligt avtal, vilket skulle kunna bidra till ökad konkurrenskraft för bärsektorn och en förbättrad av situation för medlemsstaternas jordbrukare , särskilt i Polen.

29.  Europaparlamentet anser att det krävs fler ändringar av jordbruks- och landsbygdsstrukturen i de nya medlemsstaterna och understryker att bestämmelserna för GJP och gemenskapsstödet måste ingå i denna process. Europaparlamentet betonar att det är av avgörande betydelse att de nödvändiga ändringarna sker successivt, eftersom det landsbygdspräglade samhället i jordbrukssektorn i de nya medlemsstaterna inte klarar alltför snabba och drastiska förändringar i sin produktions- och sysselsättningsstruktur.

Den gemensamma jordbrukspolitikens framtid i den utvidgade Europeiska unionen

30.  Europaparlamentet påpekar att nuvarande GJP inte lämpar sig för att lösa en stor del av de problem som rör jordbruket i ett utvidgat EU. Europaparlamentet anser att frikopplingen av direktstödet, som världshandelsorganisationen WTO tvingat fram, överlag ökar det europeiska jordbrukets marknadsorientering, men att det frikopplade direktstödet inte fullt ut bidrar till en hållbar jordbrukssektor och landsbygdsmiljö, varken i de nya medlemsstaterna eller i en stor del av EU-15. Europaparlamentet påpekar vidare att det antingen krävs tilläggsåtgärder eller ett skräddarsytt direktstöd.

31.  Europaparlamentet anser att det nuvarande systemet med direktstöd, särskilt i medlemsstater och regioner där specialiserade gårdar spelar en viktig roll för jordbruket, alltför mycket gynnar produktion på odlingsbar mark och inte tillräckligt bidrar till en hållbar djurhållning och inte gynnar eller underlättar de nödvändiga strukturella förändringarna.

32.  Europaparlamentet påpekar att i vissa sektorer i vissa nya medlemsstater ledde kvottilldelningen till att jordbruksproduktionen förblev konstant eller till och med minskade. Det faktum att de frikopplade stöden ledde till lägre kvoter utgjorde utöver infasningen ännu en nackdel för de nya medlemsstaterna när det gäller subventioner. Parlamentet påpekar vidare att detta är ett problem även i vissa gamla medlemsstater.

33.  Europaparlamentet anser att uppnåendet av GJP:s mål också hindras i den nya medlemsstaterna av en otillräcklig finansiering av landsbygdsutvecklingen, genom avsaknaden av ett effektivt risk- och krishanteringssystem och genom de alltför stränga gemenskapsbestämmelserna för statsstöd.

34.  Europaparlamentet betonar att GJP måste hållas kvar på gemenskapsnivå inom ramen för en reformerad GJP och att man bör hindra all åternationalisering. Parlamentet understryker emellertid att särskilda åtgärder som baseras på subsidiaritetsprincipen måste tillämpas. Parlamentet anser att det är nödvändigt att se över omfattningen, syftena, målen och principerna för GJP, inklusive den europeiska jordbruksmodellen, med hänsyn till jordbrukets mål och behov, landsbygdsområdena, jordbrukarna, konsumenterna och hela samhället i ett EU med 27 länder, i syfte att sätta in de nödvändiga ekonomiska resurserna och se till att dessa fördelas på ett korrekt, rättvist och fullt berättigat sätt.

35.  Europaparlamentet understryker att alla möjliga faktorer (till exempel konsekvenser av tidigare finansiella beslut, reformer av GJP, de nya medlemsstaternas erfarenheter, det europeiska jordbrukets mångfald och variation) måste vederbörligen tas med i beräkningen vid framtida reformer av GJP, särskilt under "GJP-hälsokontrollen" och den översyn efter halva tiden av finansieringsramen 2007–2013 som skall äga rum 2008–2009.

36.  Europaparlamentet understryker vidare att det är mycket viktigt att undvika beslut som tvingats fram bara genom försök att minska gemenskapens finansiering eller upprätthålla den tidigare finansiella situationen mellan medlemsstaterna.

37.  Europaparlamentet anser att produktionen av biomassa och bioenergi kommer att spela en strategisk roll i den framtida jordbrukssektorn i EU. Parlamentet efterlyser därför en ändamålsenlig EU-finansiering för att främja produktionen av biomassa på mark som inte längre behövs för livsmedels- och foderproduktion. Parlamentet erinrar om att det i de nya medlemsstaterna finns en stor kapacitet för detta och att produktionspotentialen i det utvidgade EU överlag har ökat.

38.  Europaparlamentet understryker att man bör fortsätta att uppfylla medlemsstaternas och regionernas särskilda behov, vilket inbegriper att finna lösningar på de nya medlemsstaternas problem och svårigheter, utifrån subsidiaritetsprincipen och med följande skräddarsydda instrument:

   a) Införandet av ett reviderat system för direktstöd, inbegripet införandet av nya åtgärder såsom frivillig möjlighet till återkoppling, som bara skall användas av de medlemsstater som anser detta nödvändigt för att uppfylla målen på det sociala området och inom sysselsättning och hållbarhet. En utvidgning av stödet till nya sektorer och nya stödmottagare (exempelvis till bär avsedda att bearbetas), inom det reviderade systemet med nationella finansieringsramar och fullt gemenskapsstöd.
   b) Införandet av nya, frivilliga, regionala eller tillfälliga marknadsåtgärder med gemenskapsfinansiering.
   c) Tillämpning av nationella finansieringsramar från EU-budgeten i de sektorer som skall reformeras (vin, frukt och grönsaker).
   d) Förbättrat stöd till och omfattande främjande av producentorganisationer samt avskaffande av bestämmelser i den nationella lagstiftningen som hindrar detta.
   e) Främjande av gränsöverskridande samarbete mellan producentsammanslutningar.
   f) Införande av ett effektivt risk- och krishanteringssystem för jordbruket, med ekonomiskt bistånd från gemenskapen som tas från de nationella finansieringsramarna.
   g) Förstärkning av den inre marknaden med gemensamma kvalitetsnormer, saluföring, konkurrens, livsmedelssäkerhet, bestämmelser för miljöskydd och djurs välbefinnande.
   h) Förstärkning av systemet för landsbygdsutveckling och finansieringen av detta.
   i) Ökning av flexibiliteten när det gäller reglerna för statsstöd (till exempel en utvidgning av tillämpningsområdet för gruppundantagen och en höjning av nivån på "de minimis"-bestämmelsen).

39.  Europaparlamentet anser att man måste säkerställa kompatibilitet med WTO under Doha-förhandlingarna inom ramen för EU:s förslag att minska handelshindren eller i utbyte mot att gå med på att de andra WTO-medlemmarna behåller sina interna stödnivåer.

40.  Europaparlamentet hänvisar till att tilläggstullar som läggs på enligt bestämmelserna om särskilda skyddsåtgärder (SSG) skulle kunna bli ett effektivt instrument för att skydda gemenskapsmarknaden mot alltför stor import och import till orimligt låga priser inom känsliga sektorer, inbegripet känsliga sektorer i de nya medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samband med de pågående WTO-förhandlingarna försöka få till stånd en lämplig ändring av det nuvarande tillämpningsområdet för de särskilda skyddsåtgärderna i förteckningen över medgivanden. Parlamentet hänvisar till att vissa av de nya medlemsstater har haft möjligheten att inom känsliga jordbrukssektorer tillämpa bestämmelser om särskilda skyddsåtgärder som inte ingick i den nuvarande förteckningen.

41.  Europaparlamentet förväntar sig att den framtida GJP inte bara tar hänsyn till behoven i ett utvidgat EU utan att den också blir lättare att förvalta, att den administrativa bördan för jordbrukarna och de nationella myndigheterna kommer att minska samt att en mer marknadsinriktad, miljövänlig produktion av säkra produkter kommer att gynnas, samtidigt som framtiden för det hållbara jordbruket tryggas.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och alla berörda aktörer att engagera sig i en öppen debatt och att lämna in framsynta förslag så att en hållbar framtid för jordbruket i det utvidgade EU kan byggas upp.

43.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens planer på att utarbeta en långsiktig framtidsstrategi för GJP efter 2013 som kan utnyttja de unika expansionsmöjligheter som det innebär med en ökning av den internationella handeln med jordbruksprodukter som beräknas bli dubbelt så stor som den totala ökning av världshandeln som förväntas under de kommande tre decennierna. Denna strategi bör även eftersträva en harmonisk utveckling av jordbruket i alla EU:s regioner, samtidigt som den tack vare gemensamma insatser från EU-15 och de nya medlemsstaterna gör det möjligt för jordbruket att uppfylla sina uppgifter såväl inom produktionen som på andra områden.

o
o   o

44.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas parlament och regeringar.

(1) EGT L 161, 26.6.1999, s. 87.
(2) EUT L 236, 23.9.2003, s. 33.
(3) EUT L 270, 21.10.2003, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2013/2006 (EUT L 384, 29.12.2006, s. 13).
(4) EUT L 93, 30.3.2004, s. 1.
(5) EUT L 161, 30.4.2004, s. 48.
(6) EUT L 209, 11.8.2005, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 320/2006 (EUT L 58, 28.2.2006, s. 42).
(7) EUT L 277, 21.10.2005, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 2012/2006 (EUT L 384, 29.12.2006, s. 8).
(8) EUT L 58, 28.2.2006, s. 1. Förordningen senast ändrad genom kommissionens förordning (EG) nr 247/2007 (EUT L 69, 9.3.2007, s. 3).
(9) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.
(10) EUT L 384, 29.12.2006, s. 8..


Hepatit C
PDF 129kWORD 73k
Skriftlig förklaring om hepatit C
P6_TA(2007)0102P6_DCL(2006)0087

Europaparlamentet avger denna förklaring

-   med beaktande av artikel 116 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Tolv miljoner människor i Europa är smittade med hepatit C-viruset (HCV).

B.  HCV är ett allvarligt problem eftersom viruset angriper levern och leder till kronisk hepatit C, som orsakar levercirros, leversvikt eller levercancer och ökar behovet av transplantationer.

C.  HCV är en tyst infektion som kan få dödlig utgång. Eftersom viruset ofta inte upptäcks är det många patienter som inte får någon diagnos, medan patienter som diagnostiserats ofta drabbas av stigmatisering.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att

   - erkänna hepatit C som ett angeläget folkhälsoproblem och ange prioriterade åtgärder för programmen för rådets framtida ordförandeskap,
   - anta en rådsrekommendation om hepatit C-screening för snabb diagnos och bättre tillgång till behandling och vård,
   - följa rekommendationerna i Europaparlamentets resolution av den 6 juli 2006 om skydd av sjukvårdspersonal mot blodburna infektioner som orsakas av skador från nålstick(1),
   - underlätta för nya forskningsprojekt om behandling av hepatit C-patienter som även bär på HIV och/eller hepatit B inom ramen för sjunde ramprogrammet för forskning.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna förklaring tillsammans med namnen på undertecknarna till kommissionen och rådet.

Förteckning över ledamöter som har undertecknat förklaringen:

Adamou, Agnoletto, Aita, Albertini, Ali, Allister, Alvaro, Anastase, Andersson, Andrejevs, Andria, Angelilli, Antoniozzi, Arif, Arnaoutakis, Athanasiu, Attwooll, Audy, Ayala Sender, Aylward, Ayuso González, Badía i Cutchet, Bărbuleţiu, Barón Crespo, Barsi-Pataky, Battilocchio, Bauer, Beaupuy, Beazley, Beglitis, Belet, Belohorská, Bennahmias, van den Berg, Berlato, Berlinguer, Birutis, Bliznashki, Bösch, Bonde, Bono, Bonsignore, Bourlanges, Bourzai, Bowis, Bowles, Bozkurt, Braghetto, Brepoels, Breyer, Brie, Brok, van Buitenen,Bulfon, Bullmann, van den Burg, Buruiană Aprodu, Bushill-Matthews, Busk, Busquin, Buzek, Cabrnoch, Calabuig Rull, Camre, Cappato,Carlotti, Carnero González, Carollo, Cashman, Casini, Castex, Castiglione, del Castillo Vera, Catania, Cavada, Cercas, Chatzimarkakis, Chervenyakov, Chmielewski, Christensen, Christova, Chruszcz, Ciornei,Cocilovo, Coelho, Corbett, Corbey, Cornillet, Correia, Costa, Cottigny, Coveney, Creţu G., Crowley, Czarnecki M., Daul, Davies, de Brún, Degutis, Dehaene, Demetriou,Deprez, De Rossa, Descamps, Dess, Deva, De Veyrac, De Vits, Díaz De Mera García Consuegra, Dičkutė, Didžiokas, Díez González, Dimitrov K., Dimitrov M., Dimitrov P., Dîncu, Dobolyi, Doorn, Douay, Dover, Doyle, Drčar Murko, Duka-Zólyomi, Ek, El Khadraoui, Estrela, Ettl, Evans Jillian, Evans Jonathan, Evans Robert, Falbr, Fatuzzo, Fava, Ferber, Ferreira A., Ferreira E., Figueiredo, Flasarová, Foglietta, Foltyn-Kubicka, Fontaine, Ford, Fraga Estévez, Frassoni, Friedrich, Gahler, Gál, Gaľa, Ganţ, García-Margallo y Marfil, García Pérez, Garriga Polledo, Gaubert, Gauzès, Gawronski, Gentvilas, Geremek, Geringer de Oedenberg, Gibault, Giertych, Gill, Gklavakis, Gollnisch, Gomes, Gomolka, Gottardi,Grabowska, Grabowski, Graça Moura, de Grandes Pascual, Griesbeck, de Groen-Kouwenhoven, Grossetête, Gruber, Guardans Cambó, Guellec, Guerreiro, Guidoni, Gutiérrez-Cortines, Hall, Hamon, Handzlik, Harbour, Harms, Hassi, Hellvig, Henin, Hennicot-Schoepges, Hennis-Plasschaert, Herczog, Herranz García, Holm, Hoppenstedt, Hudacký, Hudghton, Hughes, Husmenova, Iacob Ridzi, Ilchev, Isler Béguin, Jackson, Jäätteenmäki, Janowski, Joan i Marí, Jordan Cizelj, Kaczmarek, Karas, Karim, Kaufmann, Kazak, Kelemen, Kinnock, Kirilov, Klamt, Klinz, Koch, Kohlíček, Konrad, Kónya-Hamar, Kósáné Kovács, Krahmer, Krasts, Kristovskis, Kudrycka, Kusstatscher, Kużmiuk, Lagendijk, Laignel, Lamassoure, Lambert, Lambsdorff, Lang, Langendries, Laperrouze, La Russa, Lauk, Lavarra, Lechner, Lehne, Leichtfried, Le Pen J.-M., Le Pen M., Le Rachinel, Lévai, Lewandowski, Libicki, Lichtenberger, Lienemann, Liese, Liotard, Lipietz, Locatelli, López-Istúriz White, Losco,Lucas, Ludford, Lynne, Lyubcheva,Maaten, McAvan, McDonald, McGuinness, Madeira, Manders, Mann T., Mantovani, Marinescu, Martin D., Martin H.-P., Masiel, Mastenbroek, Mathieu, Mato Adrover, Matsouka, Mauro, Mayer, Meijer, Méndez de Vigo, Menéndez del Valle, Meyer Pleite, Miguélez Ramos, Mihalache, Mikolášik, Millán Mon, Mitchell, Mölzer, Moisuc, Moreno Sánchez, Morgan, Morgantini, Morillon, Mulder, Musacchio, Muscardini, Musotto, Musumeci, Napoletano, Navarro, Newton-Dunn, Neyts-Uyttebroeck, Nicholson, Niebler, van Nistelrooij,Novak, Occhetto,Öger, Özdemir, Olajos, Olbrycht, Ó'Neachtain, Onesta, Oomen-Ruijten, Ortuondo Larrea, Oviir, Pafilis, Paleckis, Panayotopoulos-Cassiotou, Panzeri, Papadimoulis, Paparizov, Papastamkos, Parish, Parvanova, Patriciello,Petre, Pflüger, Pieper, Pīks, Pinheiro, Pinior, Pirilli, Pirker, Pistelli, Pittella, Pleguezuelos Aguilar, Pleštinská, Podestà, Podgorean, Podkański, Poli Bortone, Pomés Ruiz, Popeangă, Posselt, Prodi, Purvis, Queiró, Ransdorf, Rasmussen, Remek, Resetarits, Reul, Reynaud, Riera Madurell, Ries, Rivera, Rizzo, Rocard, Rogalski, Roithová, Romagnoli, Romeva i Rueda, Roszkowski, Roure, Rudi Ubeda, Rübig, Rühle, Rutowicz, Ryan, Sacconi, Salafranca Sánchez-Neyra, Salinas García, Samaras, Samuelsen, Sârbu, Sartori, Savi, Sbarbati, Schaldemose,Scheele, Schierhuber, Schmidt F., Schmidt O.,Schnellhardt, Schöpflin, Schröder, Schuth, Schwab, Seeber, Seeberg, Severin, Shouleva, Siekierski, Sifunakis, Silaghi, Simpson,Sinnott, Siwiec, Skinner, Škottová, Smith, Sofianski,Sommer, Sonik, Sornosa Martínez, Spautz, Staes, Stănescu, Staniszewska, Starkevičiūtė, Šťastný, Stauner, Sterckx, Stevenson, Stihler, Stoyanov,Strož, Sudre, Surján, Susta,Svensson, Swoboda, Szabó, Szent-Iványi, Takkula, Tannock, Tarabella, Tatarella, Thyssen, Ticău, Tîrle, Titley, Toubon, Trakatellis, Trautmann, Triantaphyllides, Turmes, Tzampazi, Uca, Ulmer, Vakalis, Van Hecke, Van Lancker, Van Orden, Varela Suanzes-Carpegna, Varvitsiotis, Vaugrenard, Veraldi,Vidal-Quadras Roca, Vigenin, Vincenzi, Virrankoski, Vlasto, Wagenknecht, Weber H., Weisgerber, Wijkman, Willmott, Wojciechowski J.,Wortmann-Kool, Wurtz, Xenogiannakopoulou, Yañez-Barnuevo García, Záborská, Zaleski, Zani, Zapałowski, Zappala', Ždanoka, Zingaretti, Zvěřina

(1) Antagna texter, P6_TA(2006)0305.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy