Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om människors rätt till internationellt skydd,

–   med beaktande av sin tidigare resolution om situationen i Irak, och särskilt resolutionen av den 15 februari 2007 om den humanitära situationen för flyktingar i Irak(1),

–   med beaktande av FN:s konvention angående flyktingars rättsliga ställning från 1951 (flyktingkonventionen) och FN-protokollet angående flyktingars rättsliga ställning från 1967,

–   med beaktande av FN:s flyktingkommissaries (UNHCR) angelägna vädjan av den 7 februari 2007 om ökat internationellt stöd till de länder som tagit emot flyktingar från Irak, den internationella konferensen om Irak den 17–18 april 2007 i Genève, vars syfte var att öka medvetenheten om omfattningen av de humanitära behoven i Irak och det omkringliggande området, UNHCR:s uppmaning av den 5 juni 2007 om att alla gränser skall vara öppna för personer i behov av skydd, UNHCR:s ställningstagande "Return Advisory and Position on International Protection Needs of Iraqis outside Iraq", daterat den 18 december 2006, samt UNHCR:s dokument från den 8 januari 2007 med titeln "Supplementary Appeal – Iraq Situation Response",

–   med beaktande av de riktlinjer för internt fördrivna (UNCHR Guiding Principles of Internal Displacement) som FN:s generalsekreterares särskilda representant för internt fördrivna personer offentliggjorde den 11 februari 1998,

–   med beaktande av rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet(2) (kvalifikationsdirektivet),

–   med beaktande av de beslut som fattats av Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater avseende asyl och invandring,

–   med beaktande av att antalet ansökningar från irakiska asylsökande har fördubblats under första hälften av 2007 i förhållande till samma period förra året,

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det allmänna humanitära läget och människorättssituationen i Irak håller på att försämras, vilket framgår av de regelbundna rapporterna från FN:s biståndsmission i Irak UNAMI och andra FN-organ i landet. Dessa rapporter visar att 100 personer dör och 200 skadas i genomsnitt varje dag, att hälften av befolkningen lever på mindre än 1 USD per dag, att arbetslösheten drabbar över 80 procent av befolkningen och att 70 procent saknar tillgång till ordentlig vattenförsörjning, 81 procent saknar tillgång till verklig hälsovård och att tre miljoner människor kommer att sakna mat om livsmedelsdistributionen misslyckas; systemet har redan brutit samman i vissa områden, 80 procent av läkarna har lämnat sjukhusen, 75 procent av barnen går inte i skolan och beroende på region är 30 till 70 procent av skolorna stängda.

B.  I dagens efterkrigssituation omfattar den brottsliga verksamheten väpnade rån, kidnappningar mot lösen, trakasserier, mord på personer som är politiskt aktiva eller deltar i återuppbyggnadsarbetet, sabotage av civil infrastruktur såsom el- eller oljeledningar och fullskaliga angrepp, bl.a. urskillningslös användning av bomber och/eller andra sprängämnen, mot civila. Som ett resultat fortsätter många irakier att fly, i första hand till Jordanien och Syrien, men också till Egypten, Libanon, Turkiet, Iran och till länder längre bort.

C.  Det finns nu över två miljoner internt fördrivna personer. Sedan februari 2006 har ytterligare 822 000 människor fördrivits och man räknar med att 2 000 nya människor fördrivs varje dag. Till slutet av 2007 uppskattar UNHCR att antalet internt fördrivna personer sannolikt kommer att uppgå till 2,3–2,5 miljoner.

D.  Utöver de internt fördrivna personerna finns det omkring 42 000 icke-irakiska flyktingar i Irak (bl.a. ca 15 000 palestinier, som är särskilt utsatta, samt sudaneser, turkiska kurder och iranier).

E.  Många guvernorat (provinser) i Irak begränsar tillträdet för nya internt fördrivna personer, vilket medför stora begränsningar av möjligheterna att hitta en tillfällig säker plats inom landet.

F.  Internt fördrivna personer nekas att registrera sig för livsmedelsutdelning, vilket ökar risken för en humanitär kris.

G.  Uppskattningsvis två miljoner irakier är flyktingar i grannländerna utan att dessa länder formellt tillerkänner dem ställning som flyktingar: Syrien har tagit emot 1,2 till 1,5 miljoner, Jordanien 500 000 till 700 000, vilket utgör en stor andel av befolkningen, Egypten över 80 000, Libanon uppskattningsvis 20 000, Iran över 50 000, Gulfregionen över 200 000 och Turkiet uppskattningsvis 5 100.

H.  560 000 av flyktingarna i grannländerna är barn i skolålder. Tillgång till offentliga skolor eller subventionerad hälsovård är mycket begränsad eller i lag förbjuden i många områden.

I.  Enligt folkrättslig sedvänja finns det en rättslig skyldighet att inte skicka tillbaka flyktingar om de riskerar förföljelse eller allvarlig skada, och att tillåta asylsökande som flyr omfattande människorättskränkningar och allmänt utbrett våld att resa in i landet i fråga, åtminstone tillfälligt, för att få sin ställning som flykting prövad.

J.  De flesta medlemsstaternas samt Förenta staternas inställning till att erkänna irakiska flyktingars skyddsbehov har varit avvisande.

K.  Det har konstaterats att de irakiska asylansökningarna behandlas väldigt olika i medlemsstaterna. Detta belyser avsaknaden av framsteg när det gäller att ta fram ett gemensamt europeiskt asylsystem som grundar sig på höga gemensamma standarder och som kan ge behövande människor skydd.

L.  Grannländerna har avsevärt begränsat inresemöjligheterna för flyktingar och tvingat många att återvända till Irak eller att stanna kvar vid gränsen. De har även infört restriktiva krav för deras vistelse, såsom att minska vistelseperioderna och/eller göra det så pass svårt för dem att förnya sina viseringar att flertalet irakiska flyktingar efter kort tid går miste om sin rättsliga ställning som flyktingar.

M.  Brasiliens regering är ett av få länder som har erbjudit sig att skapa nya hem för ett antal palestinska flyktingar som tidigare levde i Irak enligt programmen för solidarisk omlokalisering.

N.  UNHCR håller på att fatta det avgörande beslutet om att begära en ökning av tilläggsbudgeten för Irak från 60 000 000 USD till 115 000 000 USD.

O.  Judar, mandeaner och kristna (inbegripet assyrier, armenier, grekisk-ortodoxa och andra kristna minoriteter) utsätts för ökande diskriminering när det gäller tillträde till arbetsmarknaden eller till grundläggande samhällstjänster, och många är rädda att bli förföljda av rebellgrupper och islamitiska milisgrupper, som har tagit de facto-kontroll över hela grannskap i olika städer och byar i Irak. Som en del av de växande spänningarna mellan sunnimuslimer och shiiter risker enskilda personer att bli måltavlor enbart på grund av att de tillhör en etnisk eller religiös minoritet.

1.  Europaparlamentet välkomnar den solidaritet som Iraks grannländer har visat gentemot irakiska flyktingar och uppmanar dessa länder att informera det internationella samfundet om det stöd de behöver för att hantera situationen.

2.  Europaparlamentet uttalar sin erkänsla för de förbättringar som har skett när det gäller de regionala kurdiska myndigheternas bidrag för att hjälpa internt fördrivna icke-muslimska grupper.

3.  Tillsammans med FN:s flyktingkommissarie efterlyser Europaparlamentet ett konsekventa, omfattande och samordnade internationella åtgärder för att lindra den svåra situationen för miljontals människor som drivits från sina hem av den humanitära krisen, som inte längre kan ignoreras. Europaparlamentet anser att det internationella samfundets stöd är livsviktigt för att lindra lidandet för hundratusentals irakiska flyktingar och internt fördrivna personer eller för de personer som har flytt landet. Det är även viktigt att öka incitamenten för och stödet till länder som Syrien och Jordanien, som tillsammans har tagit emot ett mycket stort antal irakiska flyktingar.

4.  Europaparlamentet erkänner även de insatser som har gjorts av länder som inte har någon gräns med Irak, exempelvis Egypten, för att hjälpa irakiska flyktingar. Parlamentet uppmanar dessa länder att fortsätta sina insatser för att hjälpa de irakiska flyktingarna genom att låta sina gränser förbli öppna och förbättra deras villkor samt respektera deras grundläggande rättigheter och se till att de får tillgång till grundläggande tjänster såsom hälsovård och utbildning, med stöd från det internationella samfundet.

5.  Europaparlamentet beklagar att grannländerna med väldigt få och begränsade undantag höll sina gränser stängda för palestinier som flydde våldet och hoten mot dem i Irak. Parlamentet fördömer uppmaningen från den irakiske ministern för fördrivna personer och migration att utvisa alla palestinier från Irak. Parlamentet fördömer den irakiska regeringens beslut att införa kostsamma registreringskrav för palestinier, vilket gör det svårt för dem att lagligen stanna i Irak.

6.  Europaparlamentet uppmanar den irakiska regeringen samt lokala, regionala och religiösa myndigheter och de multinationella koalitionsstyrkorna i Irak att omedelbart vidta åtgärder för att förbättra säkerheten för alla flyktingar och internt fördrivna personer och att sätta stopp för diskriminering.

7.  Europaparlamentet förkastar med eftertryck de hot om utvisning och avskärning från bränsle- och dricksvattenleveranser som vissa högre tjänstemän i den irakiska regeringen har uttalat mot 4 000 medlemmar av den iranska oppositionen, som har varit politiska flyktingar i Irak under de senaste 20 året och har rättslig ställning som "skyddade personer enligt den fjärde Genèvekonventionen". Parlamentet uppmanar den irakiska regeringen att respektera deras rättigheter enligt folkrätten.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överge sin passiva attityd när det gäller de irakiska flyktingarnas situation och att fullgöra sina åtaganden enligt folkrätten och gemenskapslagstiftningen att ge irakier som lever i medlemsstaterna möjlighet att lämna in en asylansökan och att få den behandlad så snabbt som möjligt, med iakttagande av förfarandemässiga rättssäkerhetsgarantier, samt bevilja ställning som flykting eller subsidiärt eller tillfälligt skydd för personer som på goda grunder är rädda att utsättas för förföljelse eller allvarlig skada.

9.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att inte förflytta personer enligt Dublin II-förordningen(3), om det är känt att det landet inte beaktar irakiska asylansökningar som sig bör. Parlamentet påpekar att medlemsstaterna kan åberopa 3.2 i Dublin II-förordningen i detta syfte.

10.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att bevilja irakier som inte kvalificerar sig för skyddsstatus, men som inte kan återsändas, en rättslig ställning (tillfällig eller permanent beroende på omständigheterna) och att säkerställa lämpliga villkor och grundläggande rättigheter.

11.  Europaparlamentet noterar bekymrat att det under 2005 och 2006 registrerades 400–500 fall av påtvingat återvändande, och uppmanar medlemsstaterna att tillfälligt upphäva alla påtvingade återvändanden till alla delar av Irak.

12.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s medlemsstater och det internationella samfundet att visa sin beredvillighet att dela ansvaret på det internationella planet genom att bidra till att irakiska flyktingar och statslösa, inbegripet palestinska flyktingar som för närvarande lever i Irak eller som har flytt från Irak och nu har blivit strandsatta i regionen, kan få nya hem, varvid prioritet skall ges till de mest utsatta fallen enligt UNHCR:s riktlinjer om återbördande av irakiska flyktingar. Parlamentet uppmanar Europeiska unionen och dess medlemsstater att inrätta en mekanism för att organisera denna ansvarsdelning och ge medlemsstaterna det stöd de behöver.

13.  Europaparlamentet stöder UNHCR:s rekommendation att välvilligt betrakta irakiska asylsökande från södra och mellersta Irak som flyktingar enligt flyktingkonventionen, och att i de fall de inte tillerkänns ställning som flyktingar bevilja dem kompletterande skydd, såvida de inte omfattas av undantagskriterierna i flyktingkonventionen.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål undersöka ytterligare möjligheter att ge humanitärt stöd till internt fördrivna personer i Irak, genom att tolka relevanta bestämmelser med nödvändig flexibilitet, och att stödja grannländerna i deras insatser för att ta emot flyktingar.

15.  Europaparlamentet välkomnar de första steg som har tagits av kommissionens generaldirektorat för humanitärt bistånd (ECHO). Parlamentet beklagar emellertid de långdragna förfarandena som beror på särskilda svårigheter i landet.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål förbereda inrättandet av posttraumatiska center för irakiska flyktingar och internt fördrivna personer samt att utveckla "sysselsättningsprojekt" för i första hand internt fördrivna personer inom jordbruket i de delar av Irak där detta är möjligt.

17.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att informera parlamentet, särskilt budgetkontrollutskottet, vid dess sammanträde den 16 juli 2007 om användningen av de medel som avsatts för Irak, särskilt genom Internationella återuppbyggnadsfonden för Irak (IRFFI). Parlamentet erinrar om prioriteringarna i kommissionens meddelande av den 7 juni 2006 (KOM(2006)0283) som omfattade 1) stöd för en demokratisk modell för styrelseformer och 2) bidrag till befästande av säkerheten genom stärkande av rättsstatsprincipen och främjande av respekten för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet påminner om att det anser detta vara en mycket brådskande fråga, och i sin ovannämnda resolution av den 15 februari 2007 förespråkade det att en betydande del av de anslag som avsatts för Irak ur EU:s budget bör användas för flyktingar. Denna presentation bör omfatta en exakt uppdelning på verksamhetsslag och budgeterade, beslutade och betalade åtgärder, samtidigt som program avsedda för irakiska flyktingar och internt fördrivna personer också tydligt måste kartläggas.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s flyktingkommissarie (UNHCR), regeringarna och parlamenten i Irak, Syrien, Jordanien, Libanon, Egypten, Turkiet och Palestina samt till Arabförbundet.

(1) Antagna texter, P6_TA(2007)0056. (2) EUT L 304, 30.9.2004, s. 12. (3) Rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (EUT L 50, 25.2.2003, s. 1).