Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0278/2007) och yttrandena från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för sysselsättning och sociala frågor, och av följande skäl:

Kampen mot diskriminering

A.  EU är ett politiskt projekt som bygger på sådana gemensamma värderingar som skyddet av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, såsom det står i artikel 6 i EU-fördraget och i stadgan om de grundläggande rättigheterna, och som med sin politik och sin lagstiftning främjar likabehandling och icke-diskriminering, utgående också från artikel 13 i EG-fördraget.

B.  Politiska förklaringar om kamp mot diskriminering måste motsvaras av att politiken och lagstiftningen gradvis utvecklas och tillämpas korrekt och utan inskränkningar. Detta gäller framför allt direktiven mot diskriminering och projekten till förmån för likabehandling, såsom Europeiska året för lika möjligheter för alla.

C.  Genomförande av direktivet om likabehandling oavsett ras eller etniskt ursprung

Diskriminering är fortfarande ett allvarligt problem i medlemsstaterna, vilket bekräftas i årsrapporten från Europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet 2006.

D.  En nyligen gjord Eurobarometerundersökning visar att 64 procent av medborgarna i 25 undersökta medlemsstater anser att diskriminering på grund av etniskt ursprung fortfarande är allmänt förekommande.

E.  Antagandet av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(1) kan ses som ett stort steg mot att förbättra skyddet av personer som utsatts för diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung och mot att ge dem bättre möjligheter att få gottgörelse.

Bevisbörda

F.  Bestämmelserna om bevisbördan är en mycket viktig aspekt av direktivet eftersom de bidrar till att det skydd som erbjuds genom direktivet kan verkställas på effektivt sätt.

G.  Rättspraxis beträffande bevisbördan visar att det fortfarande finns avsevärda skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller vad domstolarna godtar som prima facie-bevis. Det vore därför önskvärt att medlemsstaterna uppmuntrades att diskutera denna fråga sinsemellan för att få en bild av vilka möjligheter det finns att tillnärma de rättsliga förfarandena.

H.  Det vore lättare att effektivt genomföra principen om likabehandling om bestämmelserna om bevisbördan i civilmål och förvaltningsmål utvidgades till att omfatta rättsregler mot repressalier.

Organ för likabehandling

I.  Nästan alla medlemsstater har numera organ för likabehandling eller har lagt ut ansvaret för likabehandling på befintliga organ.

J.  Alla medlemsstater bör uppmuntras att ta det mycket positiva initiativet att utöka befogenheterna hos sina organ för likabehandling, så att dessa ska kunna ta itu med diskriminering även av andra orsaker än ras och etniskt ursprung.

K.  Organen för likabehandling bör ha tillräckliga resurser både när det gäller personal och finansiering.

L.  Organen för likabehandling bör kunna verka självständigt gentemot staten och bör ses som självständiga organ, dvs. inte som en del av staten.

M.  Trots att det finns organ som specialiserat sig på att arbeta mot diskriminering och för likabehandling är antalet klagomål som registrerats fortfarande litet i en del medlemsstater.

N.  Eftersom organen för likabehandling saknar ekonomiska och personella resurser för de dessvärre endast ett fåtal fall till domstol, och det är ofta icke-statliga organisationer som får hjälpa offren för diskriminering att föra sin talan.

O.  Det är viktigt att utbilda offentliga tjänstemän om direktivets mål eftersom de ansvarar för att genomföra direktivet.

Tillämpningsområde

P.  Det är inte alltid möjligt att skilja på diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung och diskriminering på grund av religion, åsikt eller nationalitet.

Q.  Det är inte alltid lätt att avgöra om diskriminering beror på kön, etniskt ursprung, ras, sociala förhållanden, sexuell läggning eller andra faktorer.

Informationsspridning och medvetandegörande initiativ

R.  Den färska Eurobarometerundersökningen bekräftar att medvetenheten om att det finns lagstiftning mot diskriminering i EU är ganska låg. I genomsnitt säger sig bara var tredje EU-medborgare känna till sina rättigheter om de skulle bli utsatta för diskriminering eller trakasserier.

S.  En del medlemsstater har emellertid tagit en lång rad kunskapshöjande och medvetandegörande initiativ (webbplatser, kampanjer, tv-reklam, tidningsannonser).

T.  En del medlemsstater har tagit det viktiga initiativet att i sin nationella lagstiftning föra in skyldigheten för arbetsgivare att upplysa sina anställda om antidiskrimineringslagarna.

U.  En del specialiserade organ i medlemsstaterna har upprättat en telefonjour dit personer som utsatts för diskriminering kan vända sig för att få information och stöd.

V.  Det finns även ett antal medlemsstater som har genomfört ganska begränsade kunskapshöjande och medvetandegörande åtgärder, och i vissa länder förekommer det inga rapporter alls om informationskampanjer.

W.  Både EU:s institutioner och medlemsstaterna bör göra omfattande insatser för att informera medborgarna om deras rättigheter, särskilt mot bakgrund av att det är Europeiska året för lika möjligheter för alla, och medlemsstaterna bör se till att de verksamheter som satts i gång under 2007 kan fortsätta under 2008, som är Europeiska året för interkulturell dialog.

Insamling av uppgifter

X.  Insamling av uppgifter utgör en väsentlig del i kampen mot diskriminering, och uppgifter fördelade enligt etniskt ursprung kan vara nödvändiga för att påvisa indirekt diskriminering, informera om politik och ta fram strategier för positiv särbehandling, men uppgiftsinsamling ger samtidigt upphov till många etiska och rättsliga frågor.

Y.  Uppgiftsinsamling av detta slag får inte kränka privatlivet genom att röja enskilda personers identitet eller tjäna som grund för etnisk eller rasmässig kartläggning.

Domstolsprövning

Z.  Alternativa tvistlösningsförfaranden bör inte utesluta domstolsprövning.

AA.  Ett stort antal av de personer som utsatts för diskriminering väljer att inte vända sig till domstol med sina klagomål. Det kan finnas flera orsaker till detta, till exempel kostnaderna och fruktan för repressalier.

AB.  Målen i kampen mot diskriminering kan uppnås endast om lagstiftningsåtgärder kombineras med positiv särbehandling på gemenskaps- och medlemsstatsnivå.

AC.  Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter har till uppgift att samla in och analysera relevant, tillförlitlig och jämförbar information och uppgifter om grundläggande rättigheter.

1.  Europaparlamentet upprepar vikten av direktiv 2000/43/EG.

2.  Europaparlamentet påminner om att direktiv 2000/43/EG är en miniminorm och därför bör fungera som en grund för en heltäckande politik mot diskriminering.

3.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om tillämpningen av direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (KOM(2006)0643), vilket syftar till att upprätta en ram för bekämpning av diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung så att principen om likhet inför lagen, lika möjligheter och likabehandling ska kunna befästas i medlemsstaterna med full hänsyn till subsidiaritetsprincipen och i överensstämmelse med nationella traditioner och nationell praxis. Parlamentet uppskattar den översikt över tillämpningen av direktivet som kommissionen ger i sitt meddelande, men noterar att det också hade varit lämpligt att få ta del av en ingående beskrivning av hur bestämmelserna i direktiv 2000/43/EG har införlivats i nationell lagstiftning, något som också föreskrivs i själva direktivet. I detta sammanhang påminner parlamentet också om att kommissionen åtog sig inte bara att samla in detaljerade uppgifter utan också att vidarebefordra dessa till parlamentet och rådet, och att parlamentet i sin resolution av den 14 juni 2006 om icke-diskriminering och lika möjligheter för alla – en ramstrategi(2) uppmanade kommissionen att "så fort som möjligt undersöka kvaliteten på och innehållet i de lagar genom vilka direktiven om antidiskriminering har genomförts".

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snarast möjligt införliva alla bestämmelser i gemenskapsrätten om bekämpning av diskriminering och att utnyttja alla befintliga instrument, även positiv särbehandling, för att garantera likabehandling i praktiken.

5.  Europaparlamentet betonar att direktivet omfattar mer än möjligheten att ta anställning, driva eget företag och förvärvsarbeta. Direktivet gäller även områden såsom utbildning, socialt skydd, inbegripet social trygghet och hälsovård, sociala förmåner och tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster, detta för att skydda utvecklingen av demokratiska och toleranta samhällen som är öppna för alla, oavsett ras eller etniskt ursprung.

6.  Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att de flesta medlemsstaterna har vidtagit åtgärder för att genomföra direktivet, men är besviket över att endast ett fåtal har införlivat alla dess bestämmelser korrekt och fullt ut.

7.  Europaparlamentet påpekar att särskilt vissa av direktivets bestämmelser, såsom definitionerna av direkt och indirekt diskriminering, trakasserier och bevisbördan, i många medlemsstater inte införlivats korrekt.

8.  Europaparlamentet efterlyser i synnerhet en strikt övervakning av tillämpningen av regeln om delvis omvänd bevisbörda, en regel som är särskilt effektiv i anställningsrelaterade tvister.

9.  Europaparlamentet är oroat över att medlemsstaterna har undantagit fler verksamhetsområden från direktivets tillämpningsområde än önskvärt eller försvarbart.

10.  Europaparlamentet erinrar om att direktivet antogs i juni 2000 och att medlemsstaterna var skyldiga att införliva det före juni 2003, vilket gav dem tillräckligt med tid för att anta nödvändiga genomförandeåtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att inta en aktivare hållning, till exempel genom att utfärda tolkningsmeddelanden och riktlinjer för genomförandet, för att direktivet ska genomföras korrekt och fullt ut av medlemsstaterna. Kommissionen uppmanas även att fortsätta att noggrant övervaka att direktivet genomförs korrekt, att offentliggöra sin utvärdering snarast möjligt och att utan dröjsmål – och senast före utgången av 2007 – inleda överträdelseförfaranden om nödvändigt.

11.  Europaparlamentet erinrar om att påföljder för överträdelser av de nationella bestämmelser som antagits i enlighet med direktiv 2000/43/EG måste vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

12.  Europaparlamentet efterlyser nationella handlingsplaner som ett effektivt verktyg mot alla former av diskriminering.

13.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som genomför eller inför nationella handlingsplaner för att bekämpa rasism och diskriminering att ta med ett inslag som omfattar insamling, kontroll och övervakning av uppgifter på viktiga politikområden såsom icke-diskriminering och jämställdhet, social integration, gemenskapens sammanhållning, integration, kön, utbildning och sysselsättning.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att för parlamentet och rådet lägga fram en särskild handlingsplan angående mekanismer och metoder för observation och beskrivning av effekterna av nationella genomförandebestämmelser. Parlamentet betonar vikten av att utarbeta mekanismer för insamling av uppgifter om diskriminering – i synnerhet sådan som hänför sig till arbetsförhållanden, med fokus på svartarbete, odeklarerat arbete, låglönearbete samt oförsäkrat arbete – i linje med lagstiftningen om uppgiftsskydd, som ett användbart instrument för att fastställa, övervaka och ompröva strategier och praxis för bekämpning av diskriminering, med samtidig hänsyn till nationella modeller för integration. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta gemensamma standarder för uppgifter, så att den information som överlämnas kan jämföras på ett effektivt sätt. Parlamentet betonar vikten av att beakta inte bara innehållet i genomförandelagstiftningen, utan också dess effektivitet.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att begära av medlemsstaterna att dessa inom ramen för sina årliga rapporter om genomförandet av direktiv 2000/43/EG även undersöker hur effektiv lagstiftningen mot diskriminering är i kampen mot systematisk diskriminering av minoriteter och kvinnor, framför allt på utbildningsområdet och i fråga om tillträde till arbetsmarknaden samt tillgången till hälsovård, varor och tjänster, och att de därutöver tar med jämställdhetsperspektivet i rapporterna, för att minska de många olika former av diskriminering som drabbar ett stort antal människor.

16.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att parlamentet skulle vilja ha en förteckning över de undantag som införts i medlemsstaternas lagstiftning för att få till stånd en offentlig debatt om dessa undantag.

17.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna bör genomföra oberoende granskningar av vilka effekter de nationella tidsfristerna har och av hur effektivt skyddet mot repressalier är.

18.  Europaparlamentet är oroat över att medvetenheten om diskrimineringslagarna är låg hos medborgarna i medlemsstaterna, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra mer för att öka denna medvetenhet.

19.  Europaparlamentet anser att romerna, liksom övriga erkända etniska gemenskaper, är i behov av ett särskilt socialt skydd, framför allt efter utvidgningen, eftersom problemen med exploatering, diskriminering och marginalisering nu har blivit mer akuta bland dessa befolkningsgrupper.

20.  Europaparlamentet betonar att lagar är verkningsfulla endast när medborgarna känner till sina rättigheter och lätt kan få sin sak prövad i domstol, eftersom skyddssystemet i direktivet är beroende av att medborgarna tar initiativet.

21.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna enligt artikel 10 i direktivet är skyldiga att på alla lämpliga sätt sprida information till allmänheten om de tillämpliga bestämmelserna i direktivet.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom ramen för den öppna samordningsmetoden anta en rad miniminormer, som ska garantera tillträde för barn från etniska minoritetsgrupper, i synnerhet flickor, till utbildning av god kvalitet på lika villkor. Detta omfattar bland annat antagandet av lagar om positiv särbehandling så att segregationen i skolorna tvingas upphöra och det blir obligatoriskt att fastställa detaljerade planer för att sätta stopp för den typ av segregerad utbildning av sämre kvalitet som erbjuds pojkar och flickor från etniska minoritetsgrupper.

23.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om deras skyldighet att gå ut med relevant information till medborgarna och stödja och uppmuntra kampanjer för ökad medvetenhet om den nationella lagstiftningen och om organ som arbetar med att bekämpa diskriminering.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att alla personer som tillhör etniska minoritetsgrupper, i synnerhet kvinnor, får tillträde till primärsjukvård, akutsjukvård och förebyggande vård. Medlemsstaterna uppmanas även att formulera och genomföra en politik som garanterar att även de mest utestängda samhällsgrupperna får fullt tillträde till hälso- och sjukvårdssystemet samt att anordna utbildnings- och upplysningsverksamhet för att få bukt med fördomar bland sjukvårdspersonalen.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar att garantera lika behandling och möjligheter i politiken om sysselsättning och social integration, att ta itu med den mycket höga arbetslöshet som råder särskilt bland kvinnor från etniska minoriteter och framför allt att vidta åtgärder mot de betydande hinder som direkt diskriminering i anställningsförfaranden utgör.

26.  Europaparlamentet anser att det är oerhört viktigt att tjänstemännen utbildas om direktivets målsättningar och bestämmelser, eftersom de ansvarar för att genomföra direktivet i samhället i stort och för att undanröja all risk för institutionell rasism inom statliga organ. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera i sådan utbildning och uppmanar dem, och även kommissionen, att inrätta program inom EU för utbyte mellan olika nationella förvaltningar.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att årligen insamla, sammanställa och offentliggöra omfattande, exakt, tillförlitlig och könsuppdelad statistik om följande områden: arbetsmarknaden, bostadssituationen, utbildning och yrkesutbildning, hälsa och sociala förmåner, allmänhetens tillgång till varor och tjänster, det straffrättsliga systemet samt deltagandet i samhällslivet och det politiska livet, och, inom riktlinjerna för sysselsättning och social integration, fastställa klara, kvantitativa mål och indikatorer för att det ska gå att mäta vilka framsteg som gjorts i fråga om situationen för invandrare och/eller minoriteter.

28.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna ger sina organ för likabehandling tillräckliga resurser och befogenheter för att dessa ska kunna utföra sina viktiga uppgifter på ett verkningsfullt sätt och för att organen, i de fall de redan har omfattande befogenheter, ska kunna utöva dem till fullo.

29.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna ger tillräckliga resurser och befogenheter åt icke-statliga organisationer som arbetar med att informera medborgarna och erbjuda juridisk hjälp i diskrimineringsfrågor.

30.  Europaparlamentet påpekar att de icke-statliga organisationerna, i sitt arbete med att informera medborgarna och erbjuda juridisk hjälp, bär en oskälig andel av bördan utan att vare sig ha någon motsvarande status eller få några motsvarande ekonomiska bidrag från medlemsstaternas myndigheter.

31.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen noggrant kontrollerar likabehandlingsorganens självständighet. För detta ändamål kan kommissionen som referens använda Principles relating to the Status of National Institutions ("Parisprinciperna"), som antogs av FN:s generalförsamling den 20 december 1993 i sin resolution 48/134 och som innehåller principer om lämplig finansiering av sådana organ.

32.  Europaparlamentet påminner kommissionen om parlamentets ståndpunkt att medlemsstaterna måste se till att självständiga organ har tillräckliga ekonomiska resurser till sitt förfogande för att åtminstone kunna garantera att klagomål handläggs utan kostnad för dem som inte själva kan stå för kostnaden, och uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna diskutera hur detta mål ska uppnås.

33.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna använder andra medlemsstaters bästa metoder, såsom att låta organ för likabehandling inleda rättsliga förfaranden på offrens vägnar eller delta som amicus curiae i rättsliga förfaranden.

34.  Europaparlamentet rekommenderar att uppgifter om klagomål och resultatet av rättegångar, specialiserade organ, andra organ eller domstolar bör kategoriseras efter typen av diskriminering. Detta skulle förbättra bedömningen av hur effektivt lagstiftningen har genomförts, särskilt i länder där specialiserade organ och/eller domstolar hanterar alla typer av diskriminering.

35.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att ge sina organ för likabehandling tillräckliga personella och ekonomiska resurser för att de ska kunna utföra sina viktiga uppgifter på ett effektivt sätt och på lämpligt sätt hjälpa personer som utsatts för diskriminering. Parlamentet anser att dessa organ också bör få utredningsbefogenheter för att undersöka fallen.

36.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att intensifiera dialogen med de icke-statliga organisationer som bekämpar alla former av diskriminering och låta dessa organisationer vara delaktiga i den politik som införts för främjandet av likabehandling.

37.  Europaparlamentet betonar att personer som utsatts för diskriminering bör få hjälp i rättsliga förfaranden, och påminner i detta avseende om att lagstadgade och icke lagstadgade organisationer kan vara till stor hjälp för de drabbade.

38.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samla in och stå till tjänst med relevanta, tillförlitliga och jämförbara uppgifter till Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter.

39.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna ser till att sådana lagstadgade och icke lagstadgade organisationer har tillräckligt med resurser.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant studera de olika rättsliga frågorna och parametrarna när det gäller frågan om insamling av uppgifter och att lägga fram förslag för att förbättra registreringen av diskrimineringsfall. Kommissionen uppmanas dessutom att se till att uppgiftsinsamling av detta slag inte kränker privatlivet genom att röja enskilda personers identitet eller tjänar som grund för etnisk eller rasmässig kartläggning.Bestämmelser bör inkluderas om att jämförbara uppgifter ska föreligga från samtliga medlemsstater. För närvarande föreligger inte sådana uppgifter från samtliga medlemsstater, och jämförbara uppgifter är absolut nödvändiga för att man ska få en fast grund att bygga politiken på.

41.  Europaparlamentet understryker att behandling av uppgifter om ras och etniskt ursprung är en känslig fråga. Parlamentet erinrar om att direktiven om uppgiftsskydd gäller också för sådana uppgifter som behandlas vid tillämpningen av detta direktiv, och understryker att det bör föreskrivas ytterligare garantier för skyddet av uppgifter om ras och etniskt ursprung, eftersom sådana uppgifter kan komma ut och användas för andra ändamål inom området rättsliga och inrikes frågor, till exempel för etnisk kartläggning. Parlamentet upprepar sin begäran om att det ska antas ett rambeslut om uppgiftsskydd, också för att garantera att allt utbyte av uppgifter mellan första och tredje pelaren omfattas av strikta regler för uppgiftsskydd.

42.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att överväga insamling av statistiska uppgifter om hur olika etniska grupper och raser finns företrädda inom olika områden av samhällslivet, både den offentliga och privata sektorn, vilket måste ske med lämpliga garantier för skyddet av personuppgifter för att utesluta att de uppgifter som insamlas används för etnisk kartläggning. Parlamentet rekommenderar också medlemsstaterna att utgående från dessa uppgifter utarbeta en politik som syftar till att säkerställa lika möjligheter att ta anställning, driva eget företag och förvärvsarbeta, samt att få utbildning, socialt skydd och social trygghet, sociala förmåner och tillgång till och tillhandahållande av varor.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka vilka medlemsstater som har bestämmelser om positiv särbehandling, vilka tester som måste klaras, hur dessa bestämmelser i praktiken tillämpats av myndighetsorgan eller icke-statliga organ och hur effektiva de varit.

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra detaljerad statistik om rasistiska brott tillgänglig för allmänheten samt kartlägga brott och/eller brottsoffer så att det blir möjligt att samla in kvantitativa och jämförbara uppgifter om offren för rasistiska brott.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka fall av flerfaldig diskriminering och stå till tjänst med uppgifter om dem.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmärksamt övervaka förtäckt diskriminering som bygger på "faktiska och utslagsgivande yrkesrelaterade krav" och på växelverkan mellan diskriminering utgående från detta undantag på religiösa grunder inom ramen för Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning)(3)och dess konsekvenser för ras och etniskt ursprung, samt ägna särskild uppmärksamhet åt diskriminering på utbildningsområdet.

47.  Europaparlamentet upprepar att det är politiskt, socialt och rättsligt önskvärt att sluta rangordna skyddet mot olika typer av diskriminering och välkomnar därför kommissionens avsikt att lägga fram ett förslag om att utvidga tillämpningsområdet för direktiv 2000/43/EG så att det skulle komma att omfatta alla andra typer av diskriminering, såsom anges i kommissionens årliga lagstiftningsprogram för 2008. Parlamentet förväntar sig följaktligen att kommissionen redan i år ska inleda förberedelsearbetet för att lägga fram sitt förslag så fort som möjligt och i vilket fall som helst före utgången av 2008.

48.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens intresse för frågan om flerfaldig diskriminering, ett intresse som manifesterats bland annat i form av en undersökning som inletts på detta område. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge begreppet flerfaldig diskriminering en bred tolkning som tar hänsyn till möjligheten att en person riskerar diskriminering på flera grunder samtidigt.

49.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fästa större vikt vid bevis på diskriminering. Parlamentet råder medlemsstaterna att följa de riktlinjer för bevis på diskriminering som har tagits fram av Internationella arbetsorganisationen, vilket föreslås av Europeiska byrån för grundläggande rättigheter, och att utbilda personer i framtagandet av bevis på de viktiga områdena anställning och arbete, utbildning, bostäder och boende, hälsovård, tillgång till varor och tjänster samt rasistiskt våld.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att låta Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter utgående från sina befogenheter medverka vid gemenskapens ramlagstiftning i kampen mot diskriminering, för att byrån ska kunna spela en viktig roll genom att fortlöpande tillhandahålla exakt och uppdaterad information av relevans för utarbetandet av framtida lagstiftning.

51.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att även fortsatt använda etniska minoriteters situation i kandidatländerna, och då särskilt kvinnornas och de minderårigas situation, som ett mycket viktigt kriterium vid bedömningen av hur väl förberedda dessa länder är inför en anslutning till Europeiska unionen.

52.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22. (2) EUT C 300 E, 9.12.2006, s. 259. (3) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.