Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artiklarna 2, 3.2 och 141 i EG-fördraget,

–   med beaktande av kommissionens rapport till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om jämställdhet 2007 ("kommissionens rapport om jämställdhet") (KOM(2007)0049),

–   med beaktande av gemenskapens ramstrategi om jämställdhet (2001–2005) (KOM(2000)0335) och kommissionens årsrapporter för 2000, 2001, 2002, 2004, 2005 och 2006 (KOM(2001)0179, KOM(2002)0258, KOM(2003)0098, KOM(2004)0115, KOM(2005)0044 och KOM(2006)0071),

–   med beaktande av den europeiska jämställdhetspakt som Europeiska rådet antog i mars 2006,

–   med beaktande av den gemensamma förklaring som antogs den 4 februari 2005 av ministrarna med ansvar för jämställdhetsfrågor i EU:s medlemsstater,

–   med beaktande av färdplanen för jämställdhet mellan kvinnor och män 2006–2010 (KOM(2006)0092),

–   med beaktande av yttrandet från rådgivande kommittén för lika möjligheter för kvinnor och män om könsbetingade löneskillnader, som antogs den 22 mars 2007,

–   med beaktande av den åtgärdsram för jämställdhet mellan män och kvinnor som EU:s arbetsmarknadsparter antog den 22 mars 2005,

–   med beaktande av artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(1),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandena från utskottet för regional utveckling, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för kultur och utbildning (A6-0290/2007) och av följande skäl:

A.  Kommissionen och medlemsstaterna har nyligen förnyat sina åtaganden för jämställdhet mellan kvinnor och män, genom den ovan nämnda färdplanen för jämställdhet mellan kvinnor och män och den europeiska jämställdhetspakten.

B.  Det finns en tydlig könsdimension i den demografiska utmaning som EU står inför, och jämställdhetspolitiken är grundläggande när det gäller att klara denna utmaning.

C.  Att införa jämställdhetsperspektivet innebär i praktiken att bedöma hur politiska, förvaltningstekniska och sociala åtgärder påverkar både kvinnors och mäns liv och ställning samt att när så behövs ta ansvar för att justera åtgärderna i syfte att främja jämställdheten.

D.  För att man ska kunna underlätta för kvinnor att inträda, återinträda och stanna på arbetsmarknaden är det viktigt att både kvinnor och män kan förena sina yrkes-, familje- och privatliv. Ansvaret för barn är ett delat ansvar mellan föräldrar oavsett kön.

E.  Segregerad utbildning och kvarstående könsstereotyper vid val av utbildningsinriktning och diskriminering av flickor och unga kvinnor under utbildningen finns fortfarande kvar i stor utsträckning och inverkar negativt på kvinnors möjligheter att jämföra sig med männen i vissa sektorer av arbetsmarknaden, i synnerhet de högteknologiska och vetenskapliga sektorerna, samt inom forskning och ingenjörskonst.

F.  Vid Europeiska rådets möte i mars 2006 tillstod rådet än en gång att jämställdhetspolitiken är ett viktigt instrument för ekonomisk tillväxt.

G.  En integrering av jämställdhetsperspektivet anges som ett centralt krav i Lissabonagendan, men är fortfarande inte helt integrerat och finns ofta inte ens med i de nationella handlingsplanerna för sysselsättning och social integrering.

H.  I kommissionens rapport om jämställdhet framhålls det positiva resultatet för kvinnors sysselsättning att sex av de åtta miljoner arbetstillfällen som har skapats i EU sedan 2000 har gått till kvinnor, men samtidigt säger man att det finns betydande skillnader mellan olika åldersgruppers sysselsättning och mellan yrkesområden eftersom sysselsättningsgraden för kvinnor framför allt har ökat i sektorer där kvinnor redan var överrepresenterade. Europaparlamentet beklagar att majoriteten av de nya arbetstillfällena för kvinnor är deltidsarbeten och i vissa fall otrygga och osäkra arbeten med låg lön och svag löneutveckling.

I.  Kommissionens rapport om sysselsättningen i Europa 2006 visar att 32,3 procent av de arbetande kvinnorna i EU har ett deltidsarbete, jämfört med 7,4 procent av männen.

J.  Det har inte skett någon utveckling av vikt i förhållande till den föregående rapporten när det gäller löneklyftan mellan könen (som i genomsnitt är 15 procent i EU och fortfarande ligger på 30 procent i vissa europeiska länder). Detta visar klart att det inte har gjorts några verkliga framsteg i fråga om genomförandet av principen om lika lön för likvärdigt arbete som infördes för 30 år sedan genom rådets direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning när det gäller tillämpningen av principen om lika lön för män och kvinnor(2). Även förmögenhetsfördelningen inom EU visar på en ojämlik fördelning mellan män och kvinnor.

K.  En Eurobarometer-undersökning från 2003 visade att de främsta faktorerna som gör att fäder inte tar större ansvar för hem och familj inte är ekonomiska, utan också har att göra med rädslan för en negativ inverkan på karriären.

L.  Långtidsarbetslösheten är proportionellt sett högre bland kvinnor, och i jämförelse med kvinnor utan barn ser man att kvinnor med ansvar för barn som är under fem år är arbetslösa i större utsträckning.

M.  För att män och kvinnor ska kunna delta på arbetsmarknaden fullt ut och på lika villkor är det viktigt med en tillfredsställande tillgång till tjänster för barnomsorg och vård av äldre och andra anhöriga.

N.  Medlemsstater som har vidtagit politiska åtgärder för att göra det möjligt för både kvinnor och män att förena arbete och familjeliv har högre födelsetal, högre andel kvinnor på arbetsmarknaden och högre sysselsättning.

O.  Arbetsmarknadens parter har en viktig funktion när det gäller att utforma åtgärder för jämställdhet mellan könen på europeisk, nationell, regional, sektoriell och företagsnivå, och framgångsrika åtgärder för att göra det möjligt att förena arbete och familjeliv förutsätter ett partnerskap mellan arbetsgivare, fackliga organisationer, anställda och offentliga myndigheter.

P.  Bästa praxis visar att åtgärder för att göra det möjligt att förena arbete och familjeliv på mikroekonomisk nivå leder till lägre personalomsättning och frånvaro från arbetet, större engagemang och högre produktivitet, och lockar till sig effektiv och motiverad personal.

Q.  I artikel 16.1 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser om Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och sammanhållningsfonden(3) fastställs att "Medlemsstaterna och kommissionen ska se till att jämställdhet mellan män och kvinnor och integreringen av jämställdhetsperspektivet främjas under de olika etapperna av fondernas genomförande".

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens bemödanden att intensifiera sina åtgärder för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män.

2.  Europaparlamentet välkomnar inriktningen på sysselsättningsfrågor som löneklyftan mellan könen, balans mellan yrkes- och privatliv och direktiven om likabehandling i kommissionens rapport om jämställdhet, eftersom kvinnors ekonomiska oberoende är en av de prioriterade frågorna i färdplanen för jämställdhet mellan kvinnor och män.

3.  Europaparlamentet välkomnar jämställdhetskulturen i EU, även kommissionens färdplan för jämställdhet och rådets pakt för jämställdhet och efterlyser ett praktiskt genomförande av den med konkreta insatser och tilldelning av ekonomiska resurser.

4.  Europaparlamentet poängterar att det krävs ytterligare insatser och avveckling av föråldrade besluts- och beteendemönster, särskilt inom förvaltningarna för att förbättra integreringen av jämställdhetsperspektivet i alla politikområden.

5.  Europaparlamentet erinrar om att EU:s politik för integrering av jämställdhetsaspekter ska uppfattas som en dubbel strategi, som garanterar dels att jämställdheten beaktas i samtliga politikområden och samtliga beslut, dels att målinriktade åtgärder samtidigt bidrar till att sätta stop för diskrimineringen av kvinnor.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i tillägg till jämställdhetsperspektivet, lägga fram ett förslag om en rad särskilda åtgärder, t.ex. kampanjer för att öka medvetenheten, utbyte av god praxis, dialog med medborgarna och insatser inom ramen för offentlig-privata partnerskap.

7.  Europaparlamentet erkänner möjligheterna att främja jämställdheten inom den sociala sammanhållningspolitiken.

8.  Europaparlamentet insisterar på att det behövs en tydlig och permanent koppling mellan årsrapporterna om jämställdhet och prioriteringarna i färdplanen, för att en verkningsfull planering, övervakning och utvärdering av jämställdhetspolitiken ska kunna göras. Parlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för detta.

9.  Europaparlamentet påminner om sitt krav i resolutionen av den 2 februari 2006 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen(4) att kommissionen ska övervaka att medlemsstaterna följer gemenskapens regelverk när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män på alla politiska sakområden, i synnerhet inom sysselsättningspolitiken, men också när det gäller tillgången till och tillhandahållandet av varor och tjänster. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att genomföra en undersökning om hur medlemsstaterna genomför gemenskapens lagstiftning på jämställdhetsområdet och vidta lämpliga åtgärder vid bristande införlivande och överträdelser.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja kommissionen i övervakningen av genomförandet av nationella åtgärder för att bedöma hur verksamma de politiska åtgärderna är och hur jämställdhetsprincipen respekteras, särskilt när det gäller lagstadgade rättigheter, pensionsplaner och socialförsäkringar.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att föreslå specifika åtgärder för att bekämpa ojämlikhet mellan kvinnor och män beroende på avbrutna sysselsättningsmönster, särskilt på grund av barnafödande eller för vård av anhöriga, och att minska deras negativa inverkan på karriärer, löner och pensioner, samt att arbeta för könsneutrala löner och pensioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att hitta lämpliga sätt att bekämpa könssegregeringen på arbetsmarknaden och underlätta för kvinnor att komma in i icke-traditionella sektorer.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en genusanalys och ett jämställdhetsperspektiv för att få fram hur pensionsreformer påverkar kvinnors liv i EU, med målet att individualisera pensionsrättigheterna samt socialförsäkrings- och skattesystemen.

13.  Europaparlamentet välkomnar det samrådsförfarande med arbetsmarknadens parter som kommissionen har inlett för att förbättra både lagstiftningen och de informella regelverken för balans mellan yrkes-, familje- och privatliv. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda den andra samrådsfasen utan dröjsmål.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in informationom, och sprida, bästa praxis när det gäller arbetsmiljöpolitiska åtgärder som leder till en fungerande balans mellan arbete och privatliv samt när det gäller åtgärder som främjar mäns deltagande i familjelivet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att vidta nödvändiga åtgärder för att dels kunna förebygga, dels kunna ingripa mot sexuella och moraliska trakasserier på arbetsplatser. Parlamentet insisterar på att kvinnor måste stödjas i sin yrkeskarriär. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på allvar vidta åtgärder för att minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män, samt att främja både mäns föräldraledighet och pappaledighet.

15.  Europaparlamentet konstaterar att det är viktigt att kunna förena arbete, privatliv och familjeliv och att detta är en av nyckelfrågorna när det gäller att öka sysselsättningen och minska bördan av demografiskt åldrande. Parlamentet påminner om att all politik på området måste bygga på principen om individens fria val och anpassas till livscykelns olika faser.

16.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte rådgjorde med arbetsmarknadens parter när den utarbetade grönboken om en modern arbetsrätt (KOM(2006)0708).

17.  Europaparlamentet konstaterar att globaliseringen har varit en positiv faktor som har gjort det möjligt för kvinnor i hela världen att utnyttja sin potential, framför allt tack vare förbättrad tillgång till utbildning och hälsovård. Parlamentet konstaterar dock att liberaliseringen av handeln har skapat motsägelsefulla och parallella trender: Å ena sidan främjas mer formella arbetsmarknadsförhållanden effektivt på ett antal områden, å andra sidan utökas den informella ekonomin med nya former av arbeten och inkomster för kvinnor såsom hemarbete, underleverantörskap och mikroföretag.

18.  Europaparlamentet konstaterar att en effekt av den ökade globaliseringen är feminiseringen av fattigdomen och att globaliseringens totala effekter för kvinnors försörjningsmöjligheter bör bli föremål för grundliga vetenskapliga studier.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla framtida handelsavtal, exempelvis avtal inom ramen för WTO, också granskas ur ett jämställdhetsperspektiv.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt inrikta sig på det som hindrar kvinnor från att få toppjobb, för att utreda den strukturella dimensionen av detta fenomen. Parlamentet välkomnar därför åtgärder som hjälper kvinnor att komma in på arbetsmarknaden på lika villkor som män och som främjar kvinnors företagande, och betonar vikten av att undanröja befintliga fördomar och könsdiskriminering för att förbättra kvinnors konkurrenskraft och anställningsbarhet, särskilt när det gäller högre tjänster.

21.  Europaparlamentet betonar behovet av att ta itu med den allvarliga bristen på demokrati som beror på att kvinnor är underrepresenterade i det politiska beslutsfattandet och uppmanar medlemsstaterna att utreda situationer som hindrar kvinnor från att delta i politiken och nå högre chefsposter på alla nivåer inom den offentliga förvaltningen samt att vidta åtgärder för att motverka sådana situationer.

22.  Europaparlamentet begär att kvinnor som tillhör etniska minoriteter och invandrade kvinnor ska uppmärksammas särskilt, eftersom deras utanförskap förstärks av diskriminering både utifrån och inom deras egna grupper. Parlamentet rekommenderar att nationellt integrerade handlingsplaner ska antas för att effektivt hantera multipel diskriminering, särskilt då flera organ hanterar diskrimineringsfrågor i en viss medlemsstat.

23.  Europaparlamentet poängterar att det är viktigt att se till att invandrare som kommer till EU är medvetna om de värden, lagar och sociala konventioner som gäller i mottagarlandet beträffande jämställdhet mellan kvinnor och män, så att diskriminerande situationer p.g.a. en bristande kulturell medvetenhet kan undvikas.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera utbytet av bästa praxis om icke-diskriminering på arbetsmarknaden i syfte att främja dynamik mellan jämställdhet och effektivitet när det gäller nationella särdrag.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla särskilda mål för jämställdhetspolitiken inom ramen för EU:s strategi för social integration för att bekämpa fattigdom och social utslagning, inklusive politiska åtgärder för att stödja icke traditionella familjer och ensamstående, samt särskilda politiska åtgärder för grupper av kvinnor som löper stor risk att hamna i fattigdom och utestängas socialt, såsom invandrare, flyktingar, kvinnor från etniska minoriteter, äldre kvinnor och kvinnor med funktionshinder.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna för att samla in relevanta uppgifter och genomföra åtgärder som kan hindra människohandel för sexuella ändamål och tvångsarbete.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fokusera på instrument och system som förhindrar att migrerande arbetstagare exploateras, t.ex. ett erkännande och genomförande av grundläggande mänskliga rättigheter för olagliga invandrare, istället för att använda sig av repressiva åtgärder.

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra kostnaderna för mamma- och pappaledigheter likvärdiga för att se till att kvinnor upphör att vara dyrare arbetskraft än män.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med arbetsmarknadens parter bekämpa all diskriminering som riktas mot gravida kvinnor på arbetsmarknaden och att vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera en hög skyddsnivå för mammor. Parlamentet ber kommissionen att mer i detalj utvärdera respekten för gemenskapslagstiftningen på detta område och att bedöma behovet av översyn.

30.  Europaparlamentet konstaterar med oro att kvinnor, i synnerhet äldre kvinnor och ensamstående mödrar, fortfarande riskerar utslagning och fattigdom trots alla framsteg som har gjorts.

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att arbeta för att alla kvinnor som efterfrågar heltidsarbete ska kunna erbjudas heltidsarbete i stället för de ofta otrygga och osäkra deltidsanställningarna.

32.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens bemödanden att med ny kraft försöka nå de mål som sattes upp vid Europeiska rådets möte i Barcelona 2002, att avskaffa hinder för att kvinnor och män kan delta på arbetsmarknaden på lika villkor och att 90 procent av alla barn mellan tre år och den obligatoriska skolstartsåldern och 33 procent av barnen under tre års ålder ska ha barnomsorg 2010, med hjälp av strukturfonderna. Parlamentet uppmanar kommissionen att som planerat 2008 lägga fram ett meddelande med ytterligare åtgärder som ska vidtas på alla nivåer för att nå dessa mål. Europaparlamentet anser att målet ska vara att alla barn ska ha rätt till högkvalitativ och pedagogisk omsorg.

33.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna har ett ansvar för att alla som är i behov av äldreomsorg eller vård på grund av sjukdom eller funktionshinder ska ha tillgång till högkvalitativ vård och omsorg.

34.  Europaparlamentet insisterar på att politiken måste koncentreras till att bekämpa könsstereotyper i skolan redan på ett tidigt stadium, se till att de försvinner från läroplanen och läroböckerna, skapa medvetenhet bland lärare och elever genom kurser och uppmuntra pojkar och flickor att välja icke traditionella utbildningar.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en dialog med och uppmuntra media, som har ett samhällsansvar, att främja jämställdhet mellan kvinnor och män och undvika stereotypa framställningar av kvinnor och män.

36.  Europaparlamentet rekommenderar att åtgärder utarbetas för att öka kunskapen i hela EU om nolltolerans för sextrakasserier och nedsättande framställningar av kvinnor i media och reklam.

37.  Europaparlamentet föreslår att det i utbildningssystemet tas större hänsyn till flickors och pojkars olika individuella behov med avseende på deras utveckling, med målet att därmed motverka stereotyper.

38.  Europaparlamentet anser att arbetsmarknaden i de flesta EU-länder inte i tillräcklig utsträckning återspeglar den omständigheten att kvinnor i genomsnitt har en högre utbildningsnivå än män, och det faktum att de presterar bättre rent akademiskt.

39.  Europaparlamentet föreslår att man arbetar för att i skolutbildningen främja kunskaper och rimliga kriterier som gör det möjligt att uppnå frihet, individuellt oberoende och rättvisa så att man kan åstadkomma social integrering. Parlamentet anser vidare att så kallade nyckelkompetenser, såsom entreprenöranda och en vetenskaplig och teknisk strategi, bör stärkas, särskilt hos kvinnor.

40.  Europaparlamentet betonar att det behövs fortbildningsåtgärder under föräldraledigheten för att man ska kunna klara av ändrade yrkeskrav.

41.  Europaparlamentet noterar vikten av tillräckliga och sinsemellan jämförbara uppgifter och beklagar i detta sammanhang att vissa grupper är helt osynliga i den europeiska statistiken, t.ex. medhjälpande makar/makor i jordbruksföretag, vilka, om det är fråga om kvinnor, i allmänhet betecknas som "hemmafruar". Parlamentet uppmanar Eurostat att införa denna grupp i sin statistik för att synliggöra kvinnors arbete.

42.  Europaparlamentet betonar att kvinnor inom jordbruket ofta utför en stor del av arbetet som medhjälpande familjemedlemmar. Detta arbete skulle också på lämpligt sätt kunna beaktas i politiken för landsbygdsutveckling.

43.  Europaparlamentet pekar på den relativt stora grupp (främst kvinnor) av medhjälpande makar/makor i jordbruksföretag som i många medlemsstater har en oklar rättsställning, vilket kan medföra vissa ekonomiska och rättsliga problem när det gäller tillgången till mammaledighet och sjukledighet, intjänandet av pensionsrättigheter, tillgången till socialförsäkringar samt i samband med skilsmässa.

44.  Europaparlamentet insisterar på att de kvinnliga jordbrukarnas rättsliga status måste förbättras, både när det gäller den sociala tryggheten (genom garantier för att alla får direkt tillgång till socialförsäkringar) och när det gäller kvinnornas roll inom jordbruksföretagen, med särskild betoning på delägarskap i familjejordbruken, tillgång till lån och deras arvsrättsliga garantier.

45.  Europaparlamentet erinrar i detta sammanhang om sin resolution av den 21 februari 1997 om situationen för medhjälpande makar/makor(5) till egna företagare. I denna resolution efterlyste parlamentet en förbättring av situationen för medhjälpande makar/makor inom jordbruket genom en förstärkning av rådets direktiv 86/613/EEG av den 11 december 1986 om tillämpningen av principen om likabehandling av kvinnor och män med egen rörelse, bland annat jordbruk, samt om skydd för kvinnor med egen rörelse under havandeskap och moderskap(6). Medhjälpande makar/makor ska ges rättslig status, som bl.a. innebär att de blir erkända arbetstagare och kan ansluta sig till socialförsäkringssystemet så att de är försäkrade vid sjukdom, invaliditet, olyckor och ålderdom.

46.  Parlamentet uppmärksammar de höga nivåerna av fattigdom och isolering bland kvinnor inom vissa landsbygdsområden och insisterar på behovet av effektiva åtgärder för att garantera lika möjligheter för kvinnor, vilket bör vara ett centralt mål för den gemensamma jordbrukspolitikens samtliga instrument och för annan relevant gemenskapspolitik.

47.  Europaparlamentet anser att livskvaliteten för kvinnor på landsbygden måste förbättras genom att de garanteras bättre tillgång till utbildning och yrkesutbildning, livslångt lärande, de nya medieinfrastrukturerna, effektiv och adekvat offentlig närsjukvård samt infrastruktur och stöd för barn- och familjeomsorg, i första hand daghem, förskolor, skolor, kulturcentrum och närhet till marknader.

48.  Europaparlamentet understryker att Europeiska socialfonden måste stödja såväl särskilda åtgärder för att förbättra kvinnors tillträde till och deltagande på arbetsmarknaden som jämställdhetsperspektivet. Parlamentet anser att alla regionala fonder bör ha en budgetpost för jämställdhet (genusbaserad budget), genom vilken man finansierar åtgärder för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män och undersökningar av de politiska strategiernas konsekvenser för kvinnornas situation.

49.  Europaparlamentet påminner om att det finns ett behov av att föra in nya metoder och innovativa instrument i regionala utvecklingsstrategier och understryker behovet av att tillhandahålla utbildning i hur man inför jämställdhet och verktyg för beslutsfattare på regional nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidareutveckla sina riktlinjer för förvaltningen med anvisningar om hur jämställdhetsperspektivet ska integreras inom strukturfonderna.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, med hjälp av Europeiska jämställdhetsinstitutet ta med fakta och statistik från anslutnings- och kandidatländerna i framtida årsrapporter om jämställdhet mellan kvinnor och män.

51.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT C 364, 18.12.2000, s. 1. (2) EGT L 45, 19.2.1975, s. 19. (3) EUT L 210, 31.7.2006, s. 25. (4) EUT C 288 E, 25.11.2006, s. 73. (5) EGT C 85, 17.3.1997, s. 186. (6) EGT L 359, 19.12.1986, s. 56.