Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rapporterna från de tre arbetsgrupperna i Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC), "The Physical Science Basis", "Impacts, Adaptation and Vulnerability" och "Mitigation of Climate Change", som offentliggjordes 2007,

–   med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om EU:s handelsrelaterade bistånd(1),

–   med beaktande av Europeiska rådets ordförandeskaps slutsatser från den 8 och 9 mars 2007,

–   med beaktande av kommissionens meddelande om "Att begränsa den globala klimatförändringen till 2 grader Celsius – Vägen framåt mot 2020 och därefter" (KOM(2007)0002),

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/87/EG så att luftfartsverksamhet införs i systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen (KOM(2006)0818),

–   med beaktande av Stern-rapporten om klimatförändringarnas ekonomi, "Review on the Economics of Climate Change", som presenterades den 30 oktober 2006,

–   med beaktande av OECD:s rapport "Biobränslen: Är botemedlet värre än sjukdomen" av den 11 och 12 september 2007,

–   med beaktande av de presentationer som gjordes av Bert Metz, en av ordförandena för IPPC:s arbetsgrupp III, och de av parlamentet utsedda experterna under utfrågningen om handel och klimatförändring den 27 juni 2007,

–   med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2006 om kommissionens årliga rapport till Europaparlamentet om tredjeländers antidumpnings-, antisubventions- och skyddsåtgärder mot gemenskapen (2004)(2),

–   med beaktande av sina resolutioner om bilateral handel och investeringsförbindelser, särskilt resolutionen av den 13 oktober 2005 om framtidsutsikter för handelsförbindelser mellan EU och Kina(3) och resolutionen av den 28 september 2006 om EU:s ekonomiska och kommersiella förbindelser med Indien(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2006 om att minska luftfartens påverkan på klimatförändringen(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 16 november 2005 om "seger i kampen mot den globala klimatförändringen"(6),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6-0409/2007), och av följande skäl:

A.  De ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av klimatförändringarna håller på att anta oroväckande proportioner, och EU, som redan påtagit sig en roll av politiskt ledarskap på detta område, bör intensifiera sina ansträngningar.

B.  Enligt uppskattningar skulle inte en minskning av de globala utsläppen så tidigt som 2015, med en minskning med 25–40 procent till 2020 i utvecklingsländerna, garantera att man uppnår målet att begränsa temperaturökningarna till 2°C över förindustriella nivåer.

C.  En begränsning av den globala uppvärmningen till 2˚C skulle minska, men inte eliminera, de dramatiska konsekvenserna när det gäller jordbruk, väderrisker, migration och biologisk mångfald.

D.  Den globala handeln har under de senaste årtiondena ökat mer än dubbelt så snabbt som den globala ekonomiska produktionen.

E.  Sjötransporternas volym är 40 gånger så stor som flygtransporternas volym (i ton/km) och ändå producerar de bara dubbelt så mycket utsläpp av växthusgaser. Lastbilar producerar fyra gånger mer utsläpp av växthusgaser än tåg i ton/km.

F.  Valfrihet när det gäller användning av transportmedel är av avgörande betydelse för den globala handeln.

G.  Det finns ett brådskande behov av att utveckla produktion, konsumtion och handelsmönster som mildrar klimatförändringarna och deras ekonomiska konsekvenser och maximerar den totala välfärden.

H.  Energieffektivitet, hållbar trafikförvaltning och kortare avstånd mellan producenter och från producenter till konsumenter är delar vilka måste ingå i all handelspolitik inom EU som har betydelse för klimatförändringar.

I.  Främjande av hållbar utveckling bör förbli det främsta målet för EU:s handelspolitik, och detta bör innefatta en strävan efter att påskynda övergången till en koldioxidsnål och mycket energieffektiv ekonomi.

J.  Konsumenter bör få bästa möjliga information om de utsläpp av växthusgaser som deras inköp orsakar.

K.  Kostnaden för globala allmänna nyttigheter såsom ett stabilt klimat måste internaliseras i priserna.

L.  FN:s klimatkonferens (COP 13) på Bali i december 2007 bör inleda förhandlingar om att upprätta ett globalt och omfattande avtal efter Kyoto (från den 1 januari 2013), som inkluderar bindande mål för utsläpp av växthusgaser.

M.  Det långsiktiga målet bör vara att säkra internationell konvergens mot lika stora utsläpp av växthusgaser per capita senast 2050.

N.  De länder som har ratificerat Kyotoprotokollet har inte skadat sin konkurrenskraft (med ett särskilt undantag för cementsektorn) och har positionerat sig som ledare i en värld där utsläpp av växthusgaser kan regleras.

O.  Denna konkurrenssituation kommer kanske inte att fortsätta under perioden efter Kyoto om vissa länder, framför allt Förenta staterna, Australien, Kina och Indien med flera, inte är inbegripna i "+2°C-målet", och på så sätt snedvrider konkurrensen till förmån för företag som flyttar verksamheten till oreglerade platser och ökar utsläppen av växthusgaser från produktion och transporter.

P.  Åtgärder för att bekämpa klimatförändring bör vidtas på bred front och kräver, för att bli framgångsrika, att alla huvudaktörer i världen, beroende på deras respektive utvecklingsnivå, strävar mot handelspolitiska ståndpunkter som är förenliga med målet att bekämpa klimatförändringen.

Från samförstånd till handling

1.  Europaparlamentet välkomnar det breda vetenskapliga och politiska samförståndet om hur allvarlig klimatförändringen är. Man bör sluta ett ambitiöst globalt uppföljningsavtal till Kyotoprotokollet i linje med scenariot från IPCC:s arbetsgrupp III om behovet av att begränsa temperaturökningarna till 2°C. Motsvarande ändringar bör också göras i andra internationella avtal som gäller handel, civil luftfart och immaterialrätt. Parlamentet anser att ramarna efter 2012 bör göra det möjligt för olika länder att delta i enlighet med sina nationella förutsättningar, genom en kortsiktig strategi med flera etapper och på medellång sikt bör utsläppen fördelas per invånare, först till utvecklingsländer men så småningom till alla länder. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att arbeta för att nå samförstånd om ramarna efter 2012 genom att bredda åtagandena för att inkludera nyckelparter som i dag står vid sidan av Kyotoprotokollet, främst Förenta staterna och Australien, och för att samarbeta med enskilda stater och företag i de fall deras regeringar inte gjort åtaganden.

2.  Europaparlamentet anser att EU och dess medlemsstater måste sträva efter att strikt tillämpa Kyotoprotokollets övervakningsmekanism när den träder i kraft, så att inte länder som inte ansluter sig till målen eller inte uppfyller dem får en orättvis fördel. Så länge företag är känsliga för illojal konkurrens från länder som inte accepterar målen kommer industrin att ha problem med att effektivisera sin användning av fossila bränslen. Parlamentet anser att ett land som överskrider de tillåtna utsläppen under den första åtagandeperioden bör vara skyldigt att gottgöra skillnaden under den andra åtagandeperioden, med tillägg av ett straffavdrag på 30 procent. Parlamentet betonar att EU måste se till att skyldigheten tillämpas så strikt som möjligt när den börjar gälla fullt ut.

3.  Europaparlamentet välkomnar mekanismen för en ren utveckling inom Kyotoprotokollet såsom ett incitament till investeringar i utvecklingsländer som minskar koldioxidutsläppen, men noterar att detta ännu inte är tillräckligt för att åstadkomma en betydande förändring av investeringsmönstren i de sektorer som har störst inverkan på klimatförändringen, t.ex. elproduktion, transport och energianvändning inom industrin. Parlamentet anser att EU för att åtgärda detta bör gå i täten för den utvecklade världen genom att öka de resurser som står till förfogande genom Globala miljöfonden.

4.  Europaparlamentet anser att ökad handel bör ses som en positiv faktor för ekonomisk tillväxt och medborgarnas välfärd, när väl hänsyn tagits till problemen i samband med klimatförändringen. Parlamentet är bekymrat över att den ökade handelsvolymen bidrar stort till klimatförändringen och anser att en del av lösningen därför måste tillhandahållas genom handelspolitiken. Parlamentet betonar att EU, med tanke på det allt bredare samförståndet om vikten av att ta itu med klimatförändringen, i högre grad måste driva en handels- och investeringspolitik som skapar ekonomiska incitament att uppfylla målen för klimatförändringsstrategin. Parlamentet betonar att EU kan behöva tillämpa dessa regler för att skapa ekonomiska hinder för verksamhet som påverkar klimatet negativt. Detta får emellertid inte användas som en ursäkt för en protektionistisk politik gentemot utvecklingsländerna.

5.  Europaparlamentet beklagar att dagens handelssystem leder till en global arbetsdelning som förutsätter en mycket hög grad av transporter av homogena produkter som lika väl skulle kunna produceras lokalt, och att dessa transporter inte bär sina egna miljökostnader.

6.  Europaparlamentet påpekar att medan handel kan ge ett avsevärt bidrag till ekonomisk utveckling och välstånd, står transportsektorn (huvudsakligen vägtransporter), som möjliggör handel med produkter och råvaror, samtidigt för en tredjedel av växthusgasutsläppen i världen. Parlamentet anser att det är absolut nödvändigt att vidta åtgärder för att få till stånd en övergång till mer miljövänliga transportsätt (till exempel järnväg och vattenburna transporter) och minska växthusgasutsläppen från godstransporterna.

7.  Europaparlamentet anser att EU, som en global handelspartner, har goda förutsättningar att bidra till en världsomfattande förändring av produktions- och transportmönster. Om Europa går i frontlinjen skulle det vara mer konkurrenskraftigt när strängare regler antas globalt.

8.  Europaparlamentet påminner om att undanröjandet av administrativa hinder för handel och åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna kan genomföras enbart genom samordnade multilaterala insatser, vilket också är av centralt intresse för EU, som spelar en ledande roll på båda dessa områden, särskilt för att unionen ska kunna bibehålla Europas konkurrenskraft.

Strävan efter multilateralism mot klimatförändringar

9.  Europaparlamentet betonar behovet av ett starkt samarbete mellan FN:s miljöprogram (UNEP), FN:s ramkonvention om klimatförändringar och Världshandelsorganisationen (WTO), och uppmanar kommissionen att utforma ett initiativ för att stödja detta mål. Parlamentet uppmanar till att man gör snabba framsteg med uppdateringen av WTO:s definition av varor och tjänster på miljöområdet, särskilt i samband med de pågående förhandlingarna i Doharundan, men rekommenderar en särskild koppling till klimatförändringen som en utgångspunkt för att nå enighet om avskaffandet av tariffära och icke-tariffära hinder för "gröna varor och tjänster" som stoppar eller försvårar spridningen av teknik för låga koldioxidutsläpp. Parlamentet uppmanar kommissionen att sträva efter att nå samförstånd om att ge sekretariaten för multilaterala miljöavtal (MEA) observatörsstatus vid alla WTO-möten som har relevans för frågor som rör MEA. Parlamentet betonar att en hållbar lösning måste innehålla ett kraftfullt politiskt budskap, med respekt för en lämplig arbetsfördelning mellan WTO- och MEA-systemen, grundad på huvudsakliga behörigheter. Parlamentet är övertygat om behovet av att omdefiniera det ansvar som WTO-kommittén för handel och miljö har. Parlamentet rekommenderar att man inleder en utredning om möjliga ändringar i WTO-avtalet om handelsrelaterade aspekter på immateriella rättigheter (TRIPS-avtalet) för att möjliggöra obligatorisk licensiering av teknik som är nödvändig för miljön, inom ramen för tydliga och stränga regler för skyddet av immateriella rättigheter och en strikt övervakning av reglernas genomförande över hela världen.

10.  Europaparlamentet vidhåller att förpliktelserna enligt multilaterala miljöavtal (MEA), såsom FN:s ramkonvention om klimatförändringar eller Kyotoprotokollet, måste uppfyllas, och att den snäva tolkningen av handelsregler inte får hindra att målen i dessa nås.

11.  Europaparlamentet anser att WTO-reglerna inte bör hindra medlemsstaterna från att främja vidareutveckling av lågenergiteknik genom att insistera på teknikneutralitet, vilket skulle kunna underminera incitamenten för framtagande av teknik för förnybar energi.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativ på internationell nivå, särskilt inom WTO, för att se till att handelspolitiken som helhet och i förhållande till utvecklingen i fråga om handelsvolymer utformas med hänsyn till dess potentiella inverkan på klimatförändringen.

13.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att EU:s bilaterala handelsavtal och WTO:s multilaterala handelsavtal ingås med hänsyn till WTO:s stadgar som fastställer att internationell handel ska bedrivas samtidigt som en optimal användning av världens resurser ska garanteras i enlighet med målet om hållbar utveckling, som strävar efter att både bevara och skydda miljön. Parlamentet rekommenderar att "hållbarhetsklausulen" ska läggas till i det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT), WTO-systemets mest centrala avtal, och därigenom fastställa överenskomna principer inom miljöpolitiken, t.ex. principen att förorenaren betalar och försiktighetsprincipen, vilka kan tjäna som riktmärken för att bedöma åtgärder.

14.  Europaparlamentet uppmanar vidare kommissionen och rådet att se till att tvistlösningsorganet inom WTO agerar i enlighet med artikel XX i GATT, enligt vilket dess medlemmar kan vidta de åtgärder, även protektionistiska åtgärder, som krävs för att skydda människors, djurs och växters liv eller hälsa eller som har anknytning till bevarandet av naturtillgångar vilka kan ta slut.

15.  Europaparlamentet konstaterar att EU redan är världsledande när det gäller alternativ energiteknik, med stöd till Kina och Indien, särskilt inom handel med och överföring av teknik för förnybar vind- och solenergi, och att EU, tack vare effektiva och tekniskt innovativa europeiska företag, bör vara marknadsledande för den globala exporten av miljövänliga produkter och tjänster och att Galileo och systemet för global övervakning för miljö och säkerhet (GMES) skulle kunna utnyttjas till att övervaka koldioxidutsläppen. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att energi, särskilt frågan om förnybar energi och energieffektivitet och deras koppling till trygg energiförsörjning, blir en integrerad del av EU:s alla externa förbindelser, med särskild tonvikt på den europeiska grannskapspolitiken.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU att, i syfte att uppnå Lissabonmålen, utveckla och främja en klimatvänlig industri på global nivå, särskilt som handeln är ett viktigt verktyg för att överföra teknik till utvecklingsländerna. Parlamentet understryker behovet av att minska hindren för miljövänlig handel genom att exempelvis avlägsna avgifter på miljövänliga varor på WTO-nivå, förändra bestämmelserna för immateriella rättigheter, underlätta ett inträde på marknaden för miljövänlig teknik genom att låta klimathänsyn styra exportkreditgarantier samt att avlägsna onaturliga incitament och snedvridningar på marknaden, såsom subventioner för fossila bränslen.

17.  Europaparlamentet uppmanar till inrättande av en internationell miljöorganisation som skulle ansvara för efterlevnaden av internationella fördrag och överenskommelser om miljöskydd och bekämpning av klimatförändring och som bl.a. skulle arbeta och samarbeta med WTO i frågor som rör handelns inverkan på miljön.

18.  Europaparlamentet erkänner att EU bär ett historiskt ansvar för utsläpp av växthusgaser, och inser att det krävs väsentliga förändringar av dess handelspolitik som uppmuntrar lokal produktion som ett sätt att minska behovet av transporter. Parlamentet framhåller behovet av ett fördjupat tekniskt samarbete med olika utvecklingsländer och framväxande ekonomier, inte minst Kina, Brasilien och Indien, för att de ska kunna integrera miljöskyddet i all sin politik. Parlamentet beklagar dock att befintliga mekanismer för tekniköverföring såsom mekanismen för ren utveckling inte är tillräckliga och uppmanar därför till ökad samfinansiering och kapacitetsbyggande åtgärder.

19.  Europaparlamentet konstaterar att överföringen av energieffektivitetsteknik och annan miljövänlig teknik från EU till utvecklingsländerna har en avgörande roll att spela när det gäller att bryta sambandet mellan ekonomisk utveckling och växthusgasutsläpp och att det behövs adekvata investeringar för att främja en sådan sänkning. Parlamentet uppmanar kommissionen att erbjuda incitament i form av lämplig stödjande finansiering och kunskapsöverföring.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt inkludera miljöskyddsklausuler, med särskild hänvisning till minskning av koldioxidutsläppen, i sina handelsavtal med tredjeländer. Parlamentet uppmanar till överförande av teknik med låga koldioxidutsläpp och handelsprogram med låga koldioxidutsläpp till utvecklingsländer. Kommissionens behöriga avdelningar uppmanas att snabbt utveckla en klimatförändringsdimension i sina konsekvensbedömningar ur ett hållbarhetsperspektiv, att diskutera dessa med parlamentet och att tillämpa dem systematiskt innan dessa avtal ingås.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att argumentera för att man inom ramen för WTO-avtal ska ta hänsyn till "metoden för hållbarhetsbedömning" och således långsiktigt bedöma i vilken utsträckning som klassificeringen av miljöanpassade produkter inom området förnybara energikällor beaktas i tillbörlig utsträckning i bilaterala och multilaterala avtal.

22.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att förhandlingarna om den nya generationens frihandelsavtal med partner i Asien och Latinamerika innefattar åtaganden om de sociala och miljömässiga aspekterna av handel, särskilt när det gäller handeln med och investeringar i förnybara produkter och tjänster, hållbar utveckling och om ett effektivt genomförande av multilaterala miljöavtal (MEA). Parlamentet föreslår att liberalisering av handeln med förnybara varor och tekniker och ökad tillgång till tjänster på miljöområdet görs till ett huvudmål för kommissionen i de kommande förhandlingarna om frihandelsavtal. Parlamentet understryker behovet av att systematiskt införa en WTO-kompatibel politik om grön offentlig upphandling i bilaterala avtal.

23.  Europaparlamentet efterfrågar fördjupade konsekvensanalyser utifrån ett klimat-, genus- och hållbarhetsperspektiv beträffande utfallet av multilaterala och bilaterala handelsavtal som förhandlas fram mellan EU och tredjeländer, samt uppmanar med kraft kommissionen att låta explicit stöd för hantering av klimatförändringar ingå i allt handelsrelaterat bistånd, samt i övrigt relevant utvecklingsbistånd.

24.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om att inom varje handelsavtal inrätta ett forum för hållbar utveckling, med stark klimatinriktning, som skulle vara öppet för deltagande från valda företrädare och det civila samhället (framför allt icke-statliga organisationer som verkar på miljöområdet) och andra viktiga aktörer och uppmanar till att man tillser att det finns sådana fora under de pågående förhandlingarna.

25.  Europaparlamentet betonar vikten av att bredda både den miljöpolitiska och den energipolitiska dialog som ingår i EU:s avtal med tredjeländer eller regioner så att den innefattar klimatförändringsfrågor, och uppmanar kommissionen att lägga fram konkreta förslag till riktmärken för framsteg som är anpassade till den typ av land det gäller.

26.  Europaparlamentet anser att bevarandet av ekosystem som spelar en värdefull roll som kolsänkor och reserver av biologisk mångfald utgör globala allmänna tillgångar och behöver särskilt skydd och internationellt finansiellt stöd. Parlamentet föreslår att partnerskapsavtalen om skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog inkluderas i alla befintliga och framtida avtal med tredjeländer.

27.  Europaparlamentet erkänner att handel alltför ofta leder till en överexploatering av ekosystemen, särskilt av skogar, i utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar med kraft industrialiserade länder att ta sitt ansvar för den omfattande skogsskövling som orsakas av internationell handel. Parlamentet understryker de mycket negativa konsekvenserna av skogsskövling på klimatet och därför det långsiktiga ekonomiska värdet och betydelsen av att låta skogarna förbli intakta. Parlamentet efterlyser att EU allvarligt anstränger sig att införa belöningsmekanismer för "undvikande av skogsskövling" i de internationella klimatförhandlingarna, tillsammans med kraftiga politiska åtgärder för att främja en ansvarsfull handel med naturtillgångar. Parlamentet betonar att en politik för förstärkt och hållbar skogsförvaltning bör drivas på av länderna själva och uppmanar kommissionen att tillhandahålla ekonomiskt och tekniskt stöd i detta sammanhang. Stöd från det internationella samfundet bör ta hänsyn till alternativkostnaden för annat utnyttjande av marken, kostnaderna för att administrera och upprätthålla skyddet samt utmaningarna i samband med styrningen av den politiska omvandlingen när etablerade intressen trängs undan. För att undvika arbetslöshet på landsbygden och flytt från landsbygden till städerna är det mycket viktigt med kompletterande program som kan hjälpa till att finna alternativa inkomstkällor.

28.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om att stärka samarbetet med utvecklingsländer när det gäller anpassning till och lindring av klimatförändring genom att upprätta en global allians för klimatpolitik. Parlamentet betonar att en förstärkt dialog och en strävan efter att utarbeta och genomföra gemensamma program på områden av ömsesidigt miljöintresse, t.ex. klimatförändring, avfallshantering och olaglig skogsavverkning, med viktiga tillväxtekonomier som Kina, Indien, Brasilien, Ukraina och Sydafrika, måste prioriteras av EU och dess medlemsstater.

29.  Europaparlamentet kräver att offentligt stöd, via exportkreditinstitut och offentliga investeringsbanker, till fossila bränsleprojekt avbryts, och att insatserna för att påskynda övergången till förnybar energi och energieffektiva tekniker fördubblas.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föreslå lagstiftningsinstrument så att medlemsstaternas exportkreditinstitut och Europeiska investeringsbanken tar hänsyn till konsekvenserna när det gäller klimatförändringen av projekt för vilka de ger eller garanterar lån och inför ett moratorium på finansiering till dess att tillräckligt med uppgifter föreligger, i enlighet med råden från OECD, G8 och översynen av utvinningsindustrin.

31.  Europaparlamentet föreslår att WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder ändras genom återinförande av en klausul om att vissa miljösubventioner ska vara icke-angripbara.

EU kan göra mer för att undvika koldioxidläckage

32.  Europaparlamentet upprepar att EU behöver minska sina utsläpp av växthusgaser med 30 procent fram till 2020, oavsett tredjeländers åtaganden.

33.  Europaparlamentet pekar på nödvändigheten att öka allmänhetens medvetenhet om konsumentprodukternas totala miljökostnader. Kommissionen och rådet uppmanas att föreslå åtgärder för information om energikonsumtion och utsläpp av växthusgaser vid tillverkning och transport av produkter som säljs i EU, såsom förslaget från Förenade kungarikets regering om att införa varuetiketter som anger nivån av koldioxidutsläpp orsakade av en produkts produktion, transport och slutliga bortskaffande.

34.  Europaparlamentet insisterar på införandet av WTO-kompatibla gemensamma normer och märkningsprogram när det gäller olika produkters upphov till växthusgaser, inklusive produktions- och transportstadierna, som en del av en mer omfattande strategi för konsumentupplysning, för att därmed ge konsumenterna möjlighet att bidra till att minska koldioxidutsläppen.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabbt inrätta ett lämpligt förfarande för att bedöma och märka dessa "ekologiska fotavtryck" och att utveckla programvara för att möjliggöra för företag att beräkna den mängd växthusgas som släpps ut i varje produktionsprocess.

36.  Europaparlamentet understryker att man måste vidta åtgärder för att internalisera kostnaderna för externa effekter som hänger samman med handeln (till exempel negativ miljöpåverkan), det vill säga att omvandla dem till en prisuppgift som marknaden kan förstå, samt att främja lojal konkurrens genom att omsätta principen om att förorenaren ska betala i praktiken (särskilt på områdena väg- och lufttransporter), helst genom att systemet för handel med utsläppsrätter utökas till att gälla globalt.

37.  Europaparlamentet noterar att handels- och transportsektorn är oupplösligt sammanlänkade. Parlamentet anser att man noggrant bör överväga alla transportsätt, särskilt dem vars utsläpp har ökat signifikant de senaste åren, nämligen sjöfart (vars koldioxidutsläpp förmodas vara dubbelt så stora som flygets utsläpp och som skulle kunna öka med så mycket som 75 procent under de närmaste 15–20 åren).

38.  Europaparlamentet välkomnar, inom ramen för "fotavtrycks-strategin", en eventuell integrering av flygplan som landar inom EU i systemet för handel med utsläppsrätter. Parlamentet efterlyser att förslaget om att utvidga modellen till att omfatta flera sektorer, inklusive sjötransportsektorn, behandlas.

39.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att främja IKT-lösningar, internalisera miljökostnader för transporter i bränslepriser samt främja järnvägstransporter, kustfart, hållbara biobränslen och en snabb integrering av flyget i ett strängt utformat system för handel med utsläppsrätter för att minska de effekter som handel och transport har på klimatet. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att föreslå åtgärder som syftar till att främja valet av miljövänligare transportsätt, särskilt genom att utarbeta bestämmelser knutna till olika marknadsinstrument.

40.  Europaparlamentet begär att man vid beräkningen av stöd som ska beviljas transportsektorn beaktar de olika transportsättens miljöpåverkan och att man ska överväga möjligheten att använda WTO- och marknadskompatibla handelsinstrument (såsom märkning och standarder) som främjar klimatskyddet.

41.  Europaparlamentet anser att man mot bakgrund av att de verkliga koldioxidkostnaderna för vägtransporter inte är kända – särskilt när det gäller transporter av livsmedel och andra dagliga konsumtionsvaror – bör acceptera och främja stödsystem som uppmuntrar till hållbar lokal produktion i syfte att motverka överdrivna vägtransporter av livsmedel. Dessutom rekommenderar parlamentet att man inför WTO-kompatibla klimatmärkningsstandarder för att informera konsumenterna om produkternas miljöpåverkan.

42.  Europaparlamentet är särskilt oroat över de eventuella negativa sociala och miljömässiga konsekvenserna av en politik som uppmuntrar användning av biobränslen och biomassa i EU. Parlamentet upprepar sina tidigare uppmaningar till kommissionen att verka för ett WTO-kompatilbelt system för hållbarhetscertifiering av biobränslen (eller deras råvaror) som ett villkor för deras användning och för deras förenlighet med EU-omfattande obligatoriska sektorsmål. Parlamentet understryker emellertid hur synnerligen viktig utvecklingen av första generationens biobränslegrödor är för framtiden för de europeiska jordbrukare som har påverkats av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma marknadsordningen för socker. Därför insisterar parlamentet på åtgärder för att garantera hållbarheten genom hela produktionscykeln.

43.  Europaparlamentet uppmanar till att alla avtal om inköp av biobränsle ska omfattas av klausuler som syftar till att skydda områden av vikt för den biologiska mångfalden och livsmedelsproduktionen.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma klimateffekten av EU:s import av soja och palmolja med tanke på hur dessa påverkar skövlingen av regnskogar, särskilt på Borneo och i Amazonas, och att vidta åtgärder för att integrera klimatkostnaden i priset.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja en rörelse inom EU för bästa metoder och riktmärkning i samband med klimatförändringsaspekterna av lokalisering, med särskild hänvisning till en alltmer geografiskt fragmenterad produktionskedja och "just in time-produktion" och att lägga fram förslag om detta.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka WTO-kompatibla mekanismer och en klimatvänlig handelspolitik för att ta itu med frågan om tredjeländer som inte är bundna av Kyotoprotokollet och att sträva efter att införa tydligare bestämmelser om sådana möjligheter i framtida versioner av protokollet. Parlamentet anser att handelsåtgärder bör vidtas endast när andra åtgärder skulle vara ineffektiva när det gäller att uppnå ett givet miljömål. De handelsåtgärder som tillämpas bör inte begränsa handeln mer än vad som krävs för att nå målet och bör inte utgöra godtycklig eller otillbörlig diskriminering.

47.  Europaparlamentet rekommenderar att man på lång sikt utvecklar en strategi grundad på korrekt livscykelinformation som, vid behov, inkluderar uttjänta varor, till exempel bilar och elektronikutrustning, i denna justering.

48.  Europaparlamentet insisterar på att framtida förslag ska vara fullständigt förenliga med EU:s internationella åtaganden, särskilt inom ramen för WTO, inbegripet GATT:s artikel XX.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga huruvida det vore lämpligt att utvärdera reglerna för handelspolitiska skyddsåtgärder, exempelvis reglerna om antidumpning eller subventioner, under WTO:s överinseende, i syfte att i någon mån beakta brist på respekt för globala, sociala och miljömässiga avtal eller internationella överenskommelser såsom former av dumpning eller otillbörlig subvention.

50.  Europaparlamentet betonar samtidigt att man vid reformeringen av de handelspolitiska skyddsåtgärderna bör ta hänsyn till möjligheterna att införa miljöfaktorer, så att man undviker miljödumpning av produkter med ursprung i länder som inte ratificerar uppföljningsavtalet till Kyotoprotokollet.

51.  Europaparlamentet efterlyser incitament för produktion, genom statliga medel eller EU-medel, och användning, genom sänkning av mervärdesskatten, av produkter som bidrar till att minska koldioxidutsläppen.

o
o   o

52.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Antagna texter, P6_TA(2007)0203. (2) EUT C 313 E, 20.12.2006, s. 276. (3) EUT C 233 E, 28.9.2006, s. 103. (4) EUT C 306 E, 15.12.2006, s. 400. (5) EUT C 303 E, 13.12.2006, s. 119. (6) EUT C 280 E, 18.11.2006, s. 120.