Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande med titeln "Vidareutveckla Afrikas jordbruk – Förslag till samarbete på kontinental och regional nivå kring jordbruksutveckling i Afrika" av den 24 juli 2007 (KOM(2007)0440),

–   med beaktande av de åtaganden som är resultatet av andra europeiska forumet om hållbar utveckling i Berlin, som hölls den 18–21 juni 2007,

–   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet av den 27 juni 2007 med titeln "Från Kairo till Lissabon – Det strategiska partnerskapet mellan EU och Afrika" (KOM(2007)0357),

–   med beaktande av det gemensamma arbetsdokumentet från kommissionen/rådets sekretariat av den 27 juni 2007 med titeln "Efter Lissabon: Hur vi kan få det strategiska partnerskapet EU–Afrika att fungera" (SEK(2007)0856),

–   med beaktande av resolutionen om minskad fattigdom för småjordbrukare i AVS-länderna – särskilt inom frukt-, grönsaks- och blomsektorerna, som antogs av den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen i Wiesbaden den 28 juni 2007(1),

–   med beaktande av den strategiska planen 2006–2010 "Ett Afrika, en röst" som har utarbetats av Panafrikanska parlamentet (PAP) och som antogs i november 2005,

–   med beaktande av EU:s strategi "EU och Afrika: Mot ett strategiskt partnerskap" (EU:s strategi för Afrika), som antogs vid Europeiska rådets möte den 15–16 december 2005,

–   med beaktande av resultaten och slutsatserna från de afrikanska civilsamhälleliga organisationernas samråd om Afrikanska unionens (AU) och EU:s gemensamma strategi för Afrikas utveckling, som anordnades av Afrikanska unionens kommission (AUC) i Accra i Ghana den 26–28 mars 2007,

–   med beaktande av slutförklaringen om "A Farmers" Vision of What Agriculture for Nepad", som antogs av företrädarna för de fyra afrikanska nätverken för regionalt jordbruk i Pretoria den 25 april 2004,

–   med beaktande av förklaringen från toppmötet om livsmedelssäkerhet i Abuja i december 2006,

–   med beaktande av sin resolution av den 17 november 2005 om en utvecklingsstrategi för Afrika(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 23 mars 2006 om utvecklingspåverkan av avtalen om ekonomiskt partnerskap(3),

–   med beaktande av FN:s rapport om livsmedelssäkerhet i utvecklingsländer, som lades fram av FN:s särskilde rapportör inför FN:s kommission för mänskliga rättigheter (UNHCR) i mars 2002,

–   med beaktande av millennieutvecklingsmålen, som antogs vid FN:s millennietoppmöte i september 2000, särskilt millennieutvecklingsmålet om att utrota extrem fattigdom och minska hungern genom att halvera antalet personer som lider av hunger till 2015,

–   med beaktande av årsrapporterna från FN:s generalsekreterare om genomförandet av FN:s millennieförklaring, varav den senaste rapporten är från juli 2006,

–   med beaktande av konventionen om livsmedelsbistånd som undertecknades i London den 13 april 1999, vars mål är att bidra till livsmedelstrygghet i världen och förbättra världssamfundets förmåga att agera vid livsmedelskriser och andra livsmedelsbehov i utvecklingsländerna,

–   med beaktande av kommissionens rapport med titeln "Millennieutvecklingsmålen 2000–2004" (SEK(2004)1379),

–   med beaktande av sina resolutioner av den 12 april 2005 om Europeiska unionens roll när det gäller att uppnå millennieutvecklingsmålen(4) och av den 20 juni 2007 om millennieutvecklingsmålen i halvtid(5),

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 16–17 december 2004, där EU bekräftar sitt åtagande att fullt ut stödja millennieutvecklingsmålen och utvecklingspolitisk samstämmighet,

–   med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: Europeiskt samförstånd (Europeiskt samförstånd om utveckling), som undertecknades den 20 december 2005(6),

–   med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000(7), ändrat genom avtalet om ändring av partnerskapsavtalet (Cotonouavtalet), undertecknat i Luxemburg den 25 juni 2005(8),

–   med beaktande av Romförklaringen om harmonisering, som antogs den 25 februari 2003 efter högnivåforumet om harmonisering, och Parisförklaringen om biståndseffektivitet, som antogs den 2 mars 2005,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (nedan kallat instrumentet för utvecklingssamarbete (DCI))(9),

–   med beaktande av de åtaganden som ingicks vid G8-gruppens möte i Gleneagles 2005 om biståndsvolym, bistånd till Afrika söder om Sahara och biståndets kvalitet,

–   med beaktande av FN:s konvention av den 18 december 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (Cedaw),

–   med beaktande av den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering som hölls i Monterrey i mars 2002, och världstoppmötet om hållbar utveckling, som anordnades i Johannesburg i september 2002,

–   med beaktande av New York-förklaringen om åtgärder mot svält och fattigdom av den 20 september 2004, som undertecknats av 111 nationella regeringar, däribland samtliga EU-medlemsstater,

–   med beaktande av Världslivsmedelskonferensens åtagande från 1996 om att halvera antalet svältande människor i världen till 2015,

–   med beaktande av kommissionens meddelande med titeln "EU:s bistånd: Mer, bättre och snabbare" (KOM(2006)0087),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Om snabbare framsteg i strävan att nå millennieutvecklingsmålen – Utvecklingsfinansiering och effektivitet i biståndet" (KOM(2005)0133),

–   med beaktande av halvtidsöversynen av det ekonomiska partnerskapsavtalet (EPA) av AVS-ländernas regionala nätverk av jordbrukarorganisationer som offentliggjordes den 10 december 2006, samt de pågående EPA-förhandlingarna,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för (A6-0432/2007), och av följande skäl:

A.  Jordbruket är den största sysselsättningssektorn i de flesta av de afrikanska länderna och jordbruksproduktion och relaterad verksamhet utgör den största inkomstkällan för dessa länder.

B.  Det huvudsakliga skälet till kommissionens meddelande om att vidareutveckla det afrikanska jordbruket är att föreslå principer och nyckelområden för samarbetet mellan EU och Afrikanska unionen (AU) kring jordbrukets utveckling i Afrika, med särskild inriktning på den kontinentala och regionala nivån.

C.  Jordbruk och landsbygdsutveckling är centrala faktorer för att minska fattigdomen, vilket upprepas både i det europeiska samförståndet och i EU:s strategi för Afrika.

D.  Bara i Afrika söder som Sahara är över 200 miljoner människor undernärda, vilket utgör en ökning på 30 miljoner jämfört med förra årtiondet. De flesta av dessa personer lever i landsbygdsområden och är beroende av jordbruket för att kunna livnära sig.

E.  Att ha tillgång till hälsosamma, säkra och näringsrika livsmedel är en rättighet för alla, och att slippa svält är alla människors grundläggande rättighet.

F.  Utrotande av extrem fattigdom och hunger är det första av FN:s millennieutvecklingsmål.

G.  Stats- och regeringscheferna kommer att anta en gemensam EU/Afrika-strategi vid det andra toppmötet mellan EU och Afrika, som kommer att äga rum i Lissabon i december 2007.

H.  I förklaringen "Världslivsmedelskonferensen: Fem år senare" upprepas åtagandena att nå livsmedelstrygghet för alla och de pågående insatserna för att utrota svälten i alla länder, med ett omedelbart mål att halvera antalet människor som lider av undernäring senast 2015.

I.  I Afrika lever upp till 80 procent av befolkningen i landsbygdsområden och 73 procent av befolkningen består av småjordbrukare, som till stor del är beroende av livsmedelsproduktion genom jordbruk eller boskapsuppfödning för sitt uppehälle.

J.  Jordbruket ger sysselsättning och uppehälle för över 60 procent av arbetskraften i utvecklingsländerna, och landsbygdsutvecklingspolitiken är följaktligen av central vikt för att bekämpa fattigdom och svält på ett effektivt sätt.

K.  Landsbygdssamhällen ställs inför särskilt höga risker på grund av konflikter, naturkatastrofer och andra katastrofer.

L.  Sjuttio procent av de 1,3 miljarder människor i hela världen som lever i extrem fattigdom är kvinnor, och kvinnor förvägras de möjligheter som de behöver för att förbättra sina ekonomiska och sociala levnadsomständigheter, såsom äganderätt, arvsrättigheter eller tillträde till utbildning eller anställning.

M.  De traditionella finansiella institutionerna brukar inte tillhandahålla krediter i landsbygdsområden på grund av de höga kostnaderna och de risker som detta medför och för att det inte finns några formella markregister.

N.  Enligt den andra FN-rapporten om vattenresursernas utveckling i världen (2006) lever 75 procent av Afrikas befolkning i arida eller semiarida regioner och cirka 20 procent lever i områden med omfattande årliga klimatväxlingar.

O.  Avlägsna landsbygdsområden drabbas oproportionerligt av brist på fysisk infrastruktur för energiförsörjning, transport och telekommunikationer, och har ofta olämpliga eller otillförlitliga vattenresurser.

P.  Fattigdomsrelaterade sjukdomar, särskilt hiv/aids, tuberkulos och malaria, är både en stor orsak till och en följd av den allvarliga fattigdomen i många afrikanska länder.

Q.  Europeiska icke-statliga organisationer har etablerat partnerskap med organisationer som företräder landsbygdsbefolkningen i Afrika under årens lopp, och har därför bidragit till att underlätta dialog och ömsesidig förståelse inom det europeiska civilsamhället. Dessa organisationer har följaktligen stor erfarenhet av insatser för att främja småjordbruken.

R.  I sin resolution av den 6 juli 2006 om rättvis handel och utveckling(10), konstaterar Europaparlamentet att rättvis handel spelar en stor roll för att förbättra uppehället för små jordbrukare och producenter i utvecklingsländerna, eftersom rättvis handel är en hållbar produktionsmodell med garanterad vinst för producenten.

S.  De pågående förhandlingarna om ekonomiska partnerskapsavtal utgör både möjligheter och utmaningar för AVS-länderna, särskilt för jordbrukssektorerna i många afrikanska länder.

T.  Parlamenten måste, som huvudaktörer i utvecklingsprocessen, vara aktivt involverade i strategier och handlingsplaner som berör de befolkningar de företräder.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ovannämnda meddelande med titeln "Vidareutveckla Afrikas jordbruk", och särskilt uttalandet att "jordbruk och landsbygdsutveckling är av avgörande betydelse för fattigdomsbekämpning och tillväxt". Parlamentet instämmer i kommissionens åsikt om att "tillväxten måste vara bred, inriktas på småjordbrukare och leda till fler arbetstillfällen för att bidra till att minska fattigdomen", men beklagar att detta uttalande endast finns med i det bifogade interna arbetsdokumentet och inte i meddelandets text.

2.  Europaparlamentet välkomnar att skillnaderna mellan de afrikanska länderna lyfts fram, eftersom det är viktigt att ta hänsyn till de variationer och skillnader som finns på såväl regional nivå inom Afrika som inom de afrikanska länderna.

3.  Europaparlamentet instämmer i den synpunkt på avregleringar som framförs i det arbetsdokument som kommissionen gav ut januari 2007 före det ovannämnda meddelandet "Vidareutveckla Afrikas jordbruk" om att: "… [även om] Afrika har en lång historia av ofta kostsamma statliga ingripanden i jordbruket som har gett mer eller mindre effektiva resultat, har påföljande avregleringar inte heller varit fullständiga, övertygande och/eller framgångsrika".

4.  Europaparlamentet instämmer i att konkurrenskraft på regionala och internationella marknader är en prioriterad fråga, och understryker i detta sammanhang vikten av att stödja och hjälpa små producenter och ge dem tillräckligt tillträde till dessa marknader.

5.  Europaparlamentet betonar vikten av att integrera de regionala marknaderna i Afrika och gradvis undanröja hinder mellan de afrikanska länderna för att utvidga marknaderna för producenter.

6.  Europaparlamentet betonar att EU har en viktig roll att spela i internationella institutioner såsom WTO, Internationella valutafonden och Världsbanken, där EU kraftfullt bör värna om de afrikanska staternas rättighet att skydda sina nationella och regionala marknader mot import som hotar överlevnaden för lokala producenter av livsnödvändiga jordbruksprodukter.

7.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens tillvägagångssätt med omfattande samråd under utarbetandet av meddelandet.

8.  Europaparlamentet hoppas att detta tillvägagångssätt inte är en engångsföreteelse, utan kommer att integreras i en mekanism för att ge civilsamhället och de demokratiska institutionerna i Europa och Afrika möjlighet att delta, vilket betonas i det dokument som utarbetats av kommissionen och rådets sekretariat med titeln "Beyond Lisbon: Making the EU–Africa Strategic Partnership Work" (Efter Lissabon – se till att det strategiska partnerskapet mellan EU och Afrika fungerar). Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda en förhandlingsprocess med parlament och aktörer från civilsamhället om deras roll i genomförandet och övervakningen av den gemensamma EU/Afrika-strategin.

9.  Europaparlamentet uppmanar Afrikanska unionen att blåsa nytt liv i sitt åtagande att respektera de värden som främjas i afrikanska stadgan om människors och folks rättigheter, vilken AU:s föregångare, Afrikanska enhetsorganisationen (OAU), banade väg för, och som även Zimbabwe har undertecknat.

10.  Europaparlamentet betonar vikten av att främja ökat deltagande av regeringar, lokala myndigheter och såväl nationella som regionala parlament i beslutsprocessen om jordbrukspolitik och livsmedelstrygghet, och även underlätta ett mer omfattande deltagande från civilsamhällets sida. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att stödja arbetet för att utforma och tillämpa en gemensam regional jordbrukspolitik, med verkligt deltagande av berörda parter.

11.  Europaparlamentet uttrycker oro för den bristande klarheten i kommissionens beslutsprocess, både inom och utanför EU (eftersom detta berör förhandlingar med afrikanska regeringar). Parlamentet kräver vidare ökad insyn i de förhandlingar som kommissionen för med afrikanska regeringar för att inrätta ett samarbete mellan EU och Afrikanska unionen med avseende på jordbruksutveckling i Afrika.

12.  Europaparlamentet påpekar att förslaget om att huvudsakligen samarbeta med afrikanska kontinentala och regionala organisationer, särskilt Afrikanska unionens kommission, Nya partnerskapet för Afrikas utveckling (Nepad) och regionala ekonomiska gemenskaper även bör omfatta mekanismer för att göra intressegrupper, gräsrotsrörelser och civilsamhället delaktiga och förbättra möjligheterna för fattiga jordbrukare i landsbygdsområden att påverka politiken på ett meningsfullt sätt.

13.  Europaparlamentet beklagar att problemen när det gäller landsbygdsutveckling och livsmedelssäkerhet endast nämns kortfattat i den gemensamma EU/Afrika-strategin, och hoppas att detta kommer att kompenseras genom att dessa frågor tas upp mer detaljerat i den handlingsplan som ska bifogas den gemensamma strategin.

14.  Europaparlamentet påpekar att medlemsstaterna och kommissionen måste se till att utvecklingsbiståndet samordnas och harmoniseras i större utsträckning och att de generellt sett bör arbeta för att alla övriga mål för att göra EU:s utvecklingssamarbete effektivare uppfylls utan dröjsmål.

15.  Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt att kommissionen och medlemsstaterna tydligt anger hur mottagarländerna och civilsamhället ska kunna säkra full kontroll över sin utvecklingspolitik och att resultatindikatorer införs för att nationella och regionala parlament och civilsamhället ska kunna övervaka effekterna av utvecklingsstödet.

16.  Europarlamentet betonar vikten av förhandlingar på EU-nivå, som bör omfatta diskussioner med konsumenter, producenter och sektorsorganisationer, även från utvecklingsländerna, i syfte att garantera att jordbruks- och förädlingsindustrierna deltar fullt ut, snarare än att de spelar en sekundär roll.

17.  Europaparlamentet betonar behovet av att stärka en kunskapsbaserad afrikansk bioekonomi, och uppmanar därför medlemsstaterna att dela med sig av sin agronomiska sakkunskap till afrikanska forskare och jordbrukare och att även dela med sig av ny teknik samt andra innovativa jordbruksmetoder till afrikanska länder för att stärka deras konkurrenskraft och öka jordbrukets mervärde på kontinenten.

18.  Europaparlamentet betonar behovet av att respektera de immateriella rättigheterna när det gäller afrikansk forskning och kunskap. Parlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att förbättra EU-lagstiftningen så att vinsterna från ibland uråldriga kunskaper om plantors (t.ex. farmaceutiska) potential återgår till dem som upptäckte dessa egenskaper på gräsrotsnivå.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att årligen, och helt öppet, ange sina finansiella åtaganden för utvecklingsstöd och att de belopp som anslås för initiativ som inte är direkt relaterade till utveckling (t.ex. skuldlindring) uttryckligen ska undantas från beräkningarna av de totala utgifterna för det utvecklingsstöd som klassificeras som offentligt utvecklingsbistånd (ODA) enligt bestämmelserna från OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd (DAC). Parlamentet påpekar i detta sammanhang att det kommer att följa diskussionerna om denna fråga inom DAC med särskild uppmärksamhet.

20.  Europaparlamentet betonar att politik och program för livsmedelsbistånd inte får hindra utvecklingen av den lokala och nationella livsmedelsproduktionskapaciteten eller leda till beroende, snedvridning av lokala och nationella marknader, korruption och användning av livsmedel som är skadliga för hälsan (t.ex. genetiskt modifierade organismer (GMO)).

21.  Europaparlamentet uppmanar de internationella organen att arbeta för att gradvis ersätta livsmedelsbiståndet genom att främja stöd till och utveckling av lokala jordbruk. Om livsmedelsbistånd är det enda alternativet, insisterar parlamentet på att lokala inköp och/eller inköp i angränsande områden i ett land som befinner sig i svårigheter eller inom regionen måste prioriteras.

22.  Europaparlamentet betonar vikten av att öka de finansiella medel som anslås av givarna till landbygdsutveckling och livsmedelssäkerhet, och påpekar att ett av kraven för att motta medel från Europeiska utvecklingsfonden (EUF) bör vara att de afrikanska regeringarna gör jordbruket till en politisk prioritering.

23.  Europaparlamentet betonar att EU:s olika politikområden bör ha gemensamma övergripande mål, och anser att EU:s handelspolitik och den gemensamma jordbrukspolitiken bör samordnas med utvecklingspolitiken. Parlamentet påpekar att det därför är nödvändigt att undanröja tariffhindren för alla jordbruksprodukter – såväl råmaterial som behandlade varor – för att snabbt öppna EU:s marknad för alla jordbruksprodukter från den afrikanska kontinenten.

24.  Europaparlamentet uppmanar EU att utarbeta en tidtabell för att avskaffa politik för jordbruksexport som är skadlig för sårbara jordbruksföretag i utvecklingsländerna, och att utöva påtryckningar på andra internationella aktörer att göra detsamma.

25.  Europaparlamentet inser de möjligheter som erbjuds genom de ekonomiska partnerskapsavtalen när det gäller att underlätta handeln med jordbruksprodukter, men påminner i detta sammanhang kommissionen om att dessa avtal inte har undertecknats ännu och att en rad omtvistade frågor fortfarande inte har lösts.

26.  Europaparlamentet inser att de ekonomiska partnerskapsavtalen kan bli ett viktigt verktyg för den afrikanska handeln och integrationen, men endast på villkor att de är "utvecklingsvänliga" och vid behov medger undantag och långa övergångsperioder för att inhemska producenter och nyetablerade industrier ska kunna anpassa sig till den nya marknadssituationen.

27.  Europaparlamentet betonar att den politik som förs på området måste bidra till att motverka import av förödande livsmedelsprodukter som skadar den lokala produktionen, och att de afrikanska ländernas geografiska, historiska och kulturella mångfald måste beaktas i politiken genom att man stärker landsbygdssamhällens och inhemska befolkningsgruppers bidrag till politiken genom att se till att resurserna förvaltas på ett hållbart sätt.

28.  Europaparlamentet beklagar att marknaden för biobränsle slås ihop med andra nischmarknader i kommissionens meddelande om att vidareutveckla Afrikas jordbruk, eftersom expansionen av den framväxande biobränslemarknaden även kan ha en skadlig effekt på livsmedelsförsörjningen, med tanke på att odling av biomassa kan leda till att mark, vatten och andra resurser tas bort från jordbruksproduktionen. Parlamentet instämmer emellertid i att det är viktigt att stödja marknader för ekologiska produkter och en rättvis handel på ömsesidigt fördelaktiga villkor.

29.  Europaparlamentet upprepar behovet av att politik och program för utvecklingsstöd ska understödja alla enskilda befolkningars rätt att inrätta egna livsmedelsstrategier, och stödja och reglera den nationella jordbruksproduktionen och de lokala marknaderna.

30.  Europaparlamentet uppmärksammar en inkonsekvens i kommissionens meddelande om att vidareutveckla Afrikas jordbruk: kvinnornas viktiga roll i jordbruksproduktionen betonas visserligen, men kvinnorna nämns inte i kapitlet om samarbetsområden. Parlamentet påpekar emellertid att åtgärder på jordbruks- och utvecklingsområdet i Afrika först och främst bör inriktas på kvinnor, och att särskilda politiska prioriteringar bör fastställas för att garantera tillgång till och kontroll över produktiva resurser, särskilt markrättigheter, kapacitetsbyggande, finansiering av mikroföretag, förbättrade levnadsförhållanden, livsmedelssäkerhet samt hälsa och välfärd, utbildning och ett mer aktivt deltagande i det sociala och politiska livet.

31.  Europaparlamentet betonar behovet av att stödja inrättandet och organisationen av sammanslutningar för jordbrukare, särskilt kvinnliga jordbrukare, och stärka dessa sammanslutningars ställning på såväl nationell som regional nivå.

32.  Europaparlamentet påpekar att kommissionen i sitt meddelande förbiser en självklar punkt i meddelandet, nämligen att biståndet först och främst, och som en prioriterad fråga, bör inriktas på de minst gynnade grupperna och områdena (avlägsna landsbygdsområden), där den geografiska isoleringen och de fysiska hindren för jordbruksproduktiviteten ökar den redan inrotade fattigdomen ännu mer.

33.  Europaparlamentet upprepar att medlemsstaterna måste respektera åtagandet att nå en varaktig fred i Afrika som en nödvändig förutsättning för livsmedelssäkerhet och följaktligen särskilt prioritera främjande av fred. Parlamentet uppmanar regeringarna i både nord och syd att söka fredliga lösningar på konflikter och upprepar att kravet när det gäller handel med vapen och antipersonella minor måste stoppas.

34.  Europaparlamentet betonar vikten av att främja mikrofinansiella instrument, särskilt program för mikrokrediter som bidrar till fattigdomsbekämpningen på ett meningsfullt och effektivt sätt, och understryker att mikrokrediter bör vara ett centralt inslag i den ekonomiska utvecklingspolitiken inom jordbrukssektorn.

35.  Europaparlamentet bekräftar återigen att jordbrukspolitiken måste bidra till att garantera att fattiga människor på landsbygden ges rättvis tillgång till och kontroll över sin mark, sitt vatten och de resurser som de behöver för att de ska kunna försörja sig på ett hållbart sätt.

36.  Europaparlamentet uppmanar till att rätten till vatten för alla ska upprätthållas på internationell nivå, eftersom vattenresurser är en allmän nyttighet som måste bevaras, särskilt med tanke på framtida generationer.

37.  Europaparlamentet uppmanar de afrikanska regeringarna att främja jordreformer i sina länder för att garantera landsbygdsbefolkningens tillgång till mark och produktionsresurser, särskilt för landsbygdsfamiljer som inte äger någon egen mark. I detta sammanhang anser parlamentet att insatser för att inrätta och förbättra markregister och stärka rättssystemen för att domstolarna effektivt ska kunna genomdriva egendomsrätten ska prioriteras starkt i den handlingsplan som ska bifogas den gemensamma EU/Afrika-strategin.

38.  Europaparlamentet uppmärksammar återigen att rätten att äga mark är av central vikt för att maximera utvecklingspotentialen, och att lagfarter möjliggör lån till rimliga räntesatser, pengar som sedan kan användas för att etablera och utveckla affärsverksamhet. Parlamentet betonar därför att insatser för att inrätta och/eller förbättra markregister och anslå medel för att kartlägga och registrera mark, samt att domstolarna genomdriver egendomsrätten, ska prioriteras starkt.

39.  Europaparlamentet uppmanar de afrikanska regeringarna att främja ökad diversifiering i produktionsmodellerna (för att undvika system med intensiv odling av en enda gröda) och uppmuntra hållbara produktionsmodeller som är bättre lämpade för förhållandena i dessa länder.

40.  Europaparlamentet betonar att produktionen av biobränslen kan bli mycket viktig för jordbruket i afrikanska länder, men att miljöfördelarna till stor del beror på typ av energigröda och den energi som tas upp i hela produktionskedjan. De verkliga fördelarna i form av minskade koldioxidutsläpp har inte fastställts ännu, och den främsta prioriteringen bör därför vara att undvika eventuella skador på naturen och miljön av en okontrollerad ökning av produktionen av biobränslen.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utforma en effektivare utvecklingspolitik för att göra det möjligt att inrätta mer omfattande grundläggande infrastrukturer för jordbrukssektorn (konstbevattning, elektricitet, transporter, vägnät osv.) och att de medel som anslås för central samhällsservice av detta slag ska fördelas bättre.

42.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att se till att alla småjordbrukare får lättillgänglig och målinriktad information och att denna information bör spridas allmänt på de lokala språken, till exempel genom radiostationer på landsbygden. Parlamentet betonar även behovet av att utveckla informations- och kommunikationstekniken för att minska den digitala klyftan i landsbygdsområden.

43.  Europaparlamentet betonar behovet av politik som stöder metoder och teknik som är miljövänliga och förenliga med förvaltningen av naturresurser (vilket är centralt för en samstämmig och hållbar utveckling), och som garanterar att jordbruksmark och jordbrukens ekosystem förvaltas bättre för att förhindra att den nuvarande ökenspridningen förvärras.

44.  Europaparlamentet uppmanar EU att inom ramen för FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning (UNCCD) främja en mer effektiv integration av de nationella planerna i de afrikanska parternas nationella utvecklingsstrategier.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bygga upp ett effektivt samarbete med FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD), som grundas på dessa institutioners komparativa fördelar på jordbruks- och landsbygdutvecklingsområdet.

46.  Europaparlamentet uppmanar världssamfundet och de afrikanska regeringarna att ingå ett gemensamt åtagande för att bekämpa hiv/aids-pandemin.

47.  Europaparlamentet stöder insatserna på nationell och regional nivå för att göra aktörer i landsbygdsområden och de organisationer som företräder dem delaktiga i samrådsprocessen om de politiska frågor som påverkar dem. Parlamentet konstaterar att människan måste stå i centrum för främjandet av landsbygdsbefolkningarnas rättigheter och att kapacitetsuppbyggnad är ett viktigt inslag i dessa insatser. Parlamentet betonar vidare att stöd till småjordbrukare och familjejordbruk samt ekologiska metoder inom jordbruket utgör centrala i strategier för fattigdomslindring och livsmedelssäkerhet.

48.  Europaparlamentet betonar att barnarbete och utnyttjande av barn förekommer allmänt och oreglerat inom jordbruket i Afrika, och uppmanar gemenskapen att stödja internationella insatser, särskilt av FAO och ILO, för att bekämpa detta omfattande problem.

49.  Europaparlamentet uppmanar kraftfullt till att åtgärder ska vidtas för att förbättra yrkesutbildningen för att ge unga människor möjligheter att utbilda sig i jordbruksvetenskap och jordbruksteknik, samt skapa arbetstillfällen för personer med jordbruksutbildning, främst i syfte att minska utflyttningen från landsbygdsområden till städerna, och naturligtvis även från utvecklingsländer till utvecklade länder. Parlamentet betonar att detta måste kopplas samman med att de lokala regeringarna och myndigheterna stärks så att lokalsamhällena får ansvaret för den territoriella förvaltningen i praktiken.

50.  Europaparlamentet anser att de grundläggande orsakerna till migration bör tas upp i den gemensamma strategin, och att problemet med kompetensflykt bör uppmärksammas särskilt. Parlamentet betonar att åtgärder för att begränsa migrationen till EU inte ska vara ett villkor för bistånd, men uppmanar likväl till ett ökat medvetande om att migrationen orsakar enorma skador på samhällsstrukturen i Afrika, och att den hindrar Afrika från att nå sin fulla utvecklingspotential.

51.  Europaparlamentet påpekar vikten av att främja en omfattande migrationspolitisk strategi på grundval av principerna om solidaritet med de afrikanska länderna och gemensam utveckling, och uppmanar till ett starkare partnerskap mellan lokala institutioner och de institutioner som är baserade i medlemsstaterna.

52.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om att uppmuntra till cirkulär migration för att stimulera kretsloppet av förvärvade kunskaper och erfarenheter, och uppmuntrar även till gemensamma utvecklingsinitiativ för att stärka migrantgruppernas bidrag till utvecklingen i ursprungsländerna.

53.  Europaparlamentet rekommenderar att exakt information om vad som görs för att stödja jordbrukssektorn, landsbygdsutvecklingen och livsmedelssäkerheten i Afrika ska offentliggöras, för att öka medvetandet och följaktligen öka givarnas åtaganden på detta område.

54.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Afrikanska unionens kommission och verkställande råd, Panafrikanska parlamentet, AVS-ländernas ministerråd och den gemensamma parlamentariska AVS–EG-församlingen.

(1) EUT C 254, 26.10.2007, s. 25. (2) EUT C 280 E, 18.11.2006, s. 475. (3) EUT C 292 E, 1.12.2006, s. 121. (4) EUT C 33 E, 9.2.2006, s. 311. (5) Antagna texter, P6_TA(2007)0274. (6) EUT C 46, 24.2.2006, s. 1. (7) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3. (8) EUT L 209, 11.8.2005, s. 27. (9) EUT L 378, 27.12.2006, s. 41. (10) EUT C 303 E, 13.12.2006, s. 865.