Europaparlamentets resolution av den 21 juni 2007 om Meda och finansiellt stöd till den palestinska myndigheten – utvärdering, genomförande och kontroll (2006/2128(INI))

P6_TA(2007)0277 A6-0210/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Barcelonaförklaringen som antogs vid Europa–Medelhavskonferensen den 28 november 1995, varigenom partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet upprättades(1),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1488/96 av den 23 juli 1996 om finansiella och tekniska stödåtgärder (Meda) för reformering av ekonomiska och sociala strukturer inom ramen för partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet(2) ("Medaförordningen"),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2698/2000 av den 27 november 2000 om ändring av förordning (EG) nr 1488/96 ("Meda II-förordningen")(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 1 februari 2001 om meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet inför det fjärde mötet mellan utrikesministrarna i EU och Medelhavsområdet, "Stärkande av Barcelonaprocessen"(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 3 juni 2003 om årsrapporten över Medaprogrammet 2000(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 20 november 2003 om Euromed(6),

–   med beaktande av sina resolutioner av den 12 februari 2004 om stärkande av EU:s åtgärder för mänskliga rättigheter och demokratisering i samarbete med Medelhavspartnerna(7) och den 27 oktober 2005 om den omgestaltade Barcelonaprocessen(8),

–   med beaktande av de politiska prioriteringarna för det Europaparlamentets ordförandeskap för parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet, som formulerades den 21 april 2005(9),

–   med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2006 om den europeiska grannskapspolitiken(10),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 6 juli 2006 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av de allmänna principerna för upprättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument(11),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1638/2006 av den 24 oktober 2006 om fastställande av allmänna bestämmelser för upprättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument(12),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet av den 4 december 2006 om stärkande av den europeiska grannskapspolitiken (KOM(2006)0726),

–   med beaktande av slutrapporten av den 18 juli 2005 om halvtidsutvärderingen av Meda II-programmet(13),

–   med beaktande av årsrapporten 2006 om Europeiska gemenskapens utvecklingspolitik och genomförandet av det externa biståndet 2005(14),

–   med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 5/2006 om Medaprogrammet(15),

–   med beaktande av årsrapporten 2005 om faciliteten för investering och partnerskap för Europa–Medelhavsområdet (FEMIP) av den 26 juni 2006(16),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet av den 17 oktober 2006 om utvärdering av lånefaciliteten för investeringar och partnerskap mellan Europa och Medelhavsområdet (FEMIP) och framtida vägval (KOM(2006)0592),

–   med beaktande av det strategiska partnerskapet för Medelhavsområdet och Mellanöstern, som antogs av Europeiska rådet vid dess möte i december 2006(17),

–   med beaktande av rådets beslut 2002/817/EG av den 23 september 2002 om ingående av en konvention mellan Europeiska gemenskapen och Förenta nationernas hjälporganisation för palestinska flyktingar (UNRWA) om bistånd till flyktingar i länderna i Mellanöstern under perioden 2002–2005(18),

–   med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2003 om fred och värdighet i Mellanöstern(19),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 669/2004 av den 31 mars 2004 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1734/94 om ekonomiskt och tekniskt samarbete med Västbanken och Gaza(20),

–   med beaktande av sin resolution av den 2 februari 2006 om resultatet från valet i Palestina och situationen i östra Jerusalem(21),

–   med beaktande av uttalandena av den 30 januari 2006(22) och den 9 maj 2006(23) från Mellanösternkvartetten (bestående av företrädare för EU, Förenta Nationerna, Förenta staterna och Ryssland), där man uttrycker allvarlig oro för den allt svårare situationen i de palestinska territorierna och sin vilja att godkänna en tillfällig mekanism för direktstöd till det palestinska folket,

–   med beaktande av rådets slutsatser om fredsprocessen i Mellanöstern från mötet i rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 15 maj 2006(24), där rådet uttrycker allvarlig oro för den allt svårare humanitära, ekonomiska och finansiella situationen på Västbanken och i Gaza och välkomnar kvartettens vilja att godkänna en tillfällig internationell mekanism (TIM), vars syfte är direktstöd till det palestinska folket och övervakning av detta stöd,

–   med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2006 om den humanitära krisen i de palestinska territorierna och EU:s roll(25),

–   med beaktande av sin resolution av den 7 september 2006 om situationen i Mellanöstern(26),

–   med beaktande av rapporten från parlamentets ad hoc-delegation till Israel och de palestinska territorierna den 20–21 december 2006,

–   med beaktande av rapporten av den 31 januari 2007 från det brittiska underhusets utskott för internationell utveckling om utvecklingsbistånd och de ockuperade palestinska territorierna(27),

–   med beaktande av Världsbankens rapport från februari 2007 om översynen av de offentliga utgifterna på Västbanken och i Gaza (West Bank and Gaza – Public Expenditure Review – From Crisis to Greater Fiscal Independence)(28),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0210/2007), och av följande skäl:

A.  Medaprogrammet är EU:s främsta finansiella instrument för genomförandet av de stödåtgärder inom ramen för partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet som åtföljer reformen av ekonomiska och sociala strukturer i partnerländerna i Medelhavsområdet för att minska klyftan mellan de två sidorna i Medelhavsområdet.

B.  De huvudsakliga åtgärdsområdena för Medaprogrammet härrör direkt från målen enligt 1995 års Barcelonaförklaring, som har bekräftats vid ett flertal tillfällen:

C.  De genomsnittliga årliga åtagandena är ungefär lika stora för Meda I och Meda II och uppgår till 613 000 000 EUR respektive 618 000 000 EUR, och siffrorna för 2005–2006 visar att åtagandena kommer att ökas till omkring 660 000 000 EUR.

D.  Inom Meda II planerades 5 350 000 000 EUR gå till partnerskapet mellan Europa och Medelhavsländerna mellan 2000 och 2006.

E.  De årliga åtagandena inom Meda II varierade mellan 569 000 000 EUR (2000) och 817 000 000 EUR (2006), och från Meda I till Meda II ökade åtagandena för Algeriet, de palestinska områdena, Jordanien, Marocko, Syrien, Tunisien och den regionala verksamheten, men minskade för Egypten och Libanon.

F.  Meda II innefattar nya sektorer som rättsliga och polisiära frågor, civilsamhället/mänskliga rättigheter och migration. Andra sektorer som fått avsevärt ökad finansiering är utbildning och ekonomiskt institutionellt stöd, men för andra områden, t.ex. jordbruk, lokal utveckling och privata reformer, har åtagandena varit mindre inom Meda II än inom Meda I.

G.  Enligt Meda II-förordningen får åtgärder som förvaltas av Europeiska investeringsbanken (EIB) ta emot EU-medel från Medabudgeten för miljöprojekt och genomförande av riskkapitalåtgärder i partnerländerna i Medelhavsområdet. Den sammanlagda volymen EIB-åtgärder inom Meda II ligger kvar på ungefär samma nivå som inom Meda I, men sammansättningen har ändrats såtillvida att risksubventioneringsprogrammen har minskat kraftigt och riskkapitalåtgärderna ökat.

H.  EIB:s åtgärder i partnerländerna i Medelhavsområdet har sedan oktober 2002 samlats inom faciliteten för investering och partnerskap för Europa–Medelhavsområdet (FEMIP).

I.  Medaförordningen upphörde att gälla 2006, och det nya europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet trädde i kraft 2007.

J.  Åren 1994-2006 gav kommissionen bistånd till det palestinska folket för omkring 2 300 000 000 EUR, inklusive stöd till palestinska flyktingar via UNRWA, humanitärt bistånd genom generaldirektoratet för humanitärt bistånd (ECHO), livsmedelsförsörjning, åtgärder inom ramen för fredsprocessen i Mellanöstern samt stöd till sjukvård, utbildning och institutionsuppbyggnad.

K.  Betalningarna till de palestinska områdena har legat på ungefär samma nivå mellan 2002 och 2005 och uppgått till mellan 233 000 000 och 260 000 000 EUR per år. Åtagandenas varierande storlek speglar svårigheterna i samband med fredsprocessen, men betalningarnas andel av åtagandena har ökat från mindre än 45 procent 2000 till mer än 90 procent 2005.

L.  I mars 2005 avslutade Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF) sin granskning av kommissionens direktstöd till den palestinska myndighetens budget och har inte, på grundval av tillgängliga uppgifter i OLAF:s pressmeddelande av den 17 mars 2005, funnit några avgörande bevis för att väpnade angrepp eller olaglig verksamhet finansierats genom gemenskapsbidrag till den palestinska myndigheten. Enligt pressmeddelandet finns det emellertid tydliga tecken till stöd för hypotesen att det inte kan uteslutas att en del av den palestinska myndighetens tillgångar av vissa individer kan ha använts till annat än det avsedda syftet.

M.  Världsbankens arbetsgrupp för social och ekonomisk utveckling i Mellanöstern och Nordafrika har grundligt analyserat den palestinska myndighetens offentliga finanser och meddelade sina slutsatser och rekommendationer i februari 2007.

N.  Sedan Hamas segrade i valet till det palestinska lagstiftande rådet i januari 2006 har Israel undanhållit palestinska skatteinkomster på omkring 50 000 000 EUR per månad, vilket motsvarar uppskattningsvis två tredjedelar av de statliga intäkterna.

O.  Den 9 maj 2006 tog kvartetten upp den humanitära situationen i de palestinska territorierna och bad EU att, med hänsyn till situationens allvar och de enorma svårigheterna för det palestinska folket, utarbeta och lägga fram förslag till en tillfällig internationell mekanism (TIM) med begränsad omfattning och varaktighet, som skulle förvaltas på ett öppet sätt, präglas av ansvarsskyldighet och säkra direkt bistånd till det palestinska folket.

P.  Europeiska unionens (EU:s budget och EU-medlemsstaterna tillsammans) anslog nästan 700 000 000 EUR till Palestina 2006 vilket var mer än något tidigare år.

Q.  Kommissionen utvecklade sedan TIM och denna godkändes av Europeiska rådet den 16 juni 2006.

R.  Under 2006 anslog kommissionen sammanlagt 107 500 000 EUR för de tre stöddelarna inom TIM:

S.  Striderna mellan Hamas- och Fatahanhängare i början av 2007 innebar oerhörda svårigheter för verksamheten inom ramen för TIM.

1.  Europaparlamentet bekräftar den övertygelse man gav uttryck för i sin resolution av den 27 oktober 2005 om den omgestaltade Barcelonaprocessen att partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet ännu inte gett de förväntade vinsterna och inte till fullo har bidragit till att minska spänningen i området, men att förbättringar fortfarande kan göras och att Barcelonaprocessen därför även fortsättningsvis är en lämplig ram för Medelhavspolitiken. För att bättre resultat skall kunna nås krävs dock förändring och politisk vilja.

2.  Europaparlamentet noterar att Medaprogrammets relevans som gemenskapens biståndsinstrument till stöd för Barcelonaprocessen och de bilaterala associeringsavtalen, sett ur en övergripande, strategisk synvinkel, bedömdes som tillfredsställande enligt helhetsomdömet i halvtidsutvärderingen av Meda II-programmet, där det också påpekas att programmets relevans har förbättrats från Meda I till Meda II och kan förbättras ytterligare under kommande år.

3.  Europaparlamentet betonar att ändamålsenligheten och effektiviteten i Medas förvaltnings- och genomförandearrangemang håller på att förbättras men ännu inte är helt tillfredsställande.

4.  Europaparlamentet noterar när det gäller finansiell effektivitet att utbetalningen av medel inom Meda II-programmet totalt sett gått snabbare än inom Meda I: under en motsvarande period tog det inom Meda I i genomsnitt tre år att nå upp till en utbetalningsnivå på 30 procent, medan denna tid minskades till två år inom Meda II.

5.  Europaparlamentet noterar att kommissionens förvaltning av Medaprogrammet enligt revisionsrättens särskilda rapport nr 5/2006 klart har förbättrats sedan de första åren och kan anses vara tillfredsställande med tanke på de förfarandemässiga och externa begränsningarna, och programplaneringsinsatserna har resulterat i en jämnare fördelning av resurserna över tiden, förberedelseperioderna blir kortare och utbetalningarna har ökat väsentligt.

6.  Europaparlamentet betonar att slutsatserna i halvtidsutvärderingen av Meda II-programmet och revisionsrättens slutsatser om ändamålsenligheten och effektiviteten i genomförandet och förvaltningen – "håller på att förbättras men är ännu inte helt tillfredsställande" – inte i sig själva kan förklara olikheterna i Medas resultat mellan länder och program. Parlamentet noterar att yttre faktorer (budgetbestämmelser, styre, kulturella faktorer) helt klart är betydelsefulla för att förklara de olikheter som konstaterats i fråga om förändringstakt och utbetalningsmönster. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till dessa faktorer i samband med planering, genomförande, övervakning och utvärdering.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att ge Barcelonaprocessen hög prioritet som drivkraft vid utarbetandet av politiken inom ramen för det europeiska grannskapsinstrumentet (2007–2013), med effektivare strategier och åtgärder med hänsyn till de specifika utmaningarna och problemen i partnerländerna i Medelhavsområdet.

8.  Europaparlamentet erinrar om att kommissionen, i enlighet med artikel 15 i Meda II-förordningen, i samarbete med EIB skall lägga fram en samlad utvärdering av det bistånd som redan lämnats till Medelhavspartnerna, inbegripet programmens effektivitet, företa en utvärdering i efterhand av sina respektive projekt och viktigaste insatsområden och undersöka framstegen i fråga om genomförandet, och överlämna en årsrapport till parlamentet och rådet, senast den 30 juni efterföljande år. Med hänvisning till denna skyldighet uppmanar parlamentet kommissionen att informera om hur utarbetandet av dessa utvärderingar i efterhand av individuella projekt och sektorer framskrider och att lämna utvärderingarna och de senaste årsrapporterna till parlamentet och rådet.

9.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ta hänsyn till de faktorer som bidrar till en förbättrad förvaltning i framtiden:

10.  Europaparlamentet anser att mer systematisk övervakning och utvärdering och intensivare dialog och samordning med lokala motparter och övriga givare kan utgöra andra förbättringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkra mekanismer för mer regelbunden övervakning som är anpassade till varje slags projekt.

11.  Europaparlamentet håller med revisionsrätten om att kommissionen bör:

12.  Europaparlamentet stöder de 19 rekommendationerna i halvtidsutvärderingen av Meda II-programmet gällande hur relevant, ändamålsenlig och effektiv förvaltningen av Medaprogrammet är.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätthålla en balans mellan stödets ändamålsenlighet med avseende på hållbar institutionell utveckling och stödets effektivitet med avseende på absorptionsförmåga och utbetalningstakt, öppenhet och kontroll av budgetförvaltningen.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare förbättra den strategiska och vägledande programplaneringens kvalitet genom att investera i ett kunskapscentrum för Meda, för att främja ingående förståelse för genomförandevillkoren och för frågor med anknytning till institutionell förändringstakt i Medaländerna, såsom föreslås i halvtidsutvärderingen när det gäller översynen av förordningen (Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet).

15.  Europaparlamentet anser att partnerskapets ekonomiska dimension måste omriktas mot social sammanhållning och hållbar ekonomisk utveckling men anser också att det är viktigt för hela regionen att försöka nå alla Barcelonaprocessens mål. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att i så stor utsträckning som möjligt uppmärksamma institutionsuppbyggnad, rättsstatsprincipen, pressfrihet, mänskliga rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att motivera och engagera sina partner i Medaländerna att även eftersträva alla icke-ekonomiska mål för Medaprogrammet och att systematiskt övervaka indikatorer för dessa mål.

17.  Europaparlamentet anser att det, mot bakgrund av den ekonomiska situationen i partnerländerna i Medelhavsområdet, krävs ett betydande stöd för infrastrukturprojekt, särskilt gällande transport, hälsa, bostäder och dricksvattenförsörjning.

18.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen ökar kapaciteten att förvalta småskaliga projekt grundade på initiativ från civilsamhället och rekommenderar att åtgärder vidtas för att stärka den ekonomiska tillväxten och sammanhållningen, särskilt genom att tillhandahålla lån och mikrokrediter för små och medelstora företag i partnerländerna.

19.  Europaparlamentet betonar att tillämpning av principen om jämställdhet mellan kvinnor och män är en fråga om respekt för mänskliga rättigheter och demokrati och kräver att ett jämställdhetsperspektiv uttryckligen integreras i alla delar av Barcelonaprocessen och inom partnerskapets tre pelare.

20.  Europaparlamentet betonar att kvinnor spelar en betydelsefull roll i partnerländernas ekonomiska och sociala utveckling och uppmanar kommissionen att rapportera om fullgörandet och den praktiska tillämpningen av de finansiella åtagandena enligt Medaprogrammet i fråga om stöd till kvinnors aktiva deltagande i det ekonomiska och sociala livet (utbildning, praktik, sysselsättning).

21.  Europaparlamentet erinrar om betydelsen av att se till att Meda, EU:s övriga yttre åtgärder och EIB:s verksamhet bättre kompletterar varandra och stämmer bättre överens.

22.  Europaparlamentet anser att den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet genom en interparlamentarisk dialog skulle kunna spela en avgörande roll för att förbättra partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet, eftersom den bidrar till utvecklingen av stabila interparlamentariska förbindelser, ger politiska riktlinjer genom sina förklaringar och resolutioner och främjar systematisk politisk kontroll och utvärdering av Medaprogrammets genomförande.

23.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av FEMIP 2002 inom EIB:s ramar men uppmanar till ytterligare diskussion mellan EU:s medlemsstater och deras partnerländer i Medelhavsområdet, i syfte att utveckla detta initiativ till ett verkligt finansiellt instrument för samarbete, som motsvarar de nya behoven och utmaningarna i både den offentliga och den privata sektorn.

24.  Europaparlamentet erinrar om att arbetsfördelningen mellan GD Yttre förbindelser och EuropeAid är funktionell såtillvida att programmets politiska dimension är skild från utformningen av det yrkesrelaterade stödet och utdelningen av stödet men att det finns utrymme för förbättringar i fråga om effektivitet och ändamålsenlighet.

25.  Europaparlamentet erkänner de framsteg som kommissionen gjort när det gäller att säkra en högre profil för gemenskapens yttre samarbete och uppmanar den med kraft att fortsätta med de insatser som görs i dag. Parlamentet beklagar dock djupt att allmänheten inte känner till EU:s nära medverkan i många projekt och program. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra framställningar hos internationella och icke-statliga organisationer i syfte att

26.  Europaparlamentet erinrar om sin resolution av den 1 juni 2006 om den humanitära krisen i de palestinska territorierna och EU:s roll, där kommissionen och rådet uppmanas att utveckla en tillfällig internationell mekanism (TIM) för att undvika en större humanitär kris i de palestinska territorierna. Parlamentet påminner om att det, i enlighet med Europeiska rådets och kvartettens rekommendationer från juni 2006, ställde sig positivt till EU:s upprättande av en TIM för den palestinska myndigheten, och till en sådan mekanisms efterföljare.

27.  Europaparlamentet konstaterar att det finansiella instrumentet har gjort det möjligt att på ett öppet sätt, i samarbete med presidenten för den palestinska myndigheten, begränsa de mest skriande humanitära följderna av frysningen av det europeiska och internationella ekonomiska biståndet, Israels beslut att hålla inne med palestinska tullintäkter och, mera allmänt, det omöjliga i att utveckla en bärkraftig ekonomi under nuvarande situation av ockupation.

28.  Europaparlamentet lyckönskar kommissionen till utformningen och genomförandet av TIM under besvärliga förhållanden och anser att den administrativa kostnaden för TIM på omkring 5 procent för del II och del III(29) är blygsam och att metoden med direktutbetalning via affärsbanker till de hushåll som mottar stöd fungerar bra. Parlamentet betonar vidare att den bank för del III som verkar internationellt och lokalt (HSBC) får 8 EUR per överföring (3 procent av det sammanlagda anslaget).

29.  Europaparlamentet betonar att betalningar inom ramen för TIM inte gick till eller via presidenten för den palestinska myndighetens administration eller finansministeriet, utan skedde i form av direktbetalningar av fakturor och kontantbetalningar till enskilda mottagare av stöd. Parlamentet konstaterar att anslagen inte täckte säkerhetspersonal eller stöd till politiker.

30.  Europaparlamentet beklagar dock att detta ekonomiska stöd inte uppvägde den tragiska situationen i Palestina och att villkoren har försämrats under de senaste månaderna(30).

31.  Europaparlamentet välkomnar att man genom TIM och utan inblandning från den Hamasledda regeringen direkt kunnat ge mer än 140 000 låginkomsthushåll, bestående av fler än 800 000 personer, små men värdefulla bidrag genom del III och att man kunnat förhindra att verksamheten vid sjukhus och andra grundläggande funktioner fullständigt brutit samman tack vare TIM:s stöd för oavbruten leverans av nödvändiga tjänster enligt del II.

32.  Europaparlamentet beklagar dock det långsamma genomförandet av del I av TIM, avseende stöd för nödvändiga leveranser och löpande kostnader för sjukhus, genom Världsbankens katastrofbiståndsprogram (ESSP). Parlamentet noterar att den första leveransen av läkemedel inom ESSP skedde först den 24 januari 2007 till sjukhus i Gaza. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera skälen till dessa förseningar och föreslå alternativ för att se till att målen för del I av TIM kan uppnås enligt tidsplanen.

33.  Parlamentet understryker att de mekanismer för kontroll och intern revision som den palestinska myndigheten använt sedan 2003 utgör en grundmurad garanti mot bedrägeri och korruption.

34.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till Israel att leva upp till sina rättsliga skyldigheter och återuppta överföringarna av undanhållna palestinska skatte- och tullinkomster. Parlamentet uppmanar Israel att, om landet vägrar att göra detta, åtminstone överväga att skicka de undanhållna skattemedlen via TIM och på detta sätt göra det möjligt för det palestinska folket att klara sina mest grundläggande behov. Parlamentet uppmanar Israel att bidra till det palestinska folkets behov av att bygga upp en livskraftig och självständig ekonomi och sluta upp att sätta omotiverade hinder i vägen för att nå detta mål.

35.  Europaparlamentet uppmärksammar det goda analytiska arbete som speglas i Världsbankens översyn av de offentliga utgifterna på Västbanken och i Gaza. Parlamentet välkomnar att den palestinska myndigheten – jämfört med andra länder i Mellanöstern och Afrika – enligt denna översyn har varit framgångsrik inom framför allt utbildnings- och hälsosektorerna samt i sin förvaltning och hantering av offentliga finanser, där den palestinska myndigheten mellan 2002 och 2004 har genomfört en rad av reformer som har minskat korruptionen och ökat insynen. Parlamentet uppmanar alla berörda parter att återuppta reformprocessen och på så sätt på allvar överväga de detaljerade rekommendationerna i Världsbankens rapport, framför allt de som rör reform av statsförvaltningen och hanteringen av offentliga finanser, inbegripet ekonomistyrning och revision.

36.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att bland finansministeriets mål och åtaganden (exempelvis en nylig överenskommelse med en internationell revisionsbyrå) återfinns målen att åstadkomma en reformering av de offentliga finanserna, tillhandahålla full insyn och ansvarsskyldighet och att man skall följa internationella redovisningsnormer.

37.  Europaparlamentet uppmanar alla parter inom de palestinska områdena att göra sitt yttersta för att lösa konflikter fredligt och bibehålla en stabil och effektiv regering som kan samarbeta med det internationella samfundet samt att utnyttja EU:s och de internationella givarnas medel på ett ändamålsenligt sätt.

38.  Europaparlamentet välkomnar rådets beslut av den 18 juni 2007 med en begäran till EU att omedelbart återuppta normala förbindelser med den palestinska myndigheten och i detta syfte utarbeta villkoren för brådskande praktiskt och ekonomiskt stöd, inbegripet direkt ekonomiskt stöd till den nya regeringen, samt att säkerställa tillhandahållandet av katastrofbistånd och humanitärt bistånd till befolkningen i Gaza (särskilt med användning av TIM).

39.  Europaparlamentet anser att det därför är viktigt i syfte att upprätthålla den allmänna ordningen att säkerhetsstyrkor med ett engagemang för fred och stabilitet utbildas och utrustas, även med polisvapen. Parlamentet anser att finansieringen av sådan utbildning och utrustning måste genomföras tillsammans med lämpliga skyddsåtgärder under ledning av den palestinska myndighetens president, så att inte medlen används för andra ändamål eller olaglig verksamhet. Parlamentet betonar att underlåtenhet att betala lönerna till offentliganställda, inklusive säkerhetsstyrkorna, bidrar till en försämring av den politiska, sociala och ekonomiska situationen i de palestinska områdena.

40.  Europaparlamentet understryker riskerna i förbindelse med de palestinska förvaltningsmyndigheternas nuvarande sönderfall. Parlamentet understryker behovet av att Europeiska unionen och det internationella samfundet sträcker sig utöver sina humanitära förpliktelser och ännu en gång investerar i kapacitetsbyggande och säkerhet för att förhindra att palestiniernas levnadsförhållanden äventyras under en mycket lång period.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga strategier, med användning av TIM eller något annat organ av permanent karaktär tillsammans med andra finansiella instrument, som inom den närmaste framtiden skulle kunna innefatta inte bara akuta problem utan fler behov av större omfattning för den palestinska befolkningen. Parlamentet stöder under alla förhållanden sådan politisk och ekonomisk utveckling som gradvis minskar den palestinska myndighetens beroende av internationellt bistånd.

42.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till revisionsrätten, EIB, medlemsstaternas parlament och Medelhavspartnernas regeringar och parlament.

(1) Internet: http://ec.europa.eu/comm/external_relations/euromed/bd.htm (2) EGT L 189, 30.7.1996, s. 1. Upphävd genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1638/2006 av den 24 oktober 2006 om fastställande av allmänna bestämmelser för upprättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument (EUT L 310, 9.11.2006, s. 1). (3) EGT L 311, 12.12.2000, s. 1. (4) EGT C 267, 21.9.2001, s. 68. (5) EUT C 68 E, 18.3.2004, s. 134. (6) EUT C 87 E, 7.4.2004, s. 500. (7) EUT C 97 E, 22.4.2004, s. 656. (8) EUT C 272 E, 9.11.2006, s. 570. (9) Internet: http://www.europarl.europa.eu/intcoop/empa/home/politicalpriorities_en.pdf (10) EUT C 287 E, 24.11.2006, s. 312. (11) Antagna texter, P6_TA(2006)0306. (12) EUT L 310, 9.11.2006, s. 1. (13) Internet: http://ec.europa.eu/europeaid/reports/meda-evaluation-midterm-report-2005_en.pdf (14) Internet: http://ec.europa.eu/europeaid/reports/europeaid_annual_report_2006_full_version_en.pdf (15) EUT C 200, 24.8.2006, s. 1. Internet: http://eca.europa.eu/audit_reports/special_reports/docs/2006/rs05_06sv.pdf (16) Internet: http://www.eib.org/publications/publication.asp?publ=257 (17) Ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel (den 14–15 december 2006), rådets dokument nr 16879/06. (18) EGT L 281, 19.10.2002, s. 10. (19) EUT C 82 E, 1.4.2004, s. 610. (20) EUT L 105, 14.4.2004, s. 1. (21) EUT C 288 E, 25.11.2006, s. 79. (22) Internet: http://www.un.org/news/dh/infocus/middle_east/quartet-30jan2006.htm (23) Internet: http://www.un.org/news/dh/infocus/middle_east/quartet-9may2006.htm (24) Rådets dokument 9397/06. Internet: http://register.consilium.europa.eu/pdf/en/06/st09/st09397.en06.pdf (25) Antagna texter, P6_TA(2006)0237. (26) Antagna texter, P6_TA(2006)0348. (27) Internet: http://www.publications.parliament.uk/pa/cm200607/cmselect/cmintdev/114/114i.pdf (28) Rapport nr 38207 - WBG, volymerna 1 och 2 (29) Källor: Meddelande av den 4 juni 2007 från GD AidCo, Enheten för finanser, kontrakt och revisioner (Europa, Medelhavsområdet och Mellanöstern): TIM Windows II and III - Summary of Allowances and Bank Fees PZ. (30) Report of the Parliament's delegation for relations with the Palestinian Legislative Council on its mission to East Jerusalem, Ramallah and Gaza on 29 April – 3 May 2007; West Bank and Gaza Public Expenditure Review: "From Crisis to greater Fiscal Independence" – Dokument från Världsbanken, februari 2007.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 21 juni 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG avseende effektivare förfaranden för prövning vad gäller offentlig upphandling (KOM(2006)0195 – C6-0141/2006 – 2006/0066(COD))

P6_TA(2007)0278 A6-0172/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0195)(1),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0141/2006),

–   med beaktande av artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för rättsliga frågor och utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0172/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 21 juni 2007 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/.../EG om ändring av rådets direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG vad gäller effektivare förfaranden för prövning av offentlig upphandling

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, direktiv 2007/66/EG.)

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 21 juni 2007 om förslaget till rådets rambeslut om organisationen av medlemsstaternas utbyte av uppgifter ur kriminalregistret och uppgifternas innehåll (KOM(2005)0690 – C6-0052/2006 – 2005/0267(CNS))

P6_TA(2007)0279 A6-0170/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag (KOM(2005)0690)(1),

–   med beaktande av artikel 31 och artikel 34.2 b i EU-fördraget,

–   med beaktande av artikel 39.1 i EU-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0052/2006),

–   med beaktande av artiklarna 93 och 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0170/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Kommissionen uppmanas att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar Ändring 1 Skäl 8a (nytt) (8a)  Olika rättsordningar kan tillämpas i samband med en och samma brottmålsdom. Följden blir att otillförlitliga uppgifter cirkulerar mellan medlemsstaterna och att den dömde utsätts för rättsosäkerhet. För att undvika detta bör den dömande medlemsstaten anses vara innehavare av uppgifterna om de brottmålsdomar som avkunnats på dess territorium mot medborgare i andra medlemsstater. Den medlemsstat där den dömde är medborgare och dit dessa uppgifter kommer att översändas bör se till att de hålls uppdaterade genom att ta hänsyn till varje ändring eller strykning som görs i den dömande medlemsstaten. Bara uppgifter som har uppdaterats på detta sätt bör användas internt av den medlemsstat där den dömde är medborgare eller vidarebefordras av denna till en annan stat, som kan vara en medlemsstat eller ett tredjeland. Ändring 2 Skäl 10 (10)  De personuppgifter som behandlas vid genomförandet av föreliggande rambeslut är skyddade enligt reglerna i rambeslut XXX om skydd av personuppgifter, som behandlas inom ramen för polisiärt och rättsligt samarbete på det straffrättsliga området. Föreliggande rambeslut inbegriper dessutom reglerna i beslutet av den 21 november 2005 om utbyte av uppgifter ur kriminalregistret, som gäller en begränsning av möjligheten för den ansökande medlemsstaten att använda uppgifter som mottagits efter en ansökan från dess sida. Genom beslutet kompletteras de specifika regler som gäller när den medlemsstat där den dömde är medborgare vidarebefordrar uppgifter om domar, som överförts till den av den dömande medlemsstaten. (10)  De personuppgifter som behandlas vid genomförandet av föreliggande rambeslut är skyddade enligt reglerna i rambeslut XXX om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete och särskilt de grundläggande principer för uppgiftsskydd som anges i artikel 9. Föreliggande rambeslut inbegriper dessutom reglerna i beslutet av den 21 november 2005 om utbyte av uppgifter ur kriminalregistret, som gäller en begränsning av möjligheten för den ansökande medlemsstaten att använda uppgifter som mottagits efter en ansökan från dess sida. Genom beslutet kompletteras de specifika regler som gäller när den medlemsstat där den dömde är medborgare vidarebefordrar uppgifter om domar, som överförts till den av den dömande medlemsstaten. Ändring 3 Skäl 12a (nytt) (12a)  En förbättring av utbytet och spridningen av information om brottmålsdomar kan märkbart stärka det rättsliga och polisiära samarbetet på EU-nivå, men detta samarbete kan hindras om det inte åtföljs av ett snabbt antagande av en i alla medlemsstater tillämplig enhetlig uppsättning grundläggande processrättsliga garantier för misstänkta och tilltalade i brottmål. Ändring 5 Artikel 2, led a a) brottmålsdom: alla avgöranden i en brottmålsdomstol eller annan myndighet, vilka kan överklagas i en brottmålsdomstol som fastslår skuldfrågan avseende en straffbar gärning eller en överträdelse som är straffbar enligt nationell lagstiftning som en lagöverträdelse. a) brottmålsdom: alla avgöranden där en domstol fastslår skuldfrågan i brottmålsförfaranden avseende en straffbar gärning enligt nationell lagstiftning. Ändring 6 Artikel 3, punkt 1 1.  Varje medlemsstat skall, för det ändamål som avses i detta rambeslut utse en central myndighet. Medlemsstaterna kan emellertid utse en eller flera myndigheter för att överföra uppgifter enligt artikel 4 och svar på ansökningar enligt artiklarna 6 och 7. 1.  Varje medlemsstat skall, för det ändamål som avses i detta rambeslut, utse en central myndighet. Medlemsstaterna kan emellertid utse en eller flera myndigheter för att överföra uppgifter enligt artikel 4 och svara på ansökningar om uppgifter enligt artikel 7. Ändring 7 Artikel 4, punkt 1 1.  Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att alla domar som avkunnats på dess territorium vid överföringen till kriminalregistret skall innehålla upplysningar om den dömdes nationalitet, om det rör sig om en person som är bosatt i en medlemsstat. 1.  Varje medlemsstat skall vidta nödvändiga åtgärder för att alla domar som avkunnats på dess territorium vid överföringen till kriminalregistret, efter att de har förts in i kriminalregistret, skall innehålla upplysningar om den dömdes nationalitet eller nationaliteter, om det rör sig om en person som är bosatt i en annan medlemsstat. Ändring 8 Artikel 4, punkt 2, stycke 2 Om den dömde är medborgare i flera medlemsstater, skall uppgifterna överföras till var och en av dessa medlemsstater, även om den dömde är medborgare i den medlemsstat på vars territorium domen avkunnats. Om det är allmänt känt att den dömde är medborgare i flera medlemsstater, skall uppgifterna överföras till var och en av dessa medlemsstater, även om den dömde är medborgare i den medlemsstat på vars territorium domen avkunnats. Ändring 9 Artikel 4, punkt 3 3.  Överföringen av uppgifter om domstolsavgörandena skall också omfatta uppgifter om hur länge uppgifterna skall lagras i den dömande statens register, enligt den dömande medlemsstatens gällande nationella lagstiftning vid överföringstillfället. utgår Ändring 10 Artikel 4, punkt 4 4.  De åtgärder som vidtas i efterhand för att tillämpa den dömande medlemsstatens nationella lagstiftning och som innebär en ändring eller strykning av uppgifter i kriminalregistret, inklusive ändringar som påverkar hur länge uppgifterna skall lagras, skall omgående överföras av den centrala myndigheten i den dömande medlemsstaten till den centrala myndigheter i den medlemsstat där den dömde är medborgare. 4.  Varje efterföljande ändring eller strykning av uppgifter i kriminalregistret skall omgående överföras av den centrala myndigheten i den dömande medlemsstaten till den centrala myndigheten i den medlemsstat där den dömde är medborgare. Ändring 11 Artikel 5, punkt 1 1.  Den centrala myndigheten i den medlemsstat där den berörda personen är medborgare skall enligt artikel 4 lagra alla överförda uppgifter för att kunna överföra dem enligt artikel 7. 1.  Den centrala myndigheten i den medlemsstat där den berörda personen är medborgare skall enligt artikel 4.2 och 4.4 och artikel 11 lagra överförda uppgifter för att kunna överföra dem enligt artikel 7. Ändring 12 Artikel 5, punkt 3 3.  Den medlemsstat där den berörda personen är medborgare får endast använda sådana uppgifter som erhållits enligt punkt 2. Det enda fall i vilket skyldigheten i punkt 2 får leda till en mindre gynnsam behandling av den berörda personen i ett nationellt domstolsförfarande är om personen har dömts i nationell domstol. 3.  Den medlemsstat där den berörda personen är medborgare får endast använda sådana uppgifter som uppdaterats enligt punkt 2. Ändring 13 Artikel 6, punkt 1 1.  Begär en medlemsstat uppgifter som finns i en annan medlemsstats nationella kriminalregister, kan den centrala myndigheten i enlighet med nationell lagstiftning rikta en ansökan om ett utdrag ur kriminalregistret och uppgifter därom till en annan medlemsstats centrala myndighet. 1.  Begär en medlemsstat uppgifter som finns i en annan medlemsstats nationella kriminalregister inom ramen för ett brottmålsförfarande mot en person eller av andra skäl än ett brottmålsförfarande kan den centrala myndigheten i enlighet med nationell lagstiftning rikta en ansökan om ett utdrag ur kriminalregistret och uppgifter därom till en annan medlemsstats centrala myndighet. Ändring 14 Artikel 6, punkt 1a (ny) 1a.  Begär en medlemsstat, av andra skäl än ett brottmålsförfarande, uppgifter ur kriminalregistret i den medlemsstat där den berörda personen är medborgare skall den ansökande medlemsstaten specificera sina skäl för ansökan. Ändring 15 Artikel 6, punkt 2 2.  Begär en person uppgifter om sig själv i kriminalregistret, kan den centrala myndigheten i den medlemsstat till vilken denna ansökan riktas i enlighet med nationell lagstiftning rikta en ansökan om ett utdrag ur kriminalregistret och uppgifter därom till en annan medlemsstats centrala myndighet, under förutsättning att den berörda personen är eller har varit bosatt i den ansökande medlemsstaten eller i den medlemsstat till vilken ansökan riktas. 2.  Begär en person uppgifter om sig själv i kriminalregistret, skall den centrala myndigheten i den medlemsstat till vilken denna ansökan riktas i enlighet med nationell lagstiftning rikta en ansökan om ett utdrag ur kriminalregistret och uppgifter därom till en annan medlemsstats centrala myndighet, under förutsättning att den berörda personen är eller har varit bosatt i den ansökande medlemsstaten eller i den medlemsstat till vilken ansökan riktas. Ändring 16 Artikel 7, punkt 1, led a a)  Nationella brottmålsdomar. a)  Nationella brottmålsdomar som förts in i kriminalregistret. Ändring 17 Artikel 7, punkt 1, led d d)  Brottmålsdomar som av kunnats av tredjeländer och som överförts till myndigheten. d)  Brottmålsdomar som avkunnats av tredjeländer och som överförts till myndigheten och förts in i kriminalregistret. Ändring 18 Artikel 7, punkt 2, stycke 1 2.  Om en ansökan om utdrag ur kriminalregistret enligt villkoren i artikel 6 riktas till den centrala myndigheten i den medlemsstat där den berörda personen är medborgare av andra skäl än ett brottmålsförfarande, skall myndigheten svara enligt nationell lagstiftning om nationella brottmålsdomar och brottmålsdomar som avkunnats av tredjeländer och som överförts till denna. 2.  Om en ansökan om utdrag ur kriminalregistret enligt villkoren i artikel 6 riktas till den centrala myndigheten i den medlemsstat där den berörda personen är medborgare av andra skäl än ett brottmålsförfarande, skall myndigheten när det gäller nationella brottmålsdomar och brottmålsdomar som avkunnats av tredjeländer och som överförts till denna och förts in i dess kriminalregister svara enligt nationell lagstiftning. Ändring 19 Artikel 7, punkt 2, stycke 2 Den centrala myndighet i den medlemsstat där den berörda personen är medborgare skall hos den centrala myndigheten i den dömande medlemsstaten omgående verifiera om och i vilken utsträckning uppgifterna om de brottmålsdomar som avkunnats av denna och som överförts till den förra får överföras till den ansökande medlemsstatens centrala myndighet. Om uppgifter överförs av den dömande medlemsstaten skall den centrala myndigheten i den medlemsstat där den berörda personen är medborgare vidarebefordra de mottagna uppgifterna. Vid överföringen av uppgifter i enlighet med artikel 4 får den dömande medlemsstatens centrala myndighet underrätta den centrala myndigheten i den medlemsstat där den berörda personen är medborgare om att uppgifterna om de brottmålsdomar som avkunnats i den förra och överförts till den senare får överföras till den centrala myndigheten i en annan ansökande medlemsstat, men enbart med den dömande medlemsstatens samtycke. Ändring 20 Artikel 7, punkt 2, stycke 3 Den dömande medlemsstaters centrala myndighet skall svara den medlemsstat där den berörda personen är medborgare så snart att denna kan svara inom den frist som anges i artikel 8. Om samtycke krävs från den dömande medlemsstaten skall dess centrala myndighet svara den medlemsstat där den berörda personen är medborgare så snart att denna kan svara inom den frist som anges i artikel 8. Ändring 21 Artikel 7, punkt 4 4.  Om en ansökan om utdrag ur kriminalregister riktas till den centrala myndigheten i en annan medlemsstat än den där den berörda personen är medborgare, skall denna medlemsstat överföra alla uppgifter om nationella brottmålsdomar till den centrala myndigheten i den ansökande medlemsstaten. Om ansökan görs i andra syfte än ett brottmålsförfarande skall den besvaras enligt nationell lagstiftning. 4.  Om en ansökan om utdrag ur kriminalregister riktas till den centrala myndigheten i en annan medlemsstat än den där den berörda personen är medborgare, skall den medlemsstat till vilken ansökan ställs överföra alla uppgifter om de brottmålsdomar som förts in i dess kriminalregister till den centrala myndigheten i den ansökande medlemsstaten. Om ansökan görs i andra syften än ett brottmålsförfarande skall den centrala myndigheten i den medlemsstat till vilken ansökan ställs besvara enligt nationell lagstiftning. Ändring 22 Artikel 9, punkt -1 (ny) -1.  Vid behandling av personuppgifter enligt detta rambeslut skall åtminstone följande grundprinciper respekteras: a)  Det skall föreskrivas i lag att behandlingen av uppgifter är tillåten, och den skall vara nödvändig och proportionell i förhållande till syftet med insamlingen och/eller vidarebehandlingen. b)  Uppgifter kan endast behandlas för fastställda och legitima syften och vidarebehandlas på ett sätt som är förenligt med dessa syften. c)  Uppgifterna skall vara korrekta och uppdaterade. d)  Särskilda kategorier av uppgifter rörande ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i parti eller fackförening, sexuell läggning eller hälsa skall behandlas endast om detta är absolut nödvändigt i ett specifikt fall och om detta sker i enlighet med lämpliga garantier. Ändring 23 Artikel 9, punkt 1 1.  Personuppgifter som tillhandahålls enligt artikel 7.1 och 7.4 i brottmålsförfaranden får av den ansökande medlemsstaten endast användas i det förfarande inom vars ram de begärts och i enlighet med formuläret i bilagan. 1.  Personuppgifter som tillhandahålls enligt artikel 7.1 och 7.4 i brottmålsförfaranden får av den ansökande medlemsstaten användas i enlighet med principerna i punkt -1, dock bara i samband med det förfarande inom vars ram de begärts och i enlighet med formuläret i bilagan. Ändring 24 Artikel 9, punkt 2 2.  Personuppgifter som överförs enligt artikel 7.2 och 7.4 i andra syften än ett brottmålsförfarande får inte användas av den ansökande medlemsstaten med stöd i dess nationella lagstiftning för andra syften än de för vilka de begärts och inom de tidsfrister som den medlemsstat till vilken ansökan riktas angivit i formuläret. 2.  Personuppgifter som överförs enligt artikel 7.2 och 7.4 i andra syften än ett brottmålsförfarande får användas av den ansökande medlemsstaten med stöd i dess nationella lagstiftning och i enlighet med principerna i punkt -1, dock bara för de syften för vilka de begärts och inom de tidsfrister som den medlemsstat till vilken ansökan riktas angivit i formuläret. Ändring 25 Artikel 9, punkt 3 3.  Oberoende av punkterna 1 och 2 får personuppgifter som överförts enligt artikel 7.1, 7.2 och 7.4 användas av den ansökande medlemsstaten för att avvärja ett omedelbart och allvarligt hot mot den allmänna säkerheten. 3.  Oberoende av punkterna 1 och 2 får personuppgifter som överförts enligt artikel 7.1, 7.2 och 7.4 användas av den ansökande medlemsstaten om denna användning är nödvändig och proportionell i syfte att avvärja ett omedelbart och allvarligt hot mot den allmänna säkerheten; i så fall skall den ansökande medlemsstaten tillhandahålla den medlemsstat till vilken ansökan ställs ett meddelande i efterhand avseende uppfyllelsen av kraven på nödvändighet, proportionalitet, sakens brådskande natur och hotets allvar. Ändring 26 Artikel 9, punkt 4 4.  Medlemsstaterna skall vidta nödvändiga åtgärder för att personuppgifter som överförts till ett tredje land enligt artikel 7.3 blir föremål för samma användningsbegränsningar som gäller medlemsstater enligt punkterna 1, 2 och 3 i föregående artikel. 4.  Medlemsstaterna skall dessutom vidta nödvändiga åtgärder för att personuppgifter som överförts till ett tredje land enligt artikel 7.3 blir föremål för samma användningsbegränsningar som gäller medlemsstater enligt punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel. Ändring 27 Artikel 9, punkt 5 5.  Denna artikel skall inte gälla personuppgifter som en medlemsstat erhållit enligt detta rambeslut och som kommer från samma medlemsstat. 5.  Punkterna 1–4 skall inte gälla personuppgifter som en medlemsstat erhållit enligt detta rambeslut och som kommer från samma medlemsstat. Ändring 28 Artikel 9, punkt 5a (ny) 5a.  Varje medlemsstat skall se till att de nationella dataskyddsmyndigheterna systematiskt får information om utbytet av personuppgifter enligt detta rambeslut och framför allt om användningen av personuppgifter under de omständigheter som avses i artikel 9.3. Medlemsstaternas dataskyddsmyndigheter skall övervaka det utbyte som avses i stycke 1 och samarbeta med varandra i detta syfte. Ändring 29 Artikel 9a (ny) Artikel 9a Den registrerades rättigheter 1.  Den registrerade skall informeras om det faktum att personuppgifter om honom eller henne behandlas. Tillhandahållandet av denna information skall senareläggas om detta är nödvändigt för att inte äventyra de ändamål för vilka uppgifterna behandlas. 2.  Den registrerade skall ha rätt att utan obefogat dröjsmål få information om vilka uppgifter som behandlas på ett språk som han eller hon förstår, samt att korrigera och, i tillämpliga fall, radera sådana uppgifter som har behandlats i strid med de principer som anges i artikel 9.-1. 3.  Tillgång till den information som avses i punkt 1 kan nekas eller senareläggas om detta är absolut nödvändigt för att a) skydda säkerheten och den allmänna ordningen, b) förhindra ett brott, c) inte hindra förundersökningen eller beivrandet av straffbara gärningar, d) skydda tredje parters rättigheter och garantier. Ändring 30 Artikel 11, punkt 2, led a a) uppgifter om den dömde (efternamn, förnamn, födelsedatum, födelseort, pseudonymer eller alias om sådana förekommer, kön, nationalitet, rättslig form och säte för juridiska personer), a) uppgifter om den dömde (efternamn, förnamn, tidigare namn, födelsedatum, födelseort och födelseland, pseudonymer eller alias om sådana förekommer, kön, nationalitet, rättslig form och säte för juridiska personer), Ändring 31 Artikel 11, punkt 2, led b b) uppgifter om brottmålsdomens form (datum och plats, den dömande myndighetens namn och typ), b) uppgifter om brottmålsdomens form (datum och plats, referensnummer om detta är känt samt den dömande myndighetens namn och typ), Ändring 32 Artikel 11, punkt 2, led c c) uppgifter om faktabakgrunden till domen (datum, plats, typ och tillämplig brottsrubricering), samt c) uppgifter om faktabakgrunden till domen (datum, typ och tillämplig brottsrubricering), samt Ändring 33 Artikel 11, punkt 6 6.  De tekniska åtgärder som avses i punkt 5 skall genomföras senast tre år efter antagandet av det standardiserade formatet och de metoder som krävs för att möjliggöra ett datoriserat utbyte av uppgifter om brottmålsdomar. 6.  De tekniska åtgärder som avses i punkt 5 skall genomföras senast ett år efter antagandet av det standardiserade formatet och de metoder som krävs för att möjliggöra ett datoriserat utbyte av uppgifter om brottmålsdomar. Ändring 34 Artikel 14, punkt 5 5.  Föreliggande rambeslut påverkar inte tillämpningen av mer gynnsamma bestämmelser som finns i bilaterala eller multilaterala avtal som slutits mellan medlemsstaterna. 5.  Föreliggande rambeslut påverkar inte tillämpningen av mer gynnsamma bestämmelser som finns i bilaterala eller multilaterala avtal eller konventioner som slutits mellan medlemsstaterna.

(1) Ännu ej offentliggjort i EUT.

Europaparlamentets resolution av den 21 juni 2007 om förslaget till kommissionens beslut om ett regionalt strategidokument för 2007–2013 och ett flerårigt vägledande program för Asien

P6_TA(2007)0280 B6-0265/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete(1),

–   med beaktande av kommissionens förslag till beslut om ett regionalt strategidokument för 2007–2013 och ett flerårigt vägledande program för Asien (CMT-2007-1122),

–   med beaktande av det yttrande som avgavs den 8 juni 2007 av den kommitté som avses i artikel 35.1 i ovannämnda förordning (nedan kallad "förvaltningskommittén för instrumentet för utvecklingssamarbete"),

–   med beaktande av artikel 8 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(2),

–   med beaktande av artikel 81 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 8 juni 2007 röstade förvaltningskommittén för instrumentet för utvecklingssamarbete för förslaget till regionalt strategidokument för 2007–2013 och det fleråriga vägledande programmet för Asien (CMT-2007-1122).

B.  Parlamentet meddelades resultatet av omröstningen, i enlighet med artikel 7.3 i beslut 1999/468/EG och artikel 1 i överenskommelsen mellan Europaparlamentet och kommissionen om tillämpningsföreskrifter till rådets beslut 1999/468/EG(3).

C.  I artikel 2.1 i förordning (EG) nr 1905/2006 föreskrivs att "det främsta och övergripande målet för ett sådant samarbete enligt denna förordning skall vara att utrota fattigdomen i partnerländer och partnerregioner inom ramen för en hållbar utveckling ...".

D.  I artikel 2.4 i förordning (EG) nr 1905/2006 föreskrivs att "de åtgärder som avses i artikel 1.1(4) skall utformas på ett sådant sätt att de uppfyller de kriterier för officiellt utvecklingsbistånd (ODA) som OECD/DAC har infört."

E.  I sina rapporteringsanvisningar (Reporting Directives for the Creditor Reporting System) (DCD/DAC(2002)21) definierar OECD/DAC ODA som ekonomiska flöden till de länder som ingår i DAC:s förteckning över ODA-mottagare, varvid varje transaktion skall ha främjandet av ekonomisk utveckling och välfärd i utvecklingsländerna som huvudmål(5).

F.  Enligt artikel 19.3 i förordning (EG) nr 1905/2006 "skall strategidokumenten i princip grundas på en dialog med partnerlandet och partnerregionen i vilken också det civila samhället samt de regionala och lokala myndigheterna deltar", och i artikel 19.8 heter det att "kommissionen och medlemsstaterna skall samråda med varandra och med övriga givare och utvecklingsaktörer inklusive företrädare för det civila samhället och de regionala och lokala myndigheterna i ett tidigt skede av programplaneringsprocessen i syfte att underlätta att deras samarbetsinsatser kompletterar varandra".

1.  Europaparlamentet anser att kommissionen i sitt förslag till strategidokument 2007–2013 och sitt förslag till flerårigt vägledande program 2007–2013 för Asien överskrider sina genomförandebefogenheter enligt den grundläggande rättsakten genom att i sitt prioriterade område 1 (stöd till regional integration) inkludera följande inslag, vilka inte är förenliga med artikel 2.1 och 2.4 i förordning (EG) nr 1905/2006 eftersom det främsta målet i dessa inslag inte är att utrota fattigdomen och eftersom OECD/DAC:s kriterier för officiellt utvecklingssamarbete inte uppfylls:

2.  Europaparlamentet anser att kommissionen i sitt förslag till strategidokument 2007–2013 och sitt förslag till flerårigt vägledande program för Asien överskrider sina genomförandebefogenheter enligt den grundläggande rättsakten genom att i sitt prioriterade område 2 (högre utbildning och forskningsinstitut) – för vilket man har avsatt omkring 15 % av de medel som ingår i det fleråriga vägledande programmet – inkludera följande inslag som inte är förenliga med artikel 2.1 och 2.4 i förordning (EG) nr 1905/2006, eftersom det främsta målet i dessa inslag inte är att utrota fattigdomen och eftersom OECD/DAC:s kriterier för officiellt utvecklingssamarbete inte uppfylls:

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt förslag till beslut om ett regionalt strategidokument för 2007–2013 och ett flerårigt vägledande program för Asien och att till förvaltningskommittén för instrumentet för utvecklingssamarbete överlämna ett nytt förslag till beslut som fullt ut respekterar bestämmelserna i förordning (EG) nr 1905/2006.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 378, 27.12.2006, s. 41. (2) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. (3) EGT L 256, 10.10.2000, s. 19. (4) Artikel 1.1: "Gemenskapen skall finansiera åtgärder som syftar till att främja samarbete med [de] utvecklingsländer, territorier och regioner...". (5) OECD/DAC faktablad oktober 2006: "Is it ODA?", s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 21 juni 2007 om resultaten från framställningsutskottets studieresa till regionerna Andalusien, Valencia och Madrid

P6_TA(2007)0281 B6-0251/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 194 i EG-fördraget enligt vilken varje EU-medborgare eller varje person bosatt inom EU har rätt att göra en framställning till Europaparlamentet,

–   med beaktande av artikel 6 i EU-fördraget enligt vilken unionen skall respektera de grundläggande rättigheterna, såsom de garanteras i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och enligt vilken unionen skall se till att den har de medel som den behöver för att nå sina mål och genomföra sin politik,

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Man bör beakta innehållet och rekommendationerna i rapporten från den tredje studieresan till Spanien, vilken godkändes av utskottet för framställningar den 11 april 2007 och i vilken man undersökte de anklagelser som lagts fram i ett mycket stort antal framställningar om kränkningar av europeiska medborgares legitima rättigheter till sina fastigheter, och uttryckte sin oro för frågor i anslutning till hållbar utveckling, miljöskydd, vattendistribution och vattenkvalitet samt offentlig upphandling, vanligen i samband med lokala och regionala myndigheters otillräckliga kontroll av urbaniseringsförfaranden.

B.  Man bör beakta Europaparlamentets resolution som antogs den 13 december 2005 om påstådda kränkningar av Valencias marklagstiftning (LRAU, dvs. lagen om utvecklingsverksamhet) och deras effekt på europeiska medborgares och inom EU bosatta personers rättigheter(1).

C.  Det finns rapporterade fall av korruption i samband med enorma urbaniseringsprojekt, och lokala tjänstemän och valda politiker har arresterats och dömts i anslutning till dessa.

D.  Spanien har nyligen godkänt en ny nationell rättslig ram för marklagstiftning som enligt planerna skall träda i kraft den 1 juli 2007.

E.  Kommissionen har inlett överträdelseförfaranden mot Spanien för att landet inte tillämpat EU:s direktiv om offentlig upphandling i anslutning till urbaniseringsprogram i Valencia.

1.  Europaparlamentet anser att skyldigheten att avstå från privat egendom som förvärvats legitimt, när detta sker utan rättslig prövning och utan skälig ersättning, och skyldigheten att betala godtyckliga kostnader för en icke begärd och ofta onödig utveckling av infrastrukturen, är ett brott mot en persons grundläggande rättigheter, såsom dessa fastställs i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och rättspraxis från Europadomstolen för mänskliga rättigheter (se exempelvis Aka v. Turkiet(2)) och enligt EU-fördraget.

2.  Europaparlamentet beklagar djupt att sådana metoder är vanliga i olika autonoma regioner i Spanien, särskilt i Valencia-regionen och andra delar av området vid Medelhavskusten, men även i exempelvis Madrid-regionen.

3.  Europaparlamentet fördömer och motsätter sig kraftigt sådana enorma urbaniseringsprojekt som startats av byggföretag och tomtexploatörer, inte står i någon som helst proportion till de berörda städernas och byarnas verkliga behov, är miljömässigt ohållbara och har en katastrofal inverkan på de berörda områdenas historiska och kulturella identitet.

4.  Europaparlamentet fördömer vissa kommuners tysta godkännande av byggnadsprojekt som senare förklaras olagliga, vilket i sin tur leder till rivning av egendom, eller hot om rivning av egendom, som i god tro köpts av europeiska medborgare genom vanliga kommersiella tomtexploatörer och försäljningsagenter.

5.  Europaparlamentet erkänner kommissionens ansträngningar för att garantera att Spanien följer direktiven om offentlig upphandling, men anser trots det att kommissionen bör fästa särskild uppmärksamhet vid de dokumenterade fallen av överträdelse av sådana direktiv som berör miljö, vatten och konsumentpolitik.

6.  Europaparlamentet anser det vara synnerligen viktigt att tillräckliga åtgärder vidtas för att garantera en korrekt tillämpning och ett korrekt genomförande av vattenramdirektivet(3) i anslutning till stora urbaniseringsprojekt.

7.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen, och de berörda medlemsstaterna, att garantera att gemenskapslagstiftningen tillämpas på rätt sätt och att de grundläggande rättigheterna för alla EU-medborgare och personer bosatta inom EU respekteras.

8.  Europaparlamentet uppmanar de spanska myndigheterna och regionala myndigheter, särskilt regeringen i Valencia, som är skyldiga att respektera och tillämpa bestämmelserna i EU-fördraget och gemenskapslagstiftningen, att erkänna individens legitima rätt till sin lagligt förvärvade egendom och att i lag fastställa tydligare definierade kriterier för tillämpningen av artikel 33 i den spanska författningen, vilken rör allmänintresse, i syfte att genom lokala och regionala myndigheters beslut förhindra och förbjuda kränkningar av människors äganderätt.

9.  Europaparlamentet ifrågasätter de metoder genom vilka vissa lokala myndigheter i praktiken överlåter – ofta alltför långtgående – befogenheter till aktörer inom stadsutvecklingen och till tomtexploatörer. Priset betalas av de lokala samhällena och de medborgare som har sitt hem och sin lagligt förvärvade fastighet i området.

10.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt vissa tomtexploatörers dolda metoder att med hjälp av olika knep underminera europeiska medborgares legitima äganderätt genom att påverka registreringen av äganderätten till mark. Parlamentet uppmanar lokala myndigheter att införa ett ordentligt rättsligt skydd mot dessa metoder.

11.  Europaparlamentet uppmanar lokala myndigheter att rådgöra med medborgarna och involvera dem i urbana utvecklingsprojekt, i syfte att främja en acceptabel och hållbar utveckling av städerna när detta är nödvändigt. På så vis beaktas också de lokala samhällenas intressen och därmed inte enbart tomtexploatörers, fastighetsmäklares och andra kapitalintressenters intressen.

12.  Europaparlamentet uppmanar regionala myndigheter att inrätta särskilda administrativa utskott i vilka lokala ombudsmän deltar och till vilka oberoende utredningsenheter bör rapportera. Utskotten bör ha befogenheter att medla i konflikter som gäller urbaniseringsprojekt och de bör vara kostnadsfritt tillgängliga för dem som direkt påverkas av urbaniseringsprogram, inbegripet sådana personer som är offer för olagliga fastighetsaffärer i anslutningen till sådan stadsutveckling som genomförts utan tillstånd.

13.  Europaparlamentet anser att i de fall ersättning för förlorad egendom skall utbetalas, bör denna ersättning vara skälig i enlighet med den rättspraxis som EG-domstolen och Europadomstolen för mänskliga rättigheter utvecklat.

14.  14 Europaparlamentet uppmanar kommissionen att starta en informationskampanj riktad till europeiska medborgare som köper fastigheter i en annan medlemsstat än den egna.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och myndigheter och regionala regeringar i Spanien.

(1) EUT C 286 E, 23.11.2006, s. 225. (2) Dom av den 23 september 1998. (3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).

Europaparlamentets resolution av den 21 juni 2007 om en konvention om vapenhandel: upprättande av gemensamma internationella standarder för import, export och överföring av konventionella vapen

P6_TA(2007)0282 B6-0249/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina resolutioner av den 15 mars 2001 om FN:s konferens om samtliga aspekter på olaglig handel med lätta vapen och handeldvapen(1), av den 15 november 2001 om lätta vapen(2), av den 19 juni 2003 om genomförandet av FN:s program för att bekämpa den olagliga handeln med lätta vapen(3) och av den 26 maj 2005 om handeldvapen och lätta vapen(4) om att bekämpa spridning och missbruk av eldhandvapen och lätta vapen (SALW), och sina årliga resolutioner om tillämpningen av EU:s uppförandekod för vapenexport,

–   med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2006(5) om handeldvapen och lätta vapen, i vilken det internationella samfundet med kraft uppmanades att inleda förhandlingar om en internationellt konvention om vapenhandel inom FN:s ramar omedelbart efter översynskonferensen 2006 om FN:s handlingsprogram, i syfte att upprätta ett rättsligt bindande instrument för internationell reglering av vapenöverföringar,

–   med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  FN:s generalförsamlings resolution A/RES/61/89 av den 6 december 2006 välkomnas, då den utgör den formella inledningen på processen mot en konvention om vapenhandel. Resolutionen har fått ett överväldigande stöd från 153 länder, vilket visar på en allmän och stark övertygelse om att tiden är mogen för att få ett slut på oansvarig vapenhandel.

B.  Först skall FN:s generalsekreterare samla in medlemsstaternas ståndpunkter i fråga om genomförbarheten, tillämpningsområdet och förslag till parametrar för ett omfattande och rättsligt bindande instrument innehållande gemensamma internationella standarder för import, export och överföring av konventionella vapen.

C.  Cirka 100 regeringar har bidragit med sina ståndpunkter och FN:s kontor för nedrustningsfrågor har meddelat att ståndpunkter som lämnas före den 20 juni 2007 kommer att inkluderas i den rapport som FN:s generalsekreterare kommer att lägga fram inför generalförsamlingens första kommitté om nedrustning och internationell säkerhet i oktober 2007, medan de länder som missar tidsfristen den 20 juni 2007 ändå kommer att kunna få sina ståndpunkter bifogade till rapporten.

D.  I generalförsamlingens ovannämnda resolution av den 6 december 2006 ges också FN:s generalsekreterare mandat att under 2008 sammankalla en grupp med regeringsexperter som skall undersöka genomförbarheten, tillämpningsområdet och förslag till parametrar för ett omfattande, rättsligt bindande instrument innehållande gemensamma internationella standarder för import, export och överföring av konventionella vapen.

E.  Ett positivt resultat av denna samrådsprocess är av avgörande betydelse för att lägga grunden för de kommande förhandlingarna om konventionen.

F.  Fram till dess att dessa förhandlingar avslutats med gott resultat kommer oansvariga vapenöverföringar att fortsätta att orsaka oacceptabelt mänskligt lidande, förvärra väpnade konflikter, leda till instabilitet, terroristattacker, dålig samhällsstyrning och korruption samt allvarliga brott mot rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt och dessutom sätta hinder i vägen mot en hållbar utveckling.

G.  I väntan på att dessa förhandlingar avslutas bör länder inte fortsätta att tillåta att parter i väpnade konflikter och samvetslösa vapenleverantörer hånfullt ignorerar och trotsar tidigare överenskomna vapenembargon.

H.  De pågående kampanjinsatserna från det civila samhället välkomnas och stöds.

1.  Europaparlamentet uppmanar de 153 länder som röstade för generalförsamlingens ovannämnda resolution av den 6 december 2006, vilka inbegriper samtliga EU-medlemsstater, att utan dröjsmål sända sina ståndpunkter till stöd för konventionen om vapenhandel till FN:s generalsekreterare.

2.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet att utarbeta ett verksamhetsprogram för att med hjälp av olika internationella forum, inbegripet Nato, Organisationen för samarbete och säkerhet i Europa (OSSE) och den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen, uppmuntra stater att sända sina ståndpunkter.

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft samtliga länder att i sina ståndpunkter betona att fördraget om vapenhandel bör kodifiera de skyldigheter som redan existerar i enlighet med internationell rätt när det gäller vapenöverföring, särskild sådana som avser mänskliga rättigheter och humanitär rätt.

4.  För att fördraget om vapenhandel skall bli verkningsfullt rekommenderar Europaparlamentet med kraft att staterna grundar sina ståndpunkter på följande parametrar:

5.  Europaparlamentet uppmanar samtliga stater att stödja och samarbeta med gruppen med regeringsexperter, så att gruppen kan komma att göra betydande framsteg i fråga om en effektiv konvention om vapenhandel.

6.  Europaparlamentet är fortsatt övertygat om att det är av stor betydelse för konventionen om vapenhandel att det råder större öppenhet och vilja att utbyta information om vapenöverföringar, inbegripet information om slutanvändarna. Detta innebär att användningen av mekanismer, såsom en förbättrad version av FN:s register över konventionella vapen, behövs för att skapa en kompenserande och ömsesidig garanti för allmän öppenhet.

7.  Europaparlamentet uppmanar samtliga stater att i väntan på att en konvention om vapenhandel antas vidta effektiva åtgärder för att stoppa oansvarig förmedling och transport av vapen, ammunition och tillhörande militär utrustning och säkerhetsutrustning av alla slag, inbegripet delar och utrustning med dubbla användningsområden, samt överföring och licensiering av utländsk tillverkning av sådan utrustning för parter som omfattas av internationella vapenembargon eller som ständigt begår allvarliga brott mot internationell människorättslagstiftning eller internationell humanitär rätt.

8.  Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att i den nationella lagstiftningen införliva bestämmelserna i rådets gemensamma ståndpunkt 2003/468/GUSP av den 23 juni 2003 om kontroll av vapenförmedling(6) för att göra arbetet med att stoppa oansvarig vapenförmedling så effektivt som möjligt.

9.  Europaparlamentet förkastar all handel med vapen och ammunition som bryter mot FN:s säkerhetsråds vapenembargon och konstaterar att sådana varor i första hand transporteras med flyg. EU:s medlemsstater uppmanas att förbättra samarbetet med andra länder på detta område. Parlamentet uppmanar också behöriga internationella organisationer och relevanta regionala organisationer att i samarbete med lufttransportindustrin rekommendera lämpliga förebyggande åtgärder.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna, FN:s generalsekreterare, ordföranden i FN:s generalförsamling, Natos generalsekreterare, OSSE, Afrikanska unionen, det parlamentariska forumet om eldhandvapen och lätta vapen, Interparlamentariska unionens församling samt frivilligorganisationernas styrkommitté för konventionen om vapenhandel.

(1) EGT C 343, 5.12.2001, s. 311. (2) EGT C 140 E, 13.6.2002, s. 587. (3) EUT C 69 E, 19.3.2004, s. 136. (4) EUT C 117 E, 18.5.2006, s. 230. (5) EUT C 300 E, 9.12.2006, s. 496. (6) EUT L 156, 25.6.2003, s. 79.

Europaparlamentets resolution av den 21 juni 2007 om ungdomsbrottslighet – kvinnornas, familjens och samhällets roll (2007/2011(INI))

P6_TA(2007)0283 A6-0212/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av FN:s konvention av den 20 november 1989 om barnets rättigheter, i synnerhet artiklarna 37 och 40,

–   med beaktande av FN:s minimistandardregler för rättskipning rörande ungdomsbrottslighet (Pekingreglerna) från 1985, antagna av generalförsamlingen i dess resolution 40/33 av den 29 november 1985,

–   med beaktande av FN:s riktlinjer för förhindrande av ungdomsbrottslighet (Riyadhriktlinjerna) från 1990, antagna av generalförsamlingen i dess resolution 45/112 av den 14 december 1990,

–   med beaktande av FN:s regler om skydd för ungdomar som frihetsberövats, antagna av generalförsamlingen i dess resolution 45/113 av den 14 december 1990,

–   med beaktande av Europarådets konvention av den 25 januari 1996 om utövandet av barns rättigheter, i synnerhet artikel 1 och artiklarna 3–9,

–   med beaktande av rekommendationen av den 24 september 2003 från Europarådets ministerkommitté till medlemsstaterna om nya sätt att hantera ungdomsbrottslighet och ungdomsrättsvårdens roll(1),

–   med beaktande av rekommendationen av den 17 september 1987 från Europarådets ministerkommitté om samhällets reaktion på ungdomsbrottslighet(2),

–   med beaktande av rekommendationen av den 18 april 1988 från Europarådets ministerkommitté om samhällets reaktion på brottslighet bland ungdomar från invandrarfamiljer(3),

–   med beaktande av EU-fördraget, i synnerhet artikel 6 samt bestämmelserna i avdelning VI om polissamarbete och straffrättsligt samarbete,

–   med beaktande av EG-fördraget, i synnerhet avdelning XI om socialpolitik, utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor, särskilt artikel 137,

–   med beaktande av ramprogrammet om polissamarbete och straffrättsligt samarbete (Agis), som upphörde den 31 december 2006, och rådets förordning (EG) nr 168/2007 av den 15 februari 2007 om inrättande av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter,(4)

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 30 november 2006 om förslaget till rådets beslut om att tillåta Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter att bedriva verksamhet på de områden som avses i avdelning VI i fördraget,(5)

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 22 maj 2007 om rådets gemensamma ståndpunkt inför Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande för perioden 2007–2013 av ett särskilt program för att förebygga och bekämpa våld mot barn, ungdomar och kvinnor och för att skydda våldsoffer och riskgrupper (Daphne III-programmet) som en del av det allmänna programmet "Grundläggande rättigheter och rättvisa"(6),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Mot en EU-strategi för barnets rättigheter" (KOM(2006)0367),

–   med beaktande av sin resolution av den 8 juli 1992 om en europeisk stadga för barnets rättigheter(7), i synnerhet punkterna 8.22 och 8.23,

–   med beaktande av rådets beslut (2001/427/RIF) av den 28 maj 2001 om inrättande av ett europeiskt nätverk för förebyggande av brottslighet(8),

–   med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 15 mars 2006: "Förebyggande av ungdomsbrottslighet, metoder för hantering av ungdomsbrottslighet och ungdomsrättsvårdens roll i EU"(9),

–   med beaktande av slutsatserna från den konferens som under rådets brittiska ordförandeskap hölls i Glasgow den 5–7 september 2005 på temat "ungdomar och brottslighet: ett europeiskt angreppssätt",

–   med beaktande av de senaste årliga rapporterna från Europeiska centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0212/2007), och av följande skäl:

A.  Ungdomsbrottslighet är förenad med mycket större risker än brottslighet bland vuxna, eftersom den berör en särskilt känslig befolkningsgrupp under en tid då deras personlighet utvecklas och utsätter minderåriga för risken att redan mycket tidigt i livet bli socialt marginaliserade och stigmatiserade.

B.  Bristfällig eller obefintlig skolgång är en av de faktorer som ökar risken för ungdomsbrottslighet.

C.  Nationella, europeiska och internationella studier visar på en oroväckande ökning av ungdomsbrottsligheten under de senaste två årtiondena.

D.  Ungdomsbrottsligheten är oroande och dess omfattning ökar eftersom den sjunker allt längre ner i åldrarna - allt fler brott begås av barn under 13 år - och eftersom deras beteende visar på ständigt tilltagande grymhet.

E.  Dagens sätt att registrera och presentera statistik över ungdomsbrottslighet svarar inte mot de reella behoven och dagens förhållanden, något som gör det tvingande nödvändigt att ta fram tillförlitlig nationell statistik.

F.  Det är svårt att med bestämdhet fastställa vilka orsaker som leder in en minderårig på brottets bana, eftersom vägen mot socialt avvikande och i förlängningen brottsligt beteende alltid är ett individuellt och specifikt fall som har att göra med den minderåriges erfarenheter och den viktigaste omgivningen för barn och ungdomar: familjen, skolan, vännerna samt den ekonomiska och sociala kontexten i stort.

G.  Som huvudfaktorer bakom ungdomsbrottsligheten anges en allmän avsaknad av orientering, brist på kommunikation och goda förebilder i familjen, eftersom föräldrarna ofta är frånvarande, psykiska problem som hänger samman med fysisk misshandel och sexuella trakasserier begångna av personer i släkten, utbildningssystemens oförmåga att lära ut sociala värderingar, fattigdom, arbetslöshet, social marginalisering och rasism. Andra viktiga faktorer är ungdomars benägenhet att ta efter andra som ett led i sin personlighetsutveckling, personlighetsstörningar till följd av alkohol- och narkotikakonsumtion samt massmedias, vissa internetsidors och dataspels fascination för meningslöst, överdrivet och oprovocerat våld.

H.  Avvikande beteenden hos ungdomar beror inte alltid på familjeförhållandena.

I.  Det ökade bruket av cannabis och annan narkotika och/eller alkohol bland ungdomar måste sättas i relation till den växande ungdomsbrottsligheten.

J.  Invandrare, i synnerhet invandrarungdomar, är mycket mer utsatta för samhällets sociala kontroll, något som skapar en uppfattning att ungdomsbrottlighet är ett problem som främst rör invandrare och inte hela samhället. Denna inställning är inte bara felaktig utan även direkt farlig för samhället.

K.  Två "moderna" former av ungdomsbrottslighet är uppkomsten av ungdomsgäng och det ökade skolvåldet. Dessa företeelser är särskilt utbredda i vissa medlemsstater och är komplicerade att utreda och bekämpa.

L.  Ökningen av företeelser som organiserade våldsinriktade ungdomsgäng har föranlett vissa medlemsstater att inleda en diskussion om behovet av översyn av strafflagstiftningen för ungdomar.

M.  I vissa medlemsstater har omgivningarna kring skolorna och t.o.m. själva skolgårdarna, även i rika stadsdelar, blivit laglösa områden (med narkotikaförsäljning, våld – ibland med bruk av blankvapen –, olika former av utpressning, farliga spel och fenomenet "happy slapping", dvs. att våld fotograferas med hjälp av en mobiltelefon och sedan läggs ut på internet).

N.  På senare år har den nationella strafflagstiftningen för minderåriga successivt reformerats för att inriktas på förebyggande åtgärder, åtgärder i och utanför domstol och åtgärder för återanpassning och rehabilitering, med vård om så krävs. Det är emellertid ofta omöjligt att omsätta de nya åtgärderna i praktiken eftersom det saknas adekvat och modern logistisk infrastruktur liksom utbildad och specialiserad personal och eftersom finansieringen är begränsad, ibland på grund av bristande vilja hos berörda aktörer, ibland på grund av inneboende brister i systemet.

O.  Störtfloden av extrema våldsscener och pornografiskt innehåll som sprids genom kommunikationsmedel och audiovisuella medel såsom spel, TV och Internet, och mediernas utnyttjande av bilder av ungdomar som offer eller gärningsmän, ligger ofta på gränsen till att kränka de grundläggande rättigheterna för barn och bidrar till att sprida en bild där utbrett våld är en del av vardagslivet.

P.  I vissa medlemsstater har det publicerats statistik som visar att mellan 70 och 80 procent av de minderåriga som döms för sitt första brott inte begår fler brott efter det.

Q.  Studier och artiklar som publicerats i vissa medlemsstater visar att det blir allt vanligare att ungdomar brukar våld mot sina föräldrar och att föräldrarna står handfallna inför denna situation.

R.  Nätverken för den organiserade brottsligheten använder ibland minderåriga för sin verksamhet.

S.  Det europeiska nätverket för förebyggande av brottslighet (EUCPN), som bildades 2001, har inrättat en särskild arbetsgrupp för frågor om ungdomsbrottslighet och inlett arbetet med en omfattande och jämförande studie av de 27 medlemsstaterna, vilken skall ligga till grund för den framtida utvecklingen av EU:s politik på detta område.

1.  Europaparlamentet framhåller att det för att ungdomsbrottsligheten skall kunna bekämpas ordentligt krävs en integrerad strategi på nationell och europeisk nivå med åtgärder som kretsar kring tre riktlinjer: förebyggande åtgärder, åtgärder i och utanför domstol och åtgärder för social integration av alla ungdomar.

Nationell politik

2.  Europaparlamentet understryker att det vid utformningen och genomförandet av en integrerad nationell strategi bör ses som av avgörande betydelse att samtliga samhällsaktörer är omedelbart delaktiga: staten som central förvaltare, regionala och lokala myndigheter, skolföreträdare, familjen, icke-statliga organisationer, särskilt icke-statliga ungdomsorganisationer, det civila samhället samt varje privatperson. För att insatserna i kampen mot ungdomsbrottsligheten skall bli verksamma krävs tillgång till adekvata finansiella medel.

3.  Europaparlamentet anser att det för att ungdomsbrottsligheten skall kunna bekämpas i grunden krävs en integrerad och effektiv skol-, social-, familje- och utbildningspolitik, som bidrar till spridning av goda samhällsvärderingar och till en tidig socialisering av de unga. Dessutom måste man föra en politik som syftar till ökad ekonomisk och social sammanhållning för att minska de sociala orättvisorna och bekämpa social marginalisering och fattigdom, med särskild inriktning på barn i fattigdom.

4.  Europaparlamentet anser att familjerna, lärarna och samhället bör förmedla vissa värderingar till ungdomarna redan när de är mycket små.

5.  Europaparlamentet anser förebyggandet av ungdomsbrottslighet kräver offentliga strategier även på andra områden, till exempel bostäder, sysselsättning, yrkesutbildning, fritidsaktiviteter och ungdomsutbyten.

6.  Europaparlamentet påminner om att såväl familjerna och skolan som samhället i stort måste samarbeta för att bekämpa det växande ungdomsvåldet.

7.  Europaparlamentet betonar den särskilda roll som familjen spelar i alla stadier av kampen mot ungdomsbrottsligheten och uppmanar medlemsstaterna att utveckla lämpliga stödåtgärder för föräldrar. Parlamentet konstaterar att föräldrarna i vissa fall måste engagera sig mer och ta större ansvar.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sin nationella politik införa en ett år lång föräldraledighet, så att de familjer som vill prioritera sina barns tidigaste fostran, som är av avgörande vikt för barnets känslomässiga utveckling, ges möjlighet att göra det.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att särskilt stödja familjer med ekonomiska och sociala problem. En sund och rättvis familjekontext som gör det möjligt för barnen att utvecklas och socialiseras tidigt kräver åtgärder som tillgodoser grundläggande bostads- och näringsbehov, tillgång för samtliga familjemedlemmar, särskilt för barnen, till grundutbildning och medicinsk vård samt insatser för att familjemedlemmarna på ett likvärdigt sätt skall kunna integreras på arbetsmarknaden och i det sociala, ekonomiska och politiska livet.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillhandahålla medel för att kunna erbjuda effektiv psykologisk och social rådgivning, med kontaktställen för problemfamiljer som är berörda av ungdomsbrottslighet.

11.  Europaparlamentet framhåller skolans och skolsamfundets särskilda roll för uppbyggandet av barns och ungdomars personlighet. Om utbildningssystemet inte förser eleverna med lämpliga interventions-, stöd- och hanteringsstrukturer riskerar två huvuddrag i dagens skola, nämligen den kulturella mångfalden och klasskillnaderna, att leda till skolvåld.

12.  Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att ge skolmyndigheterna lämpliga riktlinjer för ett modernt tvistlösningsförfarande inom skolan med hjälp av medlingsinstitutioner där elever, föräldrar, lärare och behöriga enheter vid lokala myndigheter gemensamt skall delta.

13.  Europaparlamentet anser det absolut nödvändigt att lärare får lämplig utbildning för att kunna hantera heterogeniteten i klasserna, utforma en pedagogik som inte bygger på moralism utan på förebyggande och solidaritet samt förhindra stigmatisering och marginalisering både av de elever som blir gärningsmän och av deras offer.

14.  Europaparlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att bedriva en utbildningspolitik som innefattar särskild rådgivning och psykologhjälp för barn med socialiseringssvårigheter, möjlighet till läkarvård på varje skola, utnämning av en socialarbetare, en sociolog-kriminolog och en barnpsykolog som är specialiserade på barnbrottslighet och som skall verka på ett litet antal skolor, sträng övervakning av alkohol- och narkotikakonsumtion bland elever, bekämpande av all diskriminering av personer inom skolan, utnämning av en särskild ombudsman som skapar en länk mellan skola och samhälle samt samarbete mellan olika skolor när det gäller att utarbeta och genomföra antivåldsprogram.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och behöriga nationella och regionala tillsynsmyndigheter att strikt och fullständigt tillämpa gemenskapslagstiftningen och den nationella lagstiftningen om märkning av innehållet i TV-sändningar och andra program som kan innehålla scener som är extremt våldsamma eller olämpliga för minderåriga. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att tillsammans med medieföretagen enas om en "färdplan" som skyddar rättigheterna för barn och inte minst för ungdomsbrottslingar genom förbud både mot att visa extremt innehåll under vissa tider på dygnet och mot att avslöja identiteten på minderåriga som är inblandade i brottslighet.

16.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att stärka ungdomscentrumens roll och höja deras kvalitet eftersom detta är mötesplatser för unga människor. Att integrera unga brottslingar i dessa hjälper dem att bli socialt aktiva och stärker deras känsla av att tillhöra samhället.

17.  Europaparlamentet framhåller att media kan spela en viktig roll för att förebygga ungdomsbrottslighet genom att ta initiativ för att informera och medvetandegöra allmänheten och genom att sända högkvalitativa program som lyfter fram ungdomars positiva bidrag till samhället, samtidigt som bilder på våld, pornografi och narkotikakonsumtion skall kontrolleras genom avtal inom "färdplanen" till skydd för barnens rättigheter.

18.  Europaparlamentet understryker även att det i samband med bekämpandet av ungdomsbrottsligheten finns ett intresse av att utarbeta åtgärder i medlemsstaterna som innebär att det utdöms andra påföljder än frihetsberövande och som är av pedagogisk art och ställs till de nationella domarnas förfogande, exempelvis möjligheten att erbjuda samhällstjänst, ersättning till och medling med offret samt utbildning, beroende på hur grovt brottet är och beroende på gärningsmannens ålder, personlighet och mognad.

19.  Europaparlamentet uppfordrar medlemsstaterna att vidta nya, innovativa åtgärder till stöd för rättsväsendet, exempelvis genom att låta den minderåriges föräldrar eller förmyndare delta direkt i domstolsförfarandet, från åtalet och fram till domen, genom omfattande pedagogiskt och psykologiskt stöd, eller genom att utse en fosterfamilj som skall uppfostra den minderårige om detta anses nödvändigt eller genom att föräldrar, lärare och elever ger rådgivning och information till ungdomar som uppträder våldsamt i skolmiljön.

20.  Europaparlamentet påminner om att de rättsliga förfarandena och deras varaktighet, valet av åtgärder som skall vidtas och deras genomförande bör, i samband med ungdomsbrottslighet, styras av principen om att barnets intresse skall ges företräde och att varje medlemsstats processrätt skall respekteras. Parlamentet understryker i detta sammanhang att fängelsestraff bör vara en sista utväg och avtjänas i infrastrukturer som är anpassade till minderåriga gärningsmän.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att som ett led i en integrerad hantering av ungdomsbrottsligheten bevilja särskilda och oberoende budgetanslag för åtgärder som förebygger ungdomsbrottslighet, att höja anslagen till program för social och yrkesmässig integration av ungdomar och att öka medlen såväl till förbättring och modernisering av mottagningsstrukturerna för ungdomsbrottslingar på central och regional nivå som till specialiserad utbildning och kontinuerlig fortbildning av alla berörda yrkesmän och myndigheter.

Mot en europeisk strategi

22.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att i samarbete med kommissionen omedelbart utarbeta och anta vissa minimistandarder och minimiriktlinjer rörande ungdomsbrottslighet som skall vara gemensamma för samtliga medlemsstater och som skall koncentreras till de tre grundpelarna: i första hand förebyggande åtgärder, i andra hand åtgärder i och utanför domstol, och i tredje hand rehabilitering, integrering och social återanpassning på basis av internationellt fastställda principer som fastställs i Pekingreglerna, Riyadhriktlinjerna, FN:s konvention om barnets rättigheter samt övriga internationella konventioner på området.

23.  Europaparlamentet anser att målet för en gemensam europeisk strategi måste vara att ta fram standarder för reglering och hantering av ungdomsbrottslighet utanför domstol. Frihetsberövande och straffrättsliga åtgärder bör endast tillgripas i sista hand och endast då detta anses absolut nödvändigt.

24.  Europaparlamentet vidhåller att unga människor måste inbegripas och göras delaktiga i alla frågor och beslut som rör dem, om framgång skall nås. Därför bör man vid utnämningen av nämndemän i ungdomsdomstolar inte bara se till att dessa har erfarenhet i ungdomsfostran utan även att de har fått utbildning i problemet med våld och ungdomar.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa konkreta och för alla medlemsstater giltiga kriterier för insamling av nationell statistik så att denna går att jämföra och därmed kan användas vid utformningen av ett europeiskt åtgärdspaket. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att delta aktivt i kommissionens arbete genom att samla in och tillhandahålla uppgifter från alla behöriga nationella, regionala och lokala myndigheter liksom sammanslutningar, icke-statliga organisationer och andra organisationer i det civila samhället som är verksamma på detta område.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaternas nationella och lokala myndigheter att hämta inspiration från den bästa praxis som råder i unionen, som mobiliserar hela samhället och som innehåller positiva åtgärder och insatser från hem-och-skola-föreningar och grannsamverkansgrupper samt att dra nytta av de erfarenheter som gjorts i medlemsstaterna av samarbetsavtal mellan polismyndigheter, skolor, lokala myndigheter, ungdomsorganisationer och sociala myndigheter på lokal nivå med respekt för sekretessen, samt nationella strategier och stödprogram för ungdomar på nationell nivå. Vidare uppmanar parlamentet medlemsstaterna att hämta inspiration från den bästa praxis som råder bland dem när det gäller att bekämpa den oroande ökningen av narkotikamissbruk bland minderåriga och den brottslighet som hänger samman med detta, samt de bästa lösningarna vid missbruk, särskilt vad gäller den medicinska behandlingen.

27.  Europaparlamentet välkomnar de nationella initiativ som inbegriper positiv särbehandling för integration, till exempel de fritidsledarprojekt som börjar växa fram i regioner som exempelvis Rioja.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i en första fas utnyttja redan befintliga europeiska instrument och program genom att i dessa införliva insatser som syftar till att hantera och förebygga ungdomsbrottsligheten och till att integrera både gärningsmän och offer i samhället på ett smidigt sätt. Som exempel kan nämnas

29.  Europaparlamentet betonar behovet av ett nära samarbete och nätverkskontakter mellan alla domstols- och polismyndigheter på nationell nivå och EU-nivå när det gäller utredning och lösning av fall med försvunna barn som fallit offer för ungdomsbrottslighet, utgående från de särskilda mål som fastställs i EU:s strategi för barns rättigheter i enlighet med kommissionens meddelande.

30.  Europaparlamentet framhåller att en del i kampen mot och förebyggandet av ungdomsbrottsligheten består i utveckling av en kommunikationsstrategi som gör allmänheten medveten om problemen, gör det möjligt att bli av med våldet i medierna och främjar audiovisuella medel vars programinnehåll inte är inriktat uteslutande på våldsprogram. Parlamentet efterlyser därför fastställande av europeiska normer som begränsar förekomsten av våld både i audiovisuella medier och i pressen.

31.  Europaparlamentet framhåller att direktiv 89/552/EEG(10) ("television utan gränser") innehåller viktiga begränsningar av våldsinslag och annat innehåll som är olämpligt för barns uppfostran och att detta direktiv därför är ett lämpligt instrument för att förebygga våld som utövas av eller mot minderåriga. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta ytterligare åtgärder i denna riktning och att utsträcka skyldigheterna till att även omfatta mobiltelefoni och Internet. Dessa åtgärder bör vara en av de politiska huvudprioriteringarna i ovannämnda kommissionsmeddelande om barnets rättigheter.

32.  Europaparlamentet välkomnar ikraftträdandet av en europeisk ram för självreglering av europeiska företag i syfte att göra barns och ungdomars mobiltelefonanvändning säkrare och understryker att kommissionen därför bör lägga fram konkreta och bindande förslag på europeisk nivå om information och vaksamhet med avseende på Internetsurfande och säker mobiltelefoni.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta vidare med upprättandet av en kostnadsfri och Europaomfattande telefonlinje för barn och ungdomar med problem, eftersom sådana "hotlines" på ett betydande sätt kan bidra till att förebygga ungdomsbrottslighet.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att invänta de nödvändiga undersökningarna på europeisk nivå och sedan föreslå ett integrerat ramprogram för gemenskapen med gemenskapsåtgärder för förebyggande arbete, stöd till initiativ från icke-statliga organisationer och mellanstatliga samarbeten samt finansiering av regionala och lokala pilotprogram som bygger på bästa nationella praxis och syftar till att sprida denna på europeisk nivå och som dessutom tillgodoser behoven av social och utbildningsmässig infrastruktur.

35.  Europaparlamentet understryker att det bland gemenskapens åtgärder finns två grundläggande politiska strategier som bör läggas fram omedelbart:

36.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att åta sig att utforma ett program som skall innehålla samfinansierade åtgärder och omfatta

37.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att i samband med det inledande arbetet för det europeiska observationsorganet för ungdomsbrottslighet och motsvarande ramprogram, omedelbart föreslå följande åtgärder för att främja och sprida erfarenheter och know-how:

o
o   o

38.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.

(1) Rec(2003) 20. (2) Rec(87) 20. (3) Rec (88) 6. (4) EUT L 53, 22.2.2007, s. 1. (5) Antagna texter, P6_TA(2006)0510. (6) Antagna texter, P6_TA(2007)0188. (7) EGT C 241, 21.9.1992, s. 67. (8) EGT L 153, 8.6.2001, s. 1. (9) EUT C 110, 9.5.2006, s. 75. (10) EGT L 298, 17.10.1989, s. 23.

Europaparlamentets resolution av den 21 juni 2007 om en strategi för den yttre dimensionen av området med frihet, säkerhet och rättvisa – en handlingsplan för att genomföra Haagprogrammet (2006/2111(INI))

P6_TA(2007)0284 A6-0223/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artiklarna 2 och 6 och avdelning VI i fördraget om Europeiska unionenoch avdelning IV i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, som rör stärkandet av Europeiska unionen som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa,

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser och de mål som formulerats inom ramen för flera av Europeiska rådets på varandra följande sammanträden sedan 1999 på området för den yttre dimensionen av området med frihet, säkerhet och rättvisa, inbegripet Europeiska rådets möte den 14–15 december 2006,

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådets rambeslut om vissa rättssäkerhetsgarantier i brottmål i Europeiska unionen (KOM(2004)0328),

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådets rambeslut om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete (KOM(2005)0475),

–   med beaktande av kommissionens meddelande om en strategi för den yttre dimensionen av området med frihet, säkerhet och rättvisa (KOM(2005)0491), och av kommissionens lägesrapport om genomförandet av denna strategi (SEK(2006)1498),

–   med beaktande av rådets strategi för den yttre dimensionen av RIF: Frihet, säkerhet och rättvisa för alla, antagen den 1 december 2005 (nedan kallad "strategin") och av rådets rapport från 2006 – godkänd den 4–5 december 2006 vid rådets (RIF) 2768:e sammanträde – om genomförandet av denna strategi,

–   med beaktande av arbetsprogrammet under många ordförandeskap om den yttre dimensionen av RIF (5003/1/7) av den 23 januari 2007, rådets åtgärdsorienterade dokument om förbättrat samarbete mellan EU och västra Balkan när det gäller organiserad brottslighet, korruption, olaglig invandring och kampen mot terrorism (9360/06) och det åtgärdsorienterade dokumentet om ett ökat stöd från EU:s sida i kampen mot narkotikaframställning i Afghanistan och olaglig narkotikahandel mellan Afghanistan och andra länder, inklusive transportvägar, (9305/06), båda antagna av rådet (RIF) den 1–2 juni 2006, och av det åtgärdsorienterade dokumentet om genomförande, tillsammans med Ryssland, av ett gemensamt område med frihet, säkerhet och rättvisa (15534/06) av den 11 november 2006,

–   med beaktande av sina tidigare, årliga debatter om ett område med frihet, säkerhet och rättvisa och resolutioner om dess yttre dimension (terrorism, CIA, uppgiftsskydd, migration, människohandel, narkotikabekämpning och penningtvätt),

–   med beaktande av sin rekommendation av den 14 oktober 2004 till rådet och Europeiska rådet om framtiden för området med frihet, säkerhet och rättvisa samt villkoren för stärkande av dess legitimitet och effektivitet(1),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0223/2007), och av följande skäl:

A.  Den yttre dimensionen av området med frihet, säkerhet och rättvisa växer samtidigt som det inre området med frihet, säkerhet och rättvisa successivt tar form under trycket av en allt mer sammankopplad värld och den inneboende internationella karaktären hos hot som terrorism, organiserad brottslighet och utmaningar som migrationsströmmar. Den yttre bilden av värderingar som ligger till grund för området med frihet, säkerhet och rättvisa är absolut nödvändig för att trygga respekten för rättsstatsprincipen, grundläggande rättigheter, säkerhet och stabilitet inom EU.

B.  Genom att anta och genomföra en konsekvent strategi för den yttre dimensionen av området med frihet, säkerhet och rättvisa ökar EU sin trovärdighet och sitt inflytande i världen, och denna strategi kan endast åstadkommas i nära samarbete med tredjeländer, inbegripet allierade som Förenta staterna, och internationella organisationer.

C.  Denna strategi är ett viktigt steg i riktning mot att upprätta ett inre område med frihet, säkerhet och rättvisa genom att skapa en trygg yttre miljö och utveckla EU:s yttre förbindelser genom att främja rättsstatsprincipen, demokratiska värderingar, respekten för de mänskliga rättigheterna och sunda institutioner.

D.  En stärkt reell balans mellan säkerhet och rättvisa bör återspeglas under förberedelserna inför och genomförandet av alla olika strategier som syftar till att åstadkomma ett verkligt och hållbart område med frihet, säkerhet och rättvisa.

E.  Den politiska överensstämmelsen mellan och effektiviteten i EU:s yttre initiativ hindras i dagsläget av

F.  EU förfogar över ett antal politiska instrument som syftar till att bidra till genomförandet av strategin för den yttre dimensionen av området med frihet, säkerhet och rättvisa, som till exempel bilaterala avtal (associeringsavtal, partnerskaps- och samarbetsavtal, stabiliserings- och associeringsavtal), EU:s utvidgnings- och föranslutningsprocess, den europeiska grannskapspolitiken, regionalt samarbete, enskilda avtal (med Förenta staterna, Japan, Kina m.fl.), operativt samarbete, utvecklingspolitik och bistånd till tredje land.

Europaparlamentet lägger fram följande rekommendationer för rådet och kommissionen att ta ställning till
Förbättring av den demokratiska ansvarigheten i den yttre dimensionen av området med frihet, säkerhet och rättvisa

1.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Europeiska rådet att följa parlamentets nuvarande och kommande rekommendationer när det gäller EU:s yttre strategi för området med frihet, säkerhet och rättvisa, och påminner om att parlamentet spelar en väsentlig roll i stärkandet av ansvarigheten i EU:s yttre åtgärder.

2.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådets ordförandeskap och kommissionen att

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet att, samtidigt som den konstitutionella processen går framåt, aktivera övergångsklausulen i artikel 42 i fördraget om Europeiska unionen, varigenom bestämmelserna om polissamarbete och straffrättsligt samarbete skulle omfattas av gemenskapsramen. Detta skulle i sin tur leda till större effektivitet, insyn, ansvarighet och demokratisk och rättslig kontroll. Kommissionen uppmanas därför med kraft att före oktober 2007 för rådet lägga fram ett formellt förslag till beslut om aktivering av artikel 42 i fördraget om Europeiska unionen. Den inre överensstämmelsen skulle kunna förbättras genom konstitutionsfördragets ikraftträdande, särskilt genom inrättandet av ett utrikesministerium och en yttre diplomattjänst.

4.  Europaparlamentet uppmanar särskilt rådet att påskynda antagandet av rambeslut som rör såväl lagring, användning och utbyte av information om brottmålsdomar som kodifieringen av rättssäkerhetsgarantier i brottmål i Europeiska unionen, till exempel det ovannämnda förslaget från kommissionen (KOM(2004)0328).

Strategins huvudmål

5.  Europaparlamentet välkomnar de principer som anges i strategin, särskilt behovet av ett partnerskap med tredjeländer för att ta itu med gemensamma problem och ta sig an gemensamma politiska mål. Parlamentet betonar behovet av att samordna alla de olika instrument som EU förfogar över för att kunna leverera en ändamålsenlig och konsekvent lösning. Parlamentet understryker även behovet av att samordna medlemsstaternas och kommissionens åtgärder för att se till att de kompletterar varandra och undvika dubbelarbete. Parlamentet anser, med tanke på den vikt som EU och dess medlemsstater tillmäter inrättandet av ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, att en hög grad av samarbete från tredjeländernas sida i dessa frågor bör ha en positiv effekt på deras förbindelser med EU.

6.  Europaparlamentet understryker att EU måste utnyttja sina konventionella förbindelser med och instrument för tredjeländer för att ge dem incitament att anta och efterleva relevanta internationella normer och skyldigheter inom området för rättsliga och inrikes frågor.

7.  Europaparlamentet påminner om behovet av att rationalisera gemenskapsinstitutionernas arbete och användningen av befintliga instrument, och samordna medlemsstaternas och EU:s åtgärder för att säkerställa ett konsekvent och effektivt förhållningssätt i EU:s förbindelser med tredjeländer och för att undvika dubbelarbete. Parlamentet betonar nödvändigheten av en balanserad utveckling av de inre och yttre dimensionerna av området med frihet, säkerhet och rättvisa.

8.  Europaparlamentet betonar att det behöver förbättra överensstämmelsen mellan sina yttre initiativ, som inbegriper ett stort antal olika aktörer. Därför uppmanar man till rationalisering av åtgärder som rör mänskliga rättigheter, demokratiskt styre och rättstatsprincipen i tredjeländer och i den yttre säkerhetsdimensionen.

9.  Europaparlamentet uppmanar rådet att ytterligare klargöra sin politik när det gäller den yttre dimensionen av området med frihet, säkerhet och rättvisa, och att säkerställa samordningen av rådets arbetsgrupper med ansvar för vissa geografiska områden och grupper med ansvar för rättvise-, frihets och säkerhetsfrågor.

10.  Europaparlamentet konstaterar att det är absolut nödvändigt att samordningen mellan de olika pelarna förbättras och att man undviker dubbelarbete mellan de olika instrument som hör till området med frihet, säkerhet och rättvisa, till den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP), till den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP) och till gemenskapen. Parlamentet betonar att effektiviteten i en sådan samordning kontinuerligt bör ses över av parlamentet, och välkomnar de åtgärder som vidtagits inom ramen för ESFP för att förbättra överensstämmelsen i integrerad civil-militär samverkan, särskilt när det gäller krishantering.

11.  Europaparlamentet betonar att man i planeringsprocessen inför insatser inom ramen för ESFP bör överväga kompletterande eller uppföljande åtgärder i form av gemenskapsinstrument inom områden som rör rättsstatsprincipen, vapen- och narkotikahandeln, handeln med kvinnor och barn, förebyggande av och kampen mot terrorism och organiserad brottslighet och stabilisering efter konflikter, särskilt i samband med stabilitetsinstrumentet och det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet.

12.  Europaparlamentet anser att är tiden mogen för att övervinna politiska hinder för ett fördjupat transatlantiskt samarbete kring frihet och säkerhet i en bredare dimension på grundval av respekten för de mänskliga rättigheterna, exempelvis på områdena för kampen mot narkotikasmuggling, organiserad brottslighet och terrorism, särskilt med tanke på kommande civila ESFP-uppdrag i Kosovo och Afghanistan, och när det gäller kvinnors rättigheter och utbytet och skyddet av personuppgifter. Parlamentet påminner i detta avseende om Europaparlamentets krav på stängning av fängelset Guantánamo och understryker att detta fängelse sänder en negativ signal angående hur man bör bekämpa terrorismen.

13.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att individuellt, gemensamt och i alla lämpliga bilaterala och internationella forum främja diplomatiska och fredliga lösningar på konflikter runtom i världen, samtidigt som man undviker att – även skenbart – använda sig av motstridiga normer i samband med genomförandet av EU:s utrikes-, säkerhets- och människorättspolitik.

14.  Europaparlamentet uppmanar till bättre samarbete mellan EU och internationella organisationer, särskilt med Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, och betonar behovet av stärkt regional dialog och samarbete i rättvise-, frihets- och säkerhetsfrågor.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anstränga sig ytterligare för att främja regionalt samarbete i rättvise-, frihets- och säkerhetsfrågor genom befintliga organ, till exempel Afrikanska unionen, och genom att uppmuntra till nya initiativ inom områden där det regionala samarbetet är svagt utvecklat, exempelvis Mellanöstern och Östeuropa.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortlöpande övervaka genomförandet av strategin med hänsyn till de mål och prioriterade frågor som anges i den, och att avge rapport om detta var artonde månad. Kommissionen uppmanas vidare att regelbundet göra en bedömning av effektiviteten hos de använda medlen inom de områden som omfattas av strategin. Parlamentet uppmanar rådet att regelbundet göra en utvärdering av framsteg och prioriteringar, eftersom den yttre dimensionen av området med frihet, säkerhet och rättvisa växer i snabb takt.

Stärkandet av säkerhet och mänskliga rättigheter

17.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet, kommissionen och medlemsstaterna att

18.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen, medlemsstaterna och rådet att överväga möjligheten att komplettera den finansierade verksamheten i fråga om frihet, säkerhet och rättvisa för tredjeländer och deras regioner genom att ge särskilda bidrag till projekt för skydd och efterlevnad av de mänskliga rättigheterna.

19.  Europaparlamentet ger uttryck för sin oro över bristande respekt för mänskliga rättigheter i vissa tredjeländer som EU har nära förbindelser med, särskilt de länder som omfattas av grannskapspolitiken och Ryska federationen, där särskilt press- och yttrandefriheten kränks, och uppmanar till en intensivare dialog med dessa länder i denna fråga.

20.  Europaparlamentet är även oroat över bristande respekt för människorättsnormer från EU:s sida, detta med tanke på de program för överlämnanden som nyligen genomförts under ledning av CIA och alla tvivelaktiga åtgärder med anknytning till detta program vilka vidtagits i åtskilliga medlemsstater.

21.  Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att fullt ut respektera principen om att inte lämna ut personer till länder där de utlämnade personerna i fråga skulle utsättas för tortyr och/eller dödsstraff. Rådet och kommissionen uppmanas att med kraft övertala de länder som EU har nära förbindelser med att upphöra med denna verksamhet och se till att alla människor har rätt till en rättvis rättegång.

22.  Europaparlamentet är mycket oroat över den otillräckliga rättssäkerheten för EU-medborgare i fall där personuppgifter görs tillgängliga för tredjeländer, särskilt passageraruppgifter, finansiella uppgifter (SWIFT) eller FBI:s insamling av telekommunikationsuppgifter. Parlamentet uppmanar på nytt kommissionen att genomföra en undersökning av vilka typer av personuppgifter om EU-medborgarna som görs tillgängliga för och används av tredjeländer inom deras egen jurisdiktion. Parlamentet betonar att utbytet av personuppgifter måste ske utifrån en korrekt rättslig grund med tydliga bestämmelser och kriterier i enlighet med gemenskapslagstiftningen om adekvat skydd för medborgarnas privatliv och medborgerliga rättigheter. Parlamentet anser att utbytet av uppgifter med Förenta staterna måste ske inom den korrekta rättsliga ramen för transatlantiskt samarbete och på grundval av avtalen mellan EU och Förenta staterna eftersom bilaterala avtal inte kan accepteras.

23.  Europaparlamentet beklagar den bristande demokratiska kontrollen i förbindelserna mellan EU och Förenta staterna, orsakad av högnivåkontaktgruppen, som är sammansatt av företrädare för kommissionen och rådet samt regeringsföreträdare från Förenta staternas justitiedepartement och departement för inrikes säkerhet (Department of homeland security), och som utesluter Europaparlamentet, nationella parlament och Förenta staternas kongress från denna dialog.

24.  Europaparlamentet rekommenderar att man tillämpar en enda uppgiftsskyddsstrategi som omfattar både den första och den tredje pelaren, och påminner om att skillnader mellan dem inte bara påverkar medborgarnas rätt till skydd av personuppgifter utan även effektiviteten inom brottsbekämpande myndigheter och det ömsesidiga förtroendet mellan medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar därför rådet att snarast möjligt anta förslaget till rådets rambeslut om skydd av personuppgifter (KOM(2005)0475).

Tillhandahållandet av en hög säkerhetsnivå för unionsmedborgare när det gäller terrorism och organiserad brottslighet

25.  Europaparlamentet anser att EU:s politik om bekämpning av terrorism bör vara fullt förenlig med principerna om demokratisk legitimitet, proportionalitet, effektivitet och respekt för de mänskliga rättigheterna, i enlighet med slutsatserna i parlamentets ovannämnda resolution av den 14 februari 2007 om CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar(2).

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att i samband med kampen mot internationell terrorism tillämpa slutsatserna från det tillfälliga utskottet för CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar som parlamentet antog den 14 februari 2007. Parlamentet rekommenderar särskilt att alla gemenskapsinstitutioner vinnlägger sig om att se till att medlemsstaternas säkerhetsintressen under inga omständigheter undergräver respekten för de mänskliga rättigheter som tillkommer alla individer, inklusive misstänkta terrorister.

27.  Europaparlamentet uppmanar gemenskapsinstitutionerna och medlemsstaterna att vidta alla tänkbara åtgärder för att begränsa eventuellt samarbete med tredjeländer som skyddar och/eller finansierar terroristorganisationer. Parlamentet betonar att en stat fullt ut måste ta avstånd från terrorism innan den kan åtnjuta bättre förbindelser med EU. De stater som inte undertecknat och/eller ratificerat alla FN:s konventioner om terrorism uppmanas med kraft att göra detta.

28.  Europaparlamentet lyfter fram mångfalden bland de lösningar som EU har tillgång till på området för yttre åtgärder när det gäller kampen mot terrorism, och understryker behovet av att konsekvent använda alla medel som står till buds. Medlemsstaterna uppmanas till fortsatta ansträngningar för att uppnå en gemensam FN-definition av terrorism.

29.  Europaparlamentet påminner om behovet av att göra en bedömning av effektiviteten hos internationella initiativ när det gäller åtgärder mot terrorism (till exempel den aktuella översynen av Förenta staternas Patriot Act). Parlamentet betonar vikten av en gemenskapspolitik om terrorism som står på egna ben, eftersom effektiviteten hos åtgärder mot terrorism kommer att öka betydligt om EU talar med en röst i förhandlingar om sådana åtgärder med tredjeländer.

30.  Europaparlamentet påminner om behovet av att stärka samarbetet med ledande regionala stater när det gäller kampen mot terrorism, rekrytering av terrorister och finansiering av terrorism samt skyddet av viktig infrastruktur, detta med respekt för de grundläggande rättigheterna och EU:s värderingar.

31.  Europaparlamentet uppmanar rådet att intensifiera dialogen med andra tredjeländer, att stödja utvecklingen av institutions- och kapacitetsuppbyggnaden, att ytterligare utveckla och genomföra de nationella handlingsplanerna för att effektivt motverka korruption och att föra in "klausuler mot terrorism" i avtal med tredjeländer. Parlamentet anser att ökade resurser krävs på detta område, liksom att de gemenskapsinstrument som nyligen inrättats tillämpas.

32.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de stater som inte har undertecknat och/eller ratificerat instrument som exempelvis FN:s konvention mot korruption, FN:s konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet och dess tre tilläggsprotokoll mot människosmuggling, människohandel och olaglig tillverkning av och handel med eldvapen samt den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden.

33.  Europaparlamentet uppmanar rådet att kräva av de tredjeländer som utgör EU:s partnerländer att, om det inte redan gjort det, ingå enhetliga utlämningsavtal med de avtal som förebild som förhandlats fram med Förenta staterna om utlämning och ömsesidig rättslig hjälp i brottmål för utlämningen av personer, misstänkta för terrorism och kriminella handlingar, som skall ställas inför rätta.

34.  Europaparlamentet betonar vikten av att ratificera Europarådets konvention om Internetrelaterad brottslighet för att förebygga terroristorganisationers och kriminella organisationers utnyttjande av uppgifts- och telekommunikationsnätverk i tredjeländers datorsystem.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att skapa standardiserade förfaranden för att övervaka produktionen, lagringen, transporten, importen och exporten av vapen, sprängämnen och handeldvapen för att förhindra missbruket av dem inom EU och i tredjeländer.

Stärkandet av polissamarbetet och det rättsliga samarbetet samt gränsförvaltning

36.  Europaparlamentet uppmanar till ett effektivare polissamarbete och rättsligt samarbete, inbegripet i form av ett förbättrat gemensamt utnyttjande av nationella tillgångar som exempelvis sambandsmän. Samtidigt som utvecklingen av den institutionella kapaciteten och det operativa samarbetet är viktiga faktorer inom dessa områden är det viktig att EU:s åtgärder vidtas i enlighet med allmänna människorättsnormer.

37.  Europaparlamentet rekommenderar att Europol snart bör få befogenhet att organisera och samordna operativa åtgärder och undersökningar, att delta i gemensamma undersökningsgrupper och att anlita sina egna sambandsmän i prioriterade regioner som västra Balkan.

38.  Europaparlamentet rekommenderar att EU, på grundval av artikel 30 i fördraget om Europeiska unionen, förhandlar fram standardavtal om polissamarbete med Förenta staterna, länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken och andra partner, och kräver att parlamentet, som de berörda medborgarnas legitima och demokratiska företrädare, får vara aktivt involverat i dialogen med Förenta staternas kongress under förhandlingarna om det kommande avtalet.

39.  Europaparlamentet stödjer framstegen i informationsutbytet mellan EU och Ryssland men påminner om att förbättringar fortfarande kan göras, särskilt när det gäller organiserad brottslighet och terrorism.

40.  Europaparlamentet konstaterar att betydande förbättringar krävs i samarbetet mellan EU och Ryssland för att begränsa källorna till instabilitet inom EU och det område som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, såsom de låsta konflikterna i Moldavien och Georgien och de våldsamma radikala tendenserna bland de ryska minoriteterna i EU:s medlemsstater.

41.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådets ordförandeskap och kommissionen att ingå internationella konventioner om internationell privaträtt som är nödvändiga för att trygga EU-medborgarnas intressen i tredjeländer och arbeta för att stärka unionens och medlemsstaternas trovärdighet i den här processen.

42.  Europaparlamentet välkomnar avtalen om utlämning och om straffrättsligt samarbete mellan EU och Förenta staterna som kan ses som en verklig framgång. Parlamentet konstaterar att kongressen har inlett en ratificeringsprocess för dessa avtal och uppmanar samtliga EU-medlemsstater att göra detsamma. Även samarbetsavtalet mellan Eurojust och Förenta staterna välkomnas.

43.  Europaparlamentet uppmanar Förenta staterna och alla andra länder som tillämpar inresevisum gentemot vissa av EU:s medlemsstater att omedelbart upphöra med detta och behandla alla medborgare i EU:s medlemsstater på samma sätt. Parlamentet beklagar att en ny klausul om informationsdelning (en klausul om passageraruppgifter) ingår i de föreslagna ändringarna av Förenta staternas program för viseringsundantag (visa waiver program).

44.  Europaparlamentet anser att EU och Förenta staterna är centrala och lojala bundsförvanter i kampen mot terrorism och att ett internationellt avtal måste ingås för att se till att SWIFT-systemet är förenligt med Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(3). Parlamentet anser att detta internationella avtal bör innefatta det skydd som behövs mot missbruk av uppgifter i ekonomiskt och kommersiellt syfte. Parlamentet påpekar att man bör upphöra med nuvarande praxis att genom SWIFT-ystemet reproducera alla uppgifter i en parallell databas i Förenta staterna.

45.  Europaparlamentet vidhåller att effektiva gränskontroller är av avgörande betydelse för kampen mot olaglig invandring och i vissa fall kan visa sig användbara i kampen mot organiserad brottslighet och terrorism.

46.  Europaparlamentet rekommenderar att Frontex spelar en operativ roll i förvaltningen av de yttre gränserna genom en ökning av dess operativa befogenheter och tillhandahållandet av tillräckliga ekonomiska, mänskliga och tekniska resurser, detta under tillämpning av principen om solidaritet och ömsesidigt stöd mellan medlemsstaterna, som alla bör bära den börda som förvaltningen av unionens yttre gränser innebär.

47.  Europaparlamentet efterlyser ytterligare stöd för de nya medlemsstaterna i deras fortlöpande ansträngningar för att säkra EU:s nya yttre gränser i öster.

48.  Europaparlamentet stödjer den allt viktigare roll som Eurojust spelar och harmoniseringen av de befogenheter dess nationella medlemmar har, något som bör stärka dess förmåga att effektivt samordna och initiera undersökningar och åtal.

Stärkandet av den internationella solidariteten när det gäller migrations-, återtagande- och asylpolitiken

49.  Europaparlamentet rekommenderar att rådet antar en gemensam migrationspolitik för EU, inklusive relevanta åtgärder för att effektivt kunna möta utmaningar avseende såväl laglig som olaglig invandring. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang till genomförandet av de slutsatser som antogs för åtta år sedan vid toppmötet i Tammerfors och bekräftades vid Europeiska rådets informella möte i Lahtis, av Haagprogrammet och av Europeiska rådets slutsatser från december 2006 när det gäller behovet av att tillämpa den övergripande strategi för invandring som antogs 2005.

50.  Europaparlamentet påminner om att invandring kan medföra betydande fördelar om den hanteras på rätt sätt, i solidaritet och partnerskap med tredjeländer, och att integrationen av invandrare bör utgöra en nyckelkomponent i EU:s framtida migrationspolitik. Parlamentet understryker att EU:s åtgärder som syftar till en förbättring av tredjeländernas förmåga att hantera migrationsströmmar och av dessa länders gränsförvaltning, måste vidtas inom ramen för en effektiv utvecklingspolitik, under det att man beaktar den särskilda ekonomiska och sociala situationen och även tar itu med de verkliga källorna till både laglig och olaglig invandring, såsom fattigdom och bristande mänskliga rättigheter, i de berörda länderna. Åtgärderna bör omfatta både stöd som stärker deras förmåga att hantera migrationsstömmar och stöd för effektiv utveckling och samutveckling.

51.  Europaparlamentet uppmanar rådet att införa medbeslutande och omröstningar med kvalificerad majoritet på områdena för laglig invandring och integration för att förbättra beslutsfattandet och slutföra den process som inleddes 2005 då gemenskapsmodellen utvidgades till att omfatta olaglig invandring och gränskontroller.

52.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att göra allt de kan för att se till att myndigheterna i ursprungsländerna och transitländerna samarbetar på ett effektivt sätt med EU, för att förebygga olaglig invandring och bekämpa de organisationer som ägnar sig åt människosmuggling. Parlamentet uppmanar även rådet och kommissionen att genomföra en regelbunden utvärdering av graden av samarbete med dessa tredjeländer när det gäller olaglig invandring. I detta sammanhang betonas att mekanismen för övervakning och utvärdering av tredjeländer är mycket viktig i kampen mot olaglig invandring. Denna mekanism inrättades av rådet 2003 till följd av det initiativ som togs vid Europeiska rådets möte i Thessaloniki den 19-20 juni 2003.

53.  Europaparlamentet kräver att det så snart som möjligt inrättas ett gemensamt europeiskt asylsystem, och uppmanar med kraft rådet att undanröja eventuella hinder för att inrätta ett sådant system.

54.  Europaparlamentet betraktar ingåendet av avtal om återtagande som en prioriterad fråga som utgör en del av den bredare strategin i kampen mot olaglig invandring. Parlamentet påminner om behovet av tydliga, insynsvänliga och rättvisa gemensamma bestämmelser om återvändande, och är oroat över att de avtal om återtagande som undertecknats å EU:s vägnar inte uttryckligen undantar asylsökande från avtalens tillämpningsområde och därmed skulle kunna omfatta återtagandet av asylsökande vilkas ansökan ännu inte behandlats i vederbörlig ordning, eller asylsökande som nekats asyl på grundval av tillämpningen av begreppet "säkert tredjeland". Parlamentet efterlyser säkerhetsåtgärder för att säkerställa att principen om "non-refoulement" respekteras.

55.  Europaparlamentet rekommenderar förhandlingar om direktiv om förenklade viseringsförfaranden med tredjeländer, i mån av möjlighet och på grundval av ömsesidighet, för att utveckla ett verkligt partnerskap om frågor rörande hanteringen av migrationsströmmarna. Parlamentet uppmanar rådet att uppmuntra medlemsstaterna att minska kostnaderna för visum för att uppmuntra till en demokratisk utveckling i länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken och, med tanke på säkerhetsaspekter, undvika att det skapas ytterligare hinder för vanliga, lagliga resenärer.

56.  Europaparlamentet stödjer de regionala skyddsprogram som utvecklats av kommissionen i nära samarbete med FN:s flyktingkommissariat och de berörda tredjeländerna. Parlamentet påminner om att det är viktigt att se till att de som behöver skydd kan få tillgång till det så snart som möjligt, oavsett vilket land eller vilken region de befinner sig i.

o
o   o

57.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 166 E, 7.7.2005, s. 58. (2) Antagna texter, P6_TA(2007)0032. (3) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

Europaparlamentets rekommendation till rådet av den 21 juni 2007 om läget i förhandlingarna om rambeslutet om kampen mot rasism och främlingsfientlighet (2007/2067(INI))

P6_TA(2007)0285 A6-0151/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rekommendation till rådet från Martine Roure för PSE-gruppen om läget i förhandlingarna om rambeslutet om kampen mot rasism och främlingsfientlighet (B6-0076/2007),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 4 juli 2002 om bekämpande av rasism och främlingsfientlighet(1),

–   med beaktande av rådets gemensamma åtgärd 96/443/RIF av den 15 juli 1996 på grundval av artikel K.3 i Fördraget om Europeiska unionen om åtgärder mot rasism och främlingsfientlighet(2) (nedan kallad gemensam åtgärd),

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådets rambeslut om bekämpande av rasism och främlingsfientlighet (KOM(2001)0664)(3),

–   med beaktande av rådets rambeslut från 2005, den så kallade Luxemburgkompromissen(4),

–   med beaktande av rådets rambeslut från januari 2007(5),

–   med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den 16 december 1966, särskilt artikel 20.2,

–   med beaktande av den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering av den 21 december 1965,

–   med beaktande av tilläggsprotokollet till Europarådets konvention mot IT-relaterad brottslighet av den 28 januari 2003, om straffpåföljder vid rasistiska eller främlingsfientliga handlingar som utförs med hjälp av IT-system(6),

–   med beaktande av artikel 114.3 och artikel 94 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0151/2007), och av följande skäl:

A.  Av de årliga rapporterna från Europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet, dess jämförande rapporter om rasistiska brott och dess två senaste rapporter om antisemitism och islamofobi framgår att rasistiska brott är ett bestående problem i samtliga medlemsstater. Uppskattningsvis utsattes fler än 9 miljoner personer under 2004 för rasistiska brott.

B.  2007 har förklarats till det Europeiska året för lika möjligheter för alla. Det vore således lämpligt att under detta år lägga särkskild tonvikt vid kampen mot alla former av diskriminering.

C.  Det är nödvändigt att skapa en rimlig balans mellan tillvaratagandet av yttrandefriheten och kampen mot rasism och främlingsfientlighet.

D.  En straffrättslig politik på detta område är önskvärd, men hänsyn bör dock tas till att inom en kultur som grundar sig på fri- och rättigheter bör straffpåföljder tillämpas restriktivt och som en yttersta utväg. Lagstiftningen på detta område måste vägas mot alla de värden som står på spel och särskilt med hänsyn till motsättningen mellan yttrandefriheten och varje människas rätt till likvärdigt hänsynstagande och likvärdig respekt.

E.  Yttrandefriheten och föreningsfriheten måste skyddas såvida de inte utövas för att förespråka användning av makt, våld eller hat eller syftar till att uppmuntra eller ge upphov till olagliga handlingar eller sannolikt kommer att ge upphov till sådana handlingar.

F.  Trots att alla medlemsstater har lagstiftning som syftar till att bekämpa rasism och främlingsfientlighet finns det stora skillnader mellan länderna. Denna diskrepans visar att det finns behov av en viss harmonisering på EU-nivå för att den gränsöverskridande kampen mot rasism och främlingsfientlighet och i Europa i övrigt skall bli effektiv.

G.  Rasism och främlingsfientlighet måste bekämpas kraftfullt inom hela Europeiska unionen, framför allt genom utbildning och oförtruten social och politisk dialog som klarlägger argumenten och isolerar dem som för fram resonemangen.

H.  Efter sex års förhandlingar har rådet nått politisk enighet om ett förslag till rambeslut om kampen mot rasism och främlingsfientlighet, vilket skedde vid rådets (rättsliga och inrikes frågor) möte den 19 april 2007.

I.  Denna politiska överenskommelse är resultatet av flera år av förhandlingar och bör utgöra utgångspunkten för en striktare europeisk lagstiftning på detta område.

J.  Parlamentets ovannämnda ståndpunkt antogs den 4 juli 2002, vilken dock grundar sig på kommissionens ursprungliga förslag från 2001. Den politiska överenskommelsen av den 19 april 2007 är resultatet av mödosamma förhandlingar och har således avsevärt ändrat kommissionens ursprungliga texten. Följaktligen bör Europaparlamentet höras på nytt på grundval av den nya texten.

K.  Om rambeslutet antas kommer den gemensamma åtgärden att upphävas, och således bör det nya dokumentet inte vara mindre långtgående.

1.  Med hänvisning till det förslag till rambeslut som blev föremål för en politisk överenskommelse vid rådets (rättsliga och inrikes frågor) möte den 19 april 2007 riktar Europaparlamentet följande rekommendationer till rådet:

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och, för kännedom, till kommissionen och medlemsstaternas parlament och regeringar.

(1) EUT C 271 E, 12.11.2003, s. 558. (2) EGT L 185, 24.7.1996, s. 5. (3) EGT C 75 E, 26.3.2002, s. 269. (4) Dokument 8994/1/05 REV 1 DROIPEN 24; 8994/1/05 REV ADD 1 DROIPEN 24. (5) Dokument 5118/07 DROIPEN 1. (6) Europarådets fördragsserie STCE nr 189. (7) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22.

Europaparlamentets resolution av den 21 juni 2007 om asyl: praktiskt samarbete och kvaliteten på besluten i det gemensamma europeiska asylsystemet (2006/2184(INI))

P6_TA(2007)0286 A6-0182/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 63.1 och 63.2 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

–   med beaktande av rådets direktiv 2005/85/EG av den 1 december 2005 om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för beviljande eller återkallande av flyktingstatus(1),

–   med beaktande av rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet(2),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredjeland har gett in i någon medlemsstat(3) (Dublin II-förordningen),

–   med beaktande av rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna(4),

–   med beaktande av Haagprogrammet av den 4–5 november 2004,

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 27 september 2005 om utkastet till rådets direktiv om miniminormer för medlemsstaternas förfaranden för att bevilja eller återkalla flyktingstatus(5),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen om ökat praktiskt samarbete – Nya strukturer, nya lösningar: att förbättra kvaliteten på besluten i det gemensamma europeiska asylsystemet (KOM(2006)0067),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen om anpassning av de särskilda bestämmelserna i artikel 68 i EG-fördraget om domstolens behörighet, för att åstadkomma ett verksamt rättsligt skydd (KOM(2006)0346),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0182/2007), och av följande skäl:

A.  EU:s rättskultur måste alltid, med fullständig respekt för de internationella konventionerna, däribland Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, garantera principen om "non-refoulement".

B.  Den första fasen i införandet av det gemensamma asylsystemet avslutades i och med att man antog de fyra instrument som anges i artikel 63.1 i EG-fördraget. Det finns både politiska och tekniska svårigheter som måste övervinnas för att man skall kunna övergå till andra fasen i det europeiska asylsystemet, en fas vars syfte är fastställandet av ett gemensamt asylförfarande och en enhetlig ställning för dem som har rätt till asyl eller subsidiärt skydd. Förhoppningsvis kan tidsplanen, dvs. att denna andra fas avslutas år 2010, hållas.

C.  Europaparlamentet har redan ställt sig bakom den definition av "flykting" som anges i rådets direktiv 2004/83/EG, en definition som därmed även är relevant för denna resolution.

D.  Antagandet av direktiv i samband med genomförandet av gemensamma normer är endast ett första steg, och ett adekvat genomförande i alla medlemsstater av de bestämmelser som antagits på gemenskapsnivå måste nödvändigtvis följa på denna fas. Det är mycket viktigt att kommissionen kontrollerar detta genomförande och därmed även att medel för detta ställs till förfogande.

E.  När det gäller de instrument som hittills antagits på asylområdet rör det sig bara om miniminormer, och man måste ha i åtanke att övergivandet av tendensen att komma överens om just miniminormer är en förutsättning för att man skall kunna undvika konkurrens på bottennivå, där skyddet försvagats och kvaliteten på mottagandet, förfarandena och skyddet sänkts.

F.  Europeiska rådet uppmanade inom ramen för Haagprogrammet av den 4-5 november 2004 rådet och kommissionen att inrätta lämpliga strukturer som inbegriper medlemsstaternas nationella asylmyndigheter för att underlätta det praktiska samarbetet. Ett ökat sådant samarbete tillsammans med en intensifiering av informationsutbytet och utbytet av bästa praxis mellan medlemsstaterna är ett viktigt verktyg när det gäller att uppnå målet att få till stånd ett gemensamt asylförfarande och en enhetlig ställning.

G.  Ett stärkt ömsesidigt förtroende är en av hörnstenarna i samband med inrättandet av ett gemensamt asylsystem, och det bästa sättet att skapa detta förtroende är ett sådant praktiskt och regelbundet samarbete mellan de olika, men med snarlika ansvarsuppgifter försedda, förvaltningsnivåerna i medlemsstaterna. Ett stärkt ömsesidigt förtroende krävs för att trygga kvaliteten och även bidra till ett ökat förtroende hos allmänheten för asylförfarandet, varigenom ett effektivare förfarande möjliggörs som samtidigt uppfattas som mindre hotande.

H.  Ett effektivt genomförande av asylpolitiken förutsätter att man samtidigt uppfyller flera kompletterande mål, som till exempel en förbättring av kvaliteten på besluten, en snabb och säker behandling av ansökningar om skydd liksom informationskampanjer i ursprungsländerna och transitländerna om möjligheterna till laglig invandring, villkoren för att få flyktingstatus eller humanitärt skydd, farorna med människohandel, särskilt för kvinnor och barn utan medföljande vårdnadshavare samt konsekvenserna såväl av olaglig invandring som för personer vilka inte beviljas flyktingstatus.

I.  När det gäller att förbättra kvaliteten i behandlingen av asylansökningar och därmed minska antalet rättsliga förfaranden och förseningar i förfarandena kan det vara lämpligt att även ta hjälp av relevanta organisationer, till exempel FN:s flyktingkommissariat, som har tagit fram en metod som skall hjälpa myndigheterna att förbättra kvaliteten på sina beslut (Quality initiative).

J.  Som rådet (rättsliga och inrikes frågor) påpekade vid sitt möte den 27–28 april 2006 måste införandet av ett enda förfarande främjas för att man skall kunna undvika förseningar och därmed konkret bidra till en ökad effektivitet i förfarandena.

K.  Trots ett antal gemensamma grundläggande åtgärder, som sedan Amsterdamfördragets ikraftträdande har antagits på asylområdet, vidtar medlemsstaterna på nationell nivå alltjämt sådana åtgärder eller fattar sådana beslut som får konsekvenser för de andra medlemsstaterna, i synnerhet när det gäller beviljande av internationellt skydd.

L.  I artikel 29 i direktiv 2005/85/EG föreskrivs att en gemensam minimiförteckning över tredjeländer som betraktas som säkra ursprungsländer skall utarbetas. Någon sådan förteckning har ännu inte utarbetats, och inte heller beaktade rådet parlamentets ståndpunkt när det antog detta direktiv, varför talan om ogiltigförklaring av direktiv 2005/85/EG väcktes vid Europeiska gemenskapernas domstol (EG-domstolen), där målet nu är anhängigt. En sådan förteckning bör antas inom ramen för medbeslutandeförfarandet. Det faktum att ett land förs upp på denna förteckning innebär inte automatiskt att asylsökande från detta land i princip kommer att nekas asyl, utan snarare – i enlighet med Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning i dess lydelse enligt New York-protokollet av den 31 januari 1967 (Genèvekonventionen) – att varje enskild asylansökan handläggs individuellt.

M.  Tyvärr har rådet valt att inte se det som nödvändigt att i samband med utarbetandet av förteckningen över säkra tredjeländer använda sig av medbeslutandeförfarandet. Det blir intressant att ta del av domstolens dom i denna fråga.

N.  Medlemsstaterna måste ha tillgång till tillförlitlig information om den aktuella situationen i ursprungsländerna med avseende på eventuella risker, om de skall kunna garantera tillförlitliga och rättvisa förfaranden som garanterar de asylsökandes rättigheter.

O.  Våld och hot om våld mot kvinnor utgör en kränkning av rätten till liv, säkerhet, frihet, värdighet och fysisk och emotionell integritet, och ett allvarligt hot mot den fysiska och psykiska hälsan hos dessa våldsoffer.

P.  Det finns tekniska och politiska svårigheter som minskar möjligheterna att gemensamt utnyttja känslig information om ursprungsländerna. På sikt måste det emellertid vara möjligt att upprätta en gemensam databas om ursprungsländerna så att alla personer som är involverade i förfarandet kan basera behandlingen av de enskilda asylansökningarna på en och samma information.

Q.  För att man skall kunna förbättra förfarandena för beslutsfattande krävs det att utbildningsnivån höjs hos de tjänstemän som fattar besluten.

R.  Förhandsavgörandet som förfarande, angivet i artikel 234 i EG-fördraget, är det förfarande som bäst ger EG-domstolen en möjlighet att trygga gemenskapsrättens enhetlighet. En väsentlig del av detta förfarande utgör principen att alla nationella domstolar har möjlighet att vända sig till EG-domstolen för ett avgörande. Tyvärr är emellertid EG-domstolen på grund av undantaget från denna princip enligt artikel 68 i EG-fördraget behörig att tolka bestämmelser på asylområdet endast om frågan vidarebefordrats från en nationell domstol som utgör sista nationella instans.

1.  Europaparlamentet välkomnar de ansträngningar som har gjorts för att förbättra det praktiska samarbetet inom det gemensamma europeiska asylsystemet och anser att det ligger i både medlemsstaternas och de asylsökandes intresse att höja kvaliteten på förfarandena och besluten.

2.  Europaparlamentet bekräftar på nytt behovet av en proaktiv gemensam asylpolitik inom EU, grundad på en skyldighet att ta emot asylsökande och respekt för principen om "non-refoulement". Parlamentet påminner i detta sammanhang om den avgörande betydelsen av en stark gemensam utrikes- och säkerhetspolitik, som främjar och tryggar demokrati och grundläggande rättigheter.

3.  Europaparlamentet betonar på nytt att det slutgiltiga målet med införandet av ett gemensamt asylsystem måste vara att trygga en hög kvalitet inte bara på skyddet och handläggningen av de enskilda asylansökningarna utan även på förfarandena, vilket i sin tur kommer att resultera i välmotiverade och rättvisa beslut. Parlamentet påpekar att en förbättring av kvaliteten på besluten måste innebära att personer i behov av skydd kan resa in i EU under säkra former och få sina ansökningar behandlade på ett korrekt sätt, och att de internationella normerna på områdena för mänskliga rättigheter och flyktingrätt respekteras fullt ut, i synnerhet i fråga om principen om "non-refoulement".

4.  Europaparlamentet fördömer kommissionens uppenbart otillräckliga möjligheter att kontrollera genomförandet av de olika direktiven på asylområdet och uppmanar medlemsstaterna att underlätta för kommissionen genom att systematiskt ge kommissionen tillgång till en jämförelsetabell med uppgifter om vilka åtgärder som vidtagits för att genomföra vilka bestämmelser i dessa direktiv.

5.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att i alla medlemsstater verka till förmån för ett enda förfarande, med vars hjälp man kan vinna mycket i termer av rättvisa och effektiva beslut, för att se till att flyktingstatus så snart som möjligt beviljas alla de personer som har rätt till denna status.

6.  Europaparlamentet påpekar att det, med tanke på villkoren och formerna för beviljande av internationellt skydd och i synnerhet subsidiärt skydd, kommer att fortsätta förekomma skillnader mellan medlemsstaterna och även inslag av "asylshopping" så länge de gällande bestämmelserna på asylområdet bygger på miniminormer och kommer till stånd på grundval av den minsta gemensamma nämnaren.

7.  Europaparlamentet betonar att ett av målen med de instrument som antagits på asylområdet är att begränsa förekomsten av så kallade sekundära rörelser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att redan nu rent praktiskt i möjligaste mån verka för en harmonisering av de olika typerna av asylpolitik.

8.  Europaparlamentet anser att en av de förbättringar som bör åstadkommas inom ramen för gemenskapens asylsystem är en jämnare fördelning av bördan framför allt på de olika medlemsstater som befinner sig vid EU:s yttre gränser, detta för att öka solidariteten, och ser redan nu med intresse fram emot kommissionens utvärdering av Dublin II-förordningen och även eventuella förslag från kommissionen på detta område.

9.  Europaparlamentet anser att man måste se till att de tjänstemän som fattar beslut om beviljandet av flyktingstatus har en solid utbildning baserad på en utbildningsplan avsedd för hela EU, och att det vore möjligt att införa obligatoriska meriter eller en obligatorisk utbildningsnivå.

10.  Europaparlamentet efterlyser sådana informationskampanjer i ursprungsländerna och transitländerna som informerar potentiella invandrare om riskerna med olaglig invandring och konsekvenserna för personer som inte beviljas flyktingstatus samt även om möjligheterna till laglig invandring, däribland möjligheten att ansöka om asyl i välgrundade fall, och farorna med människohandel, särskilt för kvinnor och barn utan medföljande vårdnadshavare.

11.  Europaparlamentet uppmanar – i situationer då alla andra rättsmedel uttömts – till ett rättvist och snabbt genomförande av sådana åtgärder som kan tillämpas på personer som inte beviljas flyktingstatus eller vars flyktingstatus har återkallats, under det att man fullt ut respekterar människans värdighet och grundläggande rättigheter till personer som måste återsändas. Parlamentet uppmanar vidare i detta sammanhang till snarast möjliga inrättande av ett gemenskapsförfarande för återsändande.

12.  Europaparlamentet uppmanar till ett rättvist och snabbt genomförande av sådana åtgärder som kan tillämpas på personer som har beviljats flyktingstatus eller humanitärt skydd, i syfte att främja anständiga levnadsvillkor, effektiv integration i det sociala och politiska livet och aktiv och gemensam medverkan i olika valsituationer i mottagarsamhället.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt övervinna de tekniska och politiska svårigheterna i samband med upprättandet av en gemensam databas om ursprungsländerna. Parlamentet anser att en EU-databas bör fungera som ett öppet system så att alla personer som är involverade i förfarandet kan basera behandlingen av de enskilda asylansökningarna på en och samma information. Parlamentet hoppas att man finner en pragmatisk lösning på problemet med flerspråkighet.

14.  Europaparlamentet noterar den föregående kommissionens ansträngningar att i enlighet med bestämmelserna i artikel 29 i direktiv 2005/85/EG utarbeta en förteckning över säkra ursprungsländer, men påminner om den talan om ogiltigförklaring av detta direktiv som väckts vid EG-domstolen och där målet nu är anhängigt, ett ärende som gjort att man för närvarande tvingats skjuta upp utarbetandet av en sådan förteckning. Parlamentet uppmanar rådet att beakta dessa starka kontraster och fatta beslut i enlighet härmed. Parlamentet påpekar vidare att begreppet "säkra tredjeländer" inte befriar medlemsstaterna från deras skyldigheter enligt internationell lag, särskilt inte de skyldigheter de har enligt Genèvekonventionens bestämmelser om principen om "non-refoulement" och den individuella handläggningen av varje enskild asylansökan.

15.  Europaparlamentet anser att samordningen av verksamheten i samband med det praktiska samarbetet på asylområdet även i fortsättningen bör vara kommissionens ansvar och att medel för detta måste ställas till förfogande. Parlamentet uppmanar kommissionen att i den rapport som den kommer att lägga fram i början av 2008 om framstegen under den första fasen förorda detta alternativ och, om den väljer ett annat alternativ, motivera varför den anser att inrättandet av en ny struktur i form av ett "europeiskt kontor för stöd" krävs, varvid förhållandet mellan kostnad och nytta bör beaktas. Parlamentet anser att kommissionen, om den tänker sig ett europeiskt kontor för stöd, bör åläggas att även utfärda garantier för dess öppenhet och ansvarsskyldighet.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut samarbeta med FN:s flyktingkommissariat och förse det med lämpligt stöd samt genomföra en operation "Quality initiative" och offentliggöra resultaten av detta initiativ så att bästa praxis när det gäller behandlingen av ansökningar om internationellt skydd sprids och främjas.

17.  Europaparlamentet anser att det är oacceptabelt att asylsökande skall omhändertas under villkor som innebär att de berövas sin individuella frihet.

18.  Europaparlamentet betonar behovet av att upprätta separata anläggningar för familjer, kvinnor och barn samt anläggningar där äldre personer och funktionshindrade asylsökande tas emot på lämpligt sätt. Parlamentet kräver att mottagningsförhållandena skall bedömas som ett led i genomförandet av direktiv 2003/9/EG och betonar i detta sammanhang att de möjligheter som står till buds genom den nya Europeiska flyktingfonden bör utnyttjas till fullo.

19.  Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som kommissionen planerar för att stödja de medlemsstater som bär en tung börda så att dessa skall kunna hantera problemen i samband med mottagandet av asylsökande och handläggningen av asylansökningarna. Parlamentet välkomnar särskilt och framför allt förslaget om utsändande av expertgrupper bestående av personer från olika medlemsstater.

20.  Europaparlamentet betonar att det är kommissionens uppgift att kontrollera genomförandet av de direktiv som gäller asylområdet och understryker att de medel som i nuläget ställs till förfogande i detta sammanhang är fullständigt otillräckliga för att man framgångsrikt skall kunna uträtta ett så omfattande arbete. Parlamentet anser att unionens trovärdighet på detta område och den framtida gemensamma asylpolitiken står på spel.

21.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att underlätta tillgången till finansieringsinstrument såsom Europeiska flyktingfonden och Argo (handlingsprogram för administrativt samarbete om yttre gränser, visering, asyl och invandring) så att medlemsstaterna snabbt kan få medel i nödsituationer.

22.  Europaparlamentet påpekar att den samlade gemenskapsrätten på det asylpolitiska området kräver en enhetlig tolkning och tillämpning i hela unionen. Parlamentet anser att harmoniseringen på det asylpolitiska området underlättas och påskyndas om EG-domstolen kan tas i anspråk även av andra domstolar än sista nationella instans, vilket för närvarande inte är fallet. Parlamentet uppmanar därför rådet att på nytt tillerkänna EG-domstolen dess fulla behörighet på området för förhandsavgöranden enligt avdelning IV i EG-fördraget. Parlamentet välkomnar EG-domstolens diskussionsunderlag om behandlingen av sådana frågor rörande området med frihet, säkerhet och rättvisa som hänskjutits för förhandsavgöranden(6), och uppmuntrar till diskussion om behovet av ett förfarande som anpassas till de särskilda villkoren för fall inom asyl- och invandringsområdet.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 326, 13.12.2005, s. 13. (2) EUT L 304, 30.9.2004, s. 12. (3) EUT L 50, 25.2.2003, s. 1. (4) EUT L 31, 6.2.2003, s. 18. (5) EUT C 227 E, 21.9.2006, s. 46. (6) Rådets dokument 13272/06.

Europaparlamentets resolution av den 21 juni 2007 om konsumenternas förtroende för den digitala miljön (2006/2048(INI))

P6_TA(2007)0287 A6-0191/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens grönbok om översynen av konsumentregelverket (KOM(2006)0744) och dokumentet "EC Consumer Law Compendium – Comparative Analysis"(1),

–   med beaktande av den offentliga utfrågningen (och de expertundersökningar som lades fram vid denna utfrågning) om konsumenternas förtroende för den digitala miljön, som hölls vid Europaparlamentet den 24 januari 2007,

–   med beaktande av EG-fördraget, särskilt artiklarna 95 och 153,

–   med beaktande av sin resolution av den 23 mars 2006 om europeisk avtalsrätt och översynen av gemenskapens regelverk: utvecklingen i framtiden(2) och sin resolution av den 7 september 2006 om europeisk avtalsrätt(3),

–   med beaktande av gällande gemenskapslagstiftning på områdena konsumentskydd, e-handel och informationssamhällets utveckling,

–   med beaktande av det tyska ordförandeskapets stadga om konsumentmakt i den digitala miljön,

–   med beaktande av kommissionens meddelande om skräppost, spionprogram och sabotageprogram (KOM(2006)0688),

–   med beaktande av kommissionens meddelande om översynen av EU:s regelverk för elektroniska kommunikationsnätverk och kommunikationstjänster (KOM(2006)0334),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6-0191/2007), och av följande skäl:

A.  Digital teknik är numera en del av vardagslivet, IKT (informations- och kommunikationsteknologier)-industrin spelar en viktig roll när det gäller att erbjuda plattformar, apparatur, mjukvara, informationstjänster, kommunikation, underhållning och kulturprodukter. Gränsen mellan varor och tjänster håller på att suddas ut, olika former av IKT smälter samman, inköpsmetoderna blir fler och fler och konsumenterna skapar i ökande grad själva produkters innehåll eller mervärde. I denna nya komplexa struktur blir det dessutom allt svårare att identifiera vem som tillhandahåller en enskild del av en tjänst och att förstå påverkan från ny teknik och nya affärsformer.

B.  Förtroendet för den digitala miljön är lågt hos konsumenter och näringsliv i Europa. I vissa av e-handelns aspekter ligger Europa efter Förenta staterna och Asien.

C.  Trots den digitala kommunikationens potential använder sig enbart 6 procent av konsumenterna av gränsöverskridande e-handel med varor, tjänster och innehåll, men denna siffra ökar.

D.  Trots möjligheterna till alternativ tvistlösning använder endast 3 procent av återförsäljarna sådana tjänster, och 41 procent av återförsäljarna känner inte ens till att de kan använda dessa redskap.

E.  En utveckling av EU:s digitala marknad skulle avsevärt öka EU:s konkurrenskraft i världshandeln.

F.  Den s.k. nätneutraliteten förtjänar att granskas i detalj och bevakas noggrant på gemenskapsnivå, så att man kan frigöra och helt uttömma dess potential att främja konsumenternas val och göra det möjligt även för nya företag att få jämlik tillgång till den inre marknaden.

G.  Fragmentariseringen av delar av den elektroniska marknaden inom EU hotar rättigheterna enligt gemenskapens regelverk.

H.  Den digitala klyftan är social och geografisk, och de som inte följer med i den digitala utvecklingen bor oftast i missgynnade områden och på landsbygden.

I.  Konsumenter och näringsliv i Europa har föga rättssäkerhet i gränsöverskridande e-handel inom EU, i jämförelse med nationella transaktioner och transaktioner utanför EU.

J.  En enda elektronisk transaktion omfattas av många rättsliga bestämmelser som medför sinsemellan olikartade krav, vilket inte förser vare sig näringslivets aktörer eller konsumenterna med tydliga och lättillämpade regler.

K.  Informationssamhällets framtid beror till stor del på dess förmåga att kunna garantera både ett tillräckligt starkt skydd för personuppgifter och en hög säkerhetsnivå i den digitala miljön.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja en lämplig ram för utvecklingen av e-handeln som skulle ge ett uppsving åt den för närvarande låga nivån på konsumenternas förtroende, skapa en attraktivare företagsmiljö, förbättra lagstiftningens kvalitet, stärka konsumenternas rättigheter och småföretagsoperatörernas ställning på marknaden och stoppa fragmentariseringen av den inre marknaden i den digitala miljön. Parlamentet välkomnar därför kommissionens meddelande om EU:s strategi för konsumentpolitiken 2007–2013 – Starkare konsumenter, högre välbefinnande för konsumenterna och ett effektivt konsumentskydd (KOM(2007)0099).

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid sidan om försöken att förbättra kvaliteten på konsumentlagstiftning inrikta sig på att ta fram lämpliga regler för gränsöverskridande e-handel i form av standarder som frivilligt skulle följas av dem som ingår i det europeiska systemet för förtroendemärkning för gränsöverskridande e-handel.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en strategi för att öka konsumenternas förtroende för den digitala miljön i dess helhet, baserat på erfarenheterna inom initiativet för e-förtroende(4).

4.  Europaparlamentet är övertygat om att initiativet om e-integration måste omsättas i konkreta åtgärder och det snabbt. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att kräva att de medlemsstater som har undertecknat detta alleuropeiska initiativ vidtar åtgärder i detta syfte.

5.  Enligt Europaparlamentets övertygelse bör det finnas en bredare definition av begreppet konsument som är bättre anpassad till informationssamhället.

6.  Europaparlamentet är övertygat om att småföretagsoperatörer behöver särskilt skydd för att stärka sin marknadsställning i informationssamhället.

7.  Europaparlamentet betonar att det finns faktorer som leder till bristande konsumentförtroende i den digitala miljön och anser därför att det är nödvändigt att bedriva en aktiv politik och stödja särskilda mekanismer för att öka konsumenternas förtroende genom att garantera att transaktioner i den digitala miljön kan utföras på ett säkert och korrekt sätt.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i enlighet med artikel 18 i förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen(5), ingå samarbetsavtal om konsumentskydd med tredjeländer (särskilt med OECD-länder), vilket skulle förbättra möjligheterna att säkerställa efterlevnaden av konsumenternas rättigheter i den digitala miljön.

9.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ om att se över och uppdatera regelverket på konsumentområdet, och särskilt att e-handeln betonas så starkt.

Att öka konsumenternas förtroende för den digitala miljön

10.  Europaparlamentet anser att en ny strategi för e-förtroende skulle bidra till att öka konsumenternas förtroende, särskilt genom framsteg på följande områden:

11.  Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är att alla medlemsstater i tid och på ett effektivt sätt införlivar Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden (direktiv om otillbörliga affärsmetoder)(6) i sin lagstiftning, eftersom detta är ett viktigt redskap för att garantera konsumentskydd vid gränsöverskridande transaktioner.

12.  Europaparlamentet anser även att ett återupplivat initiativ för e-förtroende inte enbart skulle behandla konsumentskyddet utan även ange ett samordnat angreppssätt för frågan om den digitala miljön som helhet, inbegripet analyser av faktorer utanför marknaden som skyddandet av privatlivets helgd, allmänhetens tillgång till informationsteknik (e-integration), Internetsäkerhet osv.

13.  Europaparlamentet framhåller att unionsmedborgarnas rätt till tillträde till den digitala miljön är oerhört viktig och upprepar i detta sammanhang hur viktigt det är att använda sig av lämpliga ekonomiska och rättsliga verktyg för att främja e-integration, framför allt genom att genomföra och vid behov stärka allmänna tjänsteskyldigheter på det elektroniska kommunikationsområdet, samt tillhandahålla finansiella resurser för investeringar i utvecklandet av en digital kommunikationsinfrastruktur.

14.  Europaparlamentet är övertygat om att samråd med berörda parter (företrädare för näringslivet och för konsumentorganisationerna) måste ske i fråga om kommande åtgärder.

Kulturen inom e-handeln

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att börja utforma frivilliga europeiska standarder avsedda att underlätta gränsöverskridande e-handel, dvs. europeiska standarder som överbrygger språkskillnader och skillnader mellan gällande lagstiftning i de olika medlemsstaterna – detta är en faktor som på ett allvarligt sätt hindrar såväl konsumenter som små och medelstora företag från att till fullo kunna utnyttja den inre marknadens potential i den digitala miljön.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja införandet av frivilliga standardiserade kontrakt och frivilligt standardiserade allmänna handelsvillkor för e-handel för att garantera ett balanserat förhållande, eftersom varken konsumenterna eller företagen normalt är experter på lag och teknik. Parternas möjlighet att själva utforma avtalen baserat på den grundläggande civilrättsliga principen om avtalsfrihet bör dock finnas kvar.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kräva att entreprenörer som frivilligt använder standardavtal och standardiserade allmänna handelsvillkor skall upplysa om avtalsvillkor som avviker från dessa.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå att de bestämmelser som reglerar elektronisk kommunikation skall ändras så att insynen och offentliggörandet av information till slutanvändarna förbättras.

Europeisk förtroendemärkning för e-handel över gränserna

19.  Kommissionen uppmanas att utvärdera möjligheterna till att utarbeta en definition av villkoren och logotypen för en europeisk förtroendemärkning för att garantera ökad säkerhet på området för e-handel över gränserna då hindren för integrering av detaljhandelssidan av den inre marknaden avskaffats, och att i detta sammanhang tillhandahålla en allmän rättslig ram för frivillig förtroendemärkning i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster (direktivet om e-handel)(7). Europaparlamentet rekommenderar att följande bör ingå:

20.  Europaparlamentet konstaterar emellertid följande problem med att genomföra effektiva förtroendemärkningssystem:

21.  Europaparlamentet är övertygat om att de mest effektiva sätten att stärka konsumenternas förtroende är

22.  Europaparlamentet konstaterar att direktivet om otillbörliga affärsmetoder omfattar otillbörlig användning av förtroendemärkning eller annan märkning, liksom falska konsumentrecensioner. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att deras nationella konsumentcentrum är vaksamma mot sådana former av missbruk.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera tidigare erfarenheter av befintlig och framgångsrik förtroendemärkning, särskilt förtroendemärkning som används i fler än en medlemsstat (såsom Eurolabel-märkningen), och att använda sig av dessa erfarenheter när man utformar EU-förtroendemärkningen för gränsöverskridande e-handel (inklusive bekräftelse av huruvida spridningen av förtroendemärkningen i de nya medlemsstaterna eventuellt hindras av att det saknas ekonomiska resurser för att finansiera införandet av en sådan märkning).

24.  Europaparlamentet är övertygat om att förtroendemärkning framför allt ger små och medelstora företag stor möjlighet att bygga upp konsumentförtroende i den digitala miljön.

En europeisk stadga för användarnas rättigheter i informationssamhället

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att efter samråd med konsumentorganisationerna lägga fram en europeisk stadga för användarnas rättigheter som skulle klargöra vilka rättigheter och skyldigheter som gäller för informationssamhällets aktörer, däribland konsumenterna, till exempel användarnas rättigheter till digitalt innehåll (det vill säga användarnas rättigheter och skyldigheter i samband med användning av digitalt innehåll), användarnas rättigheter till grundläggande normer för driftskompatibilitet och rättigheter för särskilt sårbara användare (det vill säga att förbättra funktionshindrades tillgång till Internetsidor). För det fall att det tillfälligt skulle vara omöjligt att förbereda en sådan stadga på grund av den dynamiska utvecklingen på området uppmanar parlamentet kommissionen att lägga fram en guide som förklarar vilka rättigheter och skyldigheter informationssamhällets aktörer har enligt det gällande regelverket.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa grundläggande fri- och rättigheter för användarna i informationssamhället. Parlamentet anser i detta sammanhang att vissa fri- och rättigheter för användarna bör införas inom ramen för det kommande meddelandet om Internetbaserat innehåll på den inre marknaden).

27.  Europaparlamentet anser att Internetmiljön såväl som den digitala tekniken gör att konsumenterna erbjuds en rad olika nya produkter och tjänster och att immaterialrätten är själva grunden för dessa tjänster. Parlamentet anser att konsumenterna, för att till fullo kunna utnyttja dessa tjänster och få sina förväntningar uppfyllda, behöver klara uppgifter om vad de kan eller inte kan göra med digitalt innehåll, hanteringen av digitala rättigheter och tekniskt skydd. Parlamentet är övertygat om att konsumenterna bör ha rätt till driftskompatibla lösningar.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sprida den europeiska stadgan för användarnas rättigheter och uppmuntra medlemsstaterna och berörda organisationer att sprida den vidare till alla Internetanvändare så att dessa känner till sina rättigheter och har de medel som krävs för att utöva dem.

Fragmentarisering av den inre marknaden i den digitala miljön

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå åtgärder för att stoppa fragmentariseringen av den inre marknaden i den digitala miljön (det vill säga vägran att lämna tillgång till varor, tjänster och innehåll som erbjuds i gränsöverskridande sammanhang), något som avsevärt påverkar konsumenterna huvudsakligen i nya och små medlemsstater enbart på grund av deras medborgarskap, hemvist eller innehav av ett betalkort som utfärdats i en viss medlemsstat. Kommissionen uppmanas även att regelbundet underrätta parlamentet om framsteg på detta område.

30.  Europaparlamentet framhåller att det är oacceptabelt att vissa entreprenörer som levererar varor eller tillhandahåller tjänster eller innehåll över Internet i flera medlemsstater inte ger konsumenterna tillgång till deras webbsidor i andra medlemsstater utan tvingar dem att använda webbsidorna i det land som de bor i eller är medborgare i.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en bestämmelse om tillgång till produkter som levereras över gränserna, i linje med artikel 20 i tjänstedirektivet.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka hur effektiv artikel 20 i tjänstedirektivet är, särskilt när det gäller objektiva kriterier.

33.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen undersöker på vilket sätt licenser för ett visst territorium eller exklusiva kontrakt för ett visst territorium står i strid med den inre marknaden. Parlamentet uppmuntrar och uppmanar kommissionen att övergripande informera det om resultaten av dessa undersökningar.

34.  Europaparlamentet betonar vikten av att se till att det finns goda skäl för europeiska entreprenörer i den digitala miljön att erbjuda varor, tjänster och innehåll över gränserna på hela den inre marknaden.

35.  Europaparlamentet konstaterar att driftskompatibilitet är en avgörande ekonomisk faktor och betonar vikten av näringslivsdriven, tillgänglig och driftskompatibel standard på teknisk och juridisk nivå, för att möjliggöra stordriftsfördelar, garantera konsumenterna icke-diskriminerande tillgång till apparatur, tjänster och innehåll, främja en snabb utveckling av tekniken och bidra till att undvika fragmentarisering av marknaden. Verklig driftskompatibilitet mellan apparatur, tjänster och innehåll åtminstone på konsumentnivå (slutanvändare) bör främjas.

Förstärkning av konsumenternas rättsliga skydd i den digitala miljön

36.  Europaparlamentet är övertygat om att ett ökat konsumentförtroende för den digitala miljön skulle bli möjligt genom ett tydligare och förbättrat gemenskapsregelverk för konsumentfrågor som inriktas på områdesövergripande rättsliga verktyg och harmonisering av vissa aspekter av avtalsrätten i konsumentfrågor. Parlamentet uppmanar kommissionen att för parlamentet och rådet lägga fram en rapport om genomförandet av direktivet om e-handel, där frågor som rör konsumenternas förtroende ringas in.

37.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag i grönboken om översynen av konsumentregelverket om att låta digitala filer ingå i tillämpningsområdet för Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG av den 25 maj 1999 om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier(9).

38.  Europaparlamentet är övertygat om att tillämpningen av systemet i fråga om orättvisa avtalsvillkor bör förstärkas på området för licensavtal med slutanvändare och bör innehålla så kallade tekniska kontraktsvillkor.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå att reglerna för distansförsäljning utökas till att även omfatta avtal som ingås mellan konsumenter och yrkeshandlare vid Internetauktioner och avtal om turisttjänster (flygbiljetter, hotellvistelse, biluthyrning, fritidsverksamhet och så vidare) som beställs individuellt via Internet.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förenkla och standardisera kraven på obligatorisk information som säljaren skall tillhandahålla köparen vid e-handel och inom ramen för sådan information prioritera viktig obligatorisk information.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att försörjningskedjan i den digitala miljön öppnas för ökad insyn på sådant sätt att konsumenten alltid känner till vem leverantören är och om denne är en mellanhand eller den slutgiltiga leverantören.

42.  Europaparlamentet framhåller att det är oacceptabelt att konsumenter utan ordentlig förvarning omdirigeras från säljarens webbsida till andra webbsidor, eftersom detta för konsumenterna döljer den verkliga identiteten på den som tillhandahåller varorna, tjänsterna eller innehållet.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka konsumentskyddet i fall där konsumenten står för hela avtalsrisken, till exempel genom förskottsbetalning, särskilt vid elektroniska avtal.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påskynda sin bedömning om åtgärder om kollektiva tvistlösningsmekanismer för gränsöverskridande tvister mellan företag och konsumenter i den digitala miljön.

45.  Europaparlamentet påminner om de positiva erfarenheterna av problemlösningsnätverket på den inre marknaden (Solvit) och nätverket av europeiska konsumentcentrum. Parlamentet efterlyser inrättandet av ett europeiskt informationssystem för e-handel som skulle kunna ge alla europeiska e-konsumenter detaljerad vägledning och information om vilka rättigheter och skyldigheter konsumenterna och företagen har i den digitala miljön, praktisk vägledning om möjligheterna att använda sig av alternativa tvistlösningssystem, både på allmän nivå och vid behov i enskilda fall.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att konsumenterna har ett effektivt skydd mot attacker mot deras säkerhet och privatliv i den digitala miljön, genom såväl lagstiftning som tekniska åtgärder.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka konsumentskyddsutvecklingen inom e-handel som sker med hjälp av mobiltelefoner, med betoning på bland annat skyddet av unga konsumenter.

48.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta för att inom hela den inre marknaden nå målet om en hög konsumentskyddsnivå i den digitala miljön.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet (helst en gång per år) underrätta parlamentet om de framsteg som görs när det gäller konsumentskydd i den digitala miljön, däribland de praktiska åtgärder som vidtagits för att efterleva innehållet i denna resolution.

o
o   o

50.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) http://ec.europa.eu/consumers/cons_int/safe_shop/acquis/comp_analysis_en.pdf (föreligger endast på engelska). (2) EUT C 292 E, 1.12.2006, s. 109.DT(d.m.yyyy)@DATEMSG@ (3) EUT C 305, 14.12.2006, s. 247. (4) Se kommissionens interna arbetsdokument om konsumenternas förtroende för e-handeln: erfarenheter från initiativet för e-förtroende. (5) EUT L 364, 9.12.2004, s. 1. (6) EUT L 149, 11.6.2005, s. 22. (7) EGT L 178, 17.7.2000, s. 1. (8) EUT L 376, 27.12.2006, s. 36. (9) EGT L 171, 7.7.1999, s. 12.

Europaparlamentets resolution av den 21 juni 2007 om Kuba

P6_TA(2007)0288 RC-B6-0250/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen på Kuba, i synnerhet de av den 17 november 2004(1) och den 2 februari 2006(2),

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2004, 2005 och 2006, och av EU:s politik på området, av den 28 april 2005(3), den 18 maj 2006(4) samt den 26 april 2007(5),

–   med beaktande av sin resolution om en uppföljningsmekanism för Sacharovpriset av den 14 december 2006(6),

–   med beaktande av ordförandeskapets förklaring av den 14 december 2005 om "Kvinnor i vitt" liksom tidigare förklaringar av den 26 mars 2003 och den 5 juni 2003 om situationen på Kuba,

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 96/697/GUSP om Kuba(7), som antogs den 2 december 1996 och som regelbundet har uppdaterats,

–   med beaktande av slutsatserna från rådets (allmänna frågor och utrikesförbindelser) möte den 18 juni 2007 om Kuba,

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Ett av Europeiska unionens främsta mål är att skydda de mänskliga rättigheternas universalitet och odelbarhet, inbegripet medborgerliga, politiska, ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter.

B.  Dussintals oberoende journalister, fredliga oliktänkande och människorättsförsvarare (medlemmar av den demokratiska oppositionen, i de flesta fall med koppling till Varela-projektet) hålls fortfarande fängslade. En del av dessa personer är allvarligt sjuka och många av dem är nära släktingar med Kvinnor i vitt.

C.  2005 delade parlamentet ut Sacharovpriset för tankefrihet till Kvinnor i vitt. De kubanska myndigheternas vägran att tillåta Kvinnor i vitt att resa till parlamentets säte för att ta emot sitt pris kränker en av de grundläggande mänskliga rättigheterna, nämligen rätten att fritt lämna och återvända till sitt land, vilken fastställs i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

D.  Europaparlamentet har beslutat att skicka en delegation till Kuba för att undersöka Sacharovpristagarnas situation. Parlamentet beklagar de kubanska myndigheternas beslut att inte utfärda visum för delegationsmedlemmarna.

E.  Dessutom har 2002 års Sacharovpristagare, Oswaldo Payá Sardiñas, systematiskt förvägrats möjligheten att lämna Kuba och acceptera inbjudningarna från Europaparlamentet och andra EU-organ.

F.  Kuba måste inleda en process för politisk övergång till flerpartidemokrati. Deltagande och beslutsfattande i denna process måste vara möjligt för samtliga kubaner genom en öppen dialog som inte utesluter någon.

G.  Precis som rådet har medgivit har det när det gäller mänskliga rättigheter inte uppnåtts några påtagliga resultat på Kuba, trots den goda vilja som rådet visade genom att 2005 upphäva de åtgärder som kompletterade den gemensamma ståndpunkten.

H.  Enligt rådets slutsatser får den politiska dialogen mellan EU och den kubanska regeringen varken glömma eller bortse från den direkta "intensiva dialogen med det civila samhället och den fredliga oppositionen". Den bör även följa EU:s "åsikter om demokrati, allmänna mänskliga rättigheter och grundläggande friheter" och gemenskapens "politiska stöd för människorättsförsvarare runtom i världen".

I.  Vid den senaste översynen av rådets gemensamma ståndpunkt fastställdes det att besöken på hög nivå till Havanna bör innefatta möten både med de kubanska myndigheterna och med den fredliga, demokratiska oppositionen och det civila samhället samt att människorättssituationen bör vara ett obligatoriskt diskussionsämne.

J.  Det är beklagligt att FN:s råd för mänskliga rättigheter har beslutat att inte längre övervaka kränkningar av mänskliga rättigheter i Kuba.

1.  Trots att makten för första gången på 48 år tillfälligt har överförts från Fidel Castro till en koalition ledd av hans bror Raúl Castro, beklagar Europaparlamentet att det politiska, ekonomiska och sociala systemet på Kuba i stort har förblivit oförändrat.

2.  Europaparlamentet beklagar att de kubanska myndigheterna inte har givit några betydande tecken som svar på EU:s uppmaning till full respekt för grundläggande friheter, i synnerhet yttrandefriheten och mötesfriheten.

3.  Europaparlamentet beklagar att Europaparlamentets och rådets begäran om omedelbar frigivning av samtliga politiska fångar och samvetsfångar inte har hörsammats, och insisterar på att fängslandet av kubanska oliktänkande på grund av deras idéer och fredliga politiska verksamhet strider mot den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.

4.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck rådet och kommissionen att fortsätta att göra allt som krävs för att begära att politiska fångar friges och garantera att trakasserierna av politiska motståndare och människorättsförsvarare omedelbart upphör.

5.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att villkorslöst stödja och till fullo uppmuntra att det inleds en fredlig process för politisk övergång till flerpartidemokrati på Kuba, i linje med rådets gemensamma ståndpunkt 96/697/GUSP.

6.  Europaparlamentet välkomnar den överenskommelse som nyligen nåddes av kubanska oppositionsgrupper inom ramen för dokumentet "Unidad por la Libertad". Parlamentet uppmanar kommissionen att förbereda en handlingsplan för att sprida detta dokument bland den kubanska befolkningen.

7.  Europaparlamentet påminner om att försoning och ömsesidig förståelse måste omfatta samtliga kubaner som är beredda att på fredlig väg arbeta för frihet, demokrati och endräkt.

8.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck EU:s institutioner att fortsätta dialogen med Kubas civila samhälle och att ge sitt stöd till fredliga förändringar på Kuba, genom instrument för utvecklingssamarbete, inbegripet det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter(8).

9.  Europaparlamentet betonar att rådets gemensamma ståndpunkt 96/697/GUSP och målen i denna fortfarande äger full giltighet. Parlamentet beklagar djupt att EU-institutionerna och medlemsstaternas hittillsvarande besök på hög nivå har innefattat samtal med alla myndigheter inom den kubanska regimen, men inga direkta möten med representanter för den fredliga, demokratiska oppositionen eller med de politiska fångarnas släktingar.

10.  Europaparlamentet bekräftar sitt beslut att skicka en officiell parlamentsdelegation till Kuba och uppmanar de kubanska myndigheterna att ändra sin hållning och ge en sådan delegation inresetillstånd.

11.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck de kubanska myndigheterna att omedelbart ge Kvinnor i vitt tillstånd att lämna ön så att de kan acceptera Europaparlamentets inbjudan. Parlamentet uppdrar åt talmannen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera att pristagarna verkligen kan ta emot Sacharovpriset personligen.

12.  Europaparlamentet förnyar sin inbjudan till Oswaldo Payá Sardiñas, och begär att de kubanska myndigheterna skall ge honom tillstånd att resa till Europa så att han kan besöka gemenskapens institutioner.

13.  Europaparlamentet begär att de kubanska myndigheterna skall tillåta medlemmar av den politiska oppositionen, människorättsaktivister och samtliga medborgare att fritt resa utomlands och fritt återvända till Kuba.

14.  Europaparlamentet noterar att rådet har beslutat att inbjuda en kubansk delegation till Bryssel i syfte att återuppta en uttömmande och öppen politisk dialog med de kubanska myndigheterna. Parlamentet hoppas att rådet, i samband med förberedelserna av detta besök, i diskussionerna med den kubanska regeringen tar upp EU-institutionernas inbjudningar till Kvinnor i vitt och Oswaldo Payá Sardiñas samt Europaparlamentets önskan att skicka en delegation till Kuba.

15.  Europaparlamentet anser det vara mycket viktigt att ett eventuellt stärkande av de politiska och ekonomiska förbindelserna – inbegripet utvecklingsbistånd – mellan EU och de kubanska myndigheterna som kan bli resultatet av en sådan uttömmande och öppen politisk dialog skall kopplas till konkreta och kontrollerbara förbättringar av de mänskliga rättigheterna för samtliga kubanska medborgare. Ett första steg vore en frigivning av alla politiska fångar och samvetsfångar.

16.  Europaparlamentet fördömer varje form av sexuell diskriminering och förtryck, såsom hittills förekommit i Kuba, och välkomnar de utbildningsprogram beträffande sexuell diskriminering som nu håller på att genomföras av det kubanska nationella centret för sexualupplysning.

17.  Europaparlamentet påminner om att nästa översyn av rådets gemensamma ståndpunkt kommer att ske i juni 2008.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, EUROLAT-församlingen, Kubas regering och nationalförsamling samt till Kvinnor i vitt och Oswaldo Payá Sardiñas, vinnare av parlamentets Sacharovpris.

(1) EUT C 201 E, 18.8.2005, s. 83. (2) EUT C 288 E, 25.11.2006, s. 81. (3) EUT C 45 E, 23.2.2006, s. 107. (4) EUT C 297 E, 7.12.2006, s. 341. (5) Antagna texter, P6_TA(2007)0165. (6) P6_TA(2006)0601. (7) EUT L 322, 12.12.1996, s. 1. (8) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2006 av den 20 december 2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen (EUT L 386, 29.12.2006, s. 1).

Europaparlamentets resolution av den 21 juni 2007 om situationen i Etiopien

P6_TA(2007)0289 RC-B6-0246/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om den kris som uppstått efter valet och de allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, särskilt resolutionerna av den 7 juli 2005 om mänskliga rättigheter i Etiopien(1), 1av den 13 oktober 2005 om situationen i Etiopien(2), av den 15 december 2005 om situationen i Etiopien och den nya gränskonflikten(3) av den 16 november 2006 om Etiopien(4) och av den 10 maj 2007 om Afrikas horn: EU:s regionala politiska partnerskap för fred, säkerhet och utveckling(5),

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 11 juni 2007 förklarade en etiopisk domstol 38 oppositionsledare skyldiga till massprotester efter det omstridda valet två år tidigare. Anklagelserna gick från "grov kränkning av konstitutionen" till allvarligt högförräderi.

B.  Domen är väntad nästa månad och de flesta av de anklagade kan dömas till döden.

C.  Bland de som förklarats skyldiga finns Hailu Shawel, ordförande för CUD (Coalition for Unity and Democracy), professor Mesfin Woldemariam, före detta ordförande för det etiopiska människorättsrådet, doktor Yacob Hailemariam, särskilt sändebud för FN och före detta åklagare vid den internationella krigsförbrytartribunalen för Rwanda, doktor Berhanu Nega, borgmästare i Addis Abeba, och Birtukan Mideksa, före detta domare. Amnesty International anser att de alla är samvetsfångar.

D.  De 38 fångarna, som alla vägrade att förklara sig skyldiga, fanns med bland de cirka 30 000 personer som arresterades i samband med regeringens kraftåtgärder mot de demonstranter som protesterade mot bedrägeri och valfusk från premiärminister Meles Zenawis regerings sida i valet 2005.

E.  Den undersökningskommission som det etiopiska parlamentet inrättade i slutet av november 2005 för att utreda våldet i juni och november 2005 kom fram till att 193 civila hade dödats och 763 skadats av regeringens säkerhetsstyrkor. I undersökningskommissionens rapport framkom det att en del av offren hade dödats med ett enda skott i huvudet och att prickskyttar hade siktat in sig på vissa oppositionsledare. Enligt samma rapport var demonstranterna obeväpnade och säkerhetsstyrkorna använde sig av överdrivet våld.

F.  I rapporten framkommer det också att en 14-årig pojke dödades under demonstrationerna och att hans bror sköts bakifrån, när han försökte undsätta honom. Etenesh Yiman, hustru till en av oppositionens kandidater, sköts ned utanför sitt hus framför ögonen på sina barn.

G.  Oppositionspartiet CUD (Coalition for Unity and Democracy) skyllde dödsoffren på säkerhetsstyrkorna, men Meles anklagade oppositionen för att ha startat de våldsamma protesterna.

H.  Undersökningskommissionens ordförande och vice ordförande tvingades fly efter påtryckningar från regeringen att ändra undersökningskommissionens slutsatser. Undersökningskommissionens vice ordförande Woldemichael Meshesha vittnade om dessa händelser inför Europaparlamentet vid en utfrågning den 5 juni 2007.

I.  Journalister arresteras fortfarande och hindras från att utöva sitt yrke.

J.  I januari 2007 skall polisen ha misshandlat och allvarligt skadat studenter i städerna Dembi Dollo och Ghimbi, varvid tre personer dog och 30-50 studenter fängslades.

K.  Personer som anklagats för internationell terrorism, däribland EU-medborgare, har på godtyckliga grunder fängslats och utlämnats.

L.  Den politiska och demokratiska stabiliteten i Etiopien är av största vikt för utvecklingen av länderna i Afrikas Horn.

M.  Det behövs en försoningsprocess i Etiopien för att återerövra de demokratiska landvinningar som nu gått förlorade och bana vägen för en hållbar utveckling där man respekterar grundläggande mänskliga rättigheter, politisk pluralism, minoriteters rättigheter (särskilt för den etniska gruppen Oromos) och rättsstatsprincipen.

N.  Etiopien har undertecknat Cotonouavtalet(6). I artikel 96 i detta föreskrivs att respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna utgör ett viktigt element i AVS-EU samarbetet.

O.  Medlemmarna i FN:s säkerhetsråd sammanträdde den 16 juni 2007 i Addis Ababa med Afrikanska unionen (AU) och etiopiska tjänstemän samt AU:s freds- och säkerhetsråd.

1.  Europaparlamentet uppmanar den etiopiska regeringen att omedelbart och villkorslöst släppa alla politiska fångar, inbegripet valda parlamenstledamöter, CUD-ledare, människorättsaktivister, journalister, lärare, studenter, fackföreningsaktivister och vanliga medborgare.

2.  Europaparlamentet beklagar den dom som nyligen utfärdades av en etiopisk domstol gentemot 38 oppositionsledare, människorättsaktivister och journalister, och är djupt kritiskt till att detta skedde utan att de fått möjlighet att försvara sig vid en rättegång som inte respekterade de internationella normerna för fria och rättvisa rättegångar och som allmänt fördömts av internationella människorättsorganisationer.

3.  Europaparlamentet anmodar det etiopiska rättsväsendet att se över sin dom och uppmanar den etiopiska regeringen att upphäva eventuella döds- och fängelsedomar samt att garantera rättsväsendets oberoende.

4.  Europaparlamentet välkomnar frisläppandet den 10 april 2007 av 28 åtalade personer. Sju av dessa var journalister, varav en, Serkalem Fasil, var gravid i sjätte månaden när hon arresterades och nekades lämplig läkarvård.

5.  Europaparlamentet efterlyser inrättandet av en oberoende internationell undersökningskommission, och uppmanar Etiopiens regering att tillåta denna att självständigt fullfölja undersökningskommissionens ursprungliga slutsatser och att ge den obegränsat tillträde till de källor och dokument som är relevanta för undersökningen.

6.  Europaparlamentet fördömer arresteringarna av oberoende journalister och uppmanar den etiopiska regeringen att garantera pressfriheten.

7.  Europaparlamentet uppmanar den etiopiska regeringen att omedelbart undersöka vad som hände med studenterna i Dembi Dollo och Ghimbi och att ställa de ansvariga till svars.

8.  Europaparlamentet uppmanar den etiopiska regeringen att tillkännage det totala antalet fängslade personer och att tillåta samtliga fångar att träffa sina familjer och advokater och att ge dem tillgång till läkarvård.

9.  Europaparlamentet fördömer de godtyckliga fängslandena och utlämningarna av personer som anklagas för internationell terrorism, vilket även omfattar EU-medborgare, och uppmanar den etiopiska regeringen att omedelbart redogöra för dessa "utlämningar".

10.  Europaparlamentet uppmanar den etiopiska regimen att respektera de mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen och de demokratiska friheterna, vilket även omfattar förenings- och yttrandefrihet, den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och Afrikanska unionens stadga om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter. Den etiopiska regimen uppmanas också att genomföra den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering.

11.  Europaparlamentet uppmanar kraftfullt den etiopiska regeringen att inleda en seriös dialog med oppositionen och det civila samhället för att nå nationell försoning och möjliggöra en verklig demokratiseringsprocess.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet, Afrikanska unionen och FN att främja och stödja en övergripande intern dialog i Etiopien med deltagande av politiska partier och det civila samhället, för att nå en långvarig lösning på den pågående politiska krisen.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att på ett tydligt sätt anmoda den etiopiska regeringen att omedelbart och villkorslöst släppa alla politiska fångar.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att fördöma tillämpningen av dödsstraffet i Etiopien.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att låta Europaparlamentet ta del av de rapporter som på begäran av kommissionen och rådet utarbetats av personer som följt pågående rättegångar, bland annat britten Michael Ellman.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att kraftfullt fördöma den etiopiska regeringen för det brutala förtryck som följde efter valet i maj 2005 och för de allvarliga kränkningar av de mänskliga och demokratiska rättigheterna som myndigheterna har begått sedan dess samt att övervaka situationen i Etiopien.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att föra en konsekvent eftervalspolitik i Etiopien.

18.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet att överväga möjligheten att vidta målriktade sanktioner gentemot högre regeringstjänstemän.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att stödja offren för kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och de politiska fångarnas familjer.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att vidta konkreta åtgärder för att ge ny kraft åt den avstannade demokratiseringsprocessen och förhindra en ytterligare försämring av situationen för de mänskliga rättigheterna i Etiopien, vilket kan få långtgående konsekvenser i regionen om man inte snabbt reagerar på lämpligt sätt.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att med hjälp av sina samarbetsinstrument stödja utvecklingen av fria medier i Etiopien.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inta en enad ställning, i överensstämmelse med artikel 96 i Cotnouavtalet. Programmen för utvecklingssamarbete inom ramen för Cotonouavtalet bör villkoras av respekten för mänskliga rättigheter och goda styrelseformer.

23.  Europaparlamentet uppmanar FN att utse en särskild rapportör som skall genomföra en undersökning i Etiopien om rättsväsendets oberoende och de godtyckliga fängslandena, situationen för de mänskliga rättighetern, inbegripet minoriteters rättigheter, våldet och morden efter valet samt anklagelserna om förräderi och kränkningar av konstitutionen gentemot oppositionsledare, journalister och aktivister i det civila samhället.

24.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, ordförandena för den gemensamma parlamentariska församlingen AVS-EU, Afrikanska unionens kommission och det panafrikanska parlamentet, Etiopiens regering och FN:s generalsekreterare.

(1) EUT C 157 E, 6.7.2006, s. 495. (2) EUT C 233 E, 28.9.2006, s. 116. (3) EUT C 286 E, 23.11.2006, s. 528. (4) Antagna texter, P6_TA(2006)0501. (5) Antagna texter, P6_TA(2007)0180. (6) EUT L 317, 15.12.2000, s. 3.

Europaparlamentets resolution av den 21 juni 2007 om Burma

P6_TA(2007)0290 RC-B6-0248/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av FN:s säkerhetsråds första formella session om Burma, som hölls den 29 september 2006,

–   med beaktande av att FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon den 25 maj 2007 bett att de inskränkningar som ålagts Daw Aung San Suu Kyi och andra politiska personligheter skall upphävas,

–   med beaktande av Aseans tolfte toppmöte, som hölls på Filippinerna den 9–15 januari 2007,

–   med beaktande av det åttonde asiatisk-europeiska utrikesministermötet (ASEM), vilket hölls i Tyskland den 28–29 maj 2007,

–   med beaktande av skrivelsen den 15 maj 2007 till general Than Shwe, undertecknad av 59 tidigare statsöverhuvuden, med ett upprop om omedelbart frigivande av världens enda fängslade Nobels fredspristagare Daw Aung San Suu Kyi,

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Burma den 12 maj 2005(1), 17 november 2005(2) och 14 december 2006(3),

–   med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 481/2007 av den 27 april 2007(4)om förlängning av de restriktiva åtgärderna mot Burma,

–   med beaktande av att det gått sjutton år sedan Nationella demokratiförbundets (NLD) seger i parlamentsvalen den 27 maj 1990,

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  NLD:s ledare Daw Aung San Suu Kyi, som fått Nobels fredspris och Sacharovpriset, har suttit i husarrest under elva av de senaste sjutton åren.

B.  Den 25 maj 2007 förlängde Statens råd för fred och utveckling (SPDC) Daw Aung San Suu Kyis lagstridiga husarrest med ytterligare ett år.

C.  SPDC utsätter alltjämt den burmesiska befolkningen för fruktansvärda brott mot de mänskliga rättigheterna, exempelvis tvångsarbete, förföljelse av oliktänkande, uttagning av barn till militärtjänstgöring och tvångsförflyttning.

D.  Av Burmas befolkning lever 30 procent, alltså uppskattningsvis femton miljoner människor, under fattigdomsgränsen.

E.  Nationalkonventet, som sammankallades första gången 1993 för att utarbeta en författning, men som har upplösts flera gånger sedan dess, kommer att samlas på nytt den 18 juli 2007 för en avslutande session, men saknar legitimitet och internationell trovärdighet på grund av frånvaron av demokratiskt valda företrädare, i synnerhet för NLD.

F.  Asean har börjat agera kraftfullare mot militärregimens övergrepp i Burma och kräver att Burma förbättrar sina resultat på människorättsområdet och ansluter sig till demokratins principer.

G.  Den 15 maj 2007 ingick Ryssland och Burma ett avtal om att anlägga en kärnreaktor för forskningsändamål i Burma, trots internationella farhågor om säkerhetsnormer, den yttre säkerheten och dubbel användning.

1.  Europaparlamentet kräver ett omedelbart och ovillkorligt frigivande av Daw Aung San Suu Kyi.

2.  Europaparlamentet beklagar att Daw Aung San Suu Kyi fått sitta flera år i husarrest, också i isolering, och alltsedan 2003 inte fått tillstånd att avlägsna sig annat än för akut medicinsk behandling samt för ett kort sammanträffande med FN:s biträdande generalsekreterare för politiska frågor.

3.  Europaparlamentet fördömer SPDC för dess ihållande förtryck av det burmesiska folket samt för att det oavbrutet förföljt förkämpar för demokrati och kastat dem i fängelse. Parlamentet uppmärksammar särskilt fallet U Win Tin, en 78-årig journalist som nu i nära tjugo år suttit som politisk fånge för att han skrivit ett brev till FN om den dåliga behandlingen av och de dåliga villkoren för politiska fångar.

4.  Europaparlamentet kräver ett omedelbart frigivande av U Win Tin och alla andra politiska fångar – uppskattningsvis över 1200 – som hålls fängslade av SPDC.

5.  Europaparlamentet beklagar att SPDC varit oförmöget att göra verkliga framsteg i riktning mot demokrati, trots situationen i landet, trots kritik på det internationella och regionala planet och trots att SPDC varit vid makten i 45 år.

6.  Europaparlamentet uppmanar med kraft till att nationalkonventet skall ges legitimitet genom att NLD och övriga politiska partier och grupper får vara med i det samt att nationalkonventet skall anta en sådan färdplan för landets väg mot demokrati, som återspelgar det burmesiska folkets faktiska önskemål, i stället för att befästa militärens järngrepp om makten.

7.  Europaparlamentet välkomnar ordförandens uttalande vid Aseans tolfte toppmöte där ledarna för Asean uppmanade Burma att gå vidare på vägen mot nationell försoning, efterlyste en frigivning av dem som hålls i fängsligt förvar och en effektiv dialog med alla berörda parter samt kom överens om vikten av att slå vakt om Aseans trovärdighet som en effektiv regional organisation genom att visa prov på förmåga att hantera viktiga frågor i regionen.

8.  Europaparlamentet beklagar dock att Malaysias utrikesministers studiebesök i Burma 2006, vilket uppdragits honom av Aseans elfte toppmöte, ännu inte avsatt spår i form av några mera kraftfulla åtgärder mot militärjuntan i Burma och hoppas att sådana åtgärder kommer att vidtas.

9.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet och kommissionen att fortsätta sitt konstruktiva förhållande till Aseanländerna och se till att förhandlingarna om frihandel mellan EU och Asean används till ökade påtryckningar på SPDC för att SPDC skall inrätta ett civilt och demokratiskt styre.

10.  Europaparlamentet beklagar att Burmas utrikesminister Nyan Win fick delta vid det åttonde asiatisk-europeiska utrikesministermötet (ASEM) i Tyskland i år, bara några dagar efter att militärjuntan förlängt Daw Aung San Suu Kyis lagstridiga husarrest med ytterligare ett år. Parlamentet erinrar om att Nyan Win finns med på förteckningen över de personer från Burma vilka omfattas av inreseförbud till EU samt uppmanar EU:s medlemsstater att tillämpa EU:s inreseförbud mera rigoröst.

11.  Europaparlamentet insisterar på att Internationella atomenergiorganet (IAEA) skall föreskriva omfattande säkerhetsgarantier för en eventuell kärnreaktor för forskningsändamål i Burma för att inga civila kärnforskningsprogram skall avledas för militära ändamål samt uppmanar regimen i Burma att fullgöra sina skyldigheter enligt ickespridningsavtalet om kärnvapen.

12.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Kina och Indien att använda sitt avsevärda ekonomiska och politiska inflytande över regimen i Burma för att åstadkomma påtagliga förbättringar i landet och i vilket fall som helst upphöra med att leverera vapen och andra strategiska resurser dit.

13.  Europaparlamentet uppmanar företag som investerar i Burma att se till att verkligen mänskliga rättigheter respekteras vid genomförandet av företagens projekt samt att inställa sin verksamhet i Burma i händelse av brott mot de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uttrycker sin besvikelse över att somliga länder funnit för gott att avsevärt öka sina investeringar i Burma, trots det prekära läget för de mänskliga rättigheterna där.

14.  Europaparlamentet välkomnar att EU förlängt sina målinriktade sanktioner men erkänner att de inte uppnått åsyftad verkan på dem som bär det direkta ansvaret för Burmas folks lidande. Parlamentet uppmanar rådet att se till att alla medlemsstater rigoröst tillämpar de befintliga restriktiva åtgärderna.

15.  Europaparlamentet uppmanar rådet att utvidga sanktionernas räckvidd och bygga ut förteckningen över dem som de riktar sig till, så att den kommer att omfatta alla ministrar och parlamentsledamöter med anknytning till SPDC samt alla dess medlemmar, anhängare och medarbetare, samt dessas familjemedlemmar, liksom affärsmän och andra framstående personligheter som har samband med regimen.

16.  Europaparlamentet konstaterar att biståndet till Burma, i enlighet med EU:s gemensamma ståndpunkt 2006/318/GUSP av den 27 april 2006(5) om förlängning av restriktiva åtgärder mot Burma inte får handla om annat än humanitärt bistånd och hjälp till de mest behövande. Parlamentet insisterar på att allt bistånd till Burma måste ges via seriösa icke-statliga organisationer och nå fram till dem som det är avsett för med minsta möjliga inblandning från SPDC:s sida.

17.  Europaparlamentet föreslår i detta sammanhang att allt som är möjligt skall göras för att öka kontakterna med och utforma program till förmån för det civila samhället i Burma, framför allt kvinnogrupper och etniska minoriteter.

18.  Europaparlamentet beklagar att Kina och Ryssland med stöd av Sydafrika, inlagt veto mot ett förslag till FN:s säkerhetsråds resolution om Burma den 12 januari 2007 och uppmanar FN:s säkerhetsråd att fördubbla sina insatser för att utverka enhälligt stöd till en bindande resolution med krav på frigivning av politiska fångar, bland dem Daw Aung San Suu Kyi.

19.  Europaparlamentet välkomnar att Ibrahim Gambari utnämnts till FN:s generalsekreterares särskilde rådgivare för Burma, i en situation som utgör en kritisk vändpunkt för FN:s förhållningssätt gentemot Burma, samt uppmanar SPDC att helt och fullt samarbeta med FN och inte hindra dess arbete.

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, Aseanländernas regeringar, Nationella demokratiförbundet (NLD) i Burma, Statens råd för fred och utveckling (SPDC) i Burma, Folkrepubliken Kinas regering, Indiens regering, Rysslands regering, generaldirektören för Internationella atomenergiorganet (IAEA) samt FN:s generalsekreterare.

(1) EUT C 92 E, 20.4.2006, s. 410. (2) EUT C 280 E, 18.11 2006, s. 473. (3) Antagna texter, P6_TA(2006)0607. (4) EUT L 111, 28.4.2007, s. 50. (5) EUT L 116, 29.4.2006,s 77.