Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av att Saudiarabien ratificerade FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor den 7 september 2000,

–   med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, som Saudiarabien ratificerade den 23 september 1997,

–   med beaktande av att Saudiarabien är en signatärstat till konventionen om barnets rättigheter sedan den 26 januari 1996,

–   med beaktande av att Saudiarabien valdes in i FN:s nya människorättsråd i maj 2006,

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Saudiarabien av den 18 januari 1996(1) och den 10 mars 2005(2),

–   med beaktande av artikel 115 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Kvinnor i Saudiarabien utsätts alltjämt för många olika former av diskriminering i det privata och offentliga livet, drabbas ofta av sexuellt våld och möter enorma hinder i det straffrättsliga systemet.

B.  I oktober 2006 dömdes en 19-årig kvinna, känd som "Qatif-flickan", till 90 piskrapp efter en incident där hon befann sig ensam i en bil och samtalade med en man som inte var en nära anhörig, när hon plötsligt attackerades och utsattes för gruppvåldtäkt.

C.  Det är djupt bekymmersamt att domstolen i Qatif (Saudiarabien) i november 2007 ändrade domen och dömde henne till sex månaders fängelse och 200 piskrapp.

D.  En tjänsteman vid domstolen i Qatif har uppgett att kvinnans straff skärptes på Högsta domstolens inrådan eftersom hon försökt kompromettera och påverka rättsväsendet via media.

E.  Offrets advokat Abdul Rahman Al-Lahem har bannlysts från rättssalen och förbjudits att över huvud taget företräda sin klient i framtiden sedan han försökt vidta rättsliga åtgärder mot justitieministeriet, som inte försett honom med en kopia av domen mot hans klient och därmed hindrat honom från att förbereda ett överklagande. För Abdul Rahman Al-Lahem väntar nu disciplinära förhör i justitieministeriet där han riskerar tre års avstängning eller till och med uteslutning ur advokatsamfundet.

F.  Abdul Rahman Al-Lahem har även försvarat paret och tvåbarnsföräldrarna Fatima och Mansour Al-Timani, som i juli 2007 tvingades skilja sig på begäran av fruns bror, med argumentet att hennes släktlinje var finare än hennes makes. De båda drabbade har suttit frihetsberövade i flera dagar eller till och med månader tillsammans med sina barn på grund av att de vägrat gå med på skilsmässan, och Fatima har tvingats gå under jorden eftersom hon vägrar återvända till sin familj.

G.  Det är synnerligen oroande att varje form av nära kontakt mellan ogifta personer av motsatt kön är förbjuden i Saudiarabien, något som kraftigt försvårar möjligheterna för våldtäktsoffer att söka rättvisa. En domstol kan betrakta en kvinnas anklagelse om våldtäkt som ett erkännande att hon har haft sexuellt umgänge utanför äktenskapet om hon inte samtidigt med stark bevisning kan belägga att kontakten skedde utan hennes medgivande.

H.  Runt två miljoner kvinnliga migrerande arbetstagare är anställda som hemarbetare i Saudiarabien, där de ofta utsätts för övergrepp av statliga myndigheter och privata arbetsgivare, bland annat genom fysisk och psykisk misshandel, lön som inte betalas ut, frihetsberövande utan åtal eller rättegång och till och med dödsstraff efter orättvisa rättsliga förfaranden.

I.  Särskilt noterbara är fallen med Rizana Nafeek, en srilankesisk hemarbetare som i juni 2007 dömdes till döden eftersom ett spädbarn som hon hade hand om vid 17 års ålder hade dött, samt de indonesiska hemarbetarna Siti Tarwiyah Slamet och Susmiyati Abdul Fulan, som i augusti 2007 misshandlades till döds av den familj som de var anställda hos, samtidigt som två andra sårades svårt.

J.  Signatärstaterna till internationella konventioner om mänskliga rättigheter (exempelvis konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor) är skyldiga att garantera lika rättigheter för kvinnor och män.

1.  Europaparlamentet kräver att Saudiarabiens regering vidtar ytterligare åtgärder för att upphäva begränsningarna av kvinnors rättigheter, som deras rätt att röra sig fritt och köra bil, deras möjligheter att ta en anställning, deras rättskapacitet och deras rätt att företrädas i rättsprocesser, samt att avskaffa all slags diskriminering av kvinnor i det privata och offentliga livet och främja deras deltagande i den ekonomiska, sociala och politiska sfären.

2.  Europaparlamentet beklagar det ovannämnda beslutet av domstolen i Qatif att straffa våldtäktsoffret och uppmanar de saudiska myndigheterna att upphäva domen och lägga ner alla anklagelser mot våldtäktsoffret.

3.  Europaparlamentet konstaterar att kung Abdullah den 3 oktober 2007 aviserade en reform av rättsväsendet med löften om nya specialdomstolar och förbättrad utbildning av domare och advokater. Parlamentet erinrar om att det i maj 2007 rapporterades att kung Abdullah beordrat en ny domstol inriktad på mål om våld i hemmet.

4.  Europaparlamentet anser att en medvetandehöjande kampanj om våld mot kvinnor i Saudiarabien, framför allt våld i hemmet, vore ett lika välkommet som brådskande initiativ.

5.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att se över och tillämpa nationell arbetsrättslig lagstiftning för att ge hemarbetare samma skydd som arbetstagare i andra branscher och se till att det väcks åtal mot arbetsgivare som gör sig skyldiga till sexuella eller fysiska övergrepp eller arbetsrättsliga övergrepp som strider mot gällande nationell lagstiftning.

6.  Europaparlamentet uppmanar Saudiarabiens regering att se över alla mål mot minderåriga gärningsmän som dömts till döden, avskaffa dödstraffet för minderåriga gärningsmän samt införa ett moratorium för dödsstraff.

7.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att ta upp dessa frågor vid ministermötet i det gemensamma rådet mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd.

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, FN:s generalsekretariat, Saudiarabiens regering, generalsekreteraren för Islamiska konferensen samt generalsekreteraren för Gulfstaternas samarbetsråd.

(1) EUT C 32, 5.2.1996, s. 98. (2) EUT C 320 E, 15.12.2005, s. 281.