Europaparlamentets resolution av den 27 september 2007 om "i2010: mot ett europeiskt digitalt bibliotek" (2006/2040(INI))

P6_TA(2007)0416 A6-0296/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande "i2010 – digitala bibliotek" (KOM(2005)0465),

–   med beaktande av kommissionens rekommendation 2006/585/EG av den 24 augusti 2006 "Kulturellt innehåll – digitalisering, elektronisk tillgång och digitalt bevarande"(1),

–   med beaktande av rådets slutsatser om digitalisering av och elektronisk tillgång till kulturellt material samt digitalt bevarande(2),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället(3),

–   med beaktande av högnivåexpertgruppens rapport av den 18 april 2007 om upphovsrätter, digitalt bevarande, verk av okända upphovsmän (anonyma verk) och verk som har utgått på förlaget,

–   med beaktande av kommissionens meddelande om vetenskaplig information i den digitala tidsåldern – tillgång, spridning och bevarande (KOM(2007)0056),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning (A6-0296/2007), och av följande skäl:

A.  Kultur är en samhörighets-, utbytes- och delaktighetsfaktor som bidrar till att knyta medborgarna närmare Europeiska unionen och till att fördjupa och ge uttryck för en verklig europeisk identitet.

B.  Det är nödvändigt att garantera att det europeiska kulturarvets rikedom och mångfald i största möjliga utsträckning främjas, bevaras och sprids.

C.  Medlemsstaterna och kulturinstitutionerna, särskilt biblioteken, spelar en viktig roll på detta område, på såväl nationell som regional och lokal nivå.

D.  Man måste ta hänsyn till den snabba utvecklingen av ny teknik och den utveckling som detta medför på det kulturella området.

E.  Internet har för många medborgare, särskilt de yngre, blivit ett av de viktigaste redskapen för att få tillgång till kunskap och expertis.

F.  Det är av största vikt att i detta digitala samhälle garantera tillgång för alla till det europeiska kulturarvet och att säkerställa att det bevaras för kommande generationer och därmed blir en del av vårt gemensamma kulturminne.

G.  Storskalig digitalisering och tillgång till det europeiska kulturarvet på nätet är de huvudsakliga medlen för att uppnå detta mål.

H.  Det europeiska kulturarvet återspeglar Europas mångfald och tillgången till det måste därför vara flerspråkig.

I.  Det krävs enhetliga insatser på området för digitalisering och bevarande av digitala verk för att undvika oåterkalleliga förluster av kulturellt innehåll, med strikt respekt för upphovsrätter och närstående rättigheter.

J.  Digitaliseringen av det europeiska kulturarvet är inte enbart av stort kulturellt intresse, utan gagnar också andra verksamhetsområden, särskilt inom utbildning, vetenskap, forskning, turism och media.

K.  Den storskaliga digitaliseringen av det kulturella innehållet syftar inte till att ersätta eller konkurrera med traditionellt kulturellt innehåll, utan till att parallellt med detta producera tillförlitligt och högkvalitativt digitalt material.

L.  Digital teknik är dessutom ett intressant verktyg för funktionshindrade, eftersom det gör det möjligt att anpassa innehållet till deras behov.

M.  Hittills berörs dock endast en mycket liten del av det europeiska kulturarvet av digitaliseringen, som framskrider olika snabbt i de olika medlemsstaterna.

N.  De offentliga medel som anslagits för den storskaliga digitaliseringen är inte tillräckliga för ett projekt av denna omfattning.

O.  Digitaliseringsinitiativen är fortfarande mycket splittrade och de erfarenheter som hittills uppnåtts på gemenskapsnivå är oftast okända och ger inte någon enkel och direkt tillgång på flera språk till alla verk som utgör det europeiska kulturarvet.

P.  Det är nödvändigt att införa ett verktyg riktat till hela allmänheten och som garanterar universell och omedelbar tillgång till det europeiska kulturarvet, utan att man behöver förflytta sig, och som påskyndar digitaliseringen.

Q.  Man bör i detta avseende stödja sig på befintliga europeiska initiativ som bidrar till den inledande utvecklingen av det europeiska digitala biblioteket, t.ex. det europeiska biblioteksprojektet (TEL), som redan ger tillgång till dokumenten i samlingarna i Europas nationalbibliotek och bland annat möjliggör sökningar i de digitala och bibliografiska resurserna i 23 av de 47 nationalbiblioteken, projektet TEL-ME-MOR, som syftar till att främja de tio nationalbiblioteken i de nya medlemsstaterna, projektet EDL, som syftar till att integrera nio andra nationalbibliotek inom ramen för EU/Efta, samt Europeana, som omfattar Frankrikes, Ungerns och Portugals nationalbibliotek.

Det europeiska digitala biblioteket: Europa enat i sin mångfald

1.  Europaparlamentet rekommenderar ett gradvis inrättande av ett europeiskt digitalt bibliotek i form av en enda, direkt och flerspråkig portal till det europeiska kulturarvet.

2.  Europaparlamentet understryker att målet på lång sikt visserligen är att utarbeta ett verktyg som omfattar alla kategorier av kulturellt material, till exempel audiovisuellt innehåll, men att det europeiska digitala biblioteket till en början måste fokusera på den potential som finns i textmaterial som inte omfattas av upphovsrättsligt skydd.

3.  Europaparlamentet uppmanar därför samtliga europeiska bibliotek att ställa de verk som inte omfattas av upphovsrätten och som de redan förfogar över i digital form till det europeiska digitala bibliotekets förfogande.

4.  Europaparlamentet uppmanar de europeiska universiteten och övriga högre utbildningsanstalter att göra doktorsavhandlingar och övriga vetenskapliga verk relaterade till områden som hänger samman med det europeiska kulturarvet tillgängliga, enligt villkor som återstår att fastställas och med full respekt för upphovsrätten.

5.  Europaparlamentet uppmanar övriga europeiska kulturinstitutioner, däribland regionala och lokala institutioner, att delta i detta projekt, så att det blir representativt för den europeiska kulturens rikedom och mångfald. Parlamentet uppmanar även museerna att digitalisera sina arkiv så att dessa kan ingå i projektet.

6.  Europaparlamentet understryker dessutom att det europeiska digitala biblioteket inte har som mål att enbart sprida innehåll, utan också att samordna tillgången till digitala verk.

7.  Europaparlamentet rekommenderar att gemensamma normer fastställs och används på grundval av befintliga och lämpliga format för att säkra kompatibilitet mellan innehåll, vilket krävs för att det europeiska digitala biblioteket ska kunna fungera på ett tillfredsställande sätt, och att stabila metadataspråk (Dublin Core osv.) antas progressivt.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta sina insatser och att påskynda digitaliseringen av kulturellt innehåll för att uppnå en tillräcklig mängd innehåll.

9.  Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att i samråd med kulturinstitutionerna utarbeta nationella eller regionala digitaliseringsplaner för att kartlägga all digitaliseringsverksamhet och därmed skapa synergi på ett sådant sätt att man alltid undviker en fördubbling av de många offentliga och privata institutionernas arbete och kostnader för att digitalisera sina samlingar. Det är därför mycket viktigt att för varje typ av institution undersöka vilket arbete som redan utförts.

10.  Europaparlamentet uppmanar till ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kulturinstitutionerna, liksom utbyten av bästa praxis för digitaliseringen av och tillgången till verk samt för deras digitala bevarande.

11.  Europaparlamentet understryker dessutom att det europeiska digitala biblioteket kommer att främja forskning kring digitalisering, kompatibilitet och digitalt bevarande, bland annat genom de kompetenscenter som inrättats av kommissionen, eftersom detta bibliotek inte kan förverkligas utan en omfattande satsning på forskning och utveckling.

12.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att stödja innovation och forskning på området för flerspråkighet.

13.  Europaparlamentet påminner om att det eftersom gemenskapsprogrammen inte kan finansiera digitaliseringen som sådan är nödvändigt att utveckla nya finansieringsformer, bland annat i partnerskap med den privata sektorn, samtidigt som man i möjligaste mån undviker en digitalisering i olika hastigheter mellan de olika medlemsstaterna.

Det europeiska digitala bibliotekets struktur och innehåll – En gemensam flerspråkig portal till det europeiska kulturarvet

14.  Europaparlamentet efterlyser inrättandet av ett gemensamt gränssnitt som ger tillgång till innehåll av garanterad tillförlitlighet och kvalitet via en integrerad sökmotor som fungerar som ett verktyg för sökning i metadata och direktsökning i texten när det gäller dokument som digitaliserats i textform.

15.  Europaparlamentet betonar vikten av att utarbeta ett flerspråkigt gränssnitt som möjliggör direkt tillträde till det eftersökta innehållet på Europeiska unionens samtliga språk, så att man utöver den normala sökningen på författare och titlar möjliggör sökning på ämnen eller nyckelord, varvid resultaten bör inbegripa data från samtliga berörda bibliotek och på alla språk i katalogen.

16.  Europaparlamentet förordar dessutom inrättandet av innovativa och moderna funktioner som anpassas till alla besökare.

17.  Europaparlamentet understryker att det europeiska digitala biblioteket måste utformas och organiseras på grundval av resurser och teknisk kapacitet som gör det lättare att föra in, söka efter och använda uppgifter, så att biblioteket inte blir uteslutande en digital katalog över europeiska verk.

18.  Europaparlamentet preciserar dessutom att det vore önskvärt att inte begränsa det europeiska kulturarvet till enbart verk från EU, utan att även ta med övriga europeiska länders kulturella bidrag.

19.  Europaparlamentet understryker också att det europeiska kulturarvet även om det till stor del består av verk som är offentligt tillgängliga inte enbart begränsas till denna kategori.

20.  Europaparlamentet påminner därför om att man bör skilja mellan offentligt tillgängliga verk och verk som omfattas av upphovsrättsligt skydd, inbegripet verk av okända upphovsmän och verk som utgått från förlaget, och att för varje kategori av verk utforma olika modeller som anpassas till varje verksamhetssektor.

21.  Europaparlamentet ställer sig positivt till inrättandet av ovannämnda högnivåexpertgrupp och stöder dess förslag att registrera verk av okända upphovsmän och verk som utgått från förlaget samt att utarbeta system som gör det lättare att hitta rättighetsinnehavarna.

22.  Europaparlamentet understryker att de förslag som högnivåexpertgruppen lagt fram i sin första rapport främst gäller bokförlagssektorn och att beslut om att utvidga dem till andra sektorer bör fattas i samråd med företrädarna för dessa.

23.  Europaparlamentet påpekar att det vore önskvärt att det europeiska digitala biblioteket, om möjligt, i ett senare skede kunde erbjuda tillgång till upphovsrättsskyddade dokument vid sidan av de dokument som inte täcks av ett sådant skydd, med strikt respekt för nationell, europeisk och internationell upphovsrättslagstiftning.

24.  Europaparlamentet understryker att alla beslut i denna riktning bör fattas i samarbete med samtliga berörda aktörer, särskilt författare, förlag och bokhandlare.

25.  Europaparlamentet föreslår att användaren ska kunna hitta de digitala dokumenten i det europeiska digitala biblioteket i text- eller bildform oavsett vilken typ av dokument det handlar om och få fri tillgång till dem, antingen i sin helhet för verk som inte omfattas av upphovsrätt eller i form av korta utdrag för upphovsrättsligt skyddade verk, med rättighetsinnehavarnas medgivande.

26.  Europaparlamentet föreslår att man inför en möjlighet att bläddra i de verk som omfattas av upphovsrätten via specialiserade webbsidor som ger de garantier som krävs av rättighetsinnehavarna.

27.  Europaparlamentet föreslår i det sistnämnda fallet att det europeiska digitala biblioteket enbart ska agera som förmedlare av informationen.

28.  Europaparlamentet betonar att tillgång till ett upphovsrättsligt skyddat dokument i sin helhet skulle kunna ske via särskilda Internetsidor med rättighetsinnehavarnas medgivande och mot en rimlig ersättning.

Förvaltning och uppföljning

29.  Europaparlamentet efterlyser inrättandet av en styrkommitté i vilken kulturinstitutionerna skulle få en viktig roll och som skulle fastställa de prioriteringar och inriktningar som europeiska digitala biblioteket ska ha samt samordna förvaltningen och uppföljningen av bibliotekets verksamhet.

30.  Europaparlamentet efterlyser en samordning av de grupper som inrättats av kommissionen, särskilt medlemsstaternas expertgrupp på området för digitalisering och digitalt bevarande samt den ovannämnda högnivåexpertgruppen, för att skapa verklig europeisk synergi.

31.  Europaparlamentet föreslår att man inrättar en europeisk samordningsenhet motsvarande TEL för de nationella museernas och nationalarkivens samlingar, som kan ta fram digitaliserat material som hänför sig till det europeiska kulturarvet, i syfte att integrera det i det europeiska digitala bibliotekets söksystem.

32.  Europaparlamentet understryker dessutom att det europeiska digitala biblioteket skulle göra det möjligt att på ett enklare sätt nå de europeiska ungdomarna och föra dem närmre sitt kulturella och litterära arv om det integrerades på ett sammanhängande sätt i utbildningssystemen, vilket samtidigt skulle bidra till ungdomarnas utbildning i ny teknik och motverka den digitala klyftan.

33.  Europaparlamentet anser att man måste främja utbyte av erfarenheter och bästa metoder med andra europeiska institutioner, t.ex. ECPA (European Commission on Preservation and Access), institutioner i tredje land, t.ex. det amerikanska kongressbiblioteket, internationella institutioner, t.ex. IFLA( International Federation of Library Associations), offentliga och privata organ, t.ex. OCLC (Online Computer Library Center) m.fl., samt om möjligt använda mjukvaror och lösningar som redan testats och använts i praktiken.

34.  Europaparlamentet önskar att det europeiska biblioteket främjas och görs mer synligt och mer tillgängligt genom omfattande information på alla nivåer och genom att det skapas en logotyp för biblioteket.

35.  Europaparlamentet rekommenderar i detta avseende att en del av de medel som är avsedda för det europeiska digitala biblioteket anslås till åtgärder för att främja biblioteket inför bredast möjliga allmänhet.

36.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 236, 31.8.2006, s. 28. (2) EUT C 297, 7.12.2006, s. 1. (3) EGT L 167, 22.6.2001, s. 10.

Europaparlamentets resolution av den 27 september 2007 om effektiva och rättvisa utbildningssystem i Europa (2007/2113(INI))

P6_TA(2007)0417 A6-0326/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om "Effektiva och rättvisa utbildningssystem i Europa" (KOM(2006)0481),

–   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets rekommendation om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande (KOM(2006)0479),

–   med beaktande av sin ståndpunkt som antogs vid andra behandlingen den 25 oktober 2006 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av ett handlingsprogram för livslångt lärande(1) och Europaparlamentets och rådets beslut nr 1720/2006/EG av den 15 november 2006 om inrättande av ett handlingsprogram för livslångt lärande(2),

–   med beaktande av kommissionens meddelande om "Vuxenutbildning: Det är aldrig för sent att lära" (KOM(2006)0614),

–   med beaktande av sin ståndpunkt som antogs vid första behandlingen den 26 september 2006 om förslaget till Europaparlamentets och rådets rekommendation om nyckelkompetenser för livslångt lärande(3) och Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/962/EG av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande(4),

–   med beaktande av sin ståndpunkt som antogs vid första behandlingen den 13 oktober 2005 om förslaget till Europaparlamentets och rådets rekommendation om ytterligare europeiskt samarbete om kvalitetssäkring i den högre utbildningen(5) och Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/143/EG av den 15 februari 2006 om ytterligare europeiskt samarbete om kvalitetssäkring i den högre utbildningen(6),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0326/2007), och av följande skäl:

A.  Som ett svar på nedskärningar i offentliga budgetar, globaliseringens utmaning, befolkningsutveckling och teknisk innovation lägger man i Europa allt större tonvikt vid att göra utbildningen effektivare.

B.  De avsevärda prestationsskillnaderna mellan utbildningssystemen i EU, som framgår av Pisa-rapporten 2003, är oroväckande.

C.  Detta kan leda till ökade skillnader mellan medlemsstaterna i fråga om ekonomisk och social utveckling och göra att man inte uppnår de strategiska Lissabonmålen.

D.  Rätten till utbildning är en grundläggande rättighet, som erkänts såväl på det internationella planet som i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

E.  De flesta nuvarande utbildningssystem återspeglar och fördjupar befintliga orättvisor.

F.  Orättvisor inom utbildning leder till höga dolda kostnader.

G.  Investeringar i utbildning är till ekonomisk och social nytta på lång sikt och måste planeras långsiktigt.

H.  I utbildningssystemen måste man skapa en utvärderingskultur för att se till att utvecklingen inom dessa system effektivt kan följas på lång sikt.

I.  Utbildningspolitiken måste kopplas till politikområdena sysselsättning, ekonomi och integration i samhället.

J.  Utbildningen spelar en grundläggande roll för att det ska utvecklas en europeisk identitet som bygger på mellankulturell fostran och fred.

K.  Unga kvinnor löper fortfarande större risk att hamna i arbetslöshet än unga män. Arbetslöshetsgraden i EU-27 var under 2006 18,1 procent för unga kvinnor och 16,9 procent för unga män. Trots att fler kvinnor än män har högre utbildning i de flesta medlemsstaterna finns det färre kvinnor i ledande ställningar.

Effektivitet och rättvisa inom det livslånga lärandet

1.  Europaparlamentet ställer sig bakom en långsiktig planeringsprocess inom livslångt lärande, eftersom investeringar på detta område är till ekonomisk och social nytta på lång sikt.

2.  Europaparlamentet erkänner att investeringar på en utbildningsnivå gör det möjligt att utveckla färdigheter och kunskap inte bara på den nivån, utan att de även lägger grunden för förvärv av ytterligare förmåga och kvalifikationer på andra utbildningsnivåer.

3.  Europaparlamentet stöder planen på att skapa en europeisk kvalifikationsram för livslångt lärande som kommer att underlätta erkännande av utbildningsinsatser och möjliggöra synliga och öppna byten mellan olika studieinriktningar.

4.  Enligt Europaparlamentets uppfattning finns ett behov av en utvärderingskultur inom utbildningssystemen – därför måste en effektiv och långsiktig politik grundas på tillförlitliga mätningar.

5.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens försök att beakta effektivitet och rättvisa i utbildningen när man utvecklar ett ramverk av indikatorer och riktmärken för att följa framstegen på väg mot att fullfölja Lissabonmålen.

6.  Europaparlamentet anser att vi måste reda ut begreppen effektivitet och rättvisa innan vi börjar undersöka hur effektiva och rättvisa de olika utbildningssystemen i Europa är. I begreppet rättvisa bör vi då inbegripa egenskaper som hänför sig till den enskilda individen, såsom kön, etniskt ursprung eller funktionshinder (av andra slag än socioekonomiska).

7.  Europaparlamentet erkänner att investeringar i livslångt lärande som syftar till att förbättra tillträde och rättvisa främjar den sociala sammanhållningen och gör det möjligt för enskilda att lösa problem, anpassa sig, stärka sin självkänsla och klara av förändringar. Detta är till nytta för deras personliga utveckling och gör att de lättare kan hantera andra förändringar i livet.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta hänsyn till genusperspektivet vid utarbetandet av utbildningspolitiken och utbildningsmaterial som ett instrument för att avlägsna orättvisorna mellan kvinnor och män när det gäller utbildning och sysselsättning och för att utrota könsstereotyper. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja könsatypisk sysselsättning för ungdomar (t.ex. fler manliga lärare i låg- och mellanstadiet och fler kvinnor inom forskning), däribland yngre barn före den ålder då beslut fattas om viktiga utbildnings- och sysselsättningsvägar så att den könsgrundade segregationen på arbetsmarknaden på så sätt kan minskas. Parlamentet upprepar att köns- och åldersuppdelade uppgifter av bättre kvalitet är en förutsättning för all politik.

Att skapa effektivitet och rättvisa inom utbildningspolitiken
Förskoleutbildning: tonvikten på att lära ut till de yngsta

9.  Effektivitet och rättvisa kan, anser Europaparlamentet, uppnås individuellt om investeringar och reformer koncentreras på utbildningens tidiga skeden.

10.  Europaparlamentet framhåller att det redan från och med förskolestadiet måste vidtas integrationsunderlättande åtgärder för barn som kommer från tredjeländer och bor på Europeiska unionens territorium.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera mycket mer i förskole- och barnskötarutbildningen, eftersom sådana investeringar kan vara ett effektivt sätt att skapa en grundval för framtida utbildning, för utveckling av barnets intellekt och för en övergripande ökning av färdighetsnivåerna. De kan också avsevärt öka rättvisan i utbildningssystemet.

12.  Europaparlamentet anser emellertid att det behövs mera forskning på gemenskapsnivå kring förskoleutbildningen, framför allt på området tidiga och målinriktade åtgärder, för att man ska få reda på vilka rutiner som ger förväntad effekt.

13.  Förskoleutbildningens kvalitet är också beroende av lämpligt utbildade lärare. Europaparlamentet anser därför att det finns ett behov av en ekonomiskt gångbar strategi som kommer att leda till både en framtidsinriktad utbildning av hög kvalitet och till tillfredsställande yrkesbanor för lärare.

14.  Europaparlamentet erkänner att den sociala mångfalden i klasserna och läroinrättningarna måste garanteras från förskolestadiet och uppåt för att man ska kunna undvika en differentiering av läroplaner och förväntningar.

15.  Att göra föräldrar delaktiga genom utbildnings- och informationsprogram (särskilt när det gäller missgynnade barn) anser Europaparlamentet vara viktigt för om förskoleutbildningen ska lyckas.

16.  Europaparlamentet förordar all slags förskoleutbildning och -verksamhet i tidig ålder (när barnens kognitiva färdigheter håller på att utvecklas). Av alla skeden i det livslånga lärandets hela process är detta det skede som ger bäst utdelning.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka antalet subventionerade platser inom förskolan så att barn i förskoleåldern med mindre bemedlade föräldrar får bättre möjligheter att dra nytta av utbildningssystemet.

Primär- och sekundärutbildning: att förbättra primärutbildningens kvalitet för alla

18.  Europaparlamentet betonar att närvaroplikten i skolan och utbildningssystemet bör ge grundläggande utbildning och nyckelfärdigheter. Parlamentet betonar ytterligare att utbildning och lämpliga nyckelfärdigheter bidrar till förvärvandet av grundläggande sociala och medborgerliga värderingar, som stärker den sociala sammanhållningen och främjar individernas kvalifikationer och således deras anställbarhet.

19.  Europaparlamentet framhåller också att skolan i sin funktion, framför allt inom primär- och sekundärutbildningen, företrädesvis bör ta hänsyn till principerna om mellankulturell fostran och fredsfostran, eftersom dessa är värden som är utmärkande för en europeisk identitet.

20.  Alltför tidig indelning i olika kategorier får enligt Europaparlamentets uppfattning negativa följder för effektivitet och rättvisa i utbildningssystemen.

21.  Europaparlamentet anser att Europas utbildningssystem också kan bli effektivare och rättvisare genom att missgynnade personer på likvärdiga villkor ges tillgång till utbildning av god kvalitet.

22.  Samtidigt förordar Europaparlamentet att det inrättas en flexibel uppsättning studieval i sekundärskolan, vilket inte bör utesluta ett val av annan studieväg längre fram under utbildningens gång.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över utbildningsgången hos alla elever, framför allt när val av studieinriktning ska göras, och se till att deras utbildningssystem ger stöd åt elever och studerande genom att motivera dem till insatser för att utvecklas som människor.

24.  Europaparlamentet är medvetet om att olika elever får olika mycket stöd hemifrån under sin skoltid och att de ibland erbjuds mycket ojämlik utbildning. Parlamentet stöder insatser för att göra föräldrarna delaktiga i utbildningsprocessen för att avsevärt minska riskerna för framtida socialt utanförskap.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja inledande och fortsatt utbildning för lärare, främja deras motivation och förbättra skollivets kvalitativa villkor – dessa faktorer är avgörande när det gäller att uppnå effektivitet och rättvisa.

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja flerspråkigheten på alla nivåer inom utbildningssystemet för att barn, ungdomar och vuxna bättre ska kunna röra sig inom Europas territorium och utbildningen inom EU ska bli effektivare.

27.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att öka medvetenheten om jämställdhetsfrågor bland lärare och andra verksamma inom utbildningssektorn så att de kan förmedla respekten för denna princip till ungdomarna.

Universitetsutbildning: att öka investeringarna och bredda tillträdet

28.  Europaparlamentet erkänner att universitetsutbildning är en nyckelfaktor i kunskapsbaserade ekonomier och samhällen.

29.  Planen att modernisera universiteten får Europaparlamentets stöd. Syftet är att se till att universitetsutbildningen blir mer konkurrenskraftig, är rättvist tillgänglig för alla och förblir ekonomiskt gångbar och effektiv.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka effektiviteten och rättvisan genom att skapa lämpliga villkor och incitament för att trygga ökade investeringar från offentliga och privata källor.

31.  Att tillhandahålla avgiftsfri universitetsutbildning kommer inte nödvändigtvis och i sig att garantera rättvisa, menar Europaparlamentet. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang ytterligare undersökningar när det gäller antagandet om att studieavgifter inte är någon isolerad fråga utan utgör en del av en kedja av faktorer som har samband med ekonomiska incitament i kombination med åtföljande ekonomiskt stöd som, när det gäller missgynnade grupper, kan minska orättvisorna vid tillträdet till universitetsutbildning.

32.  Europaparlamentet betonar att universiteten måste utveckla en helhetsbetonad politik för information och antagning, så att man kan reagera på sociala och ekonomiska behov som snabbt utvecklas.

Yrkesutbildning: att öka kvalitet och värde

33.  I ljuset av en åldrande befolkning anser Europaparlamentet att problemet med en ständigt hög ungdomsarbetslöshet blir allt allvarligare.

34.  Mot bakgrund av problemet med en åldrande befolkning stöder Europaparlamentet ett bättre utbud av vuxenutbildning för att underlätta för människor att anpassa sig till arbetsmarknadens krav och för de lågutbildade att få utbildning.

35.  Europaparlamentet betonar att unga människor med lägsta utbildningsnivå har stora svårigheter att komma in på arbetsmarknaden och är de som är mest sårbara vid en ekonomisk nedgång, med större arbetslöshetsrisk och större sannolikhet att hamna i lågkvalificerat eller tillfälligt arbete.

36.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja tillgången till utbildning för unga kvinnor, särskilt kvinnor från avlägsna regioner och utsatta grupper som t.ex. invandrarkvinnor, kvinnor från etniska minoriteter, funktionshindrade kvinnor och lågutbildade kvinnor. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa och utbyta de bästa metoderna på området. Samtidigt uppmanas arbetsmarknadens parter och de privata och offentliga företagen att undanröja alla former av diskriminering, att aktivt uppmuntra till utbildning på arbetsplatsen genom att undanröja alla åldersrelaterade hinder och att stödja ledighet för vidareutbildning för missgynnade personer.

37.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja tillträde till offentligfinansierad vuxenutbildning för arbetslösa kvinnor och dem som inte lyckats i den obligatoriska skolgången.

38.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att underlätta övergången från skola till arbete för ungdomar, med särskild hänsyn till unga kvinnor, som ofta har svårare för denna övergång. Parlamentet betonar att högre utbildningskvalitet, bättre tillgång till utbildning och investeringar i ungdomar påverkar möjligheterna på arbetsmarknaden i ett senare skede i livet. Parlamentet konstaterar att man bör tillämpa en utvärderingsmekanism för att bedöma effektiviteten och konsekvenserna av de statliga satsningarna på arbetslösa ungdomar, särskilt unga kvinnor.

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja spetsforskningsprogram vid universiteten eftersom det behövs kvalificerade specialister på olika områden för att man ska kunna bemöta efterfrågan på arbetskraft på ett effektivare sätt.

40.  Europaparlamentet påpekar att man inom utbildningssystemen måste främja lika tillgång för kvinnor och män till ny teknik i syfte att överbrygga den digitala klyftan mellan könen.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka andelen kvinnor och stärka deras ställning inom forskning, ingenjörsvetenskap och teknik. Parlamentet uppmanar de nationella regeringarna att öka antalet kvinnor i ledande ställningar och bedöma utvecklingen genom att anta kvalitativa och kvantitativa mål.

42.  Europaparlamentet rekommenderar att man förbättrar tillträdet till eftergymnasial utbildning och utvecklar möjligheter för dem som avslutat sin utbildning att fortsätta studera och bygga på utbildningen parallellt med arbetet.

43.  De utbildningsprogram som erbjuds bör vara flexibla för att kunna beakta arbetsmarknadens behov. Detta är enligt Europaparlamentets synsätt ett särskilt effektivt sätt att öka sysselsättningsmöjligheterna för missgynnade personer. Parlamentet erkänner med tanke på detta att investeringarna med offentliga medel bör koncentreras på de mest missgynnade grupperna, eftersom det är dessa som har den största nyttan av fortbildning.

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med högre utbildningsanstalter och yrkesutbildningsanstalter skapa möjligheter att organisera studier på ett flexibelt sätt, med målet att bättre tillgodose behoven bland unga kvinnor och män som samtidigt arbetar eller har familjeansvar i syfte att förhindra att de avbryter sin skolgång i förtid.

45.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta med utbildningsinstitut, företag, samhällsaktörer, övriga aktörer och den offentliga sektorn i ett gemensamt partnerskap för genomförandet av framgångsrika utbildningsprogram.

Europeiska unionens åtgärder

46.  Europaparlamentet betonar att huvudsyftet med EU:s åtgärder är att verka för en tillnärmning mellan EU:s utbildningssystem i riktning mot bättre prestationsnormer.

47.  Europaparlamentet anser att det skulle behöva utvecklas ett förfarande för utvärdering av EU:s utbildningssystem för att EU:s åtgärder ska bli mer målinriktade. Utvärderingen bör bygga på såväl regelbundna rapporter från medlemsstaterna som en oberoende verifiering, och särskild uppmärksamhet bör ägnas åt elevernas tillägnande av grundläggande färdigheter samt uppnåendet av målen på rättvisans område.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra regelbundna rapporter om effektiviteten och rättvisan i Europas utbildningssystem för att på så sätt övervaka framstegen i riktning mot bättre prestationsnormer.

49.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 313 E, 20.12.2006, s. 187. (2) EUT L 327, 24.11.2006, s. 45. (3) EUT C 306 E, 15.12.2006, s. 165. (4) EUT L 394, 30.12.2006, s. 10. (5) EUT C 233 E, 28.9.2006, S. 100. (6) EUT L 64, 4.3.2006, s. 60

Europaparlamentets resolution av den 27 september 2007 om genomförandet av rådets beslut om ett moratorium mot dödsstraff

P6_TA(2007)0418 RC-B6-0357/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina resolutioner av den 1 februari 2007(1) och den 26 april 2007(2) om det italienska initiativet till ett allmänt moratorium för dödsstraff,

–   med beaktande av riktlinjerna av den 3 juni 1998 för EU:s politik gentemot tredjeländer avseende dödsstraff,

–   med beaktande av det uttalande om avskaffande av dödsstraffet som EU:s ordförandeskap gjorde den 19 december 2006 i FN:s generalförsamling och som från början undertecknades av 85 länder från alla geografiska grupper,

–   med beaktande av det uttalande som EU:s ordförandeskap gjorde för Europeiska unionens räkning vid FN:s människorättsråds fjärde session den 29 mars 2007,

–   med beaktande av stödet för ett moratorium, vilket FN:s generalsekreterare offentligt gav uttryck för under sitt besök i Rom nyligen,

–   med beaktande av förslaget att utnämna den 10 oktober varje år till Europadagen mot dödsstraff, vilket även fick stöd av parlamentets talmanskonferens den 12 juli 2007,

–   med beaktande av artikel 2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(3),

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Förespråkandet av ett allmänt moratorium för dödsstraff är ett tydligt politiskt beslut som syftar till att avskaffa dödsstraffet i alla länder.

B.  I sina resolutioner av den 1 februari 2007 och den 26 april 2007 uppmanade parlamentet EU:s ordförandeskap att utan dröjsmål lägga fram en resolution för FN:s pågående generalförsamling och att hålla parlamentet informerat om uppnådda resultat. Hittills har ingen resolution lagts fram för FN:s pågående generalförsamling.

C.  Det uttalande om dödsstraffet som Europeiska unionen gjorde vid FN:s generalförsamling den 19 december 2006 har nu undertecknats av 95 länder från alla geografiska grupper.

D.  EU:s ordförandeskap har fått i uppdrag av rådet att i samarbete med Italien utarbeta och lägga fram en text om ett internationellt moratorium för dödsstraff som ska skickas till FN:s generalförsamling.

1.  Europaparlamentet erinrar EU:s ordförandeskap och medlemsstaterna om att det politiska kärnbudskapet i den resolution som ska läggas fram i FN:s generalförsamling måste vara att införandet av ett världsomfattande moratorium är ett avgörande steg i riktning mot dödsstraffets avskaffande.

2.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s ordförandeskap och medlemsstaterna att lägga fram en resolution om ett moratorium under punkten "mänskliga rättigheter" vid FN:s generalförsamlings 62:a möte, så att den kan antas före utgången av 2007. Parlamentet upprepar att EU:s ordförandeskap måste göra sitt yttersta för att få så många länder som möjligt att ställa sig bakom resolutionen.

3.  Europaparlamentet uppmanar ordförandeskapet att uppmuntra de länder som ännu inte har undertecknat och ratificerat det andra frivilliga protokollet till Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter att göra detta, och att uppmuntra de medlemsstater som inte har undertecknat protokoll nr 13 till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna avseende dödsstraff att göra det.

4.  Europaparlamentet upprepar sitt fulla stöd till förslaget om att EU:s institutioner och medlemsstaterna tillsammans med Europarådet ska utnämna den 10 oktober varje år till Europadagen mot dödsstraff. Europaparlamentet beklagar bristen på enhällighet i rådet i denna fråga och uppmanar den blivande polska regeringen att ge sitt fulla stöd till detta initiativ som återspeglar Europeiska unionens grundläggande värderingar. Parlamentet uppmanar alla EU:s institutioner och medlemsstater att tillsammans med Europarådet fortsätta att stödja initiativet, och ger sin talman i uppdrag att vidta åtgärder för att främja detta politiska initiativ.

5.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att stödja inrättandet av regionala koalitioner som arbetar för införande av ett moratorium och avskaffande av dödsstraffet.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, EU:s medlemsstaters regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, ordföranden för FN:s generalförsamling samt till FN:s medlemsländers regeringar.

(1) Antagna texter, P6_TA(2007)0018. (2) Antagna texter, P6_TA(2007)0166. (3) EUT C 364, 18.12.2000, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 27 september 2007 om ESFP-operation i östra Tchad och norra Centralafrikanska republiken

P6_TA(2007)0419 RC-B6-0362/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av konflikten i Darfur och de mer omfattande regionala konsekvenserna för särskilt östra delen av Tchad och norra delen av Centralafrikanska republiken,

–   med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1706 (2006) av den 31 augusti 2006, där det framhölls att man måste åtgärda de regionala aspekterna av säkerhetsproblemen för att få till stånd en hållbar fred i Darfur,

–   med beaktande av slutsatserna från rådets möte (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 23–24 juli 2007 i vilka rådet uppmanade "sina behöriga organ att fortsätta planeringen inför ett eventuellt beslut om en "överbryggningsoperation" inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP) till stöd för den multidimensionella FN-närvaron i östra Tchad och nordöstra Centralafrikanska republiken i syfte att förbättra säkerheten i dessa områden",

–   med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1769 (2007) av den 31 juli 2007 om inrättandet av en gemensam FN/AU (Afrikanska unionen)-insats i Darfur (Unamid) för en inledande period på 12 månader,

–   med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport om Tchad och Centralafrikanska republiken av den 10 augusti 2007 där han rekommenderar en utstationering av en internationell närvaro i östra Tchad och nordöstra Centralafrikanska republiken i syfte att förbättra flyktingarnas och internflyktingarnas säkerhet, underlätta leveranser av humanitär hjälp och skapa villkor för återuppbyggnad och utveckling i dessa områden,

–   med beaktande av mötet i Arusha den 3–6 augusti 2007 om fred i Darfur,

–   med beaktande av den politiska överenskommelse för att stärka demokratiseringsprocessen i Tchad som undertecknades i N'Djamena den 13 augusti 2007 av alla tchadiska politiska partier i regerings- eller oppositionsställning, i närvaro av det internationella samfundet och Tchads statsöverhuvud, president Idriss Deby Itno,

–   med beaktande av det uttalande som gjordes av ordföranden för FN:s säkerhetsråd den 27 augusti 2007 som bekräftade att säkerhetsrådet var villigt att inleda ett FN-uppdrag i Tchad och välkomnade att EU var beredd att stödja detta genom ett militärt ESFP-uppdrag,

–   med beaktande av rådets antagande av "krishanteringskonceptet" genom skriftligt förfarande den 10 september 2007,

–   med beaktande av vad den delegation från utvecklingskommittén för Darfur kommit fram till, som besökte Sudan och Tchad från den 30 juni till den 6 juli 2007,

–   med beaktande av sin resolution av den 12 juli 2007 om situationen i Darfur(1),

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det förvärrade humanitära läget i Tchad, på grund av Darfurkonflikten och dess gränsöverskridande konsekvenser, är ytterst oroväckande. Ungefär 238 000 flyktingar från Sudan, 44 600 flyktingar från Centralafrikanska republiken och 170 000 internt fördrivna personer har inhysts i tolv läger längs Tchads östra gräns mot Sudan.

B.  Säkerhetsläget i östra delen av Tchad är oroväckande och har förvärrats sedan 2006 till följd av sammandrabbningarna mellan tchadiska säkerhetsstyrkor, tchadiska rebeller och angreppen från Janjaweed-milisen och väpnade styrkor från Sudan. Dessutom förekommer banditverksamhet och angrepp mot hjälporganisationer.

C.  Även civilbefolkningen i nordöstra delen av Centralafrikanska republiken har attackerats av rebellstyrkor från Sudan.

D.  Det är viktigt att inom ramen för en övergripande och regional strategi bidra till stabiliteten i denna region som påverkas av konflikten i Darfur.

E.  En långsiktig stabilitet inbegriper i Sudan, Tchad och i Centralafrikanska republiken respekt för de mänskliga rättigheterna, rättsstatsprincipen och god samhällsstyrning.

F.  En välkommen utveckling är FN:s säkerhetsråd resolution 1769 (2007) som innehåller ett mandat att upprätta en AU/FN-styrka på 26 000 soldater i Darfur. Denna styrka kommer att bidra till att skapa fred i hela regionen, i samverkan med en FN-polisstyrka och det planerade ESFP-uppdraget i östra Tchad och norra Centralafrikanska republiken.

G.  De tchadiska och centralafrikanska myndigheterna har för FN:s generalsekreterare bekräftat att de godkänner utstationeringen av EU:s multidimensionella närvaro.

H.  FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moon förtjänar stöd i sina ansträngningar att finna en förhandlingslösning på konflikten i Darfur genom att uppmuntra till kontakter mellan de sudanesiska myndigheterna och olika rebellgrupper.

I.  Det är välkommet att Tchads samtliga politiska partier i N'Djamena den 13 augusti 2007 undertecknade en politisk överenskommelse om att stärka den demokratiska processen i Tchad.

J.  Regionala aktörer har ansträngt sig för att tillsammans med de grupper som inte undertecknade den tidigare överenskommelsen finna en lösning på den interna konflikten i Tchad.

K.  Europaparlamentet välkomnar FN:s säkerhetsråds resolution 1778 (2007) av den 25 september 2007, som bemyndigar EU att skicka en fredsbevarande styrka med ett kraftfullt mandat till Tchad och Centralafrikanska republiken.

1.  Europaparlamentet påminner om att inget fredsuppdrag i östra Tchad eller norra delen av Centralafrikanska republiken kan lyckas utan en genuin politisk förlikningsprocess.

2.  Europaparlamentet uppmanar därför rådet, kommissionen och FN att samordna sina ansträngningar för att skapa förutsättningar för att ge de olika parterna i konflikten i det större område som omfattar Darfur/östra Tchad/norra centralafrikanska republiken möjlighet att finna en politisk lösning på den osäkerhet som råder och den humanitära katastrof som denna har givit upphov till, och därmed underlätta för flyktingarna att återvända till sina hemorter.

3.  Europaparlamentet ger sitt stöd till att en ESFP-operation inleds i östra Tchad och norra Centralafrikanska republiken med en varaktighet på ett år, under förutsättning att följande villkor uppfylls:

4.  Europaparlamentet beklagar att detta ESFP-uppdrag av många olika skäl inte kan ledas från EU:s nyligen upprättade ledningscentral i Bryssel.

5.  Europaparlamentet understryker att dess slutliga godkännande av ESFP-operationen avhänger att det hålls fullt underrättat om de olika steg som ingår i förberedelsearbetet med avseende på bl.a. krishanteringskoncept, gemensamma åtgärder, operativt koncept, operationsplan, insatsplaneringen (Force Generation Process) osv.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Afrikanska unionen, FN:s generalsekreterare och Tchads, Centralafrikanska republikens och Sudans presidenter, regeringar och parlament.

(1) P6_TA(2007)0342.

Europaparlamentets resolution av den 27 september 2007 om situationen i Burma

P6_TA(2007)0420 RC-B6-0363/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Burma, särskilt den resolution som antogs den 6 september 2007(1),

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Allburmesiska alliansen av buddistiska munkar har gått i ledningen för en massiv våg av fredliga demonstrationer mot militärjuntan i Burma och dess förtryck och krävt frihet för Aung San Suu Kyi och övriga politiska fångar.

B.  Demonstrationerna har fortsatt växa trots arresteringarna och farhågorna om en våldsam reaktion från regeringsstyrkornas sida.

C.  Den 23 september 2007 gick Dalai Lama ut med en vädjan till de burmesiska myndigheterna om att undvika våld mot de buddistiska munkarna och mot andra som protesterar.

D.  Den 20 september 2007 togs situationen i Burma endast i korthet upp till diskussion i FN:s säkerhetsråd.

1.  Europaparlamentet uttrycker sitt bifall till hur modigt de burmesiska munkarna och tiotusentals andra fredliga demonstranter handlat när de ställt upp mot den odemokratiska förtryckarregimen i Burma och fördömer kraftfullt de brutala svarsåtgärder som de burmesiska myndigheterna vidtagit.

2.  Europaparlamentet kräver än en gång ett omedelbart frigivande av Aung San Suu Kyi samt oinskränkt rörelse- och yttrandefrihet för henne.

3.  Europaparlamentet uttrycker förfäran över dödandet av fredliga demonstranter, insisterar på att säkerhetsstyrkorna återvänder till sina förläggningar och kräver ett erkännande av att de krav som ställs är berättigade, att internationellt sjukvårdsbistånd ges till de skadade och att demonstranter som arresterats och övriga politiska fångar friges.

4.  Europaparlamentet efterlyser ett slut på det nuvarande arbetet med en konstitution, vilket saknar laglig grund, och önskar att det ersätts av ett fullt representativt nationalkonvent där Nationella demokratiförbundet och övriga politiska partier och grupperingar ingår.

5.  Europaparlamentet uppmanar Kina och Ryssland att fullt ut ge stöd åt ett tydligt uttalande från FN:s säkerhetsråd med ett fördömande av regimens användning av brutalt våld och uppmanar FN:s säkerhetsråd att bemyndiga FN:s generalsekreterare att vidta åtgärder för att underlätta en nationell försoning och en övergång till demokrati i Burma samt uppmanar FN:s generalförsamling att vidta lämpliga åtgärder.

6.  Europaparlamentet uppmanar FN:s säkerhetsråd att se till att FN:s generalsekreterares särskilde rådgivare för Burma, i brådskande ordning avlägger sitt planerade besök i Burma och får oinskränkt rörelsefrihet och tillträde.

7.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionens råd att i brådskande ordning ta kontakter med Förenta staterna, Sydostasiatiska nationers förbund (Asean) och andra medlemmar av det internationella samfundet för att förbereda en samordnad serie ytterligare åtgärder, inbegripet riktade ekonomiska sanktioner, som kan vidtas mot regimen i Burma om denna tillgriper våld och inte agerar på kravet på en återgång till demokrati.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ställa lämpliga anslag till förfogande inom ramen för det finansiella instrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i världen, för att aktivt understöda rörelsen som arbetar för demokrati och icke-statliga organisationer som arbetar för att återställa god samhällsstyrning i Burma.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, Asean-ländernas regeringar, Nationella demokratiförbundet, Statens råd för fred och utveckling och FN:s generalsekreterare.

(1) Antagna texter, P6_TA(2007)0384.

Europaparlamentets resolution av den 27 september 2007 om skyldigheter för tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster (2006/2049(INI))

P6_TA(2007)0421 A6-0294/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av artiklarna 95 och 153 i EG-fördraget,

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådets direktiv om skadeståndsansvar för tjänsteleverantörer (KOM(1990)0482),

–   med beaktande av kommissionens meddelande om nya instruktioner för skadeståndsansvar för tjänsteleverantörer (KOM(1994)0260),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden(1) (tjänstedirektivet),

–   med beaktande av kommissionens grönbok om översynen av konsumentregelverket (KOM(2006)0744),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om EU:s strategi för konsumentpolitiken 2007–2013 (KOM(2007)0099),

–   med beaktande av rapporten från kommissionen till Europaparlamentet och rådet om konsumenttjänsters säkerhet (KOM(2003)0313),

–   med beaktande av studien av skyldigheter för tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster från mars 2007, på begäran av Europaparlamentets utskott för inre marknaden och konsumentskydd,

–   med beaktande av kommissionens svar av den 12 januari 2006 på den skriftliga frågan från parlamentsledamot Diana Wallis(2),

–   med beaktande av sin rekommendation av den 19 juni 2007 om rapporten från undersökningskommittén beträffande krisen i bolaget Equitable Life Assurance Society(3),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för inre markanden och konsumentskydd och yttrandet av utskottet för rättsliga frågor (A6-0294/2007)och av följande skäl:

A.  Den ekonomiska och sociala utvecklingen i EU är i stor utsträckning beroende av tjänstesektorn, som växer hela tiden och utgör nästan 70 procent av EU:s BNP.

B.  De europeiska konsumenternas förtroende för gränsöverskridande konsumtion är lågt, vilket framgår av att bara 6 procent av konsumenterna gjorde ett gränsöverskridande köp på Internet 2006.

C.  Siffrorna för gränsöverskridande handel med tjänster är extremt låg jämfört med siffrorna för handeln med varor.

D.  Ett direktiv om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister(4) antogs redan 1985 och ett direktiv om allmän produktsäkerhet(5) antogs 2001.

E.  När det gäller gränsöverskridande tjänster finns det skillnader mellan medlemsstaterna i fråga om konsumentsäkerhet och nivån på konsumentskyddet. Inom varusektorn ger emellertid både internationell rätt och gemenskapsrätten ett tillfredsställande skydd.

F.  I en nyligen genomförd Eurbarometerundersökning uppgav 33 procent av konsumenterna att företag vägrat att sälja eller tillhandahålla tjänster på grund av att kunden inte var bosatt i ifrågavarande land.

G.  Konsumentpolitiken är lika viktig som konkurrenspolitiken på så sätt att välunderrättade konsumenter skapar ett konkurrenstryck på marknaderna.

H.  Den gällande konsumentlagstiftningen i EU är splittrad – EU har på grundval av behörighetstilldelningen i fördragen bara fastställt tydliga regler inom vissa sektorer eller tjänster som distansavtal, orättvisa affärsseder, konsumentkredit, paketresor och time sharing.

I.  Det finns anledning att tro att den splittring som idag kännetecknar den rättsliga ramen kan verka avskräckande på konsumenterna när det gäller gränsöverskridande transaktioner och ge oönskade möjligheter till gränsöverskridande svindlerier och bedrägerier.

J.  I grönboken om översynen av konsumentregelverket tas inte tjänsteleverantörernas skyldigheter upp.

K.  Varken konsumenten eller tjänsteleverantören kan alltid med säkerhet fastställa vilken lagstiftning som ska tillämpas inom varje enskilt område av deras verksamhet, det vill säga om det är civilrätten i värdlandet eller i hemlandet eller regelverket i värdlandet eller i hemlandet som ska tillämpas.

L.  I vissa medlemsstater har användare av tjänster som utförs av privata enheter ett bättre skydd än användare av tjänster som utförs av offentliga enheter.

M.  Den gällande lagstiftningen ger som regel ingen vägledning om den konkreta innebörden av leverantörens serviceskyldighet, och den erbjuder heller inte några specifika lösningar för konsumenten i detta hänseende, till skillnad från de åtgärder som antagits när det gäller den fria rörligheten för varor.

N.  Avsaknaden av en EU-rättsstruktur som ger konsumenten möjlighet att vidta kollektiva åtgärder mot bedragare och dåliga tjänsteleverantörer i gränsöverskridande sammanhang utgör både en brist i regelverket och framför allt ett hinder för konsumentens möjligheter att få kostnadseffektiv rättslig gottgörelse och ersättning i gränsöverskridande fall.

O.  I vissa medlemsstater finns det inget behörigt organ som kan hjälpa till med tvistlösning utanför domstol samtidigt som de befintliga EU-strukturerna – Nätverket av europeiska informationscentraler för konsumenter (ECC-nätverket) och Nätverket för tvistlösning utanför domstol vid gränsöverskridande reklamationer rörande finansiella tjänster inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (FIN-NET) – är båda otillräckligt kända och otillräckligt finansierade.

Inre marknad för tjänster

1.  Europaparlamentet uppmuntrar utvecklingen av åtgärder som gör den inre marknaden för tjänster fullständig.

2.  Europaparlamentet är övertygat om att ett mera enhetligt system av skyldigheter för tjänsteleverantörer är nödvändigt i takt med att tjänstemarknaden blir allt mer gränsöverskridande i syfte att ytterligare underlätte utvecklingen av en homogen tjänstemarknad.

3.  Europaparlamentet är väl medvetet om att tjänstedirektivet, som ska vara införlivat i alla medlemsstaters nationella lagstiftning senast den 28 december 2009, sannolikt kommer att få avsevärda konsekvenser för tillhandahållandet av gränsöverskridande tjänste, men konstaterar att direktivet inte behandlar tjänsteleverantörens väsentliga skyldigheter.

4.  Europaparlamentet tror att om de regler som gäller för EU-tjänsteleverantörers skyldigheter klarläggs kommer det att öka konkurrensen och konsumentens valmöjligheter samtidigt som det inte får skapa onödiga hinder för den fria rörligheten för tjänster inom den inre marknaden.

5.  Europaparlamentet anser att skillnaderna i medlemsstaternas lagar, förordningar och administrativa seder skapar osäkerhet och leder till bristande insyn för såväl tjänsteleverantörer som konsumenter, och försvårar därtill användningen av EU:s gemensamma resurser, men att de även skapar konkurrensmöjligheter i fråga om konsumentskyddet.

6.  Europaparlamentet beklagar att den aktuella blandningen av lagstiftningsinstrument, med såväl lagvalsregler som den inre marknadens instrument, liksom den bristande klarheten när det gäller samspelet mellan dessa, leder till att varken konsumenten eller tjänsteleverantören kan vara säker på vilka rättsregler som ska tillämpas på varje aspekt av deras verksamhet, det vill säga huruvida civilrätten i värd- eller hemlandet gäller eller om regelsystemet i värd- eller hemlandet gäller.

7.  Europaparlamentet är övertygat om att när konsumenter känner sig osäkra på säkerheten och kvaliteten hos en tjänst brukar de bygga upp mentala murar mot utländska leverantörer, vilket avskräcker dem från att använda gränsöverskridande tjänster, och att en negativ erfarenhet ofta leder en konsument att på ett orättvist sätt döma ut utländska tjänsteleverantörer i allmänhet.

8.  Europaparlamentet påpekar att när det gäller tillhandahållandet av tjänster är konsumenten inte lika väl skyddad av gemenskapslagstiftningen som när det gäller tillhandahållandet av varor.

9.  I väntan på att tjänstedirektivet genomförs fullt ut reserverar Europaparlamentet sig emellertid mot nya långtgående, övergripande instrument för att fullborda den inre marknaden för tjänster.

10.  Europaparlamentet är medvetet om att tjänster ofta är komplexa strukturer som inbegriper mänskligt samspel och valsituationer.

11.  Europaparlamentet är övertygat om att inte enbart konsumenten utan även små och medelstora företag, både i egenskap av köpare och säljare av gränsöverskridande tjänster, kunde ha nytta av ökad rättssäkerhet, förenklingar och sänkta kostnader.

12.  Europaparlamentet påminner om att enligt GATS-avtalet tillhandahålls tjänster på många olika sätt (såsom genom Internetförsäljning, konsumenter som reser utomlands för att köpa tjänster, eller tjänsteleverantörer som besöker konsumentens hemland), och att detta bör tas i beaktande.

13.  Europaparlamentet konstaterar att ett flertal lagstiftningsförslag är under behandling, vilka syftar till att skapa rättssäkerhet i fråga om rättigheter och i synnerhet skyldigheter i samband med tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster, nämligen förslaget till förordning om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (KOM(2005)0650), Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förbindelser (Rom II) (6) och grönboken om översyn av konsumentregelverket.

14.  Europaparlamentet påpekar att artikel 5 i Rom I-förslaget är av avgörande betydelse för att fastställa om konsumentskyddslagstiftningen i tjänsteleverantörens ursprungsland eller i kundens (tjänstekonsumentens) hemland ska tillämpas. Det är viktigt att invänta resultatet av lagstiftningsförfarandet.

15.  Europaparlamentet är övertygat om att upprättandet av en inre marknad för tjänster, vars rättsliga ram bygger på sådana grundläggande friheter som etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster, i den form de fastställts i fördraget och definierats i tjänstedirektivet, är beroende av att de berörda åtgärderna är tydliga både ur rättslig och ur praktisk synvinkel.

Offentliga och privata tjänsteleverantörer

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tänka på att när det gäller skyldigheterna för de som tillhandahåller tjänster bör ingen skillnad göras mellan offentliga och privata tjänsteleverantörer, vilka båda bör omfattas av det tillämpningsområde som gäller för direktiven om konsumentskydd.

17.  Europaparlamentet medger att även om befintlig EU-lagstiftning, exempelvis tjänstedirektivet och direktivet om otillbörliga affärsmetoder(7), inte innehåller några särskilda bestämmelser som reglerar tjänsteleverantörens gränsöverskridande skadeståndsansvar kan den ha en indirekt inverkan på medlemsstaternas lagstiftning på området.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ingående övervaka införlivandet och tillämpningen av befintlig och framtida generell lagstiftning och speciallagstiftning som avser tjänsteleverantörens gränsöverskridande skadeståndsansvar.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda åtgärder – som införandet av EU-normer – för att främja säkerheten vid tillhandahållandet av tjänster och säkra konsumentens rättigheter i samband med gränsöverskridande tjänster som tillhandahålls av medlemsstater.

20.  Europaparlamentet är medvetet om att det finns regelverk för tjänsteleverantörens skadeståndsansvar i alla medlemsstater, om än av varierande slag, men anser att det är nödvändigt för klarhetens skull och för att öka konsumenternas förtroende att skapa viss samstämmighet, särskilt inom gränsöverskridande nyckelsektorer. Samtidigt behövs närmare samarbete mellan nationella lagstiftande organ och i förekommande fall yrkesorganisationer.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att aktivt överväga införandet av ett europeiskt rättsinstrument för att konsumenterna lättare ska kunna vidta gränsöverskridande kollektiva åtgärder och på så sätt få bättre tillgång till rättslig gottgörelse.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare utveckla, stödja och främja det arbete som utförs av ECC-nätverket och FIN-NET och, om det i medlemsstaterna även framledes inte kommer att finnas tillgång till system för alternativ tvistlösning inom nyckelsektorer, åtminstone lägga fram rekommendationer om detta.

Begäran om ett förslag till horisontellt instrument för skyldigheter för de som tillhandahåller tjänster

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, samtidigt som det sektorsvisa arbetet inom nyckelområden fortskrider, inom tolv månader lägga fram ett arbetsprogram för lämplig utvärdering av effekterna av befintlig och framtida lagstiftning inom den inre marknaden om tjänstleverantörens skyldigheter vid tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster, och om nödvändigheten av ett brett horisontellt instrument för att anpassa bestämmelserna om tillhandahållande av gränsöverskridande tjänster för att därigenom erbjuda en hög konsumentskyddsnivå.

24.  Europaparlamentet anser att en sådan utvärdering bör beakta möjligheten att införa ett brett instrument som minst bör innehålla grundläggande allmänna regler om tillfredsställande information om prissättning, avtalsvillkor och avhjälpanden om tjänsterna är defekta eller försenade.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klart definiera samspelet mellan den internationella privaträttens instrument och den inre marknadens instrument för att skapa klarhet i när hemlandets eller värdlandets lagstiftning eller regelverk ska tillämpas för att i möjligaste mån rätta till de brister som finns i lagstiftningen om tjänsteleverantörens skadeståndsansvar.

26.  Europaparlamentet anser att kommissionen måste ta hänsyn till konsekvenserna av eventuella åtgärder för små och medelstora företag.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionens samtliga generaldirektorat som är inblandade i lagstiftningsarbetet för tjänstesektorn att delta i det fortsatta arbetet med de gemensamma referensramarna för att inkludera avtal om tjänster på områden där omfattande gränsöverskridande verksamhet redan förekommer eller sannolikt kommer att förekomma, exempelvis i finanssektorn och hälsosektorn.

28.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 376, 27.12.2006, s. 36. (2) P-4797/05. (3) Antagna texter, P6_TA(2007)0264. (4) Rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister (EGT L 210, 7.8.1985, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 6, s. 239). (5) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet (EGT L 11, 15.1.2002, s. 4). (6) EUT L 199, 31.7.2007, s. 40. (7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, 11.6.2005, s. 22).

Europaparlamentets resolution av den 27 september 2007 om tillämpning av direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (2007/2094(INI))

P6_TA(2007)0422 A6-0278/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0278/2007) och yttrandena från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för sysselsättning och sociala frågor, och av följande skäl:

Kampen mot diskriminering

A.  EU är ett politiskt projekt som bygger på sådana gemensamma värderingar som skyddet av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna, såsom det står i artikel 6 i EU-fördraget och i stadgan om de grundläggande rättigheterna, och som med sin politik och sin lagstiftning främjar likabehandling och icke-diskriminering, utgående också från artikel 13 i EG-fördraget.

B.  Politiska förklaringar om kamp mot diskriminering måste motsvaras av att politiken och lagstiftningen gradvis utvecklas och tillämpas korrekt och utan inskränkningar. Detta gäller framför allt direktiven mot diskriminering och projekten till förmån för likabehandling, såsom Europeiska året för lika möjligheter för alla.

C.  Genomförande av direktivet om likabehandling oavsett ras eller etniskt ursprung

Diskriminering är fortfarande ett allvarligt problem i medlemsstaterna, vilket bekräftas i årsrapporten från Europeiskt centrum för övervakning av rasism och främlingsfientlighet 2006.

D.  En nyligen gjord Eurobarometerundersökning visar att 64 procent av medborgarna i 25 undersökta medlemsstater anser att diskriminering på grund av etniskt ursprung fortfarande är allmänt förekommande.

E.  Antagandet av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(1) kan ses som ett stort steg mot att förbättra skyddet av personer som utsatts för diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung och mot att ge dem bättre möjligheter att få gottgörelse.

Bevisbörda

F.  Bestämmelserna om bevisbördan är en mycket viktig aspekt av direktivet eftersom de bidrar till att det skydd som erbjuds genom direktivet kan verkställas på effektivt sätt.

G.  Rättspraxis beträffande bevisbördan visar att det fortfarande finns avsevärda skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller vad domstolarna godtar som prima facie-bevis. Det vore därför önskvärt att medlemsstaterna uppmuntrades att diskutera denna fråga sinsemellan för att få en bild av vilka möjligheter det finns att tillnärma de rättsliga förfarandena.

H.  Det vore lättare att effektivt genomföra principen om likabehandling om bestämmelserna om bevisbördan i civilmål och förvaltningsmål utvidgades till att omfatta rättsregler mot repressalier.

Organ för likabehandling

I.  Nästan alla medlemsstater har numera organ för likabehandling eller har lagt ut ansvaret för likabehandling på befintliga organ.

J.  Alla medlemsstater bör uppmuntras att ta det mycket positiva initiativet att utöka befogenheterna hos sina organ för likabehandling, så att dessa ska kunna ta itu med diskriminering även av andra orsaker än ras och etniskt ursprung.

K.  Organen för likabehandling bör ha tillräckliga resurser både när det gäller personal och finansiering.

L.  Organen för likabehandling bör kunna verka självständigt gentemot staten och bör ses som självständiga organ, dvs. inte som en del av staten.

M.  Trots att det finns organ som specialiserat sig på att arbeta mot diskriminering och för likabehandling är antalet klagomål som registrerats fortfarande litet i en del medlemsstater.

N.  Eftersom organen för likabehandling saknar ekonomiska och personella resurser för de dessvärre endast ett fåtal fall till domstol, och det är ofta icke-statliga organisationer som får hjälpa offren för diskriminering att föra sin talan.

O.  Det är viktigt att utbilda offentliga tjänstemän om direktivets mål eftersom de ansvarar för att genomföra direktivet.

Tillämpningsområde

P.  Det är inte alltid möjligt att skilja på diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung och diskriminering på grund av religion, åsikt eller nationalitet.

Q.  Det är inte alltid lätt att avgöra om diskriminering beror på kön, etniskt ursprung, ras, sociala förhållanden, sexuell läggning eller andra faktorer.

Informationsspridning och medvetandegörande initiativ

R.  Den färska Eurobarometerundersökningen bekräftar att medvetenheten om att det finns lagstiftning mot diskriminering i EU är ganska låg. I genomsnitt säger sig bara var tredje EU-medborgare känna till sina rättigheter om de skulle bli utsatta för diskriminering eller trakasserier.

S.  En del medlemsstater har emellertid tagit en lång rad kunskapshöjande och medvetandegörande initiativ (webbplatser, kampanjer, tv-reklam, tidningsannonser).

T.  En del medlemsstater har tagit det viktiga initiativet att i sin nationella lagstiftning föra in skyldigheten för arbetsgivare att upplysa sina anställda om antidiskrimineringslagarna.

U.  En del specialiserade organ i medlemsstaterna har upprättat en telefonjour dit personer som utsatts för diskriminering kan vända sig för att få information och stöd.

V.  Det finns även ett antal medlemsstater som har genomfört ganska begränsade kunskapshöjande och medvetandegörande åtgärder, och i vissa länder förekommer det inga rapporter alls om informationskampanjer.

W.  Både EU:s institutioner och medlemsstaterna bör göra omfattande insatser för att informera medborgarna om deras rättigheter, särskilt mot bakgrund av att det är Europeiska året för lika möjligheter för alla, och medlemsstaterna bör se till att de verksamheter som satts i gång under 2007 kan fortsätta under 2008, som är Europeiska året för interkulturell dialog.

Insamling av uppgifter

X.  Insamling av uppgifter utgör en väsentlig del i kampen mot diskriminering, och uppgifter fördelade enligt etniskt ursprung kan vara nödvändiga för att påvisa indirekt diskriminering, informera om politik och ta fram strategier för positiv särbehandling, men uppgiftsinsamling ger samtidigt upphov till många etiska och rättsliga frågor.

Y.  Uppgiftsinsamling av detta slag får inte kränka privatlivet genom att röja enskilda personers identitet eller tjäna som grund för etnisk eller rasmässig kartläggning.

Domstolsprövning

Z.  Alternativa tvistlösningsförfaranden bör inte utesluta domstolsprövning.

AA.  Ett stort antal av de personer som utsatts för diskriminering väljer att inte vända sig till domstol med sina klagomål. Det kan finnas flera orsaker till detta, till exempel kostnaderna och fruktan för repressalier.

AB.  Målen i kampen mot diskriminering kan uppnås endast om lagstiftningsåtgärder kombineras med positiv särbehandling på gemenskaps- och medlemsstatsnivå.

AC.  Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter har till uppgift att samla in och analysera relevant, tillförlitlig och jämförbar information och uppgifter om grundläggande rättigheter.

1.  Europaparlamentet upprepar vikten av direktiv 2000/43/EG.

2.  Europaparlamentet påminner om att direktiv 2000/43/EG är en miniminorm och därför bör fungera som en grund för en heltäckande politik mot diskriminering.

3.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om tillämpningen av direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (KOM(2006)0643), vilket syftar till att upprätta en ram för bekämpning av diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung så att principen om likhet inför lagen, lika möjligheter och likabehandling ska kunna befästas i medlemsstaterna med full hänsyn till subsidiaritetsprincipen och i överensstämmelse med nationella traditioner och nationell praxis. Parlamentet uppskattar den översikt över tillämpningen av direktivet som kommissionen ger i sitt meddelande, men noterar att det också hade varit lämpligt att få ta del av en ingående beskrivning av hur bestämmelserna i direktiv 2000/43/EG har införlivats i nationell lagstiftning, något som också föreskrivs i själva direktivet. I detta sammanhang påminner parlamentet också om att kommissionen åtog sig inte bara att samla in detaljerade uppgifter utan också att vidarebefordra dessa till parlamentet och rådet, och att parlamentet i sin resolution av den 14 juni 2006 om icke-diskriminering och lika möjligheter för alla – en ramstrategi(2) uppmanade kommissionen att "så fort som möjligt undersöka kvaliteten på och innehållet i de lagar genom vilka direktiven om antidiskriminering har genomförts".

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snarast möjligt införliva alla bestämmelser i gemenskapsrätten om bekämpning av diskriminering och att utnyttja alla befintliga instrument, även positiv särbehandling, för att garantera likabehandling i praktiken.

5.  Europaparlamentet betonar att direktivet omfattar mer än möjligheten att ta anställning, driva eget företag och förvärvsarbeta. Direktivet gäller även områden såsom utbildning, socialt skydd, inbegripet social trygghet och hälsovård, sociala förmåner och tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster, detta för att skydda utvecklingen av demokratiska och toleranta samhällen som är öppna för alla, oavsett ras eller etniskt ursprung.

6.  Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att de flesta medlemsstaterna har vidtagit åtgärder för att genomföra direktivet, men är besviket över att endast ett fåtal har införlivat alla dess bestämmelser korrekt och fullt ut.

7.  Europaparlamentet påpekar att särskilt vissa av direktivets bestämmelser, såsom definitionerna av direkt och indirekt diskriminering, trakasserier och bevisbördan, i många medlemsstater inte införlivats korrekt.

8.  Europaparlamentet efterlyser i synnerhet en strikt övervakning av tillämpningen av regeln om delvis omvänd bevisbörda, en regel som är särskilt effektiv i anställningsrelaterade tvister.

9.  Europaparlamentet är oroat över att medlemsstaterna har undantagit fler verksamhetsområden från direktivets tillämpningsområde än önskvärt eller försvarbart.

10.  Europaparlamentet erinrar om att direktivet antogs i juni 2000 och att medlemsstaterna var skyldiga att införliva det före juni 2003, vilket gav dem tillräckligt med tid för att anta nödvändiga genomförandeåtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen att inta en aktivare hållning, till exempel genom att utfärda tolkningsmeddelanden och riktlinjer för genomförandet, för att direktivet ska genomföras korrekt och fullt ut av medlemsstaterna. Kommissionen uppmanas även att fortsätta att noggrant övervaka att direktivet genomförs korrekt, att offentliggöra sin utvärdering snarast möjligt och att utan dröjsmål – och senast före utgången av 2007 – inleda överträdelseförfaranden om nödvändigt.

11.  Europaparlamentet erinrar om att påföljder för överträdelser av de nationella bestämmelser som antagits i enlighet med direktiv 2000/43/EG måste vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.

12.  Europaparlamentet efterlyser nationella handlingsplaner som ett effektivt verktyg mot alla former av diskriminering.

13.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som genomför eller inför nationella handlingsplaner för att bekämpa rasism och diskriminering att ta med ett inslag som omfattar insamling, kontroll och övervakning av uppgifter på viktiga politikområden såsom icke-diskriminering och jämställdhet, social integration, gemenskapens sammanhållning, integration, kön, utbildning och sysselsättning.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att för parlamentet och rådet lägga fram en särskild handlingsplan angående mekanismer och metoder för observation och beskrivning av effekterna av nationella genomförandebestämmelser. Parlamentet betonar vikten av att utarbeta mekanismer för insamling av uppgifter om diskriminering – i synnerhet sådan som hänför sig till arbetsförhållanden, med fokus på svartarbete, odeklarerat arbete, låglönearbete samt oförsäkrat arbete – i linje med lagstiftningen om uppgiftsskydd, som ett användbart instrument för att fastställa, övervaka och ompröva strategier och praxis för bekämpning av diskriminering, med samtidig hänsyn till nationella modeller för integration. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta gemensamma standarder för uppgifter, så att den information som överlämnas kan jämföras på ett effektivt sätt. Parlamentet betonar vikten av att beakta inte bara innehållet i genomförandelagstiftningen, utan också dess effektivitet.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att begära av medlemsstaterna att dessa inom ramen för sina årliga rapporter om genomförandet av direktiv 2000/43/EG även undersöker hur effektiv lagstiftningen mot diskriminering är i kampen mot systematisk diskriminering av minoriteter och kvinnor, framför allt på utbildningsområdet och i fråga om tillträde till arbetsmarknaden samt tillgången till hälsovård, varor och tjänster, och att de därutöver tar med jämställdhetsperspektivet i rapporterna, för att minska de många olika former av diskriminering som drabbar ett stort antal människor.

16.  Europaparlamentet påminner kommissionen om att parlamentet skulle vilja ha en förteckning över de undantag som införts i medlemsstaternas lagstiftning för att få till stånd en offentlig debatt om dessa undantag.

17.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna bör genomföra oberoende granskningar av vilka effekter de nationella tidsfristerna har och av hur effektivt skyddet mot repressalier är.

18.  Europaparlamentet är oroat över att medvetenheten om diskrimineringslagarna är låg hos medborgarna i medlemsstaterna, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra mer för att öka denna medvetenhet.

19.  Europaparlamentet anser att romerna, liksom övriga erkända etniska gemenskaper, är i behov av ett särskilt socialt skydd, framför allt efter utvidgningen, eftersom problemen med exploatering, diskriminering och marginalisering nu har blivit mer akuta bland dessa befolkningsgrupper.

20.  Europaparlamentet betonar att lagar är verkningsfulla endast när medborgarna känner till sina rättigheter och lätt kan få sin sak prövad i domstol, eftersom skyddssystemet i direktivet är beroende av att medborgarna tar initiativet.

21.  Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna enligt artikel 10 i direktivet är skyldiga att på alla lämpliga sätt sprida information till allmänheten om de tillämpliga bestämmelserna i direktivet.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom ramen för den öppna samordningsmetoden anta en rad miniminormer, som ska garantera tillträde för barn från etniska minoritetsgrupper, i synnerhet flickor, till utbildning av god kvalitet på lika villkor. Detta omfattar bland annat antagandet av lagar om positiv särbehandling så att segregationen i skolorna tvingas upphöra och det blir obligatoriskt att fastställa detaljerade planer för att sätta stopp för den typ av segregerad utbildning av sämre kvalitet som erbjuds pojkar och flickor från etniska minoritetsgrupper.

23.  Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om deras skyldighet att gå ut med relevant information till medborgarna och stödja och uppmuntra kampanjer för ökad medvetenhet om den nationella lagstiftningen och om organ som arbetar med att bekämpa diskriminering.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att alla personer som tillhör etniska minoritetsgrupper, i synnerhet kvinnor, får tillträde till primärsjukvård, akutsjukvård och förebyggande vård. Medlemsstaterna uppmanas även att formulera och genomföra en politik som garanterar att även de mest utestängda samhällsgrupperna får fullt tillträde till hälso- och sjukvårdssystemet samt att anordna utbildnings- och upplysningsverksamhet för att få bukt med fördomar bland sjukvårdspersonalen.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar att garantera lika behandling och möjligheter i politiken om sysselsättning och social integration, att ta itu med den mycket höga arbetslöshet som råder särskilt bland kvinnor från etniska minoriteter och framför allt att vidta åtgärder mot de betydande hinder som direkt diskriminering i anställningsförfaranden utgör.

26.  Europaparlamentet anser att det är oerhört viktigt att tjänstemännen utbildas om direktivets målsättningar och bestämmelser, eftersom de ansvarar för att genomföra direktivet i samhället i stort och för att undanröja all risk för institutionell rasism inom statliga organ. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera i sådan utbildning och uppmanar dem, och även kommissionen, att inrätta program inom EU för utbyte mellan olika nationella förvaltningar.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att årligen insamla, sammanställa och offentliggöra omfattande, exakt, tillförlitlig och könsuppdelad statistik om följande områden: arbetsmarknaden, bostadssituationen, utbildning och yrkesutbildning, hälsa och sociala förmåner, allmänhetens tillgång till varor och tjänster, det straffrättsliga systemet samt deltagandet i samhällslivet och det politiska livet, och, inom riktlinjerna för sysselsättning och social integration, fastställa klara, kvantitativa mål och indikatorer för att det ska gå att mäta vilka framsteg som gjorts i fråga om situationen för invandrare och/eller minoriteter.

28.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna ger sina organ för likabehandling tillräckliga resurser och befogenheter för att dessa ska kunna utföra sina viktiga uppgifter på ett verkningsfullt sätt och för att organen, i de fall de redan har omfattande befogenheter, ska kunna utöva dem till fullo.

29.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna ger tillräckliga resurser och befogenheter åt icke-statliga organisationer som arbetar med att informera medborgarna och erbjuda juridisk hjälp i diskrimineringsfrågor.

30.  Europaparlamentet påpekar att de icke-statliga organisationerna, i sitt arbete med att informera medborgarna och erbjuda juridisk hjälp, bär en oskälig andel av bördan utan att vare sig ha någon motsvarande status eller få några motsvarande ekonomiska bidrag från medlemsstaternas myndigheter.

31.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen noggrant kontrollerar likabehandlingsorganens självständighet. För detta ändamål kan kommissionen som referens använda Principles relating to the Status of National Institutions ("Parisprinciperna"), som antogs av FN:s generalförsamling den 20 december 1993 i sin resolution 48/134 och som innehåller principer om lämplig finansiering av sådana organ.

32.  Europaparlamentet påminner kommissionen om parlamentets ståndpunkt att medlemsstaterna måste se till att självständiga organ har tillräckliga ekonomiska resurser till sitt förfogande för att åtminstone kunna garantera att klagomål handläggs utan kostnad för dem som inte själva kan stå för kostnaden, och uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna diskutera hur detta mål ska uppnås.

33.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna använder andra medlemsstaters bästa metoder, såsom att låta organ för likabehandling inleda rättsliga förfaranden på offrens vägnar eller delta som amicus curiae i rättsliga förfaranden.

34.  Europaparlamentet rekommenderar att uppgifter om klagomål och resultatet av rättegångar, specialiserade organ, andra organ eller domstolar bör kategoriseras efter typen av diskriminering. Detta skulle förbättra bedömningen av hur effektivt lagstiftningen har genomförts, särskilt i länder där specialiserade organ och/eller domstolar hanterar alla typer av diskriminering.

35.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att ge sina organ för likabehandling tillräckliga personella och ekonomiska resurser för att de ska kunna utföra sina viktiga uppgifter på ett effektivt sätt och på lämpligt sätt hjälpa personer som utsatts för diskriminering. Parlamentet anser att dessa organ också bör få utredningsbefogenheter för att undersöka fallen.

36.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att intensifiera dialogen med de icke-statliga organisationer som bekämpar alla former av diskriminering och låta dessa organisationer vara delaktiga i den politik som införts för främjandet av likabehandling.

37.  Europaparlamentet betonar att personer som utsatts för diskriminering bör få hjälp i rättsliga förfaranden, och påminner i detta avseende om att lagstadgade och icke lagstadgade organisationer kan vara till stor hjälp för de drabbade.

38.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samla in och stå till tjänst med relevanta, tillförlitliga och jämförbara uppgifter till Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter.

39.  Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna ser till att sådana lagstadgade och icke lagstadgade organisationer har tillräckligt med resurser.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant studera de olika rättsliga frågorna och parametrarna när det gäller frågan om insamling av uppgifter och att lägga fram förslag för att förbättra registreringen av diskrimineringsfall. Kommissionen uppmanas dessutom att se till att uppgiftsinsamling av detta slag inte kränker privatlivet genom att röja enskilda personers identitet eller tjänar som grund för etnisk eller rasmässig kartläggning.Bestämmelser bör inkluderas om att jämförbara uppgifter ska föreligga från samtliga medlemsstater. För närvarande föreligger inte sådana uppgifter från samtliga medlemsstater, och jämförbara uppgifter är absolut nödvändiga för att man ska få en fast grund att bygga politiken på.

41.  Europaparlamentet understryker att behandling av uppgifter om ras och etniskt ursprung är en känslig fråga. Parlamentet erinrar om att direktiven om uppgiftsskydd gäller också för sådana uppgifter som behandlas vid tillämpningen av detta direktiv, och understryker att det bör föreskrivas ytterligare garantier för skyddet av uppgifter om ras och etniskt ursprung, eftersom sådana uppgifter kan komma ut och användas för andra ändamål inom området rättsliga och inrikes frågor, till exempel för etnisk kartläggning. Parlamentet upprepar sin begäran om att det ska antas ett rambeslut om uppgiftsskydd, också för att garantera att allt utbyte av uppgifter mellan första och tredje pelaren omfattas av strikta regler för uppgiftsskydd.

42.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att överväga insamling av statistiska uppgifter om hur olika etniska grupper och raser finns företrädda inom olika områden av samhällslivet, både den offentliga och privata sektorn, vilket måste ske med lämpliga garantier för skyddet av personuppgifter för att utesluta att de uppgifter som insamlas används för etnisk kartläggning. Parlamentet rekommenderar också medlemsstaterna att utgående från dessa uppgifter utarbeta en politik som syftar till att säkerställa lika möjligheter att ta anställning, driva eget företag och förvärvsarbeta, samt att få utbildning, socialt skydd och social trygghet, sociala förmåner och tillgång till och tillhandahållande av varor.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka vilka medlemsstater som har bestämmelser om positiv särbehandling, vilka tester som måste klaras, hur dessa bestämmelser i praktiken tillämpats av myndighetsorgan eller icke-statliga organ och hur effektiva de varit.

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra detaljerad statistik om rasistiska brott tillgänglig för allmänheten samt kartlägga brott och/eller brottsoffer så att det blir möjligt att samla in kvantitativa och jämförbara uppgifter om offren för rasistiska brott.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka fall av flerfaldig diskriminering och stå till tjänst med uppgifter om dem.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmärksamt övervaka förtäckt diskriminering som bygger på "faktiska och utslagsgivande yrkesrelaterade krav" och på växelverkan mellan diskriminering utgående från detta undantag på religiösa grunder inom ramen för Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning)(3)och dess konsekvenser för ras och etniskt ursprung, samt ägna särskild uppmärksamhet åt diskriminering på utbildningsområdet.

47.  Europaparlamentet upprepar att det är politiskt, socialt och rättsligt önskvärt att sluta rangordna skyddet mot olika typer av diskriminering och välkomnar därför kommissionens avsikt att lägga fram ett förslag om att utvidga tillämpningsområdet för direktiv 2000/43/EG så att det skulle komma att omfatta alla andra typer av diskriminering, såsom anges i kommissionens årliga lagstiftningsprogram för 2008. Parlamentet förväntar sig följaktligen att kommissionen redan i år ska inleda förberedelsearbetet för att lägga fram sitt förslag så fort som möjligt och i vilket fall som helst före utgången av 2008.

48.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens intresse för frågan om flerfaldig diskriminering, ett intresse som manifesterats bland annat i form av en undersökning som inletts på detta område. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge begreppet flerfaldig diskriminering en bred tolkning som tar hänsyn till möjligheten att en person riskerar diskriminering på flera grunder samtidigt.

49.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fästa större vikt vid bevis på diskriminering. Parlamentet råder medlemsstaterna att följa de riktlinjer för bevis på diskriminering som har tagits fram av Internationella arbetsorganisationen, vilket föreslås av Europeiska byrån för grundläggande rättigheter, och att utbilda personer i framtagandet av bevis på de viktiga områdena anställning och arbete, utbildning, bostäder och boende, hälsovård, tillgång till varor och tjänster samt rasistiskt våld.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att låta Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter utgående från sina befogenheter medverka vid gemenskapens ramlagstiftning i kampen mot diskriminering, för att byrån ska kunna spela en viktig roll genom att fortlöpande tillhandahålla exakt och uppdaterad information av relevans för utarbetandet av framtida lagstiftning.

51.  Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att även fortsatt använda etniska minoriteters situation i kandidatländerna, och då särskilt kvinnornas och de minderårigas situation, som ett mycket viktigt kriterium vid bedömningen av hur väl förberedda dessa länder är inför en anslutning till Europeiska unionen.

52.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22. (2) EUT C 300 E, 9.12.2006, s. 259. (3) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.

Europaparlamentets resolution av den 27 september 2007 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2007 (2007/2065(INI))

P6_TA(2007)0423 A6-0290/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artiklarna 2, 3.2 och 141 i EG-fördraget,

–   med beaktande av kommissionens rapport till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om jämställdhet 2007 ("kommissionens rapport om jämställdhet") (KOM(2007)0049),

–   med beaktande av gemenskapens ramstrategi om jämställdhet (2001–2005) (KOM(2000)0335) och kommissionens årsrapporter för 2000, 2001, 2002, 2004, 2005 och 2006 (KOM(2001)0179, KOM(2002)0258, KOM(2003)0098, KOM(2004)0115, KOM(2005)0044 och KOM(2006)0071),

–   med beaktande av den europeiska jämställdhetspakt som Europeiska rådet antog i mars 2006,

–   med beaktande av den gemensamma förklaring som antogs den 4 februari 2005 av ministrarna med ansvar för jämställdhetsfrågor i EU:s medlemsstater,

–   med beaktande av färdplanen för jämställdhet mellan kvinnor och män 2006–2010 (KOM(2006)0092),

–   med beaktande av yttrandet från rådgivande kommittén för lika möjligheter för kvinnor och män om könsbetingade löneskillnader, som antogs den 22 mars 2007,

–   med beaktande av den åtgärdsram för jämställdhet mellan män och kvinnor som EU:s arbetsmarknadsparter antog den 22 mars 2005,

–   med beaktande av artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(1),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandena från utskottet för regional utveckling, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för kultur och utbildning (A6-0290/2007) och av följande skäl:

A.  Kommissionen och medlemsstaterna har nyligen förnyat sina åtaganden för jämställdhet mellan kvinnor och män, genom den ovan nämnda färdplanen för jämställdhet mellan kvinnor och män och den europeiska jämställdhetspakten.

B.  Det finns en tydlig könsdimension i den demografiska utmaning som EU står inför, och jämställdhetspolitiken är grundläggande när det gäller att klara denna utmaning.

C.  Att införa jämställdhetsperspektivet innebär i praktiken att bedöma hur politiska, förvaltningstekniska och sociala åtgärder påverkar både kvinnors och mäns liv och ställning samt att när så behövs ta ansvar för att justera åtgärderna i syfte att främja jämställdheten.

D.  För att man ska kunna underlätta för kvinnor att inträda, återinträda och stanna på arbetsmarknaden är det viktigt att både kvinnor och män kan förena sina yrkes-, familje- och privatliv. Ansvaret för barn är ett delat ansvar mellan föräldrar oavsett kön.

E.  Segregerad utbildning och kvarstående könsstereotyper vid val av utbildningsinriktning och diskriminering av flickor och unga kvinnor under utbildningen finns fortfarande kvar i stor utsträckning och inverkar negativt på kvinnors möjligheter att jämföra sig med männen i vissa sektorer av arbetsmarknaden, i synnerhet de högteknologiska och vetenskapliga sektorerna, samt inom forskning och ingenjörskonst.

F.  Vid Europeiska rådets möte i mars 2006 tillstod rådet än en gång att jämställdhetspolitiken är ett viktigt instrument för ekonomisk tillväxt.

G.  En integrering av jämställdhetsperspektivet anges som ett centralt krav i Lissabonagendan, men är fortfarande inte helt integrerat och finns ofta inte ens med i de nationella handlingsplanerna för sysselsättning och social integrering.

H.  I kommissionens rapport om jämställdhet framhålls det positiva resultatet för kvinnors sysselsättning att sex av de åtta miljoner arbetstillfällen som har skapats i EU sedan 2000 har gått till kvinnor, men samtidigt säger man att det finns betydande skillnader mellan olika åldersgruppers sysselsättning och mellan yrkesområden eftersom sysselsättningsgraden för kvinnor framför allt har ökat i sektorer där kvinnor redan var överrepresenterade. Europaparlamentet beklagar att majoriteten av de nya arbetstillfällena för kvinnor är deltidsarbeten och i vissa fall otrygga och osäkra arbeten med låg lön och svag löneutveckling.

I.  Kommissionens rapport om sysselsättningen i Europa 2006 visar att 32,3 procent av de arbetande kvinnorna i EU har ett deltidsarbete, jämfört med 7,4 procent av männen.

J.  Det har inte skett någon utveckling av vikt i förhållande till den föregående rapporten när det gäller löneklyftan mellan könen (som i genomsnitt är 15 procent i EU och fortfarande ligger på 30 procent i vissa europeiska länder). Detta visar klart att det inte har gjorts några verkliga framsteg i fråga om genomförandet av principen om lika lön för likvärdigt arbete som infördes för 30 år sedan genom rådets direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning när det gäller tillämpningen av principen om lika lön för män och kvinnor(2). Även förmögenhetsfördelningen inom EU visar på en ojämlik fördelning mellan män och kvinnor.

K.  En Eurobarometer-undersökning från 2003 visade att de främsta faktorerna som gör att fäder inte tar större ansvar för hem och familj inte är ekonomiska, utan också har att göra med rädslan för en negativ inverkan på karriären.

L.  Långtidsarbetslösheten är proportionellt sett högre bland kvinnor, och i jämförelse med kvinnor utan barn ser man att kvinnor med ansvar för barn som är under fem år är arbetslösa i större utsträckning.

M.  För att män och kvinnor ska kunna delta på arbetsmarknaden fullt ut och på lika villkor är det viktigt med en tillfredsställande tillgång till tjänster för barnomsorg och vård av äldre och andra anhöriga.

N.  Medlemsstater som har vidtagit politiska åtgärder för att göra det möjligt för både kvinnor och män att förena arbete och familjeliv har högre födelsetal, högre andel kvinnor på arbetsmarknaden och högre sysselsättning.

O.  Arbetsmarknadens parter har en viktig funktion när det gäller att utforma åtgärder för jämställdhet mellan könen på europeisk, nationell, regional, sektoriell och företagsnivå, och framgångsrika åtgärder för att göra det möjligt att förena arbete och familjeliv förutsätter ett partnerskap mellan arbetsgivare, fackliga organisationer, anställda och offentliga myndigheter.

P.  Bästa praxis visar att åtgärder för att göra det möjligt att förena arbete och familjeliv på mikroekonomisk nivå leder till lägre personalomsättning och frånvaro från arbetet, större engagemang och högre produktivitet, och lockar till sig effektiv och motiverad personal.

Q.  I artikel 16.1 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser om Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och sammanhållningsfonden(3) fastställs att "Medlemsstaterna och kommissionen ska se till att jämställdhet mellan män och kvinnor och integreringen av jämställdhetsperspektivet främjas under de olika etapperna av fondernas genomförande".

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens bemödanden att intensifiera sina åtgärder för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män.

2.  Europaparlamentet välkomnar inriktningen på sysselsättningsfrågor som löneklyftan mellan könen, balans mellan yrkes- och privatliv och direktiven om likabehandling i kommissionens rapport om jämställdhet, eftersom kvinnors ekonomiska oberoende är en av de prioriterade frågorna i färdplanen för jämställdhet mellan kvinnor och män.

3.  Europaparlamentet välkomnar jämställdhetskulturen i EU, även kommissionens färdplan för jämställdhet och rådets pakt för jämställdhet och efterlyser ett praktiskt genomförande av den med konkreta insatser och tilldelning av ekonomiska resurser.

4.  Europaparlamentet poängterar att det krävs ytterligare insatser och avveckling av föråldrade besluts- och beteendemönster, särskilt inom förvaltningarna för att förbättra integreringen av jämställdhetsperspektivet i alla politikområden.

5.  Europaparlamentet erinrar om att EU:s politik för integrering av jämställdhetsaspekter ska uppfattas som en dubbel strategi, som garanterar dels att jämställdheten beaktas i samtliga politikområden och samtliga beslut, dels att målinriktade åtgärder samtidigt bidrar till att sätta stop för diskrimineringen av kvinnor.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i tillägg till jämställdhetsperspektivet, lägga fram ett förslag om en rad särskilda åtgärder, t.ex. kampanjer för att öka medvetenheten, utbyte av god praxis, dialog med medborgarna och insatser inom ramen för offentlig-privata partnerskap.

7.  Europaparlamentet erkänner möjligheterna att främja jämställdheten inom den sociala sammanhållningspolitiken.

8.  Europaparlamentet insisterar på att det behövs en tydlig och permanent koppling mellan årsrapporterna om jämställdhet och prioriteringarna i färdplanen, för att en verkningsfull planering, övervakning och utvärdering av jämställdhetspolitiken ska kunna göras. Parlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för detta.

9.  Europaparlamentet påminner om sitt krav i resolutionen av den 2 februari 2006 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen(4) att kommissionen ska övervaka att medlemsstaterna följer gemenskapens regelverk när det gäller jämställdhet mellan kvinnor och män på alla politiska sakområden, i synnerhet inom sysselsättningspolitiken, men också när det gäller tillgången till och tillhandahållandet av varor och tjänster. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att genomföra en undersökning om hur medlemsstaterna genomför gemenskapens lagstiftning på jämställdhetsområdet och vidta lämpliga åtgärder vid bristande införlivande och överträdelser.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja kommissionen i övervakningen av genomförandet av nationella åtgärder för att bedöma hur verksamma de politiska åtgärderna är och hur jämställdhetsprincipen respekteras, särskilt när det gäller lagstadgade rättigheter, pensionsplaner och socialförsäkringar.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att föreslå specifika åtgärder för att bekämpa ojämlikhet mellan kvinnor och män beroende på avbrutna sysselsättningsmönster, särskilt på grund av barnafödande eller för vård av anhöriga, och att minska deras negativa inverkan på karriärer, löner och pensioner, samt att arbeta för könsneutrala löner och pensioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att hitta lämpliga sätt att bekämpa könssegregeringen på arbetsmarknaden och underlätta för kvinnor att komma in i icke-traditionella sektorer.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en genusanalys och ett jämställdhetsperspektiv för att få fram hur pensionsreformer påverkar kvinnors liv i EU, med målet att individualisera pensionsrättigheterna samt socialförsäkrings- och skattesystemen.

13.  Europaparlamentet välkomnar det samrådsförfarande med arbetsmarknadens parter som kommissionen har inlett för att förbättra både lagstiftningen och de informella regelverken för balans mellan yrkes-, familje- och privatliv. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda den andra samrådsfasen utan dröjsmål.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in informationom, och sprida, bästa praxis när det gäller arbetsmiljöpolitiska åtgärder som leder till en fungerande balans mellan arbete och privatliv samt när det gäller åtgärder som främjar mäns deltagande i familjelivet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att vidta nödvändiga åtgärder för att dels kunna förebygga, dels kunna ingripa mot sexuella och moraliska trakasserier på arbetsplatser. Parlamentet insisterar på att kvinnor måste stödjas i sin yrkeskarriär. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på allvar vidta åtgärder för att minska löneskillnaderna mellan kvinnor och män, samt att främja både mäns föräldraledighet och pappaledighet.

15.  Europaparlamentet konstaterar att det är viktigt att kunna förena arbete, privatliv och familjeliv och att detta är en av nyckelfrågorna när det gäller att öka sysselsättningen och minska bördan av demografiskt åldrande. Parlamentet påminner om att all politik på området måste bygga på principen om individens fria val och anpassas till livscykelns olika faser.

16.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte rådgjorde med arbetsmarknadens parter när den utarbetade grönboken om en modern arbetsrätt (KOM(2006)0708).

17.  Europaparlamentet konstaterar att globaliseringen har varit en positiv faktor som har gjort det möjligt för kvinnor i hela världen att utnyttja sin potential, framför allt tack vare förbättrad tillgång till utbildning och hälsovård. Parlamentet konstaterar dock att liberaliseringen av handeln har skapat motsägelsefulla och parallella trender: Å ena sidan främjas mer formella arbetsmarknadsförhållanden effektivt på ett antal områden, å andra sidan utökas den informella ekonomin med nya former av arbeten och inkomster för kvinnor såsom hemarbete, underleverantörskap och mikroföretag.

18.  Europaparlamentet konstaterar att en effekt av den ökade globaliseringen är feminiseringen av fattigdomen och att globaliseringens totala effekter för kvinnors försörjningsmöjligheter bör bli föremål för grundliga vetenskapliga studier.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla framtida handelsavtal, exempelvis avtal inom ramen för WTO, också granskas ur ett jämställdhetsperspektiv.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt inrikta sig på det som hindrar kvinnor från att få toppjobb, för att utreda den strukturella dimensionen av detta fenomen. Parlamentet välkomnar därför åtgärder som hjälper kvinnor att komma in på arbetsmarknaden på lika villkor som män och som främjar kvinnors företagande, och betonar vikten av att undanröja befintliga fördomar och könsdiskriminering för att förbättra kvinnors konkurrenskraft och anställningsbarhet, särskilt när det gäller högre tjänster.

21.  Europaparlamentet betonar behovet av att ta itu med den allvarliga bristen på demokrati som beror på att kvinnor är underrepresenterade i det politiska beslutsfattandet och uppmanar medlemsstaterna att utreda situationer som hindrar kvinnor från att delta i politiken och nå högre chefsposter på alla nivåer inom den offentliga förvaltningen samt att vidta åtgärder för att motverka sådana situationer.

22.  Europaparlamentet begär att kvinnor som tillhör etniska minoriteter och invandrade kvinnor ska uppmärksammas särskilt, eftersom deras utanförskap förstärks av diskriminering både utifrån och inom deras egna grupper. Parlamentet rekommenderar att nationellt integrerade handlingsplaner ska antas för att effektivt hantera multipel diskriminering, särskilt då flera organ hanterar diskrimineringsfrågor i en viss medlemsstat.

23.  Europaparlamentet poängterar att det är viktigt att se till att invandrare som kommer till EU är medvetna om de värden, lagar och sociala konventioner som gäller i mottagarlandet beträffande jämställdhet mellan kvinnor och män, så att diskriminerande situationer p.g.a. en bristande kulturell medvetenhet kan undvikas.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera utbytet av bästa praxis om icke-diskriminering på arbetsmarknaden i syfte att främja dynamik mellan jämställdhet och effektivitet när det gäller nationella särdrag.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla särskilda mål för jämställdhetspolitiken inom ramen för EU:s strategi för social integration för att bekämpa fattigdom och social utslagning, inklusive politiska åtgärder för att stödja icke traditionella familjer och ensamstående, samt särskilda politiska åtgärder för grupper av kvinnor som löper stor risk att hamna i fattigdom och utestängas socialt, såsom invandrare, flyktingar, kvinnor från etniska minoriteter, äldre kvinnor och kvinnor med funktionshinder.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna för att samla in relevanta uppgifter och genomföra åtgärder som kan hindra människohandel för sexuella ändamål och tvångsarbete.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fokusera på instrument och system som förhindrar att migrerande arbetstagare exploateras, t.ex. ett erkännande och genomförande av grundläggande mänskliga rättigheter för olagliga invandrare, istället för att använda sig av repressiva åtgärder.

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra kostnaderna för mamma- och pappaledigheter likvärdiga för att se till att kvinnor upphör att vara dyrare arbetskraft än män.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med arbetsmarknadens parter bekämpa all diskriminering som riktas mot gravida kvinnor på arbetsmarknaden och att vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera en hög skyddsnivå för mammor. Parlamentet ber kommissionen att mer i detalj utvärdera respekten för gemenskapslagstiftningen på detta område och att bedöma behovet av översyn.

30.  Europaparlamentet konstaterar med oro att kvinnor, i synnerhet äldre kvinnor och ensamstående mödrar, fortfarande riskerar utslagning och fattigdom trots alla framsteg som har gjorts.

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att arbeta för att alla kvinnor som efterfrågar heltidsarbete ska kunna erbjudas heltidsarbete i stället för de ofta otrygga och osäkra deltidsanställningarna.

32.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens bemödanden att med ny kraft försöka nå de mål som sattes upp vid Europeiska rådets möte i Barcelona 2002, att avskaffa hinder för att kvinnor och män kan delta på arbetsmarknaden på lika villkor och att 90 procent av alla barn mellan tre år och den obligatoriska skolstartsåldern och 33 procent av barnen under tre års ålder ska ha barnomsorg 2010, med hjälp av strukturfonderna. Parlamentet uppmanar kommissionen att som planerat 2008 lägga fram ett meddelande med ytterligare åtgärder som ska vidtas på alla nivåer för att nå dessa mål. Europaparlamentet anser att målet ska vara att alla barn ska ha rätt till högkvalitativ och pedagogisk omsorg.

33.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna har ett ansvar för att alla som är i behov av äldreomsorg eller vård på grund av sjukdom eller funktionshinder ska ha tillgång till högkvalitativ vård och omsorg.

34.  Europaparlamentet insisterar på att politiken måste koncentreras till att bekämpa könsstereotyper i skolan redan på ett tidigt stadium, se till att de försvinner från läroplanen och läroböckerna, skapa medvetenhet bland lärare och elever genom kurser och uppmuntra pojkar och flickor att välja icke traditionella utbildningar.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en dialog med och uppmuntra media, som har ett samhällsansvar, att främja jämställdhet mellan kvinnor och män och undvika stereotypa framställningar av kvinnor och män.

36.  Europaparlamentet rekommenderar att åtgärder utarbetas för att öka kunskapen i hela EU om nolltolerans för sextrakasserier och nedsättande framställningar av kvinnor i media och reklam.

37.  Europaparlamentet föreslår att det i utbildningssystemet tas större hänsyn till flickors och pojkars olika individuella behov med avseende på deras utveckling, med målet att därmed motverka stereotyper.

38.  Europaparlamentet anser att arbetsmarknaden i de flesta EU-länder inte i tillräcklig utsträckning återspeglar den omständigheten att kvinnor i genomsnitt har en högre utbildningsnivå än män, och det faktum att de presterar bättre rent akademiskt.

39.  Europaparlamentet föreslår att man arbetar för att i skolutbildningen främja kunskaper och rimliga kriterier som gör det möjligt att uppnå frihet, individuellt oberoende och rättvisa så att man kan åstadkomma social integrering. Parlamentet anser vidare att så kallade nyckelkompetenser, såsom entreprenöranda och en vetenskaplig och teknisk strategi, bör stärkas, särskilt hos kvinnor.

40.  Europaparlamentet betonar att det behövs fortbildningsåtgärder under föräldraledigheten för att man ska kunna klara av ändrade yrkeskrav.

41.  Europaparlamentet noterar vikten av tillräckliga och sinsemellan jämförbara uppgifter och beklagar i detta sammanhang att vissa grupper är helt osynliga i den europeiska statistiken, t.ex. medhjälpande makar/makor i jordbruksföretag, vilka, om det är fråga om kvinnor, i allmänhet betecknas som "hemmafruar". Parlamentet uppmanar Eurostat att införa denna grupp i sin statistik för att synliggöra kvinnors arbete.

42.  Europaparlamentet betonar att kvinnor inom jordbruket ofta utför en stor del av arbetet som medhjälpande familjemedlemmar. Detta arbete skulle också på lämpligt sätt kunna beaktas i politiken för landsbygdsutveckling.

43.  Europaparlamentet pekar på den relativt stora grupp (främst kvinnor) av medhjälpande makar/makor i jordbruksföretag som i många medlemsstater har en oklar rättsställning, vilket kan medföra vissa ekonomiska och rättsliga problem när det gäller tillgången till mammaledighet och sjukledighet, intjänandet av pensionsrättigheter, tillgången till socialförsäkringar samt i samband med skilsmässa.

44.  Europaparlamentet insisterar på att de kvinnliga jordbrukarnas rättsliga status måste förbättras, både när det gäller den sociala tryggheten (genom garantier för att alla får direkt tillgång till socialförsäkringar) och när det gäller kvinnornas roll inom jordbruksföretagen, med särskild betoning på delägarskap i familjejordbruken, tillgång till lån och deras arvsrättsliga garantier.

45.  Europaparlamentet erinrar i detta sammanhang om sin resolution av den 21 februari 1997 om situationen för medhjälpande makar/makor(5) till egna företagare. I denna resolution efterlyste parlamentet en förbättring av situationen för medhjälpande makar/makor inom jordbruket genom en förstärkning av rådets direktiv 86/613/EEG av den 11 december 1986 om tillämpningen av principen om likabehandling av kvinnor och män med egen rörelse, bland annat jordbruk, samt om skydd för kvinnor med egen rörelse under havandeskap och moderskap(6). Medhjälpande makar/makor ska ges rättslig status, som bl.a. innebär att de blir erkända arbetstagare och kan ansluta sig till socialförsäkringssystemet så att de är försäkrade vid sjukdom, invaliditet, olyckor och ålderdom.

46.  Parlamentet uppmärksammar de höga nivåerna av fattigdom och isolering bland kvinnor inom vissa landsbygdsområden och insisterar på behovet av effektiva åtgärder för att garantera lika möjligheter för kvinnor, vilket bör vara ett centralt mål för den gemensamma jordbrukspolitikens samtliga instrument och för annan relevant gemenskapspolitik.

47.  Europaparlamentet anser att livskvaliteten för kvinnor på landsbygden måste förbättras genom att de garanteras bättre tillgång till utbildning och yrkesutbildning, livslångt lärande, de nya medieinfrastrukturerna, effektiv och adekvat offentlig närsjukvård samt infrastruktur och stöd för barn- och familjeomsorg, i första hand daghem, förskolor, skolor, kulturcentrum och närhet till marknader.

48.  Europaparlamentet understryker att Europeiska socialfonden måste stödja såväl särskilda åtgärder för att förbättra kvinnors tillträde till och deltagande på arbetsmarknaden som jämställdhetsperspektivet. Parlamentet anser att alla regionala fonder bör ha en budgetpost för jämställdhet (genusbaserad budget), genom vilken man finansierar åtgärder för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män och undersökningar av de politiska strategiernas konsekvenser för kvinnornas situation.

49.  Europaparlamentet påminner om att det finns ett behov av att föra in nya metoder och innovativa instrument i regionala utvecklingsstrategier och understryker behovet av att tillhandahålla utbildning i hur man inför jämställdhet och verktyg för beslutsfattare på regional nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidareutveckla sina riktlinjer för förvaltningen med anvisningar om hur jämställdhetsperspektivet ska integreras inom strukturfonderna.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, med hjälp av Europeiska jämställdhetsinstitutet ta med fakta och statistik från anslutnings- och kandidatländerna i framtida årsrapporter om jämställdhet mellan kvinnor och män.

51.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT C 364, 18.12.2000, s. 1. (2) EGT L 45, 19.2.1975, s. 19. (3) EUT L 210, 31.7.2006, s. 25. (4) EUT C 288 E, 25.11.2006, s. 73. (5) EGT C 85, 17.3.1997, s. 186. (6) EGT L 359, 19.12.1986, s. 56.