Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 oktober 2007 om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om delgivning i medlemsstaterna av rättegångshandlingar och andra handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur ("delgivning av handlingar") och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1348/2000 (8703/5/2007 – C6-0217/2007 – 2005/0126(COD))

P6_TA(2007)0446 A6-0366/2007

(Medbeslutandeförfarandet: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (8703/5/2007 – C6-0217/2007),

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(1), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0305),

–   med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

–   med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för rättsliga frågor (A6-0366/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten.

2.  Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med den gemensamma ståndpunkten.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna rättsakten, i enlighet med artikel 254.1 i EG-fördraget.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att underteckna rättsakten, efter kontroll av att alla förfaranden vederbörligen avslutats, och att i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) EUT C 303, 13.12.2006, s. 69.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 oktober 2007 om förslaget till rådets beslut om ingåendet av återtagandeavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Bosnien och Hercegovina (KOM(2007)0425 – C6-0299/2007 – 2007/0142(CNS))

P6_TA(2007)0447 A6-0385/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2007)0425),

–   med beaktande av artiklarna 63.3 b och 300.2 första stycket första meningen i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0299/2007),

–   med beaktande av artiklarna 51 och 83.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0385/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner ingåendet av avtalet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och republiken Bosnien och Hercegovina parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 oktober 2007 om förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Bosnien och Hercegovina om förenklat utfärdande av viseringar för kortare vistelse (KOM(2007)0423 – C6-0296/2007 – 2007/0140(CNS))

P6_TA(2007)0448 A6-0384/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2007)0423),

–   med beaktande av artikel 62.2 b i och ii och artikel 300.2 första stycket första meningen i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0296/2007),

–   med beaktande av artiklarna 51 och 83.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0384/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner ingåendet av avtalet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Bosnien och Hercegovina parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 oktober 2007 om förslaget till rådets beslut om ingåendet av återtagandeavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Serbien (KOM(2007)0438 – C6-0298/2007 – 2007/0153(CNS))

P6_TA(2007)0449 A6-0386/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2007)0438),

–   med beaktande av artiklarna 63.3 b och 300.2 första stycket första meningen i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0298/2007),

–   med beaktande av artiklarna 51 och 83.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0386/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner ingåendet av avtalet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Republiken Serbien parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av de 24 oktober 2007 om förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Serbien om förenklat utfärdande av viseringar för kortare vistelse (KOM(2007)0422 – C6-0295/2007 – 2007/0144(CNS))

P6_TA(2007)0450 A6-0387/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2007)0422),

–   med beaktande av artikel 62.2 b i och ii och artikel 300.2 första stycket första meningen i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0295/2007),

–   med beaktande av artiklarna 51 och 83.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0387/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner ingåendet av avtalet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Republiken Serbien parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 oktober 2007 om förslaget till rådets beslut om ingående av återtagandeavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Montenegro (KOM(2007)0431 – C6-0301/2007 – 2007/0146(CNS))

P6_TA(2007)0451 A6-0380/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2007)0431),

–   med beaktande av artikel 63.3 b och artikel 300.2 första stycket första meningen i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0301/2007),

–   med beaktande av artikel 51 och artikel 83.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0380/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner ingåendet av avtalet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Republiken Montenegro parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 oktober 2007 om förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Montenegro om förenklat utfärdande av viseringar för kortare vistelse (KOM(2007)0426 – C6-0297/2007 – 2007/0149(CNS))

P6_TA(2007)0452 A6-0379/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2007)0426),

–   med beaktande av artiklarna 62.2 b i och ii och artikel 300.2 första stycket första meningen i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0297/2007),

–   med beaktande av artiklarna 51 och 83.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0379/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner ingåendet av avtalet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Republiken Montenegro parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 oktober 2007 om förslaget till rådets beslut om ingåendet av återtagandeavtalet mellan Europeiska gemenskapen och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (KOM(2007)0432 – C6-0300/2007 – 2007/0147(CNS))

P6_TA(2007)0453 A6-0381/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2007)0432),

–   med beaktande av artiklarna 63.3 b och 300.2 första stycket första meningen i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget i enlighet med vilket rådet har hört parlamentet (C6-0300/2007),

–   med beaktande av artiklarna 51 och 83.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0381/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner ingåendet av avtalet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och den f.d. jugoslaviska republiken Makedonien parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 oktober 2007 om förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien om förenklat utfärdande av viseringar för kortare vistelse (KOM(2007)0421 – C6-0294/2007 – 2007/0159(CNS))

P6_TA(2007)0454 A6-0383/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2007)0421),

–   med beaktande av artiklarna 62.2 b i och ii och artikel 300.2 första stycket första meningen i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0294/2007),

–   med beaktande av artiklarna 51 och 83.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0383/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner ingåendet av avtalet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 oktober 2007 om förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Albanien om förenklat utfärdande av viseringar för kortare vistelse (KOM(2007)0413 – C6-0293/2007 – 2007/0148(CNS))

P6_TA(2007)0455 A6-0382/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2007)0413),

–   med beaktande av artikel 62.2 b i och ii och artikel 300.2 första stycket första meningen i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0293/2007),

–   med beaktande av artiklarna 51 och 83.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0382/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner ingåendet av avtalet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Republiken Albanien parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets beslut av den 24 oktober 2007 om begäran om samråd om Gian Paolo Gobbos immunitet och privilegier (2007/2014(IMM))

P6_TA(2007)0456 A6-0367/2007

Europaparlamentet utfärdar detta beslut

–   med beaktande av begäran från domaren vid den inledande förhandlingen i distriktsdomstolen i Verona (Italien), om samråd om Gian Paolo Gobbos parlamentariska immunitet, i samband med brottmålsförfarande nr 81/96 R.G.N.R., som tillkännagavs vid parlamentets plenarsammanträde den 18 januari 2007,

–   efter att ha hört Gian Paolo Gobbo i enlighet med artikel 7.3 i arbetsordningen,

–   med beaktande av artiklarna 9 och 10 i protokollet av den 8 april 1965 om Europeiska gemenskapernas privilegier och immunitet och artikel 6.2 i rättsakten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av företrädare till Europaparlamentet,

–   med beaktande av EG-domstolens domar av den 12 maj 1964 och 10 juli 1986(1),

–   med beaktande av artikel 68 i Italienska republikens konstitution,

–   med beaktande av artikel 3 i den italienska lagen nr 140 av den 20 juni 2003,

–   med beaktande av artiklarna 6.1 och 7.13 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0367/2007), och av följande skäl:

A.  Gian Paolo Gobbo är en ledamot av Europaparlamentet vars valprövning genomfördes av parlamentet den 15 januari 2007.

B.  Gian Paolo Gobbo har – tillsammans med många andra personer, varav en del har identifierats och andra inte – åtalats för brottet att främja, inrätta, leda och delta i en paramilitär förening med politiska mål, med titeln "Grönskjortorna".

C.  Enligt det italienska åklagarämbetet var Grönskjortornas mål att skapa en hierarkiskt organiserad enhet som tränades att vidta gemensamma åtgärder av våldsam eller hotfull karaktär och som även användes för att hota medlemmar i rörelsen som motsatte sig de politiska direktiv som utfärdades av dess ledare och hindra dem från att delta i debatter inom rörelsen, vilket bidrog till att införa en bestämd politisk hållning till rörelsen "Lega Nord" genom att tysta varje avvikande mening om den.

D.  Enligt artikel 9 i protokollet om privilegier och immunitet har ledamöterna bara fullt skydd mot rättsliga förfaranden när det gäller yttranden som gjorts eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.

E.  Deltagandet i en uniformerad förening av halvmilitär typ som uppenbarligen gav intrycket att den hade för avsikt att uppnå sina mål genom en potentiell eller faktisk användning av våld står tydligt i strid med och är oförenligt med den roll och det ansvar som följer med ett parlamentsmandat och kan därför inte betraktas som ett legitimt utövande av yttrandefrihet eller generellt som ett normalt utövande av ämbetet för ledamöter i en vald församling som företräder medborgarna.

F.  Enligt artikel 10 i protokollet om privilegier och immunitet, som är den enda tillämpliga bestämmelsen, åtnjuter Europaparlamentets ledamöter under Europaparlamentets sessioner vad avser deras egen stats territorium den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land. Detta kan dock inte hindra Europaparlamentet att utöva sin rätt att upphäva en av dess ledamöters immunitet.

G.  Enligt artikel 68 i den italienska konstitutionen åtnjuter ledamöterna i det italienska parlamentet inte straffrättslig immunitet, utom när det gäller yttranden som görs eller röster som avläggs av dem i utövandet av deras ämbete, vilket inte är fallet här.

1.  Europaparlamentet anser att parlamentarisk immunitet i den mening som avses i artikel 9 i protokollet om Europeiska gemenskapernas privilegier och immunitet och, i den mån den är relevant, artikel 68 första stycket i den italienska konstitutionen inte omfattar de omständigheter som anförts mot Gian Paolo Gobbo, och beslutar därför att inte fastställa hans immunitet och privilegier.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och betänkandet från det ansvariga utskottet till de behöriga myndigheterna i Italienska republiken.

(1) Mål 101/63 Wagner mot Fohrmann och Krier, REG (1964) s. 195; svensk specialutgåva s. 203, och mål 149/85 Wybot mot Faure m.fl., REG (1986) s. 2391; svensk specialutgåva s. 703.

Europaparlamentets resolution av den 24 oktober 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond i enlighet med punkt 26 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (KOM(2007)0526 – C6-0286/2007 – 2007/2179(ACI))

P6_TA(2007)0457 A6-0393/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0526 – C6-0286/2007),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1), särskilt punkt 26,

–   med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A6-0393/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att se till att beslutet offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

av den 24 oktober 2007

om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond i enlighet med punkt 26 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(2), särskilt punkt 26,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 av den 11 november 2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond(3),

med beaktande av kommissionens förslag,

och av följande skäl:

(1)  Europeiska unionen har inrättat Europeiska unionens solidaritetsfond (nedan "fonden") för att visa solidaritet med regioner som drabbats av katastrofer.

(2)  Det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 gör det möjligt att använda medel från fonden inom det årliga taket på 1 miljard EUR.

(3)  Förordning (EG) nr 2012/2002 innehåller bestämmelser för hur fonden får användas.

(4)  Tyskland och Frankrike har ansökt om medel från fonden med anledning av två katastrofer som förorsakats av en kraftig storm respektive en tropisk cyklon.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE

Artikel 1

Europeiska unionens allmänna budget för 2007 ska ett belopp om 172 195 985 EUR i åtagande- och betalningsbemyndiganden belasta rubriken Europeiska unionens solidaritetsfond.

Artikel 2

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Strasbourg den 24 oktober 2007

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Talmannen Ordföranden

(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. (2) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. (3) EGT L 311, 14.11.2002, s. 3.

Europaparlamentets resolution av den 24 oktober 2007 om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 6/2007 för budgetåret 2007, Avsnitt III - kommissionen (13851/2007 – C6-0351/2007 – 2007/2178(BUD))

P6_TA(2007)0458 A6-0401/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 272 i EG-fördraget och artikel 177 i Euratomfördraget,

–   med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(1), särskilt artiklarna 37 och 38,

–   med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2007, slutgiltigt antagen den 14 december 2006(2),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(3),

–   med beaktande av det preliminära förslag till Europeiska unionens ändringsbudget nr 6/2007 för budgetåret 2007 som kommissionen lade fram den 13 september 2007 (KOM(2007)0527),

–   med beaktande av det förslag till ändringsbudget nr 6/2007 som rådet fastställde den 17 oktober 2007 (13851/2007 – C6-0351/2007)

–   med beaktande artikel 69 och bilaga IV i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A6-0401/2007), och av följande skäl:

A.  Förslaget till ändringsbudget nr 6/2007 gäller följande:

B.  Syftet med förslaget till ändringsbudget nr 6 är att formellt införa dessa budgetmedel och tekniska justeringar i 2007 års budget.

1.  Europaparlamentet noterar förslaget till ändringsbudget nr 6/2007.

2.  Europaparlamentet godkänner förslaget till ändringsbudget nr 6/2007 utan ändringar.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG, Euratom) nr 1995/2006 (EUT L 390, 30.12.2006, s. 1). (2) EUT L 77, 16.3.2007, s. 1. (3) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. (4) EUT L 71, 10.3.2007, s. 9. (5) EUT L 149, 9.6.2007, s. 1.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 oktober 2007 om förslaget till rådets beslut om godkännande på Europeiska gemenskapens vägnar av protokollet om ändring av Tripsavtalet, undertecknat i Genève den 6 december 2005 (8934/2006 – C6-0359/2006 – 2006/0060(AVC))

P6_TA(2007)0459 A6-0403/2007

(Samtyckesförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (8934/2006),

–   med beaktande av protokollet om ändring av Tripsavtalet, undertecknat i Genève den 6 december 2005,

–   med beaktande av begäran om samtycke från rådet i enlighet med artikel 300.3 andra stycket tillsammans med artiklarna 133.5 och 300.2 första stycket första meningen i EG-fördraget (C6-0359/2006),

–   med beaktande av artiklarna 75 och 83.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0403/2007).

1.  Europaparlamentet ger sitt samtycke till ändringen av protokollet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

Europaparlamentets beslut av den 24 oktober 2007 om att ändra artikel 173 och lägga till artikel 173a i Europaparlamentets arbetsordning om fullständigt förhandlingsreferat och audiovisuell upptagning av förhandlingar (2007/2137(REG))

P6_TA(2007)0460 A6-0354/2007

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av talmannens skrivelse av den 12 april 2007,

–   med beaktande av artiklarna 201 och 202 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A6-0354/2007).

1.  Europaparlamentet beslutar att införa nedanstående ändringar i arbetsordningen.

2.  Europaparlamentet påminner om att ändringarna träder i kraft den första dagen under nästa sammanträdesperiod.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.

Nuvarande lydelse   Föreslagen lydelse Ändring 2, 7 och 8 Artikel 173 1.  För varje sammanträde skall ett fullständigt förhandlingsreferat upprättas på de officiella språken. 1.  För varje sammanträde ska ett fullständigt förhandlingsreferat upprättas på alla officiella språk. 2.  Talare är skyldiga att återlämna utskrifter av sina anföranden till sekretariatet senast dagen efter det att de mottagit dem. 2.  Talare är skyldiga att återlämna rättelser av utskrifter av sina anföranden till sekretariatet inom en vecka. 3.  Det fullständiga förhandlingsreferatet skall offentliggöras som bilaga till Europeiska unionens officiella tidning. 3.  Det fullständiga förhandlingsreferatet ska offentliggöras som bilaga till Europeiska unionens officiella tidning. 4.  Ledamöter kan kräva att utdrag från det fullständiga förhandlingsreferatet ska översättas med kort varsel. Ändring 3, 6 och 9 Artikel 173a (ny) Artikel 173a Audiovisuell upptagning av förhandlingar Omedelbart efter sammanträdet ska en audiovisuell upptagning av förhandlingarna, inklusive ljudinspelningar från alla tolkbås, produceras och göras tillgänglig via Internet.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 oktober 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om inrättande av det rådgivande organet för styrning av den europeiska statistiken (KOM(2006)0599 – C6-0348/2006 – 2006/0199(COD))

P6_TA(2007)0461 A6-0327/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0599),

–   med beaktande av artiklarna 251.2 och 285 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0348/2006),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0327/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 24 oktober 2007 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut nr .../2008/EG om inrättande av det rådgivande organet för styrning av den europeiska statistiken

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, beslut nr 235/2008/EG.)

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 oktober 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om att inrätta en europeisk rådgivande kommitté för gemenskapens politik inom statistisk information (KOM(2006)0653 – C6-0379/2006 – 2006/0217(COD))

P6_TA(2007)0462 A6-0328/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0653),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 285 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0379/2006),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0328/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 24 oktober 2007 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut nr .../2008/EG om inrättande av Europeiska rådgivande kommittén för statistik och om upphävande av rådets beslut 91/116/EEG

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, beslut nr 234/2008/EG.)

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 oktober 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets rekommendation om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande (KOM(2006)0479 – C6-0294/2006 – 2006/0163(COD))

P6_TA(2007)0463 A6-0245/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0479),

–   med beaktande av artiklarna 251.2, 149.4 och 150.4 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0294/2006),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för kultur och utbildning, utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0245/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 24 oktober 2007 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2008/.../EG om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, rekommendation 2008/.../EG.)

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 oktober 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/66/EG om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer, när det gäller de genomförandebefogenheter som överförts till kommissionen (KOM(2007)0093 – C6-0088/2007 – 2007/0036(COD))

P6_TA(2007)0464 A6-0232/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0093),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 175.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0088/2007),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0232/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 24 oktober 2007 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/.../EG om ändring av direktiv 2006/66/EG om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer, vad gäller kommissionens genomförandebefogenheter

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, beslut nr 2008/12/EG.)

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 oktober 2007 om förslaget till rådets förordning om installation, drift och ledning av en kommunikationsinfrastruktur för SIS-sammanhang (Schengens informationssystem) (KOM(2007)0311 – C6-0216/2007 – 2007/0108(CNS))

P6_TA(2007)0465 A6-0358/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag (KOM(2007)0311),

–   med beaktande av artikel 66 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 67 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0216/2007),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0358/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet anser att det vägledande finansiella referensbelopp som anges i kommissionens förslag måste vara förenligt med taket för rubrik 3 A i den fleråriga budgetramen och påpekar att det årliga beloppet kommer att beslutas under det årliga budgetförfarandet i enlighet med bestämmelserna i punkt 38 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1).

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

4.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

5.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar Ändring 1 Skäl 7 (7)  Genom Sisnet-avtalet tillhandahålls också nättjänster och tillhörande säkerhetstjänster för Vision, ett nät som stödjer samrådsförfaranden i viseringsfrågor mellan centrala myndigheter i medlemsstater enligt artikel 17.2 i Schengenkonventionen. Det ligger dock utanför räckvidden för föreliggande förslag eftersom rådet, i överensstämmelse med förordning (EG) nr 789/2001 av den 24 april 2001 (om att förbehålla rådet genomförandebefogenheter avseende vissa detaljerade bestämmelser och praktiska förfaranden för behandlingen av ansökningar om visering), är det organ som är behörigt att genomföra de ändringar som behövs för att migrera Vision till en annan kommunikationsinfrastruktur. (7)  Genom Sisnet-avtalet tillhandahålls också nättjänster och tillhörande säkerhetstjänster för Vision, ett nät som stödjer samrådsförfaranden i viseringsfrågor mellan centrala myndigheter i medlemsstater enligt artikel 17.2 i Schengenkonventionen. I själva verket ligger Vision i princip utanför räckvidden för föreliggande förslag eftersom rådet, i överensstämmelse med förordning (EG) nr 789/2001 av den 24 april 2001 (om att förbehålla rådet genomförandebefogenheter avseende vissa detaljerade bestämmelser och praktiska förfaranden för behandlingen av ansökningar om visering), är det organ som är behörigt att genomföra de ändringar som behövs för att migrera Vision till en annan kommunikationsinfrastruktur. Utan hinder av förordning (EG) nr 789/2001 och för att bevara konsekvens och enhetlighet i SIS 1+, bör kommissionen integrera Vision med det nya kommunikationsnätet s-TESTA och få genomförandebefogenheter. Ändring 9 Artikel 1, punkt 5 5.  Kostnaderna för installation, drift och ledning av kommunikationsinfrastrukturen skall belasta Europeiska unionens allmänna budget. 5.  Kostnaderna för installation, drift och ledning av kommunikationsinfrastrukturen skall belasta Europeiska unionens allmänna budget. Varje medlemsstat ska vara ansvarig för att bära kostnaderna för den nationella databasen och för dess anslutning till SIS- eller s-TESTA-kommunikationsinfrastrukturen. Ändring 2 Artikel 1, punkt 5 a (ny) 5a.  Schengens informationssystem (SIS) inrättades enligt avdelning IV i Schengenkonventionen. Med anledning av att Schengenregelverket införlivats med fördragen och tilldelats en rättslig grund kräver dock varje förändring en ny rättsakt som ska antas i enlighet med artikel 67.2 andra strecksatsen i EG-fördraget. Ändring 3 Artikel 3, punkt 3 3.  Rådet skall samordna medlemsstaternas tester och validera testresultaten samt hålla kommissionen informerad. 3.  Rådet ska samordna medlemsstaternas tester och validera testresultaten samt hålla kommissionen och Europaparlamentet informerade. Ändring 10 Artikel 5, punkt 1a (ny) 1a.  Avtalet enligt punkt 1 ska vara i överensstämmelse med bestämmelserna i artiklarna 88–107 i förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002. Ändring 4 Artikel 5, punkt 2 2.  De kostnader som uppstår för de organ som avses i punkt 1 vid utförandet av de uppgifter som avses i punkt 1 skall belasta Europeiska unionens allmänna budget. 2.  De kostnader som uppstår för de organ som avses i punkt 1 vid utförandet av de uppgifter som avses i punkt 1 ska belasta Europeiska unionens allmänna budget, i enlighet med förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002, ändrad genom rådets förordning (EG, Euratom) nr 1995/2006 av den 13 december 2006. Ändring 5 Artikel 5, punkt 2 a (ny) 2a.  Kommissionen skaunderrätta Europaparlamentet och rådet om de avtalsvillkor som avses i punkt 1 och om vilket nationellt organ som är leverantör. Ändring 6 Artikel 5a (ny) Artikel 5a Säkerhet Kommissionen ska vidta nödvändiga åtgärder, inklusive antagande av en säkerhetsplan, när det gäller kommunikationsinfrastrukturen. Ändring 11 Artikel 7, punkt 2 2.  Återstoden av den budget som fastställts genom rådets beslut 2000/265/EG skall återbetalas till medlemsstaterna det datum som fastställs enligt artikel 4.1. Beloppen skall beräknas på grundval av bidragen från medlemsstaterna i enlighet med artikel 26 i rådets beslut 2000/265/EG. 2.  Av den budget som fastställts genom rådets beslut 2000/265/EG ska återstoden vid det datum som fastställs enligt artikel 4.1 användas av kommissionen för att bygga upp kommunikationsinfrastrukturen. Ändring 7 Artikel 9, punkt 2 2.  Tillämpningen av denna förordning förutsätter att rådets ställföreträdande generalsekreterare till kommissionen anmäler att något avtal eller kontrakt inte har ingåtts för tillhandahållande av nät- och säkerhetstjänster för det utbyte av data som avses i artikel 1.1 i kraft av rådets beslut 2007/149/EG och rådets beslut 2000/265/EG. 2.  Denna förordning ska tillämpas från och med dagen för offentliggörandet och efter det att rådets ställföreträdande generalsekreterare till kommissionen anmäler att något avtal eller kontrakt inte har ingåtts för tillhandahållande av nät- och säkerhetstjänster för det utbyte av data som avses i artikel 1.1 i kraft av rådets beslut 2007/149/EG och rådets beslut 2000/265/EG.

(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 oktober 2007 om rekommendation till rådets beslut om Bulgariens och Rumäniens anslutning till konventionen av den 18 december 1997, upprättad på grundval av artikel K 3 i fördraget om Europeiska unionen, om ömsesidigt bistånd och samarbete mellan tullförvaltningar (KOM(2007)0216 – C6-0170/2007 – 2007/0073(CNS))

P6_TA(2007)0466 A6-0352/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens rekommendation till rådet (KOM(2007)0216),

–   med beaktande av artikel 3.4 i anslutningsakten för Bulgarien och Rumänien, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0170/2007),

–   med beaktande av de ansträngningar som flera på varandra följande bulgariska och rumänska regeringar har gjort för att uppfylla de respektive kriterierna för genomförande av det förenklade anslutningsförfarandet,

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6-0352/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen och regeringarna i Bulgarien och Rumänien parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets resolution av den 24 oktober 2007 om en temainriktad strategi för hållbar användning av bekämpningsmedel (2007/2006(INI))

P6_TA(2007)0467 A6-0291/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén – Temainriktad strategi för hållbar användning av bekämpningsmedel (KOM(2006)0372),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram(1),

–   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel (KOM(2006)0373),

–   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (KOM(2006)0388),

–   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om statistik om växtskyddsmedel (KOM(2006)0778),

–   med beaktande av artikel 175 i fördraget,

–   med beaktande av artikel 6 i fördraget, enligt vilken miljöskyddskraven ska integreras i utformningen och genomförandet av gemenskapens politik, särskilt i syfte att främja en hållbar utveckling,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 av den 23 februari 2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder av vegetabiliskt och animaliskt ursprung(2),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område(3) (ramdirektivet om vatten), rådets direktiv 98/83/EG av den 3 november 1998 om kvaliteten på dricksvatten(4), rådets direktiv 75/440/EEG av den 16 juni 1975 om den kvalitet som krävs på det ytvatten som är avsett för framställning av dricksvatten i medlemsstaterna(5) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG av den 12 december 2006 om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring(6),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) och inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet(7) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/121/EG av den 18 december 2006 om ändring av rådets direktiv 67/548/EEG om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen för att anpassa det till förordning (EG) nr 1907/2006(8),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador(9), rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av naturliga livsmiljöer och vilda djur och växter(10) och rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar(11),

–   med beaktande av syntesrapporten från Europeiska kommissionen och de nederländska ministerierna för bostäder, fysisk planering och miljön och för jordbruk, naturförvaltning och fiske om möjligheterna för EU:s framtida miljöpolitik för växtskyddsmedel ("Possibilities for future EU environmental policy on plant protection products") (1997),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A6-0291/2007), och av följande skäl:

A.  Användningen av växtskyddsmedel i EU var fortsatt hög under perioden 1992–2003 och har inte minskat, trots de proaktiva åtgärder för att minska användningen av bekämpningsmedel i jordbruket som framgångsrikt har genomförts i vissa medlemsstater.

B.  Fortfarande finns oönskade mängder av vissa bekämpningsmedel i miljön, särskilt i mark och vatten, och bekämpningsmedelsrester som överskrider gränsvärdena förekommer alltjämt i jordbruksprodukter.

C.  Fördelarna med att använda bekämpningsmedel är obestridliga liksom deras roll för att säkra en effektiv, hållbar och konkurrenskraftig jordbruksproduktion i Europa. Allmänheten bör dock informeras bättre om möjliga miljö- och hälsorisker och om de negativa effekter som användningen kan medföra på både kort och lång sikt.

D.  All fortsatt användning av bekämpningsmedel bör ske endast om försiktighetsprincipen respekteras så att människors hälsa och ekosystemen i vatten och på land skyddas. Det innebär att bekämpningsmedel inte bör användas innan alla konsekvensbedömningar om hur hälsa och miljö påverkas har genomförts. Jämförelser av uppgifter och bästa praxis för att minska användningen i de olika medlemsstaterna bör uppmuntras och användas som riktmärke.

E.  Än så länge saknas ett öppet system för att redovisa och övervaka användningen av bekämpningsmedel och mängden bekämpningsmedelsrester i produkter. Lämpliga indikatorer behöver också utvecklas.

1.  Europaparlamentet inser behovet av en europeisk rättslig ram för användningen av bekämpningsmedel eftersom gällande lagstiftning inte har räckt till för att minimera de faror och risker som bekämpningsmedel medför för hälsa och miljö.

2.  Europaparlamentet anser att det behövs ny lagstiftning som är tydligare inriktad på att minska användningen av bekämpningsmedel och som försöker uppnå ambitiösare miljömål genom att ge betydelsefullt stöd till ekologiskt jordbruk och integrerade produktionssätt.

3.  Europaparlamentet välkomnar den temainriktade strategin för hållbar användning av bekämpningsmedel (den temainriktade strategin). I strategin påpekas bristerna i det nuvarande gemensamma regelverket och det föreslås att regler ska antas också för användningsfasen, för att på så sätt "täppa till luckan" mellan utsläppandet av växtskyddsmedel på marknaden och slutet av livscykeln för dessa produkter.

4.  Europaparlamentet påpekar att EU vid det här laget har utfärdat mer än ett dussin rättsakter som direkt eller indirekt reglerar användningen av växtskyddsmedel. Parlamentet betonar emellertid att de föreslagna bestämmelserna om användning av växtskyddsmedel är ett steg i rätt riktning.

5.  Europaparlamentet noterar att den temainriktade strategin bara omfattar gruppen växtskyddsmedel. Parlamentet uppmanar kommissionen att genast utvidga den temainriktade strategins räckvidd till att även omfatta de bekämpningsmedel (biocidprodukttyper 14–19) som avses i bilaga V till Europaparlamentets och rådets direktiv 98/8/EG av den 16 februari 1998 om utsläppande av biocidprodukter på marknaden(12), eftersom dessa medför liknande risker för människors hälsa och miljön, samt att snarast utöka den temainriktade strategins räckvidd till att också omfatta andra biocidprodukter.

6.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att ändra beteendet hos dem som använder bekämpningsmedel för att undvika felanvändning, överanvändning och förgiftningsolyckor. Parlamentet välkomnar därför inrättandet av ett system för utbildning av yrkesmässiga användare av bekämpningsmedel, för vilket kommissionen bör ta fram riktlinjer som tar hänsyn till skillnaderna mellan olika regioner i EU. Certifiering och utbildning måste vara ett krav när yrkesmässiga användare av bekämpningsmedel anställs. Dessa bör också ges kontinuerlig fortbildning för att kunna uppdatera sina tekniska färdigheter och kunskaper så att en säker och effektiv användning av bekämpningsmedel kan säkras. Man bör även förbättra och inrätta nya rådgivningstjänster för jordbrukare för att öka deras kunskaper och på så sätt uppnå en säker användning av bekämpningsmedel och uppmuntra utbyte av god praxis.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i enlighet med principen om att förorenaren ska betala, undersöka hur producenter av växtskyddsmedel och/eller de verksamma ämnena i dessa lämpligen bör bidra till kostnaderna för behandling eller återställning av skador på människors hälsa eller miljön som kan uppstå genom användning av växtskyddsmedel.

8.  Europaparlamentet rekommenderar att försäljning och distribution av bekämpningsmedel övervakas av en kvalificerad yrkesperson eller behörig sakkunnig, och att transaktionerna registreras för att marknadsföringen och användningen av dessa produkter ska kunna kontrolleras på lämpligt sätt.

9.  Europaparlamentet understryker att en effektiv minimering av de faror och risker som användningen av bekämpningsmedel medför för hälsa och miljö förutsätter en konstruktiv dialog med tredjeländer och kapacitetsuppbyggnad, bland annat genom ekonomiska stimulansåtgärder och genom att låta produkter som importeras till EU undergå stränga kontroller för att garantera en likvärdig konkurrensnivå.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att gentemot EU:s grannländer upprätta en skydds- och samarbetsstrategi för användning av bekämpningsmedel och växtskyddsmedel.

11.  Europaparlamentet understryker medias viktiga roll för att upplysa allmänheten, i synnerhet icke yrkesmässiga användare av bekämpningsmedel, i frågor som rör bekämpningsmedel och föreslår att man anordnar offentliga informationskampanjer och insatser för att öka medvetenheten.

12.  Europaparlamentet välkomnar allmänt de åtgärder som kommissionen föreslår, men betonar att ambitiösa nationella handlingsplaner från medlemsstaterna är avgörande för hela processen.

13.  Europaparlamentet beklagar vidare att kommissionen har valt att inte använda kvantitativa och kvalitativa kriterier i de nationella handlingsplanerna, vilket innebär en sänkt ambitionsnivå för dessa planer.

14.  Europaparlamentet understryker att utan kvantitativa minskningsmål i de nationella handlingsplanerna blir formuleringen om att "minska faror, risker och beroendet av bekämpningsmedel" väldigt vag och oklar och kommer inte att sätta press på medlemsstaterna att minska användningen av bekämpningsmedel eller att prioritera icke-kemiska alternativ för växtskydd och odling.

15.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen bör kombinera målet att eliminera faror, risker och beroendet av bekämpningsmedel med kvantitativa kriterier i de nationella handlingsplanerna, genom att ålägga medlemsstaterna att anta egna nationella mål, tidsplaner och minskningskriterier för användningen av bekämpningsmedel. I detta sammanhang bör man beakta de positiva erfarenheterna från vissa medlemsstater som redan använder kvantitativa minskningsmål, vilket visar att det går att minska användningen av bekämpningsmedel utan några större kostnader för jordbrukarna.

16.  Europaparlamentet betonar att om man minskar användningen av växtskyddsmedel för att begränsa den risk dessa utgör och försöker hitta andra växtskyddsprodukter, resurser och metoder som är miljövänligare och mindre skadliga för människor och djur, så kommer detta att innebära fördelar för miljön och folkhälsan, samt högre kvalitet på EU:s jordbruksprodukter och en ökning av deras mervärde på grund av en större medvetenhet hos allmänheten och en ökad känslighet bland konsumenter för dessa frågor.

17.  Europaparlamentet instämmer i att de nationella handlingsplanerna bör anpassas till de särskilda förhållandena i fråga om klimat, jordbruk och skadegörare i varje medlemsstat där en viss specifik behandling krävs, framför allt när det gäller mindre vanliga grödor.

18.  Europaparlamentet ber kommissionen att ange vilka gemenskapsmedel medlemsstaterna kan ansöka om för att genomföra undersökningar, upprätta databaser och förbättra kunskaperna om bekämpningsmedel.

19.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens uttalande om att det viktigaste förväntade resultatet av denna temainriktade strategi är en minskning av de negativa effekterna som användning av bekämpningsmedel har på människors hälsa.

20.  Europaparlamentet beklagar att hälsa bara berörs flyktigt i den temainriktade strategin, trots att bekämpningsmedel har samband med skador på immunförsvaret, endokrina störningar, neurotoxiska skador och cancer(13).

21.  Europaparlamentet understryker att ämnen som är cancerframkallande, mutagena, reproduktionstoxiska, persistenta, bioackumulerande eller toxiska, eller som orsakar endokrina störningar, inte får godkännas som verksamma ämnen i bekämpningsmedel.

22.  Europaparlamentet påpekar att foster, spädbarn, barn, gravida kvinnor, äldre, kroniskt sjuka, personer som redan har medicinska problem, användare av bekämpningsmedel samt landsbygdsbor och landsbygdssamhällen är mer känsliga och utsatta för bekämpningsmedel än resten av befolkningen, särskilt för de sammantagna effekterna av olika slags bekämpningsmedel.

23.  Europaparlamentet påpekar att ett växtskyddsmedel måste vara godkänt för att få användas och att godkännandet grundar sig på en vetenskaplig bedömning av växtskyddsmedlet och dess verksamma ämnen. Vid bedömningen undersöks de risker ett korrekt använt växtskyddsmedel har på människors och djurs hälsa samt miljön.

24.  Europaparlamentet anser att mer forskning behövs om hälsoeffekterna av användningen av bekämpningsmedel, i synnerhet kombinerad och ackumulerad användning.

25.  Europaparlamentet ställer sig mycket positivt till att ämnen förbjuds på grund av sina inneboende risker och till den så kallade substitutionsprincipen, som innebär att farliga ämnen kommer att avlägsnas från marknaden när säkrare alternativ finns, däribland icke-kemiska.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, tillsammans med medlemsstaterna och industrin, vidta åtgärder mot införsel och saluföring av förfalskade och/eller icke tillåtna växtskyddsmedel.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att, om man vid bedömningar av mängden bekämpningsmedel i importerade livsmedel upptäcker att gällande gränsvärden har överskridits, samma åtgärder och sanktioner vidtas som vid EU-producerade produkter. Parlamentet kräver att tillräckligt regelbundna kontroller av importvaror (vilka i allmänhet omfattas av mindre sträng lagstiftning när det gäller användningen av växtskyddsmedel och innebär en högre risk för illegala bekämpningsmedelsrester) utförs omgående och på samma sätt i alla medlemsstater, för att förhindra att europeiska jordbrukare och producenter behandlas orättvist, samt att jämlika villkor skapas för alla aktörer inom EU.

28.  Europaparlamentet efterlyser lämpliga kontroller av och förbud mot EU:s import av livsmedel som producerats med hjälp av växtskydds- och bekämpningsmedel vars användning och marknadsföring inte är tillåten inom EU.

29.  Europaparlamentet efterlyser samordnade system för insamling av information om produktion, import, export, försäljning, distribution och användning av allmänt tillgängliga bekämpningsmedel.

30.  Europaparlamentet anser att oönskad exponering bara kan undvikas om man utser områden, även skyddade dricksvattenområden, med kraftigt minskad eller ingen användning av bekämpningsmedel och ger vattenmiljön bättre skydd mot förorening med bekämpningsmedel. "Buffertzoner" som har en lämplig omfattning med hänsyn till olika jordbruks- och väderförhållanden samt geografiska förhållanden bör inrättas. Parlamentet anser att användning av bekämpningsmedel bör förbjudas i och i närheten av bostadsområden i städer, offentliga parker, idrottsplatser, skolgårdar och lekplatser, eftersom kommissionen har konstaterat att exponering för bekämpningsmedel på sådana platser utgör en stor risk för allmänheten.

31.  Europaparlamentet noterar att europeiska grundvatten och ytvatten innehåller förorenande bekämpningsmedel och framhåller behovet av att göra den temainriktade strategin mer samstämd med ramdirektivet om vatten. Det är emellertid oftast bara dricksvattnet som renas, medan människor får i sig resten av det förorenade vattnet via växter och djur, med höga behandlingskostnader i ett senare skede som följd.

32.  Europaparlamentet inser att förbudet mot flygbesprutning är oundvikligt, men anser ändå att metoden kan användas när den medför tydliga miljöfördelar eller där rimliga alternativ saknas. Emellertid bör det vara obligatoriskt att informera allmänheten om tidpunkten för flygbesprutning och om vilka mängder och typer av bekämpningsmedel som kommer att användas.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påskynda gemenskapens harmonisering av gränsvärdena för bekämpningsmedelsrester, eftersom den nuvarande situationen innebär att det råder ojämlika villkor inom EU, vilket hämmar handeln och leder till osäkerhet hos konsumenterna.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa så låga gränsvärden som möjligt för bekämpningsmedelsrester, såvida det inte kan bevisas att det även med bästa tillgängliga tekniker och metoder är omöjligt att hamna under en viss nivå. Medlemsstaterna uppmanas i detta sammanhang att förbättra kontrollen av koncentrationen av bekämpningsmedel i livsmedelsprodukter och i miljön.

35.  Europaparlamentet välkomnar förslaget att uppmana medlemsstaterna att inte längre tillåta reducerade momssatser på bekämpningsmedel. Kommissionen bör hjälpa medlemsstaterna att införa lämpliga stödåtgärder för jordbrukare vilka ska finansieras genom landsbygdsstödet.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa medlemsstaterna att skapa ett system med skatter eller avgifter som kan påverka användningen av bekämpningsmedel både kvantitativt och kvalitativt.

37.  Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att föreslå tydliga definitioner och minimikriterier för integrerat växtskydd, med beaktande av den växande andelen områden med ekologiskt jordbruk i Europa, och göra allmänna och grödspecifika normer för integrerat växtskydd tillämpliga för all jordbruksmark, utom sådan som odlas ekologiskt.

38.  Europaparlamentet noterar att ett stort antal miljömässiga hänsyn har integrerats i de olika förordningar som utgör den gemensamma jordbrukspolitiken och att jordbrukets produktionsmetoder därmed har blivit miljövänligare.

39.  Europaparlamentet betonar att man behöver sprida jordbruksmetoder som främjar användningen av lägre doser bekämpningsmedel (bland annat integrerad produktion och ekologiskt jordbruk). Dessa metoder kommer att bidra till en totalt sett minskad användning av bekämpningsmedel.

40.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja både jordbruk med liten användning av bekämpningsmedel och ekologiskt jordbruk samt att se till att yrkesmässiga användare av bekämpningsmedel går över till en miljövänligare användning av tillgängliga växtskyddsmetoder, där icke-kemiska växtskydds- och odlingsmetoder, exempelvis växelbruk och ogräsrensning, ges företräde framför systematisk användning av bekämpningsmedel.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillhandahålla tillräckliga medel för resistensforskning, för förädling och framtagande av en mångfald av nyttoväxtsorter med olika resistensegenskaper, för forskning om växelbruks- och jordbearbetningsmetoder med syfte att bekämpa skadedjur och växtsjukdomar och för innovation när det gäller växtskydd (inklusive icke-kemiska alternativ).

42.  Europaparlamentet betonar att den globala uppvärmningen sannolikt leder till en ökad population av skadegörare som kan orsaka fler och kraftigare utbrott. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en undersökning av hur klimatförändringen påverkar inte enbart jordbruksproduktionen, utan även miljöskyddet.

43.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera säker lagring och hantering av bekämpningsmedel. De måste också se till att tomma förpackningar och oanvända bekämpningsmedel som har passerat bäst-före-datum samlas in under kontrollerade former liksom att gamla bekämpningsmedel hanteras i enlighet med reglerna för farligt avfall.

44.  Europaparlamentet kräver att befintliga gemenskapsmedel skall användas för säkert bortskaffande av gamla bekämpningsmedel, med tanke på att mer än 200 000 ton bekämpningsmedel i EU ännu lagras såväl under jord som utomhus.

45.  Europaparlamentet noterar att välskött spridningsutrustning är avgörande för att minska bekämpningsmedlens negativa effekter på hälsa och miljö, särskilt för berörda arbetstagare, jordbrukare och boende. Utrustningen måste därför kontrolleras regelbundet.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmärksamma den synnerligen brännande frågan om dödligheten bland tambin. Detta problem hänger samman med att utsäde av solrosor och majs systematiskt behandlas med vissa insektsgifter (aktiva beståndsdelar "Fipronil" och "Imidacloprid").

47.  Europaparlamentet understryker behovet av att ändra de handelsnormer för form, storlek och estetisk kvalitet på färsk frukt och färska grönsaker som gäller i Europa, eftersom dessa normer stimulerar till en intensiv användning av bekämpningsmedel.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma den temainriktade strategin som en ram för nuvarande och kommande lagstiftning. De instrument som föreslås bör överensstämma med och komplettera varandra så att de tillsammans bildar en genomförbar helhet.

49.  Parlamentet välkomnar att kommissionen mot bakgrund av sin temainriktade strategi har föreslagit en omfattande rättslig gemenskapsram för åtgärder som syftar till en hållbar användning av växtskyddsmedel.

50.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 242, 10.9.2002, s. 1. (2) EUT L 70, 16.3.2005, s. 1. (3) EGT L 327, 22.12.2000, s. 1. (4) EGT L 330, 5.12.1998, s. 32. (5) EGT L 194, 25.7.1975, s. 26. (6) EUT L 372, 27.12.2006, s. 19. (7) EUT L 396, 30.12.2006, s. 1. (8) EUT L 396, 30.12.2006, s. 850. Rättelse i EUT L 136, 29.5.2007, s. 281. (9) EUT L 143, 30.4.2004, s. 56. (10) EGT L 206, 22.7.1992, s. 7. (11) EGT L 103, 25.4.1979, s. 1. (12) EGT L 123, 24.4.1998, s. 1. (13) Kommissionens meddelande om en europeisk strategi för miljö och hälsa, KOM(2003)0338, s. 5.

Europaparlamentets resolution av den 24 oktober 2007 om konventionella energikällor och energiteknik (2007/2091(INI))

P6_TA(2007)0468 A6-0348/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande "En energipolitik för Europa" (KOM(2007)0001),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Hållbar kraftproduktion med fossila bränslen: med sikte på nära nollutsläpp från kol efter 2020" (KOM(2006)0843),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Vägledande program om kärnenergi – Framlagt enligt artikel 40 i Euratomfördraget för yttrande från Ekonomiska och sociala kommittén" (KOM(2006)0844),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Mot en strategisk EU-plan för energiteknik" (KOM(2006)0847),

–   med beaktande av sin resolution av den 10 maj 2007 om utvärdering av Euratom – femtio år av gemensam kärnkraftspolitik(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 14 december 2006 om en europeisk strategi för en hållbar, konkurrenskraftig och trygg energiförsörjning – Grönbok(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2006 om effektivare energiutnyttjande eller hur man kan göra mer med mindre – Grönbok(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 23 mars 2006 om tryggad energiförsörjning i Europeiska unionen(4),

–   med beaktande av slutsatserna från rådet (trafik, telekommunikationer och energi) av den 23 november 2006 om en handlingsplan för energieffektivitet,

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet den 8–9 mars 2007 om antagandet av Europeiska rådets handlingsplan (2007–2009), "En energipolitik för Europa",

–   med beaktande av Salvador Garriga Polledos förslag till resolution om rena koltekniker (B6-0143/2007), framlagt i enlighet med artikel 113 i arbetsordningen,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för internationell handel, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för regional utveckling (A6-0348/2007), och av följande skäl:

A.  EU:s kraftiga beroende av energiimport innebär att energipolitiken alltmer koncentreras till frågor om försörjningssäkerhet, förnybara energikällor, energisparande, energieffektivitet och diversifiering av energiförsörjningen.

B.  Konventionella energikällor (kol, olja, gas och kärnkraft) kommer även i framtiden att spela en viktig roll för energiförsörjningen.

C.  Om inga förebyggande åtgärder vidtas kommer EU:s beroende av import av fossila bränslen att öka till 65 procent av den totala förbrukningen fram till 2030, och försörjningen av gas och olja är osäker till följd av de geopolitiska riskerna samt den ökande konkurrensen om efterfrågan.

D.  Omställningen av kolsektorn har ekonomiska och sociala konsekvenser i regioner med få alternativ för att diversifiera den ekonomiska verksamheten och skapa nya arbetstillfällen.

E.  Bilar med elektriskt drivverk utgör en potential för betydande effektivitetsförbättringar när de laddas med elektricitet från en energikälla med låg åtgång på fossila bränslen.

F.  Beroendet av olja kan minskas som en indirekt följd av åtgärder som vidtas för att motverka de omfattande utsläppen av växthusgaser från bilar.

G.  Bruttokraftproduktionen i EU består för närvarande av kärnenergi (31 procent), kol (29 procent), gas (19 procent), förnybara energikällor (14 procent) och olja (5 procent).

H.  Det fortsatta utnyttjandet av fossila energikällor kräver ytterligare klimatskyddsinsatser.

I.  EU har satt upp ambitiösa mål för att minska utsläppen av växthusgaser, och detta utgör en central del av EU:s politik för att motverka klimatförändringarna.

J.  Konventionella energikällor kan användas till att framställa bränslen.

K.  Vid omstrukturering av utvinningsindustrin för stenkol inom EU är det även från försörjningssynpunkt klokt att behålla dagens tillgång till de stora inhemska reserver som finns.

L.  Gemenskapslagstiftning som Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/77/EG av den 27 september 2001 om främjande av el producerad från förnybara energikällor på den inre marknaden för el(5) har varit avgörande för att främja den tekniska utvecklingen och investeringar inom forskning och utveckling inom den privata sektorn.

Översikt

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ovannämnda meddelanden om hållbar kraftproduktion med fossila bränslen, om en strategisk EU-plan för energiteknik och om det vägledande programmet om kärnenergi.

2.  Europaparlamentet betonar att bättre energieffektivitet ger ett stort bidrag till hållbarheten och försörjningstryggheten samtidigt som EU-producenternas exportmöjligheter förbättras.

3.  Europaparlamentet anser att de allt knappare resurserna gör en diversifiering av energikällorna viktig. Parlamentet hänvisar vidare till kärnklyvningens och kärnfusionens betydelse för försörjningstryggheten och konstaterar att kärnklyvning har en potentiell framtida betydelse för vissa länder. För försörjningstryggheten är det även viktigt att utnyttja regionala resurser.

4.  Europaparlamentet anser det nödvändigt med effektivitetsförbättringar i den fossila kraftverkstekniken, ytterligare förbättringar av säkerhetsstandarderna i kärnkraftverk, en snabb utveckling av kärnfusionstekniken och motsvarande ökningar av forskningsanslagen.

5.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att diversifiera och decentralisera energiproduktionen och att utnyttja de mest lämpade resurserna i alla de olika regionerna i EU, med beaktande av regionala särdrag.

6.  Europaparlamentet konstaterar att ökad tillgång till hållbar energi är centralt för att utvecklingsländerna ska kunna uppnå sina millennieutvecklingsmål. Uppskattningsvis två miljarder människor lider för närvarande av energirestriktioner som begränsar deras möjligheter till ekonomisk utveckling och bättre levnadsstandard.

7.  Europaparlamentet betonar att konkurrensen kommer att fortsätta att vara snedvriden så länge principen i artikel 174.2 i EG fördraget om att förorenaren betalar inte tillämpas på energipolitiken. Därför uppmanar parlamentet på nytt kraftfullt medlemsstaterna att internalisera samtliga externa kostnader, inklusive samtliga miljö- och följdkostnader, i energipriserna.

8.  Europaparlamentet påpekar att energipriserna måste inbegripa de verkliga externa kostnaderna för energiproduktionen, inklusive kostnaderna för miljöskyddet.

9.  Europaparlamentet anser att utsläppen av växthusgaser från energisektorn kan minskas på ett framgångsrikt sätt endast genom ökad användning av teknik med låga koldioxidutsläpp, som t.ex. kärnkraft, ren kolteknik och förnybara energikällor.

Energiteknik

10.  Europaparlamentet vidhåller att det krävs betydande forskningsinsatser och förändring av konsumenternas beteende för att trygga den framtida energiförsörjningen för Europa.

11.  Europaparlamentet välkomnar EU:s och Förenta staternas transatlantiska ekonomiska råd, som inrättats inom ramen för det transatlantiska partnerskapet – undertecknat i Washington DC den 30 april 2007 – och som kommer att bidra till att bygga upp ett större transatlantiskt samförstånd i frågor som rör energi. Parlamentet framhåller behovet av att förstärka förbindelserna i energifrågor, något som även måste inbegripa lagstiftningsaspekter.

12.  Europaparlamentet konstaterar att Europa är världsledande inom FoU om innovativ energiteknik, däribland energieffektivitet och förnybara energikällor, och framför allt inom energiteknik för kärnklyvning.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna, regionerna och andra berörda parter att effektivt utnyttja sammanhållningspolitikens möjligheter och att investera i ny energiteknik, genom att använda såväl förnybar energi som hållbara fossila bränslen ("utsläppssnåla" kraftverk).

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de regionala myndigheterna att vidta åtgärder som ökar energisäkerheten genom ett förbättrat direkt samarbete på energiområdet, särskilt i gränsregioner.

15.  Europaparlamentet rekommenderar omfattande investeringar i innovation och tillämpad forskning, och kapitalinvesteringar i nätverk för intelligent energi och "smart grid"-teknik.

16.  Europaparlamentet konstaterar att stater och regioner utanför EU för närvarande anslår stora FoU-resurser, vilket på medellång sikt kan äventyra Europas ledande position inom tekniken, men att en ensidig resursanvändning inom något område bör undvikas. Parlamentet understryker att det vore olämpligt om utvecklingsländerna hamnade på efterkälken inom avskiljning och lagring av koldioxid (CCS) och framhåller den centrala betydelsen av att samarbeta med Kina och Indien på detta område.

17.  Europaparlamentet betonar att EU:s tekniska försprång, som är resultatet av EU:s och dess medlemsstaters forskningsinsatser, stärker EU-industrins konkurrenskraft och skapar arbetstillfällen inom EU.

18.  Europaparlamentet uppmanar EU, medlemsstaterna och företagen att i enlighet med subsidiaritetsprincipen öka FoU-insatserna på energiområdet, framför allt i syfte att förbättra effektiviteten i energiproduktion och energiförsörjning, öka miljövänligheten, göra befintlig teknik säkrare, utveckla lagringstekniken i samband med förnybara energikällor och utveckla nya generationer av kärnreaktorer och ny energiteknik, inklusive kärnfusion.

19.  Europaparlamentet rekommenderar att man i EU:s kommande strategiska plan för energiteknik, när det gäller begränsade resurser som fortsatt kommer att vara avgörande för medlemsstaternas energisäkerhet och oberoende under de kommande åren, bör främja teknisk utveckling som på ett optimalt sätt utnyttjar medlemsstaternas potential för att minska de totala utsläppen av växthusgaser.

20.  Europaparlamentet konstaterar att ett minimimål på 20 procent förnybar energi av EU:s energikonsumtion och en förbättrad energieffektivitet på 20 procent fram till 2020 för Europa in på en väg som innebär att betydligt större andelar förnybar energi och en bättre användning av energieffektiv teknik kan uppnås på längre sikt. Parlamentet anser att det är av stor betydelse att man i den strategiska EU-planen för energiteknik till fullo beaktar denna långsiktiga övergång till förnybar energiteknik och förbättrad energiprestanda inom näringslivets alla sektorer.

21.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att lägga fram den europeiska strategiska planen för energiteknik till Europeiska rådets vårmöte 2008. Parlamentet undrar dock var finansieringen till planen ska komma ifrån.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja syntetisk bränsleteknik med tanke på dess potential att öka energiförsörjningstryggheten och minska utsläppen från vägtransportsektorn i EU.

23.  Europaparlamentet påpekar att offentligt startstöd för ny energiteknik bör vara av lämplig storlek, ta hänsyn till teknikens kommersiella mognad och upphöra senast när tekniken uppnått full konkurrensförmåga.

24.  Europaparlamentet erinrar om rådets åsikt att man måste se till att den effektivaste tekniken används vid utbyggnad av ny kapacitet och att kraftvärme, fjärrvärme, fjärrkyla samt spillvärme från industrin kommer till större användning.

25.  Europaparlamentet betonar att det skulle komma klimatskyddet till godo om åtminstone Lissabonmålet följdes och om man föreslog en internationellt avtalad minimikvot för forskningsbudgetarna.

Fossila bränslen

26.  Europaparlamentet betonar att fossila bränslen fortsatt kommer att vara mycket viktiga för att kunna garantera EU:s energiförsörjningstrygghet och betonar värdet av naturgas som det fossila bränsle som har lägst kolhalt.

27.  Europaparlamentet betonar att det kommer att vara nödvändigt att utnyttja fossila energikällor för kraftproduktion på lång sikt fram till dess att grundbehovet täcks av förnybara energikällor.

28.  Europaparlamentet betonar att de enskilda ländernas egna fossila energikällor bidrar till försörjningstryggheten, framför allt de stora kolförekomsterna och den avsevärda återstående potentialen för olja och gas i vissa medlemsstater och i Norge. Parlamentet rekommenderar att framtida energiproduktionsanläggningar utrustas med CCS-teknik där detta är tekniskt möjligt. Tillämpliga rättsliga och administrativa bestämmelser bör vara förenliga med optimala utvinningsvillkor.

29.  Europaparlamentet anser att det krävs större insatser för att minska utsläppen och öka den fossila kraftproduktionens effektivitetsgrad, bl.a. genom att stödja utvecklingen av kraftvärme. Parlamentet påpekar emellertid att vissa kraftverk i Europa redan nu är bland de mest effektiva i världen.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja investeringar i kraftvärme och konstaterar att kraftvärme med mycket hög effektivitet kan fördubbla effektiviteten hos ett normalt koleldat kondenseringskraftverk.

31.  Europaparlamentet betonar att det med tanke på försörjningstrygghet och kostnadseffektivitet är olämpligt att genom felaktiga marknadsincitament hindra inrättandet av så moderna och effektiva kolkraftverk som möjligt.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att utsläppshandelssystemet inte hindrar befintliga anläggningar från att ersättas med moderna och klimatvänliga anläggningar, även kärnkraftverk.

33.  Europaparlamentet efterlyser ytterligare förbättringar i Kyotoprotokollets mekanism för en ren utveckling (Clean Development Mechanism) så att den kan fylla sitt syfte att möjliggöra överföring av effektiva, rena och lämpliga energitekniker till utvecklingsländerna.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid översynen av handeln med utsläppsrätter se till att den särskilda problematiken på värmemarknaden beaktas på lämpligt sätt. Denna utgörs till största delen av värmepannor till vilka fossila bränslen används och omfattas inte av handelssystemet på grund av att anläggningarna är så små.

35.  Europaparlamentet anser att de befintliga kraftverk som eldas med fossila energikällor bör förbättra sin energieffektivitet och miljöprestanda.

36.  Europaparlamentet betonar att CCS-teknik är förenad med effektivitetsförluster hos kraftverk och att tekniska, miljömässiga och rättsliga frågor om lagring av koldioxid är utmaningar som endast kan klargöras genom forskningsinsatser och politiska initiativ. Parlamentet anser det dock viktigt att CCS-anordningar så tidigt som det är praktiskt möjligt anpassas till kraftverk som drivs med fossila bränslen.

37.  Europaparlamentet är övertygat om att det effektivaste sättet att undvika att växthusgaser påverkar klimatet är en snabb och tydlig minskning av produktionen av sådana gaser. Parlamentet anser att CCS-tekniken ur denna synvinkel endast är ett av de instrument som kan användas för att motverka klimatförändringarna.

38.  Europaparlamentet konstaterar att CCS inte nödvändigtvis är ett hållbart alternativ för små kraftverk som endast alstrar ganska små mängder energi och huvudsakligen finns för försörjningstrygghetens skull.

39.  Europaparlamentet efterlyser forskning i anslutning till CCS-teknik för att minimera effektivitetsförlusterna, främja säker lagring av koldioxid och klarlägga kemiska och biologiska processer för avskiljning av koldioxid.

40.  Europaparlamentet insisterar på att en omfattande geologisk kartläggning ska genomföras för att fastställa i vad mån det finns potential för säker lagring av koldioxid och var de lämpligaste platserna finns.

41.  Europaparlamentet betonar att CCS-tekniken visserligen delvis grundar sig på redan utprovade, enskilda tekniska komponenter, men inte på ett helhetskoncept som utprovats i industriell skala.

42.  Europaparlamentet påpekar att informationen är bristfällig om effekterna av lagring av koldioxid i geologiska strata.

43.  Europaparlamentet anser det inte meningsfullt att införa bindande krav på koldioxidfri kraftproduktion i alla kolkraftverk, eftersom det när tekniken väl är utvecklad och färdig att användas kommer att vara EU:s system med utsläppshandel som styr utvecklingen av CCS-tekniken. Parlamentet uppmuntrar dock industrin att beakta begreppet "färdig för avskiljning" i samband med utveckling av nya anläggningar för fossila energikällor.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast lägga fram ett förslag till rättsakt om CCS för att ta ställning till de juridiska frågorna kring avskiljning och transport av koldioxid och därigenom lägga grunden för investeringssäkerhet i denna typ av projekt.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma de potentiella riskerna med CCS och att fastställa krav för licensiering av CCS-verksamhet och för adekvat hantering av konstaterade risker och konsekvenser.

46.  Europaparlamentet framhåller att man vid undersökningar av möjligheterna att tillämpa geologisk lagring som ett led i CCS-tekniken måste se till att koldioxiden lagras på ett säkert och varaktigt sätt på platser där koldioxiden inte kan släppas tillbaka ut i atmosfären.

47.  Europaparlamentet anser att demonstrationsprojekt som rör ren kolteknik måste genomföras i områden som har en tradition av kolutvinning som lider av de konsekvenser som omställningsplaner medför och påverkats av budgetplanen 2007–2013.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt lägga fram tydliga politiska riktlinjer för fortsatt främjande av forskning om CCS-teknik, titta närmare på hur CCS kan utnyttjas vid elproduktion i kommersiell verksamhet och lägga fram förslag för att undvika diskrepanser mellan tillämpningen av CCS-förfaranden och utsläppshandelssystemet. Samtidigt bör kommissionen se till att dessa riktlinjer och förslag inte hindrar utbyggnaden av förnybara energikällor eller insatserna för ökad energieffektivitet.

49.  Europaparlamentet betonar vikten av att informera invånare i områden med koleldade kraftverk om de faror som är nära förknippade med dessa och poängterar värdet av att offentliggöra planer för att modernisera existerande kraftverk och minska deras miljökonsekvenser.

50.  Europaparlamentet inser, mot bakgrund av den aktuella tekniska utvecklingen, att el från CCS-lösningar kommer att vara uppskattningsvis lika dyr som el från förnybara källor.

51.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att kommissionen och den privata sektorn ingår ett närmare samarbete för att göra ren kolteknik mer genomförbar.

52.  Europaparlamentet betonar att FoU om CCS-teknik måste öka men att detta inte får ske på bekostnad av forskning om förnybara energikällor.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inleda informationskampanjer om CCS-teknik som omfattar berörda aktörer och beslutsfattare.

54.  Europaparlamentet varnar för ett ensidigt beroende av vissa leverantörer eller leveranssätt när det gäller gas och betonar betydelsen av kondenserad naturgas för diversifiering av gasimporten.

55.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra mer omfattande geologisk forskning som syftar till att hitta nya fyndigheter av fossila energikällor inom medlemsstaternas territorium.

56.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte diskuterat oljeförsörjningstryggheten mer ingående i sitt energipaket och uppmanar den att offentliggöra ett meddelande om detta.

57.  Europaparlamentet påpekar att fossila energikällor utgör ett betydande underlag som kan vara grunden för storskalig produktion av väte både som energibärare och som bränsle.

58.  Europaparlamentet oroar sig över det omfattande byggandet av koleldade kraftverk i Kina och Indien (vilka som utvecklingsländer inte är bundna av Kyotoprotokollet) och understryker att Kina under 2007 förväntas gå förbi Förenta staterna när det gäller koldioxidutsläpp. Samtidigt kan det dock konstateras att Kina och Indien försöker diversifiera energikällorna. Parlamentet betonar exportpotentialen för ren energiteknik inom EU. Ren energiteknik, i förening med kapacitetsuppbyggnad, måste vara en prioritering för europeiska infrastrukturinvesteringar i utvecklingsländerna, i syfte att stimulera till minskade koldioxidutsläpp med bibehållen ekonomisk tillväxt.

59.  Europaparlamentet stöder kommissionens samarbete med Kina, särskilt partnerskapet om klimatförändringar som ingicks 2005 mellan EU och Kina, och det samförståndsavtal som med anledning av detta ingicks 2006 om kraftproduktionsteknik med nära nollutsläpp, vilket bör främja utvecklingen av ren energiteknik. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med Kina arbeta för att ta fram en färdplan för utveckling av ren energiteknik i Kina och att fastställa centrala åtgärder och milstolpar för utveckling och spridning av ren energiteknik i landet. Parlamentet uppmanar kommissionen att ingå liknande partnerskap med andra framväxande ekonomier, särskilt med Indien och Brasilien, som också kan ha stora kolreserver.

60.  Europaparlamentet noterar att Internationella energiorganet i en studie från 2005 konstaterade att spridning av vissa tekniker i länder utanför OECD skulle kunna visa sig mycket mer kostnadseffektiv och bli synnerligen viktig där stora skillnader mellan länders geologiska resurser och naturresurser råder. Parlamentet anser att länder i sådana här situationer skulle kunna överväga att inbegripa ekonomiskt stöd till utvecklingsländer för att hjälpa dem att förverkliga de nationella målen för spridning av sådana tekniker. Förmågan att bedriva handel med gränsöverskridande spridningsinstrument skulle därför förbättra effektiviteten genom att spridningen sker där den blir mest kostnadseffektiv.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja Världsbankens och de regionala utvecklingsbankernas insatser för att skapa en energiinvesteringsram som behandlar kostnader, risker samt de institutionella och informationsrelaterade hindren för ökad användning av offentlig-privata partnerskap till stöd för teknik med låga eller obefintliga koldioxidutsläpp. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera de olika mekanismer som utformats för att underlätta forsknings- och utvecklingssamarbetet, till exempel Asien-Stillahavspartnerskapet om ren utveckling och klimatfrågor, forumet för avskiljning av koldioxid (CSLF) samt andra mål i anslutning till tekniköverföring. Kommissionen uppmanas även att utarbeta bedömningskriterier för internationell finansiering, informationsutbyte samt mekanismer för forskning och utveckling, på basis av deras förmåga att bidra till långsiktig teknisk utveckling med låga eller obefintliga koldioxidutsläpp.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera de territoriella konsekvenserna av sina förslag på energipolitikens område och att ställa resultatet till medlemsstaternas förfogande.

63.  Europaparlamentet efterlyser på grund av situationens brådskande karaktär en omedelbar ökning av stödet till utvecklingsländerna för användning av sådan ren kolteknik som har bevisats vara genomförbar och effektiv.

64.  Europaparlamentet stödjer främjandet av projekt och tekniker som förbättrar energieffektiviteten och tryggar energiförsörjningen i utvecklingsländerna och som särskilt anpassas till dessa länders behov och förhållanden, såsom att lära personer att tillverka sina egna energieffektiva ugnar, vilket dessutom kan såväl skapa arbetstillfällen som bekämpa ytterligare ökenspridning och klimatförändring samt dessutom förbättra hälsan.

Kärnenergi

65.  Europaparlamentet välkomnar det vägledande kärnenergiprogrammet för gemenskapen, som utgör grunden för en omfattande diskussion om kärnkraften som ett alternativ för Europa.

66.  Europaparlamentet betonar att man för att tillgodose grundbehoven inte kan avstå från kärnenergi i Europa på medellång sikt.

67.  Europaparlamentet stödjer Europeiska rådets förslag från mars 2007 om att föra en fördomsfri diskussion om kärnenergins möjligheter och risker.

68.  Europaparlamentet påpekar att forskningsmedlen på kärnenergiområdet i dag till största delen koncentreras till säkerhetsteknik.

69.  Europaparlamentet konstaterar att kärnenergin är en viktig del av kraftförsörjningen i 15 av 27 medlemsstater, och därmed är viktig för hela EU, och att den tillhandahåller en tredjedel av EU:s elförsörjning.

70.  Europaparlamentet konstaterar att kärnenergin i EU har genomgått en stor industriell utveckling under de senaste fyra årtiondena och att villkoren rörande tillgänglighet och säkerhet ständigt har förbättrats.

71.  Europaparlamentet noterar att Finland, Frankrike, Bulgarien, Rumänien, Slovakien, Litauen (i samarbete med Lettland och Estland), Förenade kungariket, Polen och Tjeckien håller på att bygga, planerar att bygga eller undersöker möjligheten att bygga nya kärnkraftverk.

72.  Europaparlamentet konstaterar att kärnkraften för närvarande är den största koldioxidfattiga energikällan i Europa och betonar dess potentiella roll i klimatskyddet.

73.  Europaparlamentet hänvisar till den tredje rapporten från FN:s klimatpanel IPCC, i vilken kärnenergin beskrivs som ett av sätten att bekämpa klimatförändringarna.

74.  Europaparlamentet konstaterar att det val som varje medlemsstat gör för eller mot kärnkraft fortfarande ska ligga inom medlemsstaternas exklusiva behörighetsområde men att detta val kan få konsekvenser för hur elpriserna utvecklas i andra medlemsstater.

75.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram initiativ för att behålla den höga kompetensnivå i EU som är nödvändig om denna energikälla ska fortsätta att vara ett gångbart alternativ.

76.  Europaparlamentet konstaterar att beslut på kort och medellång sikt om användning av kärnenergi också direkt kommer att påverka de klimatskyddsmål som EU realistiskt sett kan ställa upp. Ett övergivande av kärnenergin kommer att göra det omöjligt att uppnå målen om minskade växthusgasutsläpp och bekämpande av klimatförändringarna.

77.  Europaparlamentet erinrar om att de medlemsstater som utnyttjar kärnenergi har åtagit sig att respektera internationella säkerhets- och ickespridningsnormer. Parlamentet framhåller Euratomfördragets särskilda betydelse i detta sammanhang.

78.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en högnivågrupp om kärnsäkerhet och bortskaffande av nukleärt avfall och anser att inrättandet av det europeiska kärnenergiforumet är en viktig plattform genom vilken berörda parter kan diskutera en färdplan för investeringar i kärnenergi och som kommer att främja en öppen, dokumenterad och balanserad dialog om alla frågor som rör användning och säker spridning av denna energikälla.

79.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens krav på att gemensamma referensnivåer för kärnsäkerhet ska införas i EU. Parlamentet kräver i detta sammanhang att dessa referensnivåer ska fastställas enligt de högsta möjliga säkerhetsstandarderna inom ramen för en bedömning av bästa metoder utförd av sakkunniga ("best practice peer review").

80.  Europaparlamentet understryker hur betydelsefull den i september 2007 upprättade teknikplattformen för hållbar kärnenergi är när det gäller att åstadkomma en strategisk europeisk forskningsagenda för kärnklyvning.

81.  Europaparlamentet betonar att de kända uranförekomsterna i världen enligt uppskattningarna kommer att räcka i mer än 200 år och att förekomsterna gör det möjligt att i framtiden i viss mån sprida de politiska riskerna för försörjningstryggheten eller att nå kompromisser mellan risk, pris och plats vid valet av kärnenergikällor.

82.  Europaparlamentet betonar att den utveckling som planeras inom ramen för internationella forumet Generation IV, i vilket Europeiska atomenergigemenskapen deltar, gör det möjligt att se kärnenergin i ett långsiktigt perspektiv tack vare att den i hög grad bygger på en resursanvändning som förlänger kärnenergins utvecklingspotential till tusentals år och som avsevärt minskar omfattningen av och aktiviteten hos det slutliga avfallet.

83.  Europaparlamentet framhåller kommissionens uttalanden om kärnenergins konkurrenskraft och påpekar att gemenskapens finansiering inom det sjunde ramprogrammet för forskning (Euratom) huvudsakligen används för forskning om säkerhet och kärnfusion. Parlamentet påminner om att gemenskapens insatser för att på bästa sätt uppfylla EU:s strategiska kriterier bör inriktas på forskning som syftar till att utveckla en ny generation hållbar kärnteknik.

84.  Europaparlamentet påminner om att kärnenergiproduktionen i hög grad är oberoende av eventuella fluktuationer i priset på uran, eftersom bränslekostnaderna endast i liten mån påverkar elpriset.

85.  Europaparlamentet betonar med tanke på de långa investeringstiderna att det krävs stabila rättsliga och politiska ramvillkor.

86.  Europaparlamentet hänvisar till Eurobarometergallupen från 2006, enligt vilken god kännedom om läget har mycket stor inverkan på hur befolkningen ställer sig till kärnenergi. Parlamentet betonar därför betydelsen av en öppen dialog med allmänheten om kärnenergi i alla medlemsstater för att stimulera allmänhetens kunskaper om de positiva och negativa konsekvenserna av kärnkraft innan politiska beslut fattas.

87.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att äntligen göra framsteg i frågan om avfallshantering och få ett slut på den provisoriska, ytnära avfallslagringen.

88.  Europaparlamentet erinrar om att generation IV-reaktorer förväntas effektivisera bränsleutnyttjandet och minska avfallsmängderna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att inrikta sig på att utveckla strukturella material och optimera utnyttjandet av kärnbränsle samt att stödja projekt som syftar till att utveckla prototyper av generation IV-reaktorer.

89.  Europaparlamentet påpekar att kärnenergi kan samverka med förnybara energikällor exempelvis genom att erbjuda nyskapande sätt för effektiv och ekonomisk produktion av väte eller biobränslen.

90.  Europaparlamentet erinrar om att man globalt planerar eller konstruerar tiotals kärnkraftverk och att det är av stor betydelse för europeiska företag att delta i detta, både ur industristrategisk synvinkel och för att främja de högsta säkerhetsprinciperna på världsnivå.

91.  Europaparlamentet hänvisar slutligen till Euratomlånens roll och uppmanar medlemsstaterna att även i framtiden möjliggöra detta viktiga instrument.

o
o   o

92.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P6_TA(2007)0181. (2) Antagna texter, P6_TA(2006)0603. (3) EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 273. (4) EUT C 292 E, 1.12.2006, s. 112. (5) EGT L 283, 27.10.2001, s. 33.

Europaparlamentets resolution av den 24 oktober 2007 om gemenskapens strategi för minskade koldioxidutsläpp från personbilar och lätta nyttofordon (2007/2119(INI))

P6_TA(2007)0469 A6-0343/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet: "Resultat av översynen av gemenskapens strategi för minskade koldioxidutsläpp från personbilar och lätta nyttofordon" (KOM(2007)0019),

–   med beaktande av den konsekvensbedömning som ingår i ovannämnda meddelande (SEK(2007)0060),

–   med beaktande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram(1),

–   med beaktande av sjätte(2) och sjunde(3) ramprogrammen för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration,

–   med beaktande av sin resolution av den 16 november 2005 om seger i kampen mot den globala klimatförändringen(4),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: "Att begränsa den globala klimatförändringen till 2 grader Celsius: Vägen framåt mot 2020 och därefter" (KOM(2007)0002),

–   med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2007 om klimatförändringar(5),

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 8-9 mars 2007 om den förnyade strategin för en hållbar utveckling (juni 2006) och miljöteknikens och miljöinnovationens roll för att uppnå målen för Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning,

–   med beaktande av rapporten från Europeiska klimatförändringsprogrammet den 31 oktober 2006, "Review and analysis of the reduction potential and costs of technological and other measures to reduce CO2 emissions from passenger cars"(6),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/94/EG av den 13 december 1999 om tillgång till konsumentinformation om bränsleekonomi och koldioxidutsläpp vid marknadsföring av nya personbilar(7),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG av den 13 oktober 1998 om kvaliteten på bensin och dieselbränslen(8) och kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 98/70/EG och om införande av ett system för hur utsläpp av växthusgaser ska övervakas och minskas i samband med användning av vägtransportbränslen (KOM(2007)0018),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6-0343/2007), och av följande skäl:

A.  Cirka 19 procent av Europeiska unionens koldioxidutsläpp kommer från personbilar och lätta nyttofordon, och de totala utsläppsmängderna fortsätter att öka på grund av det ökade antalet nya bilar med högre motorstyrka.

B.  Den mest kostnadseffektiva och verkningsfulla strategin för att minska de totala utsläppen av koldioxid från persontransporterna består i att öka andelen kollektivtrafik. För att kunna minska koldioxidutsläppen är det därför viktigt att vidta åtgärder för att stimulera och förbättra kollektivtrafikens kvalitet och omfattning så att övergången från personbilar till allmänna transportmedel kan göras attraktivare och därmed leda till en sänkning av koldioxidutsläppen orsakade av pendlare.

C.  Förarbeteende och åtgärder som rör infrastrukturen har tillsvidare inte beaktats i EU:s strategi för att sänka koldioxidutsläppen från bilar men har en hög potential när det gäller att minska koldioxidutsläppen.

D.  Vägtransporter står för 60 procent av all olja som används inom EU, och en ineffektiv bränsleanvändning ökar hotet mot energisäkerheten samt bidrar till höga driftskostnader och till att världens oljereserver förbrukas.

E.  Lagstiftningsåtgärder krävs nu för att främja de designtekniska och fordonstekniska ändringar som behövs om sektorn ska kunna bidra till att EU når målet att minska koldioxidutsläppen med minst 20 procent till 2020 jämfört med nivåerna 1990.

F.  Det frivilliga systemet har bevisligen misslyckats eftersom det förefaller klart att bilindustrin inte kommer att kunna uppfylla sitt frivilliga åtagande om 140 g koldioxid/km 2008. Målet om 120 g koldioxid/km föreslogs för första gången 1995 och stöddes av rådet och parlamentet 1996. Tidsgränsen för när målet skulle ha nåtts angavs då till 2005, eller senast 2010.

G.  I kommissionens meddelande "Ett konkurrenskraftigt motorfordonsregelverk för tjugohundratalet" (KOM(2007)0022) beskrivs huvuddragen i kommissionens nya strategi för att minska koldioxidutsläppen från bilar. Den nya strategin bygger på ett integrerat tillvägagångssätt och är tänkt att nå ett EU-mål på 120 g koldioxid/km senast 2012 genom en kombination av insatser från EU:s och medlemsstaternas sida.

H.  Det behövs åtgärder för att minska koldioxidutsläppen från personbilar med hjälp av ett integrerat tillvägagångssätt med motortekniska åtgärder, kompletterande åtgärder, biodrivmedel, sparsam körning och infrastrukturåtgärder.

I.  De absoluta koldioxidutsläppen från bilar betingas av ett invecklat växelspel mellan motoreffektiviteten, bränslenas koldioxidintensitet, körbeteendet, antalet körkilometer, infrastrukturens kvalitet/förekomsten av köbildning och koldioxideffektiviteten hos fordonskomponenterna.

J.  En avsevärd minskning av koldioxidutsläppen kan bevisligen åstadkommas om hastighetsbestämmelserna följs i alla medlemsstater.

K.  Överkomliga priser och en förnyelse av bilparken är ofrånkomliga grundförutsättningar för mer koldioxideffektiva bilar, renare luft och säkrare trafik.

L.  Med hjälp av beskattning och märkning har man inte kunnat bidra till EU:s trepelarstrategi för att minska koldioxidutsläppen från personbilar.

M.  Det är av största vikt att anta bindande och klart definierade mål för koldioxidutsläpp från personbilar både för att den inre marknaden för motorfordonsindustrin ska fungera väl och för att konsumenterna ska få fullständig information och därigenom påtagligt kunna bidra till en minskning av koldioxidutsläppen genom att fatta välgrundade beslut vid köp av fordon.

N.  Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/94/EG har inte varit tillräckligt effektivt och har inte genomförts på enhetligt sätt i medlemsstaterna.

O.  Energieffektivitetsklasser har med framgång införts för ett antal varor (t.ex. elektriska apparater och hushållsmaskiner). Genom tydliga bokstavs- och färgkoder ger dessa europeiska konsumenter praktisk hjälp i samband med beslut om köp, vilket leder till minskad energiförbrukning och därmed minskade koldioxidutsläpp.

P.  Alla fordonsklasser måste bidra till att minska koldioxidutsläppen, eftersom det framför allt också är antalet fordon på marknaden som har betydelse för denna minskning.

Q.  Målen i Lissabonstrategin för hållbar tillväxt och sysselsättning ska verkligen eftersträvas genom att man undviker åtgärder som ökar trycket på en avveckling av arbetstillfällen i Europa inom bilindustrin, och som skulle kunna äventyra denna industris internationella konkurrenskraft.

Tidsplan och mål

1.  Europaparlamentet inser att tillverkarna behöver mellan fem och sju år på sig för att kunna genomföra designtekniska ändringar på ett så ekonomiskt sätt som möjligt och att de genomsnittliga utsläppen från bilar som släpps ut på EU-marknaden 2008 sannolikt kommer att överskrida 150 g koldioxid/km, och välkomnar därför kommissionens plan om att lägga fram en gemenskapsrättslig ram för att minska utsläppen av koldioxid genom bland annat bindande åtgärder för att förbättra bränsleekonomin hos lätta fordon genom förbättrad motorteknik, andra tekniska förbättringar och användande av biobränslen. Parlamentet påminner om att rådet (1996) och parlamentet (1997) har ställt sig bakom EU:s mål om genomsnittliga koldioxidutsläpp från personbilar på 120 g/km med 2005 som ursprungligt måldatum och en slutlig tidsgräns 2010.

2.  Europaparlamentet kräver att den föreslagna tillämpningen av "kompletterande åtgärder" för att nå det tidigare överenskomna utsläppsmålet på 120 g koldioxid/km till 2012 möjliggörs genom kvantifierbara normer, och anser att tydliga och mätbara mål för de utsläppsminskningar som ska nås genom tekniska ändringar ska fastställas i lagstiftningen.

3.  Europaparlamentet föreslår att bindande årliga utsläppsmål bör införas från och med 2011 med målsättningen att främja tekniska förbättringar av fordon för att se till att, som ett resultat endast av dessa åtgärder, de genomsnittliga utsläppen från alla personbilar som släpps ut på EU-marknaden från 2015 inte överskrider 125 g koldioxid/km.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram konkreta lagstiftningsförslag och åtgärder som garanterar att det via de kompletterande åtgärderna inom ramen för det integrerade tillvägagångssättet går att uppnå utsläppsminskningar på minst 10 g koldioxid/km, så att totala målvärdet på 120 g koldioxid/km uppnås.

5.  Europaparlamentet insisterar på att de genomsnittliga utsläppen från och med den 1 januari 2020 inte får överskrida 95 g koldioxid/km, och anser att EU bör stödja nödvändiga innovationsfrämjande åtgärder genom det sjunde ramprogrammet för forskning. Parlamentet betonar att det behövs kraftigt ökat stöd till forskning kring och utveckling av utsläppsfria fordon, såsom fordon med eldrift.

6.  Europaparlamentet påminner om sin ovannämnda resolution av den 16 november 2005, i vilken parlamentet efterlyser "obligatoriska gränsvärden för koldioxidutsläpp från nya fordon på 80–100 g/km på medellång sikt". Parlamentet stöder kommissionens avsikt att främja forskning, utveckling och demonstration av avancerad teknik, särskilt för att nå mer ambitiösa mål fram till 2020. Vidare uppmanar parlamentet kommissionen att utreda möjligheterna att uppnå ytterligare gradvisa minskningar efter 2012 genom användning av lättare material i fordonstillverkningen, förutsatt att den gällande lagstiftningen efterlevs och passagerarnas och oskyddade trafikanters vägsäkerhet inte äventyras.

7.  Europaparlamentet påpekar att fordon med låga utsläpp och små utrymmeskrav redan i dag serietillverkas i stor skala. Det rör sig om så kallade gentlecars som är avsedda att användas i lokaltrafiken och som släpper ut mindre än 90 g koldioxid/km. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att, jämsides med alla andra åtgärder, verka för att sådana bilar så ofta som möjligt ska användas i stället för fordon med stora koldioxidutsläpp.

8.  Europaparlamentet anser att mer långsiktiga mål bör fastställas eller ses över av kommissionen senast 2016 efter en ingående konsekvensbedömning ur kostnads-nyttosynvinkel och utgående från avtalet efter Kyoto, och förutser att dessa mål kommer att kräva ytterligare utsläppsminskningar ned till 70 g koldioxid/km eller mindre till 2025.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i samband med att den antar eventuella bindande lagstiftningsåtgärder som kan påverka hur snabbt bilparken förnyas, ta hänsyn till teknisk genomförbarhet, kostnadseffektivitet, miljöpåverkan samt till frågan om huruvida nya bilar är överkomligt prissatta i förhållande till fordonets livslängd.

10.  Europaparlamentet konstaterar att gemenskapslagstiftningen reglerar en marknad på mellan 17 och 18 miljoner fordon per år, vilket motsvarar personbilsmarknaden i Förenta staterna. Parlamentet förväntar sig att en ambitiös gemenskapspolitik för minskning av växthusgasutsläppen kommer att stimulera tillväxten av den kunskapsbaserade ekonomin samt sysselsättningsskapandet bland bilindustrins leverantörer och få ett positivt inflytande överallt i världen genom att transportutsläppen minskas.

11.  Med tanke på de svårigheter som några specialiserade tillverkare kan få med att minska de genomsnittliga utsläppen i det begränsade bilsortiment som de producerar inom de planerade tidsgränserna rekommenderar Europaparlamentet att varje tillverkare eller importör ska ha rätt att undanta 500 identifierade fordon per år från de uppgifter som används för att fastställa de genomsnittliga utsläppen, på villkor att uppgifter om dessa fordons utsläppsmängder och bränsleekonomi finns med i märkningen och att kunderna informeras enligt de vanliga tillämpliga kraven.

12.  Med tanke på de svårigheter som vissa tillverkare med små volymer (med en produktion på upp till 300 000 enheter) och nya tillverkare med en marknadsandel på under 1 procent kan få med att inom de planerade tidsgränserna minska de genomsnittliga utsläppen i sitt begränsade bilsortiment, rekommenderar Europaparlamentet dessutom att kommissionen bör överväga att i lagstiftningen ta med förslag om ambitiösa utsläppsminskningsmål för dessa tillverkare.

13.  Europaparlamentet konstaterar att specialiserade tillverkare av högprestandafordon har spelat en viktig roll för att ta fram avancerad teknik, tillhandahålla sysselsättning av hög kvalitet, generera global försäljning och främja den europeiska ekonomin. Parlamentet konstaterar att dessa tillverkares kunnande på ett väsentligt sätt bör bidra till att minska bilarnas koldioxidutsläpp.

14.  Europaparlamentet kräver att alla bestämmelser tillgodoser den inre marknadens behov och att medlemsstaterna bör omsätta EU:s bestämmelser vid ett specifikt datum och med hjälp av gemensamma metoder för att störningar och splittring på marknaden ska kunna undvikas.

Fördelning av bördan mellan tillverkarna

15.  Europaparlamentet inser att konsumenternas preferenser varierar stort när det gäller personbilar och att tillverkarnas bilparker skiljer sig åt. Parlamentet insisterar på att koldioxidutsläppen måste minskas hos alla fordon som saluförs på bilmarknaden och att man därför bör tillåta en viss differentiering utgående från en nyttoparameter, men att detta inte bör upphäva verkan av incitamenten till förmån för en övergång till fordon med mindre utsläpp eller försätta dem som snabbt når målen i underläge.

16.  Europaparlamentet betonar vikten av att vissa fordon får överskrida gränsvärdena för utsläpp så att onödiga störningar på bilmarknaden kan undvikas, men eftersträvar starka incitament för att åstadkomma utsläppsminskningar och föreslår därför att målen för genomsnittliga utsläppsminskningar och tillfälliga mål för 2012 och 2020 bör fastställas med hjälp av en gränsvärdeskurva för alla fordon som säljs av tillverkare och importörer, och att utgångspunkten för detta värde bör vara profilen för den nya personbilsparken från och med den 1 januari 2009.

17.  Europaparlamentet rekommenderar att denna gränsvärdeskurva ska beräknas genom en matematisk formel som uttrycks som en funktion som kopplar ihop varje fordons koldioxidutsläpp med dess ekologiska fotavtryck (spårbredd gånger axelavstånd).

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att garantera lika villkor för tillverkarna och att skapa incitament för minskade utsläpp av växthusgaser från vagnparken som helhet. Parlamentet anser dock att ett framtida system inte direkt eller indirekt får belöna tillverkare av historiskt sett mer förorenande fordon, att fordon med större koldioxidutsläpp också måste ge ett större bidrag till en minskning av koldioxidutsläppen och att systemet ska belöna den mest avancerade tekniken och alternativa bränslen i enlighet med deras växthusgasprestanda (hybridbilar, väte, elfordon och andra alternativa bränslen).

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, efter att ha tagit hänsyn till berörda parters åsikter, lägga fram förslag för övervägande till parlamentet och rådet för att se till att skillnader mellan bilstorlekar och tekniska kostnader för utsläppsminskningar beaktas vid utformningen av gränsvärdeskurvan, liksom också i vad mån nya bilar är överkomligt prissatta för olika typer av kunder så att både mångfald och social rättvisa garanteras.

20.  Europaparlamentet noterar de olika lagstiftningsalternativen för att uppnå målet. Parlamentet anser att det är oerhört viktigt att minskningsmålen är "skäliga med tanke på mångfalden bland Europas biltillverkare", såsom kommissionen uttrycker saken i sitt meddelande, men att det också är viktigt att belöna bästa resultat när det gäller fordonseffektivitet.

21.  Europaparlamentet föreslår att en ny stängd marknadsmekanism i form av ett system för minskningar av utsläppskvoter för koldioxid (CARS) ska införas den 1 januari 2011, så att tillverkare och importörer får betala straffavgifter utgående från hur mycket varje såld bil överskrider gränsvärdena för utsläpp och att dessa avgifter sedan kan uppvägas genom inlösbara krediter som ges till nyregistrerade personbilar från samma tillverkare med utsläpp under gränsvärdeskurvan. Parlamentet anser att avgifterna för överskridanden, räknat i gCO2/km, bör vara högre än krediterna.

22.  Europaparlamentet insisterar på att ett eventuellt system för handel med kvoter mellan fordonstillverkarna bör hållas isär både från EU:s utsläppshandelssystem och från varje annat system för kolkrediter eller kompensation.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa särskilda krediter för tidiga insatser när det gäller införandet av teknik för extremt låga koldioxidutsläpp, t.ex. väte, bränsleceller och elfordon, så att varje fordon av denna typ som kommer ut på marknaden fr.o.m. nu t.o.m. det första genomförandeårat beräknas motsvara exempelvis 40 konventionella fordon inom ramen för förfarandet för koldioxidövervakning, med minskande krediter för efterföljande år.

24.  Europaparlamentet anser att avgiftsbeloppen för industrin bör fastställas på ett noggrant och förutsägbart sätt och föreslår att kommissionen lägger fram lämpliga förslag till nivån på avgifter och krediter, uttryckt i EUR per gram koldioxid.

25.  Europaparlamentet accepterar att man med jämna mellanrum kan behöva justera gränsvärdeskurvan och avgiftsbeloppen, både för att ta hänsyn till fordonsteknikens utveckling och för att inte takten i utsläppsminskningen ska mattas av.

26.  Europaparlamentet rekommenderar att intäkterna från avgifterna används såväl till forskning och utveckling för att minska koldioxidutsläppen från personbilar och lätta nyttofordon som till att främja kollektivtrafiken i närmiljön.

27.  Europaparlamentet rekommenderar att priset på krediterna, efter att först ha fastställts av kommissionen, längre fram ska avgöras av marknaden samt att krediter inom ramen för systemet ska få föras över till kommande år eller säljas eller överföras på andra företag eller affärsdrivande enheter, för att tillverkare och importörer ska få ökad flexibilitet och ökade valmöjligheter.

28.  Europaparlamentet vill att uppgifter om utsläppsprestandan per fordon och per tillverkare görs tillgängliga för allmänheten i lättillgängligt format, för att trygga insynen och underlätta jämförelserna mellan olika fordon och tillverkare.

29.  Europaparlamentet rekommenderar att tillverkare och importörer ska kunna använda olika instrument för flexibilitet såsom medelvärden per grupp, krediter för fordon som drivs med förnybara bränslen och deponering i bank ("banking") samt bestämma om de vill att den erkända handelsenheten eller de olika dotterbolag eller affärsenheter som är direkt ansvariga för produktionen av de berörda fordonen ska vara juridisk person.

Förbättringar av provning, dataövervakning och fordonsspecifikationer

30.  Europaparlamentet vidhåller att man bör behandla frågan om de totala utsläppen av växthusgaser per fordon, alltså också utsläppen från luftkonditioneringen. Parlamentet uppmanar dessutom med kraft kommissionen att lägga fram förslag till uppdatering av testcyklerna så att de bättre motsvarar verkliga körförhållanden.

31.  Europaparlamentet förespråkar att provningsförfarandena ska ses över för att bättre efterlikna de verkliga körförhållandena och uppmanar till ändringar av den europeiska körcykeln för att ta hänsyn till den tekniska utvecklingen, som till exempel en sjätte växel.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa nya mätningar och normer som gör det möjligt att fastställa ett fast värde för sammankoppling av koldioxidutsläppsminskningar med användbara förbättringar såsom växelindikatorer, ekonometrar, högeffektiv luftkonditionering, förbättrade smörjmedel, "start/stoppsystem vid tomgång", lågt rullmotstånd för däck och system för övervakning av lufttrycket i däcken, eftersom användningen av dessa funktioner kan bero på förarnas individuella körbeteende. Parlamentet förordar också att tekniska åtgärder vidtas i motorfordon för att främja ett sparsamt körsätt, t.ex. tillhandahållande av uppgifter om bränsleförbrukning och den därmed sammanhängande kostnaden så att konsumenten får information både om den aktuella sträckan och om regelbundna körsträckor, aktiva varningdignaler avseende hastighetsbegränsning och hjälpmedel för bilförare att kontrollera hastigheten, inklusive hastighetsbegränsare.

33.  Europaparlamentet uppmanar rådet att se över provningsförfarandena för att fastställa om produktionsbestämmelserna följs och se till att det inte förekommer några variationer i de tillvägagångssätt som de certifierade organen i de olika medlemsstaterna väljer.

34.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att snabbt ta itu med de angelägna frågorna om energisäkerhet och behovet av att minska Europas beroende av importerat bränsle, minska koldioxidutsläppen med hjälp av effektivare fordon och förbättra vägsäkerheten.

35.  Europaparlamentet anser att alla energieffektivitetsåtgärder som medför minskad bränsleförbrukning kommer att ha mycket gynnsamma effekter när det gäller att trygga energiförsörjningen och minska gemenskapens beroende av importerade primärenergikällor samt de internationella kolvätepriserna.

Reklam och märkning

36.  Europaparlamentet hyser inget förtroende för att den föreslagna frivilliga överenskommelsen skulle ha någon effekt på reklamen för nya bilar och uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om ändring av direktiv 1999/94/EG och införande av lagfästa krav på märkning av, reklam för och saluföring av nya bilar på EU:s inre marknad, särskilt för att se till att direktivet genomförs på ett konsekvent sätt så att konsumenterna får uttömmande och begriplig information.

37.  Europaparlamentet rekommenderar att obligatoriska och enhetliga minimikrav ska fastställas för den information som ska visas om bränsleekonomi (l/100 km) och koldioxidutsläpp (g/km) för nya bilar på själva bilarna och i allt marknadsförings- och reklammaterial och i visningshallar. Informationen ska vara tydlig och lättbegriplig och eventuellt ha ett format med olika färgkoder som möjliggör jämförelse. Det A–G-format som används för att jämföra energieffektiviteten för vissa elektriska produkter kan vara en lämplig modell för de nödvändiga informationsskyltarna.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå bestämmelser med liknande syften för områden som inte omfattas av den nuvarande lagstiftningen, såsom TV, radio och Internetbaserat material, liksom också reklam för nästan nya bilar.

39.  Europaparlamentet anser att lagstiftningen om krav på hälsovarningar som visas på cigarettpaket är en användbar modell, och föreslår att minst 20 procent av det utrymme som ägnas åt marknadsföring av nya bilar genom reklam, marknadsföringsmaterial eller skyltning i försäljningsställenas visningshallar ska innehålla information om bränsleekonomi och koldioxidutsläpp i ett godkänt format.

40.  Europaparlamentet rekommenderar att testresultat om luftkonditionering tas med i informationen om bränsleekonomi överallt i reklam, marknadsföringsmaterial eller på försäljningsställena.

41.  Europaparlamentet föreslår att det införs bindande regler för reklamen med förbud mot oriktiga anspråk på miljövänlighet. För att främja en stark konsumentefterfrågan på fordon med låga koldioxidutsläpp rekommenderar parlamentet att det införs ett klassificeringssystem med gröna stjärnor för miljöprestanda som beaktar samtliga aspekter av miljöprestanda, däribland koldioxidutsläpp (g/km) och annat förorenande utsläpp, bränsleförbrukning (l/100 km), tyngd, aerodynamik, utnyttjande av utrymmen, buller samt hjälpmedel för miljövänlig körning.

Att främja konsumentefterfrågan

42.  Europaparlamentet inser att medlemsstaterna tillsammans med myndigheter för regionalt och lokalt självstyre kan spela en viktig roll när det gäller att stimulera konsumentefterfrågan på fordon med lägre utsläpp att användas vid kollektivtrafik och som fordon i samhällets tjänst och uppmanar till att nationella handlingsplaner ska utarbetas där medlemsstaterna anger de åtgärder som de har för avsikt att vidta i detta avseende.

43.  Europaparlamentet stöder särskilt tillämpningen av skatteåtgärder, och uppmuntrar medlemsstaterna att införa såväl inköpsskatter som fordonsskatter för fordon med ovannämnda genomsnittliga utsläpp.

44.  Europaparlamentet konstaterar att bilparkens ålder och alltför höga körhastigheter har betydelse för utsläppen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa ekonomiska incitament för att ta gamla bilar ur trafik och att se till att en del av fordonsskatterna regleras utifrån utsläpp av koldioxid och andra föroreningar. Parlamentet understryker att den koldioxidkopplade skattekomponenten bör försvinna på lång sikt i takt med det gradvisa införandet av teknik som gör att koldioxidutsläppen upphör.

45.  För att förhindra en uppsplittring av den inre marknaden uppmanar Europaparlamentet till att enhetliga EU-övergripande värden för koldioxidutsläpp fastställs som kan tillämpas av medlemsstaterna för att fastställa utsläppsrelaterade skatteincitament.

46.  Europaparlamentet ställer sig bakom ett koldioxidbaserat skattesystem för bilar och alternativa bränslen för att konsumenter och industrin ska stimuleras på rätt sätt.

Lätta nyttofordon (N1) och andra kategorier

47.  Europaparlamentet stöder kommissionens avsikt att lagstifta om koldioxidutsläppen från lätta nyttofordon och uppmanar med kraft kommissionen att lägga fram förslag samtidigt med de förslag som planeras för personbilar.

48.  Europaparlamentet konstaterar att lätta nyttofordon har andra egenskaper än personbilar och att marknaden för dem också är annorlunda. Parlamentet konstaterar att det saknas uppgifter om de genomsnittliga utsläppen från denna sektor och om kostnaderna för utsläppsminskningar där, men anser att normerna och kraven här i görligaste mån bör motsvara dem som gäller för personbilarna.

49.  Europaparlamentet har redan vid flera tillfällen uppmanat kommissionen att överväga koldioxidbegränsande åtgärder för alla kategorier av vägfordon inom EU och uppmanar därför med kraft kommissionen att senast den 1 januari 2009 lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag för tunga nyttofordon och tvåhjuliga fordon.

Kompletterande åtgärder

50.  Europaparlamentet anser att åtgärder som kan bidra till att minska koldioxidutsläppen från fordon, men som det inte är möjligt att fastställa ett absolut värde för, bör betraktas som fullständigt kompletterande och därmed inte omfattas av det befintliga förslaget till lagstiftning.

51.  Europaparlamentet anser att kompletterande åtgärder i form av stöd till sparsam körning, biodrivmedel och framför allt bättre trafikstyrningssystem kan ge ett bidrag till en minimering av koldioxidutsläppen.

52.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att minska de tunga godstransporterna på väg och överföra dem till järnvägar och inre vattenvägar, vilket både skulle påverka mängden förorenande utsläpp och minska oljeberoendet.

53.  Europaparlamentet befarar att en ökad användning av biodrivmedel kan påskynda förstöringen av tropiska regnskogar och leda till höjda priser på livsmedel och foder, något som allvarligt drabbar personer med mycket låga inkomster, och uppmanar kommissionen att föreslå strikta certifieringsregler för importerade biodrivmedel för att undvika alla miljömässiga och sociala skadeverkningar.

54.  Europaparlamentet anser i vilket fall som helst att nyttan med biodrivmedel som ett sätt att minska koldioxidutsläppen bör övervägas vid översynerna av direktiv 98/70/EG.

55.  Europaparlamentet kräver att det ska utvecklas en certifiering av miljöriktigt producerade biodrivmedel och uppmanar kommissionen att i ett lagstiftningsförslag fastslå att endast sådana certifierade biodrivmedel får räknas med i samband med uppnåendet av utsläppsmålen. Parlamentet understryker att man måste bygga ut och ytterligare främja produktionen av andra generationens biodrivmedel som stammar från växter och växtdelar och som inte direkt konkurrerar med användningen som livsmedel och som ger högre effektivitet.

56.  Europaparlamentet rekommenderar att ytterligare bränsleeffektivitetsmål fastställs efter 2012 så att utsläppen från fordon minskar även framöver samtidigt som säkerheten ökar för alla berörda parter.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga rollen för och potentialen hos alternativa bränslen i gasform, såsom gasol [i Finland: flytgas] och naturgas i vätskeform, vilka kan bidra till en omedelbar minskning av koldioxidutsläppen och öka mångfalden i energiförsörjningen.

58.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta behovet av djupgående kunskaper om ny fordonsteknik och särskilt att se till att det tillhandahålls fortbildningskurser för vissa grupper (exempelvis mekaniska verkstäder och tekniska tjänsteföretag).

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart börja förbereda en EU-omfattande kampanj för sparsam körning, som ett led i strategin att minska bilarnas koldioxidutsläpp.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avlägga rapport inför Europaparlamentet om hur man kan övervaka hur sparsam körning minskar koldioxidutsläppen samt, i händelse av att kommissionen inte tror att så är fallet, förklara varför kommissionen finansierar projektet Ecodriven, som syftar till kvantifierbara minskningar av koldioxidutsläppen med hjälp av sparsam körning.

61.  Europaparlamentet stöder principen om att en genomgången kurs i sparsam körning ska vara ett obligatoriskt krav för körkortsinnehav.

o
o   o

62.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 242, 10.9.2002, s. 1. (2) EGT L 232, 29.8.2002, s. 1. (3) EUT L 412, 30.12.2006, s. 1. (4) EUT C 280 E, 18.11.2006, s. 120. (5) Antagna texter, P6_TA(2007)0038. (6) Internet: http://ec.europa.eu/enterprise/automotive/projects/report_co2_reduction.pdf (7) EGT L 12, 18.1.2000, s. 16. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1). (8) EGT L 350, 28.12.1998, s. 58. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003.

Europaparlamentets resolution av den 24 oktober 2007 om skattepolitikens och tullpolitikens bidrag till Lissabonstrategin (2007/2097(INI))

P6_TA(2007)0470 A6-0391/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om "Skattepolitikens och tullpolitikens bidrag till Lissabonstrategin" (KOM(2005)0532),

–   med beaktande kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om "Samordning av medlemsstaternas direkta skattesystem på den inre marknaden" (KOM(2006)0823),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om "Utflyttningsbeskattning och behovet av samordning av medlemsstaternas skattepolitik" (KOM(2006)0825),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén "I riktning mot en effektivare användning av skattelättnader till förmån för forskning och utveckling" (KOM(2006)0728),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om "Genomförande av gemenskapens Lissabonprogram: Framstegen hittills och de nästa stegen på vägen mot en gemensam konsoliderad bolagsskattebas" (KOM(2006)0157),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om "Skattemässig behandling av förluster i gränsöverskridande situationer" (KOM(2006)0824),

–   med beaktande av Europaparlamentets ståndpunkt av den 10 mars 2004 om förslaget till rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 90/434/EEG av den 23 juli 1990 om ett gemensamt beskattningssystem för fusion, fission, överföring av tillgångar och utbyte av aktier eller andelar som berör bolag i olika medlemsstater(1),

–   med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 13 december 2005 om beskattning av företag i Europeiska unionen: en gemensam konsoliderad bolagsskattebas(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 29 mars 2007 om framtiden för Europeiska unionens egna medel(3)

–   med beaktande av rådet för ekonomiska och finansiella frågors informella möten den 10-11 september 2004 och den 7–8 april 2006,

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet samt Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om "Undanröjande av bolagsskatterelaterade hinder för små och medelstora företag på den inre marknaden – utkast till ett tänkbart pilotprojekt med hemlandsbeskattning" (KOM(2005)0702),

–   med beaktande av kommissionens EU-skatteenkät (SEK(2004)1128),

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Lissabon den 23–24 mars 2000, Europeiska rådets möte i Stockholm den 23–24 mars 2001, Europeiska rådets möte i Barcelona den 15–16 mars 2002 och Europeiska rådets möte i Bryssel den 22–23 mars 2005, den 15–16 december 2005 och den 23–24 mars 2006,

–   med beaktande av OECD:s rapport om skadlig skattekonkurrens från 1998,

–   med beaktande av kommissionens rapport från 2006 om beskattningsstrukturerna i Europeiska unionen,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0391/2007), och av följande skäl:

A.  De nationella skattesystemen måste i ökad utsträckning beakta ekonomins globalisering och behovet i ett kunskapsbaserat samhälle av att bygga upp humankapitalet.

B.  Förekomsten av 27 olika skattesystem i Europeiska unionen utgör ett hinder för att den inre marknaden ska fungera smidigt, orsakar avsevärda extrakostnader för gränsöverskridande handel och affärsverksamhet när det gäller administration och efterlevnad av regelverket, hindrar omstrukturering av företag, gör europeiska företag mindre konkurrenskraftiga på global nivå och leder till fall med dubbelbeskattning.

C.  I parlamentets resolution av den 29 mars 2007 om framtiden för EU:s egna medel betonas att ett framtida system för egna medel i Europeiska unionen måste respektera principen om medlemsstaternas skattemässiga suveränitet och principen om skatteneutralitet och även nämna, som ett möjligt långsiktigt alternativ för Europeiska unionens egna medel i framtiden, införande av en gemenskapsskatt eller nya nationella skatter som direkt skulle gå till EU.

D.  Skattekonkurrensen inom EU har lett och fortsätter att leda till ekonomiska vinster i hela EU genom ett dynamiskt företagsklimat, men tillbörlig skattesamordning på EU-nivå där man inte försöker harmonisera skattesatserna kan bidra till att skattekonkurrensens fördelar sprids ännu mer bland företagen, deras anställda och konsumenterna.

E.  I vissa länder i Europeiska unionen har skatteinkomsterna av kapital ökat på grund av högre allmän ekonomisk tillväxt och särskilt på grund av tillkomsten av många nya företag och en avsevärd ökning av deras vinster. Detta står i kontrast till de länder där skatteinkomstpotentialen har minskat till följd av lägre tillväxt.

F.  De övergripande skattenivåerna i EU:s olika medlemsstater varierar mellan 28,4 och 50,5 procent av BNP, vilket leder till slutsatsen att det föreligger olika snedvridningsnivåer i ekonomin.

G.  Med tanke på den inverkan på tillväxt och arbetstillfällen som forskning och utveckling har är det nödvändigt att utreda en effektivare användning av skattestimulanser för att främja forskning och utveckling.

H.  För att nå Lissabonstrategins mål är en ökad samordning av medlemsstaternas skattepolitik nödvändig. EU måste bygga upp tydliga ekonomiska och sociala ramar som omvandlar de konkurrensfördelar som beror på Europa mångfaldiga kulturarv och intellektuella kapital till innovationsdriven produktivitetstillväxt.

I.  Inslag i den nuvarande fragmenteringen av skattesystemen utgör kryphål som möjliggör skatteflykt. Inkomstbortfallet till följd av fusk och skatteflykt beräknas uppgå till 200-250 miljarder euro enbart när det gäller moms.

J.  Det korrekta måttet på skattebördan är den effektiva skattesatsen vilken består av den nominella skattesatsen och en skattebas.

K.  Energibeskattning är ett användbart verktyg eftersom det både tillämpar principen om att nedsmutsaren betalar och åstadkommer en minskning av utsläppen vid källan. Det brådskar med åtgärder för att ta itu med trafikens ökande miljöpåverkan för att hantera klimatförändringen.

L.  Energibeskattningen och EU:s system för handel med utsläppsrätter är två viktiga instrument som används för att påverka energikonsumtionen och koldioxidutsläppen.

Skattepolitikens bidrag till Lissabonstrategin

1.  Europaparlamentet påminner om att besluten om skattepolitik, framför allt frågan om att förse företag med skattemässiga incitament, utgör ett av de främsta medlen när det gäller att utveckla och öka antalet sysselsättningstillfällena men också för att öka investeringarna i forskning och utveckling samt i miljövänlig teknik. För att skattepolitiken i väsentlig mån skall bidra till Lissabonstrategin behövs emellertid en kontinuerlig övervakning av hur dessa extra intäkter som sådana skattelättnader innebär för företagen omfördelas, så att de faktiskt används till förmån för investeringar i innovation och teknik som främjar ett bättre energiutnyttjande.

2.  Europaparlamentet konstaterar att det finns en trend med sjunkande företagsskattesatser både i EU och andra OECD-länder, vilket återspeglar den ökade globala konkurrensen, strukturförändringar och utvecklingen på finansmarknaderna, men konstaterar samtidigt att den totala beskattningen i Europa fortfarande är högre jämfört med andra OECD-länder. Parlamentet pekar även på det faktum att de offentliga inkomsterna i sin helhet har ökat trots minskade effektiva företagsskattesatser. Parlamentet konstaterar att det behövs samordnade skatteramar, inbegripet ett system för företagsbeskattning, som skulle gynna företagen, i synnerhet små och medelstora företag, och syfta till att blåsa nytt liv i tillväxten och generera sysselsättning.

3.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att det inrättas en politisk miljö för offentlig finansiering som gynnar tillväxten och sysselsättningen i ekonomin och för att främja sund skattekonkurrens inom Europeiska unionen så att skattebördan delas brett mellan arbetstagare och konsumenter, företag och kapitalinkomster. Parlamentet påpekar att Europeiska unionen måste främja skattesystem som uppmuntrar skapande av nya företag och tekniska innovationer.

4.  Europaparlamentet betonar att medlemsstaternas skattesystem i allmänhet har gått för långt när det gäller tillämpning av relativt höga skattesatser i låga inkomstskikt, vilket avhåller människor från att ta risker och starta företag.

5.  Europaparlamentet anser att man kan ha konkurrenskraftiga skattesystem utan att undergräva statsfinanserna, vilket man kunnat se i de europeiska länder som under det senaste årtiondet har ökat sina skatteinkomster genom en sänkning av skatterna och en breddning av skattebaserna, samtidigt som de kontrollerat de löpande utgifterna och därmed minskat sina underskott.

6.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens planer på att utarbeta lösningar på problemet med prisberäkning inom Europeiska unionen.

7.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens försöksprojekt där beskattningen av små och medelstora företag sker i det land där företagen är registrerade.

8.  Europaparlamentet erkänner de svårigheter som små och medelstora företag har i Europeiska unionen och andra OECD-länder med att finansiera sina projekt och stöder införande av skattestimulanser för att uppmuntra små och medelstora företag att i högre utsträckning använda sig av mekanismer för mellanformer av finansiering, såsom t.ex. andelskapital och nätverk för affärsänglar.

9.  Europaparlamentet pekar på de minskade offentliga intäkter som skattefusk leder till i EU och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta ytterligare åtgärder för att bekämpa skattefusket.

10.  Europaparlamentet anser att en effektiv bekämpning av skattesmitning och skattebedrägeri kräver en grundläggande omläggning av det sätt på vilket skattebyråerna fungerar, på basis av moderna organisationsprinciper och sund förvaltning, och betonar att kommissionen på det här området måste ta betydelsefulla initiativ för att stärka samordningen på gemenskapsnivå.

11.  Europaparlamentet anser att momsfördelarna för samhällsnyttigt inriktade offentligt och delvis offentligt ägda företag måste behållas. Parlamentet anser att förenklad handläggning för att hantera företagens EU-täckande momsplikt måste införas.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att åstadkomma mera rättvisa i fördelningen av skattebördan och genom struktur och målinriktning när det gäller budgetens utgiftssida.

13.  Europaparlamentet kritiserar trenden inom Europeiska unionen med höjd moms eftersom det har en dämpande effekt och minskar konsumenternas efterfrågan. Parlamentet framhåller att erfarenheterna från vissa medlemsländer har visat att man får större inkomster när skattebasen breddas, sysselsättningstillväxten leder till ökad konsumtion och förutsättningarna är de rätta för att verksamheter i den svarta ekonomin skall bli vita, och att detta är en process som skulle komma i fara med en ökning av momssatserna.

14.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för försök med lägre momssatser på arbetskraftsintensiva tjänster som ett strukturellt inslag i momssystemet, med flexibilitet för medlemsstaterna att tillämpa sådana satser i sektorer för nära tjänster som främst är lokala och inte snedvrider gränsöverskridande konkurrens.

15.  Europaparlamentet stöder kommissionen i dess ansträngningar att anpassa skattepolitiken till ambitiösa miljömål. Parlamentet anser att sådana åtgärder kan främja ökad forskning inom och ökad tillämpning av miljöteknik och på så sätt utveckla Europeiska unionens konkurrensmöjligheter på detta område. Parlamentet framhåller emellertid att åtgärder måste vidtas för att undvika att en ännu större börda läggs på fattiga hushåll.

16.  Europaparlamentet konstaterar att det behövs en ny strategi när det gäller politiken för punktskatter. Parlamentet framhåller att en politik som är inriktad på att fastställa minimiskattesatser på gemenskapsnivå bör avvisas och att man istället bör anta en allmän uppförandekod, i syfte att uppmuntra medlemsstaterna att tillnärma sina punktskattesatser vilka skiljer sig kraftigt åt.

17.  Europaparlamentet anser att skattepolitiken rent allmänt skall bidra att industrin internaliserar externa kostnader, men anser att det vore klokt att behålla respektive införa skattestimulanser och andra stimulanser för att främja rena, icke-fossilbränslebaserade alternativa energiformer.

18.  Europaparlamentet anser att en ökning av bränsleskatterna skulle ha positiva miljöeffekter om ekonomiska och attraktiva masstransportmedel finns tillgängliga.

19.  Europaparlamentet menar att länder som håller på att komma i fatt ekonomiskt står inför högre externa kostnader, för vilket de inte ska bestraffas.

20.  Europaparlamentet betonar behovet av att fortsätta att sänka skatter på arbetskraft som ett viktigt sätt att uppnå Lissabonmålet om en sysselsättningsnivå på 70 procent.

21.  Europaparlamentet menar att det är viktigt för fullbordandet av den inre marknaden att tullagstiftningen och tullförfarandena förenklas i syfte att minska de administrativa kostnaderna för företag som är delaktiga i gränsöverskridande transaktioner samtidigt som man behåller de förenklade skyldigheterna för företag med gränsöverskridande verksamhet. Parlamentet ställer sig bakom en rörelse mot ett förenklat system för momsuppbörd för gränsöverskridande försäljning i Europeiska unionen, exempelvis genom genomförande av en mekanism som innebär att mottagaren betalar.

Gemensam konsoliderad bolagsskattebas

22.  Europaparlamentet stöder kommissionens ansträngningar för att skapa en konsoliderad bolagsskattebas för hela EU. Parlamentet konstaterar att en gemensam konsoliderad bolagsskattebas kommer att leda till ökad insyn genom att företagen har möjlighet att verka i enlighet med samma regler utomlands såväl som hemma, gränsöverskridande handel och investeringar kommer att öka och de administrativa kostnaderna och möjligheterna till skatteflykt och skattefusk avsevärt kommer att minska. Parlamentet anser att det är nödvändigt att införa åtgärder som är särskilt utformade för att minska de kostnader som drabbar små och medelstora företag som efterlever skattebestämmelserna, exempelvis skattebestämmelser i hemlandet.

23.  Europaparlamentet konstaterar att den gemensamma konsoliderade bolagsskattebasen är en politik som kan föras i enlighet med mekanismen om förstärkt samarbete som redan finns inskriven i fördragen.

24.  Europaparlamentet påminner om att en konsoliderad bolagsskattebas innebär gemensamma bestämmelser när det gäller skattebasen och på inget sätt påverkar medlemsstaternas frihet att fortsätta att fastställa sina egna skattesatser.

25.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att dra igång initiativet för en konsoliderad bolagsskattebas även inom ramen för förstärkt samarbete. Parlamentet påpekar dock att detta är den näst bästa lösningen eftersom avsaknaden av ett heltäckande gemenskapssystem innebär att vinsterna med öppenhet och lägre administrativa kostnader delvis minskar.

26.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens utgångspunkt att den nya skattebasen ska vara enhetlig och innebära en förenkling och rekommenderar att man utvecklar en mekanism för fördelning av inkomsterna bland de medlemsstater som berörs, samtidigt som man fastställer ramar med gemensamma standarder. Parlamentet anser vidare att när det gäller att inrätta en i sann mening gemensam och enhetlig skattebas är det också viktigt att skapa jämförbara, eller helst, gemensamma registreringshandlingar för gränsöverskridande ekonomisk verksamhet.

27.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande "I riktning mot en effektivare användning av skattelättnader till förmån för forskning och utveckling" och uppmärksammar behovet av att man delar med sig av bästa metoder och tydliggör, så långt det bara är möjligt, i vilken utsträckning sådana stimulanser är förenliga med gemenskapsrätten.

28.  Europaparlamentet framhåller att grön skatteväxling är ett flexibelt instrument för att uppnå ett visst utsläppsmål, tillhandahålla stimulanser för tekniska innovationer och för att ytterligare minska utsläppen.

29.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att behandla frågan om konsolidering av räkenskaper, beskattning och skatteförvaltning för stora koncerner med verksamhet över gränserna.

Vägar till ett effektivt skattemässigt främjande av forskning och utveckling

30.  Europaparlamentet anser att skattestimulanser för att främja forskning och utveckling är av stor betydelse för att nå Lissabonstrategins mål, exempelvis en ökning av utgifterna för forskning och utveckling i Europa, särskilt när det gäller att underlätta F&U+I-aktiviter för små och medelstora företag. Parlamentet konstaterar emellertid att sådana skattestimulanser inte bör användas som indirekta bidrag till nationella företag.

31.  Europaparlamentet är övertygat om att skattepolitiken bör utarbetas på ett sådant sätt att den främjar produktivitetsstyrd tillväxt i alla sektorer av ekonomin genom att skattebetalarna tillåts att antingen dra av eller göra skattemässiga avskrivningar för utgifter för forskning och utveckling.

32.  Europaparlamentet anser att teknikgapet mellan EU:s medlemsstater medför skattepolitiska skillnader och att åtgärder endast bör vidtas på EU-nivå när åtgärder i enskilda medlemsstater inte innebär en effektiv lösning. Parlamentet anser att främjande av goda metoder vid utformningen av skatteinitiativ som avser forskning och utveckling och bättre samordning av skattepolitiken skulle hjälpa medlemsstaterna att uppfylla Lissabonmålen.

Beskattning vid flytt till utlandet

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta en mera proaktiv strategi när det gäller finanscentra i skatteparadis utanför EU.

34.  Europaparlamentet stöder kommissionens åsikt att det på grund av bristande gränsöverskridande samarbete mellan myndigheterna är berättigat att kräva att upplupen skatt ska betalas direkt vid flytt av tillgångar till tredje land.

Skattemässig behandling av förluster vid ärenden som rör överskridande av gränser

35.  Europaparlamentet konstaterar att fall som avser beskattning ofta tas upp i EG-domstolen och att detta främst beror på bristen på insyn och att skattesystemen i EU är så invecklade. Parlamentet efterlyser därför en förenkling av skattelagstiftningen inom Europeiska unionen. Parlamentet anser att man måste undvika dubbelbeskattning av moderbolag i situationer med gränsöverskridande förluster som görs av utländska dotterbolag, att beskattningsrätten måste fördelas rättvist mellan medlemsstaterna, förluster inte kunna skrivas av två gånger och skatteflykt förebyggas.

36.  Europaparlamentet konstaterar att utan kanaler för gränsöverskridande utjämning av förluster kommer koncerner att se till att deras vinst beskattas i länder där storleken på deras hemmamarknad är stor nog att kompensera eventuella förluster utomlands.

37.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att arbeta mot ett system för gränsöverskridande utjämning, både för företag och koncerner med utländska dotterbolag. Parlamentet har tagit del av kommissionens meddelande om skattemässig behandling av förluster i gränsöverskridande situationer.

38.  Europaparlamentet uppfattar kommissionens meddelande om behandling av förluster i gränsöverskridande situationer som ett underlag för fortsatta diskussioner, särskilt när det gäller de möjliga lösningar i avvaktan på att den konsoliderade bolagsskattebasen skall börja tillämpas, vilket anges i meddelandet om genomförande av ett system för utjämning av förluster och återtagande av värdmedlemsstaten.

o
o   o

39.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 102 E, 28.4.2004, s. 569. (2) EUT C 286 E, 23.11.2006, s. 229. (3) Antagna texter, P6_TA(2007)0098.

Europaparlamentets resolution av den 24 oktober 2007 om grönboken "Mot ett rökfritt Europa: policyalternativ på EU-nivå" (2007/2105(INI))

P6_TA(2007)0471 A6-0336/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens grönbok "Mot ett rökfritt Europa: policyalternativ på EU-nivå" (KOM(2007)0027),

–   med beaktande av WHO:s ramkonvention om tobakskontroll från 2003 (Framework Convention on Tobacco Control, FCTC),

–   med beaktande av WHO:s europeiska strategi för en rökavvänjningspolitik från 2004,

–   med beaktande av WHO:s policyrekommendationer om skydd mot exponering för andras tobaksrök från 2007,

–   med beaktande av kommissionens förklaring inför Europaparlamentet om tillsatsämnen i tobak i samband med förhandlingarna om Reach och om Europaparlamentets ändringsförslag om tillsatsämnen i tobak(1),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0336/2007), och av följande skäl:

A.  Tobaksrök är en komplex giftblandning som består av mer än 4 000 ämnen, däribland gifter som vätecyanid, ammoniak och kolmonoxid samt mer än 50 ämnen som bevisligen är cancerframkallande.

B.  Bara i Europeiska unionen dör årligen minst 650 000 människor på grund av rökning.

C.  Det är vetenskapligt bevisat att tobaksrök och rökfria tobaksprodukter förorsakar allvarliga hälsoskador och för tidig död.

D.  Tobaksrök skadar bland annat luftvägarna, med följder som irriterade slemhinnor, hosta, heshet, andnöd, nedsatt lungfunktion, uppkomst och förvärring av astma, lunginflammationer, bronkit och kronisk obstruktiv lungsjukdom, och skadorna på blodkärlen är så betydande att de kan leda till hjärtinfarkt och slaganfall. Dessutom fördubblas risken för blindhet genom åldersrelaterad makuladegeneration.

E.  Exponering för tobaksrök i allmänhet eller på arbetsplatsen leder bevisligen till en avsevärt ökad risk för lungcancer, och exempelvis anställda i serveringsmiljöer där rökning är tillåten löper en 50 procent högre risk att insjukna i lungcancer än arbetstagare som inte utsätts för tobaksrök.

F.  Enligt uppskattningar dör årligen cirka 80 000 människor i EU till följd av passiv rökning.

G.  Barn är särskilt känsliga för tobaksrök, till exempel i hemmet och i privata färdmedel.

H.  Exponering för tobaksrök under graviditet kan leda till en förhöjd risk för missbildningar, missfall, fosterdöd och för tidig födsel samt mindre fosterlängd, mindre huvudomkrets och lägre födelsevikt, och det finns ett samband mellan passiv rökning och öroninflammation, nedsatt lungfunktion, astma och plötslig spädbarnsdöd.

I.  EU och 25 av de 27 medlemsstaterna har redan undertecknat och ratificerat WHO:s ramkonvention om tobakskontroll (FCTC), där det i ingressen görs hänvisning till WHO:s stadga i vilken det konstateras att rätten till högsta möjliga hälsonivå är en av de grundläggande mänskliga rättigheterna, och till artikel 8 i vilken det föreskrivs en skyldighet att tillhandahålla skydd mot exponering för tobaksrök.

J.  Störst nytta för samhället och ekonomin uppnås om rökfria områden kompletteras med effektiva politiska åtgärder för rökavvänjning på EU- och/eller medlemsstatsnivå, såsom a) effektiva program för att främja rökavvänjning i utbildningsanstalter och hälsovårdsinrättningar, på arbetsplatser och i idrottsmiljöer, och ökad tillgång till avvänjningsterapier (både beteendeterapier och medicinska terapier) för personer som vill sluta röka, b) diagnos och behandling av nikotinberoende i nationella hälso- och utbildningsprogram, och c) samarbete för att underlätta tillgången till behandling till en överkomlig kostnad, i enlighet med artikel 14 i FCTC.

K.  En ansvarsfull politik kräver att man skapar en miljö där rökningen är avnormaliserad och som uppmuntrar rökare att röka mindre eller sluta helt, som stöder dem i avvänjningsprocessen och som förmår barn och ungdomar att inte börja röka.

L.  Endast med hjälp av ett generellt rökförbud på alla slutna arbetsplatser, inbegripet arbetsplatser där mat eller dryck serveras, samt i alla offentliga lokaler och kollektiva färdmedel kan man skydda arbetstagarnas och icke-rökarnas hälsa. Ett sådant förbud skulle också göra det betydligt lättare för rökare att sluta röka.

M.  Ingen märkbar nedgång i omsättningen har kunnat konstateras i serveringsbranschen i de medlemsstater som har infört ett generellt rökförbud.

N.  Världsbanken har i sin rapport från 1999 "Curbing the epidemic: Governments and the economics of tobacco control" visat att skatteåtgärder är kostnadseffektiva när det gäller att minska efterfrågan på tobaksprodukter och minska den generella tobakskonsumtionen. Världshälsoorganisationen (WHO) har också framhållit att beskattning har den största effekten.

O.  I WHO:s europeiska strategi för en rökavvänjningspolitik bekräftas att (både beteendeinriktade och medicinska) åtgärder för rökavvänjning är ett viktigt och kostnadseffektivt led i en övergripande strategi för tobakskontroll, vilket kommer att bespara hälso- och sjukvårdsystemen stora utgifter i framtiden.

P.  Tobaksbruk förorsakar årligen kostnader på hundratals miljarder euro för de europeiska nationalekonomierna.

Q.  De kostnader som åsamkas hälsovårdssystemen genom tobaksbruk bärs av allmänheten och inte av dem som förorsakar kostnaderna.

R.  Det är oacceptabelt att vissa medlemsstater uppmuntrar till köp av tobaksprodukter genom låga skatter i sina länder, i syfte att öka de allmänna skatteintäkterna.

S.  Nästan 70 procent av EU-medborgarna är icke-rökare, 27 procent röker cigaretter, 5 procent röker rullcigaretter och 1 procent röker cigarr eller pipa.

T.  Av EU-medborgarna är 86 procent för rökförbud på arbetsplatsen, 84 procent för rökförbud på andra offentliga platser, 77 procent för rökförbud på restauranger och 61 procent för rökförbud i barer och pubar.

U.  Målgruppsinriktad utbildning, särskilt för ungdomar, gravida och föräldrar, är ett sätt att bidra till minskad tobakskonsumtion.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens grönbok som utgångspunkt för en ansvarsfull europeisk politik som har som mål att skydda medborgarna mot den hälsoskadliga tobaksröken.

2.  Europaparlamentet välkomnar tillvägagångssättet i de medlemsstater som redan har vidtagit effektiva åtgärder till skydd mot passiv rökning.

3.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen, i enlighet med vad som anfördes i parlamentets resolution av den 23 februari 2005 om den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa 2004–2010(2), att snarast möjligt klassificera tobaksrök i miljön som en cancerogen ämnesblandning av klass 1 enligt direktivet om farliga ämnen(3) så att tobaksrök i miljön omfattas av direktivet om carcinogena och mutagena ämnen(4).

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förteckna och kvantifiera de konkreta skadliga effekterna av rökning bland ungdomar i medlemsstaterna, för att sedan formulera EU-mål för medlemsstaterna med syftet att avskräcka ungdomar från att börja röka och minska deras tobakskonsumtion och samtidigt få medlemsstaterna att åta sig att till 2025 minska rökning bland ungdomar med minst 50 procent.

5.  Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna, utan att det påverkar tillämpningen av de skyldigheter som föreskrivs i gemenskapslagstiftningen, är fria att avgöra utformningen av de åtgärder som ska vidtas på nationell nivå, men att de bör rapportera till kommissionen, både halvvägs och i slutet av den fastställda perioden, som avses i punkt 4, om de framsteg som gjorts för att minska rökningens skadliga effekter på ungdomar.

6.  Europaparlamentet noterar att kommissionen fungerar som stöd när det gäller att uppnå EU-målen, genom att hjälpa medlemsstaterna att utbyta kunskap och bästa metoder samt bedriva europeisk forskning om bekämpning av rökningens skadliga effekter på ungdomar.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till ändring av direktivet om säkerhet och hälsa arbetet(5), med kravet på att alla arbetsgivare ska kunna garantera rökfria arbetsplatser.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom två år införa ett generellt rökförbud på alla slutna arbetsplatser, inbegripet arbetsplatser i serveringsbranschen, samt i alla slutna offentliga lokaler och kollektiva färdmedel i EU. Europaparlamentet uppmanar kommissionen, om de nämnda målen inte uppnås av alla medlemsstater, att senast 2011 överlämna ett förslag till parlamentet och rådet med bestämmelser om skydd av icke-rökare på området för arbetarskydd samt att i detta sammanhang erkänna medlemsstaternas gällande nationella bestämmelser.

9.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som har infört ett generellt rökförbud på allmänna platser, på barer och på restauranger att utforma och ansluta sig till en frivillig stadga om inrättande av ett "europeiskt rökfritt område" som samtidigt skapar en förtrupp av medlemsstater som redan har antagit ett generellt rökförbud på grundval av frivilligt medlemskap. Parlamentet uppmanar vidare stadgans signatärstater att överväga att till slut ge denna frivilliga stadga lagstiftningsstatus genom förfarandet för förstärkt samarbete.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbjuda rökning på allmänna lekplatser inom två år.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sammanställa en rapport om de kostnader som uppstår för de nationella hälsovårdssystemen och ekonomin i EU på grund av rökning och exponering för tobaksrök.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att om möjligt senast 2008 lägga fram ett förslag om ändring av direktiv 2001/37/EG(6) om "tobaksvarudirektivet". Detta förslag bör innehålla åtminstone följande:

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja en övergripande strategi för tobakskontroll och rökavvänjning och att överväga ytterligare EU-omfattande åtgärder för ett rökfritt Europa, t.ex. följande:

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka vilka skatteåtgärder som skulle kunna bidra till att minska tobakskonsumtionen, särskilt bland ungdomar. Parlamentet uppmanar kommissionen att utfärda en rekommendation till medlemsstaterna på grundval av denna undersökning.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att sluta uppmuntra till köp av tobaksprodukter genom att bibehålla låga skattesatser i sina länder.

16.  Europaparlamentet välkomnar Italiens beslut att förbjuda transport av omärkta cigaretter som ett sätt att bekämpa smugglingen och underlätta fastställandet av ursprung.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om ändring av direktiv 2001/37/EG i syfte att ta bort kravet på att ange halten tjära, nikotin och kolmonoxid på cigarettförpackningar, vilket i nuläget ger rökare en missvisande jämförelse.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om ändring av direktiv 2001/37/EG med en förnyad uppsättning större, slagkraftiga bildvarningar som måste finnas på alla tobaksprodukter som säljs i Europeiska unionen, och ett krav på att sådana varningar ska finnas på tobaksförpackningars båda sidor. Parlamentet anser att alla varningar också bör innehålla tydliga kontaktuppgifter för hjälp att sluta röka, t.ex. ett gratistelefonnummer eller en webbplats.

19.  Europaparlamentet uppmanar särskilt kommissionen att rekommendera att man i det reviderade direktivet 2001/37/EG inför en varning om kopplingen mellan rökning och blindhet, eftersom flera färska vetenskapliga undersökningar har gett starka och enhetliga bevis för att rökning förorsakar synförlust till följd av åldersrelaterad makuladegeneration. Sådana varningar bör finnas med i förteckningen över varningar som ska användas på tobaksprodukter tillsammans med lämpliga, åskådliga bilder som stöder meddelandet.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genom stödåtgärder såsom rökavvänjningsinsatser stödja rökare som vill sluta röka, t.ex. följande:

21.  Europaparlamentet påpekar att enligt WHO:s europeiska strategi för en rökavvänjningspolitik från 2004 är intensivrådgivning från en läkare i mer än tio minuter den metod som har störst förutsättningar att åstadkomma rökfrihet på lång sikt. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att införliva rådgivning för nikotinavvänjning i det nationella hälsovårdssystemet, genom att uppmuntra och utbilda anställda inom primärvården att systematiskt fråga patienter om rökning, att råda rökare att sluta röka och att ersätta dem för sådan intensivrådgivning.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att driva informations- och utbildningskampanjer om hälsosamma livsstilar anpassade efter ålders- och samhällsgrupper, i syfte att förmå människor att ta ansvar för sig själva och sina eventuella barn.

23.  Europaparlamentet anser att insatser för rökavvänjning bör innebära att rökare, särskilt unga och mindre välbeställda personer, får tillgång till rökavvänjningsprodukter och behandlingar till en överkomlig kostnad, inbegripet rådgivning, så att det inte uppstår ojämlikheter som avskräcker mindre gynnade samhällsgrupper från rökavvänjning.

24.  Europaparlamentet anser att information om hur man kan sluta röka, inklusive gratistelefonnummer eller en webbplats, bör synas tydligt i alla butiker där tobaksprodukter säljs.

25.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att även i fortsättningen vidta stödåtgärder på EU-nivå, exempelvis medvetandehöjande åtgärder. Europaparlamentet anser att kompetensutveckling för läkare och annan sjukvårdspersonal bör vara ett viktigt och prioriterat område.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt undersöka vilka hälsorisker som är förknippade med användning av snus och vilken inverkan denna användning har på cigarettkonsumtionen.

27.  Europaparlamentet begär i egenskap av budgetmyndighet i detta sammanhang att finansieringen av dessa medvetandehöjande åtgärder, som för tillfället sker genom gemenskapens tobaksfond, garanteras fullt ut också efter att fonden löpt ut.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att prioritera tobakskontroll i deras hälso- och utvecklingsarbete och att arbeta med låginkomstländer för att all nödvändig finansiering och allt tekniskt bistånd tillhandahålls, så att EU:s AVS-partnerländer kan rätta sig efter sina förpliktelser enligt FCTC. Parlamentet uppmanar kommissionen att alltid i god tid stå för alla de finansiella åtaganden som har samband med FCTC och relaterade initiativ inom FN-systemet.

29.  Europaparlamentet uppmanar Italien och Republiken Tjeckien att ratificera FCTC så snart som möjligt.

30.  Europaparlamentet fördömer den bristande respekt för rökrestriktionerna i Europaparlamentet som vissa ledamöter och anställda visar bland annat genom att röka i trappor eller i den öppna ledamotsbaren i Strasbourg.

31.  Europaparlamentet begär att presidiet, med tanke på sin roll som förebild, utfärdar ett rökförbud utan undantag i alla Europaparlamentets lokaler med omedelbar verkan. Parlamentet uppmanar till en strikt tillsyn av att detta förbud följs.

32.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter av den 13.12.2006, P6_TA(2006)0552. (2) EUT C 304 E, 1.12.2005, s. 264. (3) Rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (EGT 196, 16.8.1967, s. 1). (4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/37/EG av den 29 april 2004 om skydd för arbetstagare mot risker vid exponering för carcinogener eller mutagena ämnen i arbetet (EUT L 158, 30.4.2004, s. 50). (5) Rådets direktiv 89/391/EEG av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (EGT L 183, 29.6.1989, s. 1). (6) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/37/EG av den 5 juni 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror (EGT L 194, 18.7.2001, s. 26).

Europaparlamentets resolution av den 24 oktober 2007 om förbindelserna mellan EU och Turkiet

P6_TA(2007)0472 B6-0376/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sin resolution av den 15 december 2004 om Europeiska kommissionens återkommande rapport 2004 och dess rekommendation om Turkiets framsteg på väg mot anslutning(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 28 september 2005 om inledandet av förhandlingar med Turkiet(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 27 september 2006 om Turkiets framsteg inför anslutningen(3),

–   med beaktande av sina resolutioner av den 16 mars 2006 om kommissionens strategidokument inför utvidgningen (2005)(4) och av den 13 december 2006 om kommissionens meddelande om utvidgningsstrategin och de största utmaningarna 2006-2007(5),

–   med beaktande av förhandlingsramen för Turkiet av den 3 oktober 2005,

–   med beaktande av rådets beslut 2006/35/EG av den 23 januari 2006 om principerna, prioriteringarna och villkoren i partnerskapet för anslutning med Turkiet(6) (nedan kallat "partnerskapet för anslutning"),

–   med beaktande av kommissionens rapport från 2006 om Turkiets framsteg på vägen mot anslutning (SEK(2006)1390),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet "Strategi för utvidgningen och huvudfrågor 2006–2007" (KOM(2006)0649),

–   med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Anslutningsförhandlingarna med Turkiet inleddes den 3 oktober 2005 efter det att rådet godkänt förhandlingsramen. Inledandet av dessa förhandlingar utgör startskottet för en process med ovisst slut.

B.  Turkiet har förbundit sig att genomföra reformer, utveckla goda grannförbindelser och gradvis anpassa sig till EU. Dessa ansträngningar bör ses som en möjlighet för Turkiet att genomföra moderniseringar på egen hand.

C.  Alla Köpenhamnskriterier och kravet på unionens integrationsförmåga, i enlighet med slutsatserna från Europeiska rådets möte i december 2006, måste fortfarande vara helt uppfyllda för att man ska kunna ansluta sig till EU.

D.  Turkiet har ännu inte genomfört bestämmelserna i associeringsavtalet EG-Turkiet och tilläggsprotokollet fullt ut.

E.  Efter en våg av reformer som infördes mellan 2002 och 2004 har reformtakten i Turkiet mattats av. Den 17 april 2007 antog den turkiska regeringen sitt program för anpassning till EU:s regelverk 2007–2013, och den 31 augusti 2007 lade den nya turkiska regeringen fram ett program som bland annat är inriktat på att stärka ekonomin, utarbeta en ny författning och påskynda de reformer som behövs för att föra Turkiet närmare EU.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin återkommande rapport fastställa vilka frågor som Turkiet i första hand måste ta itu med. I detta sammanhang bör fokus ligga på att uppfylla de prioriteringar på kort och medellång sikt som fastställs i partnerskapet för anslutning. Kommissionen uppmanas också att fästa särskild vikt vid de frågor som tas upp i den här resolutionen. Parlamentet förväntar sig att kommissionen fullt utnyttjar alla lämpliga medel för att stödja reformprocessen på ett effektivt sätt och påminner Turkiet om att det är ytterst viktigt för landets trovärdighet att det fullgör sina åtaganden inom den tidsfrist som fastställs i partnerskapet för anslutning.

2.  Europaparlamentet ger Turkiet en eloge för att man hållit fria och rättvisa val, vilket uppgetts av valövervakningsdelegation från OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter och en delegation från Europarådets parlamentariska församling. Parlamentet gläds åt att det har valts en turkisk nationalförsamling där alla regioner är representerade och där de kvinnliga ledamöterna har blivit fler. Parlamentet uppmanar de nyvalda ledamöterna att arbeta för att stärka demokratin ytterligare i Turkiet.

3.  Europaparlamentet välkomnar valet av den nye presidenten och ser det som ett tecken på styrkan i den turkiska demokratin. President Abdullah Gül uppmanas att främja mångfald och det turkiska folkets enhet i en sekulär stat som är på väg mot att genomföra svåra men nödvändiga reformer.

4.  Europaparlamentet förväntar sig att den nya turkiska regeringen, som har ett starkt mandat och allmänhetens förtroende, påskyndar reformprocessen så att man uppfyller åtagandena i partnerskapet för anslutning. Regeringen uppmanas att nå ett brett samförstånd inom det turkiska parlamentet och med det turkiska civila samhället om författningsfrågor och institutionella frågor. Parlamentet påminner om att Turkiets omvandling till en demokratisk och välmående rättsstat som på ett enhetligt sätt tillämpar rättsnormerna är av strategisk betydelse för Turkiet, landets civila samhälle och EU. I detta sammanhang välkomnas den nya regeringens löfte att stärka reformarbetet under de kommande månaderna och åren.

5.  Europaparlamentet gläds åt att den nya turkiska regeringen avser att anta en ny civil författning som kommer att skydda de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Parlamentet framhåller att det är nödvändigt att se till att den nya författningen skapar ett maktdelningssystem som garanterar den turkiska statens demokratiska och sekulära karaktär. Samtliga parter uppmanas att stödja en öppen och samförståndsinriktad författningsprocess. I detta sammanhang påminner parlamentet om sin tidigare rekommendation om spärren till parlamentet. Parlamentet betonar att författningsplanerna inte bör leda till en senareläggning av mycket brådskande reformer, inte minst när det gäller artikel 301 i strafflagen.

6.  Europaparlamentet välkomnar de senaste årens positiva ekonomiska utveckling i Turkiet men anser att det är absolut nödvändigt att öka sysselsättningen och att utforma upp en reformstrategi som kan stärka den sociala sammanhållningen i det turkiska samhället.

7.  Europaparlamentet välkomnar den turkiska regeringens ansträngningar för att anpassa sig till EU:s regelverk om energifrågor och stöder planerna på att inleda förhandlingar om energikapitlet så snart de tekniska förberedelserna har avslutats. Turkiet uppmuntras att ansluta sig till den europeiska energigemenskapen som fullvärdig medlem för att ytterligare stärka energisamarbetet mellan EU och Turkiet, vilket syftar till att förbättra energiförsörjningssäkerheten, stödja användningen av förnybara energikällor och främja investeringar i energieffektivitet. Parlamentet understryker att Turkiet är ett mycket viktigt transitland för diversifieringen av gasleveranserna till EU. Parlamentet betonar att energiprojekt som involverar Turkiet i Sydkaukasien bör vara öppna för alla de länder i regionen som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken.

8.  Europaparlamentet konstaterar att Turkiets geostrategiska läge i regionen och landets roll på transport- och logistikområdet kommer att bli viktigare under de kommande åren. Kommissionen uppmanas att utarbeta en särskild rapport om den senaste utvecklingen och de framtida utmaningarna.

9.  Europaparlamentet är oroat över att den turkiska armén gång på gång blandar sig i den politiska processen, och betonar att ytterligare ansträngningar måste göras för att säkra en fullständig och effektiv civil kontroll över militären. Parlamentet understryker också att de civila myndigheterna bör övervaka utformningen av den nationella säkerhetsstrategin och genomförandet av denna strategi. Parlamentet kräver att det införs en fullständig parlamentarisk kontroll över militären och försvarspolitiken och alla därmed sammanhängande utgifter. Parlamentet efterlyser vidare en parlamentarisk kontroll över landets säkerhetstjänst och olika poliskårer.

10.  Europaparlamentet välkomnar dialogen mellan de civila samhällena i EU och Turkiet och uppmanar kommissionen att informera om de insatser som gjorts i detta sammanhang. Parlamentet betonar vikten av att kontakterna mellan de civila samhällena i Turkiet och EU ökar. Kommissionen uppmanas att förse det civila samhället med riktat stöd, att öka sin närvaro i Turkiets olika regioner och att i detta sammanhang särskilt uppmärksamma situationen i landets sydöstra delar. Parlamentet uppmanar den nya turkiska regeringen att göra landets civila samhälle, som är en viktig kraft för att främja demokratin i Turkiet, mycket mer delaktigt i reformprocessen.

11.  Europaparlamentet hänvisar till sin ovannämnda resolution av den 27 september 2006, särskilt de punkter som beskriver vilka reformer som krävs för att stärka rättsväsendet och korruptionsbekämpningen och förbättra respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, skyddet av kvinnors rättigheter, genomförandet av en politik för nolltolerans mot tortyr samt skyddet av minoriteters rättigheter och religiösa och kulturella rättigheter. Parlamentet väntar med att bedöma genomförandet av sådana reformer tills man fått resultaten av den intensifierade övervakning av de politiska kriterierna som kommissionen aviserade i sin senaste utvidgningsstrategi. Parlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra dessa resultat i sin kommande lägesrapport.

12.  Europaparlamentet uppmanar med kraft den nya turkiska regeringen att fullt ut genomföra bestämmelserna i associeringsavtalet och dess tilläggsprotokoll. Parlamentet påminner om att förhandlingsprocessen även i fortsättningen kommer att påverkas allvarligt om Turkiet inte uppfyller sina åtaganden i partnerskapet för anslutning.

13.  Europaparlamentet beklagar djupt att en rad människor fortfarande åtalas enligt artikel 301 i strafflagen. Parlamentet fördömer starkt de fällande domar som nyligen avkunnats mot Saris Seropyan och Arat Dink enligt denna artikel. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen och det nyvalda parlamentet att se till att alla bestämmelser i strafflagen som tillåter godtyckliga begränsningar av rätten att ge uttryck för fredliga åsikter upphävs och att yttrandefriheten och pressfriheten garanteras. Enligt parlamentet bör detta vara en av de viktigaste uppgifterna för den nya regeringen.

14.  Europaparlamentet betonar att det omedelbart måste antas en lag om stiftelser som kan undanröja den rättsosäkerhet som kännetecknar de religiösa minoriteternas nuvarande status och skapa en tydlig rättslig ram som gör det möjligt för dem att fritt utöva sin religion, bland annat genom att låta dem äga fastigheter och utbilda präster. Parlamentet delar den oro som rådet gav uttryck för den 24 juli 2007 över den turkiska kassationsdomstolens senaste dom om den ekumeniske patriarken. Parlamentet uppmanar med kraft den nya turkiska regeringen att tillämpa en politik för religiösa minoriteter som stämmer överens med de principer om religionsfrihet som definieras i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och i Europadomstolens rättspraxis. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta upp de här frågorna med den nya regeringen. Dessutom uppmanas kommissionen att ange hur föranslutningsinstrumentet, inrättat genom rådets förordning (EG) nr 1085/2006(7) kan användas för att skydda det kristna arvet.

15.  Europaparlamentet fördömer starkt mordet på Hrant Dink, mordet på den kristne prästen Andrea Santoro, morden på tre kristna i Malatya, terroristattacken i Ankara och alla andra våldshandlingar med politiska eller religiösa förtecken. Parlamentet förväntar sig att de turkiska myndigheterna utreder i dessa fall fullt ut och ställer alla ansvariga inför rätta. Parlamentet understryker att det finns ett akut behov av att bekämpa alla former av extremism och våld på ett effektivt sätt och att förbjuda dem på alla nivåer av det offentliga livet i Turkiet. Den turkiska regeringen uppmanas att öka skyddet för dessa grupper, minoriteter eller enskilda som känner sig utsatta för hot och diskriminering.

16.  Europaparlamentet uppmanar den nya regeringen att vidta konkreta åtgärder för att se till att fackliga rättigheter respekteras fullt ut i enlighet med EU:s och Internationella arbetsorganisationens normer. Den nya regeringen uppmuntras också att stödja en intensifierad social dialog mellan arbetsgivarföreningarna och fackföreningarna. Kommissionen uppmanas att ta upp den här frågan med den nya regeringen.

17.  Europaparlamentet gläds åt att ett stort antal kvinnor i Turkiet innehar starka positioner inom näringslivet och den akademiska världen och att fler kvinnor har valts in i Turkiets parlament. Parlamentet understryker att utbildningsmöjligheter, likabehandling och ekonomiskt inflytande för kvinnor är en förutsättning för ytterligare ekonomisk tillväxt och välstånd i Turkiet. Parlamentet beklagar att kränkningar av kvinnors rättigheter, särskilt de s.k. "hedersbrotten", alltjämt är ett mycket allvarligt problem. Kommissionen uppmanas därför med kraft att betona att den nya regeringen måste stärka sina insatser för att utrota våld och diskriminering mot kvinnor, och betonar att dessa insatser bland annat bör medföra att en långvarig offentlig kampanj genomförs och att fler härbärgen för kvinnor i nöd skapas.

18.  Europaparlamentet påpekar att det behövs en övergripande strategi för den socioekonomiska utvecklingen i sydöstra Turkiet. Kommissionen uppmanas att visa på vilket sätt föranslutningsinstrumentet kan användas för att stödja de insatser som den nya turkiska regeringen måste göra för att utveckla de sydöstra delarna av landet. Kommissionen uppmanas också att samordna detta stöd med det stöd som tillhandahålls av andra internationella finansinstitut.

19.  Europaparlamentet oroar sig för konsekvenserna av de sociala, ekologiska, kulturella och geopolitiska problemen i samband med det turkiska projektet för sydöstra Anatolien, där vattendammprojekt direkt inverkar på vattenförsörjningen i grannländerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samband med sin återkommande rapport noggrant övervaka hur det gränsöverskridande vattensamarbetet utvecklas i förhållande till internationella konventioner, natur- och miljöskyddsdirektiv samt ramdirektivet för vatten(8), och att främja tillämpningen av EU:s miljöstandarder på storskaliga gruvarbeten och vattenfördämningsprojekt.

20.  Europaparlamentet uppmanar med kraft den nya regeringen att starta ett politiskt initiativ som gynnar en varaktig lösning på kurdfrågan och att – med konstruktiv samverkan av de nyvalda ledamöterna i Turkiets nationalförsamling, de valda borgmästarna och det civila samhället i landets sydöstra delar – arbeta för att kraftigt förbättra det sociala, ekonomiska och kulturella livet. Parlamentet välkomnar president Güls initiativ att för första gången besöka Turkiets sydöstra delar.

21.  Europaparlamentet fördömer starkt de våldshandlingar som Kurdistans arbetarparti (PKK) och andra terroristgrupper gjort sig skyldiga till på turkisk mark. Parlamentet uttrycker sin solidaritet med Turkiet i dess kamp mot terrorismen och upprepar sin uppmaning till PKK om att utlysa ett omedelbart och ovillkorligt eldupphör och respektera det. Parlamentet understryker behovet att gå vidare i kampen mot terrorismen på ett sätt som står i proportion till den aktuella hotbilden och som till fullo är förenligt med internationella rättsliga instrument och standarder. Parlamentet understryker att det aldrig finns någon ursäkt för någon slags våld mot civila.

22.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över konsekvenserna av eventuella gränsöverskridande militära åtgärder från de turkiska styrkornas sida i norra Irak. Parlamentet uppmanar Turkiet att avstå från alla oproportionerliga militära åtgärder som kränker Iraks territoriella suveränitet. Parlamentet uppmanar med kraft Turkiet och Irak att utöka det militära och polisiära samarbetet för att effektivt förhindra terroristverksamhet från norra Irak och därmed minska spänningarna vid den turkisk-irakiska gränsen. Parlamentet uppmanar rådet att verka för ett konkret samarbete mellan Turkiet och den kurdiska regionala regeringen i Irak, som bör påta sig sitt ansvar att förhindra terroristattacker från norra Irak.

23.  Europaparlamentet fäster stor vikt vid att Turkiet åtagit sig att utveckla goda grannförbindelser i enlighet med kraven i förhandlingsramen. Parlamentet upprepar att det förväntar sig att Turkiet upphör med varje form av handelsblockad och stängning av gränser och avstår från hot eller spänningsskapande militära aktiviteter mot grannländerna. Parlamentet uppmanar än en gång Turkiet att göra seriösa och intensiva insatser för att lösa kvarstående tvister med samtliga grannländer, i överensstämmelse med FN-stadgan och andra relevanta internationella konventioner, och att i detta sammanhang genomföra en öppenhjärtig diskussion om det förflutna. Parlamentet upprepar också sin uppmaning till regeringarna i Turkiet och Armenien att inleda en försoningsprocess som omfattar både nutiden och det förflutna samt uppmanar kommissionen att underlätta försoningen mellan Turkiet och Armenien och samtidigt dra fördel av det regionala samarbete som genomförs inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken och synenergipolitiken för Svartahavsområdet.

24.  Europaparlamentet beklagar att det inte har gjorts några betydande framsteg med att finna en helhetslösning på Cypernfrågan. Parlamentet upprepar sin uppmaning till båda parterna att visa en konstruktiv hållning, så att det blir möjligt att i FN:s regi finna en lösning som bygger på EU:s grundläggande principer. Parlamentet påminner i det här sammanhanget om sina tidigare resolutioner där det slagits fast att ett tillbakadragande av de turkiska styrkorna skulle underlätta förhandlingarna om en lösning.

25.  Europaparlamentet välkomnar att det inrättats ett instrument för ekonomiskt stöd för att främja den ekonomiska utvecklingen i det turkcypriotiska samhället. Kommissionen uppmanas att lägga fram en särskild rapport om genomförandet av detta instrument och om instrumentets effektivitet.

26.  Europaparlamentet betonar att Turkiet har en viktig potentiell roll i Svartahavsområdet, Sydkaukasien och Centralasien när det gäller att skapa stabilitet, demokratiska styrelseformer, ömsesidigt förtroende och välstånd i dessa regioner, särskilt genom regionala samarbetsprojekt. Parlamentet framhäver Turkiets roll i Mellanöstern. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka sitt samarbete med den turkiska regeringen när det gäller EU:s politik gentemot de här regionerna.

27.  Europaparlamentet påminner kommissionen om sin begäran om en uppföljning av konsekvensbedömningen från 2004 och begär att den ska läggas fram 2007.

28.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och till medlemsstaternas och Turkiets regering och parlament.

(1) EUT C 226 E, 15.9.2005, s. 189. (2) EUT C 227 E, 21.9.2006, s. 163. (3) EUT C 306 E, 15.12.2006, s. 284. (4) EUT C 291 E, 30.11.2006, s. 402. (5) Antagna texter, P6_TA(2006)0568. (6) EUT L 22, 26.1.2006, s. 34. (7) EUT L 210, 31.7.2006, s. 82. (8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).