Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 november 2007 om förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet om Republiken Bulgariens och Rumäniens deltagande i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och av fyra därtill hörande avtal (12641/2007 – C6-0350/2007 – 2007/0115(AVC))

P6_TA(2007)0492 A6-0413/2007

(Samtyckesförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (12641/2007),

–   med beaktande av rådets begäran om parlamentets samtycke i enlighet med artikel 300.3 andra stycket jämfört med artikel 310 och med artikel 300.2 i EG-fördraget (C6-0350/2007),

–   med beaktande av artikel 75 och artiklarna 83.7 och 43.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel (A6-0413/2007).

1.  Europaparlamentet ger sitt samtycke till ingåendet av avtalen.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och deltagarna i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 november 2007 om förslaget till rådets beslut om undertecknande av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Ukraina om förenklat utfärdande av viseringar för kortare vistelse (KOM(2007)0190 – C6-0187/2007 – 2007/0069(CNS))

P6_TA(2007)0493 A6-0363/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2007)0190),

–   med beaktande av artikel 62.2 b i och ii och artikel 300.2 första stycket första meningen i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0187/2007),

–   med beaktande av artikel 51 och artikel 83.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0363/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner ingåendet av avtalet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och republiken Ukraina Europaparlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 november 2007 om förslaget till rådets beslut om ingåendet av återtagandeavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Ukraina (KOM(2007)0197 – C6-0188/2007 – 2007/0071(CNS))

P6_TA(2007)0494 A6-0364/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2007)0197),

–   med beaktande av artikel 63.3 b och artikel 300.2 första stycket första meningen i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0188/2007),

–   med beaktande av artikel 51 och artikel 83.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0364/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner ingåendet av avtalet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och republiken Ukraina Europaparlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 november 2007 om förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Moldavien om förenklat utfärdande av viseringar för kortare vistelse (KOM(2007)0488 – C6-0339/2007 – 2007/0175 (CNS))

P6_TA(2007)0495 A6-0426/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2007)0488),

–   med beaktande av artiklarna 62.2 b i och ii och 300.2 första stycket första meningen i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0339/2007),

–   med beaktande av artikel 51 och artikel 83.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0426/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner ingåendet av avtalet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Moldavien parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 november 2007 om förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Republiken Moldavien om återtagande av personer utan uppehållstillstånd (KOM(2007)0504 – C6-0340/2007 – 2007/0182(CNS))

P6_TA(2007)0496 A6-0427/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2007)0504),

–   med beaktande av artiklarna 63.3 b och 300.2 första stycket, första meningen i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0340/2007),

–   med beaktande av artikel 51 och artikel 83.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0427/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner ingåendet av avtalet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Republiken Moldavien parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets resolution av den 13 november 2007 om interoperabiliteten för digitala interaktiva televisionstjänster (2007/2152(INI))

P6_TA(2007)0497 A6-0390/2007

Europaparlamentet antar följande resolution,

–   med beaktande av artikel 11 om yttrandefrihet och informationsfrihet i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv)(1),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv)(2),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om att se över interoperabiliteten för digitala interaktiva televisionstjänster i enlighet med meddelande KOM(2004)0541 av den 30 juli 2004 (KOM(2006)0037),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om interoperabilitet för digitala interaktiva televisionstjänster (KOM(2004)0541),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om en snabbare övergång från analoga till digitala sändningar (KOM(2005)0204),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om övergången från analoga till digitala sändningar (från digital "övergång" till analog "nedsläckning") (KOM(2003)0541),

–   med beaktande av sin resolution av den 27 april 2006 om övergången från analoga till digitala sändningar: ett gynnsamt tillfälle för Europeiska unionens audiovisuella politik och den kulturella mångfalden?(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 16 november 2005 om en snabbare övergång från analoga till digitala sändningar(4),

–   med beaktande av slutsatserna från mötet i rådet (transport, telekommunikation och energi) som hölls i Bryssel den 6–8 juni 2007, om initiativet i2010 – årsrapport för 2007 om informationssamhället,

–   med beaktande av slutsatserna från mötet i rådet (transport, telekommunikation och energi) som hölls i Bryssel den 9–10 december 2004,

–   med beaktande av rekommendation CM/Rec(2007)3 från ministerkommittén till Europarådets medlemsstater om mediernas public service-uppdrag i informationssamhället,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6-0390/2007), och av följande skäl:

A.  Övergången från analog till digital teknik utgör ett stort framsteg och kan bidra till spridande av kultur och förbättrad social sammanhållning.

B.  Digital-tv kan med hjälp av ny medieteknik tillhandahålla informationstjänster och kan därmed öka den sociala sammanhållningen och bidra till att alla människor kommer in i informationssamhället.

C.  Liksom kommissionen vill parlamentet understryka att en lyckad övergång till digital television är en förutsättning för utvecklingen av digitala interaktiva tjänster.

D.  Sektorn för digital television har en stor ekonomisk potential och är viktig för att skapa sysselsättning.

E.  Lagstiftningsinitiativ som gäller den digitala sektorn kan inte reduceras till en fråga om infrastruktur och teknik. Dessa frågor måste behandlas utifrån politiska mål, med en ständig strävan efter att skapa ett mervärde för användarna.

F.  Både på EU-nivå och på nationell nivå måste skyddsmekanismer inrättas för att undvika att endast konkurrensen och marknaden bestämmer förutsättningarna för verksamheten.

G.  Med hänvisning till Europaparlamentets tidigare ståndpunkt och med tanke på de olika förutsättningarna är den rätta lösningen för att nå de fastställda målen inte att införa en gemensam EU-standard. Man bör därför tills vidare stödja sig på icke bindande standardiseringsinitiativ från företag, vilket i några nationella exempel har visat sig vara positivt.

H.  Digital-tv-branschen i EU har redan ett flertal solida europeiska standarder.

I.  Det är viktigt att EU-medborgarna till fullo kan dra nytta av de potentiella fördelar som den digitala televisionen erbjuder.

J.  Utvecklingen av interaktiva tjänster har hittills varit mycket begränsad jämfört med experternas optimistiska prognoser.

K.  De tekniska möjligheter som skapats av den digitala tekniken, såsom interaktivitet, bör inte utgöra en ny källa till ojämlikhet som lägger en "digital klyfta" till den sociala och kulturella klyftan.

L.  Denna risk ökar oroväckande för missgynnade grupper på grund av de extra kostnaderna för nödvändig utrustning.

M.  Övergången från analog till digital television gör det möjligt att frigöra frekvenser, att utveckla ny teknik och innovativa lösningar som främjar europeisk konkurrenskraft inom denna sektor.

N.  Kunskaper i den nya tekniken bör tillägnas redan i mycket unga år. Skolsystemen bör därför så snabbt och så effektivt som möjligt anpassas till de kulturella och sociala förändringar som orsakats av den nya informations- och kommunikationstekniken, konvergensen och digitaliseringen.

O.  Funktionshindrades tillgång till och kunskaper i den nya informations- och kommunikationstekniken bör också ges särskild uppmärksamhet.

P.  I digitala interaktiva televisionstjänster ingår bland annat textning på flera språk, vilket gör att digital-tv kan stärka den interkulturella dialogen och främja livslångt lärande.

Q.  Tillgången till ett större antal tjänster bör alltid gå hand i hand med informations- och yttrandefriheten.

R.  Under hela övergångsprocessen krävs det vaksamhet så att man inte försvagar de offentliga audiovisuella tjänsterna, utan i stället stöder dessa i deras public service-uppdrag, samtidigt som dynamiken i privata audiovisuella tjänster bevaras.

Att dra nytta av teknikens positiva effekter

1.  Europaparlamentet bekräftar att den nya audiovisuella tekniken bör möjliggöra spridning av mångsidig information och kvalitetsprogram som bör vara tillgängliga för ett ständigt ökande antal medborgare.

2.  Europaparlamentet påminner om att respekten för allsidig information och innehållets mångfald inte automatiskt garanteras av tekniska framsteg, utan måste åstadkommas genom en aktiv, kontinuerlig och vaksam politik från de offentliga myndigheterna sida på nationell nivå och på EU-nivå.

3.  Europaparlamentet anser, med tanke på televisionens roll i det globaliserade samhället, att tekniska och rättsliga val när det gäller interoperabilitet inte endast bör vara ekonomiskt grundade utan också bör ta hänsyn till sociala och kulturella faktorer, och understryker att man särskilt bör uppmärksamma användarnas intressen.

4.  Europaparlamentet framhåller att det är viktigt med digitala plattformar om man ska kunna bevara ett gemensamt offentligt medieområde också efter övergången från analog till digital teknik. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja tillhandahållandet av trådlösa, digitala interaktiva televisionstjänster som alla plattformsinnehavare garanterat kan ta emot.

5.  Europaparlamentet anser att kommissionen måste lägga fram en resultatrapport om utbytet av bästa metoder, exempelvis forum och arbetsgrupper med de berörda parterna, och naturligtvis även sammanslutningar av konsumenter, användare och tittare.

6.  Europaparlamentet betonar att användningen av driftskompatibla tekniska lösningar som ur teknisk synpunkt är neutrala är ett sätt att uppmuntra till investeringar och innovation inom detta område och att man därmed främjar konkurrens och konsumenternas valfrihet.

Att lyckas med den digitala övergången och främja öppna standarder

7.  Europaparlamentet menar att det är en grundförutsättning och en prioritering att så snabbt som möjligt lyckas med övergången från analog till digital teknik. Parlamentet oroar sig över en eventuell försening när det gäller tidsgränsen vid 2012.

8.  Europaparlamentet anser att samordnad utveckling av digital-tv på gemenskapsnivå är mycket viktigt om användarna ska kunna dra nytta av fördelarna med inre marknaden, och för att få ner priserna på mottagarutrustning och få en större anslutning till digitala interaktiva televisionstjänster. Parlamentet uppmanar i samband härmed kommissionen att stödja medlemsstaterna att utarbeta en gemensam handlingsplan på gemenskapsnivå.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att påskynda övergången till digital-tv och att ta hänsyn till efterfrågan på marknaden, topografiska och regionala demografiska faktorer och uppmanar de medlemsstater som ännu inte upprättat en nationell plan för fullständig övergång till digital-tv att göra det före utgången av 2008.

10.  Europaparlamentet anser att de åtgärder som medlemsstaterna vidtar som leder till utökade digitala interaktiva televisionstjänster måste överensstämma med reglerna om statligt stöd.

11.  Europaparlamentet understryker interoperabilitetens betydelse för att öka användarnas förtroende för de nya tjänsterna och för att marknaden ska utvecklas positivt, på basis av en öppen standard för interoperabilitet.

12.  Europaparlamentet framhåller vikten av att säkerställa teknisk neutralitet och att utveckla framgångsrika affärsmodeller.

13.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens arbete och dess oumbärliga och nödvändiga roll som samordnare mellan alla berörda parter.

14.  Europaparlamentet stöder helt och fullt kommissionens strategi att fullt ut samarbeta med medlemsstaterna för att lyckas med övergången till digital television och för att främja digitala interaktiva tjänster.

15.  Europaparlamentet upprepar att införandet av en gemensam standard på rättslig väg inte är den rätta lösningen, utan bara en sista utväg, men anser inte att man endast ska lita till marknadskrafterna för att lösa problemet med interaktivitet.

16.  Europaparlamentet delar följaktligen kommissionens åsikt att det är bäst att fortsätta att främja öppna standarder såsom MHP eller MHEG-5, som är erkända av europeiska standardiseringsorganisationer, när det gäller övergången till digital teknik och tjänsternas interoperabilitet. Dessa öppna standarder är de lämpligaste för att garantera tekniskt neutrala nät och fri rörlighet för information med respekt för de särskilda behoven i länder där frekvenskapaciteten är begränsad.

17.  Europaparlamentet betonar att det, med tanke på de så kallade ubåtspatent som dök upp fem år efter det att MHP-standarden hade börjat tillämpas, är rimligt med rättvisa licensavgifter som offentliggörs när en öppen standard börjar utvecklas så att den kan bli framgångsrik.

18.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt med frivilliga överenskommelser mellan leverantörer av digitala televisionstjänster om att fastställa ett antal gemensamma tekniska specifikationer för tillämpningen av de standarder som Europeiska institutet för telekommunikationsstandarder fastställt.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att aktivt främja de öppna europeiska standarderna för digital-tv i alla delar av världen och att uppmuntra internationellt samarbete på detta område, för att därmed säkra största möjliga tillgång till digitalt innehåll.

20.  Europaparlamentet beklagar att den interaktiva televisionens kommersiella framgång i EU slutligen visar sig vara mindre än väntat. Kommissionen uppmanas att undersöka orsakerna till detta och att lägga fram regelbundna rapporter om de ansträngningar som kommissionen och medlemsstaterna gör för att utveckla marknaden för digital television och dess många förgreningar.

21.  Europaparlamentet bedömer att det är nödvändigt att ge konsumenterna mer information om de möjligheter som digitala plattformar erbjuder och om nödvändig utrustning, för att de ska vara i stånd att göra medvetna tekniska och kulturella val.

22.  Europaparlamentet understryker att eventuella offentliga ingripanden varken får vara diskriminerande eller gynna någon viss aktör på marknaden.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genom spridning av bästa metoder hjälpa medlemsstaterna och de lokala myndigheterna att använda den nya teknikens utvecklingsmöjligheter för att bättre kunna kommunicera med sina medborgare.

Nödvändigheten av att beakta effekterna av den nya tekniken och hur vi ska behärska den

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att informera allmänheten om den framtida utvecklingen inom digitala interaktiva televisionstjänster och rekommenderar leverantörer av digitala televisionstjänster att aktivt informera användarna om befintliga interaktiva tjänster.

25.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att garantera användarnas säkerhet och att skydda deras personuppgifter och privatliv, och framhåller vikten av konsumenternas förtroende för digitala interaktiva televisionstjänster.

26.  Europaparlamentet understryker vikten av eftertanke på EU-nivå om det digitala samhällets sociokulturella konsekvenser och om anpassning av de nationella utbildningssystemen till de kulturella och sociala förändringar som orsakats av den nya tekniken.

27.  Europaparlamentet påminner om vikten av utbildning i digital teknik och medier i livets alla skeden.

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa system som garanterar en icke-diskriminerande struktur för elektroniska programöversikter som kan vägleda användarna genom utbudet av digitala tjänster.

29.  Europaparlamentet påminner om att EU:s audiovisuella modell grundas på en givande samverkan mellan de offentliga och de privata audiovisuella tjänsterna, och understryker att den nya tekniken under inga omständigheter får utgöra ett hinder för den offentliga sektorns uppdrag eller försvaga dess konkurrenskraft. Den offentliga sektorn bör ha garanterat tillträde till digitala plattformer även i framtiden.

o
o   o

30.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till Europarådet.

(1) EGT L 108, 24.4.2002, s. 33. (2) EGT L 108, 24.4.2002, s. 7. (3) EUT C 296 E, 6.12.2006, s. 120. (4) EUT C 280 E, 18.11.2006, s. 115.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 november 2007 om förslaget till rådets förordning om upprättande av en gemenskapsram för insamling, förvaltning och utnyttjande av uppgifter inom fiskerisektorn och till stöd för vetenskapliga utlåtanden rörande den gemensamma fiskeripolitiken (KOM(2007)0196 – C6-0152/2007 – 2007/0070(CNS))

P6_TA(2007)0498 A6-0407/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2007)0196),

–   med beaktande av artikel 37 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0152/2007),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A6-0407/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar Ändring 1 Skäl 6 (6)  Rådets förordning (EG) nr 1543/2000 av den 29 juni 2000 om upprättande av en gemenskapsram för insamling och förvaltning av uppgifter av grundläggande betydelse för den gemensamma fiskeripolitiken behöver ses över så att en strategi för flottbaserad fiskeriförvaltning kan beaktas tillsammans med behovet av att förbättra fiskeriuppgifternas kvalitet och fullständighet och att skapa ett bredare tillträde till dessa samt behovet av att effektivisera det stöd som går till att utarbeta vetenskaplig rådgivning och att främja samarbetet mellan medlemsstater. (6)  Rådets förordning (EG) nr 1543/2000 av den 29 juni 2000 om upprättande av en gemenskapsram för insamling och förvaltning av uppgifter av grundläggande betydelse för den gemensamma fiskeripolitiken behöver ses över så att en strategi för flottbaserad fiskeriförvaltning kan beaktas tillsammans med behovet av att förbättra fiskeriuppgifternas kvalitet och fullständighet och att skapa ett bredare tillträde till dessa samt behovet av att effektivisera det stöd som går till att utarbeta vetenskaplig rådgivning och att främja samarbetet mellan medlemsstater. Medlemsstaterna och kommissionen bör vara skyldiga att säkerställa en tillräcklig sekretessnivå beroende på vilka uppgifter som behandlas, slutanvändarens natur och de olika ländernas nationella lagstiftning på detta område. Ändring 2 Skäl 9 (9)  De skyldigheter som är knutna till tillträdet till de uppgifter som täcks av denna förordning bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG med avseende på miljöuppgifter enligt definitionen i artikel 2.1 i det direktivet. (9)  De skyldigheter som är knutna till tillträdet till de uppgifter som täcks av denna förordning bör inte påverka de skyldigheter, rättigheter och undantag som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG med avseende på miljöuppgifter enligt definitionen i artikel 2.1 i det direktivet. Ändring 3 Skäl 14 (14)  De uppgifter som avses i denna förordning bör läggas in i databaser så att de blir tillgängliga för bemyndigade användare och kan utbytas. Det ligger i forskarsamhällets intresse att uppgifter som inte möjliggör identifiering av enskilda personer finns tillgängliga för alla parter som har intresse av analys av sådana uppgifter. (14)  De uppgifter som avses i denna förordning bör läggas in i databaser så att de blir tillgängliga för bemyndigade användare och kan utbytas. Ändring 4 Skäl 16a (nytt) (16a)  Om slutanvändaren inte är ett offentligt organ, en erkänd vetenskaplig forskningsorganisation, en internationell fiskeriförvaltningsorganisation eller ett organ knutet till någon av dessa i fiskeriförvaltnings- eller fiskeriforskningssyfte, eller om slutanvändaren är en privatperson, ett privat organ eller en privat sammanslutning, bör de offentliga myndigheterna ha möjlighet att ta ut en avgift för att lämna ut den information som avses i denna förordning; avgiftens storlek bör dock vara skälig. Ändring 5 Artikel 2, led g g) slutanvändare: fysiska eller juridiska personer eller organisationer som har intresse av vetenskaplig analys av uppgifter rörande fiskerinäringen. g) slutanvändare: nationella och internationella organ, oavsett om de är av vetenskaplig karaktär, som är partner och aktivt medverkar till kunskap om och förvaltning av fiskevatten; graden av slutanvändarens medverkan i fiskeriförvaltningen och fiskeriforskningen ska vara avgörande för vilken grad av åtkomst de ska ha till primära, detaljerade eller aggregerade uppgifter. Ändring 6 Artikel 7, punkt 4, led c c)  En officiell begäran om uppgifter har gjorts av en slutanvändare, men uppgifterna har inte levererats i tid till den berörda slutanvändaren. c)  En officiell begäran om uppgifter har gjorts av en slutanvändare, men uppgifterna har inte levererats i tid till den berörda slutanvändaren och alltid i enlighet med artiklarna 3 och 4 i direktiv 2003/4/EG. Ändring 7 Artikel 7, punkt 4a (ny) 4a.  Kommissionen ska tydligt definiera olika nivåer av påföljder vid överträdelser, liksom begreppen "officiell begäran om uppgifter" och "ofullständigt nationellt program". Ändring 8 Artikel 7a (ny) Artikel 7a Avgifter 1.  Om slutanvändaren inte är ett offentligt organ, en erkänd vetenskaplig forskningsorganisation, en internationell fiskeriförvaltningsorganisation eller ett organ knutet till någon av dessa i fiskeriförvaltnings- eller fiskeriforskningssyfte, eller om slutanvändaren är en privatperson, ett privat organ eller en privat sammanslutning, får de offentliga myndigheterna för att lämna ut miljöuppgifter ta ut en avgift, vars storlek emellertid ska vara skälig. 2.  Om en avgift tas ut ska de offentliga myndigheterna offentliggöra avgiftens storlek samt villkoren för när denna avgift får eller inte får tas ut och informera den som begär uppgifterna om detta. Ändring 9 Artikel 10, punkt 4a (ny) 4a.  De kostnader som ingår i provtagningsprogrammen ska beaktas vid definitionen av vilka kostnader som får ingå i det nationella programmet. Ändring 10 Artikel 13, punkt 2, led b b) detaljerade och aggregerade uppgifter som tagits fram ur primäruppgifter som samlats in inom ramen för nationella program valideras innan de överförs till slutanvändarna, b) detaljerade och aggregerade uppgifter som tagits fram ur primäruppgifter som samlats in inom ramen för nationella program valideras innan de överförs till slutanvändarna i den mening som avses i artikel 2 g, Ändring 11 Artikel 15, punkt 1 1.  Medlemsstaterna skall se till att de primäruppgifter som ingår i de nationella elektroniska databaserna är direkt elektroniskt tillgängliga för kommissionen, för kontroll av att uppgifterna faktiskt existerar. 1.  För att kontrollera att de primäruppgifter, vars insamling är obligatorisk enligt denna förordning, verkligen existerar får kommissionen kontrollera de nationella databaserna på ort och ställe. Ändring 12 Artikel 15, punkt 2 2.  Om inte annat följer av skyldigheter enligt andra gemenskapsbestämmelser, skall medlemsstaterna sluta avtal med kommissionen rörande elektronisk tillgång till uppgifter så att denna kan garanteras direkt tillträde till deras databaser. 2.  Om inte annat följer av bestämmelserna i punkt 1 får kommissionen i samarbete med medlemsstaterna upprätta en IT-plattform för att utbyta information som gör det möjligt att utföra dessa kontroller. Ändring 13 Artikel 15, punkt 3 3.  Medlemsstaterna skall se till att de primäruppgifter som samlas in inom ramen för studier till havs överförs till internationella vetenskapliga organisationer och lämpliga vetenskapliga organ inom de regionala fiskeriorganisationerna, i enlighet med gemenskapens och medlemsstaternas internationella skyldigheter. 3.  Kommissionen och medlemsstaterna ska se till att de primäruppgifter som samlas in inom ramen för studier till havs överförs till internationella vetenskapliga organisationer och lämpliga vetenskapliga organ inom de regionala fiskeriorganisationerna, i enlighet med gemenskapens och medlemsstaternas internationella skyldigheter. Ändring 14 Artikel 15, punkt 3a (ny) 3a.  Kommissionen ska fastställa bestämmelser om tillgång till dessa uppgifter, som kan inkludera enskilda uppgifter, exempelvis uppgifter om ett fartyg. Den information som de ekonomiska aktörerna lämnar ska dock förbli konfidentiell. Härigenom kan kommissionen få tillgång till aggregerade uppgifter, och inte enskilda uppgifter, i enlighet med de aggregationsmetoder som ska definieras i genomförandeförordningen. Ändring 15 Artikel 17 Medlemsstaterna skall ställa detaljerade och aggregerade uppgifter till slutanvändarnas förfogande i syfte att stödja vetenskaplig analys Medlemsstaterna ska ställa uppgifter till slutanvändarnas förfogande, i den mening som avses i artikel 2 g, och samtidigt säkerställa uppgifternas konfidentialitet, i syfte att stödja vetenskaplig analys och då beakta följande: a) som grund för rekommendationer för fiskeriförvaltningen, a)  Detaljerade uppgifter som grund för rekommendationer för fiskeriförvaltningen, b) till förmån för offentlig debatt och berörda parters deltagande i utarbetandet av policy, b)  Aggregerade uppgifter: – till förmån för offentlig debatt och berörda parters deltagande i utarbetandet av policy, c) för offentliggörande i forskningstidskrifter och i utbildningssyfte. – för offentliggörande i vetenskapligt syfte. Ändring 16 Artikel 18 Medlemsstaterna skall se till att relevanta detaljerade och aggregerade uppgifter omedelbart överförs till lämpliga internationella vetenskapliga organisationer och lämpliga vetenskapliga organ inom de regionala fiskeriorganisationerna, i enlighet med gemenskapens och medlemsstaternas internationella skyldigheter. Kommissionen och medlemsstaterna ska se till att relevanta detaljerade och aggregerade uppgifter omedelbart överförs till lämpliga internationella vetenskapliga organisationer och lämpliga vetenskapliga organ inom de regionala fiskeriorganisationerna, i enlighet med gemenskapens och medlemsstaternas internationella skyldigheter. Ändring 17 Artikel 19, punkt 2 2.  Om detaljerade och aggregerade uppgifter begärs för offentliggörande i forskningstidskrifter eller för utbildningssyften kan medlemsstaten, för att skydda uppgiftsinsamlarnas yrkesmässiga intressen, stoppa dataöverföringen till slutanvändarna under två år från och med den dag då uppgifterna samlades in. Medlemsstaterna skall underrätta slutanvändarna och kommissionen om sådana beslut. I vederbörligen motiverade fall får kommissionen tillåta att perioden förlängs. 2.  Om detaljerade och aggregerade uppgifter begärs utöver bestämmelserna i artikel 17, och särskilt för offentliggörande i forskningstidskrifter eller för utbildningssyften kan medlemsstaten, för att skydda uppgiftsinsamlarnas yrkesmässiga intressen, stoppa dataöverföringen till slutanvändarna under två år från och med den dag då uppgifterna samlades in. Medlemsstaterna ska underrätta slutanvändarna och kommissionen om sådana beslut. I vederbörligen motiverade fall får kommissionen tillåta att perioden förlängs. Ändring 18 Artikel 19, punkt 3, inledningen 3.  Medlemsstaterna kan endast vägra att överföra relevanta detaljerade och aggregerade uppgifter 3.  Medlemsstaterna kan, efter nödvändiga anpassningar, tillämpa de villkor som föreskrivs i artikel 4 i direktiv 2003/4/EG. Medlemsstaterna kan särskilt vägra att överföra relevanta detaljerade och aggregerade uppgifter Ändring 19 Artikel 19, punkt 3, led a a) om det finns risk för att fysiska eller juridiska personer identifieras; medlemsstaterna kan i så fall föreslå alternativa sätt att uppfylla slutanvändarnas behov, med garanterad anonymitet, a) om det finns risk för att fysiska eller juridiska personer identifieras, Ändring 20 Artikel 19, punkt 3, led ba (nytt) ba) om den som begär detaljerade uppgifter inte kan visa att denna typ av uppgifter är nödvändiga för de förvaltnings- och forskningsuppgifter som anges. Ändring 21 Artikel 25, stycke 1a (nytt) På grundval av den information som lämnats ska kommissionen varje år lägga fram a) en rapport för Europaparlamentet och rådet med en utvärdering av de medel som använts av varje medlemsstat, de utnyttjade metodernas lämplighet samt resultatet av insamlingen och förvaltningen av de uppgifter som avses i förordning (EG) nr 2371/2002, b) en rapport om gemenskapens användning av de uppgifter som samlats in inom ramen för denna förordning.

Europaparlamentets beslut av den 13 november 2007 om att ändra artikel 23 i Europaparlamentets arbetsordning om talmanskonferensens sammansättning (2007/2066(REG))

P6_TA(2007)0499 A6-0355/2007

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av förslaget till ändring av arbetsordningen (B6-0039/2007),

–   med beaktande av artikel 202 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A6-0355/2007).

1.  Europaparlamentet beslutar att införa nedanstående ändring i arbetsordningen.

2.  Europaparlamentet påminner om att ändringen träder i kraft den första dagen under nästa sammanträdesperiod.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.

Nuvarande lydelse   Föreslagen lydelse Ändring 1 Artikel 23, punkt 2 2.  De grupplösa ledamöterna skall sända två av sina ledamöter till talmanskonferensens sammanträden. Dessa har inte rösträtt. 2.  De grupplösa ledamöterna ska ge en av sina ledamöter i uppdrag att delta vid talmanskonferensens sammanträden. Denna ledamot har inte rösträtt.

Europaparlamentets beslut av den 13 november 2007 om ändring av Europaparlamentets arbetsordning mot bakgrund av ledamotsstadgan (2006/2195(REG))

P6_TA(2007)0500 A6-0368/2007

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av talmannens skrivelse av den 29 juni 2006 och tillkännagivandet i kammaren den 7 september 2006,

–   med beaktande av artiklarna 201 och 202 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0368/2007).

1.  Europaparlamentet beslutar att införa nedanstående ändringar i arbetsordningen.

2.  Europaparlamentet beslutar att ändringarna träder i kraft den första dagen i den valperiod som inleds 2009.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.

Nuvarande lydelse   Föreslagen lydelse Ändring 1 Artikel 8 Kostnadsersättning och andra ersättningar Genomförande av ledamotsstadgan Presidiet skall fastställa bestämmelser om kostnadsersättning och andra ersättningar till ledamöterna. Om inte annat föreskrivs ska presidiet anta bestämmelser om genomförandet av Europaparlamentets ledamotsstadga. Ändring 2 Artikel 39, punkt 1 1.  Parlamentet kan enligt artikel 192 andra stycket i EG-fördraget uppmana kommissionen att lägga fram ett lämpligt förslag om att anta nya eller ändra befintliga rättsakter genom att anta en resolution på grundval av ett initiativbetänkande från ansvarigt utskott. Resolutionen skall antas av en majoritet av parlamentets samtliga ledamöter. Parlamentet kan samtidigt fastställa en frist för att lägga fram ett sådant förslag. 1.  Parlamentet får enligt artikel 192 i EG-fördraget anmoda kommissionen att lägga fram ett lämpligt förslag om att anta nya eller ändra befintliga rättsakter genom att anta en resolution på grundval av ett initiativbetänkande från ansvarigt utskott som utarbetats i enlighet med artikel 45 i arbetsordningen. Resolutionen ska antas av en majoritet av parlamentets samtliga ledamöter. Parlamentet kan samtidigt fastställa en frist för att lägga fram ett sådant förslag. Ändring 3 Artikel 39, punkt 1a (ny) 1a.  En ledamot får lägga fram ett förslag till gemenskapsrättsakt inom ramen för parlamentets initiativrätt enligt artikel 192 i EG-fördraget. Ändring 4 Artikel 39, punkt 1b (ny) 1b.  Förslaget ska inges till talmannen, som ska hänskjuta det till det behöriga utskottet för behandling. Innan förslaget hänskjuts ska det översättas till de officiella språk som utskottets ordförande bedömer som oundgängliga för en summarisk behandling. Utskottet ska besluta om den fortsatta behandlingen inom tre månader efter det att förslaget hänskjutits till utskottet och efter att ha hört förslagets upphovsman. Om utskottet beslutar att lägga fram förslaget för kammaren i enlighet med förfarandet i artikel 45 ska förslagets upphovsman nämnas vid namn i betänkandets titel. Ändring 5 Artikel 39, punkt 2 2.  Innan förfarandet i artikel 45 inleds skall ansvarigt utskott förvissa sig om att inget sådant förslag redan håller på att utarbetas, det vill säga att utgår a) lagstiftningsprogrammet inte omfattar ett sådant förslag, b) förberedelser för ett sådant förslag inte har påbörjats eller att de är oskäligt försenade, c) kommissionen inte har följt tidigare uppmaningar vare sig från ansvarigt utskott eller i resolutioner som antagits av parlamentet med majoritet av de avlagda rösterna. Ändring 6 Artikel 45, punkt 1 1.  Ett utskott som har för avsikt att utarbeta ett betänkande och förelägga parlamentet ett resolutionsförslag i en fråga som faller inom utskottets behörighetsområde, utan att det har fått sig hänvisat vare sig ett samrådsärende eller en begäran om yttrande i enlighet med artikel 179.1 som avser denna fråga, får endast göra detta med ett i förväg inhämtat medgivande från talmanskonferensen. Ett eventuellt avslag på en sådan begäran skall alltid åtföljas av en motivering. 1.  Ett utskott som har för avsikt att utarbeta ett betänkande och förelägga parlamentet ett resolutionsförslag i en fråga som faller inom utskottets behörighetsområde, utan att det har fått sig hänvisat vare sig ett samrådsärende eller en begäran om yttrande i enlighet med artikel 179.1 som avser denna fråga, får endast göra detta med ett i förväg inhämtat medgivande från talmanskonferensen. Ett eventuellt avslag på en sådan begäran ska alltid åtföljas av en motivering. Om betänkandet rör ett förslag som lagts fram av en ledamot i enlighet med artikel 39.1a får medgivandet vägras endast om villkoren i artikel 5 i ledamotsstadgan och i artikel 192 i EG-fördraget inte är uppfyllda. Ändring 7 Artikel 150, punkt 6, stycke 1 6.  Ändring skall gå till omröstning först efter det att de tryckts och delats ut på alla officiella språk, såvida inte kammaren beslutar annorlunda. Kammaren kan inte fatta ett sådant beslut om minst 40 ledamöter motsätter sig detta. 6.  Ändring ska gå till omröstning först efter det att de tryckts och delats ut på alla officiella språk, såvida inte kammaren beslutar annorlunda. Kammaren kan inte fatta ett sådant beslut om minst 40 ledamöter motsätter sig detta. Kammaren ska undvika att fatta beslut som skulle leda till att ledamöter som använder ett visst språk missgynnas på ett oacceptabelt sätt. Ändring 8 Bilaga I, artikel 2, stycke 1, led aa (nytt) aa)  Alla arvoden som de tar emot för att inneha ett mandat i ett annat parlament. Ändring 9 Bilaga I, artikel 4 I avvaktan på att en stadga införs för ledamöter av Europaparlamentet, som kan ersätta det stora antalet nationella bestämmelser, omfattas ledamöterna när det gäller deklaration av förmögenhet av lagstiftningen i den medlemsstat där de valts. När det gäller deklaration av förmögenhet omfattas ledamöterna av lagstiftningen i den medlemsstat där de valts. Ändring 10 Bilaga VII, avsnitt Ca (nytt) Ca.  Personlig intressekonflikt Med presidiets samtycke får en ledamot genom ett motiverat beslut förvägras att ta del av en av parlamentets handlingar, om presidiet efter att ha hört ledamoten kommer till den slutsatsen att om ledamoten får ta del av handlingen skulle det på ett oacceptabelt sätt skada parlamentets institutionella intressen eller allmänintresset samt att ledamoten begär att få ta del av handlingen av privata och personliga skäl. Ledamoten får inom en månad efter det att beslutet tillkännagivits lämna in ett skriftligt överklagande som ska vara motiverat. Parlamentet ska utan debatt besluta om detta överklagande vid det plenarsammanträde som följer efter det att överklagandet inlämnats.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 november 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om gemenskapsstatistik om folkhälsa och hälsa och säkerhet i arbetet (KOM(2007)0046 – C6-0062/2007 – 2007/0020(COD))

P6_TA(2007)0501 A6-0365/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0046),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 285.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0062/2007),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A6-0365/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 november 2007 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2008 om gemenskapsstatistik om folkhälsa och hälsa och säkerhet i arbetet

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 285.1,

med beaktande av kommissionens förslag║,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(1),

med beaktande av den europeiska datatillsynsmannen yttrande(2),

efter samråd med kommittén för det statistiska programmet enligt artikel 3.1 i rådets beslut nr 89/382/EEG, Euratom(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1786/2002/EG av den 23 september 2002 om antagande av ett program för gemenskapsåtgärder på folkhälsoområdet (2003–2008)(5) fastställs att den statistiska delen i informationssystemet ska utvecklas i samarbete med medlemsstaterna, vid behov med användning av gemenskapens statistikprogram för att främja synergi och undvika dubbelarbete.

(2)  Gemenskapens information om folkhälsa har utvecklats systematiskt genom gemenskapens folkhälsoprogram. På denna grundval har det upprättats en förteckning över hälsoindikatorer för Europeiska gemenskapen som ger en översikt över hälsosituationen, hälsans bestämningsfaktorer och hälso- och sjukvårdssystemen. För att tillhandahålla de minimiuppgifter som krävs för beräkningen av hälsoindikatorerna bör gemenskapstatistiken, där så är möjligt och relevant, vara samstämmig med den utveckling som skett och de resultat som uppnåtts tack vare gemenskapens åtgärder på folkhälsoområdet.

(3)  I rådets resolution ║ av den 3 juni 2002 om en ny arbetsmiljöstrategi för gemenskapen 2002−2006(6) uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera det pågående arbetet för harmonisering av statistiken om olycksfall i arbetet och om arbetssjukdomar i syfte att få fram jämförbara uppgifter, så att man objektivt kan utvärdera konsekvenserna av och effektiviteten hos de åtgärder som vidtas inom ramen för gemenskapens nya arbetsmiljöstrategi. Vidare framhålls i ett särskilt avsnitt behovet av att beakta den ökande andelen kvinnor på arbetsmarknaden och att tillgodose deras särskilda behov i politiken för hälsa och säkerhet i arbetet. I kommissionens rekommendation ║ av den 19 september 2003 om den europeiska förteckningen över arbetssjukdomar(7) rekommenderas också att medlemsstaterna gradvis anpassar den nationella statistiken över arbetssjukdomar till den europeiska förteckningen och det pågående arbetet för harmonisering av den europeiska statistiken över arbetssjukdomar.

(4)  Vid Europeiska rådets möte i Barcelona 2002 fastställdes tre vägledande principer för reformen av hälso- och sjukvårdssystemen: tillgänglighet för alla, högkvalitativ vård och långsiktig ekonomisk stabilitet. I kommissionens meddelande av den 20 april 2004 till rådet, Europaparlamentet, Europeiska Ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén med titeln "Modernisera de sociala trygghetssystemen för att utveckla högkvalitativ, tillgänglig och hållbar vård och omsorg: stöd till de nationella strategierna genom den öppna samordningsmetoden" (KOM(2004)0304) föreslås att man börjar kartlägga möjliga indikatorer för gemensamma mål för att utveckla hälso- och sjukvårdssystemen på grundval av de insatser som görs inom ramen för gemenskapens handlingsprogram på hälsoområdet, Eurostats hälsostatistik och samarbetet med internationella organisationer.

(5)  I Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 om fastställande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram(8) är miljö, hälsa och livskvalitet prioriterade insatsområden, och det slås fast att indikatorer för hälsa och miljö bör fastställas och utvecklas. Rådet begärde också i sina slutsatser från den 8 december 2003 att indikatorer för biologisk mångfald och hälsa skulle föras in under rubriken "miljö" i databasen över strukturella indikatorer som används vid utarbetandet av den årliga vårrapporten till Europeiska rådet; även indikatorer för hälsa och säkerhet i arbetet finns med i denna databas, under rubriken "sysselsättning". Bland de indikatorer för hållbar utveckling som kommissionen antog 2005 finns även ett tema som rör folkhälsa.

(6)  I den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa 2004–2010 (KOM(2004)0416) konstateras att uppgifternas kvalitet, jämförbarhet och tillgänglighet måste förbättras när det gäller hälsosituationen i fråga om miljörelaterade sjukdomar, med hjälp av gemenskapens statistikprogram.

(7)  I rådets resolution ║ av den 15 juli 2003 om främjande av sysselsättning och social integrering för personer med funktionshinder(9) uppmanades medlemsstaterna och kommissionen att samla in uppgifter om situationen för funktionshindrade, inbegripet om utveckling av tjänster och förmåner för denna grupp. I kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 30 oktober 2003 med titeln "Lika möjligheter för personer med funktionshinder – En europeisk handlingsplan" (KOM(2003)0650) anges att kommissionen avser att utveckla kontextindikatorer som kan jämföras medlemsstaterna emellan för att bedöma handikappolitikens effektivitet. Där anges också att man i så stor utsträckning som möjligt bör använda Europeiska statistiksystemets källor och strukturer, i synnerhet genom att man utvecklar harmoniserade undersökningsmoduler, för att få fram de internationellt jämförbara statistiska uppgifter som behövs för att följa utvecklingen.

(8)  För att få fram relevanta och jämförbara uppgifter och undvika dubbelarbete bör Eurostats arbete i fråga om folkhälsostatistik och arbetsmiljöstatistik där så är lämpligt och möjligt utföras i samarbete med FN och dess särskilda organisationer, t.ex. WHO och ILO samt OECD. En gemensam uppgiftsinsamling avseende systemet för redovisning av utgifterna för hälso- och sjukvård har nyligen gjorts i samarbete med OECD och WHO.

(9)  Kommissionen (Eurostat) samlar regelbundet in statistiska uppgifter om folkhälsa och hälsa och säkerhet i arbetet från medlemsstaterna, som frivilligt tillhandahåller dessa uppgifter. Eurostat samlar också in uppgifter på dessa områden från andra källor. Insatserna utvecklas i nära samarbete med medlemsstaterna. Särskilt när det gäller folkhälsostatistiken styrs och organiseras genomförandet genom ett partnerskap mellan Eurostat och medlemsstaterna. Vad gäller redan insamlade uppgifter krävs dock fortfarande ökad noggrannhet och tillförlitlighet, samstämmighet och jämförbarhet, täckning, aktualitet och punktlighet. Det är också nödvändigt att se till att ytterligare uppgiftsinsamlingar som beslutas och utvecklas tillsammans med medlemsstaterna genomförs på ett sådant sätt att man får fram de statistiska minimiuppgifter som krävs på gemenskapsnivå i fråga om folkhälsa och hälsa och säkerhet i arbetet.

(10)  Framställningen av särskild gemenskapsstatistik regleras i rådets förordning (EG) nr 322/97 av den 17 februari 1997 om gemenskapsstatistik(10).

(11)  Denna förordning står i full överensstämmelse med rätten till skydd av personuppgifter enligt artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(12)  Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(11) samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter(12) bör gälla i samband med denna förordning. De behov av statistiska uppgifter som uppstår på grund av gemenskapens åtgärder på folkhälsoområdet, nationella strategier för att utveckla en tillgänglig och hållbar hälso- och sjukvård av hög kvalitet och gemenskapens arbetsmiljöstrategi samt de behov som rör arbetet med strukturella indikatorer, indikatorer för hållbar utveckling, hälsoindikatorer för gemenskapen och andra indikatorer som behöver utvecklas för att övervaka europeiska och nationella politiska åtgärder och strategier på folkhälso- och arbetsmiljöområdena, utgör ett viktigt allmänintresse.

(13)  Överföring av insynsskyddade uppgifter regleras av bestämmelserna i rådets förordning (EG) nr 322/97 och i rådets förordning (Euratom, EEG) nr 1588/90 av den 11 juni 1990 om utlämnande av insynsskyddade statistiska uppgifter till Europeiska gemenskapernas statistikkontor(13). Åtgärder som vidtas enligt dessa förordningar säkerställer det fysiska och logiska skyddet för insynsskyddade uppgifter och förhindrar att uppgifter röjs olagligen eller används i andra syften än för statistik när gemenskapsstatistik framställs och sprids.

(14)  Vid framställning och spridning av gemenskapsstatistik enligt denna förordning bör de nationella och europeiska statistikmyndigheterna beakta de principer som fastställts i den europeiska uppförandekoden avseende statistik som antogs av kommittén för det statistiska programmet den 24 februari 2005 och som finns som bilaga till kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om medlemsstaternas och gemenskapens statistikmyndigheters oberoende, integritet och ansvar och som offentliggjordes genom kommissionens rekommendation av den 25 maj 2005 om samma ämne (KOM(2005)0217).

(15)  Eftersom målet med denna förordning, dvs. att upprätta en gemensam ram för systematisk framställning av gemenskapsstatistik om folkhälsa och hälsa och säkerhet i arbetet, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, får gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(16)  De åtgärder som är nödvändiga för att tillämpa denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(14).

(17)  Kommissionen bör i synnerhet ha befogenhet att fastställa definitioner, ämnen och uppdelningar (inbegripet variabler och klassificeringar, bland annat klassificeringar utifrån kön och ålder, om möjligt och nödvändigt), källor, om relevant, och tillhandahållande av uppgifter och metauppgifter (inbegripet referensperioder, intervall och tidsfrister) inom de områden som anges i artikel 2 och i bilagorna I–V till denna förordning. Det är viktigt att kön och ålder ingår i variablerna i samband med uppdelningen, så att hänsyn kan tas till köns- och åldersskillnaders inverkan på hälsa och säkerhet i arbetet. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, inbegripet genom att stryka vissa av dessa delar eller att komplettera denna förordning med icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(18)   Kompletterande finansiering för insamling av uppgifter om hälsa och säkerhet i arbetet kommer att ske inom ramen för gemenskapsprogrammet för sysselsättning och social solidaritet - Progress, såsom det fastställts genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1672/2006/EG(15) av den 24 oktober 2006. Inom denna ram bör finansiella resurser användas för att hjälpa medlemsstaterna att bygga upp ytterligare nationell kapacitet, så att de kan genomföra förbättringar och skapa nya verktyg för insamling av statistiska uppgifter om hälsa och säkerhet i arbetet.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte

1.  Genom denna förordning upprättas en gemensam ram för systematisk framställning av gemenskapsstatistik om folkhälsa och hälsa och säkerhet i arbetet. Statistiken ska framställas i enlighet med normerna för opartiskhet, tillförlitlighet, objektivitet, kostnadseffektivitet samt insynsskydd för statistiska uppgifter.

2.  Denna statistik ska innefatta, i form av minimiuppgifter, den information som krävs för gemenskapsåtgärderna på folkhälsoområdet, för stödet till nationella strategier för utveckling av en allmänt tillgänglig och hållbar hälso- och sjukvård av hög kvalitet samt för gemenskapsåtgärder på arbetsmiljöområdet.

3.  Statistiken ska tillhandahålla uppgifter för strukturella indikatorer, indikatorer för hållbar utveckling, hälsoindikatorer för gemenskapen och andra uppsättningar indikatorer som behöver utvecklas för att övervaka europeiska politiska åtgärder och strategier på folkhälso- och arbetsmiljöområdena.

Artikel 2

Tillämpningsområde

Artikel 3

Definitioner

Artikel 4

Källor

Artikel 5

Metoder, anvisningar och pilotstudier

1.  Kommissionen (Eurostat) ska utarbeta eller vid behov förbättra eller uppdatera anvisningar, riktlinjer eller rekommendationer om ramar, koncept och metoder för gemenskapsstatistik som framställs enligt denna förordning.

2.  Nationell erfarenhet och sakkunskap ska tas till vara i samband med det arbete som avses i punkt 1. De metoder som används vid uppgiftsinsamling ska, även när det gäller förberedelserna, beakta nationella särdrag, kapacitet och redan insamlade uppgifter, inom ramen för de samarbetsstrukturer med medlemsstaterna som inrättats av kommissionen (Eurostat). De metoder som används vid regelbunden uppgiftsinsamling för projekt med en statistisk dimension inom andra gemenskapsprogram, t.ex. folkhälsoprogrammet eller forskningsprogrammen, ska också beaktas.

3.  De statistiska metoder och uppgifter som ska tas fram för sammanställning av folkhälsostatistik och arbetsmiljöstatistik på gemenskapsnivå ska där så är relevant beakta behovet av samordning med de internationella organisationer som är verksamma på området för att sörja för internationellt jämförbar statistik och samstämmighet när det gäller uppgiftsinsamlingen. Inom Europeiska unionen ska hänsyn tas till studier och undersökningar från Europeiska arbetsmiljöbyrån och Europeiska fonden för förbättring av levnads- och arbetsvillkor. Utanför Europeiska unionen ska samarbetet med FN utökas ytterligare, framför allt med Internationella arbetsorganisationen (ILO) och Världshälsoorganisationen (WHO).

4.  Om kommissionen (Eurostat) konstaterar att det krävs nya uppgifter eller att kvaliteten på uppgifterna inom de områden som avses i artikel 2 är bristfällig, ska den företa pilotstudier som är frivilliga för medlemsstaterna. Syftet med sådana pilotstudier ska vara att prova koncept och metoder och att bedöma om det är möjligt att samla in de uppgifter som behövs, inbegripet statistisk kvalitet, jämförbarhet och kostnadseffektivitet, enligt de principer som fastställts i den europeiska uppförandekoden avseende statistik. De tillvägagångssätt som används i dessa studier ska beslutas inom ramen för samarbetsstrukturerna med medlemsstaterna.

Artikel 6

Överföring, behandling, spridning och publicering av uppgifter

1.  Medlemsstaterna ska överföra de mikrouppgifter eller, beroende på område och ämne, aggregerade uppgifter som innefattar insynsskyddade uppgifter enligt artikel 13 i ║ förordning (EG) nr 322/97 och metauppgifter som krävs enligt denna förordning och dess tillämpningsbestämmelser till kommissionen (Eurostat) enligt gällande gemenskapsbestämmelser om överföring av insynsskyddade uppgifter som föreskrivs i ║ förordning (EG) nr 322/97 och ║ förordning (Euratom, EEG) nr 1588/90. Dessa gemenskapsbestämmelser ska tillämpas på Eurostats behandling av uppgifter som är insynsskyddade enligt artikel 13 i ║ förordning (EG) nr 322/97.

2.  Medlemsstaterna ska på elektronisk väg överföra de uppgifter och metauppgifter som krävs enligt denna förordning, i överensstämmelse med en utbytesstandard som kommissionen och medlemsstaterna enas om. Uppgifterna ska tillhandahållas enligt de anvisningar om tidsfrister, intervall och referensperioder som ges i bilagorna.

3.  Kommissionen (Eurostat) ska vidta de åtgärder som krävs för att förbättra den statistiska informationens spridning, tillgänglighet och dokumentation enligt principerna om jämförbarhet, tillförlitlighet och statistisk sekretess i ║ förordning (EG) nr 322/97.

Artikel 7

Kvalitetskriterier och rapporter

1.  Kommissionen (Eurostat) ska bedöma de överförda uppgifternas kvalitet.

2.  Kommissionen (Eurostat) ska i nära samarbete med medlemsstaterna utveckla rekommenderade gemensamma standarder avsedda att säkerställa uppgifternas kvalitet och jämförbarhet enligt de principer som fastställts i den europeiska uppförandekoden avseende statistik. Dessa standarder ska publiceras i metodanvisningar eller riktlinjer.

3.  Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att de överförda uppgifterna håller så hög kvalitet som möjligt.

4.  Medlemsstaterna ska vart femte år till kommissionen (Eurostat) lämna in två rapporter om kvaliteten på de överförda uppgifterna och källorna, som utarbetats enligt de standarder som avses i punkt 2. Den ena rapporten ska behandla folkhälsostatistik, och den andra arbetsmiljöstatistik. Kommissionen (Eurostat) ska vart femte år utarbeta en rapport om de publicerade uppgifternas jämförbarhet.

Artikel 8

Tillämpningsåtgärder

Artikel 9

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av kommittén för det statistiska programmet, som inrättats genom ║ beslut 89/382/EEG, Euratom║.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

║

Artikel 10

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ║ den ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

Område: Hälsosituation och hälsans bestämningsfaktorer

a)  Syfte

Syftet med detta område är att inom givna tidsramar tillhandahålla statistik om hälsosituationen och hälsans bestämningsfaktorer.

b)  Räckvidd

Uppgifter på detta område sammanställs främst från befolkningsundersökningar eller undersökningsmoduler om hälsa. Registeruppgifter eller andra administrativa källor kan också användas för att ta fram kompletterande uppgifter eller uppgifter om särskilda ämnen som sjuklighet eller olycksfall och skador. Personer som bor på institutioner samt barn i åldersgruppen 0–14 år ska ingå där så är relevant och lämpligt med tanke på resultatet av genomförda pilotstudier.

c)  Referensperioder, intervall och tidsfrister för uppgiftslämning

Statistik ska sammanställas minst vart femte år eller oftare om det krävs för vissa specifika uppgiftsinsamlingar, t.ex. om sjuklighet eller olycksfall och skador. Det första referensåret, intervall och tidsfristen för uppgiftslämning för varje källa och ämne ska anges och överenskommas som en del av de tillämpningsåtgärder som avses i artikel 8.

d)  Ämnen som behandlas

Alla ämnen behöver inte behandlas varje gång uppgifter lämnas. De variabler, uppdelningar och mikrouppgifter som krävs ska hämtas från förteckningen ovan.

När undersökningar används ska utarbetandet av hälsoundersökningsinstrument och rekommenderade karakteristika, kvalitetsbedömning av undersökningens utformning, urval och viktning samt genomförandet ske enligt de riktlinjer som utarbetats i samarbete med medlemsstaterna. Dessa specifikationer om insamlade uppgifter och använda undersökningar ska beslutas gemensamt när relevanta tillämpningsbestämmelser utarbetas och ska anges i detalj i anvisningarna och riktlinjerna.

e)  Metauppgifter

När det gäller statistiska uppgifter för detta område ska medlemsstaterna lämna de nödvändiga metauppgifter som man ska komma överens om som en del av tillämpningsåtgärderna (även i fråga om undersökningskarakteristika) samt den information om eventuella nationella särdrag som krävs för att man ska kunna tolka och sammanställa jämförbara statistiska uppgifter och indikatorer.

BILAGA II

Område: Hälso- och sjukvård

a)  Syfte

Syftet med detta område är att inom givna tidsramar tillhandahålla statistik om hälso- och sjukvård.

b)  Räckvidd

Detta område omfattar den verksamhet som bedrivs av institutioner eller individer som genom att tillämpa medicinsk, paramedicinsk och vårdrelaterad kunskap och teknik arbetar för att uppfylla hälsomålen samt administration och ledningsarbete i samband med denna verksamhet.

Uppgifterna ska sammanställas främst från administrativa källor.

c)  Referensperioder, intervall och tidsfrister för uppgiftslämning

Statistik ska sammanställas varje år. Det första referensåret, intervall och tidsfristen för uppgiftslämning för varje källa och ämne ska anges och överenskommas som en del av de tillämpningsåtgärder som avses i artikel 8.

d)  Ämnen som behandlas

Alla ämnen behöver inte behandlas varje gång uppgifter lämnas. De variabler och uppdelningar som krävs ska hämtas från förteckningarna ovan. Uppgifterna ska fastställas enligt OECD:s International Classification of Health Accounts och WHO:s International Shortlist for Hospital Morbidity Tabulation. Dessa specifikationer ska beslutas gemensamt när relevanta tillämpningsbestämmelser utarbetas och ska anges i detalj i anvisningarna och riktlinjerna.

e)  Metauppgifter

När det gäller statistiska uppgifter för detta område ska medlemsstaterna lämna de nödvändiga metauppgifter som man ska komma överens om som en del av tillämpningsåtgärderna (även i fråga om källor, definitioner och sammanställningar) samt den information om eventuella nationella särdrag som krävs för att man ska kunna tolka och sammanställa jämförbara statistiska uppgifter och indikatorer.

BILAGA III

Område: Dödsorsaker

a)  Syfte

Syftet med detta område är att inom givna tidsramar tillhandahålla jämförbar statistik om dödsorsaker.

b)  Räckvidd

Detta område omfattar statistik över dödsorsaker enligt nationella medicinska dödsbevis med beaktande av WHO:s rekommendationer. Den statistik som ska sammanställas avser de bakomliggande orsakerna enligt WHO:s definition, dvs. den sjukdom eller skada som inledde den händelsekedja som ledde till döden eller omständigheterna kring den olycka eller det våld som ledde till skada med dödlig utgång. Statistik ska sammanställas avseende personer bosatta i EU samt dödfödda.

c)  Referensperioder, intervall och tidsfrister för uppgiftslämning

Statistik ska sammanställas varje år. Det första referensåret ska anges och överenskommas som en del av de tillämpningsåtgärder som avses i artikel 8. Uppgifterna ska lämnas senast under det andra året efter referensåret. Preliminära eller uppskattade uppgifter kan lämnas tidigare. När det gäller incidenter som rör folkhälsan kan dessutom särskilda uppgiftsinsamlingar göras, antingen för samtliga dödsfall eller för särskilda dödsorsaker.

d)  Ämnen som behandlas

De variabler och uppdelningar som krävs ska hämtas från förteckningen ovan. Uppgifterna om dödsorsaker ska fastställas enligt WHO:s International Classification of Diseases och ska följa Eurostats regler samt FN:s och WHO:s rekommendationer för befolkningsstatistik. Dessa specifikationer ska beslutas gemensamt när relevanta tillämpningsbestämmelser utarbetas och ska anges i detalj i anvisningarna och riktlinjerna.

e)  Metauppgifter

När det gäller statistiska uppgifter för detta område ska medlemsstaterna lämna de nödvändiga metauppgifter som man ska komma överens om som en del av tillämpningsåtgärderna samt den information om eventuella nationella särdrag som krävs för att man ska kunna tolka och sammanställa jämförbara statistiska uppgifter och indikatorer.

BILAGA IV

Område: Olycksfall i arbetet

a)  Syfte

Syftet med detta område är att inom givna tidsramar tillhandahålla statistik om olycksfall i arbetet.

b)  Räckvidd

Ett olycksfall i arbetet definieras som "en händelse under arbetets utförande som leder till fysisk eller psykisk skada". Uppgifter ska samlas in för arbetskraften som helhet avseende olycksfall i arbetet med dödlig utgång och olycksfall i arbetet som leder till minst tre dagars sjukfrånvaro. Härvid ska administrativa källor och kompletterande källor användas. En begränsad delmängd av grundläggande uppgifter om olycksfall som leder till färre än fyra dagars sjukfrånvaro kan samlas in inom ramen för samarbetet med ILO, om sådana uppgifter finns tillgängliga.

c)  Referensperioder, intervall och tidsfrister för uppgiftslämning

Statistik ska sammanställas varje år. Det första referensåret ska anges och överenskommas som en del av de tillämpningsåtgärder som avses i artikel 8. Uppgifterna ska lämnas senast i juni det andra året efter referensåret. Preliminära uppgifter kan lämnas tidigare.

d)  Ämnen som behandlas

De variabler och uppdelningar som krävs ska, tillsammans med relevanta valmöjligheter och viktningar, hämtas från förteckningen ovan enligt ESAW-metodologin. De ska beslutas gemensamt när relevanta tillämpningsbestämmelser utarbetas och ska anges i detalj i anvisningarna och riktlinjerna.

e)  Metauppgifter

När det gäller statistiska uppgifter för detta område ska medlemsstaterna lämna nödvändiga metauppgifter om den population som statistiken gäller, andelen anmälda olycksfall i arbetet enligt led b) och urvalskarakteristika om relevant, samt den information om eventuella nationella särdrag som krävs för att man ska kunna tolka och sammanställa jämförbara statistiska uppgifter och indikatorer.

BILAGA V

Område: Arbetssjukdomar och andra arbetsrelaterade hälsoproblem och sjukdomar

a)  Syfte

Syftet med detta område är att inom givna tidsramar tillhandahålla statistik om erkända fall av arbetssjukdomar och andra arbetsrelaterade hälsoproblem och sjukdomar.

b)  Räckvidd

Ett fall av arbetssjukdom definieras som ett fall som erkänts av den nationella behöriga myndighet som ansvarar för erkännande av arbetssjukdomar. Uppgifter ska samlas in för incidenta fall av arbetssjukdomar eller dödsfall på grund av arbetssjukdom. När det gäller arbetsrelaterade hälsoproblem och sjukdomar krävs inte erkännande av någon myndighet och uppgifterna ska samlas in främst genom befolkningsundersökningar. Arbetsrelaterade hälsoproblem och sjukdomar är sådana som helt eller delvis kan orsakas eller förvärras av arbetsförhållandena. Häribland ingår även fysiska och psykosociala hälsoproblem.

c)  Referensperioder, intervall och tidsfrister för uppgiftslämning

När det gäller arbetssjukdomar ska statistik sammanställas varje år och lämnas in senast under det första kvartalet andra året efter referensåret. Referensperioder, intervall och tidsfristen för annan uppgiftslämning ska anges och överenskommas med medlemsstaterna.

d)  Ämnen som behandlas

Alla ämnen behöver inte behandlas varje gång uppgifter lämnas. De variabler och uppdelningar som krävs ska hämtas från förteckningen ovan och överenskommas med medlemsstaterna.

e)  Metauppgifter

När det gäller statistiska uppgifter för detta område ska medlemsstaterna lämna nödvändiga metauppgifter om den population som statistiken gäller samt den information om eventuella nationella särdrag som krävs för att man ska kunna tolka och sammanställa jämförbara statistiska uppgifter och indikatorer.

(1) Yttrande av den 25 oktober 2007 (ännu ej offentliggjort i EUT). (2) EUT C 295, 7.12.2007, s. 1. (3) EGT L 181, 28.6.1989, s. 47. (4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 november 2007. (5) EGT L 271, 9.10.2002, s. 1. (6) EGT C 161, 5.7.2002, s. 1. (7) EUT L 238, 25.9.2003, s. 28. (8) EGT L 242, 10.9.2002, s. 1. (9) EUT C 175, 24.7.2003, s. 1. (10) EGT L 52, 22.2.1997, s. 1. Förordningen ändrad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1). (11) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003║. (12) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1. (13) EGT L 151, 15.6.1990, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1882/2003. (14) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11). (15) EUT L 315, 15.11.2006, s. 1.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 november 2007 om förslaget till rådets beslut om stadgar för Euratoms försörjningsbyrå (KOM(2007)0119 – C6-0131/2007 – 2007/0043(CNS))

P6_TA(2007)0502 A6-0376/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2007)0119),

–   med beaktande av artikel 54.2 i Euratom-fördraget, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C6-0131/2007),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från budgetutskottet (A6-0376/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet anser att EU-budgetens kostnader för Euratoms försörjningsbyrå måste vara förenligt med taket för den relevanta rubriken i den nya fleråriga budgetramen och med bestämmelserna i punkt 47 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1)(IIA).

3.  Europaparlamentet påminner om att budgetutskottets yttrande inte föregriper resultatet av det förfarande som förskrivs i punkt 47 i det interinstitutionella avtalet, vilket gäller för upprättandet av Euratoms försörjningsbyrå.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 119 andra stycket i Euratomfördraget.

5.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

6.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

7.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar Ändring 1 Beaktandeled 1a (nytt) med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning1 särskilt punkt 47 i detta avtal, __________ 1 EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. Ändring 2 Bilaga, artikel 1, punkt 1, led a a) utöva de befogenheter som tilldelas den genom fördraget, och a) utöva de befogenheter som tilldelas den genom fördraget och sekundärrätten, och Ändring 3 Bilaga, artikel 1, punkt 1, led b b) utföra de övriga uppgifter som kommissionen anförtror den. b) i det syftet utföra sina uppgifter enligt artikel 52 och följande artiklar i fördraget. Ändring 4 Bilaga, artikel 1, punkt 1a (ny) 1a.  För att uppnå sina mål ska byrån i enlighet med fördragets målsättningar fungera som ett övervakningscentrum för leverans av kärnämnen och tjänster på kärnenergiområdet och utföra följande uppgifter: a)  Övervaka och analysera tillgång och efterfrågan samt marknadstrender som påverkar försörjningstryggheten för kärnämnen. b)  Förse medlemsstaterna och industrin med regelbundna rapporter om Europeiska unionens kärnämneslager och anläggningar som omfattas av långsiktiga avtal samt med regelbundna riskanalyser av marknaden i syfte att – undvika bristsituationer eller leveransavbrott för kärnämnen i alla skeden av produktionscykeln för kärnbränslen (från utvinning till konvertering, anrikning och tillverkning), – säkra det långsiktiga synsätt som krävs för att skapa ramarna för investeringar i tillverkningsanläggningar och undersökningar inför utvinning, och – upprätthålla en rättvis konkurrens på marknaden. c)  I nära samarbete med den rådgivande kommitté som avses i artikel 11 utveckla hög sakkunskap och ta fram information och framtidsanalyser, särskilt en prognos för tillgång och efterfrågan, en rapport om genomförandet av försörjningspolitiken och regelbundna undersökningar av marknadsutvecklingen, baserade på relevanta undersökningar som gjorts tillsammans med den rådgivande kommittén. Mot bakgrund av detta underlag ska byrån utforma vägledningar för industrin och rekommendationer för producenter och anläggningar samt lägga fram förslag för kommissionen på bestämmelser inom relevanta områden. Ändring 5 Bilaga, artikel 2, punkt 1 1.  Byrån skall vara en juridisk person i enlighet med artikel 54 i fördraget. Byrån skall ha allmännyttig karaktär och skall drivas utan vinstsyfte. 1.  Byrån ska vara en juridisk person i enlighet med artikel 54 i fördraget. Byrån ska i samtliga medlemsstater ha den mest omfattande rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen. Den ska särskilt kunna förvärva och avyttra fast och lös egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter. Byrån ska ha allmännyttig karaktär och ska drivas utan vinstsyfte. Ändring 6 Bilaga, artikel 2, punkt 3 3.  Byrån skall ha sitt säte på en av de orter där kommissionens avdelningar är etablerade. Beslutet om byråns säte skall fattas av kommissionen. 3.  Byrån ska ha sitt säte på en av de orter där kommissionens avdelningar är etablerade. Beslutet om byråns säte ska fattas av rådet, på förslag av kommissionen och efter samråd med den rådgivande kommittén. Ändring 7 Bilaga, artikel 2, punkt 4 4.  När det gäller dess egen interna organisation får byrån på eget initiativ vidta alla ytterligare åtgärder som krävs för att den skall kunna utföra sina uppgifter inom och utanför gemenskapen. 4.  När det gäller dess egen interna organisation får byrån på eget initiativ vidta alla ytterligare åtgärder som krävs för att den ska kunna utföra sina uppgifter inom och utanför gemenskapen, förutsatt att dessa åtgärder inte får betydande ekonomiska konsekvenser. Byrån ska informera Europaparlamentet och rådet (nedan gemensamt kallade "budgetmyndigheten") om varje projekt som kan få betydande ekonomiska konsekvenser för finansieringen av dess budget, särskilt varje projekt rörande fastigheter, såsom hyra eller köp av byggnader samt underrätta kommissionen om detta. Ändring 8 Bilaga, artikel 3, punkt 1 1.  Generaldirektören skall utses av kommissionen. 1.  Generaldirektören ska utses av kommissionen, efter samråd med den rådgivande kommittén. Generaldirektören ska arbeta heltid åt byrån och får inte agera på uppdrag av kommissionen. Ändring 9 Bilaga, artikel 3, strecksatserna 2–5 – byråns löpande administration, – byråns förvaltning, administration och resurser, inbegripet personalfrågor, – förvaltningen av byråns samtliga resurser, – utarbetandet av utkast till beräkning av myndighetens inkomster och utgifter samt genomförandet av dess budget, samt – utarbetandet av utkast till beräkning av myndighetens inkomster och utgifter samt genomförandet av dess budget, samt – alla personalfrågor. – genomförandet av de undersökningar och framställandet av de specifika rapporter som krävs enligt artikel 1.1a samt översändandet av dessa till kommissionen, Europaparlamentet och rådet, – övervakningen av att de arbetsuppgifter som anges i artikel 1 fullgörs, i enlighet med gemenskapens allmänna intresse. Ändring 10 Bilaga, artikel 3, punkt 4 4.  Generaldirektören skall årligen förelägga kommissionen en rapport om byråns verksamhet under det föregående året samt ett arbetsprogram för det följande året. 4.  Generaldirektören ska senast den 31 mars varje år, efter samråd med den rådgivande kommittén, förelägga kommissionen en rapport om byråns verksamhet under det föregående året samt ett arbetsprogram för det följande året. Generaldirektören ska översända den årliga rapporten och arbetsprogrammet tillsammans med den rådgivande kommitténs yttrande till Europaparlamentet, rådet, revisionsrätten och medlemsstaterna. Ändring 11 Bilaga, artikel 4, punkt 1 1.  Byråns generaldirektör och personal skall vara tjänstemän i Europeiska gemenskaperna, och omfattas av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna samt av de bestämmelser som antagits gemensamt av Europeiska gemenskapernas institutioner för tillämpningen av dessa tjänsteföreskrifter. Tjänstemännen skall tillsättas och avlönas av kommissionen. 1.  Tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska gemenskaperna och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna samt de bestämmelser som antagits gemensamt av Europeiska gemenskapernas institutioner för tillämpningen av dessa tjänsteföreskrifter och anställningsvillkor ska gälla för byråns personal. Ändring 12 Bilaga, artikel 4, punkt 1a (ny) 1a.  Byrån ska, när det gäller dess personal, ha tillsättningsmyndighetens befogenheter. Ändring 13 Bilaga, artikel 5, punkt 5 5.  Varje åtgärd från byråns sida enligt artikel 53 i fördraget kan av den berörda parten hänskjutas till kommissionen inom tio arbetsdagar från och med dagen för anmälan eller, om ingen anmälan har gjorts, efter dess offentliggörande. Om åtgärden varken anmäls eller offentliggörs löper tidsfristen från och med den dag då den berörda parten fått kännedom om åtgärden 5.  Varje åtgärd från byråns sida enligt artikel 53 i fördraget kan av den berörda parten hänskjutas till kommissionen inom 15 arbetsdagar från och med dagen för anmälan eller, om ingen anmälan har gjorts, efter dess offentliggörande. Om åtgärden varken anmäls eller offentliggörs löper tidsfristen från och med den dag då den berörda parten fått kännedom om åtgärden Ändring 14 Bilaga, artikel 7, punkt 3 3.  Byråns inkomster skall bestå av ett bidrag från gemenskapen, bankräntor och inkomster från dess kapital- och bankinvesteringar och, om så krävs, den avgift som avses i artikel 54 i fördraget samt upplånade medel. 3.  Byråns inkomster ska bestå av ett bidrag från gemenskapen som finns infört i Europeiska unionens allmänna budget (kommissionens avsnitt), bankräntor och inkomster från dess kapital- och bankinvesteringar och, om så krävs, den avgift som avses i artikel 54 i fördraget samt upplånade medel. Byråns finansiering ska fastställas av budgetmyndigheten i enlighet med det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006. Ändring 15 Bilaga, artikel 7, punkt 4 4.  Byråns utgifter skall omfatta administrativa utgifter för dess personal och för rådgivande kommittén, samt utgifter som föranleds av kontrakt som sluts med tredje man. 4.  Byråns utgifter ska omfatta dess utgifter för personal, administration, infrastruktur och verksamhet, inklusive utgifter som föranleds av kontrakt som sluts med tredje man. Ändring 16 Bilaga, artikel 7, punkt 5a (ny) 5a.  Kommissionen ska överlämna beräkningen till budgetmyndigheten tillsammans med det preliminära förslaget till Europeiska unionens allmänna budget. Ändring 17 Bilaga, artikel 7, punkt 6 6.  På grundval av den upprättade beräkningen skall kommissionen i det preliminära förslaget till Europeiska unionens allmänna budget ta upp de medel som den betraktar som nödvändiga med avseende på tjänsteförteckningen och storleken på det bidrag som skall belasta den allmänna budgeten. 6.  På grundval av den upprättade beräkningen ska kommissionen i det preliminära förslaget till Europeiska unionens allmänna budget ta upp de medel som den betraktar som nödvändiga med avseende på tjänsteförteckningen och storleken på det bidrag som ska belasta den allmänna budgeten, vilka ska läggas fram för budgetmyndigheten i enlighet med artikel 272 i fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen. Ändring 18 Bilaga, artikel 7, punkt 7 7.  Budgetmyndigheten skall inom ramen för budgetförfarandet bevilja de anslag som utgör bidrag till myndigheten och skall fastställa byråns tjänsteförteckning, vilken skall redovisas separat i kommissionens tjänsteförteckning. 7.  Budgetmyndigheten ska inom ramen för budgetförfarandet bevilja de anslag som utgör bidrag till myndigheten och ska fastställa byråns tjänsteförteckning, vilken ska offentliggöras separat i Europeiska unionens allmänna budget. Ändring 19 Bilaga, artikel 7, punkt 9 9.  Alla ändringar av tjänsteförteckningen och budgeten skall kräva en ändringsbudget, som skall antas enligt samma förfarande som den ursprungliga budgeten. Ändringar av tjänsteförteckningen skall föreläggas budgetmyndigheten. Ändringsbudgetarna skall översändas till Europaparlamentet och rådet för kännedom. 9.  Alla ändringar av tjänsteförteckningen och budgeten ska kräva en ändringsbudget och antas i enlighet med förfarandet som fastställs i punkterna 5–8. Ändring 20 Bilaga, artikel 8, punkt 10 10.  Den budgetförordning som skall tillämpas på byrån skall antas i enlighet med artikel 183 i fördraget. 10.  Den budgetförordning som ska tillämpas på byrån ska antas i enlighet med artikel 183 i fördraget. Den ska vara i överensstämmelse med kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2343/2002 av den 19 november 2002 med rambudgetförordning för de gemenskapsorgan som avses i artikel 185 i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget1, såvida detta inte krävs för byråns verksamhet och kommissionen har gett ett förhandsgodkännande. __________ 1 EGT L 357, 31.12.2002, s. 72. Ändring 21 Bilaga, artikel 10, punkt 1, stycke 2 Närmare bestämmelser för denna avgift skall fastställas i ett genomförandebeslut. Kommissionen ska efter samråd med rådet besluta om avgiftens storlek och villkor. Kommissionens beslut ska grundas på ett förslag från generaldirektören, som ska inhämta ett yttrande från den rådgivande kommitté som avses i artikel 11. Närmare praktiska bestämmelser för denna avgift ska fastställas i ett genomförandebeslut. Ändring 22 Bilaga, artikel 11, punkt 1, stycke 1 1.  Rådgivande kommittén (nedan kallad "kommittén") skall bestå av en företrädare för var och en av de medlemsstater som inte bedriver verksamhet som rör kärnbränslecykler och två företrädare för var och en av de medlemsstater som bedriver sådan verksamhet. Varje medlemsstat har dock själv rätt att välja att inte delta. Varje medlem i kommittén får ha en suppleant som får delta i mötet utöver den ordinarie medlemmen, men som inte får rösta om den ordinarie medlemmen också är närvarande. Om en medlem begär sitt entledigande eller är förhindrad att fullgöra sina uppgifter skall en ersättare så snart som möjligt utses för återstoden av mandatperioden. 1.  Rådgivande kommittén (nedan kallad "kommittén") ska bestå av en företrädare för var och en av de medlemsstater som inte bedriver verksamhet som rör kärnbränslecykler och två företrädare för var och en av de medlemsstater som bedriver sådan verksamhet. Alla medlemsstater som bedriver verksamhet som rör kärnbränslecykler och som bidrar med minst 300 000 EUR ska ha ytterligare en företrädare i kommittén. Varje medlemsstat har dock själv rätt att välja att inte delta. Varje medlem i kommittén får ha en suppleant som får delta i mötet när den ordinarie medlemmen inte kan närvara. Om en medlem begär sitt entledigande eller är förhindrad att fullgöra sina uppgifter ska en ersättare så snart som möjligt utses för återstoden av mandatperioden. Ändring 23 Bilaga, artikel 11, punkt 1, stycke 2 Medlemmarna i kommittén och deras suppleanter skall utses av respektive medlemsstat på grundval av relevant erfarenhet och expertkunskaper i fråga om kärnbränslecykeln och kärnenergiproduktion. Mandatperioden skall vara tre år. Mandatet kan förnyas en gång. Medlemmarna i kommittén och deras suppleanter ska utses av respektive medlemsstat på grundval av relevant erfarenhet och expertkunskaper i fråga om kärnbränslecykeln och kärnenergiproduktion. Mandatperioden ska vara tre år. Mandatet får förnyas. Ändring 24 Bilaga, artikel 12, punkt 1a (ny) 1a.  Kommittén får utse två medlemmar som rådgivare till ordföranden och de vice ordförandena. Ordföranden, de vice ordförandena och deras rådgivare ska utgöra kommitténs presidium och ska ha i uppgift att sköta alla nödvändiga kontakter på kommitténs vägnar. Presidiet ska fungera som förbindelselänk mellan kommitténs medlemmar och byråns generaldirektör och ska samordna kommitténs verksamhet, särskilt när det gäller att förbereda, bedöma och utvärdera dess rapporter och sprida dess sakkunskap. Ändring 25 Bilaga, artikel 12, punkt 2 2.  Ordföranden och de vice ordförandena skall tillsättas för en mandatperiod på tre år. Dessa mandat får inte förnyas, och ordförandeskapet skall skifta mellan de olika sidorna inom sektorn. Ordförandens och vice-ordförandenas mandat i dessa egenskaper skall automatiskt löpa ut vid mandatperiodens slut. 2.  Ordföranden, de vice ordförandena och deras två rådgivare ska tillsättas för en mandatperiod på tre år. Dessa mandat får förnyas en gång, och ordförandeskapet ska skifta mellan de olika sidorna inom sektorn. Ordförandens, vice-ordförandenas och rådgivarnas mandat i dessa egenskaper ska automatiskt löpa ut vid mandatperiodens slut. Ändring 26 Bilaga, artikel 13, punkt 1 1.  Kommittén skall biträda byrån i dess arbete genom att avge yttranden och ta fram information. Den skall fungera som en förbindelselänk mellan å ena sidan byrån och, å andra sidan, producenterna och förbrukarna inom kärnkraftsindustrin. 1.  Kommittén ska biträda byrån i dess arbete genom att avge yttranden och ta fram analyser och information. Den ska också förbereda de rapporter, undersökningar och analyser som avses i artikel 1.1a. Den ska fungera som en förbindelselänk mellan å ena sidan byrån och, å andra sidan, producenterna och förbrukarna inom kärnkraftsindustrin. Ändring 27 Bilaga, artikel 13, punkt 2 2.  Kommittén kan höras i alla frågor som omfattas av byråns kompetensområde, antingen under kommitténs möten eller skriftligen mellan dessa möten. Kommittén kan också avge yttranden om varje sådan fråga på initiativ av minst en tredjedel av dess medlemmar. 2.  Kommittén kan höras i alla frågor som omfattas av byråns kompetensområde, antingen under kommitténs möten eller skriftligen mellan dessa möten. Kommittén ska särskilt höras i frågor för vilka sådant samråd uttryckligen föreskrivs i detta beslut. Kommittén kan också avge yttranden om varje sådan fråga på initiativ av minst en tredjedel av dess medlemmar. Ändring 28 Bilaga, artikel 13, punkt 3, led c (c)  Tillämpningen av den avgift på transaktioner som får tas ut i syfte att täcka byråns driftskostnader (artikel 54 femte stycket i fördraget). c)  Tillämpningen av den avgift på transaktioner som får tas ut i syfte att täcka byråns driftskostnader (artikel 54 femte stycket i fördraget) samt dess storlek. Ändring 29 Bilaga, artikel 13, punkt 3, led ca (nytt) ca)  Kriterierna för upplåning som avses i artikel 6.3. Ändring 30 Bilaga, artikel 13, punkt 3, led cb (nytt) cb)  Kriterierna för definition av en prissättning som är förbjuden enligt artikel 68 i fördraget. Ändring 31 Bilaga, artikel 13, punkt 3, led da (nytt) da)  Förvaltningen av det särskilda finanskonto för speciella klyvbara material som avses i artikel 88 i fördraget. Ändring 32 Bilaga, artikel 13, punkt 3, led e (e)  Byråns budgetförordning, den årliga budgeten, räkenskaper, marknadsrapportering och arbetsprogram. e)  Byråns budgetförordning och byråns särskilda finansieringsplan som avses i artikel 171.2 i fördraget. Ändring 33 Bilaga, artikel 13, punkt 3, led ea (nytt) ea)  Den årliga rapporten och arbetsprogrammet. Ändring 34 Bilaga, artikel 14, punkt 1, inledningen 1.  Kommittén skall sammanträda på den ort där byrån har sitt säte; detta skall ske 1.  Kommittén ska sammankallas av ordföranden och sammanträda på den ort där byrån har sitt säte; detta ska ske Ändring 35 Bilaga, artikel 14, punkt 1, led a (a) två gånger per år under normala förhållanden, a) två gånger per år under normala förhållanden, eller när ordföranden anser att det behövs, Ändring 36 Bilaga, artikel 14, punkt 6 6.  Byrån skall tillhandahålla kommitténs sekretariat. 6.  Byrån ska tillhandahålla kommitténs sekretariat. Sekretariatet ska tillsammans med ordföranden förbereda dagordningen som sedan godkänns av kommittén samt skicka alla relevanta handlingar till kommitténs medlemmar senast 15 arbetsdagar före sammanträdet och förbereda protokollen från kommitténs och presidiets sammanträden. Ändring 37 Bilaga, artikel 14, punkt 7 7.  Resekostnader för en kommittémedlem per medlemsstat skall ersättas av byrån. (Berör inte den svenska versionen.) Ändring 38 Bilaga, Slutbestämmelser och artikel 15 Slutbestämmelser utgår Artikel 15 – Byråns rättskapacitet Byrån skall i samtliga medlemsstater ha den mest vittgående rättskapacitet som tillerkänns juridiska personer enligt den nationella lagstiftningen. Den skall särskilt kunna förvärva och avyttra fast och lös egendom samt föra talan inför domstolar och andra myndigheter.

(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 13 november 2007 om idrottens roll i utbildningen (2007/2086(INI))

P6_TA(2007)0503 A6-0415/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artiklarna 149, 150 och 152 i EG-fördraget,

–   med beaktande av förklaring nr 29 om idrott som bilades Amsterdamfördraget, kommissionens rapport om idrott som presenterades vid Europeiska rådets möte i Helsingfors den 10-11 december 1999 (KOM(1999)0644) och Niceförklaringen om idrottens särdrag och sociala funktion i Europa, som återfanns i bilaga IV i ordförandeskapets slutsatser från mötet i Europeiska rådet som hölls i Nice den 7-9 december 2000,

–   med beaktande av kommissionen vitbok om idrott (KOM(2007)0391),

–   med beaktande av kommissionens vitbok om en EU-strategi för hälsofrågor som rör kost, övervikt och fetma (KOM(2007)0279),

–   med beaktande av kommissionens utvärdering av Europeiska året för utbildning genom idrott 2004 (KOM(2005)0680),

–   med beaktande av Europarådets rekommendation om förbättrad idrottsutbildning och idrott för barn och ungdomar i alla Europas länder, som antogs av ministerkommittén den 30 april 2003 (Rec(2003)6),

–   med beaktande av kommissionens grönbok "Främja goda kostvanor och motion: En europeisk dimension i arbetet för att förebygga övervikt, fetma och kroniska sjukdomar" (KOM(2005)0637),

–   med beaktande av den studie som har offentliggjorts av Europaparlamentet med titeln "Current situation and prospects for physical education in the European Union",

–   med beaktande av sin resolution av den 13 juni 1997 om Europeiska unionens roll på idrottens område(1), och av den 5 juni 2003 om kvinnor och idrott(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 29 mars 2007 om framtiden för professionell fotboll i Europa(3),

–   med beaktande av resolutionen av den 14 april 2005 om dopning inom idrotten(4),

–   med beaktande av artiklarna 6 och 149 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt såsom fastställt i utkastet till Lissabonfördraget,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandena från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A6-0415/2007), och av följande skäl:

A.  Idrott är det enda skolämne som syftar till att förbereda barn för en sund livsstil och inriktas på deras totala fysiska och mentala utveckling, samt erbjuder viktiga sociala värden, såsom rättvisa, självdisciplin, solidaritet, laganda, tolerans och rent spel.

B.  Övervikt som orsakas av en stillasittande livsstil och felaktig kost och som kan leda till dålig hälsa och psykosociala problem och sjukdomar som medför kostnadskrävande komplikationer, t.ex. högt blodtryck, diabetes och hjärt- och kärlsjukdomar, drabbar en allt större del av EU:s befolkning, varav ungefär en fjärdedel är barn.

C.  Skolidrott är ett av de viktigaste redskapen för social integration, men för vissa minoriteter och religiösa samfund, och för funktionshindrade barn, är ett fullt deltagande i skolidrotten i många fall inte säkerställt och är förknippat med problem, som är svåra att lösa.

D.  Antalet lektioner som avsätts för idrott har minskat på såväl grundskolenivå som gymnasienivå under det senaste årtiondet, och tillhandahållandet av idrottsanläggningar och utrustning skiljer sig stort mellan medlemsstaterna.

E.  Medlemsstaternas utbildningsprogram för idrottslärare skiljer sig mycket åt, och det blir allt vanligare att idrottsundervisningen i skolan ges av lärare med otillräcklig utbildning.

F.  Det finns ingen lämplig samordning för att förena idrottsaktiviteter i och utanför skolan och utnyttja befintliga idrottsanläggningar på ett bättre sätt, och kopplingen mellan dem skiljer sig åt mellan olika medlemsstater.

G.  Föräldrarna kan spela en avgörande roll i nätverket av partnerskap inom detta område och föräldrars stöd för barnens idrottsaktiviteter är mycket viktigt, eftersom de utgör en förebild för sina barn och det är de som ser till att barnen får tillgång till idrottsanläggningar och program.

H.  De rättsliga ramar som styr skolidrott och idrott, och de som styr EU:s finansiering av dessa verksamheter, är båda lika osäkra.

I.  Folkhälsa och skydd av minderåriga är prioriterade områden i EU och därför bör särskild vikt läggas vid kampen mot dopning inom idrotten.

J.  Idrott är en av de mest effektiva åtgärderna för att bekämpa rökning, särskilt bland unga.

1.  Europaparlamentet bekräftar Europeiska unionens befogade intresse för idrott, särskilt för dess sociala och kulturella aspekter, liksom för de fostrande och sociala värden som idrotten överför, såsom självdisciplin, prövande av personliga gränser, solidaritet, sund tävlingsanda, respekt för motståndarna, social integrering, motstånd mot varje form av diskriminering, laganda, tolerans och rent spel.

2.  Europaparlamentet betonar vikten av att genomföra Amsterdamförklaringen och Niceförklaringen, särskilt när det gäller de särskilda kännetecken för idrott och idrottens sociala funktion i Europa som bör beaktas vid genomförande av den gemensamma politiken.

3.  Europaparlamentet betonar att idrotten i vårt multikulturella samhälle bör vara en integrerad del av formell och informell utbildning. Undersökningar har visat att regelbunden fysisk aktivitet förbättrar det mentala och fysiska välbefinnandet och har en positiv effekt på inlärningsförmågan.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de behöriga myndigheterna att se till att större tonvikt läggs vid utvecklingen av hälsa i skolornas och förskolornas utbildningsprogram, att främja fysisk aktivitet som passar för dessa åldrar och att öka medvetenheten i klubbar och föreningar för att barn ska kunna börja med fysisk aktivitet så tidigt som möjligt till gagn för sin utveckling och hälsa, och att idrott garanteras status i enlighet med institutionens profil och motsvarande studienivå.

5.  Europaparlamentet påpekar att idrott och fysisk aktivitet kan ge ett viktigt bidrag till motverkandet av negativa hälsotrender såsom en stillasittande livsstil och fetma. Parlamentet hänvisar till den särskilda eurobarometern 246 om hälsa, livsmedel och kosthållning som offentliggjordes i november 2006, som behandlar européernas hälsomässiga och fysiska karakteristika samt deras kosthållning och problem som hänger samman med fetma och brist på fysisk aktivitet.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra informationskampanjer om nödvändigheten av att tillägna sig en sund livsstil, att regelbundet utöva fysisk aktivitet och om riskerna med en dålig kosthållning, med inriktning på de yngsta barnen och deras föräldrar.

7.  Europaparlamentet välkomnar de informella arbetsgrupper för idrott som kommissionen och rådet inrättat och föreslår att arbetsgrupperna uttryckligen fäster större uppmärksamhet vid att stärka sambandet mellan hälsa och skolidrott.

8.  Europaparlamentet föreslår att arbetet i expertgruppen "EU Platform on Diet, Physical Activity and Health", som kommissionen inrättade i mars 2005, ska stärkas genom idrottslärares och idrottsexperters deltagande.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga och när så är nödvändigt ändra inriktningen för idrotten som skolämne, med hänsyn till barns hälsomässiga och sociala behov och förväntningar.

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra idrott obligatoriskt i grundskolor och gymnasium och att godta principen att minst tre idrottslektioner per vecka bör garanteras i skolschemat, och att uppmuntra skolorna att överträffa denna lägsta gräns så mycket som möjligt.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och ansvariga myndigheter att främja kroppsmedvetande och hälsa genom en högre grad av integrering mellan idrott och teoretiska ämnen.

12.  Europaparlamentet inväntar slutsatserna från kommissionens arbetsgrupp för idrott och hälsa beträffande rekommenderade minimimängder av daglig fysisk aktivitet och främjandet av skolidrott.

13.  Europaparlamentet välkomnar kommissions vitbok om idrott, som är ett viktigt steg på väg mot utarbetandet av gemenskapsåtgärder för idrott, och hoppas att skolidrott är en fråga som kommer att tas upp i Pierre de Coubertin-handlingsplanen (SEK(2007)0934).

14.  Europaparlamentet välkomnar den tidigare omnämnda kommissionens vitbok om hälsofrågor, där förebyggande åtgärder prioriteras, huvudsakligen motion och ett ökat antal deltagare i idrott.

15.  Europaparlamentet välkomnar resultaten av det ovannämnda Europeiska året för utbildning genom idrott (EYES 2004), där idrottens roll i utbildningen betonades och idrottens omfattande sociala roll uppmärksammades.

16.  Europaparlamentet betonar att resultaten från EYES 2004 måste utnyttjas till fullo. I detta sammanhang bör man utnyttja och vidareutveckla bästa metoder genom nya offentligt eller privat finansierade initiativ eller genom stöd i en anda av ansvarsfullt företagande.

17.  Europaparlamentet välkomnar Internationella olympiska kommitténs beslut att anordna ungdoms-OS från och med 2010. Evenemanget kommer att bidra till att ungdomar blir medvetna om den olympiska andan och idrottens värde.

18.  Europaparlamentet anser att idrottslig utbildning och fostran, särskilt med tonvikt på olympiska ideal, är ett effektivt instrument för social integration av mindre gynnade grupper och en mångkulturell dialog. Detta främjar även frivilligarbete och bidrar aktivt till att motverka diskriminering, intolerans, rasism, främlingsfientlighet och våld.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att modernisera och förbättra sin politik inom gymnastik och idrott, huvudsakligen för att säkerställa en balans mellan fysiska och intellektuella aktiviteter i skolan, att satsa på idrottshjälpmedel av god kvalitet och att vidta lämpliga åtgärder för att göra idrottslokaler och idrottsämnen i skolor tillgängliga för alla elever, med vederbörlig hänsyn till elever med funktionshinder. Parlamentet föreslår att stöd beviljas för flera olika idrottsaktiviteter så att varje elev ska ha en verklig möjlighet att delta i olika typer av idrott. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja kravet att utöka den tid som används för gymnastik och idrott i skolor och att främja det rättsliga erkännandet av institutioner och organisationer som bidrar till en bättre integrering av idrottsaktiviteter i skolor och förskolor. Parlamentet är för att bevilja ekonomiska fördelar till idrottsklubbar som har samarbetsavtal med skolor, utbildningsanstalter, ungdomscentrer och andra samhälleliga organisationer eller frivilligorganisationer som är involverade i projekt för livslångt lärande.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa förutsättningar för att det föreskrivna minimiantalet idrottslektioner ska kunna uppfyllas, med tanke på att regelbunden motion bidrar väsentligt till att sänka sjukvårdskostnaderna.

21.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att garantera att skolidrott på alla nivåer, även grundskolan, undervisas av specialiserade idrottslärare.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i Bolognaprocessens anda öka konvergensen mellan utbildningsprogrammen för idrottslärare på alla stadier och se till att yrkesutbildningen av idrottslärarutbildare fortsätter och att jämställdhetsaspekter integreras i utbildningen, samt inrätta ett oberoende övervakningssystem för att garantera kvaliteten.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samarbete med idrottshögskolor erbjuda högkvalitativ, allsidig utbildning som ger idrottsmän nödvändiga färdigheter för att komma in på arbetsmarknaden eller bedriva studier på olika nivåer vid institutioner för högre utbildning.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de behöriga myndigheterna att utbilda idrottslärare i jämställdhet genom att införliva denna fråga i kursplanen. Vidare begär det att man slutar att undervärdera idrotten som skolämne och idrottslärarnas status. Parlamentet betonar betydelsen av möjlighet att erbjuda könsblandade idrottslektioner för förskole- och grundskolebarn och att från högre stadier ge möjlighet att välja mellan idrottslektioner med pojkar och flickor ihop eller var för sig, i syfte att uppmuntra flickor att pröva på även traditionellt sett mansdominerade idrotter. Vidare understryker parlamentet att man måste utforska "alternativa former" av fysisk aktivitet, som skulle kunna utövas på frivillig basis och helst utanför den obligatoriska undervisningen.

25.  Europaparlamentet anser att färdigheter som förvärvats genom idrottsaktiviteter bör erkännas under det gemensamma referenssystem som finns i den framtida europeiska ramen för kvalifikationer. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag att inkludera idrotten i tillämpningsområdet för Europeiska systemet för överföring av studiemeriter för yrkesutbildning. Parlamentet anser att ökad öppenhet och ömsesidigt godkännande av licenser och utbildningsbevis för tillhandahållande av tjänster inom idrottssektorn i Europeiska unionen skulle bidra till den fria rörligheten för personer (elever, idrottsmän och idrottskvinnor och arbetstagare), samt en långsiktig assimilering av idrottsmän på arbetsmarknaden, och även bidra till social sammanhållning i Europa och till uppnåendet av målen för Lissabonstrategin, eftersom detta är ett område med hög potential för skapande av arbetstillfällen.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att initiera och stödja forskning i flera discipliner inom idrott och skolidrott och att sprida bästa metoder. Europaparlamentet rekommenderar även kommissionen att ange grundprinciper för den alleuropeiska undersökningen om riktlinjer och metoder för skolidrott, vilket Europarådet har angett som ett prioriterat område.

27.  Europaparlamentet understryker att bruket av prestationshöjande kemiska ämnen strider mot idrottens värde som en social, kulturell och fostrande verksamhet. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att se till att idrottslärare, både i och utanför skolorna, informerar eleverna om de fysiska och psykiska riskerna med att använda dopningsmedel.

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra en undersökning om flickors och pojkars kvantitativa och kvalitativa deltagande i idrott i och utanför skolan och avsätta de nödvändiga resurserna för att kunna öka utbudet av idrotter ytterligare och på så sätt även öka flickors idrottsdeltagande. Parlamentet upprepar behovet av att övervaka och utvärdera effektiviteten hos sådana offentliga utgifter genom integrering av ett jämställdhetsperspektiv i budgeten och genom en konsekvensanalys av jämställdhetsarbetet.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vid utarbetandet av idrottspolitik integrera jämställdhetsfrågan genom att systematiskt beakta skillnaderna mellan kvinnors och mäns villkor, situation och behov i denna politik. Dessutom uppmanas Eurostat att utarbeta fler indikatorer och insamla bättre kvalitativ statistik om kvinnors och mäns deltagande i idrott på alla nivåer.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att, samtidigt som subsidiaritetsprincipen beaktas, inrätta lämpliga rättsliga instrument som kan främja en ökning av investeringarna i ungdomars idrottsaktiviteter och idrottsutrustning.

31.  Europaparlamentet välkomnar infogandet av en direkt och otvetydig hänvisning till idrottens sociala, kulturella och ekonomiska värde, som utgör den rättsliga grunden för gemenskapens kommande åtgärder, i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, såsom det fastställts i utkastet till Lissabonfördraget.

32.  Europaparlamentet föreslår att EU:s folkhälsoprogram i högre grad uppmärksammar den roll som undervisning, skolidrott och idrott spelar för folkhälsan.

33.  Europaparlamentet erkänner att hälsoskäl inte räcker för att uppmuntra regelbundna idrottsaktiviteter. Medlemsstaterna uppmanas därför att förbättra marknadsföringen av sport kopplad till fritidsaktiviteter och sociala aktiviteter.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ange tydliga riktlinjer för statligt stöd, där det anges vilken typ av statligt stöd som betraktas som acceptabelt och nödvändigt för att framgångsrikt uppfylla idrottens sociala, kulturella, hälsovårdande och utbildningsmässiga funktion, inbegripet ekonomiskt eller annat stöd som ges av de statliga myndigheterna för att inrätta eller modernisera idrottsutrustning i skolorna, och för att förbättra och variera nuvarande utrustning och idrottsanläggningar, eftersom idrottsutrustningen i många skolor är otillräcklig eller utsliten i alla avseenden.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa områden där EU:s åtgärder kan ge ett mervärde i förhållande till åtgärder som redan vidtagits av idrottsorganisationer och medlemsstaters myndigheter. Parlamentet anser att den öppna samordningsmetoden är ett lämpligt sätt att uppnå bättre samarbete på EU-nivå på det särskilda området politik inom gymnastik och idrott och när det gäller idrottsaktiviteter för alla ("sport for all").

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga och formulera en policy gentemot intressenter, beslutsfattare och medborgare, för att på så sätt underlätta samråd om EU:s åtgärder rörande idrottens roll i utbildningen.

37.  Europaparlamentet rekommenderar att EU:s strukturfonder används för att bygga och utveckla anläggningar för skolidrott och annan idrott i missgynnade områden.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att lagstiftningen gäller för tillhandahållandet av tjänster inom idrottssektorn på samma sätt som för annan verksamhet inom ramen för gemenskapspolitiken.

39.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att arbeta för lika möjligheter genom att vidta åtgärder för att få ett slut på diskriminering på grund av kön, religion eller etniskt ursprung, och att inta ett mer samarbetsinriktat synsätt som bygger på information, större kunskap och offentlig exponering och omfattar mångfald och kombinerade metoder, och även att säkerställa tillgång till åtminstone grundläggande skolidrott för funktionshindrade barn och och i mån av möjlighet även på mer avancerad nivå.

40.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att intensifiera idrottsprogram och skolidrott för ungdomar från rehabiliteringscentrum för minderåriga, eftersom idrott är medel för socialisering, kommunikation, social integrering och samtidigt lär ut laganda, rättvisa och respekt för regler.

41.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja samarbete och förbättra informationsutbytet och utbytet av bästa metoder mellan skolor och idrottsföreningar, lokala myndigheter, frivilligorganisationer och civila organisationer som anordnar idrottsaktiviteter.

42.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt stödja olika former av fysisk aktivitet som kan utföras av familjer, samt att förbättra dialogen mellan föräldrar, idrottslärare och idrottsföreningar.

43.  Europaparlamentet betonar vikten av att göra det europeiska samhället mer medvetet om idrottens moderna roll och dess betydelse inom utbildningen. Detta kan åstadkommas genom att man uppmuntrar utbildnings- och idrottsorganisationer att etablera och utveckla nära partnerskap och gemensamma målsättningar och främjar solidaritet mellan idrottens proffs- och amatörnivåer, samt genom att man får skolväsendet att uppmärksamma behovet av att ta itu med problemen med en stillasittande livsstil genom att främja skolidrotten.

44.  Europaparlamentet betonar betydelsen av idrottsföreningars och idrottsklubbars roll och sociala ansvar inom utbildningen, vilket bekräftas i Niceförklaringen.

45.  Europaparlamentet erkänner den viktiga sociala och kulturella roll som idrottsklubbar och idrottsföreningar kan spela i samhället lokalt och nationellt. Parlamentet anser att skolor, utbildningscentrum, idrottsklubbar och idrottsföreningar i högre grad bör medverka till att på olika sätt engagera lokalbefolkningen och öka dess deltagande genom en bättre social dialog, företrädesvis på initiativ av lokala myndigheter (med ansvar för områdena hälsovård, socialfrågor och utbildning). Parlamentet begär att man fokuserar på att säkerställa att idrottsklubbars verksamhet är fri från fanatism i enlighet med sportmannamässiga och sociala ideal.

46.  Europaparlamentet betonar den roll som sådana organisationer och initiativ som Special Olympics har, vilka bidrar till att integrera personer med funktionshinder i såväl idrottsaktiviteter som i samhället. Parlamentet uppmuntrar starkt till att man låter stödet från medlemsstaterna och EU fortsätta så att arbetet med dessa organisationer och initiativ kan utvecklas.

47.  Europaparlamentet uttrycker sin uppskattning för frivilligarbetet inom alla idrottsorganisationer och konstaterar att de flesta av dessa organisationer inte skulle kunna existera utan frivilliga. Därför rekommenderar parlamentet att "poäng" eller någon form av belöning för frivilligarbete inrättas på EU-nivå för att erkänna och främja detta arbete.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lära av erfarenheterna från det program med "idrottsmedvetna skolor", som inleddes av det luxemburgska ordförandeskapet och att i samarbete med medlemsstaterna ställa upp enhetliga kriterier för att klassas som en "idrottsmedveten skola", samt villkoren för ett europeiskt idrottspris som ska delas ut för att uppmärksamma nya initiativ.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, som fortsättning på erfarenheterna av EYES 2004, inom ramen för programmen Livslångt lärande, Ungdom och Medborgarnas Europa skapa nya initiativ i syfte att höja profilen och öka medvetenheten i samhället om den roll som idrott och skolidrott spelar inom utbildning och kultur, och även för social integration och hälsovård, särskilt när det gäller att förebygga fetma och skolstress. Idrottsinitiativ bör utvecklas som en del i programmet för livslångt lärande.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att som en del av programmet för livslångt lärande främja den fria rörelsen i EU för idrottslärare så att de kan få ökade kunskaper om bästa metoder och utbyta erfarenheter.

51.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att idrottsanläggningar är handikappanpassade både för publik och för idrottsutövare.

52.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de många idrotter som erbjuds gör det möjligt för barn att bli öppnare gentemot omvärlden och utvecklar värden som respekt för sig själv och andra, solidaritet, självkännedom och tolerans.

53.  Europaparlamentet erkänner att idrott spelar en viktig roll för livslångt lärande och att elever i alla åldrar bör ges möjlighet att delta.

54.  Europaparlamentet begär att medlemsstaterna ägnar särskild uppmärksamhet åt fall då barns talanger exploateras för att de ska lyckas i idrottstävlingar och insisterar på att professionell idrottsaktivitet som inbegriper barn måste ske med respekt för barnens grundläggande rättigheter och att barnens intresse alltid måste komma i första rummet.

55.  Europaparlamentet framhåller vikten av att flickor och kvinnor deltar fullt ut i idrott på alla nivåer och anser att jämställdhet och icke-diskriminering är ett integrerat mål för idrottens utbildningsmässiga och sociala funktion. Vidare insisterar parlamentet på att man måste säkerställa att kvinnor och män och flickor och pojkar har lika tillträde och deltagande på alla nivåer, funktioner och områden inom idrotten, oavsett social bakgrund. Detta gäller särskilt för personer med funktionshinder, då funktionshindrade kvinnor kan utsättas för diskriminering på flera sätt. Dessutom är idrott viktigt för folkhälsan, särskilt inom bekämpningen av fetma, som 21 miljoner barn i EU för närvarande lider av.

56.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt den fysiska och psykiska hälsan bland unga kvinnor som tävlar på hög nivå och att med största noggrannhet utvärdera vilka följder vissa krav kan ha på deras sexuella och reproduktiva hälsa och på deras fysiska och mentala utveckling. Målet bör vara att se till att det inte i något fall uppstår effekter som strider mot idrottens viktiga fostrande roll.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa bästa metoder för att bekämpa sexuella trakasserier och övergrepp inom idrotten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta förebyggande och avhjälpande åtgärder och att utarbeta informationskampanjer om de rättsmedel som är tillgängliga, med beaktande av de otaliga resolutioner som avgetts om detta ämne, i synnerhet Europarådets resolution från mars 2000 om förebyggande åtgärder mot sexuella trakasserier och utnyttjande av kvinnor, ungdomar och barn inom idrotten (Bratislavaresolutionen) och sin resolution av den 5 juni 2003.

58.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkra lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till träningsmöjligheter och utövandet av en idrottskarriär.

59.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de behöriga myndigheterna att vidta åtgärder för att medvetandegöra alla som arbetar inom idrottssektorn (klubbar, federationer m.fl.) om vikten av att anlägga ett jämställdhetsperspektiv på alla sina beslut och all sin verksamhet samt av att göra jämställdhet till ett av sina mål för verksamhetsplaneringen.

60.  Europaparlamentet betonar vikten av motion för att förebygga fetma och undvika en osund livsstil, och på så sätt avsevärt förbättra individers hälsa. Parlamentet uttrycker dock sin oro över att längre arbetstid och de nuvarande anställningsvillkoren i allmänhet hindrar arbetstagare från att motionera regelbundet och bli mer aktiva inom idrott.

61.  Europaparlamentet erkänner att sport är en sektor som genererar arbetstillfällen och att andra områden, såsom utbildning, medicin, media samt tillverkning och marknadsföring av specialutrustning och specialiserade produkter har ett direkt samband med denna sektor.

62.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europarådet och Internationella olympiska kommittén.

(1) EGT C 200, 30.6.1997, s. 252. (2) EUT C 68 E, 18.3.2004, s. 605. (3) Antagna texter, P6_TA(2007)0100. (4) EUT C 33 E, 9.2.2006, s. 590.

Europaparlamentets resolution av den 13 november 2007 om den temainriktade strategin för markskydd (2006/2293(INI))

P6_TA(2007)0504 A6-0411/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen "En temainriktad strategi för markskydd" (KOM(2006)0231) och Konsekvensanalys av den temainriktade strategin för markskydd (SEK(2006)0620),

–   med beaktande av gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram(1),

–   med beaktande av konventionen om biologisk mångfald, Förenta nationernas konvention för bekämpning av ökenspridning, Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar och Kyotoprotokollet med avseende på deras direkta och indirekta kopplingar till markens funktioner och markskydd,

–   med beaktande av sin resolution av den 19 november 2003 om kommissionens meddelande "Mot en temainriktad strategi för markskydd"(2),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A6-0411/2007), och av följande skäl:

A.  Marken utgör en grundläggande del av den geografiska miljön – gränssnittet mellan jord (litosfären), luft (atmosfären) och vatten (hydrosfären) – och utgör grunden för väsentliga funktioner för liv på jorden. Inom flera av gemenskapens politikområden har man som mål att skydda dessa funktioner. Trots detta visar kommissionens konsekvensanalys att markförstöringen och erosionen ökar, och att insatserna för att återställa markens bördighet och produktiva funktioner inte har givit önskad effekt, vilket i allt större utsträckning också påverkar andra miljöområden samt människors och djurs hälsa.

B.  Ett övergripande markskydd och skydd av markens miljömässiga, ekonomiska, sociala, ekologiska och kulturella funktioner är en nödvändig förutsättning för att ta itu med de främsta globala utmaningarna på miljöområdet, såsom begränsningen av och anpassningen till klimatförändringar, tillgången på tillräckligt med rent vatten, bekämpningen av sjunkande grundvattennivåer, förebyggandet av naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människan, skyddet av biologisk mångfald och bekämpningen av ökenspridning, stäppbildning och avskogning, samt åtgärder som ska förhindra markföroreningar och sätta stopp för processer som i stor skala leder till markförstöring.

C.  Markens struktur och särdrag är resultatet av jordmånsbildning och geomorfologiska och geologiska processer som pågått under tusentals år, vilket gör att den är en icke-förnybar resurs. Det är därför långt mer kostnadseffektivt att förhindra alla sorts skador av jordlagren (erosion, förstöring, försaltning etc.) och markföroreningar än att försöka återställa markfunktioner.

D.  Frivilliga nationella initiativ och befintliga nationella åtgärder är viktiga för att uppnå målet om bättre markskydd.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens temainriktade strategi för markskydd, som är en uppföljning av meddelandet om samma ämne från 2002 (KOM(2002)0179), som tydligt påvisar behovet av effektiva och produktiva markskyddsåtgärder i EU:s medlemsstater, och förslaget att utarbeta ett ramdirektiv för markskydd.

2.  Europaparlamentet fastslår att markförstöring har både lokala och regionala orsaker och effekter. Till följd av regionala och geomorfologiska faktorer är vissa enskilda effekter gränsöverskridande och kräver därför mellanstatliga åtgärder.

3.  Europaparlamentet betonar att människans verksamhet på olika sätt inverkar på markens funktion och användning. Därför måste en gemenskapsstrategi bidra till att skydda den odlingsbara mark som drabbas hårdast genom t.ex. ändrad markanvändning, förorenade industriområden, hårdgörning av marken och erosion.

4.  Europaparlamentet ser med oro på följderna av markförstöringen, oberoende av om den förorsakas av människan eller naturen. Parlamentet understryker att det behövs en EU-strategi för att kartlägga och lösa markförstöringsproblemen.

5.  Europaparlamentet är övertygat om att det stora antalet olika marktyper (320, inklusive ett flertal underarter) kräver ett underifrånperspektiv i medlemsstaterna och dessutom en EU-strategi grundad på förebyggande, medvetandegörande av allmänheten, information och kartläggning av riskområden för att problemet ska kunna hanteras på EU-nivå. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som inte har en marklagstiftning att ta sitt ansvar för markskyddet och att också beakta markägarnas ansvar. Parlamentet anser att de regionala och lokala myndigheterna måste spela en aktiv roll då mål och planer för markskyddet fastställs.

6.  Europaparlamentet anser att den temainriktade strategin måste stärkas i samtliga medlemsstater och att dynamiken vid genomförandet av strategin bör förstärkas genom att den kompletteras med ekonomiska stimuleringsåtgärder för sammanhållningsregionerna som tas ur de budgetmedel som står till förfogande.

7.  Europaparlamentet konstaterar att mark är en gemensam resurs. Parlamentet betonar att mark, som är en viktig faktor för en långfristig och hållbar produktion av livsmedel, foder, fibermaterial och, i allt högre grad, biomassa, till skillnad från vad som är fallet med vatten, luft och biologisk mångfald inte omfattas av någon särskild gemenskapslagstiftning.

8.  Europaparlamentet understryker att ett EU-ramdirektiv enligt principerna om bättre lagstiftning är fullständigt motiverat eftersom utvärderingen av befintlig EU-lagstiftning, som först måste kompletteras, och av de frivilliga alternativen som baseras på kunskapsöverföring visar att det fortfarande råder brister i markskyddet.

9.  Europaparlamentet kräver att man diskuterar nya europeiska bestämmelser, såvitt det är nödvändigt, enbart på grundval av sådana åtgärder, och att bindande krav på förbättringar i så fall fastställs.

10.  Europaparlamentet håller med kommissionen om att det behövs ett ramdirektiv om markskydd, med tanke på markens viktiga roll när det gäller internationella utmaningar som en minskning av markens produktivitet, ekosystemens funktion och den biologiska mångfalden, till följd av avskogning, försämrad vattenkvalitet, stäppbildning, fortsatt erosion, återkommande översvämningar och jordskred, samt när det gäller tillräcklig och tryggad livsmedelsproduktion.

11.  Europaparlamentet anser att ett ramdirektiv är en lämplig markskyddsåtgärd, om tillräcklig hänsyn tas till subsidiaritetsprincipen (artikel 5 andra stycket i EG-fördraget) och proportionalitet (artikel 5 tredje stycket), som kan göra det möjligt för de medlemsstater som ännu inte har gjort det att utforma markstrategier utan att det leder till snedvridning av konkurrensen. I ramdirektivet bör redan befintlig nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning erkännas och inga onödiga administrativa bördor bör läggas på medlemsstater, regionala och lokala myndigheter eller markägare.

12.  Europaparlamentet påpekar att det bör tas hänsyn till att det finns många olika slags mark, till att problemen är olika i olika regioner och till befintliga nationella markskyddsstrategier och att medlemsstaterna ska fortsätta ha en stor flexibilitet i utformandet av den rättsliga ramen. Parlamentet understryker att mark är ett politikområde som på grund av sin mångfald kräver skräddarsydda lösningar, som bör utarbetas på lokal och regional nivå.

13.  Europaparlamentet drar slutsatsen att det behövs en tydlig avgränsning mellan detta direktiv och annan gemenskapslagstiftning om markskydd för att undvika dubbelreglering.

Samverkan med övriga politikområden

14.  Europaparlamentet föreslår att man gör en grundlig utvärdering och analys av de direktiv som redan införts inom EU, till exempel grundvatten- och nitratdirektiven, och att i detta fall utvärdera och analysera i vilken utsträckning medlemsstaterna uppfyllt de krav på tvärvillkor som gäller för jordbrukare. Parlamentet anser att man på grundval av denna analys kan utforma eventuella bindande åtgärder för främjande av markkvalitet, och att man också genom denna analys kan få till stånd ett mångsidigt informationsutbyte inom EU för att främja markkvalitet.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur medlemsstaterna genomfört relevanta bestämmelser om markskydd i annan gemenskapslagstiftning om luft, vatten, avfall, klimatförändringar, biologisk mångfald, ökenspridning, jordbruk, energi, produkter, industri, transport och regional utveckling och att rapportera till Europaparlamentet före utgången av 2008 hur lagstiftningen kan användas bättre för att öka markskyddet.

16.  Europaparlamentet delar kommissionens uppfattning att det i många regioner i EU är nödvändigt att förbättra markförhållandena. Parlamentet anser dock att kommissionen bör göra mer för att garantera att det råder överensstämmelse med gällande lagstiftning.

17.  Europaparlamentet understryker att överlappningar, motsägelser och inkonsekvenser i förhållande till nuvarande EU-bestämmelser bör undvikas.

18.  Europaparlamentet stöder kommissionens åtgärder och tidsplan när det gäller översynen av direktivet om avloppsslam och direktivet om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar samt bedömningen av möjlig samverkan mellan markskyddsåtgärder och åtgärder enligt bland annat ramdirektivet om vatten. Kommissionen uppmanas att bedöma möjliga synergieffekter med direktivet om avfall.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast utarbeta ett direktiv om hållbar hantering av biologiskt avfall i syfte att minska mängden biologiskt avfall som deponeras eller förbränns. I stället ska komposter och biogas främjas. Kompost och behandlat avfall från framställningen av biogas som håller lämplig kvalitet kan i hög grad bidra till att bevara och öka markens organiska material.

Klimatförändringar

20.  Europaparlamentet konstaterar att ändrad markanvändning kan leda till ökad kolbindning eller till ökade utsläpp av växthusgaser, till exempel vid avskogning eller när torvmarker torrläggs till följd av överdriven trädplantering eller vattenavledning eller när gräsmarker plöjs upp eller på grund av olämplig plöjning av sluttningar. Markanvändning har inte bara en stor inverkan på klimatförändringar utan klimatförändringarna i sig kan leda till allvarlig markförstörelse eller erosion.

21.  Europaparlamentet anser att klimatförändringar, genom temperaturförändringar och ändrade nederbördsmängder, kan ha stor inverkan på det biogeokemiska kretsloppet i marken som påverkar bördigheten. Parlamentet anser också att ändrade klimatförhållanden gör att man ytterligare bör uppmärksamma ändringar i vattenbalansen och markens näringsämnesinnehåll och dessa ändringars inverkan på livsmedelsproduktionen, trasnporten av näringsämnen och föroreningar och grundvattentillgången.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga åtgärder, bland annat en gemensam minimiavgift på kolförlsuter. Sådana avgifter ska uppbäras nationellt och inkomsterna ska användas till att lösa de föroreningsproblem som ligger till grund för avgiften, exempelvis till att utveckla system med ökad kolbindning.

23.  Europaparlamentet anmodar rådet och kommissionen att beakta den viktiga funktion som markstrategier fyller både när det gäller begränsningen av klimatförändringar och anpassningen till effekterna av klimatförändringarna i förhandlingarna om ett program efter 2012, inom ramen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja ytterligare forskning om markens funktion när det gäller ökad vattenhållningsförmåga och att motverka sjunkande grundvattennivåer, begränsning av och anpassning till klimatförändringar och att fastställa tänkbar bästa praxis för åtgärder som ökar kolbindning i marken samt att rapportera till Europaparlamentet före utgången av 2009 när en pågående kommissionsundersökning kommer att ha givit vissa resultat.

Jordbruk

25.  Europaparlamentet konstaterar att produktiv jordbruksmark är en resurs som blir alltmer sällsynt i världen och att detta kräver hållbara jordbruksmetoder som bevarar värdefulla markegenskaper.

26.  Europaparlamentet anser att ohållbara jordbruksmetoder kan påverka mark och vattendrag nedströms mycket negativt och att de inte skyddar den känsliga biogeokemiska balansen och markens biologiska mångfald.

27.  Europaparlamentet påpekar att jord- och skogsbruket är viktigt för att bevara markkvaliteten och återställa marken, och att det i stor utsträckning ligger i markägarnas eget intresse att bevara markkvaliteten för att bibehålla ett gott produktionsunderlag. Parlamentet påpekar att man bör undvika att permanent hårdgöra mark med höga miljö- eller produktionsvärden och förhindra att de täcks av artificiella ytor till följd av urbanisering och annan infrastruktur. Detta gäller särskilt för mark som ligger i områden som utgörs av flodslätter och bördig jordbruksmark eller i kustområden. Parlamentet uppmanar samtliga offentliga myndigheter, från lokal nivå till gemenskapsnivå, att särskilt uppmärksamma dessa sistnämnda områden, som är hårt utsatta för påverkan genom människans verksamhet.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera hur Europas arealer ska användas för att åstadkomma bästa möjliga markskydd och skapa underlag för stor biologisk mångfald och kolbindning. Utöver kolbindning i marken bör också skog, läplantering och inte minst samodling mellan träd och jordbruksgrödor tas upp.

29.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att upprätta en förteckning över jordbruksmetoder och deras effekt på marken, så att bästa jordbrukstekniska praxis kan främjas i överensstämmelse med den aktuella typen av jordbruk och dess positiva inverkan på marken och miljön i vidare mening.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja exempel på hållbara jordbruksmetoder inriktade på markskydd.

Biologisk mångfald

31.  Europaparlamentet anser att tillämpningen av försiktighetsprincipen är ytterst viktig, liksom fullständig efterlevnad av det sjätte miljöhandlingsprogrammet samt av gemenskapens miljölagstiftning, såsom livsmiljö- och fågeldirektiven samt ramdirektivet om vatten. Parlamentet anser vidare att en översyn av gemenskapens direktiv bör göras vid behov för att förhindra förlusten av biologisk mångfald.

Forskning

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja ytterligare forskning om markens funktion när det gäller att skydda den biologiska mångfalden och biologisk mångfald i marken, underliggande processer som styr markens funktioner, rumsliga och tidsmässiga förändringar i markprocesserna, ekologiska, ekonomiska och sociala krafter som ligger bakom hotet mot marken, faktorer som påverkar markens ekologiska funktion, driftsförfaranden och teknik för markskydd och återställande av mark. De första stegen i denna riktning finns i det sjunde ramprogrammet för forskning (2007–2013)(3) som omfattar forskning om markfunktioner inom ramen för dess prioriterade områden "Miljö" och "Livsmedel, jordbruk och bioteknik".

Ökenspridning och stäppbildning

33.  Europaparlamentet anser att den förvärrade ökenspridnings- och stäppbildningsprocess som olika områden inom unionen drabbats av är resultatet av att människan i hög grad påverkat naturen genom avskogning av stora områden och en överdriven uttorkning av gräsområden och att dess samhällsekonomiska effekter och dess påverkan på miljön inte har diskuterats tillräckligt eller tagits på tillräckligt allvar i vissa gemenskapsorgan. Parlamentet konstaterar att det behövs mer forskning och större medvetenhet i hela EU.

34.  Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om att fjorton medlemsstater berörs av ökenutbredning. Resterande tretton, som ännu inte drabbats, har lokalt eller regionalt utbredda miljöproblem i form av erosion och ökade salthalter i marken.

35.  Europaparlamentet anser att ramdirektivet i hög grad kan stärka tillämpningen av FN:s konvention om bekämpning av ökenspridningen och öka ansträngningarna att förebygga och begränsa ökenspridningen och stäppbildningen i de drabbade länderna inom EU. Parlamentet anser att den kunskap och expertis som samlats i samband med den temainriktade strategin för markskydd bör överföras och delas med länder i tredje världen som drabbats av ökenspridning.

36.  Europaparlamentet anmodar kommissionen att lägga fram ett meddelande om ökenspridning och stäppbildning, först inom EU och sedan globalt, med en noggrann beskrivning av de områden som är eller troligen kommer att bli drabbade av ökenspridning och stäppbildning, tillsammans med en ingående analys av orsakerna och de samhällsekonomiska effekterna i områdena. I meddelandet bör också lämpliga gemenskapsåtgärder för att begränsa de negativa effekterna av dessa processer fastställas.

Föroreningar

37.  Europaparlamentet menar att förebyggande av markföroreningar är mycket viktigt för att bevara lämpliga fysiska och kemiska egenskaper i marken samt markkvaliteten och säkra skyddet av övriga element i miljön och uppmanar därför kommissionen att se till att befintlig och framtida gemenskapslagstiftning ansluter till detta mål.

38.  Europaparlamentet anser att en systematisk metod för att identifiera förorenade platser, som bygger på kontroll, objektiva parametrar och en gemensam lista över verksamheter, behövs för att samla in nödvändig information och upprätta databaser för att kunna hantera effekterna av markföroreningar. På så sätt ger man en signal till ekonomiska aktörer så att de kan vidta förebyggande åtgärder för att förhindra framtida föroreningar.

39.  Europaparlamentet betonar att förfarandet för att identifiera ett förorenat område måste kopplas till förutsättningen att komma fram till en lämplig och proportionerlig lösning på misstänkta risker (riskbaserat tillvägagångssätt).

40.  Europaparlamentet framhåller att jämte olika saneringsmöjligheter som dekontaminering och stabilisering bör också ytterligare alternativ inkluderas, såsom lämpliga skydds- och begränsningsåtgärder eller naturliga processer som minskar föroreningar.

41.  Europaparlamentet stöder kommissionens strategi att allmänheten ska få ökad information om förorenade platser eller platser som hotas av föroreningar och ökad insyn i markaffärer utifrån lokala skötsel- och förvaltningsplaner för marken, i synnerhet genom inrättandet av rapporter över markens tillstånd och särskilt för platser där verksamhet som potentiellt orsakar markföroreningar har utövats eller utövas.

42.  Europaparlamentet välkomnar en EU-plattform för informationsutbyte mellan medlemsstater eftersom detta främjar kunskapsöverföring och kan öppna för samverkansvinster. Parlamentet yrkar på att man vid det frivilliga inrättandet av en sådan plattform inom ramen för en EU-strategi för markskydd redan av kostnadsskäl ska gå pragmatiskt till väga och ta hänsyn till befintliga system i medlemsstaterna.

43.  Europaparlamentet betonar att rapporterings- och dokumentationskraven i ramdirektivet måste begränsas till det allra nödvändigaste för att inte alltför mycket belasta lokala och regionala myndigheter. I synnerhet ska medlemsstaterna kunna använda sina egna rapporteringssystem.

Kontroll, effekter av naturkatastrofer, utbildning

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att sambandet mellan markskydd och klimatförändringar, biologisk mångfald, avskogning, torrläggning, ökenspridning, stäppbildning, sjunkande grundvattennivåer, försurning, erosion och ökade risker till följd av naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människan behandlas och prioriteras inom ramen för GMES (Global övervakning för miljö och säkerhet) och INSPIRE (Infrastruktur för rumslig information i gemenskapen).

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja ytterligare forskning om de ökade riskerna för översvämningar och jordskred till följd av hårdgörning och sättningar i marken och de ökade effekterna av översvämningar, jordskred och jordbävningar till följd av ökad befolkningstäthet och verksamhet i kustområden, flodavrinningsområden och områden runt vulkaner och områden med stora koldioxid- och svaveldioxidutsläpp, samt fastställa bästa praxis för att komma till rätta med de ökade riskerna.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativ till överföring av kunskap om hur de nationella markskyddslagarna bäst kan genomföras och till utveckling av incitament för detta.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa bättre strukturerade metoder för att förbättra utbildningen inom EU i markklassificering, provtagning, kontroll och bästa metoder för markskydd, utbyte av information och bästa praxis, ökad kunskap om betydelsen och behovet av markskydd samt att främja bästa jordbrukstekniska metoder i jordbruket som syftar till att återställa markens produktiva funktion.

o
o   o

48.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 242, 10.9.2002, s. 1. (2) EUT C 87 E, 7.4.2004, s. 395. (3) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1982/2006/EG av den 18 december 2006 om Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007-2013) (EUT L 412, 30.12.2006, s. 1).

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 november 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/87/EG så att luftfartsverksamhet införs i systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen (KOM(2006)0818 – C6-0011/2007 – 2006/0304(COD))

P6_TA(2007)0505 A6-0402/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0818),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 175.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0011/2007),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för transport och turism (A6-0402/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 november 2007 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/.../EG om ändring av direktiv 2003/87/EG så att luftfartsverksamhet införs i systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 175.1,

med beaktande av kommissionens förslag║,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(3), och

av följande skäl:

(1)  Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 (om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen ║(4) inrättades ett system för utsläppshandel avseende växthusgaser inom gemenskapen (nedan kallat gemenskapssystemet). Syftet var att minska utsläppen av dessa gaser på ett kostnadseffektivt och ekonomiskt effektivt sätt.

(2)  Målet för FN:s ramkonvention om klimatförändring, som på Europeiska gemenskapens vägnar godkändes genom rådets beslut 94/69/EG av den 15 december 1993 (om slutande av Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring)(5), är att stabilisera koncentrationerna av växthusgaser i atmosfären på en nivå som gör att skadlig mänsklig påverkan på klimatsystemet kan förhindras. Gemenskapen har upprepade gånger förklarat, att för att detta mål ska kunna uppnås får den globala genomsnittstemperaturen vid jordytan inte nå en nivå som är högre än 2° C över den förindustriella nivån. För att detta långsiktiga temperaturmål ska vara realistiskt visar nya rön inom forskning och vetenskap att de globala utsläppen av växthusgaser måste plana ut inom två decennier för att sedan följas av betydande minskningar i en storleksordning på lägst 15 %, och kanske så mycket som 50 %, från 1990 års nivåer. Storlekarna på de minskningar som staterna ska göra från 2013 och framåt för att uppnå målet om en stabilisering av koncentrationerna av växthusgaser har ännu inte fastställts i det internationella klimatarbetet. Det här direktivet bör överensstämma med EU:s bidrag till arbetet med att uppnå det långsiktiga temperaturmålet, och samtidigt bör metoderna och principen för fördelning av utsläppsrätter till luftfartygsoperatörer inom ramen för direktivet efter 2013 hela tiden kunna omprövas med anledning av vetenskapliga framsteg och den internationella politiska utvecklingen.

(3)  Alla parter i FN:s ramkonvention om klimatförändring är skyldiga att upprätta och genomföra nationella – och i tillämpliga fall även regionala – program med åtgärder för att motverka klimatförändringen.

(4)  Enligt Kyotoprotokollet, som godkändes genom rådets beslut 2002/358/EG av den 25 april 2002 (om godkännande, på Europeiska gemenskapens vägnar, av Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar, och gemensamt fullgörande av åtaganden inom ramen för detta)(6), ska industriländerna sträva efter att begränsa eller minska de utsläpp av växthusgaser som hänför sig till flygbränslen och som inte omfattas av Montrealprotokollet. Det ska ske genom insatser i Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO).

(5)  Gemenskapen är inte part i 1944 års Chicagokonvention, men alla medlemsstater är det, liksom de är medlemmar av ICAO, och de fortsätter att stödja arbetet med att ta fram marknadsbaserade styrmedel i internationellt samarbete med andra stater. På det sjätte mötet med ICAO:s miljökommitté (Committee on Aviation Environmental Protection, CAEP) 2004 enades man om att ett system för utsläppshandel inrättat speciellt för luftfarten och baserat på ett nytt rättsligt instrument inom ramen för ICAO framstod som så pass olämpligt att det inte längre borde övervägas. I resolution 35-5 från ICAO:s generalförsamling föreslås därför inget nytt rättsligt instrument. I stället förordas en vidareutveckling av ett öppet system för utsläppshandel för den internationella luftfarten och möjlighet för staterna att införa utsläpp från den internationella luftfarten i sina befintliga system för utsläppshandel.

(6)  Enligt gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram, som fastställdes genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG(7), ska gemenskapen fastställa och genomföra särskilda åtgärder för att minska utsläpp av växthusgaser från luftfarten, om man inte enas om sådana åtgärder inom ramen för ICAO senast 2002. Genom sina slutsatser från oktober 2002, december 2003 och oktober 2004 har rådet upprepade gånger uppmanat kommissionen att föreslå åtgärder för att minska den internationella luftfartens påverkan på klimatförändringen.

(7)  Program och åtgärder bör genomföras på medlemsstats- och gemenskapsnivå inom alla sektorer av gemenskapens ekonomi – dvs. inte bara inom industri- och energisektorerna – för att åstadkomma de stora minskningar av utsläppen som krävs. En fortsatt ökning av luftfartens påverkan på klimatförändringen i nuvarande takt kommer att i stor utsträckning radera ut de minskningar av utsläppen som görs inom andra sektorer för att motverka klimatförändringen.

(8)   Till stöd för arbetet med att minska utsläppen från luftfarten bör kommissionen före 2009 utföra en genomförbarhetsstudie beträffande möjligheten att fastställa utsläppsnormer för flygplansmotorer.

(9)  I sitt meddelande av den 27 september 2005(8) antog kommissionen en strategi för att minska luftfartens klimatpåverkan. Som ett inslag i ett omfattande åtgärdspaket föreslogs att luftfarten skulle införas i gemenskapssystemet. Vidare föreslogs att man skulle inrätta en arbetsgrupp för luftfarten. Gruppen skulle bestå av berörda aktörer och ingå som en del i den andra fasen av det europeiska klimatförändringsprogrammet (ECCP II). Dess uppgift skulle vara att studera olika sätt att införa luftfarten i gemenskapssystemet. I sina slutsatser från december 2005 konstaterar rådet att ett införande av luftfarten i gemenskapssystemet ur ekonomisk och miljömässig synpunkt tycks vara det bästa sättet att gå vidare. Rådet uppmanade kommissionen att före utgången av 2006 lägga fram ett lagförslag i frågan. I sin resolution av den 4 juli 2006(9) konstaterar Europaparlamentet att ett välkonstruerat system för utsläppshandel kan spela en roll som ett av inslagen i ett omfattande åtgärdspaket för att komma tillrätta med luftfartens påverkan på klimatförändringen.

(10)  Förutom med hjälp av ekonomiska medel kan utsläppen också minskas avsevärt med hjälp av förbättringar i tekniken och driften och detta bör göras mer än tidigare.

(11)   En effektivare flygledningstjänst kan redan i sig minska bränsleåtgången med upp till 12 % och således bidra till minskade utsläpp av koldioxid. Därför bör det gemensamma europeiska luftrummet liksom också Sesar-projektet förverkligas så snabbt och effektivt som möjligt. Det är särskilt medlemsstaternas och gemenskapens uppgift att i nära samarbete med de berörda användarna av luftrummet snabbt och resolut vidta åtgärder för att inrätta funktionella luftrumsblock, flexibla luftrumsblock och en flexibel användning av luftrummet. I detta avseende bör stöd ges till initiativet AIRE (Atlantic Interoperability Initiative to Reduce Emissions) som ingåtts mellan Europeiska unionen och Förenta staternas luftfartsmyndighet (Federal Aviation Administration).

(12)   Forskning och teknik är nyckeln till innovation och till ytterligare minskning av utsläppen från luftfarten. Luftfartygs- och motortillverkarna och bränsleproducenterna uppmanas att inom sina respektive områden forska i och genomföra förändringar som leder till att luftfartens klimatpåverkan betydligt minskar. Gemenskapen bör fortsätta att stödja det gemensamma teknikinitiativet "Clean Sky" inom ramen för sjunde ramprogrammet för forskning (FP7), ett initiativ som avser att radikalt minska luftfartens påverkan på miljön. Gemenskapen bör fortsätta ge kraftfullt stöd till det arbete som görs av den rådgivande gruppen för aeronautisk forskning i Europa (Advisory Council for Aeronautics Research in Europe, ACARE), framför allt till dess strategiska forskningsagenda, där det fastställs mål om att minska luftfartens utsläpp av koldioxid per passagerarkilometer med 50 % och att minska utsläppen av kväveoxider per passagerarkilometer med 80 % fram till 2020.

(13)   Subventioner till flygplatser ger i vissa fall felaktiga incitament beträffande utsläppen av växthusgaser. Kommissionen måste därför oinskränkt respektera den nuvarande konkurrenslagstiftningen.

(14)  Syftet med detta direktiv är att minska luftfartens bidrag till den globala klimatförändringen ║ genom att utsläpp från luftfartsverksamhet integreras i gemenskapssystemet.

(15)  Det är luftfartygsoperatörerna som närmast bestämmer över vilka typer av luftfartyg som används och hur de flygs. De bör därför vara ansvariga för att skyldigheterna enligt detta direktiv uppfylls. En luftfartygsoperatör kan identifieras genom en ICAO-beteckning eller annan erkänd beteckning som används för att beteckna flygningen. Om luftfartygsoperatörens identitet inte är känd ska luftfartygets ägare anses vara den som bedriver flygningen såvida han inte kan styrka att någon annan gör det.

(16)  Likvärdiga förutsättningar bör säkerställas mellan flygplatserna och mellan luftfartygsoperatörerna. Därför bör gemenskapssystemet alltifrån första början omfatta både internationella flygningar till och från Europeiska unionen och flygningar inom Europeiska unionen.

(17)  Från och med 2011 ▌bör ▌ utsläpp från alla flygningar som ankommer till eller avgår från gemenskapens flygplatser omfattas. ▌Om ett tredjeland inför åtgärder för att minska klimatpåverkan av flygningar till en flygplats i gemenskapen, vilka avgår från tredjelandet, och åtgärderna minst motsvarar kraven i detta direktiv, bör tillämpningsområdet för gemenskapssystemet ändras så att flygningarna från det aktuella tredjelandet ▌inte omfattas av systemet. Klimatförändringen är ett globalt fenomen som kräver globala lösningar. Gemenskapen anser detta direktiv som ett viktigt första steg. Parter utanför EU inbjuds att bidra med sina uppslag till diskussionen med tanke på en vidareutveckling av detta politiska styrmedel. Kommissionen bör, innan och under det att detta direktiv genomförs, stå i fortlöpande kontakt med dessa parter så att de får möjlighet att komma till tals. Om Europeiska unionen tillsammans med en part utanför EU kommer överens om ett gemensamt system som har åtminstone samma positiva effekter för miljön som detta direktiv kan kommissionen föreslå en ändring av direktivet. I vilket fall som helst får kommissionen föreslå att ankommande flygningar från ett tredjeland inte omfattas av systemet om det aktuella tredjelandet tillämpar ett system som har minst lika stor miljönytta som detta direktiv.

(18)  Luftfarten påverkar det globala klimatet genom utsläpp av koldioxid, kväveoxider, vattenånga, sulfatpartiklar och sotpartiklar. Den mellanstatliga panelen för klimatförändringar (The Intergovernmental Panel on Climate Change) uppskattar att den samlade påverkan på klimatförändringen som luftfarten för närvarande har är två till fyra gånger större än dess tidigare påverkan från enbart koldioxidutsläpp. Nya forskningsrön i gemenskapen visar att luftfartens samlade påverkan kan vara omkring två gånger högre än påverkan från enbart koldioxidutsläpp. Men ingen av dessa uppskattningar tar hänsyn till cirrusmolnens inverkan, om vilken det råder stor osäkerhet. Enligt artikel 174.2 i fördraget ska gemenskapens miljöpolitik bygga på försiktighetsprincipen. Man bör därför vidta åtgärder för att komma till rätta med luftfartens påverkan på miljön så långt det är möjligt. Flygledningsmyndigheterna bör vidta effektiva åtgärder så att det med hjälp av ändrade flygmönster kan undvikas att det bildas kondensstrimmor och cirrusmoln, nämligen genom att se till att planen inte flyger genom områden där det till följd av förhållandena i atmosfären kan förutsägas att sådana moln kommer att bildas. Dessutom bör de energiskt främja forskning kring hur det bildas kondensstrimmor och cirrusmoln, inklusive effektiva motåtgärder (t.ex. i fråga om bränslen, motorer, flygledningstjänst) som inte inverkar menligt på andra miljömål. I avvaktan på annan lagstiftning som kommissionen ska lägga fram förslag om, särskilt i fråga om problemet med luftfartens utsläpp av kväveoxider, bör en multiplikatorfaktor tillämpas på varje ton utsläppt koldioxid.

(19)   För att komplettera detta direktiv bör andra åtgärder genomföras. Reflektionsgrupper bör därför inrättas med uppgift att undersöka andra åtgärder.

(20)  För att undvika snedvridning av konkurrensen bör en harmoniserad fördelningsmetod fastställas. För att garantera att nya luftfartygsoperatörer får tillträde till marknaden bör en del av utsläppsrätterna fördelas genom auktion enligt regler som ska utarbetas av kommissionen. När det gäller en luftfartygsoperatör som upphör med sin verksamhet bör medlemsstaterna fortsätta att utfärda utsläppsrätter till honom fram till utgången av den period för vilken han redan har tilldelats gratis utsläppsrätter.

(21)   Trots att det är svårt för luftfartygsoperatörerna att övergå till alternativa (förnybara) energikällor måste luftfarten ändå avsevärt minska sina utsläpp för att följa EU:s övergripande mål om en minskning på mellan 20 och 30 procent jämfört med nivån för 1990. För varje sådan åtagandeperiod då även luftfarten är avsedd att omfattas av gemenskapens system bör målet för luftfarten fastställas utgående från vilka genomsnittliga insatser det åligger alla övriga sektorer med fasta källor att göra i alla medlemsstater och beroende på vilken referensperiod som används för luftfarten under åtagandeperioden i fråga.

(22)  Luftfarten är ett av de inslag i mänsklig verksamhet som påverkar klimatförändringen. Intäkter från auktioner av utsläppsrätter bör användas till minskning av utsläppen av växthusgaser och anpassning till effekterna av klimatförändringen i EU och i tredjeländer, särskilt i utvecklingsländerna, samt för finansiering av forskning och utveckling för motverkan av och anpassning till klimatförändringen. För att i någon mån minska belastningen på medborgarna bör auktionsintäkterna också användas för att sänka skatter och andra pålagor på miljövänliga transportmedel, såsom tåg och bussar. De bör också användas för att täcka medlemsstaternas styrkta kostnader för administrationen av detta direktiv. Medlemsstaterna får också använda intäkterna till att minska eller rentav undanröja eventuella problem med tillgängligheten och konkurrenskraften som kan uppstå för de yttersta randområdena, samt problem i samband med skyldigheten att tillhandahålla allmänna tjänster vid tillämpningen av detta direktiv. Medlemsstaterna bör underrätta kommissionen om åtgärder som vidtagits i detta sammanhang.

(23)  För att göra systemet mer kostnadseffektivt bör luftfartygsoperatörer ha rätt att ▌använda utsläppsrätter som tilldelats andra sektorer inom ramen för systemet för handel med utsläppsrätter, samt certifierade utsläppsminskningar (CER) och utsläppsminskningsenheter (ERU), som genererats genom projektverksamhet, för att uppfylla skyldigheterna om överlämnande av utsläppsrätter.

(24)  Det nuvarande systemet för handel med utsläppsrätter har redan blivit en kännbar belastning för den energiintensiva industrin till följd av påtagligt höga priser på koldioxid. Det råder ett verkligt hot om kolutsläpp om ytterligare en betydande sektor, som måste köpa utsläppsrätter, tas med i systemet. För att undvika kolläckage från den energiintensiva industrin, exempelvis från cement-, kalk- eller stålsektorn, kommer kommissionen att undersöka olika alternativ såsom sektorsvisa mål eller gränsskattejusteringar och före utgången av 2008 offentliggöra en rapport om hur frågan bör hanteras.

(25)  För att luftfartygsoperatörerna inte ska belastas med alltför mycket administrativt arbete bör ansvaret för en och samma luftfartygsoperatörs deltagande i systemet vila på endast en medlemsstat. Respektive medlemsstat bör vara skyldig att se till att kraven i detta direktiv uppfylls beträffande luftfartygsoperatörer som beviljats operativ licens i medlemsstaten, och beträffande luftfartygsoperatörer som saknar operativ licens eller tillhör tredjeländer och vars utsläpp under ett referensår i båda fallen till största delen drabbat medlemsstaten ║.

(26)  Med hänsyn till att utsläppen från internationell luftfart ännu inte omfattas av medlemsstaternas åtaganden enligt Kyotoprotokollet, och för att undvika att funktionen hos gemenskapssystemets redovisningssystem skadas, bör utsläppsrätter som tilldelas luftfarten få användas enbart för att uppfylla luftfartygsoperatörernas skyldigheter att överlämna utsläppsrätter enligt detta direktiv. Luftfartygsoperatörer bör emellertid ha rätt att via sin respektive registeradministratör byta utsläppsrätter, som utfärdats till luftfartssektorn, mot utsläppsrätter som får användas av alla verksamhetsutövare och luftfartygsoperatörer i gemenskapssystemet.

(27)  För att säkerställa likabehandling av luftfartygsoperatörerna bör medlemsstaterna följa harmoniserade regler för administrationen av de respektive luftfartygsoperatörer de har ansvaret för, i enlighet med de särskilda riktlinjer som tas fram av kommissionen.

(28)  Eurocontrol (Europeiska organisationen för säkrare flygtrafiktjänst) kan förfoga över uppgifter som skulle kunna vara till gagn för medlemsstaterna eller kommissionen för fullgörandet av deras skyldigheter enligt detta direktiv.

(29)  Gemenskapssystemets bestämmelser om övervakning, rapportering och kontroll av utsläpp, liksom dess bestämmelser om påföljder för verksamhetsutövare, bör gälla också för luftfartygsoperatörer.

(30)  Detta direktiv bör inte hindra någon medlemsstat att ha kvar eller fastställa någon annan form av kompletterande eller parallell politik eller några andra kompletterande eller parallella åtgärder som inriktar sig på luftfartens sammanlagda inverkan på klimatförändringen.

(31)  De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 ║om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter)(10).

32)   ║Kommissionen bör särskilt ges behörighet att införa åtgärder för auktioner av utsläppsrätter som inte omfattas av gratistilldelning och att revidera omfattningen av den luftfartsverksamhet som direktivet ska omfatta enligt bilaga I i det fall ett tredjeland inför åtgärder för att minska luftfartens påverkan på klimatförändringen. Eftersom dessa åtgärder ║ har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv och komplettera det med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll ║ i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(33)  Eftersom målet för den föreslagna åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna på egen hand och det därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, får gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(34)  Direktiv 2003/87/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 2003/87/EG

Direktiv 2003/87/EG ska ändras på följande sätt:

1.  Följande rubrik till kapitel I ska införas före artikel 1:

Kapitel I

Allmänna bestämmelser

2.  Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

3.  Följande kapitel II, rubrik till kapitel III samt artikel 3e ska införas efter artikel 3:

Kapitel II

Luftfart

Artikel 3a

Tillämpningsområde

Bestämmelserna i detta kapitel ska tillämpas på fördelning och utfärdande av utsläppsrätter för luftfartsverksamhet som omfattas av bilaga I.

Artikel 3b

Sammanlagt antal utsläppsrätter

1.  ▌Det sammanlagda antalet utsläppsrätter som ska tilldelas luftfartygsoperatörer ska motsvara 90 % av en summa bestående av den historiska utsläppsmängd från luftfartsverksamhet som ska tillämpas för 2011 plus den historiska utsläppsmängd från luftfartsverksamhet som ska tillämpas för 2012.

2.  Beroende på om målet för koldioxidminskning efter 2012 fastställts till antingen 30 eller 20 procent, med 1990 såsom basår, ska kommissionen, i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 23.2a, minska det sammanlagda antalet utsläppsrätter som under efterföljande perioder ska tilldelas luftfartygsoperatörer med stöd av artikel 11.2. Tack vare den ovannämnda nedjusteringen kommer fortsatt miljöeffektivitet att kunna säkerställas i systemet för handel med utsläppsrätter. Föreskrifter ska utfärdas om fortsatta nedjusteringar av det sammanlagda antalet utsläppsrätter som ska tilldelas.

▌

3.  Senast sex månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft ska kommissionen fastställa den historiska utsläppsmängden från luftfartsverksamhet baserat på bästa tillgängliga data.

Artikel 3c

Fördelningsmetod

1.  Från och med 2011, ska 25% av utsläppsrätterna fördelas genom auktion.▌

2.  För efterföljande perioder ska ▌auktionsandelen enligt punkt 1 ökas, i enlighet med den högsta auktionsandelen i andra sektorer.

3.  Kommissionen ska anta en förordning med närmare bestämmelser för medlemsstaternas auktioner av de utsläppsrätter som inte ska fördelas gratis enligt punkterna 1 och 2. Antalet utsläppsrätter som ska fördelas genom auktioner ska, för varje period och medlemsstat, vara proportionell mot respektive medlemsstats andel av de sammanlagda tillskrivna luftfartsutsläppen för alla medlemsstater för det referensår vars uppgifter rapporterats enligt artikel 14.3 och kontrollerats enligt artikel 15. För perioden som avses i artikel 11.2 ska referensåret vara 2010, och för de efterföljande perioderna som avses i artikel 11.2 ska referensåret vara det kalenderår som löper ut 24 månader före starten av den period som auktionen avser.

Ovannämnda förordning, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 23.2a.

4.  Kommissionen ska anta en förordning med detaljerade bestämmelser för inrättandet av en europeisk reserv av utsläppsrätter. Den procentuella andelen utsläppsrätter som under varje period ska avsättas i en reserv med tanke på eventuella nya luftfartygsoperatörers behov ska fastställas av kommissionen med hänsyn tagen till undersökningar av den förväntade marknadsutvecklingen, gjorda av lämpliga organ.

5.  5 Intäkter från auktioner av utsläppsrätter ▌ska användas till minskning av utsläppen av växthusgaser och anpassning till effekterna av klimatförändringen i EU och i tredjeländer, särskilt i utvecklingsländer, samt för finansiering av forskning och utveckling för motverkan av, särskilt inom luftfartssektorn, och anpassning till klimatförändringen. För att medborgarnas börda i någon mån ska minska ska auktionsintäkterna även användas till att sänka skatter och avgifter på klimatvänliga transporter såsom spårbunden trafik och busstrafik. Intäkterna får även användas för att täcka medlemsstaternas styrkta kostnader för att administrera detta direktiv. Medlemsstaterna får också använda intäkterna till att minska eller rentav undanröja eventuella problem med tillgängligheten och konkurrenskraften som kan uppstå för de yttersta randområdena, samt problem i samband med skyldigheten att tillhandahålla allmänna tjänster, vid tillämpningen av detta direktiv. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om åtgärder som vidtagits enligt detta stycke.

6.  Att en medlemsstat lämnar information till kommissionen inom ramen för detta direktiv befriar den inte från skyldigheten att enligt artikel 88.3 underrätta kommissionen om stödåtgärder.

Artikel 3d

Fördelning och utfärdande av utsläppsrätter till luftfartygsoperatörer

1.  För respektive period som avses i artikel 11.2 får en luftfartygsoperatör ansöka om utsläppsrätter som ska fördelas gratis enligt artikel 3c. Ansökan får göras genom inlämning till den behöriga myndigheten i den administrerande medlemsstaten av kontrollerade uppgifter om antalet tonkilometer för luftfartsverksamhet som omfattas av bilaga I och som luftfartygsoperatören bedrivit under det kalenderår som löper ut 24 månader före starten av den period som ansökan avser; uppgifterna ska lämnas i enlighet med bilagorna IV och V. En ansökan måste göras senast 21 månader före starten av den period som den avser.

2.  Senast 18 månader före starten av perioden som ansökan avser ska respektive medlemsstat till kommissionen överlämna de ansökningar som avses i punkt 1.

3.  Senast 15 månader före starten av respektive period som avses i artikel 11.2 ska kommissionen genom ett beslut fastställa följande:

Riktmärket som avses i led b ska vara lika med antalet utsläppsrätter som fördelats gratis dividerat med summan av antalet tonkilometer som angetts i de ansökningar som överlämnats till kommissionen enligt punkt 2.

4.  Senast tre månader efter kommissionens beslut enligt punkt 3 ska respektive administrerande medlemsstat beräkna och offentliggöra följande uppgifter:

5.  Senast den 28 februari 2011 och den 28 februari varje efterföljande år ska den behöriga myndigheten i respektive administrerande medlemsstat till respektive luftfartygsoperatör utfärda det antal utsläppsrätter som fördelats till luftfartygsoperatören för det aktuella året.

6.  Kommissionen ska vid fördelningen av utsläppsrätter vidta åtgärder till förmån för nya luftfartsaktörer på marknaden.

Med "ny luftfartsaktör" förstås en luftfartygsoperatör åt vilken det för första gången utfärdats ett drifttillstånd för luftfartyg (AOC) efter att den period som avses i artikel 11.2 inletts och som faktiskt inlett verksamheten under denna period.

7.  Vid fusioner eller uppköp mellan flera flygbolag under en period ska de utsläppsrätter som tilldelats eller förvärvats kvarstå i den nya enheten. Om ett flygbolag upphör med sin verksamhet ska den medlemsstatstat till vilken flygbolaget är knutet placera sina utsläppsrätter på andrahandsmarknaden för utsläppsrätter. Vid ingången av följande år ska andelen utsläppsrätter som fortfarande finns till förfogande fördelas enbart genom auktion, varvid hänsyn ska tas till den allmänna minskningen av tillåtna utsläppsrätter.

8.  Med utgångspunkt från erfarenheterna från perioden 2010–2012 ska kommissionen lägga fram ett förslag till vilken andel av utsläppsrätterna som luftfarten tillåts köpa på andrahandsmarknaden för mer omfattande system för utsläppsrätter.

Kapitel III

Fasta anläggningar

Artikel 3e

Tillämpningsområde

Bestämmelserna i detta kapitel ska tillämpas på tillstånd för utsläpp av växthusgaser samt på fördelning och utfärdande av utsläppsrätter för verksamheter som anges i bilaga I och som inte är luftfartsverksamhet.

4.  Artikel 5 a ska ersättas med följande:

5.  I artikel 6.2 e ska orden "– med undantag av sådana som utfärdas enligt kapitel II –" läggas till efter ordet "utsläppsrätter".

6.  Följande rubrik till kapitel IV ska införas efter artikel 11:

Kapitel IV

Bestämmelser för luftfartsverksamhet och fasta anläggningar

7.  I artikel 11a ska följande punkt införas som punkt 1a:

1a.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 3 ska respektive medlemsstat, under respektive period som avses i artikel 11.2, tillåta respektive luftfartygsoperatör att använda utsläppsrätter som tilldelats enligt kapitel III samt CER och ERU från projektverksamhet upp till en högsta procentandel av det antal utsläppsrätter som luftfartygsoperatören ska överlämna enligt artikel 12.2a; procentandelen ska vara lika med genomsnittet av de procentandelar som medlemsstaterna har fastställt enligt punkt 1 för användningen av CER och ERU.

Kommissionen ska offentliggöra uppgiften om procentandelen senast sex månader före starten av respektive period som avses i artikel 11.2.

Procentandelen CER och ERU som får användas i samband med luftfartsverksamhet ska ses över tillsammans med deras användning inom andra sektorer, vilket ska ingå som ett led i översynen av systemet för handel med utsläppsrätter.

8.  I artikel 11b.2 ska ordet "anläggningar" ersättas med ordet "verksamheter".

9.  Artikel 12 ska ändras på följande sätt:

2f.   Kommissionen ska, med hänsyn tagen till att luftfartygsoperatörerna har utfäst sig att fram till 2020 göra flygmotorerna 50 % effektivare, rapportera till Europaparlamentet under 2010 och 2015 om vilka framsteg som gjorts på väg mot detta mål.

2 octies.  2g. Så snart det föreligger tillräckliga vetenskapliga rön ska det föreslås en lämplig multiplikatorfaktor för att ta hänsyn till effekterna av de cirrusmoln som förorsakas av luftfartsverksamheten."

10.  I artikel 13.3 ska orden "artikel 12.3" ersättas med orden "artikel 12.2a eller 12.3".

11.  Artikel 14 ska ändras på följande sätt:

12.  Artikel 15 ska ändras på följande sätt:

13.  Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

14.  Följande artiklar 18a och 18b ska införas:

Artikel 18a

Administrerande medlemsstat

1.  Beträffande vilken medlemsstat som ska vara administrerande medlemsstat ska följande gälla:

2.  Baserat på bästa tillgängliga uppgifter ska kommissionen

3.  För tillämpningen av punkt 1 avses med referensår för luftfartygsoperatörer, som har startat sin verksamhet i gemenskapen efter den 1 januari 2006, det första kalenderåret av verksamheten, och för alla övriga fall avses kalenderåret som startar den 1 januari 2006.

4.  För att säkerställa likabehandling av luftfartygsoperatörerna ska kommissionen anta särskilda riktlinjer för att harmonisera de administrerande medlemsstaternas administration av luftfartygsoperatörerna.

Artikel 18b

Bistånd av Eurocontrol

För fullgörandet av sina skyldigheter enligt artiklarna 3b.3 och 18a får kommissionen begära bistånd av Eurocontrol och ska utse en opartisk organisation som flygbolagen direkt ska sända in uppgifter till.

__________________

* EGT L 240, 24.8.1992, s. 1.

▌

15.  I artikel 23 ska följande punkt införas som punkt 2a:

2a.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

16.  Följande artikel ska införas som artikel 25a:

Artikel 25a

Åtgärder av tredjeland för att minska påverkan av luftfartsverksamhet på klimatförändringen

Om ett tredjeland inför åtgärder för att minska påverkan på klimatförändringen av flygningar ▌och dessa åtgärder är minst likvärdiga med kraven i detta direktiv, ska kommissionen ändra direktivet för att undvika dubbel avgiftsbeläggning och säkerställa likabehandling.

En sådan ändring, som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 23.2a.

17.  Artikel 28 ska ändras på följande sätt:

18.  Följande rubrik till kapitel V ska införas efter artikel 30:

Kapitel V

Slutbestämmelser

19.  Bilagorna I, IV och V ska ändras i enlighet med bilagan till detta direktiv.

Artikel 2

Införlivande i nationell lagstiftning

1.  Medlemsstaterna ska senast den ...(11) sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Kommissionen ska underrätta de övriga medlemsstaterna om detta.

3.  Om tredjeländer eller grupper av sådana länder tillsammans med Europeiska unionen skulle överenskomma om ett gemensamt system för handel med utsläppsrätter, med åtminstone samma positiva effekter för miljön som systemet enligt detta direktiv, får kommissionen föreslå en ändring av direktivet för att anpassa det till det gemensamma systemet.

Artikel 3

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ║ den ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

Bilagorna I, IV och V till direktiv 2003/87/EG ska ändras på följande sätt:

(1)  Bilaga I ska ändras på följande sätt:

(2)  Bilaga IV ska ändras på följande sätt:

a)  Följande rubrik ska införas under huvudrubriken:

Del A – Övervakning och rapportering av utsläpp från fasta anläggningar

b)  Följande del B ska läggas till:

Del B – Övervakning och rapportering av utsläpp från luftfartsverksamhet

Övervakning av koldioxidutsläpp

Utsläppen ska övervakas genom beräkning. Följande formel ska användas:

Bränsleförbrukning x emissionsfaktor

Bränsleförbrukningen ska inkludera bränsle som förbrukas av hjälpkraftaggregat. Om det är möjligt ska den faktiska bränsleförbrukningen för flygningen användas med beräkning enligt följande formel:

(Bränslemängd i luftfartygets tankar efter slutförd tankning för flygningen) – (bränslemängd i tankarna efter slutförd tankning för efterföljande flygning) + (tankad bränslemängd för denna efterföljande flygning).

Om uppgifter om faktisk bränsleförbrukning inte är tillgängliga, ska en standardiserad metod med olika noggrannhetsnivåer användas för att beräkna bränsleförbrukningen baserat på bästa tillgängliga data.

Standardemissionsfaktorer från FN:s internationella klimatpanel (IPPC), tagna ur IPPC:s riktlinjer från 2006 för kartläggning av utsläpp enligt (IPPC Inventory Guidelines), eller från senare uppdateringar av dessa riktlinjer, ska användas, såvida det inte finns exaktare verksamhetsspecifika emissionsfaktorer som tagits fram av ackrediterade laboratorier med användning av allmänt vedertagna analytiska metoder. Emissionsfaktorn för biomassa ska vara noll.

Beräkningarna ska göras separat för varje flygning och bränsle.

Rapportering av utsläpp

Varje luftfartygsoperatör ska tillhandahålla följande uppgifter i sin rapport enligt artikel 14.3:

A.  Uppgifter om luftfartygsoperatören, bland annat följande:

–  Dess administrerande medlemsstat.

B.  För varje bränsletyp för vilka utsläppen beräknas:

Övervakning av uppgifter om trafikvolym för tillämpning av artikel 3d

För ansökan om tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 3d.1 ska luftfartsverksamhetens volym anges i tonkilometer enligt följande formel:

antal tonkilometer = sträcka x nyttolast

där

"sträcka" är storcirkelavståndet mellan avgångsflygplats och ankomstflygplats, och

"nyttolast" är den sammanlagda massan av gods, post och passagerare som befordras.

Rapportering av uppgifter om antalet tonkilometer för tillämpning av artikel 3d

Varje luftfartsoperatör ska ange följande uppgifter i sin ansökan enligt artikel 3d.1:

A.  Uppgifter om luftfartygsoperatören, bland annat följande:

–  Dess administrerande medlemsstat.

B.  Uppgifter om tonkilometer:

(3)  Bilaga V ska ändras på följande sätt:

a)  Följande rubrik ska införas under huvudrubriken:

Del A – Kontroll av utsläpp från fasta anläggningar

b)  Följande del B ska läggas till:

Del B – Kontroll av utsläpp från luftfartsverksamhet

(13)  De allmänna principer och den metodik som fastläggs i denna bilaga ska tillämpas på kontroll av rapporterade utsläpp från flygningar som omfattas av bilaga I.

För detta ändamål ska

a)   verksamhetsutövaren i punkt 3 avse luftfartygsoperatören och anläggningen i punkt 3 c avse luftfartyget som bedriver den luftfartverksamhet som omfattas av rapporten,

Ytterligare bestämmelser för kontroll av rapporter om utsläpp från luftfartsverksamhet

(14)  Kontrollören ska i synnerhet förvissa sig om att

Gemenskapen och medlemsstaterna ska säkerställa att kontrollörens arbetsmetoder harmoniserats innan direktivet börjar tillämpas och att dess föreskrifter tillämpas på ett enhetligt sätt.

Ytterligare bestämmelser för kontroll av uppgifter om antalet tonkilometer som lämnats in för tillämpning av artikel 3d.1

(15)  De allmänna principer och den metodik som i denna bilaga fastläggs för kontroll av utsläppsrapporter inlämnade enligt artikel 14.3 ska i tillämpliga fall på motsvarande sätt tillämpas på kontroll av uppgifter om luftfartsverksamhet.

(16)  Kontrollören ska i synnerhet förvissa sig om att luftfartygsoperatörerna i sina ansökningar enligt artikel 3d.1 enbart tagit med flygningar som de ansvarat för, som faktiskt utförts och som omfattas av bilaga I. Som underlag för detta ska kontrollören använda uppgifter om luftfartygsoperatörens trafik, däribland uppgifter från Eurocontrol vilka beställts av luftfartygsoperatören. Kontrollören ska dessutom förvissa sig om att de uppgifter om nyttolast som luftfartygsoperatörerna rapporterat överensstämmer med de uppgifter om nyttolast som luftfartygsoperatörerna registrerar för säkerhetsändamål.

Gemenskapen och medlemsstaterna ska säkerställa att kontrollörens arbetsmetoder harmoniserats innan direktivet börjar tillämpas och att dess föreskrifter tillämpas på ett enhetligt sätt.

(1) EUT C 175, 27.7.2007, s. 47. (2) EUT C 305, 15.12.2007, s. 15. (3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 13 november 2007. (4) EUT L 275, 25.10.2003, s. 32. Ändrat genom direktiv 2004/101/EG (EUT L 338, 13.11.2004, s. 18). (5) EGT L 33, 7.2.1994, s. 11. Rättelse i EGT L 146, 11.6.1994, s. 27. (6) EGT L 130, 15.5.2002, s. 1. (7) EGT L 242, 10.9.2002, s. 1. (8) KOM(2005)0459. (9) EUT C 303 E, 13.12.2006, s. 119. (10) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11). (11) * 12 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft.

Europaparlamentets förklaring om diskriminering och social utslagning av barn som lider av särskilda inlärningssvårigheter

P6_TA(2007)0506 P6_DCL(2007)0064

Europaparlamentet avger denna förklaring

–   med beaktande av artikel 116 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Man uppskattar att mer än 10 procent av alla barn årligen lider av särskilda inlärningssvårigheter (dysfasi, dyspraxi, dyslexi, dyskalkyli och ADHD med huvudsakligen uppmärksamhetsbrist, etc.). De statistiska uppgifterna kräver dock förfining.

B.  Dessa särskilda inlärningssvårigheter, som redan i ett mycket tidigt skede stör kommunikationen, förblir oupptäckta i flera medlemsstater.

C.  Forskningen om särskilda inlärningssvårigheter bör intensifieras, också inom det sjunde ramprogrammet för forskning.

D.  Endast genom att i ett tidigt skede ta tag i saken och genom att använda ett intensivt och tvärvetenskapligt tillvägagångssätt inom lämpliga strukturer (i vanlig skolmiljö med lämplig ledsagning eller i en särskild miljö) kan man undvika diskriminering av barn med särskilda inlärningssvårigheter.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att:

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna förklaring tillsammans med namnen på undertecknarna till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament: