Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 29 november 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upphävande av rådets direktiv 84/539/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om elektromedicinsk utrustning inom human- och veterinärmedicin (KOM(2007)0465 – C6-0255/2007 – 2007/0168(COD))

P6_TA(2007)0545 A6-0431/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0465),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0255/2007),

–   med beaktande av artikel 51 och artikel 43.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6-0431/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 29 november 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 80/181/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning för måttenheter (KOM(2007)0510 – C6-0277/2007 – 2007/0187(COD))

P6_TA(2007)0546 A6-0430/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0510),

–   med beaktande av artiklarna 251.2 och 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0277/2007),

–   med beaktande av artiklarna 51 och 43.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6-0430/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 29 november 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG i fråga om tillämpningen av vissa bestämmelser i Estland (KOM(2007)0411 – C6-0230/2007 – 2007/0141(COD))

P6_TA(2007)0547 A6-0440/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0411),

–   med beaktande av artikel 251 och artiklarna 47.2, 55 och 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0230/2007),

–   med beaktande av artikel 51 och 43.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6-0440/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 29 november 2007 om förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Arabrepubliken Egypten (KOM(2007)0352 – C6-0247/2007 – 2007/0124(CNS))

P6_TA(2007)0548 A6-0429/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut (KOM(2007)0352),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1982/2006/EG av den 18 december 2006 om Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013)(1),

–   med beaktande av artikel 170 och artikel 300.2 första stycket första meningen i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0247/2007),

–   med beaktande av artikel 51, artikel 83.7 och artikel 43.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6-0429/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner ingåendet av avtalet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Arabrepubliken Egypten parlamentets ståndpunkt.

(1) EUT L 412, 30.12.2006, s. 1.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 29 november 2007 om utkastet till rådets förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (14320/2007 – C6-0411/2007 – 2007/0820(CNS))

P6_TA(2007)0549 A6-0465/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av utkastet till rådets förordning (14320/2007),

–   med beaktande av kommissionens förslag (KOM(2007)0364),

–   med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(1),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2004/2003 av den 4 november 2003 om regler för och finansiering av politiska partier på europeisk nivå(2),

–   med beaktande av artikel 279 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0411/2007),

–   med beaktande av artiklarna 51 och 43.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och skrivelsen från budgetutskottet (A6-0465/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner utkastet till rådets förordning.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som är föremål för samråd.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning; (EG Euratom) nr 1995/2006 (EUT L 390, 30.12.2006, s. 1). (2) EUT L 297, 15.11.2003, s. 1.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 29 november 2007 om förslaget till rådets beslut om gemenskapens makroekonomiska stöd till Libanon (KOM(2007)0476 – C6-0290/2007 – 2007/0172(CNS))

P6_TA(2007)0550 A6-0452/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2007)0476),

–   med beaktande av artikel 308 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0290/2007),

–   med beaktande av artiklarna 51 och 83.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och budgetutskottet (A6-0452/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar Ändring 1 Skäl -1 (nytt) (-1) Det ligger i Europeiska unionens intresse att stärka Libanons överhöghet, territoriella integritet och oberoende, att befria landet från yttre inblandning och att stärka dess rättmätiga och demokratiska regering. Ändring 2 Skäl -1a (nytt) (-1a) Europeiska unionen och dess medlemsstater spelar en framträdande roll i det nya UNIFIL-uppdraget (United Nations Interim Force in Lebanon) och har förbundit sig att fullt ut tillämpa FN:s säkerhetsråds resolution 1701 (2006) i syfte att stabilisera området och hitta en varaktig lösning på de bakomliggande orsakerna till konflikten i Libanon sommaren 2006. Ändring 3 Skäl 1a (nytt) (1a)  Det ligger i Libanons intresse att uppnå en god balans mellan utgifter efter konflikter, återuppbyggnad, skenande statsskuld och sociala behov, samtidigt som landet särskilt måste uppmärksamma utbildning och yrkesutbildning samt fattigdomsbekämpning. Ändring 4 Skäl 2 (2)  Libanon, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, har undertecknat ett associeringsavtal som trädde i kraft den 1 april 2006. (2)  Inom ramen för Europa-Medelhavspartnerskapet har Libanon, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat ett associeringsavtal som trädde i kraft den 1 april 2006. Ändring 5 Skäl 4 (4)  Förbindelserna mellan Libanon och Europeiska unionen utvecklas inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken, som förväntas leda till fördjupad ekonomisk integration. EU och Libanon har kommit överens om en handlingsplan för den europeiska grannskapspolitiken som innehåller prioriteringar på medellång sikt i förbindelserna mellan EU och Libanon och berörda politikområden. (4)  Förbindelserna mellan Libanon och Europeiska unionen utvecklas även inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken, vars mål omfattar en fördjupning av den ekonomiska integrationen. I detta sammanhang kom EU och Libanon i januari 2007 överens om en handlingsplan som innehåller prioriteringar på medellång sikt i förbindelserna dem emellan och på berörda politikområden. Ändring 6 Skäl 4a (nytt) (4a)  Den 19 januari 2007 antogs denna handlingspla, som avsevärt har bidragit till att stabilisera situationen i landet. Ändring 7 Skäl 4b (nytt) (4b)  Behovet av det exceptionella makroekonomiska stöd som planeras enligt detta beslut är särskilt akut eftersom Libanon inte kommer att få tillgång till medlen för områdesvisa reformer från det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet förrän från och med 2009. Det planerade exceptionella makroekonomiska stödet fyller denna lucka, eftersom det finns tillgängligt under perioden 2007–2009 och direkt påverkar Libanons betalningsbalans. I samförståndsavtalet bör man därför införa bestämmelser som garanterar att dessa båda åtgärder kompletterar varandra. Ändring 8 Skäl 4c (nytt) (4c)  De makroekonomiska följder som kriget 2006 fick för Libanons ekonomi, och de skadliga effekterna av den utdragna politiska krisen för landets kroniskt svaga och bräckliga institutionella system, ökar behovet av internationellt ekonomiskt stöd, som delvis tillhandahållits av den internationella konferens för stöd till Libanon som hölls i januari 2007 (den tredje Pariskonferensen). Därför bör det makroekonomiska stöd som planeras enligt detta beslut, som är en del av Europeiska unionens åtagande gentemot Libanon, genomföras utan dröjsmål. Ändring 9 Skäl 8a (nytt) (8a)  Effekterna av konflikten med Israel under sommaren 2006 och de kumulativa effekterna av den ekonomiska politik som bedrivits tidigare har lett till en allvarlig kris som kräver omedelbara åtgärder. Ändring 10 Skäl 8b (nytt) (8b)  Europeiska unionens makroekonomiska stöd bör inte enbart komplettera program och resurser från Bretton Woods-institutionerna, utan även garantera att EU:s engagemang ger ett mervärde. Ändring 11 Skäl 8c (nytt) (8c)  Gemenskapen bör garantera att EU:s makroekonomiska stöd är rättsligt och innehållsmässigt förenligt med de åtgärder som vidtas på de olika områdena av EU:s externa politik och med annan relevant gemenskapspolitik. Sådan överensstämmelse bör säkerställas när politiken utarbetas, inbegripet samförståndsavtalet och bidragsavtalet, och när den tillämpas. Ändring 12 Skäl 8d (nytt) (8d)  Gemenskapen bör också garantera att EU:s makroekonomiska stöd är exceptionellt och tidsbegränsat, att det kompletterar stödet från Bretton Woods-institutionerna, bilaterala givare och långivarna i Parisklubben, att det är avhängigt uppfyllandet av vissa klart definierade villkor, inklusive nödvändiga politiska förutsättningar, samt att det noggrant övervakas och granskas i syfte att förhindra bedrägerier och finansiella oegentligheter. Ändring 13 Skäl 9 (9)  Budgetmyndighetens befogenheter påverkas inte av att gemenskapen frigör det ekonomiska stödet. (9)  Detta ekonomiska stöd bör ges endast efter att det har slagits fast att de villkor som ska överenskommas med de libanesiska myndigheterna har uppfyllts på ett tillfredsställande sätt. Villkoren för delutbetalningarna av exceptionellt stöd, vilka bör fastställas i samförståndsavtalet och bidragsavtalet, bör omfatta specifika mål som ska uppnås på följande områden: förbättrad insyn och hållbarhet i de offentliga finanserna, tillämpning av makroekonomiska och budgetmässiga prioriteringar, fullständig efterlevnad av internationella normer för demokrati och mänskliga rättigheter samt grundläggande rättsstatsprinciper. Verkliga framsteg på vägen mot ovanstående mål bör utgöra grunden för delutbetalningarna av detta stöd. Budgetmyndighetens befogenheter påverkas inte av att gemenskapen frigör det ekonomiska stödet. Ändring 14 Skäl 9a (nytt) (9a)  Europeiska unionens omfattande ekonomiska och politiska stöd bör vara betingat av en framgångsrik återuppbyggnad av en libanesisk stat som är i stånd att utöva överhöghet över hela sitt territorium, förbättringar av landets ekonomiska och sociala situation och stärkande av demokratiseringsprocessen i landet. Ändring 15 Skäl 10 (10)  Stödet bör förvaltas av kommissionen i samråd med Ekonomiska och finansiella kommittén. (10)  Stödet bör förvaltas av kommissionen i samråd med Ekonomiska och finansiella kommittén och Europaparlamentet. Ändring 16 Artikel 1, punkt 1, stycke 1 1.  Gemenskapen skall ge Libanon ett makroekonomiskt stöd på upp till 80 miljoner euro i syfte att stödja Libanons nationella åtgärder när det gäller återuppbyggnad och hållbar ekonomisk återhämtning efter kriget och därmed lindra de ekonomiska påfrestningar som följer av att regeringen genomför sitt ekonomiska program. 1.  Gemenskapen ska ge Libanon ett exceptionellt makroekonomiskt stöd på upp till 80 miljoner euro i syfte att stödja Libanons nationella åtgärder när det gäller återuppbyggnad och hållbar ekonomisk återhämtning efter kriget och därmed lindra de ekonomiska påfrestningar som följer av att regeringen genomför sitt ekonomiska program och förhindra att Libanons handels- och betalningsbalans försämras ytterligare. Ändring 17 Artikel 1, punkt 2 2.  Gemenskapens ekonomiska stöd skall förvaltas av kommissionen i nära samråd med Ekonomiska och finansiella kommittén och med beaktande av bestämmelserna i de avtal och överenskommelser som ingåtts mellan IMF och Libanon. 2.  Gemenskapens ekonomiska stöd ska förvaltas av kommissionen i nära samråd med Ekonomiska och finansiella kommittén och med beaktande av bestämmelserna i de avtal och överenskommelser som ingåtts mellan IMF och Libanon. Kommissionen ska regelbundet informera Europaparlamentet om vad som händer i Ekonomiska och finansiella kommittén och förse det med relevanta dokument. Ändring 18 Artikel 1, punkt 3 3.  Gemenskapens ekonomiska stöd skall vara tillgängligt i två år från och med den första dagen efter att detta beslut träder i kraft. Om omständigheterna så kräver kan emellertid kommissionen, efter samråd med Ekonomiska och finansiella kommittén, besluta att förlänga tillgänglighetsperioden med högst ett år. 3.  Gemenskapens ekonomiska stöd ska vara tillgängligt i två år från och med den första dagen efter att detta beslut träder i kraft. Ändring 19 Artikel 2, punkt 1 1.  Kommissionen bemyndigas härmed att, efter samråd med Ekonomiska och finansiella kommittén, komma överens med Libanons myndigheter om vilken ekonomisk politik och vilka finansiella villkor som skall knytas till det ekonomiska stödet och detta skall formuleras i ett samförståndsavtal och ett bidrags- och låneavtal. Villkoren skall vara förenliga med de avtal och överenskommelser som avses i artikel 1.2. 1.  Kommissionen bemyndigas härmed att, efter samråd med Ekonomiska och finansiella kommittén och Europaparlamentet, komma överens med Libanons myndigheter om vilken ekonomisk politik och vilka finansiella villkor som ska knytas till det ekonomiska stödet och detta ska formuleras i ett samförståndsavtal och ett bidrags- och låneavtal. Villkoren ska vara förenliga med de avtal och överenskommelser som avses i artikel 1.2. Samförståndsavtalet och bidragsavtalet ska omedelbart översändas till Europaparlamentet och rådet. Ovanstående villkor ska omfatta specifika mål på följande områden: förbättrad insyn och hållbarhet i de offentliga finanserna, tillämpning av makroekonomiska och budgetmässiga prioriteringar, fullständig efterlevnad av internationella normer för demokrati och mänskliga rättigheter samt grundläggande rättsstatsprinciper. Dessa villkor ska även uppmuntra till en ekonomisk och social politik som inriktas på fattigdomsbekämpning, utbildning och hälsa. Verkliga framsteg på vägen mot dessa mål ska utgöra grunden för delutbetalningarna av det planerade makroekonomiska stödet. I syfte att öka insynen och ansvarsskyldigheten ska villkoren för Europeiska unionens makroekonomiska stöd offentliggöras. Ändring 20 Artikel 2, punkt 2 2.  Under det faktiska genomförandet av gemenskapsstödet skall kommissionen övervaka att Libanon har sunda finansiella flöden, administrativa förfaranden samt interna och externa kontrollmekanismer som är relevanta för det ekonomiska stödet från gemenskapen. 2.  Under det faktiska genomförandet av gemenskapsstödet ska kommissionen noggrant övervaka att Libanon har sunda finansiella flöden, administrativa förfaranden samt interna och externa kontrollmekanismer som är relevanta för det ekonomiska stödet från gemenskapen. Ändring 21 Artikel 2, punkt 3 3.  Kommissionen skall regelbundet kontrollera att Libanons ekonomiska politik överensstämmer med syftena med detta stöd samt att de ekonomisk-politiska och finansiella villkoren uppfylls på ett tillfredsställande sätt. I detta avseende skall kommissionen nära samarbeta med Bretton Woods-institutionerna och, när så krävs, med Ekonomiska och finansiella kommittén. 3.  Kommissionen ska regelbundet kontrollera att Libanons ekonomiska politik överensstämmer med syftena med detta stöd samt att de ekonomisk-politiska och finansiella villkoren uppfylls på ett tillfredsställande sätt. I detta avseende ska kommissionen nära samarbeta med Bretton Woods-institutionerna och, när så krävs, med Ekonomiska och finansiella kommittén och Europaparlamentet. Ändring 22 Artikel 2, punkt 3a (ny) 3a.  Efter att ha meddelat Europaparlamentet och rådet får kommissionen anpassa det exceptionella makroekonomiska stöd som planeras enligt detta beslut till den politiska utvecklingen i Libanon, samtidigt som man hela tiden måste komma ihåg hur viktigt det är att öka landets stabilitet och inte ytterligare förvärra den inre krisen. Ändring 23 Artikel 2a (ny) Artikel 2a Efter att ha underrättat Europaparlamentet och rådet får kommissionen dra in detta exceptionella makroekonomiska stöd om en försämring av det politiska läget i Libanon gör det faktiskt omöjligt att uppnå målen för detta stöd, eller om de internationella normerna för demokrati och mänskliga rättigheter eller rättsstatens grundläggande principer allvarligt har kränkts. Ändring 24 Artikel 3, punkt 1 1.  Gemenskapens ekonomiska stöd skall göras tillgängligt för Libanon i som mest tre delutbetalningar. 1.  Gemenskapens ekonomiska stöd ska göras tillgängligt för Libanon i tre delutbetalningar. Ändring 25 Artikel 3, punkt 4 4.  Medlen överförs endast till Banque du Liban för att tillgodose Libanons finansieringsbehov. 4.  Medlen överförs endast till Banque du Liban för att tillgodose Libanons finansieringsbehov, och ska bokföras under rubriken "Exceptionellt ekonomiskt stöd från Europeiska unionen". Ändring 26 Artikel 4 Gemenskapens ekonomiska stöd skall genomföras i enlighet med bestämmelserna i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget samt dess tillämpningsföreskrifter. I synnerhet gäller att samförståndsavtalet och bidrags- och låneavtalet med Libanons myndigheter skall innehålla lämpliga åtgärder som Libanon skall vidta för att förhindra och bekämpa bedrägerier, korruption och andra oegentligheter i samband med stödet. Avtalen skall också innehålla bestämmelser om kontroller som skall utföras av kommissionen, däribland Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF), med rätt att utföra kontroller och inspektioner på plats, samt revisioner som revisionsrätten i tillämpliga fall utför på plats. Gemenskapens ekonomiska stöd ska genomföras i enlighet med bestämmelserna i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget samt dess tillämpningsföreskrifter. I synnerhet gäller att samförståndsavtalet och bidrags- och låneavtalet med Libanons myndigheter ska innehålla specifika åtgärder som Libanon ska vidta för att förhindra och bekämpa bedrägerier, korruption och andra oegentligheter i samband med stödet. I syfte att garantera större insyn i förvaltningen och utbetalningen av stödet ska avtalen också innehålla bestämmelser om kontroller som ska utföras av kommissionen, däribland Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (OLAF), med rätt att utföra kontroller och inspektioner på plats, samt revisioner som revisionsrätten och oberoende revisorer, efter godkännande av berörda parter, i tillämpliga fall utför på plats. Ändring 27 Artikel 5 Kommissionen skall minst en gång om året senast den 31 augusti överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet som skall innehålla en utvärdering av genomförandet av detta beslut under föregående år. Rapporten skall visa på sambandet mellan de politiska villkoren som anges i artikel 2.1, Libanons pågående ekonomiska och finansiella utveckling och kommissionens beslut om att verkställa stödutbetalningarna. Kommissionen ska minst en gång om året senast den 31 augusti överlämna en rapport till relevanta utskott vid Europaparlamentet och rådet som ska innehålla en utvärdering av genomförandet av detta beslut under föregående år. Rapporten ska visa på sambandet mellan de politiska villkoren som anges i artikel 2.1, Libanons pågående ekonomiska och finansiella utveckling och kommissionens beslut om att verkställa stödutbetalningarna. Ändring 28 Artikel 5a (ny) Artikel 5a Senast två år efter utgången av tillämpningsperioden för det stöd som avses i detta beslut ska kommissionen förelägga Europaparlamentet och rådet en avslutande utvärderingsrapport. Ändring 29 Artikel 6 Detta beslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning. Detta beslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning och ska gälla i två år ifrån ikraftträdandet.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 29 november 2007 om förslaget till rådets rambeslut om en europeisk övervakningsorder vid förfaranden mellan Europeiska unionens medlemsstater före rättegång (KOM(2006)0468 – C6-0328/2006 – 2006/0158(CNS))

P6_TA(2007)0551 A6-0428/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag (KOM(2006)0468),

–   med beaktande av artikel 31.1 a och c och artikel 34.2 b i EU-fördraget,

–   med beaktande av artikel 39.1 i EU-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0328/2006),

–   med beaktande av artiklarna 93 och 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0428/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Kommissionen uppmanas att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Europaparlamentet uppmärksammar kommissionen på nödvändigheten av att anpassa det förfarande för tagande i förvar och överlämning som används i samband med den europeiska arresteringsordern så att det omfattar alla fall där en misstänkt måste föras tillbaka till rättegångslandet som följd av en överträdelse av den europeiska övervakningsordern.

4.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

5.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra förslaget.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Parlamentets ändringar Ändring 1 Skäl 5 (5)  För att undvika onödiga kostnader och svårigheter i samband med transporter av den misstänkte till förberedande förhör eller till rättegången bör medlemsstaterna kunna använda videolänkar. (5)  För att undvika onödiga kostnader och svårigheter i samband med transporter av den misstänkte till förberedande förhör eller till rättegången bör medlemsstaterna kunna använda det förfarande som avses i artikel 10 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater1. __________________ 1 EGT C 197, 12.7.2000, s. 1. Ändring 2 Skäl 6a (nytt) (6a)  Vid överträdelse av den europeiska övervakningsordern kan den utfärdande myndigheten fatta beslut om att utfärda en europeisk arresteringsorder i syfte att överföra den misstänkte till den utfärdande staten. Under sådana omständigheter, vilka endast bör gälla vid tillämpning av detta rambeslut, ska rambeslut 2002/584/JHA tillämpas på alla brott för vilka en europeisk övervakningsorder kan utfärdas. Ändring 3 Artikel 1, stycke 1 Genom detta rambeslut införs en europeisk övervakningsorder och överföringsförfaranden mellan Europeiska unionens medlemsstater före rättegång. Genom detta rambeslut införs en europeisk övervakningsorder. Ändring 4 Artikel 1, stycke 2 En europeisk övervakningsorder är ett rättsligt avgörande som utfärdas av en behörig myndighet i en medlemsstat avseende en misstänkt som inte har hemvist i staten, så att denne kan återsändas till sin hemviststat på villkor att han eller hon samtycker till straffprocessuella tvångsmedel, för att säkerställa att rättvisa skipas och, i synnerhet, att den misstänkte kommer att närvara vid rättegången i den utfärdande medlemsstaten. En europeisk övervakningsorder är ett rättsligt avgörande som utfärdas av en behörig myndighet i en medlemsstat avseende en misstänkt som inte har hemvist i staten, så att denne kan återsändas till den medlemsstat där han har sin lagliga och vanliga vistelseort, eller till en annan medlemsstat om den misstänkte så begär och om medlemsstaten i fråga samtycker till detta, på villkor att han eller hon samtycker till straffprocessuella tvångsmedel, för att säkerställa att rättvisa skipas och, i synnerhet, att den misstänkte kommer att närvara vid rättegången i den utfärdande medlemsstaten. Ändring 5 Artikel 3 Artikel 3 utgår Skyldighet att verkställa en europeisk övervakningsorder Medlemsstaterna skall verkställa en europeisk övervakningsorder i enlighet med principen om ömsesidigt erkännande samt bestämmelserna i detta rambeslut. Ändring 6 Artikel 4a (ny) Artikel 4a Kostnader 1.  De kostnader som verkställandet av den europeiska övervakningsordern medför inom den verkställande statens gränser ska bäras av den medlemsstaten. 2.  Övriga kostnader ska bäras av den utfärdande staten. Ändring 7 Artikel 5, punkt 1 1.  En europeisk övervakningsorder får utfärdas av den utfärdande myndigheten efter att denna har underättat den misstänkte om eventuella skyldigheter som han eller hon kommer att åläggas i enlighet med artikel 6 och om följderna av en överträdelse, i synnerhet de som följer av artiklarna 17 och 18. 1.  Efter att ha utfärdat en europeisk övervakningsorder ska den utfärdande myndigheten underrätta den misstänkte på ett språk som denne förstår om eventuella skyldigheter som han eller hon kommer att åläggas i enlighet med artikel 6 och om följderna av en överträdelse, i synnerhet de som följer av artiklarna 17 och 18. Ändring 8 Artikel 6, punkt 1, stycke 2 Att försvåra utredningen eller begå brottsliga gärningar kan utgöra en överträdelse av den europeiska övervakningsordern. Att försvåra utredningen eller begå brottsliga gärningar ska utgöra en överträdelse av den europeiska övervakningsordern. Ändring 9 Artikel 6, punkt 1, tredje stycket Den utfärdande myndigheten får ålägga den misstänkte en eller flera av följande skyldigheter: Den utfärdande myndigheten får ålägga den misstänkte en eller flera av följande skyldigheter: a)  Närvara vid förberedande förhör angående det eller de brott som han eller hon har åtalats för. a)  Närvara vid förberedande förhör angående det eller de brott som han eller hon har åtalats för. b)  Inte utan tillstånd beträda vissa områden i den utfärdande staten. b)  Inte utan tillstånd besöka vissa områden i eller delar av den utfärdande staten eller den verkställande staten. c)  Ersätta kostnaderna i samband med överföringen av honom eller henne till ett förberedande förhör eller rättegången. Ändring 10 Artikel 6, punkt 1, stycke 3, led ca (nytt) ca)  Underrätta den verkställande myndigheten om han eller hon byter bostadsort i den verkställande staten. Ändring 11 Artikel 6, punkt 2, led c c)  Överlämna sitt pass eller andra identitetshandlingar till den verkställande myndigheten. utgår Ändring 12 Artikel 6, punkt 2, led e e)  Vid vissa tidpunkter vara på sin arbetsplats i den verkställande staten. e)  Vid vissa tidpunkter vara på sin arbetsplats eller plats för tillhandahållande av tjänster e.d. i den verkställande staten. Ändring 13 Artikel 6, punkt 2, led ga (nytt) ga)  Undvika kontakter med angivna personer eller typer av föremål. Ändring 14 Artikel 6, punkt 2, led h h)  Undergå viss medicinsk behandling. h)  Undergå viss medicinsk behandling, efter att ha samtyckt till denna. Ändring 15 Artikel 6, punkt 2, led ha (nytt) ha)  Vara underkastad elektronisk övervakning. Ändring 16 Artikel 6, punkt 2a (ny) 2a.  Varje medlemsstat ska då den införlivar detta rambeslut underrätta rådets generalsekretariat om de skyldigheter, utöver de som anges i punkterna 1 och 2, som den är beredd att övervaka. Rådets generalsekretariat ska se till att samtliga medlemsstater och kommissionen får tillgång till dessa uppgifter. Ändring 17 Artikel 6, punkt 3 3.  Skyldigheter som den utfärdande myndigheten ålägger den misstänkte i enlighet med punkterna 1, 2 och 3 skall anges i den europeiska övervakningsordern. 3.  Skyldigheter som den utfärdande myndigheten ålägger den misstänkte i enlighet med punkterna 1 och 2 ska anges i den europeiska övervakningsordern. Ändring 19 Artikel 6, punkt 4, stycke 1a (nytt) Ändringar enligt första stycket avser endast tekniska ändringar som inte innebär ytterligare skyldigheter för den misstänkte. Ändring 20 Artikel 8, punkt 1a (ny) 1a.  På den misstänktes begäran ska den europeiska övervakningsordern översändas till varje annan medlemsstat vars behöriga myndighet samtycker till att motta en sådan översändelse. Ändring 21 Artikel 10, punkt 1 1.  En domstol, en domare, en undersökningsdomare eller en offentlig åklagare i den mottagande staten skall vägra att erkänna och verkställa en europeisk övervakningsorder om det framgår att ett straffrättsligt förfarande avseende det brott som ordern avser skulle strida mot principen ne bis in idem. 1.  Den behöriga myndigheten i den mottagande staten ska vägra att erkänna och verkställa en europeisk övervakningsorder om det framgår att ett straffrättsligt förfarande avseende det brott som ordern avser skulle strida mot principen ne bis in idem. Ändring 22 Artikel 10, punkt 2, inledningen 2.  En domstol, en domare, en undersökningsdomare eller en offentlig åklagare i den mottagande staten får vägra att erkänna och verkställa en europeisk övervakningsorder på en eller flera av följande grunder: 2.  Den behöriga myndigheten i den mottagande staten får vägra att erkänna och verkställa en europeisk övervakningsorder på en eller flera av följande grunder: Ändring 23 Artikel 12, punkt 1 1.  En domstol, en domare, en undersökningsdomare eller en offentlig åklagare i den mottagande staten skall så snart som möjligt, och i vart fall senast 5 dagar efter mottagandet av den europeiska övervakningsordern, besluta om den skall erkänna och verkställa ordern eller åberopa grunder för att inte erkänna och verkställa den. Den behöriga myndigheten i den mottagande staten skall underrätta den utfärdande myndigheten om sitt beslut på ett sådant sätt att den skriftliga dokumentationen säkras. 1.  Den behöriga myndigheten i den mottagande staten ska så snart som möjligt, och i vart fall senast 5 dagar efter mottagandet av den europeiska övervakningsordern, besluta om den ska erkänna och verkställa ordern eller åberopa grunder för att inte erkänna och verkställa den. Den behöriga myndigheten i den mottagande staten ska underrätta den utfärdande myndigheten om sitt beslut på ett sådant sätt att den skriftliga dokumentationen säkras. Ändring 24 Artikel 12, punkt 3 3.  När den europeiska övervakningsordern är ofullständig får domstolen, domaren, undersökningsdomaren eller den offentlig åklagaren i den mottagande staten skjuta upp sitt beslut om erkännande och verkställighet av ordern tills den har blivit kompletterad av den utfärdande myndigheten. 3.  När den europeiska övervakningsordern är ofullständig får den behöriga myndigheten i den mottagande staten skjuta upp sitt beslut om erkännande och verkställighet av ordern tills den har blivit kompletterad av den utfärdande myndigheten. Ändring 25 Artikel 12, punkt 4 4.  Om, i enlighet med punkt 3, erkännandet och verkställigheten av den europeiska övervakningsordern skjuts upp, skall domstolen, domaren, undersökningsdomaren eller den offentlig åklagaren i den mottagande staten omgående sända en rapport med uppgift om skälen för förseningen direkt till den utfärdande myndigheten på ett sådant sätt att den skriftliga dokumentationen säkras. 4.  Om, i enlighet med punkt 3, erkännandet och verkställigheten av den europeiska övervakningsordern skjuts upp, ska den behöriga myndigheten i den mottagande staten omgående sända en rapport med uppgift om skälen för förseningen direkt till den utfärdande myndigheten på ett sådant sätt att den skriftliga dokumentationen säkras. Ändring 26 Artikel 12, punkt 4a (ny) 4a.  Den utfärdande myndigheten ska underrätta den misstänkte om eventuella förseningar i erkännandet och verkställigheten av den europeiska övervakningsordern. Ändring 27 Artikel 13, punkt 4 4.  Den misstänkte skall i enlighet med lagstiftningen i den utfärdande staten ha rätt att bli hörd av den utfärdande myndigheten. Detta krav kan uppfyllas genom lämpliga video- eller telfonförbindelser med den utfärdande myndigheten (förhör genom video- eller telefonkonferens). Den utfärdande myndigheten skall även samråda med den verkställande myndigheten om omprövningen av den europeiska övervakningsordern. 4.  Den misstänkte ska i enlighet med lagstiftningen i den utfärdande staten ha rätt att bli hörd av den utfärdande myndigheten. Detta krav kan uppfyllas i enlighet med förfarandet enligt artikel 10 i konventionen av den 29 maj 2000 mellan den verkställande och den utfärdande myndigheten. Den utfärdande myndigheten ska även samråda med den verkställande myndigheten om omprövningen av den europeiska övervakningsordern. Ändring 28 Artikel 17, punkt 4 4.  Innan ett beslut enligt punkt 1 fattas skall den misstänkte ha rätt att bli hörd av den utfärdande myndigheten, i enlighet med lagstiftningen i den utfärdande staten. Detta krav kan uppfyllas genom lämpliga video- eller telefonförbindelser mellan den verkställande och den utfärdande myndigheten (förhör genom video- eller telefonkonferens). Den utfärdande myndigheten skall också samråda med den verkställande myndigheten. 4.  Innan ett beslut enligt punkt 1 fattas ska den misstänkte ha rätt att bli hörd av den utfärdande myndigheten, i enlighet med lagstiftningen i den utfärdande staten. Detta krav kan uppfyllas i enlighet med förfarandet enligt artikel 10 i konventionen av den 29 maj 2000 mellan den verkställande och den utfärdande myndigheten. Den utfärdande myndigheten ska också samråda med den verkställande myndigheten. Ändring 29 Artikel 18 Villkor för tagande i förvar och överföring av den misstänkte Tagande i förvar och överföring av den misstänkte 1.  Om den utfärdande myndigheten beslutar att den misstänkte skall tas i förvar och överföras till den utfärdande staten skall den misstänkte höras av en rättslig myndighet i den medlemsstat där den misstänkte tas i förvar. 1.  Om den utfärdande myndigheten beslutar att den misstänkte ska tas i förvar och överföras till den utfärdande staten ska den utfärda en europeisk arresteringsorder i enlighet med bestämmelserna i rambeslut 2002/584/JHA. 2.  Om den misstänkte samtycker till överföringen skall den medlemsstat där han eller hon tas i förvar omgående överföra honom eller henne till den utfärdande medlemsstaten. 2.  I sådana fall, och utan hinder av artikel 2.1 i det rambeslutet, kan en europeisk arresteringsorder utfärdas, och den misstänkte överföras till den utfärdande staten, på grundval av alla de brott för vilka en europeisk övervakningsorder får utfärdas. 3.  Om den misstänkte inte samtycker till överföringen skall den medlemsstat där han eller hon tas i förvar omgående överföra honom eller henne till den utfärdande medlemsstaten. Den får endast vägra att ta i förvar och överföra den misstänkte – om det framgår att ett straffrättsligt förfarande avseende det brott som ordern avser skulle strida mot principen ne bis in idem, – om den misstänkte har åtalats i den verkställande medlemsstaten på grundval av samma omständigheter som ligger till grund för den europeiska övervakningsordern, – om åtal för brottet eller verkställigheten av straffet preskriberats enligt den verkställande medlemsstatens lagstiftning och gärningarna omfattas av denna medlemsstats behörighet enligt dess egen strafflagstiftning, – om beslutet om tagande i förvar och överföring rör nya omständigheter som inte omfattas av den europeiska övervakningsordern. 4.  En annan medlemsstat än den verkställande staten får vägra att ta i förvar och överföra den misstänkte under åberopande av de grunder som anges i artikel 10. Ändring 30 Artikel 20 Artikel 20 utgår Tidsfrister för överföring 1.  Den misstänkte skall överföras till den utfärdande staten i enlighet med artikel 18 på en dag som de berörda medlemsstaterna har kommit överens om och i alla händelser senast 3 dagar efter det att den misstänkte tagits i förvar. 2.  Överföringen av en misstänkt kan i undantagsfall skjutas upp tillfälligt, av allvarliga humanitära skäl, till exempel om det finns rimliga skäl att anta att överföringen uppenbart skulle innebära en fara för den misstänktes liv eller hälsa. Den utfärdande myndigheten skall omedelbart underrättas om en sådan försening och skälen till denna. Den misstänkte skall så snart som dessa skäl inte längre föreligger överföras på en dag som de berörda medlemsstaterna har kommit överens om. Ändring 31 Artikel 21 Artikel 21 utgår Transitering 1.  En medlemsstat skall tillåta transitering på sitt territorium av en misstänkt som överförs i enlighet med bestämmelserna i detta rambeslut förutsatt att den har fått information om a) identitet på och medborgarskap för den person som är föremål för en europeisk övervakningsorder, b) förekomsten av en europeisk övervakningsorder, c) brottets art och rubricering, d) omständigheterna kring brottet, inbegripet tid och plats. 2.  Varje medlemsstat skall utse en myndighet som skall vara ansvarig för att ta emot framställningar om transitering och de dokument som krävs, liksom eventuell övrig officiell skriftväxling avseende framställningar om transitering. Medlemsstaterna skall meddela rådets generalsekretariat vilka myndigheter som har utsetts. 3.  Framställningen om transitering samt de uppgifter som avses i punkt 1 får sändas till den myndighet som utsetts enligt punkt 2 på ett sådant sätt att den skriftliga dokumentationen säkras. Transiteringsmedlemsstaten skall meddela sitt beslut på samma sätt. 4.  Detta rambeslut gäller inte om transporten sker med flyg utan planerad mellanlandning. Om en icke planerad landning görs skall emellertid den utfärdande staten förse den myndighet som utsetts enligt punkt 2 med de uppgifter som avses i punkt 1. Ändring 32 Artikel 22, stycke 1a (nytt) Första stycket ska även gälla vid tillämpning av artikel 6.2 d om den misstänkte har förbjudits enligt den europeiska övervakningsordern att lämna sin bostadsort eller någon annan plats där han eller hon vistats under hela den period som fastställs i ordern. Ändring 33 Rubrik nedanför artikel 22, kapitel 5a (nytt) KAPITEL 5a – UPPGIFTSSKYDD Ändring 34 Artikel 22a (ny) Artikel 22a Uppgiftsskydd Vid behandling av personuppgifter enligt detta rambeslut ska åtminstone följande grundprinciper respekteras: a)  Behandlingen av uppgifter ska vara tillåten enligt lag, nödvändig och proportionell i förhållande till syftet med insamlingen och/eller vidare behandling. b)  Uppgifter får endast samlas in för fastställda och legitima syften och vidarebehandlas på ett sätt som är förenligt med dessa syften. c)  Uppgifterna ska vara korrekta och uppdaterade. d)  Särskilda kategorier av uppgifter rörande ras eller etniskt ursprung, politiska åsikter, religiös eller filosofisk övertygelse, medlemskap i parti eller fackförening, sexuell läggning eller hälsa ska behandlas endast om detta är absolut nödvändigt i ett specifikt fall och om detta sker i enlighet med särskilda garantier. Ändring 35 Artikel 22b (ny) Artikel 22b Den berörda personens rättigheter 1.  Den berörda personen ska informeras om det faktum att personuppgifter om honom eller henne behandlas. Tillhandahållandet av denna information ska vid behov senareläggas i syfte att inte äventyra de ändamål för vilka uppgifterna behandlas. 2.  Den berörda personen ska ha rätt att utan obefogat dröjsmål och på ett språk som han eller hon förstår få information om vilka uppgifter som behandlas, samt att korrigera och, i tillämpliga fall, radera sådana uppgifter som har behandlats i strid med de principer som anges i artikel 22a. 3.  Tillgång till den information som avses i punkt 1 eller 2 kan vägras eller senareläggas om detta är absolut nödvändigt för att a) skydda säkerheten och den allmänna ordningen, b) förhindra ett brott, c) inte hindra utredningen och åtal av straffbara gärningar, d) skydda tredje parters rättigheter.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 29 november 2007 om förslaget till rådets rambeslut om bekämpande av vissa former av och uttryck för rasism och främlingsfientlighet enligt strafflagstiftningen (11522/2007 – C6-0246/2007 – 2001/0270(CNS))

P6_TA(2007)0552 A6-0444/2007

(Samrådsförfarandet – nytt samråd)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets förslag (11522/2007),

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2001)0664)(1),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 4 juli 2002(2),

–   med beaktande av artikel 34.2 b i EU-fördraget,

–   med beaktande av artikel 39.1 i EU-fördraget, i enlighet med vilken rådet på nytt har hört parlamentet (C6-0246/2007),

–   med beaktande av artiklarna 93, 51 och 55.3 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0444/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner rådets förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Rådet uppmanas att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra förslaget eller ersätta det med ett nytt.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Rådets förslag   Parlamentets ändringar Ändring 1 Skäl 6 (6)  Medlemsstaterna inser att kampen mot rasism och främlingsfientlighet kräver olika typer av åtgärder inom en övergripande ram och inte kan begränsas till enbart straffrättsliga ärenden. Detta rambeslut är dock begränsat till att genom straffrättsliga åtgärder bekämpa särskilt allvarliga former av rasism och främlingsfientlighet. Eftersom medlemsstaternas kulturella och rättsliga traditioner i viss mån skiljer sig från varandra, särskilt på detta område, är en fullständig harmonisering av strafflagstiftningen för närvarande inte möjlig. (6)  Medlemsstaterna inser att kampen mot rasism och främlingsfientlighet kräver olika typer av åtgärder inom en övergripande ram och inte kan begränsas till enbart straffrättsliga ärenden. Det är nödvändigt att se till att en kultur av tolerans råder såväl inom myndighetsförvaltningen som i samhället i övrigt. Detta rambeslut är dock begränsat till att genom straffrättsliga åtgärder bekämpa särskilt allvarliga former av rasism och främlingsfientlighet. Eftersom medlemsstaternas kulturella och rättsliga traditioner i viss mån skiljer sig från varandra, särskilt på detta område, är en fullständig harmonisering av strafflagstiftningen för närvarande inte möjlig. Ändring 2 Skäl 6a (nytt) (6a)  Genom detta rambeslut införs en miniminivå för harmonisering, och rambeslutets effekter begränsas av undantag, inbegripet i artikel 1.2. Ändring 3 Skäl 6b (nytt) (6a)  Lagstiftningspolitiken bör återspegla att i ett demokratiskt samhälle är straffrätten alltid en sista utväg och beakta alla de värderingar som står på spel, inbegripet rätten till yttrandefrihet och alla människors rätt att bemötas med hänsyn och respekt på lika villkor. Ändring 4 Skäl 9a (nytt) (9a)  Det bör betraktas som en försvårande omständighet om ett rasistiskt eller främlingsfientligt brott begås av en tjänsteman. Ändring 5 Artikel 1, punkt 1, led b b)  En enligt led a begången handling bestående av offentlig spridning eller distribution av skrifter, bilder eller annat material. b)  Offentlig spridning eller distribution av skrifter, bilder eller annat material vilkas innehåll utgör en handling enligt den mening som avses i leden a, c eller d. Ändring 6 Artikel 1, punkt 1, led e e)  För tillämpningen av punkt 1 får medlemsstaterna välja att straffa enbart gärningar som antingen begås på ett sätt som kan anses störande för allmän ordning eller som är hotfulla, otillbörliga eller kränkande. e)  För tillämpningen av denna punkt får medlemsstaterna välja att straffa enbart gärningar som begås på ett sätt som är hotfullt, otillbörligt eller kränkande. Ändring 7 Artikel 1, punkt 1, led f f)  För tillämpningen av punkt 1 är hänvisningen till religion avsedd att minst inbegripa gärningar som är en förevändning för att rikta gärningar mot en grupp av personer eller en medlem av en sådan grupp, utpekad med åberopande av ras, hudfärg, härstamning eller nationellt eller etniskt ursprung. f)  För tillämpningen av denna punkt är hänvisningen till religion avsedd att minst inbegripa gärningar som är en förevändning för att rikta gärningar mot en grupp av personer eller en medlem av en sådan grupp, utpekad med åberopande av ras, hudfärg, härstamning eller nationellt eller etniskt ursprung. En medlemsstat får emellertid inte undanta en persons yttranden eller gärningar som kan anses underblåsa rashat från straffrättsligt ansvar. Respekten för religionsfriheten får inte hindra rambeslutets effektivitet. Ändring 8 Artikel 1, punkt 2 2.  Varje medlemsstat får, när rådet antar detta rambeslut, göra ett uttalande om att medlemsstaten endast kommer att göra förnekande eller flagrant förringande av de brott som det hänvisas till i punkt 1 c och/eller 1 d straffbara, om sådana brott har fastställts genom ett slutgiltigt beslut av en nationell domstol i denna medlemsstat och/eller av en internationell domstol eller genom enbart ett slutgiltigt beslut av en internationell domstol. 2.  Varje medlemsstat får, när rådet antar detta rambeslut, göra ett uttalande om att medlemsstaten endast kommer att göra förnekande eller flagrant förringande av de brott som det hänvisas till i punkt 1 c och/eller 1 d straffbara, om sådana brott har fastställts genom ett slutgiltigt beslut av en nationell domstol i denna medlemsstat och/eller av en internationell domstol. Ändring 9 Artikel 2, punkt 2 2.  Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att anstiftan till de gärningar som avses i artikel 1 c och 1 d blir straffbar. 2.  Varje medlemsstat ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att anstiftan till de gärningar som avses i artikel 1 blir straffbar. Ändring 10 Artikel 5, punkt 1 1.  Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att juridiska personer kan ställas till ansvar för sådana gärningar som avses i artiklarna 1 och 2, vilka begås för deras räkning av en person som agerar antingen enskilt eller som en del av den juridiska personens organisation och har en ledande ställning inom den juridiska personens organisation, grundad på 1.  Varje medlemsstat ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att juridiska personer kan ställas till ansvar för sådana gärningar som avses i artiklarna 1 och 2, vilka begås av en person som har en ledande ställning inom den juridiska personens organisation, grundad på a) befogenhet att företräda den juridiska personen, eller a) befogenhet att företräda den juridiska personen, eller b) befogenhet att fatta beslut på den juridiska personens vägnar, eller b) befogenhet att fatta beslut på den juridiska personens vägnar, eller c) befogenhet att utöva kontroll inom den juridiska personen. c) befogenhet att utöva kontroll inom den juridiska personen, och som har agerat i denna egenskap. Ändring 11 Artikel 5, punkt 2 2.  Förutom i de fall som redan anges i punkt 1 skall varje medlemsstat vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att en juridisk person kan göras ansvarig, när brister i övervakning eller kontroll som skall utföras av en sådan person som avses i punkt 1 har gjort det möjligt för en person som är underställd den juridiska personen att för den juridiska personens räkning begå sådana gärningar som avses i artiklarna 1 och 2. 2.  Förutom i de fall som redan anges i punkt 1 ska varje medlemsstat vidta de åtgärder som är nödvändiga för att se till att en juridisk person kan göras ansvarig, när brister i övervakning eller kontroll som ska utföras av en sådan person som avses i punkt 1 har gjort det möjligt för en person som är underställd den juridiska personen att begå sådana gärningar som avses i artiklarna 1 och 2 och personens gärningar enligt den nationella lagstiftningen kan tillskrivas den juridiska personen. Ändring 12 Artikel 5, punkt 3 3.  Den juridiska personens ansvar enligt punkterna 1 och 2 skall inte utesluta lagföring av fysiska personer som är gärningsmän eller medhjälpare till de gärningar som avses i artiklarna 1 och 2. 3.  Den juridiska personens ansvar enligt punkterna 1 och 2 ska inte utesluta lagföring av fysiska personer som är gärningsmän, anstiftare eller medhjälpare till de gärningar som avses i artiklarna 1 och 2. Ändring 13 Artikel 7a (ny) Artikel 7a Minimikrav 1.  Medlemsstaterna får införa eller behålla ett högre skydd i kampen mot rasism och främlingsfientlighet än det som följer av bestämmelserna i detta rambeslut. 2.  Genomförandet av detta rambeslut får under inga omständigheter utgöra skäl för att inskränka det skydd som redan finns i medlemsstaterna på de områden som omfattas av detta rambeslut. 3.  Detta rambeslut påverkar inte några skyldigheter som medlemsstaterna har enligt den internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering av den 7 mars 1966. Medlemsstaterna ska genomföra detta rambeslut i enlighet med dessa skyldigheter. Ändring 15 Artikel 7, punkt 2 2.  Detta rambeslut skall inte medföra krav på att medlemsstaterna skall vidta åtgärder som står i strid med grundläggande principer som rör föreningsfrihet och yttrandefrihet, särskilt tryckfrihet och yttrandefrihet i andra medier såsom följer av konstitutionella traditioner eller regler om pressens eller andra mediers rättigheter, ansvar och rättssäkerhetsgarantier, när dessa regler hör samman med fastställande eller begränsning av ansvar. 2.  Detta rambeslut ska inte medföra krav på att medlemsstaterna ska vidta åtgärder som står i strid med de grundläggande principer som är gemensamma för medlemsstaterna och som rör föreningsfrihet och yttrandefrihet, särskilt tryckfrihet och yttrandefrihet i andra medier såsom följer av konstitutionella traditioner eller regler om pressens eller andra mediers rättigheter, ansvar och rättssäkerhetsgarantier, när dessa regler hör samman med fastställande eller begränsning av ansvar. Ändring 16 Artikel 9, punkt 1 1.  Varje medlemsstat skall vidta de åtgärder som är nödvändiga för att fastställa sin behörighet i fråga om de gärningar som avses i artiklarna 1 och 2, när gärningarna har begåtts 1.  Varje medlemsstat ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att fastställa sin behörighet i fråga om de gärningar som avses i artiklarna 1 och 2, när a) helt eller delvis inom medlemsstatens territorium, eller a) gärningarna har begåtts helt eller delvis inom medlemsstatens territorium, eller b) av någon av medlemsstatens medborgare, eller b) gärningarna har begåtts av någon av medlemsstatens medborgare, eller c) till förmån för en juridisk person som har sitt huvudkontor inom medlemsstatens territorium. c) huvudkontoret för den juridiska person som kan hållas ansvarig är beläget inom medlemsstatens territorium. Ändring 17 Artikel 10, punkt 3 3.  Inom tre år efter det att den tidsfrist som anges i artikel 10.1 har löpt ut skall rådet se över detta rambeslut. För att förbereda översynen skall rådet fråga medlemsstaterna huruvida de har upplevt svårigheter i det rättsliga samarbetet avseende brotten i artikel 1. Vidare får rådet uppmana Eurojust att lägga fram en rapport om huruvida skillnader mellan de olika nationella lagstiftningarna har givit upphov till svårigheter i det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna på detta område. 3.  Inom tre år efter det att den tidsfrist som anges i artikel 10.1 har löpt ut ska rådet se över detta rambeslut. För att förbereda översynen ska rådet fråga medlemsstaterna huruvida de har upplevt svårigheter i det rättsliga samarbetet avseende brotten i artikel 1 och höra Europaparlamentet. Vid översynen ska rådet beakta yttrandena från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och de icke-statliga organisationerna inom området. Vidare får rådet uppmana Eurojust att lägga fram en rapport om huruvida skillnader mellan de olika nationella lagstiftningarna har givit upphov till svårigheter i det rättsliga samarbetet mellan medlemsstaterna på detta område. Ändring 18 Artikel 12 12.  Detta rambeslut skall tillämpas på Gibraltar. 12.  Detta rambeslut ska även tillämpas på Gibraltar.

(1) EGT C 75 E, 26.3.2002, s. 269. (2) EUT C 271 E, 12.11.2003, s. 558.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 29 november 2007 om utkastet till rådets beslut om ändring av protokollet om stadgan för domstolen avseende handläggningen av mål om förhandsavgörande som rör området med frihet, säkerhet och rättvisa (11824/2007 – C6-0292/2007 – 2007/0812(CNS))

P6_TA(2007)0553 A6-0451/2007

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av utkastet till rådets beslut (11824/2007),

–   med beaktande av artikel 245.2 i EG-fördraget och artikel 160 i Euratomfördraget, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C6-0292/2007),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0451/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner utkastet till rådets beslut.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som är föremål för samråd.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet, kommissionen och domstolen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets beslut av den 29 november 2007 om begäran om fastställelse av Renato Brunettas immunitet och privilegier (2007/2172(IMM))

P6_TA(2007)0554 A6-0449/2007

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av Renato Brunettas begäran om fastställelse av hans immunitet, med anledning av ett civilmål mot honom vid distriktsrätten i Milano, daterad den 18 januari 2007 och tillkännagiven i kammaren den 31 januari 2007,

–   efter att ha hört Renato Brunetta i enlighet med artikel 7.3 i arbetsordningen,

–   med beaktande av artiklarna 9 och 10 i protokollet om Europeiska gemenskapernas immunitet och privilegier av den 8 april 1965 och artikel 6.2 i akten om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet av den 20 september 1976,

–   med beaktande av EG-domstolens domar av den 12 maj 1964 och 10 juli 1986(1),

–   med beaktande av artiklarna 6.3 och 7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0449/2007).

1.  Europaparlamentet beslutar att fastställa Renato Brunettas immunitet och privilegier.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och dess ansvariga utskotts betänkande till berörda myndigheter i Republiken Italien.

(1) Dom i mål 101/63, Wagner mot Fohrmann och Krier (REG 1964, s. 383; svensk specialutgåva, volym 1, s. 203) och dom i mål 149/85, Wybot mot Faure m.fl. (REG 1986, s. 2391; svensk specialutgåva, volym 8, s. 703).

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 29 november 2007 om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (10076/6/2007 – C6-0352/2007 – 2005/0260(COD))

P6_TA(2007)0555 A6-0442/2007

(Medbeslutandeförfarandet: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (10076/6/2007 – C6-0352/2007),

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(1), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0646),

–   med beaktande av kommissionens ändrade förslag (KOM(2007)0170),

–   med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

–   med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för kultur och utbildning (A6-0442/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten.

2.  Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med den gemensamma ståndpunkten.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna rättsakten, i enlighet med artikel 254.1 i EG-fördraget.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att underteckna rättsakten, efter kontroll av att alla förfaranden vederbörligen avslutats, och att i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) Antagna texter från sammanträdet den 13 december 2006, P6_TA(2006)0559.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 29 november 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2001/83/EG om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel med avseende på kommissionens genomförandebefogenheter (KOM(2006)0919 – C6-0030/2007 – 2006/0295(COD))

P6_TA(2007)0556 A6-0277/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0919),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0030/2007),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0277/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 29 november 2007 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/.../EG om ändring av direktiv 2001/83/EG om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel med avseende på kommissionens genomförandebefogenheter

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, direktiv 2008/29/EG.)

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 29 november 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2004/49/EG om säkerhet på gemenskapens järnvägar (KOM(2006)0784 – C6-0493/2006 – 2006/0272(COD))

P6_TA(2007)0557 A6-0346/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0784),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 71.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0493/2006),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A6-0346/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 29 november 2007 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/.../EG om ändring av direktiv 2004/49/EG om säkerhet på gemenskapens järnvägar

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 71.1,

med beaktande av kommissionens förslag║,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(3), och

av följande skäl:

(1)  För att fortsätta arbetet med att skapa en inre marknad för järnvägstransporttjänster antog Europaparlamentet och rådet direktiv 2004/49/EG(4), som inrättar ett gemensamt regelverk för säkerheten på järnvägar.

(2)  Genom artikel 14 i direktiv 2004/49/EG inrättas ett gemensamt förfarande för att ge tillstånd till ibruktagande av rullande materiel. Erfarenheterna har emellertid visat att genomförandet av detta förfarande på nationell nivå ofta är komplicerat och underkastat skiljaktiga nationella villkor som brister i öppenhet eller till och med är repetitiva. Detta förfarande utgör således ett betydande hinder för inrättandet av nya järnvägsföretag, särskilt inom godstrafiken. Åtgärder bör därför vidtas för att klargöra förfarandet för att certifiera befintlig rullande materiel och fastställa relevanta begränsningar och tillämpningsföreskrifter. Med tanke på principen om ömsesidigt erkännande är det i synnerhet nödvändigt att göra det lättare att få ett tillstånd till ibruktagande i en annan medlemsstat än den som utfärdat det ursprungliga tillståndet, genom att begränsa det antal uppgifter som den behöriga myndigheten får undersöka.

(3)  I detta syfte bör samtliga gällande tekniska föreskrifter och säkerhetsföreskrifter i varje medlemsstat delas in i tre grupper och resultatet av denna klassificering presenteras i ett referensdokument. Den första gruppen bör omfatta internationella föreskrifter samt de nationella föreskrifter som förklarats likvärdiga och för vilka en kontroll utförd i en enda medlemsstat är tillräcklig för att garantera järnvägssäkerheten. Den andra gruppen bör omfatta alla andra nationella föreskrifter samt de föreskrifter som ännu inte klassificerats. Den tredje gruppen bör omfatta de föreskrifter som är nödvändiga för att säkerställa den tekniska kompatibiliteten mellan den rullande materiel som är föremål för en ansökan om tillstånd och den avsedda infrastrukturen.

(4)  Europeiska järnvägsbyrån, som inrättas genom förordning (EG) nr 881/2004(5), har ett mandat att utveckla tekniska specifikationer för driftskompatibilitet (TSD) och måste alltså i ett första steg granska de befintliga nationella tekniska föreskrifterna. Dessutom måste järnvägsbyrån i enlighet med direktiv 2004/49/EG offentliggöra de nationella säkerhetsföreskrifterna. Slutligen måste järnvägsbyrån harmonisera villkoren för säkerhetsintyg för järnvägsföretag, vilket omfattar föreskrifter i fråga om acceptans av rullande materiel som utnyttjas av dessa företag. Järnvägsbyrån är alltså det organ som är mest lämpligt att utarbeta det ovannämnda referensdokumentet.

(5)  Till följd av den internationella utvecklingen, särskilt ikraftträdandet av det nya fördraget om internationell järnvägstrafik (COTIF 1999), bör begreppet fordonsinnehavare definieras på gemenskapsnivå och förhållandet mellan järnvägsföretag och innehavare förtydligas, särskilt i fråga om underhåll.

(6)  Eftersom det huvudsakliga målet för den föreslagna åtgärden, nämligen en förenkling av gemenskapsförfarandet för certifiering av rullande järnvägsmateriel, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av åtgärdens omfattning, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går det här direktivet inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(7)  I direktiv 2004/49/EG föreskrivs att vissa åtgärder ska antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(6).

(8)  Beslut 1999/468/EG har ändrats genom beslut 2006/512/EG, som inför ett föreskrivande förfarande med kontroll för antagandet av åtgärder med allmän räckvidd som avser att ändra icke-väsentliga delar av en grundläggande rättsakt som antagits i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, bland annat genom strykning av vissa av dessa delar eller komplettering av rättsakten genom tillägg av nya icke-väsentliga delar.

9)   ║Kommissionen bör särskilt ges behörighet att ändra och anpassa bilagorna, att anta och ändra gemensamma säkerhetsbestämmelser och gemensamma säkerhetsmål och att införa ett system för certifiering av innehavare när det gäller underhåll, vilket är nödvändigt för genomförandet av direktiv 2004/49/EG. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke-väsentliga delar av direktiv 2004/49/EG, bland annat genom att komplettera direktivet genom tillägg av nya icke-väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som anges i artikel 5a i beslut 1999/468/EG. När det, på grund av tvingande, brådskande skäl, inte är möjligt att iaktta de normala tidsfristerna för det föreskrivande förfarandet med kontroll bör kommissionen kunna tillämpa det skyndsamma förfarandet i artikel 5a.6 i beslut 1999/468/EG för antagande av de åtgärder som fastställs i direktiv 2004/49/EG.

(10)   I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning(7) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så långt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan direktiv 2004/49/EG och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.

(11)  Direktiv 2004/49/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Direktiv 2004/49/EG ska ändras på följande sätt.

1)   I artikel 1 ska följande led f läggas till:

2)  Artikel 3 ska ändras på följande sätt:

a)   Led h ska ersättas med följande:

b)  Följande led ha ska läggas till:

ha) "väsentliga krav": alla de krav som anges i bilaga III i Europaparlamentets och rådets direktiv .../.../EG [direktivet om driftskompatibilitet]*(8) och som måste uppfyllas av järnvägssystemet, delsystemen och driftskompatibilitetskomponenterna, inbegripet gränssnitten.

_________________

* EUT L ...

c)  Följande led s ska läggas till:

3)  I artikel 4.4 ska uttrycket "tillhandahållare av vagnar" ersättas med uttrycket "fordonsinnehavare".

4)  Artikel 5.2 ska ersättas med följande:

2.  Före den 30 april 2009 ska bilaga I ses över, särskilt i syfte att inkludera gemensamma definitioner av de gemensamma säkerhetsindikatorerna och gemensamma metoder för beräkning av kostnaderna för olyckor. De åtgärder som avser att ändra icke-väsentliga delar av detta direktiv, bland annat genom att komplettera det med nya delar, och som rör genomförandet av denna punkt, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 27.2a. När det föreligger tvingande, brådskande skäl får kommissionen tillämpa det skyndsamma förfarande som avses i artikel 27.2b.

5)  Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 1 ska ersättas med följande:

1.  En första uppsättning gemensamma säkerhetsmetoder, som åtminstone omfattar de metoder som anges i punkt 3 a, ska antas av kommissionen före den 30 april 2008. De ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

En andra uppsättning gemensamma säkerhetsmetoder, som omfattar de återstående metoder som anges i punkt 3, ska antas av kommissionen före den 30 april 2010. De ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

De åtgärder som avser att ändra icke-väsentliga delar av detta direktiv, bland annat genom att komplettera det med nya delar, och som rör genomförandet av denna punkt, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 27.2a. När det föreligger tvingande, brådskande skäl får kommissionen tillämpa det skyndsamma förfarande som avses i artikel 27.2b.

b)  Punkt 4 ska ersättas med följande:

4.  De gemensamma säkerhetsmetoderna ska regelbundet ses över med beaktande av erfarenheterna av deras tillämpning, järnvägssäkerhetens övergripande utveckling och medlemsstaternas skyldigheter enligt artikel 4.1. De åtgärder som avser att ändra icke-väsentliga delar av detta direktiv, bland annat genom att komplettera det med nya delar, och som rör genomförandet av denna punkt, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 27.2a. När det föreligger tvingande, brådskande skäl får kommissionen tillämpa det skyndsamma förfarande som avses i artikel 27.2b.

6)  Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 3 ska första och andra styckena ersättas med följande:

Den första uppsättningen förslag till gemensamma säkerhetsmål ska bygga på en genomgång av befintliga mål och befintlig säkerhetsnivå i medlemsstaterna och ska säkerställa att trafiksäkerhetsnivån inom järnvägssystemet inte sänks i någon medlemsstat. Säkerhetsmålen ska antas av kommissionen före den 30 april 2009 och offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.▌

Den andra uppsättningen förslag till gemensamma säkerhetsmål ska bygga på erfarenheterna av den första uppsättningen och genomförandet av dessa. De ska avspegla alla prioriterade områden där säkerheten behöver förbättras ytterligare. De ska antas av kommissionen före den 30 april 2011 och offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. De åtgärder som avser att ändra icke-väsentliga delar av detta direktiv, bland annat genom att komplettera det med nya delar, och som rör den första och andra uppsättningen förslag till gemensamma säkerhetsmål, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 27.2a. När det föreligger tvingande, brådskande skäl får kommissionen tillämpa det skyndsamma förfarande som avses i artikel 27.2b.

b)   I punkt 3 ska följande stycke läggas till:

Innan de gemensamma säkerhetsmålen utarbetas eller ses över måste det i en kostnads-nyttoanalys visas att den förväntade effekten av de utarbetade säkerhetsmålen förbättrar transportsäkerheten och utgör ett optimalt utnyttjande av järnvägssystemet.

c)  Punkt 5 ska ersättas med följande:

5.  De gemensamma säkerhetsmålen ska regelbundet ses över med beaktande av järnvägssäkerhetens övergripande utveckling. De åtgärder som avser att ändra icke-väsentliga delar av detta direktiv, bland annat genom att komplettera det med nya delar, och som rör genomförandet av denna punkt, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 27.2a. När det föreligger tvingande, brådskande skäl får kommissionen tillämpa det skyndsamma förfarande som avses i artikel 27.2b.

7)  Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska andra stycket ersättas med följande:

Säkerhetsintyget ska styrka att järnvägsföretaget har inrättat ett säkerhetsstyrningssystem och är i stånd att uppfylla kraven i TSD och annan tillämplig gemenskapslagstiftning samt i nationella säkerhetsbestämmelser, med målet att ha riskerna under kontroll och tillhandahålla transporttjänster på nätet med en hög nivå av säkerhet.

b)  Punkt 2 b ska ersättas med följande:

Ett intyg om godkännande av de åtgärder som vidtagits av järnvägsföretaget i syfte att uppfylla de särskilda krav som är nödvändiga för att tillhandahålla tjänster på nätet i fråga med en hög nivå av säkerhet. Kraven får omfatta tillämpning av TSD och nationella säkerhetsbestämmelser, däribland föreskrifter för utnyttjande av nätet, godkännande av personalintyg och tillstånd att ta i bruk den rullande materiel som järnvägsföretaget använder. Intyget ska baseras på den dokumentation som järnvägsföretaget överlämnat i enlighet med bilaga IV.

8)  Artikel 14 ska ersättas med följande:

Artikel 14

Ibruktagande av järnvägsfordon

Järnvägsfordon som erhållit tillstånd att tas i bruk i en medlemsstat måste beviljas ytterligare ett tillstånd innan det tas i bruk i en eller flera andra medlemsstater i enlighet med de krav som fastställs i artikel [...] i direktiv .../.../EG [direktivet om driftskompatibilitet](10).

▌

9)  Följande artikel 14a ▌ska införas

Artikel 14a

Underhåll av fordon

1.  Varje gång ett fordon tas i bruk ska en fordonsinnehavare utses för varje fordon. Fordonsinnehavaren ska ansvara för fordonets underhåll. Ett järnvägsföretag kan vara fordonsinnehavare.

2.  Järnvägsföretaget ska ansvara för den operativa säkerheten hos de fordon som tagits i bruk i järnvägssystemet. Järnvägsföretag ska ange vilka fordonsinnehavarna är och tillhandahålla dokumentation av vilka förfaranden dessa innehavare tillämpar för att utföra underhållet, för att inom ramen för utfärdandet av säkerhetsintyg i enlighet med artikel 10 visa att den rullande materielen underhålls enligt gällande krav.

3.  När ett järnvägsföretag utnyttjar fordon som företaget självt inte är innehavare till, ska järnvägsföretaget införa de förfaranden som krävs för att kontrollera att gällande krav uppfylls, inbegripet reglerna för underhåll enligt bestämmelserna i TSD. Om fordonsinnehavaren byts ut ska den tidigare innehavaren innan ändringen förts in i det nationella fordonsregistret överlämna alla de handlingar rörande underhållet som han förfogar över till den nya innehavaren.

4.  ▌Kommissionen ska senast den 1 januari 2010 besluta om ett obligatoriskt system för certifiering av fordonsinnehavare för godsvagnar och andra fordonsinnehavare när det gäller underhåll, med utgångspunkt i en rekommendation från byrån. Dessa åtgärder som avser att ändra icke-väsentliga delar av detta direktiv, bland annat genom att komplettera det med nya delar, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 27.2a. När det föreligger tvingande, brådskande skäl får kommissionen tillämpa det skyndsamma förfarande som avses i artikel 27.2b."

10)   Följande artikel 17a ska införas:

Artikel 17a

Beslut som kräver yttrande från byrån

Byrån kan av en sökande uppmanas att avge ett tekniskt yttrande om ett beslut från en säkerhetsmyndighet om att inte bevilja ett säkerhetsintyg eller säkerhetstillstånd enligt artiklarna 10 och 11.

11)  Artikel 26 ska ersättas med följande:

Artikel 26

Anpassning av bilagor

De åtgärder som avser att ändra icke-väsentliga delar av detta direktiv genom att anpassa bilagorna till vetenskapliga och tekniska framsteg, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 27.2a. När det föreligger tvingande, brådskande skäl får kommissionen tillämpa det skyndsamma förfarande som avses i artikel 27.2b.

12)  I artikel 27 ska följande punkter 2a och 2b införas:

När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

2b.   När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1, 5a2, 5a.4 och 5a.6 samt artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

▌

Artikel 2

Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den ...(11). De ska genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras skall varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Detta direktiv träder i kraft den [...] dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ║

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

▌

(1) EUT C 256, 27.10.2007, s. 39. (2) EUT C (3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 29 november 2007. (4) EUT L 164, 30.4.2004, s. 44. Rättad version i EUT L 220, 21.6.2004, s. 16. (5) EUT L 164, 30.4.2004, s. 1. Rättad version i EUT L 220, 21.6.2004, s. 3. (6) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11). (7) EUT C 321, 31.12.2003, s. 1. (8) + EUT: Vänligen för in direktivets nummer och datum. (9) ++ EUT: Vänligen för in direktivets nummer. (10) + EUT: Vänligen för in direktivets nummer. (11) * 24 månader efter ikraftträdandet av detta direktiv.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 29 november 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 881/2004 om inrättande av en europeisk järnvägsbyrå (KOM(2006)0785 – C6-0473/2006 – 2006/0274(COD))

P6_TA(2007)0558 A6-0350/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0785),

–   med beaktande av artiklarna 251.2 och 71.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0473/2006),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A6-0350/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 29 november 2007 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2008 om ändring av förordning (EG) nr 881/2004 om inrättande av en europeisk järnvägsbyrå

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 71.1,

med beaktande av kommissionens förslag║,

║

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(1),

efter att ha hört Regionkommitténs,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(2), och

av följande skäl:

(1)  Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 881/2004(3) inrättades en europeisk järnvägsbyrå, som ska bistå med sakkunskap i tekniska frågor till upprättandet av ett europeiskt järnvägsområde utan gränser. Till följd av gemenskapslagstiftningens utveckling inom områdena driftskompatibilitet och järnvägssäkerhet, utvecklingen av marknaden och på grundval av erfarenheterna från byråns arbete och förhållandet mellan byrån och kommissionen, bör vissa ändringar göras i förordning (EG) nr 881/2004 och framför allt bör vissa uppgifter läggas till.

(2)  Genom artikel 14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/49/EG av den 29 april 2004 om säkerhet på gemenskapens järnvägar(4) inrättades ett gemensamt förfarande för tillstånd att ta rullande materiel i bruk. I enlighet med principen om ömsesidigt erkännande är det nödvändigt att underlätta tillståndsförfarandet avseende ibruktagande av rullande materiel i en annan medlemsstat än den som utfärdat det första tillståndet, genom att begränsa antalet faktorer som den behöriga myndigheten får granska. Därför bör alla tekniska föreskrifter och säkerhetsregler som är i kraft i varje medlemsstat klassificeras i tre grupper och resultaten av denna klassificering redovisas i ett referensdokument. Byrån bör underlätta denna klassificering genom att, för varje verifierad parameter, sätta de tillämpliga nationella föreskrifterna i relation till varandra och tillhandahålla tekniska yttranden över specifika aspekter av projekt.

(3)  Nationella föreskrifter anmäls till kommissionen inom ramen för Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/.../EG [direktivet om driftskompatibilitet](5) och direktiv 2004/49/EG. Gränserna mellan de två uppsättningarna föreskrifter är otydliga eftersom säkerhetsreglerna delvis berör delsystemen, som också omfattas av föreskrifter som rör driftskompatibilitet. Därför bör de två uppsättningarna föreskrifter jämföras och klassificeras och redovisas på ett enhetligt sätt på byråns webbplats.

(4)  I enlighet med artikel 13 i förordning (EG) nr 881/2004 får byrån kontrollera kvaliteten på det arbete som utförs av de organ som anmälts av medlemsstaterna. En studie som genomfördes av kommissionen visade dock att de kriterier som ska uppfyllas för anmälan av dessa organ kan tolkas på vitt skilda sätt. Utan att det påverkar medlemsstaternas ansvar för valet av anmälda organ och deras kontroller av att dessa kriterier uppfylls, är det viktigt att utvärdera vilka effekterna är av dessa tolkningsskillnader och kontrollera att de inte ger upphov till problem när det gäller ömsesidigt erkännande av intyg om överensstämmelse och EG-kontrollförklaring. Byrån bör därför kunna fungera som samordnare inom detta område, exempelvis genom att utföra informationsinsamlingsuppdrag.

(5)  I artikel 15 i förordning (EG) nr 881/2004 föreskrivs att byrån på kommissionens begäran ska granska vissa ansökningar om ekonomiskt bidrag från gemenskapen för järnvägsinfrastrukturprojekt med avseende på driftskompatibiliteten. Begreppet "infrastrukturprojekt" bör vidgas så att det också blir möjligt att bedöma hur sammanhängande systemet är, exempelvis när det gäller projekt för genomförande av ERTMS-systemet.

(6)  Till följd av utvecklingen på internationell nivå, i synnerhet ikraftträdandet av den nya Konventionen om internationell järnvägstrafik (1999 års COTIF-konvention), bör byrån uppmanas att granska förhållandet mellan järnvägsföretag och förvaltare av rullande materiel, i synnerhet när det gäller underhåll, och i förekommande fall utfärda rekommendationer. Denna uppgift bör utgå från byråns verksamhet i fråga om certifiering av verkstäder.

(7)  Mot bakgrund av antagandet av det tredje järnvägspaketet ║, bör hänvisning införas till Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/59/EG av den 23 oktober 2007 om behörighetsprövning av lokförare som framför lok och tåg på järnvägssystemet i gemenskapen(6) som omfattar flera uppgifter som ska utföras av byrån.

(8)  Efter antagandet av det andra järnvägspaketet har flera initiativ kopplade till utvecklingen och införandet av ERTMS-systemet vidtagits, exempelvis undertecknandet av ett samarbetsavtal mellan kommissionen och olika aktörer inom sektorn, inrättandet av en styrkommitté för genomförandet av detta samarbetsavtal, kommissionens antagande av ett meddelande om införandet av ERTMS(7), beslut…,(8) som innebar att en europeisk samordnare utsågs för ERTMS-projektet, som är ett prioriterat projekt av gemenskapsintresse, fastställande av byråns roll som systemmyndighet inom ramen för de olika årliga arbetsprogrammen och antagandet av de tekniska specifikationerna för driftskompatibilitet (TSD) för delsystemen kontrollstyrning och signalering för järnvägssystemet för konventionella tåg(9). Med tanke på den ökande betydelsen av byråns verksamhet inom detta område bör dessa uppgifter preciseras.

(9)  Byrån förfogar nu över ett stort antal experter som är specialiserade på driftskompatibilitets- och säkerhetsfrågor för det europeiska järnvägssystemet. Byrån bör kunna utföra tillfälliga uppgifter på kommissionens begäran, under förutsättning att dessa är förenliga med byråns uppdrag, tillgången till budgetmedel och byråns övriga prioriteringar.

(10)  För att möjliggöra en förbättrad synkronisering med budgetförfarandet, bör datumet för antagandet av byråns arbetsprogram ändras.

(11)  I byråns arbetsprogram bör syftet anges för varje verksamhet liksom vem verksamheten riktas till. Kommissionen bör också informeras om de tekniska resultaten av varje verksamhet eftersom denna information är mer omfattande än den allmänna rapport som riktas till samtliga institutioner.

(12)  Med tanke på att det huvudsakliga målet för den planerade åtgärden, som är att byråns uppdrag ska utvidgas till att omfatta dess deltagande i förenklingen av gemenskapsförfarandet för certifiering av rullande materiel, och den inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går inte direktivet utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 881/2004 ska ändras på följande sätt:

1.   Artikel 3.1 ska ersättas med följande:

1.   För utarbetandet av de rekommendationer som avses i artiklarna 6, 7, 12, 14, 16, 17 och 18 ska byrån inrätta ett begränsat antal arbetsgrupper. Dessa arbetsgrupper ska utgå dels från den sakkunskap som byggts upp av dem som arbetar inom järnvägssektorn, i synnerhet de samlade erfarenheterna hos den europeiska organisationen för driftskompatibilitet för järnvägar (AEIF), dels från sakkunskapen hos de behöriga nationella myndigheterna.

Byrån kan dessutom om nödvändigt inrätta horisontella arbetsgrupper för övergripande ämnen som hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Byrån ska se till att dess arbetsgrupper är kompetenta och representativa och att de järnvägssektorer och de användare som påverkas av sådana åtgärder som kan komma att föreslås av kommissionen på grundval av rekommendationer från byrån är adekvat representerade. Arbetsgruppernas arbete ska präglas av öppenhet.

När de arbetsuppgifter som avses i artiklarna 6, 12, 16 och 17 har en omedelbar effekt beträffande arbetsförhållanden, hälsa och säkerhet för dem som arbetar inom näringen, ska företrädare för arbetstagarorganisationerna delta i de berörda arbetsgrupperna.

2.  Följande artikel ska införas som artikel 8a:

Artikel 8a

Klassificering av nationella regler

1.  Byrån ska främja andra medlemsstaters godkännande av rullande materiel som tagits i bruk i en medlemsstat i enlighet med de förfaranden som anges i punkterna 2-5.

2.  Byrån ska stegvis sammanställa ett referensdokument som gör det möjligt att sätta alla nationella föreskrifter som medlemsstaterna tillämpar på ibruktagande av rullande materiel i relation till varandra. Detta dokument ska, för varje parameter som anges i bilaga ... till Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/.../EG [direktivet om driftskompatibilitet], ange de nationella föreskrifterna i varje medlemsstat och även till vilken bilaga …-grupp som dessa regler hör. Dessa regler omfattar sådana som anmäls inom ramen för artikel 16.3 i direktiv 2008/.../EG [direktivet om driftskompatibilitet] som anmäls till följd av antagandet av TSD (specialfall, öppna punkter, undantag) och som anmäls inom ramen för artikel 8 i direktiv 2004/49/EG.

Byrån ska inledningsvis fastställa och jämföra skillnaderna mellan medlemsstaterna vad avser säkerhetsavstånd för infrastruktur och rullande materiel.

Inom ramen för detta arbete ska det inrättas en arbetsgrupp; vidare ska de relevanta aktörerna involveras enligt artikel 3 och företrädare för arbetsmarknadens parter höras enligt bestämmelserna i artikel 4.

3.  I samarbete med de nationella säkerhetsmyndigheter som inrättats i enlighet med artikel 6.5 ska byrån, för att stegvis minska antalet nationella föreskrifter i grupp B, regelbundet uppdatera referensdokumentet och vidarebefordra det till kommissionen. Den första versionen av dokumentet ska lämnas till kommissionen senast ...(10).

4.  De nationella säkerhetsmyndigheterna eller kommissionen kan begära att byrån, till följd av en ansökan om ibruktagande av rullande materiel lägger fram tekniska utlåtanden om

5.  Före den 1 januari 2010 ska byrån efter samråd med de nationella säkerhetsmyndigheterna lägga fram förslag om lösningar för att reducera antalet nationella föreskrifter som avser klassificering av rullande materiel i grupp B och deras räckvidd.

6.  Från 2015 ska byrån ges i uppdrag att i samarbete med de behöriga nationella säkerhetsmyndigheterna utfärda tillstånd för ibruktagande av fordon som stämmer överens med TSD.*

__________________________

* EUT L ...

3.  Artikel 10 ska ändras på följande sätt:

4.  I artikel 11 ska följande punkt läggas till som punkt 4:

4.  Byrån ska, i samförstånd med medlemsstaterna och kommissionen, fastställa de praktiska villkoren för överlämnandet av de handlingar som avses i punkt 1.

5.  Punkt 13 ska ersättas med följande:

Artikel 13

Anmälda organ

Utan att det påverkar medlemsstaternas ansvar för de anmälda organ de utser, har byrån rätt att på kommissionens begäran kontrollera om kriterierna för anmälan av dessa organ, vilka anges i bilaga VII till direktiv 2008/.../EG [direktivet om driftskompatibilitet] hos järnvägssystemet, uppfylls och bedöma kvaliteten på det arbete som dessa organ utför. I förekommande fall ska byrån avge ett yttrande till kommissionen.

6.  Artikel 15 ska ersättas med följande:

Artikel 15

Driftskompatibilitet hos järnvägssystemet

För varje moderniserings-, ombyggnads- eller byggnadsprojekt som avser järnvägssystemet, och som omfattas av en ansökan om ekonomiskt bidrag från gemenskapen, ska byrån på kommissionens begäran granska projektet med avseende på driftskompatibiliteten. Byrån ska avge sitt yttrande om projektets överensstämmelse med relevanta TSD inom en tidsgräns som ska fastställas i samråd med kommissionen utifrån projektets betydelse och de tillgängliga resurserna. I detta yttrande ska de undantag som föreskrivs i artikel 7 i direktiv 96/48/EG och direktiv 2001/16/EG till fullo beaktas.

7.  Följande artikel ska införas║:

Artikel 16a

Förhållande mellan fordonsinnehavare ▌och järnvägsföretag

1.  Inom

2.  Byråns rekommendationer ska i synnerhet hänföra sig till

8.  Artikel 17 ska ändras på följande sätt:

9.  Artikel 18 ska ersättas med följande:

Artikel 18

Registrering av rullande materiel

Byrån ska upprätta och för kommissionen rekommendera en mall för ansökan om registrering samt gemensamma specifikationer för det nationella fordonsregistret i enlighet med kraven i artikel 14 i direktiv 2008/.../EG [direktivet om driftskompatibilitet].

10.  Följande artikel 18a ska införas:

Artikel 18a

Europeiskt register över tillåtna fordonstyper

Byrån ska inrätta och föra ett europeiskt register över tillåtna fordonstyper. Detta register ska omfatta de typer av järnvägsfordon som medlemsstaterna har tillåtit, och det ska vara elektroniskt tillgängligt. Medlemsstaterna ska regelbundet underrätta byrån om tillstånd som utfärdats eller upphävts.

11.  Artikel 19 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 1 ska följande läggas till som led e:

b)  Följande punkt ska läggas till:

5.  De databaser som upprättas enligt den här artikeln och artikel 11 ska utvecklas på ett enhetligt sätt, i synnerhet när det gäller nationella föreskrifter.

12.  Kapitel 4 ska ändras på följande sätt:

a)  Rubriken till kapitel 4 ska ersättas med följande:

SÄRSKILDA UPPGIFTER

13.  Följande artiklar ska införas som artiklarna 21a och 21b:

Artikel 21a

ERTMS

1.  Byrån ska fungera som systemmyndighet för utvecklingen och införandet av det europeiska trafikstyrningssystemet, "ERTMS" (European Rail Traffic Management System). Därför ska byrån utföra de uppgifter som beskrivs i punkterna 2-5.

2.  Byrån ska inrätta ett förfarande för behandling av ansökningar om ändring av specifikationer för ERTMS.

3.  Byrån ska stödja kommissionens arbete med migrationen till ERTMS och samordningen av installeringen av ERTMS längs de transeuropeiska transportkorridorerna.

4.  Byrån ska, i samarbete med de anmälda organen och de nationella säkerhetsmyndigheterna, övervaka tillämpningen av EG-kontrollförfarandena och ibruktagandet inom ramen för särskilda projekt, i synnerhet för att bedöma den tekniska driftskompatibiliteten mellan infrastrukturer och rullande materiel som utrustats av olika konstruktörer. I förekommande fall ska byrån rekommendera lämpliga åtgärder för kommissionen.

5.  Byrån ska utarbeta en strategi för förvaltning av de olika versionerna av ERTMS för att säkerställa den tekniska och operativa driftskompatibiliteten mellan infrastrukturer och rullande materiel som utrustats med olika versioner.

6.  På begäran av ett järnvägsföretag, en infrastrukturförvaltare eller en infrastrukturleverantör ska byrån avge ett tekniskt yttrande om vilken version av ERTMS-systemspecifikationer som bör tillämpas.

Artikel 21b

Övriga uppgifter

Byrån ska, i samförstånd med kommissionen eller på begäran av denna, utföra varje tillfällig uppgift som är förenlig med byråns syften enligt artikel 1, även om detta uppdrag inte uttryckligen föreskrivs i denna förordning eller i arbetsprogrammet enligt artikel 25.2 c.

14.  I artikel 24.3 ska första strecksatsen ersättas med följande:

– tillfälligt anställda som byrån rekryterat för högst fem år bland anställda inom järnvägssektorn på grundval av deras kvalifikationer och erfarenheter när det gäller järnvägssäkerhet och driftskompatibilitet; kontrakten för sådan personal kan förlängas med ytterligare en period på högst tre år då detta är nödvändigt för att säkra tjänsternas kontinuitet.

15.  Artikel 25 ska ändras på följande sätt:

a)  Punkt 2 c ska ersättas med följande:

b)  Följande punkt ska läggas till som punkt 3:

3.  I byråns arbetsprogram ska syftet anges för varje verksamhet. I princip ska en rapport lämnas till kommissionen för varje verksamhet och/eller varje resultat.

16.  Artikel 26.1 ska ersättas med följande:

1.  Styrelsen ska bestå av en företrädare som utses av varje medlemsstat och fyra företrädare som utses av kommissionen samt av sex företrädare som inte ska ha rösträtt, vilka på europeisk nivå ska företräda följande grupper:

För var och en av dessa kategorier ska kommissionen utse en företrädare och en suppleant utifrån en lista med fyra namn som tagits fram av deras respektive europeiska organisationer.

Styrelseledamöterna och deras suppleanter ska utses på grundval av relevant erfarenhet och sakkunskap.

17.  Artikel 36 ska ersättas med följande:

1.  Byrån ska vara öppen för deltagande av europeiska länder och länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken som har ingått sådana avtal med gemenskapen som innebär att de berörda länderna antagit och tillämpar gemenskapens lagstiftning inom det område som omfattas av denna förordning1.

______________

1 Se kommissionens meddelande KOM(2004)0373, 12.5.2004.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdat i ║ den

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 256, 27.10.2007, s. 39. (2) Europaparlamentets ståndpunkt av den 29 november 2007. (3) EUT L 164, 30.4.2004, s. 1. Rättelse i EUT L 220, 21.6.2004, s. 3. (4) EUT L 164, 30.4.2004, s. 44. Rättelse i EUT L 220, 21.6.2004, s. 16. (5) EUT L (6) EUT L 315, 3.12.2007, s. 51. (7) EUT (8) EUT (9) EUT (10) * Ett år efter det att denna förordning trätt i kraft. (11) * Dagen för denna förordnings ikraftträdande.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 29 november 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen (KOM(2006)0093 – C6-0081/2006 – 2006/0031(COD))

P6_TA(2007)0559 A6-0276/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0093),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 95.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0081/2006),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0276/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 29 november 2007 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/.../EG om ändring av rådets direktiv 91/477/EEG om kontroll av förvärv och innehav av vapen

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, direktiv 2008/51/EG.)

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 29 november 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) (KOM(2005)0650 – C6-0441/2005 – 2005/0261(COD))

P6_TA(2007)0560 A6-0450/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0650),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 61 c och artikel 67.5 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0441/2005),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A6-0450/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 29 november 2007 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I)

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, förordning (EG) nr 593/2008.)

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 29 november 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder med avseende på kommissionens genomförandebefogenheter (KOM(2006)0912 – C6-0027/2007 – 2006/0307(COD))

P6_TA(2007)0561 A6-0299/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0912),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artiklarna 37, 95 och 152 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0027/2007),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0299/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 29 november 2007 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2008 om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder med avseende på kommissionens genomförandebefogenheter

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, förordning (EG) nr 298/2008.)

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 29 november 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2004/2003 om regler för och finansiering av politiska partier på europeisk nivå (KOM(2007)0364 – C6-0202/2007 – 2007/0130(COD))

P6_TA(2007)0562 A6-0412/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0364),

–   med beaktande av artiklarna 251.2 och 191 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0202/2007),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandena från budgetutskottet och budgetkontrollutskottet (A6-0412/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar presidiet att utreda hur ett politiskt parti på europeisk nivå kan garanteras en övergångperiod på tre månader för att rekonstruera sin medlemsstock om medlemsantalet under budgetåret underskrider minimikraven i den ändrade förordningen.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 29 november 2007 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2007 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2004/2003 om regler för och finansiering av politiska partier på europeisk nivå

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, förordning (EG) nr 1524/2007.)

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 29 november 2007 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 396/2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder med avseende på kommissionens genomförandebefogenheter (KOM(2006)0908 – C6-0025/2007 – 2006/0294(COD))

P6_TA(2007)0563 A6-0342/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0908),

–   med beaktande av artikel 251 och artiklarna 37 och 152.4 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0025/2007),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0342/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 29 november 2007 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2008 om ändring av förordning (EG) nr 396/2005 om gränsvärden för bekämpningsmedelsrester i eller på livsmedel och foder med avseende på kommissionens genomförandebefogenheter

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, förordning (EG) nr 299/2008.)

Europaparlamentets beslut av den 29 november 2007 om nomineringen av David Bostock till uppdraget som ledamot av revisionsrätten (C6-0304/2007 – 2007/0813(CNS))

P6_TA(2007)0564 A6-0439/2007

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av artikel 247.3 i EG-fördraget och artikel 160b.3 i Euratomfördraget, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C6-0304/2007),

–   med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 6 november 2007 höll en utfrågning med rådets kandidat till uppdraget som ledamot av revisionsrätten och bedömde den nominerades meriter mot bakgrund av de kriterier som anges i artikel 247.2 i EG-fördraget och artikel 160b.2 i Euratomfördraget,

–   med beaktande av artikel 101 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkande från budgetkontrollutskottet (A6-0439/2007).

1.  Europaparlamentet tillstyrker förslaget till utnämning av David Bostock till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska gemenskapernas övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

Europaparlamentets beslut av den 29 november 2007 om nomineringen av Michel Cretin till uppdraget som ledamot av revisionsrätten (C6-0305/2007 – 2007/0814(CNS))

P6_TA(2007)0565 A6-0438/2007

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av artikel 247.3 i EG-fördraget och artikel 160b.3 i Euratomfördraget, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C6-0305/2007),

–   med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 6 november 2007 höll en utfrågning med rådets kandidat till uppdraget som ledamot av revisionsrätten och bedömde den nominerades meriter mot bakgrund av de kriterier som anges i artikel 247.2 i EG-fördraget och artikel 160b.2 i Euratomfördraget,

–   med beaktande av artikel 101 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A6-0438/2007).

1.  Europaparlamentet tillstyrker förslaget till utnämning av Michel Cretin till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska gemenskapernas övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

Europaparlamentets beslut av den 29 november 2007 om nomineringen av Maarten B. Engwirda till uppdraget som ledamot av revisionsrätten (C6-0306/2007 – 2007/0815(CNS))

P6_TA(2007)0566 A6-0437/2007

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av artikel 247.3 i EG-fördraget och artikel 160b.3 i Euratomfördraget, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C6-0306/2007),

–   med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 6 november 2007 höll en utfrågning med rådets kandidat till uppdraget som ledamot av revisionsrätten och bedömde den nominerades meriter mot bakgrund av de kriterier som anges i artikel 247.2 i EG-fördraget och artikel 160b.2 i Euratomfördraget,

–   med beaktande av artikel 101 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkande från budgetkontrollutskottet (A6-0437/2007).

1.  Europaparlamentet tillstyrker förslaget till utnämning av Maarten B. Engwirda till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska gemenskapernas övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

Europaparlamentets beslut av den 29 november 2007 om nomineringen av Henri Grethen till uppdraget som ledamot av revisionsrätten (C6-0307/2007 – 2007/0816(CNS))

P6_TA(2007)0567 A6-0436/2007

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av artikel 247.3 i EG-fördraget och artikel 160b.3 i Euratomfördraget, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C6-0307/2007),

–   med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 6 november 2007 höll en utfrågning med rådets kandidat till uppdraget som ledamot av revisionsrätten och bedömde den nominerades meriter mot bakgrund av de kriterier som anges i artikel 247.2 i EG-fördraget och artikel 160b.2 i Euratomfördraget,

–   med beaktande av artikel 101 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A6-0436/2007).

1.  Europaparlamentet tillstyrker förslaget till utnämning av Henri Grethen till uppdraget som ledamot av revisionsrätten,

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska gemenskapernas övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

Europaparlamentets beslut av den 29 november 2007 om nomineringen av Harald Noack till uppdraget som ledamot av revisionsrätten (C6-0308/2007 – 2007/0817(CNS))

P6_TA(2007)0568 A6-0435/2007

Europaparlamentet antar detta beslut

–   med beaktande av artikel 247.3 i EG-fördraget och artikel 160b.3 i Euratomfördraget, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C6-0308/2007),

–   med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 6 november 2007 höll en utfrågning med rådets kandidat till uppdraget som ledamot av revisionsrätten och bedömde den nominerades meriter mot bakgrund av de kriterier som anges i artikel 247.2 i EG-fördraget och artikel 160b.2 i Euratomfördraget,

–   med beaktande av artikel 101 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A6-0435/2007).

1.  Europaparlamentet tillstyrker förslaget till utnämning av Harald Noack till uppdraget som ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten, Europeiska gemenskapernas övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

Europaparlamentets beslut av den 29 november 2007 om nomineringen av Ioannis Sarmas till uppdraget som ledamot av revisionsrätten (C6-0309/2007 – 2007/0818(CNS))

P6_TA(2007)0569 A6-0434/2007

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av artikel 247.3 i EG-fördraget och artikel 160b.3 i Euratomfördraget, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C6-0309/2007),

–   med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 6 november 2007 frågade ut den kandidat som rådet nominerat till uppdraget som ledamot av revisionsrätten och bedömde den nominerade kandidatens meriter med beaktande av de kriterier som fastställs i artikel 247.2 i EG-fördraget och artikel 160b.2 i Euratomfördraget,

–   med beaktande av artikel 101 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A6-0434/2007).

1.  Europaparlamentet tillstyrker utnämningen av Ioannis Sarmas till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska gemenskapernas övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

Europaparlamentets beslut av den 29 november 2007 om nomineringen av Hubert Weber till uppdraget som ledamot av revisionsrätten (C6-0310/2007 – 2007/0819(CNS))

P6_TA(2007)0570 A6-0433/2007

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av artikel 247.3 i EG-fördraget och artikel 160b.3 i Euratomfördraget, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C6-0310/2007),

–   med beaktande av att budgetkontrollutskottet vid sitt sammanträde den 6 november 2007 höll en utfrågning med rådets kandidat till uppdraget som ledamot av revisionsrätten och bedömde den nominerades meriter mot bakgrund av de kriterier som anges i artikel 247.2 i EG-fördraget och artikel 160b.2 i Euratomfördraget,

–   med beaktande av artikel 101 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkande från budgetkontrollutskottet (A6-0433/2007).

1.  Europaparlamentet tillstyrker förslaget till utnämning av Hubert Weber till ledamot av revisionsrätten.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska gemenskapernas övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

Europaparlamentets resolution av den 29 november 2007 om utropandet av ett europeiskt samförstånd om humanitärt bistånd

P6_TA(2007)0571 B6-0484/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av det samförstånd som nåddes av rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 19 och 20 november 2007 om en "gemensam förklaring av rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om ett europeiskt samförstånd om humanitärt bistånd",

–   med beaktande av utkastet till Lissabonstrategin som Europeiska rådet kom överens om vid sitt möte i Lissabon den 18–19 oktober 2007 och som ändrar fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, och genom vilket det humanitära biståndet erkändes som ett eget politikområde inom EU,

–   med beaktande av sin resolution av den 14 november 2007 om ett europeiskt samförstånd om humanitärt bistånd(1),

–   med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen.

1.  Europaparlamentet välkomnar att rådet, företrädarna för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen för första gången har kommit överens om att fastställa en gemensam vision, politiska mål och gemensamma principer för att EU ska kunna tillhandahålla ett effektivare humanitärt bistånd till tredjeländer.

2.  Därför godkänner Europaparlamentet den gemensamma förklaringen av rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om ett europeiskt samförstånd om humanitärt bistånd.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

(1) Antagna texter, P6_TA(2007)0508.

Europaparlamentets resolution av den 29 november 2007 om situationen i Georgien

P6_TA(2007)0572 RC-B6-0481/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Georgien, särskilt resolutionen av den 26 februari 2004 med en rekommendation till rådet om EU:s Sydkaukasienpolitik(1), resolutionen av den 14 oktober 2004 om Georgien (2)och resolutionen av den 26 oktober 2006 om Sydossetien(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 november 2007 om stärkande av den europeiska grannskapspolitiken(4),

–   med beaktande av avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan(5), vilket trädde i kraft den 1 juli 1999,

–   med beaktande av handlingsplanen inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken som fick stöd av samarbetsrådet EU–Georgien den 14 november 2006,

–   med beaktande av de rekommendationer som antogs av den parlamentariska samarbetskommittén EU–Georgien den 25–26 juni 2007,

–   med beaktande av det portugisiska ordförandeskapets förklaring av den 8 november 2007 på Europeiska unionens vägnar om situationen i Georgien,

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen håller fast vid sitt beslut att fortsätta utveckla och fördjupa sina relationer med Georgien och stödja landet i dess ansträngningar för att införa nödvändiga politiska och ekonomiska reformer, åtgärder för att inrätta stabila och effektiva demokratiska institutioner samt arbetet för att bekämpa korruption. Målet är fred och välstånd i ett Georgien som kan bidra till stabilitet i regionen och övriga Europa.

B.  Den sittande presidenten och regeringen i Georgien har gjort politiska, demokratiska och ekonomiska framsteg.

C.  Oppositionen uppbådade den 2 november 2007 den största folksamlingen sedan rosenrevolutionen 2003.

D.  Sex dagar av oppositionsmöten utmynnade i våldsamheter när polisens säkerhetsstyrkor använde övervåld för att avbryta demonstrationerna med hjälp av vattenkanoner, gummikulor och tårgas. Närmare femhundra demonstranter skadades, bland annat den georgiske ombudsmannen, Sozar Subari.

E.  Den 7 november 2007 proklamerade president Mikhail Saakasjvili 15 dagars undantagstillstånd i Tbilisi, som sedan upphävdes den 16 november 2007. Enligt regeringstjänstemännen var detta nödvändigt för att återupprätta omedelbar lag och ordning.

F.  Efter det att president Saakasjvili infört undantagstillstånd förklarade premiärminister Zurab Nogaideli att ett kuppförsök gjorts i landet och att åtgärden var en följd av detta. Saakasjvili höll i ett tv-tal Rysslands säkerhetstjänst ansvarig för de händelser som ägt rum i Tbilisi och gjorde gällande att han hade förhandsinformation om en hemlig plan som gick ut på att störta Georgiens regering före årets slut, men gav inga belägg för påståendena.

G.  G På kvällen den 7 november 2007 stoppades Imedis och Caucasias, två oppositionsstyrda TV-kanaler, sändningar. TV- och radiostationen Imedis byggnader stormades utan någon förvarning av maskerade väpnade styrkor från säkerhetstjänsten innan undantagstillstånd proklamerades, och delar av stationens sändningsutrustning förstördes. En domstol i Tbilisi drog in Imedis sändningslicens och fryste dess tillgångar med åberopande av att stationens reportage från händelserna den 7 november 2007 utgjorde anstiftan till att störta regeringen. Domstolens delgivning lämnades över till Imedis chefredaktör först en vecka senare. Georgiens statliga kommunikationskommission (GNCC) har dragit in Imedis tv-sändningslicens i tre månader med åberopande av att tv-kanalen brutit mot landets lagar om radio- och tv-sändningar.

H.  Som en försoningsgest föreslog president Saakasjvilis den 8 november 2007 att ett tidigarelagt presidentval skulle hållas den 5 januari 2008 och kopplas till en folkomröstning som skulle äga rum samma dag som parlamentsvalet.

I.  Den 13 november 2007, ett år tidigare än planerat, överlämnade Ryssland sin bas i Batumi i den autonoma republiken Adjara till Georgien efter att ha dragit tillbaka sina trupper från den andra basen i Georgien, Achalkalaki, i juni 2007.

J.  Den georgiska ekonomin är fortfarande hårt drabbad av det ryska importförbudet mot georgiska viner och jordbruksprodukter, som verkar få allt starkare politiska förtecken.

K.  Georgiens ekonomiska och sociala reformer bör höja levnadsstandarden för hela befolkningen.

L.  Situationen i både Abchazien och Sydossetien bidrar till spänningen i regionen. De ryska trupperna är inte längre neutrala, opartiska fredsbevarande styrkor. Myndigheterna i Moskva har beslutat att låta människor som bor i dessa delar av Georgien få ryska pass, vilket ytterligare destabiliserar situationen.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den senaste tidens händelseutveckling i Georgien, där polisens våldsamma ingripande mot fredliga demonstrationer, nedläggningen av oberoende medier och införandet av 15 dagars undantagstillstånd är den senaste upptrappningen.

2.  Europaparlamentet uppmanar de georgiska myndigheterna att respektera principen om yttrandefrihet, inklusive mötesfrihet och pressfrihet. Parlamentet påminner regeringen om dess åtaganden när det gäller demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet.

3.  Europaparlamentet uppmanar samtliga partier att visa öppenhet och återhållsamhet, och inleda konstruktiva och fruktbara samtal för att stödja och befästa de bräckliga demokratiska institutionerna i Georgien.

4.  Europaparlamentet uppmanar rådet, den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken och EU:s särskilda representant för Sydkaukasien att göra allt som är möjligt för att förbättra dialogen mellan parterna, lindra det spända läget och bidra till att upprätta ömsesidigt förtroende.

5.  Europaparlamentet uppmanar de georgiska myndigheterna att beordra en fullständig, opartisk och oberoende utredning av de allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och mediefriheten, särskilt anklagelserna om polisövervåld, i syfte att identifiera samtliga ansvariga, ställa dem inför rätta och utdöma de straffrättsliga och/eller administrativa påföljder som föreskrivs i lagstiftningen.

6.  Europaparlamentet framhåller för myndigheterna att världssamfundet känner oro över de senaste händelserna i Georgien, som strider mot europeisk-atlantiska värderingar. Parlamentet påminner Georgien om att demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet är förutsättningar för integrering i ett europeisk-atlantiskt sammanhang.

7.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen, EU:s medlemsstater, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), Europarådet, Nato och Förenta staterna att på ett mer aktivt sätt ta upp politiska missförhållanden och brister i Georgien och dess närhet, även vid genomförandet av handlingsplan inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken. Anklagelser om kränkningar av demokratiska processer och mänskliga rättigheter i Georgien har i många fall inte följts upp de senaste åren. Parlamentet anser därför att en öppnare internationell debatt ytterligare skulle kunna stärka ett pluralistiskt offentligt samtal och en demokratisk utveckling i Georgien.

8.  Europaparlamentet noterar beslutet att hålla presidentvalet tidigare, och uppmanar regeringen att se till att alla kandidater har lika och opartisk tillgång till medierna under valkampanjen.

9.  Europaparlamentet uppmanar de georgiska myndigheterna att tillhandahålla fria och rättvisa val i full överensstämmelse med internationella normer. Parlamentet uppmanar regeringen att respektera maktdelningen i Georgiens politiska system, avstå från att använda "administrativa resurser" under valkampanjen och garantera samtliga kandidaters yttrandefrihet. Parlamentet välkomnar att de georgiska myndigheterna har begärt att internationella observatörer ska övervaka valen.

10.  Europaparlamentet uppmanar de georgiska myndigheterna att se till att alla medier arbetar på ett sakligt sätt i överensstämmelse med internationella normer för journalistik och att alla partier och kandidater garanteras rättvis och balanserad tillgång till både offentliga och privata medier. Europaparlamentet uppmanar särskilt de georgiska myndigheterna att snarast tillåta tv- och radiobolaget Imedi att återuppta sina sändningar och se till att bolaget ersätts och kompenseras för de skador som tillfogats deras lokaler och för förstörd utrustning.

11.  Europaparlamentet välkomnar de ändringar av vallagen som Georgiens parlament antagit och som kommer att ge oppositionspartierna möjlighet att utse sex företrädare till den centrala valkommittén och var och en av de lokala valkommittéerna.

12.  Europaparlamentet uppmanar samtliga politiska krafter i Georgien att samarbeta för att ta fram en lag om audiovisuell verksamhet för att med hjälp av europeiska experter se till att gällande bestämmelser som garanterar yttrandefrihet och en rättvis offentlig debatt förbättras ytterligare och harmoniseras med europeiska principer.

13.  Europaparlamentet uppmuntrar Georgiens politiska krafter att tillsammans med det civila samhället inleda en debatt om maktdelning i det politiska systemet som skulle kunna leda till en effektivare kontroll av den verkställande makten och till större mångfald i den offentliga debatten i många centrala frågor, från de sociala reformernas sociala konsekvenser till den "ryska faktorn" i georgisk inrikespolitik och olika infallsvinklar på de låsta konflikterna.

14.  Europaparlamentet har tagit del av de oroande påståendena om att den ryska underrättelsetjänsten är inblandad i den politiska processen i Georgien, och betonar att det krävs ökad insyn i det politiska livet, särskilt när det gäller partiernas finansiering, tillgång till medierna och intern partidemokrati. Parlamentet understryker att dessa misstankar måste utredas i överensstämmelse med georgisk lag och internationell praxis.

15.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att gentemot de östra grannländerna driva en fastare EU-politik, som inte utesluter samarbete med Ryssland utan tvärtom bör innebära samarbete i möjligaste mån. Samtidigt måste EU emellertid inta en mer beslutsam ståndpunkt i frågor som är avgörande för regionen och engagera sig mer, trots att Ryssland för närvarande är negativ mot EU:s engagemang i det gemensamma grannskapet. Parlamentet betonar att de ryska myndigheterna i slutändan måste förstå att det inte i första hand är den geopolitiska rivaliteten med EU som minskar det ryska inflytandet i grannländerna utan Rysslands beklagansvärda inställning till vissa av sina grannar.

16.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för Georgiens territoriella integritet, och uppmanar rådet och kommissionen att arbeta vidare för att stödja ansträngningarna för en fredlig förhandlingslösning av konflikterna i Sydossetien och Abchazien.

17.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att på lämpligt sätt ta itu med Georgiens inställning till visumfrågan och att påskynda förhandlingsprocessen och sluta avtal om viseringslättnader och återtagande med Georgien.

18.  Europaparlamentet anser att parlamentet bör skicka ett valobservatöruppdrag till det kommande presidentvalet.

19.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Georgiens president och parlament, OSSE, Europarådet och Rysslands president och parlament.

(1) EUT C 98 E, 23.4.2004, s. 193. (2) EUT C 166 E 7.7.2005, s. 63. (3) EUT C 313 E, 20.12.2006, s. 429. (4) Antagna texter, P6_TA(2007)0538. (5) EGT L 205, 4.8.1999, s. 3.

Europaparlamentets beslut av den 29 november 2007 om Europaparlamentets godkännande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (2007/2218(ACI))

P6_TA(2007)0573 A6-0445/2007

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av talmannens skrivelse av den 25 oktober 2007,

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna som undertecknades och proklamerades i Nice den 7 december 2000(1),

–   med beaktande av sitt beslut av den 14 november 2000 om godkännande av utkastet till Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2002 om Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – verkan och framtida status(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 24 september 2003 om utkastet till fördrag om upprättande av en konstitution för Europa samt Europaparlamentets yttrande om sammankallandet av regeringskonferensen(4), särskilt punkt 4,

–   med beaktande av sin resolution av den 12 januari 2005 om fördraget om upprättande av en konstitution för Europa(5), särskilt punkterna 5 a och 6,

–   med beaktande av sin resolution av den 11 juli 2007 om sammankallandet av regeringskonferensen: Europaparlamentets yttrande (artikel 48 i EU-fördraget)(6), särskilt punkterna 8, 12 och 17,

–   med beaktande av artikel 6.1 i fördraget om Europeiska unionen, ändrat genom det utkast till Lissabonfördraget som man enades om vid regeringskonferensen 2007,

–   med beaktande av artikel 120.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A6-0445/2007).

A.  Genom att bekräfta att stadgan om de grundläggande rättigheterna är rättsligt bindande bibehålls i utkastet till reformfördrag det materiella innehållet i de viktiga framsteg som del II i fördraget om upprättande av en konstitution för Europa utgör.

B.  Europaparlamentet har redan godkänt de ändringar som gjorts i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna som högtidligt proklamerades i Nice den 7 december 2000 då parlamentet det i ovan nämnda resolution av den 24 september 2003 utvärderade resultatet av det arbete som genomförts av konventet om Europas framtid, och då det i ovan nämnda resolution av den 12 januari 2005 godkände det konstitutionsfördrag som utarbetades under regeringskonferensen 2004.

C.  I ovan nämnda resolution av den 11 juli 2007 uttryckte parlamentet sin ståndpunkt om sammankallandet av regeringskonferensen 2007 och välkomnade att regeringskonferensens mandat bibehöll den rättsligt bindande karaktären hos stadgan om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet uttryckte dock sin starka oro över att protokollet om Polens och Förenade kungarikets tillämpning av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna avser att begränsa stadgans rättsliga verkan i vissa medlemsstater.

D.  I punkt 17 i ovan nämnda resolution av den 11 juli 2007 betonade parlamentet att det avser att granska resultatet av 2007 års regeringskonferens noggrant innan det lämnar ett yttrande om Lissabonfördraget efter att detta undertecknats.

1.  Europaparlamentet godkänner Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i den version som bifogas detta dokument.

2.  Europaparlamentet ger talmannen mandat att, innan reformfördraget undertecknas, högtidligt proklamera stadgan tillsammans med ordföranden för Europeiska unionens råd och kommissionens ordförande. Talmannen uppmanas att se till att stadgan offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

3.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Polen och Förenade kungariket att göra sitt yttersta för att ändå nå ett samförstånd om att stadgan ska tillämpas fullt ut.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till ordföranden för Europeiska unionens råd och kommissionens ordförande.

BILAGA

Europaparlamentet, rådet och kommissionen proklamerar högtidligen följande text som Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna:

EUROPEISKA UNIONENS STADGA OM DE GRUNDLÄGGANDE RÄTTIGHETERNA

Ingress

Europas folk har mellan sig skapat en allt fastare sammanslutning och har beslutat att dela en fredlig framtid på grundval av gemensamma värden.

I medvetande om sitt andliga och etiska arv bygger unionen på de odelbara och universella värdena människans värdighet, frihet, jämlikhet och solidaritet samt på den demokratiska principen och rättsstatsprincipen. Unionen sätter människan i centrum för sin verksamhet genom att inrätta ett unionsmedborgarskap och skapa ett område med frihet, säkerhet och rättvisa.

Unionen ska bidra till att bevara och utveckla dessa gemensamma värden med respekt för mångfalden i Europas folks kultur och traditioner samt för medlemsstaternas nationella identitet och organisering av sina offentliga myndigheter på nationell, regional och lokal nivå. Den ska söka främja en balanserad och hållbar utveckling och ska trygga fri rörlighet för personer, tjänster, varor och kapital, samt etableringsfrihet.

Det är därför nödvändigt att stärka skyddet av de grundläggande rättigheterna mot bakgrund av samhällsutvecklingen, de sociala framstegen och den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, genom att göra dessa rättigheter mer synliga i en stadga.

Med beaktande av unionens behörighet och uppgifter samt subsidiaritetsprincipen bekräftas i denna stadga de rättigheter som har sin grund särskilt i medlemsstaternas gemensamma författningstraditioner och internationella förpliktelser, europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, unionens och Europarådets sociala stadgor samt rättspraxis vid Europeiska unionens domstol och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna. I detta sammanhang kommer stadgan att tolkas av unionens och medlemsstaternas domstolar med vederbörlig hänsyn till de förklaringar vilka fastställdes under ledning av presidiet för det konvent som utarbetade stadgan och vilka uppdaterades av Europeiska konventets presidium.

Åtnjutandet av dessa rättigheter medför ansvar och skyldigheter mot andra människor, mot mänskligheten och mot kommande generationer.

Europeiska unionen erkänner därför de rättigheter, friheter och principer som anges nedan.

AVDELNING I

VÄRDIGHET

Artikel 1

Människans värdighet

Människans värdighet är okränkbar. Den ska respekteras och skyddas.

Artikel 2

Rätt till liv

1.  Var och en har rätt till liv.

2.  Ingen får dömas till döden eller avrättas.

Artikel 3

Människans rätt till integritet

1.  Var och en har rätt till fysisk och mental integritet.

2.  Inom medicin och biologi ska i synnerhet följande respekteras:

Artikel 4

Förbud mot tortyr och omänsklig eller förnedrande bestraffning och behandling

Ingen får utsättas för tortyr eller omänsklig eller förnedrande bestraffning och behandling.

Artikel 5

Förbud mot slaveri och tvångsarbete

1.  Ingen får hållas i slaveri eller träldom.

2.  Ingen får tvingas att utföra tvångsarbete eller annat påtvingat arbete.

3.  Människohandel ska vara förbjuden.

AVDELNING II

FRIHETER

Artikel 6

Rätt till frihet och säkerhet

Var och en har rätt till frihet och personlig säkerhet.

Artikel 7

Respekt för privatlivet och familjelivet

Var och en har rätt till respekt för sitt privatliv och familjeliv, sin bostad och sina kommunikationer.

Artikel 8

Skydd av personuppgifter

1.  Var och en har rätt till skydd av de personuppgifter som rör honom eller henne.

2.  Dessa uppgifter ska behandlas lagenligt för bestämda ändamål och på grundval av den berörda personens samtycke eller någon annan legitim och lagenlig grund. Var och en har rätt att få tillgång till insamlade uppgifter som rör honom eller henne och att få rättelse av dem.

3.  En oberoende myndighet ska kontrollera att dessa regler efterlevs.

Artikel 9

Rätt att ingå äktenskap och rätt att bilda familj

Rätten att ingå äktenskap och rätten att bilda familj ska garanteras enligt de nationella lagar som reglerar utövandet av dessa rättigheter.

Artikel 10

Tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet

1.  Var och en har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna rätt innefattar frihet att byta religion eller övertygelse och frihet att ensam eller i gemenskap med andra, offentligt eller enskilt, utöva sin religion eller övertygelse genom gudstjänst, undervisning, sedvänjor och ritualer.

2.  Rätten till vapenvägran ska erkännas enligt de nationella lagar som reglerar utövandet av denna rättighet.

Artikel 11

Yttrandefrihet och informationsfrihet

1.  Var och en har rätt till yttrandefrihet. Denna rätt innefattar åsiktsfrihet samt frihet att ta emot och sprida uppgifter och tankar utan offentlig myndighets inblandning och oberoende av territoriella gränser.

2.  Mediernas frihet och mångfald ska respekteras.

Artikel 12

Mötes- och föreningsfrihet

1.  Var och en har rätt till frihet att delta i fredliga sammankomster samt till föreningsfrihet på alla nivåer, särskilt på det politiska, fackliga och medborgerliga området, vilket innebär rätten för var och en att bilda och ansluta sig till fackföreningar för att skydda sina intressen.

2.  De politiska partierna på unionsnivå ska bidra till att unionsmedborgarnas politiska vilja kommer till uttryck.

Artikel 13

Frihet för konsten och vetenskapen

Konsten och den vetenskapliga forskningen ska vara fria. Den akademiska friheten ska respekteras.

Artikel 14

Rätt till utbildning

1.  Var och en har rätt till utbildning och till tillträde till yrkesutbildning och fortbildning.

2.  Denna rätt innefattar möjligheten att kostnadsfritt följa den obligatoriska undervisningen.

3.  Friheten att inrätta undervisningsanstalter med iakttagande av de demokratiska principerna och föräldrars rätt att tillförsäkra sina barn sådan utbildning och undervisning som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa, filosofiska och pedagogiska övertygelse ska respekteras enligt de nationella lagar som reglerar utövandet av dessa rättigheter.

Artikel 15

Fritt yrkesval och rätt att arbeta

1.  Var och en har rätt att arbeta och utöva ett fritt valt eller accepterat yrke.

2.  Varje unionsmedborgare har rätt att söka arbete, arbeta, etablera sig samt tillhandahålla tjänster i varje medlemsstat.

3.  De tredjelandsmedborgare som har tillstånd att arbeta på medlemsstaternas territorium har rätt till samma arbetsvillkor som unionsmedborgarna.

Artikel 16

Näringsfrihet

Näringsfriheten ska erkännas i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis.

Artikel 17

Rätt till egendom

1.  Var och en har rätt att besitta lagligen förvärvad egendom, att nyttja den, att förfoga över den och att testamentera bort den. Ingen får berövas sin egendom utom då samhällsnyttan kräver det, i de fall och under de förutsättningar som föreskrivs i lag och mot rättmätig ersättning för sin förlust i rätt tid. Nyttjandet av egendomen får regleras i lag om det är nödvändigt för allmänna samhällsintressen.

2.  Immateriell egendom ska vara skyddad.

Artikel 18

Rätt till asyl

Rätten till asyl ska garanteras med iakttagande av reglerna i Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 och protokollet av den 31 januari 1967 om flyktingars rättsliga ställning och i enlighet med fördraget om Europeiska unionen och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallade "fördragen").

Artikel 19

Skydd vid avlägsnande, utvisning och utlämning

1.  Kollektiva utvisningar ska vara förbjudna.

2.  Ingen får avlägsnas, utvisas eller utlämnas till en stat där han eller hon löper en allvarlig risk att utsättas för dödsstraff, tortyr eller andra former av omänsklig eller förnedrande bestraffning eller behandling.

AVDELNING III

JÄMLIKHET

Artikel 20

Likhet inför lagen

Alla människor är lika inför lagen.

Artikel 21

Icke-diskriminering

1.  All diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning ska vara förbjuden.

2.  Inom tillämpningsområdet för fördragen, och utan att det påverkar tillämpningen av någon särskild bestämmelse i dem, ska all diskriminering på grund av nationalitet vara förbjuden.

Artikel 22

Kulturell, religiös och språklig mångfald

Unionen ska respektera den kulturella, religiösa och språkliga mångfalden.

Artikel 23

Jämställdhet mellan kvinnor och män

Jämställdhet mellan kvinnor och män ska säkerställas på alla områden, inbegripet i fråga om anställning, arbete och lön.

Principen om jämställdhet utgör inget hinder för att behålla eller besluta om åtgärder som innebär särskilda förmåner för det underrepresenterade könet.

Artikel 24

Barnets rättigheter

1.  Barn har rätt till det skydd och den omvårdnad som behövs för deras välfärd. De ska fritt kunna uttrycka sina åsikter. Dessa åsikter ska beaktas i frågor som rör barnen i förhållande till deras ålder och mognad.

2.  Vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om de vidtas av offentliga myndigheter eller privata institutioner, ska barnets bästa komma i främsta rummet.

3.  Varje barn har rätt att regelbundet upprätthålla ett personligt förhållande till och direkta kontakter med båda föräldrarna, utom då detta strider mot barnets bästa.

Artikel 25

Äldres rättigheter

Unionen erkänner och respekterar rätten för äldre att leva ett värdigt och oberoende liv och att delta i det sociala och kulturella livet.

Artikel 26

Integrering av personer med funktionshinder

Unionen erkänner och respekterar rätten för personer med funktionshinder att få del av åtgärder som syftar till att säkerställa deras oberoende, sociala och yrkesmässiga integrering och deltagande i samhällslivet.

AVDELNING IV

SOLIDARITET

Artikel 27

Arbetstagares rätt till information och samråd inom företaget

Arbetstagarna eller deras representanter ska på lämpliga nivåer garanteras rätt till information och samråd vid lämplig tidpunkt, i de fall och på de villkor som föreskrivs i unionsrätten samt i nationell lagstiftning och praxis.

Artikel 28

Förhandlingsrätt och rätt till kollektiva åtgärder

Arbetstagare och arbetsgivare, eller deras respektive organisationer, har i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis rätt att förhandla och ingå kollektivavtal på lämpliga nivåer och att i händelse av intressekonflikter tillgripa kollektiva åtgärder för att försvara sina intressen, inbegripet strejk.

Artikel 29

Rätt till tillgång till arbetsförmedlingar

Var och en har rätt till tillgång till kostnadsfri arbetsförmedling.

Artikel 30

Skydd mot uppsägning utan saklig grund

Varje arbetstagare har rätt till skydd mot uppsägning utan saklig grund, i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis.

Artikel 31

Rättvisa arbetsförhållanden

1.  Varje arbetstagare har rätt till hälsosamma, säkra och värdiga arbetsförhållanden.

2.  Varje arbetstagare har rätt till en begränsning av den maximala arbetstiden samt till dygns- och veckovila och årlig betald semester.

Artikel 32

Förbud mot barnarbete och skydd av ungdomar i arbetslivet

Barnarbete är förbjudet. Minimiåldern för att ta anställning får inte vara lägre än den ålder vid vilken skolplikten upphör, utan att det påverkar tillämpningen av sådana regler som kan vara mer fördelaktiga för ungdomar och med förbehåll för begränsade undantag.

De ungdomar som har anställning ska åtnjuta arbetsvillkor som är anpassade till deras ålder samt skyddas mot ekonomiskt utnyttjande och mot allt arbete som kan vara till skada för deras säkerhet, deras hälsa, deras fysiska, mentala, moraliska eller sociala utveckling eller äventyra deras utbildning.

Artikel 33

Familjeliv och yrkesliv

1.  Skyddet av familjen på det rättsliga, ekonomiska och sociala planet ska säkerställas.

2.  För att kunna förena familjeliv och yrkesliv har varje arbetstagare rätt till skydd mot uppsägning på varje grund som står i samband med moderskap samt rätt till betald mödraledighet och till föräldraledighet efter ett barns födelse eller adoption.

Artikel 34

Social trygghet och socialt stöd

1.  Unionen erkänner och respekterar rätten till tillgång till social trygghet och sociala förmåner som garanterar skydd i sådana fall som moderskap, sjukdom, olyckor i arbetet, omsorgsbehov eller ålderdom samt vid arbetslöshet i enlighet med närmare bestämmelser i unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis.

2.  Var och en som är bosatt och förflyttar sig lagligt inom unionen har rätt till social trygghet och sociala förmåner i enlighet med unionsrätten samt nationell lagstiftning och praxis.

3.  I syfte att bekämpa social utestängning och fattigdom ska unionen erkänna och respektera rätten till socialt stöd och till stöd till boendet som, i enlighet med närmare bestämmelser i unionsrätten samt i nationell lagstiftning och praxis, är avsedda att trygga en värdig tillvaro för alla dem som saknar tillräckliga medel.

Artikel 35

Hälsoskydd

Var och en har rätt till tillgång till förebyggande hälsovård och till medicinsk vård på de villkor som fastställs i nationell lagstiftning och praxis. En hög nivå av skydd för människors hälsa ska säkerställas vid utformning och genomförande av all unionspolitik och alla unionsåtgärder.

Artikel 36

Tillgång till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse

Unionen ska för att främja social och territoriell sammanhållning i unionen erkänna och respektera den tillgång till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse som föreskrivs i nationell lagstiftning och praxis i enlighet med fördragen.

Artikel 37

Miljöskydd

En hög nivå i fråga om miljöskydd och förbättring av miljöns kvalitet ska integreras i unionens politik och tryggas i enlighet med principen om hållbar utveckling.

Artikel 38

Konsumentskydd

En hög nivå i fråga om konsumentskydd ska tryggas i unionens politik.

AVDELNING V

MEDBORGARNAS RÄTTIGHETER

Artikel 39

Rösträtt och valbarhet till Europaparlamentet

1.  Varje unionsmedborgare ska ha rösträtt och vara valbar vid val till Europaparlamentet i den medlemsstat där han eller hon är bosatt, på samma villkor som medborgarna i den staten.

2.  Ledamöterna i Europaparlamentet ska väljas genom allmänna, direkta, fria och hemliga val.

Artikel 40

Rösträtt och valbarhet i kommunala val

Varje unionsmedborgare ska ha rösträtt och vara valbar i kommunala val i den medlemsstat där han eller hon är bosatt, på samma villkor som medborgarna i den staten.

Artikel 41

Rätt till god förvaltning

1.  Var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner, organ och byråer.

2.  Denna rättighet innebär bl.a. att

3.  Var och en har rätt att få ersättning av unionen för skador som har orsakats av dess institutioner eller dess tjänstemän under deras tjänsteutövning, enligt de allmänna gemensamma principerna i medlemsstaternas lagstiftning.

4.  Var och en ska kunna vända sig till unionens institutioner på något av fördragens språk och ska få svar på samma språk.

Artikel 42

Rätt till tillgång till handlingar

Varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt till tillgång till unionens institutioners, organs och byråers handlingar, oberoende av medium.

Artikel 43

Europeiska ombudsmannen

Varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt att vända sig till Europeiska ombudsmannen vid missförhållanden i unionens institutioners, organs eller byråers verksamhet, med undantag för Europeiska unionens domstol då den utövar sina domstolsfunktioner.

Artikel 44

Rätt att göra framställningar

Varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt att göra framställningar till Europaparlamentet.

Artikel 45

Rörelse- och uppehållsfrihet

1.  Varje unionsmedborgare har rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier.

2.  Rörelse- och uppehållsfrihet kan i enlighet med fördragen medges tredjelandsmedborgare som är lagligen bosatta inom en medlemsstats territorium.

Artikel 46

Diplomatiskt och konsulärt skydd

Varje unionsmedborgare har inom ett tredjelands territorium, där den medlemsstat i vilken han eller hon är medborgare inte är representerad, rätt till skydd av varje medlemsstats diplomatiska och konsulära myndigheter, på samma villkor som medborgarna i den staten.

AVDELNING VI

RÄTTSKIPNING

Artikel 47

Rätt till ett effektivt rättsmedel och till en opartisk domstol

Var och en vars unionsrättsligt garanterade fri- och rättigheter har kränkts har rätt till ett effektivt rättsmedel inför en domstol, med beaktande av de villkor som föreskrivs i denna artikel.

Var och en har rätt att inom skälig tid få sin sak prövad i en rättvis och offentlig rättegång och inför en oavhängig och opartisk domstol som har inrättats enligt lag. Var och en ska ha möjlighet att erhålla rådgivning, låta sig försvaras och företrädas.

Rättshjälp ska ges till personer som inte har tillräckliga medel, om denna hjälp är nödvändig för att ge dem en effektiv möjlighet att få sin sak prövad inför domstol.

Artikel 48

Presumtion för oskuld och rätten till försvar

1.  Var och en som har blivit anklagad för en lagöverträdelse ska betraktas som oskyldig till dess att hans eller hennes skuld lagligen fastställts.

2.  Var och en som har blivit anklagad för en lagöverträdelse ska garanteras respekt för rätten till försvar.

Artikel 49

Principerna om laglighet och proportionalitet i fråga om brott och straff

1.  Ingen får fällas till ansvar för någon gärning eller underlåtenhet som vid den tidpunkt då den begicks inte utgjorde en lagöverträdelse enligt nationell eller internationell rätt. Inte heller får ett strängare straff utmätas än som var tillämpligt vid den tidpunkt då brottet begicks. Om efter lagöverträdelsens begående ny lag stiftas som föreskriver ett lindrigare straff ska detta tillämpas.

2.  Denna artikel ska inte hindra lagföring och bestraffning av den som har gjort sig skyldig till en handling eller underlåtenhet som vid den tidpunkt då den begicks var brottslig enligt de allmänna principer som erkänns av alla nationer.

3.  Straffets stränghet bör inte vara oproportionerlig i förhållande till lagöverträdelsen.

Artikel 50

Rätt att inte bli dömd eller straffad två gånger för samma brott

Ingen får lagföras eller straffas på nytt för en lagöverträdelse för vilken han eller hon redan har blivit frikänd eller dömd i unionen genom en lagakraftvunnen brottmålsdom i enlighet med lagen.

AVDELNING VII

ALLMÄNNA BESTÄMMELSER OM TOLKNING OCH TILLÄMPNING AV STADGAN

Artikel 51

Tillämpningsområde

1.  Bestämmelserna i denna stadga riktar sig, med beaktande av subsidiaritetsprincipen, till unionens institutioner, organ och byråer samt till medlemsstaterna endast när dessa tillämpar unionsrätten. Institutionerna, organen, byråerna och medlemsstaterna ska därför respektera rättigheterna, iaktta principerna och främja tillämpningen av dem i enlighet med sina respektive befogenheter och under iakttagande av gränserna för unionens befogenheter enligt fördragen.

2.  Denna stadga innebär inte någon utvidgning av tillämpningsområdet för unionsrätten utanför unionens befogenheter, medför varken någon ny befogenhet eller någon ny uppgift för unionen och ändrar heller inte de befogenheter och uppgifter som fastställs i fördragen.

Artikel 52

Rättigheternas och principernas räckvidd och tolkning

1.  Varje begränsning i utövandet av de rättigheter och friheter som erkänns i denna stadga ska vara föreskriven i lag och förenlig med det väsentliga innehållet i dessa rättigheter och friheter. Begränsningar får, med beaktande av proportionalitetsprincipen, endast göras om de är nödvändiga och faktiskt svarar mot mål av allmänt samhällsintresse som erkänns av unionen eller behovet av skydd för andra människors rättigheter och friheter.

2.  De rättigheter som erkänns i denna stadga för vilka bestämmelser återfinns i fördragen ska utövas på de villkor och inom de gränser som fastställs i dessa.

3.  I den mån som denna stadga omfattar rättigheter som motsvarar sådana som garanteras av europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ska de ha samma innebörd och räckvidd som i konventionen. Denna bestämmelse hindrar inte unionsrätten från att tillförsäkra ett mer långtgående skydd.

4.  I den mån som grundläggande rättigheter enligt medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner erkänns i denna stadga, ska rättigheterna tolkas i samstämmighet med dessa traditioner.

5.  De bestämmelser i denna stadga som innehåller principer får genomföras genom lagstiftningsakter och verkställighetsakter som beslutas av unionens institutioner, organ och byråer och genom medlemsstaternas akter när de vid utövandet av sina respektive befogenheter genomför unionsrätten. De får prövas i domstol endast när det är fråga om tolkningen av sådana akter och prövningen av deras laglighet.

6.  Nationell lagstiftning och praxis ska beaktas fullt ut i enlighet med vad som anges i denna stadga.

7.  De förklaringar som utarbetats för att ge vägledning vid tolkningen av denna stadga ska vederbörligen beaktas av unionens och medlemsstaternas domstolar.

Artikel 53

Skyddsnivå

Ingen bestämmelse i denna stadga får tolkas som att den inskränker eller inkräktar på de mänskliga rättigheter och grundläggande friheter som inom respektive tillämpningsområde erkänns i unionsrätten, internationell rätt och de internationella konventioner i vilka unionen eller samtliga medlemsstater är parter, särskilt europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, samt i medlemsstaternas författningar.

Artikel 54

Förbud mot missbruk av rättigheter

Ingen bestämmelse i denna stadga får tolkas som att den medför rätt att bedriva verksamhet eller utföra handlingar som syftar till att sätta ur spel någon av de rättigheter och friheter som erkänns i stadgan eller att inskränka dem i större utsträckning än vad som medges i stadgan.

I texten ovan återges i anpassad form den stadga som proklamerades den 7 december 2000 och som, från och med dagen för Lissabonfördragets ikraftträdande, kommer att ersätta denna.

För Europaparlamentet

För Europeiska unionens råd

För Europeiska kommissionen

(1) EGT C 364, 18.12.2000, s. 1. (2) EGT C 223, 8.8.2001, s. 74 (Duffs/Voggenhubers betänkande). (3) EUT C 300 E, 11.12.2003, s. 432 (Duffs betänkande). (4) EUT C 77 E, 26.3.2004, s. 255 (Gil-Robles Gil-Delgados/Tsatsos betänkande). (5) EUT C 247 E, 6.10.2005, s. 88 (Corbetts/Méndez de Vigos betänkande). (6) Antagna texter, P6_TA(2007)0328 (Leinens betänkande).

Europaparlamentets resolution av den 29 november 2007 om gemensamma principer för "flexicurity" (2007/2209(INI))

P6_TA(2007)0574 A6-0446/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Gemensamma principer för "flexicurity": Fler och bättre arbetstillfällen med en kombination av flexibilitet och trygghet" (KOM(2007)0359) (kommissionens meddelande om "flexicurity"),

–   med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande "Flexicurity (den interna flexibilitetsdimensionen – kollektiva förhandlingar och den sociala dialogens roll som instrument för reglering och reform av arbetsmarknaden)"(1),

–   med beaktande av europeiska arbetsmarknadens parters rekommendationer i rapporten "Huvudsakliga utmaningar som EU står inför när det gäller arbetsmarknaden: Gemensam analys av arbetsmarknadens parter inom Europa", av den 18 oktober 2007,

–   med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande om arbetsmarknadsparternas roll när det gäller att förena arbets-, familje- och privatliv(2),

–   med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande "Sysselsättning för prioriterade kategorier – Lissabonstrategin"(3),

–   med beaktande av kommissionens grönbok om en modern arbetsrätt för att möta 2000-talets utmaningar (KOM(2006)0708) och parlamentets resolution av den 11 juli 2007(4) om denna grönbok,

–   med beaktande av "OECD:s sysselsättningsöversikt – 2006 års utgåva: att främja sysselsättning och inkomstutveckling",

–   med beaktande av ILO:s rapport "Is a stable workforce good for the economy? – Insights into the tenure – productivity – employment relationship" från augusti 2004, som visar att det finns ett positivt samband mellan anställningstrygghet och produktivitet,

–   med beaktande av ILO:s konvention nr 87 om föreningsfrihet och skydd för organisationsrätten (1948), ILO:s konvention nr 98 om tillämpning av principerna för organisationsrätten och den kollektiva förhandlingsrätten (1949) och ILO:s rekommendation nr 198 om arbetsförhållanden (2006),

–   med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling(5) som förbjuder åldersdiskriminering i arbetslivet,

–   med beaktande av sin resolution av den 6 september 2006 om en europeisk social modell för framtiden(6), där Europeiska unionens gemensamma värderingar jämlikhet, solidaritet, icke-diskriminering och omfördelning framhålls på nytt,

–   med beaktande av artiklarna 136–145 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artiklarna 15, 20 och 27–38 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i synnerhet rätten till skydd mot uppsägning utan saklig grund och rätten till rättvisa arbetsförhållanden,

–   med beaktande av den europeiska sociala stadgan,

–   med beaktande av högnivågruppens rapport från maj 2004 om socialpolitikens framtid i ett utvidgat EU,

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument "Gemenskapens Lissabonprogram: Teknisk genomföranderapport och dess genomförande 2006" (SEK(2006)1379),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument om framsteg för att uppnå Lissabonmålen beträffande utbildning - Rapport baserad på indikatorer och riktmärken (SEK(2006)0639.

–   med beaktande av den europeiska stadgan för småföretagen,

–   med beaktande av kommissionens meddelande om den socialpolitiska agendan (KOM(2005)0033),

–   med beaktande av de nationella reformprogram med anknytning till Lissabonstrategin som medlemsstaterna lagt fram,

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Ett konkurrenskraftigt Europa i världen" (KOM(2006)0567),

–   med beaktande av kommissionens integrerade riktlinjer för sysselsättning och tillväxt (2005–2008) (KOM(2005)0141),

–   med beaktande av Europeiska rådets ordförandeskaps slutsatser från 23-24 mars 2000, 23-24 mars 2001, 22-23 mars och 16-17 juni 2005 och 23-24 mars 2006,

–   med beaktande av rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete, undertecknat av EFS, UNICE och CEEP(7),

–   med beaktande av sin resolution av den 23 mars 2006 om demografiska utmaningar och solidaritet mellan generationerna(8),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster(9),

–   med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2006 om tillämpningen av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare(10),

–   med beaktande av ILO:s konvention från 1975 om migrerande arbetstagare (tilläggsbestämmelser),

–   med beaktande av ILO:s konvention från 1997 om privat arbetsförmedling,

–   med beaktande av ILO:s agenda för anständigt arbete,

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Anständigt arbete för alla: EU:s bidrag till agendan för anständigt arbete i världen" (KOM(2006)0249), och Europaparlamentets resolution av den 23 maj 2007 om anständigt arbete för alla(11),

–   med beaktande av rådets direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för män och kvinnor(12),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet(13),

–   med beaktande av rådets direktiv 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor(14),

–   med beaktande av rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar(15),

–   med beaktande av rådets direktiv 94/33/EG av den 22 juni 1994 om skydd av minderåriga i arbetslivet(16),

–   med beaktande av rådets direktiv 94/45/EG av den 22 september 1994 om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare(17),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/73/EG av den 23 september 2002 om ändring av rådets direktiv 76/207/EEG om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor(18),

–   med beaktande av rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete, undertecknat av UNICE, CEEP och EFS – Bilaga: Ramavtal om deltidsarbete(19),

–   med beaktande av rapporten från den europeiska expertgruppen för "flexicurity" kallad "Flexicurity Pathways: turning hurdles into stepping stones" från juni 2007,

–   med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2007 om företagens sociala ansvar: ett nytt partnerskap(20),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för kultur och utbildning och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0446/2007), och av följande skäl:

A.  EU är inte bara en ekonomisk union utan också en värdegemenskap. Vid en reform av arbetsrätten och arbetsmarknaden bör dessa värderingar därför avspeglas. De arbetsrättsliga grundprinciper som har vuxit fram i Europa gäller fortfarande. "Flexicurity" bör avspegla dialogen mellan arbetsmarknadens parter och en god balans mellan å ena sidan arbetsgivarnas och arbetstagarnas intressen och å andra sidan flexibilitet och trygghet. Arbetsrätten skapar rättssäkerhet och skydd för arbetstagare och arbetsgivare genom lagstiftning, kollektivavtal eller en kombination av dessa. Ändringar i arbetsrätten kan fungera bättre om arbetstagarna känner sig trygga. Både arbetstagarnas och företagens trygghet måste förbättras, särskilt när det gäller små och medelstora företag. Tryggheten avgörs också av hur lätt det är att hitta ett nytt arbete. Den globala konkurrensen och den allt snabbare tekniska utvecklingen tvingar företagen att anpassa sig allt snabbare.

B.  "Flexicurity" bör därför ses som en betydelsefull del av den europeiska sociala modellen som främjar företagens och arbetskraftens konkurrenskraft och anpassningsförmåga. Ordet "flexicurity" väcker stark oro hos vissa europeiska arbetstagarna som fruktar osäkrare anställningsvillkor. Därför är det viktigt att ge en så exakt definition som möjligt och lägga fast strikta principer för vad "flexicurity" omfattar.

C.  Eftersom 16 procent av européerna riskerar att hamna i fattigdom och 10 procent lever i arbetslöshetshushåll, är det mycket viktigt att en eventuell "flexicurity"-reform grundas på en noggrann konsekvensanalys när det gäller följderna för utsatta grupper och att en sådan reform syftar till att främja den sociala integreringen utan att utsätta nya grupper för risker.

D.  Arbetslösheten i Europeiska unionen skulle kunna vara kopplat till för få varaktiga arbetstillfällen. Antalet nya arbetstillfällen är beroende av bland annat dynamiska, innovativa och konkurrenskraftiga företag samt investeringar i forskning och utveckling samt i livslångt lärande, vilket också kan leda till en dynamisk arbetsmarknad.

E.  I en avancerad, innovativ och kunskapsbaserad ekonomi bör målet vara konkurrenskraft i början och slutet av värdekedjan. För att uppnå detta krävs långsiktig sysselsättning och högutbildad och motiverad arbetskraft.

F.  Ett syfte med "flexicurity" är att öka utbudet av arbetstillfällen på arbetsmarknaden och samtidigt göra det möjligt för individer och företag att hantera förändringar, och öka rörligheten på den europeiska arbetsmarknaden. "Flexicurity" måste kombineras med en politik som innebär att en hållbar inkomstutveckling skapas.

G.  Rörliga arbetstagare måste fortfarande räkna med att delvis förlora sin sociala trygghet.

H.  För att undvika illojal konkurrens på den inre marknaden måste EU och medlemsstaterna se till att vissa gemensamma normer respekteras i deras respektive arbetsrättsliga lagstiftning, samtidigt får detta inte hindra medlemsstaterna att förbättra normer om de så önskar.

I.  "Flexicurity" innebär en avvägning mellan arbetsgivarnas, arbetstagarnas, de arbetssökandes och de offentliga myndigheternas rättigheter och skyldigheter, vilket förutsätter ett klimat präglat av förtroende och en öppen dialog mellan offentliga myndigheter, arbetsmarknadens parter och andra berörda parter, där alla är beredda att ta sitt ansvar för att åstadkomma en förändring och utarbeta väl avvägda politiska lösningar, i syfte att stimulera skapandet av fler och bättre arbetstillfällen för alla, garantera jämställdhet mellan könen och bekämpa diskriminering mot utsatta grupper, till exempel invandrare, yngre och äldre arbetstagare samt funktionshindrade.

J.  Principen om jämställdhet mellan kvinnor och män anges i kommissionens meddelande om "flexicurity", men formuleringen är svag eftersom den inte ifrågasätter den grundläggande bristen på jämställdhet när det gäller tillgången till och deltagandet på arbetsmarknaden och när det gäller att dela lika på det oavlönade arbetet.

K.  För att få bukt med den höga arbetslösheten och segmenteringen av arbetsmarknaden måste uppenbara orättvisor som vissa grupper arbetstagare utsätts för avskaffas, nya arbetstillfällen stimuleras och alla arbetstagare ges en rad grundläggande rättigheter och möjligheter till livslångt lärande.

L.  Deltidsarbete, låga löner och visstidsanställningar – de faktorer som främst riskerar att leda till fattigdom trots förvärvsarbete – kännetecknar i första hand kvinnors anställningsförhållanden.

M.  Kommissionens meddelande om "flexicurity" bör användas som en bas för att få igång en mer nyanserad debatt om "flexicurity". OECD- och ILO-studier förordar en politisk strategi som omfattar en god social trygghet som påverkar ersättningsnivåerna och produktiviteten positivt. EU:s koncept av "ett bra arbete" inbegriper anställdas rättigheter och delaktighet, rättvisa löner, arbetsmiljöskydd och familjevänlig arbetsorganisation. Dessa rättigheter är nödvändiga för att Europeiska unionen ska accepteras av medborgarna.

N.  Europeiska socialfonden spelar en mycket viktig roll när det gäller att främja den sociala dialogen och aktiva arbetsmarknadspolitiska åtgärder i syfte att trygga en stark europeisk social modell med fler och bättre arbetstillfällen.

O.  OECD hävdade nyligen att lagstiftning om anställningsskydd inte avsevärt påverkar den totala sysselsättningsgraden och att höga ersättningsnivåer har en positiv effekt på produktiviteten. Vidare har ILO visat att det finns ett positivt samband mellan anställningstrygghet och produktivitet.

1.  Europaparlamentet anser att en integrerad strategi för "flexicurity" motiveras av behovet att uppnå målen i den förnyade Lissabonstrategin, särskilt fler och bättre arbetstillfällen, och samtidigt modernisera de europeiska sociala modellerna. Parlamentet anser att detta förutsätter åtgärder för såväl flexibilitet i fråga om arbetsmarknader, arbetsorganisation och arbetsmarknadsrelationer som trygghet i form av sysselsättningstrygghet och social trygghet.

2.  Europaparlamentet inser att om Europa ska lyckas under tjugohundratalet behöver man välutbildad arbetskraft och företag som är snabba på att utnyttja möjligheterna i en snabbt föränderlig värld för en ökning av produktivitet och innovation.

3.  Europaparlamentet stödjer slutsatsen att flexibilitet kan vara i både arbetstagarens och arbetsgivarens intresse och uppnås genom främjande av anpassningsbara och tillförlitliga anställningsavtal.

4.  Europaparlamentet framhåller emellertid att "flexicurity" kan vara en politisk strategi för att reformera arbetsmarknaden och att den som sådan måste vara allsidig och inbegripa alla befintliga aspekter som rör sysselsättning och socialpolitik, både på nationell nivå och på EU nivå.

5.  Europaparlamentet anser att med tanke på förändringarna av de nationella socialförsäkringssystemen och arbetsrätten är kommissionens tolkning av "flexicurity"-alternativen alltför ensidig, eftersom den inte beaktar kostnaderna för åtgärderna. Parlamentet kräver därför att kommissionen genomför kostnads- och intäktsanalyser av alternativen. Parlamentet påminner om att "flexicurity"-modellen endast kan genomföras på lång sikt.

6.  Europaparlamentet betonar att det vid utarbetandet av Europas "flexicurity"-strategi är viktigt att noggrant undersöka den moderna ekonomins krav, vilken typ av arbetskraft europeiska företag behöver för att lyckas och vilka de huvudsakliga problemen är. Parlamentet understryker behovet av att beakta de egenheter som karaktäriserar enmansföretag, mikro-företag och små företag som producerar varor och tjänster i europeiska och nationella strategier. Vidare beklagar parlamentet kommissionens meddelande som endast räknar med "flexicurity" i samband med anställningsförhållanden. Parlamentet efterlyser därför en allmän politik, kopplad till "flexicurity", som slår fast lämpliga villkor för att skapa, utveckla och överlåta denna form av företag.

7.  Europaparlamentet konstaterar med stor oro att man i kommissionens meddelande om "flexicurity" visserligen berör frågan om att främja jämställdhet mellan könen men helt bortser från de skyldigheter och det ansvar som tas upp i kommissionens meddelande "En färdplan för jämställdhet". Parlamentet är kritiskt till att EU:s befintliga lagstiftning om att främja jämställdhet mellan könen hittills inte har lett till att målen uppnåtts och att inkomstklyftan mellan könen och bristande förutsättningar för att kombinera yrkes- och familjeliv samt otillräcklig tillgång till offentlig barnomsorg alltjämt är ett stort problem för EU:s arbetstagare.

8.  Europaparlamentet erinrar om att man vid införandet av gemensamma principer för "flexicurity" måste integrera ett jämställdhetsperspektiv och beakta

9.  Europaparlamentet menar att "flexicurity"-strategierna framför allt bör underlätta anställningar och snabba reaktioner på förändrade ekonomiska förutsättningar. "Flexicurity"-strategier bör användas för att ta itu med dessa problem på basis av en öppen dialog mellan arbetsmarknadens parter och andra berörda intressenter, i överensstämmelse med nationell sedvana och praxis, vilket bör innefatta ett ömsesidigt förstärkande av flexibilitet och trygghet och med utgångspunkt i en konsekvensbedömning.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om ett begränsat antal kvalitativa indikatorer om arbetets kvalitet för att komplettera de som man redan enades om inom ramen för den reform av de europeiska riktlinjerna som antogs i Laeken 2001. Parlamentet anser att kommissionen, för att kontrollera hur effektiv sysselsättningspolitiken är, dessutom bör förlita sig på indikatorer för investeringar i människors kompetens, för hur otrygga arbeten och avtalen är samt för övergången från atypiska anställningar till fasta anställningar.

11.  Europaparlamentet är emot kommissionens förslag om att införa en ny indikator för anställningsskyddets omfattning.

12.  Europaparlamentet anser emellertid att ett av problemen i EU gäller tillgången på en utbildad och anpassningsbar arbetskraft i konkurrenskraftiga och innovativa företag. Parlamentet betonar att skapandet av en flexibel arbetsmarknad bör prioriteras genom att man höjer utbildningsnivån och ökar programmen för fortbildning och omskolning, avlägsnar hinder för arbetsmarknadsintegration av kvinnor, invandrare, yngre och äldre arbetstagare samt andra diskriminerade och missgynnade grupper och undanröjer hinder för arbetsrörlighet och geografisk rörlighet samt genom att man för en aktiv arbetsmarknadspolitik som underlättar övergången från ett arbete till ett annat. Parlamentet framhåller den avgörande betydelse som kompetent och anpassningsbar personal samt ny teknik har inom utbildningen och erinrar om de nya formerna av flexibilitet som erbjuds genom arbetsmarknadsparternas avtal om distansarbete och deltids- och visstidsarbete. Parlamentet tar avstånd från kommissionens uppdelning i "integrerade och "utestängda".

13.  Europaparlamentet föreslår således att rådet senast i slutet av december 2007 undersöker om det är möjligt att redan den 1 januari 2009 upphäva de undantagsåtgärder som hindrar den fria rörligheten för arbetstagare från åtta av de nya medlemsstaterna. Att undanröja hindren för den fria rörligheten i slutet av 2008 skulle ge ett starkt politiskt budskap om att EU avser att göra allt för att förbättra arbetstagarnas geografiska rörlighet och deras rörlighet mellan olika yrken.

14.  Europaparlamentet påminner om att den fria rörligheten för arbetstagarna är en av Europeiska unionens hörnpelare, vilket medför en skyldighet att ta upp många frågor som rör kompatibiliteten när det gäller medlemsstaternas sociala trygghetssystem, så att man kan se till att denna frihet genomförs fullt ut, med optimala villkor för arbetstagarna, till nytta för EU:s konkurrenskraft och utan att de nationella sociala trygghetssystemens funktion och balans äventyras.

15.  Europaparlamentet betonar att i en globaliserad värld måste medlemsstaterna behandla alla personer i gränsregionerna på ett mer likvärdigt sätt och att bästa praxis kräver att rättvisa bilaterala avtal ingås i en anda av ömsesidighet mellan medlemsstaterna.

16.  Europaparlamentet konstaterar att man genom "flexicurity" bör stödja och genomdriva jämställdhet genom att främja lika tillgång till sysselsättning av hög kvalitet för kvinnor och män, och genom att erbjuda möjligheter att förena arbets- och familjeliv, särskilt med tanke på att tre fjärdedelar av de nya arbetstillfällen som skapats inom EU sedan år 2000 upptas av kvinnor som ofta arbetar under otrygga anställningsförhållanden.

17.  Europaparlamentet föreslår därför att Europeiska rådet vid sitt möte i december 2007 antar en mer välavvägd uppsättning "flexicurity"-principer som baseras på skapandet av kvalitetsarbeten och en förstärkning av de värderingar som den europeiska sociala modellen står för. Parlamentet anser att följande punkter bör ingå i dessa principer:

18.  Europaparlamentet påminner om EU:s befogenheter på området sysselsättning och socialpolitik inom ramen för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna och påminner kommissionen och medlemsstaterna om deras ansvar för att garantera rättigheter på EU-nivå. Parlamentet påminner om att EU:s lagstiftning kompletterar de nationella arbetsmarknadsreglerna och utgör en viktig faktor när det gäller att säkerställa arbetstagarnas rättigheter.

19.  Europaparlamentet betonar att subsidiaritetsprincipen är mycket viktig. Medlemsstaterna behöver ett visst tolkningsutrymme för att balansera skyddsbehovet mot behovet av flexibilitet beroende på förutsättningar och traditioner på respektive lands arbetsmarknad.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att koncentrera sig mer på att undersöka egenföretagarnas, småföretagarnas och de små och medelstora företagens juridiska situation som präglas av ett starkt beroende gentemot kunderna, och att undersöka vilka rättsliga medel som är lämpligast för att förbättra deras sociala trygghet.

21.  Europaparlamentet framhåller att problem som är specifika för de små och medelstora företagen och deras anställda måste beaktas i detta sammanhang.

22.  Europaparlamentet beklagar att rådet inte har lyckats göra framsteg när det gäller de viktiga sysselsättningsdirektiven som skulle kunna bidra till att främja "flexicurity" som ett positivt koncept.

23.  Europaparlamentet uppmanar till förnyade insatser mot oredovisat arbete och den svarta ekonomin som – även om den varierar i omfattning i medlemsstaterna – skadar ekonomin, inte erbjuder något skydd för arbetstagarna, missgynnar konsumenterna, minskar skatteintäkterna och leder till orättvis konkurrens mellan företagen. Parlamentet uppmanar kommissionen att bekämpa oredovisat arbete genom effektivare samordning och bättre administrativt samarbete mellan nationella arbetstillsynsmyndigheter och/eller arbetsmarknadens parter. Vidare efterlyser parlamentet nära samordning mellan berörda offentliga och privata organisationer och uppmanar medlemsstaterna att använda innovativa metoder baserade på indikatorer och riktmärken som är särskilt anpassade till de olika näringsgrenarna för att bekämpa ett krympande skatteunderlag. Kommissionen uppmanas stödja utbytet av bästa metoder mellan medlemsstaterna för att motverka oredovisat arbete.

24.  Europaparlamentet är övertygat om att det effektivaste sättet att skapa ett klimat präglat av förtroende och dialog är om arbetsmarknadsparterna och andra berörda parter medverkar i anpassningen av de nationella åtgärderna och främjandet av kollektivavtal, detta som en del av ett arbetsmarknadssystem där olika parter medverkar och där det finns ett högt förtroende som garanterar jämvikt. Parlamentet betonar behovet av att ta itu med bristerna när det gäller kollektivförhandlingarnas täckning samt behovet av att garantera rätten till föreningsfrihet och representation av arbetsmarknadens parter. Parlamentet förordar en utvidgning av kollektivförhandlingar och social dialog i enlighet med nationell sedvana och praxis – inklusive gränsöverskridande och sektorsvis dialog – så att även utbildning, arbetsorganisation och frågor som hänger samman med förväntade förändringar, omstrukturering och omlokalisering behandlas.

25.  Europaparlamentet upprepar att det inte finns någon "flexicurity"-strategi som passar alla och att varje medlemsstat bör sätta ihop sitt "flexicurity"-koncept på grundval av sin egen situation och nationella traditioner, inom ramen för de gemensamma principerna.

26.  Europaparlamentet framhåller att alla "flexicurity"-modeller bör baseras på gemensamma principer som förstärker den europeiska sociala modellen. Parlamentet anser att kraven på flexibilitet och trygghet stöder varandra och att "flexicurity" gör det möjligt för företag och arbetstagare att på lämpligt sätt anpassa sig till det nya internationella klimatet som kännetecknas av en kraftig konkurrens från tillväxtekonomier. Samtidigt måste en hög nivå av socialt skydd, social trygghet och arbetslöshetsunderstöd, skydd för hälsa och säkerhet, aktiva arbetsmarknadsåtgärder och möjlighet till utbildning och livslångt lärande samt en modern transparent arbetslagstiftning finnas kvar. Parlamentet framhåller vidare de återkommande och effektiva kollektivförhandlingar som starka och representativa arbetsmarknadsparter erbjuder samt betonar behovet av en fungerande välfärd och allmän tillgång till tjänster av hög kvalitet, t.ex. barnomsorg och anhörigvård. Parlamentet poängterar också att välfärdsgarantier av detta slag kan bidra till arbetskraftens rörlighet och till strukturomvandling genom att arbetstagarnas villighet att ta risker ökar. Parlamentet betonar att väl utformade anställningsskyddssystem motiverar företagen att investera i arbetstagarnas kompetens och att hitta innovativa och produktiva sätt att omstrukturera, så att företagens interna flexibilitet och anpassningsförmåga därmed ökar.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja utvecklingen av de fyra komponenter som den anger i sitt meddelande om "flexicurity", dvs. anpassningsbara och tillförlitliga anställningsavtal, övergripande strategier för livslångt lärande, effektiva aktiva arbetsmarknadsåtgärder samt moderna sociala trygghetssystem. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att betrakta "flexicurity" i den europeiska sociala modellens vidare sammanhang.

28.  Europaparlamentet framhåller att det i kampen mot segmenteringen av arbetsmarknaden måste finnas en uppsättning grundläggande rättigheter för alla anställda oavsett sysselsättningsstatus, vilka bör omfatta likabehandling, skydd av arbetstagares hälsa och säkerhet, bestämmelser om arbets- och vilotid, förenings- och representationsfrihet, skydd mot uppsägning utan saklig grund, kollektiva avtalsförhandlingar och kollektiva åtgärder. Parlamentet framhåller vikten av tillgång till utbildning liksom till kontinuerligt skydd av förvärvade rättigheter som omfattar utbildningsperioder, bättre tillgång till omsorg, upprätthållande av grundläggande sociala rättigheter, bl.a pensionsrättigheter, utbildningsrättigheter och rätten till arbetslöshetsunderstöd, förändring av sysselsättningsstatus, från ett anställningsavtal till ett annat och från arbete som anställd till arbete som egenföretagare. Parlamentet erinrar om att grundläggande rättigheter och arbetslagstiftning ger en rimlig levnadsstandard, rimliga arbetsvillkor, skälig ersättning och ett tillräckligt socialt skydd som garanterar vissa minimikrav för ett drägligt liv.

29.  Europaparlamentet betonar behovet av att införa åtgärder som förhindrar exploatering av arbetstagare genom ackumulering av atypiska anställningsavtal som inte innehåller samma rättigheter som anställningsavtal som avser heltid. Parlamentet kräver att gemenskapens hela sysselsättningspolitik även fortsättningsvis ska hålla fast vid den traditionella modellen med tillsvidareanställning, vilket ligger till grund för medlemsstaternas sociala trygghetssystem.

30.  Europaparlamentet betonar behovet av att införa förebyggande och kompletterande åtgärder mot återkommande ackumulering av atypiska anställningsavtal.

31.  Europaparlamentet efterlyser övergripande livslånga utbildningssystem som också arbetstagare med icke-standardiserade kontrakt ska ha tillgång till. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrikta sina strategier på nationellt svaga områden och att skräddarsy investeringar i utbildning för att se till att de offentliga myndigheternas och näringslivets resultat förbättras. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera allas rätt och tillgång till utbildning.

32.  Europaparlamentet efterlyser starkare system för arbetsmarknadsrelationer på EU-nivå och nationell nivå. Detta är en nyckelfaktor för att nå och genomföra väl avvägda "flexicurity"-strategier som ger företag rätt sorts flexibilitet samtidigt som man ser till att illojal konkurrens på arbetsvillkorens bekostnad undviks.

33.  Europaparlamentet välkomnar särskilt de framsteg som europeiska företag redan frivilligt har gjort på det sociala området och uppmuntrar dem att göra ännu mer. Parlamentet stöder kommissionens väl övervägda initiativ om att låta företagens åtaganden när det gäller det sociala ansvaret vara frivilliga för att på så sätt undvika extra byråkrati.

34.  Europaparlamentet framhåller att företagen måste förutse förändringar och behov av personal för att kunna planera internutbildning för och omskolning av sina anställda.

35.  Europaparlamentet påminner om att underleverantörer, nyanställda och tillfälligt anställda är riskutsatta flexibla arbetstagare, något som visar sig genom att de oftare drabbas av arbetsolyckor.

36.  Europaparlamentet menar att livslångt lärande ska hjälpa till att utjämna skillnaderna i fråga om möjligheter bland arbetstagarna med början i de allmänna utbildningssystemen. Personer med läs-, skriv- och räknesvårigheter måste få hjälp och kompetensen hos alla som lämnar skolan måste höjas, en insats som ska inledas i de allmänna utbildningssystemen.

37.  Europaparlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter och de offentliga myndigheterna i medlemsstaterna att främja livslångt lärande. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att stimulera företagen att öka sina investeringar i livslångt lärande.

38.  Europaparlamentet framhåller den betydelse som sjunde ramprogrammet för verksamhet inom ramen för forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) har när det gäller att skapa nya och bättre företag som vill främja ett kunskapens Europa.

39.  Europaparlamentet erkänner att innovativa arbetsorganisationsformer således främjar en integrerad arbetsmarknad. Det kan gälla utbildningsorganisationer, förvärvande av mångsidiga kunskaper och jobbrotation genom företagsutbildning, sektorsvisa finansieringsinitiativ, regionalt utvecklingsstöd och aktiva arbetsmarknadsåtgärder.

40.  Europaparlamentet är övertygat om att det är viktigt att uppmuntra fasta anställningsförhållanden genom att på basis av förtroende och dialog förbättra arbetsorganisationen och förhållandenas kvalitet på arbetsplatsen. Dessutom är parlamentet övertygat om att arbetsrättslig lagstiftning, moderna former för livslångt lärande, långsiktiga sociala trygghetssystem samt en effektiv och rationell arbetsmarknadspolitik bidrar till ett starkt förtroende.

41.  Europaparlamentet erinrar om vikten av effektiva, aktiva arbetsmarknadsåtgärder, bland annat rådgivning och vägledning, omskolning och bättre rörlighet i syfte att förkorta övergångsperioderna mellan olika anställningar samt välfärdssystem som aktivt motiverar människor att leta efter nya möjligheter till anställning och samtidigt uppmuntrar till öppenhet inför förändringar genom att de leder till minskade inkomstförluster och ger möjligheter till utbildning.

42.  Europaparlamentet framhåller vikten av att underlätta rörligheten genom att utveckla möjligheter till rörlighet uppåt för att arbetstagare lättare ska kunna byta till säkrare, stabilare och mer kvalificerade anställningar och genom att främja erkännande av kunskaper och kvalifikationer som förvärvats under perioder av formell utbildning samt icke-formell och informell inlärning, såsom det definieras i kommissionens ovannämnda arbetsdokument om framsteg för att uppnå Lissabonmålen beträffande utbildning.

43.  Europaparlamentet erinrar om rätten till livslångt lärande och att formell, icke-formell och informell utbildning och kompetens ska erkännas och kunna överföras. Detta är avgörande för att enskilda ska kunna byta arbete eller gå från arbetslöshet och sysslolöshet till anställning, eftersom detta förbättrar möjligheterna till anställning.

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att främja lika tillgång för kvinnor och män till kvalitetsarbeten som är förenliga med den europeiska jämställdhetspakten och med meddelande om Europas demografiska framtid. Medlemsstaterna uppmanas eliminera den nuvarande löneklyftan mellan könen.

45.  Europaparlamentet konstaterar att kvinnor och män inte heller har samma utgångspunkt på arbetsmarknaden, framför allt när det gäller maktbalansen, eller i fördelningen av det oavlönade arbetet.

46.  Europaparlamentet understryker att man måste ta hänsyn till alla flexibilitetsaspekter, däribland flexibilitet i arbetsorganisationen och arbetstiden, särskilt genom användning av ny teknik och framhåller vikten av att arbetsmarknadens parter blir bättre på att förhandla fram arbetstidsavtal som är tillräckligt flexibla för att uppfylla arbetsgivarnas och de anställdas behov och för att människor ska kunna förena yrkes-, familje- och privatliv.

47.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att i större utsträckning frångå strategin med förtida pensionering och införa åtgärder som främjar möjligheterna till flexibel pensionsavgång för äldre arbetstagare genom deltidsanställning, arbetsdelning och liknande system som främjar ett aktivt åldrande och eventuellt ökar äldre arbetstagares integration på arbetsmarknaden.

48.  Europaparlamentet erinrar medlemsstaterna om att förutsättningen för att "flexicurity" ska leda till högre total sysselsättning är att det finns en stödjande makroekonomisk miljö och att strategin för "flexicurity" inbegriper förbättrad samordning av makroekonomiska åtgärder och offentliga utgifter till stöd för "intelligent" tillväxt, vilket innebär att utgifterna måste omfördelas med inriktning på målen för Lissabonstrategin.

49.  Europaparlamentet påminner kommissionen om vikten av att ge parlamentet tillräckligt med tid, under inga omständigheter mindre än fem månader, för att det ska kunna uppfylla sin rådgivande roll.

50.  Europaparlamentet anser att de gemensamma principerna för "flexicurity" bör behandlas som en fråga som berör alla områden och av gemenskapsinstitutionerna och medlemsstaterna implementeras inom ramen för Lissabonstrategin. Parlamentet efterlyser en översyn av sysselsättningsriktlinjerna varvid aspekterna av "flexicurity" beaktas och kräver att ett särskilt kapitel om den sociala dialogens kvalitet och styrka ska ingå i den årliga gemensamma sysselsättningsrapporten. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, i enlighet med nationell sedvana och praxis, i högre grad involvera parlamentet och de nationella parlamenten samt arbetsmarknadens parter i genomförandet och övervakningen av den öppna samordningsmetoden samt den europeiska sysselsättningsstrategin och sysselsättningsriktlinjerna för att optimera effekterna av dessa åtgärder. Parlamentet noterar att de åtgärder som omfattas av riktlinjerna för sysselsättning, däribland "flexicurity", kan beviljas stöd från Europeiska socialfonden, särskilt utbildning och aktiva arbetsmarknadsåtgärder och uppmanar medlemsstaterna att se till att ESF-programmen bidrar till genomförandet av den europeiska sysselsättningsstrategin och "flexicurity"-strategierna.

51.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet och kommissionen att fastställa en ambitiös dagordning för reformer både på EU-nivå och på nationell nivå. Parlamentet uppmanar vidare de två institutionerna att tillsammans med parlamentet utforma en vision för det sociala Europas framtid. Parlamentet understryker således att principen om sociala rättigheter och socialt skydd, som är fast förankrad i europeisk tradition, måste garanteras om tillväxten, sysselsättningsnivån och kvaliteten i arbetet ska förbättras. Parlamentet betonar att det sociala Europa, i kombination med långtgående nationella reformer för att främja ökad sysselsättning, på så sätt kommer att ge arbetstagare och medborgare ett reellt mervärde genom att man utnyttjar de verktyg som står till buds. Parlamentet anser att endast en inre marknad där det råder jämvikt mellan ekonomisk frihet och sociala rättigheter kan erhålla medborgarnas stöd.

52.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, kommittén för socialt skydd och den europeiska sysselsättningskommittén samt till medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament.

(1) EUT C 256, 27.10.2007, s. 108. (2) EUT C 256, 27.10.2007, s. 102. (3) EUT C 256, 27.10.2007, s. 93. (4) Antagna texter, P6_TA(2007)0339. (5) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16. (6) EUT C 305 E, 14.12.2006, s. 141. (7) EGT L 175, 10.7.1999, s. 43. (8) EUT C 292 E, 1.12.2006, s. 131. (9) EGT L 18, 21.1.1997, s. 1. (10) EUT C 313 E, 20.12.2006, s. 452. (11) Antagna texter, P6_TA(2007)0206. (12) EGT L 45, 19.2.1975, s. 19. (13) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23. (14) EGT L 39, 14.2.1976, s. 40. (15) EGT L 348, 28.11.1992, s. 1. (16) EGT L 216, 20.8.1994, s. 12. (17) EGT L 254, 30.9.1994, s. 64. (18) EGT L 269, 5.10.2002, s. 15. (19) EGT L 14, 20.1.1998, s. 9. (20) Antagna texter, P6_TA(2007)0062.

Europaparlamentets resolution av den 29 november 2007 om "En ny turistpolitik för EU: Mot ett stärkt partnerskap för turismen i Europa" (2006/2129(INI))

P6_TA(2007)0575 A6-0399/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelandet om "En ny turistpolitik för EU: Mot ett stärkt partnerskap för turismen i Europa" (KOM(2006)0134),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Agenda för en hållbar och konkurrenskraftig europeisk turism"(KOM(2007)0621)("Agenda 21"),

–   med beaktande av sin resolution av den 8 september 2005 om nya utsikter och utmaningar för en hållbar europeisk turism(1),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandena från utskottet för kultur och utbildning och utskottet för regional utveckling (A6-0399/2007), och av följande skäl:

A.  Turismen omnämns en gång i EG-fördraget som en verksamhet för vilken det kan vidtas åtgärder (artikel 3 i EG-fördraget), men den anses inte falla inom EU:s behörighet och betraktas inte som ett EU-politikområde.

B.  Gemenskapen har emellertid behörighet att vidta åtgärder för att garantera att den inre marknaden, inbegripet turisttjänster, fungerar tillfredsställande (artikel 95 i EG-fördraget). Konsumentskyddet är i detta sammanhang särskilt relevant.

C.  Turistnäringen spänner över många olika EU-politikområden som har ett avsevärt inflytande på näringens effektivitet och kapacitet att bidra till tillväxt, sysselsättning och social och territoriell sammanhållning.

D.  Trots att parlamentet i ovannämnda resolution angav vägledande principer för en europeisk politik för hållbar turism bör vissa enskilda aspekter hos denna politik betonas så att de snabbare kan omsättas i praktiken.

E.  Gruppen för hållbar turism presenterade i februari 2007 en rapport med riktlinjer som kommissionen använde som utgångspunkt när den utarbetade agendan för en hållbar och konkurrenskraftig europeisk turism.

F.  Det har inte varit möjligt att på EU-nivå utveckla ett konsekvent tvärpolitiskt synsätt på turismen, vilket har varit negativt och resulterat i att denna sektor inte har utvecklats tillräckligt samt att risken för att EU förlorar sin marknadsandel i denna sektor har ökat.

G.  Turismens miljömässiga och sociala dimension måste betonas starkt för att främja hållbarheten.

H.  Situationen på vissa populära europeiska turistdestinationer håller på att försämras, och våldsamma incidenter inträffar ibland på dessa destinationer, vilket gör dem mindre attraktiva.

I.  I artikel 1766 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ges EU och i synnerhet Europaparlamentet större befogenheter på det turistpolitiska området.

J.  Den viktiga roll som turismen kan spela för att främja social integration av de minst gynnade befolkningsgrupperna måste betonas.

Turismen och EU:s visumpolitik

1.  Europaparlamentet betonar att turismen, även turismen från tredjeländer, är viktig för EU.

2.  Europaparlamentet betonar särskilt behovet av att ömsesidigt förenkla visumansökningsförfarandena och att minska kostnaderna för turistvisum till en medlemsstat.

3.  Europaparlamentet betonar att berörda medlemsstater kan tillämpa Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1931/2006 av den 20 december 2006 om lokal gränstrafik vid medlemsstaternas yttre landgränser och om ändring av bestämmelserna i Schengenkonventionen(2) som ett nytt verktyg för att underlätta turism från angränsande tredjeländer.

4.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ingår i Schengensamarbetet att inrätta gemensamma konsulära avdelningar för beviljande av visum för personer från tredjeländer, att garantera att dessa avdelningar arbetar enligt samma metoder och tillämpar samma visumkriterier samt att förbättra mottagandet av personer som ansöker om visum, exempelvis hanteringen av möten, genomförandet av intervjuer och tidsfristerna för handläggning av ansökningar, då detta skulle innebära stora budgetbesparingar för medlemsstaterna.

5.  Europaparlamentet betonar behovet av att i förslaget om att införa en gemenskapskodex för viseringar(3) se över antalet dokument och typen av dokument som måste lämnas in av personer som ansöker om visum.

6.  Europaparlamentet rekommenderar med eftertryck att EU:s visumpolitik bör ha som utgångspunkt att visum för flera inresor ska ställas ut.

7.  Europaparlamentet påpekar att researrangörer och transportföretag behöver långfristiga visum med en giltighetstid på minst ett år så att de kan anställa rätt personal för att bemöta sina kunders behov. Parlamentet insisterar på behovet av att behålla och förbättra möjligheten att ställa ut gruppvisum.

8.  Europaparlamentet uppmanar Schengenmedlemsstaterna att förenkla visumansökningarna för Schengenländer för turister som redan har fått visum för icke Schengenmedlemsstater eller som redan har anlänt till dessa länder. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som står utanför Schengensamarbetet att göra samma sak för personer som har ett Schengenvisum.

9.  Europaparlamentet erkänner dock att förenklade och harmoniserade visumansökningsförfaranden och förenklat tillträde i allmänhet för turister från tredjeländer som vill besöka Europa måste vara förenliga med de säkerhetsbestämmelser som krävs för att bekämpa olaglig invandring, terrorism och organiserad brottslighet, särskilt gränsöverskridande brottslighet.

Statistik

10.  Europaparlamentet påminner om att det finns ett absolut behov av korrekta, tillförlitliga, enhetliga och aktuella uppgifter om turismen så att avgörande strategiska och administrativa beslut kan fattas i den offentliga och den privata sektorn. Det finns också ett behov av att utveckla adekvata kompletterande åtgärder och riktlinjer på EU-nivå för att säkerställa att EU förblir den främsta destinationen internationellt och återfår sin konkurrenskraft.

11.  Europaparlamentet kräver att rådets direktiv 95/57/EG av den 23 november 1995 om insamling av statistisk information rörande turism(4) ska ses över för att säkra en bättre harmonisering av medlemsstaternas uppgiftsinsamling, både när det gäller kvantitativa och kvalitativa aspekter av uppgiftslämningen.

12.  Europaparlamentet välkomnar initiativet att modernisera det rättsliga ramverket för turism genom en ny förordning som ska genomföras enhetligt i hela EU, och påpekar att denna reform bör genomföras snarast.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheterna att främja införandet av satelliträkenskaper för turism (TSA) i medlemsstaterna, eftersom sådana instrument möjliggör korrekta jämförelser av turismen med andra ekonomiska sektorer och kan bidra till en bättre förståelse av turistindustrins verkliga storlek och värde.

14.  Europaparlamentet betonar att medvetenheten om turismens betydelse för ekonomier och regional utveckling måste höjas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo anta satelliträkenskaper för turismen (TSA) och att på årsbasis uppdatera statistiken för att garantera att aktuella och giltiga uppgifter finns tillgängliga för att stödja en fullständig och sund integrering av turismen i den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka behovet av att samla in statistik och uppgifter av hög kvalitet för att göra det möjligt att bedöma turismens inverkan på ekonomin, miljön och livskvaliteten för invånarna på populära turistdestinationer.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra en rapport om de olika nationella system som existerar för skydd av speciella naturområden och historiska platser genom särskild stadsplanering och särskilda byggnadsföreskrifter samt, vid behov, främja bästa praxis inom dessa områden genom att offentliggöra riktlinjer.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en samordnad resultattavla som visar tillståndet för naturområden och historiska platser, särskilt turisternas inverkan på dessa områden och platser, i syfte att reglera antalet besökare och se till att områdena och platserna bevaras på lämpligt sätt och lämnas över till kommande generationer.

18.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att arbeta för en fysisk planering som förebygger att det grundas massturismföretag eftersom dessa har stora negativa effekter på bevarandet av naturen och det historiska och kulturella arvet och som inte är en del av de lokala samhällena eller involverar dem.

Harmonisering av kvalitetsstandarder för turistinkvartering i EU

19.  Europaparlamentet konstaterar att det finns en mångfald av klassificeringssystem i medlemsstaterna och anser att denna situation, ur konsumentens synvinkel, inverkar negativt på näringens tillförlitlighet och på möjligheterna till insyn.

20.  Europaparlamentet konstaterar att konsumenterna ser klassificeringssystemen som viktiga instrument när de ska välja hotell eller annan inkvartering, och det är därför viktigt att korrekt information om klassificeringens innebörd i de olika länderna finns lätt tillgänglig för konsumenterna och att noggrann hänsyn tas till deras behov.

21.  Europaparlamentet anser det vara tillrådligt och möjligt att fastställa en gemensam bas och gemensamma kriterier för konsumenterna så att dessa, när de beslutar att resa utomlands, kan göra sitt val på grundval av tydliga och verifierbara klassificeringskriterier.

22.  Med tanke på de många kriterierna i vissa nationella och regionala system konstaterar Europaparlamentet att man genom en förenkling av nuvarande standarder skulle uppnå målet att förtydliga och förenkla informationen till konsumenterna och även säkra en större öppenhet när det gäller turistinkvartering.

23.  Europaparlamentet uppmanar den europeiska hotell- och restaurangbranschen att

24.  Europaparlamentet uppmanar de lokala, regionala och nationella myndigheter som berörs av klassificeringssystemen att inom ramen för lämpliga offentlig-privata partnerskap stödja de insatser som för närvarande görs av den europeiska hotell- och restaurangbranschen både när det gäller insyn och tillnärmning av befintliga klassificeringssystem, med hjälp av riktmärkning.

25.  Europaparlamentet är medvetet om att det skulle vara mycket svårt att utarbeta en gemensam klassificering på EU-nivå eftersom hotelltyperna och turistinkvarteringen skiljer sig mycket åt till följd av lokala krav, kulturer och särdrag, och med tanke på att de befintliga klassificeringsplanerna har mycket olika utformning.

26.  Europaparlamentet anser emellertid att en uppsättning riktlinjer som grundar sig på gemensamma och enhetliga kriterier för hela EU skulle kunna ta hänsyn till konsumentens intressen samtidigt som den respekterar miljön och lokala särdrag.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med de europeiska hotell- och restaurangorganisationerna, såsom HOTREC, och de europeiska konsumentskyddsorganisationerna fastställa en metod för att skapa sådana lägsta säkerhets- och kvalitetsstandarder för inkvarteringstjänster. Parlamentet betonar att en sådan metod skulle kunna omfatta införandet av en EG-märkning för inkvartering som skulle omfatta alleuropeiska gemensamma kriterier för att ge konsumenterna en försäkran om de lägsta kvalitetskrav som kan ställas, oavsett vilken medlemsstat det är frågan om.

Kvalitetssäkringssystem

28.  Europaparlamentet uppmanar den europeiska hotell- och restaurangbranschen att fortsätta sina insatser för att inrätta ett europeiskt "paraply" för kvalitetssäkringssystem och för att regelbundet informera gemenskapsinstitutionerna om de framsteg som görs.

29.  Europaparlamentet uppmuntrar aktörer inom den europeiska hotell- och restaurangbranschen att vidareutveckla europeiska standarder i syfte att bland annat underlätta överföring av information till mottagare och höja kvaliteten på de tjänster som erbjuds. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vid behov stödja dessa insatser.

30.  Europaparlamentet uppmanar de lokala, regionala och nationella myndigheter som berörs av kvalitetssäkringssystemen att inom ramen för lämpliga offentlig-privata partnerskap stödja de insatser som för närvarande görs av den europeiska hotell- och restaurangbranschen när det gäller ett europeiskt "paraply" för kvalitetssäkringssystem.

31.  Europaparlamentet välkomnar ökningen av miljömärkningar, men anser att flerfaldigandet av märkningar på lokal nivå kan förvirra turisterna och påverka insynen, vilket skapar ett behov av bättre information till turisterna och konsolidering av befintliga märkningar för bättre internationellt erkännande.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med den europeiska hotell- och restaurangorganisationen HOTREC främja märkningsförfaranden för turistinkvartering i medlemsstaterna och att främja kvalitetsmodeller som har visat sig vara effektiva på andra ställen (t.ex. Qualmark i Nya Zeeland) för att förbättra synligheten.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och intressenter att bidra till en förbättring av hållbara märkningsförfaranden baserade på ekonomiska, sociala, territoriella, miljömässiga och kulturella kriterier genom att förevisa och överföra bästa praxis samt uppmuntra initiativ från industriledare.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja användningen av miljömärkningar för anläggningar, platser och tjänster inom turistnäringen.

Konsumentskydd

35.  Europaparlamentet är medvetet om att fler och fler turister bokar sina resor (transport, inkvartering, etc.) direkt via Internet och därmed undviker mellanhänder, dvs. researrangörer och resebyråer, vars marknadsandel minskar (från 98 procent 1997 till 60 procent 2007) men som fortfarande är föremål för rättsliga bestämmelser, såsom rådets direktiv 90/314/EEG av den 13 juni 1990 om paketresor, semesterpaket och andra paketarrangemang(5). Parlamentet betonar att detta missförhållande måste rättas till genom att i direktiv 90/314/EEG inkludera alla webbplatser som saluför fler än en tjänst, till exempel tjänster som tillhandahålls av lågprisflygbolag och andra aktörer på denna marknad.

36.  Europaparlamentet välkomnar därför kommissionens arbetsdokument av den 26 juli 2007 om en översyn av direktiv 90/314/EEG, som behandlar frågor rörande olika regelverk som är tillämpliga på traditionella researrangörer och leverantörer av egenbokade paketresor via Internet.

37.  Europaparlamentet betonar den nya teknikens ökande betydelse i turistindustrin, särskilt för marknadsföring av turisttjänster och förbättring av kulturella varor och evenemang.

38.  Europaparlamentet anser att denna snabba utveckling av IT-användningen för turisttjänster kräver att det inrättas ett ramverk för konsumentskydd och skydd av personuppgifter i samband med elektroniska bokningar. Kommissionen uppmanas att göra en analys av denna marknad som ramverket skulle kunna bygga på. Ett sådant ramverk skulle garantera att konsumenternas rättigheter på nätet och personuppgifter skyddas och att konsumenterna får information som är sannfärdig, icke vilseledande aktuell och entydig. I avsikt att skydda konsumenterna rekommenderar parlamentet därför certifiering av webbplatser som tillhandahåller information och erbjuder turisttjänster (reservation och betalning) i elektronisk form.

39.  Europaparlamentet betonar den positiva roll som organisationer som verkar inom social turism spelar på detta område, vilkas verksamhet bör uppmuntras och stödjas.

40.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag av den 7 juni 2007 till Europaparlamentets och rådets direktiv om konsumentskydd vid vissa aspekter av tidsdelat boende, långfristiga semesterprodukter, återförsäljning och byte (KOM(2007)0303), vars syfte är att utvidga det nuvarande regelverkets tillämpningsområde så att det även omfattar nya semesterprodukter för längre perioder, vilka har uppstått på marknaden under de senaste åren, samt vissa typer av transaktioner som t.ex. försäljning och byte knutna till tidsdelat boende. Parlamentet anser att förslaget kommer att förbättra konsumentskyddet inom turistsektorn och skapa lika villkor som skyddar den hederliga sektorn för tidsdelat boende mot illojal konkurrens.

41.  Europaparlamentet beklagar att det saknas ett särskilt rättsligt instrument för tjänsters säkerhet, vilket är av stor betydelse för turistsektorn, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka möjligheten att vidta åtgärder i denna fråga som svar på den oro som flera parlamentsledamöter uttryckt.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en EU-kampanj för att främja trafiksäkerheten, med betoning på de nya gemensamma kontrollinstrument som finns till förfogande, i syfte att informera turister om olika bestämmelser som gäller i andra medlemsstater än den stat där de är bosatta.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förenkla förfarandena för slumpanalysens kritiska kontrollpunkter (HACCP) och att ta hänsyn till de små företagens behov, i synnerhet mikroföretagens.

Hälsoturism

44.  Europaparlamentet understryker vikten av att använda alla tillgängliga gemenskapsprogram, däribland det andra gemenskapsprogrammet för åtgärder på hälsoområdet (2008-2013)(6), för att främja hälsorelaterad turism.

45.  Europaparlamentet understryker att försäkringsbolag måste engagera sig mer i stödet till hälsoturism. Parlamentet betonar även att försäkringsbolag bör få hjälp att finna lösningar för gränsöverskridande samarbete i syfte att finansiera hälsoturism.

46.  Med tanke på nedgången inom hälsoturismen anser Europaparlamentet att ett särskilt gemenskapsdirektiv måste antas för att definiera erkännande och användning av kurorter med hetvattenkällor, och rent allmänt hälsoturismens roll och betydelsen av bad i hetvattenkällor i anslutning till turistanläggningar i de olika medlemsstaterna – förutom aspekterna rörande hälsa, social trygghet och försäkringar – och också se till att tillräckliga finansiella medel görs tillgängliga för att göra det möjligt för en strategiskt viktig sektor i medlemsstaternas ekonomi att utvecklas i lämplig riktning, för att avsevärt öka antalet nya direkta och indirekta arbetstillfällen.

Tillgänglig turism

47.  Europaparlamentet välkomnar initiativen att på EU-nivå samordna information om tillgänglig turism som skulle göra det möjligt för rörelsehindrade turister och deras familjer att hitta information om turistdestinationernas tillgänglighet. Medlemsstaterna, tillhandhållarna av turisttjänster samt nationella och lokala turistorganisationer uppmanas att delta i och/eller stödja initiativ av detta slag.

48.  Europaparlamentet uppmanar samtidigt kommissionen och medlemsstaterna att överväga om det är lämpligt att utarbeta en stadga om europeiska turisters rättigheter och skyldigheter mot bakgrund av de våldsamma incidenter som orsakats av europeiska turister på europeiska turistdestinationer, samt även en europeisk regelsamling för turistföretag.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta initiativet till en EG-märkning "Tillgänglighet för alla" som skulle garantera rörelsehindrade turister tillgång till kärnturistverksamhet och som skulle omfatta inkvartering, restauranger, frilufts- och naturområden, konsertlokaler, minnesmärken, museer, etc.

50.  Europaparlamentet betonar dessutom att det europeiska kulturarvet måste skyddas, bevaras och restaureras. Parlamentet efterlyser en mer ingående skötsel av sådana platser och skärpta bestämmelser för att besöka dem, samt större insatser för att förbättra tillgängligheten för människor med funktionshinder som i ökad utsträckning reser i rekreationssyfte.

51.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta ett meddelande med en handlingsplan för stärkande av en sådan EG-märkning "Tillgänglighet för alla". Vid utarbetandet ska kommissionen basera sig på det arbete den redan har genomfört, på erfarenheter och på bästa praxis på nationell och lokal nivå. Den ska också ta hänsyn till de resultat som har uppnåtts på EU-nivå på transportområdet.

52.  Europaparlamentet konstaterar att tillgängligheten till resmål är en fråga som också hänger samman med vilka transporttjänster som tillhandahålls eller finns tillgängliga. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att vid utarbetandet av en ny europeisk turistpolitik och utvecklingen av den europeiska transportpolitiken ta vederbörlig hänsyn till det handikapp som regioner med särskilda naturliga eller geografiska egenskaper har i fråga om tillgänglighet, t.ex. de yttersta randområdena, öar och bergsområden samt de glest befolkade regionerna längst i norr.

Socialt, ekonomiskt och miljömässigt hållbar turism

53.  Europaparlamentet påpekar att det behövs en ny turistpolitik för att göra den europeiska turismen hållbar med ekonomiskt, socialt, territoriellt, miljömässigt och kulturellt hänseende. Parlamentet stöder därför de särskilda åtgärder som kommissionen har vidtagit för att främja ekonomisk och social sammanhållning inom europeisk turism. Parlamentet välkomnar också att kommissionen har tagit initiativ till att utarbeta en agenda för en hållbar och konkurrenskraftig europeisk turism.

54.  Europaparlamentet kräver att hållbar turism ska främjas, och betonar att social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet är en grundläggande förutsättning för att utveckla och bibehålla all turistverksamhet.

55.  Europaparlamentet insisterar på nödvändigheten av att stödja och främja mer hållbara och socialt ansvarsfulla metoder inom turistnäringen, och att utvärdera deras effektivitet, så att denna näringsgren får en mer framträdande ställning i den förnyade Lissabonstrategin.

56.  Europaparlamentet insisterar på att en hållbar turism måste utgöra en långsiktig inkomstkälla för de lokala ekonomierna, särskilt i de mindre gynnade regionerna, och dessutom bidra till att främja en stabil sysselsättning där arbetstagarnas rättigheter respekteras, stödja övrig ekonomisk verksamhet, såväl i de tidigare som i de senare leden, som samtidigt bevarar och förbättrar det kulturella, historiska och miljömässiga arvet samt landskapet.

57.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att föreslå en agenda för en hållbar och konkurrenskraftig europeisk turism som en grund för turistpolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge medlemsstaterna riktlinjer som gör det möjligt att få till stånd en bättre politisk samordning i utvecklingen av turismen på nationell, regional och lokal nivå och öka turistverksamheternas hållbarhet.

58.  Miljöhot, särskilt koldioxidutsläpp, kräver att turistindustrin deltar i utbildningen av turister i miljöfrågor vid utarbetandet av miljöpolitiken.

59.  Med tanke på att turismen delvis bär ansvaret för skadorna på miljön, vilket hänger samman med att antalet resor har ökat, bör företrädare inom turismen engagera sig i aktiviteter som rör miljöskyddsfrågor och planering av dessa.

60.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med grannländer (Östeuropa och Medelhavsområdet) och länder som deltar i den europeiska grannskapspolitiken på området för turismen samt att ytterligare stödja länder med låga inkomster eller medelinkomster via direkta utländska investeringar från EU och samföretag inom turistsektorn, enligt en strategi för hållbar utveckling av turismen.

Passagerarrättigheter

61.  Europaparlamentet anser att det finns en omfattande uppsättning regler på EU-nivå för passagerares rättigheter inom luftfarten, som främjar tillgängligheten och erbjuder rimlig ersättning vid förseningar eller inställda flyg, och även vid olyckor.

62.  Europaparlamentet betonar att det för närvarande strävar efter att det ska tas fram omfattande kompletterande bestämmelser för att konsolidera sådana rättigheter för tåg- och fartygspassagerare, i syfte att garantera ett harmoniserat system på EU-nivå.

63.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att garantera att passagerare får information, och särskilt att dessa passagerarrättigheter, inte minst flygpassagerares rättigheter, tillämpas korrekt samt att säkerställa att medlemsstaterna tillämpar lättillgängliga skiljedomsförfaranden i situationer där ett transportföretag inte betalar ut ersättning.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fundera över vilket tillvägagångssätt EU skulle kunna tillämpa för att skydda passagerare som övergivits av en försumlig charterarrangör, mellanhänder eller transportörer i reguljär trafik till följd av konkurs eller avsiktliga bedrägerier. Parlamentet föreslår att det ska inrättas en EU-täckande svartlistning av sådana arrangörer på grundval av kriterier som klart anges av kommissionen efter samråd med transportföretag och/eller researrangörer samt konsumentskyddsorganisationer.

Främjande av europeiska resmål

65.  Europaparlamentet välkomnar att webbportalen om europeiska resmål har inrättats genom finansiering från kommissionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att bidra till att främja Europa som resmål eller som ett antal attraktiva resmål, exempelvis genom att införa och offentliggöra en "Europamärkning" och ordna arrangemang och kanaler för insamling av information om europeiska resmål och sedan sprida detta till dem som arbetar inom turistnäringen utanför Europa.

66.  Europaparlamentet välkomnar införandet av ett förfarande för att varje år välja ut enastående europeiska turistmål ("Europeisk turistdestination som utmärkt sig"), vilket föreslogs i ovan nämnda resolution. Parlamentet anser att sådana initiativ är värdefulla då de gör variationen och rikedomen av EU-destinationer mer synlig. Parlamentet betonar att EU där så är möjligt ska främja mindre kända destinationer, i synnerhet i de nya medlemsstaterna.

67.  Mot bakgrund av behovet av att skydda turismens kvalitet på populära europeiska resmål förespråkar Europaparlamentet att detta program ska användas till att utveckla en ansvarsfull och hållbar turism i alla turistregioner i EU.

68.  Eftersom gränsöverskridande infrastruktur är nödvändigt för den europeiska turistsektorn uppmanar Europaparlamentet kommissionen och medlemsstaterna att förbättra sådan infrastruktur, däribland (inre) vattenvägar för rekreation.

69.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mer kraftfullt främja Europas kulturarv inom transport och industri.

70.  Europaparlamentet uppmuntrar därför initiativ som strävar efter att förbättra Europas kulturarv som t.ex. Europarådets kulturvägar, och insisterar på att deras profil ska förstärkas. Parlamentet föreslår därför att stöd ges till inrättande av en märkning av europeiska kulturarv vilken syftar till att belysa den europeiska dimensionen av EU:s kulturplatser och monument.

71.  Europaparlamentet betonar att det är bråttom att skydda den traditionella kulturen, i synnerhet hotade folkliga konstarter, hantverk, handel och kunskaper, vilka är nödvändiga för att bevara den nationella identiteten och landsbygdsområdenas attraktionskraft på turister.

72.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja EU-destinationer i länder där högsäsongen sammanfaller med EU:s lågsäsong och att se huruvida det är möjligt att anta överenskommelser, såsom samförståndsavtal, med dessa tredjeländer i syfte att främja turistströmmar med bästa möjliga spridning över året.

73.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att belysa den kulturella dimensionen av den europeiska turismen genom att främja Unescos världsarvsplatser i Europa såsom vittnesmål om den europeiska kulturen.

74.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja en gränsöverskridande minnescykelväg längs den f.d. järnridån som ett exempel på "mjuk rörlighet" inom turism och som symbol för det återförenade Europa.

Utveckling av turismen

75.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna, regionerna, de lokala myndigheterna och turistindustrin att samordna de politikområden som direkt eller indirekt påverkar turismen, samarbeta mer med varandra och bättre använda de europeiska finansieringsinstrument som finns tillgängliga under perioden 2007–2013 för att utveckla den europeiska turismen med fokus på turistindustrins och resmålens konkurrenskraft, utveckling av turistföretag, tjänster, hjälpmedel, skapande av arbetstillfällen, rörlighet och yrkesutbildning inom turistsektorn samt ekonomisk diversifiering och utveckling av Europas regioner, i synnerhet de minst gynnade regionerna.

76.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en rapport om hur åtgärder och förslag inom ramen för andra områden av gemenskapspolitiken sannolikt kommer att påverka turistindustrin, för att göra det möjligt att anlägga ett helhetsmässigt och integrerat perspektiv på sektorn och förhindra all slags splittring av EU:s politik för turism.

77.  Europaparlamentet uppmanar alla intressenter att främja resmålen i anslutningsländerna, men insisterar på att all gemenskapsfinansiering av turism måste kopplas till främjande av höga kvalitetsstandarder för tillhandahållande av turisttjänster.

78.  Europaparlamentet inser vikten av bussresor för turister med låga inkomster och för utvecklingen av turismen i regioner som inte har några regionala flygplatser eller järnvägar. Parlamentet uppmärksammar den särskilda situationen för små och medelstora bussbolag i förhållande till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet(7), särskilt för rundresor. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta upp denna särskilda fråga och undersöka möjligheten att skjuta upp viloperioden till efter rundresor (som inte överstiger tolv dagar).

79.  Europaparlamentet betonar att små och medelstora företag bör vara mer delaktiga i turismrelaterat entreprenörskap och att man bör söka möjligheter att förenkla förfaranden för att erhålla finansiellt stöd. Parlamentet betonar dessutom att utbildning som sponsras av EU och antagande av bästa metoder bör införas på regional nivå, särskilt i de nya medlemsstaterna.

80.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen ska undersöka möjligheten att införa ett ungdomstransportkort för unga européer som får Erasmus-, Leonardo- eller Comenius-stipendier eller som utför frivillig medborgartjänst i EU, så att det blir lättare för dem att resa och bekanta sig med sitt värdland.

81.  Europaparlamentet betonar att Leonardo da Vinci-programmet är ett av de bästa programmen inom turistsektorn i flera länder, och dessa möjligheter bör därför utvecklas och främjas. Parlamentet betonar att detta skulle kunna leda till en omfattande förbättring av utbildningsprogrammet. Parlamentet betonar att man förutom att genomföra programmet bör forska om vilka resultat som uppnåtts.

Diverse frågor

82.  Med tanke på att de kommande förändringarna i den demografiska strukturen i EU kommer att bli omfattande uppmärksammar Europaparlamentet ännu en gång behovet av att genomföra ett europeiskt turistprogram för pensionärer under lågsäsong, något som skulle förbättra pensionärernas livskvalitet i EU, skapa arbetstillfällen och leda till större efterfrågan och högre tillväxt i Europas ekonomi. Detta skulle kunna kallas Ulysses-programmet.

83.  Europaparlamentet stödjer kommissionens planer på att underlätta samarbetet mellan aktörer som arbetar för att ta fram kunskap om turism, till exempel universitet, forskningsinstitut och offentliga och privata övervakningsorgan. Parlamentet stöder också planerna på att uppmuntra till rörlighet över hela Europa genom stöd till yrkesutbildning över de nationella gränserna, arbetsplaceringar och utbyten samt genom utveckling av utbildningsmetoder, -material och -innehåll.

84.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beställa en övergripande konsekvensbedömning av idén att sprida semestrarna i Europa över olika datum och olika regioner.

85.  Europaparlamentet understryker behovet av gemenskapsstöd till de medlemsstater som drabbas av naturkatastrofer som skadar deras turistnäring.

86.  Europaparlamentet framhåller flerspråkighetens betydelse i turistpolitiken och anser att information om platser som kan besökas bör tillhandahållas på så många av medlemsstaternas språk som möjligt.

o
o   o

87.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 193 E, 17.8.2006, s. 325. (2) EUT L 405, 30.12.2006, s. 1. (3) Kommissionens förslag av den 19 juli 2006 till Europaparlamentets och rådets förordning om införande av en gemenskapskodex om viseringar (KOM(2006)0403). (4) EGT L 291, 6.12.1995, s. 32. (5) EGT L 158, 23.6.1990, s. 59. (6) Europaparlamentets och rådets beslut nr 1350/2007/EG av den 23 oktober 2007 om inrättande av ett andra gemenskapsprogram för åtgärder på hälsoområdet (2008–2013) (EUT L 301, 20.11.2007, s. 3). (7) EUT L 102, 11.4.2006, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 29 november 2007 om handel och klimatförändringar (2007/2003(INI))

P6_TA(2007)0576 A6-0409/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rapporterna från de tre arbetsgrupperna i Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC), "The Physical Science Basis", "Impacts, Adaptation and Vulnerability" och "Mitigation of Climate Change", som offentliggjordes 2007,

–   med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om EU:s handelsrelaterade bistånd(1),

–   med beaktande av Europeiska rådets ordförandeskaps slutsatser från den 8 och 9 mars 2007,

–   med beaktande av kommissionens meddelande om "Att begränsa den globala klimatförändringen till 2 grader Celsius – Vägen framåt mot 2020 och därefter" (KOM(2007)0002),

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/87/EG så att luftfartsverksamhet införs i systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen (KOM(2006)0818),

–   med beaktande av Stern-rapporten om klimatförändringarnas ekonomi, "Review on the Economics of Climate Change", som presenterades den 30 oktober 2006,

–   med beaktande av OECD:s rapport "Biobränslen: Är botemedlet värre än sjukdomen" av den 11 och 12 september 2007,

–   med beaktande av de presentationer som gjordes av Bert Metz, en av ordförandena för IPPC:s arbetsgrupp III, och de av parlamentet utsedda experterna under utfrågningen om handel och klimatförändring den 27 juni 2007,

–   med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2006 om kommissionens årliga rapport till Europaparlamentet om tredjeländers antidumpnings-, antisubventions- och skyddsåtgärder mot gemenskapen (2004)(2),

–   med beaktande av sina resolutioner om bilateral handel och investeringsförbindelser, särskilt resolutionen av den 13 oktober 2005 om framtidsutsikter för handelsförbindelser mellan EU och Kina(3) och resolutionen av den 28 september 2006 om EU:s ekonomiska och kommersiella förbindelser med Indien(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2006 om att minska luftfartens påverkan på klimatförändringen(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 16 november 2005 om "seger i kampen mot den globala klimatförändringen"(6),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6-0409/2007), och av följande skäl:

A.  De ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna av klimatförändringarna håller på att anta oroväckande proportioner, och EU, som redan påtagit sig en roll av politiskt ledarskap på detta område, bör intensifiera sina ansträngningar.

B.  Enligt uppskattningar skulle inte en minskning av de globala utsläppen så tidigt som 2015, med en minskning med 25–40 procent till 2020 i utvecklingsländerna, garantera att man uppnår målet att begränsa temperaturökningarna till 2°C över förindustriella nivåer.

C.  En begränsning av den globala uppvärmningen till 2˚C skulle minska, men inte eliminera, de dramatiska konsekvenserna när det gäller jordbruk, väderrisker, migration och biologisk mångfald.

D.  Den globala handeln har under de senaste årtiondena ökat mer än dubbelt så snabbt som den globala ekonomiska produktionen.

E.  Sjötransporternas volym är 40 gånger så stor som flygtransporternas volym (i ton/km) och ändå producerar de bara dubbelt så mycket utsläpp av växthusgaser. Lastbilar producerar fyra gånger mer utsläpp av växthusgaser än tåg i ton/km.

F.  Valfrihet när det gäller användning av transportmedel är av avgörande betydelse för den globala handeln.

G.  Det finns ett brådskande behov av att utveckla produktion, konsumtion och handelsmönster som mildrar klimatförändringarna och deras ekonomiska konsekvenser och maximerar den totala välfärden.

H.  Energieffektivitet, hållbar trafikförvaltning och kortare avstånd mellan producenter och från producenter till konsumenter är delar vilka måste ingå i all handelspolitik inom EU som har betydelse för klimatförändringar.

I.  Främjande av hållbar utveckling bör förbli det främsta målet för EU:s handelspolitik, och detta bör innefatta en strävan efter att påskynda övergången till en koldioxidsnål och mycket energieffektiv ekonomi.

J.  Konsumenter bör få bästa möjliga information om de utsläpp av växthusgaser som deras inköp orsakar.

K.  Kostnaden för globala allmänna nyttigheter såsom ett stabilt klimat måste internaliseras i priserna.

L.  FN:s klimatkonferens (COP 13) på Bali i december 2007 bör inleda förhandlingar om att upprätta ett globalt och omfattande avtal efter Kyoto (från den 1 januari 2013), som inkluderar bindande mål för utsläpp av växthusgaser.

M.  Det långsiktiga målet bör vara att säkra internationell konvergens mot lika stora utsläpp av växthusgaser per capita senast 2050.

N.  De länder som har ratificerat Kyotoprotokollet har inte skadat sin konkurrenskraft (med ett särskilt undantag för cementsektorn) och har positionerat sig som ledare i en värld där utsläpp av växthusgaser kan regleras.

O.  Denna konkurrenssituation kommer kanske inte att fortsätta under perioden efter Kyoto om vissa länder, framför allt Förenta staterna, Australien, Kina och Indien med flera, inte är inbegripna i "+2°C-målet", och på så sätt snedvrider konkurrensen till förmån för företag som flyttar verksamheten till oreglerade platser och ökar utsläppen av växthusgaser från produktion och transporter.

P.  Åtgärder för att bekämpa klimatförändring bör vidtas på bred front och kräver, för att bli framgångsrika, att alla huvudaktörer i världen, beroende på deras respektive utvecklingsnivå, strävar mot handelspolitiska ståndpunkter som är förenliga med målet att bekämpa klimatförändringen.

Från samförstånd till handling

1.  Europaparlamentet välkomnar det breda vetenskapliga och politiska samförståndet om hur allvarlig klimatförändringen är. Man bör sluta ett ambitiöst globalt uppföljningsavtal till Kyotoprotokollet i linje med scenariot från IPCC:s arbetsgrupp III om behovet av att begränsa temperaturökningarna till 2°C. Motsvarande ändringar bör också göras i andra internationella avtal som gäller handel, civil luftfart och immaterialrätt. Parlamentet anser att ramarna efter 2012 bör göra det möjligt för olika länder att delta i enlighet med sina nationella förutsättningar, genom en kortsiktig strategi med flera etapper och på medellång sikt bör utsläppen fördelas per invånare, först till utvecklingsländer men så småningom till alla länder. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att arbeta för att nå samförstånd om ramarna efter 2012 genom att bredda åtagandena för att inkludera nyckelparter som i dag står vid sidan av Kyotoprotokollet, främst Förenta staterna och Australien, och för att samarbeta med enskilda stater och företag i de fall deras regeringar inte gjort åtaganden.

2.  Europaparlamentet anser att EU och dess medlemsstater måste sträva efter att strikt tillämpa Kyotoprotokollets övervakningsmekanism när den träder i kraft, så att inte länder som inte ansluter sig till målen eller inte uppfyller dem får en orättvis fördel. Så länge företag är känsliga för illojal konkurrens från länder som inte accepterar målen kommer industrin att ha problem med att effektivisera sin användning av fossila bränslen. Parlamentet anser att ett land som överskrider de tillåtna utsläppen under den första åtagandeperioden bör vara skyldigt att gottgöra skillnaden under den andra åtagandeperioden, med tillägg av ett straffavdrag på 30 procent. Parlamentet betonar att EU måste se till att skyldigheten tillämpas så strikt som möjligt när den börjar gälla fullt ut.

3.  Europaparlamentet välkomnar mekanismen för en ren utveckling inom Kyotoprotokollet såsom ett incitament till investeringar i utvecklingsländer som minskar koldioxidutsläppen, men noterar att detta ännu inte är tillräckligt för att åstadkomma en betydande förändring av investeringsmönstren i de sektorer som har störst inverkan på klimatförändringen, t.ex. elproduktion, transport och energianvändning inom industrin. Parlamentet anser att EU för att åtgärda detta bör gå i täten för den utvecklade världen genom att öka de resurser som står till förfogande genom Globala miljöfonden.

4.  Europaparlamentet anser att ökad handel bör ses som en positiv faktor för ekonomisk tillväxt och medborgarnas välfärd, när väl hänsyn tagits till problemen i samband med klimatförändringen. Parlamentet är bekymrat över att den ökade handelsvolymen bidrar stort till klimatförändringen och anser att en del av lösningen därför måste tillhandahållas genom handelspolitiken. Parlamentet betonar att EU, med tanke på det allt bredare samförståndet om vikten av att ta itu med klimatförändringen, i högre grad måste driva en handels- och investeringspolitik som skapar ekonomiska incitament att uppfylla målen för klimatförändringsstrategin. Parlamentet betonar att EU kan behöva tillämpa dessa regler för att skapa ekonomiska hinder för verksamhet som påverkar klimatet negativt. Detta får emellertid inte användas som en ursäkt för en protektionistisk politik gentemot utvecklingsländerna.

5.  Europaparlamentet beklagar att dagens handelssystem leder till en global arbetsdelning som förutsätter en mycket hög grad av transporter av homogena produkter som lika väl skulle kunna produceras lokalt, och att dessa transporter inte bär sina egna miljökostnader.

6.  Europaparlamentet påpekar att medan handel kan ge ett avsevärt bidrag till ekonomisk utveckling och välstånd, står transportsektorn (huvudsakligen vägtransporter), som möjliggör handel med produkter och råvaror, samtidigt för en tredjedel av växthusgasutsläppen i världen. Parlamentet anser att det är absolut nödvändigt att vidta åtgärder för att få till stånd en övergång till mer miljövänliga transportsätt (till exempel järnväg och vattenburna transporter) och minska växthusgasutsläppen från godstransporterna.

7.  Europaparlamentet anser att EU, som en global handelspartner, har goda förutsättningar att bidra till en världsomfattande förändring av produktions- och transportmönster. Om Europa går i frontlinjen skulle det vara mer konkurrenskraftigt när strängare regler antas globalt.

8.  Europaparlamentet påminner om att undanröjandet av administrativa hinder för handel och åtgärder för att bekämpa klimatförändringarna kan genomföras enbart genom samordnade multilaterala insatser, vilket också är av centralt intresse för EU, som spelar en ledande roll på båda dessa områden, särskilt för att unionen ska kunna bibehålla Europas konkurrenskraft.

Strävan efter multilateralism mot klimatförändringar

9.  Europaparlamentet betonar behovet av ett starkt samarbete mellan FN:s miljöprogram (UNEP), FN:s ramkonvention om klimatförändringar och Världshandelsorganisationen (WTO), och uppmanar kommissionen att utforma ett initiativ för att stödja detta mål. Parlamentet uppmanar till att man gör snabba framsteg med uppdateringen av WTO:s definition av varor och tjänster på miljöområdet, särskilt i samband med de pågående förhandlingarna i Doharundan, men rekommenderar en särskild koppling till klimatförändringen som en utgångspunkt för att nå enighet om avskaffandet av tariffära och icke-tariffära hinder för "gröna varor och tjänster" som stoppar eller försvårar spridningen av teknik för låga koldioxidutsläpp. Parlamentet uppmanar kommissionen att sträva efter att nå samförstånd om att ge sekretariaten för multilaterala miljöavtal (MEA) observatörsstatus vid alla WTO-möten som har relevans för frågor som rör MEA. Parlamentet betonar att en hållbar lösning måste innehålla ett kraftfullt politiskt budskap, med respekt för en lämplig arbetsfördelning mellan WTO- och MEA-systemen, grundad på huvudsakliga behörigheter. Parlamentet är övertygat om behovet av att omdefiniera det ansvar som WTO-kommittén för handel och miljö har. Parlamentet rekommenderar att man inleder en utredning om möjliga ändringar i WTO-avtalet om handelsrelaterade aspekter på immateriella rättigheter (TRIPS-avtalet) för att möjliggöra obligatorisk licensiering av teknik som är nödvändig för miljön, inom ramen för tydliga och stränga regler för skyddet av immateriella rättigheter och en strikt övervakning av reglernas genomförande över hela världen.

10.  Europaparlamentet vidhåller att förpliktelserna enligt multilaterala miljöavtal (MEA), såsom FN:s ramkonvention om klimatförändringar eller Kyotoprotokollet, måste uppfyllas, och att den snäva tolkningen av handelsregler inte får hindra att målen i dessa nås.

11.  Europaparlamentet anser att WTO-reglerna inte bör hindra medlemsstaterna från att främja vidareutveckling av lågenergiteknik genom att insistera på teknikneutralitet, vilket skulle kunna underminera incitamenten för framtagande av teknik för förnybar energi.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta initiativ på internationell nivå, särskilt inom WTO, för att se till att handelspolitiken som helhet och i förhållande till utvecklingen i fråga om handelsvolymer utformas med hänsyn till dess potentiella inverkan på klimatförändringen.

13.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att EU:s bilaterala handelsavtal och WTO:s multilaterala handelsavtal ingås med hänsyn till WTO:s stadgar som fastställer att internationell handel ska bedrivas samtidigt som en optimal användning av världens resurser ska garanteras i enlighet med målet om hållbar utveckling, som strävar efter att både bevara och skydda miljön. Parlamentet rekommenderar att "hållbarhetsklausulen" ska läggas till i det allmänna tull- och handelsavtalet (GATT), WTO-systemets mest centrala avtal, och därigenom fastställa överenskomna principer inom miljöpolitiken, t.ex. principen att förorenaren betalar och försiktighetsprincipen, vilka kan tjäna som riktmärken för att bedöma åtgärder.

14.  Europaparlamentet uppmanar vidare kommissionen och rådet att se till att tvistlösningsorganet inom WTO agerar i enlighet med artikel XX i GATT, enligt vilket dess medlemmar kan vidta de åtgärder, även protektionistiska åtgärder, som krävs för att skydda människors, djurs och växters liv eller hälsa eller som har anknytning till bevarandet av naturtillgångar vilka kan ta slut.

15.  Europaparlamentet konstaterar att EU redan är världsledande när det gäller alternativ energiteknik, med stöd till Kina och Indien, särskilt inom handel med och överföring av teknik för förnybar vind- och solenergi, och att EU, tack vare effektiva och tekniskt innovativa europeiska företag, bör vara marknadsledande för den globala exporten av miljövänliga produkter och tjänster och att Galileo och systemet för global övervakning för miljö och säkerhet (GMES) skulle kunna utnyttjas till att övervaka koldioxidutsläppen. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att energi, särskilt frågan om förnybar energi och energieffektivitet och deras koppling till trygg energiförsörjning, blir en integrerad del av EU:s alla externa förbindelser, med särskild tonvikt på den europeiska grannskapspolitiken.

16.  Europaparlamentet uppmanar EU att, i syfte att uppnå Lissabonmålen, utveckla och främja en klimatvänlig industri på global nivå, särskilt som handeln är ett viktigt verktyg för att överföra teknik till utvecklingsländerna. Parlamentet understryker behovet av att minska hindren för miljövänlig handel genom att exempelvis avlägsna avgifter på miljövänliga varor på WTO-nivå, förändra bestämmelserna för immateriella rättigheter, underlätta ett inträde på marknaden för miljövänlig teknik genom att låta klimathänsyn styra exportkreditgarantier samt att avlägsna onaturliga incitament och snedvridningar på marknaden, såsom subventioner för fossila bränslen.

17.  Europaparlamentet uppmanar till inrättande av en internationell miljöorganisation som skulle ansvara för efterlevnaden av internationella fördrag och överenskommelser om miljöskydd och bekämpning av klimatförändring och som bl.a. skulle arbeta och samarbeta med WTO i frågor som rör handelns inverkan på miljön.

18.  Europaparlamentet erkänner att EU bär ett historiskt ansvar för utsläpp av växthusgaser, och inser att det krävs väsentliga förändringar av dess handelspolitik som uppmuntrar lokal produktion som ett sätt att minska behovet av transporter. Parlamentet framhåller behovet av ett fördjupat tekniskt samarbete med olika utvecklingsländer och framväxande ekonomier, inte minst Kina, Brasilien och Indien, för att de ska kunna integrera miljöskyddet i all sin politik. Parlamentet beklagar dock att befintliga mekanismer för tekniköverföring såsom mekanismen för ren utveckling inte är tillräckliga och uppmanar därför till ökad samfinansiering och kapacitetsbyggande åtgärder.

19.  Europaparlamentet konstaterar att överföringen av energieffektivitetsteknik och annan miljövänlig teknik från EU till utvecklingsländerna har en avgörande roll att spela när det gäller att bryta sambandet mellan ekonomisk utveckling och växthusgasutsläpp och att det behövs adekvata investeringar för att främja en sådan sänkning. Parlamentet uppmanar kommissionen att erbjuda incitament i form av lämplig stödjande finansiering och kunskapsöverföring.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt inkludera miljöskyddsklausuler, med särskild hänvisning till minskning av koldioxidutsläppen, i sina handelsavtal med tredjeländer. Parlamentet uppmanar till överförande av teknik med låga koldioxidutsläpp och handelsprogram med låga koldioxidutsläpp till utvecklingsländer. Kommissionens behöriga avdelningar uppmanas att snabbt utveckla en klimatförändringsdimension i sina konsekvensbedömningar ur ett hållbarhetsperspektiv, att diskutera dessa med parlamentet och att tillämpa dem systematiskt innan dessa avtal ingås.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att argumentera för att man inom ramen för WTO-avtal ska ta hänsyn till "metoden för hållbarhetsbedömning" och således långsiktigt bedöma i vilken utsträckning som klassificeringen av miljöanpassade produkter inom området förnybara energikällor beaktas i tillbörlig utsträckning i bilaterala och multilaterala avtal.

22.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att förhandlingarna om den nya generationens frihandelsavtal med partner i Asien och Latinamerika innefattar åtaganden om de sociala och miljömässiga aspekterna av handel, särskilt när det gäller handeln med och investeringar i förnybara produkter och tjänster, hållbar utveckling och om ett effektivt genomförande av multilaterala miljöavtal (MEA). Parlamentet föreslår att liberalisering av handeln med förnybara varor och tekniker och ökad tillgång till tjänster på miljöområdet görs till ett huvudmål för kommissionen i de kommande förhandlingarna om frihandelsavtal. Parlamentet understryker behovet av att systematiskt införa en WTO-kompatibel politik om grön offentlig upphandling i bilaterala avtal.

23.  Europaparlamentet efterfrågar fördjupade konsekvensanalyser utifrån ett klimat-, genus- och hållbarhetsperspektiv beträffande utfallet av multilaterala och bilaterala handelsavtal som förhandlas fram mellan EU och tredjeländer, samt uppmanar med kraft kommissionen att låta explicit stöd för hantering av klimatförändringar ingå i allt handelsrelaterat bistånd, samt i övrigt relevant utvecklingsbistånd.

24.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om att inom varje handelsavtal inrätta ett forum för hållbar utveckling, med stark klimatinriktning, som skulle vara öppet för deltagande från valda företrädare och det civila samhället (framför allt icke-statliga organisationer som verkar på miljöområdet) och andra viktiga aktörer och uppmanar till att man tillser att det finns sådana fora under de pågående förhandlingarna.

25.  Europaparlamentet betonar vikten av att bredda både den miljöpolitiska och den energipolitiska dialog som ingår i EU:s avtal med tredjeländer eller regioner så att den innefattar klimatförändringsfrågor, och uppmanar kommissionen att lägga fram konkreta förslag till riktmärken för framsteg som är anpassade till den typ av land det gäller.

26.  Europaparlamentet anser att bevarandet av ekosystem som spelar en värdefull roll som kolsänkor och reserver av biologisk mångfald utgör globala allmänna tillgångar och behöver särskilt skydd och internationellt finansiellt stöd. Parlamentet föreslår att partnerskapsavtalen om skogslagstiftningens efterlevnad samt förvaltning av och handel med skog inkluderas i alla befintliga och framtida avtal med tredjeländer.

27.  Europaparlamentet erkänner att handel alltför ofta leder till en överexploatering av ekosystemen, särskilt av skogar, i utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar med kraft industrialiserade länder att ta sitt ansvar för den omfattande skogsskövling som orsakas av internationell handel. Parlamentet understryker de mycket negativa konsekvenserna av skogsskövling på klimatet och därför det långsiktiga ekonomiska värdet och betydelsen av att låta skogarna förbli intakta. Parlamentet efterlyser att EU allvarligt anstränger sig att införa belöningsmekanismer för "undvikande av skogsskövling" i de internationella klimatförhandlingarna, tillsammans med kraftiga politiska åtgärder för att främja en ansvarsfull handel med naturtillgångar. Parlamentet betonar att en politik för förstärkt och hållbar skogsförvaltning bör drivas på av länderna själva och uppmanar kommissionen att tillhandahålla ekonomiskt och tekniskt stöd i detta sammanhang. Stöd från det internationella samfundet bör ta hänsyn till alternativkostnaden för annat utnyttjande av marken, kostnaderna för att administrera och upprätthålla skyddet samt utmaningarna i samband med styrningen av den politiska omvandlingen när etablerade intressen trängs undan. För att undvika arbetslöshet på landsbygden och flytt från landsbygden till städerna är det mycket viktigt med kompletterande program som kan hjälpa till att finna alternativa inkomstkällor.

28.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om att stärka samarbetet med utvecklingsländer när det gäller anpassning till och lindring av klimatförändring genom att upprätta en global allians för klimatpolitik. Parlamentet betonar att en förstärkt dialog och en strävan efter att utarbeta och genomföra gemensamma program på områden av ömsesidigt miljöintresse, t.ex. klimatförändring, avfallshantering och olaglig skogsavverkning, med viktiga tillväxtekonomier som Kina, Indien, Brasilien, Ukraina och Sydafrika, måste prioriteras av EU och dess medlemsstater.

29.  Europaparlamentet kräver att offentligt stöd, via exportkreditinstitut och offentliga investeringsbanker, till fossila bränsleprojekt avbryts, och att insatserna för att påskynda övergången till förnybar energi och energieffektiva tekniker fördubblas.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föreslå lagstiftningsinstrument så att medlemsstaternas exportkreditinstitut och Europeiska investeringsbanken tar hänsyn till konsekvenserna när det gäller klimatförändringen av projekt för vilka de ger eller garanterar lån och inför ett moratorium på finansiering till dess att tillräckligt med uppgifter föreligger, i enlighet med råden från OECD, G8 och översynen av utvinningsindustrin.

31.  Europaparlamentet föreslår att WTO-avtalet om subventioner och utjämningsåtgärder ändras genom återinförande av en klausul om att vissa miljösubventioner ska vara icke-angripbara.

EU kan göra mer för att undvika koldioxidläckage

32.  Europaparlamentet upprepar att EU behöver minska sina utsläpp av växthusgaser med 30 procent fram till 2020, oavsett tredjeländers åtaganden.

33.  Europaparlamentet pekar på nödvändigheten att öka allmänhetens medvetenhet om konsumentprodukternas totala miljökostnader. Kommissionen och rådet uppmanas att föreslå åtgärder för information om energikonsumtion och utsläpp av växthusgaser vid tillverkning och transport av produkter som säljs i EU, såsom förslaget från Förenade kungarikets regering om att införa varuetiketter som anger nivån av koldioxidutsläpp orsakade av en produkts produktion, transport och slutliga bortskaffande.

34.  Europaparlamentet insisterar på införandet av WTO-kompatibla gemensamma normer och märkningsprogram när det gäller olika produkters upphov till växthusgaser, inklusive produktions- och transportstadierna, som en del av en mer omfattande strategi för konsumentupplysning, för att därmed ge konsumenterna möjlighet att bidra till att minska koldioxidutsläppen.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabbt inrätta ett lämpligt förfarande för att bedöma och märka dessa "ekologiska fotavtryck" och att utveckla programvara för att möjliggöra för företag att beräkna den mängd växthusgas som släpps ut i varje produktionsprocess.

36.  Europaparlamentet understryker att man måste vidta åtgärder för att internalisera kostnaderna för externa effekter som hänger samman med handeln (till exempel negativ miljöpåverkan), det vill säga att omvandla dem till en prisuppgift som marknaden kan förstå, samt att främja lojal konkurrens genom att omsätta principen om att förorenaren ska betala i praktiken (särskilt på områdena väg- och lufttransporter), helst genom att systemet för handel med utsläppsrätter utökas till att gälla globalt.

37.  Europaparlamentet noterar att handels- och transportsektorn är oupplösligt sammanlänkade. Parlamentet anser att man noggrant bör överväga alla transportsätt, särskilt dem vars utsläpp har ökat signifikant de senaste åren, nämligen sjöfart (vars koldioxidutsläpp förmodas vara dubbelt så stora som flygets utsläpp och som skulle kunna öka med så mycket som 75 procent under de närmaste 15–20 åren).

38.  Europaparlamentet välkomnar, inom ramen för "fotavtrycks-strategin", en eventuell integrering av flygplan som landar inom EU i systemet för handel med utsläppsrätter. Parlamentet efterlyser att förslaget om att utvidga modellen till att omfatta flera sektorer, inklusive sjötransportsektorn, behandlas.

39.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att främja IKT-lösningar, internalisera miljökostnader för transporter i bränslepriser samt främja järnvägstransporter, kustfart, hållbara biobränslen och en snabb integrering av flyget i ett strängt utformat system för handel med utsläppsrätter för att minska de effekter som handel och transport har på klimatet. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att föreslå åtgärder som syftar till att främja valet av miljövänligare transportsätt, särskilt genom att utarbeta bestämmelser knutna till olika marknadsinstrument.

40.  Europaparlamentet begär att man vid beräkningen av stöd som ska beviljas transportsektorn beaktar de olika transportsättens miljöpåverkan och att man ska överväga möjligheten att använda WTO- och marknadskompatibla handelsinstrument (såsom märkning och standarder) som främjar klimatskyddet.

41.  Europaparlamentet anser att man mot bakgrund av att de verkliga koldioxidkostnaderna för vägtransporter inte är kända – särskilt när det gäller transporter av livsmedel och andra dagliga konsumtionsvaror – bör acceptera och främja stödsystem som uppmuntrar till hållbar lokal produktion i syfte att motverka överdrivna vägtransporter av livsmedel. Dessutom rekommenderar parlamentet att man inför WTO-kompatibla klimatmärkningsstandarder för att informera konsumenterna om produkternas miljöpåverkan.

42.  Europaparlamentet är särskilt oroat över de eventuella negativa sociala och miljömässiga konsekvenserna av en politik som uppmuntrar användning av biobränslen och biomassa i EU. Parlamentet upprepar sina tidigare uppmaningar till kommissionen att verka för ett WTO-kompatilbelt system för hållbarhetscertifiering av biobränslen (eller deras råvaror) som ett villkor för deras användning och för deras förenlighet med EU-omfattande obligatoriska sektorsmål. Parlamentet understryker emellertid hur synnerligen viktig utvecklingen av första generationens biobränslegrödor är för framtiden för de europeiska jordbrukare som har påverkats av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma marknadsordningen för socker. Därför insisterar parlamentet på åtgärder för att garantera hållbarheten genom hela produktionscykeln.

43.  Europaparlamentet uppmanar till att alla avtal om inköp av biobränsle ska omfattas av klausuler som syftar till att skydda områden av vikt för den biologiska mångfalden och livsmedelsproduktionen.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma klimateffekten av EU:s import av soja och palmolja med tanke på hur dessa påverkar skövlingen av regnskogar, särskilt på Borneo och i Amazonas, och att vidta åtgärder för att integrera klimatkostnaden i priset.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja en rörelse inom EU för bästa metoder och riktmärkning i samband med klimatförändringsaspekterna av lokalisering, med särskild hänvisning till en alltmer geografiskt fragmenterad produktionskedja och "just in time-produktion" och att lägga fram förslag om detta.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka WTO-kompatibla mekanismer och en klimatvänlig handelspolitik för att ta itu med frågan om tredjeländer som inte är bundna av Kyotoprotokollet och att sträva efter att införa tydligare bestämmelser om sådana möjligheter i framtida versioner av protokollet. Parlamentet anser att handelsåtgärder bör vidtas endast när andra åtgärder skulle vara ineffektiva när det gäller att uppnå ett givet miljömål. De handelsåtgärder som tillämpas bör inte begränsa handeln mer än vad som krävs för att nå målet och bör inte utgöra godtycklig eller otillbörlig diskriminering.

47.  Europaparlamentet rekommenderar att man på lång sikt utvecklar en strategi grundad på korrekt livscykelinformation som, vid behov, inkluderar uttjänta varor, till exempel bilar och elektronikutrustning, i denna justering.

48.  Europaparlamentet insisterar på att framtida förslag ska vara fullständigt förenliga med EU:s internationella åtaganden, särskilt inom ramen för WTO, inbegripet GATT:s artikel XX.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga huruvida det vore lämpligt att utvärdera reglerna för handelspolitiska skyddsåtgärder, exempelvis reglerna om antidumpning eller subventioner, under WTO:s överinseende, i syfte att i någon mån beakta brist på respekt för globala, sociala och miljömässiga avtal eller internationella överenskommelser såsom former av dumpning eller otillbörlig subvention.

50.  Europaparlamentet betonar samtidigt att man vid reformeringen av de handelspolitiska skyddsåtgärderna bör ta hänsyn till möjligheterna att införa miljöfaktorer, så att man undviker miljödumpning av produkter med ursprung i länder som inte ratificerar uppföljningsavtalet till Kyotoprotokollet.

51.  Europaparlamentet efterlyser incitament för produktion, genom statliga medel eller EU-medel, och användning, genom sänkning av mervärdesskatten, av produkter som bidrar till att minska koldioxidutsläppen.

o
o   o

52.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Antagna texter, P6_TA(2007)0203. (2) EUT C 313 E, 20.12.2006, s. 276. (3) EUT C 233 E, 28.9.2006, s. 103. (4) EUT C 306 E, 15.12.2006, s. 400. (5) EUT C 303 E, 13.12.2006, s. 119. (6) EUT C 280 E, 18.11.2006, s. 120.

Europaparlamentets resolution av den 29 november 2007 om vidareutveckling av Afrikas jordbruk – förslag till jordbruksutveckling och livsmedelssäkerhet i Afrika (2007/2231(INI))

P6_TA(2007)0577 A6-0432/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande med titeln "Vidareutveckla Afrikas jordbruk – Förslag till samarbete på kontinental och regional nivå kring jordbruksutveckling i Afrika" av den 24 juli 2007 (KOM(2007)0440),

–   med beaktande av de åtaganden som är resultatet av andra europeiska forumet om hållbar utveckling i Berlin, som hölls den 18–21 juni 2007,

–   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet av den 27 juni 2007 med titeln "Från Kairo till Lissabon – Det strategiska partnerskapet mellan EU och Afrika" (KOM(2007)0357),

–   med beaktande av det gemensamma arbetsdokumentet från kommissionen/rådets sekretariat av den 27 juni 2007 med titeln "Efter Lissabon: Hur vi kan få det strategiska partnerskapet EU–Afrika att fungera" (SEK(2007)0856),

–   med beaktande av resolutionen om minskad fattigdom för småjordbrukare i AVS-länderna – särskilt inom frukt-, grönsaks- och blomsektorerna, som antogs av den gemensamma parlamentariska AVS-EG-församlingen i Wiesbaden den 28 juni 2007(1),

–   med beaktande av den strategiska planen 2006–2010 "Ett Afrika, en röst" som har utarbetats av Panafrikanska parlamentet (PAP) och som antogs i november 2005,

–   med beaktande av EU:s strategi "EU och Afrika: Mot ett strategiskt partnerskap" (EU:s strategi för Afrika), som antogs vid Europeiska rådets möte den 15–16 december 2005,

–   med beaktande av resultaten och slutsatserna från de afrikanska civilsamhälleliga organisationernas samråd om Afrikanska unionens (AU) och EU:s gemensamma strategi för Afrikas utveckling, som anordnades av Afrikanska unionens kommission (AUC) i Accra i Ghana den 26–28 mars 2007,

–   med beaktande av slutförklaringen om "A Farmers" Vision of What Agriculture for Nepad", som antogs av företrädarna för de fyra afrikanska nätverken för regionalt jordbruk i Pretoria den 25 april 2004,

–   med beaktande av förklaringen från toppmötet om livsmedelssäkerhet i Abuja i december 2006,

–   med beaktande av sin resolution av den 17 november 2005 om en utvecklingsstrategi för Afrika(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 23 mars 2006 om utvecklingspåverkan av avtalen om ekonomiskt partnerskap(3),

–   med beaktande av FN:s rapport om livsmedelssäkerhet i utvecklingsländer, som lades fram av FN:s särskilde rapportör inför FN:s kommission för mänskliga rättigheter (UNHCR) i mars 2002,

–   med beaktande av millennieutvecklingsmålen, som antogs vid FN:s millennietoppmöte i september 2000, särskilt millennieutvecklingsmålet om att utrota extrem fattigdom och minska hungern genom att halvera antalet personer som lider av hunger till 2015,

–   med beaktande av årsrapporterna från FN:s generalsekreterare om genomförandet av FN:s millennieförklaring, varav den senaste rapporten är från juli 2006,

–   med beaktande av konventionen om livsmedelsbistånd som undertecknades i London den 13 april 1999, vars mål är att bidra till livsmedelstrygghet i världen och förbättra världssamfundets förmåga att agera vid livsmedelskriser och andra livsmedelsbehov i utvecklingsländerna,

–   med beaktande av kommissionens rapport med titeln "Millennieutvecklingsmålen 2000–2004" (SEK(2004)1379),

–   med beaktande av sina resolutioner av den 12 april 2005 om Europeiska unionens roll när det gäller att uppnå millennieutvecklingsmålen(4) och av den 20 juni 2007 om millennieutvecklingsmålen i halvtid(5),

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 16–17 december 2004, där EU bekräftar sitt åtagande att fullt ut stödja millennieutvecklingsmålen och utvecklingspolitisk samstämmighet,

–   med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: Europeiskt samförstånd (Europeiskt samförstånd om utveckling), som undertecknades den 20 december 2005(6),

–   med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000(7), ändrat genom avtalet om ändring av partnerskapsavtalet (Cotonouavtalet), undertecknat i Luxemburg den 25 juni 2005(8),

–   med beaktande av Romförklaringen om harmonisering, som antogs den 25 februari 2003 efter högnivåforumet om harmonisering, och Parisförklaringen om biståndseffektivitet, som antogs den 2 mars 2005,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (nedan kallat instrumentet för utvecklingssamarbete (DCI))(9),

–   med beaktande av de åtaganden som ingicks vid G8-gruppens möte i Gleneagles 2005 om biståndsvolym, bistånd till Afrika söder om Sahara och biståndets kvalitet,

–   med beaktande av FN:s konvention av den 18 december 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (Cedaw),

–   med beaktande av den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering som hölls i Monterrey i mars 2002, och världstoppmötet om hållbar utveckling, som anordnades i Johannesburg i september 2002,

–   med beaktande av New York-förklaringen om åtgärder mot svält och fattigdom av den 20 september 2004, som undertecknats av 111 nationella regeringar, däribland samtliga EU-medlemsstater,

–   med beaktande av Världslivsmedelskonferensens åtagande från 1996 om att halvera antalet svältande människor i världen till 2015,

–   med beaktande av kommissionens meddelande med titeln "EU:s bistånd: Mer, bättre och snabbare" (KOM(2006)0087),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Om snabbare framsteg i strävan att nå millennieutvecklingsmålen – Utvecklingsfinansiering och effektivitet i biståndet" (KOM(2005)0133),

–   med beaktande av halvtidsöversynen av det ekonomiska partnerskapsavtalet (EPA) av AVS-ländernas regionala nätverk av jordbrukarorganisationer som offentliggjordes den 10 december 2006, samt de pågående EPA-förhandlingarna,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för (A6-0432/2007), och av följande skäl:

A.  Jordbruket är den största sysselsättningssektorn i de flesta av de afrikanska länderna och jordbruksproduktion och relaterad verksamhet utgör den största inkomstkällan för dessa länder.

B.  Det huvudsakliga skälet till kommissionens meddelande om att vidareutveckla det afrikanska jordbruket är att föreslå principer och nyckelområden för samarbetet mellan EU och Afrikanska unionen (AU) kring jordbrukets utveckling i Afrika, med särskild inriktning på den kontinentala och regionala nivån.

C.  Jordbruk och landsbygdsutveckling är centrala faktorer för att minska fattigdomen, vilket upprepas både i det europeiska samförståndet och i EU:s strategi för Afrika.

D.  Bara i Afrika söder som Sahara är över 200 miljoner människor undernärda, vilket utgör en ökning på 30 miljoner jämfört med förra årtiondet. De flesta av dessa personer lever i landsbygdsområden och är beroende av jordbruket för att kunna livnära sig.

E.  Att ha tillgång till hälsosamma, säkra och näringsrika livsmedel är en rättighet för alla, och att slippa svält är alla människors grundläggande rättighet.

F.  Utrotande av extrem fattigdom och hunger är det första av FN:s millennieutvecklingsmål.

G.  Stats- och regeringscheferna kommer att anta en gemensam EU/Afrika-strategi vid det andra toppmötet mellan EU och Afrika, som kommer att äga rum i Lissabon i december 2007.

H.  I förklaringen "Världslivsmedelskonferensen: Fem år senare" upprepas åtagandena att nå livsmedelstrygghet för alla och de pågående insatserna för att utrota svälten i alla länder, med ett omedelbart mål att halvera antalet människor som lider av undernäring senast 2015.

I.  I Afrika lever upp till 80 procent av befolkningen i landsbygdsområden och 73 procent av befolkningen består av småjordbrukare, som till stor del är beroende av livsmedelsproduktion genom jordbruk eller boskapsuppfödning för sitt uppehälle.

J.  Jordbruket ger sysselsättning och uppehälle för över 60 procent av arbetskraften i utvecklingsländerna, och landsbygdsutvecklingspolitiken är följaktligen av central vikt för att bekämpa fattigdom och svält på ett effektivt sätt.

K.  Landsbygdssamhällen ställs inför särskilt höga risker på grund av konflikter, naturkatastrofer och andra katastrofer.

L.  Sjuttio procent av de 1,3 miljarder människor i hela världen som lever i extrem fattigdom är kvinnor, och kvinnor förvägras de möjligheter som de behöver för att förbättra sina ekonomiska och sociala levnadsomständigheter, såsom äganderätt, arvsrättigheter eller tillträde till utbildning eller anställning.

M.  De traditionella finansiella institutionerna brukar inte tillhandahålla krediter i landsbygdsområden på grund av de höga kostnaderna och de risker som detta medför och för att det inte finns några formella markregister.

N.  Enligt den andra FN-rapporten om vattenresursernas utveckling i världen (2006) lever 75 procent av Afrikas befolkning i arida eller semiarida regioner och cirka 20 procent lever i områden med omfattande årliga klimatväxlingar.

O.  Avlägsna landsbygdsområden drabbas oproportionerligt av brist på fysisk infrastruktur för energiförsörjning, transport och telekommunikationer, och har ofta olämpliga eller otillförlitliga vattenresurser.

P.  Fattigdomsrelaterade sjukdomar, särskilt hiv/aids, tuberkulos och malaria, är både en stor orsak till och en följd av den allvarliga fattigdomen i många afrikanska länder.

Q.  Europeiska icke-statliga organisationer har etablerat partnerskap med organisationer som företräder landsbygdsbefolkningen i Afrika under årens lopp, och har därför bidragit till att underlätta dialog och ömsesidig förståelse inom det europeiska civilsamhället. Dessa organisationer har följaktligen stor erfarenhet av insatser för att främja småjordbruken.

R.  I sin resolution av den 6 juli 2006 om rättvis handel och utveckling(10), konstaterar Europaparlamentet att rättvis handel spelar en stor roll för att förbättra uppehället för små jordbrukare och producenter i utvecklingsländerna, eftersom rättvis handel är en hållbar produktionsmodell med garanterad vinst för producenten.

S.  De pågående förhandlingarna om ekonomiska partnerskapsavtal utgör både möjligheter och utmaningar för AVS-länderna, särskilt för jordbrukssektorerna i många afrikanska länder.

T.  Parlamenten måste, som huvudaktörer i utvecklingsprocessen, vara aktivt involverade i strategier och handlingsplaner som berör de befolkningar de företräder.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ovannämnda meddelande med titeln "Vidareutveckla Afrikas jordbruk", och särskilt uttalandet att "jordbruk och landsbygdsutveckling är av avgörande betydelse för fattigdomsbekämpning och tillväxt". Parlamentet instämmer i kommissionens åsikt om att "tillväxten måste vara bred, inriktas på småjordbrukare och leda till fler arbetstillfällen för att bidra till att minska fattigdomen", men beklagar att detta uttalande endast finns med i det bifogade interna arbetsdokumentet och inte i meddelandets text.

2.  Europaparlamentet välkomnar att skillnaderna mellan de afrikanska länderna lyfts fram, eftersom det är viktigt att ta hänsyn till de variationer och skillnader som finns på såväl regional nivå inom Afrika som inom de afrikanska länderna.

3.  Europaparlamentet instämmer i den synpunkt på avregleringar som framförs i det arbetsdokument som kommissionen gav ut januari 2007 före det ovannämnda meddelandet "Vidareutveckla Afrikas jordbruk" om att: "… [även om] Afrika har en lång historia av ofta kostsamma statliga ingripanden i jordbruket som har gett mer eller mindre effektiva resultat, har påföljande avregleringar inte heller varit fullständiga, övertygande och/eller framgångsrika".

4.  Europaparlamentet instämmer i att konkurrenskraft på regionala och internationella marknader är en prioriterad fråga, och understryker i detta sammanhang vikten av att stödja och hjälpa små producenter och ge dem tillräckligt tillträde till dessa marknader.

5.  Europaparlamentet betonar vikten av att integrera de regionala marknaderna i Afrika och gradvis undanröja hinder mellan de afrikanska länderna för att utvidga marknaderna för producenter.

6.  Europaparlamentet betonar att EU har en viktig roll att spela i internationella institutioner såsom WTO, Internationella valutafonden och Världsbanken, där EU kraftfullt bör värna om de afrikanska staternas rättighet att skydda sina nationella och regionala marknader mot import som hotar överlevnaden för lokala producenter av livsnödvändiga jordbruksprodukter.

7.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens tillvägagångssätt med omfattande samråd under utarbetandet av meddelandet.

8.  Europaparlamentet hoppas att detta tillvägagångssätt inte är en engångsföreteelse, utan kommer att integreras i en mekanism för att ge civilsamhället och de demokratiska institutionerna i Europa och Afrika möjlighet att delta, vilket betonas i det dokument som utarbetats av kommissionen och rådets sekretariat med titeln "Beyond Lisbon: Making the EU–Africa Strategic Partnership Work" (Efter Lissabon – se till att det strategiska partnerskapet mellan EU och Afrika fungerar). Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda en förhandlingsprocess med parlament och aktörer från civilsamhället om deras roll i genomförandet och övervakningen av den gemensamma EU/Afrika-strategin.

9.  Europaparlamentet uppmanar Afrikanska unionen att blåsa nytt liv i sitt åtagande att respektera de värden som främjas i afrikanska stadgan om människors och folks rättigheter, vilken AU:s föregångare, Afrikanska enhetsorganisationen (OAU), banade väg för, och som även Zimbabwe har undertecknat.

10.  Europaparlamentet betonar vikten av att främja ökat deltagande av regeringar, lokala myndigheter och såväl nationella som regionala parlament i beslutsprocessen om jordbrukspolitik och livsmedelstrygghet, och även underlätta ett mer omfattande deltagande från civilsamhällets sida. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att stödja arbetet för att utforma och tillämpa en gemensam regional jordbrukspolitik, med verkligt deltagande av berörda parter.

11.  Europaparlamentet uttrycker oro för den bristande klarheten i kommissionens beslutsprocess, både inom och utanför EU (eftersom detta berör förhandlingar med afrikanska regeringar). Parlamentet kräver vidare ökad insyn i de förhandlingar som kommissionen för med afrikanska regeringar för att inrätta ett samarbete mellan EU och Afrikanska unionen med avseende på jordbruksutveckling i Afrika.

12.  Europaparlamentet påpekar att förslaget om att huvudsakligen samarbeta med afrikanska kontinentala och regionala organisationer, särskilt Afrikanska unionens kommission, Nya partnerskapet för Afrikas utveckling (Nepad) och regionala ekonomiska gemenskaper även bör omfatta mekanismer för att göra intressegrupper, gräsrotsrörelser och civilsamhället delaktiga och förbättra möjligheterna för fattiga jordbrukare i landsbygdsområden att påverka politiken på ett meningsfullt sätt.

13.  Europaparlamentet beklagar att problemen när det gäller landsbygdsutveckling och livsmedelssäkerhet endast nämns kortfattat i den gemensamma EU/Afrika-strategin, och hoppas att detta kommer att kompenseras genom att dessa frågor tas upp mer detaljerat i den handlingsplan som ska bifogas den gemensamma strategin.

14.  Europaparlamentet påpekar att medlemsstaterna och kommissionen måste se till att utvecklingsbiståndet samordnas och harmoniseras i större utsträckning och att de generellt sett bör arbeta för att alla övriga mål för att göra EU:s utvecklingssamarbete effektivare uppfylls utan dröjsmål.

15.  Europaparlamentet betonar att det är mycket viktigt att kommissionen och medlemsstaterna tydligt anger hur mottagarländerna och civilsamhället ska kunna säkra full kontroll över sin utvecklingspolitik och att resultatindikatorer införs för att nationella och regionala parlament och civilsamhället ska kunna övervaka effekterna av utvecklingsstödet.

16.  Europarlamentet betonar vikten av förhandlingar på EU-nivå, som bör omfatta diskussioner med konsumenter, producenter och sektorsorganisationer, även från utvecklingsländerna, i syfte att garantera att jordbruks- och förädlingsindustrierna deltar fullt ut, snarare än att de spelar en sekundär roll.

17.  Europaparlamentet betonar behovet av att stärka en kunskapsbaserad afrikansk bioekonomi, och uppmanar därför medlemsstaterna att dela med sig av sin agronomiska sakkunskap till afrikanska forskare och jordbrukare och att även dela med sig av ny teknik samt andra innovativa jordbruksmetoder till afrikanska länder för att stärka deras konkurrenskraft och öka jordbrukets mervärde på kontinenten.

18.  Europaparlamentet betonar behovet av att respektera de immateriella rättigheterna när det gäller afrikansk forskning och kunskap. Parlamentet uppmanar kommissionen, rådet och medlemsstaterna att förbättra EU-lagstiftningen så att vinsterna från ibland uråldriga kunskaper om plantors (t.ex. farmaceutiska) potential återgår till dem som upptäckte dessa egenskaper på gräsrotsnivå.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att årligen, och helt öppet, ange sina finansiella åtaganden för utvecklingsstöd och att de belopp som anslås för initiativ som inte är direkt relaterade till utveckling (t.ex. skuldlindring) uttryckligen ska undantas från beräkningarna av de totala utgifterna för det utvecklingsstöd som klassificeras som offentligt utvecklingsbistånd (ODA) enligt bestämmelserna från OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd (DAC). Parlamentet påpekar i detta sammanhang att det kommer att följa diskussionerna om denna fråga inom DAC med särskild uppmärksamhet.

20.  Europaparlamentet betonar att politik och program för livsmedelsbistånd inte får hindra utvecklingen av den lokala och nationella livsmedelsproduktionskapaciteten eller leda till beroende, snedvridning av lokala och nationella marknader, korruption och användning av livsmedel som är skadliga för hälsan (t.ex. genetiskt modifierade organismer (GMO)).

21.  Europaparlamentet uppmanar de internationella organen att arbeta för att gradvis ersätta livsmedelsbiståndet genom att främja stöd till och utveckling av lokala jordbruk. Om livsmedelsbistånd är det enda alternativet, insisterar parlamentet på att lokala inköp och/eller inköp i angränsande områden i ett land som befinner sig i svårigheter eller inom regionen måste prioriteras.

22.  Europaparlamentet betonar vikten av att öka de finansiella medel som anslås av givarna till landbygdsutveckling och livsmedelssäkerhet, och påpekar att ett av kraven för att motta medel från Europeiska utvecklingsfonden (EUF) bör vara att de afrikanska regeringarna gör jordbruket till en politisk prioritering.

23.  Europaparlamentet betonar att EU:s olika politikområden bör ha gemensamma övergripande mål, och anser att EU:s handelspolitik och den gemensamma jordbrukspolitiken bör samordnas med utvecklingspolitiken. Parlamentet påpekar att det därför är nödvändigt att undanröja tariffhindren för alla jordbruksprodukter – såväl råmaterial som behandlade varor – för att snabbt öppna EU:s marknad för alla jordbruksprodukter från den afrikanska kontinenten.

24.  Europaparlamentet uppmanar EU att utarbeta en tidtabell för att avskaffa politik för jordbruksexport som är skadlig för sårbara jordbruksföretag i utvecklingsländerna, och att utöva påtryckningar på andra internationella aktörer att göra detsamma.

25.  Europaparlamentet inser de möjligheter som erbjuds genom de ekonomiska partnerskapsavtalen när det gäller att underlätta handeln med jordbruksprodukter, men påminner i detta sammanhang kommissionen om att dessa avtal inte har undertecknats ännu och att en rad omtvistade frågor fortfarande inte har lösts.

26.  Europaparlamentet inser att de ekonomiska partnerskapsavtalen kan bli ett viktigt verktyg för den afrikanska handeln och integrationen, men endast på villkor att de är "utvecklingsvänliga" och vid behov medger undantag och långa övergångsperioder för att inhemska producenter och nyetablerade industrier ska kunna anpassa sig till den nya marknadssituationen.

27.  Europaparlamentet betonar att den politik som förs på området måste bidra till att motverka import av förödande livsmedelsprodukter som skadar den lokala produktionen, och att de afrikanska ländernas geografiska, historiska och kulturella mångfald måste beaktas i politiken genom att man stärker landsbygdssamhällens och inhemska befolkningsgruppers bidrag till politiken genom att se till att resurserna förvaltas på ett hållbart sätt.

28.  Europaparlamentet beklagar att marknaden för biobränsle slås ihop med andra nischmarknader i kommissionens meddelande om att vidareutveckla Afrikas jordbruk, eftersom expansionen av den framväxande biobränslemarknaden även kan ha en skadlig effekt på livsmedelsförsörjningen, med tanke på att odling av biomassa kan leda till att mark, vatten och andra resurser tas bort från jordbruksproduktionen. Parlamentet instämmer emellertid i att det är viktigt att stödja marknader för ekologiska produkter och en rättvis handel på ömsesidigt fördelaktiga villkor.

29.  Europaparlamentet upprepar behovet av att politik och program för utvecklingsstöd ska understödja alla enskilda befolkningars rätt att inrätta egna livsmedelsstrategier, och stödja och reglera den nationella jordbruksproduktionen och de lokala marknaderna.

30.  Europaparlamentet uppmärksammar en inkonsekvens i kommissionens meddelande om att vidareutveckla Afrikas jordbruk: kvinnornas viktiga roll i jordbruksproduktionen betonas visserligen, men kvinnorna nämns inte i kapitlet om samarbetsområden. Parlamentet påpekar emellertid att åtgärder på jordbruks- och utvecklingsområdet i Afrika först och främst bör inriktas på kvinnor, och att särskilda politiska prioriteringar bör fastställas för att garantera tillgång till och kontroll över produktiva resurser, särskilt markrättigheter, kapacitetsbyggande, finansiering av mikroföretag, förbättrade levnadsförhållanden, livsmedelssäkerhet samt hälsa och välfärd, utbildning och ett mer aktivt deltagande i det sociala och politiska livet.

31.  Europaparlamentet betonar behovet av att stödja inrättandet och organisationen av sammanslutningar för jordbrukare, särskilt kvinnliga jordbrukare, och stärka dessa sammanslutningars ställning på såväl nationell som regional nivå.

32.  Europaparlamentet påpekar att kommissionen i sitt meddelande förbiser en självklar punkt i meddelandet, nämligen att biståndet först och främst, och som en prioriterad fråga, bör inriktas på de minst gynnade grupperna och områdena (avlägsna landsbygdsområden), där den geografiska isoleringen och de fysiska hindren för jordbruksproduktiviteten ökar den redan inrotade fattigdomen ännu mer.

33.  Europaparlamentet upprepar att medlemsstaterna måste respektera åtagandet att nå en varaktig fred i Afrika som en nödvändig förutsättning för livsmedelssäkerhet och följaktligen särskilt prioritera främjande av fred. Parlamentet uppmanar regeringarna i både nord och syd att söka fredliga lösningar på konflikter och upprepar att kravet när det gäller handel med vapen och antipersonella minor måste stoppas.

34.  Europaparlamentet betonar vikten av att främja mikrofinansiella instrument, särskilt program för mikrokrediter som bidrar till fattigdomsbekämpningen på ett meningsfullt och effektivt sätt, och understryker att mikrokrediter bör vara ett centralt inslag i den ekonomiska utvecklingspolitiken inom jordbrukssektorn.

35.  Europaparlamentet bekräftar återigen att jordbrukspolitiken måste bidra till att garantera att fattiga människor på landsbygden ges rättvis tillgång till och kontroll över sin mark, sitt vatten och de resurser som de behöver för att de ska kunna försörja sig på ett hållbart sätt.

36.  Europaparlamentet uppmanar till att rätten till vatten för alla ska upprätthållas på internationell nivå, eftersom vattenresurser är en allmän nyttighet som måste bevaras, särskilt med tanke på framtida generationer.

37.  Europaparlamentet uppmanar de afrikanska regeringarna att främja jordreformer i sina länder för att garantera landsbygdsbefolkningens tillgång till mark och produktionsresurser, särskilt för landsbygdsfamiljer som inte äger någon egen mark. I detta sammanhang anser parlamentet att insatser för att inrätta och förbättra markregister och stärka rättssystemen för att domstolarna effektivt ska kunna genomdriva egendomsrätten ska prioriteras starkt i den handlingsplan som ska bifogas den gemensamma EU/Afrika-strategin.

38.  Europaparlamentet uppmärksammar återigen att rätten att äga mark är av central vikt för att maximera utvecklingspotentialen, och att lagfarter möjliggör lån till rimliga räntesatser, pengar som sedan kan användas för att etablera och utveckla affärsverksamhet. Parlamentet betonar därför att insatser för att inrätta och/eller förbättra markregister och anslå medel för att kartlägga och registrera mark, samt att domstolarna genomdriver egendomsrätten, ska prioriteras starkt.

39.  Europaparlamentet uppmanar de afrikanska regeringarna att främja ökad diversifiering i produktionsmodellerna (för att undvika system med intensiv odling av en enda gröda) och uppmuntra hållbara produktionsmodeller som är bättre lämpade för förhållandena i dessa länder.

40.  Europaparlamentet betonar att produktionen av biobränslen kan bli mycket viktig för jordbruket i afrikanska länder, men att miljöfördelarna till stor del beror på typ av energigröda och den energi som tas upp i hela produktionskedjan. De verkliga fördelarna i form av minskade koldioxidutsläpp har inte fastställts ännu, och den främsta prioriteringen bör därför vara att undvika eventuella skador på naturen och miljön av en okontrollerad ökning av produktionen av biobränslen.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utforma en effektivare utvecklingspolitik för att göra det möjligt att inrätta mer omfattande grundläggande infrastrukturer för jordbrukssektorn (konstbevattning, elektricitet, transporter, vägnät osv.) och att de medel som anslås för central samhällsservice av detta slag ska fördelas bättre.

42.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att se till att alla småjordbrukare får lättillgänglig och målinriktad information och att denna information bör spridas allmänt på de lokala språken, till exempel genom radiostationer på landsbygden. Parlamentet betonar även behovet av att utveckla informations- och kommunikationstekniken för att minska den digitala klyftan i landsbygdsområden.

43.  Europaparlamentet betonar behovet av politik som stöder metoder och teknik som är miljövänliga och förenliga med förvaltningen av naturresurser (vilket är centralt för en samstämmig och hållbar utveckling), och som garanterar att jordbruksmark och jordbrukens ekosystem förvaltas bättre för att förhindra att den nuvarande ökenspridningen förvärras.

44.  Europaparlamentet uppmanar EU att inom ramen för FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning (UNCCD) främja en mer effektiv integration av de nationella planerna i de afrikanska parternas nationella utvecklingsstrategier.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bygga upp ett effektivt samarbete med FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och Internationella jordbruksutvecklingsfonden (IFAD), som grundas på dessa institutioners komparativa fördelar på jordbruks- och landsbygdutvecklingsområdet.

46.  Europaparlamentet uppmanar världssamfundet och de afrikanska regeringarna att ingå ett gemensamt åtagande för att bekämpa hiv/aids-pandemin.

47.  Europaparlamentet stöder insatserna på nationell och regional nivå för att göra aktörer i landsbygdsområden och de organisationer som företräder dem delaktiga i samrådsprocessen om de politiska frågor som påverkar dem. Parlamentet konstaterar att människan måste stå i centrum för främjandet av landsbygdsbefolkningarnas rättigheter och att kapacitetsuppbyggnad är ett viktigt inslag i dessa insatser. Parlamentet betonar vidare att stöd till småjordbrukare och familjejordbruk samt ekologiska metoder inom jordbruket utgör centrala i strategier för fattigdomslindring och livsmedelssäkerhet.

48.  Europaparlamentet betonar att barnarbete och utnyttjande av barn förekommer allmänt och oreglerat inom jordbruket i Afrika, och uppmanar gemenskapen att stödja internationella insatser, särskilt av FAO och ILO, för att bekämpa detta omfattande problem.

49.  Europaparlamentet uppmanar kraftfullt till att åtgärder ska vidtas för att förbättra yrkesutbildningen för att ge unga människor möjligheter att utbilda sig i jordbruksvetenskap och jordbruksteknik, samt skapa arbetstillfällen för personer med jordbruksutbildning, främst i syfte att minska utflyttningen från landsbygdsområden till städerna, och naturligtvis även från utvecklingsländer till utvecklade länder. Parlamentet betonar att detta måste kopplas samman med att de lokala regeringarna och myndigheterna stärks så att lokalsamhällena får ansvaret för den territoriella förvaltningen i praktiken.

50.  Europaparlamentet anser att de grundläggande orsakerna till migration bör tas upp i den gemensamma strategin, och att problemet med kompetensflykt bör uppmärksammas särskilt. Parlamentet betonar att åtgärder för att begränsa migrationen till EU inte ska vara ett villkor för bistånd, men uppmanar likväl till ett ökat medvetande om att migrationen orsakar enorma skador på samhällsstrukturen i Afrika, och att den hindrar Afrika från att nå sin fulla utvecklingspotential.

51.  Europaparlamentet påpekar vikten av att främja en omfattande migrationspolitisk strategi på grundval av principerna om solidaritet med de afrikanska länderna och gemensam utveckling, och uppmanar till ett starkare partnerskap mellan lokala institutioner och de institutioner som är baserade i medlemsstaterna.

52.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om att uppmuntra till cirkulär migration för att stimulera kretsloppet av förvärvade kunskaper och erfarenheter, och uppmuntrar även till gemensamma utvecklingsinitiativ för att stärka migrantgruppernas bidrag till utvecklingen i ursprungsländerna.

53.  Europaparlamentet rekommenderar att exakt information om vad som görs för att stödja jordbrukssektorn, landsbygdsutvecklingen och livsmedelssäkerheten i Afrika ska offentliggöras, för att öka medvetandet och följaktligen öka givarnas åtaganden på detta område.

54.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Afrikanska unionens kommission och verkställande råd, Panafrikanska parlamentet, AVS-ländernas ministerråd och den gemensamma parlamentariska AVS–EG-församlingen.

(1) EUT C 254, 26.10.2007, s. 25. (2) EUT C 280 E, 18.11.2006, s. 475. (3) EUT C 292 E, 1.12.2006, s. 121. (4) EUT C 33 E, 9.2.2006, s. 311. (5) Antagna texter, P6_TA(2007)0274. (6) EUT C 46, 24.2.2006, s. 1. (7) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3. (8) EUT L 209, 11.8.2005, s. 27. (9) EUT L 378, 27.12.2006, s. 41. (10) EUT C 303 E, 13.12.2006, s. 865.