Europaparlamentets resolution av den 17 januari 2008 om situationen i Demokratiska republiken Kongo och våldtäkt som en krigsförbrytelse
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av sina tidigare resolutioner om brott mot de mänskliga rättigheterna i Demokratiska republiken Kongo,
– med beaktande av resolutionen från den gemensamma parlamentsförsamlingen AVS–EU av den 22 november 2007 om situationen i Demokratiska republiken Kongo, särskilt landets östra delar, och dess konsekvenser för regionen,
– med beaktande av Romstadgan för den Internationella brottmålsdomstolen, antagen 1998, och framför allt artiklarna 7 och 8 i den, där våldtäkt, sexuellt slaveri, tvångsprostitution, påtvingat havandeskap, tvångssterilisering eller varje annan form av sexuellt våld definieras som brott mot mänskligheten och som krigsförbrytelser och jämställs med en form av tortyr och en allvarlig krigsförbrytelse, antingen den förövats systematiskt eller inte under internationella eller interna konflikter,
– med beaktande av FN:s generalsekreterares tjugofjärde rapport om FN:s uppdrag i Demokratiska republiken Kongo av den 14 november 2007,
– med beaktande av uttalandet den 27 juli 2007 från FN:s uppdrag i Demokratiska republiken Kongo (MONUC),
– med beaktande av publikationen från Human Rights Watch med namnet Renewed Crisis in North Kivu, från oktober 2007,
– med beaktande av publikationen från Human Rights Watch med namnet Seeking Justice: The Prosecution of Sexual Violence in the Congo War, från mars 2005,
– med beaktande av Amnesty Internationals rapport 2007,
– med beaktande av den FN-stödda handlingsplanen för humanitära insatser i Demokratiska republiken Kongo från den 11 december 2007,
– med beaktande av bulletinen från FN:s kontor för humanitära frågors (Office for the Coordination of Humanitarian Affairs, OCHA) "Humanitarian News and Analysis" från den 13 december 2007,
– med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:
A. Kriget och oron i östra delen av Demokratiska republiken Kongo har lett till att väpnade rebellgrupper likväl som regeringstrupper och regeringstrogen polis i alarmerande grad utövat sexuellt våld i omfattande skala mot kvinnor.
B. I östra Kongo överfalls kvinnor systematiskt i en omfattning man aldrig sett förut och enligt FN:s biträdande generalsekreterare för humanitära frågor är det sexuella våldet i Kongo det värsta i världen.
C. Våldtäkter förövas också i läger för tvångsfördrivna personer, där många civila tar sin tillflykt från striderna som drivit över 400 000 personer från sina hem och byar enbart under 2007.
D. Enligt FN:s generalsekreterares speciella sändebud i Demokratiska republiken Kongo handlar grymheterna mot kvinnor om våldtäkt, gruppvåldtäkt, sexuellt slaveri och mord, som får långtgående konsekvenser, såsom att kvinnor bryts ned fysiskt och psykiskt.
E. Enligt handlingsplanen för humanitära insatser i Demokratiska republiken Kongo 2008 anmäldes 32 353 våldtäkter under 2007 och med största sannolikt är mörkertalet åtskilligt större.
F. I FN:s säkerhetsråds resolution nr 1325(2000) framhålls det att alla stater har ansvar för att det ska bli slut på straffriheten för dem som begått brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, inberäknat sådana som har med sexuellt våld och annat våld mot kvinnor och flickor att göra, samt för att dessa personer ska lagföras.
G. Våldtäkter verkar vara ett sätt att förödmjuka kvinnor inför deras familjer och de befolkningsgrupper de tillhör, för att man på det sättet ska kunna förstöra dessa gruppers integritet, moral och samhörighetskänsla.
H. Det är oroväckande att kvinnor och flickor som fallit offer för våldtäkt i hög grad utsätts för social diskriminering av sina familjer och de befolkningsgrupper de tillhör samt att dessa inte vill ha någonting med dem att göra, allt medan gärningsmännen får gå fria från straff. Här har vi ytterligare en orsak till att bara en bråkdel av våldtäktsfallen anmäls av offren.
I. Det är djupt oroande att det inte görs tillräckligt för att grundligt utreda dessa brott och inte heller för att skydda vittnena, offren och offrens familjer samt att det saknas information om fallen och lämplig medicinsk vård för offren.
J. Parlamentet i Demokratiska republiken Kongo antog 2006 en ny lag om sexuellt våld. Syftet med den var att påskynda lagföringen av våldtäktsfall och skärpa straffen, men hittills har effekterna av den varit nog så begränsade.
K. Den 10 december 2007 undertecknades i Nairobi ett gemensamt uttalande mellan Rwanda och Demokratiska republiken Kongo, om en övergripande lösning på problemet med närvaron av väpnade grupper i Kivu, vilka är ansvariga för det sexuella våldet och andra brott mot de mänskliga rättigheterna.
L. De många åren av väpnad konflikt har direkt och indirekt krävt fyra miljoner direkta och indirekta offer samt lett till att åtminstone 1,5 miljoner människor, merendels kvinnor och barn, fördrivits från sina hem och den sociala infrastrukturen i Demokratiska republiken Kongo förstörts.
1. Europaparlamentet fördömer skarpt att våldtäkt brukas som vapen i krig och erinrar att sådana gärningar faller under Internationella brottmålsdomstolens och Demokratiska republiken Kongos domsrätt.
2. Europaparlamentet yrkar framför allt på att de som gjort sig skyldiga till sexuellt våld mot kvinnor ska anmälas, identifieras, lagföras och straffas enligt nationell och internationell strafflag.
3. Europaparlamentet uppmanar Demokratiska republiken Kongos regering att få slut på straffriheten och genomföra den nya lag mot sexuellt våld, vilken antagits av landets parlament och stadgar om strängare straff mot förövarna av det.
4. Europaparlamentet uppmanar med kraft det internationella samfundet att göra allt som behövs för att stödja de berörda nationella myndigheterna, för att dessa ska kunna utreda fallen och lagföra de skyldiga.
5. Europaparlamentet uppmanar EU att bevilja omfattande anslag för att offren för sexuellt utnyttjande ska kunna få medicinskt, juridiskt och socialt stöd och kvinnor och flickor få mer att säga till om, så att det på så vis kan sättas stopp för fortsatt sexuellt utnyttjande.
6. Europaparlamentet uppmanar alla styrkor som deltar i konflikten i östra delen av Demokratiska republiken Kongo att respektera de mänskliga rättigheterna och folkrättens bestämmelser om dem, att upphöra med alla angrepp mot kvinnor och andra civilpersoner samt att tillåta hjälporganisationer att komma till offrens undsättning.
7. Europaparlamentet uppmanar EU och FN att formellt erkänna våldtäkt, påtvingat havandeskap, sexuellt slaveri och varje annan form av sexuellt våld som brott mot mänskligheten, grova krigsförbrytelser och en form av tortyr och en allvarlig krigsförbrytelse, antingen de förövats systematiskt eller inte.
8. Europaparlamentet uppmanar FN:s alla medlemsstater som sänder ut personal till det fredsbevarande uppdraget MONUC att följa upp alla påståenden om sexuella övergrepp och sexuellt utnyttjande, framför allt om de rör minderåriga, samt ställa dem som gjort sig skyldiga till sådant inför rätta fortast möjligt och yrkar därför på att MONUC ska få ett förstärkt mandat att skydda civilbefolkningen mot sexuellt våld.
9. Europaparlamentet uppmanar FN, Afrikanska unionen och EU och de övriga partnerna till Demokratiska republiken Kongo att göra allt för att få till stånd en mekanism för effektiv övervakning och dokumentation av sexuellt våld i Demokratiska republiken Kongo och erbjuda effektivt och adekvat bistånd och skydd till kvinnor, framför allt i östra delen av landet.
10. Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över att det sexuella våldet skapar en oerhörd flykt från landsbygden och understryker att systematiskt sexuellt våld och en "kultur av sexuellt våld överlag" förstör alla sociala nät och innebär ett verkligt hot mot nationen.
11. Europaparlamentet välkomnar att konferensen om fred, säkerhet och utveckling inletts i Goma (i norra Kivu) och hoppas att inställandet av fientligheterna under konferensen är det första steget på väg mot att bygga upp förtroende mellan de krigförande parterna. Parlamentet uppmanar med kraft deltagarna att ta upp frågan om sexuellt våld mot kvinnor och flickor och gå in för att de som gjort sig skyldiga till sådant ska ställas inför rätta.
12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge stöd, även i form av ekonomisk hjälp, till att det hålls en fredskonferens i Kivu för att befolkningen ska kunna vara med och söka efter varaktiga lösningar.
13. Europaparlamentet uppmanar regeringen i Demokratiska republiken Kongo och MONUC att garantera en lämplig nivå av säkerhet för hjälporganisationernas medlemmar.
14. Europaparlamentet uppmanar talmannen att översända denna resolution till kommissionen, medlemsstaternas regeringar, regeringarna i Demokratiska republiken Kongo och länderna kring Afrikas stora sjöar, Afrikanska unionens institutioner och FN:s generalsekreterare.