Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av EU:s territoriella agenda (den territoriella agendan) och Leipzigstadgan om hållbara europeiska städer (Leipzigstadgan), som båda antogs vid det informella rådsmötet mellan ministrar som ansvarar för fysisk planering och stadsutveckling som hölls i Leipzig den 24–25 maj 2007, och det första handlingsprogrammet för genomförande av EU:s territoriella agenda, som antogs vid det informella rådsmötet mellan ministrar som ansvarar för fysisk planering och utveckling som hölls i Ponta Delgada (Azorerna) den 23–24 november 2007 (det första handlingsprogrammet),

–   med beaktande av den fjärde rapporten om ekonomisk och social sammanhållning (KOM(2007)0273) (den fjärde sammanhållningsrapporten),

–   med beaktande av EU:s övergripande regionala utvecklingsplanering, som antogs vid det informella rådsmötet mellan ministrar som ansvarar för fysisk planering i Potsdam den 11 maj 1999,

–   med beaktande av resultaten från ESPON:s (observationsorgan i samverkan för europeisk regional utvecklingsplanering) arbetsprogram för 2006,

–   med beaktande av förslagen i ESPON:s arbetsprogram för 2013,

–   med beaktande av artiklarna 158 och 159 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A6-0028/2008), och av följande skäl:

A.  Den territoriella mångfalden, polycentrismen och den kompakta staden är viktiga strukturella egenskaper för Europeiska unionens territorium.

B.  Majoriteten av EU-medborgarna bor i dag i städer.

C.  De aktuella utmaningarna för den fysiska planeringen i EU inbegriper klimatförändringar, stadsutbredning, markexploatering, energiförbrukning, transportinfrastruktur, demografisk förändring, däribland avfolkningen av landsbygden och av andra områden inom EU, utvidgningens konsekvenser för den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningen, globaliseringens ojämna territoriella konsekvenser, däribland den ökade klyftan mellan rika och mindre välbärgade regioner samt de stora skillnaderna i utvecklingen mellan stads- och landsbygdsområden i kombination med strukturförändring.

D.  I den territoriella agendan fastställs följande mål: utveckling av ett balanserat och polycentriskt stadssystem och ett nytt partnerskap mellan städer och landsbygd, skapande av innovativa regionala kluster, säkerställande av lika tillgång till infrastruktur och kunskap, främjande av en transeuropeisk riskhantering, hållbar utveckling, framåtblickande förvaltning och skydd av natur och kulturarv.

E.  I Leipzigstadgan fastställs följande mål: förstärkning av arbetet med att skapa en integrerad politik för stadsutveckling genom upprättande och säkerställande av kvalitativa offentliga utrymmen, modernisering av infrastrukturnäten och effektivare energiutnyttjande, aktivt främjande av innovation och utbildning samt – i synnerhet för mindre gynnade stadsdelar – främjande av en miljövänlig, kapacitetsstark och billig kollektivtrafik, konsolidering av uppvärderingsstrategier för stadsutveckling, stärkande av det lokala näringslivet och den lokala arbetsmarknadspolitiken samt aktiv fortbildnings- och utbildningspolitik för barn och ungdomar.

F.  Fysisk planering är ett lämpligt instrument för att styra markanvändningen och bebyggelsestrukturen i medlemsstaterna och i regionerna och städerna i medlemsstaterna samt för att fastställa de lokala livsvillkoren och utvecklingsmöjligheterna.

G.  Utöver sammanhållningspolitiken som ett strategiskt styrmedel krävs ytterligare åtgärder för att se till att målen för den territoriella agendan och Leipzigstadgan uppfylls, i synnerhet utvärdering av den territoriella effekten, den integrerade strategin och observation av den fysiska planeringen.

H.  Vid sidan av sammanhållningspolitiken betyder politiken för landsbygdsutveckling mycket för den fysiska planeringen. Trots detta är integrationen av dessa båda politikområden bristfällig. Ökade synergieffekter mellan dessa politikområden måste därför uppnås för att deras verkliga utvecklingspotential ska kunna skönjas och för att göra landsbygdsområden mer attraktiva och öka deras konkurrenskraft, vilket skulle bidra till att motverka landsbygdens avfolkning.

I.  Kvaliteten hos det offentliga utrymmet, natur- och kulturlandskapet samt arkitekturen spelar en viktig roll när det gäller livsvillkoren för befolkningen i städer och på landsbygden och utgör viktiga mjuka lokaliseringsfaktorer.

J.  Kreativitet och innovation är resurser som har en avgörande betydelse i samband med övergången till det globaliserade kunskapssamhället, och därför är framgången för en hållbar fysisk planering och stadsutveckling starkt beroende av utvecklingen av den lokala kreativitetspotentialen.

K.  Byggkultur (kultur som innebär en bebyggd miljö av hög kvalitet), dvs. summan av de kulturella, ekonomiska, tekniska, sociala och ekologiska aspekter som påverkar kvaliteten och förfarandet när det gäller planering och byggande, utgör en viktig del av den integrerade stadsutvecklingen.

L.  Den integrerade strategin innebär att de projekt som utvecklats bör utgöra en sammanhängande plan som på längre sikt införlivar de ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekterna. Denna plan bör även till fullo knyta de centrala aktörerna till planering, genomförande och utvärdering av stadsutvecklingsprogram.

M.  En integrerad strategi för sammanhållningens territoriella aspekter inbegriper inte endast åtgärder och strategier relaterade till områdesplanering och stadsutveckling, eftersom det yttersta målet är att garantera en balans i de europeiska medborgarnas levnadsvillkor, oavsett var de är bosatta, dvs. ett mål som inte kan nås endast genom markplanering.

1.  Europaparlamentet anser att det enda sättet att uppnå målen för den territoriella agendan och Leipzigstadgan är att följa en omfattande, sektorsövergripande och heltäckande utvecklingsstrategi som innebär att det integrerade angreppssättet förverkligas i praktiken.

2.  Europaparlamentet föreslår i samband med halvtidsöversynen av sammanhållningspolitiken och med hänsyn till sammanhållningspolitiken efter 2013, att genomförandet av en integrerad strategi bör vara en bindande förutsättning för programplaneringen och valet av projekt inom ramen för strukturfonden. Parlamentet uppmanar därför beslutsfattarna att själva förbinda sig att ta nya samarbetsmetoder i bruk.

3.  Europaparlamentet välkomnar det beslut som EU:s ministrar med ansvar för stadsplaneringsfrågor fattade vid det informella mötet i Leipzig den 24–25 maj 2007 om att inrätta en mellanstatlig arbetsgrupp, som under Tysklands ledning ska ha i uppgift att fastställa och bringa klarhet i de olika frågorna relaterade till genomförandet av initiativet Jessica.

4.  Europaparlamentet välkomnar i samband härmed att kommissionen inrättat en avdelningsövergripande grupp som ska behandla förslag till hur den integrerade strategin ska genomföras och uppmanar kommissionen att bedriva ett nära samarbete med arbetsmarknadens och näringslivets parter samt med parterna i miljöfrågor och att se till att de får möjlighet att delta i alla beslut som rör territoriell sammanhållning. Kommissionen uppmanas att hålla parlamentet underrättad om hur detta arbete fortskrider.

5.  Europaparlamentet kräver att i synnerhet de territoriella egenskaperna och behoven och en regionspecifik differentiering som bygger på dessa beaktas i samband med utformningen av sammanhållningspolitiken efter 2013. Parlamentet rekommenderar att man utnyttjar de planeringsverktyg inriktade på genomförandet som omnämns i Leipzigstadgan och som bygger på forskning och kontinuerlig övervakning.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att i samband med halvtidsöversynen av sammanhållningspolitiken bättre utnyttja synergierna med Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) för utvecklingen av territoriet som helhet. Parlamentet rekommenderar, med hänsyn till sammanhållningspolitiken efter 2013, större samordning av sammanhållningspolitiken och landsbygdsutvecklingspolitiken för att förbättra möjligheterna till ökad livskvalitet i landsbygdsområden.

7.  Europaparlamentet påpekar att det inte bara är storstadsregioner som har innovationspotential, utan det finns också några perifera områden och landsbygdsområden som ligger i täten när det gäller att uppnå målen i Lissabonstrategin. Parlamentet uppmanar kommissionen att titta närmare på framgångsfaktorerna för dessa områden för att utarbeta en utvecklingsmodell för små och medelstora städer på landsbygden.

8.  Europaparlamentet betonar den stora betydelse som partnerskap och en funktionell arbetsfördelning mellan stads- och landsbygdsområden har för en välavvägd och hållbar utveckling av alla områden. Parlamentet uppmanar myndigheterna i städer och på landsbygden att i samarbete med alla offentliga och privata aktörer fastställa sina gemensamma tillgångar och ta fram gemensamma regionala och lokala utvecklingsstrategier för att bättre levnadsvillkor och livskvalitet ska kunna tryggas för alla unionens medborgare. Europaparlamentet uppmanar de framtida ordförandeskapen att anordna informella möten för ministrarna med ansvar för fysisk planering och stadsutveckling där dessa frågor ska behandlas.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inom ramen för översynen av Europeiska unionens allmänna budget ta hänsyn till den territoriella agendan och Leipzigstadgan och genomföra kvalitativa anpassningar som gör det möjligt att bättre beakta den territoriella sammanhållningen i EU:s politik. Parlamentet anser att man inom de närmaste åren måste vidta lagstiftningsåtgärder för att uppnå detta mål.

10.  Europaparlamentet uppmanar rådet att i samband med utvärderingen av Lissabon- och Göteborgsstrategierna (hållbar utvecklingsstrategi) slå fast territoriella och stadsrelaterade intressen som mål vid vårtoppmötet 2008.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt vidta åtgärder för att uppnå målen i den territoriella agendan och genomföra Leipzigstadgan.

12.  Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att, i en anda av ett äkta flernivåstyre som både tar hänsyn till den regionala mångfalden inom EU och respekterar subsidiaritetsprincipen, fullt ut involvera offentliga myndigheter på lokal, regional och gränsöverskridande nivå, arbetsmarknadens parter och parter inom näringslivet samt relevanta icke-statliga organisationer och privata aktörer i enlighet med principen om partnerskap, i handlingsprogrammen för genomförandet av den territoriella agendan och Leipzigstadgan, och stöder helhjärtat denna strävan. Parlamentet understryker att alla berörda parter bör se positivt på behovet av samarbete, eftersom det visat sig att ett samstämmigt samarbete är effektivt.

13.  Europaparlamentet påminner om den nyckelroll som tillgång till informations- och kommunikationsteknik spelar för regionernas framtida utveckling och rekommenderar därför, i enlighet med den territoriella agendan, att integrerad infrastruktur, såsom bredband via kabel, ska ingå i nya transport- och kommunikationsprogram.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en systematisk analys av vilka territoriella konsekvenser gemenskapens centrala politik kan få, i enlighet med åtgärd 2 i den första handlingsplanen som medlemsstaterna enats om, och att också göra en territoriell konsekvensbedömning av nya relevanta lagförslag. Parlamentet framhåller i detta sammanhang potentialen hos de metoder för utvärdering som utvecklats av ESPON.

15.  Europaparlamentet inser att en hög nivå på förskole- och skolundervisning, livslångt lärande, universitet och andra forskningsinstitut är av grundläggande betydelse för städernas och regionernas framtida utveckling.

16.  Europaparlamentet påminner om att Natura 2000 utgör ett viktigt instrument för den regionala fysiska utvecklingen i Europa. Parlamentet framhåller att kraven i Natura 2000 måste tillgodoses fullt ut, och att både landskapskorridorer och nät av öppna områden ska inrättas mellan skyddade områden så att växter kan sprida sig och djur röra sig fritt, för att på så sätt bevara den biologiska mångfalden.

17.  Europaparlamentet kräver att en policy för kreativa ekonomiska sektorer ska ingå i den fysiska planeringen och stadsutvecklingen i syfte att med hjälp av tillgängliga instrument (sammanhållningspolitik, fysisk planering och stadsplanering) skapa ramvillkor för att förbättra chanserna och möjligheterna till ett kreativt och innovativt agerande.

18.  Europaparlamentet anser att det mot bakgrund av den demografiska utvecklingen är nödvändigt att förbättra anpassningsförmågan i städer och regioner, med tyngdpunkten på en självständig utveckling och främjande av frivilligarbete.

19.  Europaparlamentet betonar att demografiska trender leder till nya utmaningar på arbetsmarknaden, när det gäller tillgång till tjänster inom den sociala sektorn och vården, boende och planering i allmänhet, och påpekar att befolkningens åldrande kan ses som en möjlighet till nya arbetstillfällen på en växande marknad för nya produkter och tjänster som bidrar till ökad livskvalitet för äldre personer. Parlamentet framhåller att det är viktigt att utveckla den så kallade silverekonomin på lokal och regional nivå.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom deras territorium överlag garantera tillgängligheten och tillgången till tjänster i allmänhetens intresse för att ge människorna i de olika regionerna möjlighet att utnyttja de särskilda chanser och den särskilda potential som finns i deras region. Parlamentet begär att särskild hänsyn tas till behoven hos mindre gynnade grupper, såsom funktionshindrade, invandrare, etniska minoriteter, långtidsarbetslösa, personer med låga kvalifikationer och till kvinnors särskilda behov. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sina riktlinjer för tillämpning av rambestämmelsen om tjänster i allmänhetens intresse och offentlig upphandling göra det möjligt för de lokala myndigheterna att i högre grad ta hänsyn till lokala behov och lokala aktörer samt att förbättra sin anpassningsförmåga.

21.  Europaparlamentet ber kommissionen att med hänsyn till gemenskapens nya befogenheter enligt Lissabonfördraget på området för fysisk planering utarbeta ett meddelande om införande av EU-bestämmelser för konsekvensbedömning av projekt som rör fysisk planering med beaktande av ESPON:s arbete.

22.  Europaparlamentet påpekar att till följd av att Lissabonfördraget trätt i kraft måste samarbetet och samordningen mellan rådet, kommissionen och Europaparlamentet förbättras i samband med genomförandet av det första handlingsprogrammet.

23.  Europaparlamentet välkomnar uttryckligen att den territoriella sammanhållningen, tillsammans med den ekonomiska och sociala sammanhållningen, fastställs som ett av målen i Lissabonfördraget och att en delad lagstiftningsbehörighet för EU och medlemsstaterna föreskrivs på detta område. Parlamentet påpekar att det i Lissabonfördraget konstateras att man bör ta itu med de geografiska utmaningar som påverkar öar, bergsområden, gränsområden och mycket avlägset belägna och glest befolkade områden, eftersom de får negativa följder för hela den europeiska ekonomins konkurrenskraft. Parlamentet uppmanar kommissionen att komplettera det första handlingsprogrammet med konkreta förslag till gemenskapsåtgärder och initiativ.

24.  Europaparlamentet betonar att det ännu inte finns någon gemensam överenskommen definition av territoriell sammanhållning, och uppmanar därför kommissionen att, vid sidan av en begreppsdefinition, även ange målen för territoriell utveckling i EU i den kommande grönboken om territoriell sammanhållning. Parlamentet förväntar sig att högsta prioritet ska ges åt målet att alla EU-medborgare, oavsett bosättningsort i EU, ska erbjudas samma möjligheter när det gäller utveckling och tillgång.

25.  Europaparlamentet rekommenderar en vidareutveckling av EU:s övergripande regionala utvecklingsplanering och insisterar på att de nya medlemsstaterna involveras fullt ut i detta koncept.

26.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att regelbundet utvärdera framstegen i genomförandet av den territoriella agendan. Parlamentet kräver att rådet, kommissionen och alla medverkande aktörer ska bedöma både de framsteg som görs i samband med genomförandet av de enskilda åtgärderna i handlingsprogrammet och följderna av dessa åtgärder och deras bidrag till en hållbar fysisk planering i Europa.

27.  Europaparlamentet uppmanar rådet att så snart som möjligt enas om enkla och kvantitativa indikatorer för att övervaka EU:s fysiska utveckling. Parlamentet kräver att årlig markexploatering ska fastställas som indikator på fysisk utveckling.

28.  Europaparlamentet påpekar att indikatorerna kan användas som riktlinjer för mål i fråga om i vilken riktning den geografiska utvecklingen ska styras. Parlamentet föreslår att rådet och kommissionen använder indikatorerna som riktmärkning ("benchmarking") för medlemsstaterna och för att bygga upp en databas för bästa metoder.

29.  Europaparlamentet stöder rådets avsikt att lägga fram en rapport om genomförandet av handlingsprogrammet vid varje informellt ministerråd. Parlamentet föreslår att rådet ska överväga ett program för ömsesidigt lärande för EU:s fysiska planering för utbyte av erfarenheter och god praxis mellan medlemsstaterna.

30.  Europaparlamentet understryker vikten av en starkare koppling mellan den territoriella agendan och Leipzigstadgan och beklagar därför att rådet ännu inte har antagit något handlingsprogram för genomförande av målen för Leipzigstadgan, och kräver att de kommande ordförandeskapen för rådet ska ta igen detta arbete och följaktligen garantera en systematisk uppföljning av Leipzigstadgan.

31.  Europaparlamentet välkomnar det slovenska ordförandeskapets initiativ att förbereda och främja åtgärder som stärker samordningen mellan fysisk planering och stadsutveckling med avseende på en ökad sammanlänkning av målen för den territoriella agendan och Leipzigstadgan.

32.  Europaparlamentet hänvisar till slutsatserna i den fjärde sammanhållningsrapporten, i vilken städer och tätorter betraktas som centrum för befolkning, ekonomisk styrka och innovation. Parlamentet välkomnar förslag om att skapa innovativa regionala kluster och kluster i städer, som ska spänna över både interna och externa gränser i EU.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att fastställa indikatorer för en riktmärkning av städers hållbarhet enligt Leipzigstadgan, med särskilt beaktande av rapporten Urban Audit, som exempelvis energiförbrukning per person, vilken andel användningen av kollektivtrafiken utgör av den totala trafikvolymen och utsläpp av växthusgaser per person.

34.  Europaparlamentet betonar den nyckelroll som städerna innehar när det gäller att uppnå målen i Lissabonstrategin och efterlyser därför en övergripande och väl samordnad stadsutvecklingsstrategi som stöds på alla förvaltningsnivåer och av den privata sektorn.

35.  Europaparlamentet ber kommissionen att i större utsträckning intressera sig för frågan om stadsutbredning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna – med tanke på problemet med landskapsuppdelning och den ihållande markförlusten till följd av städernas utbredning i medlemsstaterna – att genomdriva effektiva åtgärder och strategier för att begränsa markexploateringen.

36.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att i högre grad prioritera utvecklingen inom än utanför stadsområdena, dvs. att de i första hand ser till att befintliga byggnader används på nytt eller för nya ändamål, framför allt med hjälp av en hållbar markförvaltning, innan ny mark bebyggs.

37.  Europaparlamentet välkomnar att man i Leipzigstadgan betonar att transportsätten bör kopplas samman. Parlamentet understryker vikten av ett integrerat och hållbart transportsystem och den viktiga roll som en förbättrad infrastruktur för cykeltrafik och fotgängare kan spela, framför allt i storstäder. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka effektivare mekanismer för att stödja de lokala myndigheterna i utarbetandet av strategier för integrerade transportnät, i synnerhet i mindre utvecklade regioner.

38.  Europaparlamentet anser att lokala myndigheter snabbt måste anpassa sina tekniska anläggningar till europeiska standarder, för att effektivt kunna svara upp mot de ökade kraven på hög levnadsstandard i städerna. Parlamentet anser särskilt att anläggningar för tillhandahållande av dricksvatten (t.ex. genom att man förbättrar distributionen eller höjer kvaliteten på det distribuerade vattnet), eller för rening av avloppsvatten och alla liknande anläggningar bör anpassas (t.ex. genom att man förstör nät eller installerar nya nät) för att så snart som möjligt uppfylla nya standarder.

39.  Europaparlamentet måste tyvärr konstatera att de sociala och ekonomiska skillnaderna i de europeiska storstadsregionerna och städerna och även i landsbygdsområdena ökar, och uppmanar medlemsstaterna att uppmärksamma detta problem i högre grad och att i större omfattning beakta det vid programplaneringen för tilldelning av medel från strukturfonderna.

40.  Europaparlamentet anser att städerna bär ett särskilt ansvar för att uppfylla klimatförändringsmålen eftersom de har en unik möjlighet att komma med potentiella lösningar på hur de globala utsläppen av växthusgaser ska minskas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införliva klimatskyddet som ett övergripande mål inom stadsutveckling.

41.  Europaparlamentet uppmärksammar det faktum att investeringar i miljövänlig teknik, såsom innovativa förebyggande åtgärder, åtgärder för att mildra effekterna och anpassningsåtgärder, på längre sikt erbjuder omfattande affärsmöjligheter.

42.  Europaparlamentet konstaterar att stadsområden drabbas särskilt hårt av klimatförändringens konsekvenser när bristen på friskluftskorridorer orsakar ytterligare uppvärmning och en ökad koncentration av föroreningar.

43.  Europaparlamentet framhåller att man måste verka för att förbättra integrationen och den sociala och territoriella sammanhållningen, framför allt genom att övervinna bristerna i fråga om stadsbyggnad, förbättra miljövillkoren och driva en välavvägd stadsutvecklingspolitik, dvs. genom att stabilisera situationen i de stadsområden där det råder problem och genom att erbjuda ett mer attraktivt utbud i fråga om boende, arbete och fritid.

44.  Europaparlamentet efterlyser en bättre integration av mindre gynnade stadsdelar, och uppmanar de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att identifiera tecken på förfall i särskilda områden och att öka ansträngningarna för att genomdriva en politik för social integration i syfte att bekämpa social ojämlikhet och social utslagning. Parlamentet framhåller den viktiga roll som små och medelstora företag spelar för den ekonomiska utvecklingen och den territoriella konkurrenskraften, inte bara i mindre gynnade stadsdelar utan i alla stadsområden.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för framtida stödprogram, inbegripet det sjunde ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration, i större omfattning stödja projekt för främjande av utveckling och utbyte av erfarenheter med avseende på en hållbar stadsförvaltning, främjande av energieffektiva metoder och tekniker, lösning på miljöproblem i städerna och städernas bidrag till bekämpningen av klimatförändringarna.

46.  Europaparlamentet anser att en förstärkt identitet i städerna och ett aktivt medborgarskap i städerna skulle kunna bidra till ett framgångsrikt genomförande av Leipzigstadgan. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inleda en "territoriell dialog" i syfte att i ökad utsträckning involvera allmänheten i de planer som utarbetas för förnyelse och utveckling av stadsområden.

47.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, regionerna och städerna att i högre grad än tidigare beakta en byggkultur av hög kvalitet såväl som tillgång till ett anständigt boende till en rimlig kostnad som avgörande faktorer för social integration och för livskvaliteten i städerna vid arbetet med hållbar stadsutveckling, och att i detta sammanhang fästa särskild uppmärksamhet vid kvaliteten på offentliga utrymmen när det gäller kvaliteten på den arkitektoniska utformningen, som ett sätt att garantera EU-medborgarna ett större välbefinnande.

48.  Europaparlamentet uppmanar rådet, och i synnerhet de slovenska och franska ordförandeskapen, att bygga vidare på de framsteg som gjordes under de tyska och portugisiska ordförandeskapen när det gäller territoriell sammanhållning, och även i fortsättningen lägga fram förslag i denna riktning. Eftersom tonvikten hittills lagts på städerna, förhållandet mellan stad och landsbygd, samt markplanering, anser parlamentet att man i framtida initiativ i större utsträckning bör beakta behoven hos regioner som brottas med geografiska svårigheter, såsom öar, bergsområden, gränsområden och mycket avlägset belägna och glest befolkade områden.

49.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Regionkommittén.