Choisissez la langue de votre document :
- bg - български
- es - español
- cs - čeština
- da - dansk
- de - Deutsch
- et - eesti keel
- el - ελληνικά
- en - English
- fr - français
- ga - Gaeilge
- hr - hrvatski
- it - italiano
- lv - latviešu valoda
- lt - lietuvių kalba
- hu - magyar
- mt - Malti
- nl - Nederlands
- pl - polski
- pt - português
- ro - română
- sk - slovenčina
- sl - slovenščina
- fi - suomi
- sv - svenska
|
 Flerårigt ramprogram för Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter för 2007–2012 * |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
(Samrådsförfarandet) Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2007)0515), – med beaktande av artikel 5.1 i rådets förordning (EG) nr 168/2007, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0322/2007), – med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0514/2007). 1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet. 2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget. 3. Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt. 4. Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag. 5. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Europol * |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
(Samrådsförfarandet) Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens förslag (KOM(2006)0817), – med beaktande av artikel 30.1 b, artikel 30.2 och artikel 34.2 c i EU-fördraget, – med beaktande av artikel 39.1 i EU-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0055/2007), – med beaktande av protokollet om införlivande av Schengenregelverket inom Europeiska unionens ramar, i enlighet med vilket rådet har hört parlamentet, – med beaktande av artiklarna 93 och 51 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för konstitutionella frågor (A6-0447/2007). 1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet. 2. Europaparlamentet anser att de finansiella referensbeloppen i kommissionens förslag måste vara förenliga med taket för utgiftskategori 3a i den fleråriga budgetramen för 2007–2013 och med bestämmelserna i punkt 47 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1) (nedan kallad det interinstitutionella avtalet). 3. Europaparlamentet påminner om att budgetutskottets yttrande inte föregriper resultatet av förfarandet i punkt 47 i det interinstitutionella avtalet, som är tillämpligt på inrättandet av Europeiska polisbyrån. 4. Kommissionen uppmanas att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget. 5. Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt. 6. Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra förslaget. 7. Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet inom ramen för Lissabonfördraget om rådets beslut om inrättande av Europeiska polisbyrån inte har antagits fram till juni 2008. 8. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| En effektivare EU-politik för Sydkaukasien: från löften till handling |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av sina tidigare resolutioner om Sydkaukasien och särskilt sin rekommendation till rådet av den 26 februari 2004 om EU:s Sydkaukasienpolitik(1), – med beaktande av kommissionens meddelande med titeln "Svartahavssynergin – ett nytt regionalt samarbetsinitiativ" (KOM(2007)0160), – med beaktande av kommissionens meddelande om stärkande av den europeiska grannskapspolitiken (KOM(2006)0726), – med beaktande av de handlingsplaner som antagits med Armenien, Azerbajdzjan och Georgien inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken, – med beaktande av Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (ENPI), som nära hänger samman med genomförandet av de gemensamt antagna handlingsplanerna som ersätter det tekniska stöd som hittills har tillhandahållits genom Tacis och Meda, – med beaktande av kommissionens meddelande med titeln "En energipolitik för Europa" KOM(2007)0001, – med beaktande av kommissionens konferens om den europeiska grannskapspolitiken den 3 september 2007, – med beaktande av sin resolution av den 15 november 2007 om stärkande av den europeiska grannskapspolitiken(2), – med beaktande av Europarådets parlamentariska församlings rekommendation 1771 (2006) och resolution 1525 (2006) om en stabilitetspakt för Sydkaukasien, – med beaktande av sin resolution av den 26 september 2007 om "Mot en gemensam europeisk utrikespolitik om energi"(3), – med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2008 om regionalpolitiken i Svartahavsområdet(4), – med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möten den 14-15 december 2006 och den 21–22 juni 2007, samt det tyska ordförandeskapets lägesrapport med titeln "Stärkande av den europeiska grannskapspolitiken" av den 15 juni 2007, – med beaktande av slutsatserna från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet om säkerhet och utveckling av den 19-20 november 2007 och EU:s åtagande att genomföra FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000) om kvinnor, fred och säkerhet, – med beaktande av de partnerskaps- och samarbetsavtal som ingåtts med Armenien, Azerbajdzjan och Georgien, – med beaktande av slutförklaringen och rekommendationerna från det nionde sammanträdet i den parlamentariska samarbetskommittén för EU och Armenien den 30 januari 2007, – med beaktande av slutförklaringen och rekommendationerna från det åttonde sammanträdet i den parlamentariska samarbetskommittén för EU och Azerbajdzjan den 12 september 2007, – med beaktande av slutförklaringen och rekommendationerna från det nionde sammanträdet i den parlamentariska samarbetskommittén för EU och Georgien den 26 juni 2007, – med beaktande av de senaste parlamentsvalen i Armenien och Azerbajdzjan och OSSE/ODIHR:s observatörsrapporter, – med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1781 (2007) av den 15 oktober 2007 om konflikten mellan Georgien och Abchazien och utvidgningen av mandatet för FN:s observatörsgrupp i Georgien, – med beaktande av rådets ordförandeskaps förklaringar 14818/07 om den aktuella situationen i Georgien och 14809/07 om domen mot Eynulla Fatullayev i Azerbajdzjan, – med beaktande av Bakuinitiativet för utveckling av energisamarbete och samförståndsavtalet mellan EU och Azerbajdzjan om ett strategiskt partnerskap på energiområdet, som undertecknades i Bryssel den 7 november 2006, – med beaktande av EU:s åtagande att verka för att uppnå FN:s millennieutvecklingsmål och det europeiska samförståndet om utveckling(5), – med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin "Ett säkert Europa i en bättre värld", som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003, – med beaktande av valövervakningsrapporterna från Europarådets parlamentariska församling, – med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för internationell handel (A6-0516/2007), och av följande skäl: A. Rådet (allmänna frågor) förklarade vid sitt sammanträde den 26 februari 2001 sin vilja att spela en mer aktiv politisk roll i Sydkaukasien, att försöka finna metoder för att stödja insatser som syftar till att förebygga och lösa konflikter i området och att delta i återuppbyggnadsarbetet efter konflikter. B. Järnvägen Baku–Tbilisi–Kars kommer att skapa en ny öppning mellan Sydkaukasien, Turkiet och Västeuropa, men förstärker också isoleringen av Armenien och bryter sålunda mot målen för den europeiska grannskapspolitiken. Rekommendationerna från högnivågruppen för transporter kommer emellertid att genomföras och transportkorridoren Europa–Kaukasus–Asien (Traceca) förblir den transnationella huvudvägen för Kaukasus som förbinder samtliga länder i regionen. C. Att den europeiska grannskapspolitiken utvidgas till Armenien, Azerbajdzjan och Georgien är ett viktigt steg framåt för EU:s engagemang i området som skapar nödvändiga förutsättningar för ett aktivt deltagande i Sydkaukasien från EU:s sida och ger länderna i regionen en möjlighet till närmare samarbete med EU. Fler incitament behövs för att motivera Armenien, Azerbajdzjan och Georgien att gå vidare med reformarbetet. D. Den europeiska grannskapspolitiken baseras på delade värderingar och ett effektivt genomförande av politiska, ekonomiska, och institutionella reformer med det uttalade syftet att skapa ett område med vänskapliga grannar med starka demokratier som bygger på fungerande marknadsekonomier och rättsstatsprincipen. E. Den europeiska grannskapspolitiken behöver utvecklas för att man ska få en bättre och effektivare EU-politik gentemot området och för att EU ska ges den roll av säkerhets- och stabilitetsaktör som unionen skulle kunna spela. EU måste skapa sig en tydlig profil och en starkare närvaro i regionen. F. Att länderna i Sydkaukasien deltar i den europeiska grannskapspolitiken medför ökade skyldigheter och åtaganden också för dem själva. Goda grannförbindelser och regionalt samarbete är grundläggande beståndsdelar i den europeiska grannskapspolitiken. G. En fredlig lösning av konflikten i Nagorno-Karabach – en konflikt som försämrar förbindelserna mellan Armenien och Azerbajdzjan – och av Georgiens interna konflikter i Abchazien och Sydossetien är avgörande för stabiliteten i EU:s grannskap, liksom för den ekonomiska och sociala utvecklingen i Sydkaukasien. H. Frågan om vidare internationalisering av de olösta konflikterna efter Sovjettiden måste vara en av de viktigaste i förbindelserna mellan EU och Ryssland, för att problemen i de gemensamma grannländerna ska kunna tacklas mer effektivt. I. Regionens betydelse för en positiv involvering från EU:s sida är inte endast kopplat till dess geografiska läge som ett transitområde för energileveranser från Centralasien till Europa, utan grundas även på det ömsesidiga intresse som alla berörda parter har av att regionen ska utvecklas i riktning mot demokrati, välstånd och rättssäkerhet och därmed skapa en fungerande ram för regional och interregional utveckling och samarbete i Sydkaukasien. J. Regionen har blivit en arena för konkurrens mellan flera stora geopolitiska aktörers strategiska intressen. De enskilda partnerskapshandlingsplaner som alla de tre länderna har med Nato gör pakten till en ny aktör i regionen. K. Dialog och samordning mellan EU, Ryssland och Förenta staterna kan bidra till att främja demokrati, trygga energiförsörjningen och öka den regionala säkerheten i Sydkaukasien. L. Georgien och Armenien har haft stark ekonomisk tillväxt under de senaste åren och Azerbajdzjan rankas bland världens snabbast växande ekonomier, med en ökning av bruttonationalprodukten på 34,5 % 2006, främst grundad på landets gas- och oljereserver. Trots dessa tillväxttal kännetecknas samhällena i de tre länderna av fattigdoms- och arbetslöshetsnivåer som fortfarande är mycket höga, begränsad tillgång till grundläggande sociala tjänster, låga inkomster och ojämlik fördelning av dessa inkomster. M. Det pågår en destabiliserande kapprustning i Sydkaukasien, som kännetecknas av att militära arsenaler byggs upp i en aldrig tidigare skådad takt. Armenien, Azerbajdzjan och Georgien inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken 1. Europaparlamentet välkomnar att Armenien, Azerbajdzjan och Georgien nu är med i den europeiska grannskapspolitiken och att respektive samarbetsråd gav sitt stöd åt grannskapspolitikens bilaterala handlingsplaner den 14 november 2006. Parlamentet uttrycker sitt stöd för de ansträngningar som nu görs för att handlingsplanerna ska genomföras, och att alla intressenter ska medverka i processen. 2. Europaparlamentet betonar att i en politisk strategi gentemot de tre länderna i Sydkaukasien får de tre staternas speciella särdrag inte förbises. Parlamentet stöder den inbyggda differentieringen då den europeiska grannskapspolitiken ska tillämpas på de berörda länderna, och betonar behovet av att EU:s förbindelser med länderna stärks i enlighet med ländernas individuella framsteg när det gäller att tillämpa deras respektive handlingsplan inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken. 3. Europaparlamentet uppmärksammar den geopolitiska situationen i Armenien, Georgien och Azerbajdzjan i förhållande till Ryssland, Iran och Turkiet och det tilltagande intresset för detta område från andra ekonomiska makter som Ryssland, Förenta staterna och Kina. Parlamentet anser därför att det är av allra största vikt att samarbetet med Sydkaukasien ges högsta prioritet, framför allt när det gäller energifrågor. 4. Europaparlamentet bekräftar att EU:s huvudmål i regionen är att främja de sydkaukasiska ländernas utveckling till öppna, fredliga, säkra och stabila stater som kan bidra till goda grannförbindelser i regionen och till regional stabilitet och är beredda att dela europeiska värden och utveckla en institutionell och rättslig driftskompatibilitet mellan sig själva och med EU. För att nå dessa mål uppmanar parlamentet EU att ta fram en regionalpolitik för Sydkaukasien som genomförs gemensamt med länderna i regionen och kompletteras med enskilda bilaterala politiska åtgärder. 5. Europaparlamentet betonar att den europeiska grannskapspolitiken var avsedd att överskrida skiljelinjerna i Europa genom ett successivt utvidgande av området med frihet, välstånd och säkerhet. Europeiska unionen och länderna i Sydkaukasien uppmanas att genom partnersamverkan, utstationering av tjänstemän och andra tillgängliga stödprogram dra fördel av den omfattande kunskap och erfarenhet som de nya medlemsstaterna tillägnat sig när de omdanat sina samhällen och ekonomier i samband med EU-integrationsprocessen, särskilt när det gäller att förstärka gränsövervakningen och tullmyndigheterna samt utveckla regionalt samarbete mellan dem. 6. Europaparlamentet betonar att granskningarna och finansieringen inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken måste användas för att främja uppbyggnad av institutioner, respekt för mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen, demokratisering och regionalt samarbete. Parlamentet slår återigen fast att EU måste vidta nya kraftfulla åtgärder för att uppmuntra till ett genuint regionalt samarbete och integration. Parlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet rapportera om hur den regionala samarbetsprocessen framskrider och anpassa sin politik och sina instrument därefter. Parlamentet ser fram emot att allt konstruktivare förbindelser utvecklas mellan EU och de olika intressenterna, särskilt civilsamhället, i partnerländerna, för att göra den europeiska grannskapspolitiksprocessen mer dynamisk och öppen. 7. Europaparlamentet konstaterar att tack vare den snabba och starka tillväxten av bruttonationalprodukten har Azerbajdzjan blivit biståndsgivare samtidigt som internationella givare har minskat sin verksamhet i landet betydligt. Europaparlamentet föreslår att EU bör fokusera på att överföra kunskap och bästa praxis inom ramen för Twinning-, Taiex- och Sigma-programmen (inom ENPI). 8. Europaparlamentet anser att handelspolitiken utgör en avgörande faktor när det gäller att skapa politisk stabilitet och ekonomisk utveckling som leder till att fattigdomen i Sydkaukasien minskar. Handelspolitiken är också av avgörande betydelse för en fördjupad integration mellan EU och Sydkaukasien. Parlamentet betonar att de sociala aspekterna av handelspolitiken måste beaktas. 9. Europaparlamentet stöder kommissionens initiativ att göra en förstudie för att bedöma möjligheten att ingå ett frihandelsavtal med Georgien och Armenien. Parlamentet är av uppfattningen att ett sådant avtal skulle gynna alla parter. I väntan på det uppmanar parlamentet kommissionen och rådet att vidta åtgärder för att se till att Armenien, Georgien och Azerbajdzjan så långt som möjligt drar nytta av det allmänna preferenssystemet samtidigt som parlamentet understryker vikten av att Azerbajdzjan blir medlem i WTO för att de bilaterala handelsförbindelserna ska kunna vidareutvecklas. Parlamentet uppmanar Azerbajdzjans myndigheter att ta itu med kvarstående hinder för landets anslutning till WTO, såsom de höga tullavgifterna, den bristande insynen, korruptionen och det faktum att man inte tillämpar handelslagar och hävdar immaterialrätten och uppmanar kommissionen att fortsätta att stödja Azerbajdzjans i dess process inför anslutning till WTO. 10. Europaparlamentet konstaterar att Georgien har utsatts för ett massivt tryck till följd av det ryska ekonomiska embargot som genomdrevs för över ett år sedan och stängde de traditionella marknaderna för georgiska varor och därigenom berövade ett antal medborgare deras försörjning. Parlamentet betonar att det är lika viktigt att snabbt sluta ett frihandelsavtal med Georgien för att förstärka förbindelserna mellan EU och Georgien som för att befria landet från konsekvenserna av det ryska embargot. 11. Europaparlamentet understryker att alla de tre staterna måste fortsätta sina strävanden att minska fattigdomen och följa principen om hållbar utveckling. Parlamentet föreslår att ändamålsenliga politiska åtgärder vidtas för att minska den sociala polariseringen och säkerställa tillgång till sociala trygghetssystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare stödja de tre länderna för att öka deras nationella förmåga att förbättra och genomföra politiska åtgärder för att minska fattigdomen. 12. Europaparlamentet anser att den europeiska grannskapspolitiken skapar en utmärkt ram för regionalt och underregionalt samarbete i syfte att skapa ett verkligt område med säkerhet, demokrati och stabilitet både i Sydkaukasien och i Svartahavsregionen. Parlamentet anser att en differentierad bilateral strategi gentemot de tre länderna i Sydkaukasien måste ha en global multilateral dimension som gör att ett regionalt samarbete växer fram. Parlamentet
Demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet 13. Europaparlamentet berömmer de interna politiska och institutionella reformer som Armenien genomförde efter konstitutionsreformen och i samband med genomförandet av handlingsplanen i den europeiska grannskapspolitiken. Parlamentet uppmuntrar de armeniska myndigheterna att fortsätta på den inslagna vägen och ytterligare förstärka de demokratiska strukturerna, rättsstatsprincipen och skyddet för mänskliga rättigheter. Europaparlamentet efterlyser särskilt fortsatta bemödanden i fråga om att skapa en oberoende domarkår, främja reformer av polisen, statsförvaltningen och de lokala myndigheterna, bekämpa korruption och skapa ett livfullt civilt samhälle. Parlamentet noterar uttalandet från det internationella valobservatörsuppdraget om att parlamentsvalet i maj 2007 i stort följde internationella åtaganden. Parlamentet förutsätter om att de armeniska myndigheterna kommer att arbeta nära tillsammans med Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och Europarådet för att ta itu med de återstående problemen och därmed ytterligare höja de standarder som redan har skapats och till fullo garantera att det presidentval som ska hållas den 19 februari 2008 kan genomföras på ett fritt och rättvist sätt. Parlamentet uppmuntrar generellt sett upprättandet av en konstruktiv dialog mellan regeringen och oppositionen i syfte att stärka pluralismen som demokratins kärna. Europaparlamentet uppmanar vidare de armeniska myndigheterna att undersöka anklagelser om våld och övergrepp i häkten och på fängelser samt korruption och brott mot yttrandefriheten. 14. Europaparlamentet upprepar sin oro över att situationen för de mänskliga rättigheterna och mediefriheten försämrats i Azerbajdzjan. Parlamentet uppmanar Azerbajdzjans myndigheter att säkerställa mediernas frihet. Parlamentet välkomnar i detta hänseende presidentens benådning av den 28 december 2007 då sex journalister frisläpptes ur fängelse och uppmanar Azerbajdzjans myndigheter att omedelbart frisläppa alla återstående fängslade journalister, stoppa trakasserierna mot journalister, särskilt i form av missbruk av de straffrättsliga ärekränkningslagarna, och att tillkännage ett moratorium när det gäller fortsatt tillämpning av dessa lagar, som ett steg att visa sitt stöd för yttrandefriheten. Europaparlamentet förväntar sig att Azerbajdzjans myndigheter ska följa Europarådets Venedigkommissions rekommendationer för att säkerställa mötesfriheten och att de inte inskränker de politiska partiernas verksamhet inför 2008 års val samt att de ser till att OSSE-standarderna till fullo följs. Azerbajdzjans myndigheter uppmanas även att förhindra polisvåld och utreda alla anklagelser om övergrepp i häkten. Parlamentet upprepar EU:s beredvillighet att stödja Azerbajdzjan när landet genomför reformer knutna till respekten för mänskliga rättigheter och demokrati. 15. Europaparlamentet konstaterar att omfattande reformer har genomförts av Georgiens regering efter rosrevolutionen. Parlamentet uppmuntrar till ytterligare framsteg inom ramen för ett pluralistiskt styrelseskick och dialog mellan regeringen och oppositionen, rättssäkerhet och uppfyllande av människorättsåtaganden, särskilt när det gäller rättsväsendets oberoende, nolltolerans ifråga om polisvåld, straffrättsliga reformer och förbättrade förhållanden för fångar. Parlamentet uppmanar Georgiens myndigheter att respektera äganderätten, mötesfriheten, yttrandefriheten, minoritetsrättigheterna i enlighet med ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter och mediernas frihet. Parlamentet förväntar sig att Georgien uppfyller målen i den handlingsplan som utarbetats inom den europeiska grannskapspolitiken och Europarådets rekommendationer, för att man ska uppnå ett långsiktigt hållbart demokratiskt styrelseskick och med särskild betoning på respekt för mångfald och opposition, inbyggda kontroll- och maktdelningsmekanismer och institutionella reformer. 16. Europaparlamentet upprepar att det stöder Georgiens bemödanden att genomföra politiska och ekonomiska reformer och förstärka sina demokratiska institutioner, inklusive en reform av vallagen, och därigenom bygga ett fredligt och välmående Georgien som kan bidra till stabilitet både i regionen och i övriga Europa. Parlamentet är djupt oroat över den politiska utvecklingen i Georgien i november 2007, som trappades upp till ett våldsamt tillslag mot fredliga demonstranter från polisens sida, till att oberoende mediekontor stängdes och till att undantagstillstånd infördes. Parlamentet uttrycker sin tillfredsställelse med att den övergripande bedömningen från den internationella valobservatörsdelegationen var att presidentvalet den 5 januari 2008 i huvudsak genomfördes i enlighet med de flesta av OSSE:s och Europarådets åtaganden och standarder för demokratiska val. Även om betydande brister avslöjades vilka måste åtgärdas snarast, var detta val det första verkligt konkurrenspräglade presidentvalet som gjorde det möjligt för det georgiska folket att uttrycka sin politiska vilja. Parlamentet uppmanar alla politiska krafter i Georgien att sträva efter en demokratisk politisk kultur där politiska motståndare respekteras och där en konstruktiv dialog syftar till att stödja och konsolidera Georgiens ömtåliga demokratiska institutioner. Parlamentet uppmanar de georgiska myndigheterna att ta itu med de brister som konstaterades i den preliminära rapporten från den internationella valobservatörsgruppen före de parlamentsval som skall hållas under våren 2008. 17. Europaparlamentet välkomnar att presidentvalet den 5 januari 2008 genomfördes på ett fredligt sätt och betraktar detta som ytterligare ett steg på vägen mot en ytterligare demokratisering av det georgiska samhället och uppbyggandet och konsoliderandet av Georgiens demokratiska institutioner. Parlamentet förväntar sig att den nyvalde presidenten skall vidta de nödvändiga stegen för en konstruktiv dialog med oppositionen i detta syfte. Parlamentet uttrycker dock sin oro över genomförandet av valkampanjen som helhet, vilken ägde rum i ett kraftigt polariserat klimat som utmärktes av brist på förtroende och anklagelser om överträdelser som präglade stämningen samt av avsiktlig överlappning mellan den förre presidentens statliga verksamhet och hans valkampanj vilket bidrog till en orättvis kampanjsituation. De georgiska myndigheterna uppmanas att på ett adekvat sätt och snarast ta itu med alla klagomål i samband med valprocessen. De georgiska myndigheterna uppmanas med eftertryck att ta vederbörlig hänsyn till synpunkterna från de internationella valobservatörerna i syfte att lösa alla de problem som påpekats och att på ett adekvat och grundligt sätt förbereda de kommande allmänna valen. Oppositionen uppmanas att agera ansvarsfullt, respektera valresultatet och medverka på ett konstruktivt sätt i den politiska debatten i Georgiens demokratiska institutioner. 18. Europaparlamentet betonar att Armeniens, Azerbajdzjans och Georgiens tydliga åtaganden att respektera mänskliga rättigheter och grundläggande friheter är av yttersta vikt när deras framtida förbindelser med EU ska avgöras. Parlamentet förväntar sig att länderna uppfyller målen i den europeiska grannskapspolitikens handlingsplan och Europarådets rekommendationer på detta område. Parlamentet uppmanar kommissionen att förhandla om inrättande av underutskott för mänskliga rättigheter med samtliga tre länder. 19. Europaparlamentet förväntar sig att myndigheterna i Armenien, Azerbajdzjan och Georgien säkerställer yttrande-, mötes- och pressfrihet inför de respektive valen 2008. Parlamentet understryker att ländernas förmåga att ge en rättvis och balanserad tillgång till både offentliga och privata medier och genomföra valen i enlighet med internationella normer är avgörande för om deras förbindelser med EU ska utökas. 20. Europaparlamentet välkomnar beslutet att utse Polen till EU:s medlare mellan Georgiens regering och oppositionens medier under valrörelsen inför valet i januari 2008. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att de nya medlemsstaterna, som har starka kulturella och historiska band med regionen, engagerar sig. 21. Europaparlamentet understryker att civilsamhället måste stödjas och ges ökad makt och kontakten mellan människorna måste utvecklas genom främjande av demokrati och rättssäkerhet. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att fullt ut använda de möjligheter som erbjuds genom det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter, bland annat för att övervaka hur den europeiska grannskapspolitiken genomförs. Parlamentet understryker att den europeiska grannskapspolitikens process, och särskilt övervakningen av dess genomförande, måste vara öppen för samarbete och samråd med civilsamhället. Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att föregå med gott exempel genom att fastställa konkreta mekanismer för samråd med civilsamhället. Parlamentet understryker vikten av att se till att resurserna fördelas rättvist utan politiskt motiverad statlig inblandning. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att också utveckla riktlinjer för lokala och regionala myndigheter om deras speciella roll när det gäller att tillämpa de handlingsplaner som antagits inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken. 22. Europaparlamentet understryker vikten av samarbete när det gäller den fria rörligheten över EU:s och grannländernas gränser. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att så snart som möjligt se till att EU-Georgiens underutskott för rättvisa, frihet och säkerhet inleder sin verksamhet och att vidta nödvändiga åtgärder för att inleda förhandlingar om återtagandeavtal och avtal om förenklade viseringsförfaranden mellan EU och Georgien och för att ett rörlighetspartnerskapsavtal undertecknas med EU, samtidigt som parlamentet betonar att ytterligare dröjsmål har negativ effekt på lösningen av de interna konflikterna i Georgien och noterar de svårigheter som orsakats av de ryska myndigheternas beslut om att bevilja ryska pass till människor som lever i Abchazien och Sydossetien. Parlamentet stöder att det inleds förhandlingar om avtal med Armenien och Azerbajdzjan. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att förbättra samarbetet i syfte att göra de konsulära tjänsterna i länderna i Sydkaukasien mer ändamålsenliga och påskynda skapandet av gemensamma centrum för visumansökningar. Parlamentet ger sitt stöd till att man undersöker ytterligare initiativ inom utvecklandet av en övergripande strategi för migrationen i Öst- och Sydösteuropa. 23. Europaparlamentet uppmanar också kommissionen att ekonomiskt uppmuntra europeiska icke-statliga organisationers närvaro i Armenien, Azerbajdzjan och Georgien, i syfte att sprida deras kunskaper och erfarenheter av att skapa ett organiserat civilsamhälle. 24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra alla tänkbara ansträngningar för att föra samman icke-statliga organisationer och företrädare för civilsamhällena i de tre länderna i Sydkaukasien och därmed underlätta dialogen, främja ömsesidig förståelse och grundligt ta itu med regionens problem. Parlamentet uppmanar myndigheterna i de relevanta länderna att inte hindra ett sådant initiativ. 25. Europaparlamentet understryker att underlättande av fri rörlighet för personer är kopplat till säkra gränser, och välkomnar kommissionens initiativ till att främja regionalt samarbete i Sydkaukasien när det gäller integrerat gränssamarbete. Parlamentet understryker att visumkraven för lokal gränstrafik måste göras mer ändamålsenliga. Parlamentet inser att god vilja från båda sidor är en förutsättning för samarbete längs hela Georgiens gräns mot Ryssland. Parlamentet betonar betydelsen av att budget och intäkter hanteras med öppenhet så att statsutgifter blir begripliga för vanliga människor. 26. Europaparlamentet uppmanar de tre länderna att öka sina ansträngningar ifråga om korruptionsbekämpning och inrättande av ett gynnsamt investerings- och affärsklimat. Parlamentet understryker vikten av insyn i budgetarbetet i syfte att garantera att staten blir ansvars- och redovisningsskyldig för de offentliga utgifterna. Parlamentet understryker att utveckling av äganderätten är grundläggande för tillväxten inom de små och medelstora företagen och för en hållbar ekonomisk utveckling. Parlamentet uppmuntrar främjandet av marknadsekonomiska reformer som syftar till att öka konkurrenskraften och konsolidera den privata sektorn. Parlamentet stöder harmonisering och ytterligare intensifiering av avregleringsåtgärderna i enlighet med WTO:s principer. Parlamentet understryker vikten av att ekonomiska reformer åtföljs av lämpliga sociala åtgärder. 27. Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i alla tre länderna att se till att åtgärder som vidtas i samband med korruptionsbekämpning inte används för politiska syften och att utredningar, åtal och rättegångar genomförs rättvist och under insyn. 28. Europaparlamentet noterar att de olösta konflikterna efter Sovjettiden och den osäkerhet de har lett till har medfört att militärutgifterna i staterna i regionen har ökat, vilket har påverkat deras ekonomiska och sociala utveckling negativt. Parlamentet uppmanar därför staterna i regionen att stoppa ökningen av militärutgifterna. Fredlig konfliktlösning 29. Europaparlamentet anser att en fredlig lösning på de olösta konflikterna efter Sovjettiden utgör den enda vägen mot politisk stabilitet och ekonomisk utveckling i Sydkaukasien, liksom i ett större regionalt sammanhang. Parlamentet betonar att EU har en viktig roll att spela när det gäller att bidra till att skapa dialog och förståelse i regionen och att säkerställa genomförandet av FN:s säkerhetsråds ovannämnda resolution 1325 (2000). Parlamentet förespråkar gränsöverskridande program och dialog mellan de civila samhällena som ett redskap för att förändra konfliktsituationer och bygga upp ett förtroende över skiljelinjerna. Parlamentet välkomnar särskilt kommissionens ansträngningar att ge bistånd och sprida information till Abchazien och Sydossetien. Parlamentet stöder initiativet från EU:s särskilda representant för Sydkaukasien, Peter Semneby, att öppna informationskontor i de båda regionerna. Parlamentet uppmanar kommissionen och Semneby att även låta Nagorno-Karabach omfattas av samma slags bistånd och informationsspridning. 30. Europaparlamentet avvisar alla försök från utländska makters sida att skapa exklusiva inflytandesfärer. Parlamentet önskar ett konstruktivt åtagande tillsammans med alla länder i det gemensamma grannskapet och uppmanar med kraft Ryssland att inte motsätta sig EU:s engagemang i konfliktlösning och fredsbevarande insatser i Sydkaukasien. 31. Europaparlamentet noterar att de motsägelsefulla i principerna om självbestämmande och territoriell integritet bidrar till att permanenta de olösta konflikterna efter Sovjettiden i Sydkaukasien. Parlamentet anser att detta problem bara kan lösas genom förhandlingar som utgår ifrån principerna i FN-stadgan och slutakten från Helsingfors och inom ramen för regional integration. Parlamentet konstaterar att denna process inte kan äga rum utan stöd från världssamfundet, och uppmanar EU att ta initiativ till åtgärder i detta syfte. Parlamentet anser dessutom att förbättrade interetniska relationer, på grundval av europeiska normer, och att minoriteternas rättigheter förstärks så att den sociala sammanhållningen i staterna i Sydkaukasien ökar är avgörande för att få till stånd en förhandlingslösning på konflikterna i regionen. 32. Europaparlamentet upprepar sitt ovillkorliga stöd för Georgiens territoriella integritet och dess okränkbara internationellt erkända gränser, och stöder Georgiens myndigheters fortsatta ansträngningar att uppnå en lösning på landets interna konflikter i Abchazien och Sydossetien. Parlamentet beklagar emellertid den fortsatt aggressiva retorik som parterna använder när tvistefrågorna diskuteras, och stöder FN:s generalsekreterare, Ban Ki-moon, i hans vädjan om fördubblade ansträngningar för att undvika åtgärder som skulle kunna leda till nya fientligheter i Abchazien. Parlamentet uppmanar parterna att till fullo använda dialog- och förhandlingsmetoden för att uppnå en slutgiltig lösning av konflikten i Sydossetien. De facto-myndigheterna uppmanas garantera trygga villkor för att internflyktingarna ska kunna återvända och att respektera äganderättens obestridliga karaktär i konfliktområdena i enlighet med FN:s säkerhetsråds ovannämnda resolution 1781 (2007). Att man finner tillfredsställande lösningar på de grundläggande människorättsfrågorna, såsom internflyktingarnas rätt att återvända till sin egendom, och att alla parter genomför korrekta utredningar av krigsbrott och fall med försvunna personer, kommer enligt parlamentet att spela en nyckelroll för att en bestående lösning ska kunna uppnås. Parlamentet uppmanar alla parter att återgå till förhandlingsbordet och välkomnar det första mötet på hög nivå mellan företrädare för Georgien och Abchazien som nyligen ägde rum efter ett långt uppehåll 33. Europaparlamentet anser att ytterligare förseningar när det gäller en lösning av konflikten i Nagorno-Karabach inte kommer att vara till fördel för någon av de inblandade parterna utan i stället skulle äventyra stabiliteten i regionen och hämma det regionala och ekonomiska framåtskridandet. Parlamentet upprepar sin respekt och sitt stöd för Azerbajdzjans territoriella integritet och internationellt erkända gränser, liksom för rätten till självbestämmande i enlighet med FN-stadgan och slutakten från Helsingfors. Parlamentet uppmanar med kraft Armenien och Azerbajdzjan inom OSSE att snarast ta varje tillfälle att finna en fredlig lösning på konflikten i Nagorno-Karabach. Parlamentet upprepar sitt starka stöd för Minsk-gruppen men beklagar avsaknaden av substantiella framsteg i förhandlingarna. Parlamentet uppmanar parterna att tillämpa de relevanta resolutionerna från FN:s säkerhetsråd, och särskilt låta alla flyktingar och internflyktingar med säkerhet och värdighet återvända till sina hem. Parlamentet varnar för varje form av militant eller provokativ retorik som kan undergräva förhandlingsprocessen. 34. Europaparlamentet beklagar att bemödanden att föra de tre länderna i regionen närmare varandra hindras av att de olösta konflikterna efter Sovjettiden till följd av territoriella anspråk och separatism består. Parlamentet understryker att konfliktområden ofta används som tillflyktsorter för organiserad brottslighet, penningtvätt, narkotikahandel och vapensmuggling. 35. Europaparlamentet påminner berörda myndigheter om att flyktingar och internflyktingar inte bör användas som verktyg i konflikten, och uppmanar till avgörande åtgärder för att förbättra levnadsförhållandena och den sociala situationen för internflyktingarna innan de tillerkänns sin mänskliga rättighet att återvända hem. 36. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att ge ekonomiskt stöd till Armeniens, Azerbajdzjans och Georgiens bemödanden att ta itu med flyktingars och tvångsförflyttade personers situation genom att hjälpa till att renovera byggnader och bygga vägar, infrastruktur för vatten- och elektricitetsförsörjning, sjukhus och skolor så att dessa grupper kan integreras bättre, samtidigt som utvecklingen av de regioner där de bor underlättas utan att lokalbefolkningen, som ofta också lever under fattigdomsgränsen, glöms bort. Parlamentet betonar vikten av att tackla problemet med de många landminor som finns kvar sedan konflikten i Nagorno-Karabach och som fortfarande skadar och ibland dödar människor. 37. Europaparlamentet uppmanar nyckelaktörerna i regionen att spela en konstruktiv roll när det gäller att finna en lösning på de olösta konflikterna efter Sovjettiden och att vidta åtgärder för att normalisera sina förbindelser med grannarna. Parlamentet upprepar sin uppmaning till Turkiet att allvarligt och intensivt engagera sig för att lösa de kvarstående tvisterna med samtliga grannar, i enlighet med FN-stadgan, relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd och andra relevanta internationella konventioner, och även genomföra uppriktiga och öppna diskussioner om händelser i det förgångna. Parlamentet upprepar sin uppmaning till de turkiska och armeniska regeringarna att inleda en försoningsprocess för nuet och det förgångna och uppmanar kommissionen att underlätta denna process samtidigt som den drar fördel av det regionala samarbete som förverkligats inom den europeiska grannskapspolitiken och Svartahavssynergin. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att med de turkiska och armeniska myndigheterna diskutera ett öppnande av gränsen mellan de två länderna. 38. Europaparlamentet föreslår att en "3+3-konferens" om säkerhet och samarbete i Sydkaukasien arrangeras, med medverkan från å ena sidan de tre staterna i Sydkaukasien och å den andra EU, Förenta staterna och Ryssland, för att diskutera frågan om säkerhet och regionalt samarbete i Sydkaukasien, med inriktning på att skapa förutsättningar för att finna en lösning i regionen på de olösta konflikterna efter Sovjettiden. Energi- och transportsamarbete 39. Europaparlamentet fäster stor vikt vid öppnandet av gasledningen mellan Baku, Tbilisi och Erzurum och av oljeledningen mellan Baku, Tbilisi och Ceyhan och betonar betydelsen av projekten inom den transkaspiska energikorridoren. De kan komma att leda till ekonomisk och handelsmässig utveckling i regionen och ökad trygghet, säkerhet och diversifiering när det gäller energiförsörjning och transitsystem från Azerbajdzjan och området kring Kaspiska havet till EU-marknaden. Parlamentet uppmanar dock på det bestämdaste de inblandade länderna och kommissionen att inkludera Armenien i projekt inom den transkaspiska energikokorridoren Baku–Tbilisi–Erzerum-projektet, i enlighet med det mål för regionalt samarbete som främjas genom den europeiska grannskapspolitiken. 40. Europaparlamentet betonar vikten av att fördjupa energipartnerskapet mellan EU och Azerbajdzjan i enlighet med det ovannämnda samförståndsavtalet av den 7 november 2006, och välkomnar att regeringarna i Azerbajdzjan och Georgien är beredda att fortsätta att spela en aktiv roll för att främja en marknadsbaserad energiförsörjning och transitdiversifiering i regionen och därmed i stor utsträckning bidra till att trygga Europas energiförsörjning. 41. Europaparlamentet välkomnar den rapport som lämnades av den ovannämnda högnivågruppen om transport med titeln "Network for Peace and Development" och kommissionens meddelande om att utvidga de främsta transeuropeiska transportnäten till grannländerna (KOM(2007)0032). Parlamentet upprepar sitt stöd för skapandet av ny infrastruktur och livskraftiga transportkorridorer som skapar diversifiering både i fråga om leverantörer och rutter, såsom energikorridoren genom Kaspiska havet och Svarta havet och Nabuccorörledningen, liksom projekten Inogate (Interstate Oil and Gas Transport to Europe) och Traceca som binder samman regionerna kring Svarta havet och Kaspiska havet. 42. Europaparlamentet konstaterar att verkligheten har förändrats och att klimatförändringar och tryggad försörjning är oerhört viktiga faktorer. Parlamentet anser att det är avgörande att skapa en diversifierad försörjning och att detta bara kan ske genom ett utökat samarbete med grannländerna, särskilt i Sydkaukasien och Centralasien, och uppmuntrar till regional och interregional utveckling. Parlamentet anser att genomförandet av energidiversifieringsprojekten bör vara en prioriterad fråga i den förstärkta europeiska grannskapspolitiken och efterlyser ökat stöd till en förbättring av investeringsklimatet och den rättsliga ramen på energiområdet i producent- och transitländerna, på basis av principerna i Energistadgefördraget. 43. Azerbajdzjans gas- och oljereserver beräknas kunna exploateras de närmaste femton eller tjugo åren. Parlamentet noterar att oljefälten under Kaspiska havet enligt färska beräkningar innehåller omkring 14 miljarder fat och att gasresurserna uppgår till 850-1 370 miljarder kubikmeter. Ansträngningar måste göras för att landet ska undvika de fallgropar som kan följa av det alltför starka beroendet av råvaruexport och Europaparlamentet betonar därför vikten av hållbara alternativ, både från politisk och ekonomisk synpunkt. Parlamentet uppmanar den azerbajdzjanska regeringen att vidta de nödvändiga stegen för att inrätta den lagstiftnings- och verksamhetsram som krävs för att EU-bistånd inom området förnybar energi och energieffektivitet ska kunna användas på bästa sätt. 44. Europaparlamentet välkomnar med intresse kommissionens förslag att göra en studie av om ett eventuellt "grannskapsavtal om energi" skulle vara gångbart och uppmanar i det syftet partnerländerna i den europeiska grannskapspolitiken att respektera internationell rätt och gjorda åtaganden på världsmarknaderna. 45. Europaparlamentet stöder Armeniens regerings ansträngningar för att stänga den befintliga reaktorn i Medzamor-kärnkraftverket i förtid och finna hållbara alternativa lösningar för energiförsörjningen, vilket EU har krävt, men uttrycker sin oro över regeringens beslut att bygga en ny reaktor i samma kärnkraftverk, som ligger i ett seismiskt område, och uppmuntrar de armeniska myndigheterna att finna alternativa lösningar för energiförsörjningen. 46. Europaparlamentet rekommenderar att man i energisamarbetet också tar hänsyn till ländernas egna energibehov och nytta, främst i form av tillgång på energi. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att energiprojekt som finansieras genom offentligt utvecklingsbistånd inom ramen för ENPI direkt minskar fattigdomen och gagnar lokalbefolkningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka sitt stöd för de tre ländernas bemödanden att bekämpa klimatförändringar och söka konkreta lösningar på ineffektiv energiproduktion och ineffektiva konsumtionsmönster, inklusive genom tekniköverföring. 47. Europaparlamentet noterar interregionala initiativ som järnvägsprojektet Baku–Tbilisi–Kars. Parlamentet anser att det här initiativet öppnar dörren för en bättre ekonomisk och politisk integration av den delen av världen i den europeiska och internationella ekonomin, och att det kommer att bidra till att utveckla ekonomi och handel i regionen. Parlamentet betonar dock att projektet förbigår den befintliga och fullt fungerande järnvägsförbindelsen i Armenien. Parlamentet uppmanar republikerna i Sydkaukasien och Turkiet att bedriva en ändamålsenlig politik för regional ekonomisk integration och att avstå från kortsynta och politiskt motiverade regionala energi- och transportprojekt som strider mot den europeiska grannskapspolitikens principer om sund utveckling. Övriga kommentarer 48. Europaparlamentet upprepar sitt önskemål om att de regelbundna rapporterna från EU:s särskilda representant för Sydkaukasien, inklusive den slutliga övergripande rapporten som läggs fram när uppdraget är utfört, ska göras tillgängliga för parlamentet. 49. Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut av den 10 maj 2007 om att uppgradera sin delegation i Jerevan och att inrätta en delegation i Baku innan 2007 är till ända. Kommissionen uppmanas se till att dessa delegationer blir verksamma utan ytterligare dröjsmål. 50. Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att göra EU:s särskilda representant för Sydkaukasus mer synlig i syfte att förbättra informationen om EU:s strategi till de olika länderna och deras medborgare. Parlamentet anser att det i det avseendet är av avgörande betydelse att civilsamhället medverkar aktivt. 51. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att överväga nya utökade avtal med de berörda länderna på grundval av deras respektive prestationer. 52. Europaparlamentet uppmanar parlamenten i de olika länderna att stärka den parlamentariska oppositionens representation i sina delegationer till de parlamentariska samarbetskommittéerna, och stöder ökat regionalt samarbete mellan parlamenten, och då även med den parlamentariska församlingen inom Organisationen för ekonomiskt samarbete i Svartahavsområdet och Sydkaukasiens parlamentariska initiativ. 53. Europaparlamentet understryker att befintliga multilaterala organisationer måste användas för att öka interaktionen mellan Europeiska unionen och länderna i Sydkaukasien. 54. Europaparlamentet slår återigen fast att det krävs samordning mellan EU:s institutioner och andra bilaterala och multilaterala aktörer för att skapa konsekvens mellan handlingsplanerna och åtagandena gentemot Europarådet, OSSE, Nato och FN. 55. Europaparlamentet betonar att Sydkaukasien är en viktig region för EU och att parlamentet måste göra en noggrann uppföljning av hur den europeiska grannskapspolitikens olika handlingsplaner genomförs. o 56. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Armenien, Azerbajdzjan och Georgien samt till regeringarna i Turkiet, Förenta staterna och Ryska federationen och FN:s generalsekreterare.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| En ny strategi för regionalpolitiken vid Svarta havet |
| |||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution, – med beaktande av meddelandet från kommissionen "Svartahavssynergin – Ett nytt regionalt samarbetsinitiativ" (KOM(2007)0160), – med beaktande av meddelandet från kommissionen "Regionalt samarbete i Svartahavsområdet: det aktuella läget och möjliga åtgärder från EU:s sida för att främja ytterligare utveckling i området" (KOM(1997)0597), – med beaktande av kommissionens meddelande om stärkande av den europeiska grannskapspolitiken (KOM(2006)0726), – med beaktande av handlingsplanerna inom den europeiska grannskapspolitiken med Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien och Ukraina såväl som av de partnerskaps- och samarbetsavtal som har slutits med dessa stater och som löper ut 2008 eller 2009, – med beaktande av partnerskaps- och samarbetsavtalet för upprättande av ett partnerskap mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater å ena sidan och Ryska federationen å den andra, som trädde i kraft den 1 december 1997 och som löpte ut 2007, – med beaktande av rådets beslut 2006/35/EG av den 23 januari 2006 om principerna, prioriteringarna och villkoren i partnerskapet för anslutning med Turkiet(1) ("partnerskapet för anslutning"), – med beaktande av sina tidigare resolutioner om Republiken Moldavien, Ryska federationen, Turkiet, Ukraina och Södra Kaukasien, – med beaktande av sin resolution av den 15 november 2007 om stärkande av den europeiska grannskapspolitiken(2), – med beaktande av sin resolution av den 13 december 2007 om fartygsolyckorna i Kertjsundet i Svarta havet(3), – med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2008 om en effektivare EU-politik för Södra Kaukasien: från löften till handling(4), – med beaktande av sin resolution av den 26 september 2007 om "Mot en gemensam europeisk utrikespolitik för energi"(5), – med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för transport och turism och utskottet för regional utveckling (A6-0510/2007). A. Svartahavsregionen ligger i skärningspunkten mellan Europa, Centralasien och Mellanöstern och karakteriseras av nära historiska och kulturella band, stora möjligheter, men även av väldiga skillnader. Regionen består av EU-medlemsstaterna Bulgarien, Grekland och Rumänien, kandidatlandet Turkiet, partner inom den europeiska grannskapspolitiken, dvs. Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Republiken Moldavien och Ukraina samt Ryska federationen, med vilken EU har enats om ett strategiskt partnerskap som grundas på fyra gemensamma områden. B. I och med anslutningen av Bulgarien och Rumänien till EU har Svarta havet till en viss omfattning blivit ett innanhav för EU och därmed fått en ny dimension av strategisk betydelse för EU som resulterar i både fler delade utmaningar och mål och i förnyade möjligheter till stärkt samarbete mellan EU och länderna i regionen som syftar till att upprätta ett verkligt område för säkerhet, stabilitet, demokrati och välstånd. C. Alternativen för samarbete inom utveckling och förvaltning av synergierna i Svartahavsregionen måste fastställas mot bakgrund av ett stort antal befintliga handlingsprogram, arrangemang och förhållningssätt gentemot regionen. D. Kommissionen föreslog en inledande strategi för Svartahavsregionen i sitt ovannämnda meddelande från 1997 om regionalt samarbete i Svartahavsområdet. E. De specifika aspekterna i EU:s politik för södra Kaukasien behandlas ovannämnda resolution av den 17 januari 2008. 1. Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande med titeln "Svartahavssynergin – Ett nytt regionalt samarbetsinitiativ" och målet att stärka samarbetet med och inom Svartahavsregionen genom att komplettera den befintliga bilaterala politiken med en ny regional politik. Parlamentet uppmärksammar särskilt att frågor om trygg energiförsörjning och anslutningsförhandlingarna med Turkiet, liksom det faktum att partnerskaps- och samarbetsavtalen snart löper ut och förhandlingarna om deras framtid, placerar det regionala samarbetet i Svartahavsområdet bland de högst prioriterade frågorna på EU:s utrikespolitiska dagordning. Det anser att den framtida utvecklingen vid Svarta havet på lång sikt skulle ha stor nytta av en oberoende Svartahavsstrategi. 2. Europaparlamentet understryker att Svartahavsområdet behöver bemötas med en mer samstämd, hållbar och strategisk politisk inriktning som, tillsammans med politiken för den nordliga dimensionen och Europa-Medelhavspartnerskapet, leder till skapandet av en strategi för Svartahavsområdet. 3. Europaparlamentet anser att meddelandet, i syfte att anta en sammanhållen, effektiv och resultatinriktad regional politik, måste åtföljas av ytterligare konsekventa åtgärder av EU för att främja en verkligt regional dimension som är skräddarsydd för detta område. Parlamentet är också bekymrat över att resultaten för den regionala strategin för Svartahavsområdet som tillämpats sedan 1997 inte har utvärderats på ett lämpligt sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en grundlig utvärdering av genomförda och pågående åtgärder och att lägga fram resultatet inför parlamentet. 4. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att genomföra en första utvärdering av Svartahavssynergin under 2008. Parlamentet uppmanar kommissionen att med utgångspunkt i denna utvärdering, och med hänsyn tagen till de rekommendationer som parlamentet gör i såväl denna som andra relevanta resolutioner, presentera konkreta förslag om hur regionalt samarbete och genuint partnerskap i Svartahavsområdet kan främjas. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att i utarbetande av framtida översyner eller utvidgande av sin Svartahavsstrategi utnyttja de erfarenheter som gjorts inom den nordliga dimensionen. 5. Europaparlamentet betonar att den regionala politiken för Svartahavsområdet inte får användas vare sig för att tillhandahålla ett alternativ till EU-medlemskapet eller för att ange EU:s gränser. Parlamentet anser dock att de mål som anges i denna bör ingå som fullständiga och sammanhängande delar i EU:s övergripande utrikespolitik gentemot sina grannländer och de länder som medverkar i den regionala strategin för Svartahavsområdet. 6. Europaparlamentet anser att EU, de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken, kandidatlandet Turkiet samt Ryssland bör involveras i det regionala samarbetet i Svartahavsområdet på lika villkor. Parlamentet anser att endast genom att gradvis bygga upp en kultur om gemensamt ansvar för de utmaningar som länderna i Svartahavsområdet står inför, även på säkerhetsområdet, kommer det att vara möjligt för Europa att uppfylla sin fulla potential i regionen. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att verka aktivt för att involvera samtliga Svartahavsländer i denna regionala politik. 7. Europaparlamentet anser att den nya politiken bör inriktas på ett antal prioriterade områden för vilka kommissionen bör tillhandahålla en detaljerad handlingsplan med konkreta mål, riktmärken och uppföljningar och som ska utgöra en grund för att stärka EU:s engagemang i regionen såväl som stärka det inomregionala samarbetet. Parlamentet understryker att EU måste fokusera på ett begränsat antal prioriterade mål och undvika splittring och dubbelarbete. De viktigaste samarbetsområdena 8. Europaparlamentet understryker att olösta och ihållande konflikter i Svartahavsregionen utgör en mycket stor utmaning för stabiliteten och den hållbara utvecklingen i regionen och är ett stort hinder i processen att främja det regionala samarbetet. Parlamentet uppmanar därför till ett mer aktivt och omfattande deltagande från EU:s sida i de pågående insatserna för att lösa konflikterna enligt folkrätten och principerna för territoriell integritet och till ett djupare engagemang från EU:s sida i konflikthantering och fredsbevarande uppdrag. Parlamentet anser att EU bör spela en avgörande roll när det gäller att bidra till en anda av förståelse, dialog och förtroendeskapande åtgärder i regionen. 9. Europaparlamentet konstaterar att Ryssland har en påtaglig militär närvaro i regionen i form av sin Svartahavsflotta med hemmahamn i Sevastopol på Krimhalvön. Parlamentet påpekar att 1997 års avtal mellan Ryssland och Ukraina om Svartahavsflottans förläggning löper ut 2017. Parlamentet konstaterar att denna ännu olösta fråga redan har gett upphov till spänningar mellan Rysslands och Ukrainas regeringar. Parlamentet uppmuntrar EU att engagera sig i denna strategiskt viktiga fråga och arbeta i närmare kontakt med Rysslands och Ukrainas regeringar. 10. Europaparlamentet betonar att EU måste ange konsekventa prioriteringar på området med frihet, säkerhet och rättvisa inom ramen för Svartahavssynergin, med målet att samordna och förena hela politikområden. 11. Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet och kommissionen, med beaktande av de höga viseringsavgifter som tillämpas när det gäller vissa grannländer efter utvidgningen av Schengenområdet den 21 december 2007, att se över viseringsavgifterna och sänka dem till en nivå som är överkomlig för vanliga medborgare i de länder som deltar i den europeiska grannskapspolitiken eller strategiska partnerskap med EU. 12. Europaparlamentet erinrar om behovet av att ta itu med utmaningarna i samband med gränsöverskridande brottslighet, olaglig handel och olaglig migration och samtidigt till fullo respektera principen om "non-refoulement". Parlamentet understryker att åtgärder på detta område måste kombineras med lämpliga åtgärder för att stärka rörligheten i syfte att stimulera kontakterna mellan folken och därmed sprida europeiska värden som demokrati, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar därför med kraft rådet och kommissionen att sluta avtal om förenklad visering och återtagande med de Svartahavsländer som ännu inte fått möjlighet till detta, samt att främja den fria rörligheten på alla andra sätt som står till deras förfogande, inklusive underteckna rörlighetspartnerskap med de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken. Parlamentet understryker särskilt behovet av effektiva viseringslättnader för lokal gränstrafik liksom för vissa specifika befolkningsgrupper som studerande, affärsmän och aktörerna inom det civila samhället. 13. Parlamentet betonar vikten av att utveckla det gränsöverskridande förvaltningssamarbetet och gränsförvaltningssamarbetet i syfte att uppnå målen vad avser både säkerhet och fri rörlighet. Parlamentet anser att viktiga erfarenheter har kunnat dras till följd av EU:s gränsuppdrag (EUBAM) i Moldavien och Ukraina när det gäller att möta säkerhetsutmaningar genom multilateralt samarbete, och anser att uppdraget bör stärkas ytterligare och användas som exempel för samarbete vid gränserna. 14. Europaparlamentet betonar behovet av en grundlig analys av det specifika säkerhetsläget och säkerhetsutmaningarna i de olika staterna i Svartahavsregionen. Parlamentet stöder förslaget att Europol får mandat och medel för att kunna utföra en analys gällande regionen, särskilt på migrationsområdet. Främjande av politisk stabilitet och effektiv demokrati 15. Europaparlamentet anser att en ny politik för Svartahavsområdet inte kan begränsas till ekonomiskt samarbete, utan bör också ha som mål att upprätta ett område som kännetecknas av hållbar demokrati, god samhällsstyrning och rättssäkerhet, och understryker särskilt betydelsen av politiska och rättsliga reformer och ett effektivt genomförande av åtaganden. Parlamentet betonar att främjandet av respekten för de mänskliga rättigheterna, demokratin och de grundläggande friheterna är en av hörnstenarna inom EU:s utrikespolitik och betonar behovet av att främja dessa värderingar både i bilaterala förbindelser och i regionalpolitiken, oaktat graden av tillmötesgående som partnerregeringarna uppvisar. Parlamentet uppmanar EU att föra fram frågor om regionalt samarbete på dessa områden som led i dialoger och samråd om mänskliga rättigheter med Svartahavsländerna liksom i multilaterala fora. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att fullt ut använda det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter och Svartahavssynergin för att främja regionalt samarbete mellan de olika civila samhällena. 16. Europaparlamentet välkomnar initiativet att skapa en EU-region för Svartahavsområdet i syfte att främja regionalt samarbete genom samarbete mellan regionala och lokala aktörer. Parlamentet understryker hur viktigt det är med bottom-up-projekt och gränsöverskridande samarbete på lokal nivå när det gäller att skapa ett verkligt utrymme för demokrati och effektiv samhällsstyrning i Svartahavsområdet. 17. Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att upprätta och utveckla goda grannstatsförbindelser bland länderna i Svartahavsregionen och mellan dessa länder deras grannstater, på grundval av ömsesidig respekt, territoriell integritet, icke-inblandning i varandras inre angelägenheter och förbud mot att använda våld och hot om att använda våld, såsom grundprinciper för att främja det regionala samarbetet. Parlamentet understryker betydelsen av en dialog med det civila samhället och av interkulturell dialog på detta område och uppmanar kommissionen att ytterligare främja en sådan dialog, särskilt inom ramen för Europeiska året för interkulturell dialog (2008) i syfte att främja framväxten av en kultur av ömsesidig tolerans, respekt för olikheter, regional dialog och samarbete. Samarbete på energi-, transport- och miljöområdena 18. Europaparlamentet uppmärksammar Svartahavsregionens strategiska betydelse som ett produktions- och överföringsområde för diversifieringen och säkerheten avseende EU:s energiförsörjning. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att i brådskande ordning överväga att öka sitt praktiska stöd för infrastrukturprojekt av strategisk betydelse. Parlamentet upprepar sitt stöd för skapandet av ny infrastruktur och livskraftiga transportkorridorer som skapar diversifiering både i fråga om leverantörer och rutter, såsom energikorridoren genom Kaspiska havet och Svarta havet och Nabucco-, AMBO- och Constanta/Trieste-rörledningarna samt övriga planerade transitprojekt för gas och olja, såväl som Inogate- och Tracecaprojekten som sammanbinder regionerna vid Svarta havet och Kaspiska havet. 19. Parlamentet efterlyser utvärderingar av de sociala och miljömässiga följdverkningarna av sådana projekt för transitinfrastruktur och anser att Svartahavssynergin bör utgöra en lämplig ram för främjande av marknadsreformer i regionen som syftar till att skapa konkurrenskraftiga, förutsebara och öppna energimarknader. 20. Europaparlamentet anser att insatser för att stärka de fysiska förbindelserna mellan länderna längs Svarta havet skulle göra mycket för att främja den regionala sammanhållningen. Parlamentet anser att samarbetet på transport- och miljöområdena inte bör begränsas till energifrågor, utan bör innefatta ett heltäckande förhållningssätt där man tar hänsyn till regionens behov. Parlamentet noterar planerna på att bygga en ringväg runt Svarta havet och betonar Svarta havets och Donaus strategiska betydelse som regionala transportleder. 21. Europaparlamentet understryker Donaus betydelse som en mycket viktig transportaxel och ekonomisk pulsåder som binder samman EU och Svartahavsregionen. Parlamentet anser därför att en hållbar utveckling av Donau och dess ekonomiska potential för att koppla samman länderna kring Svarat havet bör ingå bland de prioriterade mål som styr EU:s engagemang i regionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra och presentera en studie med förslag om konkreta initiativ i detta hänseende och som även beaktar miljöaspekterna. Europaparlamentet hävdar med kraft att om EU:s tillträde till Svarta havet ska utnyttjas till fullo kommer det att bli nödvändigt att utveckla infrastrukturen vid EU:s hamnar vid Svarta havet (Bourgas, Constanţa, Mangalia och Varna) liksom vid hamnarna vid Donaumynningen för att underlätta för intermodala transporter. 22. Europaparlamentet är djupt oroat över miljösituationen i Svartahavsregionen, särskilt den som råder i och vid Svarta havet och som har orsakats av okontrollerade föroreningar och förvärrats genom flera miljöolyckor, såväl som över situationen i och vid Donau och dess delta. Parlamentet understryker behovet av ett ökat genomförande av multilaterala miljöavtal i regionen och av miljöutvärderingar i alla regionala projekt och uppmanar till ett utvidgat samarbete mellan EU och länderna i Svartahavsregionen för att tackla regionens miljöutmaningar. 23. Europaparlamentet oroas särskilt av okontrollerade oljeföroreningar och de följder som dessa får för djurlivet. Parlamentet understryker behovet av samarbete som går utöver det stöd som kommissionen ger genom sitt övervaknings- och informationscentrum, särskilt när det gäller att förebygga oljespill och med fokus på ansträngningar för att förbättra säkerheten för sjötransporter med tankfartyg. 24. Europaparlamentet uppmärksammar Donaudeltat som är hemvist för ett unikt växt- och djurliv. Det är mycket viktigt att miljökonsekvensbedömningar görs för infrastrukturprojekt som Bistrayakanalen mellan Rumänien och Ukraina. 25. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa de riktlinjer som arbetsgruppen DABLAS (för Donau och Svarta havet) utarbetat för att lösa miljöproblemen, som inte bara angår Donau utan även Dnestr- och Dnepravrinningsområdena. Samarbete inom handel och ekonomi 26. Europaparlamentet uppmärksammar den ojämna, men trots det starka, ekonomiska tillväxten i hela regionen, men uppmärksammar det faktum att det är i huvudsak de olje- och gasexporterande länderna som står för denna tillväxt. Parlamentet uppmärksammar den privata sektorns bräcklighet i många länder som gränsar till Svarta havet. Parlamentet understryker vikten av att skapa ett område för att ta tillvara ekonomiska möjligheter och skapa ekonomiskt välstånd inom Svartahavsområdet till förmån för dess invånare och handelspartner. Parlamentet understryker behovet av att förbättra investeringsklimatet för offentliga aktörer på det lokala planet liksom för utländska investerare, särskilt genom att öka ansträngningarna inom ramen för kampen mot korruption och bedrägeri, och främja marknadsekonomiska reformer för att öka konkurrenskraften och den ekonomiska attraktionskraften, skapa diversifierade ekonomier och ge underlag för en hållbar utveckling, social rättvisa och sammanhållning. Parlamentet uppmuntrar till harmonisering och ytterligare liberaliseringsåtgärder och stöder upprättandet av ett frihandelsområde i enlighet med WTO:s principer. Parlamentet anser att EU, såsom viktig handelspartner till länderna i Svartahavsområdet, har en ledande roll att spela när det gäller att främja ovan nämnda mål och uppmuntra regionen att vidta nödvändiga åtgärder. 27. Europaparlamentet beaktar den viktiga roll som turismnäringen i kustområden spelar som katalysator för Svartahavsområdets utveckling i fråga om handel och ekonomisk tillväxt. Parlamentet understryker behovet att ytterligare utveckla infrastrukturen för turismen och att uppmuntra till diversifiering inom området för turismprodukter, för att därigenom skydda traditionella försörjningssätt, utnyttja naturresurser på ett bättre sätt (särskilt jordvärme som erbjuder viktiga möjligheter för näringslivet) och skapa underlag för ökad livskvalitet i regionen. Parlamentet understryker att förenklade viseringsregler för resor mellan grannländerna kommer att främja rörlighet och gynna såväl handeln som annan ekonomisk verksamhet. Parlamentet anser att Svartahavssynergin bör utgöra en lämplig ram för att främja utvecklingen av turism inom Svartahavsområdet. 28. Europaparlamentet noterar interregionala initiativ som järnvägsprojektet Baku-Tbilisi-Kars. Parlamentet anser att det här initiativet öppnar dörren för en bättre ekonomisk och politisk integration av den delen av världen i den europeiska och internationella ekonomin, och att det kommer att bidra till att utveckla ekonomi och handel i regionen. Parlamentet betonar dock att projektet förbigår den befintliga och fullt fungerande järnvägsförbindelsen i Armenien. Europaparlamentet uppmanar med kraft republikerna i Sydkaukasien och Turkiet att bedriva en ändamålsenlig politik för regional ekonomisk integration och att avstå från kortsynta och politiskt motiverade regionala energi- och transportprojekt som strider mot den europeiska grannskapspolitikens principer om sund utveckling. Utbildning och forskning 29. Europaparlamentet understryker betydelsen av att öka dialogen mellan kulturerna och uppmanar kommissionen att främja detta ytterligare. 30. Europaparlamentet understryker behovet att underlätta för kontakter människor emellan genom att främja samarbete inom utbildning och forskning via existerande och tillgängliga EU-program (Tempus, Erasmus Mundus, det sjunde ramprogrammet för forskning). Parlamentet uppmanar EU och Svartahavsländerna att utöka sitt samarbete. 31. Europaparlamentet understryker betydelsen av att locka forskare från Svartahavsländerna till EU genom att förenkla förfarandena för utfärdande av arbetstillstånd, bland annat genom att införa blåkortssystemet. Institutionella och finansiella aspekter 32. Europaparlamentet stöder idén att EU-medlemsstaterna i regionen intar en ledande roll avseende främjandet av ett fördjupat samarbete med och inom regionen. Parlamentet anser att Rumänien, Bulgarien och Grekland, såsom EU-medlemsstater i Svartahavsområdet, kan och bör spela en ledande roll i detta hänseende. Parlamentet understryker den särskilda roll som dessa medlemsstater kan spela när det gäller överföring av expertkunskaper och know-how genom partnersamverkan-, Taiex- och Sigmaprogrammen. Parlamentet anser att man fullt ut bör använda EU:s kunskaper när det gäller att verka för regionalt samarbete i andra närliggande geografiska yttre områden, särskilt inom den nordliga dimensionen, i syfte att utbyta bästa metoder. 33. Parlamentet understryker Rysslands och Turkiets ställning i Svartahavsregionen när det gäller att främja regionalt samarbete. Parlamentet anser att om regionalt samarbete i Svartahavsområdet ska lyckas är det av största vikt att dessa länder involveras på ett konstruktivt sätt, tillsammans med alla andra berörda stater. 34. Europaparlamentet erinrar om att det redan finns en mångfald av regionala samarbetsmekanismer i Svartahavsregionen. Parlamentet understryker därför behovet av att EU och länderna i Svartahavsregionen samordnar sin verksamhet och förhindrar överlappande insatser. Parlamentet anser att ett stärkande av och ett utökat samarbete med de olika regionala organisationerna och initiativen, t.ex. Organisationen för ekonomiskt samarbete i Svartahavsområdet (BSEC), Svartahavsforumet för partnerskap och dialog, GUAM-organisationen för demokrati och ekonomisk utveckling och andra sektorsorganisationer, med hänsyn till deras specifika sakkunskap, eventuellt inom en ny struktur, kan tillhandahålla en lämplig ram för skapande av synergi Parlamentet anser att den politiska dimensionen av dialogen och samarbetet med och inom Svartahavsområdet också bör utvecklas ytterligare. 35. Europaparlamentet välkomnar det faktum att kommissionen nyligen har tilldelas observatörsstatus i BSEC, och uppmärksammar de befintliga förbindelserna mellan parlamentet och BSEC:s parlamentariska församling. Parlamentet anser att det är viktigt att ytterligare främja den parlamentariska dimensionen i samarbetet mellan parlamentet och parlamenten i länderna i Svartahavsregionen. 36. Europaparlamentet understryker behovet att utveckla samarbetet i Svartahavsområdet även på icke-statlig nivå. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att stödja insatser att skapa en plattform för icke-statliga organisationer verksamma i Svartahavsområdet i syfte att skapa en ram för utbyte mellan civilsamhällena i regionen, främja medvetenhet om gemensamma problem och bidra till genomförandet och övervakningen av EU:s handlingsplaner för regionen. 37. Europaparlamentet kräver en rationell användning av gemenskapens finansiella instrument genom bättre samordning av ENPI, strukturfonderna och det föranslutningsstöd som är tillgängligt för regionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med mottagarländerna fastställa ett allmänt rapporteringssystem innan resurserna tilldelas, i syfte att övervaka och mäta resursanvändningens hållbarhet, effektivitet och förenlighet med EU:s allmänna politiska mål. 38. Europaparlamentet stöder fördubblingen av de finansiella resurser som görs tillgängliga inom ramen för det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (ENPI) för finansiering av gränsöverskridande projekt. Parlamentet begär att användningen av de finansiella resurserna ska omfattas av samma principer som de som gäller för strukturfonderna, särskilt principerna om partnerskap, hållbarhet, effektivitet, icke-diskriminering och en decentraliserad struktur, och uppmanar kommissionen att informera parlamentet om användningen av dessa fonder och om de framsteg som uppnåtts, genom korta halvårsrapporter. 39. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid projekt för kontakter mellan människor inom ramen för gränsöverskridande samarbete erbjuda och särskilt främja det decentraliserade finansieringsinstrumentet "småprojektsfonder". 40. Europaparlamentet understryker behovet av att förstärka kapacitetsuppbyggnaden bland lokala och regionala parter i Svartahavsregionen när det gäller programplanering samt förberedelse och genomförande av projekt för att säkerställa en effektiv förvaltning av gemenskapens finansiella instrument. o 41. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, till medlemsstaternas parlament och regeringar samt till parlamenten och regeringarna i alla länder i Svartahavsregionen.
| ||||||||||||||||||
| Kenya |
| ||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av det preliminära uttalandet från Europeiska unionens valövervakningsdelegation (EUEOM) i Kenya den 1 januari 2008, – med beaktande av ordförandeskapets förklaring av den 11 januari 2008 på EU:s vägnar om Afrikanska, unionens insatser för medling – med beaktande av 1981 års riktlinjer för demokratiska val i den afrikanska stadgan och 2007 års afrikanska stadga om demokrati, val och styrelseformer, – med beaktande av den Afrikanska unionens förklaring om principerna för demokratiska val i Afrika (2002), – med beaktande av förklaringen om principer för internationell valövervakning och uppförandekoden för internationella valobservatörer som FN antog den 27 oktober 2005, – med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 ("Cotonouavtalet") och ändrat i Luxemburg den 25 juni 2005, och framför allt artiklarna 8 och 9 i detta avtal, – med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. A Den 27 december 2007 anordnades president- och parlamentsval i Kenya. Nio partier ställde upp med kandidater till presidentvalet, bland annat president Mwai Kibaki från Party of National Unity (PNU) och Raila Odinga från Orange Democratic Movement (ODM). B. De två större partierna, PNU och ODM, fick 43 respektive 99 platser av totalt 210 i det nationella parlamentet. C. Presidentvalet i Kenya 2007 uppfyllde inte de grundläggande internationella och regionala normerna för demokratiska val och följdes av kravaller som kostade över 600 människor livet. D. Det politiska våld som följde valet ledde till att 250 000 människor fördrevs från sina hem och drabbade mellan 400 000 och 500 000 kenyaner, framför allt från städerna Eldoret, Kericho och Kisumu, enligt FN:s byrå för samordning av humanitära frågor (OCHA) E. Den aktuella politiska krisen har huvudsakligen uppkommit på grund av spänningar i den tidigare Nationella regnbågskoalitionen (NARC), som vann valet i Kenya år 2000. Mwai Kibaki och Raila Odinga enades då om att dela makten, en överenskommelse som inte uppfylldes. F. De rekommendationer som gjordes av 2002 års EUEOM, avseende valkretsars storlek och gränser vid allmänna val och att förordnandet för deltagarna i Kenyas valkommission borde förlängas till att vara i sex månader efter de allmänna valen för att förstärka dess oberoende och professionalitet, har inte beaktats tillräckligt. G. Atmosfären under valkampanjen 2007 kännetecknades av en stark politisk polarisering mellan Kibakis och Odingas anhängare, vilket skapade spänningar inom deras respektive etniska samfund. H. Detta presidentval har svikit det kenyanska folkets hopp och förväntningar. Folket var ivrigt engagerade i valprocessen genom att delta i valet i stort antal på ett fredligt och tålmodigt sätt. I. Trots intensiva diplomatiska ansträngningar, bland annat ett medlingsuppdrag av Afrikanska unionens ordförande, John Kofi Agyekum Kufuor, tillika president i Ghana, och insatser från fyra tidigare presidenter, har man misslyckats med att lösa den politiska krisen. J. Den 8 januari 2008 utnämnde Mwai Kibaki ensidigt 17 medlemmar av sin regering innan den internationella medlingen slutförts, och förekom därmed i praktiken trepartsförhandlingarna vilket föranledde ODM att återuppta sina massiva protester. K. Under valkampanjen respekterades i stort sett förenings-, yttrande- och mötesfriheten men kampanjen kännetecknades också av politisk och etnisk splittring som bidrog till den laddade situationen under valrörelsens slutfas. L. Det internationella samfundet uppmärksammade inte tillräckligt dessa underliggande etniska motsättningar och måste hädanefter ta hänsyn till denna fråga vid alla eventuella framtida försök att medla i den aktuella krisen i Kenya. M. Kenyas valkommission övervakade de logistiska och tekniska aspekterna av valet, underlättade tillgången till valregistreringslokalerna och utbildade valarbetare. N. Kenyas valkommission visade dock inte prov på den opartiskhet och öppenhet och ingav inte den tillit som utgör grundförutsättningar för demokratiska val vilket återspeglas i bristerna i förfarandet för nomineringen av medlemmarna i Kenyas valkommission. O. Observatörer från EUEOM (EU:s valövervakningsdelegation) välkomnades av de behöriga myndigheterna vid vallokalerna, där röstningen skedde på ett lugnt sätt. P. EUEOM:s valobservatörer gavs dock inte samma tillgång till rösträkningslokalerna. De konstaterade att bristande insyn och avsaknaden av tillförlitliga säkerhetsförfaranden gjorde att resultatet av presidentvalet allvarligt kunde ifrågasättas. Q. Ett resultat på över 90 procent valdeltagande registrerades vid vissa vallokaler och Kenyas valkommission uttryckte att den tvivlade på dessa orealistiskt höga siffror. R. EUEOM konstaterade att valprocessen, på det hela taget, före sammanställandet hade skötts väl och parlamentsvalen bedömdes vara i stort sett lyckade. S. EUEOM konstaterade dock att rösträkningen i samband med presidentvalet inte skedde under trovärdiga former och ställde sig därför tveksam till valresultatet. T. Enligt övervakningsorganet till skydd för människorättsaktivister (Observatory for the Protection of Human Rights Defenders) har hot framförts mot medlemmar av Kenyans for Peace with Truth and Justice Initiative (KPTJ), en sammanslutning av oberoende icke-statliga organisationer, som inrättades efter valen för att brännmärka valfusk och stödja yttrande- och föreningsfrihet i landet. U. Kenya har inom ramen för Cotonouavtalet åtagit sig att respektera grundläggande medborgerliga rättigheter, demokrati baserad på rättstatsprincipen samt öppna och ansvarsfulla styrelseformer. 1. Europaparlamentet fördömer de tragiska förlusterna av människoliv och den prekära humanitära situationen och uppmanar ihärdigt de behöriga myndigheterna och de berörda parterna att göra sitt yttersta för att skapa fred i Kenya och se till att de mänskliga rättigheterna samt lag och rätt respekteras. 2. Europaparlamentet ställer sig bakom slutsatserna från EUEOM i dess preliminära uttalande. 3. Europaparlamentet beklagar att resultaten av presidentvalet till följd av rapporterna om ett utbrett valfusk inte kan anses pålitliga, trots att parlamentsvalen överlag förlöpt väl. 4. Europaparlamentet beklagar att den sittande presidenten Mwai Kibaki unilateralt utnämnde sin regering, vilket avsevärt har skadat medlingsförsöken. 5. Europaparlamentet uppmanar Mwai Kibaki att respektera sitt lands demokratiska åtaganden i enlighet med den kenyanska konstitutionen och i riktlinjerna i den afrikanska stadgan och den afrikanska stadgan om demokrati, val och styrelseformer om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter i samband med fria och rättvisa val och att gå med på en oberoende granskning av rösträkningen i samband med presidentvalet. Parlamentet uppmanar dessutom de kenyanska myndigheterna att underlätta en sådan utredning för att avhjälpa situationen och att ställa förövarna av de oegentligheter som förekommit i samband med valet till ansvar för sina handlingar 6. Europaparlamentet uppmanar de kenyanska myndigheterna att under alla omständigheter garantera den fysiska och psykologiska integriteten för KPTJ:s medlemmar och för samtliga mänskorättsaktivister i landet och att sätta stopp för alla trakasserier mot mänskorättsaktivister i Kenya. 7. Europaparlamentet uppmanar båda sidor att så snart som möjligt påtagligt försöka komma till rätta med problemet genom att inleda förhandlingar. Parlamentet stöder i detta sammanhang att en panel av äldre afrikanska representanter, ledd av FN:s f.d. generalsekreterare Kofi Annan, gör ytterligare medlingsförsök. 8. Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionens ordförandeskap och kommissionen att noga följa det medlingsuppdrag som leds av Kofi Annan och om nödvändigt garantera en omedelbar fortsättning av dessa medlingsinsatser med en delegation på hög nivå från Europeiska unionen, eventuellt i form av ett gemensamt EU-AU-initiativ. Parlamentet uppmanar kommissionen att erbjuda de kenyanska myndigheterna allt tekniskt och finansiellt bistånd som behövs i processen för en oberoende undersökning av presidentvalet, liksom för de åtgärder som kommer att anses vara nödvändiga för att avhjälpa situationen. 9. Europaparlamentet välkomnar att det nyvalda parlamentet gav prov på sin oberoende ställning när den valde Kenneth Marende till talman och understryker den avgörande roll som det nyvalda parlamentet kommer att spela när det gäller att att återupprätta de medborgerliga fri- och rättigheterna i Kenya. 10. Europaparlamentet kräver att konkreta åtgärder vidtas för att inrätta en verkligt opartisk valkommission som har bättre möjligheter att genomföra fria och rättvisa val i framtiden. 11. Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på uttalandet från ordföranden för Kenyas centrala valkommission Samuel Kivuitu, som tagit totalt avstånd från de presidentvalsresultat som offentliggjorts i massmedierna och efterlyst en opartisk utredning av det påstådda valfusket. 12. Europaparlamentet efterlyser ett nytt presidentval om det skulle visa sig omöjligt att ordna med en trovärdig och rättvis omräkning av rösterna vid presidentvalet från ett oberoende organs sida. 13. Europaparlamentet beklagar att man i presidentvalet 2007 missade chansen att befästa och vidareutveckla valprocessen och den allmänna demokratiseringen. 14. Europaparlamentet uppmanar alla partiledare att ta sitt ansvar för att förhindra ytterligare våld i landet, att bekräfta sitt åtagande till förmån för rättsstaten och att garantera respekt för de mänskliga rättigheterna. 15. Europaparlamentet är djupt oroat av de sociala återverkningarna av den aktuella ekonomiska krisen och av skadeverkningarna på landets sociala och ekonomiska utveckling samt de ekonomiska konsekvenserna för grannländerna, som i hög grad är beroende av Kenyas infrastrukturer och vilkas humanitära situation försämras till följd av krisen. 16. Europaparlamentet uppmanar den kenyanska regeringen och kommissionen att snabbt dela ut humanitärt bistånd till internt fördrivna människor och att sätta in all den biståndspersonal som krävs. 17. Europaparlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att se till att händelseutvecklingen kan följas av en fri och oberoende press samt att omedelbart få i gång direktsändningarna på nytt. 18. Europaparlamentet beklagar utbetalningen av Europeiska utvecklingsfondens budgetstöd till Kibakis regering direkt efter valet, vilken felaktigt skulle kunna uppfattas som politiskt partisk och begär att allt övrigt budgetstöd till Kenyas regering fryses tills man hittat en politisk lösning på den nuvarande krisen. 19. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar, Kenyas regering, medordförandena i den gemensamma parlamentsförsamlingen AVS-EU samt ordförandena i Afrikanska unionens kommission och verkställande råd. | |||||||
| Kvinnornas roll i industrin |
| |||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av artikel 2, artikel 3.2 samt artiklarna 141 och 157 i EG-fördraget, – med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som undertecknades den 12 december 2007(1), särskilt artiklarna 5, 23, 27, 28 och 31 i denna, – med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 oktober 2005 med titeln "Genomförandet av gemenskapens Lissabonprogram: En politik till stöd för EU:s tillverkningsindustri – mot en mer integrerad industripolitik" (KOM(2005)0474), – med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 juli 2007 till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln "Utjämna löneskillnaderna mellan kvinnor och män" (KOM(2007)0424), – med beaktande av kommissionens rapport om arbetsmarknadsrelationer i Europa 2006, – med beaktande av kommissionens rapport om den europeiska sociala dialogen inom olika sektorer, vilken offentliggjordes 2006, – med beaktande av Internationella arbetsorganisationens konventioner och rekommendationer om jämställdhet på arbetsmarknaden, – med beaktande av handlingsplanen för jämställdhet mellan kvinnor och män, som undertecknats av arbetsmarknadens parter på europeisk nivå, – med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 med titeln "Anständigt arbete för alla"(2), – med beaktande av sin resolution av den 25 september 2002 om kvinnlig representation bland arbetsmarknadens parter på EU-nivå(3), – med beaktande av sin resolution av den 3 februari 2000 om kommissionens meddelande "Kvinnor och vetenskap – Berika den europeiska forskningen genom ökat deltagande från kvinnor"(4), – med beaktande av den offentliga utfrågning om kvinnornas roll i industrin som utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män anordnade den 5 juni 2007, – med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6-0519/2007), och av följande skäl: A. Industrin har stor strategisk betydelse för skapandet av välstånd och sysselsättning i Europeiska unionens medlemsstater, som det är viktigt att bevara. B. De stereotyper som kvarstår när det gäller kvinnors val av utbildning och yrkesinriktning bidrar till den ojämlika fördelningen av kvinnor inom industrin. C. Kvinnornas roll inom industrin måste alltid grundas på principen om lika lön och karriärmöjligheter, så att man främjar en ökad delaktighet från kvinnornas sida även på verksamhetsområden som inte betraktas som typiskt kvinnliga. D. Kvinnornas roll i industrin varierar på grund av att antalet kvinnliga arbetstagare skiljer sig mycket åt mellan olika sektorer, med en överrepresententation inom vissa branscher (textil-, beklädnads-, sömnads-, sko-, kork-, kabel-, elmateriel-, elektronik- och livsmedelsindustrin) och en underrepresententation på de spetsteknologiska områdena, vilket innebär att problemen skiftar mellan olika branscher. E. Bristande jämställdhet utgör fortfarande ett hinder för kvinnors karriärutveckling inom industrin, men hindren är mer subtila idag. F. Inom de branscher där kvinnorna utgör majoriteten av arbetstagarna är låga löner det största problemet, vilket återspeglar diskrimineringen av kvinnors arbete, och i kollektivavtalen tas det generellt sett inte tillräcklig hänsyn till jämställdhetsfrågor och kvinnors särskilda behov. Det måste vidtas kraftigare åtgärder för att garantera att redan gällande lagstiftning faktiskt tillämpas. G. I EU arbetar i genomsnitt nästan 14 procent av de kvinnliga arbetstagarna inom industrin, men i vissa länder uppgår denna andel till mer än 25 procent. Mer än 21 procent av dessa personer arbetar deltid, och av de deltidsarbetande arbetstagarna inom industrin utgörs 65 procent av kvinnor. H. Varje företag är oavsett sin storlek eller verksamhetssektor skyldigt att respektera jämställdhetsprincipen på arbetsplatsen. I. Kvinnor med otrygg anställning, deltidsanställning, visstidsanställning och atypiska anställningsformer är mer diskriminerade, särskilt när de får barn, och deras möjligheter till grundläggande utbildning, livslångt lärande och yrkesutbildning är i allmänhet mindre än normalt. Vidare kan kvinnor i otrygga anställningsformer eller med deltidsanställning ofta inte pensionsspara kontinuerligt och löper därför större risk att få för låg inkomst för att klara sitt uppehälle senare i livet. J. Kommissionens vision om en mer integrerad industripolitik av den 5 oktober 2005, som framgår av det ovannämnda meddelandet omfattar visserligen den ekonomiska och sociala sammanhållningen som mål, men tar inte tillräcklig hänsyn till jämställdhetsfrågan. K. Tillverkningsindustrin, som sysselsätter 86 procent av de kvinnliga industriarbetarna, består till 99 procent av små och medelstora företag och sysselsätter 58 procent av arbetskraften inom industrin världen över. L. Utvecklingen av industriarbetet kännetecknas för närvarande mer av en uppluckring av de traditionella anställningsmönstren än av förbättrade arbetsförhållanden och karriärmöjligheter, i synnerhet för kvinnor. M. Det finns ett nära samband mellan brist på barnomsorg, ofrivilligt deltidsarbete och brist på utbildningsmöjligheter och på stöd till återinträde i arbetslivet, vilket medför en risk för att kvinnor hamnar inom de minst kvalificerade arbetena och saknar tillräckliga karriärmöjligheter. N. Det finns få könsuppdelade statistiska uppgifter över arbetsfördelningen inom olika yrkeskategorier och lönenivåerna inom de olika industrisektorerna. O. Hälsoriskerna och arbetssjukdomarna kan skilja sig åt mellan kvinnor och män, och det är viktigt att mer i detalj analysera de rådande förhållandena och att beakta de specifika konsekvenserna för mödrar. P. Kontinuerlig utbildning och snabbare inlärning ökar kvinnors produktivitet och bidrag till ekonomin. Q. Det är oundgängligt endast med ett icke-diskriminerande arbetsliv som främjar arbetstagarnas prestationsförmåga och skapandet av en miljö där varje enskild människa respekteras och får sina mål uppmärksammade. 1. Europaparlamentet betonar kvinnornas roll inom industrin och menar att man måste förbättra kvinnornas situation när det gäller lika lön för lika arbete, jämlika arbetsvillkor, karriärmöjligheter och möjligheter till yrkesutbildning, samtidigt som man måste hålla i minnet att föräldraskapet är av grundläggande betydelse i samhället. 2. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att främja projekt för kvinnligt företagande inom industrisektorn och att ekonomiskt stödja kvinnor som bildar företag. 3. Europaparlamentet betonar att det är viktigt att kvinnor som arbetar inom industrin uppmuntras att kontinuerligt inhämta de färdigheter som krävs för att lyckas i yrket. 4. Europaparlamentet påpekar att det till varje steg i karriären finns många bakomliggande orsaker som skapar ett kärvt arbetsklimat för kvinnor inom industrin, till exempel rekryterings- och anställningsförfaranden som skapar faktiska hinder för kvinnor, olika standarder för kvinnor och män, ojämlik fördelning av högkvalificerade arbeten och löneskillnader mellan könen. Parlamentet anser därför att man bör ta itu med var och en av dessa bakomliggande orsaker med hjälp av särskilda strategier som utarbetas av kommissionen eller medlemsstaterna. 5. Europaparlamentet erinrar om att det behövs en integrerad industripolitik som tar hänsyn till konkurrenskraften som oundgänglig drivkraft och som samtidigt tryggar arbetstagarnas sociala och ekonomiska rättigheter. 6. Europaparlamentet begär att kommissionen och medlemsstaterna uppmanar storföretagen att obligatoriskt förhandla fram och genomföra egna jämställdhetsplaner samt att de främjar ett förhandlat utarbetande och genomförande av sådana planer även inom små och medelstora företag. 7. Europaparlamentet betonar att främjandet av anständiga arbetsvillkor är en viktig aspekt av Europeiska unionens värderingar och uppmanar medlemsstaterna att vidta effektiva åtgärder för att efterleva arbetsmarknadsnormerna och garantera anständigt arbete inom de olika industrisektorerna. På så sätt kan man garantera skäliga inkomster för arbetstagare, i synnerhet kvinnor, rätten till hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, socialt skydd och föreningsfrihet, och därigenom i hög grad bidra till att undanröja alla former av könsdiskriminering i arbetet. 8. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att effektivt motverka utnyttjande av kvinnor i arbetslivet, något som har observerats i synnerhet inom vissa sektorer, såsom textilindustrin, och för att se till att arbetstagarnas, i synnerhet kvinnornas, grundläggande rättigheter respekteras och social dumping förhindras. 9. Europaparlamentet anser att frågan om kvinnornas roll inom olika industrisektorer inte kan ses isolerat från den allmänna situationen för industrin i Europeiska unionen, de utmaningar som industrin i EU står inför eller behovet av adekvata lösningar. 10. Europaparlamentet välkomnar det faktum att den senaste statistiken visar att exporten till tredjeländer har bibehållit sin andel av den totala omsättningen inom många sektorer, vilket är ett tecken på EU:s konkurrenskraft på de områdena, men vill ändå uttrycka sin oro över den stagnerande inhemska efterfrågan i ett antal medlemsstater samt över den ökande importen från tredjeländer och den fortsatta förlusten av arbetstillfällen inom en del sektorer i EU, något som ofta drabbar kvinnor. 11. Europaparlamentet insisterar på att man snarast måste vidta åtgärder för att genomföra direktiv 75/117/EEG(5) på ett fullständigt och effektivt sätt i syfte att bekämpa lönediskriminering, särskilt genom ökat samråd med fackliga organisationer och utarbetandet av progressiva sektorsplaner med detaljerade mål som gör det möjligt att sätta stopp för direkt och indirekt lönediskriminering. 12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkra ett gott skydd mot sexuella trakasserier och trakasserier på grund av kön. 13. Europaparlamentet anser att det är viktigt att mer i detalj behandla frågan om upprättandet av en metod för att analysera arbetsuppgifter, vilken kan fungera som en garant för lika lön för kvinnor och män. 14. Europaparlamentet anser att det är viktigt att genomföra EQUAL-projekt som syftar till att höja jämställdhetsarbetets status och understryker vikten av att stödja pilotprojekt för att analysera exakt vilka uppgifter som ingår i olika arbeten med målet att garantera lika lön för kvinnor och män och ge enskilda personer och yrken ett korrekt erkännande. 15. Europaparlamentet insisterar på att man måste främja initiativ som bidrar till att företagen tar fram och genomför positiva åtgärder och jämställdhetsfrämjande personalstrategier vilka stödjer medvetandegörande och utbildning som gör det möjligt att främja, överföra och inlemma framgångsrika metoder i organisationer och företag. 16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta fler åtgärder för att öka medvetenheten hos företagen och kontrollen av hur de i sin dagliga verksamhet följer uppförandekoder och kriterier för företagens sociala ansvar samt att skapa bättre arbetsvillkor genom att uppmärksamma arbetstider och respekt för föräldraskap, bland annat genom att garantera möjligheten att återvända till arbetsplatsen efter moderskaps- och föräldraledighet. Parlamentet begär att dessa rättigheter tillvaratas i lagstiftningen och understryker vikten av att man skapar förhållanden som gynnar en god ansvarsfördelning inom familjen. 17. Europaparlamentet rekommenderar fler valmöjligheter på arbetsplatsen, så att kvinnor och män ges större möjligheter att utveckla både sitt familje- och yrkesliv. Parlamentet anser att kvinnor och män bör ges mycket bättre tillgång till arbete som motsvarar deras skiftande behov. 18. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa bättre, flexiblare och överförbara pensioner och påminner om sin ståndpunkt vid första behandlingen av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om bättre möjligheter att överföra kompletterande pensionsrättigheter(6). 19. Europaparlamentet betonar att det behövs ett pålitligt nätverk av samhällstjänster och flexibilitet inom barnomsorg och skolans lägre stadier för att stödja arbetande kvinnor som har småbarn och barn i skolåldern. 20. Europaparlamentet betonar att långa arbetstider medför mycket press på arbetstagarna och har en negativ inverkan på deras hälsa, välbefinnande och tillfredsställelse med livet. 21. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i syfte att sprida goda metoder på detta område belöna företag som arbetar för jämlikhet och skapar möjligheter att förena yrkes- och familjeliv. 22. Europaparlamentet betonar att de åtgärder som vidtas för att göra det möjligt att förena yrkes-, familje- och privatliv inte får resultera i en uppdelning av könsrollerna eller könsstereotyper och att åtgärderna måste stämma överens med prioriteringarna i handlingsplanen för jämställdhet (2006–2010), särskilt beträffande kvinnors möjligheter att till fullo och på lika villkor delta på arbetsmarknaden och kvinnornas ekonomiska oberoende. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera bättre tillgång till samhällstjänster till rimlig kostnad, såsom barnomsorg, fritidssysselsättningar för barn och äldreomsorg, som annars ofta sköts av kvinnor. Vidare efterlyser parlamentet effektivt tekniskt och, om möjligt, finansiellt stöd eller incitament för små och medelstora företag att i egenskap av arbetsgivare tillämpa dessa riktlinjer och metoder. 23. Europaparlamentet poängterar vikten av förhandlingar och kollektivavtal för bekämpandet av diskrimination av kvinnor, särskilt när det gäller tillgången till arbete, lön, arbetsvillkor, karriär och fortbildning. 24. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och arbetsmarknadens parter att fastställa högt satta normer för hälsoskydd på arbetsplatsen vilka beaktar jämställdhetsfrågor – i synnerhet skyddet av gravida kvinnor – inom forskning, kontroll och förebyggande åtgärder. Kvinnor är överrepresenterade i branscher där monotona rörelser orsakar yrkessjukdomar såsom muskuloskeletala besvär, varför särskild uppmärksamhet bör ägnas åt dessa sjukdomar. 25. Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att i större utsträckning ta hänsyn till jämställdhetsaspekten i undersökningar, opinionsundersökningar och nationella enkäter. 26. Europaparlamentet betonar att de flesta studierna om arbetande fattiga visar att hushåll med endast en inkomst är särskilt drabbade av fattigdom, i synnerhet där kvinnan står för inkomsten. Utrotning av fattigdom och social utslagning måste därför förbli en av Europeiska unionens politiska prioriteringar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ställa upp och sträva efter ett ambitiöst mål för att minska antalet arbetande fattiga i Europa. 27. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja strategier och program för fortbildning, bland annat datakurser, riktade till kvinnor i syfte att öka deras delaktighet inom olika delar av näringslivet och att i samband med detta beakta befintliga ekonomiska stöd på lokal och nationell nivå och gemenskapsnivå samt att skapa mer incitament för såväl stora som små och medelstora företag att utnyttja dessa medel. 28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka stödet till programmen för fortbildning för kvinnor i små och medelstora industriföretag samt att stödja forskning och innovation i enlighet med sjunde ramprogrammet och bestämmelserna i den europeiska stadga för små och medelstora företag som godkändes i bilaga III i ordförandeskapets slutsatser vid Europeiska rådets möte i Santa Maria da Feira i den 20-21 juni 2000. 29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja grundutbildning, högre utbildning och yrkesutbildning och betonar att utbildning är ett oerhört viktigt sätt för kvinnor att lyckas på den könsuppdelade arbetsmarknaden. 30. Europaparlamentet efterlyser bredast möjliga spridning av agendan för strategisk forskning för den europeiska teknikplattformen för textil- och beklädnadssektorn och uppmanar alla berörda parter att använda innovativ teknik och företagsmodeller med en jämn könsfördelning på samtliga nivåer. 31. Europaparlamentet beklagar det låga kvinnliga deltagandet inom arbetstagar- och arbetsgivarorganisationerna, och uppmanar dessa organisationer att öka utbildningen i jämställdhetsfrågor för de personer som förhandlar om och är ansvariga för kollektivavtal, samt att stärka kvinnors deltagande inom sina beslutande organ. 32. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja en jämn könsfördelning i bolagsstyrelserna, särskilt inom de företag som de är aktieägare i. 33. Europaparlamentet betonar att man måste uppmuntra bildandet av kvinnliga nätverk inom enskilda företag, mellan företag inom samma bransch och mellan olika branscher. 34. Europaparlamentet beklagar den låga andelen kvinnor inom spetsteknologisektorn och betonar betydelsen av utbildningsprogram och naturvetenskaplig och teknisk yrkesutbildning som garanterar kvalitet och diversifiering av utbildningsutbudet för kvinnor i de olika medlemsstaterna och främjar vetenskapliga och tekniska studier bland flickor. 35. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att utveckla och tillämpa strategier för att ta itu med de stora skillnaderna i arbetsmiljön och karriärutvecklingen för kvinnor som arbetar inom vetenskap och teknik. 36. Europaparlamentet anser att det är viktigt att sprida befintlig god praxis när det gäller kvinnors deltagande i industriforskning och spetsteknologiföretag. Parlamentet insisterar på betydelsen av att inom detta område göra cheferna i industriföretag med få kvinnliga arbetstagare medvetna om jämställdhetsperspektivet. Detta medvetandegörande bör uttryckas i siffermässiga mål. 37. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att på alla närliggande politiska områden beakta kvinnornas särskilda situation i industrin, särskilt inom sektorer som genomgår strukturella förändringar och som drabbats av åtgärder inom världshandeln, när det gäller såväl sysselsättningsfrågor som frågor som rör fortbildning och arbetsmiljö. 38. Europaparlamentet betonar att kvinnor som har avbrutit sin karriär måste genomgå omskolning för att förbättra sin anställbarhet och uppmanar medlemsstaterna att öka möjligheterna till livslångt lärande. 39. Europaparlamentet erkänner att vissa regioner kännetecknas av en stark koncentration av textil- och beklädnadsföretag, vilka är mycket beroende av kvinnlig arbetskraft, särskilt i de minst gynnade regionerna i EU. Parlamentet kräver att man ägnar särskild uppmärksamhet åt importen från tredjeländer. 40. Europaparlamentet anser att man måste stödja utvecklingen av de mindre gynnade regionerna, liksom av områden med permanenta strukturella nackdelar, regioner i de yttersta randområdena och områden som nyligen drabbats av avindustrialisering eller driftsomställningar i syfte att öka den ekonomiska och sociala sammanhållningen och kvinnornas sociala integration i dessa områden och regioner. 41. Europaparlamentet anser att utlokaliseringar har drabbat industrier med stor andel kvinnlig arbetskraft som t.ex. textil-, beklädnads-, sko-, kabel-, keramik-, elmateriel-, elektronik- och livsmedelsindustrin. Denna situation drabbar de medlemsstater som har en svag ekonomisk utveckling ännu hårdare, med arbetslöshet och minskad ekonomisk och social sammanhållning till följd. 42. Europaparlamentet insisterar på att man måste övervaka utlokaliseringarna av företag i EU-medlemsstaterna och att man måste byta policy när det gäller beviljande av gemenskapsbidrag i syfte att trygga arbetstillfällena och den regionala utvecklingen. 43. Europaparlamentet begär att gemenskapsbidrag inte anslås till företag som efter att ha mottagit bidrag i en medlemsstat flyttar sin produktionsverksamhet till ett annat land utan att fullt ut respektera de avtal som ingåtts med medlemsstaten i fråga. 44. Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att uppmärksamt följa upp de aktuella nedläggningarna och utlokaliseringarna av industriföretag och i händelse av oegentligheter begära att utbetalade bidrag återgäldas. 45. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ta hänsyn till jämställdhetsperspektivet i samband med anslagen av medel från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, så att dessa medel kommer även sektorer med stor kvinnlig arbetskraft till godo. 46. Europaparlamentet anser att man måste inrikta sig på kontrollerad strukturell förändring inom textilindustrin och förmå och uppmuntra kvinnor att vidareutbilda sig för att öka sin anställbarhet inom de växande industrisektorerna. 47. Europaparlamentet betonar betydelsen av gemenskapsprogram som främjar skapande av varumärken, skydd av ursprungs- och produktionsbeteckningar och främjande av externa säljfrämjande åtgärder för gemenskapsprodukter inom sektorer där kvinnor dominerar, särskilt på yrkesmässor och internationella mässor och därigenom främja kvinnors arbete och trygga deras sysselsättning. 48. Europaparlamentet anser att kommissionen när den vidtar åtgärder, särskilt inom ramen för förhandlingarna inom Världshandelsorganisationen, måste beakta varje sektors situation och särskilda egenskaper, de möjligheter och de utmaningar som varje sektor står inför och de svårigheter som varje medlemsstat möter, särskilt på området för kvinnors sysselsättning och kvinnors rättigheter. 49. Europaparlamentet insisterar på att såväl kvinnliga som manliga arbetstagares rättigheter måste försvaras i omstruktureringsprocessen för industriföretag och att man måste garantera att deras strukturer – särskilt de europeiska företagsråden – får full tillgång till information och möjlighet att vidta avgörande åtgärder i hela processen, bland annat rätt att lägga in veto, och fastställa kriterier för ersättning till arbetstagarna i händelse att företagen inte uppfyller sina avtalsskyldigheter. 50. Europaparlamentet anser att det är viktigt att göra det lättare för arbetstagare att återgå till arbetetslivet efter ett uppehåll. 51. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att vidarebefordra denna resolution till rådet och kommissionen.
| ||||||||||||||||||||
| Resultat från Forumet för förvaltning av Internet som hölls i Rio de Janeiro den 12-15 november 2007 |
| |||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av sin resolution av den 23 juni 2005 om informationssamhället(1), – med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2006 om det europeiska informationssamhället för tillväxt och sysselsättning(2), – med beaktande av den principförklaring och den handlingsplan som antogs vid världstoppmötet om informationssamhället (WSIS) i Genève den 12 december 2003, – med beaktande av kommissionens meddelande "För ett globalt partnerskap i informationssamhället: Att omsätta Genèveprinciperna i handling" (KOM(2004)0480), – med beaktande av Tunisåtagandet och Tunisagendan för informationssamhället, som antogs i Tunis den 18 november 2005, – med beaktande av kommissionens meddelande "För ett globalt partnerskap i informationssamhället: Uppföljning av Tunisfasen av världstoppmötet om informationssamhället (WSIS)" (KOM(2006)0181, – med beaktande av Europarådets rapport av den 10 augusti 2007 som utarbetades inför det andra Forumet för förvaltning av Internet (Internet Governance Forum) den 12–15 november 2007, – med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Syftet med Forumet för förvaltning av Internet är att genomföra det mandat som världstoppmötet om informationssamhället (WSIS) fastställde beträffande anordnandet av forum för politisk dialog mellan flera berörda parter under demokratiska och öppna former. B. Den främsta rollen för Forumet för förvaltning av Internet är att diskutera frågor på ett stort antal områden rörande förvaltning av Internet, och att vid behov lägga fram rekommendationer till det internationella samfundet. C. Det första Forumet för förvaltning av Internet hölls i Aten den 30 oktober till 2 november 2006. Vid detta forum fastställdes några av de frågor som skulle diskuteras och under vilka former de skulle diskuteras. Man skapade till exempel dynamiska koalitioner som man gick närmare in på vid toppmötet i Rio och som man ska fortsätta att tillämpa vid kommande Forum för förvaltning av Internet. D. Det andra Forumet för förvaltning av Internet hölls i Rio de Janeiro den 12–15 november 2007 och drog till sig mer än 2 000 deltagare. E. De tillfälliga delegationer som parlamentet skickade till forumet spelade, tillsammans med kommissionen, en avgörande roll för att främja de europeiska värdena och samspelet med de organisationer inom det civila samhället och de företrädare från nationella parlament som närvarade vid dessa tillställningar. F. Informations- och kommunikationsteknik är av avgörande betydelse för att uppnå millennieutvecklingsmålen. G. En av de viktigaste frågorna för Europa när det gäller informations- och kommunikationsteknik är att överbrygga den digitala klyftan på såväl regional som global nivå. H. De absolut viktigaste frågorna för Europeiska unionen och Europarådet under Forumet för förvaltning av Internet var skyddet av barn på Internet, skyddet och främjandet av yttrandefrihet, behovet att garantera öppenhet och tillträde för att möjliggöra mångfald, IP(Internet Protocol) -adresser och IP-nummer samt "föremålens Internet" som hänger samman med den mer omfattande frågan rörande radiofrekvensidentifiering. I. Dessa frågor kommer att tas upp på nytt vid nästa Forum för förvaltning av Internet, som kommer att hållas i New Delhi den 8–11 december 2008. 1. Även om Forumet för förvaltning av Internet inte antar några formella slutsatser anser Europaparlamentet att det är Europeiska unionens ansvar att stödja denna process eftersom den bidrar till att skapa Internets framtid under positiva och konkreta former i samarbete med flera berörda parter. 2. Europaparlamentet betonar att man redan kan dra lärdom av de fruktbara diskussioner som hittills förts i samband med Forumet för förvaltning av Internet, framför allt om frågor som rör reglering av elektronisk kommunikation samt uppgiftsskydd och skydd av privatlivet. Det är viktigt att man i framtiden garanterar ett öppet och oberoende Internet som grundar sig på de berörda parternas initiativ och behov, samt yttrandefriheten. 3. Europaparlamentet uppmanar de berörda EU-institutionerna att ta hänsyn till Tunisagendan för informationssamhället i samband med lagstiftningsarbetet, till exempel i samband med översynen av regelverket om elektroniska kommunikationer, översynen av i2010-initiativet samt alla nya lagstiftningsförslag om informations- och kommunikationsteknik. För att ge fler människor tillträde till Internet bör man se till att främja konkurrens mellan operatörer och tjänsteleverantörer, liksom balans mellan olika tekniker och utveckling av informations- och kommunikationsteknik. 4. Europaparlamentet betonar vikten av att stärka parlamentens roll i samband med Forumet för förvaltning av Internet och ser fram emot att samarbeta med det brasilianska och det indiska parlamentet och andra intresserade församlingar i samband med nästa Forum för förvaltning av Internet i New Delhi. 5. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att betrakta Forumet för förvaltning av Internet som en viktig fråga på agendan. 6. Europaparlamentet konstaterar att Litauen har erbjudit sig att anordna Forumet för förvaltning av Internet 2010. 7. Europaparlamentet anser att samarbetet med kommissionen bör förstärkas, till exempel genom att regelbundet hålla möten efter att en rådgivande grupp som inrättats genom Forumet för förvaltning av Internet har haft möte. 8. Europaparlamentet betonar vikten av att engagera nationella och regionala intressenter i Forumet för förvaltning av Internet för att bilda "lokala" forum för förvaltning av Internet, vilket redan har föreslagits i Förenade kungariket. 9. Europaparlamentet uttrycker sitt stöd för att det före mitten av 2009 inrättas ett "Europeiskt forum för förvaltning av Internet" för att stärka den europeiska dimensionen av hela det arbete som bedrivs i samband med Forumet för förvaltning av Internet och världstoppmötet om informationssamhället. Parlamentet uppmanar talmannen att tillhandahålla de resurser som behövs för att, inför Forumet för förvaltning av Internet i New Delhi, hålla ett förberedande möte med ledamöter i medlemsstaternas parlament. 10. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament.
| ||||||||||||
| Arrestering av den kinesiske dissidenten Hu Jia |
| ||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av sina tidigare resolutioner om människorättssituationen i Kina, – med beaktande av de två senaste rundorna inom ramen för människorättsdialogen mellan EU och Kina, som hölls i Peking den 17 oktober 2007 och i Berlin den 15–16 maj 2007, – med beaktande av den offentliga utfrågning om de mänskliga rättigheterna i Kina inför de Olympiska spelen 2008 i Beijing som anordnades av underutskottet för mänskliga rättigheter den 26 november 2007, – med beaktande av den olympiska fred som FN:s generalförsamling vädjade om den 31 oktober 2007, då man uppmanade FN:s medlemsstater att respektera och främja freden under OS 2008. – med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Den 27 december 2007 bortfördes människorättsaktivisten Hu Jia av polis från sitt hem i Peking, misstänkt för att uppvigla till samhällsomstörtande verksamhet. B. Hu Jia och hans hustru Zeng Jinyan har avslöjat övergrepp mot de mänskliga rättigheterna i Kina under de senaste åren och har långa perioder suttit i husarrest på grund av sin verksamhet. C. Hu Jia lider av vacklande hälsa med en leversjukdom som tvingar honom att ta medicin. D. År 2006 utsågs Zeng Jinyan till en av världens hundra "hjältar och pionjärer" av Time Magazine, och 2007 mottog hon tillsammans med Hu Jia det speciella "Kinapriset" från Läkare utan gränser samt nominerades till Sacharovpriset. E. Människorättsorganisationer har kallat gripandet ytterligare ett drag av de kinesiska myndigheterna för att tysta kritiker inför de Olympiska spelen 2008. F. 57 kinesiska intellektuella publicerade omedelbart ett öppet brev i vilket de krävde att Hu Jia skulle friges omgående. G. I ett uttalande den 31 december 2007 kritiserade Europaparlamentets talman de kinesiska myndigheterna för frihetsberövandet av Hu Jia och uppmanade dem att se de kommande Olympiska spelen 2008 som en möjlighet för Kina att visa att ett land som är värd för världens viktigaste idrottsevenemang bekänner sig till internationellt erkända människorättsnormer, däribland yttrandefriheten. 1. Europaparlamentet fördömer skarpt frihetsberövandet av Hu Jia och kräver att han och alla dissidenter som gripits och fängslats för åsiktsbrott ska friges omedelbart. 2. Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att under alla omständigheter garantera den fysiska och psykiska integriteten för Hu Jia och för hans släktingar och advokater. 3. Europaparlamentet uppmanar Kina att fullgöra sina människorättsliga åtaganden och respektera rättsstatsprincipen, särskilt bestämmelserna i den FN-deklaration om människorättsförsvarare som antogs av generalförsamlingen den 9 december 1998, genom att upphöra med trakasserierna mot kinesiska människorättsförsvarare och därigenom visa sitt engagemang för de mänskliga rättigheterna under landets OS-år. 4. Europaparlamentet uppmanar Kina att inte använda de Olympiska spelen 2008 som en förevändning för att gripa och olagligt kvarhålla och fängsla dissidenter, journalister och människorättsaktivister som antingen rapporterar om eller protesterar mot övergrepp mot de mänskliga rättigheterna. 5. Europaparlamentet upprepar sin åsikt att frågor om de mänskliga rättigheterna bör ägnas mycket större uppmärksamhet under förberedelserna inför de Olympiska spelen 2008 och framhåller vikten av att respektera universella och grundläggande etiska principer och främja ett fredligt samhälle som slår vakt om människovärdet, i enlighet med artiklarna 1 och 2 i den olympiska stadgan. 6. Europaparlamentet uppmanar Kina att reformera sin strafflag för att stärka yttrandefriheten för bland annat de journalister, skribenter, frilansare och reportrar som kommer att rapportera till hela världen från det viktiga evenemang som de Olympiska spelen 2008 utgör. En sådan reform skulle även bidra till att klargöra tillämpningsområdet för vissa oklara lagbestämmelser (exempelvis artikel 105 i den kinesiska strafflagen) och skicka en positiv signal till omvärlden om att det kinesiska kommunistpartiets sjuttonde partikongress banat väg för ökad respekt för åsiktsskillnader. 7. Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att låta Hu Jia och alla andra frihetsberövade dissidenter vid behov få tillgång till läkarvård och att beakta att olämpliga fängelseförhållanden kan äventyra deras hälsa. 8. Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att stänga de så kallade svarta fängelserna, interneringsanläggningar som inrättats för att hysa "orosstiftare" inför de Olympiska spelen 2008. 9. Europaparlamentet uppmanar rådet att vidta åtgärder gentemot de kinesiska myndigheterna med anledning av gripandet av Hu Jia och försvinnandet den 22 september 2007 av Gao Zhisheng, en känd människorättsadvokat och vän till Hu Jia, som kommit att bli en symbol för de flera tusen fängslade människorättsförsvararna i Kina och deras situation. 10. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, Folkrepubliken Kinas president och premiärminister samt Internationella olympiska kommittén. | |||||||
| Situationen i Demokratiska republiken Kongo och våldtäkt som en krigförbrytelse |
| ||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av sina tidigare resolutioner om brott mot de mänskliga rättigheterna i Demokratiska republiken Kongo, – med beaktande av resolutionen från den gemensamma parlamentsförsamlingen AVS–EU av den 22 november 2007 om situationen i Demokratiska republiken Kongo, särskilt landets östra delar, och dess konsekvenser för regionen, – med beaktande av Romstadgan för den Internationella brottmålsdomstolen, antagen 1998, och framför allt artiklarna 7 och 8 i den, där våldtäkt, sexuellt slaveri, tvångsprostitution, påtvingat havandeskap, tvångssterilisering eller varje annan form av sexuellt våld definieras som brott mot mänskligheten och som krigsförbrytelser och jämställs med en form av tortyr och en allvarlig krigsförbrytelse, antingen den förövats systematiskt eller inte under internationella eller interna konflikter, – med beaktande av FN:s generalsekreterares tjugofjärde rapport om FN:s uppdrag i Demokratiska republiken Kongo av den 14 november 2007, – med beaktande av uttalandet den 27 juli 2007 från FN:s uppdrag i Demokratiska republiken Kongo (MONUC), – med beaktande av publikationen från Human Rights Watch med namnet Renewed Crisis in North Kivu, från oktober 2007, – med beaktande av publikationen från Human Rights Watch med namnet Seeking Justice: The Prosecution of Sexual Violence in the Congo War, från mars 2005, – med beaktande av Amnesty Internationals rapport 2007, – med beaktande av den FN-stödda handlingsplanen för humanitära insatser i Demokratiska republiken Kongo från den 11 december 2007, – med beaktande av bulletinen från FN:s kontor för humanitära frågors (Office for the Coordination of Humanitarian Affairs, OCHA) "Humanitarian News and Analysis" från den 13 december 2007, – med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. Kriget och oron i östra delen av Demokratiska republiken Kongo har lett till att väpnade rebellgrupper likväl som regeringstrupper och regeringstrogen polis i alarmerande grad utövat sexuellt våld i omfattande skala mot kvinnor. B. I östra Kongo överfalls kvinnor systematiskt i en omfattning man aldrig sett förut och enligt FN:s biträdande generalsekreterare för humanitära frågor är det sexuella våldet i Kongo det värsta i världen. C. Våldtäkter förövas också i läger för tvångsfördrivna personer, där många civila tar sin tillflykt från striderna som drivit över 400 000 personer från sina hem och byar enbart under 2007. D. Enligt FN:s generalsekreterares speciella sändebud i Demokratiska republiken Kongo handlar grymheterna mot kvinnor om våldtäkt, gruppvåldtäkt, sexuellt slaveri och mord, som får långtgående konsekvenser, såsom att kvinnor bryts ned fysiskt och psykiskt. E. Enligt handlingsplanen för humanitära insatser i Demokratiska republiken Kongo 2008 anmäldes 32 353 våldtäkter under 2007 och med största sannolikt är mörkertalet åtskilligt större. F. I FN:s säkerhetsråds resolution nr 1325(2000) framhålls det att alla stater har ansvar för att det ska bli slut på straffriheten för dem som begått brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser, inberäknat sådana som har med sexuellt våld och annat våld mot kvinnor och flickor att göra, samt för att dessa personer ska lagföras. G. Våldtäkter verkar vara ett sätt att förödmjuka kvinnor inför deras familjer och de befolkningsgrupper de tillhör, för att man på det sättet ska kunna förstöra dessa gruppers integritet, moral och samhörighetskänsla. H. Det är oroväckande att kvinnor och flickor som fallit offer för våldtäkt i hög grad utsätts för social diskriminering av sina familjer och de befolkningsgrupper de tillhör samt att dessa inte vill ha någonting med dem att göra, allt medan gärningsmännen får gå fria från straff. Här har vi ytterligare en orsak till att bara en bråkdel av våldtäktsfallen anmäls av offren. I. Det är djupt oroande att det inte görs tillräckligt för att grundligt utreda dessa brott och inte heller för att skydda vittnena, offren och offrens familjer samt att det saknas information om fallen och lämplig medicinsk vård för offren. J. Parlamentet i Demokratiska republiken Kongo antog 2006 en ny lag om sexuellt våld. Syftet med den var att påskynda lagföringen av våldtäktsfall och skärpa straffen, men hittills har effekterna av den varit nog så begränsade. K. Den 10 december 2007 undertecknades i Nairobi ett gemensamt uttalande mellan Rwanda och Demokratiska republiken Kongo, om en övergripande lösning på problemet med närvaron av väpnade grupper i Kivu, vilka är ansvariga för det sexuella våldet och andra brott mot de mänskliga rättigheterna. L. De många åren av väpnad konflikt har direkt och indirekt krävt fyra miljoner direkta och indirekta offer samt lett till att åtminstone 1,5 miljoner människor, merendels kvinnor och barn, fördrivits från sina hem och den sociala infrastrukturen i Demokratiska republiken Kongo förstörts. 1. Europaparlamentet fördömer skarpt att våldtäkt brukas som vapen i krig och erinrar att sådana gärningar faller under Internationella brottmålsdomstolens och Demokratiska republiken Kongos domsrätt. 2. Europaparlamentet yrkar framför allt på att de som gjort sig skyldiga till sexuellt våld mot kvinnor ska anmälas, identifieras, lagföras och straffas enligt nationell och internationell strafflag. 3. Europaparlamentet uppmanar Demokratiska republiken Kongos regering att få slut på straffriheten och genomföra den nya lag mot sexuellt våld, vilken antagits av landets parlament och stadgar om strängare straff mot förövarna av det. 4. Europaparlamentet uppmanar med kraft det internationella samfundet att göra allt som behövs för att stödja de berörda nationella myndigheterna, för att dessa ska kunna utreda fallen och lagföra de skyldiga. 5. Europaparlamentet uppmanar EU att bevilja omfattande anslag för att offren för sexuellt utnyttjande ska kunna få medicinskt, juridiskt och socialt stöd och kvinnor och flickor få mer att säga till om, så att det på så vis kan sättas stopp för fortsatt sexuellt utnyttjande. 6. Europaparlamentet uppmanar alla styrkor som deltar i konflikten i östra delen av Demokratiska republiken Kongo att respektera de mänskliga rättigheterna och folkrättens bestämmelser om dem, att upphöra med alla angrepp mot kvinnor och andra civilpersoner samt att tillåta hjälporganisationer att komma till offrens undsättning. 7. Europaparlamentet uppmanar EU och FN att formellt erkänna våldtäkt, påtvingat havandeskap, sexuellt slaveri och varje annan form av sexuellt våld som brott mot mänskligheten, grova krigsförbrytelser och en form av tortyr och en allvarlig krigsförbrytelse, antingen de förövats systematiskt eller inte. 8. Europaparlamentet uppmanar FN:s alla medlemsstater som sänder ut personal till det fredsbevarande uppdraget MONUC att följa upp alla påståenden om sexuella övergrepp och sexuellt utnyttjande, framför allt om de rör minderåriga, samt ställa dem som gjort sig skyldiga till sådant inför rätta fortast möjligt och yrkar därför på att MONUC ska få ett förstärkt mandat att skydda civilbefolkningen mot sexuellt våld. 9. Europaparlamentet uppmanar FN, Afrikanska unionen och EU och de övriga partnerna till Demokratiska republiken Kongo att göra allt för att få till stånd en mekanism för effektiv övervakning och dokumentation av sexuellt våld i Demokratiska republiken Kongo och erbjuda effektivt och adekvat bistånd och skydd till kvinnor, framför allt i östra delen av landet. 10. Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över att det sexuella våldet skapar en oerhörd flykt från landsbygden och understryker att systematiskt sexuellt våld och en "kultur av sexuellt våld överlag" förstör alla sociala nät och innebär ett verkligt hot mot nationen. 11. Europaparlamentet välkomnar att konferensen om fred, säkerhet och utveckling inletts i Goma (i norra Kivu) och hoppas att inställandet av fientligheterna under konferensen är det första steget på väg mot att bygga upp förtroende mellan de krigförande parterna. Parlamentet uppmanar med kraft deltagarna att ta upp frågan om sexuellt våld mot kvinnor och flickor och gå in för att de som gjort sig skyldiga till sådant ska ställas inför rätta. 12. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge stöd, även i form av ekonomisk hjälp, till att det hålls en fredskonferens i Kivu för att befolkningen ska kunna vara med och söka efter varaktiga lösningar. 13. Europaparlamentet uppmanar regeringen i Demokratiska republiken Kongo och MONUC att garantera en lämplig nivå av säkerhet för hjälporganisationernas medlemmar. 14. Europaparlamentet uppmanar talmannen att översända denna resolution till kommissionen, medlemsstaternas regeringar, regeringarna i Demokratiska republiken Kongo och länderna kring Afrikas stora sjöar, Afrikanska unionens institutioner och FN:s generalsekreterare. | |||||||
| Situationen i Egypten |
| |||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av sina tidigare resolutioner om Europa–Medelhavspartnerskapet, – med beaktande av sin resolution av den 15 november 2007 om allvarliga händelser som äventyrar kristna samfunds och andra religiösa samfunds existens(1), – med beaktande av Barcelonaförklaringen från november 1995, – med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 21 maj 2003 om stärkande av EU:s åtgärder för mänskliga rättigheter och demokratisering i samarbete med Medelhavsparterna – Strategiska riktlinjer (KOM(2003)0294), – med beaktande av den första konferensen som anordnades av Europa–Medelhavsnätverket för mänskliga rättigheter i Kairo den 26 och 27 januari 2006, – med beaktande av FN-konventionen mot tortyr, grym omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1984, – med beaktande av EU:s riktlinjer om försvarare av mänskliga rättigheter, – med beaktande av artikel 19 i FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, som Egypten ratificerade 1982, – med beaktande av den internationella konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, – med beaktande av det arbetsprogram som godkändes vid toppmötet mellan stats- och regeringscheferna i Barcelona i november 2005, – med beaktande av de slutsatser som antogs i Barcelona den 26 november 2005, vid den femte europeiska parlamentsordförandekonferensen, – med beaktande av de resolutioner som antogs vid sammanträdet för den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavet den 27 mars 2006 och det uttalande som församlingens ordförande gjorde, – med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2006 om den europeiska grannskapspolitiken(2), – med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl: A. I mars 2007 undertecknades en handlingsplan EU-Egypten inom det associeringsråd som inrättades genom Europa-Medelhavsavtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Arabrepubliken Egypten, å andra sidan. Denna handlingsplan innehåller vissa prioriteringar bland vilka särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att förbättra effektiviteten inom de institutioner som ska stärka demokratin, tillämpa rättsstatsprincipen och främja de mänskliga rättigheterna i alla sammanhang. B. Främjandet av respekt för demokrati, mänskliga rättigheter och medborgerliga friheter är grundläggande principer och mål för Europeiska unionen. De utgör också en gemensam grund för utvecklingen inom Europa–Medelhavsområdet. C. Förbindelserna med Egypten är av stor betydelse. Rättvisa och öppna val är det enda sättet att göra framsteg på vägen mot ett mer demokratiskt samhälle, och förbindelserna mellan Egypten och EU är viktiga för stabiliteten och utvecklingen i Europa–Medelhavsområdet. D. De egyptiska myndigheterna har lovat att sätta stopp för fängslandet av journalister, men hittills har man inte uppfyllt detta löfte. E. Oppositionens presidentkandidat Ayman Nour avtjänar fortfarande det femåriga fängelsestraff som 2005 utdömdes efter en orättvis rättegång till följd av ett politiskt motiverat åtal, och hans hälsa blir allt sämre på grund av denna fängelsevistelse. F. Nedläggningen av Centret för fackliga tjänster och dess förgreningar innebar att en icke-statlig organisation för första gången lades ner genom ett genomförandebeslut. Dessutom har Association for Human Rights Legal Aid (Föreningen för rättshjälp i människorättsfrågor) lagts ner, och därefter har människorättsaktivisten Kamal Abbas, centrets chefssamordnare, dömts för ärekränkning av Mohammed Mostafa efter att han publicerat en studie i Kalam Sanya. G. Kopterna, bahaierna, shiiterna, koranisterna och medlemmar av andra religiösa minoriteter lider fortfarande allvarliga nackdelar på grund av sekterisk isolering som innebär en beklaglig begränsning för dem. 1. Egypten spelar en viktig roll för fredsprocessen i Mellanöstern och förbindelserna mellan EU och Egypten har stor betydelse för hela Europa–Medelhavsområdet och för kampen mot internationell terrorism och fundamentalism. Men Europaparlamentet påpekar att respekten för mänskliga rättigheter är ett grundläggande värde i associeringsavtalet mellan EU och Egypten, och bekräftar att Europa–Medelhavspartnerskapet har en stor betydelse när det gäller att främja rättssäkerhet och grundläggande friheter. 2. Europaparlamentet anser att de senaste gripandena och åtgärderna mot icke-statliga organisationer och människorättsförsvarare underminerar de åtaganden som den egyptiska regeringen gjort rörande grundläggande rättigheter och friheter samt den demokratiska processen i landet. Parlamentet stöder de icke-statliga organisationernas kampanj för organisationsfrihet som inleddes den 13 maj 2007 av 34 icke-statliga organisationer till följd av den första samlade rapporten om förvaltningars och säkerhetstjänstens trakasserier. 3. Europaparlamentet uppmanar den egyptiska regeringen att upphöra med alla former av trakasserier, inklusive rättsliga åtgärder, mot och gripanden av mediaarbetare samt människorättsförsvarare och aktivister i allmänhet som begär reformer, och att fullt ut respektera yttrandefriheten i enlighet med artikel 19 i FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. 4. Europaparlamentet uppmanar den egyptiska regeringen att fullgöra sitt åtagande att häva undantagstillståndet den 31 maj 2008. De egyptiska myndigheterna uppmanas att ändra lag nr 25 från 1966 om krigsdomstol, som utgör ett av de största hindren för ett fullständigt åtnjutande av grundläggande friheter. Myndigheterna uppmanas också att se till att alla åtgärder som vidtas och lagar som antas för att bekämpa terrorism fullt ut överensstämmer med internationell människorättslagstiftning. 5. Europaparlamentet uttrycker sitt kraftfulla stöd för åtgärder som syftar till att garantera akademisk frihet, frihet för medier och rätt till privata trosföreställningar, och begär i detta sammanhang att alla godtyckliga förvaltningsåtgärder såsom de åtgärder som vidtagits mot Centret för fackliga tjänster och föreningen för rättshjälp i människorättsfrågor hävs. Kamal Abbas och andra aktivister måste släppas på fri fot. Föreningslagen bör inte ålägga några godtyckliga begränsningar på fredlig verksamhet som bedrivs av civila samhällsorganisationer. 6. Europaparlamentet begär att Ayman Nour släpps omedelbart, med tanke på rapporterna om hans allt sämre hälsa. Kvalificerad vårdpersonal bör omedelbart få besöka honom för att genomföra en hälsoundersökning. 7. Europaparlamentet betonar att principerna i Afrikanska enhetsorganisationens konvention från 1969 måste genomföras fullt ut, liksom principerna i den internationella konventionen från 1993 om skydd av migrerande arbetare och deras familjer. Parlamentet stöder slutsatserna från FN:s kommitté om migrerande arbetare från maj 2007, där man begärde att utredningen om morden på 27 sudanesiska asylsökande i december 2005 skulle återupptas. 8. Europaparlamentet begär att man sätter stopp för all tortyr och misshandel, och begär att utredningar inleds när det finns rimliga skäl att misstänka att tortyr har förekommit. Den egyptiska regeringen uppmanas att tillåta ett besök av FN:s särskilde rapportör för tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. 9. Europaparlamentet betonar vikten av att domstolsväsendets oberoende garanteras och stärks genom att alla rättsliga bestämmelser som strider mot eller inte innebär en tillräcklig garanti för ett sådant oberoende ändras eller avskaffas. Förenings- och yttrandefriheten för domare måste respekteras och skyddas i enlighet med artiklarna 8 och 9 i FN:s grundläggande principer om domstolsväsendets oberoende. 10. Europaparlamentet välkomnar Egyptens ansträngningar för att garantera säkerheten vid gränsen till Gaza, och uppmanar samtliga berörda parter att intensifiera kampen mot smuggling genom tunnlar in till Gazaremsan. 11. Europaparlamentet uppmanar EU att sätta utveckling i fråga om mänskliga rättigheter mycket högt upp på sin agenda under det förestående underutskottsmötet om politiska frågor rörande EU–Egypten. Rådet och kommissionen uppmanas att rapportera till parlamentet och se till att parlamentet får delta i utvärderingsprocessen. 12. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Egyptens regering och parlament, kommissionen, regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i de Medelhavsländer som undertecknat Barcelonadeklarationen samt till talmannen i den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet samt till rådet och kommissionen.
| ||||||||||||
| Rättsligt meddelande - Integritetspolicy |