Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artiklarna 6 och 7 i EU-fördraget och artikel 4 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som undertecknades den 12 december 2007(1), som rör skyddet för de mänskliga rättigheterna,

–   med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, särskilt artikel 5, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, särskilt artikel 7, Europeiska konventionen till förhindrande av tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (Europeiska konventionen till förhindrande av tortyr) samt det frivilliga protokollet till denna konvention om inrättande av ett system för regelbundna besök i fängelser av oberoende internationella och nationella organ,

–   med beaktande av artikel 3 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, protokollen till denna konvention samt rättspraxis från Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna,

–   med beaktande av den ovannämnda Europeiska konventionen till förhindrande av tortyr, genom vilken Europarådets kommitté för förhindrande av tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning inrättades, samt denna kommittés rapporter,

–   med beaktande av FN:s minimiregler från 1957 för behandling av fångar samt de förklaringar och principer som antagits av FN:s generalförsamling på detta område,

–   med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter, som antogs den 20 november 1989,

–   med beaktande av de resolutioner och rekommendationer som antagits av ministerkommittén i Europarådet, särskilt resolution (73)5 om minimiregler för behandlingen av fångar, rekommendation R(87)3 om europeiska kriminalvårdsbestämmelser och rekommendation R(2006)2 om europeiska kriminalvårdsbestämmelser,

–   med beaktande av de rekommendationer som antagits av Europarådets parlamentariska församling, särskilt rekommendation R(2006)1747 om inrättandet av en europeisk kriminalvårdsstadga och rekommendation R(2000)1469 om mödrar och spädbarn i fängelser,

–   med beaktande av sin resolution av den 26 maj 1989 om kvinnor och barn i fängelser(2), sin resolution av den 18 januari 1996 om dåliga förhållanden i fängelser inom Europeiska unionen(3), sin resolution av den 17 december 1998 om fängelseförhållandena i Europeiska unionen: förbättringar och alternativa straff(4) samt sin rekommendation till rådet av den 9 mars 2004 om internerade personers rättigheter i Europeiska unionen(5),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0033/2008), och av följande skäl:

A.  I enlighet med internationella(6) och europeiska konventioner ska alla fångar behandlas med respekt för de mänskliga rättigheterna och fängelseförhållandena ska vara förenliga med principerna om människans värdighet, icke-diskriminering och respekt för privat- och familjelivet och ska regelbundet utvärderas av oberoende organ.

B.  Kvinnliga fångars särskilda behov och situation ska beaktas vid domstolsavgöranden, i strafflagstiftningen och av medlemsstaternas fängelser.

C.  Det bör införas konkreta åtgärder som är anpassade till kvinnors specifika behov, till exempel alternativa brottspåföljder.

D.  Gravida kvinnor som sitter i fängelse bör erbjudas stöd, information och grundläggande förutsättningar för en hälsosam graviditet och ett sunt moderskap, särskilt en balanserad kost, goda sanitära förhållanden, frisk luft, motion samt mödravård före och efter förlossningen.

E.  Alla fångar, både män och kvinnor, ska ha lika tillgång till hälsovård, men inom kriminalvården måste särskild hänsyn tas till förebyggande vård, uppföljning och behandling av kvinnors speciella fysiska och psykiska hälsoproblem.

F.  Moderns mentala och fysiska hälsa är förknippad med barnets hälsa.

G.  Många kvinnliga fångar är eller har varit beroende av narkotika eller andra preparat som kan ge upphov till psykiska problem eller beteendestörningar som kräver medicinsk behandling, men också anpassat socialt och psykologiskt stöd inom ramen för en övergripande hälsostrategi inom kriminalvården.

H.  Idag vet man att många kvinnliga fångars liv har präglats av våld, sexuella övergrepp eller misshandel inom familjen eller parrelationen och att de befinner sig i kraftig ekonomisk och psykisk beroendeställning samt att detta har direkta kopplingar till dessa kvinnors brottshistoria och att de lider av fysiska och psykiska problem till följd av detta, till exempel posttraumatisk stress.

I.  Kriminalvårdare måste ha tillräcklig utbildning och insikt om den hänsyn som måste tas till jämställdhetsperspektivet och till kvinnliga fångars speciella behov och situation. Särskild hänsyn måste tas till de mest sårbara bland dem, det vill säga minderåriga och funktionshindrade.

J.  Att upprätthålla familjekontakter är en viktig faktor för att förhindra återfall och för att fångar ska återintegreras i samhället, men det är också en rättighet för alla fångar, deras barn och anhöriga. Det är dock många gånger särskilt svårt för kvinnor att utöva denna rättighet eftersom bristen på kvinnoanstalter gör att de geografiskt sett kan vara placerade långt borta.

K.  Barnets intresse ska alltid komma i första rummet vid beslut om huruvida barnet ska separeras från eller stanna kvar hos sin fängslade förälder. Under alla omständigheter måste den andra förälderns umgängesrätt garanteras och lämpliga åtgärder vidtas för att se till att de känslomässiga banden till ursprungsfamiljen (syskon, mor- och farföräldrar och övrig släkt) kan upprätthållas.

L.  Genom undertecknandet av ovan nämnda konvention om barnets rättigheter (och av andra internationella instrument) har de länder som är parter i konventionen åtagit sig att se till att alla barn, utan diskriminering och oavsett föräldrarnas rättsliga ställning, åtnjuter samtliga rättigheter enligt konventionen, särskilt rätten till god hälsovård samt till fritid och utbildning. Denna skyldighet omfattar även barn som bor med en fängslad förälder.

M.  Förutom att bekämpa brottsliga handlingar bör fängelserna även arbeta för att återintegrera fångarna i samhället och arbetslivet, med tanke på att många fångar, män och kvinnor, ofta har levt ett liv präglat av utanförskap och fattigdom.

N.  En stor andel av de kvinnliga fångarna är föremål för pågående rättsliga förfaranden (förfaranden i samband med övergivande, tillfällig familjehemsplacering eller adoption av minderåriga, skilsmässa, separation, vräkning osv.) när de börjar avtjäna sitt fängelsestraff, vilket innebär att de har svårt att försvara sina rättigheter och lever i ett tillstånd av ständig osäkerhet och stress.

O.  O Ofta känner fångarna inte till de sociala resurser som finns och i många fall kan de i praktiken inte utöva de rättigheter som tillkommer alla personer i respektive medlemsstat på grund av att de inte har några administrativa handlingar (identitetshandlingar, sjukförsäkringskort, familjebevis etc.), har förlorat dem eller för att giltighetstiden för dessa handlingar har löpt ut.

P.  Lika tillgång för både kvinnliga och manliga fångar till arbete, yrkesutbildning och fritid under strafftiden är avgörande för fångarnas psykiska välbefinnande och återintegrering i samhället och arbetslivet.

Q.  Det utbud av utbildnings- och arbetsmöjligheter, fritidssysselsättningar och personligt engagemang som kvinnliga och manliga fångar har tillgång till räcker inte i sig, hur brett det än är, och det är viktigt att ta fram stödprogram som gör det lättare för dem att engagera sig i planeringen och verkställandet av sin återintegrering i samhället.

R.  Kvinnliga fångar måste utan att på något sätt diskrimineras kunna få tillgång till arbete, volontärarbete och olika former av yrkesutbildning och medborgarutbildning som gynnar deras återintegrering i samhället efter avtjänat straff, och dessa måste vara anpassade till arbetsmarknadens krav.

S.  Kvaliteten på den verksamhet som organiseras under fängelsevistelsen är avgörande för att kvinnliga och manliga fångar ska kunna återintegreras i samhället och återfall ska kunna förhindras. Det handlar bland annat om de partnerskap som bildas med företag och sociala stödorganisationer samt om uppföljningsåtgärder och stöd i yrkes- och samhällslivet efter avtjänat straff.

T.  Det finns ett mycket stort behov av könsspecifik information och statistik som bör vara omfattande, jämförbar och uppdaterad.

Fängelseförhållandena

1.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att anslå tillräckliga medel för att modernisera och anpassa sina fängelser, samt att genomföra ovan nämnda rekommendation R(2006)2 från Europarådet för att garantera fängelseförhållanden som medger respekt för människans värdighet och de grundläggande rättigheterna, särskilt i fråga om boende, hälsa, hygien, mat, ventilation och ljus.

2.  Europaparlamentet upprepar sitt krav till kommissionen och rådet om antagandet, enligt artikel 6 i EU-fördraget, av ett rambeslut om minimiregler för skydd av fångars rättigheter (såsom Europarådet också rekommenderar i sin ovan nämnda rekommendation R(2006)2). Parlamentet uppmanar rådet att sprida och främja efterlevnaden av Europarådets fängelseregler i syfte att uppnå större harmonisering av fängelseförhållandena i Europa, särskilt i fråga om hänsynstagandet till kvinnors specifika behov, och att tydligt fastslå de kvinnliga och manliga fångarnas rättigheter och skyldigheter.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin årliga rapport om de mänskliga rättigheterna infoga en utvärdering av respekten för de kvinnliga och manliga fångarnas grundläggande rättigheter och av de särskilda villkor som gäller för kvinnor på fängelserna.

4.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kandidatländerna att ratificera det frivilliga protokollet till konventionen till förhindrande av tortyr, enligt vilket ett system för oberoende kontroll av fängelser ska inrättas, och uppmanar rådet och kommissionen att verka för att konventionen och dess protokoll ratificeras inom ramen för Europeiska unionens utrikespolitik.

5.  Europaparlamentet påminner om att de behöriga myndigheterna genom regelbundna inspektioner ska garantera att driften av anstalterna stämmer överens med nationella och internationella rättsliga normer.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att det råder god ordning på fängelserna och personalens och samtliga fångars säkerhet är garanterad genom att sätta stopp för våld och övergrepp, som kvinnor och personer som tillhör etniska och sociala minoriteter är särskilt sårbara för.

7.  Europaparlamentet uppmanar varje enskild medlemsstat att underlätta kvinnliga fångars tillgång till förebyggande kampanjer riktade till allmänheten, om till exempel tidig upptäckt av bröst- och livmoderhalscancer, och att garantera tillgång på lika villkor till nationella program för familjeplanering.

8.  Europaparlamentet påminner om kvinnofängelsernas "särdrag" och insisterar på att man måste inrätta strukturer för säkerhet och återintegrering som är särskilt utformade för kvinnor. Vidare påminner parlamentet om att det är viktigt för kvinnor som har blivit misshandlade, utnyttjade och utestängda att återintegreringen sker i en stödjande miljö som ser till deras enskilda behov.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att integrera jämställdhetsperspektivet i sin kriminalvårdspolitik och i sina fängelser, och ta större hänsyn till särskilda könsrelaterade situationer och kvinnliga fångars ofta traumatiska förflutna, framför allt genom att skapa en medvetenhet hos kriminalvårdarna och ge dem lämplig utbildning beträffande grundläggande rättigheter genom att

10.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera kvinnorna lika och icke-diskriminerande tillgång till all slags hälsovård. Vården ska hålla samma kvalitet som den vård som erbjuds den övriga befolkningen, för att effektivt kunna förebygga och behandla kvinnosjukdomar.

11.  Europaparlamentet påminner om att åtgärder måste vidtas för att bättre tillgodose kvinnliga fångars speciella behov i fråga om hygien och nödvändiga hygienartiklar i fängelserna.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta en övergripande hälsostrategi inom kriminalvården, som innebär att fysiska och psykiska problem identifieras och behandlas när straffet börjar avtjänas och att medicinskt och psykologiskt stöd ges åt alla kvinnliga och manliga fångar med missbruksproblem, samtidigt som kvinnors särskilda behov beaktas.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder för att ge psykologiskt stöd till samtliga kvinnliga fångar, och särskilt till dem som har utsatts för våld eller misshandel, ensamstående mödrar och minderåriga brottslingar så att de får ett bättre skydd och kan upprätthålla och förbättra sina familjerelationer och sociala kontakter och ges ökade möjligheter till återintegrering. Parlamentet rekommenderar att man utbildar och medvetandegör fängelsepersonalen om dessa fångars speciella utsatthet.

14.  Europaparlamentet rekommenderar att det utdöms fängelsestraff för gravida kvinnor och kvinnor som lever med sina småbarn endast när det är absolut nödvändigt. I sådana extremfall bör dessa kvinnor ha möjlighet till en rymligare, om möjligt enskild cell, och särskild hänsyn bör tas till dem, framför allt när det gäller kost och hygien. Dessutom anser parlamentet att gravida kvinnor bör få tillgång till en mödravård, före och efter förlossningen, som håller lika hög kvalitet som den mödravård som erbjuds utanför fängelset.

15.  Europaparlamentet vill uppmärksamma det faktum att kvinnor som genomgår en komplikationsfri förlossning i fängelset normalt sett tvingas skiljas från barnet inom 24 eller 72 timmar efter förlossningen, och välkomnar alla eventuella alternativa lösningar från kommissionens och medlemsstaternas sida.

16.  Europaparlamentet understryker att rättssystemet måste respektera barnets rättigheter när man behandlar frågor kring moderns avtjänande av fängelsestraff.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att visa största respekt för individens sexuella läggning och för alla samlevnadsformer som inte strider mot lagstiftningen.

18.  Europaparlamentet betonar att man måste sluta placera flickor och pojkar som är 18 år och yngre i fängelser för vuxna.

Upprätthållande av familjekontakter och sociala relationer

19.  Europaparlamentet rekommenderar att alternativa straff tillämpas i större utsträckning, straffalternativ som är förlagda ute i samhället, särskilt för mödrar, när strafftiden är kort och ingen egentlig fara för allmänheten föreligger och om ett fängelsestraff skulle få allvarliga konsekvenser för familjelivet, särskilt om kvinnan är ensam vårdnadshavare eller barnen är små eller om hon har omsorgsansvar för familjemedlemmar eller funktionshindrade personer. Parlamentet erinrar om att de rättsliga myndigheterna bör ta hänsyn till dessa faktorer när strafform fastställs, med särskild hänsyn till den åtalade förälderns barn och deras intresse som alltid kommer i första rummet. Parlamentet rekommenderar även att samma hänsyn tas till manliga fångar som är vårdnadshavare för minderåriga barn eller har annat familjeansvar.

20.  Europaparlamentet betonar att isolering och depression påverkar gravida fångars hälsa negativt och att detta också kan få skadliga eller till och med farliga konsekvenser för barnet, konsekvenser som man måste ta på största allvar i samband med beslutet om fängelsestraff.

21.  Europaparlamentet insisterar dessutom på att rättsväsendet måste ta reda på om det finns barn med i bilden innan man fattar beslut om häktning och i samband med utdömandet av brottspåföljd samt att försäkra sig om att det vidtagits åtgärder för att tillgodose barnens alla rättigheter.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka antalet kvinnoanstalter och att ge dessa större geografisk spridning för att det ska bli enklare för kvinnliga fångar att upprätthålla familje- och vänskapsbanden och delta i religionsutövning.

23.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att uppmana fängelserna att införa flexibla regler för besökens form, antal, varaktighet och tider. Besök bör vara tillåtna för anhöriga, vänner och utomstående.

24.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att underlätta familjekontakter, i synnerhet fängslade föräldrars kontakter med sina barn, förutsatt att detta ligger i barnets bästa intresse, genom att inrätta besöksrum som inte för tankarna till ett fängelse och som möjliggör gemensamma aktiviteter och lämplig känslomässig närhet.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullgöra sina internationella åtaganden genom att se till att barn som lever med en fängslad förälder får lika rättigheter och behandling, och att skapa levnadsförhållanden som är anpassade efter barnens behov, helst i enheter som är helt fristående och avskilda från den vanliga anstaltsmiljön, genom att integrera dem i samhällets daghem och skolor och möjliggöra flexibla och generösa vistelser med släkten eller vistelser utanför anstalten under ansvar av personal från barnrättsorganisationer. Levnadsförhållandena måste också främja barnens fysiska, psykiska, moraliska och sociala utveckling och det måste finnas en anpassad infrastruktur samt kompetent personal som kan bistå mödrar i fängelse i deras fostrans- och omvårdnadsansvar. Vidare rekommenderar parlamentet att man i fall då minderåriga barn lever i fängelse underlättar för den andra föräldern att tillvarata sin rätt till vårdnad om barnet.

26.  Europaparlamentet måste tyvärr konstatera att många av kvinnorna i fängelserna är ensamstående mödrar som förlorar kontakten med sina barn, i bland för alltid. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att utarbeta och genomföra alternativa strategier i syfte att förhindra en total separation

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera samtliga fångar kostnadsfritt rättsligt stöd i fängelserelaterade frågor, vilket i fallet med kvinnliga fångar bör vara särskilt inriktat på familjerätt i syfte att finna lösningar på frågor kring placering av barn, adoption, hemskillnad, kvinnomisshandel etc.

28.  Europaparlamentet rekommenderar att man organiserar informationskampanjer om samhällets sociala tjänster samt om en ständig uppdatering av de administrativa handlingarna rörande individens personliga situation, familjeförhållanden och hälsa, vilket gör det möjligt för de kvinnliga fångarna att till fullo tillvarata sina medborgerliga rättigheter.

29.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta psykosociala stödåtgärder för att på bästa möjliga sätt förbereda separationen mellan barnet och den fängslade modern, och minska separationens negativa följder.

Återintegrering i samhället och arbetslivet

30.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att vidta de åtgärder som krävs för att alla fångar, både män och kvinnor, ska erbjudas möjligheter till ett omväxlande arbete med rimlig lön, som främjar deras personliga utveckling, där ingen könssegregering eller andra former av diskriminering förekommer samt att i detta syfte upprätta partnerskap med företag.

31.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anslå mer resurser, bland annat med hjälp av EU:s finansiella instrument för sysselsättning och social integration, t.ex. Europeiska socialfonden och Progress, för att utveckla program för läs- och skrivundervisning och livslångt lärande och yrkesutbildning inom kriminalvården, vilka anpassats efter arbetsmarknadens krav och som leder till en examen.

32.  Europaparlamentet understryker att dessa program bör omfatta språkkurser, inbegripet kurser i det nationella språket (eller minst ett nationellt språk) för utländska fångar, män och kvinnor, datakurser och kurser i socialt och arbetsrelaterat beteende.

33.  Europaparlamentet betonar den avgörande roll som ideella organisationer spelar för fångarnas, särskilt kvinnornas, återintegrering i samhället och arbetslivet och uppmanar därför medlemsstaterna att uppmuntra dessa organisationer att utveckla sin verksamhet i fängelserna, särskilt genom att öka anslagen till dem och underlätta deras medlemmars tillträde till anstalterna samt öka medvetenheten bland fängelsepersonalen om behovet av ett gott samarbete med dessa aktörer.

34.  Europaparlamentet anser att förutsatt att det inte föreligger någon betydande risk för allmänhetens säkerhet och att det inte handlar om ett långt straff så kan fångarnas återintegrering i samhället och arbetslivet underlättas genom att man i högre grad använder system där kvinnliga och manliga fångar delvis tillåts arbeta eller delta i yrkesutbildning utanför fängelset.

35.  Europaparlamentet understryker att de kvinnliga och manliga fångarnas, särskilt gravida eller nyförlösta kvinnors, arbetsvillkor måste vara förenliga med den nationella lagstiftningen och gemenskapslagstiftningen och regelbundet kontrolleras av de behöriga myndigheterna.

36.  Europaparlamentet betonar att man måste uppmuntra de kvinnliga och manliga fångarna att anstränga sig för att hitta ett arbete och bli återintegrerade i samhället genom att se till sin personliga situation. Varje år ska en bedömning av detta engagemang göras.

37.  Europaparlamentet anser att det är ett prioriterat mål att det vid varje fängelseanstalt finns stödprogram och personlig vägledning för de kvinnliga och manliga fångar som vill ha det för att utforma och uppnå sin personliga utveckling och återintegrering i samhället, ett arbete som måste fortsätta även efter fängelsetiden.

38.  Europaparlamentet erinrar om att det är nödvändigt med sociala stödåtgärder både under och efter fängelsetiden för att förbereda och hjälpa fången att återintegreras och framför allt hitta en bostad och ett arbete, så att social utestängning och återfall kan förhindras.

39.  Europaparlamentet poängterar vikten av att upprätthålla och främja de kvinnliga och manliga fångarnas kontakter med yttervärlden, bland annat genom att ge dem tillgång till tidningar och andra medier och kontakt med socialtjänsten, ideella organisationer och föreningar på kultur- eller konstområdet eller andra föreningar som godkänts av kriminalvårdsmyndigheterna.

40.  Europaparlamentet påminner om att det är oerhört viktigt att samtliga fångar har regelbunden tillgång till idrotts- och fritidsaktiviteter och till konstnärliga eller kulturella utbildningskurser för att kunna behålla sin mentala jämvikt. Detta gynnar också deras återintegrering i samhället.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt fångar inom ramen för sitt handlingsprogram för bekämpning av social utestängning.

42.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt utländska kvinnor och män, särskilt när det gäller språk- och kulturskillnader, att underlätta för dem att upprätthålla kontakterna med sina närmaste och med sina respektive länders konsulat och att ha tillgång till fängelsernas resurser och program samt till lättbegriplig information. Parlamentet rekommenderar också medlemsstaterna att ta hänsyn till utländska kvinnors särskilda situation vid planeringen av fängelseverksamhet, att utbilda personal för ett arbete i en mångkulturell miljö både inom och utanför fängelset och att upprätta medlingstjänster både inom och utanför fängelset.

43.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom ramen för underlättandet av återintegrationen i samhället och arbetslivet vidta alla nödvändiga åtgärder för att i sin nationella lagstiftning inbegripa bestämmelser som främjar anställning av före detta fångar, särskilt av ensamstående mödrar och minderåriga brottslingar, inom såväl den offentliga som den privata sektorn.

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta information och god praxis om fängelseförhållanden, särskilt för kvinnor, men också om effektiva åtgärder för yrkesutbildning och återintegrering i samhället. I detta syfte är det viktigt att främja och finansiera myndigheternas och de direkt berörda parternas bidrag till inrättandet av nydanande program och god praxis samt deras deltagande i nationella och internationella kongresser och debatter som ett incitament som kan ge upphov till positiva samverkanseffekter.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna främja genusinriktad fängelseforskning, finansiera undersökningar om orsakerna till brottsligheten, det sammanhang i vilket brottsligheten begås och om de nationella kriminalvårdssystemens effektivitet för att kunna förbättra de kvinnliga och manliga fångarnas möjligheter att delta i samhälls-, familje- och yrkeslivet.

o
o   o

46.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och parlamenten och regeringarna i medlemsstaterna och kandidatländerna.

(1) EUT C 303, 14.12.2007, s. 1. (2) EGT C 158, 26.6.1989, s. 511. (3) EGT C 32, 5.2.1996, s. 102. (4) EGT C 98, 9.4.1999, s. 299. (5) EUT C 102 E, 28.4.2004, s. 154. (6) Artiklarna 1, 3, 5 och 12 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och den första grundläggande principen för behandling av fångar som återges av FN:s generalförsamling i bilagan till resolution 45/111 av den 14 december 1990.