Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 mars 2007 om jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor i utvecklingssamarbetet (KOM(2007)0100),

–   med beaktande av slutsatserna från rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) och företrädarna för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet om jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor i utvecklingssamarbetet, som antogs den 14 maj 2007,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 806/2004 av den 21 april 2004 om främjande av jämställdhet mellan könen i utvecklingssamarbetet(1),

–   med beaktande av artiklarna 2, 3.2, 137 och 141 i EG-fördraget,

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna som antogs 2000(2), särskilt artikel 23,

–   med beaktande av Förenta nationernas konvention av den 18 december 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW),

–   med beaktande av den fjärde internationella kvinnokonferensen som hölls i Peking i september 1995, den förklaring och den handlingsplattform som antogs i Peking samt de påföljande slutdokument som blev resultatet och som antogs vid Förenta nationernas särskilda sessioner Peking +5 och Peking +10 om ytterligare åtgärder och initiativ för att genomföra Pekingförklaringen och den handlingsplattform som antogs den 9 juni 2000 respektive den 11 mars 2005,

–   med beaktande av millennieutvecklingsmålen, som antogs vid FN:s millennietoppmöte i september 2000, särskilt millennieutvecklingsmålet om att främja jämställdhet och stärka kvinnors ställning som en förutsättning för att få bukt med hunger, fattigdom och sjukdomar samt uppnå jämställdhet på alla utbildningsnivåer och alla områden inom arbetslivet, jämställd kontroll över tillgångar och jämställd representation i det offentliga och politiska livet,

–   med beaktande av kommissionens rapport om millennieutvecklingsmålen 2000–2004 (SEK(2004)1379),

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet i Bryssel den 16-17 december 2004, som bekräftar Europeiska unionens fullständiga engagemang i millennieutvecklingsmålen och för politisk sammanhållning,

–   med beaktande av Europaparlamentets resolutioner av den 12 april 2005 om Europeiska unionens roll när det gäller att uppnå millennieutvecklingsmålen(3) och av den 20 juni 2007 om millennieutvecklingsmålen i halvtid(4),

–   med beaktande av dess resolutioner av den 17 november 2005 om en utvecklingsstrategi för Afrika(5), och av den 25 oktober 2007 om läget i förbindelserna mellan EU och Afrika(6),

–   med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 29 november 2007 om att vidareutveckla Afrikas jordbruk(7),

–   med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, som antogs den 31 oktober 2000 (UNSCR 1325 (2000)), särskilt punkt 1, där medlemsstaterna uppmanas att se till att öka kvinnorepresentationen på alla beslutsnivåer i nationella, regionala och internationella organ,

–   med beaktande av den gemensamma förklaringen av rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: "Dokument om europeiskt samförstånd" (Europeiska samförståndet om utvecklingssamarbete) som undertecknades den 20 december 2005(8), och det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd från december 2007(9),

–   med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stilla havsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å den andra, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000(10), ändrat genom avtalet om ändring av partnerskapsavtalet, som undertecknades i Luxemburg den 25 juni 2005(11) (Cotonouavtalet),

–   med beaktande av Romförklaringen om harmonisering som antogs den 25 februari 2003 efter högnivåforumet om harmonisering, och Parisförklaringen om biståndseffektivitet som antogs den 2 mars 2005,

–   med beaktande av den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering som hölls i Monterrey i mars 2002, och med beaktande av världstoppmötet om hållbar utveckling som hölls i Johannesburg i september 2002,

–   med beaktande av den slutrapport som antogs i mars 2005 vid det 49:e sammanträdet för FN:s kvinnokommission,

–   med beaktande av rapporten från FN:s utvecklingsprogram med titeln "En Route to Equality" (På väg mot jämställdhet) från 2006,

–   med beaktande av FN:s befolkningsfonds rapporter om världens befolkningssituation 2005 och 2006 "The Promise of Equality: Gender Equity, Reproductive Health and the Millennium Development Goals" (Jämställdhetslöftet: Likvärdig behandling, reproduktiv hälsa och millennieutvecklingsmålen) respektive "A Passage to Hope: Women and International Migration" (En resa mot hoppet: kvinnor och internationell migration),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete(12),

–   med beaktande av den statistik som bygger på ett meddelande från ledamöterna i kommittén för utvecklingsbistånd inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), Gender Equality Policy Marker 2004–2005 (Politisk markör för jämställdhet mellan könen 2004–2005), som offentliggjordes i juni 2007 och med beaktande av OECD:s rapport om jämställdhet och tillhandahållande av bistånd från 2006,

–   med beaktande av Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning från mars 2000,

–   med beaktande av protokollet om afrikanska kvinnors rättigheter, som också kallas Maputoprotokollet, som trädde i kraft den 26 oktober 2005,

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 5–6 december 2007 om översynen av medlemsstaternas och EU-institutionernas genomförande av handlingsplanen från Peking, särskilt den åtföljande rapporten, som utarbetats av det portugisiska ordförandeskapet, med indikatorer för kvinnor och fattigdom,

–   med beaktande av FN:s internationella konferens om befolkning och utveckling, som hölls i Kairo i september 1994, det handlingsprogram som antogs i Kairo och de efterföljande slutdokument som 1999 antogs vid FN:s extra session fem år efter Kairokonferensen (Kairo +5) om ytterligare åtgärder för att genomföra handlingsprogrammet,

–   med beaktande av uppmaningen i Bryssel i juni 2006 att bekämpa sexuellt våld vid och efter konflikter,

–   med beaktande av handlingsplanen från Maputo om att göra den kontinentala politiska ramen för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, som antogs vid Afrikanska unionens extra session i september 2006, operativ 2007–2010,

–   med beaktande av handlingsramen och rekommendationerna om hälsa för hållbar utveckling, som hälsovårdsministrarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet antog i Bryssel i oktober 2007,

–   med beaktande av förklaringen om jämställdhet: en kärnfråga för ett samhälle i förändring och det tillhörande åtgärdsprogram som antogs vid det femte Europeiska ministerrådet,

–   med beaktande av ministerförklaringen från ministerkonferensen om jämställdhet mellan könen som hölls i Luxemburg den 4 februari 2005,

–   med beaktande av beslut 14/04 som Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) antog den 7 december 2004 i Sofia om OSSE:s handlingsplan från 2004 för att främja jämställdhet,

–   med beaktande av samväldets handlingsplan för jämställdhet  2005–2015,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0035/2008), och av följande skäl:

A.  I Wienförklaringen, som antogs den 25 juni 1993 vid FN:s världskonferens om mänskliga rättigheter, fastslås det att kvinnors och flickors grundläggande rättigheter är en oförytterlig, nödvändig och odelbar del av de universella mänskliga rättigheterna.

B.  Genom det europeiska samförståndet om utvecklingssamarbete fastställs att jämställdhet är en gemensam princip, och det fastslås "EU kommer därför att införa en tydlig jämställdhetsaspekt i all sin politik och praxis i sina förbindelser med utvecklingsländerna" (del I – artikel 19), och i Cotonouavtalet understryks tydligt värdet av jämställdhet genom att man bekräftar att "(Samarbetet) ska syfta till att förbättra kvinnors tillgång till de resurser som krävs för att de till fullo ska kunna utöva sina grundläggande rättigheter" (artikel 31).

C.  FN:s generalförsamling har definierat allmän tillgång till reproduktiv hälsa senast 2015 som ett delmål i förteckningen över millennieutvecklingsmålen.

D.  I handlingsplattformen från Peking stöds integrering av ett jämställdhetsperspektiv som en effektiv strategi för att främja jämställdhet, och där framhålls att regeringar och andra aktörer bör främja en aktiv och tydlig politik som syftar till att integrera jämställdperspektivet i alla politiska beslut och program, så att en analys av effekterna för kvinnor och män görs innan några beslut fattas.

E.  Ungefär två tredjedelar av allt arbete i världen utförs av kvinnor och flickor, mot en ersättning som motsvarar mindre än 5 procent av inkomsten. Det arbete kvinnor utför står för hälften av världens livsmedelsproduktion, och nästan 74 procent av de arbetslösa kvinnorna är huvudsakligen sysselsatta med hushållsarbete och att ta hand om familjen i hemmet jämfört med 27 procent av de arbetslösa männen.

F.  70 procent av de 1,3 miljarder människor som lever i absolut fattigdom är kvinnor, och fattigdom är inte bara ett symtom på utan också en orsak till en ojämlik fördelning av inkomst, egendom, resurser, inflytande på marknaden och beslutsfattande. EU främjar jämställdhet mellan könen och kvinnors rättigheter i dess utvecklingssamarbete genom tvåspårsstrategin, som dels omfattar integrering av jämställdhetsperspektivet, dels särskilda åtgärder som inriktas mot att främja kvinnors rättigheter och ge dem ökat medinflytande.

G.  Ekonomisk tillväxt är nödvändig men inte tillräcklig vid bekämpning av fattigdom, eftersom den inte skapar tillräckliga möjligheter för försörjning och sysselsättning.

H.  Bristande jämställdhet tenderar att leda till ännu sämre jämställdhet, vilket medför negativa konsekvenser för kvinnors välfärd samt för deras familjer och lokalsamhällen och för deras personliga utvecklingsmöjligheter.

I.  I de flesta länder betraktas inte jämställdhetsåtgärder som någon högprioriterad fråga utan som en bisak och kulturella, religiösa och socioekonomiska seder och bruk används som ursäkt för att hindra utvecklingen när det gäller jämställdhet och kvinnors rättigheter.

J.  Det har bevisats att ett ökat medinflytande för kvinnor skyndar på uppnåendet av alla övriga millennieutvecklingsmål genom att minska fattigdomen och förbättra demografiska, sociala och ekonomiska faktorer.

K.  Integrering av ett jämställdhetsperspektiv kan bidra till att göra samhällen mer rättvisa och demokratiska, där kvinnor och män anses vara likvärdiga i livets alla aspekter, men det ersätter inte särskilda politiska jämställdhetsåtgärder eller positiva åtgärder som en del av ett dubbelt tillvägagångssätt för att nå målet om jämställdhet mellan könen.

L.  Det är avgörande med utbildning för flickor och kvinnor i tidig ålder (inbegripet en omfattande sexualundervisning) i kampen för att utrota fattigdom och utbredda sjukdomar, eftersom detta säkerställer att kvinnor ökar sina kunskaper, färdigheter och sitt förtroende för att till fullo delta i samhället och politiken.

M.  Att kvinnor fullt ut åtnjuter sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter är en förutsättning för att uppnå jämställdhet, eftersom kvinnors möjlighet att bestämma över sin fertilitet är grundläggande för ett ökat medinflytande. Kvinnor som kan familjeplanera kan även planera sina liv i övrigt, eftersom friska kvinnor kan vara mer produktiva och eftersom skyddet för reproduktiva rättigheter – såsom rätten att familjeplanera om tidpunkten för och intervallet mellan födslar samt fatta reproduktionsbeslut utan diskriminering, tvång och våld – ger frihet att delta mer fullständigt och jämställt i samhället.

N.  Det är avgörande av att ge finansiellt och tekniskt stöd till kvinnoorganisationer för att främja program för de mest sårbara personerna i befolkningen, däribland kvinnor som är invandrare, internflyktingar och flyktingar, i synnerhet tillhandahållande av utrustning och lämplig teknik för livsmedelsberedning och lindring av arbetsbelastningen samt underlättande för kvinnor att få tillgång till mark och förbättring av flickors tillgång till och deltagande i skolundervisning.

O.  Kvinnor löper risk för diskriminering när det gäller äktenskap och tillgång till fast egendom samt till resurser och kontrollen över dessa.

P.  Många kvinnor får inte sina grundläggande behov tillgodosedda när det gäller hälso- och sjukvård, utbildning på alla nivåer, ekonomiskt oberoende, karriär och deltagande i beslutsprocesser.

Q.  I vissa kulturer förekommer fortfarande traditionella och religiösa fördomar som är inskränkande och diskriminerande när det gäller flickors och unga kvinnors tillgång till utbildning.

R.  Minst 130 miljoner kvinnor har tvingats genomgå kvinnlig könsstympning eller andra våldsamma traditionella seder. Ytterligare 2 miljoner befinner sig varje år i farozonen på grund av dessa allvarliga brott mot deras fysiska integritet och deras mänskliga rättigheter.

S.  Kvinnliga migrerande arbetstagare utsätts i högre grad för tvångsarbete och sexuellt utnyttjande än män, och det är också mer troligt att de godtar otrygga arbetsvillkor.

T.  I länder som genomgår återuppbyggnadsprocesser och återintegreringsprocesser efter konflikter är institutionella mekanismer och åtaganden för jämställdhet effektiva första steg för att skydda och främja kvinnors rättigheter. Det är en nödvändig förutsättning för en gemensam och hållbar utveckling att alla berörda aktörer, såsom regeringar och politiska företrädare, icke-statliga organisationer/grupper och akademiker engagerar sig, liksom att kvinnogrupper och kvinnoorganisationer direkt deltar.

U.  I Afrika söder om Sahara är 57 procent av dem som drabbats av hiv/aids kvinnor, och sannolikheten att unga kvinnor i åldrarna 15–24 år infekteras är mer än tre gånger så stor jämfört med unga män.

V.  Det finns en klyfta i fråga om information mellan män och kvinnor när det gäller hur hiv/aids överförs och om förebyggande åtgärder som förstärks av en diskriminerande miljö och könsrelaterat våld. Utbildning och information om sexuell och reproduktiv hälsa och tillgång till reproduktiva hälsoåtgärder är den bästa garantin för att förebygga hiv/aids och andra sexuellt överförbara sjukdomar.

W.  Varje år sker det fortfarande 536 000 dödsfall bland mödrar (varav 95 procent sker i Afrika och Asien), och för varje kvinna som dör drabbas 20 eller fler av allvarliga komplikationer, som varierar från kroniska infektioner till funktionshindrande skador, såsom obstetrisk fistel, vilket lätt skulle kunna undvikas om det fanns allmän tillgång till grundläggande och akut förlossningsvård samt reproduktiv hälsovård.

X.  Enligt en undersökning från Internationella livsmedelsforskningsinstitutet finns ett starkt samband mellan barns näringsstatus och kvinnors beslutanderätt i hemmet. När kvinnor har en lägre ställning och inte har någon medbestämmanderätt är de oftare själva undernärda. En merpart av dödsfallen bland barn skulle kunna undvikas genom förbättrad näring och detta skulle kunna bidra till att man uppnår millennieutvecklingsmålet om minskning av barnadödligheten.

Y.  Vissa av de hittills genomförda projekten har inte kunnat fungera effektivt på grund av brister i olika länder: svaga lokala och nationella myndigheter, korrupta regeringar eller brist på expertis och utbildad personal som kan ta itu med problemen kring ökat medinflytande för kvinnor och jämställdhet mellan kvinnor och män.

Z.  Processen för resursdegradering, såväl lokalt som regionalt, till följd av den ökade risken för naturkatastrofer drabbar mindre gynnade befolkningsgrupper särdeles hårt.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ovannämnda meddelande om jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor i utredningssamarbetet som parlamentet ser som ytterligare ett steg i handlingsprogrammet för integrering av ett jämställdhetsperspektiv i gemenskapens utvecklingssamarbete för åren 2001–2006.

2.  Europaparlamentet beklagar att rådet inte har gjort tillräckligt i praktiken sedan man först förklarade i sin resolution av den 20 december 1995 att könsperspektivet ska beaktas i samarbetet för utveckling av en princip för gemenskapens och medlemsstaternas utvecklingspolitik.

3.  Europaparlamentet påpekar att vår förståelse för kvinnors roller i tidigare krigsdrabbade samhällen och deras bidrag till återuppbyggnad efter krig måste gå längre än den allmängiltiga skildringen av "kvinnors erfarenheter av krig", och att kvinnors specifika och annorlunda erfarenheter av krig måste erkännas.

4.  Europaparlamentet beklagar att de flesta landstrategidokument inom ramen för finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete hänvisar till jämställdhet som ett område av övergripande karaktär, utan att några specifika könsrelaterade mål eller verksamheter anges. Parlamentet begär eftertryckligen att könsspecifika mål och verksamheter tas med i framtida strategier.

5.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens krav att EU ska ha som grundläggande europeiskt mål att stödja tredjeländer när det gäller efterlevnad och förverkligande av internationella krav, som t.ex. CEDAW, handlingsprogrammet från Kairo och FN:s milleniumdeklaration.

6.  Europaparlamentet understryker kommissionens åsikt att de finansiella medel som särskilt har tillhandahållits till stöd för en integrering av jämställdhetsfrågor i utvecklingssamarbetet är obetydliga jämfört med den ekonomiska satsningen på andra, horisontella åtgärder. Parlamentet beklagar att endast 5 procent av de medel genom finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete som går till det tematiska programmet "Investera i människor" (2007–2013) anslås till jämställdhet och att region- och landstrategidokumenten inte ger någon översikt över budgetanslagen till jämställdhet, eftersom jämställdhet bara nämns som en fråga av övergripande karaktär och några finansieringsuppgifter således inte lämnas.

7.  Europaparlamentet uttrycker oro över kommissionens nya biståndsstruktur, där budgetstöd ges företräde, eftersom den kan medföra ytterligare svårigheter vid bedömningen av framstegen på jämställdhetsområdet.

8.  Europaparlamentet ser positivt på kommissionens övergripande förhållningssätt och anser att EU och dess medlemsstater skulle kunna använda den som grund för att integrera jämställdhetsfrågor i sina utvecklingssamarbetsprogram i syfte att uppnå jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor, vilket är det främsta instrumentet för att stärka de mänskliga rättigheterna och bekämpa fattigdomen. Parlamentet konstaterar dock att det finns utrymme för förbättringar, särskilt när det gäller att analysera informationen så att åtgärder som kan skada kvinnornas ställning kan undvikas.

9.  Europaparlamentet anser att en förutsättning för en effektiv integration av jämställdhetsperspektivet i utvecklingssamarbetspolitiken är att medlemsstaterna och de berörda EU-institutionerna uppmärksammar jämställdhetsfrågorna. Detta innebär att man måste uppnå målen i färdplanen för jämställdhet 2006−2010 (KOM(2006)0092) inom EU för att kunna integrera jämställdhetsperspektivet i utvecklingssamarbetet på ett effektivt sätt.

10.  Europaparlamentet understryker behovet av att inte fokusera enbart på kvinnorna utan även på relationerna mellan könen, särskilt sådana sociala relationer mellan kvinnor och män som skapar och vidmakthåller den bristande jämställdheten. Projekten bör därför inriktas på både män och kvinnor.

11.  Europaparlamentet betonar att globaliseringsprocesserna bör medföra nya möjligheter för fattiga länder och ta hänsyn till kvinnors särskilda behov, eftersom kvinnor ofta utgör en outbildad arbetskraft och därför är socialt missgynnade.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram konkreta förslag till hur möjligheter till sysselsättning och till en konkret ställning ska kunna skapas för det stora antalet outbildade kvinnor i utvecklingsländerna i en alltmer globaliserad värld.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inom ramen för utvecklingssamarbetet vidta åtgärder som har konkreta och mätbara effekter på relationerna mellan könen (ändra lagar, institutioner och rådande patriarkala mönster, höja budgetanslagen och förbättra kvinnors sociala och ekonomiska villkor).

14.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att som arbetsgivare i utvecklingsländer, särskilt genom en höjning av lönerna enligt Internationella arbetsorganisationens rekommendation 135 av en 22 juni 1970 om fastställande av minimilöner, och speciellt med hänsyn till utvecklingsländerna, beakta principen om anständiga arbetsvillkor.

15.  Europaparlamentet välkomnar förslagen om att främja skyddet av tillfälliga arbetstagares arbetsrätt och medborgerliga rättigheter samt främjandet av kvinnors deltagande i fackföreningar för att bättre bekämpa de svårigheter som kvinnor möter i arbetslivet.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid utarbetandet av sin politik för utvecklingssamarbetet stödja åtgärder för att stärka kvinnors rättsliga ställning, ytterligare främja lika tillgång till drägligt arbete och grundläggande mänskliga och sociala rättigheter och särskilt uppmärksamma de allt fler invandrarkvinnorna och deras allt mer utsatta situation, för att inte kvinnor ska bli den nya exploaterade samhällsklassen.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma den möjliga inverkan som avtalen om ekonomiskt partnerskap har ur ett jämställdhetsperspektiv.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att utvecklingssamarbetspolitiken överensstämmer med gemenskapens övriga politik (såsom handels- och jordbrukspolitiken) för att förhindra negativ inverkan från andra områden, särskilt när det gäller åtgärder för att öka kvinnors medinflytande.

19.  Europaparlamentet påpekar att kvinnornas inflytande på utformandet av sina liv är beroende av skolutbildningen. Parlamentet framhåller vikten av utbildningsprogram som utgår från jämställdhetsperspektivet och riktar sig till både kvinnor och män.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en jämställdhetsanalys i varje steg av utformningen av politiken, genomförandet och utvärderingen för att se till att alla former av könsdiskriminering undanröjs och för att skydda och främja kvinnors mänskliga rättigheter.

21.  Europaparlamentet ber kommissionen att utvärdera hur de nya biståndsformerna påverkar kvinnornas situation, med beaktande av att det nu fokuseras mindre på kvinnor och jämställdhet mellan kvinnor och män, vilket delvis beror på den här nya utvecklingstendensen.

22.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen begär att indikatorer som mäter resultaten när det gäller uppnåendet av jämställdhetsmålen utarbetas samt begär att sådana indikatorer tas med såväl i alla landstrategidokument inom ramen för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och Europeiska utvecklingsfonden som vid resultatbedömningen under halvtidsöversyner och slutliga översyner av sådana strategier. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla parametrar i form av kvantitativt mätbara och framför allt kvalitativa indikatorer som är billiga, klara och tydliga och möjliga att analysera, för att effektivt och regelbundet kunna utvärdera utvecklingen på området för jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor. Parlamentet uppmanar kommissionen att i dialoger med tredjeländer höja medvetenheten om vikten av aggregerade och jämförbara uppgifter om jämställdhetsmålen. Parlamentet stöder de könsuppdelade indikatorerna i bilagan (del VII) (SEK(2007)0332) till kommissionens ovannämnda meddelande om jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor i utredningssamarbetet som en god grund för att utveckla heltäckande instrument för resultatmätning.

23.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen tar hänsyn till fenomenet könsbaserat våld i strategin.

24.  Europaparlamentet betonar att våld mot kvinnor inte är en ren kvinnofråga utan även rör män. Samtidigt som man välkomnar program för kvinnor som utsatts för våld uppmanar parlamentet kommissionen och medlemsstaterna att ta fram program som vänder sig till manliga förövare för att på så sätt ta itu med orsakerna och inte bara effekterna av företeelsen.

25.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ för att öka kunskapen om våld mot kvinnor genom att denna fråga ges utökat utrymme i medierna och fortbildningen av personal inom militär, brottsbekämpande myndigheter och rättsväsende. Parlamentet kräver dock att det ägnas större uppmärksamhet åt åtgärder för att bekämpa människohandel, tortyr och skadliga traditionella sedvänjor, särskilt kvinnlig könsstympning, hedersrelaterade brott samt äktenskap för minderåriga och tvångsäktenskap, och insisterar på att man måste se till att fler kvinnor arbetar på de institutioner som ger direkt stöd åt dessa offer.

26.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i sitt ovannämnda meddelande om jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor i utvecklingssamarbetet särskilt betonar ökningen av hiv/aids bland kvinnor. Parlamentet anser att medlemsstaterna borde ha fått en direkt uppmaning att uppfylla de ekonomiska åtaganden som de har gjort på detta område.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram särskilda, tidsbundna och mätbara åtaganden – och avsätta tillräckliga resurser – för att alla världens kvinnor och flickor före 2010 ska få tillgång till hiv/aids-förebyggande åtgärder, behandling, vård och stöd.

28.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i sitt ovan nämnda meddelande om jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor i utvecklingssamarbetet med kraft slår fast sambandet mellan hiv/aids-strategierna och -programmen och strategierna och tjänsterna för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förstärka sin ledande roll i fråga om strategierna för sexuell och reproduktiv hälsa och att öka anslagen till detta område för att hjälpa länder att nå millennieutvecklingsmålen, i synnerhet målsättningen om allas tillgång till reproduktiv hälsa i enlighet med mål 5 om att förbättra mödravården, och att ta upp kvinnofrågor som har med sexuell och reproduktiv hälsa att göra och som nu är försummade, såsom fistlar till följd av förlossningar eller olyckor.

30.  Europaparlamentet påpekar att diskrimineringen av flickor och kvinnor bidrar till en ökad risk för hiv/aids, eftersom deras låga sociala ställning gör det svårt för dem att göra fria val i fråga om den egna sexualiteten.

31.  Europaparlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag att kvinnor som är fångar under sharialagarna betraktas som ägodelar och anser att detta förtryck är raka motsatsen till alla principer som parlamentet anser vara av största vikt.

32.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i den ovannämnda bilagan till sitt meddelande om jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor i utredningssamarbetet erkänner vikten av att stödja forskning om mikrobicider och vacciner (som är de mest lovande teknikerna för kvinnor) och uppmanar EU att se till att forskning och utveckling av hiv/aids-vaccin och mikrobicider finns med på de vidare utvecklings- och jämställdhetsagendorna.

33.  Europaparlamentet anser ökat kvinnligt medinflytande genom full tillgång till information om samt tjänster och förnödenheter för sexuell och reproduktiv hälsa ger kvinnor ett bättre utgångsläge för att kunna kräva säkert sex och skydda sig mot sexuellt överförbara sjukdomar, däribland hiv/aids. Parlamentet stöder kommissionens förslag till åtgärder för att skydda kvinnor mot sexuellt överförbara sjukdomar, särskilt det finansiella stödet till framtagandet av mikrobicider och vaccin, och åtgärderna för reproduktiv hälsa och sexuella rättigheter.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att verka för att förebyggande åtgärder mot överföring av smitta från mor till barn ska ingå i paketet med heltäckande strategier för att bekämpa hiv/aids.

35.  Europaparlamentet understryker vikten av att sätta kvinnor i centrum för politik som rör vattenförsörjning, sanitetstjänster och hygien. Parlamentet understryker därför vikten av att utöka tillgången till säkert dricksvatten, fullgoda sanitetstjänster och vatten för produktionsändamål.

36.  Europaparlamentet kritiserar skarpt det faktum att bekämpandet av traditionellt betingat våld mot kvinnor inte utgör en del av åtgärderna i kommissionens strategi. Parlamentet fördömer rättsliga, kulturella och religiösa sedvänjor som diskriminerar kvinnor, utesluter dem från det politiska och offentliga livet och segregerar dem i vardagslivet, eller som innebär att man tolererar våldtäkter, våld i hemmet, tvångsäktenskap, brist på lika rättigheter i skilsmässomål, hedersmord, tvång för kvinnor att mot sin vilja klä sig på ett speciellt sätt, trakasserier mot dem som inte följer könsrelaterade normer eller regler, människohandel och tvångsarbete. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekämpa allt detta i politiken för utvecklingssamarbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra ihärdiga ansträngningar för att stödja informationsprogram och kampanjer för att öka den allmänna medvetenheten och ändra det allmänna opinionsläget i programländerna, och att göra de åtgärder som vidtas för att bekämpa alla former av våld mot kvinnor, däribland skadliga traditionella sedvänjor, till ett kriterium för god samhällsstyrning i partnerländerna.

37.  Europaparlamentet noterar med bestörtning FN:s befolkningsfonds rapport om läget för världens befolkning förra året, i vilken man tillstår att det finns ett underskott på 60 000 000 kvinnor i världen och att dessa "saknade" kvinnor har fallit offer för könsselektion före födseln, aborter och barnamord.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekämpa sexuellt våld vid och efter konflikter i enlighet med uttalandet vid Brysselsymposiet.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter i kriser och konfliktområden, däribland kampen mot sexuellt våld, i den humanitära fasen och vid återuppbyggnad efter krig.

40.  Europaparlamentet betonar behovet att komplettera bilden av kvinnor som sårbara offer med en bild av kvinnor som en mycket differentierad grupp av sociala aktörer, som ska ses som en värdefull tillgång med kapacitet och som har egna program. Kvinnor påverkar skeenden, och de måste vara med och forma utvecklingsprocessen.

41.  Europaparlamentet anser att kvinnors deltagande i beslutsprocesser på alla nivåer är en förutsättning för en god samhällsstyrning och välkomnar alla slags stödåtgärder, såsom incitament till att uppnå kvoter, stöd till kvinnorörelser och kvinnoorganisationer, aktivt främjande av kvinnors rättigheter i landstrategidokument osv. Parlamentet upprepar behovet av att ge kvinnor en mer framträdande roll i det politiska beslutsfattandet och se till att kvinnor deltar fullt ut i alla insatser för att främja fred och konfliktlösning. Dessutom stöder parlamentet rekommendationerna i Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1325 (2000).

42.  Europaparlamentet uppmanar EU att öka bemödandena att genomföra FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000), i vilken ett ökat deltagande från kvinnors sida på alla beslutsnivåer i konfliktlösnings- och fredsprocesser efterlyses.

43.  Europaparlamentet understryker att våldtäkt har använts som ett vapen i krig och att detta fenomen måste bekämpas genom stödprogram för offren.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra betydande ansträngningar för att jämställdhet ska beaktas fullständigt vid den landsspecifika programplaneringen. Parlamentet betonar att det fortfarande krävs stora ansträngningar för att införa jämställdhet som en övergripande fråga i den vardagliga praktiken i EU:s utvecklingssamarbete. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sträva efter jämn könsfördelning vid sina delegationer genom att anställa fler kvinnor, också på toppositioner såsom delegationschefer.

45.  Europaparlamentet betonar mikrokrediternas potential som ett verktyg som kan användas i utvecklingssamarbetspolitiken för att främja utvecklingen av lokalsamhällen och ge kvinnor självbestämmande.

46.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en politik som uppmuntrar kvinnor att bilda självhjälpsgrupper och starta egna företag samt att, i samarbete med internationella organisationer (t.ex. Finance PlaNet), utvidga nätverket för mikrofinansiering för att ge fler kvinnor möjlighet att ta lån för att förbättra sin ekonomiska ställning.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge tydlig information om tillgängliga mekanismer för att övervaka och utvärdera nuvarande strategi, däribland om ekonomiska och mänskliga resurser som ska avsättas för att göra strategin effektiv.

48.  Europaparlamentet framhåller att det är mer troligt att jämställdhet kan uppnås på nationell nivå om det finns tillräckliga ekonomiska resurser och kvalificerade jämställdhetsspecialister, särskilt lokala specialister, som kan ingå i projektgrupper.

49.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge sin personal i utvecklingsländerna jämställdhetsutbildning.

50.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till åtgärder på utbildningsområdet eftersom ett ökat kvinnligt medinflytande genom högre utbildningsnivå leder till bättre villkor för både kvinnor och barn.

51.  Europaparlamentet betonar att man i större utsträckning måste främja flickors tillgång till utbildning och yrkesutbildning på alla nivåer, för att förhindra att de hoppar av skolan i förtid samt stödja en rättvis utbildningspolitik av hög kvalitet genom att lärare får fortbildning i jämställdhetsfrågor. Man bör även stödja en ändring av läroplanen så att den innehåller frågor kring jämställdhet, sexuell och reproduktiv hälsa och kvinnors medinflytande, eftersom flickor fortfarande diskrimineras i de flesta utvecklingsländer när det gäller tillgång till utbildning.

52.  Europaparlamentet påpekar att strategin på området för EU:s internationella och regionala åtgärder olyckligtvis inte gör det möjligt för EU att genomföra FN-reformen på jämställdhetsområdet.

53.  Europaparlamentet välkomnar upprättandet av EG:s och FN:s partnerskap om jämställdhet för fred och utveckling(13). Parlamentet har ett intresse av att hållas informerat och delta i det partnerskapets arbete.

54.  Europaparlamentet understryker vikten av att uppmuntra givarsamordning för integrering av ett jämställdhetsperspektiv och att förbättra dialogen och kommunikationen för att skapa en gemensam förståelse av jämställdhetsfrågor och lämpliga metoder.

55.  Europaparlamentet uppmanar rådet att utse ett EU-sändebud för kvinnors rättigheter, som skulle stärka EU:s engagemang för kvinnors ökade inflytande i utrikes- och utvecklingspolitiken, och verka för att millenieutvecklingsmålen ska nås genom inriktning på jämställdhet världen över, minskad mödradödlighet och fattigdomsbekämpning.

56.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att knyta utbetalningen av budgetstöd till prestationskrav som bygger på könsuppdelade resultatindikatorer. Parlamentet kräver dock att man noga överväger de beslut som fattas när det gäller påföljder på grund av bristfällig förvaltning så att detta inte får negativa konsekvenser för de slutliga stödmottagarna, dvs. kvinnorna.

57.  Europaparlamentet betonar att enbart ökat medinflytande inte kommer att leda till ökad jämställdhet, utan att bara riktade och ändamålsenliga ansträngningar med utgångspunkten att övervinna alla dessa hinder för kvinnors ökade medinflytande kan göra det.

58.  Europaparlamentet påpekar att god samhällsstyrning inbegriper respekt för grundläggande friheter och att kvinnors rättigheter samt jämställdhet betraktas som grundläggande rättigheter, och att detta är centralt om millennieutvecklingsmålen och andra utvecklingsmål ska nås.

59.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 143, 30.4.2004, s. 40. (2) EGT C 364, 18.12.2000, s. 1. (3) EUT C 33 E, 9.2.2006, s. 311. (4) 4 Antagna texter, P6_TA(2007)0274. (5) EUT C 280 E, 18.11.2006, s. 475. (6) Antagna texter, P6_TA(2007)0483. (7) Antagna texter, P6_TA(2007)0577. (8) EUT C 46, 24.2.2006, s. 1. (9) Förklaringen om det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd antogs av rådet den 19 november och Europaparlamentet den 29 november och undertecknades den 18 december 2007 av kommissionens och rådets ordförande samt Europaparlamentets talman. (10) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3. (11) EUT L 209, 11.8.2005, s. 27. (12) EUT L 378, 27.12.2006, s. 41. (13) "EG:s och FN:s partnerskap om jämställdhet för fred och utveckling" är ett initiativ som omfattar Europeiska kommissionen, FN:s utvecklingsfond för kvinnor (UNIFEM) och det internationella utbildningscentret vid Internationella arbetsorganisationen (ITCILO). Det är en uppföljning till konferensen "Att äga utvecklingen: Främjande av jämställdhet mellan kvinnor män inom ramen för nya biståndsformer och partnerskap" som organiserades gemensamt av Europeiska kommissionen och UNIFEM i november 2005.