Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av grönboken om marknadsbaserade styrmedel för miljöpolitiken och näraliggande politikområden (KOM(2007)0140),

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel (den 8–9 mars 2007), där EU:s energipolitik behandlas i bilaga I,

–   med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport (nr 1/2006), "Using the market for cost-effective environmental policy",

–   med beaktande av artiklarna 2 och 6 i EG-fördraget, enligt vilka miljöskyddskraven ska integreras i de olika delarna av gemenskapens politik i syfte att främja en miljömässigt hållbar ekonomisk utveckling,

–   med beaktande av artikel 175 i EG-fördraget,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 2179/98/EG av den 24 september 1998 om en översyn av Europeiska gemenskapens åtgärdsprogram för miljön och en hållbar utveckling kallat "Mot en hållbar utveckling"(1),

–   med beaktande av översynen av EU:s strategi för en hållbar utveckling,

–   med beaktande av det sjätte miljöhandlingsprogrammet,

–   med beaktande av sina resolutioner om för stadsmiljön(2), för materialåtervinning av avfall(3), de temainriktade strategierna för ett hållbart nyttjande av naturresurserna(4) och för hållbar användning av bekämpningsmedel(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 november 2007 om att begränsa den globala klimatförändringen till 2 grader Celsius – vägen framåt för Balikonferensen om klimatförändringar och därefter(6),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor samt utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6-0040/2008), och av följande skäl:

Bakgrund och EU:s miljömål

A.  Mot bakgrund av de fakta som föreligger om klimatförändringarna krävs det kraftfulla insatser för att begränsa effekterna av dem. Europeiska rådet har fastställt minimimålet att minska koldioxidutsläppen med 20 procent fram till 2020 och med 60 procent fram till 2050. Det har också fastställt målet att förnybara energikällor ska stå för 20 procent av energianvändningen och att energieffektiviteten ska förbättras med 20 procent fram till 2020.

B.  Europaparlamentet betonar i sin ovan nämnda resolution av den 15 november 2007 att industriländerna måste åta sig att minska sina utsläpp med åtminstone 30 procent till 2020 och med 60-80 procent till 2050 jämfört med 1990 års nivå.

C.  Föroreningar av olika slag förekommer och naturresurserna riskerar att ta slut.

D.  Det finns stor risk för att ett stort antal djur- och växtarter utrotas. EU har satt upp målet att hejda förlusten av biologisk mångfald fram till 2010.

E.  Transporter, framför allt varutransporter, leder till en ständig trafikökning i EU och som följd av detta till ökad energianvändning.

F.  Marknadsbaserade styrmedel utgör viktiga verktyg för att genomföra principen om att förorenaren betalar och i ett vidare perspektiv för att på ett kostnadseffektivt sätt ta hänsyn till produktionens och konsumtionens dolda kostnader med avseende på människors hälsa och miljön.

G.  Skillnaderna är stora mellan medlemsstaterna när det gäller såväl miljöbeskattning (mellan 2 och 5 procent av medlemsstaternas BNP) som användning av marknadsbaserade styrmedel. De senaste fem åren har miljöskatternas andel av medlemsstaternas BNP minskat.

H.  Energiskatterna motsvarar i medeltal 76 procent och transportskatterna 21 procent av miljöskatterna.

I.  Hushållen belastas med den övervägande delen av miljöskatterna trots att energi-, vatten- och transportanvändningen är störst inom andra ekonomiska sektorer.

J.  Reformen av miljöskadliga subventioner kan bidra till att tackla klimatförändringen, gå framåt med en hållbar utveckling och upprätthålla EU:s internationella konkurrenskraft.

K.  Prognoserna om klimatförändringens globala effekter bör inte bara leda till en frikoppling av tillväxten från produktions- och konsumtionsmönster utan också till en förändring av vår socioekonomiska utvecklingsmodell.

L.  Dagens ekonomiska indikatorer baserade på BNP räcker inte längre till för att göra en korrekt bedömning av den sociala, ekonomiska och ekologiska verkligheten och tar inte hänsyn till de miljömässiga konsekvenser av mänsklig verksamhet som måste åtgärdas. Därför bör nya miljöindikatorer övervägas för att mäta produktion av välstånd så att större hänsyn tas till dessa förändringar.

Kritik av grönboken

1.  Europaparlamentet välkomnar hänvisningen till principen att förorenaren ska betala men beklagar att kopplingen är svag eller obefintlig när det gäller att utforma eller kalibrera befintliga miljöpolicyinstrument. Parlamentet understryker att principen att förorenaren betalar ger möjlighet att fastställa ett verkligt pris, genom att låta produktens pris omfatta kostnaderna för att sanera efter förorening och återställa efter skador som orsakats av tillverkningen. I praktiken är förorenande tillverkning eller förorenande produkter i slutändan dyrare, om priset innefattar alla externa kostnader, eftersom det är billigare att förebygga än att restaurera eller återställa.

2.  Europaparlamentet beklagar bristen på en ingående analys av fördelarna med att skilja på de marknadsbaserade styrmedel som riktar sig till konsumenterna i motsats till dem som riktar sig till producenterna.

3.  Europaparlamentet understryker att principen om att förorenaren betalar inte får begränsas till att bara lägga kostnaderna på slutkonsumenterna, framför allt hushållen.

4.  Europaparlamentet beklagar att grönboken i huvudsak behandlar luftföroreningar och klimatförändringar samt att de andra negativa effekterna av produktions- och distributionsprocesser och konsumtionsmönster i stort sett förbigås.

5.  Europaparlamentet delar kommissionens uppfattning i fråga om att använda flera olika marknadsbaserade styrmedel och att göra åtskillnad mellan skatter och avgifter, varvid de sistnämnda normalt sett innebär betalning som ersättning för en klart definierad tjänst eller kostnad. Parlamentet framhåller behovet av styrmedel som ger såväl positiva som negativa incitament för att förverkliga miljö- och hälsoskyddsmålen och strategin för hållbar utveckling.

6.  Europaparlamentet beklagar att den internationella aspekten endast berörs i förbigående och att det fortfarande inte har införts några åtgärder för att minimera konkurrenssnedvridningen mellan olika regioner och industrisektorer.

Åtgärder

7.  Europaparlamentet välkomnar grönboken och uppmanar kommissionen att utforma en klar och tydlig strategi för användning av marknadsbaserade styrmedel i syfte att fastställa priset på miljöskador och åtgärda härmed sammanhängande brister hos marknaderna. Strategin bör omfatta beskattning, översynen av EU:s system för handel med utsläppsrätter samt handelspolitik och teknikpolitik.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid utformandet av sin genomförandestrategi för marknadsbaserade styrmedel överväga och förbereda en ingående rapport om hur effektiva de regleringsinstrument är som EU använder i miljöfrågor i dag för att se efter inom vilka områden nuvarande lagstiftning med fördel kunde ersättas av marknadsbaserade styrmedel.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda en jämförande studie av befintliga marknadsbaserade styrmedel för att bedöma deras effektivitet och främja utbytet av god praxis mellan medlemsstaterna.

10.  Europaparlamentet uppmanar EU att skilja mellan det ekonomiska "bruttovälståndet" per invånare och det ekonomiska, sociala och ekologiska "nettovälståndet", exempelvis genom indikatorn för faktisk ekonomisk utveckling (true progress indicator – TPI). Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att mer noggrant undersöka möjligheten att mäta den europeiska tillväxten genom att använda "gröna" indikatorer(7) som beaktar det välstånd som går förlorat genom miljöförstörelse.

11.  Europaparlamentet inser att fullständig internalisering av miljökostnaderna är en viktig förutsättning för att skapa rättvis konkurrens mellan olika företag och för att öka de ekonomiska incitamenten för renare produktion och konsumtion och för att stimulera innovation av renare teknik.

12.  Europaparlamentet anser att underlåtenhet att internalisera miljökostnaderna är liktydigt med att subventionera verksamhet som skadar miljön.

13.  Europaparlamentet framhåller att förekomsten av ett stort antal subventioner som skadar miljön i medlemsstaterna förvärrar miljöförstöringen och allvarligt undergräver principen att förorenaren betalar.

Principer

14.  Europaparlamentet framhåller att principen att förorenaren betalar är en av pelarna i EU:s miljöpolitik, och innebär att externa kostnader internaliseras i marknadspriserna för att säkerställa att dessa återspeglar de verkliga produktionskostnaderna eller de skador på miljön eller hälsan som orsakats. Parlamentet konstaterar att genomförandet av principen att förorenaren betalar lämnar en hel del övrigt att önska i de flesta medlemsstater.

15.  Europaparlamentet konstaterar att marknadsbaserade styrmedel omfattar ett stort antal instrument avsedda för specifika syften, bland annat överlåtbara rättigheter avsedda att minska utsläppen (såsom koldioxidutsläppen), miljöskatter avsedda att ändra priserna och således producenternas och konsumenternas beteende, miljöavgifter avsedda att täcka kostnaderna för miljötjänster samt miljöbidrag, som ska stödja utvecklingen av renare tekniker.

16.  Europaparlamentet anser att marknadsbaserade styrmedel för miljöpolitiken är ett av de effektivaste sätten att till rimliga kostnader nå miljömålen. Parlamentet framhåller emellertid att dessa styrmedel måste kompletteras med andra åtgärder som effektivitetsstandarder, utsläppsmål etc.

17.  Europaparlamentet konstaterar att marknadsbaserade styrmedel kommer att spela en nyckelroll när det gäller att uppnå EU:s mål om att 20 procent av energikonsumtionen ska täckas med energi från förnybara källor senast 2020.

18.  Europaparlamentet anser att omställningen till en hållbar utveckling och en koldioxidfri ekonomi kräver en kombination av instrument med negativa incitament (exempelvis skatter och avgifter) och positiva incitament (exempelvis handelssystem).

19.  Europaparlamentet betonar att man genom att utveckla blandningar av instrument kan bidra till en optimal användning av marknadsbaserade styrmedel. Parlamentet anser i detta sammanhang att marknadsbaserade styrmedel i hög grad kan bidra till att målen i Lissabonagendan uppnås.

20.  Europaparlamentet anser att de energipolitiska och klimatpolitiska åtgärder som antas på både EU-nivå och medlemsstatsnivå inom ramen för ett övergripande koncept måste bringas i samklang med de mål som fastställts i Lissabon och Göteborg.

21.  Europaparlamentet anser att marknadsbaserade styrmedel är lämpliga och fungerande instrument för internalisering av externa effekter och menar att de borde användas mycket oftare. De kan dock inte ersätta administrativa instrument, utan enbart komplettera dem.

22.  Europaparlamentet betonar att genomförandet av marknadsbaserade styrmedel för att ta itu med föroreningar och negativa miljökonsekvenser måste grunda sig på miljöeffektivitet. Europaparlamentet anser att sociala konsekvenser till följd av genomförandet av marknadsbaserade styrmedel bör kompenseras med särskilda politiska åtgärder såsom minimipriser, minskade avgifter, bidrag etc. för låginkomsthushåll. Parlamentet anser också att åtgärder måste antas som syftar till att bestraffa överdriven konsumtion.

23.  Europaparlamentet påminner om att det i rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet(8) ("direktivet om energibeskattning") förutses att beskattning under vissa villkor helt eller delvis kan ersättas med alternativa marknadsbaserade styrmedel, inbegripet i synnerhet EU:s system för handel med utsläppsrätter.

24.  Europaparlamentet betonar miljöbeskattningens betydelse för att nå miljömålen.

25.  Europaparlamentet anser att marknadsbaserade styrmedel i gemenskapen inte kan begränsas till systemen med överlåtbara utsläppsrätter eller utsläppskvoter utan att även andra system bör övervägas, exempelvis införande av en koldioxidskatt, liksom minskade subventioner till fossil energi.

26.  Europaparlamentet betonar att miljöskatter i första hand inte bör ses som ett sätt att öka skatteintäkterna utan snarare som ett sätt att undvika skadliga föroreningar och miljöförstöring – och därmed öka välfärden i samhället – till rimliga kostnader. Parlamentet betonar att införande av skatter på negativa faktorer, såsom föroreningar, borde kompenseras med minskade skatter på positiva faktorer, såsom arbete.

27.  Europaparlamentet erinrar om att även om det krävs enhällighet för beslut i skattefrågor ger fördragen möjlighet till fördjupat samarbete. Det är dessutom möjligt att tillämpa den öppna samordningsmetoden. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att gå vidare när det gäller miljöbeskattning på EU-nivå för att förhindra all slags skattedumpning.

28.  Europaparlamentet konstaterar att en ökad samordning av miljöskatterna i EU och utbyte av bästa praxis kommer att underlätta reformerna. Parlamentet stöder särskilt förslag om att tillåta medlemsstaterna att sänka mervärdesskattesatserna eller erbjuda skatteavdrag för energieffektiva produkter och energisparande material. Parlamentet betonar dock att medlemsstaterna själva bör besluta vad som är lämpligt för deras egna skattesystem.

29.  Europaparlamentet framhåller fördelarna med reformer av miljöbeskattningen och uppmanar medlemsstaterna att genomföra sådana reformer för att lindra bland annat energibristen och främja tekniker med låga koldioxidutsläpp samt tekniker för energibesparing, energieffektivitet och förnybar energi.

30.  Europaparlamentet stöder sänkt skatt på arbete på nationell nivå men framhåller att detta inte enbart är kopplat till en miljöskattereform.

31.  Europaparlamentet anser att prismodulering är ett sätt att påverka produktions- och konsumtionsmönster och stimulera användare att välja miljövänligare transportslag (exempelvis genom att sänka priserna inom offentliga transporter). Parlamentet anser att varje höjning på grund av marknadsbaserade styrmedel måste vara förutsägbar och, om det behövs, ska beakta de särskilda förhållandena i varje medlemsstat. Parlamentet betonar dock att effekterna av prisåtgärder kan bli begränsade på grund av bristande flexibilitet inom vissa sektorer och bland vissa kategorier av konsumenter.

32.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att få tillgång till exakta uppgifter om de miljömässiga och sociala kostnaderna för produkternas och tjänsternas hela livscykel. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en metodik för att uppskatta dessa kostnader.

33.  Europaparlamentet välkomnar den konferens som nyligen ägde rum om "Bortom BNP" och som organiserades av kommissionen, Europaparlamentet, OECD, Världsnaturfonden och Romklubben och de viktigaste slutsatserna som lades fram. Parlamentet betonar vikten av att BNP kompletteras med andra indikatorer så att välfärden och framstegen i samhället bedöms på ett mer balanserat sätt, särskilt med avseende på den ekonomiska tillväxtens effekter på atmosfären och ekosystemen.

34.  Europaparlamentet anser att marknadsbaserade styrmedel kan bidra till att främja forskning och eko-innovation eftersom beskattning av miljöfarliga varor och tjänster eller användning av miljönormer stimulerar producenterna att investera i forskning i energieffektivare varor och tjänster.

Vilka styrmedel lämpar sig bäst för varje sektor?

35.  Europaparlamentet konstaterar dock att EU:s system för handel med utsläppsrätter i sin nuvarande form har ett alltför snävt tillämpningsområde med tanke på växthusgasernas många olika källor och de sektorer som berörs, och anser att kommissionen och medlemsstaterna måste göra nödvändiga förbättringar för att optimera utsläppshandelssystemet under projektets tredje fas från och med 2013.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser genom att fastställa en gradvis striktare övre gräns och utvidga den till att gälla alla företag med stora utsläpp som huvudsaklig metod att uppnå målen för minskning av växthusgasutsläppen före 2020.

37.  Europaparlamentet betonar därför det brådskande behovet av en översyn av EU:s system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser för att på ett effektivt sätt ta itu med de brister man erfarit under försöksperioden, bland annat de oväntade vinster företagen fått på grund av de tillgångar de förvärvat vid tilldelningen av de kostnadsfria koldioxidkvoterna (exempelvis de stora elproducenterna). Parlamentet betonar att det starka stöd principen förorenaren betalar ges i EU:s strategi för hållbar utveckling innebär att EU:s system för handel med utsläppsrätter i första hand bör grunda sig på utauktionering på utsläppsrätter och ett totalt tak som överensstämmer med EU:s mål med utsläppsminskningar på 30 procent till 2020, inbegripet kvantitativa begränsningar och kvalitativa krav på användningen av projektcertifikat från mekanismen för ren utveckling/gemensamt genomförande (CDM/JI).

38.  Europaparlamentet betonar i detta hänseende vikten av att uppmuntra utvecklingen av den globala koldioxidmarknaden för att på ett kostnadseffektivt sätt uppnå den omfattande minskning av utsläppen som krävs.

39.  Europaparlamentet anser att ökad användning av marknadsbaserade styrmedel inom transportsektorn är särskilt viktigt för att till fullo internalisera miljökostnaderna och de sociala kostnaderna för alla transportsätt. Parlamentet anser särskilt att den låga nivån av internalisering inom vägtrafiken har negativa effekter på konkurrenskraften från andra transportsätt, som järnvägstransporter, och när det gäller att främja effektivare och renare teknik.

40.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att luftfartsverksamhet ska ingå i EU:s system för handel med utsläppsrätter, men anser att parallella och kompletterande åtgärder, som skatt på flygbensin och avgifter på kväveoxidutsläpp, behövs för att ta itu med sektorns effekter på klimatförändringarna.

41.  Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att före 2009 lägga fram ett lagstiftningsförslag om minskade växthusgasutsläpp från sjötransporter, som i nuläget inte omfattas av någon lagstiftning på gemenskapsnivå eller internationellt.

42.  Europaparlamentet anser att energibeskattning bör förbli ett sekundärt och kompletterande verktyg för att minska växthusgasutsläppen och endast tillämpas för utsläpp som inte, direkt eller indirekt, kan påverkas av EU:s system för handel med utsläppsrätter.

43.  Europaparlamentet erinrar om att transport- och byggsektorn står för en stor andel av den energiefterfrågan och de koldioxidutsläpp som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter.

44.  Europaparlamentet anser att översyn av direktivet om energibeskattning bör genomföras skyndsamt och i anslutning till direktivet om beskattning av tunga fordon(9) (Eurovinjett) så att man undviker överlappande åtgärder för ett och samma mål och modifierar miljöbeskattningen på ett sätt som snabbt leder till ett ändrat beteende som främjar miljön inom olika ekonomiska sektorer, inte minst genom en internalisering av externa kostnader.

45.  Europaparlamentet menar att det måste bli obligatoriskt att tillämpa Eurovinjettdirektivet i alla medlemsstater och att direktivet måste modifieras så att externa kostnader kan internaliseras genom avgiftsbeläggning av infrastrukturerna, inte minst vägtransporterna. För att undvika att trafiken flyttar till de vägar som inte täcks av Eurovinjettdirektivet bör detta direktiv utvidgas till att omfatta hela vägnätet.

46.  Europaparlamentet betonar behovet av att tillämpa principerna om bättre lagstiftning på användningen av marknadsbaserade styrmedel och undvika överlappande och komplexa styrmedel. Parlamentet stöder en ändring av direktivet om energibeskattning som skulle garantera att de som deltar i EU:s system för handel med utsläppsrätter inte betalar två gånger för sina utsläppsrätter, både genom handel och beskattning.

47.  Europaparlamentet anser att man i samband med översynen av lagstiftningen om beskattning av energiprodukter bör ta upp frågan om miniminivåerna när det gäller beskattning av industritransporter eller kommersiella transporter. Parlamentet stöder uppdelningen av beskattningen i en energidel och en miljödel på grundval av mängden koldioxidutsläpp.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utvärdera undantagen och avgiftsbefrielserna i direktivet om beskattning av energiprodukter och att beakta vilket fossilt energislag som i framtiden bör befrias från beskattning samtidigt som direktivets tillämpningsområde och innehåll respekteras och att se till att dubbelarbete, till följd av att andra system för skatt eller handel tillämpas, undviks för aktörerna.

49.  Europaparlamentet begär att man i högre grad utnyttjar marknadsbaserade styrmedel i de enskilda medlemsstaterna och i EU i syfte att uppnå miljöpolitiska mål och för att internalisera externa kostnader i synnerhet. I detta sammanhang bör man dock se till att medlemsstaternas suveränitet i skattefrågor inte leder till några snedvridningar av konkurrensen. Parlamentet föreslår exempelvis en ökad användning av mer marknadsbaserade styrmedel för att främja energieffektivitet och värmeisolering i byggnader.

50.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla bättre incitament riktade till byggsektorn för att underlätta minskad energiefterfrågan och minskade koldioxidutsläpp. Parlamentet betonar vikten av att främja utvecklingen av byggnader med mycket låg energiförbrukning ("passiva hus") och byggnader som producerar mer energi än de gör av med ("energipositiva hus").

51.  Europaparlamentet föreslår att man med Kyotoprotokollets mekanismer som modell inför ett kompensationssystem som kan ge ekonomiska incitament och som ska kunna utnyttjas för finansiering av arbeten som syftar till att förbättra energieffektiviteten inom bostadssektorn och kolbalansen inom stadstransporterna.

Särskilda styrmedel och sektorer

52.  Europaparlamentet anser att en reform av subventioner som är skadliga för miljön inte bör begränsas till den gemensamma jordbrukspolitiken. Snabba och beslutsamma insatser krävs även inom transportsektorn, inte minst i fråga om vägtransporter. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast föreslå en färdplan för ett successivt men snabbt avskaffande av miljöskadliga subventioner i enlighet med Europeiska rådets beslut om en översyn av strategin för hållbar utveckling.

53.  Europaparlamentet instämmer med kommissionen i att avskaffandet av miljöskadliga subventioner utgör ett viktigt komplement när det gäller att uppnå hållbar utveckling och i synnerhet de mål som EU:s stats- och regeringschefer har godkänt för den integrerade klimatförändrings- och energiagendan.

54.  Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen vid översynen av gemenskapens riktlinjer om statligt stöd till miljöskydd verkligen tar hänsyn till behovet av att förändra produktions-, trafik-, transport- och konsumtionsmönstren samt att minska avfallsmängden.

55.  Europaparlamentet erinrar om gemenskapens lagstiftning på avfallsområdet men beklagar att den inte beaktar problemet med avfallsvolymerna i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga en lagstiftningsram för beskattning av avfall i syfte att hejda avfallsproduktionen och på medellång sikt minska avfallsmängderna i unionen.

56.  Europaparlamentet välkomnar fokuseringen på marknadsbaserade styrmedel för att genomföra ramdirektivet för vatten(10) och anser att det är mycket viktigt att internalisera kostnaderna för utvinning av grundvatten, försämring av vattenkvaliteten och vattenverk vid prissättning av vatten. Parlamentet betonar att ramdirektivet för vatten kan tjäna som referens vid fastställandet av marknadsbaserade styrmedel för miljöpolitiken. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att undersöka genomförandet i medlemsstaterna och att använda strategin för gemensamt genomförande av ramdirektivet för vatten och pilotavrinningsområden för att undersöka och främja bästa metoder. Parlamentet uppmanar kraftfullt medlemsstaterna att öka insatserna för att genomföra ramdirektivet för vatten korrekt och framför allt för att se till att all vattenförbrukning blir föremål för en ekonomisk utvärdering med uppgifter om resurs- och miljökostnaderna, kriterier som särskilt ska ligga till grund för beräkningen av vattenavgifter.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa ett system med skatter eller avgifter för att minska användningen av bekämpningsmedel och främja användning av bekämpningsmedel som är mindre giftiga och mindre skadliga för miljön och hälsan.

58.  Europaparlamentet anser att om lägre mervärdesskatt på ekologiska produkter införs bör detta ske under strikt övervakning så att åtgärden verkligen gynnar konsumenterna. En sänkning av mervärdesskatten bör åtföljas av kompletterande bestämmelser, till exempel miljömärkning, för att inrätta ett system som gör det möjligt att lätt jämföra produkter.

59.  Europaparlamentet erkänner svårigheterna med att införa marknadsbaserade styrmedel för att öka eller bevara den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna och för att ta itu med miljöproblem av lokal karaktär. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta tänka över frågan om att utvärdera kostnaderna för minskad biologisk mångfald och eventuell användning av marknadsbaserade styrmedel, men att man måste komma ihåg att skydd eller förbättrad biologisk mångfald i ett område inte får leda till minskad biologisk mångfald i ett annat område, på grund av de lokala effekter detta skulle kunna få.

60.  Europaparlamentet noterar i detta sammanhang, med intresse, de system för handel med utsläppsrätter för kväveoxider och svaveldioxid som inrättats av vissa medlemsstater, med tanke på att dessa system gör det möjligt att lösa de problem som dessa typer av luftföroreningar utgör på det mest kostnadseffektiva sättet. Parlamentet betonar att varje införande av system för handel med utsläppsrätter för kväveoxider och svaveldioxid måste ta hänsyn till de lokala förhållanden under vilka sådana utsläpp äger rum och begränsas till exakt definierade geografiska områden.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina initiativ behålla de befintliga mekanismer som medlemsstaterna antagit för att stödja utvecklingen av förnybara energikällor. Parlamentet anser att det innan det ges några ekonomiska incitament för biobränslen måste krävas kompletterande utvärderingar av huruvida dessa framställs på ett miljömässigt hållbart sätt.

62.  Europaparlamentet betonar att de marknadsbaserade styrmedlen bör utformas på ett sådant sätt att de inte negativt påverkar konkurrenskraften hos de branscher som är utsatta för internationell konkurrens, såsom energiintensiva branscher, för att undvika minskad försäljning på grund av importer, och den eventuella utlokaliseringen av tillverkning och följaktligen också miljökonsekvenser utanför Europeiska unionen.

63.  Europaparlamentet begär att kommissionen gör en genomförbarhetsstudie om införandet av ett "koldioxidkort" för personer och små och medelstora företag, på vilket deras energiförbrukning och nivån på växthusgasutsläppen registreras.

64.  Europaparlamentet välkomnar utvecklandet av finansiella instrument utöver beskattning och system för handel med utsläppsrätter, i synnerhet den ökade tillgången till gröna/etiska investeringar, såsom gröna obligationer, instrument som ökar medvetenheten och skapar marknadsalternativ för investerare.

65.  Europaparlamentet erkänner den stödjande roll som riskkapital- och private equity-bolag spelar vid investeringar i teknik med låga koldioxidutsläpp.

Den internationella dimensionen

66.  Europaparlamentet konstaterar att europeiska ekonomier står för över 35 procent av världsmarknaden för miljövaror och att europeiska företag därför har en god chans att dra nytta av en global grön ekonomi. Detta kompenserar åtminstone en del av effekten på BNP.

67.  Europaparlamentet stöder att man överväger ett instrument för gränsskattejustering för att bland annat undvika eventuella "koldioxidläckor" som skulle kunna urvattna skyldigheten att minska koldioxidutsläppen, och för att bevara EU:s ekonomiska konkurrenskraft. Parlamentet uppmanar kommissionen att med stöd av de undersökningar som genomförts i vissa medlemsstater utarbeta en rapport till Europaparlamentet om det eventuella antagandet av detta instrument. Parlamentet betonar emellertid att åtgärder för gränsskattejustering endast bör genomföras om och när ansträngningarna för att uppnå överenskommelse om obligatoriska koldioxidminskningar på internationell nivå misslyckas.

68.  Europaparlamentet anser att om ett sådant instrument ska kunna godtas på internationell nivå bör det ta hänsyn till bästa tillgängliga teknik och även i fortsättningen gynna tredjeländer, framför allt utvecklingsländer.

69.  Europaparlamentet anser att bindande internationella riktmärken och åtaganden som täcker alla sektorer som är utsatta för konkurrens bör föredras framför ett eventuellt antagande av gränsskattejusteringar för att utjämna snedvridning bland handelspartner.

o
o   o

70.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 275, 10.10.1998, s. 1. (2) Europaparlamentets resolution av 26 september 2006 om den temainriktade strategin för stadsmiljön (EUT C 306 E, 15.12.2006, s. 182). (3) Europaparlamentets resolution av den 13 februari 2007 om en temainriktad strategi för materialåtervinning av avfall (EUT C 287 E, 29.11.2007, s. 168). (4) Europaparlamentets resolution av 25 april 2007 om en temainriktad strategi för ett hållbart nyttjande av naturresurser (EUT C 74 E, 20.3.2008, s. 660). (5) Europaparlamentets resolution av 24 oktober 2007 om en temainriktad strategi för hållbar användning av bekämpningsmedel (antagna texter, P6_TA(2007)0467). (6) Antagna texter, P6_TA(2007)0537. (7) Miljöindikatorer eller indikatorer som beaktar miljön, såsom IBED (Indicateur du bien-être durable) eller ISEW (Indicator of Sustainable Economic Welfare). (8) EUT L 283, 31.10.2003, s. 51. (9) Rådets direktiv 93/89/EEG av den 25 oktober 1993 om medlemsstaternas tillämpning av skatter på vissa fordon som används för godstransporter på väg och tullar och avgifter för användningen av vissa infrastrukturer (EGT L 279, 12.11.1993, s. 32). (10) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).