Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2006 om den senaste utvecklingen av och framtidsutsikterna för bolagsrätten(2),

–   med beaktande av kommissionens första rapport till europeiska värdepapperskommittén och parlamentet om överensstämmelsen mellan internationella redovisningsstandarder (IFRS-standarder) och nationellt god redovisningssed i tredje land,

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument till utvecklingen av styrningen och finansieringen av IASB (International Accounting Standards Board) och IASCF (International Accounting Standards Committee Foundation) från juli 2007,

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 10 juli 2007 om frågan om styrningen och finansieringen av IASB och av den 11 juli 2006 om redovisningsstandarder och finansieringen av IASB,

–   med beaktande av ECB:s rapport av den 19 december 2006 med titeln "Assessment of accounting standards from a financial stability perspective",

–   med beaktande av den europeiska rådgivande räkenskapsgruppens (EFRAG) skrivelse till IASB om IFRS-standarder för små och medelstora företag,

–   med beaktande av skrivelserna av den 3 oktober 2007 från ordföranden för utskottet för ekonomi och valutafrågor till Europeiska kommissionen som reaktion på förfrågan från den amerikanska finansinspektionen (SEC) och till ordförandena för motsvarande utskott i Förenta staternas kongress,

–   med beaktande av uttalandet från kommissionen, Japans finansinspektion, den internationella värdepappersorganisationen (IOSCO) och SEC av den 7 november 2007 om en förstärkning av IASCF:s styrning,

–   med beaktande av SEC:s beslut av den 21 december 2007 om IFRS för utländska värdepappersemittenter,

–   med beaktande av rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag(3) och rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning(4) (fjärde och sjunde bolagsrättsdirektivet),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0032/2008), och av följande skäl:

A.  IFRS-konceptet inrättades i syfte att skapa verkliga och övergripande finansiella redovisningsstandarder i hela världen för noterade företag.

B.  Sedan januari 2005 har noterade företag i Europeiska unionen varit tvungna att använda internationella redovisningsstandarder vid sammanställningen av bokslut.

C.  Genom förordning (EG) nr 1606/2002 har IASCF/IASB i praktiken fått status som lagstiftare.

D.  Parlamentets ståndpunkt i punkterna 37–39 i sin ovannämnda resolution av den 4 juli 2006 om den senaste utvecklingen av och framtidsutsikterna för bolagsrätten tål att upprepas.

E.  Genom att anta IFRS-standarder har EU förvärvat ett kunnande och en erfarenhet som måste utnyttjas när man diskuterar IASCF/IASB:s fortsatta utveckling. Stater som inte har övergivit sina egna redovisningsstandarder utan endast har påbörjat en anpassningsprocess har i vissa fall inte samma kunnande och erfarenhet.

F.  Att det gick 17 månader innan en ny IASCF-ordförande kunde utses ger upphov till ett ifrågasättande av effektiviteten i det nuvarande förfarandet för urval och utnämning av ledamöter i detta organ.

G.  Europeiska unionen bör övergå från en reaktiv till en aktiv strategi i sina förbindelser med IASCF/IASB.

H.  Subprime-krisen sommaren 2007 visade på betydelsen av redovisningsstandarder, och särskilt begreppen "korrekt värde" och "marknad till marknad" för den finansiella stabiliteten.

Öppna och ansvariga internationella organisationer

1.  Europaparlamentet är fast övertygat om att högkvalitativa globala redovisningsstandarder måste utarbetas.

2.  Europaparlamentet konstaterar att IASCF är ett privat organ som regleras av sina egna bestämmelser och att stiftelsen gjordes till lagstiftare inom EU genom förordning (EG) nr 1606/2002. Parlamentet medger att det känner viss oro över att IASCF/IASB eventuellt saknar insyn och redovisninsskyldighet som en följd av att de inte omfattas av någon kontroll från någon demokratiskt vald regering, och att EU:s institutioner inte har inrättat några förfaranden eller rutiner när det gäller samråd och demokratiskt beslutsfattande som är vanliga i EU:s egna lagstiftningsförfaranden. Parlamentet välkomnar dock att IASCF/IASB har försökt att förbättra dessa brister, bland annat genom sammanträden två gånger om året där IASCF granskar IASB:s arbete, konsekvensbedömningar av nya standarder och införande av formaliserade "uppföljningsyttranden" till synpunkter som kommer fram i offentliga samråd.

3.  Europaparlamentet anser att man i brist på tillfredsställande lösningar på problemen med att inrätta och få överblick över IASCF/IASB bör inleda en diskussion om villkoren för en integrering av IASCF/IASB i systemet för internationell styrning, t.ex. Internationella valutafonden, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling och Världsbanken.

4.  Europaparlamentet betonar behovet av fler representanter med europeisk bakgrund i de internationella normgivande organen för att legitimera en verkligt internationell modell och för att se till att tillbörlig hänsyn tas till den betydelse som Europeiska unionen har, i det att den utgör det utan jämförelse största ekonomiska området med flest enheter som tillämpar IFRS-standarder. Parlamentet anser att alla styrelseledamöter/förvaltare i IASCF/IASB bör komma från länder som har anslutit sig till eller avser att ansluta sig till IFRS-systemet. Parlamentet stöder införlivandet av en bestämmelse om ett minimum av geografisk jämvikt i IASCF:s konstitution, såsom föreslagits av förvaltarna.

5.  Europaparlamentet konstaterar att IASB:s förslag blir alltmer teoretiska och redan är så komplexa och teoretiska att särskilt små och medelstora företag inte alltid kan följa dem.

6.  Europaparlamentet konstaterar att IASB inte tar tillräcklig hänsyn till vissa praktiska företagsaspekter. Parlamentet anser att det är viktigt att årsredovisningarnas uppställning, från användarnas synvinkel, lämpar sig för andra användningsområden, till exempel för att ge investerarna finansiell information, för resultatkontroll eller för den ekonomiska förvaltningen.

7.  Europaparlamentet stöder en öppen och kontinuerlig debatt om redovisningsstandarder. Parlamentet anser därför att IASB bör stärka sina åtgärder när det gäller berörda parter så att synpunkter från alla IFRS-användare och investerare beaktas.

8.  Europaparlamentet anser dock att styrningen och redovisningsskyldigheten måste förbättras genom följande åtgärder:

9.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen med sitt ovannämnda uttalande av den 7 november 2007, i likhet med slutförandet av vägplanen tillsammans med amerikanska myndigheter i april 2006, försöker åstadkomma förebyggande lösningar där effektivitet och legitimitet kräver en öppen process med samråd och debatt till vilken denna resolution hoppas kunna bidra.

10.  Europaparlamentet kräver att förbättringar av IASCF/IASB:s redovisningsskyldighet och styrning inte får skapa överdriven byråkrati utan måste se till att tekniska frågor inte politiseras i onödan.

11.  Europaparlamentet anser att IASB, innan man börjar utarbeta en standard, måste beakta de faktiska behov och efterfrågan på uppgifter som användarna (revisorer, investerare och kontrollorgan) anser sig behöva.

12.  Europaparlamentet uppmanar med kraft IASB att innan en ny standard antas genomföra en konsekvensundersökning av alla berörda aktörer där man beaktar regional mångfald och marknadsstrukturer. Parlamentet välkomnar meddelandet från IASCF:s förvaltare om att de i efterhand kommer att hänvisa till översyner av genomföranden och uppföljningsyttranden i sin årsrapport för 2007.

13.  Europaparlamentet kräver att man utarbetar och ändrar en redovisningsstandard först när det fastställts att det finna ett klart och tydligt behov av en sådan, och efter korrekt och föregående samrådsprocess.

14.  Europaparlamentet anser att kommissionens initiativrätt på detta område bör kombineras med ett lämpligt inledande förfarande för samråd.

15.  Europaparlamentet håller med rådet om att de beslutade åtgärderna om förbättring av IASB:s ledningsstruktur måste genomföras i enlighet med en arbetsplan som utarbetas för detta ändamål. Parlamentet anser att detta även gäller de åtgärder som föreslagits av parlamentet.

16.  Europaparlamentet anser att parlamentet i god tid bör rådfrågas på ett verkningsfullt sätt om handlingsplanen och fastställande av prioriteringar och riktning i projekt som rör fastställande av nya standarder. Parlamentet kräver därför att Europaparlamentet rådfrågas i ett tidigt skede.

17.  Europaparlamentet anser att IASCF/IASB:s finansieringsstruktur som för närvarande till stor del täcks av frivilliga bidrag, t.ex. från företag och redovisningsbyråer ger upphov till frågor. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang IASCF/IASB att undersöka hur finansieringen kan ändras, för det första för att se till alla användargruppers stater på ett tillbörligt sätt är delaktiga i finansieringen, för det andra för att inga intressekonflikter ska uppstå mellan finansiärer och användare och för det tredje att se till det finns allmän tillgång till redovisningsstandarder. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka huruvida och under vilka villkor den skulle kunna överväga att bidra till finansieringen.

18.  Europaparlamentet anser att öppen och stabil finansiering av IASCF/IASB är av avgörande vikt. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga huruvida och på vilket sätt en enhetlig finansieringsmetod i EU skulle kunna konstrueras.

Tillämpning av internationella redovisningsstandarder i EU

19.  Europaparlamentet anser att det är helt nödvändigt att gemenskapen uttrycker sig mera samordnat för att säkerställa maximalt inflytande i alla skeden av processen för utarbetande, tolkning och genomförande av redovisningsstandarder.

20.  Europaparlamentet konstaterar att IFRS-standarderna har bidragit till att göra det lättare att jämföra finansiella rapporter mellan länder, mellan konkurrenter inom samma bransch och mellan branscher.

21.  Europaparlamentet konstaterar att IFRS-standarderna har förtjänster som inte endast rör tekniska redovisningsaspekter utan också innebär fördelar för kapitalmarknaderna och Europeiska unionen som ledande i världen.

22.  Europaparlamentet konstaterar att den rundabordsgrupp om konsekvent användning av IFRS-standarder i EU(5) som kommissionen tog initiativ till 2004 i början av denna valperiod inte levde upp till de förväntningar gällande dess förmåga att ge klart uttryck för gemenskapens synpunkter och intressen.

23.  Europaparlamentet betonar att konsekvensen vid beslut och tillämpning är av grundläggande betydelse för framgången med IFRS-standarder, men påminner om att detta är principbaserade standarder och att konsekvens därför inte bör eftersträvas om det försämrar den yrkesmässiga bedömningen.

24.  Europaparlamentet håller med rådet om att slutsatserna från ovannämnda rundabordssamtal måste beaktas avsevärt starkare inom ramen för IASB:s arbete när det gäller standarder.

25.  Europaparlamentet konstaterar att väldigt många aktörer varit delaktiga i gemenskapens beslutsförfarande. Parlamentet pekar främst på att kommissionen tagit hjälp av aktörer vars kompetenser tydligt överlappar varandra. Parlamentet påpekar att denna överlappning innebär en möjlighet till ökad effektivitet och öppenhet.

26.  Europaparlamentet anser att de forum inom vilka gemenskapen kan göra sina synpunkter kända (Accounting Regulatory Committee ARC, EFRAG) inte ger EU möjlighet att verka på lika villkor med stater vars strukturer baseras på centraliserade befogenheter för lagstiftare och tillsynsmyndigheter (t.ex. Financial Accounting Standards Board FASB och SEC i Förenta staterna och Accounting Standards Board ASBJ och Financial Services Authority i Japan).

27.  Europaparlamentet anser att inrättandet av en mer enhetlig EU-struktur som beaktar nationella redovisningsstrukturer för redovisningsfrågor skulle, särskilt om i förekommande fall vissa befintliga organ avskaffades, bidra till förenkling och därigenom stärka den roll som EU bör spela på global nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta och lägga fram ett förslag i samråd med parlamentet, medlemsstaterna och CESR:s styrelse för att skapa en EU-struktur som utgör en legitim internationell aktör och garanterar enhetlig tolkning och tillämpning av standarder

28.  Europaparlamentet ser positivt på det sätt som det har utövat sina befogenheter på inom detta område och konstaterar att parlamentet inom ramen för det reviderade kommittéförfarandet kommer att vara ännu mer delaktigt i utarbetande och beslut om IFRS-standarder. Parlamentet konstaterar dock att parlamentet formellt kommer till tals först i den sista fasen av godkännandeförfarandet. Parlamentet kräver, nu även av tidsmässiga skäl, att parlamentet rådfrågas på ett verkningsfullt sätt redan i den del av förfarandet när IASB:s arbetsprogram utarbetas och förslaget till redovisningsstandard granskas för att man ska kunna undvika att en EU-version av IFRS uppstår och eventuellt behov av senare ändringar.

29.  Europaparlamentet anser att det skulle skada börsnoterade företag inom EU om man bara använder sig av valda delar av IFRS förutom som sista utväg.

30.  Europaparlamentet anser att man åtminstone bör beakta följande:

31.  Europaparlamentet anser att tillämpning av principen om verkligt värde kan bli dyr för företagen och leda till orealistiska värderingar: i avsaknad av bedömningar i verkliga marknader kan tillämpningen av principen om verkligt värde exempelvis medföra att företags verkliga värde blir missvisande. Parlamentet anser vidare att man även bör ta hänsyn till att tillämpningen av principen om verkligt värde inte alltid leder till realistiska utsagor för finansiella tillgångar och åtaganden.

32.  Europaparlamentet anser, mot bakgrund av den potentiella kopplingen mellan IFRS-standarder och beskattning, att det sätt på vilket dessa standarder utarbetas, träder i kraft och tolkas kan ha en enorm inverkan på medlemsstaterna.

33.  Europaparlamentet välkomnar att utskottet för ekonomi och valutafrågor sedan början på valperioden anordnar en årlig utfrågning med IASB:s ordförande och informella möten med IASFC:s ledamöter och kräver inför framtiden att ordförandena för IASB och IASCF sänder en årlig rapport till parlamentet om samtliga ärenden som är relevanta för parlamentet (inbegripet deras arbetsprogram, beslut i personalärenden, anslag och eventuella kontroversiella normer).

34.  Europaparlamentet stöder IASB:s avsikt att förbättra de nuvarande standarderna, men uttrycker oro för att fortgående modifieringar och även små ändringar kan bli kostsamma och resultera i dyra ändringar för stora bolag. Parlamentet anser att ändringar endast bör göras när de efter en kostnadsanalys bedöms vara nödvändiga.

IFRS för små och medelstora företag

35.  Europaparlamentet konstaterar att IASB genomför ett brett samråd och fältstudier om sitt förslag till IFRS för små och medelstora företag. Parlamentet kräver ett mer seriöst beaktande av resultaten från sådana samråd och fältstudier än som varit fallet med detta förslag till IFRS för små och medelstora företag. Parlamentet understryker att detta är nödvändigt om EU någonsin ska kunna börja beakta IFRS för mindre och medelstora företag eller anta EU-standarder för små och medelstora företag med syftet att göra anpassningar till IFRS för små och medelstora företag.

36.  Europaparlamentet anser att det är en utbredd uppfattning bland små och medelstora företag att de IFRS för små och medelstora företag som IASB föreslagit är alltför invecklade för dessa företag och i många falla avser de fullständiga IFRS. Parlamentet anser att skyldigheten rörande bilagor är alltför omfattande och att bördorna inte står i proportion till eventuella fördelar till följd av kravet att tillhandahålla information. Parlamentet är oroat över att förslaget utformades med relativt stora små och medelstora företag i åtanke (med fler än 50 anställda) och påpekar att de flesta små och medelstora företag är mindre. Parlamentet konstaterar också att små och medelstora företag är oroade över att IASB avser att ändra standarder vartannat år. Parlamentet konstaterar dock att det skulle kunna vara en bra valfri övergång för större expanderande små och medelstora företag, men understryker att detta inte får vara någon hållplats för påtvingad harmonisering.

37.  Europaparlamentet anser att främjande av (eller uppmuntran till) frivillig användning av IFRS-standarder inte är utan risker. Parlamentet menar att om några medlemsstater skulle besluta att tillämpa de slutgiltiga IFRS-standarderna på små och medelstora företag så skulle det kunna leda till en fragmentering av den inre marknaden och även skada de små och medelstora företagens redovisning i hela EU.

38.  Europaparlamentet betonar att IASB inte har fått mandat att utarbeta IFRS för små och medelstora företag. Parlamentet konstaterar att godkännandeförfarandet endast gäller internationella redovisningsstandarder och tolkningar som måste användas av börsnoterade bolag. Parlamentet noterar dessutom att godkännandeförfarandet inte kan användas för erkännande av IFRS för små och medelstora företag.

39.  Europaparlamentet skulle föreslå att man först bedömer om små och medelstora företag i EU kommer att ha någon nytta av standarder som utarbetats av IASB. Parlamentet konstaterar att IASB i allmänhet ser sig själv som en fastställare av standarder för investerare på kapitalmarknaderna. Parlamentet konstaterar att IASB, i skriften Basis for conclusions, bekräftar att de krav som ställs på små och medelstora företag inte är samma som ställs på investerare på kapitalmarknaderna. Parlamentet ifrågasätter om balansen när det gäller sakkunniga på området små och medelstora företag för närvarande är tillräcklig i IASB. Parlamentet noterar dock att det kan finnas ett tryck från andra delar av världen att utarbeta standarder för små och medelstora företag och föreslår att en mer noggrann bedömning av denna efterfrågan genomförs. Parlamentet understryker att detta inte påverkar frågan om EU ska acceptera sådana standarder.

40.  Europaparlamentet påpekar att fjärde och sjunde direktiven om bolagsrätt innehåller en rättslig ram för årsredovisningarna för små och medelstora företag i EU och att det ännu återstår att klargöra hur IFRS för små och medelstora företag som föreslagits av IASB förhåller sig till dessa direktiv. Parlamentet anser att fjärde och sjunde bolagsrättsdirektiven skulle kunna utgöra grunden för redovisningskraven för små och medelstora företag i EU, inklusive enkla bolag.

41.  Europaparlamentet anser att EU noga bör göra en bedömning av fördelarna med tillämpning av IFRS respektive fördelen med att utarbeta en egen oberoende och heltäckande lösning för små och medelstora företag. Parlamentet anser dessutom att en sådan eventuell EU lösning skulle kunna inordnas i systemet med IFRS-standarder utan att små och medelstora företag ska vara tvungna att använda IFRS fullt ut.

42.  Europaparlamentet anser att redovisningskraven på små och medelstora företag i EU måste utformas efter användarnas behov. Parlamentet föreslår mot denna bakgrund att man noga analyserar användarnas behov ytterligare en gång.

43.  Mot bakgrund av det ovan sagda uppmuntrar Europaparlamentet kommissionen att fortsätta sitt arbete med att förenkla bolagsrätten och redovisnings- och revisionsbestämmelserna för små och medelstora företag genom relevanta rättsakter, särskilt det fjärde och sjunde bolagsrättsdirektivet.

44.  Europaparlamentet påpekar att redovisningsbestämmelserna har ett mycket stort inflytande på hela det handelsrättsliga området och att en ny IFRS för små och medelstora företag kommer att ha omfattande effekter för dessa företag, särskilt stora praktiska effekter på den nationella lagstiftningen när det gäller företagsbeskattning. Parlamentet konstaterar att en IFRS för små och medelstora företag som baseras på principen om verkligt värde strider mot principen om att behålla kapitalet som dominerar på andra håll, och ligger inte alltid i de små och medelstora företagens intresse (ur beskattningssynpunkt).

45.  Europaparlamentet anser att en IFRS för små och medelstora företag måste beakta att det finns flera olika typer av företag i EU (t.ex. enkla bolag och kooperativa företag). Parlamentet anser därför att en sådan IFRS måste innehålla en tydlig definition av egna medel med hänsyn till de små och medelstora företagens behov.

46.  Europaparlamentet beklagar att det i förslaget till IFRS för små och medelstora företag inte tas tillräcklig hänsyn till det faktum att små och medelstora företags räkenskaper i första hand riktar sig till ägare i privata aktiebolag, långivare, företagspartner och anställda, snarare än anonyma investerare som är fallet när det gäller publika aktiebolag, och att dessa adressater är intresserade av ett långsiktigt affärsförhållande snarare än en kortsiktig investering.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anordna ett riktigt samrådsförfarande om en redovisningsram för små och medelstora företag i EU i enlighet med vad som gäller för sedvanliga lagstiftningsförslag, och dra tillbaka sitt åtagande för genomförande och antagande av IFRS för små och medelstora företag och därigenom hindra parallell tillämpning i EU så länge som EU:s interna process inte har slutfört. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att se till möjligheten att minska de små och medelstora företagens administrativa börda på området för redovisning och revision

48.  Europaparlamentet noterar emellertid att det finns ett övergripande behov av förenklade redovisnings- och revisionsbestämmelser för små och medelstora företag, och påminner om att de små och medelstora företagen skapar nya arbetstillfällen och utgör den ekonomiska tillväxtens motor.

Vägplan för konvergens och likvärdighet

49.  Europaparlamentet påminner om att slutmålet för alla internationella aktörer måste vara antagande av samtliga IFRS-standarder. Parlamentet inser att det finns en spänning mellan ambitionen att uppnå maximal samordning och önskan att bevara EU:s fullständiga behörighet att avvika från den konsensus som är möjlig att uppnå globalt. Parlamentet betonar att avvikelser från globala standarder bör begränsas till ett nödvändigt minimum både inom EU och i andra delar av världen och anser att tredjeländer bör kunna betrakta EU som en helhet och inte behandla de 27 olika medlemsstaterna olika samt att den pågående konvergeringsprocessen med befintliga system endast kan accepteras som ett övergångssteg.

50.  Europaparlamentet konstaterar att det är viktigt och önskvärt att globala standarder och konvergens upprättas och medger att den globala konvergensen för redovisningsstandarder blir allt större.

51.  Europaparlamentet stöder idén om konvergens och likvärdighet. Parlamentet betonar dock att konvergens med vissa tredjeländers standarder måste föregås av en utvärdering av de fördelar och konsekvenser som en sådan förändring skulle innebära för dem i EU som utarbetar och använder redovisningarna, särskilt små och medelstora företag, och uppmanar IASB att ta detta i beaktande under det fortsatta arbetet.

52.  Europaparlamentet konstaterar att arbetet med att skapa konvergens fortskrider och ser en fara i att främst stora tredjeländers ekonomiska och bolagsrättsliga ramar kan komma att beaktas i denna process medan EU-ramarna spelar mindre roll.

53.  Europaparlamentet konstaterar att SEC den 20 juni 2007 lade fram ett förslag om att man skulle godkänna redovisningen från utländska emittenter utan att begära avstämningsomröstning under förutsättning att de hade upprättats utifrån den engelska versionen av IFRS-standarderna i den form som de antagits av IASB. Parlamentet framhåller att målet är att SEC godkänner de IFRS-standarder som Europeiska unionen infört i gällande lagstiftning.

54.  Europaparlamentet ser positivt på de framsteg som gjorts inom ramen för vägplanen EU-Förenta Staterna på redovisningsområdet och de tillkännagivandena nyligen från SEC att utländska privata emittenter ska tillåtas att lägga fram finansiella rapporter enligt IFRS-standarder utan avstämning i förhållande till Förenta staternas redovisningsprinciper GAAP. Parlamentet stöder den strategi som beskrivs av kommissionen i dess skrivelse till SEC av den 26 september 2007.

55.  Europaparlamentet erinrar om att EU:s beslutsamhet att kräva att alla börsnoterade företag ska använda IFRS-standarder i sin konsoliderade redovisning från och med 2005 har kraftigt bidragit till att stärka det globala intresset för IFRS-standarder.

56.  Europaparlamentet erinrar om att Förenta staternas president, Europeiska rådets tjänstgörande ordförande och Europeiska kommissionens ordförande den 30 april 2007 undertecknade ett gemensamt uttalande EU-Förenta staterna efter det årliga toppmötet som i frågan om finansiell redovisning innehöll följande: "Finansmarknaderna. Åtgärder för att främja och skapa förutsättningar för erkännande av de amerikanska Generally Accepted Accounting Principles och International Financial Reporting Standards i de båda jurisdiktionerna utan avstämningsomröstningskrav senast 2009, om möjligt tidigare."

57.  Europaparlamentet påminner om den ännu olösta frågan om behörighet när det gäller den slutliga tolkningen av IFRS-standarder mellan olika användares jurisdiktioner, vilket innebär risk för motstridiga tolkningar. Parlamentet påpekar att endast EU-myndigheter och EU-domstolar kan göra en slutgiltig tolkning av europeiska IFRS-standarder och uppmanar kommissionen att se till att så förblir fallet. Parlamentet anser att kommissionen i samarbete med medlemsstaterna och parlamentet måste utarbeta ett system som garanterar att IFRS-standarderna tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt i hela Europeiska unionen.

o
o   o

58.  Europaparlamentet ger talmannen i uppdrag att översända denna resolution till rådet, kommissionen, the Committee of European Securities Regulators, the International Accounting Standards Committee Foundation och International Accounting Standards Board.

(1) EGT L 243, 11.9.2002, s. 1. (2) EUT C 303 E, 13.12.2006, s. 114. (3) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11. (4) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1. (5) I rundabordssamtalen deltar företrädare för IASB, CESR, EFRAG, Europeiska organisationen för redovisningsexperter FEE, Businesseurope, redovisningsbyråer och kommissionen. Det utgör ett forum för att diskutera centrala frågor utan att på något sätt göra tolkningar av befintliga normer.