Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets förklaring av den 25 februari 2008 om förslaget till strafflag i Iran,

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Iran, i synnerhet de om mänskliga rättigheter och särskilt resolutionerna av den 25 oktober 2007(1) och den 31 januari 2008(2),

–   med beaktande av betänkandet(3) från utskottet för utrikesfrågor om EU:s årliga rapport om mänskliga rättigheter i världen och EU:s politik på området,

–   med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner och i synnerhet resolution 62/168 av den 18 december 2007 om människorättsituationen i Islamiska republiken Iran och resolution 62/149 av den 18 december 2007 om ett moratorium för användning av dödsstraffet,

–   med beaktande av FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter, Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, Internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering och FN:s konvention om barnets rättigheter, vilka Iran är avtalspart i,

–   med beaktande av det andra interparlamentariska sammanträdet mellan Europaparlamentet och Majlis (den islamska rådgivande församlingen) i Islamska republiken Iran som hölls i Teheran den 7–9 december 2007 och betänkandet om detta sammanträde,

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Sedan kampanjen "en miljon underskrifter" för rättslig jämställdhet mellan män och kvinnor i Iran inleddes den 27 augusti 2006 har fler än 70 aktivister fängslats eller utsatts för förföljelse till följd av sina fredliga insatser till förmån för en lagändring. Myndigheterna i Iran har flera gånger blockerat kampanjens webbsida.

B.  Kvinnorättsaktivister i Iran utsätts för allt större förtryck. Över hundra aktivister har fängslats, förhörts eller dömts under de senaste två åren samtidigt som regeringen har dragit in över en miljon EUR i form av borgenssummor. Medier som propagerar för kvinnors rättigheter har stängts, bl.a. den mest framstående tidskriften som förespråkar kvinnors rättigheter, Zanan, som efter 17 års existens stängdes den 28 januari 2008.

C.  En framstående medlem av kampanjen, kvinnorätts- och miljöaktivisten Khadijeh Moghaddam, arresterades den 8 april 2008 och frigavs först helt nyligen efter att ha betalat den höga borgenssumman på en miljard rial (ca 50 000 EUR).

D.  Det allmänna människorättsläget i Iran har fortsatt att försämras sedan 2005. Bara avrättningarna nästan fördubblades under 2007, vilket gör Iran till det land som näst efter Saudiarabien avrättar flest människor per capita. Dessa två länder är tillsammans med Jemen de enda länder där avrättningar genomförs för brott som begåtts av människor under 18 år.

E.  Minst tio kvinnor – Iran, Khayrieh, Kobra N, Fatemeh, Ashraf Kalhori, Shamameh Ghorbani, Leyla Ghomi, Hajar och systrarna Zohreh och Azar Kabiriniat – riskerar fortfarande att stenas till döds, liksom två män, Abdollah Farivar och en okänd afghansk medborgare.

F.  Mokarrameh Ebrahimi dömdes till döden genom stening tillsammans med sin partner, fadern till hennes barn, av den simpla anledningen att de haft en utomäktenskaplig förbindelse – en handling som inte utgör ett brott enligt internationella rättsnormer. Mokarrameh Ebrahimi benådades av den högste ledaren ayatolla Ali Khamenei efter 11 år i fängelse och frigavs den 17 mars 2008 tillsammans med sin femårige yngre son, men tragiskt nog först efter att hennes partner Ja'Far Kiani hade stenats till döds i juli 2007.

G.  Som ett viktigt led hävde chefsdomaren Ayatollah Seyyed Mahmoud Hashemi Shahroudi nyligen dödsdomen mot Shahla Jahed, en "tillfällig hustru", efter att ha upptäckt "förfarandemässiga brister" i den ursprungliga utredningen som hade befunnit henne skyldig till att ha mördat sin tillfällige makes permanenta hustru.

H.  Kvinnors rättigheter har i vissa avseenden förbättrats under de senaste åren, i synnerhet på följande områden: minimiåldern för giftermål för flickor har stigit från 9 till 13 år, frånskilda mödrar kan få vårdnaden om sina söner fram tills de fyller 7 år (tidigare endast fram till 2 års ålder) och kvinnor kan nu verka som rättsliga rådgivare, begära skilsmässa eller vägra att gå med på att deras make tar sig en andra hustru.

I.  Nyligen har det emellertid lagts fram ett lagförslag om "familjeskydd" i det iranska Majlis, vars syfte är att ytterligare legitimera polygami, tillfälliga äktenskap och mäns ensidiga rätt att på godtyckliga grunder skilja sig och få vårdnad om barnen.

J.  Iran har fortfarande inte undertecknat Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.

1.  Europaparlamentet välkomnar frigivningen av Khadijeh Moghaddam och Mokarrameh Ebrahimi, och noterar den roll som den högste ledaren och chefsdomaren har spelat i dessa fall. Parlamentet begär att Shahla Jahed ska friges.

2.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt förtrycket mot civila samhällsrörelser i Iran, inbegripet mot de kvinnorättsaktivister som deltar i kampanjen. Parlamentet uppmanar med eftertryck de iranska myndigheterna att sätta stopp för de trakasserier, hot och förföljelser som personer som fredligt utövar sin yttrande-, mötes- och föreningsfrihet utsätts för, och att omedelbart och ovillkorligen frige alla samvetsfångar. Parlamentet påminner om sina resolutioner av den 25 oktober 2007 och den 31 januari 2008.

3.  Europaparlamentet konstaterar den aktiva och viktiga roll som kvinnor spelar i det iranska samhället trots de mycket stora brister som fortfarande råder när det gäller jämställdhet i rättsliga frågor, vilket kan vara en källa till inspiration och hopp för kvinnor i andra länder i regionen.

4.  Europaparlamentet uppmanar Irans parlament och regering att ändra den diskriminerande iranska lagstiftningen som bl.a. utesluter kvinnor från de högsta positionerna inom statsledningen och från att utnämnas till domare och förnekar dem samma rättigheter som männen ifråga om äktenskap, skilsmässa, vårdnad av barn och arv, och som fastställer att ett vittnesmål som avges av en kvinna i en rättegång endast väger hälften så tungt som en mans vittnesmål. Parlamentet anser att denna bristande jämställdhet under vissa omständigheter kan bidra till att kvinnor begår våldsbrott.

5.  Europaparlamentet upprepar sitt kraftfulla fördömande av dödsstraffet i allmänhet, och efterlyser ett omedelbart moratorium för avrättningar i Iran. Parlamentet är bestört över att Iran fortsätter att registrera det högsta antalet avrättningar av minderåriga brottslingar i världen och att moratoriet för stening fortfarande inte till fullo har genomförts.

6.  Europaparlamentet noterar de riktlinjer som chefsdomare Shahroudi nyligen lade fram om förbud mot offentliga avrättningar, om inte tillstånd har givits i förväg, och häktningar under längre tid utan att åtal har väckts.

7.  Europaparlamentet uppmanar ledamöterna av det nyvalda Majlis att snabbt godkänna reformen av den iranska strafflagen, vilken i första hand syftar till att avskaffa stening och avrättningar av minderåriga brottslingar, att så småningom inrätta ett moratorium för dödsstraff, att harmonisera iransk lagstiftning med internationella skyldigheter på människorättsområdet och att ratificera Konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.

8.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att noggrant följa människorättssituationen i Iran, att ta upp konkreta fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Iran med landets myndigheter och att under andra halvan av 2008 förelägga parlamentet en omfattande rapport i frågan, med förslag till projekt som skulle kunna finansieras inom ramen för finansieringsinstrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen(4).

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, den höge representanten för den Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s säkerhetsråd, FN:s råd för mänskliga rättigheter, Irans chefsdomare samt Irans regering och parlament.

(1) Antagna texter, P6_TA(2007)0488. (2) Antagna texter, P6_TA(2008)0031. (3) A6-0153/2008. (4) EUT L 386, 29.12.2006, s. 1.