Europarlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, särskilt artikel 25 i den senare,

–   med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, de OSSE-åtaganden som fastställdes i Köpenhamn 1990 och toppmötet i Istanbul 1999, då alla OSSE-länder åtog sig att inbjuda internationella observatörer, framför allt OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR), till sina val,

–   med beaktande av Afrikanska stadgan om människors och folks rättigheter och Amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter,

–   med beaktande av förklaringen om principer för internationell valövervakning och uppförandekoden för internationella valobservatörer som antogs av Förenta nationerna i New York den 27 oktober 2005,

–   med beaktande av alla avtal mellan EU och tredjeländer och de klausuler om mänskliga rättigheter och demokrati som dessa avtal innehåller,

–   med beaktande av artiklarna 3, 6 och 11 i EU-fördraget och artiklarna 3, 177, 179 och 181a i EG-fördraget,

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som antogs formellt i Strasbourg den 12 december 2007(1),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2006 av den 20 december 2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen(2) (EIDHR),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 april 2000 om EU:s stöd till och övervakning av val (KOM(2000)0191),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2001 om kommissionens meddelande om EU:s stöd till och övervakning av val(3),

–   med beaktande av EU:s riktlinjer för valövervakning(4) och EU:s riktlinjer för gemensamma kriterier vid val av valobservatörer(5),

–   med beaktande av rådets dokument om stöd till och övervakning av val(6),

–   med beaktande av sin resolution av den 25 april 2002 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om "Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land"(7),

–   med beaktande av EU:s årsrapporter om de mänskliga rättigheterna,

–   med beaktande av sina årliga betänkanden om de mänskliga rättigheterna i världen,

–   med beaktande av resolutionen från den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen av den 21 november 2007 om val och valprocesser i AVS- och EU-länderna(8),

–   med beaktande av talmanskonferensens beslut av den 8 november 2001 om inrättande av en valsamordningsgrupp (ECG)(9), den 12 maj 2005 om genomförandebestämmelser för valobservatörsuppdrag(10), den 21 september 2006 om genomförandebestämmelser för delegationernas arbete(11) och den 8 juni 2006 om riktlinjer för Europaparlamentets valövervakningsdelegationer(12),

–   med beaktande av de preliminära uttalandena och slutliga rapporterna från EU:s valobservatörsuppdrag och rapporterna om EU:s valövervakningsdelegationer,

–   med beaktande av valsamordningsgruppens årsrapporter,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för utveckling (A6-0138/2008), och av följande skäl:

A.  Val måste anordnas i enlighet med internationellt erkända normer.

B.  I den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna fastställs att var och en har rätt att fritt välja ombud i periodiska och verkliga val, som ska äga rum med tillämpning av allmän och lika rösträtt samt hemlig röstning. Denna rättighet fastställs även i alla andra framträdande internationella och regionala människorättsliga instrument och utgör grundvalen för verklig demokrati, som Europeiska unionen i sina fördrag har förbundit sig att upprätthålla.

C.  Valövervakning bidrar allmänt till att främja och skydda grundläggande mänskliga rättigheter och särskilt samhälleliga och politiska rättigheter. En verklig demokratisk valprocess förutsätter respekt för frihet och fria medier, efterlevnad av rättsstatsprincipen, rätt att bilda politiska partier och konkurrera om offentliga tjänster, icke-diskriminering och lika rättigheter för alla medborgare samt andra grundläggande mänskliga rättigheter och friheter som alla OSSE-länder har åtagit sig att skydda och främja.

D.  Internationell valövervakning syftar till att stärka valprocessens legitimitet, öka allmänhetens förtroende för valet, förhindra och i förekommande fall avslöja valfusk och att analysera, rapportera och utarbeta rekommendationer för att förbättra alla aspekter av valprocessen i fullt samarbete med det berörda landet, lösa eventuella konflikter och skydda de mänskliga rättigheterna och demokrati i allmänhet.

E.  Valövervakning i nya demokratier och demokratier som är under utveckling är en prioritering för EU och visar unionens åtagande att hjälpa nya demokratier och länder som utvecklas mot demokrati att bygga upp stabila demokratiska strukturer.

F.  Bekämpning av fattigdom, som är det främsta målet för EU:s utvecklingspolitik, kräver deltagardemokrati och ansvarsfulla korruptionsfria regeringar, i enlighet med den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolution, antagen den 1 april 1999 i Strasbourg, om samarbetet mellan AVS och EU, deltagandet i AVS-ländernas valprocesser samt den gemensamma församlingens roll(13).

G.  I partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000(14) (Cotonouavtalet), betonas det att partnerskapet mellan AVS-länderna och EU aktivt ska stödja och främja de mänskliga rättigheterna, demokratiska processer, konsolidering av rättsstatsprincipen samt god samhällsstyrning.

H.  År 2005 antog FN en förklaring om principer för internationell valövervakning och en uppförandekod för internationella valobservatörer, som både kommissionen och parlamentet, liksom 32 andra internationella statliga och icke-statliga organisationer, har ställt sig bakom.

I.  De principer som betonas i den FN-förklaringen innefattar full täckning, oberoende och opartiskhet, öppenhet och offentliggörande, professionalism, analys och rådgivning, respekt för värdlandets suveränitet inbegripet vikten av att få en inbjudan att övervaka valen, samarbete mellan de olika valövervakningsorganisationerna och underkännande av uppenbart odemokratiska valförfaranden.

J.  Sedan antagandet av det ovannämnda meddelandet från kommissionen av den 11 april 2000 har EU genomfört mer än 50 valobservatörsuppdrag i 32 länder i Afrika, Asien och Latinamerika. Det är dock anmärkningsvärt att mycket färre EU-valobservatörsuppdrag har genomförts i de södra Medelhavsländerna.

K.  Genom EIDHR har mer än 30 000 000 EUR anslagits varje år till EU:s valobservatörsuppdrag.

L.  I land där val har ägt rum är ett demokratiskt valt parlament av begränsat värde om det inte har några verkliga befogenheter utan domineras av den verkställande makten.

M.  I samband med EU:s valövervakning finns det fortfarande några mycket viktiga framtida utmaningar som bör behandlas. Det gäller bland annat den ökade användningen av elektronisk röstning.

N.  I det ovannämnda meddelandet från kommissionen av den 11 april 2000 fastställdes en detaljerad metod för genomförandet av valobservatörsuppdrag som omfattade hela valprocessen, från valrörelsen till uppföljningen efter valet, och som utgjorde en vändpunkt för EU:s verksamhet på detta område. Metoden har varit mycket framgångsrik, vilket har lett till att EU har blivit en ledande aktör inom den internationella valövervakningen.

O.  EU:s valobservatörsuppdrag är ett centralt inslag i EU:s utrikespolitik och framför allt, tillsammans med stöd till val, ett viktigt verktyg för att stödja val inom ramen för EU:s åtagande att främja demokrati, utveckling och fred.

P.  Framgångsrika val kan bara äga rum om demokratiska värden, under beaktande av behovet att uppnå europeisk konsensus vad gäller främjandet av demokrati, förankrats långsiktigt i samhället genom utbildning av väljare och samhällsutbildning, starka mekanismer för upprätthållande av mänskliga rättigheter, förekomsten av ett oberoende och pluralistiskt civilt samhälle och respekt för principen om uppdelning av den lagstiftande och den verkställande makten.

Q.  Valövervakning är en långsiktig process som består av tre faser: valrörelsen, valdagen och eftervalsperioden. Varje fas bör analyseras noggrant och opartiskt på grundval av förstahandsuppgifter.

R.  Övervakningen av de olika valfaserna kan genomföras av olika observatörer, men det är viktigt att man ser till att övervakningen överbryggas och att arbetet är väl samordnat.

S.  Att parlamentariker och före detta parlamentariker tillför stort mervärde till valövervakningen som komplement till det arbete som utförs av EU:s valobservatörsuppdrag är obestridligt, men de kan inte ensamma göra en noggrann bedömning av en valprocess.

T.  Parlamentet har en viktig roll i EU:s valobservatörsuppdrag eftersom en ledamot av Europaparlamentet utses till chefsobservatör och parlamentets egna valövervakningsdelegationer oftast är fullständigt integrerade i EU:s valobservatörsuppdrag.

U.  Uppföljningarna av EU:s valobservatörsuppdrag måste vara mer sammanhängande och heltäckande, både på teknisk och politisk nivå.

V.  Det är viktigt att behålla EU:s valobservatörsuppdrag i situationer när det är möjligt att utföra ett opartiskt och heltäckande arbete under säkra förhållanden för den berörda personalen. Europeiska unionen får emellertid inte tiga när val genomförs under omständigheter som innebär att dessa förutsättningar saknas.

1.  Europaparlamentet bekräftar sitt åtagande att bidra till förstärkningen av demokratiska processer genom att öka parlamentets deltagande i valövervakning, uppföljningar av EU:s valobservatörsuppdrag och parlamentarisk kapacitetsuppbyggnad.

2.  Europaparlamentet anser att anordnandet av val i absoluta tal inte kan betraktas som den enda indikatorn för demokrati, men att val icke desto mindre har positiva effekter på demokratiseringsprocessen genom att de medborgerliga rättigheterna förstärks, under förutsättning att politisk pluralism, församlings- och föreningsfrihet, yttrandefrihet, lika tillgång till medierna, hemliga val och respekt för mänskliga rättigheter säkerställas.

3.  Europaparlamentet betonar att valövervakning i nya demokratier och demokratier som är under utveckling även i fortsättningen bör prioriteras, eftersom det är just de staterna som i allmänhet drar störst fördel av internationell valövervakning och de rekommendationer som ges i efterhand.

4.  Europaparlamentet beklagar att det fortfarande inte finns någon gemensam och heltäckande EU-strategi för att främja demokratin, och uppmanar med kraft samtliga EU-institutioner och medlemsstater att fortsätta arbetet för att inrätta en sådan strategi. Parlamentet uppmanar därför med kraft alla EU-institutioner och medlemsstater att komma överens om att införa ett europeiskt samförstånd om demokrati.

5.  Europaparlamentet anser mot bakgrund av detta att valövervakning endast är ett första steg mot demokrati och att övervakningen måste kompletteras med andra lämpligt finansierade insatser och åtgärder efter val för att främja demokrati, särskilt genom kapacitetsuppbyggnad till förmån för de nationella parlamenten, politiska partier, den offentliga förvaltningen, icke-statliga aktörer och det civila samhället och genom att främja mänskliga rättigheter och god samhällsstyrning. Parlamentet begär därför att det budgettak på omkring 25 procent som kommissionen har fastställt för finansieringen av EU:s valobservatörsuppdrag från EIDHR ska behållas under sjuårsperioden för budgetramen2007–2013. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för denna budget avsätta medel till valförberedande insatser, inbegripet utbildning av lokala valövervakare, information till väljare och annan verksamhet som är av avgörande betydelse för ett långsiktigt införande av fria och rättvisa val.

6.  Europaparlamentet berömmer ODIHR, vars banbrytande arbete har varit en viktig inspirationskälla för EU:s valövervakningsmetoder.

7.  Europaparlamentet är mycket positivt inställt till deltagandet av observatörer från tredjeländer, såsom Schweiz, Norge eller Kanada, i EU:s valobservatörsuppdrag.

8.  Europaparlamentet betonar på nytt den viktiga funktion som ODIHR:s valobservatörsuppdrag fyller i OSSE-området, där EU i regel inte har valobservatörsuppdrag. Parlamentet lovordar ODIHR för kvaliteten på dess arbete och det stora måttet av insyn och oberoende. Parlamentet är oroat över uttalanden och åtgärder från vissa OSSE stater, som har ifrågasatt ODIHR:s mandat och underminerat effektiviteten, finansieringen och oberoendet i samband med uppdragen. OSSE staterna och Europarådet uppmanas att upprätthålla ODIHR:s ställning som det primära organet för valobservatörsuppdrag i OSSE området. Parlamentet fördömer särskilt de restriktioner som vissa OSSE stater infört nyligen rörande varaktigheten av EU:s valobservatörsuppdrag och att dessa stater även nekat observatörer visum eller fördröjt viseringsförfarandet, vilket gjort det omöjligt för ODIHR att fullgöra sitt mandat.

9.  Europaparlamentet framhåller det mervärde som deltagande ger i internationella valobservatörsuppdrag inom OSSE-området, tillsammans med OSSE/ODIHR, OSSE:s parlamentariska församling, Europarådets parlamentariska församling och i förekommande fall Natos parlamentariska församling. Parlamentet anser att dess engagemang i dessa uppdrag bör upprätthållas och även fördjupas, och understryker vikten av noggrann politisk samordning mellan de involverade organen, särskilt när det gäller noggrannheten i de bedömningar som görs, respekten för oberoende standarder, långtidsobservatörers slutsatser och konsekvensen i offentliga uttalanden.

10.  Europaparlamentet välkomnar de positiva bidragen från EU:s valobservatörsuppdrag när det gäller stärkande av de demokratiska processerna, ökad respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och främjande av god samhällsstyrning och rättstatsprincipen och, särskilt när det gäller stärkandet av valprocesser runtom i världen.

11.  Europaparlamentet erinrar om slutsatserna från kommissionens och parlamentets seminarium den 11 september 2007, enligt vilka EU:s valobservatörer, av skäl som hänför sig till metodologi, identitet och synlighet, måste få fortsätta att arbeta självständigt från andra internationella och nationella observatörer. Parlamentet anser att detta emellertid inte utesluter ett regelbundet och nära samarbete med andra valobservatörsorganisationer på fältet, och inte heller fortsatt EU-stöd till kapacitetsuppbyggnad av nationella och regionala valobservatörsorganisationer.

12.  Europaparlamentet betonar att EU:s metod är framgångsrik, men uppmanar kommissionen att ytterligare förbättra och aktualisera metoden genom att inbegripa etablerad praxis och bemöta nya utmaningar.

13.  Europaparlamentet understryker att framgångarna med metoden har lett till att EU har blivit den ledande aktören inom den internationella valövervakningen. EU:s valobservatörsuppdrag har en professionell inriktning, vilket i hög grad har bidragit till att det nu finns ett avsevärt antal högt kvalificerade och erfarna experter på området. Parlamentet understryker vikten av att aktivt rekrytera och utbilda nya observatörer för att trygga kontinuiteten vad gäller sakkunskapen inom EU:s valobservatörsuppdrag. Parlamentet betonar dessutom att valobservatörsuppdragens professionella inriktning gör att EU kan göra en större insats för att befästa en hållbar medvetenhet om de olika komponenter som ingår i en demokratisk valprocess. Parlamentet anser att man i detta sammanhang bör överväga att utnyttja tidigare parlamentsledamöters erfarenheter som korttidsobservatörer och långtidsobservatörer.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta lämpliga åtgärder för att se till att civilsamhällets organisationer och lokala observatörer i högre utsträckning och på lämpligt sätt deltar i valprocessen.

15.  Europaparlamentet betonar vikten av att EU:s kort- och långtidsobservatörer inte beter sig på ett sätt som av lokalbefolkningen kan uppfattas som nedlåtande, överlägset eller respektlöst i förhållande till den lokala kulturen. Parlamentet anser i detta sammanhang att EU:s observatörer där det är lämpligt bör samarbeta med lokala observatörer.

16.  Europaparlamentet välkomnar att det är en väletablerad praxis att utse ledamöter av Europaparlamentet som chefsobservatörer för EU:s valobservatörsuppdrag. Parlamentet anser att, för att säkra chefsobservatörernas trovärdighet, utnämningen måste ske på ett tydligt och öppet sätt, och betonar att chefsobservatörerna under mandatets hela varaktighet bör samarbeta nära med kommissionen och andra EU institutioner, men att de bör ha en tydlig och klart avgränsad oberoende ställning och inte får utsättas för påverkan i sitt arbete.

17.  Europaparlamentet välkomnar att en jämställdhetspolicy tillämpas inom ramen för denna metod när valobservatörerna, inbegripet chefsobservatörerna, väljs ut, oavsett hur svårt uppdraget är.

18.  Europaparlamentet anser att kunskaper i det språk som används i landet där valet äger rum (t.ex. spanska i Bolivia) bör vara ett vägledande kriterium när observatörerna utses, eftersom förmågan att kunna kommunicera direkt med lokalbefolkningen gör det lättare för observatörerna att få full kunskap om den sociala och politiska situationen i landet.

19.  Europaparlamentet anser att observatörerna under perioden före valet och efter möten med kandidater och medlemmarna i valkommittén bör kunna sammanträffa med andra grupper i det land där valet hålls.

20.  Europaparlamentet välkomnar de positiva erfarenheterna av sina valövervakningsdelegationers deltagande i EU:s valobservatörsuppdrag. Parlamentets delegationer tillför ett betydande mervärde genom att ge legitimitet åt slutsatserna från valobservatörsuppdragen och genom att öka synligheten och acceptansen. Parlamentet betonar dock att valövervakningsmetoderna måste tillämpas strikt under hela processen för att slutsatserna ska bli trovärdiga.

21.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som föreningen för Europaparlamentets före detta ledamöter utfört genom att grunda det internationella institutet för valövervakare (International Election Monitors Institute – IEMI) i samarbete med före detta ledamöter i det kanadensiska parlamentet och Förenta staternas sammanslutning för före detta ledamöter i kongressen. Parlamentet konstaterar att medlemmarna i IEMI har deltagit som observatörer i flera val. Parlamentet betonar vidare att alla nuvarande parlamentsledamöter en dag kommer att bli före detta ledamöter och att deras sakkunskap kommer att vara ovärderlig för en ytterligare utveckling av den demokratiska processen.

22.  Europaparlamentet uppmanar alla ledamöter som deltar i valövervakningsdelegationer att fortsätta att följa de riktlinjer som har tagits fram för dessa delegationer, och betonar vikten av uppförandekoden för internationella valobservatörer, som också gäller för parlamentets ledamöter.

23.  Europaparlamentet konstaterar att parlamentets observatörsdelegationer vid flera tillfällen haft för få deltagare och drar slutsatsen att det i dessa fall kunde vara lämpligt att lägga till före detta ledamöter så att delegationen blir fulltalig. Parlamentet uppmanar med kraft de berörda politiska instanserna inom parlamentet att följa upp denna fråga.

24.  Europaparlamentet betonar att observatörsdelegationer från de politiska grupperna inte företräder parlamentet och uppmanar dessa delegationer att inte vidta några åtgärder som kan undergräva trovärdigheten och synligheten för parlamentets officiella valövervakningsdelegationer och EU:s valobservatörsuppdrag.

25.  Europaparlamentet konstaterar att samordningen mellan EU- institutionerna och inom kommissionen generellt sett har varit positiv, men beklagar att samordningen har brustit allvarligt i vissa fall, och konstaterar att det följaktligen finns utrymme för förbättringar.

26.  Europaparlamentet betonar framför allt vikten av att samordna alla offentliga uttalanden om slutsatserna från EU:s valobservatörsuppdrag och att undvika att offentliggöra uttalanden i förväg innan EU:s valobservatörsuppdrag lägger fram sina preliminära uttalanden. Parlamentet understryker att presskonferenserna är mycket viktiga för valobservatörsuppdragens synlighet och trovärdighet, eftersom det är då de preliminära uttalandena presenteras för första gången. Parlamentet anser att både pressmeddelanden och rapporter om slutsatser bör ges ut enligt en tidsplan som tar hänsyn till eventuella känsliga situationer till följd av valet i det aktuella landet.

27.  Europaparlamentet anser att rådet bör delta i valsamordningsgruppens möten, vilket skulle bidra till att förbättra förbindelserna mellan parlamentet och rådet, och att parlamentet bör ges observatörsstatus vid sammanträdena med rådsarbetsgruppen för mänskliga rättigheter (COHOM).

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga möjligheten att ta upp frågan om övervakning av valprocessen i de södra Medelhavsländerna och länderna i Mellanöstern i samband med förhandlingarna om associeringsavtal eller strategiska partnerskap.

29.  Europaparlamentet anser att en effektiv och resultatinriktad uppföljning av EU:s valobservatörsuppdrag fortfarande är en central utmaning som man måste ta itu med. Parlamentet påpekar att samtliga EU-institutioner och medlemsstater bör medverka i uppföljningen på alla nivåer, och att en tydlig åtskillnad måste göras mellan den tekniska och politiska uppföljningen.

30.  Europaparlamentet föreslår att man noggrant följer upp hur rekommendationerna från EU:s observatörsuppdrag genomförs, framför allt i de fall där det inte ges något valstöd.

31.  Europaparlamentet uppmanar alla EU-institutioner, och särskilt rådet och medlemsstaternas regeringar, att diskutera slutsatserna och rekommendationerna från EU:s valobservatörsuppdrag inom ramen för sina politiska dialoger med de berörda länderna och hänvisa till dem i samband med démarcher, förklaringar, resolutioner, uttalanden och ytterligare insatser.

32.  Europaparlamentet uppmanar särskilt kommissionen att inbegripa rekommendationerna från EU:s valobservatörsuppdrag i alla handlingsplaner för de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken och där valobservatörsuppdrag har genomförts.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut och på lång sikt tillämpa dessa rekommendationer när man utarbetar landsstrategidokument/de årliga handlingsprogrammen inom ramen för Europeiska utvecklingsfonden och EU:s externa finansieringsinstrument, särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete(15) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1638/2006 av den 24 oktober 2006 om fastställande av allmänna bestämmelser för upprättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument(16).

34.  Europaparlamentet fördömer att det har förekommit fall där EU och medlemsstaterna inte har tagit hänsyn till att EU:s valobservatörsuppdrag har varit mycket kritiska mot valprocessen i ett land, utan har fortsatt förbindelserna som vanligt. Parlamentet beklagar å andra sidan att val som EU:s valobservatörsuppdrag har ansett vara demokratiska inte alltid har erkänts av EU. Parlamentet anser att denna inkonsekvens undergräver den sköra idén om demokrati i dessa länder och bilden av EU.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant utvärdera resultaten av varje valobservatörsuppdrag för att dra nytta av de erfarenheter som har gjorts och tydligt ange de metodiska begränsningar som har konstaterats i varje valobservatörsuppdrag i sina slutliga rapporter. Parlamentet uppmanar också kommissionen att göra allt den kan för att se till att de demokratiska framsteg som gjorts av EU:s observatörsuppdrag (avseende metodik, teknisk praxis, budgetmedel, valstrukturer m.m.) inte ifrågasätts eller försvinner när valprocessen har avslutats.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om det är möjligt att ge specialiserade delegationer i uppdrag att särskilt följa centrala aspekter av valprocessen, t.ex. utarbetandet av valbestämmelser, upprättandet av röstlängder samt klagomål och överklaganden efter valen, eftersom dessa frågor i vissa fall inte täcks ordentligt av EU:s valobservatörsuppdrag.

37.  Europaparlamentet rekommenderar att en politisk dialog inleds i de fall där rekommendationerna från EU:s observatörsuppdrag inte genomförs.

38.  Europaparlamentet föreslår i linje med ovanstående punkt att Europaparlamentet bör vara närvarande vid öppnandet av ett nytt parlament som valts under deltagande av valobservatörer och att samarbetet med sådana nyvalda parlament bör utökas.

39.  Europaparlamentet rekommenderar att man inför en särskild strategi för att stödja parlament som nyligen valts på ett demokratiskt sätt, i syfte att främja en hållbar konsolidering av demokratin, rättsstatsprincipen och god samhällsstyrning.

40.  Europaparlamentet anser att parlamentet för att uppnå detta mål bör undersöka olika sätt att hjälpa nyvalda parlament i deras arbete, varvid särskild vikt bör läggas vid utvecklingsländer.

41.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen bör överväga att inrätta andra mekanismer för valövervakning när det inte är möjligt att genomföra fullständiga valobservatörsuppdrag. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen och rådet att i sådana fall göra kraftfulla och tidsmässigt välavvägda offentliga uttalanden i samband med valen.

42.  När det gäller den tekniska uppföljningen anser Europaparlamentet att det krävs ett långsiktigt strategiskt engagemang under hela valprocessen, och i detta sammanhang är valstöd den stödform som bäst kompletterar EU:s valobservatörsuppdrag. I detta sammanhang anser parlamentet att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att stärka valmyndigheternas oberoende och legitimitet, samt åt att stödja inrättandet av ständiga hellre än tillfälliga valkommittéer.

43.  Europaparlamentet betonar att det som demokratiskt vald EU-institution spelar en särskild roll i den politiska uppföljningen av EU:s valobservatörsuppdrag, särskilt när det gäller parlamentarisk kapacitetsuppbyggnad.

44.  Europaparlamentet kräver att det mervärde som är kopplat till samråd, samarbete och kunskapsutbyte mellan parlamentet och parlamentariska AVS-delegationer och AVS-uppdrag beaktas, när det är praktiskt möjligt, inom ramen för EU:s allmänna yttre åtgärder, men också i förbindelse med andra nationella och internationella observatörsuppdrag. Parlamentet föreslår att det inrättas arbetsgrupper för att se till att partnerländerna i Afrikanska unionen, inom ramen för den nya strategin EU-Afrika, kan dra nytta av den sakkunskap och de erfarenheter som gjorts genom valövervakning, på samma sätt som EU har dragit nytta av metoderna och erfarenheterna inom ramen för ODIHR/OSSE:s arbete.

45.  Europaparlamentet efterlyser en analys av hur kortsiktiga gemensamma valövervakningsdelegationer skulle kunna inrättas tillsammans med den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet (EMPA) och den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika.

46.  Europaparlamentet rekommenderar att gemensamma AVS–EU-valövervakningsuppdrag regelbundet anordnas när val hålls inom EU.

47.  Europaparlamentet anser att elektronisk röstning redan spelar och kommer att spela en allt viktigare roll i valprocessen och kan komma att leda till en ny typ av valfusk. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att vidta lämpliga åtgärder så att man på ett säkert sätt kan övervaka denna typ av röstning och att ge observatörerna rätt utbildning för detta.

48.  Europaparlamentet anser att parlamentet varje år bör anta ett betänkande om EU:s valobservatörsuppdrag.

49.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och till medordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, talmannen för den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet (EMPA) och medordförandena för den gemensamma parlamentariska EU–Latinamerika-församlingen, talmannen för Europarådets parlamentariska församling, talmannen för OSSE:s parlamentariska församling och direktören för kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter.

(1) EUT C 303, 14.12.2007, s. 1. (2) EUT L 386, 29.12.2006, s. 1. (3) EGT C 343, 5.12.2001, s. 270. (4) Rådets beslut 9262/98 – PESC 157 – COHOM 6, 3.6.1998. (5) Rådets beslut 8728/99 – PESC 165 – COHOM 4, 28.5.1999. (6) Rådets dokument 9990/01 – PESC 236 – DEVGEN 103 – COHOM 17, 26.6.2001. (7) EUT C 131 E, 5.6.2003, s. 147. (8) EUT C 58, 1.3.2008, s. 18. (9) PE 309/025/BUR. (10) PE 349/329/CPG/slutlig. (11) PE 375/270/CPG/ändrad1. (12) PE 375/117/CPG. (13) EGT C 271, 24.9.1999, s. 57. (14) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3. (15) EUT L 378, 27.12.2006, s. 41. (16) EUT L 310, 9.11.2006, s. 1.