Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av artikel 6 i EU-fördraget och 149 i EG-fördraget, såsom ändrade av Lissabonfördraget, om EU:s bidrag till att främja europeiska idrottsfrågor med beaktande av idrottens specifika karaktär, dess strukturer som bygger på frivilliga insatser samt dess sociala och pedagogiska funktion,

–   med beaktande av vitboken om idrott (KOM(2007)0391),

–   med beaktande av Helsingforsrapporten från december 1999 och Niceförklaringen från december 2000 om de särskilda förhållanden som kännetecknar idrotten i Europa och dess sociala funktion,

–   med beaktande av det brittiska ordförandeskapets initiativ om den europeiska fotbollen vilket resulterade i en oberoende studie av den europeiska idrotten som offentliggjordes 2006,

–   med beaktande av den rättspraxis som har utvecklats av Europeiska gemenskapernas domstol, förstainstansrätten och kommissionens beslut i ärenden som berör idrott,

–   med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(1), i vilket alla former av rasdiskriminering förbjuds inom arbetslivet, utbildning, social trygghet, hälsovård och tillgång till varor och tjänster,

–   med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet(2),

–   med beaktande av sina resolutioner av den 13 juni 1997 om Europeiska unionens roll på idrottens område(3) och den 5 juni 2003 om kvinnor och idrott(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 29 mars 2007 om framtiden för professionell fotboll i Europa(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 13 november 2007 om idrottens roll i utbildningen(6),

–   med beaktande av sin resolution av den 14 april 2005 om kampen mot dopning inom idrotten(7),

–   med beaktande av sin förklaring av den 14 mars 2006 om bekämpning av rasism inom fotbollen(8),

–   med beaktande av de internationella antidopningsreglerna från 2003 och deras översyn 2007,

–   med beaktande av rapporten och slutsatserna från Europas första konferens om styrningen av idrotten: "The rules of the game" (Bryssel den 26–27 februari 2001),

–   med beaktande av det samförståndsavtal som kommissionen och Fifa undertecknade 2006 för att göra fotboll till en drivkraft för utvecklingen i länderna i Afrika, Västindien och Stilla havet,

–   med beaktande av erfarenheterna från Europeiska året för utbildning genom idrott (2004) och Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/962/EG av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande(9),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning samt yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för regional utveckling, utskottet för rättsliga frågor, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0149/2008), och av följande skäl:

A.  Idrotten spelar en viktig roll när det gäller att främja integrering, och att den skulle kunna bidra till social sammanhållning och regionernas inre sammanhållning.

B.  Den europeiska idrotten är en omistlig del av den europeiska identiteten och kulturen och det europeiska medborgarskapet. Den europeiska idrotten bygger på engagemanget och entusiasmen hos miljontals idrottsutövare, frivilligarbetare och supportrar som är aktiva inom ett stort antal idrottsklubbar och idrottsförbund, en folkrörelse som har skapat många framstående idrottskvinnor, idrottsmän och lag och som har gjort idrotten till en mycket uppskattad del av vårt samhälle, där idrottsevenemang är ytterst populära.

C.  Idrotten spelar en mycket viktig roll i det europeiska samhället, men vissa delar av tävlingsidrotten står inför nya hot och utmaningar, t.ex. kommersiell påtryckning, utnyttjande av unga idrottsutövare, dopning, rasism, våld, uppgjorda matcher, korruption, spelskandaler och penningtvätt.

D.  Idrotten spelar en särskild roll i samhället som instrument för social inkludering och integration. Idrotten är ett viktigt redskap i främjandet av en interkulturell dialog och bidrar avgjort till att utveckla och främja viktiga sociala, kulturella och fostrande värderingar som ärlighet, tolerans och ömsesidig respekt, solidaritet, respekt för regler, laganda och självdisciplin. Idrotten intar, genom sina strukturer som bygger på frivillighet, en särskild plats i det europeiska samhället på områdena hälsa, fostran, social integration och kultur.

E.  Enligt artikel 149 i EG-fördraget, såsom ändrat av Lissabonfördraget, ska EU:s insatser syfta till att utveckla idrottens europeiska dimension genom att främja rättvisa och öppenhet i idrottstävlingar och samarbete mellan organisationer och myndigheter med ansvar för idrott samt genom att skydda idrottsutövarnas fysiska och moraliska integritet, särskilt när det gäller de yngsta utövarna. Insatserna på EU-nivå bör komplettera dem som görs av andra aktörer utan att man ändrar på den aktuella behörighetsfördelningen.

F.  Inför ratificeringen av Lissabonfördraget och artikel 149 bör det göras en strategisk orientering av idrottens roll i EU genom att EU-rättens tillämpning på idrottsområdet förtydligas. Att hantera idrottens särart genom bedömningar från fall till fall är otillfredsställande ur idrottsorganisationernas perspektiv och kommer att befästa den rådande rättsosäkerheten. Det bör göras fler idrottsrelaterade insatser på EU-nivå, med respekt för idrottsorganisationernas självständighet, särart och självreglering.

G.  I artikel 149 i EG-fördraget, såsom ändrat av Lissabonfördraget, uppmanas gemenskapen att främja rättvisa och öppenhet vid idrottstävlingar. Tillämpning av konkurrensregler inom idrotten medför en ökande klyfta mellan idrottsklubbarna till fördel för dem som tjänar mest eller är mest populära, vilket är skadligt för ett rättvist genomförande av idrottstävlingar, och därför strider mot det mål som fastställts i den artikeln.

H.  Hänsyn bör tas till självständigheten hos idrottsorganisationerna och deras representativa strukturer, exempelvis ligorna, och till att förvaltningen huvudsakligen är en sak för de organisationer som styr idrotten och i viss mån för medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter.

I.  Proffsidrotten blir allt viktigare och bidrar till idrottens samhällsroll. Konkurrensrätt och bestämmelser för den inre marknaden gäller för idrott i den utsträckning den utgör ekonomisk verksamhet.

J.  Idrotten omfattas av EU-lagstiftningen, särskilt av principen om representativ och deltagande demokrati i den europeiska idrottens beslutsfattande organ och av artikel 13 i EG-fördraget, enligt vilken diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning är förbjuden. Med tanke på idrottens specifika karaktär och till följd av sin grundläggande särprägel finns det fall där idrotten inte kan jämföras med en vanlig ekonomisk verksamhet.

K.  Frivilliginsatser inom idrotten stärker den sociala sammanhållningen och integrationen och främjar demokrati och ett aktivt medborgarskap. De har också ett implicit ekonomiskt värde eftersom idrottsverksamhet utan frivilligarbetare skulle bli mycket dyrare och en stor del av den sociala verksamhet som är kopplad till idrotten skulle försvinna. Det finns ett behov av att stärka ideella idrottsstrukturer och uppmuntra frivilligtjänster inom idrotten genom åtgärder som ger lämpligt skydd åt frivilligarbetarna och erkänner deras ekonomiska och sociala roll.

L.  Bristande fysisk aktivitet ökar förekomsten av fetma och flera kroniska sjukdomar som t.ex. hjärt-kärlsjukdomar och diabetes, vilket leder till att medlemsstaternas vårdbudgetar belastas.

M.  Antalet undervisningstimmar i idrott har minskat det senaste årtiondet både i grund- och gymnasieskolan och det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna vad gäller idrottsinrättningarna och utrustningen. Idrotten ger ungdomar en välkommen möjlighet att delta och engagera sig i samhället och kan få dem att avstå från brottslighet.

N.  Dopning undergräver principen om öppen och rättvis tävlan och sätter en orimlig press på idrottsutövarna.

O.  Genom de internationella antidopningsreglerna från 2003 kunde en norm skapas för att harmonisera de nationella lagstiftningarna i hela världen. De insatser som görs av Internationella antidopningsbyrån (Wada) är dock främst inriktade på toppidrott.

P.  Unionen skulle vara betjänt av en mycket mer samordnad framtoning i kampen mot dopningen, framför allt genom att inta gemensamma ståndpunkter gentemot Wada, Unesco och Europarådet och genom utbyte av information och god praxis mellan regeringar, nationella antidopningsorganisationer och laboratorier.

Q.  Trots att vissa framsteg har gjorts på europeisk nivå när det gäller jämställdhet råder det fortfarande ojämlikhet mellan män och kvinnor inom idrott. Utbildningsprogram för begåvade unga idrottsutövare – män och kvinnor – bör vara öppna för alla och får inte leda till diskriminering mellan EU-medborgare och andra personer bosatta i EU på grundval av medborgarskap eller kön.

R.  Alla medborgare bör ha tillgång till idrott och vissa gruppers särskilda behov bör därför undersökas, t.ex. människor med funktionshinder, invandrare och människor med en mindre gynnad bakgrund. I synnerhet bör idrottsutövare med funktionshinder inte diskrimineras i jämförelse med idrottsutövare utan funktionshinder när det gäller lika tillgång till idrott i medlemsstaterna.

S.  Idrott berör alla medborgare, oavsett kön, ras, ålder, funktionshinder, religion, nationalitet, sexuell läggning och social eller ekonomisk bakgrund, och kan vara en källa till social inkludering och integration. Parlamentet och kommissionen har upprepade gånger fördömt alla former av våld, rasism och främlingsfientlighet.

T.  Våld kring idrottsevenemang är ännu ett olöst problem som kan ta olika former. Prostitution och handel med kvinnor och barn förekommer i samband med större idrottsevenemang.

U.  Enligt en undersökning som presenterades under Österrikes ordförandeskap 2006 skapade idrotten under 2004 ett mervärde på 407 miljarder EUR, motsvarande 3,7 % av EU:s BNP, och sysselsättning för 15 miljoner människor eller 5,4 % av arbetskraften. Idrott bidrar sålunda till att Lissabonmålen om tillväxt och sysselsättning uppnås och kan dessutom användas som redskap för lokal- och regionalutveckling eller utveckling av landsbygdsområdena. Idrott kan bidra till utvecklingen av turismen och kan främja en uppgradering av infrastrukturen och framväxten av nya partnerskap för att finansiera idrotts- och fritidsanläggningar.

V.  Den tilltagande digitala piratkopieringen (framför allt otillåtna direkt- och efterhandssändningar av idrottsevenemang) är ett allvarligt hot mot idrottssektorn, samtidigt som medvetenheten om problemet är liten.

W.  Den allra största delen av all idrottsverksamhet bedrivs inom ideella strukturer som i många fall är beroende av ekonomiskt stöd för att kunna garantera alla människor tillträde till idrott. Det är viktigt med ekonomiskt stöd till idrott på gräsrotsnivå och idrott för alla, under förutsättning att det beviljas i enlighet med gemenskapslagstiftningen. Den organiserade idrotten i nästan alla EU:s medlemsstater bygger på särskilda ideella ledningsstrukturer på gräsrotsnivå som är starkt beroende av frivilligarbetares engagemang och vars specifika rättskapacitet och rättsliga ställning är en förutsättning för en rad finansiella och skattemässiga förmåner.

X.  Medlemsstaterna har inte gjort någon klar definition av begreppet idrott och de har inte beslutat om huruvida idrotten utgör en tjänst av allmänt intresse, vilket skulle göra det möjligt att ge idrotten vissa ekonomiska fördelar (skattelättnader t.ex.).

Y.  I takt med att donationer och regeringsanslag minskar måste de flesta ideella idrottsorganisationer för att kunna överleva öka intäkterna från olika former av kommersiell verksamhet så att de kan uppfylla sina sociala mål, och dessa organisationer omfattas därför av gemenskapsrätten.

Z.  Idrottsorganisationerna har många inkomstkällor, såsom medlemsavgifter och biljettförsäljning, annonsering och sponsring, lotterier, medierättigheter, omfördelning av inkomster inom idrottsförbunden och ligorna, merchandising, offentligt stöd, varvid intäkterna från statligt ägda eller statligt licensierade lotterier och spelarrangörer är den överlägset viktigaste inkomstkällan i många medlemsstater.

AA.  Medierättigheter har blivit en viktig inkomstkälla för den professionella idrotten i Europa, och inkomsterna återinvesteras bland annat i utbildning på gräsrotsnivå, anläggningar och samhällsprojekt. Idrottsevenemang har blivit en populär källa till innehåll för många medieoperatörer.

AB.  Bidrag för att finansiera amatöridrott från statliga lotterier och licensierade spelbolag som verkar i det allmänna intresset anses av idrottsorganisationer i Europeiska unionen som oumbärliga. Hittills har ingen annan hållbar lösning som är politiskt möjlig att förverkliga föreslagits och inte heller allvarligt diskuterats för hur man skulle kunna uppväga det kännbara bortfall av intäkter från sådana finansieringskällor, vilket vore att förvänta om vinstdrivande företag beviljades tillstånd att verka i medlemsstater som hittills tillämpat en restriktiv spelpolitik.

AC.  Vadhållningstjänster avseende idrott har utvecklats på ett okontrollerat sätt (särskilt gränsöverskridande vadhållning på Internet), ett allt större antal uppgjorda matcher har förekommit och skandaler i samband med vadhållning har nyligen förekommit i medlemsstaterna, vilket är ett hot mot idrottens och dess tävlingars integritet.

AD.  Den ekonomiska och sociala utveckling som är gemensam för flertalet medlemsstater, exempelvis EU:s kommersialisering, incitament till ökad offentlig finansiering samt det ökande antalet utövare och det oförändrade antalet frivilliga, har skapat nya utmaningar för organisationen av idrotten i Europa.

AE.  Landslag har en väsentlig roll inte bara vad gäller identitet utan även för att se till att det finns solidaritet mellan dem och idrott på gräsrotsnivå, och därför bör de stödjas.

AF.  Utvecklingen av en verklig europeisk marknad för spelare och idrottsutövare och en högre nivå för betalning till dem inom somliga proffsidrotter har lett till att spelaragenter blivit mer verksamma. Av detta skäl är dt nödvändigt att i medlemsstaterna utbilda manager för idrottsutövare och spelaragenter i medlemsstaterna.

AG.  Eftersom sektorn är starkt internationaliserad är korruptionen inom idrott ofta gränsöverskridande. När styrande organ stöter på gränsöverskridande korruptionsproblem som omfattar EU som helhet bör de ha möjlighet att be kommissionen om hjälp när så är nödvändigt.

AH.  Licenssystemet, som ska godkännas av de olika tävlingsarrangörerna, har som mål att se till att alla professionella elitklubbar efterlever samma grundläggande regler om ekonomisk förvaltning och öppenhet, och måste vara förenliga med bestämmelserna om konkurrens och den inre marknaden och får inte gå utöver det som är nödvändigt för att uppnå det legitima målet i samband med korrekt organisation och utövande av idrott.

AI.  På grund av den organiserade idrottens själva natur är de europeiska idrottsstrukturerna i allmänhet mindre välutvecklade än idrottsstrukturer på nationell och internationell nivå, och den europeiska idrotten är organiserad enligt kontinentala strukturer och inte på EU-nivå.

AJ.  I vitboken om idrott talas det på många ställen om att införliva idrotten i de europeiska finansieringsprogrammen. Unionen ska även beakta idrottsaspekter i sin verksamhet, särskilt för att respektera idrottsorganisationernas självständighet, särart och självreglering och främja idrotten på europeisk nivå. Det är viktigt att dra slutsatser utifrån en strukturerad dialog mellan alla berörda parter om hur idrottens särart ska förstås.

AK.  Kommissionen har beslutat att göra hälsofrämjande fysiska aktiviteter till en hörnsten i sin idrottsrelaterade verksamhet. Europarådet har visat prov på en innovativ och effektiv dialog med idrottsrörelsen i Europa genom att bjuda in statliga och icke-statliga idrottsrepresentanter till sina möten.

AL.  Den sociala dialogen på europeisk nivå kan bidra till behandlingen av gemensamma angelägenheter för arbetsgivare och idrottsutövare, däribland avtal om anställningsförhållanden och arbetsvillkor i sektorn.

AM.  Idrott kan spela en viktig roll i EU:s yttre förbindelser som en del av biståndsprogrammen för tredjeländer, som en del av dialogen med partnerländer och som en del av EU-diplomatin.

AN.  Europeiska idrottsorganisationer, arrangörer av idrottsevenemang och alla behöriga myndigheter bör ställa upp miljömål för att göra sin verksamhet miljömässigt hållbar.

Organisationen av idrott

1.  Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet av vitboken om idrott och hoppas att den ska bana väg för en fruktbar och fortlöpande dialog mellan idrottsvärlden och kommissionen. Parlamentet värdesätter den betydelse som kommissionen tillmäter idrotten genom antagandet av vitboken.

2.  Europaparlamentet gläds åt att medlemsstaterna officiellt har erkänt idrotten i Lissabonfördraget för att kunna utarbeta en samlad EU-politik inom detta område, med beaktande av idrottens specifika karaktär, dess strukturer som bygger på frivilliga insatser samt dess sociala och pedagogiska funktion, där kommissionen ska kunna främja och komplettera, men inte reglera, medlemsstaternas och idrottsorganisationernas insatser. Parlamentet konstaterar att befintliga idrottsstrukturer i Europa bygger på nationalitetsprincipen.

3.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör utöva de kompletterande behörigheter på idrottsområdet som fastställs i artikel 149 i EG-fördraget såsom ändrat genom Lissabonfördraget med beaktande av subsidiaritetsprincipen, under iakttagande av idrottsorganisationernas och de berörda styrande organens självständighet samt med vederbörlig hänsyn till idrottens särart.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att visa vederbörlig respekt för idrottens särart genom att inte göra bedömningar från fall till fall, och att förbättra rättssäkerheten genom att skapa tydliga riktlinjer för hur gemenskapslagstiftningen ska tillämpas på idrotten i Europa och genom att främja studier och seminarier om den konkreta tillämpningen av gemenskapens regelverk i idrottsfrågor. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa EU-bestämmelser som är tydliga, konsekventa och lättillgängliga så att idrottstjänster av allmänt intresse kan fullgöra sitt uppdrag och bidra till en högre livskvalitet för européerna. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att övervaka och regelbundet se över tillämpningen av gemenskapsrätten i enlighet med EG-fördraget för att beakta nya förhållanden och på så vis kunna identifiera och lösa nya eller kvarstående frågor.

5.  Europarlamentet håller med kommissionen om att de flesta frågorna kan lösas genom självreglering med beaktande av principerna för god förvaltning och gemenskapsrätten. Parlamentet anser att ett strukturerat partnerskap och en strukturerad dialog mellan kommissionen och idrottsrörelsen krävs för att idrotten ska fungera väl och rättsosäkerhet undvikas under iakttagande av idrottsorganisationernas självständighet och självreglering. Parlamentet håller med kommissionen om att den strukturerade dialogen bör delas in i två delar: a) EU:s årliga idrottsforum för alla aktörer inom idrott, och b) tematiska diskussioner med ett begränsat antal deltagare.

6.  Europaparlamentet är positivt till att följande aktörer ska delta i den föreslagna strukturerade dialogen:

7.  Europaparlamentet anser att det står ett idrottsorgan fritt att styra över sin idrott så länge dess bestämmelser är rent idrottsmässiga. Om bestämmelserna inbegriper restriktioner måste de emellertid vara proportionerliga, det vill säga skäligen nödvändiga för att uppnå de idrottsliga målen, inom ramen för EU:s lagstiftning.

8.  Europaparlamentet erkänner de roller som innehas av huvudaktörerna i de professionella lagsporterna: klubbarna (den viktigaste enheten, som är spelarnas arbetsgivare och utgör den främsta länken till supportrarna), spelarnas fackföreningar (som representerar arbetstagarna), ligorna (som arrangerar mästerskap på nationell nivå och tillsammans med klubbarna företräder arbetsgivarna) och ledningsorganen (som beskyddar idrotten och idrottsreglerna). Alla dessa fyra aktörer arbetar för att idrotten ska vara sund och präglas av en anda av renhårighet och solidaritet.

9.  Europaparlamentet rekommenderar att de specifika föreningarna för de olika kategorier av personer som är verksamma inom idrotten (spelare, tränare eller coacher, domare m.fl.) är vederbörligt representerade i internationella och nationella förbunds beslutsfattande organ.

10.  Europaparlamentet anser, på grund av de stora kapitalflöden som spelarövergångarna leder till, att finansiella transaktioner bör ske med öppenhet och insyn mellan alla berörda parter och att systemet bör skötas av det berörda styrande organet.

11.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av frivilliginsatser inom idrotten som ett sätt att stimulera och främja social integration och medvetandegöra unga. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att uppmuntra ytterligare frivilliginsatser i samband med idrott och idrottsevenemang när de utarbetar den nationella och europeiska politiken.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och idrottens styrande organ att aktivt främja supportrarnas sociala och demokratiska funktion genom att stödja skapandet och utvecklingen av supporterförbund och främja dessas delaktighet när det gäller att leda och administrera sporten. Parlamentet anser att initiativet Supporters Direct utgör ett exempel på bästa praxis i den meningen, och uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och idrottens styrande organ att främja spridningen av detta initiativ.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja en starkare inblandning av icke-statliga idrottsorganisationer i dialogen mellan medlemsstaterna och kommissionen genom att anordna regeringsmöten med icke-statliga idrottsorganisationer, som minister- eller sportdirektörsmöten eller kommissionens arbetsgruppsmöten.

14.  Europaparlamentet välkomnar Frankrikes och Nederländernas memorandum om vitboken om idrott och uppmanar kommissionen att klargöra idrottens ställning i gemenskapsrätten på vissa punkter, exempelvis beträffande lagens sammansättning, spelaragenternas ställning och audiovisuella rättigheter.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för den nya strukturerade dialogen fästa särskild uppmärksamhet vid Regionkommittén och beakta dess bidrag på regional och lokal nivå i uppföljningen och genomförandet av de åtgärder som anges i vitboken om idrott.

16.  Europaparlamentet uppmanar internationella, europeiska och nationella idrottsförbund att i sina stadgar införa rätten att vända sig till vanliga domstolar, men erkänner att principen om självreglering genom nationella myndigheter, ligor och tävlingar stöder och legitimerar strukturen i den europeiska idrottsmodellen och de grundläggande principer som styr organisationen av idrottstävlingar.

17.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att verka för att införa och förstärka självreglerande licenssystem på nationell och europeisk nivå för att förbättra styrelseformerna och skapa lika villkor i fråga om ekonomisk transparens och stabilitet. Parlamentet rekommenderar att åtgärder vidtas för att uppnå ekonomisk transparens och kostnadskontroll inom den europeiska idrotten i syfte att uppnå inte bara stabilitet utan även lika villkor bland europeiska konkurrenter inom idrottssektorn. Parlamentet erkänner nyttan av att arrangörer av tävlingar på nationell eller europeisk nivå ger licenser åt professionella klubbar som garanterar att dessa klubbar har den struktur som behövs och motsvarar de materiella villkor som krävs för att delta i tävlingar.

18.  Europaparlamentet uppmanar de nationella och europeiska tävlingsarrangörerna att se till att de licenssystem för idrottsklubbar som de väljer stämmer överens med grundreglerna för ekonomisk transparens, inte är diskriminerande och är förenliga med den inre marknadens grundläggande principer och bestämmelser, i syfte att förhindra snedvridning av konkurrensen. Parlamentet anser att idrottsorganisationerna måste se till att målen för öppenhet och licensiering uppnås och att överträdelser bestraffas.

19.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att anordna en konferens om licenssystem och bästa praxis på området tillsammans med Uefa, EPFL (Organisationen för europeiska fotbollsligor), Fifpro (Internationella unionen för professionella fotbollsspelare), nationella förbund och nationella fotbollsligor, och uppmanar kommissionen att bjuda in andra berörda representativa föreningar till denna konferens.

Dopning

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att nå samsyn kring lagstiftningen mot dopningen för att kunna garantera snarlik rättslig behandling i alla medlemsstater och inta gemensamma ståndpunkter gentemot Wada, Unesco och Europarådet. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu har inte undertecknat Unescos konvention mot dopning inom idrotten att göra detta.

21.  Europaparlamentet uppmanar unionen att som deltagare i Wada bekämpa dopningen genom att i första hand förstärka de nätverk som redan finns och endast i andra hand inrätta nya partnerskap mellan de rättsvårdande myndigheterna, de laboratorier som är ackrediterade av Wada, Europol och Interpol för att utbyta information om nya dopningsmedel och dopningsmetoder snabbt och säkert.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra åtgärderna 4 och 5 i handlingsplanen "Pierre de Coubertin" för att främja utvecklingen av partnerskap mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter, av Wada ackrediterade laboratorier och Interpol, så att information om nya dopningsmedel och dopningsmetoder kan utbytas på ett tidigt stadium och i en säker miljö, och att aktivt underlätta och stödja inrättandet av ett nätverk av nationella antidopningsorganisationer i medlemsstaterna.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att behandla handel med illegala dopningmedel på samma sätt som olaglig narkotikahandel och att anpassa sin nationella lagstiftning i detta syfte. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga hur denna rekommendation i vitboken kan drivas vidare.

24.  Europaparlamentet efterlyser en politik som syftar till att förebygga och bekämpa dopning bland annat genom att alltför tuffa tävlingsprogram som sätter press på idrottsutövarna undviks. Parlamentet understryker att missförhållanden måste beivras genom kontroller, forskning, tester, fortlöpande längdsnittsstudier utförda av oberoende läkare samt genom upplysning tillsammans med förebyggande åtgärder och utbildning. Parlamentet uppmanar proffsklubbarna och indrottsorganisationerna att göra ett frivilligt åtagande om att bekämpa dopning och att med hjälp av interna och externa oberoende kontroller se till att det efterlevs.

25.  Europaparlamentet begär att en handlingsplan mot dopning utarbetas inför nästa OS som äger rum i EU (London 2012).

26.  Europaparlamentet vill att forskning om dopning ska kunna finansieras via ramprogrammet för forskning och folkhälsoprogrammet.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra unga idrottsutövare mer välinformerade och medvetna om dopningsmedel, receptbelagda läkemedel som kan innehålla dopningsmedel samt deras inverkan på hälsan.

Utbildning, ungdomar och hälsa

28.  Europaparlamentet betonar idrottens betydelse inom utbildningen eftersom den förmedlar värdena tolerans och ömsesidig respekt, ärlighet och respekt för spelregler till ungdomar och förebygger hälsoproblem, särskilt fetma.

29.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens föresats att främja idrott och fysisk aktivitet som viktiga beståndsdelar i en kvalitetspräglad undervisning och som medel för att göra skolor mer attraktiva och höja den akademiska standarden. Parlamentet stöder kommissionens rekommendationer till medlemsstaterna att utarbeta strategier på nationell nivå för att, inom ramen för utbildningsprogrammen, försöka öka och förbättra barns och skolbarns fysiska aktivitet från en mycket låg ålder. Parlamentet betonar vikten av att finansiera motionsverksamhet i skolorna, eftersom den är grundläggande för de allra yngstas psykiska och fysiska utveckling och ett viktigt instrument i arbetet för att trygga både de ungas och de inte så ungas hälsa.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra ytterligare främjande av idrott och fysisk aktivitet, som är viktiga beståndsdelar i en kvalitetshöjning av de nationella utbildningssystemen, och att fullt ut utnyttja de möjligheter som erbjuds via gemenskapsprogram för rörlighet på alla nivåer av utbildning, yrkesutbildning och livslångt lärande.

31.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att erkänna behovet av att sörja för att unga idrottsutövare får möjlighet att från början gå en annan utbildning samtidigt med idrottskarriären, både en idrottslig och en akademisk utbildning, så att professionella idrottsutövare mot slutet av karriären kan komma in på arbetsmarknaden igen, med särskild hänsyn till utbildning av de yngsta. Här krävs en skärpt övervakning och en regelbunden kontroll av utbildningen för att garantera kvaliteten. Det måste också finnas lokala utbildningscentrum av hög kvalitet för att skydda deras intressen vad gäller välbefinnande, utbildning och yrkesliv.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka det förebyggande hälsoarbetet och hälsokontrollerna för unga idrottare och att se till att alla rättigheter i FN:s konvention om barnets rättigheter respekteras.

33.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att införa ett särskilt EU-märke som ska tilldelas skolor som gör en aktiv insats för att stödja och främja fysisk aktivitet i skolmiljön.

34.  Europaparlamentet håller med kommissionen om att investeringar i unga idrottstalanger är avgörande för idrottens långsiktiga utveckling och anser att det ligger en rejäl utmaning för idrottsrörelsen i att få fram lokalt fostrade spelare. Uefas bestämmelse om egna produkter kan tjäna som exempel för andra förbund, ligor och klubbar.

35.  Europaparlamentet åberopar i detta sammanhang unionens uppgift enligt Lissabonfördraget att skydda särskilt de yngsta idrottsutövarnas fysiska och moraliska integritet.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna lagligheten i åtgärder som gynnar främjande av spelare som kommit fram genom utbildningsprogram, som exempelvis minimiantalet spelare som är fostrade lokalt, oberoende av vilken nationalitet de har, i de professionella spelartrupperna.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med respekt för idrottens särskilda karaktär uppmuntra idrottsorganens åtgärder i syfte att tillvarata unga idrottsutövares intressen och öppet uttala sitt stöd för en striktare tillämpning av de bestämmelser i Fifas regelverk som förbjuder övergång för spelare under 16 års ålder inom EU och genom att ställa sig bakom principen att en spelares första proffskontrakt bör ingås med den klubb som har lärt upp spelaren.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekämpa utnyttjande av flickor och pojkar i idrott samt barnhandel genom att garantera en strikt efterlevnad av gällande lagar och bestämmelser. Parlamentet efterlyser ökad säkerhet om rättsläget, framför allt vid tillämpning av "bestämmelsen om egna produkter".

39.  Europaparlamentet beklagar att medlemsstaternas regeringar säljer ut skolornas lekplatser för bebyggelseändamål. Medlemsstaterna bör uppmuntras att se till att skolbarn har tillräckligt med utrymme för idrott och fysisk aktivitet i skolmiljön. Parlamentet vill att medlemsstaterna underlättar fritt tillträde till alla nationella och internationella tävlingar för personer under 14 år.

40.  Eftersom miljö- och hälsoskyddsfrågor kräver ett horisontellt synsätt rekommenderar Europaparlamentet kommissionen att uppmana till att man vid europeiska idrottsevenemang gör reklam för miljö- och hälsoskyddsfrågor. Parlamentet välkomnar kommissionens beslut att främja miljövänlig offentlig upphandling som en del av den politiska dialogen med medlemsstaterna och andra berörda parter.

41.  Europaparlamentet erkänner idrottens betydelse som aktivt förebyggande hälsovård och föreslår därför att innehavare av sändningsrättigheter ska främja idrott med detta mål i sikte.

42.  Europaparlamentet påpekar att sambandet mellan idrott och hälsa är en viktig angelägenhet. Idrottsorganisationernas respektive idrottsklubbarnas samarbete med sjukförsäkringskassorna och läkarna har därför blivit allt intensivare, vilket skapar ett enormt mervärde för hälsovården och samtidigt leder till kostnadsinbesparingar. Parlamentet anser att barn och ungdomar måste utbildas för att medvetandegöras om vikten av hälsosam mat, med utgångspunkt i förhållandet mellan mat och fysisk motion, genom Europaövergripande evenemang som "E-free Food Day".

43.  Europaparlamentet betonar vikten av fysisk träning och idrott för att bekämpa fetma och eliminera ohälsosamma livsstilsvanor, eftersom fysisk aktivitet har en stor positiv inverkan på såväl medborgarnas hälsa som sjukförsäkringskostnaderna. Det är emellertid bekymmersamt att längre arbetstider och de rådande arbetsförhållandena i allmänhet gör att arbetstagarna avstår från att idrotta regelbundet och ägna sig åt idrott mer målmedvetet. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med idrottsförbunden ta fram och utfärda riktlinjer och rekommendationer om fysisk aktivitet före utgången av 2008.

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa en ram för anordnande av europeiska skolmästerskap och europeiska universitetsmästerskap för att göra ungdomar förtrogna med en tävlingsinriktad miljö och uppmuntra interkulturell dialog.

Social integration och icke-diskriminering

45.  Europaparlamentet understryker att idrott är en av de effektivaste metoderna för social integration och därför bör främjas och stödjas av EU i större utsträckning, t.ex. genom särskilda program för organisatörer av europeiska, nationella och lokala idrottsevenemang. Parlamentet anser att dessa möjligheter bör utökas till i synnerhet organisatörer av idrottsevenemang som främjar integration och involverar personer med funktionshinder. Parlamentet anser att det under Europeiska året för interkulturell dialog 2008 bör ägnas särskild uppmärksamhet åt idrottens roll som den främsta platsen för interkulturell samexistens och som grundbult i dialogen och samarbetet med tredjeländer.

46.  Europaparlamentet understryker vikten av att främja idrottsutövande genom att alla ska garanteras tillgång till idrott och lika möjligheter, genom investeringar i idrottslärares och idrottsfunktionärers utbildning samt genom fler offentliga idrottsanläggningar.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att betrakta idrott inte bara som ett privilegium för personer utan funktionshinder utan även som ett viktigt redskap för social frigörelse och integration för funktionshindrade. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att stödja konkreta insatser och initiativ som främjar en bättre integration av funktionshindrade i traditionella idrottsgrenar.

48.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att uppmuntra idrottsorganisationerna och medlemsstaterna att anpassa idrotts- och skolinfrastrukturen till funktionshindrades behov, och vill att det ska bli lättare för skolidrottslärare att utbilda sig i sjukgymnastik, så att de kan ta sig an delvis funktionshindrade elever med utgångspunkt i deras funktionshinder.

49.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens och medlemsstaternas beslut att stödja ytterligare åtgärder för funktionshindrade. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att idrottsutövare med funktionshinder har samma tillgång som personer utan funktionshinder till alla rättigheter som är öronmärkta för idrottsutövare.

50.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens övergripande vitbok om idrott. Parlamentet beklagar dock att jämställdhetsaspekten inte har beaktats i tillräcklig utsträckning, särskilt när det gäller principen om samma lön för samma värde och det faktum att kvinnliga idrottare tjänar mindre än deras manliga motparter.

51.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen uttrycker sin vilja att integrera jämställdhetsfrågor i all sin idrottsrelaterade verksamhet och att särskilt fokusera på tillträdet till idrott för invandrarkvinnor och kvinnor från etniska minoriteter, kvinnors tillgång till beslutsfattande ställningar inom idrott och mediernas täckning av kvinnor inom idrott.

52.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genom ekonomiska belöningar visa uppskattning också för kvinnors framgångar inom idrotten, och att införa bestämmelser om att man vid idrottstävlingar inte får ge kvinnor mindre prispengar eller priser som är mindre värda.

53.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja medieövervakningen av kvinnlig idrott så att kvinnliga rollmodeller kan växa fram och så att könsstereotyper kan undanröjas och att erbjuda kvinnor karriärmöjligheter inom områden med anknytning till idrott, även på beslutsfattarnivå.

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka arbetet med att anpassa idrottsinfrastrukturen till behoven hos funktionshindrade, framför allt barn med funktionshinder, samt hos äldre och kvinnor – med tanke på förlängningen av det yrkesverksamma livet och till idrottens betydelse för den fysiska och psykiska hälsan – så att de får tillgång till idrott, och att dra nytta av bästa praxis på detta område. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att övervaka användningen av offentliga medel som avsatts för idrott och att granska att dessa medel fördelats rättvist med sikte på att tillgodose både idrottsmäns och idrottskvinnors behov.

55.  Europaparlamentet framhåller idrottens ytterst viktiga roll för social integration av personer med svår bakgrund, särskilt invandrare, och uppmanar därför medlemsstaterna att låta idrottsverksamhet och idrottsprogram ingå i insatser som finansieras via Europeiska socialfonden för att utsatta befolkningsgrupper ska kunna integreras socialt och kunna delta.

56.  Europaparlamentet gläds åt att kommissionen erkänner idrottens roll som ett viktigt redskap för integration av invandrare och för social integration i största allmänhet. Parlamentet föreslår att tillgången till idrott och integration i sociala idrottsinfrastrukturer bör betraktas som en indikator för social integration och en faktor som ska beaktas i studier kring social utslagning.

57.  Europaparlamentet betonar regionernas och de lokala förvaltningarnas betydelse för att kunna anordna proffs- och breddidrottsevenemang, bygga ut infrastrukturen och främja idrott och en sund livsstil bland EU-medborgarna, framför allt skolungdomarna.

58.  Europaparlamentet uppmanar idrottsorganisationerna och medlemsstaterna att vidta strängast möjliga åtgärder för att bekämpa rasism och diskriminering inom idrotten. Idrottsarenan är proffsidrottarens arbetsplats, och parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att garantera en arbetsplats fri från diskriminering.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och alla medlemsstater att införliva och genomföra direktiven 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(10) och 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling(11) på ett verkningsfullt sätt.

60.  Europaparlamentet uppmanar professionella idrottsorganisationer och idrottsklubbar att lansera kampanjer för att ta itu med alla former av diskriminering, rasism och främlingsfientlighet före, under och efter idrottsaktiviteter och idrottsmatcher när det gäller deltagarna och publiken, såväl på som utanför arenorna.

Idrott och tredjeländer

61.  Europaparlamentet vidhåller att utveckling genom idrott aldrig får leda till "muskelflykt" och uppmanar unionen att ta upp denna fråga i sin politiska dialog och sitt samarbete med partnerländerna.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i dialogen och samarbetet med tredjeländer ta upp frågor som internationella spelarövergångar, utnyttjande av minderåriga spelare, dopning, penningtvätt via idrott och säkerhet vid större internationella idrottsevenemang.

63.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla ytterligare mekanismer för mottagning av idrottsutövare från tredjeländer, med respekt för det nyligen framlagda meddelandet om cirkulär migration och rörlighetspartnerskap med tredjeländer samt den strategiska planen för laglig migration från 2005.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samordna sina insatser med FN:s, medlemsstaternas, de lokala myndigheternas och de icke-statliga och privata organisationernas befintliga program när de granskar idrotten inom ramen för EU:s utvecklingspolitik.

Polisbevakning av idrottsevenemang

65.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra till utbyte av bästa metoder och operativ information om potentiellt farliga supportrar mellan polismyndigheter, supporterinitiativ, lokala antivåldsgrupper, experter och idrottsmyndigheter för att förebygga och bekämpa våld, rasism och främlingsfientlighet vid idrottsevenemang. Parlamentet uppmanar samtliga berörda parter att spela en aktiv roll genom omedelbara och mer drastiska åtgärder mot rasism och våld både på planen och på läktarna och att dra nytta av befintliga erfarenheter på området hos tävlingsarrangörer och klubbar på nationell och europeisk nivå för att offentliga myndigheter och tävlingsarrangörer ska kunna garantera höga minimistandarder i samband med förfarandena och säkerhetsarrangemangen kring matcherna. Parlamentet understryker behovet av att skapa förutsättningar för en mer övergripande ansats, där alla berörda parter bör involveras i en strategi som går ut på att stärka de icke-repressiva aspekterna när utmaningarna ska antas, med tydlig fokus på fostran och träning.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillämpa en underrättelsestyrd strategi för gränsöverskridande polissamarbete när det gäller idrott som bör inbegripa utbyte av information och underrättelseuppgifter mellan säkerhetstjänster, samtidigt som respekt för friheten, de grundläggande rättigheterna och bestämmelserna för uppgiftsskydd måste säkerställas.

67.  Europaparlamentet framhåller särskilt den värdefulla erfarenheten av nätverket NFIP (National Football Information Points), som ansvarar för att samordna och underlätta gränsöverskridande utbyte av polisinformation, bland annat om riskvärdering och uppgifter om högrisksupportrar, och handboken för internationellt polissamarbete, som kan få en stor betydelse i en underrättelsestyrd strategi. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vid behov utvidga sitt samarbete och vidareutveckla och uppdatera denna ansats.

68.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att förebygga våld i samband med idrottsevenemang och rekommenderar att man utformar åtgärder mot våld inom skolidrotten.

69.  Europaparlamentet välkomnar utvecklingen av licenssystem för klubbar på nationell och europeisk nivå och anser att sådana system också bör omfatta bestämmelser för att förhindra rasism, främlingsfientlighet och våld, skydd av minderåriga och respekt för de grundläggande rättigheterna.

Ekonomiska aspekter

70.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa lagstiftning och/eller skärpa befintliga föreskrifter och att lägga stor vikt vid respekten för immateriella rättigheter i samband med marknadskommunikation, varumärken och bilder, beteckningar, medierättigheter och annan ekonomisk nytta som härrör från idrottsevenemang som organisatörerna arrangerar för att skydda idrottsekonomin, samtidigt som man måste respektera rätten till kort rapportering i enlighet med direktiv 2007/65/EG(12) (direktivet om audiovisuella medietjänster) samt en självbärande och balanserad utveckling inom idrotten, utan att göra avkall på jämvikten mellan en idrottsorganisations legitima intressen och allmänhetens behov av att kunna få tillgång till och skapa objektiv, informativ och dagsaktuell information i skrift, bild eller tal. Parlamentet betonar att det också är viktigt att mottagarna garanteras möjlighet att på distans få tillgång till gränsöverskridande idrottsevenemang inom EU. Medlemsstaterna och kommissionen bör ägna prioriterad uppmärksamhet åt problem som illegal marknadsföring ("ambush marketing"), piratkopiering på Internet och illegal spelverksamhet inom idrott.

71.  Europaparlamentet erkänner alla mediers rätt att få tillträde till och rapportera från organiserade idrottsevenemang som är av stort intresse för allmänheten för att kunna tillgodose allmänhetens rätt till nyheter och information av detta slag i nyhetsprogram. Parlamentet erkänner medlemsstaternas rätt att vidta åtgärder för att skydda rätten till information och garantera allmänheten omfattande tillgång till TV sändningar från nationella eller icke-nationella idrottsevenemang av särskild vikt för samhället, exempelvis OS, fotbolls-VM och fotbolls-EM.

72.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd till medlemsstater som upprättar en förteckning över evenemang som är av särskild vikt för allmänheten och som bör vara fritt tillgängliga i tv enligt artikel 3a i det ovannämnda direktivet om audiovisuella medietjänster. Parlamentet fördömer Fifas rättsliga åtgärder i detta sammanhang.

73.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna, de nationella idrottsförbunden och ligaföreningarna att införa kollektiv försäljning av medierättigheter (där så inte redan är fallet) och erkänner, i solidaritetens intresse, vikten av en rättvis fördelning av intäkterna mellan klubbarna, även till de allra minsta, inom och mellan ligorna, samt mellan den professionella idrotten och amatöridrotten, för att undvika en situation där bara de stora klubbarna drar nytta av medierättigheterna.

74.  Europaparlamentet erkänner att rättigheter inom idrott kräver samma skydd som andra medierättigheter. Parlamentet välkomnar kommissionens åsikt att kollektiv försäljning av medierättigheter kan vara ett sätt att uppnå större solidaritet inom idrotten och att solidaritetsmekanismer bör inrättas och bibehållas. Parlamentet uppmanar ligor utan sådana mekanismer att införa dem. Parlamentet uppmanar kommissionen att acceptera kollektiv försäljning av medierättigheter som allmänt förenlig med EU:s konkurrensbestämmelser, alternativt att skapa ett gruppundantag för kollektiv försäljning av medierättigheter på idrottsområdet, för att på så sätt skapa rättssäkerhet både för idrottsevenemangens arrangörer och för investerande medier.

75.  Europaparlamentet konstaterar att idrotten måste slå vakt om konkurrenternas beroende av varandra och behovet av oförutsägbara tävlingsresultat, något som skulle kunna göra det motiverat för idrottsorganisationer att tillämpa ett särskilt regelverk på marknaderna för produktion och försäljning av idrottsevenemang. Dessa särdrag är emellertid ingen garanti för att vilken idrottsbaserad ekonomisk verksamhet som helst automatiskt ska kunna undantas från EU:s konkurrensbestämmelser.

76.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare stärka de immateriella rättigheterna inom idrottssektorn och efterlyser konkreta åtgärder som skyddar de immateriella rättigheter som arrangörer av idrottsarrangemang har till resultaten och idrottsevenemanget i stort, utan att pressfriheten påverkas.

77.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta tillräcklig hänsyn till piratkopiering av idrott i sin strategi för sektorn för online-innehåll och i sin kamp mot piratkopieringen. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att stärka idrottssektorns rättigheter inom Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (Wipo) och i dialogen med tredjeländer.

78.  Europaparlamentet konstaterar att det ofta råder obalans mellan utbudet av och efterfrågan på biljetter till stora idrottsevenemang, vilket är till nackdel för konsumenterna. Parlamentet betonar att full hänsyn bör tas till konsumenternas intressen när biljettdistributionen organiseras och att en rättvis biljettförsäljning utan diskriminerande inslag bör garanteras på alla nivåer.

79.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta en europeisk statistikmetod för att mäta idrottens ekonomiska inverkan som bas för nationalräkenskaper för idrott, vilken med tiden kan leda till ett europeiskt satellitkonto för idrott.

80.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att som ett av sina omedelbara projekt genomföra en undersökning för att bedöma idrottens direkta bidrag (mätt i BNP, tillväxt och sysselsättning) och indirekta bidrag (via utbildning, regional utveckling och ökad attraktionskraft för EU) till Lissabonagendan.

81.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att mer effektivt utnyttja idrottens potential att skapa sysselsättning och gynna ekonomisk tillväxt och återvitalisering, särskilt i områden med sämre förutsättningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och unionen att ge idrotten tillräckligt stöd för detta genom EU:s befintliga finansieringsprogram. Parlamentet framhåller i detta sammanhang den viktiga roll idrotten kan spela för social integration. Parlamentet framhåller att intäkter från medier och andra immateriella rättigheter spelar en viktig roll för att man ska kunna öka utgifterna för återvitalisering och samhällsprojekt.

82.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med hjälp av kommissionen organisera ett utbyte av bästa praxis mellan medlemsstater och idrottsförbund beträffande anordnandet av stora idrottsevenemang för att främja hållbar ekonomisk tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning.

83.  Europaparlamentet föreslår att en effektiv mekanism ska upprättas för att främja gränsöverskridande och interregionalt samarbete i syfte att bättre utnyttja investeringar i infrastruktur som upprättas i samband med idrottsevenemang. Parlamentet föreslår vidare att idrott främjas genom europeiska grupperingar för territoriellt samarbete i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS)(13).

84.  Europaparlamentet stöder ökad solidaritet mellan professionell idrott och amatöridrott för att uppmuntra små föreningar, främja skolidrott och utveckla lokal infrastruktur. Parlamentet välkomnar kommissionens erkännande av de särskilda utmaningarna för amatöridrott, icke vinstdrivande idrott och idrott som är beroende av frivilliga insatser, och begär att dessa ska beaktas i samband med alla ekonomiska aspekter av den framtida politiken på idrottsområdet.

85.  Europaparlamentet vill uppmärksamma amatöridrotten, som ofta glöms bort. Parlamentet påpekar att det behövs större ekonomiskt stöd, bättre arbetsvillkor och andra incitament och förmåner till amatöridrotten, däribland ideella föreningar och de idrottare, ledare, tränare/funktionärer och domare som är amatörer och volontärer.

86.  Europaparlamentet framhåller också att staten ska stå för kostnaderna för säkerheten vid amatörtävlingar som anordnas av ideella föreningar.

87.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bidra till att det nuvarande systemet för offentlig finansiering av amatöridrotten genom bidrag från statliga lotterier och licensierade spelbolag som verkar i det allmännas intresse kan finnas kvar, för att amatöridrotten ska få varaktiga källor till finansiering.

88.  Europaparlamentet ser fram emot slutsatserna från den oberoende undersökningen om finansieringen av idrott på gräsrotsnivå och idrott för alla i medlemsstaterna både från offentliga och privata källor, och om den inverkan som de pågående förändringarna på området innebär.

89.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över en eventuell liberalisering av spel- och lotterimarknaden. Parlamentet anser det lämpligt att intäkter från sådana lotterier används för allmännyttiga ändamål, bland annat för fortsatt finansiering av professionell idrott och amatöridrott. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta regleringsåtgärder som skyddar idrotten från otillbörlig påverkan från spelverksamhet och som garanterar idrottsevenemangens integritet och säkrar respekten för tävlingsarrangörernas immateriella rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en undersökning över vilka effekter en fullständig liberalisering av spel- och lotterimarknaden skulle kunna ha för samhället och idrotten och vilka slags kontrollmekanismer för att skydda konsumenterna som skulle kunna tillämpas.

90.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om att skapa en ren spelmarknad för idrott i unionen genom att bekämpa missbruk och korruption och respektera rättigheterna för arrangörer av idrottsevenemang. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans med arrangörer av idrottsevenemang och vadslagning undersöka hur en fungerande, rättvis och hållbar ram kan skapas för att man ska kunna se till att all idrott i EU förblir befriad från olaglig vadslagningsverksamhet och allmänhetens förtroende för idrottens integritet bibehålls.

91.  Europaparlamentet konstaterar att diskriminerande beskattning i medlemsstaterna som gynnar idrottsmän kan leda till en snedvridning av konkurrensen.

92.  Europaparlamentet håller med kommissionen om att befintliga möjligheter till lägre momssatser för idrott bör bibehållas, med tanke på idrottens viktiga roll i samhället och dess starka lokala anknytning.

93.  Europaparlamentet uppmuntrar idrottsorganisationer att återinvestera en andel av intäkterna från försäljning av medierättigheter och marknadssatsningar inom en viss idrott, varvid denna återinvestering ska gå direkt till finansiering och stöd till frivillig och icke vinstdrivande verksamhet inom samma idrott.

94.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att erkänna den särskilda ställning som icke vinstdrivande idrottsorganisationer har och anser att gemenskapslagstiftningen bör ta hänsyn till skillnaden mellan frivilligorganisationer, icke vinstdrivande organisationer och vinstdrivande företag. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med kommissionen kartlägga vilka stora utmaningar som icke vinstdrivande idrottsorganisationer står inför och vilken form av tjänster organisationerna tillhandahåller.

Frågor som rör idrottsutövarnas anställning

95.  Europaparlamentet tycker inte att det är önskvärt att professionella idrottsutövare har färre rättigheter än andra kontraktsanställda och anser det därför vara viktigt att de har en lika bred och tydlig uppsättning rättigheter som andra arbetstagare, däribland rätten att välja om man ska omfattas eller inte av kollektivavtal och medlemskap i fackföreningar och rätten att vända sig till vanliga domstolar.

96.  Europaparlamentet slår fast att EU:s lagstiftning mot diskriminering är principiellt tillämplig på idrott i Europa och uppmanar kommissionen att se till att eventuella undantag som beror på idrottens särart är lagliga och av begränsad räckvidd. Parlamentet anser att det med tanke på idrottens specifika karaktär finns fall där begränsade och proportionerliga restriktioner i den fria rörligheten kan vara befogade, ändamålsenliga och nödvändiga för att främja idrotten i medlemsstaterna.

97.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anpassa sin nationella lagstiftning för att se till att gemenskapslagstiftningen följs i fråga om alla bestämmelser om spelarövergångar i en europeisk kontext, med vederbörlig hänsyn till idrottens särart och andra grundläggande principer som upprätthållande av kontrakts- och tävlingsstabilitet.

98.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och idrottsorganisationerna att inte införa nya bestämmelser som leder till diskriminering på grund av nationalitet (såsom 6 + 5-regeln som Fifa har föreslagit, i motsats till Uefas mer proportionerliga och icke diskriminerande system med lokalt förankrade spelare). Parlamentet stöder en politisk dialog med medlemsstaterna som ett sätt att bekämpa diskriminering inom idrotten via rekommendationer, en strukturerad dialog med idrottens berörda parter och överträdelseförfaranden där detta är lämpligt.

99.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och berörda tillsynsorgan att undersöka anklagelser om korruption och utnyttjande i samband med rekrytering och anställning av idrottsutövare, i synnerhet av minderåriga idrottsutövare från länder utanför unionen.

100.  Europaparlamentet tar avstånd från den olagliga verksamheten hos vissa agenter för professionella elitspelare, som har lett till korruption, penningtvätt och utnyttjande av minderåriga spelare och idrottsutövare och anser att denna verksamhet är skadlig för idrotten i allmänhet. Parlamentet anser att spelaragenternas ekonomiska verklighet gör det nödvändigt för styrande organ på alla nivåer inom idrotten att i samråd med kommissionen förbättra bestämmelserna för spelaragenter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att stödja idrottens styrande organs anstängningar för att skapa regler för spelaragenter, vid behov genom att lägga fram ett förslag till direktiv om spelaragenter. Parlamentet stöder offentlig-privata partnerskap mellan organisationer som företräder idrottsintressen och korruptionsbekämpande myndigheter som får i uppgift att bistå vid utarbetandet av effektiva förebyggande och repressiva strategier för att motverka sådan korruption.

101.  Europaparlamentet noterar att erkännandet av spelaragenternas yrkeskvalifikationer regleras av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer(14), där det fastställs att yrket omfattas av nationell lagstiftning.

102.  Europaparlamentet framhåller att invandringslagstiftningen alltid måste efterlevas i samband med värvning av unga utländska talanger och uppmanar kommissionen att ta tag i problemet med barnhandel inom ramen för rådets rambeslut 2002/629/RIF av den 19 juli 2002 om bekämpande av människohandel(15) och/eller vid genomförandet av rådets direktiv 94/33/EG av den 22 juni 1994 om skydd av minderåriga i arbetslivet.(16)

103.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och idrottsorganisationerna att samarbeta för att skydda unga människors psykiska och fysiska hälsa genom att sprida information om gällande lagstiftning, införa sjukförsäkring för professionella idrottsutövare, fastställa miniminormer och utbyta bästa praxis.

104.  Europaparlamentet uppmanar idrottens styrande organ och klubbarna att engagera sig i kampen mot människohandel genom att

105.  Europaparlamentet välkomnar att inrättandet av europeiska kommittéer för den sociala dialogen inom idrottssektorn har uppmuntrats. Samtidigt stöder parlamentet både arbetsgivare och arbetstagare i sektorn och uppmanar kommissionen att fortsätta sin öppna dialog kring denna fråga med alla idrottsorganisationer.

106.  Europaparlamentet betonar värdet av den sociala dialog som kommissionen för fram och ser den som en värdefull plattform för att främja sociala samråd och stabila relationer mellan arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanter och skapa rättssäkerhet och kontraktsstabilitet inom idrotten. Därför välkomnar parlamentet att EPFL och Fifpro, som erkänner varandra som arbetsmarknadsparter, gemensamt har vänt sig till kommissionen och krävt ett formellt inrättande av en kommitté för EU:s sociala dialog inom proffsfotbollen där klubbarna och Uefa deltar som jämbördiga partner.

107.  Europaparlamentet anser att spelaragenter bör inneha en roll i en förstärkt social dialog inom idrotten, som i kombination med bättre styrelseformer och ett licenssystem för agenter också skulle förhindra ett oriktigt handlande från agenternas sida.

EU-finansiering av idrott

108.  Europaparlamentet vill se en särskild budgetpost för pilotprojekt inom idrott i 2009 års budget. Eftersom artikel 149 i EG i fördraget, såsom ändrat av Lissabonfördraget föreskriver stimulansåtgärder på idrottsområdet och eftersom ett särskilt program för EU-finansiering av idrott inte skulle vara igång före 2011, förutsatt att Lissabonfördraget ratificeras av de 27 medlemsstaterna, anser parlamentet det nödvändigt att programmet förbereds genom förberedande åtgärder från och med 2009.

109.  Parlamentet begär att man inleder genomförandeprocessen för de olika åtgärder som nämns i handlingsplanen "Pierre de Coubertin".

110.  Europaparlamentet välkomnar tanken på ett idrottspolitiskt program för EU baserat på bestämmelserna i Lissabonfördraget, och ser fram emot kommissionens kommande förslag.

111.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra igång förberedande insatser inom social integration och idrott, med tyngdpunkten på projekt med ett uppenbart europeiskt mervärde, och att stödja projekt som förverkligar denna målsättning, exempelvis initiativet Special Olympics Unified Sports. Parlamentet uppmanar kommissionen att ägna en del av eventuellt framtida förberedelsearbete på idrottsområdet åt frågan om att tillvarata minderårigas intressen.

112.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att titta på möjligheten att inrätta stödprogram för elever med särskilda fysiska behov.

113.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att finansiera idrottsinfrastruktur och idrottsprojekt genom Europeiska regionala utvecklingsfonden som en del av deras strategier för hållbar utveckling, och se till att nya finansieringsinstrument (däribland Jeremie och Jessica) används.

114.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att integrera idrotten ordentligt i EU:s befintliga strategier och finansieringsprogram och att flera gånger varje år rapportera om hur detta arbete fortskrider.

o
o   o

115.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till de europeiska, internationella och nationella idrottsförbunden samt de nationella ligorna.

(1) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22. (2) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16. (3) EGT C 200, 30.6.1997, s. 252. (4) EUT C 68 E, 18.3.2004, s. 605. (5) EUT C 27, 31.1.2008, s. 232. (6) Antagna texter, P6_TA(2007)0503. (7) EUT C 33 E, 9.2.2006, s. 590. (8) EUT C 291 E, 30.11.2006, s. 143. (9) EUT L 394, 30.12.2006, s. 10. (10) EUT L 180, 19.7.2000, s. 22. (11) EUT L 303, 2.12.2000, s. 16. (12) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/65/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (EUT L 332, 18.12.2007, s. 27). (13) EUT L 210, 31.7.2006, s. 19. (14) EUT L 255, 30.9.2005, s. 22. (15) EGT L 203, 1.8.2002, s. 1. (16) EGT L 216, 20.8.1994, s. 12.