Index 
Antagna texter
Torsdagen den 21 februari 2008 - Strasbourg
Kontroll av gemenskapsrättens tillämpning 2005
 Ackreditering och marknadsövervakning i samband med saluföring av produkter ***I
 Gemensam ram för saluföring av produkter ***I
 Tillämpning av nationella tekniska regler för varor som lagligt saluförs i en annan medlemsstat ***I
 Situationen i Gaza
 Sjunde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter
 Europas demografiska framtid
 Vetenskapligt samarbete med Afrika
 Fjärde rapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen
 Uppföljning av den territoriella agendan och Leipzig-stadgan - Mot ett europeiskt handlingsprogram för fysisk utveckling och territoriell sammanhållning
 Östtimor
 Vitryssland
 Norra Kivu (Demokratiska republiken Kongo)

Kontroll av gemenskapsrättens tillämpning 2005
PDF 215kWORD 69k
Europaparlamentets resolution av den 21 februari 2008 om kommissionens tjugotredje årsrapport om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning (2005) (2006/2271(INI))
P6_TA(2008)0060A6-0462/2007

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens tjugotredje årsrapport om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning (KOM(2006)0416),

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument (SEK(2006)0999 och SEK(2006)1005),

–   med beaktande av kommissionens meddelande med titeln "En europeisk union som bygger på resultat – tillämpningen av gemenskapsrätten" (KOM(2007)0502),

–   med beaktande av artiklarna 45 och 112.2 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för framställningar (A6-0462/2007), och av följande skäl:

A.  EU-politikens effektivitet avgörs i stor utsträckning av hur den genomförs på nationell, regional och lokal nivå, och det är nödvändigt att noggrant kontrollera och övervaka medlemsstaternas efterlevnad av gemenskapsrätten för att se till att den får de önskade positiva effekterna på medborgarnas dagliga liv.

B.  Antalet klagomål som avser överträdelser av gemenskapsrätten visar att EU-medborgarna spelar en avgörande roll för gemenskapsrättens tillämpning och att möjligheterna att ordentligt bemöta deras betänkligheter är viktiga för Europeiska unionens trovärdighet.

C.  Kommissionen kan anpassa de metoder den använder för att utföra sitt uppdrag effektivt och införa nyheter som syftar till att förbättra tillämpningen av gemenskapsrätten.

Årsrapporten 2005 och uppföljningen av parlamentets resolution

1.  Europaparlamentet konstaterar att det totala antalet överträdelseförfaranden som kommissionen har inlett har ökat under de senaste åren, och att de uppgick till 2 709 upptäckta överträdelser under 2003 (för EU-15). Parlamentet konstaterar vidare att antalet upptäckta överträdelser minskade dramatiskt 2004 (med 563) och ökade igen 2005, även om antalet klagomål var färre än under 2003: 2 653 registrerade överträdelser (för EU-25).

2.  Europaparlamentet konstaterar följaktligen att de tio nya medlemsstaternas anslutning inte tycks ha inverkat på antalet diarieförda överträdelser, och uppmanar kommissionen att klart och tydligt informera och försäkra parlamentet om att detta inte beror på underlåtenhet att diarieföra klagomål och/eller brist på interna resurser för att behandla klagomål inom kommissionen och/eller ett politiskt beslut att vara mer överseende med dessa medlemsstater.

3.  Europaparlamentet välkomnar att de flesta av de berörda generaldirektoraten har varit villiga att lämna upplysningar om de medel som anslås för att handlägga överträdelser inom deras respektive områden, samt vilket skede överträdelseförfarandena befinner sig i. Parlamentet konstaterar att varje generaldirektorat har olika tillvägagångssätt för att tillämpa gemenskapsrätten och anslå medel, och att det inte finns någon exakt översikt eller offentlig allmän utvärdering av hur dessa olika metoder fungerar.

4.  Europaparlamentet åtar sig att stödja kommissionen genom att öka budgetanslagen så att den får mer resurser, vilket de flesta berörda generaldirektoraten har bett om.

5.  Europaparlamentet välkomnar att några generaldirektorat har tagit fram särskilda mekanismer för att komplettera tillämpningen av överträdelseförfaranden i syfte att åstadkomma effektivare övervakning och konsolidering av tillämpningen av gemenskapsrätten. Parlamentet konstaterar att förfaranden för att anmäla förslag till nationella lagstiftningsåtgärder infördes i regelverket för elektroniska kommunikationer från 2002, vilket har lett till att kommissionen och medlemsstaternas nationella tillsynsmyndigheter snabbt kan inleda ett samarbete, och uppmanar kommissionen att överväga att systematiskt tillämpa denna förebyggande mekanism inom andra områden.

6.  Europaparlamentet anser att utbyte av bästa metoder mellan medlemsstaterna, till exempel i form av de paketmöten och seminarier om införlivande som anordnas av kommissionen för att underlätta tillämpningen av gemenskapsrätten, och uppmanar kommissionen att överväga olika möjligheter för att göra parlamentet delaktigt i dessa processer.

7.  Europaparlamentet välkomnar de insatser som vissa av kommissionens generaldirektorat – framför allt GD Miljö – har gjort för att förbättra jämförelsekontrollen av relevanta direktiv, men är inte tillfredsställt med kommissionens svar om sekretessen när det gäller jämförelsestudierna. Parlamentet uppmanar återigen kommissionen att på sin webbplats offentliggöra de studier som begärts av de olika generaldirektoraten om utvärdering av de nationella genomförandeåtgärdernas överensstämmelse med gemenskapens lagstiftning.

8.  Europaparlamentet välkomnar att överträdelser knutna till framställningar för första gången behandlas specifikt och ingående i årsrapporten och dess bilagor.

9.  Europaparlamentet uppmuntrar bruket att sända informationsuppdrag till olika medlemsstater för att undersöka frågor som tagits upp av framställare. Parlamentet ser detta som ett pragmatiskt sätt att lösa problem direkt med medlemsstaterna i medborgarnas intresse. Sådana uppdrag är desto nödvändigare med tanke på att kommissionen saknar "inspektionsbefogenheter" för kontroll av EG-rättens genomförande i praktiken, t.ex. på miljöområdet.

10.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att som regel inbegripa medborgares sammanfattningar i framtida lagförslag och efterlyser konkreta exempel på sådana sammanfattningar, liksom ett klargörande att de utgör en del av den aktuella rättsakten, i enlighet med punkt 19 i parlamentets resolution av den 16 maj 2006 om kommissionens tjugoförsta och tjugoandra årsrapporter om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning (2003 och 2004)(1).

11.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör inta en mer aktiv hållning när det gäller att övervaka nationella händelser som kan ställa en överträdelse av gemenskapsrätten i ljuset. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att i högre grad använda sina representationskontor för att förhindra eller vidta åtgärder mot överträdelser.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att gå längre än en rent formell införlivning av gemenskapslagstiftningen och att i möjligaste mån undvika att endast delar av direktiven införlivas, detta för att främja insynen i och förenklingen av lagstiftningen.

13.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i sitt ovannämnda meddelande "En europeisk union som bygger på resultat – tillämpningen av gemenskapsrätten" behandlar några av de viktigaste politiska frågorna som parlamentet tog upp i sin ovannämnda resolution av den 16 maj 2006. Parlamentet konstaterar emellertid att några viktiga frågor fortfarande är olösta och inte har besvarats fullständigt, särskilt när det gäller de medel som anslås för handläggning av överträdelseärenden, överträdelseförfarandets längd och den mycket begränsade tillämpningen av artikel 228 i EG-fördraget, samt utvärderingen av tillämpningen av prioritetskriterierna, och uppmanar kommissionen att bemöta dessa viktiga frågor före slutet av maj 2008.

Kommissionens meddelande "En europeisk union som bygger på resultat – tillämpningen av gemenskapsrätten" från 2007

14.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i sitt ovannämnda meddelande uppmärksammar och vederbörligen beaktar frågan om tillämpningen av gemenskapsrätten.

15.  Europaparlamentet noterar att behandlingen av framställningar har avslöjat vad som verkar vara strukturella brister i medlemsstaternas genomförande av olika gemenskapsrättsliga bestämmelser. Parlamentet anser att gemenskapsrättens konsekvens och enhetlighet kräver att överträdelser av gemenskapsrätten alltid anhängiggörs vid Europeiska gemenskapernas domstol, åtminstone i nationellt betydelsefulla ärenden som blir prejudicerande för nationell rättspraxis och framtida rättstillämpning. Parlamentet anser att ett konsekvent agerande från kommissionens sida i detta avseende avsevärt skulle kunna minska medborgarnas behov av att i ett senare skede klaga hos kommissionen och göra framställningar till parlamentet i liknande frågor.

16.  Europaparlamentet konstaterar att det största hindret mot överträdelseförfarandets effektivitet (artiklarna 226 och 228 i EG fördraget) fortfarande är förfarandets längd och den begränsade tillämpningen av artikel 228. Parlamentet vidhåller att den tidsgräns som föreslagits av kommissionen för ärenden som rör underlåtenhet att meddela införlivandeåtgärder (längst 12 månader från det att den formella underrättelsen skickats till det att ärendet lösts eller talan väcks i domstolen) och förfarandena för att se till att tidigare domar från domstolen följs (mellan 12 och 24 månader) aldrig får överskridas och uppmanar därför kommissionen att under tidsfristens gång regelbundet följa upp hur överträdelseförfarandena fortskrider och att informera de berörda medborgarna om detta.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vara mer strikt i sin tillämpning av artikel 228 i fördraget för att se till att domstolens domar följs.

18.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen har för avsikt att ändra de nuvarande arbetsmetoderna i syfte att prioritera och påskynda behandlingen och handläggningen av de befintliga förfarandena och engagera medlemsstaterna och göra dem formellt delaktiga. Parlamentet konstaterar att de frågor och klagomål som kommissionen tar emot enligt den föreslagna nya arbetsmetoden kommer att översändas direkt till den berörda medlemsstaten "om en fråga kräver ett förtydligande av sak- eller rättsläget (…) bör medlemsstaten beviljas en kortare frist för att meddela de nödvändiga förtydligandena, uppgifterna och lösningarna direkt till de berörda medborgarna eller företagen och därefter underrätta kommissionen"(2).

19.  Parlamentet konstaterar att kommissionen ofta är den enda institution som medborgarna kan vända sig till med klagomål över bristande tillämpning av gemenskapsrätten. Parlamentet är därför oroat över att den nya arbetsmetoden, med tanke på att ärendet i fråga återförvisas till den berörda medlemsstaten (som ju är den part som är ansvarig för att gemenskapsrätten ursprungligen har tillämpats felaktigt) kan leda till att kommissionens institutionella ansvar som "fördragens väktare" enligt artikel 211 för att se till att gemenskapsrätten tillämpas korrekt försvagas.

20.  Europaparlamentet konstaterar kommissionens förklaring om att den nya arbetsmetoden inte ska ersätta överträdelseförfarandet och att den åtar sig att endast tillämpa metoden innan något förfarande inleds, enligt en precis tidsplan med fasta tidsfrister.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att de förfarandemässiga garantier som den klagande idag åtnjuter inte påverkas av den nya metoden, och påminner kommissionen om att underlåtenhet att registrera klagomål utgör, enligt Europeiska ombudsmannens beslut, ett administrativt missförhållande. Parlamentet påpekar att med klagomål avses i detta hänseende varje form av meddelande som förväntas innehålla en anmälan om överträdelse av gemenskapsrätten eller som av annat skäl klassas som klagomål.

22.  Europaparlamentet understryker att det är viktigt att kommissionen under hela förfarandet, och särskilt – om den nya metoden används – innan ett överträdelseförfarande inleds, håller den klagande underrättad om innehållet i all korrespondens med medlemsstaterna om klagomålet i fråga.

23.  Europaparlamentet ifrågasätter beslutet att inte följa vissa delar av kommissionens nuvarande interna handbok om förfaranden, eftersom varken alla medlemsstater eller alla sektorer ingår i pilotprojektet och den nya metoden har ännu inte helt införts. Parlamentet anser att detta kan skapa osäkerhet om vilket förfarande som gäller, både internt och i förbindelserna med medborgarna, särskilt då liknande överträdelser begås i olika medlemsstater. Parlamentet begär att få tillgång till den interna handboken om förfaranden.

24.  Europaparlamentet håller med om att det är viktigt att medel avsätts för bedömningar om överensstämmelse men kräver att mer personalresurser används för att bemöta överträdelseärenden. Parlamentet oroas särskilt av möjligheten att det minskade antal överträdelser som kan konstateras efter utvidgningen faktiskt kan var en konsekvens av att otillräckliga medel avsatts för att följa upp tillämpningen av EU:s lagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen att lämna specifika uppgifter om hur många tjänster och hur mycket resurser som enligt 2008 års budget kommer att ägnas särskilt åt att följa upp överträdelser.

25.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att den nya arbetsmetoden testas i ett pilotprojekt. Parlamentet uttrycker dock sin oro över att det faktum att vissa medlemsstater ingår i pilotprojektet medan andra inte gör det kan ge upphov till inkonsekvens och osäkerhet, eftersom beslutet att frångå vissa interna förfaranden, som följd av införandet av den nya arbetsmetoden, får konsekvenser för samtliga fall.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrikta det föreslagna pilotprojektet på de medlemsstater där tillämpningen av gemenskapsrätten förblir problematisk till följd av bristande samarbete från de nationella myndigheternas sida, särskilt på regional och lokal nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för pilotprojektet undersöka om och var det krävs ökade resurser inom kommissionen för att behandla och handlägga klagomål när den nya arbetsmetoden införs.

27.  Med tanke på att framställningar och klagomål från medborgare och företag underlättar upptäckten av ett stort antal överträdelser, och för att undvika förvirring vid kontakter med de olika organen för problemlösning, uppmanar Europaparlamentet med kraft kommissionen att undersöka möjligheten att ge tydlig vägledning eller inrätta en enda kontaktpunkt på Internet för att hjälpa medborgarna.

28.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att "låta beslut fattas i en snabbare och mer kontinuerlig takt i de flesta steg i förfarandet för att skapa förutsättningar för en snabbare handläggning av ärenden". Parlamentet konstaterar att kommissionen anordnar fyra formella möten per år då man fattar beslut om överträdelseförfaranden. Parlamentet välkomnar kommissionens beslut att oftare fatta beslut om överträdelser. Parlamentet beklagar att kommissionen inte föreslår mer effektiva politiska och organisatoriska åtgärder för att infria dessa nya åtaganden i sitt meddelande.

29.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte har tagit hänsyn till åtagandet i 2002 års meddelande om "bättre övervakning av EG-rättens tillämpning", nämligen att "tillämpningen av prioritetskriterierna kommer att utvärderas årligen i samband med behandlingen av årsrapporten om kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning"(3), och välkomnar kommissionens nya åtagande att "beskriva och förklara sina insatser beträffande dessa prioriteringar i sina årsrapporter, från 2008"(4).

30.  Europaparlamentet konstaterar att framställningar gällande kontinuerliga överträdelser från medlemsstaternas sida av framställarnas mänskliga och grundläggande rättigheter har fortsatt att inkomma till parlamentet. Parlamentet beklagar djupt att de kriterier för att bedöma kränkningar av de mänskliga rättigheterna eller de grundläggande friheterna som fastställs i gemenskapsrätten har strukits i den nya förteckningen över prioritetskriterier. Parlamentet erinrar om att det enligt EU-fördraget har befogenhet att inleda det förfarande som avses i artikel 7.1 i EU-fördraget.

31.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att generellt tillämpa principen om att all korrespondens som avser en anmälan av en verklig överträdelse av gemenskapsrätten bör diarieföras som ett klagomål om det inte omfattas av de exceptionella omständigheter som anges i punkt 3 i bilagan till meddelandet om "klagandens ställning i ärenden om överträdelser av gemenskapsrätten"(5). Parlamentet konstaterar att Europeiska ombudsmannen nyligen har slagit fast att kommissionen har gjort sig skyldig till "administrativt missförhållande" för att inte ha diariefört ett klagomål enligt det förfarande som anges i detta meddelande, och uppmanar med kraft kommissionen att informera och rådfråga parlamentet vid eventuella ändringar av kriterierna för exceptionella omständigheter för att inte diarieföra klagomål.

32.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionens alla avdelningar att hålla de klagande fullständigt informerade om hur handläggningen av deras klagomål fortskridit då varje förutbestämd tidsfrist löper ut (formell underrättelse, yttrande med motivering, hänskjutande till domstolen) och motivera sina beslut och redogöra noggrant för motiveringarna inför de klagande i enlighet med vad som anges i kommissionens meddelande från 2002.

33.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att vidta åtgärder för att säkerställa fritt tillträde till kommissionens elektroniska databas och uppmuntrar kommissionen att fullgöra detta åtagande så snabbt som möjligt.

34.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att tillhandahålla sammanfattande information om alla stadier i överträdelseförfarandena, från den formella underrättelsen och framåt. Parlamentet anser att kommissionen bör offentliggöra innehållet i sina kontakter med medlemsstaterna och tidpunkten för dessa, så snart de relevanta frågorna inte längre är föremål för undersökning för att uppnå större öppenhet och en bättre tillämpning av gemenskapsrätten i de nationella domstolarna.

35.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens kommande offentliggörande av en skriftlig redogörelse för domstolens rättspraxis när det gäller krav på ersättning för överträdelser av rättigheter som omfattas av gemenskapsrätten. Parlamentet föreslår dessutom att kommissionen bör undersöka möjligheten att i enlighet med nationell processrätt fungera som amicus curiae i relevanta skadeståndsmål vid nationella domstolar, såsom redan sker i inhemska rättstvister som gäller gemenskapens konkurrenslagstiftning(6).

Europaparlamentets och de nationella parlamentens roll i tillämpningen av EU-lagstiftningen

36.  Europaparlamentet anser att parlamentets ständiga utskott bör spela en mycket mer aktiv roll i kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning inom sina respektive ansvarsområden och att de bör erhålla stöd och informeras regelbundet av kommissionen i detta hänseende. Parlamentet föreslår att parlamentets föredragande för ett visst ärende eller föredragandens utnämnda efterträdare i så stor utsträckning som möjligt bör spela en aktivare roll när det gäller att övervaka att gemenskapens lagstiftning genomförs i medlemsstaterna. Parlamentet konstaterar att de regelbundna sammanträden om tillämpning som anordnas av utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor bör anordnas av samtliga parlamentsutskott, och kommissionen bör alltid ges möjlighet att närvara vid dessa sammanträden.

37.  Europaparlamentet konstaterar emellertid att kommissionens ovilja att lämna exakta upplysningar om de ärenden där överträdelseförfaranden har inletts allvarligt minskar allmänhetens intresse för och effektiviteten hos dessa sammanträden, och uppmanar parlamentets utskott att, så ofta det är möjligt, bjuda in företrädare för de berörda medlemsstaterna eller rådet till sammanträdena om gemenskapsrättens tillämpning.

38.  Europaparlamentet anser att parlamentets utskott (inklusive utskottet för framställningar) bör ges tillräckligt administrativt stöd så att de kan utföra sitt uppdrag effektivt, och uppmanar arbetsgruppen om reformen av parlamentet, budgetutskottet och andra berörda organ inom parlamentet att lägga fram konkreta förslag om bl.a. föredragandens roll framöver, enligt ovan, och att överväga om en särskild arbetsgrupp kan inrättas inom varje utskottssekretariat för att garantera en fortsatt och effektiv kontroll av gemenskapsrättens tillämpning.

39.  Europaparlamentet anser att det krävs ökat samarbete mellan de nationella parlamenten och Europaparlamentet och deras respektive parlamentariker för att främja och öka en effektiv kontroll av EU-frågor på nationell nivå. Parlamentet anser att de nationella parlamenten kan spela en viktig roll i kontrollen av gemenskapsrättens tillämpning och på så vis bidra till att stärka EU:s demokratiska legitimitet och föra EU närmare medborgarna.

40.  Europaparlamentet påminner om rådets åtagande att uppmuntra medlemsstaterna att utarbeta och offentliggöra tabeller som visar i vilken mån nationella åtgärder vidtagits för att införliva direktiven. Parlamentet anser att sådana tabeller är nödvändiga för att kommissionen verkligen ska kunna kontrollera genomförandet av åtgärderna i samtliga medlemsstater. I sin egenskap av medlagstiftare bör parlamentet vidta alla de åtgärder som krävs för att se till att bestämmelserna om dessa tabeller inte stryks från kommissionens förslag under lagstiftningsförfarandet.

41.  Europaparlamentet konstaterar att de nationella domstolarna spelar en avgörande roll i tillämpningen av gemenskapsrätten och stöder helhjärtat kommissionens insatser för att utforma kompletterande utbildning för nationella domare, praktiserande jurister och tjänstemän inom de nationella myndigheterna.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bättre kontrollera hur medlemsstaternas domstolar följer parlamentets beslut rörande parlamentarisk immunitet och att informera parlamentet om vilka åtgärder som den avser att vidta om kommissionen konstaterar att besluten inte följts.

o
o   o

43.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, EG-domstolen, Europeiska ombudsmannen samt medlemsstaternas parlament.

(1) EUT C 297 E, 7.12.2006, s. 122.
(2) KOM(2007)0502, avsnitt 2.2.
(3) KOM(2002)0725, avsnitt 3.1.
(4) KOM(2007)0502, avsnitt 3.
(5) KOM(2002)0141.
(6) Kommissionens meddelande om samarbetet mellan kommissionen och domstolarna i EU:s medlemsstater när det gäller tillämpningen av artiklarna 81 och 82 i EG-fördraget (EUT C 101, 27.4.2004, s. 54), punkterna 17–20.


Ackreditering och marknadsövervakning i samband med saluföring av produkter ***I
PDF 192kWORD 33k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 21 februari 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om krav för ackreditering och marknadsövervakning i samband med saluföring av produkter (KOM(2007)0037 – C6-0068/2007 – 2007/0029(COD))
P6_TA(2008)0061A6-0491/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0037),

–   med beaktande av artiklarna 251.2, 95 och 133 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0068/2007),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6-0491/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 21 februari 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2008 om krav för ackreditering och marknadsövervakning i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93

P6_TC1-COD(2007)0029


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, förordning (EG) nr .../2008.)


Gemensam ram för saluföring av produkter ***I
PDF 193kWORD 41k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 21 februari 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om en gemensam ram för saluföring av produkter (KOM(2007)0053 – C6-0067/2007 – 2007/0030(COD))
P6_TA(2008)0062A6-0490/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0053),

–   med beaktande av artiklarna 251.2 och 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0067/2007),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för internationell handel, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi samt utskottet för rättsliga frågor (A6-0490/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 21 februari 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut nr .../2008/EG om en gemensam ram för saluföring av produkter och upphävande av beslut 93/465/EEG

P6_TC1-COD(2007)0030


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, beslut nr .../2008/EG.)


Tillämpning av nationella tekniska regler för varor som lagligt saluförs i en annan medlemsstat ***I
PDF 192kWORD 52k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 21 februari 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om förfaranden för tillämpning av vissa nationella tekniska föreskrifter på produkter som lagligen saluförts i en annan medlemsstat och om upphävande av beslut 3052/95/EG (KOM(2007)0036 – C6-0065/2007 – 2007/0028(COD))
P6_TA(2008)0063A6-0489/2007

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0036),

–   med beaktande av artiklarna 251.2, 37 och 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0065/2007),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för rättsliga frågor (A6-0489/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 21 februari 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2008 om förfaranden för tillämpning av vissa nationella tekniska föreskrifter på produkter som lagligen saluförts i en annan medlemsstat och om upphävande av beslut nr 3052/95/EG

P6_TC1-COD(2007)0028


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, förordning (EG) nr .../2008.)


Situationen i Gaza
PDF 125kWORD 59k
Europaparlamentets resolution av den 21 februari 2008 om situationen i Gaza
P6_TA(2008)0064RC-B6-0066/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Mellanöstern, särskilt dem av den 1 juni 2006 om den humanitära krisen i de palestinska territorierna och unionens roll(1), den 16 november 2006 om situationen i Gaza(2), den 21 juni 2007 om Meda och finansiellt stöd till den palestinska myndigheten – utvärdering, genomförande och kontroll(3), den 12 juli 2007 om Mellanöstern(4) och den 11 oktober 2007 om den humanitära situationen i Gazaremsan(5),

–   med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 242 (S/RES/242) av den 22 november 1967 och S/RES/338) av den 22 oktober 1973,

–   med beaktande av den fjärde Genèvekonventionen (1949),

–   med beaktande av Annapolisförklaringen av den 27 november 2007,

–   med beaktande av slutsatserna från rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) möte den 28 januari 2008,

–   med beaktande av förklaringen om situationen i Gaza, som antogs av utskottet för politiska frågor, säkerhet och mänskliga rättigheter i parlamentariska församlingen för Europa-Medelhavsområdet den 28 januari 2008,

–   med beaktande av resolutionen om människorättskränkningar i Gazaremsan, som antogs av FN:s råd för mänskliga rättigheter den 24 januari 2008 (A/HRC/S-6/L.1),

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den humanitära situationen i Gazaremsan har förvärrats ytterligare till följd av embargot mot förflyttning av människor och varor, det faktum att befolkningen delvis nekas tillgång till drickvatten, livsmedel och el, samt bristen på nödvändiga varor och tjänster.

B.  Gränsövergångarna till och från Gaza har varit stängda i flera månader, och embargot mot rörligheten för människor och varor har ytterligare förlamat ekonomin i Gazaremsan.

C.  Inom de viktigaste offentliga tjänstesektorerna, däribland vård- och utbildningssystemen, råder allvarliga problem på grund av att man saknar det material som krävs för en fungerande verksamhet. Bristen på läkemedel och bristen på bränsle för att driva generatorerna på sjukhusen i Gazaremsan äventyrar palestiniernas liv.

D.  Efter det att gränsmuren brutits upp passerade hundratusentals palestinier nyligen gränsen mellan Gazaremsan och Egypten för att få tag på livsförnödenheter. De egyptiska styrkorna återfick gradvis kontrollen över situationen och stängde åter gränsen den 3 februari 2008. Därmed satte man stopp för palestiniernas fria rörlighet i enlighet med de israeliska myndigheternas begäran.

E.  Att en del av gränsmuren och barriären rivits är en direkt följd av den oerhört allvarliga humanitära kris som råder i Gaza och som leder till att den palestinska befolkningen kräver den rörelsefrihet som de behöver för att överleva.

F.  Efter en lång period utan några liknande händelser dödades och sårades civila israeler nyligen i ett terroristattentat i Dimona. Palestinsk milis har fortsatt att avfyra raketer från Gazaremsan mot israeliskt territorium, civila dödas och utsätts för fara genom militära operationer och den israeliska armén fortsätter med det utomrättsliga, riktade dödandet i Gazaremsan.

G.  Den rådande situationen och den senaste tidens utveckling i Gazaremsan riskerar att äventyra de pågående förhandlingarna mellan israeler och palestinier och ansträngningarna för att nå fram till en överenskommelse före slutet av 2008 i enlighet med vad parterna uttalade som mål vid den internationella konferensen i Annapolis den 27 november 2007.

H.  Palestinierna har under de senaste åren erhållit ett omfattande ekonomiskt stöd från Europeiska unionen, och EU:s tillfälliga internationella mekanism och finansiering av projekt har spelat en viktig roll när det gällt att förhindra en humanitär katastrof i Gazaremsan och på Västbanken. Kommissionen, FN:s utvecklingsprogram, FN:s hjälporganisation för palestinska flyktingar och Världsbanken har avbrutit flera infrastrukturprojekt eftersom det är omöjligt att importera råmaterial. Trots alla hinder har dessa humanitära byråer, kontor och organisationer fortsatt sin verksamhet i begränsad utsträckning. Europeiska unionen fortsätter att tillhandahålla humanitärt stöd till den palestinska befolkningen och direktstöd till anställda vid den palestinska myndigheten i Gazaremsan. Den palestinsk-europeiska mekanismen för förvaltning av socio-ekonomiskt stöd (Pegase) kommer att utgöra en ny finansieringsmekanism för EU:s bistånd och annat internationellt bistånd till de palestinska områdena.

I.  Vid konferensen i Annapolis sade alla parter att de önskar att förhandlingarna får en nystart så att en suverän och livsduglig palestinsk stat kan skapas, sida vid sida med en israelisk stat där säkerhet råder.

J.  Vid den internationella givarkonferensen för den palestinska staten, som hölls i Paris i december 2007, utlovade deltagarna sammanlagt 7,4 miljarder USD till stöd för uppbyggnad av palestinska institutioner och ekonomisk återhämtning under de kommande tre åren.

K.  Kvartettens särskilda sändebud har fastställt fyra prioriterade projekt för ekonomisk utveckling och uppbyggnad av institutioner för de palestinska territorierna, inklusive restaurering av reningsanläggningen Beit Lahia i norra Gaza.

1.  Europaparlamentet uttrycker på nytt sin djupa oro över den humanitära och politiska krisen i Gazaremsan och de allvarliga konsekvenser som denna situation kan komma att få. De senaste händelserna i Rafah, bland annat fredliga demonstrationer och våldsakter, är resultatet av den kris som råder i Gazaremsan.

2.  Europaparlamentet uttrycker sin medkänsla med civilbefolkningen som drabbas av våldet i Gaza och södra Israel.

3.  Europaparlamentet upprepar sin begäran om att alla våldshandlingar genast ska stoppas.

4.  Europaparlamentet uppmanar Israel att upphöra med sin militära verksamhet som dödar civila och utsätter dem för fara, och att även upphöra med det utomrättsliga, riktade dödandet.

5.  Europaparlamentet uppmanar Hamas att, efter sitt olagliga övertagande av Gazaremsan, förhindra att palestinsk milis avfyrar raketer från Gazaremsan mot israeliskt territorium.

6.  Europaparlamentet anser att den politiska strategin att isolera Gazaremsan har misslyckats både på politisk och humanitär nivå och upprepar sin uppmaning till samtliga parter om att de fullt ut bör respektera internationell rätt och särskilt internationell humanitär rätt.

7.  Egypten reagerade på ett positivt sätt på störningarna i Rafah, vilket gjorde att många palestinska familjer kunde få tillgång till livsförnödenheter. Europaparlamentet uppmanar den egyptiska regeringen att fortsätta att spela en aktiv roll för att upprätthålla fred och stabilitet i området.

8.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning om att häva blockaden för ett öppnande av gränsövergångarna till och från Gaza under kontrollerade former. Israel uppmanas att garantera att människor och varor kan passera gränsövergångarna bland annat i Rafah och Karni, i enlighet med avtalet om rörlighet och tillträde. Parlamentet begär att EU:s gränsövervakningsuppdrag vid gränsövergången i Rafah återupptas och stöder uttalandet av EU:s höge representant för GUSP om att ett nytt rådsmandat för detta uppdrag bör övervägas. I detta sammanhang bör den internationella närvaron i området utökas.

9.  Europaparlamentet välkomnar den palestinska myndighetens förslag om att överta kontrollen över gränsövergångarna på grundval av en överenskommelse mellan Egypten, Israel och den palestinska myndigheten, och stöder Arabförbundets nyligen antagna resolution i detta avseende. Icke desto mindre uppmanas den palestinska myndigheten att bidra till att skapa de nödvändiga förutsättningarna för att samtliga berörda parter i Gazaremsan ska delta i detta.

10.  Europaparlamentet anser att civilbefolkningen ska skonas från all militär verksamhet och alla former av kollektiv bestraffning. Israel uppmanas att i egenskap av ockupationsmakt fullgöra sina internationella förpliktelser i Gazaremsan. Israel uppmanas också att garantera att Gazaremsan alltid och i tillräcklig grad kan nås av humanitär hjälp, humanitärt stöd och nödvändiga varor och tjänster, bland annat bränsle och elförsörjning. Parlamentet uttrycker djup oro över att Israel beslutat att elförsörjningen till Gazaremsan kommer att skäras ner med fem procent per vecka, vilket inte kan vara förenligt med kravet på att de grundläggande humanitära behoven måste tillfredsställas. Det är välkommet att tio israeliska människorättsorganisationer ingivit en framställning mot avbrotten i bränsle- och elleveranserna i Gaza.

11.  Europaparlamentet anser det, trots det politiska dödläget, krävs en dialog mellan den palestinska myndigheten och Hamas för att underlätta verksamheten dels för de offentliga institutioner som utför viktiga tjänster, dels de internationella humanitära organ, byråer och organisationer som försöker förbättra villkoren för palestinierna i Gazaremsan.

12.  Europaparlamentet understryker vikten av att en varaktig geografisk förbindelse och handelslänk skapas mellan Gazaremsan och Västbanken och av att den politiska återföreningen av dessa områden blir hållbar och genomförs på fredlig väg. Hamas uppmanas att se över sin hållning och se till att den överensstämmer med kvartettens principer och de tidigare överenskomna internationella åtagandena, och att stödja fredsprocessen och de pågående förhandlingarna.

13.  Europaparlamentet uppmanar ånyo Hamas att visa sin goda vilja genom att omedelbart frige den israeliska korpralen Gilad Shalit. Parlamentet begär också att samtliga fängslade palestinska före detta ministrar, medlemmar av det lagstiftande rådet samt borgmästare friges. Frigivningar är ett viktigt verktyg för att skapa förtroende i samband med de pågående fredssamtalen.

14.  Europaparlamentet påminner parterna om att de i Annapolis lovade att förhandla med goda avsikter, för att före slutet av 2008 kunna ingå ett fredsavtal som löser alla frågor som ännu återstår, utan undantag och inbegripet alla centrala frågor, i enlighet med tidigare överenskommelser. Båda sidor uppmanas att fullgöra sina förpliktelser enligt färdplanen.

15.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att fortsätta att tillsammans med världssamfundet garantera grundläggande humanitär hjälp till palestinierna i Gazaremsan, med särskild hänsyn till behoven hos speciellt sårbara grupper. Parlamentet understryker vikten av den nya finansieringsmekanismen Pegase. Parlamentet är emellertid djupt oroat över förstörelsen av anläggningar som har finansierats genom humanitärt stöd eller projektstöd från Europeiska unionen, eftersom den undergräver EU-stödets effektivitet och inverkar på solidariteten bland allmänheten i medlemsstaterna.

16.  Europaparlamentet välkomnar resultatet av den internationella givarkonferensen i december 2007 för den palestinska staten, närmare bestämt över 7,4 miljarder USD i utfästelser. Alla givare uppmanas att infria sina löften om stöd till ansträngningarna att bygga upp den framtida palestinska staten i enlighet med den reform- och utvecklingsplan som lagts fram av premiärminister Dr. Salam Fayyad.

17.  Europaparlamentet uttrycker djup oro över de konsekvenser som ett bristfälligt underhåll av reningsanläggningarna får för miljö och folkhälsa. Parlamentet uppmanar alla parter att underlätta tillgången till de varor som behövs för reparation och återuppbyggnad av anläggningen i Beit Lahia, enligt instruktionerna från kvartettens särskilda sändebud.

18.  Europaparlamentet anser att det snabbt krävs ett förebildligt energiprojekt för Gazaremsan, eventuellt i Rafahområdet, för att befolkningen i Gaza ska kunna bli självständig och självförsörjande när det gäller elproduktion och avsaltning.

19.  Europaparlamentet uppmanar sin arbetsgrupp för Mellanöstern att i samarbete med kommissionen och de berörda internationella organisationerna undersöka konsekvenserna av förstörelsen av infrastrukturen i Gazaremsan, och särskilt av de anläggningar som har finansierats genom humanitärt stöd eller projektstöd från Europeiska unionen.

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, kvartettens särskilda sändebud i Mellanöstern, talmannen i parlamentariska församlingen för Europa-Medelhavsområdet, den palestinska myndighetens president, det palestinska lagstiftande rådet, Israels regering och parlament samt Egyptens regering och parlament.

(1) EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 223.
(2) EUT C 314 E, 21.12.2006, s. 324.
(3) Antagna texter, P6_TA(2007)0277.
(4) Antagna texter, P6_TA(2007)0350.
(5) Antagna texter, P6_TA(2007)0430.


Sjunde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter
PDF 132kWORD 60k
Europaparlamentets resolution av den 21 februari 2008 om det sjunde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC)
P6_TA(2008)0065RC-B6-0092/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om FN:s råd för mänskliga rättigheter sedan 1996, i synnerhet resolutionen av den 7 juni 2007 om det femte mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC)(1) samt resolutionerna av den 16 mars 2006 om resultaten från förhandlingarna om FN:s råd för mänskliga rättigheter och om UNHRC:s 62:a sammanträde(2), av den 29 januari 2004 om förbindelserna mellan EU och FN(3), av den 9 juni 2005 om reformen av FN(4), av den 29 september 2005 om resultaten från FN:s världstoppmöte 14–16 september 2005(5) och av den 26 april 2007 om årsrapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2006 och EU:s politik på området(6),

–   med beaktande av sina brådskande resolutioner om mänskliga rättigheter och demokrati,

–   med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution A/RES/60/251 om inrättandet av ett råd för mänskliga rättigheter (UNHRC),

–   med beaktande av tidigare ordinarie och särskilda UNHRC-möten, i synnerhet det sjätte ordinarie mötet och det sjätte särskilda mötet om människorättskränkningar i samband med Israels militärattacker mot och intrång i det ockuperade palestinska territoriet, särskilt i Gazaremsan, vilket hölls den 23–24 januari 2008,

–   med beaktande av det kommande UNHRC:s sjunde möte, som kommer att hållas i mars 2008,

–   med beaktande av den första och den andra omgången av den allmänna återkommande utvärderingen, som kommer att hållas den 7–18 april 2008 respektive den 5–16 maj 2008,

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Respekten för och främjandet och bevarandet av, de mänskliga rättigheternas allmängiltighet är en del av EU:s etiska och rättsliga regelverk och en av hörnstenarna i den europeiska enheten och integriteten.

B.  UNHRC skulle kunna utgöra en effektiv plattform för att stärka skyddet och främjandet av de mänskliga rättigheterna inom FN.

C.  UNHRC:s sjunde möte kommer att vara synnerligen viktigt, eftersom det blir det första mötet där man behandlar flera viktiga frågor inom ramen för de nya arbetsrutinerna som är en följd av den institutionella reformen som antogs 2006 och 2007, och eftersom man vid mötet kommer att justera arbetssättet för den allmänna återkommande utvärderingen.

D.  Trovärdigheten för UNHRC är beroende av om dessa reformer och mekanismer antas på ett sätt som kommer att stärka dess möjligheter att motarbeta överträdelser av mänskliga rättigheter runt om i världen.

E.  En ad hoc-delegation från Europaparlamentet kommer att tillsatts för UNHRC:s sjunde möte, precis som man tillsatt en delegation för de två senaste årens möten och, före det, för UNHRC:s föregångare, FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna.

UNHRC:s arbete

1.  Europaparlamentet betonar UNHRC:s avgörande roll inom hela FN-konstruktionen. Parlamentet upprepar sin åsikt att UNHRC i första hand bör fokusera sitt arbete på människorättskränkningar, eftersom allmänna politiska frågor ligger inom andra FN-organs behörighet. Parlamentet betonar UNHRC:s särskilda karakteristik, nämligen de särskilda förfarandens viktiga roll, de särskilda mötena, den allmänna återkommande utvärderingen, den interaktiva dialogen och UNHRC:s kapacitet att ta itu med brådskande kriser.

2.  Europaparlamentet noterar resultaten av UNHRC:s arbete. Parlamentet välkomnar det ambitiösa program som UNHRC själv utarbetat och som omfattar en översyn av dess förfaranden och arbetsmetoder, i synnerhet utvecklingen och genomförandet av den allmänna återkommande utvärderingen och översynen av de särskilda förfarandena.

3.  Europaparlamentet uttrycker sin uppskattning för de framsteg som UNHRC:s ordförandeskap uppnått och särskilt dess goda samarbete med kontoret för FN:s kommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR). Parlamentet uppmanar EU att prioritera stöd för oberoende kandidater i valet av ny ordförande för UNHRC, vilket kommer att hållas den 23 juni 2008.

4.  Europaparlamentet välkomnar anordnandet av särskilda möten, eftersom de utgör en viktig länk mellan allvarliga människorättskränkningar och oberoende sakkunskap. Parlamentet är dock oroat över att UNHRC inte vidtagit några åtgärder för att råda bot på många av de mest akuta människorättsproblemen i världen.

5.  Europaparlamentet konstaterar att syftet med särskilda möten är att ta sig an brådskande kriser, medan ständiga och återkommande människorättsbrott bör behandlas vid ordinarie möten, eftersom detta möjliggör en mera djupgående analys av situationen och lösningar på lång sikt.

6.  Europaparlamentet betonar att de särskilda mötena kräver förberedelser och strukturerade arbetsmetoder för att positiva resultat ska kunna uppnås. Parlamentet noterar i detta sammanhang den framgångsrika behandlingen av centrala EU-initiativ.

7.  Europaparlamentet noterar att det särskilda mötet om Burma, vilket hölls i Genève i oktober 2007, hade direkta effekter i form av fördömandet av regeringens förtryck samt det besök som gjordes av den särskilde rapportören i syfte att undersöka människorättssituationen i Burma. Parlamentet beklagar avsaknaden av uppföljning och övervakning av den särskilde rapportörens rekommendationer, eftersom människorättssituationen i Burma hela tiden försämras.

Omröstning i FN:s generalförsamling om nya medlemmar i UNHRC

8.  Europaparlamentet efterlyser fria val i samtliga regioner i maj 2008 så att man kan göra ett verkligt val bland alla FN:s medlemsstater. Parlamentet beklagar att vissa länder med människorättsproblem redan har blivit valda eftersom detta innebär att man dragit ett streck över det som varit.

9.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att ställa krav på kriterier för medlemskap i UNHRC, inbegripet genom att utfärda fasta inbjudan till särskilda förfaranden, liksom att övervaka at FN-medlemsstaternas vallöften faktiskt infrias. Parlamentet anser att till dess att en sådan reform genomförts bör man utnyttja denna regel för att fastställa vilka av kandidatländerna som EU:s medlemsstater med säte i UNHRC ska stödja.

Förfaranden och mekanismer
Den allmänna återkommande utvärderingen

10.  Europaparlamentet anser att den allmänna återkommande utvärderingsmekanismen utgör en möjlighet att förbättra allmängiltigheten av övervakningen av åtaganden och tillämpningar med avseende på mänskliga rättigheter runt om i världen genom att alla FN:s medlemsstater behandlas och granskas lika.

11.  Europaparlamentet påpekar att syftet med den allmänna återkommande utvärderingen är att objektivt se över situationen i ett givet land i avsikt att identifiera typfall av människorättskränkningar som skulle kunna åtgärdas genom erfarenhetsutbyte av god praxis och förstärkt samarbete som kan leda till rekommendationer och slutsatser. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna och kommissionen att beakta dessa rekommendationer och slutsatser då de utarbetar målen och prioriteringarna för EU:s biståndprogram.

12.  Europaparlamentet kräver att den allmänna återkommande utvärderingen, vars första och andra omgång kommer att hållas den 7–18 april 2008 respektive den 5–16 maj 2008, lever upp till de förväntningar som hittills kommit till uttryck. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra den allmänna återkommande utvärderingen i samma anda som ovannämnda resolution 60/251, objektivt och med full insyn. Parlamentet uppmanar de av EU:s medlemsstater som ska undergå en allmän återkommande utvärderingen att vara självkritiska och att i sina presentationer inte begränsa sig till att endast räkna upp sina positiva resultat.

13.  Europaparlamentet konstaterar att ett antal frågor återstår att besvara, inklusive valet av de så kallade utvärderingstrojkorna som har till uppgift att underlätta översynen av FN:s medlemsstater på människorättsområdet. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang med kraft EU:s medlemsstater att inte acceptera att länder som är föremål för utvärdering ges möjlighet att under hemliga förhållanden sålla bland de länder som ska ansvara för utvärderingen.

14.  Parlamentet uppmanar UNHRC:s medlemsstater att utse oberoende experter att företräda dem i arbetsgruppen med ansvar att se över genomförandet av den allmänna återkommande utvärderingen. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att ta ledningen när det gäller att främja ett sådant tillvägagångssätt genom att anta gemensamma riktlinjer för länder som är föremål för en allmän återkommande utvärdering.

15.  Europaparlamentet konstaterar att involverandet av såväl det civila samhället som människorättsförsvarare, liksom de särskilda förvarandena, spelar en viktig roll. Parlamentet upprepar sin ståndpunkt att utvärderingens slutsatser och rekommendationer bör vara föremål för en oberoende och trovärdig översyn.

Översyn av mandat och nominering av mandatinnehavare vid särskilda förfaranden

16.  Europaparlamentet betonar att de särskilda förfarandena är centrala i FN:s arbete för mänskliga rättigheter och att de spelar en särskilt viktig roll i människorättsrådets arbete. Europaparlamentet upprepar än en gång att det är nödvändigt att UNHRC:s medlemmar uppfyller sin skyldighet att till fullo samarbeta under de särskilda förfarandena.

17.  Europaparlamentet understryker att UNHRC:s trovärdighet avhänger nomineringen i mars 2008 av mandatinnehavare vid särskilda förfaranden.

18.  Europaparlamentet efterlyser nomineringen till mandatinnehavare av personer med erkänd expertis på människorättsområdet, som har relevant erfarenhet och personlig integritet och är oberoende, opartiska och objektiva samt grundligt insatta i systemet för de särskilda förfarandena.

19.  Europaparlamentet uppmanar med kraft regeringar, icke-statliga organisationer och relevanta yrkesorganisationer att föreslå namn att föra till den lista över lämpliga kandidater som handhas av OHCHR.

20.  Europaparlamentet uppmanar den rådgivande grupp som ansvarar för granskningen av kandidater till mandatinnehavare vid särskilda förfaranden och som till rådets ordförande föreslår utnämningar, att fullfölja sitt mandat på ett objektivt sätt och med full insyn samt att låta kriterier för professionalism och personlig integritet styra sina val.

21.  Europaparlamentet fördömer människorättsrådets beslut att inte förnya mandaten för de särskilde rapportörerna för Vitryssland och Kuba.

22.  Europaparlamentet välkomnar att rådet förnyat de landsspecifika mandaten för den särskilda rapportören för Sudan samt för de oberoende experter som rapporterar om Liberia, Haiti och Burundi.

23.  Europaparlamentet beklagar EU:s beslut att stödja UNHRC:s beslut att upplösa sin expertgrupp om Darfur. Parlamentet konstaterar att uppföljningen av expertgruppens arbete har lagts till mandatet för den särskilda rapportören för Sudan. Parlamentet bekymras av risken för att denna ytterligare arbetsbörda kan försvaga den särskilda rapportörens mandat.

24.  Med tanke på det mervärde de tillför anser Europaparlamentet att man i framtiden bör vara mer försiktig med att avbryta expertgruppernas mandat.

25.  Europaparlamentet välkomnar förnyandet av de temainriktade mandaten som setts över hittills.

26.  Europaparlamentet uppmanar EU-medlemsstaterna att garantera förnyandet av uppdraget för de särskilde rapportörerna för Burma och Demokratiska folkrepubliken Korea och förlängningen av uppdragen för de oberoende experterna för Somalia och Demokratiska republiken Kongo.

27.  Europaparlamentet välkomnar att en expertmekanism inrättas om ursprungsbefolkningarnas mänskliga rättigheter, bestående av fem oberoende ledamöter.

28.  Europaparlamentet uppmuntrar att man så snart som möjligt, och under alla omständigheter under 2008, ska diskutera frågan om våld mot kvinnor i alla dess former och manifestationer, och att det ska fastställas prioriteringar för att ta upp denna fråga i UNHRC:s kommande insatser och arbetsprogram, vilket man enades om i generalförsamlingens resolution A/RES/61/143 av den 19 december 2006 om ökade insatser för att utrota alla former av våld mot kvinnor.

29.  Europaparlamentet noterar att en uppförandekod för särskilda förfaranden för mandatinnehavare antogs den 18 juni 2007. Parlamentet uppmanar UNHRC att genomföra denna uppförandekod i enlighet med andan i resolution 60/251 och att respektera de särskilda förfarandenas oberoende.

30.  Europaparlamentet stöder samordningskommittén för särskilda förfaranden när det gäller att utarbeta det lämpliga förfarande enligt vilket uppförandekoden och andra relevanta handlingar, inbegripet manualen för särskilda förfaranden, kan genomföras på bästa sätt, för att stärka deras förmåga att skydda och främja de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar samordningskommittén för de särskilda förfarandena att arbeta på ett effektivt och öppet sätt så att diskussioner om teknikaliteter undviks, vilket skulle kunna försena diskussioner om de viktiga frågorna och hindra de särskilda förfarandenas mandat.

Förfarande för klagomål

31.  Europaparlamentet konstaterar att det förfarande för klagomål som beskrivs som en del av UNHRC:s process för utveckling av institutionen verkar vara väldigt likt det före detta "1503–förfarandet". Parlamentet efterlyser en ny process som måste vara effektivare när det gäller att ta reda på, förhindra och ta itu med situationer där det förekommer uppenbara allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna.

EU:s deltagande

32.  Europaparlamentet erkänner EU:s och dess medlemsstaters aktiva deltagande under UNHRC:s första arbetsår.

33.  Europaparlamentet välkomnar EU:s deltagande i de svåra förhandlingarna under det sjätte ordinarie mötet som särskilt syftade till att uppnå positiva resultat, särskilt med avseende på förnyandet av mandatet för de särskilda förfarandena.

34.  Europaparlamentet påminner om att det är nödvändigt att EU talar med en enda röst när det tar upp frågor om mänskliga rättigheter, men också om vikten av att varje EU-medlem uttrycker EU:s ståndpunkt för att ge denna mer tyngd.

35.  Europaparlamentet uppmanar EU att stödja sin egen föresats att försöka uppnå enhällighet när det gäller att ta itu med människorättskränkningarna i anslutning till blockaden riktad mot Gaza och raketanfallen riktade mot Israel.

36.  Europaparlamentet uppmanar till ökat samarbete med OHCHR och till bevarande av dess oberoende genom att det beviljas lämplig finansiering.

37.  Europaparlamentet uppmuntrar till kontinuerligt stöd till de särskilda förfarandena i form av pengar och personal. Parlamentet ger sitt stöd till det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter(7), eftersom det är en viktig källa till finansiering av de särskilda förfarandena. Parlamentet välkomnar de initiativ som tagits av ordförandeskapet för rådsarbetsgruppen för mänskliga rättigheter (COHOM) för att förbättra dess samarbete med de särskilda rapportörerna, särskilt genom att systematiskt bjuda in varandra till relevanta möten.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att anta en "gemensam ståndpunkt" som utformas för att säkerställa att EU-medlemmarna automatiskt undertecknar och ratificerar alla internationella instrument om mänskliga rättigheter.

39.  Europaparlamentet konstaterar att EU arbetar för att resolutioner ska antas i enhällighet. Parlamentet uppmanar EU-medlemsstaterna att fortsätta sina ansträngningar att ge sig i lag med länder från andra regionala grupper för att garantera ett brett stöd för resolutioner som stärker skyddet och främjandet av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar EU att på ett effektivare sätt använda sitt bistånd och politiska stöd till tredjeländer för att ge dem ett incitament att samarbeta med UNHRC.

40.  Europaparlamentet uppdrar åt sin delegation för UNHRC:s sjunde möte att framföra den oro som uttryckts i denna resolution och uppmanar delegationen att rapportera till underutskottet för mänskliga rättigheter om sitt besök. Europaparlamentet bör fortsätta att sända delegationer till relevanta möten i regi av UNHRC.

o
o   o

41.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s säkerhetsråd, FN:s generalsekreterare, ordföranden för FN:s 62:a generalförsamling, ordföranden för FN:s råd för mänskliga rättigheter, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och EU-FN-arbetsgruppen som inrättades av utrikesutskottet.

(1) Antagna texter, P6_TA(2007)0235.
(2) EUT C 291 E, 30.11.2006, s. 409.
(3) EUT C 96 E, 21.4.2004, s. 79.
(4) EUT C 124 E, 25.5.2006, s. 549.
(5) EUT C 227 E, 21.9.2006, s. 582.
(6) Antagna texter, P6_TA(2007)0165.
(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2006 av den 20 december 2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen (EUT L 386, 29.12.2006, s. 1).


Europas demografiska framtid
PDF 180kWORD 112k
Europaparlamentets resolution av den 21 februari 2008 om Europas demografiska framtid (2007/2156(INI))
P6_TA(2008)0066A6-0024/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sin resolution av den 14 mars 1997 om kommissionens rapport till rådet och Europaparlamentet om den demografiska situationen i Europeiska unionen (1995)(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 12 mars 1998 om kommissionens befolkningsrapport för 1997(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 december 2000 om kommissionens meddelande "Mot ett Europa för alla åldrar – Att främja välfärd och solidaritet mellan generationerna"(3),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Europas reaktion på åldrandet i världen – Att främja ekonomiska och sociala framsteg i en värld med en allt äldre befolkning – Europeiska kommissionens bidrag till den andra Världskonferensen om åldrandefrågor" (KOM(2002)0143),

–   med beaktande av Europeiska ungdomspakten, antagen av Europeiska rådet i Bryssel den 22–23 mars 2005,

–   med beaktande av kommissionens grönbok "Befolkningsförändringar och nya solidariska band mellan generationerna" (KOM(2005)0094),

–   med beaktande av sin resolution av den 23 mars 2006 om demografiska utmaningar och solidaritet mellan generationerna(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 6 september 2006 om en europeisk social modell för framtiden(5),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Europas demografiska framtid – En utmaning som öppnar möjligheter" (KOM(2006)0571),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Främja solidariteten mellan generationerna" (KOM(2007)0244),

–   med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande "av den 14 mars 2007 med titeln Familjen och den demografiska utvecklingen"(6) och dess kärnförslag om en europeisk familjepakt som ska undertecknas av medlemsstaterna,

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument "Europas demografiska framtid: fakta och siffror" (SEK(2007)0638),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor samt yttrandena från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för regional utveckling samt utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0024/2008),

A.  Befolkningsstrukturen är det samlade resultatet av tre faktorer: födelsetalen, den förväntade livslängden och migrationsströmmarna. De nuvarande siffrorna visar att befolkningens struktur kommer att ha förändrats avsevärt i unionens medlemsstater 2050, vilket bland annat kommer att ta sig uttryck i en åldrande europeisk befolkning. Medelåldern kan komma att öka från 39 år 2004 till 49 år 2050.

B.  Dessa befolkningsförändringar kan enligt kommissionens beräkningar komma att förändra befolkningsstrukturen och ålderspyramiden i grunden. Antalet unga mellan 0 och 14 år kommer att minska från 100 miljoner (index 1975) till 66 miljoner 2050. Befolkningen i arbetsför ålder kommer att nå sin kulmen vid 331 miljoner omkring 2010 för att sedan minska stadigt (ca 268 miljoner 2050), samtidigt som den förväntade livslängden kommer att öka med sex år för män och fem år för kvinnor mellan 2004 och 2050. Antalet äldre personer över 80 år väntas öka från 4,1 procent 2005 till 11,4 procent 2050.

C.  Den genomsnittliga demografiska försörjningsbördan i Europa (antalet personer som fyllt 65 år delat med antalet personer i åldersgruppen 14–65 år) kommer att öka från 25 procent 2004 till 53 procent 2050.

D.  Den ekonomiska försörjningsbördan (antalet ekonomiskt inaktiva personer, exempelvis pensionärer, barn och ungdomar i utbildning delat med antalet ekonomiskt aktiva personer i arbetsför ålder) är dock mycket viktigare än den demografiska försörjningsbördan när man beräknar samhällets kostnader för att finansiera den inaktiva befolkningen.

E.  De demografiska förändringarna påverkar kraftigt de offentliga utgifterna, som förväntas öka med 10 procent mellan 2004 och 2050.

F.  De demografiska förändringarna torde inte påverka den totala europeiska befolkningen före 2050, men de kommer att medföra betydande regionala obalanser. Vissa regioner i unionen kännetecknas redan av stora utflyttningar av ungdomar, främst unga kvinnor. Den europeiska befolkningens andel av världens befolkning kommer dessutom att sjunka från 15 procent för 100 år sedan till 5 procent 2050. Unionens regioner påverkas på mycket olika sätt av dessa förändringar. Regioner som upplever nettoutflyttningar har redan ett oproportionerligt högt antal äldre människor, medan regioner med nettoinflyttning ännu inte ser denna process med ett åldrande samhälle, tack vare de ungdomar som invandrar till områdena.

G.  Infertilitet är en av orsakerna till befolkningsnedgången och bör erkännas som ett folkhälsoproblem som drabbar både män och kvinnor. Kommissionen erinras om den vädjan om insatser avseende infertilitet och demografi som Europaparlamentet riktade 2005 och i vilken kommissionen uppmanades att lägga fram rekommendationer på detta område.

H.  Den lagliga invandringen är ett positivt bidrag till den europeiska befolkningens sammansättning och är nödvändig för att upprätthålla den demografiska balansen. Den lagliga invandringen är dock i sig inte tillräcklig för att motverka befolkningens åldrande i EU och åtgärder måste vidtas för att öka födelsetalen bland befolkningen.

I.  Invandring är bara en kortsiktig dellösning på Europas befolkningsförändringar, som kräver att medlemsstaterna gör åtaganden för att säkerställa respekten för jämställdhetsprincipen i den offentliga och privata sektorn, skydda mödraskapet, erbjuda socialt och ekonomiskt stöd till familjer och vidta åtgärder för att förbättra möjligheten att förena familje- och yrkeslivet för män och kvinnor.

J.  Funktionshinder har ett starkt samband med ålder, och det är vanligare att äldre personer har en funktionsnedsättning eller ett funktionshinder.

Allmänna synpunkter

1.  Europaparlamentet ser med allvar på befolkningsprognoserna för 2050, men understryker att prognoser 50 år framåt i tiden inte är slutgiltiga förutsägelser utan varningssignaler som vi redan i dag bör göra något åt för att i morgon kunna bevara konkurrenskraften, ekonomins livskraft, den sociala sammanhållningen, solidariteten mellan generationerna och den europeiska sociala modellen. Parlamentet anser att perspektivet med minskande befolkningar vid 2050 kan medföra minskad miljöpåverkan och skapa möjligheter till hållbar utveckling, vilket i sin tur kräver en förutseende politik för att anpassa fysisk planering, bostäder, transporter och alla andra typer av infrastrukturer till dessa förhållanden. Parlamentet erkänner medlemsstaternas befogenheter i detta avseende.

2.  Europaparlamentet vill först och främst påpeka att de två huvudorsakerna till befolkningsförändringarna, dvs. sjunkande födelsetal och en åldrande befolkning, är ett resultat av framsteg. Att den förväntade livslängden har ökat är en direkt konsekvens av framsteg inom vetenskap, hygien och levnadsnivå. Kvinnors kontroll över födelsetalen är resultatet av deras frigörelse och hänger samman med högre utbildningsnivå för flickor liksom kvinnors delaktighet i arbetslivet och samhällsansvaret. Enligt parlamentet bör allt detta betraktas som definitiva framsteg för mänskligheten.

3.  Europaparlamentet konstaterar att ett samhälle som sätter barnen i centrum för sin politik är en förutsättning för att födelsetalen ska kunna förbättras. Parlamentet framhåller behovet av att skapa en familjevänlig miljö, förbättra levnadsvillkoren för familjer och barn och göra det möjligt för människor att förverkliga sina familjeplaner.

4.  Europaparlamentet framhåller att genomsnittet i unionen på 1,5 barn är ett onormalt lågt födelsetal som inte återspeglar kvinnors vilja eller de europeiska medborgarnas önskemål om att bilda familj. Företeelsen skulle alltså även kunna ha att göra med svårigheterna att förena yrkes- och familjeliv (brist på barnomsorg, brist på socioekonomiskt stöd till familjer och till kvinnor som arbetar), en ångestfylld social kontext (instabila arbetsförhållanden, dyrt boende) och oro inför framtiden (sent inträde på arbetsmarknaden för ungdomar, osäkra arbeten).

5.  Europaparlamentet erinrar om att alkohol- och narkotikakonsumtionen bland ungdomar är en samhällsfara med enorma demografiska konsekvenser i form av nedsatt förmåga att arbeta och att bilda familj m.m. Parlamentet rekommenderar därför att det införs målinriktade ramprogram för att motverka en tidig alkohol- och narkotikadebut och för att komma till rätta med narkotika- och alkoholberoendet bland ungdomar.

6.  Europaparlamentet anser att den ökade förväntade livslängden är något positivt och att den ska uppfattas på det sättet. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att motarbeta risken för fattigdom bland pensionärer som innebär att de inte har råd att bo, ta hand om sig själva och få ett värdigt slut på livet.

7.  Europaparlamentet efterlyser omfattande åtgärder mot diskriminering, eftersom frågan om Europas demografiska framtid inte kan skiljas från problemet med sårbara grupper som lever i samhällets utkant i stor fattigdom och vars missgynnade situation ofta anses vara deras eget fel, något som påverkar inte bara barnen utan även de kommande generationerna.

8.  Europaparlamentet vill uppmärksamma de övergrepp och den brist på vård som äldre utsätts för inom sina familjer eller på de institutioner som de är placerade på. Parlamentet vädjar till medlemsstaterna och kommissionen att göra mer för att visa hur omfattande övergreppen mot äldre i unionen är. Enligt beräkningar utsätts så mycket som 10 procent av alla äldre för någon form av fysiska, ekonomiska eller psykiska övergrepp innan de dör. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla informationen, varningssystemen och straffen i samband med sådana övergrepp och välkomnar kommissionens avsikt att under 2008 utarbeta ett meddelande om övergrepp mot äldre. Detta meddelande bör ge upphov till en helhetsstrategi som syftar till en omfattande informations- och åtgärdskampanj på området (utbildning av vårdgivare, fastställande av kvalitetsnormer och bestraffning av övergrepp).

9.  Europaparlamentet beklagar att det hittills inte har vidtagits tillräckliga åtgärder för att förbereda unionen på denna utmaning som har kunnat förutses i flera år. Parlamentet beklagar framför allt att det stora flertalet av unionens medlemsstater inte har uppfyllt Lissabonmålen och Europeiska rådets åtaganden från Barcelona den 15–16 mars 2002 om barnomsorg, sysselsättning för personer över 55 år, bättre balans mellan familjeliv och yrkesliv samt kvinnors delaktighet i arbetslivet, och att unionen som helhet fortfarande har långt kvar innan dessa mål uppnås.

10.  Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att tillhandahålla omsorg av hög kvalitet och till rimliga priser för barn och andra personer i beroendeställning i enlighet med målen från Europeiska rådet i Barcelona 15–16 mars 2002, där medlemsstaterna uppmanades att senast 2010 erbjuda barnomsorg för minst 90 procent av alla barn mellan tre år och den obligatoriska skolåldern och för minst 33 procent av alla barn under tre år. Med hjälp av dessa åtgärder ska föräldrar kunna anpassa sitt deltagande på arbetsmarknaden efter sitt eget livsmönster.

11.  Europaparlamentet anser att unionens mål inte bör inskränka sig till uppfyllandet av Barcelonamålen om barnomsorgsinrättningar och anser att dessa inrättningar bör betraktas som allmänna tjänster som är tillgängliga för alla som behöver dem.

12.  Europaparlamentet understryker att många småföretag är dåligt förberedda på utmaningarna i form av en åldrande arbetsstyrka och att de kan behöva hjälp från medlemsstaterna i det avseendet.

13.  Europaparlamentet gläder sig åt kommissionens initiativ att fortsätta diskussionerna om denna enorma utmaning. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att främja fastställande och utbyte av god praxis på regional och lokal nivå och att utnyttja denna möjlighet till innovation i unionen. Parlamentet ställer sig bakom kommissionens integrerade strategi för den demografiska utmaningen och de fem huvudriktlinjer som ska leda fram till en solidaritetspakt mellan generationer, kön och territorier. Om befolkningsutmaningarna ska kunna mötas med framgång måste medlemsstaterna genomföra Lissabonstrategin på ett effektivt sätt och upprätta en nära samordning på medlemsstatsnivå mellan sin makroekonomiska politik och sin socialpolitik. På så vis ska unionens ekonomiska system skapa en tillväxt, konkurrenskraft och produktivitet som gör det möjligt att anta utmaningarna med en åldrande befolkning och som gör att medlemsstaterna kan uppfylla sina skyldigheter och utforma en innovativ politik inom offentliga finanser, vårdtjänster, tjänster av allmänt intresse, invandring och integration.

Utmaningen i demografisk förnyelse

14.  Europaparlamentet inser att moderskap handlar om mäns och kvinnors högst personliga val som måste respekteras. Men med tanke på att födelsetalen varierar mellan 1,25 och 2,0 mellan medlemsstaterna anser parlamentet att födelsekurvorna kan påverkas i positiv riktning med hjälp av en samordnad offentlig politik som skapar materiellt och psykologiskt gynnsamma förutsättningar för familjer och barn. I enlighet med de principer som Europeiska ekonomiska och sociala kommittén försvarar i sitt förslag om en europeisk familjepakt bör dessa åtgärder vidtas på lång sikt och ge den stabilitet och det skydd som krävs för ett beslut att bli förälder.

15.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att låta sig inspireras av bästa praxis när det gäller mammaledighetens längd, som varierar i medlemsstaterna från 14 till 28 veckor, och när det gäller föräldraledighet, vård och stöd före födseln, inkomstgaranti under graviditeten och återgång till samma arbete. Parlamentet vill även att medlemsstaterna vidtar åtgärder och bestraffar våld och övergrepp i hemmet.

16.  Europaparlamentet erinrar om att kvinnor diskrimineras i fråga om arbetsvillkor och av arbetsgivare som ser med oblida ögon på deras önskan att skaffa barn. Kvinnor är dessutom undersysselsatta i förhållande till sina kvalifikationer, och deras inkomstnivåer ligger under de genomsnittliga standardlönerna, vilket är till förfång för deras nödvändiga ekonomiska oberoende. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vederbörligen genomföra Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet(7) och att införliva rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerheten och hälsan på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar(8). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom ramen för direktiv 92/85/EEG vidta åtgärder mot arbetsgivare som direkt eller indirekt diskriminerar kvinnliga arbetstagare som vill skaffa barn.

17.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga åtgärder för att erbjuda särskilt skydd och stöd för kvinnor efter förlossningen, inte minst för unga ensamstående mammor, med tanke på det växande antalet enföräldersfamiljer, där föräldern i 85 procent av fallen är en kvinna och där risken att drabbas av fattigdom är högre.

18.  Europaparlamentet pekar på vikten av att satsa offentliga medel på småbarn och stora familjer, bland annat genom att erbjuda barnomsorg och skydda isolerade mödrar och enföräldersfamiljer, som är särskilt utsatta för social marginalisering, isolering och fattigdom. Sådana åtgärder är i allmänhetens intresse och bidrar till att skapa arbetstillfällen och utveckla den lokala och regionala ekonomin. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta till vara exempel på bästa praxis från regioner i olika medlemsstater.

19.  Europaparlamentet rekommenderar därför kombinerade offentlig-privata investeringar i barnomsorg och förskola.

20.  Europaparlamentet betonar att en tillfredsställande tillgång till omsorgstjänster för barn, äldre, funktionshindrade och andra personer i beroendeställning är nödvändig för att möjliggöra ett fullständigt och jämställt deltagande av män och kvinnor på arbetsmarknaden, något som kommer att påverka nivån på den informella vård som ges inom hushållen.

21.  Europaparlamentet erinrar om att den sociala dialogen har lett fram till avtal om föräldraledighet och deltid, som omfattas av direktiven 96/34/EG av den 3 juni 1996 om ramavtalet om föräldraledighet(9) och 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete(10). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att denna lagstiftning genomförs med beaktande av subsidiaritetsprincipen.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att underlätta placering i familjehem och adoption av barn som utsatts för övergrepp, föräldralösa barn och barn som uppfostrats inom särskilda institutioner. Parlamentet vill att det på europeisk nivå inleds överläggningar om förfarandena vid adoption av barn från medlemsstater eller tredjeländer och att man försäkrar sig om att nationella och internationella regler respekteras och att nödvändiga ändringar görs med respekt för barnen. Parlamentet uppmanar till största möjliga vaksamhet mot alla former av övergrepp och människohandel.

23.  Europaparlamentet framhåller att familjemönstren håller på att förändras och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att allvarligt beakta detta faktum när de utformar och driver sin politik.

24.  Europaparlamentet framhåller att den europeiska faderskapslagstiftningen måste förbättras. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå särskilda åtgärder för att underlätta pappors större delaktighet i familjelivet genom att utöka rätten till pappaledighet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja pappors rättigheter i samband med uppfostran och omvårdnad av deras barn, inte minst vid separation eller skilsmässa, i syfte att utveckla jämställdheten i det europeiska samhället.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta den känsliga frågan om infertilitet, som drabbar både gifta och ogifta kvinnor och par.

26.  Europaparlamentet konstaterar att infertilitet är ett medicinskt tillstånd som erkänts av WHO och som kan ha svåra följder, exempelvis depression. Allt fler människor lider av sterilitet, och för närvarande är runt 15 procent av alla par drabbade. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att garantera par allmän tillgång till behandling mot.

27.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att fastställa och utbyta god praxis till förmån för familjer, familjebidragssystem och sociala tjänster av allmänt intresse som syftar till att skydda och stödja familjer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att erbjuda stöd som är särskilt inriktat på unga föräldrar som fullföljer sina studier.

28.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att erkänna det sociala, ekonomiska och fostrande värdet av informellt familjearbete i form av omsorg om barn och personer i beroendeställning genom att titta på möjligheten för personer som utför sådant arbete att tillgodoräkna det i sin anställningstid och i sina socialförsäkrings- och pensionsrättigheter.

29.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att genomföra positiva åtgärder som främjar föräldraskap, exempelvis extra pensionsrättigheter samt skattelättnader för inrättande av företagsdaghem, och att utbyta god praxis på området.

Utmaningen i mänskliga resurser

30.  Europaparlamentet noterar med hänsyn till obalansen mellan arbetsaktiva och icke arbetsaktiva till följd av de demografiska förändringarna att unionen har stora marginaler att öka sysselsättningen genom arbete för kvinnor, ungdomar, äldre och funktionshindrade. Parlamentet anser att full sysselsättning måste utgöra ett mål på kort sikt i översynen av Lissabonstrategin 2008.

31.  Europaparlamentet efterlyser en reform av den nuvarande hanteringen av mänskliga resurser i Europa. Undersysselsättningen bland människor under 25–30 år och över 55 år gör att arbetslivet begränsas till ca 30 år för en stor del av befolkningen. Parlamentet efterlyser insatser till förmån för ett förebyggande och helhetsbetonat grepp på åldersfrågorna.

32.  Europaparlamentet efterlyser ett kvalitativt helhetsgrepp på mänskliga resurser och föreslår att det fastställs en "arbetslivscykel" som förenar utbildning, livslångt lärande samt tillgodoräknande av formella eller informella kunskaper och kvalifikationer och av yrkesmeriter från första början till arbetslivets slut.

33.  Europaparlamentet inser att segmenteringen av arbetsmarknaden och det faktum att osäkra arbetsförhållanden blir allt vanligare leder till ökad otrygghet under ålderdomen. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör granska och utbyta idéer om bästa praxis när det gäller fortsatt inbetalning av socialförsäkringsavgifter under hela livscykeln i syfte att öka tryggheten under ålderdomen.

34.  Europaparlamentet anser att eventuella åtgärder med anledning av den demografiska förändringen måste ske med beaktande av den produktivitetsökning som sker för varje arbetsaktiv. Därför är inte endast antalet arbetsaktiva jämfört med icke-arbetsaktiva av betydelse utan hänsyn måste också tas till produktivitetsökningen.

35.  Europaparlamentet uppmanar till en fördjupad dialog med arbetsmarknadens parter, företag, universitet, icke-statliga organisationer och media för att förbereda för befolkningsförändringarna. Parlamentet understryker att produktivitetsvinster i framtiden framför allt kommer att vara beroende av investeringar i forskning och utveckling och i teknisk innovation. Det är dessutom absolut nödvändigt att företagen föregriper sina kompetensbehov genom en förutseende anställnings- och karriärpolitik och genom att investera i livslångt lärande för att kompetensutveckla de anställda.

36.  Europaparlamentet efterlyser praktiska initiativ för att äldre personer ska kunna arbeta längre, om de så önskar, och därigenom föra vidare sin yrkeserfarenhet till unga personer, andra arbetstagare och företagare.

37.  Europaparlamentet uppmuntrar investeringar i utbildning, bland annat i användning av ny teknik, för att höja grundutbildningsnivån för alla, vilket är en förutsättning för den framtida förmågan till anpassning och omskolning genom livslångt lärande. Parlamentet uppmuntrar även åtgärder som syftar till att hjälpa ungdomar ut i arbetslivet och hjälpa tillbaka äldre arbetstagare och utsatta befolkningsgrupper och därigenom befordra en verklig karriär under hela det yrkesverksamma livet.

38.  Europaparlamentet anser att de förtidspensioneringar som företag tillgriper som ett led i den fria förhandlingsrätten eller i samråd med fackklubbarna i enlighet med medlemsstaternas traditioner bör begränsas snarast möjligt, och uppmanar medlemsstaterna att främja äldre arbetstagares roll och uppmuntra deras sysselsättning. För äldre arbetstagare som redan uppnått minimiåldern för pensionering och inte längre vill ha en heltidstjänst kan man emellertid titta på lösningar som deltid, flexibel arbetstid, distansarbete och arbetsdelning, som kan utgöra en innovativ form av successiv pensionering och minska den stress som pensioneringen kan utlösa.

39.  Europaparlamentet anser att tiden är inne för att ta itu med "pensionärsstressen", det vill säga känslan av nedslagenhet, onyttighet och nihilism som arbetstagare upplever några dagar efter pensioneringen, när de känner att de inte är till någon nytta, att de är övergivna, ensamma och utan framtid.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föreslå stimulansåtgärder som gör det enklare för ungdomar att komma ut på arbetsmarknaden, till exempel genom att uppmuntra arbetstagare som har nått pensionsåldern att agera som mentorer för unga arbetstagare med hjälp av arbetsdelning och deltidsarbete och på så vis underlätta generationsväxlingen.

41.  Europaparlamentet efterlyser en genomgripande reform av karriärhanteringen för äldre arbetstagare, som för närvarande missgynnas redan vid 50 års ålder genom diskriminering i samband med anställning, bristande tillgång till vidareutbildning, inte minst i ny teknik, bristande erkännande av yrkeserfarenhet och små befordringsmöjligheter. Åldershinder i samband med yrkesutbildning är diskriminerande, och medlemsstaterna uppmanas att särskilt framhålla detta för arbetsgivare och utbildare. Parlamentet begär därför ett omedelbart införlivande och faktiskt genomförande av direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet(11), som förbjuder diskriminering på grund av ålder inom utbildning och sysselsättning. Bortsett från frågan om tillgång till kvalifikationer behöver äldre arbetstagare ofta även hjälp på ett mer personligt plan i anslutning till arbetet, exempelvis hjälp med att lära sig intervjuteknik, bygga upp självsäkerheten och skriva CV. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga särskild yrkesvägledning för äldre arbetstagare och att inrätta fler statliga program i syfte att anställa äldre personer. Samtidigt uppmanas kommissionen att övervaka och vidta åtgärder mot medlemsstater vars lagstiftning alltjämt innebär diskriminering på grundval av funktionshinder och ålder.

42.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka och vidta åtgärder mot medlemsstater vars lagstiftning alltjämt innebär diskriminering på grundval av ålder och funktionshinder i strid med fördragen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som tidigast från och med den 1 januari 2009 kommer att vara lagligt bindande i hela unionen. Syftet är att dessa medlemsstater ska upphäva sådan lagstiftning utan dröjsmål.

43.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in specifik statistik över olika åldersgrupper med uppgifter om de problem de möter och de många olika fallen av diskriminering på grund av ålder.

44.  Europaparlamentet påminner om att äldre personer inte utgör en enda kategori och framför allt att äldre kvinnor och äldre personer från etniska minoriteter riskerar flerfaldig diskriminering.

45.  Europaparlamentet understryker att deltidsarbete är ett viktigt steg på väg tillbaka till arbetsmarknaden och uppmanar medlemsstaterna att hjälpa framför allt mindre företag att erbjuda deltid och flexibla arbetsrutiner. Parlamentet betonar på nytt det positiva värdet av deltidsarbete för äldre arbetstagare som kanske inte längre vill ha en heltidsanställning.

46.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja äldre arbetstagare på arbetsmarknaden genom att lyfta fram fördelarna med att anställa äldre personer och genom att uppmuntra arbetsgivare att införa flexibla arbetsrutiner som inspirerar äldre arbetstagare att delta på arbetsmarknaden.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en undersökning, baserad på könsspecifika uppgifter, om skatteförmåner och befintliga hinder i samband med sysselsättning, med fokus på den åldrande befolkningen.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra tillgången till livslångt lärande.

49.  Europaparlamentet erinrar om att den lagfästa pensionsåldern är en landvinning i de europeiska sociala modellerna och en garanti för att det obligatoriska arbetslivet inte blir längre än vad som är rimligt godtagbart.

50.  Europaparlamentet erinrar om att pensionen är en rättighet som varje löntagare kan göra anspråk på efter uppnådd lagstadgad pensionsålder, vilken i var och en av medlemsstaterna fastställts i samverkan med arbetsmarknadens parter och med hänsyn tagen till nationella sedvänjor.

51.  Europaparlamentet framhåller den enorma variationen i genomsnittlig tjänstepension mellan män och kvinnor till följd av de avbrott som görs i yrkeskarriären för arbete i familjen med barn och äldre släktingar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder så att mamma- och föräldraledighet upphör att fungera som ett straff vid beräkningen av pensionsrättigheter. Medlemsstaterna uppmanas även att överväga pensionstillägg som baseras på antalet barn och att erkänna anhörigvårdares roll i samhället.

52.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att modernisera de sociala trygghetssystemen, inte minst pensionssystemen, och göra dem ekonomiskt hållbara så att effekterna av en åldrande befolkning kan hanteras. Särskild hänsyn bör tas till situationen för äldre kvinnor, som är extra känsliga för isolering och fattigdom.

53.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en jämförande studie av de olika pensions- och socialförsäkringssystemen för kvinnor i respektive medlemsstat för att fastställa bästa praxis i frågor om hur man får fler kvinnor i arbete och möjliggör en harmonisk balans mellan familje- och yrkeslivet.

54.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att snarast möjligt rikta fokus på sysselsättningsstöd för äldre arbetstagare med tanke på den planerade höjningen av pensionsåldern i många medlemsstater.

55.  Europaparlamentet anser emellertid att den förväntade livslängden och livskvaliteten för personer som passerat den lagstadgade pensionsåldern är högre än någonsin och anser, i detta sammanhang, att medlemsstaterna, i samverkan med arbetsmarknadens parter och med hänsyn tagen till nationella sedvänjor, bör främja och inte hindra normer och gemensamma regler som gör det möjligt för arbetstagare att på frivillig basis förlänga arbetslivet efter de olika medlemsstaternas respektive lagstadgade pensionsålder. Parlamentet uppmanar kommissionen att jämföra medlemsstaternas olika pensionssystem och utreda vilka ekonomiska och sociala konsekvenser de reformer skulle kunna få som planeras i medlemsstaterna.

56.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att kvinnor ska kunna förena arbete och avancemang i yrkeslivet med familjelivets krav och att bekämpa diskrimineringen och de stereotyper som kvinnor alltjämt möter på arbetsmarknaden och i utbildningen. Parlamentet påminner om jämställdhetsprincipen och den europeiska sociala modellens okränkbara princip om lika lön för lika arbete på en och samma arbetsplats.

57.  Europaparlamentet kräver därför att arbetsrättsliga åtgärder vidtas för att definitivt upphäva denna form av diskriminering, särskilt lönegapet mellan könen, och att jämställdhetsbudgetering används inom den offentliga budgeten.

58.  Europaparlamentet påminner om att en god arbetsmiljö är en viktig produktivitetsfaktor. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja åtgärder på arbetsplatsen som minskar skaderisken för äldre arbetstagare, bland annat genom insatser för att förbättra den psykosociala och fysiska arbetsmiljön, förändra arbetets innehåll och uppläggning, förbättra arbetstagarnas allmänna hälsa, välbefinnande och arbetsförmåga och öka deras färdigheter och yrkeskompetens. Parlamentet uppmanar företagen att investera i förebyggande av arbetsplatsolyckor och arbetsrelaterade sjukdomar samt i arbetsmedicin, hygien och social dialog.

59.  Europaparlamentet framhåller den centrala betydelsen av att göra arbetsplatsen tillgänglig och därmed säker för äldre arbetstagare och arbetstagare med funktionshinder genom att tillhandahålla adekvata lokaler och specialutrustning som är anpassad till deras individuella behov och krav. Med en tillgänglig miljö kan äldre personer dessutom leva självständigt, vilket innebär att man sparar pengar som annars skulle ha lagts på institutionsvård.

60.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa rätten att begära flextid eller deltidsarbete, inte bara för föräldrar utan även för äldre arbetstagare som också kan ha skyldigheter att ta hand om anhöriga.

61.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av små och medelstora företag, som är de som skapar flest nya arbetstillfällen i unionen.

62.  Europaparlamentet konstaterar att tjänstesektorn är den största arbetsgivaren för kvinnor, invandrare och äldre arbetstagare. Parlamentet uppmanar därför till ett skyndsamt genomförande av den inre marknaden för tjänster.

Utmaningen i solidariteten mellan generationer och regioner

63.  Europaparlamentet erinrar om att principen om solidaritet mellan generationerna – en mycket viktig princip för de europeiska sociala modellerna – vilar på att de som arbetar finansierar ersättningsinkomster och social- och vårdkostnader för dem som inte arbetar (barn, ungdomar, personer i beroendeställning och äldre). Parlamentet insisterar på att solidaritetsprincipen bibehålls trots den förväntade demografiska obalansen.

64.  Europaparlamentet framhåller vikten av att offentliga myndigheter ingriper aktivt med sociala tjänster av allmänt intresse både för familjer och små barn och för omhändertagande och vård av äldre och av alla personer i beroendeställning. Parlamentet anser att tillgången till sådana tjänster är en grundläggande rättighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge sociala tjänster av allmänt intresse en rättslig ställning i gemenskapsrätten som garanterar allmän tillgång och iakttagande av solidaritetsprincipen.

65.  Europaparlamentet betonar vikten av att medlemsstaterna delar information och bästa praxis om hur vårdsystemen kan förberedas för de ökade behoven hos en åldrande befolkning. Detta är särskilt viktigt med tanke på att den åldrande befolkningen kommer att innebära en kraftig ökning av de offentliga vårdutgifterna, eftersom funktionsnedsättningar och sjukdomar ökar drastiskt i högre åldrar, särskilt bland de mycket gamla (över 80 år), som kommer att vara det snabbast växande befolkningssegmentet under de kommande årtiondena.

66.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta kraftfullare åtgärder för att bekämpa skolket med skatter och sociala avgifter och skapa bärkraftiga pensionssystem. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör bedriva en aktiv och effektiv sysselsättningspolitik och uppmanar dem att erbjuda flexibla system och utrymme för personliga val vad gäller tidpunkten för pensioneringen (bortom minimiåldern) genom stimulansmekanismer för arbetstagare som beslutar sig för att vara aktiva längre.

67.  Europaparlamentet framhåller att äldre människor lämnar ett mycket stort bidrag till den sociala sammanhållningen och till ekonomin och att deras aktiva medverkan till solidariteten inom familjer och över generationsgränser främjar omfördelningen av de resurser som finns inom familjen. Vidare bör deras frivilliginsatser underlättas och uppmuntras. Deras konsumtion av varor, tjänster, fritidsaktiviteter, vård och välstånd är en expanderande ekonomisk sektor och en ny rikedomskälla, kallad "det grå guldet". Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att främja och utveckla de äldres ekonomiska och sociala deltagande genom att särskilt måna om deras fysiska välbefinnande och deras sociala och ekonomiska levnadsvillkor.

68.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja de äldres bidrag till upprätthållandet av solidariteten över generationsgränserna och att i samarbete med partner på lokal nivå underlätta deras deltagande i frivilliginsatser inom utbildning, kultur och näringsliv.

69.  Europaparlamentet framhåller vikten av frivilligarbete som en väg tillbaka till arbetsmarknaden för många människor och uppmuntrar regeringarna att göra det lättare för äldre människor att delta i frivilligarbete samtidigt som de erhåller stöd.

70.  Europaparlamentet påminner om att sociala tjänster av allmänt intresse – framför allt omsorg, vård och uppfostran av små barn – gör det enklare för föräldrar att komma in på arbetsmarknaden och bidrar till att bekämpa fattigdomen, inte minst i familjer med ensamstående föräldrar. Parlamentet är fast övertygat om att sådana tjänster är av avgörande betydelse om unionen ska kunna anta de demografiska utmaningarna. Dessutom skapar de nya arbetstillfällen och stimulerar därigenom den ekonomiska utvecklingen på det lokala och regionala planet och ökar unionens konkurrenskraft. Det är därför nödvändigt att identifiera sociala tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och bedöma deras sociala och ekonomiska följder. Parlamentet vill att det tas fram kvalitetsindikatorer för att mäta framstegen mot Barcelonamålen, varvid sociala tjänster av allmänt ekonomiskt intresse avsedda för äldre och för personer i beroendeställning måste få samma uppmärksamhet och behandlas på samma sätt.

71.  Europaparlamentet framhåller att frivilligarbete och sociala nätverk på ett avgörande sätt bidrar till att tillgodose lokalbefolkningens behov i avfolkningsregioner, men de kan inte ersätta de offentliga myndigheterna när det gäller att tillhandahålla sociala tjänster av allmänt intresse i dessa regioner. Parlamentet anser att detta civila engagemang måste erkännas och att dess aktörer måste få möjlighet att bli partner i regionalpolitiken. På så vis sätter man igång inlärningsprocesser som gör det möjligt för en region att anta den utmaning som de demografiska förändringarna utgör.

72.  Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna och de regionala myndigheterna att utnyttja strukturfonderna för detta ändamål. Kommissionen uppmanas att inom ramen för territoriellt samarbete (artikel 7.3 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden(12)) stödja erfarenhetsutbyte mellan regioner där "silverekonomin" redan nu spelar en stor roll eller kommer att göra det i framtiden.

73.  Europaparlamentet uppmanar till en bred debatt om en anständig pensionering för alla, vilket är ett villkor för den äldre befolkningens betalningsförmåga, värdighet och sociala integration. Parlamentet påminner om att äldre människor i hög grad kan bidra till den sociala sammanhållningen genom frivilligarbete och omsorg.

74.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna till samordnade diskussioner om eventuella reformer som kan garantera pensionssystemens och socialförsäkringssystemens hållbarhet och i det sammanhanget också tillförsäkra kvinnor rätt till pension för perioder av moderskaps- och vårdledighet.

75.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som inte redan gör det att undersöka sambandet mellan pensionsförmåner och incitament att arbeta, särskilt när det gäller flexibla anställningsförhållanden, för att ta bort sådant som inte uppmuntrar till arbete.

76.  Europaparlamentet noterar att det europeiska samhällets åldrande döljer stora regionala ojämlikheter. Med tanke på att nationella uppgifter om befolkningsförändringarna skymmer lokala olikheter kan det ibland vara svårt att fastställa infrastrukturbehov och nödvändiga ekonomiska överföringar från centralregeringarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att bidra till att förbättra kvaliteten och tillförlitligheten hos de statistiska uppgifterna om befolkningstrender. Vidare uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare påskynda processen för alla arbetstagares fria rörlighet inom en utvidgad union, även före 2014.

77.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att i enlighet med subsidiaritetsprincipen upprätthålla en balans mellan inkomster och utgifter i de nationella pensionssystemens budgetar och lovordar de medlemsstater som årligen avsätter budgetmedel för betalning av framtida pensioner.

78.  Europaparlamentet konstaterar att den demografiska omvandlingen har allvarliga konsekvenser för de enskilda regionerna och att den ställer krav på olika anpassningsstrategier i invandringsregioner respektive i regioner med minskande befolkning. Parlamentet konstaterar att definitionen av livskvaliteten är annorlunda i de vanligen på landsbygden belägna regionerna med minskande befolkning än den är i regioner med befolkningstillväxt och anser därför att det behövs olika stödstrategier.

79.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta generationsaspekten på solidariteten mellan Europas regioner och att ta hänsyn till de betydande regionala konsekvenser som de pågående befolkningstrenderna i unionen har. Dessa konsekvenser är av betydelse för bostäder och infrastruktur, särskilt i tätortsområden, som sannolikt kommer att få en ökning och större koncentration av invandrargrupper. Parlamentet framhåller även de särskilda lokala behov som regioner med åldrande befolkning har i fråga om att investera i hushållsnära tjänster för att tillgodose de äldres behov och se till att de kan leva ett självständigt och oberoende liv så länge som möjligt. Hänsyn bör tas till sådana investeringsbehov vid tilldelningen av strukturfondsmedel och i samband med de möjligheter som Europeiska socialfonden erbjuder för att skapa lokalt socialt kapital, och parlamentet begär att de bibehålls även efter 2013. Vidare måste avfolkningsregioner vidta åtgärder för att bibehålla en naturlig befolkningssammansättning genom att investera i sysselsättning, utbildning och tillgång till allmänna tjänster.

80.  Europaparlamentet föreslår kommissionen att inom ramen för det territoriella samarbetet stödja europaomfattande nätverk där de regionala och lokala myndigheterna och aktörerna inom det civila samhället kan ta lärdom av varandra om hur man bör komma till rätta med de problem som den demografiska omvandlingen ger upphov till.

81.  Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att främja generationsövergripande projekt där äldre och ungdomar arbetar tillsammans för att utbyta kunskaper och få nya erfarenheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att underlätta utbyte av god praxis på detta område.

82.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja avfolkningsregioner genom att garantera en hög nivå på tjänster av allmänt intresse (t.ex. utbildning, inklusive barnomsorg, hälso- och sjukvård och posttjänster), säkra tillgängligheten (t.ex. kollektivtrafik, transportinfrastruktur och telenät) och säkerställa ekonomiskt deltagande och kompetens (t.ex. utbildningsmetoder för livslångt lärande samt användning av och investeringar i ny teknik). Ramvillkoren för att uppfylla dessa uppgifter bör anpassas till lokala behov och lokala aktörer, och deras anpassningsförmåga bör förbättras. Särskild uppmärksamhet bör ägnas situationen på öar samt i gränsområden, bergsområden och andra områden långt från befolkningscentra.

83.  Europaparlamentet välkomnar förslaget om inrättande av en europeisk integrationsfond. Parlamentet uppmanar de nationella, regionala och lokala myndigheter som ansvarar för utarbetande och förvaltning av sammanhållnings- och landsbygdsutvecklingsprogram att samarbeta ännu tätare med varandra för att uppmuntra människor att flytta till landsbygdsområden med sjunkande befolkningstal genom att förbättra livs- och arbetsvillkoren i dessa områden.

84.  Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att kommissionen i den fjärde rapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen utser den demografiska obalansen till en av utmaningarna. Parlamentet väntar med intresse på resultaten av de sociala samråden och på en definition av regionalpolitikens roll för att bekämpa de negativa effekterna av de demografiska förändringarna under kommande programperiod.

85.  Europaparlamentet erinrar medlemsstaterna om de många nackdelar som anhörigvårdare, särskilt äldre sådana, upplever. Dessa grupper bör få mer stöd för att komma över sina många olika anställningshinder.

86.  Europaparlamentet påpekar att befolkningstrenderna sannolikt kommer att innebära avfolkning i missgynnade tätortsdistrikt, förorter och landsbygdsområden, med betydande konsekvenser för bostäder och infrastruktur.

87.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom ramen för sin stadsutveckling och stadsplanering öka tillgången på lämpliga bostäder för familjer, inte minst för enföräldersfamiljer och äldre personer, exempelvis genom "flergenerationsprojekt".

88.  Europaparlamentet framhåller att den demografiska obalansen internationellt riskerar att förstärka en ojämlik utveckling och migrationstrycket. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införliva dessa faktorer i sin invandringspolitik med gemensam utveckling som mål.

Utmaningen i integrerad invandring

89.  Europaparlamentet noterar att invandring är och kommer att fortsätta att vara en del av unionens demografi och kan bli ett positivt bidrag ur ekonomisk, social och kulturell synvinkel. Parlamentet uppmanar därför kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att utveckla en välgenomtänkt och förnuftig invandringspolitik för att motverka främlingsfientliga och rasistiska åsikter och attityder och verka för att invandrare fullt ut integreras i samhället.

90.  Europaparlamentet konstaterar att invandring innebär en möjlighet för framför allt avfolkningsregioner att motverka befolkningsförändringarnas negativa konsekvenser, och uppmanar därför medlemsstaterna att betrakta invandrares integration som en strategiskt viktig politisk åtgärd.

91.  Europaparlamentet anser att integrationspolitiken bör stärkas i medlemsstaterna för att underlätta för invandrare att etablera sig i unionen. Parlamentet välkomnar därför rådets beslut 2007/435/EG av den 25 juni 2007 om inrättande av Europeiska fonden för integration av tredjelandsmedborgare för perioden 2007–2013 som en del av det allmänna programmet "Solidaritet och hantering av migrationsströmmar" (13). Parlamentet är övertygat om att det kommer att bidra till att underlätta den sociala och ekonomiska integrationen av invandrare i unionen.

92.  Europaparlamentet framhåller att invandringspolitiken måste fastställas och samordnas mellan medlemsstaterna, så att invandrare får samma levnads- och arbetsvillkor. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga och så snart som möjligt lägga fram en strategi och särskilda åtgärder för ekonomisk invandring.

93.  Europaparlamentet understryker att det brådskar med att harmonisera medlemsstaternas invandringspolitik för att integrera invandrare bättre i samhället och i den formella ekonomin och för att garantera deras rättssäkerhet och sociala trygghet, inklusive pensionsrätt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att resolut bekämpa människohandel och människosmuggling och att bestraffa arbetsgivare som anställer och/eller utnyttjar arbetstagare som befinner sig i en olaglig situation. Parlamentet välkomnar det europeiska initiativet mot illegalt arbete och mot exploatering och ovärdiga levnadsvillkor som illegala invandrare utsätts för.

94.  Europaparlamentet konstaterar att städerna har en särskild roll i detta sammanhang, eftersom de flesta invandrare bosätter sig i städer, och framhåller att kommissionen och medlemsstaterna måste beakta invandringspolitikens konsekvenser för städerna genom att göra dem aktivt delaktiga i utformningen och genomförandet av invandringspolitiska åtgärder. Parlamentet noterar med intresse processen "Integrating Cities", som lanserades av kommissionen och Eurocities 2006, och Milanodeklarationen om integrering, som undertecknades den 6 november 2007, där syftet är att fortsätta dialogen om genomförandet av de gemensamma grundprinciperna för integration på stadsnivå.

95.  Europaparlamentet betonar att laglig invandring till Europeiska unionen bör vara positiv för invandrarna själva och ingen börda för ursprungsländerna. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att öka sina integrationsåtgärder för invandrare.

96.  Europaparlamentet gläds åt kommissionens och medlemsstaternas initiativ att beakta invandringens globala dimension och konsekvenserna för ursprungsländerna av den ekonomiska invandringen i unionen. Risken för kompetensflykt i invandrarnas ursprungsländer måste beaktas, och parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i samråd med berörda tredjeländer vidta effektiva åtgärder för att bekämpa denna företeelse.

97.  Europaparlamentet vidhåller att invandringens mänskliga dimension inte får försvinna på grund av strikt ekonomiska hänsynstaganden och att integration av familjen ska vara en möjlighet som är öppen för de invandrare som så önskar. Parlamentet efterlyser nära samverkan mellan den europeiska invandringspolitiken och arbetsmarknads-, social- utbildnings- och regionalpolitiken.

98.  Europaparlamentet erinrar om att penningförsändelser från invandrare i Europa är ett mycket viktigt sätt att försörja äldre människor i utvecklingsländer.

99.  Europaparlamentet framhåller att invandringspolitiken måste verka mot diskriminering och syfta till en högre grad av rättslig, social och samhällelig jämlikhet, både för de invandrare som redan är i Europa och för dem som kommer i framtiden.

100.  Europaparlamentet anser att medföljande familjemedlemmar till invandrad arbetskraft bör ges uppehållstillstånd, vid behov även arbetstillstånd.

101.  Parlamentet framhåller invandrarkvinnornas viktiga roll och uppmanar medlemsstaterna att tillerkänna dem den plats de förtjänar i invandringspolitiken och att säkerställa alla deras rättigheter.

102.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vid ett kommande toppmöte diskutera befolkningsförändringar och beprövade metoder inom aktivt åldrande, sysselsättning för ungdomar, familjepolitik och integration av invandrare.

103.  Europaparlamentet gläder sig åt kommissionens åtagande att vartannat år lägga fram en lägesrapport i förbindelse med det europeiska demografiska forumet. Parlamentet vill att denna rapport även ska innehålla en utvärdering av följderna av medlemsstaternas politik på de berörda områdena. Parlamentet stöder kommissionens avsikt att vartannat år ägna ett kapitel i rapporten åt infertilitet och att även ta med ett kapitel om unionens förberedelser inför befolkningsförändringarna. Kommissionen uppmanas även att utforma ett system med indikatorer för övervakning och analys av befolkningsutvecklingen i unionens medlemsstater.

104.  Europaparlamentet påpekar att Europas demografiska framtid ställer oss inför nya problem som handlar om vilka demokratiska mekanismer och kanaler som kan användas för att alla röster i ett mångfaldens Europa ska kunna göra sig hörda och utöva inflytande över det politiska beslutsfattandet. Den centrala frågan i ett åldrande samhälle är de minderårigas politiska representation. De står för samhällets gemensamma framtid, och därmed även för den politiska framtiden, men har ingen röst och utövar inget inflytande över beslutsfattandet. Av en mängd skäl har även invandrare, både vuxna och barn, svårt att göra sig hörda. Parlamentet anser att inflytande och politisk representation för samhällsgrupper, särskilt minderåriga, som saknar detta är en avgörande fråga som kräver en ingående och bred debatt.

105.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att öka kunskapen hos unionens medborgare om de demografiska utmaningarna i Europa, till exempel genom att genomföra kampanjer och pilotprojekt i frågan.

o
o   o

106.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT C 115, 14.4.1997, s. 238.
(2) EGT C 104, 6.4.1998, s. 222.
(3) EGT C 232, 17.8.2001, s. 381.
(4) EUT C 292E, 1.12.2006, s. 131.
(5) EUT C 305, 14.12.2006, s. 141.
(6) EUT C 161, 13.7.2007, s. 66.
(7) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.
(8) EGT L 348, 28.11.1992, s. 1.
(9) EGT L 145, 19.6.1996, s. 4.
(10) EGT L 14, 20.1.1998, s. 9.
(11) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.
(12) EUT L 210, 31.7.2006, s. 25.
(13) EUT L 168, 28.6.2007, s. 18.


Vetenskapligt samarbete med Afrika
PDF 107kWORD 43k
Europaparlamentets resolution av den 21 februari 2008 om vikten av stödåtgärder för att förbättra det internationella vetenskapliga samarbetet med Afrika
P6_TA(2008)0067B6-0078/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av det toppmöte som nyligen anordnats mellan EU och Afrika den 8-9 december 2007, och med beaktande av det strategiska partnerskapet mellan EU och Afrika samt handlingsplanen (2008–2010),

–   med beaktande av sin resolution av den 31 januari 2008 om Europeiska området för forskningsverksamhet: Nya utsikter(1),

–   med beaktande av energiteknikens roll i kampen mot klimatförändringar,

–   med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet är medvetet om att politiska beslutsfattare i Afrika i allt högre grad prioriterar vetenskap, teknik och innovation till förmån för utveckling.

2.  Europaparlamentet anser att det nya partnerskapet för Afrikas utveckling (Nepad), dess konsoliderade handlingsplan för vetenskap och teknik och Afrikanska unionens program för vetenskap och teknik utgör viktiga bidrag som i större grad bör genomföras och utvecklas. Parlamentet efterlyser även en förbättring av relevanta åtgärder.

3.  Europaparlamentet understryker behovet av att öka de afrikanska forskarnas deltagande i internationella samarbetsprojekt om vetenskap, forskning och utveckling i syfte att upprätthålla och utveckla kunskap om forskning och utveckling Afrika, i synnerhet inom särskilda sektorer, såsom livsmedel, hälsa och energi.

4.  Europaparlamentet påminner om att försummade sjukdomar särskilt uppmärksammas inom det sjunde ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration(2), och anser att särskilt vikt bör fästas vid forskning om hiv/aids i de afrikanska länderna.

5.  Europaparlamentet begär att befintlig forskningsinfrastruktur förbättras i enlighet med rekommendationer från Afrikanska unionen och Afrikanska vetenskapssamfundet, inbegripet Nepad:s kontor för vetenskap och teknik, Afrikanska unionens program samt forsknings- och utvecklingsprojekt, i synnerhet inom särskilda sektorer såsom livsmedel, hälsa och energi.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja vetenskapligt och tekniskt samarbete med Afrika, dvs. ett samarbete som snabbt garanterar en verklig och omfattande utveckling av kunskap och teknik i de afrikanska länderna.

7.  Europaparlamentet konstaterar att vetenskapliga framsteg bidrar till den ekonomiska och sociala utveckling som eftersträvas enligt millennieutvecklingsmålen. Parlamentet uppmanar särskilt Europeiska unionen att prioritera klimatförändringen i sitt vetenskapliga och tekniska samarbete med Afrika, med särskild vikt vid utnyttjandet av de förnybara energikällorna i Afrika, särskilt solenergi.

8.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja överföring av kunskap och teknik mellan EU och Afrika tillsammans med forsknings- och utvecklingsprojekt, inom ramen för en ny sammanhängande handlingsram, i syfte att uppnå omedelbara och långsiktiga mål för hållbar utveckling och därefter utveckla politiken och resurserna på lämpligt sätt.

9.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska unionen och medlemsstaterna att se till att EU:s internationella politik för vetenskap och teknik är bättre anpassad till de grundläggande behoven i de afrikanska länderna och på detta sätt bidrar till utvecklingen av en ny övergripande ram för vetenskap och diplomati med Afrika.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament och FN.

(1) Antagna texter, P6_TA(2008)0029.
(2) EUT L 412, 30.12.2006, s. 1.


Fjärde rapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen
PDF 220kWORD 72k
Europaparlamentets resolution av den 21 februari 2008 om fjärde rapporten om den ekonomiska och sociala sammanhållningen (2007/2148(INI))
P6_TA(2008)0068A6-0023/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av fjärde rapporten om ekonomisk och social sammanhållning (KOM(2007)0273) ("fjärde rapporten"),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén med titeln "En strategi för de yttersta randområdena: uppnådda resultat och framtidsutsikter" (KOM(2007)0507),

–   med beaktande av artiklarna 158, 159 och 299.2 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

–   med beaktande av EU:s territoriella agenda och Leipzigstadgan om hållbara europeiska städer samt det första handlingsprogrammet för genomförande av EU:s territoriella agenda,

–   med beaktanden av rapporten från observationsorganet i samverkan för europeisk regional utvecklingsplanering (ESPON) om territoriets framtid och territoriella scenarier för Europa ("Territorial futures: Spatial scenarios for Europe") och Europaparlamentets studie "Regionala skillnader och sammanhållning: Strategier inför framtiden",

–   med beaktande av yttrandena från Regionkommittén (COTER-IV-011) av den 28 november 2007 och från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (CESE 1712/2007) av den 12 december 2007 om fjärde rapporten om ekonomisk och social sammanhållning,

–   med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om strukturpolitikens effekter på sammanhållningen i EU(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 12 juli 2007 om sammanhållningspolitikens roll och effektivitet för att minska skillnaderna i de fattigaste områdena i EU(2),

–   med beaktande av artiklarna 45 och 112.2 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandena från budgetutskottet och fiskeriutskottet (A6-0023/2008), och av följande skäl:

A.  En generell europeisk sammanhållningspolitik är fortsatt nödvändig på grund av ihållande och betydande skillnader och särskilda strukturproblem inom många EU-regioner, en situation som förvärrats av EU:s utvidgning nyligen.

B.  EU:s sammanhållningspolitik är sålunda fortfarande en grundläggande pelare inom den europeiska integrationsprocessen och utövar en aktiv roll för att minska skillnaderna och utvecklingsunderskotten.

C.  Det finns en klar koppling mellan den tilltagande euroskepticismen och ökningen av de territoriella skillnaderna mellan och inom regioner. Detta visar behovet av en ekonomisk, social och territoriell sammanhållning för att stärka konvergensen och skapa en fast grundval för EU:s legitimitet, vilket kräver en regionalpolitik som är synlig på plats. För att föra EU:s verksamhet närmare människorna och för att genomföra denna regionpolitik spelar de regionala och lokala myndigheterna och de lokala aktörerna en central roll. Dessutom bör mer information ges om resultaten inom regionalpolitiken.

D.  Med tanke på dess mervärde erbjuder sammanhållningspolitiken samtliga regioner möjlighet till konkreta förmåner i form av långtidssysselsättning och högre levnadsstandard för lokalbefolkningarna, i synnerhet i regioner med långsam utveckling. Den bidrar även till ökad konkurrenskraft, förbättrade administrativa förutsättningar och en decentraliserad förvaltning. Därför bör man förkasta alla försök till åternationalisering av denna politik.

E.  I Lissabonfördraget, som antogs av stats- och regeringscheferna den 18 oktober 2007 och undertecknades den 13 december 2007, bekräftas att territoriell sammanhållning är ett av unionens grundläggande mål vid sidan av den ekonomiska och sociala sammanhållningen.

F.  Sammanhållningspolitiken måste framöver tilldelas tillräckliga resurser för att möta de nya framtida utmaningarna som har en betydande territoriell inverkan, såsom demografiska förändringar, växande städer, segregation, migrationsströmmar (som är särskilt problematiska för landsbygdsområden och avlägsna områden), globaliseringsanpassning, klimatförändringar, energiförsörjning och jordbruksområdenas långsamma process för att komma i kapp de övriga områdena. Dessa utmaningar kan endast mötas om sammanhållningspolitikens stora betydelse i detta sammanhang erkänns även i framtiden.

Varierande resultat när det gäller sammanhållningen i ett EU med 27 medlemsstater

1.  Europaparlamentet välkomnar denna rapport som är mer detaljerad än de föregående. Den bygger på flera olika indikatorer och ger nyttig jämförande information om andra länder som Förenta staterna, Japan, Kina och Indien och återspeglar på detta sätt det internationella sammanhang inom vilket EU agerar.

2.  Europaparlamentet beklagar emellertid bristen på återkoppling och jämförbara uppgifter från olika NUTS-nivåer som skulle göra det möjligt att bättre uppskatta tillväxtens och konvergensens varaktighet. Parlamentet efterlyser därför en bättre uppsättning statistiska verktyg – såsom de nya indikatorerna (vid sidan av BNP per capita) som med framgång använts i den fjärde sammanhållningsrapporten – som möjliggör en bättre mätning av graden av ekonomisk, social och territoriell sammanhållning på plats samt lokala åtgärders konkreta bidrag till sammanhållningspolitiken. I detta syfte är det nödvändigt att stärka ESPON:s resurser.

3.  Europaparlamentet pekar på att det tar tid innan strukturanslagen används i medlemsstaterna och efterlyser åtgärder för att förbättra situationen. Parlamentet konstaterar dock att det är för tidigt att utvärdera resultaten av sammanhållningspolitiken i de nya medlemsstaterna. Parlamentet ser positivt på samtliga ansträngningar för att öka sammanhållningspolitikens effektivitet och för att minska onödig byråkrati, och efterlyser en systematisk utvärdering av denna politik. Parlamentet upprepar sitt starka stöd det europeiska öppenhetsinitiativet som kommissionen lanserat och som kommer att fastställa vem som får strukturstöd från och med 2008.

4.  Europaparlamentet ser positivt på att de gamla sammanhållningsländerna, det vill säga Grekland, Spanien, Portugal och Irland, har kommit i kapp och faktiskt har uppvisat en imponerande tillväxttakt under perioden 2000–2006. Trots tillväxten erinrar parlamentet dock om att det kvarstår allvarliga obalanser mellan regionerna i dessa länder och olösta djupgående strukturproblem.

5.  Europaparlamentet gläds över den höga tillväxttakt som uppmätts i de nya medlemsstaterna men konstaterar att deras ekonomiska konvergens endast kan bedömas på medellång eller lång sikt och att det kommer att bli en lång process på grund av att utgångsläget i vissa av de här länderna handlar om en mycket låg BNP per person.

6.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen på nytt bekräftar den viktiga roll som sammanhållningspolitiken spelar för att stärka samtliga medlemsstaters förmåga att utvecklas harmoniskt och skapa nya hållbara sysselsättningstillfällen, vilket också framgår av de mycket goda resultaten av sammanhållningspolitiken i flera regioner inom mål 2.

7.  Europaparlamentet är bekymrat över att konvergensen mellan länderna mycket ofta kan dölja en fördjupning av klyftorna mellan regionerna och inom dessa. Parlamentet anser att de ökande regionala och lokala skillnaderna kommer till uttryck på flera olika sätt, i termer av sysselsättning, produktivitet, inkomster, utbildningsnivå eller innovationsförmåga. Parlamentet understryker också det territoriella samarbetets roll för att lösa dessa problem.

8.  Europaparlamentet understryker till exempel att regionernas konkurrenskraft i stor utsträckning beror på produktiviteten, marknadernas tillgänglighet och arbetskraftens kvalifikationsnivå, faktorer som varierar tydligare mellan regioner än mellan medlemsstater. Parlamentet noterar dessutom att institutionella faktorer i allt högre grad uppfattas som nyckelelement inom konkurrensen, att sådana faktorer inbegriper sociala kapitalanslag i form av företagskultur och gemensamma uppförandenormer som underlättar samarbete och företagsamhet och även främjar den offentliga förvaltningens effektivitet.

9.  Europaparlamentet konstaterar i detta avseende att vissa utvecklade regioner och till och med vissa mindre utvecklade regioner börjar samla på sig flera olika problem med starkt territoriellt inflytande vad utvecklingspotentialen beträffar, såsom svag tillväxttakt, minskad produktivitet och sysselsättning samt en åldrande befolkning.

10.  Europaparlamentet konstaterar att, samtidigt som en hög tillväxttakt har möjliggjort för vissa av medlemsstaterna att uppnå full sysselsättning och öka sin BNP per capita, ökar skillnaderna mellan olika grupper i samhället i andra länder, vilket innebär att de mest utsatta befolkningsgrupperna ännu måste integreras socialt.

11.  Europaparlamentet framhåller en svag konvergens när det gäller utbildningsnivå och en verklig utbildningsklyfta mellan EU och Förenta staterna, där 29 procent av befolkningen mellan 25 och 64 år har en högskoleexamen jämfört med knappt 16 procent i EU. Parlamentet noterar emellertid att andelen utexaminerade kvinnor från högre utbildning ökar snabbare än bland männen.

12.  Europaparlamentet påminner om betydelsen av att integrera jämställdhetsperspektivet, lika möjligheter och funktionshindrades och äldre personers särskilda behov i varje steg av genomförandet av sammanhållningspolitiken och projekt.

13.  Europaparlamentet betonar polariseringseffekten i huvudstadsregionerna – ett fenomen som särskilt märks i de nya medlemsstaterna. Dessa regioner har i genomsnitt genererat 32 procent av BNP i sina länder, samtidigt som de utgör endast 22 procent av befolkningen. Denna polarisering kan föra med sig stora skillnader i arbetslöshetsnivån i innerstäderna.

14.  Europaparlamentet konstaterar att denna accelererande urbanisering kan skapa demografisk, ekonomisk, social, transportmässig och miljömässig obalans på ett begränsat utrymme och har effekter som förortsbildning och avfolkning av landsbygden. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram konkreta förslag för att särskilt tackla dessa problem.

15.  Europaparlamentet understryker de regionala skillnaderna i tillgänglighet och förbindelse mellan centrum och ytterområden som orsakas av geografiska och strukturella nackdelar, brist på investeringar i transportinfrastruktur och bristande diversifiering av förbindelsemöjligheterna. Parlamentet pekar särskilt på de avsevärda svårigheterna att nå bergs- och öområden, samt även avlägsna områden och de yttersta randområdena som ligger mycket långt borta från den europeiska kontinenten. Parlamentet lyfter fram behovet av att ta fram åtgärder för att stärka dessa områdens potential, attraktivitet och hållbara utveckling.

16.  Europaparlamentet uttrycker stor förvåning över kommissionens uttalande i fjärde rapporten om att ökaraktär inte i sig självt är något som verkar utgöra ett större hinder för utveckling. Parlamentet noterar den stora besvikelse som invånarna i öområdena känner över det uttalandet, eftersom de dagligen konfronteras med negativa konsekvenser och svårigheter på grund av ökaraktären.

Regionalpolitiken och Lissabonstrategin

17.  Europaparlamentet framhåller de enorma skillnaderna mellan medlemsstaterna när det gäller de anslag som investeras i forskning och utveckling och konstaterar stora regionala skillnader i innovation, som i den fjärde rapporten har mätts enligt en relevant indikator för regionala prestationer inom innovationsområdet.

18.  Europaparlamentet delar kommissionens ståndpunkt om sammanhållningspolitikens hävstångseffekt för Lissabonstrategin som uppnås genom att de offentliga investeringarna inriktas på projekt som främjar uppkomsten av en dynamisk, tillväxtgenererande, innovationsfrämjande ekonomisk struktur, baserad på synergi som skapas genom en effektivare harmonisering av politik och program.

19.  Europaparlamentet beklagar det faktum att innovationspotentialen för mindre företag, mikroföretag och hantverksföretag inte beaktats i genomförandet av sammanhållningspolitiken, trots öronmärkning. Parlamentet kräver därför att en aktiv politik genomförs för att stöda alla former av innovation inom de här företagen. Det uppmanar också kommissionen att skapa möjligheter för ömsesidigt samarbete mellan företag, den allmänna sektorn, skolor och universitet för att skapa regionala innovationsgrupper, i Lissabonstrategins anda.

20.  Europaparlamentet påpekar att hävstångseffekten av strukturstöden kan ökas genom privat samfinansiering. Parlamentet kräver att det snabbt ska införas tydliga regler och standardlösningar för offentlig-privata partnerskap, som gör det möjligt för regionerna att utnyttja privat kapital för offentlig verksamhet.

21.  Europaparlamentet påminner om att respekten för principen om automatiskt frigörande av medel är väsentlig för att uppmuntra till finansiering och snabbt genomförande av projekt från förvaltningsmyndigheternas sida. Parlamentet betonar att principen för N+2 regeln (och N+3 i de nya medlemsstaterna under de första tre åren av budgetramen 2007–2013) ska följas.

22.  Europaparlamentet påminner om att de förseningar som konstaterats i genomförandet av strukturpolitiken bland annat beror på överdrivet strikta förfaranden och det därför finns anledning att överväga en förenkling av dessa förfaranden och en tydlig fördelning av ansvaret och behörigheten mellan EU och medlemsstaterna.

23.  Europaparlamentet konstaterar att systemet med öronmärkning av stödet för programperioden 2007–2013 kommer att innebära att 64 procent av mål 1-medlen (konvergens) och 80 procent av mål 2-medlen (regional konkurrenskraft och sysselsättning) anslås till innovationskostnader, det vill säga 55 miljarder euro mer än under den föregående perioden. Parlamentet konstaterar att utnyttjandet av detta stöd hänger på de minst utvecklade regionernas förmåga att i kvantitativa och kvalitativa termer hantera tillräckligt många FoU- och innovationsprojekt för att göra slut på stödet, utan att för den skull ta till investeringar med mindre värde.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera systemet med öronmärkning och dess effekt på utvecklingen av de regionala skillnaderna samt att undersöka om detta system inte främjar en alltför centraliserad strategi eller ett uppifrånperspektiv ("top down approach") när prioriteringarna fastställs. Parlamentet hoppas att denna utvärdering kommer att börja med kommissionens offentliggörande 2008 av den femte framstegsrapporten om sammanhållning som väntas koncentrera sig på relationen mellan sammanhållningspolitiken och Lissabonstrategins prioriteringar avseende tillväxt och sysselsättning för alla regioner.

25.  Europaparlamentet betonar således att sammanhållningspolitiken inte får gynna de redan dynamiska regionerna, vilket en strikt öronmärkning av anslagen skulle göra. Parlamentet påminner om att sammanhållningspolitiken då Lissabonfördraget träder i kraft består av de tre målen ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, som går utöver Lissabonstrategin.

26.  Europaparlamentet kräver att Lissabonstrategin utvidgas så att den innefattar den territoriella dimensionen och på så sätt möjliggör ett hänsynstagande till de olika territoriernas egenskaper och uppmuntrar till paneuropeisk samverkan och paneuropeiskt samarbete, med särskilt stöd till skapandet och införandet av omfattande innovationsåtgärder.

27.  Europaparlamentet betonar att sammanhållningspolitikens roll inte får vara begränsad till att enbart genomföra målen i Lissabonstrategin. Territoriell sammanhållning som uppnås genom åtgärder med koppling till konvergensmålet är en förutsättning för varaktig konkurrenskraft i regionerna. Nuvarande mål 1 (konvergens) och mål 2 (regional konkurrenskraft och sysselsättning) bör således även i framtiden komplettera varandra och även mål 3 (europeiskt territoriellt samarbete).

Den territoriella sammanhållningen – för en integrerad strategi

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta med en definition av "territoriell sammanhållning" i den kommande grönboken om territoriell sammanhållning (som är inplanerad till september 2008) för att göra ytterligare framsteg på detta gemenskapspolitiska område.

29.  Europaparlamentet understryker vikten av verkligt partnerskap och genomförande av en verklig styrning på flera nivåer, som involverar alla nivåer - dvs. gemenskapen samt den nationella, regionala och lokala nivån, i samråd med ekonomiska partner och arbetsmarknadens partner - när det gäller att fastställa och genomföra de regionala utvecklingsmålen, samtidigt som man undviker att inskränka tillämpningsområdet för prioriterad verksamhet som har fastställts på europeisk nivå när den genomförs på det nationella, regionala eller lokala planet ("bottom up approach") i syfte att undvika risken för att aktörer som bidrar till lokal utveckling och sammanhållning utesluts, något som ofta är fallet inom stadspolitiken.

30.  Europaparlamentet föreslår att man prioriterar en politik som främjar en verklig polycentrisk utveckling av territorierna, på så sätt att man minskar pressen på huvudstäderna och främjar uppkomsten av sekundära centrum. I denna politik får stöd till landsbygden samt små och medelstora städers viktiga roll i landsbygdsområden inte förbises.

31.  Europaparlamentet kräver samtidigt att konkreta åtgärder vidtas för att minska klyftorna mellan regioner som är lättillgängliga och sådana regioner som kännetecknas av strukturella nackdelar, det vill säga öområden, bergsområden, glest befolkade områden, avlägsna områden och gränsområden, samt att man erkänner de senare nämnda regionernas förfördelade ställning och vidtar särskilda och hållbara åtgärder för att stöda dem. Parlamentet bekräftar att det håller fast vid att de yttersta randområdenas särskilda nackdelar måste beaktas.

32.  Europaparlamentet rekommenderar att man gör en bättre koppling mellan problemen i tätorterna och på landsbygden. Parlamentet betonar att landsbygdsutvecklingen bör samordnas med åtgärder inom regionalpolitiken. Parlamentet undrar därför hur relevant en strategi är som är avskild från sammanhållningen och landsbygdsutvecklingen – via Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU). Parlamentet förespråkar att det ska göras en studie av följderna av att de anslag som är avsedda för landsbygdsutveckling ökas genom obligatorisk modulering.

33.  Europaparlamentet varnar för faran med sektorsindelning av politiken och förespråkar utvecklandet av en integrerad strategi som identifierar vilken samverkan som kan uppnås mellan sammanhållningspolitiken och större sektorsindelade politikområden som transport, jordbruk, fiske, landsbygdsutveckling, miljö och energi, forskning och teknik.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina kommande rapporter analysera i vilken omfattning de olika instrumenten och politiska åtgärderna, inbegripet sammanhållningspolitiken, har bidragit till de framsteg som uppnåtts inom området för ekonomisk och social sammanhållning. Det man uppnått och de problem som uppstått behöver analyseras inom alla viktiga områden, särskilt inom området för Lissabonstrategin.

35.  Europaparlamentet förväntar sig att debatten om sammanhållningspolitiken efter 2013 leder till att de regioner som ligger vid gemenskapens yttre gränser förlänas särskild vikt för att garantera stabilitet och välstånd över gränserna, vilket inte bara kommer att påverka utvecklingen av EU:s gränsregioner positivt, utan också leda till större konvergens och konkurrenskraft i hela EU.

36.  För att bekämpa sådana fenomen som bostadssegregation och social utslagning i syfte att uppnå en hållbar och balanserad tillväxt, betonar Europaparlamentet att det krävs en genomtänkt bostadspolitik som ingår i en vidare strategi för territoriell utveckling, stadsplanering och förvaltning av lokala allmänna tjänster.

37.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang att det har antagits ett handlingsprogram för genomförandet av den territoriella agendan och Leipzigstadgan som syftar till att bättre integrera den territoriella dimensionen inom all offentlig politik, på gemenskapsnivå samt nationell och lokal nivå, och väntar på konkreta resultat. Mot bakgrund av att man ämnar lägga till en territoriell komponent till den ekonomiska och sociala sammanhållningen i Lissabonfördraget måste lämpliga indikatorer utarbetas för en innehållsmässig utformning av den territoriella sammanhållningen.

38.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om en kommande grönbok om den territoriella sammanhållningen som förväntas bli antagen i september 2008 och önskar att den ska innehålla konkreta steg för genomförandet av den integrerade strategin.

39.  Europaparlamentet är medvetet om vikten av ett fortlöpande samarbete mellan parlamentet, genom dess utskott för regional utveckling, och Regionkommittén, när det gäller regionalpolitikens framtid.

Nya utmaningar för sammanhållningspolitiken och EU:s allmänna budget

40.  Europaparlamentet bedömer att EU i framtiden alltmer kommer att ställas inför nya utmaningar som har en stark territoriell inverkan och som förstärker befintliga hinder för regional utveckling, såsom demografiska förändringar, växande städer, migrationsrörelser (som är särskilt problematiska för landsbygden och avlägsna områden), energifrågan och klimatfrågan samt anpassning till förändringarna i samband med globaliseringen liksom utvidgningen och grannskapspolitiken. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av pilotprojekt som handlar om att anpassa regioner till dessa nya utmaningar.

41.  Europaparlamentet kräver regelbundna analyser av kostnaderna och de strukturpolitiska effekterna av eventuella framtida utvidgningar så snart som nya anslutningsförhandlingar inleds, och hoppas att parlamentet kan spela en större roll i utvidgnings- och grannskapspolitiken och åtar sig att delta i utarbetandet av föranslutningsinstrumenten.

42.  Europaparlamentet betonar hur allvarligt avfolkningsproblemet är i många delar av EU, vilket får till följd en åldrande befolkning, förlust av humankapital, kapitalflykt, dyrare tjänster, etc.

43.  Europaparlamentet anser att den demografiska utvecklingen kan ha en stor territoriell inverkan, till exempel när det gäller avfolkningen av vissa områden, särskilt de mindre utvecklade landsbygdsområdena, och som följd av detta växande städer och ett samhälle med alltfler äldre eller utveckling av den lokala ekonomin i andra, något som förutsätter utvecklandet av särskilda innovativa strategier för att lösa problemen i dem. Det krävs därför en särskild insats för att bibehålla tjänsterna av allmänt ekonomiskt intresse och garantera en hög nivå på de samhällsomfattande tjänsterna.

44.  Europaparlamentet konstaterar att klimatförändringen kommer att ha olika återverkningar, i synnerhet i form av allt oftare inträffande och allvarliga naturkatastrofer, såsom skogsbränder, torka och översvämningar som kommer att kräva olika reaktioner för olika regioner inom EU. Regionerna måste tackla dessa återverkningar genom att se över och anpassa sina hållbara utvecklingsstrategier för att nå EU:s mål om minskade koldioxidutsläpp. Parlamentet anser att EU:s sammanhållningspolitik bör vara klimatvänlig men att sammanhållningspolitikens möjligheter på detta område är begränsade. Parlamentet anser att bekämpandet av klimatförändringen bör tas upp även inom andra EU-politikområden.

45.  Europaparlamentet påminner också inom ramen för utformandet av en effektiv helhetspolitik för skydd i samband med naturkatastrofer om vikten av att anta förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond (KOM(2005)0108), som erbjuder ett ändamålsenligt och tidsmässigt lämpligt svar på regionala naturkatastrofer som ofta är förödande i vissa regioner på grund av deras geografiska läge.

46.  Europaparlamentet anser att frågorna om energiförsörjning och ökning av energipriset kan ha en betydande inverkan på territoriernas fysiska omgivning, till följd av det starka energiberoendet i de flesta av medlemsstaterna, särskilt i landsbygdsregioner, bergsområden, öområden, mycket avlägsna regioner samt i de yttersta randområdena, som på grund av sitt beroende av transporter är ytterst känsliga för energikostnaderna. Parlamentet påminner om att utvecklingen av förnybara energikällor samt investering i energieffektivitet och i decentrala försörjningsenheter kan erbjuda lokala och regionala utvecklingsmöjligheter.

47.  Europaparlamentet upprepar än en gång sin begäran om återutnyttjande av outnyttjade anslag genom N+2- eller N+3-regeln inom sammanhållningspolitiken, i syfte att maximera de knappa resurser som är tillgängliga.

48.  Europaparlamentet anser att bibehållandet av sammanhållningspolitiken efter 2013 är ett lämpligt svar på dessa nya utmaningar och att denna politik bör tillämpas på ett differentierat sätt inom hela EU:s territorium. Parlamentet anser att sammanhållningspolitiken bör förbli en gemenskapspolitik i enlighet med fördraget och solidaritetsprincipen och förkastar därför alla försök att på nytt "nationalisera" denna politik.

49.  Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken måste stärkas ytterligare i framtiden, och att dess mervärde bör lyftas fram mer. Parlamentet kräver därför att sammanhållningspolitiken tilldelas tillräckligt med finansiella resurser på gemenskapsnivå, och önskar att översynen av budgetramen blir ett tillfälle att fastställa de budgetmedel som är nödvändiga för att möta EU:s samtliga territoriella utmaningar.

o
o   o

50.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P6_TA(2007)0202.
(2) Antagna texter, P6_TA(2007)0356.


Uppföljning av den territoriella agendan och Leipzig-stadgan - Mot ett europeiskt handlingsprogram för fysisk utveckling och territoriell sammanhållning
PDF 232kWORD 75k
Europaparlamentets resolution av den 21 februari 2008 om en uppföljning av EU:s territoriella agenda och Leipzigstadgan – ett europeiskt handlingsprogram för fysisk planering och territoriell sammanhållning (2007/2190(INI))
P6_TA(2008)0069A6-0028/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av EU:s territoriella agenda (den territoriella agendan) och Leipzigstadgan om hållbara europeiska städer (Leipzigstadgan), som båda antogs vid det informella rådsmötet mellan ministrar som ansvarar för fysisk planering och stadsutveckling som hölls i Leipzig den 24–25 maj 2007, och det första handlingsprogrammet för genomförande av EU:s territoriella agenda, som antogs vid det informella rådsmötet mellan ministrar som ansvarar för fysisk planering och utveckling som hölls i Ponta Delgada (Azorerna) den 23–24 november 2007 (det första handlingsprogrammet),

–   med beaktande av den fjärde rapporten om ekonomisk och social sammanhållning (KOM(2007)0273) (den fjärde sammanhållningsrapporten),

–   med beaktande av EU:s övergripande regionala utvecklingsplanering, som antogs vid det informella rådsmötet mellan ministrar som ansvarar för fysisk planering i Potsdam den 11 maj 1999,

–   med beaktande av resultaten från ESPON:s (observationsorgan i samverkan för europeisk regional utvecklingsplanering) arbetsprogram för 2006,

–   med beaktande av förslagen i ESPON:s arbetsprogram för 2013,

–   med beaktande av artiklarna 158 och 159 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A6-0028/2008), och av följande skäl:

A.  Den territoriella mångfalden, polycentrismen och den kompakta staden är viktiga strukturella egenskaper för Europeiska unionens territorium.

B.  Majoriteten av EU-medborgarna bor i dag i städer.

C.  De aktuella utmaningarna för den fysiska planeringen i EU inbegriper klimatförändringar, stadsutbredning, markexploatering, energiförbrukning, transportinfrastruktur, demografisk förändring, däribland avfolkningen av landsbygden och av andra områden inom EU, utvidgningens konsekvenser för den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningen, globaliseringens ojämna territoriella konsekvenser, däribland den ökade klyftan mellan rika och mindre välbärgade regioner samt de stora skillnaderna i utvecklingen mellan stads- och landsbygdsområden i kombination med strukturförändring.

D.  I den territoriella agendan fastställs följande mål: utveckling av ett balanserat och polycentriskt stadssystem och ett nytt partnerskap mellan städer och landsbygd, skapande av innovativa regionala kluster, säkerställande av lika tillgång till infrastruktur och kunskap, främjande av en transeuropeisk riskhantering, hållbar utveckling, framåtblickande förvaltning och skydd av natur och kulturarv.

E.  I Leipzigstadgan fastställs följande mål: förstärkning av arbetet med att skapa en integrerad politik för stadsutveckling genom upprättande och säkerställande av kvalitativa offentliga utrymmen, modernisering av infrastrukturnäten och effektivare energiutnyttjande, aktivt främjande av innovation och utbildning samt – i synnerhet för mindre gynnade stadsdelar – främjande av en miljövänlig, kapacitetsstark och billig kollektivtrafik, konsolidering av uppvärderingsstrategier för stadsutveckling, stärkande av det lokala näringslivet och den lokala arbetsmarknadspolitiken samt aktiv fortbildnings- och utbildningspolitik för barn och ungdomar.

F.  Fysisk planering är ett lämpligt instrument för att styra markanvändningen och bebyggelsestrukturen i medlemsstaterna och i regionerna och städerna i medlemsstaterna samt för att fastställa de lokala livsvillkoren och utvecklingsmöjligheterna.

G.  Utöver sammanhållningspolitiken som ett strategiskt styrmedel krävs ytterligare åtgärder för att se till att målen för den territoriella agendan och Leipzigstadgan uppfylls, i synnerhet utvärdering av den territoriella effekten, den integrerade strategin och observation av den fysiska planeringen.

H.  Vid sidan av sammanhållningspolitiken betyder politiken för landsbygdsutveckling mycket för den fysiska planeringen. Trots detta är integrationen av dessa båda politikområden bristfällig. Ökade synergieffekter mellan dessa politikområden måste därför uppnås för att deras verkliga utvecklingspotential ska kunna skönjas och för att göra landsbygdsområden mer attraktiva och öka deras konkurrenskraft, vilket skulle bidra till att motverka landsbygdens avfolkning.

I.  Kvaliteten hos det offentliga utrymmet, natur- och kulturlandskapet samt arkitekturen spelar en viktig roll när det gäller livsvillkoren för befolkningen i städer och på landsbygden och utgör viktiga mjuka lokaliseringsfaktorer.

J.  Kreativitet och innovation är resurser som har en avgörande betydelse i samband med övergången till det globaliserade kunskapssamhället, och därför är framgången för en hållbar fysisk planering och stadsutveckling starkt beroende av utvecklingen av den lokala kreativitetspotentialen.

K.  Byggkultur (kultur som innebär en bebyggd miljö av hög kvalitet), dvs. summan av de kulturella, ekonomiska, tekniska, sociala och ekologiska aspekter som påverkar kvaliteten och förfarandet när det gäller planering och byggande, utgör en viktig del av den integrerade stadsutvecklingen.

L.  Den integrerade strategin innebär att de projekt som utvecklats bör utgöra en sammanhängande plan som på längre sikt införlivar de ekonomiska, sociala och miljömässiga aspekterna. Denna plan bör även till fullo knyta de centrala aktörerna till planering, genomförande och utvärdering av stadsutvecklingsprogram.

M.  En integrerad strategi för sammanhållningens territoriella aspekter inbegriper inte endast åtgärder och strategier relaterade till områdesplanering och stadsutveckling, eftersom det yttersta målet är att garantera en balans i de europeiska medborgarnas levnadsvillkor, oavsett var de är bosatta, dvs. ett mål som inte kan nås endast genom markplanering.

1.  Europaparlamentet anser att det enda sättet att uppnå målen för den territoriella agendan och Leipzigstadgan är att följa en omfattande, sektorsövergripande och heltäckande utvecklingsstrategi som innebär att det integrerade angreppssättet förverkligas i praktiken.

2.  Europaparlamentet föreslår i samband med halvtidsöversynen av sammanhållningspolitiken och med hänsyn till sammanhållningspolitiken efter 2013, att genomförandet av en integrerad strategi bör vara en bindande förutsättning för programplaneringen och valet av projekt inom ramen för strukturfonden. Parlamentet uppmanar därför beslutsfattarna att själva förbinda sig att ta nya samarbetsmetoder i bruk.

3.  Europaparlamentet välkomnar det beslut som EU:s ministrar med ansvar för stadsplaneringsfrågor fattade vid det informella mötet i Leipzig den 24–25 maj 2007 om att inrätta en mellanstatlig arbetsgrupp, som under Tysklands ledning ska ha i uppgift att fastställa och bringa klarhet i de olika frågorna relaterade till genomförandet av initiativet Jessica.

4.  Europaparlamentet välkomnar i samband härmed att kommissionen inrättat en avdelningsövergripande grupp som ska behandla förslag till hur den integrerade strategin ska genomföras och uppmanar kommissionen att bedriva ett nära samarbete med arbetsmarknadens och näringslivets parter samt med parterna i miljöfrågor och att se till att de får möjlighet att delta i alla beslut som rör territoriell sammanhållning. Kommissionen uppmanas att hålla parlamentet underrättad om hur detta arbete fortskrider.

5.  Europaparlamentet kräver att i synnerhet de territoriella egenskaperna och behoven och en regionspecifik differentiering som bygger på dessa beaktas i samband med utformningen av sammanhållningspolitiken efter 2013. Parlamentet rekommenderar att man utnyttjar de planeringsverktyg inriktade på genomförandet som omnämns i Leipzigstadgan och som bygger på forskning och kontinuerlig övervakning.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att i samband med halvtidsöversynen av sammanhållningspolitiken bättre utnyttja synergierna med Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) för utvecklingen av territoriet som helhet. Parlamentet rekommenderar, med hänsyn till sammanhållningspolitiken efter 2013, större samordning av sammanhållningspolitiken och landsbygdsutvecklingspolitiken för att förbättra möjligheterna till ökad livskvalitet i landsbygdsområden.

7.  Europaparlamentet påpekar att det inte bara är storstadsregioner som har innovationspotential, utan det finns också några perifera områden och landsbygdsområden som ligger i täten när det gäller att uppnå målen i Lissabonstrategin. Parlamentet uppmanar kommissionen att titta närmare på framgångsfaktorerna för dessa områden för att utarbeta en utvecklingsmodell för små och medelstora städer på landsbygden.

8.  Europaparlamentet betonar den stora betydelse som partnerskap och en funktionell arbetsfördelning mellan stads- och landsbygdsområden har för en välavvägd och hållbar utveckling av alla områden. Parlamentet uppmanar myndigheterna i städer och på landsbygden att i samarbete med alla offentliga och privata aktörer fastställa sina gemensamma tillgångar och ta fram gemensamma regionala och lokala utvecklingsstrategier för att bättre levnadsvillkor och livskvalitet ska kunna tryggas för alla unionens medborgare. Europaparlamentet uppmanar de framtida ordförandeskapen att anordna informella möten för ministrarna med ansvar för fysisk planering och stadsutveckling där dessa frågor ska behandlas.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inom ramen för översynen av Europeiska unionens allmänna budget ta hänsyn till den territoriella agendan och Leipzigstadgan och genomföra kvalitativa anpassningar som gör det möjligt att bättre beakta den territoriella sammanhållningen i EU:s politik. Parlamentet anser att man inom de närmaste åren måste vidta lagstiftningsåtgärder för att uppnå detta mål.

10.  Europaparlamentet uppmanar rådet att i samband med utvärderingen av Lissabon- och Göteborgsstrategierna (hållbar utvecklingsstrategi) slå fast territoriella och stadsrelaterade intressen som mål vid vårtoppmötet 2008.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt vidta åtgärder för att uppnå målen i den territoriella agendan och genomföra Leipzigstadgan.

12.  Europaparlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att, i en anda av ett äkta flernivåstyre som både tar hänsyn till den regionala mångfalden inom EU och respekterar subsidiaritetsprincipen, fullt ut involvera offentliga myndigheter på lokal, regional och gränsöverskridande nivå, arbetsmarknadens parter och parter inom näringslivet samt relevanta icke-statliga organisationer och privata aktörer i enlighet med principen om partnerskap, i handlingsprogrammen för genomförandet av den territoriella agendan och Leipzigstadgan, och stöder helhjärtat denna strävan. Parlamentet understryker att alla berörda parter bör se positivt på behovet av samarbete, eftersom det visat sig att ett samstämmigt samarbete är effektivt.

13.  Europaparlamentet påminner om den nyckelroll som tillgång till informations- och kommunikationsteknik spelar för regionernas framtida utveckling och rekommenderar därför, i enlighet med den territoriella agendan, att integrerad infrastruktur, såsom bredband via kabel, ska ingå i nya transport- och kommunikationsprogram.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en systematisk analys av vilka territoriella konsekvenser gemenskapens centrala politik kan få, i enlighet med åtgärd 2 i den första handlingsplanen som medlemsstaterna enats om, och att också göra en territoriell konsekvensbedömning av nya relevanta lagförslag. Parlamentet framhåller i detta sammanhang potentialen hos de metoder för utvärdering som utvecklats av ESPON.

15.  Europaparlamentet inser att en hög nivå på förskole- och skolundervisning, livslångt lärande, universitet och andra forskningsinstitut är av grundläggande betydelse för städernas och regionernas framtida utveckling.

16.  Europaparlamentet påminner om att Natura 2000 utgör ett viktigt instrument för den regionala fysiska utvecklingen i Europa. Parlamentet framhåller att kraven i Natura 2000 måste tillgodoses fullt ut, och att både landskapskorridorer och nät av öppna områden ska inrättas mellan skyddade områden så att växter kan sprida sig och djur röra sig fritt, för att på så sätt bevara den biologiska mångfalden.

17.  Europaparlamentet kräver att en policy för kreativa ekonomiska sektorer ska ingå i den fysiska planeringen och stadsutvecklingen i syfte att med hjälp av tillgängliga instrument (sammanhållningspolitik, fysisk planering och stadsplanering) skapa ramvillkor för att förbättra chanserna och möjligheterna till ett kreativt och innovativt agerande.

18.  Europaparlamentet anser att det mot bakgrund av den demografiska utvecklingen är nödvändigt att förbättra anpassningsförmågan i städer och regioner, med tyngdpunkten på en självständig utveckling och främjande av frivilligarbete.

19.  Europaparlamentet betonar att demografiska trender leder till nya utmaningar på arbetsmarknaden, när det gäller tillgång till tjänster inom den sociala sektorn och vården, boende och planering i allmänhet, och påpekar att befolkningens åldrande kan ses som en möjlighet till nya arbetstillfällen på en växande marknad för nya produkter och tjänster som bidrar till ökad livskvalitet för äldre personer. Parlamentet framhåller att det är viktigt att utveckla den så kallade silverekonomin på lokal och regional nivå.

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom deras territorium överlag garantera tillgängligheten och tillgången till tjänster i allmänhetens intresse för att ge människorna i de olika regionerna möjlighet att utnyttja de särskilda chanser och den särskilda potential som finns i deras region. Parlamentet begär att särskild hänsyn tas till behoven hos mindre gynnade grupper, såsom funktionshindrade, invandrare, etniska minoriteter, långtidsarbetslösa, personer med låga kvalifikationer och till kvinnors särskilda behov. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sina riktlinjer för tillämpning av rambestämmelsen om tjänster i allmänhetens intresse och offentlig upphandling göra det möjligt för de lokala myndigheterna att i högre grad ta hänsyn till lokala behov och lokala aktörer samt att förbättra sin anpassningsförmåga.

21.  Europaparlamentet ber kommissionen att med hänsyn till gemenskapens nya befogenheter enligt Lissabonfördraget på området för fysisk planering utarbeta ett meddelande om införande av EU-bestämmelser för konsekvensbedömning av projekt som rör fysisk planering med beaktande av ESPON:s arbete.

22.  Europaparlamentet påpekar att till följd av att Lissabonfördraget trätt i kraft måste samarbetet och samordningen mellan rådet, kommissionen och Europaparlamentet förbättras i samband med genomförandet av det första handlingsprogrammet.

23.  Europaparlamentet välkomnar uttryckligen att den territoriella sammanhållningen, tillsammans med den ekonomiska och sociala sammanhållningen, fastställs som ett av målen i Lissabonfördraget och att en delad lagstiftningsbehörighet för EU och medlemsstaterna föreskrivs på detta område. Parlamentet påpekar att det i Lissabonfördraget konstateras att man bör ta itu med de geografiska utmaningar som påverkar öar, bergsområden, gränsområden och mycket avlägset belägna och glest befolkade områden, eftersom de får negativa följder för hela den europeiska ekonomins konkurrenskraft. Parlamentet uppmanar kommissionen att komplettera det första handlingsprogrammet med konkreta förslag till gemenskapsåtgärder och initiativ.

24.  Europaparlamentet betonar att det ännu inte finns någon gemensam överenskommen definition av territoriell sammanhållning, och uppmanar därför kommissionen att, vid sidan av en begreppsdefinition, även ange målen för territoriell utveckling i EU i den kommande grönboken om territoriell sammanhållning. Parlamentet förväntar sig att högsta prioritet ska ges åt målet att alla EU-medborgare, oavsett bosättningsort i EU, ska erbjudas samma möjligheter när det gäller utveckling och tillgång.

25.  Europaparlamentet rekommenderar en vidareutveckling av EU:s övergripande regionala utvecklingsplanering och insisterar på att de nya medlemsstaterna involveras fullt ut i detta koncept.

26.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att regelbundet utvärdera framstegen i genomförandet av den territoriella agendan. Parlamentet kräver att rådet, kommissionen och alla medverkande aktörer ska bedöma både de framsteg som görs i samband med genomförandet av de enskilda åtgärderna i handlingsprogrammet och följderna av dessa åtgärder och deras bidrag till en hållbar fysisk planering i Europa.

27.  Europaparlamentet uppmanar rådet att så snart som möjligt enas om enkla och kvantitativa indikatorer för att övervaka EU:s fysiska utveckling. Parlamentet kräver att årlig markexploatering ska fastställas som indikator på fysisk utveckling.

28.  Europaparlamentet påpekar att indikatorerna kan användas som riktlinjer för mål i fråga om i vilken riktning den geografiska utvecklingen ska styras. Parlamentet föreslår att rådet och kommissionen använder indikatorerna som riktmärkning ("benchmarking") för medlemsstaterna och för att bygga upp en databas för bästa metoder.

29.  Europaparlamentet stöder rådets avsikt att lägga fram en rapport om genomförandet av handlingsprogrammet vid varje informellt ministerråd. Parlamentet föreslår att rådet ska överväga ett program för ömsesidigt lärande för EU:s fysiska planering för utbyte av erfarenheter och god praxis mellan medlemsstaterna.

30.  Europaparlamentet understryker vikten av en starkare koppling mellan den territoriella agendan och Leipzigstadgan och beklagar därför att rådet ännu inte har antagit något handlingsprogram för genomförande av målen för Leipzigstadgan, och kräver att de kommande ordförandeskapen för rådet ska ta igen detta arbete och följaktligen garantera en systematisk uppföljning av Leipzigstadgan.

31.  Europaparlamentet välkomnar det slovenska ordförandeskapets initiativ att förbereda och främja åtgärder som stärker samordningen mellan fysisk planering och stadsutveckling med avseende på en ökad sammanlänkning av målen för den territoriella agendan och Leipzigstadgan.

32.  Europaparlamentet hänvisar till slutsatserna i den fjärde sammanhållningsrapporten, i vilken städer och tätorter betraktas som centrum för befolkning, ekonomisk styrka och innovation. Parlamentet välkomnar förslag om att skapa innovativa regionala kluster och kluster i städer, som ska spänna över både interna och externa gränser i EU.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att fastställa indikatorer för en riktmärkning av städers hållbarhet enligt Leipzigstadgan, med särskilt beaktande av rapporten Urban Audit, som exempelvis energiförbrukning per person, vilken andel användningen av kollektivtrafiken utgör av den totala trafikvolymen och utsläpp av växthusgaser per person.

34.  Europaparlamentet betonar den nyckelroll som städerna innehar när det gäller att uppnå målen i Lissabonstrategin och efterlyser därför en övergripande och väl samordnad stadsutvecklingsstrategi som stöds på alla förvaltningsnivåer och av den privata sektorn.

35.  Europaparlamentet ber kommissionen att i större utsträckning intressera sig för frågan om stadsutbredning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna – med tanke på problemet med landskapsuppdelning och den ihållande markförlusten till följd av städernas utbredning i medlemsstaterna – att genomdriva effektiva åtgärder och strategier för att begränsa markexploateringen.

36.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att i högre grad prioritera utvecklingen inom än utanför stadsområdena, dvs. att de i första hand ser till att befintliga byggnader används på nytt eller för nya ändamål, framför allt med hjälp av en hållbar markförvaltning, innan ny mark bebyggs.

37.  Europaparlamentet välkomnar att man i Leipzigstadgan betonar att transportsätten bör kopplas samman. Parlamentet understryker vikten av ett integrerat och hållbart transportsystem och den viktiga roll som en förbättrad infrastruktur för cykeltrafik och fotgängare kan spela, framför allt i storstäder. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka effektivare mekanismer för att stödja de lokala myndigheterna i utarbetandet av strategier för integrerade transportnät, i synnerhet i mindre utvecklade regioner.

38.  Europaparlamentet anser att lokala myndigheter snabbt måste anpassa sina tekniska anläggningar till europeiska standarder, för att effektivt kunna svara upp mot de ökade kraven på hög levnadsstandard i städerna. Parlamentet anser särskilt att anläggningar för tillhandahållande av dricksvatten (t.ex. genom att man förbättrar distributionen eller höjer kvaliteten på det distribuerade vattnet), eller för rening av avloppsvatten och alla liknande anläggningar bör anpassas (t.ex. genom att man förstör nät eller installerar nya nät) för att så snart som möjligt uppfylla nya standarder.

39.  Europaparlamentet måste tyvärr konstatera att de sociala och ekonomiska skillnaderna i de europeiska storstadsregionerna och städerna och även i landsbygdsområdena ökar, och uppmanar medlemsstaterna att uppmärksamma detta problem i högre grad och att i större omfattning beakta det vid programplaneringen för tilldelning av medel från strukturfonderna.

40.  Europaparlamentet anser att städerna bär ett särskilt ansvar för att uppfylla klimatförändringsmålen eftersom de har en unik möjlighet att komma med potentiella lösningar på hur de globala utsläppen av växthusgaser ska minskas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införliva klimatskyddet som ett övergripande mål inom stadsutveckling.

41.  Europaparlamentet uppmärksammar det faktum att investeringar i miljövänlig teknik, såsom innovativa förebyggande åtgärder, åtgärder för att mildra effekterna och anpassningsåtgärder, på längre sikt erbjuder omfattande affärsmöjligheter.

42.  Europaparlamentet konstaterar att stadsområden drabbas särskilt hårt av klimatförändringens konsekvenser när bristen på friskluftskorridorer orsakar ytterligare uppvärmning och en ökad koncentration av föroreningar.

43.  Europaparlamentet framhåller att man måste verka för att förbättra integrationen och den sociala och territoriella sammanhållningen, framför allt genom att övervinna bristerna i fråga om stadsbyggnad, förbättra miljövillkoren och driva en välavvägd stadsutvecklingspolitik, dvs. genom att stabilisera situationen i de stadsområden där det råder problem och genom att erbjuda ett mer attraktivt utbud i fråga om boende, arbete och fritid.

44.  Europaparlamentet efterlyser en bättre integration av mindre gynnade stadsdelar, och uppmanar de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att identifiera tecken på förfall i särskilda områden och att öka ansträngningarna för att genomdriva en politik för social integration i syfte att bekämpa social ojämlikhet och social utslagning. Parlamentet framhåller den viktiga roll som små och medelstora företag spelar för den ekonomiska utvecklingen och den territoriella konkurrenskraften, inte bara i mindre gynnade stadsdelar utan i alla stadsområden.

45.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för framtida stödprogram, inbegripet det sjunde ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration, i större omfattning stödja projekt för främjande av utveckling och utbyte av erfarenheter med avseende på en hållbar stadsförvaltning, främjande av energieffektiva metoder och tekniker, lösning på miljöproblem i städerna och städernas bidrag till bekämpningen av klimatförändringarna.

46.  Europaparlamentet anser att en förstärkt identitet i städerna och ett aktivt medborgarskap i städerna skulle kunna bidra till ett framgångsrikt genomförande av Leipzigstadgan. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inleda en "territoriell dialog" i syfte att i ökad utsträckning involvera allmänheten i de planer som utarbetas för förnyelse och utveckling av stadsområden.

47.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, regionerna och städerna att i högre grad än tidigare beakta en byggkultur av hög kvalitet såväl som tillgång till ett anständigt boende till en rimlig kostnad som avgörande faktorer för social integration och för livskvaliteten i städerna vid arbetet med hållbar stadsutveckling, och att i detta sammanhang fästa särskild uppmärksamhet vid kvaliteten på offentliga utrymmen när det gäller kvaliteten på den arkitektoniska utformningen, som ett sätt att garantera EU-medborgarna ett större välbefinnande.

48.  Europaparlamentet uppmanar rådet, och i synnerhet de slovenska och franska ordförandeskapen, att bygga vidare på de framsteg som gjordes under de tyska och portugisiska ordförandeskapen när det gäller territoriell sammanhållning, och även i fortsättningen lägga fram förslag i denna riktning. Eftersom tonvikten hittills lagts på städerna, förhållandet mellan stad och landsbygd, samt markplanering, anser parlamentet att man i framtida initiativ i större utsträckning bör beakta behoven hos regioner som brottas med geografiska svårigheter, såsom öar, bergsområden, gränsområden och mycket avlägset belägna och glest befolkade områden.

49.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Regionkommittén.


Östtimor
PDF 123kWORD 43k
Europaparlamentets resolution av den 21 februari 2008 om Östtimor
P6_TA(2008)0070RC-B6-0079/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Östtimor,

–   med beaktande av den rapport som Förenta nationernas (FN) generalsekreterares särskilde representant avlade inför säkerhetsrådet vid det 5 432:a sammanträdet,

–   med beaktande av rapporten från Europaparlamentets valobservatörsuppdrag i Östtimor den 27 juni–2 juli 2007 under ledning av Ana Gomes,

–   med beaktande av det uttalande om parlamentsvalen i Östtimor som det portugisiska ordförandeskapet gjorde på Europeiska unionens vägnar den 5 juli 2007,

–   med beaktande av uttalandet den 11 februari 2008, i vilket FN:s säkerhetsråd fördömde attacken mot Östtimors president, José Ramos-Harta,

–   med beaktande av uttalandet den 11 februari 2008 av Javier Solana, den höge representanten för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, som fördömde mordförsöken i Östtimor,

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Avskedandet i april 2006 av nästan 600 soldater i Östtimor, som en reaktion på deras missnöjesyttringar, ledde till en mycket allvarlig säkerhetskris i landet med väpnad konfrontation (mellan armén och de avskedade trupperna och även med deltagande av polisstyrkor), polisingripanden, upplopp och omfattande gängvåld. Tiotals människor miste livet, många fler skadades, och 150 000 människor tvingades fly sina hem, av vilka hälften än i dag befinner sig i läger.

B.  Säkerhetskrisen ledde även till att premiärminister Mari Alkatiris regering föll i juni 2006 och till att en övergångsledning under ledning av José Ramos Horta utsågs.

C.  Den förre premiärministern och nobelpristagaren José Ramos Horta valdes till president för Östtimor den 9 maj 2007, och efter parlamentsvalen den 30 juni 2007 blev den tidigare presidenten Kay Rala Xanana Gusmão landets premiärminister den 6 augusti 2007. Detta väckte förhoppningar om att landet slutgiltigt skulle stabiliseras och att de demokratiska institutionerna skulle respekteras.

D.  Den politiska instabiliteten i Östtimor fortsatte emellertid, trots fria och fredliga president- och parlamentsval och trots att världssamfundet under FN:s ledning ökade sin närvaro på begäran av landets myndigheter.

E.  Denna instabilitet berodde till stor del på att de avskedade soldaternas ledare, den tidigare majoren Alfred Reinado, som 2006 hade rymt från ett fängelse och sedan dess är på fri fot, föraktade rättsstatsprincipen och fungerade som inspirationskälla för våldsberedda ynglingar i huvudstaden.

F.  Den 11 februari 2008 sköt dessa rebellgrupper president Ramos Horta – som blev svårt sårad och som nu befinner sig i ett kritiskt tillstånd på ett sjukhus i Australien – och öppnade eld mot premiärminister Xanana Gusmão genom enskilda men samordnade attacker mot ledningen för landet och de statliga institutionerna.

G.  Undantagstillstånd har utfärdats av Östtimors parlament och råder alltjämt. Regeringen har begärt förstärkning för den 1 600 man starka fredsbevarande styrka som redan finns i Östtimor.

H.  Dessa våldsamma attacker mot statliga institutioner och demokratiskt valda ledare i Östtimor är en fortsättning på krisen i april 2006, och det är uppenbart att den nationella säkerheten och rättsstatsprincipen fortfarande inte fungerar i Östtimor trots insatserna av landets myndigheter, FN-uppdraget Unmit (United Nations Integrated Mission in Timor-Leste) och internationella styrkor.

I.  Kvalificerade observatörer har framhållit att FN:s internationella polisstyrka och andra internationella styrkor inte ingripit tillräckligt snabbt och resolut efter attackerna den 11 februari 2008, med undantag för Portugals nationalgarde, som när det väl kallades in ingrep effektivt.

J.  Attackerna ägde rum sedan president Ramos Horta personligen ingripit för att få till stånd en förhandlingslösning med rebellerna. Det exakta händelseförloppet är fortfarande oklart, och de nationella och internationella säkerhetsstyrkornas roll lämnar många frågor obesvarade.

K.  Östtimors ekonomi är usel, trots landets oljeinkomster: 40 % av hela befolkningen och 60 % av alla personer under 18 år lever under fattigdomsstrecket, arbetslösheten ligger runt 80 % och analfabetismen är utbredd. Detta skapar mycket instabila sociala förhållanden och ökar risken för social oro.

L.  Både EU och FN har offentligt åtagit sig att stödja oberoendet, demokratin och rättsstatsprincipen i Östtimor. Detta kräver en konsolidering av de statliga institutionerna, god samhällsstyrning, god förvaltning av statliga medel för att bekämpa fattigdom och arbetslöshet och främja utveckling och social rättvisa, samt ett exemplariskt uppträdande av Östtimors grannländer.

M.  Östtimor är en fullvärdig medlem i gruppen av AVS-länder, och EU har därför ett särskilt ansvar att bidra till en konsolidering av dess demokratiska styre genom att bistå dess institutioner i de enorma kapacitetsuppbyggande insatser som krävs.

N.  Det östtimoresiska folkets suveräna rättigheter är oförytterliga, inte minst rätten till deras naturtillgångar.

1.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt mordförsöket på president Ramos Horta och önskar att han blir fullt återställd och att han inom kort åter kan leda landet.

2.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt den samtidiga attacken mot premiärminister Xanana Gusmão, som lyckligtvis undkom oskadd, och hoppas att Östtimors regering tillsammans med presidenten och landets parlament ska lyckas övervinna dessa allvarliga hot mot Östtimors stabilitet och samarbeta för att säkerställa lag och ordning och för att de demokratiska institutionerna ska fungera normalt och i enlighet med konstitutionen.

3.  Europaparlamentet uppmanar alla parter i Östtimor att avstå från våld och att inleda dialog och delta i den demokratiska processen på grundval av landets rättsliga och konstitutionella ram, för att på så vis bidra till att återupprätta den sociala och politiska stabiliteten.

4.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över det budskap om straffrihet och bristande respekt för rättstatsprincipen som Östtimors myndigheter, Unmit och internationella säkerhetsstyrkor, i ett försök att åstadkomma nationell försoning, kan ha sänt genom sin tvetydiga attityd gentemot människor som ställts inför rätta.

5.  Europaparlamentet fördömer var och en som försöker dra nytta av den bräckliga situationen efter attackerna den 11 februari 2008 och vädjar till alla parter att respektera och fullt ut samarbeta med de politiska organ som uppstod efter president- och parlamentsvalen 2007.

6.  Europaparlamentet efterlyser en omfattande utredning, inom Östtimors konstitutionella och rättsliga ram och med nödvändigt internationellt samarbete och stöd, för att klargöra varje detalj i det uppenbara statskuppsförsöket och i det östtimoresiska säkerhetssystemets misslyckande att ställa förövarna av dessa attacker inför rätta. Parlamentet välkomnar en gemensam utredning av attackerna genom FN och Östtimors polis.

7.  Europaparlamentet vädjar till Östtimors politiska krafter, både de vid makten och de i opposition, att göra en insats över partigränserna för att snarast nå fram till ett nationellt samförstånd i nyckelfrågor om statens funktion, exempelvis om rollen för de väpnade styrkorna och polisen och om en förstärkning av rättssystemet. Parlamentet erbjuder sig att bistå partierna i Östtimors parlament vid en sådan insats.

8.  Europaparlamentet erinrar om att världssamfundets och i synnerhet FN:s och dess säkerhetsråds roll är av grundläggande betydelse för konsolideringsprocessen i Östtimor och för landets oberoende och suveränitet, och för att stärka demokratin i denna unga nation.

9.  Europaparlamentet framhåller vikten av att Östtimors grannländer uppträder på ett sådant sätt att man respekterar och främjar stabiliteten i det östtimoresiska samhället och konsolideringen av dess nationella demokratiska institutioner. Parlamentet lyfter fram Indonesiens positiva attityd sedan Östtimors oberoende erkändes, liksom Australiens och andra länders beslut att hjälpa till.

10.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att vädja till Östtimors myndigheter och Unmit att förbjuda, upplösa och avväpna alla paramilitära grupper, beväpnade gäng och beväpnade civilpersoner. Rådet och kommissionen uppmanas även att ta upp europeiska farhågor om säkerhetskapaciteten och respekten för rättsstatsprincipen med FN och Östtimors regering vid alla officiella möten och på högsta nivå.

11.  Europaparlamentet uppmanar de internationella institutionerna att ge mer omfattande stöd för att tillgodose Östtimors behov av att reformera sin bräckliga och politiserade säkerhetssektor – vilket är nödvändigt för en fullt ut fungerande demokratisk och säker stat – genom en omfattande samrådsprocess och ett systematiskt och övergripande tillvägagångssätt i enlighet med rekommendationerna i resolution nr 1704(2006) från FN:s säkerhetsråd och i efterföljande FN-rapporter. Parlamentet uppmanar Östtimors regering att ge denna uppgift hög prioritet och att dra nytta av expertisen i FN:s stödenhet för säkerhetssektorn (SSSU) för att genomföra nationella samråd om en reform av säkerhetssektorn. Parlamentet uppmanar rådet, kommissionen och andra internationella givare att inrätta en mekanism för att förbättra samordningen av biståndet till säkerhetssektorn. Parlamentet uppmanar Unmit att ge SSSU tillräckligt med resurser och personal för att närvara vid samrådsprocessen och en omfattande översyn.

12.  Europaparlamentet rekommenderar att domstolarnas beslut och påbud respekteras snarast och verkställs fullt ut av Östtimors myndigheter, vid behov med stöd av de internationella styrkorna i landet.

13.  Europaparlamentet uppmanar Östtimors statliga institutioner och Unmit att upprätthålla rättsstatsprincipen, bekämpa straffrihet för brott och se till att internationella människorättsnormer efterlevs av alla, särskilt polis och säkerhetsstyrkor.

14.  Europaparlamentet upprepar sin uppfattning att Östtimor behöver politiskt, tekniskt och ekonomiskt stöd för att bygga upp den infrastruktur och de administrativa strukturer som krävs för genomförandet av landets utvecklingsplan och för att blåsa nytt liv i landets ekonomi och främja sysselsättningen. Parlamentet vill att världssamfundet ger fortsatt stöd för att lindra fattigdomen i Östtimor och hjälpa till med återuppbyggnaden av de fysiska och administrativa strukturer som krävs för landets ekonomiska utveckling.

15.  Europaparlamentet uppmanar EU, världssamfundet och i synnerhet grannländerna och Asean-länderna att upprätthålla och öka det nödvändiga stödet för att befästa demokrati och en demokratisk kultur i Östtimor, med fokus på ett flerpartisystem, yttrandefrihet och institutionsbyggande (parlament, regering, rättsväsende, säkerhet, försvar och brottsbekämpande myndigheter) och för att hjälpa till med den brådskande uppgiften att sprida mediebevakningen till hela landet och med att förbättra utbildnings- och vårdsystemet och infrastrukturen i fråga om bostäder, hygien och vattenförsörjning.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påskynda och fullborda inrättandet av en fullt fungerande delegation i Dili.

17.  Europaparlamentet rekommenderar att en särskild delegation skickas till Östtimor för att bedöma det politiska läget, uttrycka solidaritet med demokratiska krafter och institutioner och förnya erbjudandet om att Europaparlamentet ska bistå i arbetet med ett demokratiskt fungerande nationellt parlament.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Östtimors president, regering och parlament, den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, regeringarna i AVS-länderna, medlemsstaternas regeringar och parlament, regeringarna i Australien och Indonesien, Aseans generalsekreterare och sekretariat, FN:s generalsekreterare, FN:s generalsekreterares särskilde representant för Östtimor och FN:s säkerhetsråd.


Vitryssland
PDF 119kWORD 39k
Europaparlamentets resolution av den 21 februari 2008 om Vitryssland
P6_TA(2008)0071RC-B6-0081/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Vitryssland, särskilt resolutionen av den 6 april 2006 om situationen i Vitryssland efter presidentvalet den 19 mars 2006(1),

–   med beaktande av kommissionens förklaring av den 21 november 2006 om Europeiska unionens vilja att blåsa nytt liv i förbindelserna med Vitryssland och dess folk inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken,

–   med beaktande av sitt Sacharovpris för tankefrihet som tilldelades Vitrysslands journalistförbund den 14 december 2004 och till Aljaksandr Milinkevitj den 13 december 2006,

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Presidentvalet, parlamentsvalet och de lokala valen i Vitryssland, som alla var misslyckade, har vid upprepade tillfällen fördömts av Europaparlamentet.

B.  Europaparlamentet har uppmanat rådet och kommissionen att lägga fram förslag för att utöva ytterligare tryck på Lukasjenkos regim i internationella organisationer och efterlyst ett paket med konkreta och målinriktade sanktioner som får till följd att de som förtrycker blir straffade utan att medborgarna i Vitryssland förorsakas ytterligare lidande.

C.  Lokal demokrati, som utgör en hörnsten i varje demokratiskt styre och ger uttryck för vanliga människors önskan att kunna förverkliga sina förhoppningar och förväntningar, har åsidosatts och ignorerats i Vitryssland.

D.  Kontinuerligt politiskt och administrativt tryck utövas mot icke-statliga organisationer i Vitryssland vilket hotar deras existens och undergräver deras oberoende.

E.  I januari 2008 ägde ett antal företagarprotester rum i Minsk och ledarna för dessa demonstrationer arresterades och blev vid flera tillfällen slagna.

F.  Positiva framsteg har gjorts på senaste tiden när det gäller inrättandet av Europeiska kommissionens delegationskontor i Minsk.

1.  Europaparlamentet beklagar djupt att situationen när det gäller demokrati, mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen inte förbättrats i Vitryssland. Fortsatta godtyckliga gripanden av medlemmar av det civila samhället och av oppositionsanhängare, däribland det tillfälliga kvarhållandet av Aljaksandr Milinkevitj och de hårda åtgärderna gentemot oberoende medier, är inte i överensstämmelse med de uttalanden som regeringen i Vitryssland gjort på senare tid om deras önskan att förbättra förbindelserna med Europeiska unionen.

2.  Europaparlamentet beklagar att journalisten Aliaksandr Zdvizhkovdömts till tre års fängelse och anser att denna dom är orimligt hård och uppmanar regeringen i Vitryssland att ompröva detta beslut.

3.  Europaparlamentet noterar att flera demokratiska oppositionsanhängare släppts på senare tid, däribland ledarna för Youth Movement of the Belarusian Popular Front och Young Front (Malady Front), men fördömer samtidigt att dessa oppositionsanhängare hölls fångna i 15 dagar och hotas med att bli avstängda från universitetet på grund av att de deltagit i fredliga demonstrationer i Minsk den 16 januari 2008 för att visa sin solidaritet med fängslade vitryska oppositionsanhängare och med försvunna framstående vitryssars familjer.

4.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Vitryssland att omedelbart och ovillkorligen frige den återstående politiska fången, Aljaksandr Kazulin, och upphöra med förföljelser, hot, målinriktade arresteringar samt politisk förföljelse av anhängare av den demokratiska oppositionen och det civila samhället i Vitryssland.

5.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts på senaste tiden när det gäller inrättandet av kommissionens delegationskontor i Minsk som ett steg mot att blåsa nytt liv i dialogen med Europeiska unionen. Kommissionen uppmanas att utnyttja fullt ut de möjligheter som öppnandet av delegationen erbjuder.

6.  Europaparlamentet erinrar om att Europeiska unionen den 21 november 2006 förklarade sin vilja att återuppta förbindelserna med Vitryssland och dess folk inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken så snart som regeringen i Vitryssland respekterar demokratiska värden och det vitryska folkets grundläggande rättigheter.

7.  Europaparlamentet understryker att för att kunna inleda en verklig dialog med EU måste Vitryssland uppfylla de återstående villkoren som fastställs i det icke-officiella dokumentet med titeln "What the European Union could bring to Belarus" (Vad EU kan tillföra Vitryssland), vilket innebär frigivande av politiska fångar, upphävande av dödsstraffet, garanterat fria medier, yttrandefrihet, oberoende rättsväsende och respekt för demokratiska värderingar och det vitryska folkets grundläggande rättigheter.

8.  Europaparlamentet fördömer faktumet att Vitryssland är det enda landet i Europa som fortfarande har dödsstraff, vilket strider mot europeiska värderingar.

9.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Vitryssland att upphäva dekret nr 70 av den 8 februari 2008. Dessa bestämmelser strider mot vitryska medborgares rätt till utbildning genom att sätta upp hinder för tillträde till högre utbildning.

10.  Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Vitryssland att tillämpa OSSE:s (Organisationen för säkerhet och rättivsa i Europa) normer vid anordnandet av det förestående parlamentsvalet som är planerat till den 28 september 2008. Regeringen uppmanas att ge företrädare för den demokratiska oppositionen tillgång till distriktsvalkommittér, att se samtliga kandidater till parlamentsvalet och deras observatörer möjlighet att registrera sig samt att inte upprätta hinder för en samlad och fullständig internationell valobservatörsgrupp.

11.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att vidta ytterligare åtgärder för att underlätta och liberalisera viseringsförfarandet för vitryssar eftersom enbart sådana åtgärder kan bidra till att nå huvudmålet med EU:s politik gentemot Vitryssland, nämligen att intensifiera förbindelserna mellan folken och att demokratisera landet. Kommissionen och rådet uppmanas i detta sammanhang att överväga möjligheterna att inte ta någon betalning för viseringar till vitryssar som reser in i Schengenområdet, vilket är det enda sättet att förhindra att Vitryssland och dess medborgare blir ännu mer isolerade.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna i Schengenområdet att använda alla tillgängliga medel (nationella viseringsavgifter) för att underlätta vitryska medborgares rörlighet inom alla medlemsstaters territorium.

13.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen det internationella samfundet i dess helhet att ge det civila samhället i Vitryssland större stöd, framför allt att öka det ekonomiska stödet till oberoende medier, icke-statliga organisationer och till vitryska studenter som studerar i utlandet. Parlamentet välkomnar kommissionens ekonomiska stöd till European Humanities University i Vilnius, Litauen och uppmanar rådet och kommissionen att överväga ekonomiskt stöd för befintliga projekt som syftar till att inrätta den oberoende vitryska tv-stationen Belsat.

14.  Europaparlamentet uttrycker sin solidaritet med den förenade demokratiska oppositionen i Vitryssland och med Aljaksandr Milinkevitj, ledare för den demokratiska rörelsen, och alla vitryssar som fortsätter att eftersträva ett oberoende, öppet och demokratiskt Vitryssland baserat på rättstatsprincipen. Oppositionsledarna uppmanas att visa enighet och beslutsamhet i samband med det förestående parlamentsvalet.

15.  Europaparlamentet beklagar de beslut som myndigheterna i Vitryssland fattat under de senaste åren att vid upprepade tillfällen inte bevilja inresevisum för Europaparlamentets ledamöter och för ledamöter från nationella parlament. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Vitryssland att inte uppställa ytterligare hinder som gör att Europaparlamentets delegation för förbindelserna med Vitryssland inte kan besöka landet och bilda sig en uppfattning på plats samt göra iakttagelser i landet.

16.  Europaparlamentet fördömer de restriktioner som myndigheterna i Vitryssland infört gentemot utländska präster som syftar till att begränsa deras möjligheter att komma in i landet för att arbeta i religiösa organisationer och uppmanar myndigheterna i Vitryssland att häva dessa restriktioner.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas parlament och regeringar, FN:s generalsekreterare, OSSE:s parlamentariska församling och Europarådets parlamentariska församling samt myndigheterna i Vitryssland.

(1) EUT C 293 E, 2.12.2006, s. 304.


Norra Kivu (Demokratiska republiken Kongo)
PDF 124kWORD 42k
Europaparlamentets resolution av den 21 februari 2008 om Norra Kivu
P6_TA(2008)0072RC-B6-0080/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2008 om situationen i Demokratiska republiken Kongo och våldtäkt som en krigsförbrytelse(1), och med beaktande av sina tidigare resolutioner om kränkningarna av de mänskliga rättigheterna i Demokratiska republiken Kongo,

–   med beaktande av resolutionen av den 22 november 2007 från AVS–EU:s gemensamma parlamentariska församling om situationen i Demokratiska republiken Kongo, särskilt i östra delarna av landet, och dess konsekvenser för regioner,

–   med beaktande av sin resolution av den 15 november 2007 om EU:s hantering av instabila situationer i utvecklingsländer(2),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln "EU:s hantering av instabila situationer – insatser för hållbar utveckling, stabilitet och fred i svåra förhållanden" (KOM(2007)0643) och kommissionens arbetsdokument (SEK(2007)1417) som bifogats detta,

–   med beaktande av resolution 60/1 av den 24 oktober 2005 från FN:s generalförsamling om resultatet av världstoppmötet 2005, särskilt punkterna 138–140 om skyddsansvar,

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Sedan 1998 har konflikten i Demokratiska republiken Kongo skördat 5,4 miljoner människoliv, och den fortsätter att vara den direkta eller indirekta orsaken till 1 500 dödsfall varje dag.

B.  Striderna mellan den kongolesiska armén, den avsatta generalen Laurent Nkundas rebeller och de demokratiska styrkorna för Rwandas befrielse (FDLR, även kallade Interhamwes) har under flera månader orsakat den civila befolkningen i Norra Kivu-regionen ett oerhört lidande.

C.  Under de senaste 18 månaderna har både Laurant Nkundas rebeller, FDLR:s styrkor och den kongolesiska armén själv begått massakrer, utsatt unga flickor, mödrar och äldre kvinnor för våldtäkter, tvångsrekryterat civila och barnsoldater och gjort sig skyldiga till många andra övergrepp och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo.

D.  Monucs (förenta nationernas uppdrag i Demokratiska republiken Kongo) mandat baseras på kapitel VII i FN-stadgan, vilket innebär att alla nödvändiga medel får användas för att förhindra alla försök till våldsanvändning, som skulle hota den politiska processen, från utländska eller kongolesiska väpnade gruppers sida, till exempel före detta FAR (Rwandas militärstyrkor) och Interhamwes, och för att skydda civila som löper en omedelbar risk för att utsättas för fysiskt våld.

E.  Den 25 januari 2008 meddelade FN:s generalsekreterares representant i Demokratiska republiken Kongo att observatörer skulle skickas ut för att övervaka vapenvilan i alla de områden som fram till dess hade ockuperats av de väpnade grupperna, och att Monucs kontor i Goma skulle förstärkas med både militär och civil personal.

F.  Vid konferensen den 23 januari 2008 i Goma till förmån för fred, säkerhet och utveckling gavs löften om en gradvis demobilisering och vapenvila, enligt vilka alla stridande parter skulle lägga ned vapnen, alla icke-statliga styrkor skulle avväpnas, alla tvångsförflyttade i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo skulle återvända och återinstalleras och ett tillfälligt system för att övervaka vapenvilan skulle införas.

G.  Det praktiska genomförandet av denna demobilisering ska klargöras inom ramen för den blandade tekniska kommissionen för fred och säkerhet, som leds gemensamt av regeringen för Demokratiska republiken Kongo och den internationella samordnaren för detta uppdrag.

H.  FDLR har varit involverad i striderna och regionen hade blivit en tillflyktsort för dess styrkor.

I.  Den kongolesiska armén förfogar inte över nödvändiga mänskliga, tekniska och ekonomiska resurser för att utföra sitt uppdrag i Norra Kivu, och detta är den främsta anledningen till att den utgör ett hot mot befolkningen i stället för att verka till förmån för folket och freden.

J.  En politisk lösning måste uppnås på krisen i Norra Kivu för att konsolidera fred och demokrati och främja stabilitet och utveckling i regionen och därmed säkra välbefinnandet för folket i området kring de stora sjöarna.

K.  Den 3 september 2007 träffades Mbusa Nyamwisi och Charles Murigande, utrikesministrar för respektive Demokratiska republiken Kongo och Rwanda, i Kinshasa som ett led i insatserna för att finna en lösning på konflikten i Norra Kivu.

L.  Ett möte hölls den 28–30 januari 2008 i Beni, under ledning av Demokratiska republiken Kongos försvarsminister Chikez Diemu och Ugandas försvarsminister Crispus Kiyonga.

M.  Sedan slutet av 2006 har konflikten i Demokratiska republiken Kongo också inneburit att nästan 400 000 personer har tvångsförlyttats. Totalt 800 000 tvångsförflyttade personer befinner sig idag i Norra Kivu-provinsen.

N.  Inbördeskriget, som har pågått i tre år, har präglats av en systematisk plundring av landets tillgångar av den kongolesiska regeringens allierade och fiender.

O.  Det kommer att krävas flera års intensivt engagemang och stora investeringar, både från den kongolesiska regeringens sida och från det internationella samfundet, för att uppnå en betydande förbättring på hälsoområdet och en minskning av dödligheten i Demokratiska republiken Kongo generellt och framför allt i Norra Kivu.

P.  Den 3 februari 2008 drabbades området kring de stora sjöarna av en jordbävning med en styrka som uppgick till 6 på Richterskalan. Särskilt hårt drabbades städerna Bukavu och Goma samt området runt dessa, som också drabbats hårt av konflikterna. Många människor dog och skadades och allvarliga materiella skador orsakades.

Q.  Till följd av striderna i slutet av 2007 har många humanitära organisationer tvingats upphöra med sin verksamhet, samtidigt som hälsocentren inte erhåller leveranser i vissa fall även har övergivits av sin personal.

R.  Läkare utan gränser har påpekat att lokalbefolkningen och de tvångsförflyttade i Norra Kivu gradvis försvagas och att de fortsatta striderna gör att det humanitära biståndet inte får tillträde till vissa områden som är i akut behov av livsmedelsbistånd och medicinskt stöd.

S.  Undernäring är en annan form av extrem sårbarhet hos befolkningen i Norra Kivu. Enligt uppgifter i Läkare utan gränsers medicinska biståndsprogram har svälten i Norra Kivu nått en alarmerande omfattning och situationen för de familjer som inte nås av biståndet är mycket oroande.

1.  Europaparlamentet är djupt upprört över de massakrer och brott mot mänskligheten som har begåtts under allt för många år i Norra Kivu, och uppmanar alla behöriga nationella och internationella myndigheter att åtala och systematisk döma de som begår dessa brott, oavsett vem de är. Parlamentet uppmanar också FN:s säkerhetsråd att brådskande vidta alla åtgärder som effektivt kan hindra alla nya anfall mot civilbefolkningen i Norra Kivu.

2.  Europaparlamentet konstaterar att Monuc trots sitt breda mandat inte har förfogat över tillräckliga medel för att kunna förhindra dessa massakrer, våldtäkter och plundringståg, tvångsrekryteringen av civila och barnsoldater samt många andra övergrepp och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar därför rådet och kommissionen att försäkra sig om att den senaste förstärkningen av Monuc leder till en avsevärd förbättring av säkerheten för folket i Norra Kivu, och om detta inte är fallet, att mycket brådskande uppmana FN:s säkerhetsråd att ge Monuc nödvändiga medel för att kunna uppfylla sitt uppdrag, det vill säga i första hand säkra ett effektivt och varaktigt skydd av civilbefolkningen i regionen.

3.  Europaparlamentet kräver nolltolerans för sexuellt våld gentemot flickor och kvinnor, som brukas som vapen i krig, och kräver stränga straff för de som gjort sig skyldiga till dessa brott. Parlamentet understryker vikten av att säkra tillgång till reproduktiva hälsotjänster i konfliktområden och flyktingläger

4.  Europaparlamentet välkomnar fredskonferensen i Goma, eftersom en politisk lösning måste uppnås på konflikten i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo. Parlamentet understryker dock, förutom den anmärkningsvärda frånvaron av företrädare för Interhamwes (FDLR), att löftena om demobilisering och vapenvila som gavs den 23 januari 2008 vid denna konferens är mycket bräckliga, och fortsätter därför att uppmuntra samtliga aktörer i konflikten att konsekvent sträva efter att uppnå fred och att upphöra med såväl kränkningarna av de mänskliga rättigheterna och folkrätten, som alla anfall på civila och tillåta de humanitära organisationerna att bistå den civila befolkningen.

5.  Europaparlamentet erinrar om att det praktiska genomförandet av denna demobilisering ska klargöras inom ramen för den blandade tekniska kommissionen för fred och säkerhet, som leds gemensamt av Demokratiska republiken Kongos regering och den internationella samordnaren för detta uppdrag, och kräver därför att denna kommission inrättas snarast möjligt för att klargöra frågorna i samband med demobiliseringen.

6.  Europaparlamentet välkomnar det möte som ägde rum mellan Demokratiska republiken Kongos och Rwandas utrikesministrar i september 2007, och uppmanar myndigheterna i Rwanda att konkret involvera sig i de olika insatserna för att lösa konflikten i Norra Kivu, särskilt när det gäller straffrättsliga förfaranden, avväpning, demobilisering och repatriering av Interhamwes som befinner sig i Norra Kivu.

7.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att brådskande frigöra medel på grund av den extremt allvarliga humanitära situation som befolkningen i Norra Kivu befinner sig i till följd av de konflikter som fortfarande pågår i regionen men också på grund av jordbävningen den 3 februari 2008, och att se till att de humanitära biståndsarbetarna kan utföra sitt uppdrag under bästa möjliga förhållanden.

8.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att redan nu genomföra mycket omfattande medicinska biståndsprogram till förmån för civilbefolkningen i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo, för att både tillmötesgå befolkningens omedelbara behov, och för att påbörja det återuppbyggnadsarbete i regionen som kommer att bli nödvändigt.

9.  Europaparlamentet kräver att kontrollmekanismer införs, såsom Kimberleyprocessen, för att certifiera ursprunget för de naturresurser som importeras på EU:s marknad.

10.  Europaparlamentet uppmanar rådet samt varje enskild medlemsstat att bevilja folket i de östra delarna av Demokratiska republiken Kongo ett specifikt stöd.

11.  Europaparlamentet uppmanar EU-uppdraget i Norra Kivu, som planerats för mars 2008, att avlägga rapport till parlamentet.

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Afrikanska unionens institutioner, den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s säkerhetsråd, FN:s råd för mänskliga rättigheter, Demokratiska republiken Kongos president, parlament och regering och till Rwandas parlament och regering.

(1) Antagna texter, P6_TA(2008)0022.
(2) Antagna texter, P6_TA(2007)0540.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy