Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artiklarna 2, 6, 24 och 29 i Fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 62, 63, 286 och 300 i EG-fördraget som är den rättsliga grunden för ett europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa och för internationella förhandlingar med tredjeländer och organisationer,

–   med beaktande av rådets och kommissionens uttalanden av den 6 mars 2008 och 21 april 2008 till utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

–   med beaktande av artikel 83 och artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Sedan Amsterdamfördraget trädde i kraft 1999 är rådet ansvarigt för att fastställa regler om viseringar, inbegripet förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering och över de länder vars medborgare är undantagna från detta krav (artikel 62.2 b i i EG-fördraget).

B.  Gemenskapens behörighet i viseringsfrågor omfattar villkoren för att viseringsfri status ska ges till medborgare i tredje länder. Dessa villkor måste säkerställa likabehandling för alla EU-medborgare, inte bara med avseende på om viseringsfri status ska beviljas eller inte beviljas, utan också enligt vilka villkor som tredje länder ger eller inte ger sådan status till olika medlemsstater.

C.  Rådet undantog 2001 amerikanska medborgare från kravet på visering(1). Tyvärr råder inte ett jämförbart undantag för alla EU-medborgare eftersom Förenta staterna fortfarande har kvar viseringskrav för medborgare från några medlemsstater (för närvarande Bulgarien, Cypern, Tjeckien, Estland, Grekland, Ungern, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Rumänien och Slovakien) eftersom bland annat mer än 3 procent (under vissa omständigheter 10 procent) av visumansökningarna från de flesta av dessa länder avslås på grundval av kriterier som inte är föremål för insyn.

D.  Sedan 2005 kan en ömsesidighetsmekanism aktiveras på gemenskapsnivå(2) efter en anmälan från en medlemsstat, kontakter från kommissionens sida med det berörda tredje landet och en rapport från kommissionen till rådet, som sedan kan besluta om "tillfälligt återinförande av viseringsskyldighet för medborgarna i de berörda tredje länderna".

E.  Även om ömsesidighet har uppnåtts med flera tredje länder har så inte skett med Förenta staterna, vilket föranledde kommissionen att 2006 föreslå ett tillfälligt återinförande av viseringskravet för amerikanska medborgare som innehar diplomatpass, tjänstepass eller andra officiella pass, i syfte att påskynda uppnåendet av verklig ömsesidighet(3). Rådet gick emellertid inte vidare med detta symboliska förslag.

F.  Flera medlemsstater har fortsatt med direkta bilaterala kontakter med den amerikanska administrationen trots att gemenskapen har en tydlig behörighet i den här frågan.

G.  Situationen komplicerades rättsligt när Förenta staterna den 3 augusti 2007, med antagandet av paragraf 711 i 2007 års lag om genomförandet av 11 september-kommissionens rekommendationer ("Implementing Recommendations of the 9/11 Commission Act of 2007")(4) dvs. 2007 års lag om partnerskap för säkert resande och bekämpning av terrorism ("Secure Travel and Counterterrorism Partnership Act of 2007"), reformerade sitt system för viseringsundantag genom att lägga till sju säkerhetshöjande åtgärder(5). Dessa innebär att alla medlemsstater som vill delta i programmet för viseringsundantag ska skriva under ett bilateralt samförståndsavtal och dess bindande genomförandebestämmelser.

H.  Även om innehållet i dessa så kallade genomförandebestämmelser fortfarande är obekant för EU:s institutioner framgår det av samförståndsavtalet att vissa av de nya säkerhetshöjande åtgärderna hör till gemenskapens kompetensområden (såsom utfärdandet av visering eller ESTA:s (Electronic System Travel Authorization) kompletterande framtida skyldigheter), vissa till EU:s kompetensområde (såsom stulna pass(6), passageraruppgifter eller uppgifter som hör samman med brott mot Schengenbestämmelserna) och för övriga säkerhetshöjande åtgärder är medlemsstaterna ensamma behöriga (såsom de som hör samman med de egna medborgarnas belastningsregister eller bestämmelser om flygsäkerhetsvakter på transatlantiska flygningar).

I.  För att lösa den här frågan och för att alla medlemsstater ska kunna delta i Förenta staternas reformerade system för viseringsundantag 2009 beslutade rådet den 18 april 2008 om en tvåstegsmetod:

J.  Till och med i frågor där medlemsstaterna är ensamma behöriga kan principen om lojalt samarbete hotas genom bilaterala avtal med olika villkor för att bevilja viseringsfri status till vissa medlemsstater, vilket skulle kunna leda till olika behandling av medlemsstaternas medborgare på viseringsområdet. Det är kommissionen som bör säkerställa att principen om lojalt samarbete iakttas.

K.  För att i större utsträckning skydda Förenta staternas och EU:s medborgare mot terroristhotet bör man i det transatlantiska samarbetet förbättra a) identifieringen av hotet genom gemensam analys och ett brett informationsutbyte som inbegriper utbyte av bästa metoder genom stränga åtgärder för dataskydd, b) samordning mellan EU:s och Förenta staternas brottsbekämpande myndigheter och underrättelsetjänster, varvid rättssäkerheten, grundläggande rättigheter och privatlivet måste respekteras och c) den operativa förmågan genom närmare samarbete mellan EU:s och Förenta staternas brottsbekämpande myndigheter och underrättelsetjänster och detta ska bygga på ett djupare ömsesidigt förtroende mellan olika berörda myndigheter och organ.

L.  Förenta staternas departement för inrikes säkerhet (Department of Homeland Security) ämnar införa biometriska kontroller vid avresa med flyg eller fartyg före januari 2009. Dessa kontroller anses vara viktiga för att programmet för viseringsundantag ska kunna hanteras på ett effektivt sätt. De amerikanska myndigheterna ämnar inte utvidga programmet för viseringsundantag till Förenta staternas allierade om inte de föreslagna kontrollerna införts före den 30 juni 2009.

1.  Europaparlamentet anser att all direkt eller indirekt diskriminering mellan EU-medborgare, inklusive på grund av deras nationalitet, bör förbjudas inte bara inom EU i enlighet med artikel 12 i EG-fördraget utan också utanför EU, särskilt när diskrimineringen är en följd av bristande samordning mellan EU-institutionerna och medlemsstaterna när det gäller internationella förhandlingar.

2.  Europaparlamentet noterar att Förenta staterna för första gången, under mötet med ministertrojkan för rättsliga och inrikes frågor den 13 mars 2008, har erkänt gemenskapens behörighet att förhandla fram internationella avtal om viseringspolitik genom att i ett gemensamt uttalande samtycka till att följa en tvåspårsstrategi. I uttalandet sägs det att frågor som ligger inom nationellt ansvarsområde ska diskuteras med nationella myndigheter och frågor som ligger inom EU:s ansvarsområde ska diskuteras med EU:s myndigheter. Parlamentet anser att Förenta staterna i enlighet med uttalandet från och med nu ska förhandla

3.  Europaparlamentet upprepar att alla avtal med EG/EU bör beakta grundläggande rättigheter och individuella friheter i enlighet med artikel 6.2 i EU-fördraget, inbegripet rättigheterna till privatliv och dataskydd vilket fastställs i

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att i förhandlingarna diskutera uteslutandet av européer med hiv från programmet för viseringsundantag och att garantera lika behandling av samtliga unionsmedborgare. Parlamentet håller med kommissionen om att det inte finns något objektivt skäl för att införa reseförbud för hiv-infekterade personer (såsom kommissionen konstaterat i sitt svar av den 19 februari 2008 på fråga E-6038/07).

5.  Europaparlamentet stöder rådets uppdrag till kommissionen att förhandla fram ett avtal som ska ge viseringsfrihet för alla EU-medborgare som reser in i Förenta staterna. Viseringsfrihet gäller redan för alla amerikanska medborgare som reser in i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att informera behörigt utskott efter varje möte i förhandlingarna (vid behov på konfidentiell basis).

6.  Europaparlamentet anser att förhandlingarna bör slutföras före juni 2009 och att ingen diskriminering då ska förekomma mellan EU-medborgare.

7.  Europaparlamentet delar synpunkten att medlemsstaterna(8) bör följa de gränser som rådet satt upp enligt principen om lojalt samarbete i artikel 10 i EG-fördraget som också är tillämplig enligt EG-domstolens dom (C-105/03 eller AETR-målet (22/70)) om fullgörandet av förpliktelserna i EU-fördraget. Parlamentet framhåller särskilt att

8.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Förenta staternas kongress och till den amerikanske ministern för nationell säkerhet.

(1) Se bilaga II till rådets förordning (EG) nr 539/2001. (2) Se artikel 1.4 i den konsoliderade versionen av rådets förordning (EG) nr 539/2001. (3) Andra rapporten om ömsedighetsprincipen KOM(2006)0568 av den 3 oktober 2006. (4) Tillgängligt på http://www.ise.gov/docs/nsis/Implementing911_Act.pdf (298 sidor). (5) Fyra av dem är obligatoriska såsom 1) elektroniskt system för godkännande av resa (ESTA), 2) kraftfullare insatser för utbyte av säkerhetsrelaterade uppgifter, 3) krav på att snabbt rapportera förlorade och stulna pass, såväl blanka som utfärdade och 4) garantier för att länder som omfattas av viseringsundantag godkänner repatriering av egna medborgare som USA har utvisat. Det finns också tre godtyckliga säkerhetshöjande faktorer som ska beaktas när man fastställer om kravet på att 3 procent av visumansökningarna ska avslås kan frångås: 1) säkerhetsnormer på flygplatser, 2) program för flygsäkerhetsvakter och 3) standarder för nationella resedokument. (6) Se rådets gemensamma ståndpunkt 2005/69/RIF av den 24 januari 2005 om utbyte av vissa uppgifter med Interpol (EUT L 27, 29.1.2005, s. 61). (7) Luftfartsavtalet ("open skies") (EUT L 134, 25.5.2007, s. 4). (8) http://register.consilium.europa.eu/pdf/en/08/st07/st07337.en08.pdf.