Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens grönbok om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag på den inre marknaden (KOM(2007)0226),

–   med beaktande av kommissionens meddelande om branschutredningen enligt artikel 17 i förordning (EG) nr 1/2003 om banktjänster till privatpersoner och mindre företag (slutrapport) (KOM(2007)0033),

–   med beaktande av kommissionens meddelande om branschutredningen enligt artikel 17 i förordning (EG) nr 1/2003 av företagsförsäkringar (slutrapport) (KOM(2007)0556),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "En inre marknad för framtidens Europa" (KOM(2007)0724) och i synnerhet vidhängande arbetsdokument från kommissionen angående initiativ på området finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag (SEC(2007)1520),

–   med beaktande av kommissionens förordning (EG) nr 358/2003 av den 27 februari 2003 om tillämpningen av artikel 81.3 i fördraget på vissa grupper av avtal, beslut och samordnade förfaranden inom försäkringssektorn(1),

–   med beaktande av Europaparlamentets ståndpunkt av den 16 januari 2008, fastställd vid andra behandlingen, om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om konsumentkreditavtal och upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG(2),

–   med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 12 december 2007 om europeisk avtalsrätt(3),

–   med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 11 juli 2007 om politiken på området finansiella tjänster (2005-2010) - vitbok(4),

–   med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 4 juli 2006 om vidare konsolidering inom den europeiska finanssektorn(5),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor samt yttrandet från utskottet för inre marknaden och konsumentskydd (A6-0187/2008), och av följande skäl:

A.  Medborgarnas stöd för den europeiska integrationen avgörs av de konkreta fördelar som denna integration innebär för dem. Den inre marknadens fördelar måste därför fördelas rättvist bland alla medborgare.

B.  Banktjänster till privatpersoner och mindre företag spelar en avgörande roll för att de penningpolitiska villkoren ska överföras till marknaden på lämpligt sätt, särskilt för små och medelstora företag och konsumenter.

C.  Enligt Lissabonfördraget är en hållbar social marknadsekonomi den europeiska organisationsmodellen.

D.  Under senare år har den inre marknaden för finansiella tjänster till större företagskunder integrerats i glädjande snabb takt, medan det ännu finns utrymme för integration på den inre marknaden för finansiella tjänster riktade till privatkunder och små och medelstora företag.

Allmänna kommentarer

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens grönbok, som omfattar bank-, försäkrings- och pensionsprodukter, samt dess mål, det vill säga att med ett bredare utbud och lägre priser öka de konkreta fördelarna för konsumenterna samt stärka deras förtroende och ställning.

2.  Europaparlamentet konstaterar att begagnandet av gränsöverskridande finansiella tjänster är mindre utbrett inte bara bland konsumenter utan även bland små och medelstora företag. Parlamentet framhåller att det är nödvändigt att fördelarna med en inre marknad för finansiella tjänster även kommer små och medelstora företag till del. Detta innebär dock inte att konsumentskyddslagstiftningen även ska omfatta små och medelstora företag. Parlamentet understryker vidare att en heltäckande strategi för privatpersoner och mindre företag inbegriper ett stort antal åtgärder och att konsumentskyddslagstiftningen bara är en av dem.

3.  Europaparlamentet anser att marknaden för finansiella tjänster till konsumenter och små och medelstora företag, särskilt på efterfrågesidan, till stor del är en lokalt förankrad affär beroende på språkliga och kulturella faktorer samt på att människor uppskattar personlig kontakt. Parlamentet erkänner samtidigt de möjligheter som underlättandet av tillträdet till marknaden för finansiella tjänster till konsumenter och små och medelstora företag innebär på utbudssidan. Parlamentet uppmuntrar emellertid konsumenter och små och medelstora företag att utnyttja de fördelar i form av ökad konkurrens och ökat utbud som gränsöverskridande finansiella tjänster erbjuder.

4.  Europaparlamentet framhåller att den inre marknaden för finansiella tjänster endast kan byggas upp med åtgärder som skapar trygga spelregler genom att balanserat tillvarata såväl efterfråge- som utbudssidans intressen, även när det gäller villkoren för tillgång till tvistlösning. Avgörande är att sådana regler utformas på ett sådant sätt att de kan öppna för nya produkter, tjänster och marknadsaktörer.

5.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att undersöka möjligheterna till att snabbt ta fram en ram och nationella avtal för samarbetet mellan de nationella tillsynsmyndigheterna för att kunna erbjuda en praktisk lösning för tillsynen av gränsöverskridande grupper som tillhandahåller finansiella tjänster till konsumenter och små och medelstora företag . Europaparlamentet ställer sig positivt till kollegier av tillsynsmyndigheter som har ansvar för finansiella konglomerat som omfattar flera jurisdiktioner.

Bättre lagstiftning

6.  Europaparlamentet stöder kommissionens tillvägagångssätt att enbart driva sådana initiativ som bevisligen gagnar medborgarna konkret, som är gediget underbyggda genom grundliga kostnads/nytto-analyser och som har blivit föremål för väl genomförada konsekvensstudier. Parlamentet instämmer i att gränsöverskridande verksamhet är avgörande för att öka konkurrensen som vanligtvis skapar större valfrihet samt ger lägre kostnader och en mer dynamisk utveckling.

7.  Europaparlamentet vill erinra om att en väl genomförd konsekvensstudie alltid måste innehålla en korrekt kartläggning av de ursprungliga förhållandena på marknaden. Europaparlamentet framhåller att det inte går att utvärdera integrations- och konkurrensförhållanden på en marknad, eller ett initiativs följder, enbart med ledning av en enda indikator, och att det tvärtom är lämpligt att mäta ett så brett urval variabler som möjligt. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta inte bara prisbild och produktutbud, utan också prestationernas kvalitet samt sociala och kulturella sammanhang.

8.  Europaparlamentet konstaterar att av de lagstiftningsmetoder som för närvarande står till buds, är riktad fullständig harmonisering, som innebär fullständig harmonisering av centrala faktorer som bedöms vara avgörande, det riktiga tillvägagångssättet för att utveckla gränsöverskridande affärsverksamhet och konsumentskydd och sålunda integreringen av marknaden för privatpersoner och mindre företag. Parlamentet anser att ömsesidigt erkännande av de olika nationella bestämmelserna ska tillämpas när en harmonisering inte är genomförbar.

9.  Europaparlamentet är medvetet om att tanken på en 28:e ordning, liknande den gemensamma referensramen, har framförts såsom en möjlig ny strategi för en europeisk reglering som möjliggör gränsöverskridande tillgång till europeiska finansiella produkter samtidigt som enhetligt strikta normer för konsumentskydd tillämpas. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en tidsplan för en grundlig undersökning huruvida en 28:e ordning är genomförbar, om detta efterfrågas av branschen för finansiella tjänster och konsumenterna och om den skulle kunna ge positiva resultat. Parlamentet betonar att en 28:e ordning inte under några omständigheter får utgöra ett hinder för nya tjänster och produkter.

10.  Europaparlamentet är kritiskt till tanken på standardisering av produkter genom lagstiftning, om detta skulle motverka målet med ett bredare produktutbud. Parlamentet anser att rättslig harmonisering, till exempel när det gäller information och tillsynskrav, är den rätta vägen att vandra om man önskar förbättra jämförbarheten mellan olika finansiella produkter som konkurrerar med varandra.

11.  Europaparlamentet anser att självreglering av den finansiella tjänstesektorn i vissa fall kan visa sig vara effektiv. Parlamentet betonar att särskilt i dessa specifika fall bör självreglering uppmuntras och genomförandet av denna övervakas noga. Parlamentet uppmanar den finansiella tjänstesektorn att arbeta orubbligt med självreglerande åtgärder för att uppnå målen i ovannämnda grönboken och på så vis minska behovet av lagstiftning.

12.  Europaparlamentet påpekar att en särskild aktsamhetsplikt måste gälla för marknadsföring av spar- och pensionssparprodukter eftersom de beslut som konsumenterna fattar i detta hänseende normalt sett är beslut av stor vikt för dem.

Bredare utbud och lägre priser för konsumenter och små och medelstora företag

13.  Europaparlamentet framhåller att konkurrens på europeisk nivå och ett gränsöverskridande utbud av finansiella tjänster tillhör de grundläggande förutsättningarna för att det ska gå att skapa en inre marknad för finansiella tjänster för konsumenter och små och medelstora företag. Parlamentet erinrar om att en sund konkurrens mellan leverantörerna av finansiella tjänster huvudsakligen ger lägre priser, ökad valfrihet och högre kvalitet. Parlamentet betonar att direktiven på finansområdet som gynnar små och medelstora företag är till fördel enbart om det råder en verklig konkurrens mellan leverantörerna av finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag.

14.  Europaparlamentet välkomnar betalningsbranschens initiativ att inrätta ett gemensamt eurobetalningsområde, men betonar att ett sådant system måste leda till ökad transparens, särskilt när det gäller förmedlingsavgifter.

15.  Europaparlamentet erinrar kommissionen om att ett stort antal marknadsaktörer som konkurrerar på lika villkor och ett konstant flöde av konsumentrelevant information borgar för effektiv konkurrens bland leverantörerna av finansiella tjänster. Parlamentet erinrar om sin resolution om konsolidering inom den europeiska sektorn för finansiella tjänster, i vilken det hävdar att EU-bankmarknadens pluralistiska struktur, som innebär att finansinstitut kan välja den rättsliga organisationsform som bäst gagnar målen för deras respektive affärsverksamheter, är till fördel för den europeiska sociala marknadsekonomin, för konsumenterna och för finansmarknadernas stabilitet.

16.  Europaparlamentet konstaterar att ömsesidiga försäkringsföretag, som utgör 68 procent av försäkringsföretagen, har en marknadsandel på 25 procent och betjänar över 230 miljoner EU-medborgare, spelar en stor roll på EU:s försäkringsmarknad. Parlamentet betonar att de befintliga verktygen för företagsutveckling på den inre marknaden inte är förenliga med strukturen med ömsesidiga företag.

17.  Europaparlamentet påpekar att en stadga för europeiska ömsesidiga bolag skulle ge ömsesidiga försäkringsbolag möjlighet att bedriva verksamhet på samma villkor som andra försäkringsföretag, särskilt när det gäller gränsöverskridande verksamheter, vilket skulle öka utbudet av försäkringsprodukter. Parlamentet betonar att ömsesidiga organisationer genom sin ledningsstruktur, som direkt involverar kunderna, bidrar till ett allmänt ökat konsumentförtroende på EU:s finansmarknader. Parlamentet anser fullt och fast att den demokratiska utformningen av ömsesidiga organisationers ledningsstruktur kan bidra till att öka konsumenternas medvetande om och deltagande på finansmarknaderna.

18.  Europaparlamentet konstaterar att verklig och rättvis konkurrens bara kan råda på lika marknadsvillkor. Detta medför att varje lagstiftning måste utgå ifrån principen "samma affärer, samma risker, samma regler". Parlamentet vill dock erinra om att de regleringskrav som marknaden för finansiella tjänster är föremål för påverkar utformningen av dess produkter i osedvanligt hög grad och en odifferentierad strategi i form av "samma regler för alla" skulle minska urvalet produkter. Parlamentet betonar sålunda vikten av differentiering beroende på produkttypen. Parlamentet är dock övertygat om att det behövs jämförbara regler för insyn och offentliggörande av information om alla konkurrerande investeringsprodukter, särskilt vid försäljningsstället. Parlamentet beklagar att frågan om komplexa finansiella produkter hittills inte behandlats i tillräcklig utsträckning. Kommissionen uppmanas därför att ta itu med oberättigade inkonsekvenser och andra brister i de berörda regelverken.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för att strama upp de rättsliga kraven på distribution och organisation av jämförbara finansiella produkter riktade till privatpersoner och mindre företag och information om dessa. Parlamentet anser vidare att sådana förslag bör baseras på de principer som fastställts i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument (MiFID-direktivet(6)), exempelvis dem som handlar om "bästa råd" och "känn din kund".

20.  Europaparlamentet beklagar att de nationella tillsynsmyndigheternas olikartade föreskrifter och praxis leder till rättslig osäkerhet och höga kostnader för leverantörer av gränsöverskridande finansiella tjänster. Europaparlamentet uppmanar Lamfalussy-kommittéerna att intensifiera sitt arbete med att utarbeta enhetliga EU-normer. Det skulle i Europaparlamentets ögon vara särskilt positivt med en uppgörelse om enkla och praktiska enhetliga blanketter för anmälnings- och tillståndsärenden.

21.  Europaparlamentet anser att utvecklingen av Internettjänster förändrar framtidsutsikterna för EU:s finansiella marknader och innebär en möjlighet att gå i täten för utvecklingen av tjänster för privatpersoner och mindre företag. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsländerna att även framgent främja e-handel och elektroniska signaturer. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna dessutom att undersöka huruvida direktivet om penningtvätt(7) utgör ett hinder för distanstjänster, och vad som i så fall kan göras för att åtgärda detta.

22.  Europaparlamentet erkänner den stora betydelsen av förmedlare av finansiella tjänster (dvs. ombud och mäklare) för att till konsumenter och små och medelstora företag förmedla finansiella tjänster från andra medlemsländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka branschen genom att garantera en ram för denna. Europaparlamentet påpekar att en ny ram för sektorn för finansiella tjänster måste följa principen "samma affärer, samma risker, samma regler" och undvika den inexakta principen "samma regler för alla". Parlamentet betonar att alla regler för förmedlare måste garantera rättssäkerhet för ombud och mäklare samt även skydda kunderna mot till exempel tvivelaktiga försäljningsmetoder. Parlamentet betonar vidare att särskilda regler bör fastställas för utbildning av förmedlare av finansiella tjänster samt för reklam och försäljningsrådgivning.

23.  Europaparlamentet påminner om vikten av att utforma finansiell utbildning som ett komplement till lämpligt konsumentskydd. Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och alla berörda aktörer att vidta och samordna åtgärder för att öka medborgarnas förmåga att förstå finansiell information – inklusive barn, ungdomar, yrkesaktiva och pensionärer – för att göra det möjligt för och utbilda konsumenterna i att söka bättre, billigare och lämpligare produkter och tjänster, öka konkurrensen, kvaliteten och innovationen inom branschen och bygga upp finansiellt kunniga konsumentorganisationer som kan bilda en motvikt till företagens roll i utarbetandet av ny lagstiftning. Europaparlamentet erinrar om att medborgare som har kunskap om hur man investerar och känner sig trygga att göra detta kan tillföra ytterligare likviditet till kapitalmarknaderna.

24.  Europaparlamentet erinrar om att skatterättsliga skillnader utgör ett av de största hindren för en inre marknad för finansiella tjänster. Europaparlamentet erinrar medlemsländerna om att de har ett särskilt stort ansvar på detta område.

25.  Europaparlamentet inser att det, med tanke på de lärdomar som kan dras av den senaste tidens turbulens inom vissa företag som tillhandahåller banktjänster till privatpersoner och mindre företag (t.ex. beträffande Northern Rock, IKB, Sachsen LB, Société Générale), är nödvändigt att omforma bankernas bonusersättningssystem på grundval av långsiktiga mål och riktlinjer från tillsynsmyndigheterna för att mer effektivt motverka fenomenet moralisk risk och stärka rollen för stabila riskhanteringssystem.

Banksektorn

26.  Europaparlamentet framhåller med eftertryck att det är av stor vikt att kreditinstitut och kreditupplysningsföretag får gränsöverskridande tillgång till kreditdatabaser och kreditbedrägeriregister utan att någon aktör diskrimineras. Parlamentet uppmanar bankerna att använda den tillgängliga informationen om kredituppgifter, särskilt för att underlätta kundrörligheten, vilket i sin tur skulle öka den hälsosamma konkurrensen mellan aktörer. Parlamentet betonar dock samtidigt att högsta möjliga skydd av konsumentuppgifterna måste garanteras liksom kundernas rätt att granska och, om nödvändigt, korrigera sina personuppgifter.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra den rättsliga ställningen och tillsynsramen för aktörer som inte är banker och som tillhandahåller konsumentkrediter, t.ex. leverantörer som endast är webb- och/eller sms-baserade.

28.  Europaparlamentet betonar vikten av tillförlitliga uppgifter för beviljande av banklån, som ska göras tillgängliga på grundval av rättvisa och transparenta kriterier.

Försäkringssektorn

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja samarbetet inom försäkringssektorn för att främja marknadstillträde. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förlänga förordningen (EG) nr 358/2003 efter 2010.

30.  Europaparlamentet anser att kravet på att utse ett skatteombud då verksamhet i ett annat medlemsland inleds bör upphävas först när den rättsliga ramen för att definiera tillsynsbefogenheter och ansvar för gränsöverskridande verksamheter har införts.

31.  Europaparlamentet stödjer kommissionen i dess strävan att pröva om samtliga nationella bindande krav i allmänhetens intresse är förenliga med gemenskapsrätten.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att återuppta arbetet med en stadga för europeiska ömsesidiga bolag genom att inleda en genomförbarhetsstudie för detta lagstiftningsprojekt.

Förstärka konsumenternas förtroende och deras ställning

33.  Samtidigt som Europaparlamentet uppmanar till att gemenskapslagstiftningen om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag alltid skall sträva efter en mycket hög standard för konsumentskyddet, betonar Europaparlamentet att alla marknadsaktörer – inbegripet konsumenter och investerare – måste vara fullständigt medvetna om den grundläggande principen för finansiella marknader att med större möjligheter till avkastning följer större risker och att risken är en oundgänglig beståndsdel i alla fungerande finansmarknader. Parlamentet betonar i detta avseende att man bör eftersträva en lämplig kompromiss mellan en hög standard för konsumentskyddet och smidigt fungerande mekanismer på den inre marknaden. Parlamentet anser att kommissionen bör uppmuntra nationella initiativ som ökar förståelsen för finansiella frågor, så att konsumenterna får en korrekt uppfattning om principen "risk/avkastning" och de finansiella instrumentens specifika egenskaper.

34.  Europaparlamentet erkänner att även om efterfrågan på finansiella tjänster idag huvudsakligen är inhemsk, har Internet och elektronisk bankverksamhet blivit nyckelinstrument för konsumenter som önskar ägna sig åt gränsöverskridande finansiell verksamhet riktad till privatpersoner och mindre företag. Parlamentet uppmanar därför alla intressenter att främja utvecklingen av sådana tjänster samtidigt som man garanterar säker elektronisk korrespondens, särskilt för konsumenter.

35.  Europaparlamentet betonar emellertid att det är viktigt att inte glömma bort konsumenter som inte har tillgång till denna teknik eller har svårt att använda den till exempel på grund av sin ålder.

36.  Europaparlamentet anser att förenklingen av bestämmelserna om finansiella tjänster och undanröjandet av hinder för kundernas rörlighet inte får leda till lägre standarder för konsumentskyddet i medlemsstaterna.

37.  Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 11 juli 2007, särskilt rekommendationen i denna om att det borde inrättas en "budgetpost […] för att finansiera sakkunskap om finansmarknaderna i konsument- och småföretagarorganisationer".

38.  Europaparlamentet är överens om att de konsumenter som önskar byta leverantörer av finansiella tjänster måste kunna göra detta när som helst och då med minimala rättsliga hinder och kostnader, samt att kontraktsklausuler som styr ett sådant byte av leverantör måste utarbetas på ett transparent och lättförståeligt språk och uttryckligen tilldra sig konsumenternas uppmärksamhet.

39.  Europaparlamentet stöder kommissionens initiativ att höja kunskapsnivån när det gäller finansiella frågor och inser behovet av information för att nå dit, men är samtidigt medvetet om den svåra balansen mellan att överbelasta konsumenterna med information och att ge dem just tillräckligt. Parlamentet förespråkar kvalitet framför kvantitet. Kommissionen uppmanas därför att rådgöra med konsumentorganisationerna för att fastställa vilken information som är nödvändig för att konsumenterna ska kunna göra riktiga val. Det bör också göras en tydlig åtskillnad mellan rådgivning och information.

40.  Europaparlamentet betonar att konsumenterna behöver förtroende och ordentlig kunskap för att kunna göra det rätta valet av finansiella produkter. Vidare betonas att samordnade insatser på nationell och europeisk nivå därför behövs för att höja kunskapsnivån när det gäller finansiella frågor i samtliga medlemsstater.

41.  Europaparlamentet begär att konsumenterna vid sidan av domstolarna får tillgång till alternativa tvistlösningsmekanismer för att lösa tvister om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag både på nationell och gränsöverskridande nivå. Kommissionen uppmanas att främja bästa praxis när det gäller alternativa tvistlösningsorgan.

42.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja konsumenternas medvetenhet och kunskap om nätverket för tvistlösning utanför domstol vid tvister rörande finansiella tjänster inom Europeiska Ekonomiska Samarbetsområdet (FIN-NET). Parlamentet understryker att FIN-NET bör spela en nyckelroll för att samordna offentlig information i samtliga medlemsstater om tillgång till prövnings- och tvistlösningsmekanismer, särskilt när det gäller gränsöverskridande finansiella tjänster.

43.  Europaparlamentet påminner om att konventionella domstolsförfaranden kommer att förbli en viktig tvistlösningsmekanism och uppmanar därför kommissionen att undersöka hur rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område påverkar gränsöverskridande finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag(8).

44.  Europaparlamentet stöder ett framtagande av en samstämmig lösning på EU-nivå som tillhandahåller konsumenterna tillgång till balanserade nya former av kollektiv prövning för att lösa gränsöverskridande klagomål i samband med finansiella produkter riktade till privatpersoner och mindre företag. Parlamentet föreslår en utvärdering av effekterna av de system som nyligen införts på nationell nivå.

45.  Europaparlamentet betonar behovet av att garantera tillgång till finansiella tjänster för alla som är intresserade av sådana tjänster och kräver därför att leverantörerna av finansiella tjänster åtminstone ska tillhandahålla ett kreditbaserat girokonto till de konsumenter som efterfrågar detta.

o
o   o

46.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska centralbanken, Europeiska banktillsynskommittén, Kommittén för europeiska myndigheter med tillsyn över försäkringar och tjänstepensioner och Europeiska värdepapperstillsynskommittén.

(1) EGT L 53, 28.2.2003, s. 8. (2) Antagna texter, P6_TA(2008)0011. (3) Antagna texter, P6_TA(2007)0615. (4) Antagna texter, P6_TA(2007)0338. (5) EUT C 303 E, 13.12.2006, s. 110. (6) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1. (7) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 25.11.2005, s. 15). (8) EGT L 12, 16.1.2001, s. 1.