(Medbeslutandeförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0269),

–   med beaktande av artiklarna 251.2 och 62.2 b ii i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0166/2006),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0459/2007).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 62.2 b ii,

med beaktande av kommissionens förslag║,

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(1), och

av följande skäl:

(1)  För att säkra en tillförlitlig kontroll och identifiering av viseringssökande är det nödvändigt att bearbeta biometriska uppgifter i informationssystemet för viseringar (VIS) som upprättades genom rådets beslut 2004/512/EG(2) och att skapa en rättslig ram för upptagningen av dessa biometriska kännetecken. Vidare kräver genomförandet av VIS nya organiseringsformer för hur viseringsansökningarna ska mottas.

(2)  Införandet av biometriska kännetecken i VIS är ett viktigt steg mot att börja utnyttja nya uppgifter, som på ett tillförlitligare sätt kan etablera kopplingen mellan innehavaren av en visering och dennes pass för att undvika användning av falska identiteter. Därför bör viseringssökandens personliga inställelse – åtminstone vid den första ansökan – vara ett av grundkraven vid utfärdandet av en visering med registrering av biometriska kännetecken i VIS.

(3)  ▌I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse(3) (VIS-förordningen) föreskrivs det att fingeravtryck och fotografier av sökande bör förvaras i VIS. I denna förordning definieras standarderna för insamlingen av dessa biometriska kännetecken med hjälp av hänvisningar till relevanta bestämmelser som fastställts av Internationella civila luftfartsorganisationen (ICAO). Inga andra tekniska specifikationer krävs för att säkerställa driftskompatibilitet.

(4)   Arrangemangen för att ta emot sökande bör vara utformade på ett sätt som visar vederbörlig respekt för människovärdet och integriteten. Viseringsansökningar bör behandlas sakkunnigt och med respekt och på ett sätt som står i proportion till de eftersträvade målen.

(5)  För att underlätta registreringen av viseringssökande och minska medlemsstaternas kostnader måste║ nya organisatoriska möjligheter tillkomma för hur medlemsstaterna kan företräda varandra. För det första bör ett specifikt upplägg för hur medlemsstaterna företräder varandra införas i de gemensamma konsulära anvisningarna, som inskränker sig till att motta viseringsansökningar samt läsa in och registrera biometriska kännetecken.

(6)  Andra alternativ bör införas, t.ex. samlokalisering, gemensamma ansökningscentrum och möjligheten att lägga ut verksamhet på entreprenad. En lämplig rättslig ram för dessa alternativ bör tas fram, varvid hänsyn särskilt bör tas till uppgiftsskyddsfrågorna. För att säkerställa integritetsskyddet vid utfärdandet av viseringar bör all verksamhet i samband därmed, inbegripet insamlingen av biometriska uppgifter, utföras i en medlemsstats lokaler som folkrättsligt åtnjuter diplomatiskt eller konsulärt skydd eller i lokaler som tillhör Europeiska kommissionen och av värdlandet erkänts såsom okränkbar. Enligt den rättsliga ram som införs bör medlemsstaterna själva i enlighet med villkoren i denna förordning kunna bestämma vilken typ av organisationsstruktur de vill använda i varje enskilt tredje land. Närmare upplysningar om dessa strukturer bör offentliggöras av kommissionen på en gemensam webbplats för frågor rörande viseringar till Schengenområdet.

(7)  När medlemsstaterna organiserar sitt samarbete bör de se till att sökanden hänvisas till den medlemsstat som är ansvarig för behandlingen av hans eller hennes ansökan.

(8)  Eftersom utfärdandet utgör myndighetsutövning av viseringar redan till sin natur är en arbetsuppgift för offentliga instanser bör en medlemsstats centrala myndigheter inte fatta beslut om att lägga ut delar av viseringshanteringsprocessen på entreprenad till en extern tjänsteleverantör, annat än i sådana fall där inga andra möjligheter föreligger och beslutet är vederbörligen motiverat. Denna typ av arrangemang bör strikt överensstämma med de allmänna principerna för utfärdandet av viseringar och respektera uppgiftsskyddskraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(4).

(9)  Ett avtal som en medlemsstat ingår med en extern tjänsteleverantör bör innehålla bestämmelser om tjänsteleverantörens exakta ansvar, direkt och fullkomlig tillgång till dennes lokaler, ║information för sökande, konfidentialitet, efterlevnad av bestämmelserna om uppgiftsskydd och omständigheter samt villkor och förfaranden om avtalet ska avbrytas tillfälligt eller upphävas. Medlemsstaterna bör vidta lämpliga åtgärder för att se till att avtalen med externa tjänsteleverantörer är verkställbara.

(10)  Medlemsstaterna bör sträva efter att ordna mottagandet av viseringsansökningar, inläsningen och registreringen av biometriska kännetecken samt intervjun på ett sådant sätt att den sökande för att få en visering behöver infinna sig personligen bara en gång (principen om samlingsförfarande)

(11)  Europeiska datatillsynsmannen har utfärdat ett yttrande i enlighet med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter(5), och det har även artikel 29-gruppen gjort, i enlighet med artikel 30.1 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG.

(12)   Direktiv 95/46/EG gäller då personuppgifter behandlas vid tillämpningen av denna förordning. Vissa frågor bör dock klarläggas, framför allt ansvaret för behandlingen av uppgifter, värnandet om de registrerades rättigheter och tillsynen över uppgiftsskyddet.

(13)  Medlemsstaterna bör kunna tillåta vissa kategorier av sökande eller samtliga sökande att direkt vända sig till deras konsulat eller diplomatiska beskickningar av humanitära eller andra skäl.

(14)  För att underlätta förfarandet vid en eventuell därpå följande ansökan bör det vara möjligt att kopiera biometriska uppgifter från den första ansökan inom en period av 59 månader från startdatumet för den lagringsperiod som anges i artikel 23 i VIS-förordningen. Efter denna period bör en ny upptagning ske av de biometriska kännetecknen.

(15)  Till följd av kravet på att uppta biometriska kännetecken bör kommersiella mellanhänder, t.ex. resebyråer, inte längre användas för den första ansökan utan endast för de därpå följande.

(16)  De gemensamma konsulära anvisningarna angående viseringar till diplomatiska beskickningar och karriärkonsulat bör därför ändras i enlighet med detta.

(17)  Kommissionen bör tre år efter det att informationssystemet för viseringar börjat tillämpas, och därefter vart fjärde år, lägga fram en rapport om tillämpningen av denna förordning som beskriver hur inläsningen och registreringen av biometriska kännetecken genomförts, lämpligheten hos de ICAO-normer som valts, efterlevnaden av befintliga uppgiftsskyddsregler och de erfarenheter man gjort vid samarbetet med externa tjänsteleverantörer, särskilt med tanke på insamlingen av biometriska uppgifter, principen om den "första ansökan" och organiseringen av mottagandet och behandlingen av viseringsansökningar. Rapporten bör även, i enlighet med artiklarna 17.12, 17.13, 17.14 och 50.4 i VIS-förordningen, omfatta sådana fall där fingeravtryck faktiskt inte kunnat tas eller inte krävts av rättsliga skäl jämfört med de fall där fingeravtryck tas. Rapporten bör omfatta information om fall där personer som faktiskt inte kunnat lämna fingeravtryck fått avslag på sin viseringsansökan. Rapporten bör vid behov åtföljas av lämpliga förslag till ändring av denna förordning. Kommissionen bör översända rapporten till Europaparlamentet och rådet.

(18)  Eftersom målet för denna förordning, nämligen att ordna mottagandet och behandlingen av viseringsansökningar när det gäller inmatning av biometriska uppgifter i VIS, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna, och det därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning ▌inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål ▌.

▌

(19)  Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheterna och står i överensstämmelse med de principer som erkänts framför allt i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.

(20)  I enlighet med artiklarna 1 och 2 i det protokoll om Danmarks ställning som är fogat till fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen deltar Danmark inte i antagandet av denna förordning och är därför inte bundet av den och omfattas inte av dess tillämpning. Eftersom denna förordning bygger på Schengenregelverket enligt bestämmelserna i avdelning IV i tredje delen av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, ska Danmark, i enlighet med artikel 5 i nämnda protokoll, inom en tid av sex månader efter det att rådet har antagit denna förordning besluta huruvida det ska genomföra den i sin nationella lagstiftning.

(21)  När det gäller Norge och Island utgör denna förordning, i enlighet med avtalet mellan Europeiska unionens råd och Republiken Island och Konungariket Norge om dessa staters associering till genomförandet, tillämpningen och vidareutvecklingen av Schengenregelverket, en vidareutveckling av bestämmelserna i Schengenregelverket vilka omfattas av det område som avses i artikel 1.B i rådets beslut 1999/437/EG av den 17 maj 1999 om vissa tillämpnings­föreskrifter för det avtalet(6).

(22)  Förordningen innebär en utveckling av bestämmelserna i Schengenregelverket, i vilket Förenade kungariket inte deltar enligt rådets beslut 2000/365/EG av den 29 maj 2000 om en begäran från Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket(7). Förenade kungariket deltar därför inte i antagandet av förordningen och är inte bundet av den och omfattas inte av dess tillämpning.

(23)  Förordningen innebär en vidareutveckling av bestämmelserna i Schengenregelverket i vilket Irland inte deltar i enlighet med rådets beslut 2002/192/EG av den 28 februari 2002 om Irlands begäran om att få delta i vissa bestämmelser i Schengenregelverket(8). Irland deltar därför inte i antagandet av förordningen och är inte bundet av den och omfattas inte av dess tillämpning.

(24)  När det gäller Schweiz utgör förordningen en vidareutveckling av bestämmelserna i Schengenregelverket i den mening som avses i avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och vidareutvecklingen av Schengenregelverket, vilka omfattas av det område som avses i artikel 4.1 i rådets beslut 2004/860/EG av den 25 oktober 2004 om undertecknande på Europeiska gemenskapens vägnar och provisorisk tillämpning av vissa bestämmelser av avtalet mellan Europeiska unionen, Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om Schweiziska edsförbundets associering till genomförandet, tillämpningen och utvecklingen av Schengenregelverket(9).

(25)  Denna förordning utgör en rättsakt som bygger på Schengenregelverket eller som på annat sätt hänför sig till det regelverket i den mening som avses i artikel 3.2 i 2003 års anslutningsakt.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

De gemensamma konsulära anvisningarna angående viseringar till diplomatiska beskickningar och karriärkonsulat ska ändras på följande sätt:

1.  Punkt II.1.2 ska ändras på följande sätt:

a)  I led b ska följande mening läggas till:"

En medlemsstat kan ║ också företräda en eller flera andra medlemsstater endast genom att motta ansökningar och läsa in och registrera biometriska kännetecken. Relevanta bestämmelser i led 1.2 c och e ska tillämpas. Då en företrädande medlemsstat tar emot en ansökan ska den skapa en akt för ansökan i VIS och i denna akt föra in de uppgifter som avses i artikel 9 i VIS-förordningen*. Den företrädande medlemsstaten ska därefter underrätta den företrädda medlemsstatens konsulat om att ansökan mottagits och inmatats i VIS med hjälp av den kommunikationsinfrastruktur för VIS som avses i artikel 16 i VIS-förordningen. Mottagandet och överföringen av akter och uppgifter till det företrädda konsulatet ska ske i enlighet med relevanta uppgiftsskydds- och säkerhetsregler.

_____________

* Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 767/2008 av den 9 juli 2008 om informationssystemet för viseringar (VIS) och utbytet mellan medlemsstaterna av uppgifter om viseringar för kortare vistelse (VIS-förordningen) (EUT L 218, 13.8.2008, s. 60).

b)  Led d ska ersättas med följande: "

"Utfärdandet av enhetliga viseringar i enlighet med led a och b återspeglas i den tabell över utlandsrepresentationer som utfärdar enhetliga viseringar som finns i bilaga 18.

2.  I del III ska punkt -1 läggas till:"

Uppträdanderegler för personal som handlägger viseringsansökningar

Medlemsstaterna ska se till att de sökande tas emot på ett värdigt sätt av all personal som handlägger viseringsansökningar.

All personal ska när de utför sina arbetsuppgifter visa full respekt för de sökandes människovärde och integritet. Eventuella åtgärder som vidtas ska stå i proportion till de mål som eftersträvas.

Personalen får under utförandet av sina arbetsuppgifter inte diskriminera någon på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

3.  Punkt III.1 ska ersättas med följande:"

1.1  Formulär för viseringsansökan – antal formulär

Sökande ska även vara tvungna att fylla i formuläret för enhetlig visering. Ansökningar om enhetlig visering ska göras på det harmoniserade formuläret, varav ett provexemplar återfinns i bilaga 16.

Åtminstone ett exemplar av formuläret för viseringsansökan ska fyllas i, vilket bl.a. kan användas för samråd med den centrala myndigheten. När nationella administrativa förfaranden så kräver kan de fördragsslutande parterna begära flera kopior.

1.2.  Biometriska kännetecken

a)  Medlemsstaterna ska samla in biometriska kännetecken bestående av ansiktsbild och tio fingeravtryck från sökanden med respekt för de rättigheter som fastställts i Europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt i Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter.

För eventuella därpå följande ansökningar inom 59 månader från startdatumet för den lagringsperiod som anges i artikel 23 i VIS-förordningen ska de biometriska kännetecknen kopieras från den första ansökan ▌. Efter denna tidsrymd ska en därpå följande ansökan betraktas som en "första ansökan

De tekniska kraven i fråga om fotografiet och fingeravtrycken ska uppfylla internationella normer enligt ICAO-dokument 9303 del 1 (pass) 6:e utgåvan*.

Upptagningen av de biometriska kännetecknen ska göras av kvalificerad och vederbörligen bemyndigad personal på den diplomatiska beskickningen eller på konsulatet eller, under deras överinseende och på deras ansvar, av den externa tjänsteleverantör som avses i punkt 1.B.

Inmatningen av uppgifterna i ║VIS║ får endast göras av vederbörligen bemyndigad konsulatspersonal som avses i artikel 4.1 samt i enlighet med artikel 5 ▌i VIS-förordningen.

Medlemsstaterna ska se till att alla sökkriterier i artikel 13 i VIS-förordningen fullt ut kommer till användning, för att oriktiga identifieringar och avslag på oriktiga grunder ska kunna undvikas.

Insamlingen av biometriska kännetecken och överföringen av dessa från tjänsteleverantören till det ansvariga konsulatet ska övervakas i enlighet med artiklarna 41 och 43 i VIS-förordningen och artikel 28 i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG**.

b)  Undantag

Om det är fysiskt omöjligt att ta fingeravtryck ska detta inte påverka beslut om beviljande av eller avslag på ansökan om visering.

Medlemsstaterna kan medge undantag från kravet om insamling av biometriska kännetecken för innehavare av diplomatpass, tjänstepass eller officiella pass samt särskilda pass.

I vart och ett av dessa fall ska orden "ej tillämpligt" föras in i VIS.

Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i del III punkt 4 ska för personer som är yngre än 12 år skannade fotografier användas, så att vederbörande inte behöver infinna sig personligen.

Tre år efter att VIS börjat tillämpas ska det göras en översyn av undantaget för barn och äldre från kravet att lämna fingeravtryck, framför allt med hänsyn till frågan vilken åldersgrupp kravet på fingeravtryck ska gälla för. Kommissionen ska för detta ändamål lägga fram en rapport i vilken det ska redogöras framför allt för vilka erfarenheter man gjort inom ramen för VIS då det gällt att ta fingeravtryck på barn från 12 års ålder och uppåt och använda dessa fingeravtryck, samt ingå en omfattande teknisk bedömning av hur tillförlitligt det är att för identifierings- och kontrolländamål ta fingeravtryck på barn under denna ålder och använda dessa fingeravtryck i en stor databank som VIS. Det ska i rapporten ingå en utvidgad konsekvensbedömning av lägre och högre åldersgränser för kraven på fingeravtryck, under beaktande av bland annat sociala, ergonomiska och ekonomiska aspekter.

I rapporten ska det ingå en liknande bedömning av möjligheten att ta fingeravtryck på äldre. Om rapporten skulle visa på betydande problem när det gäller att ta fingeravtryck på personer över en viss ålder ska kommissionen lägga fram ett förslag om införande av en övre åldersgräns.

Rapporten ska vid behov åtföljas av lämpliga förslag till ändring av denna förordning."

______________

* De tekniska kraven är desamma som för pass som medlemsstaterna utfärdar till sina medborgare i enlighet med rådets förordning (EG) nr 2252/2004 (EUT L 385, 29.12.2004, s. 1).

** EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

4.  I del VII: Punkt 1 ska ersättas med följande text:"

A Organisering av mottagande och behandling av viseringsansökningar

Varje medlemsstat ska ansvara för organiseringen av mottagandet och behandlingen av viseringsansökningar.

På varje plats ska medlemsstaterna antingen utrusta sitt konsulat med erforderlig utrustning för upptagning/insamling av biometriska kännetecken eller, utan att det påverkar tillämpningen av ovanstående möjligheter att företrädas av andra medlemsstater, besluta att samarbeta med en eller flera andra medlemsstater. Allt samarbete ska antingen ta formen av samlokalisering, inrättande av ett gemensamt ansökningscentrum eller, om dessa alternativ är olämpliga, samarbete med externa partner.

a)  Om alternativet "samlokalisering" väljs, ska personal från en eller flera medlemsstaters diplomatiska och konsulära beskickningar behandla ansökningarna (inklusive biometriska kännetecken) som inlämnats till dem på en annan medlemsstats diplomatiska och konsulära beskickning och dela utrustningen med denna medlemsstat. De berörda medlemsstaterna ska enas om hur länge samlokaliseringen ska vara samt villkor för dess upphörande liksom hur stor del av expeditionsavgiften som ska erhållas av den medlemsstat vars diplomatiska eller konsulära beskickning används. Sökande ska hänvisas till den medlemsstat som ansvarar för behandlingen av viseringsansökan.

b)  Om "gemensamma ansökningscentrum" inrättas sammanförs personal från två eller flera medlemsstaters diplomatiska beskickningar i en byggnad som tillhör en medlemsstat och folkrättsligt åtnjuter diplomatiskt eller konsulärt skydd, eller en byggnad som tillhör Europeiska kommissionen och av värdlandet erkänts såsom okränkbar och tar där emot de viseringsansökningar (inklusive biometriska kännetecken) som är avsedda för dem. Sökandena ska hänvisas till den medlemsstat som ansvarar för behandlingen av viseringsansökan. Medlemsstaterna ska enas om hur länge detta samarbete ska vara samt villkoren för dess upphörande liksom för fördelningen av kostnaderna mellan de deltagande medlemsstaterna. En medlemsstat ska ansvara för avtal med avseende på logistik och diplomatiska förbindelser med värdlandet.

c)  Samarbete med externa tjänsteleverantörer i enlighet med 1.B

1.  B Samarbete med externa tjänsteleverantörer

Om det på grund av särskilda omständigheter eller av skäl som beror på konsulatets lokala situation inte är lämpligt att utrusta det för upptagning/insamling av biometriska kännetecken eller att ordna med samlokalisering eller ett gemensamt ansökningscentrum kan en eller flera medlemsstater gemensamt samarbeta med en extern tjänsteleverantör när det gäller mottagandet av viseringsansökningar (inklusive biometriska kännetecken). I så fall ska berörd medlemsstat/berörda medlemsstater fortsatt ansvara för behandlingen av uppgifterna och därmed även vara ansvariga i fall av brott mot avtalet och i synnerhet ansvara för efterlevnaden av uppgiftsskyddsreglerna vid behandlingen av viseringsansökningarna. Medlemsstaten eller medlemsstaterna ska se till att en extern tjänsteleverantör av det slag som avses i del VII punkt 1.B.1 b utför sin verksamhet i en medlemsstats fastighet som folkrättsligt åtnjuter diplomatiskt eller konsulärt skydd eller i en fastighet som tillhör Europeiska kommissionen och av värdlandet erkänts såsom okränkbar, och att kvalificerad och vederbörligen bemyndigad personal från medlemsstatens eller medlemsstaternas diplomatiska beskickning eller konsulat finns på plats för att noggrant övervaka den verksamhet som utförs av den externa tjänsteleverantören.

1.B.1  – Typer av samarbete med externa tjänsteleverantörer

1.B.2  – Medlemsstaternas skyldigheter

I enlighet med direktiv 95/46/EG ska berörda medlemsstater välja en extern tjänsteleverantör som är i stånd att säkerställa tjänster av hög kvalitet och vidta alla tekniska och organisatoriska säkerhetsåtgärder som behövs för att personuppgifter ska skyddas mot förstöring genom olyckshändelse eller otillåtna handlingar eller förlust genom olyckshändelse samt mot ändringar, otillåten spridning av eller otillåten tillgång till uppgifterna, särskilt om behandlingen innefattar överföring av uppgifter i ett nätverk liksom mottagande och överföring av akter och uppgifter till konsulatet samt mot varje annat slag av otillåten behandling.

Vid valet av externa tjänsteleverantörer ska medlemsstaternas diplomatiska eller konsulära beskickningar noga granska företagets betalningsförmåga och tillförlitlighet (inklusive nödvändiga tillstånd, företagsregistrering, bolagsstadga och bankavtal) och ska försäkra sig om att några intressekonflikter inte föreligger.

Medlemsstaternas diplomatiska beskickningar eller konsulat ska se till att det valda företaget erbjuder relevant professionell expertis på områdena informations- och datasäkerhet. Medlemsstaterna ska följa bästa upphandlingspraxis när det gäller att ingå avtal med externa tjänsteleverantörer som tillhandahåller stöd i frågor som rör viseringar.

Externa tjänsteleverantörer får inte av någon som helst anledning ha tillgång till informationssystemet för viseringar (VIS). Åtkomst till VIS ska uteslutande vara reserverad för vederbörligen bemyndigad personal på diplomatiska beskickningar eller konsulat och endast för de ändamål som fastställts i VIS-förordningen.

Berörda medlemsstater ska skriftligen ingå avtal med den externa tjänsteleverantören i enlighet med artikel 17 i direktiv 95/46/EG. Innan avtal ingås ska medlemsstatens berörda diplomatiska beskickning eller konsulat, som ett led i det lokala konsulära samarbetet, motivera, med skäl som är förenliga med del VII punkt 1.B, för övriga medlemsstaters diplomatiska eller konsulära beskickningar samt kommissionens delegation varför avtalet behövs.

Ett standardavtal ska upprättas som ett led i det lokala konsulära samarbetet.

Medlemsstaterna ska se till att de som ansöker om visering i möjligaste mån betjänas utan avbrott om den externa tjänsteleverantören plötsligt skulle upphöra att tillhandahålla sina avtalsfästa tjänster.

Den avgift som erläggs av den sökande får inte överskrida den avgift som fastställs i bilaga 12 oavsett om medlemsstaterna samarbetar med externa tjänsteleverantörer.

Medlemsstaterna ska se till att det finns ett förfarande för identifiering av den externa tjänsteleverantör som medverkar vid behandlingen av någon viss viseringsansökan.

De berörda medlemsstaternas konsulära personal ska utbilda tjänsteleverantören så att denne bibringas de kunskaper som behövs för att erbjuda lämpliga tjänster och tillräcklig information till personer som ansöker om visering.

1.B.3  – Information

Denna information till allmänheten ska även finnas tillgänglig på en gemensam webbplats för frågor rörande viseringar till Schengenområdet.

Den senare ska inrättas som ett ytterligare stöd i tillämpningen av den gemensamma viseringspolitiken och hanteringen av viseringsprocessen.

1.B.4  – Informationskampanj

Kort innan VIS tas i drift i ett tredjeland ska medlemsstaternas diplomatiska eller konsulära beskickningar tillsammans med kommissionens delegation inleda en kampanj med syfte att informera allmänheten om vilka mål som eftersträvas med VIS, vilka uppgifter som lagras i VIS och vilka myndigheter som har tillgång till VIS, samt om viseringssökandes rättigheter. Sådana kampanjer ska föras med jämna mellanrum.

1.  C Bibehållen möjlighet för sökandena att direkt vända sig till medlemsstaternas diplomatiska eller konsulära beskickningar

Oavsett vilken typ av samarbete som valts får medlemsstater besluta att bibehålla möjligheten att låta sökandena direkt vända sig till sina diplomatiska eller konsulära beskickningar och där lämna in sina viseringsansökningar. Medlemsstaterna ska säkerställa en kontinuitet i mottagandet och behandlingen av viseringsansökningarna om samarbetet med andra medlemsstater eller någon annan typ av extern tjänsteleverantör plötsligen skulle avbrytas.

1.  D Beslut och offentliggörande

Medlemsstaterna ska informera kommissionen om hur de avser att organisera mottagandet och behandlingen av viseringsansökningar på varje plats där det finns ett konsulat. Kommissionen kommer att se till att informationen offentliggörs på lämpligt sätt på den gemensamma webbplatsen för frågor rörande viseringar till Schengenområdet.

Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna de avtal som de ingår.

1.  E Allmänt ansvar

1.E.1  Handlingar

Varje handling, uppgift eller biometriskt kännetecken som mottagits av en medlemsstat eller på en medlemsstats vägnar i samband med en viseringsansökan ska betraktas som en "konsulär handling" i den bemärkelse som avses i Wienkonventionen om konsulära förbindelser, och behandlas på lämpligt sätt.

1.E.2  Utbildning

De anställda vid diplomatiska beskickningar eller konsulat ska, innan de bemyndigas att uppta biometriska kännetecken, få lämplig utbildning, som en garanti för att inläsningen och registreringen sker på vederbörligt vis och utan svårigheter.

1.E.3  Ansvar

Varje person eller medlemsstat som lidit skada till följd av lagstridigheter vid behandlingen eller av annan handling som strider mot denna förordning ska ha rätt till ersättning från den medlemsstat som vållat skadan. Nämnda stat ska helt eller delvis gå fri från sitt ansvar om den bevisar att den inte kan hållas ansvarig för den händelse som vållat skadan.

Ersättningsanspråk mot en medlemsstat med anledning av skada av det slag som avses i stycket ovan ska omfattas av föreskrifterna i den svarande medlemsstatens nationella lagstiftning.

1.E.4  Påföljder

Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att se till att varje överträdelse av denna förordning, framför allt varje missbruk av uppgifter som lämnats in vid en viseringsansökan, kan leda till effektiva, proportionerliga och avskräckande påföljder, också av administrativt eller straffrättsligt slag i enlighet med nationell lagstiftning.

5.  Punkt VIII.5.2 ska ändras på följande sätt:

Artikel 2

Kommissionen ska tre år efter det att informationssystemet för viseringar börjat tillämpas, och därefter vart fjärde år, lämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om genomförandet av denna förordning som beskriver genomförandet av inläsningen och registreringen av biometriska kännetecken, hur lämpliga de ICAO-normer är som valts, efterlevnaden av befintliga uppgiftsskyddsregler och de erfarenheter man gjort vid samarbetet med externa tjänsteleverantörer, särskilt med tanke på insamlingen av biometriska uppgifter, principen om den "första ansökan" och organiseringen av mottagandet och behandlingen av viseringsansökningar. Rapporten ska även, i enlighet med artiklarna 17.12, 17.13, 17.14 och 50.4 i VIS-förordningen, omfatta sådana fall där fingeravtryck faktiskt inte kunnat tas eller inte krävts av rättsliga skäl jämfört med de fall där fingeravtryck tas. Rapporten ska omfatta information om fall där personer som faktiskt inte kunnat lämna fingeravtryck fått avslag på sin viseringsansökan.

Rapporten ska vid behov åtföljas av lämpliga förslag till ändring av denna förordning.

Artikel 3

Denna förordning träder i kraft den dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ║ den ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) Europaparlamentets ståndpunkt av den 10 juli 2008. (2) EUT L 213, 15.6.2004, s. 5. (3) EUT L 218, 13.8.2008, s. 60. (4) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31. (5) EGT L 8, 12.1.2001, s. 1. (6) EGT L 176, 10.7.1999, s. 31. (7) EGT L 131, 1.6.2000, s. 43. (8) EUT L 64, 7.3.2002, s. 20. (9) EUT L 370, 17.12.2004, s. 78.