Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande om utvidgningsstrategi och huvudfrågor 2007–2008 (KOM(2007)0663),

–   med beaktande av sina resolutioner av den 16 mars 2006 om kommissionens strategidokument inför utvidgningen 2005(1) och av den 13 december 2006 om utvidgningsstrategin och de största utmaningarna 2006-2007(2),

–   med beaktande av Europaparlamentets tidigare resolutioner om länderna på västra Balkan, Turkiet och partnerländerna i den europeiska grannskapspolitiken,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för kultur och utbildning (A6-0266/2008), och av följande skäl:

A.  EU:s utvidgningsstrategi rymmer både en extern och en intern dimension.

B.  Den externa dimensionen omfattar främjande av reformer för demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna, fred, stabilitet och välstånd, i enlighet med europeiska normer.

C.  Den interna dimensionen har en direkt inverkan på EU:s förmåga att fullfölja sina politiska målsättningar och att uppnå en allt fastare sammanslutning såsom föreskrivs i fördragen.

D.  Det krävs en politiskt integrerad Europeisk union som kan utveckla en ambitiös solidaritets- och stabilitetspolitik.

E.  Enligt Romfördraget får "varje europeisk stat ansöka om att bli medlem av gemenskapen".

F.  Tidigare utvidgningar har utan tvekan inneburit framgångar både för EU och för de medlemsstater som anslutit sig och har bidragit till stabilitet, utveckling och välstånd för Europa som helhet. Det är väsentligt att skapa de villkor som behövs för att säkerställa att framtida utvidgningar också blir framgångsrika.

G.  Stabiliserings- och associeringsavtalen ger ett viktigt och framgångsrikt bidrag till förbindelserna mellan EU och länderna på västra Balkan i syfte att integrera dem i EU. De främjar även regionalt samarbete.

H.  Vid Europeiska rådets möte i Thessaloniki 2003 och i Bryssel 2006 upprepades EU:s avsikt att stå fast vid sina åtaganden gentemot länderna i sydöstra Europa och på västra Balkan.

I.  Det förnyade samförstånd som Europeiska rådet antog i december 2006 bygger på principerna om konsolidering av åtaganden, rättvis och strikt villkorlighet och bättre kommunikation med allmänheten.

J.  Utvidgningsstrategin är mycket mer än en förhandlingsmetod, eftersom den avspeglar den centrala övertygelsen att EU är en värdegemenskap, och är oupplösligt förknippad med debatten om EU:s mål, dess framtid och roll i närområdet och i världen.

K.  De metoder och kriterier som beskrivs i kommissionens ovannämnda meddelande om fortsatta anslutningsförhandlingar förtjänar fullt stöd och bör tillämpas strikt, och politiska överväganden bör inte överskugga ett strikt uppfyllande av kriterierna.

L.  EU:s utvidgningsstrategi bör ingå i en bred uppsättning politiska instrument för att konsolidera demokrati och bygga upp stabilitet och social utveckling i EU:s grannskap och för att förstärka EU:s roll i världen.

M.  Denna politik bör omspänna de varierade förhållanden som råder i EU:s grannländer, särskilt i de länder som har kandidatstatus och som har inlett förhandlingar, de länder som har kandidatstatus men som ännu inte har inlett förhandlingar, de länder som har utsikter till medlemskap, de länder som har som målsättning att bli medlemmar i EU samt de länder som endast vill ha nära grannförbindelser med EU.

N.  Denna politik bör också vara oberoende och inte påverka de bestämmelser som tillåter ett visst land att övergå från en typ av förhållande med EU till en annan, om de nödvändiga interna och externa kriterierna uppfylls.

O.  De östra partnerländerna i den europeiska grannskapspolitiken kan klart definieras som europeiska länder och några av dem har uttryckt att de har ett europeiskt perspektiv som mål.

P.  Som påpekas i parlamentets ovannämnda resolution av den 13 december 2006 bör länder med utsikter till medlemskap dra nytta av ett nära bilateralt eller multilateralt samarbete med EU som speglar dessa länders särskilda behov och intressen. Denna möjlighet, som rymmer ett brett urval av olika handlingsmöjligheter, erbjuder partnerländerna en stabil och långsiktig grund för institutionaliserade förbindelser med EU och en nödvändig sporre för att främja stabilitet, fred, respekt för de mänskliga rättigheterna och demokratiska och ekonomiska reformer i de berörda länderna.

Q.  I enlighet med samma resolution är det upp till alla länder med erkända utsikter till medlemskap att avgöra huruvida de vill dra nytta av liknande multilaterala överenskommelser under övergångsstadiet innan de går över till ett fullständigt medlemskap.

R.  EU:s utvidgningsstrategi måste också förklaras och förmedlas till de nuvarande EU-medborgarna och till alla framtida medborgare på ett effektivt sätt för att se till att de är fullt medvetna om denna politik och så att EU får ökat stöd hos allmänheten för sina åtaganden gentemot grannländerna och på så vis säkra EU:s trovärdighet och solidaritet som partner samtidigt som man försöker bemöta berättigade farhågor.

1.  Europaparlamentet håller med kommissionen om att tidigare utvidgningar har varit en stor framgång och till gagn både för de gamla och nya medlemsstaterna i EU genom att främja ekonomisk tillväxt och socialt framskridande samt förse den europeiska kontinenten med fred, stabilitet, frihet och välstånd. Parlamentet anser att lärdomar kan dras av tidigare anslutningar och att framtida metoder för att förbättra utvidgningsprocessens kvalitet måste baseras på de positiva erfarenheter som rönts hittills.

2.  Europaparlamentet står fast vid sina starka åtaganden gentemot alla kandidatländer och gentemot dem som har getts klara utsikter till medlemskap, under förutsättning att Köpenhamnskriterierna från 1993 ovillkorligen respekteras rigoröst och till fullo. Parlamentet anser att EU måste anstränga sig för att stärka sin integrationskapacitet och att denna kapacitet bör beaktas fullt ut.

3.  Europaparlamentet erinrar i det här sammanhanget även om det faktum att det, för ländernas från före detta Jugoslavien del, är ett oeftergivligt villkor (sine qua non) att de samarbetar fullt ut med Internationella brottmålsdomstolen för före detta Jugoslavien.

4.  Europaparlamentet anser att EU:s utvidgningsstrategi bör uppfylla kraven i EU-fördraget och reflektera de åtaganden som unionen redan har gjort samt söka uppnå en balans mellan EU:s geostrategiska intressen, konsekvenserna av den politiska utvecklingen utanför EU:s gränser och EU:s integrationsförmåga, inbegripet dess förmåga att hantera inre och yttre utmaningar i framtiden och att genomföra sitt politiska integrationsprojekt.

5.  Europaparlamentet erinrar i det här sammanhanget om behovet av att genomföra nödvändiga interna reformer som bland annat är inriktade på att öka effektiviteten och stärka den sociala sammanhållningen och den demokratiska ansvarsskyldigheten.

6.  Europaparlamentet påminner om att integrationsförmågan är förknippad med EU:s förmåga att vid en given tidpunkt fastställa och därmed nå sina politiska målsättningar, särskilt målen om att främja ekonomisk och social utveckling och hög sysselsättning i medlemsstaterna, att bekräfta sin identitet och förmåga att agera på den internationella arenan, att främja både EU-medlemsstaternas och de europeiska medborgarnas rättigheter och intressen, att utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, att till fullo bevara och utveckla gemenskapens regelverk och att värna om de grundläggande rättigheter och friheter som föreskrivs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

7.  Europaparlamentet anser att begreppet integrationsförmåga består av fyra komponenter:

8.  Europaparlamentet framhåller att för att stärka utvidgningsstrategins trovärdighet och effektivitet måste även medlemsstaterna till fullo respektera och uppfylla Köpenhamnskriterierna för att undvika att högre normer utkrävs av ansökarländerna än de som tillämpas i vissa delar av unionen.

9.  Europaparlamentet påminner vidare om att den ekonomiska strukturen och intressena hos varje ny medlemsstat kan påverka inriktningen på EU:s politik och budget och att de politiska anpassningar som krävs kan påverka EU:s själva karaktär. Parlamentet påminner också om att en sammanhållen gemenskap av nationer och medborgare måste baseras på enhetlig politik och solidariskt intresse.

10.  Parlamentet anser att såväl de budgetmässiga som de vidare ekonomiska och sociala konsekvenserna av fortsatta tänkbara utvidgningar vederbörligen måste beaktas under halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen för perioden 2007–2013 och vid utarbetandet av kommande budgetramar.

11.  Europaparlamentet är dessutom övertygat om att alla stater som ansluter sig bör försöka lösa sina viktigaste interna problem, särskilt de som rör territoriella och konstitutionella förhållanden, innan de kan ansluta sig till EU. Parlamentet anser att EU, före och under förhandlingarna med varje sådan stat, bör hjälpa till med att finna en lösning på de här frågorna.

12.  Europaparlamentet instämmer i betoningen av konsolidering, villkorlighet och kommunikation som vägledande principer för EU:s utvidgningsstrategi.

13.  Europaparlamentet anser att varje utvidgning måste åtföljas av adekvat konsolidering och politisk koncentrering, det vill säga av en seriös utvärdering av EU:s politik och medel, i syfte att svara mot EU-medborgarnas förväntningar och säkra genomförandet av EU som politiskt projekt.

14.  Europaparlamentet oroar sig för att utvidgning utan tillräcklig konsolidering och förberedelse skulle kunna påverka unionens sammanhållning på ett negativt sätt och få allvarliga konsekvenser för unionens förmåga att agera eftersom det skulle försvaga institutionerna, göra medlemsstaterna mer mottagliga för påtryckningar utifrån samt undergräva EU:s trovärdighet som global aktör.

15.  Europaparlamentet anser vidare att en framgång för utvidgningsprocessen (och därmed en framgång för EU:s politiska integrationsprocess) endast kan uppnås om det finns ett klart och varaktigt stöd från allmänheten för respektive kandidatlands EU-medlemskap. Parlamentet anser därför att ytterligare utvidgningar bör åtföljas av en gemensam kommunikationspolitik som inbegriper EU:s alla institutioner och medlemsstaternas regeringar samt företrädare för det civila samhället, och att denna kommunikationspolitik bör utformas så att den för EU-medborgarna förklarar de politiska, ekonomiska, sociala och kulturella fördelarna med utvidgningen. Parlamentet påminner därför regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna om att det är deras ansvar att i tillräcklig mån informera allmänheten om de positiva resultaten av tidigare utvidgningar, läget i de pågående förhandlingarna och de frågor som hänger samman med anslutningen av nya medlemsstater.

16.  Europaparlamentet anser att länder med utsikter till EU-anslutning bör göra allt de kan för att förklara, engagera och förbereda sin allmänna opinion för integrationen i EU och göra det civila samhället delaktigt i processen från allra första början.

17.  Europaparlamentet är också övertygat om att utvidgningsstrategin bör kombineras med mer varierade utrikespolitiska avtalsramar och att dessa ramar skulle kunna organiseras som ömsesidigt genomsläppliga koncentriska cirklar inom vilka länderna har möjlighet att under stränga, men tydliga, interna och externa villkor övergå från en status till en annan om de så önskar och om de uppfyller kriterierna för avtalet i fråga.

18.  Europaparlamentet framhåller att deltagande i den europeiska grannskapspolitiken varken i princip eller i praktiken utgör någon ersättning för medlemskap och inte heller utgör en fas som nödvändigtvis leder till medlemskap. Parlamentet anser att den begreppsmässiga, politiska och rättsliga klyftan mellan EU:s utvidgningsstrategi och dess grannskapspolitik måste överbryggas, så att de östra grannländernas förväntningar kan mötas. Parlamentet är övertygat om att kommissionens förstärkta grannskapspolitik inte är tillräcklig i detta avseende, även om den representerar ett positivt steg i rätt riktning. Istället krävs en verkligt kvalitativ förändring.

19.  Europaparlamentet föreslår därför att EU, i fråga om de östra grannländer som på grund av sin politiska, ekonomiska och sociala situation och EU:s nuvarande integrationsförmåga för närvarande inte har utsikter till medlemskap men som samtidigt uppfyller vissa demokratiska och ekonomiska kriterier, upprättar ett område som bygger på gemensam politik och som särskilt omfattar rättssäkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter, politiskt samarbete i utrikes- och säkerhetsfrågor, ekonomiska och finansiella frågor, handel, energi, transport, miljöfrågor, rättvisa, säkerhet, migration, visumfri rörlighet och utbildning. Parlamentet anser att en sådan gemensam politik bör främja det övergripande målet om att hjälpa de östra grannländerna att gradvis uppfylla EU:s normer och på så sätt bana väg för deras allt närmare integration i EU. Parlamentet är också övertygat om att denna gemensamma politik bör utformas tillsammans med de deltagande länderna utifrån särskilda beslutsmekanismer och ges ett adekvat finansiellt stöd. Det ställer sig positivt till det polsk-svenska förslaget om ett partnerskap i öst som lades fram vid rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) möte den 26–27 maj 2008, förutsatt att det initiativ som förslaget rymmer drivs inom ramen för EU.

20.  Europaparlamentet välkomnar återupptagandet, inom ramen för EU, av "Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet" som ett positivt steg i EU:s relationer med de södra grannländerna. Denna nya utveckling stärker argumentet för att även upprätta särskilda multilaterala avtalsförbindelser med EU:s östra grannländer som, till skillnad från de södra partnerländerna, har tydliga ambitioner och utsikter att bli medlemmar i EU. Parlamentet påminner om att dessa förbindelser, som ett första steg, bör omsättas i upprättandet av ett frihandelsområde, som följs av närmare förbindelser i form av ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde plus (EEA +), ett europeiskt samvälde eller särskilda regionala samarbetsramar.

21.  Europaparlamentet upprepar vikten av att utforma en mer sofistikerad och omfattande EU strategi för Svartahavsområdet som går utöver det nuvarande synergiinitiativet. Parlamentet anser att utmaningarna för det regionala samarbete runt Svarta havet motiverar ett parallellt initiativ för att upprätta ett samarbetsavtal för Svartahavsområdet, som borde inbegripa EU, Turkiet och samtliga stater vid Svarta havet som jämbördiga partnerländer, samtidigt som ett fullt deltagande från Rysslands sida eftersträvas, och som i ett senare skede kunde utvecklas till en union för Svarta havet. Det anser att en sådan multilateral ram inte bara skulle erbjuda de berörda länderna möjlighet att stärka sina förbindelser med EU och dra fördel av samarbete inom en rad politikområden, utan även tillåta att Europeiska unionen spelar en mer aktiv roll i sökandet efter fredliga lösningar på regionens konflikter och därigenom bidra positivt till säkerheten i regionen.

22.  Europaparlamentet anser samtidigt att länder som har erkända utsikter till medlemskap, men som fortfarande har lång väg kvar innan de uppfyller de politiska, ekonomiska och sociala kriterier som krävs för att få kandidatstatus, frivilligt skulle kunna delta i arrangemang liknande de ovan nämnda bilaterala eller multilaterala ramarna. Parlamentet framhåller att ett sådant steg under mellantiden skulle underlätta utnyttjandet av alla de instrument som EU har till sitt förfogande för att hjälpa de berörda länderna på deras väg mot ett fullständigt medlemskap.

23.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens meddelande av den 5 mars 2008 om västra Balkan: ökade utsikter till EU-medlemskap (KOM(2008)0127) som beskriver en rad åtgärder för att stödja länderna i regionen i deras strävan att bli medlemmar i EU och för att fördjupa EU:s förbindelser med dem, vare sig det gäller handel, energi, utbildning och/eller forskning. Parlamentet ser med tillfredsställelse på undertecknandet av stabiliserings- och associeringsavtalet med Serbien den 7 november 2007 och med Bosnien-Hercegovina den 16 juni 2008 och ser det som ytterligare ett steg på vägen när det gäller att konsolidera banden mellan den berörda regionen och EU. Parlamentet kräver i det här sammanhanget att förhandlingarna om viseringslättnader med länderna på västra Balkan skyndas på, i syfte att underlätta deras deltagande i gemenskapsprogram.

24.  Europaparlamentet uppmanar därtill med eftertryck kommissionen att lägga fram konkreta förslag om en mer mångsidig politik för yttre förbindelser gentemot EU:s grannländer, i enlighet med denna resolution, och med beaktande av sina egna administrativa strukturer för att kunna upprätta en strukturell förbindelse mellan den verksamhet som sköts av generaldirektoratet för utvidgning, och den verksamhet som bedrivs av generaldirektoratet för yttre förbindelser.

25.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 291 E, 30.11.2006, s. 402. (2) EUT C 317 E, 23.12.2006, s. 480.