Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 343/2003 av den 18 februari 2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredjeland har gett in i någon medlemsstat(1) ("Dublinförordningen"),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2725/2000 av den 11 december 2000 om inrättande av Eurodac för jämförelse av fingeravtryck för en effektiv tillämpning av Dublinkonventionen(2) ("Eurodacförordningen"),

–   med beaktande av rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet(3),

–   med beaktande av rådets direktiv 2003/9/EG av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna(4) ("mottagningsvillkorsdirektivet"),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 862/2007 av den 11 juli 2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 311/76 om utarbetande av statistik beträffande utländska arbetstagare(5),

–   med beaktande av rådets slutsatser om tillgång till Eurodac för polismyndigheter och brottsbekämpande myndigheter i medlemsstaterna samt för Europol(6),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 573/2007/EG av den 23 maj 2007 om inrättande av Europeiska flyktingfonden för perioden 2008–2013 som en del av det allmänna programmet Solidaritet och hantering av migrationsströmmar och om upphävande av rådets beslut 2004/904/EG(7),

–   med beaktande av sin resolution av den 6 april 2006 om flyktingsituationen på Malta(8),

–   med beaktande av rapporten från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor om dess besök i anläggningar för kvarhållande i flera medlemsstater,

–   med beaktande av sin resolution av den 21 juni 2007 om asyl: praktiskt samarbete och kvaliteten på besluten i det gemensamma europeiska asylsystemet(9),

–   med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2008: Mot en EU-strategi för barnets rättigheter(10),

–   med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2008 om fallet med den iranske medborgaren Seyed Mehdi Kazemi(11),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0287/2008), och av följande skäl:

A.  Varje asylsökande har rätt till en individuell och fullständig prövning av sin enskilda ansökan.

B.  Lagstiftning och praxis i asylfrågor skiljer sig fortfarande mycket från land till land, och asylsökande behandlas därför på olika sätt i olika Dublinstater.

C.  Ömsesidigt förtroende och tillförlitlighet är förutsättningar för Dublinsystemet, och om dessa förutsättningar inte är uppfyllda, dvs. om det finns stora luckor i insamlingen av uppgifter eller om beslutsprocessen är inkonsekvent i vissa medlemsstater, drabbas hela systemet.

D.  Det finns bevis för att vissa medlemsstater inte säkerställer någon verklig tillgång till ett förfarande för fastställande av flyktingstatus.

E.  En del medlemsstater tillämpar inte mottagningsvillkorsdirektivet effektivt, antingen i fråga om asylsökande som väntar på överföring till en annan medlemsstat enligt Dublinförordningen, eller vid återvändandet till den ansvariga medlemsstaten.

F.  Vissa medlemsstater frihetsberövar systematiskt personer som omfattas av Dublinsystemet.

G.  Det höga antalet parallella ansökningar och det låga antalet genomförda överföringar tyder på att Dublinsystemet har brister och att ett gemensamt europeiskt asylsystem måste införas.

H.  En korrekt tillämpning av Dublinförordningen kan mycket väl leda till en ojämn fördelning av ansvaret för personer som söker skydd, till nackdel för vissa medlemsstater som enbart på grund av sitt geografiska läge får ta emot stora migrationsströmmar.

I.  Kommissionens utvärdering visar att de 13 medlemsstaterna vid EU:s gränser år 2005 tvingades hantera ökade krav orsakade av Dublinsystemet.

J.  Medlemsstaterna i söder tvingas acceptera asylansökningar från illegala invandrare som räddats från nödsituationer under sin väg till Europa.

K.  Medlemsstaterna i söder tvingas acceptera asylansökningar från illegala invandrare utan hjälp från tredjeländer vilka är skyldiga att tillhandahålla sådan hjälp enligt internationell lag.

L.  Det är inte säkert att medlemsstaterna är intresserade av att fullgöra skyldigheten att i Eurodac-databasen registrera personer som reser in olagligen, eftersom det kan innebära att antalet asylansökningar som de måste behandla ökar.

M.  Genom Dublinförordningen införs ett system för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan, men det inrättades ursprungligen inte för att vara en mekanism för ansvarsfördelning och fungerar heller inte som en sådan.

N.  Det är mycket viktigt att alla utvärderingar av Dublinsystemet åtföljs av en konkret, permanent, rättvis och funktionell mekanism för ansvarsfördelning.

O.  Dublinsystemets kriterier för första inreseland innebar ett starkt tryck på gränsmedlemsstaterna.

P.  Andelen kandidater med godkänd flyktingstatus för medborgare från vissa tredjeländer varierar från omkring 0 procent till 90 procent inom medlemsstaterna.

Q.  Enskilda personer som inger ansökningar måste ha full kännedom om Dublinprocessen på ett språk som de förstår och dess möjliga konsekvenser.

R.  Enligt artikel 24.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska barnets bästa komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om de vidtas av offentliga myndigheter eller privata institutioner.

S.  Trots att sammanhållning av familjen står högst upp i Dublinförordningens kriterierangordning är det inte ofta den bestämmelsen tillämpas.

T.  Statistiken om överföringar har uppenbara brister, eftersom det saknas uppgifter om exempelvis antalet framställningar om övertagande av en asylsökande som utan tillstånd har passerat gränsen, eller andelen framställningar om "övertagande" respektive "återtagande".

U.  År 2005 uppgav nio av de nya medlemsstaterna att de registrerade fler överföringar "in" vid tillämpningen av Dublinförordningen, och medlemsstater utan yttre landgräns mot länder utanför unionen uppgav att de registrerade fler överföringar "ut".

V.  Kommissionen har inte kunnat utvärdera kostnaden för Dublinsystemet, och detta är viktig information för att systemets effektivitet ska kunna utvärderas.

W.  Vid mötet i rådet (rättsliga och inrikes frågor) i Luxemburg den 12–13 juni 2007 uppmanades kommissionen att snarast möjligt lägga fram ett förslag till ändring av Eurodacförordningen för att ge medlemsstaternas polismyndigheter och brottsbekämpande myndigheter samt Europol möjlighet att på vissa villkor få tillgång till Eurodac, en databas som ursprungligen utformades som ett verktyg för genomförande av Dublinförordningen.

Systemets effektivitet samt ansvarsfördelning

1.  Europaparlamentet är fast övertygat om att Dublinsystemet, om inte en tillfredsställande och jämn skyddsnivå kan åstadkommas i hela EU, alltid kommer att ge otillräckliga resultat både tekniskt och mänskligt sett, och asylsökande kommer även i fortsättningen att ha legitima skäl att vilja lämna in sin ansökan i en viss medlemsstat för att kunna dra nytta av de mest gynnsamma nationella bestämmelserna.

2.  Europaparlamentet är fast övertygat om att Dublinsystemet, i frånvaro av ett verkligt gemensamt europeiskt asylsystem och ett gemensamt förfarande, kommer att fortsätta att vara orättvist både för de asylsökande och för vissa medlemsstater.

3.  Europaparlamentet bekräftar på nytt det brådskande behovet av att förbättra beslutsprocessen och göra den mer konsekvent. Parlamentet är övertygat om att en europeisk byrå för stöd till samarbete i asylfrågor skulle kunna spela en värdefull roll i detta avseende, till exempel genom att tillhandahålla utbildning av hög gemensam standard och stöd i form av expertgrupper.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga hur man kan ge FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) direktstöd som komplement till projektbaserad finansiering för att kunna förstärka dess övervaknings- och rådgivningsarbete i EU och fortsätta utveckla metoder för att stödja de nationella myndigheterna i deras insatser för att förbättra beslutsfattandet.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag avseende mekanismer för ansvarsfördelning som skulle kunna införas för att lindra den oproportionerliga börda som faller på vissa medlemsstater, särskilt gränsmedlemsstaterna, men som inte passar in i Dublinsystemet.

6.  Europaparlamentet kräver att kommissionen, i väntan på ett införande av europeiska mekanismer för ansvarsfördelning, ska planera för ett införande av andra mekanismer än finansiella inom ramen för Dublinförordningen för att rätta till de olyckliga konsekvenser av dess tillämpning som drabbat små medlemsstater vid unionens yttre gräns.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa en tvingande mekanism för att stoppa överföringar av asylsökande till medlemsstater som inte garanterar en fullständig och rättvis prövning av deras ansökningar och vidta systematiska åtgärder mot dessa medlemsstater.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta meningsfulla bilaterala arbetsrelationer med tredjeländer för att underlätta samarbete och se till att sådana tredjeländer uppfyller sina internationella rättsliga skyldigheter när det gäller Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning och sjöräddning.

Sökandenas rättigheter

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i den nya förordningen införa tydligare och mer stringenta bestämmelser för hur personer som söker skydd ska underrättas om Dublinförordningens konsekvenser, och att överväga att utarbeta en standardbroschyr som skulle kunna översättas till ett antal språk och delas ut till alla medlemsstater. Den bör även ta hänsyn till den enskildes läs- och skrivkunnighetsnivå.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra artiklarna 19 och 20 i Dublinförordningen om "övertagande och återtagande", så att sökanden får en automatisk suspensiv rätt att överklaga ett beslut om överföring av ansvaret till en annan medlemsstat enligt Dublinförordningen.

11.  Europaparlamentet bekräftar på nytt att principen om non-refoulement bör förbli en av hörnstenarna i ett gemensamt asylsystem på EU-nivå och kräver att tillämpningen av Dublinförordningen aldrig får leda till att behandlingen av en ansökan avslutas av procedurskäl och inte återupptas för en fullständig och rättvis prövning efter en överföring inom ramen för Dublinprocessen. Detta bör klargöras i förordningen.

12.  Europaparlamentet anser att informationsutbytet om överföringar mellan medlemsstater bör förbättras, särskilt med avseende på särskilda vårdbehov hos personer som överförs.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma möjligheten för en person som berörs av överföring till en annan medlemsstat vid tillämpning av Dublinsystemet att kunna överföras till sitt ursprungsland, men endast på grundval av sin uttryckliga begäran och med full respekt för förfarandebestämmelserna.

Återförening av familjemedlemmar och principen om barnets bästa

14.  Europaparlamentet rekommenderar att ett antal gemensamma riktlinjer om bedömning av ålder antas på EU-nivå och att barnet, om det föreligger tvivel om åldern, ska få detta tolkat till sin fördel.

15.  Europaparlamentet erinrar om att barnets bästa ska komma i första rummet i alla beslut som rör barn. Parlamentet kräver att underåriga utan medföljande vuxen aldrig får hållas i förvar eller överföras till en annan medlemsstat, utom för att återförenas med sin familj, och att barnet, om en sådan överföring blir nödvändig, måste få ett ombud och ledsagas genom hela förfarandet. Parlamentet välkomnar därför kommissionens avsikt att ytterligare klargöra hur Dublinreglerna ska tillämpas på underåriga utan medföljande vuxen.

16.  Europaparlamentet beklagar att definitionen av en familjemedlem enligt den gällande förordningen är alltför restriktiv och uppmanar kommissionen att utvidga den nuvarande definitionen till att även innefatta alla nära släktingar och långtidspartner och särskilt dem som inte har något annat familjestöd och vuxna barn som är oförmögna att ta hand om sig själva.

17.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att utvidga Dublinförordningens tillämpningsområde till att även omfatta subsidiärt skydd, vilket bör göra det möjligt för personer som ansöker om subsidiärt skydd att återförenas med familjemedlemmar som beviljats detta slags skydd eller ansöker om det i en annan medlemsstat.

Förvar

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa en bestämmelse om att förvar av Dublinsökande endast får tillämpas som en sista utväg och fastställa av vilka skäl förvar kan bli aktuellt och vilka rättssäkerhetsgarantier som bör finnas.

19.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i Dublinförordningen uttryckligen ange att Dublinsökande har rätt till samma mottagningsvillkor som andra asylsökande, i enlighet med artikel 3.1 i mottagningsvillkorsdirektivet, som innehåller allmänna bestämmelser om bl.a. materiella mottagningsvillkor, hälso- och sjukvård, rörelsefrihet och underårigas skolgång.

Den humanitära klausulen och suveränitetsklausulen

20.  Europaparlamentet anser att den humanitära klausulen i artikel 15 i Dublinförordningen ger Dublinsystemet avsevärd flexibilitet, men att den bör ges en vidare tillämpning för att undvika att familjer utsätts för onödigt lidande till följd av separation.

21.  Europaparlamentet anser att en asylsökande som befinner sig i ett särskilt utsatt tillstånd på grund av svår sjukdom, allvarligt funktionshinder, hög ålder eller graviditet, och därför behöver hjälp av en släkting som vistas i en annan medlemsstat än den som ansvarar för prövningen av ansökan så långt det är möjligt, bör återförenas med den släktingen. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att göra de relevanta bestämmelserna i den humanitära klausulen i artikel 15.2 obligatoriska.

22.  Europaparlamentet anser att aktiv skyldighet för organisationer som Röda korset och Röda halvmånen att spåra släktingar bör införas.

23.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att tydligare ange under vilka omständigheter som suveränitetsklausulen får tillämpas, och förfarandena för detta, bl.a. för att införa kravet på den asylsökandes medgivande.

Insamling av uppgifter och Eurodac

24.  Europaparlamentet uttrycker oro för de avvikelser och brister i fråga om insamling av uppgifter som framkommit vid kommissionens utvärdering av Dublinsystemet, särskilt när det gäller registrering av fingeravtryck från personer som har rest in olagligen över EU:s gränser, vilket innebär att det allvarligt kan ifrågasättas om systemet är meningsfullt. Parlamentet förväntar sig att den ovannämnda förordningen (EG) nr 862/2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd kommer att ge de berörda parterna en tydligare bild av hur Dublinsystemet och andra gemenskapsinstrument för internationellt skydd fungerar.

25.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att det för närvarande inte finns någon utvärdering av Dublinsystemets kostnader. Parlamentet uppmanar kommissionen att lösa detta problem eftersom det utgör en viktig faktor vid utvärderingen av systemet.

26.  Europaparlamentet noterar med intresse kommissionens farhågor i fråga om insamlingen av uppgifter och kvaliteten på de uppgifter som översänds till Eurodacs centrala enhet, och i fråga om det bristande fullgörandet av skyldigheten att radera vissa uppgifter och av bestämmelserna om skydd för personuppgifter. Parlamentet anser att dessa brister, som gör att Eurodacs tillförlitlighet kan ifrågasättas, bör åtgärdas innan någon annan användning av databasen kan övervägas.

27.  Europaparlamentet anser att varje medlemsstat bör klargöra, på en uttömmande förteckning, vilka byråer och myndigheter som har tillgång till Eurodac-databasen, och i vilket syfte, för att förebygga illegal användning av uppgifter.

28.  Europaparlamentet betonar att en utökad tillgång till Eurodac-databasen för medlemsstaternas polismyndigheter och brottsbekämpande myndigheter samt för Europol medför en risk för att uppgifter kan vidarebefordras till tredjeländer, vilket skulle kunna få negativa följder för asylsökande och deras familjer. Parlamentet är övertygat om att detta också skulle kunna öka risken för att asylsökande stigmatiseras.

o
o   o

29.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 50, 25.2.2003, s. 1. (2) EGT L 316, 15.12.2000, s. 1. (3) EUT L 304, 30.9.2004, s. 12. (4) EUT L 31, 6.2.2003, s. 18. (5) EUT L 199, 31.7.2007, s. 23. (6) 2807:e mötet i rådet (rättsliga och inrikes frågor) i Luxemburg den 12–13 juni 2007. (7) EUT L 144, 6.6.2007, s. 1. (8) EUT C 293 E, 2.12.2006, s. 301. (9) EUT C 146 E, 12.6.2008, s. 364. (10) Antagna texter, P6_TA(2008)0012. (11) Antagna texter, P6_TA(2008)0107.