Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens rapport om vissa frågor som rör motorfordonsförsäkring (KOM(2007)0207) (kommissionens rapport),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/26/EG av den 16 maj 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar om ansvarsförsäkring för motorfordon (fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring)(1),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0249/2008),

A.  Den fria rörligheten för personer i EU har särskilt i samband med de två senaste utvidgningsrundorna och den motsvarande utökningen av Schengengruppen resulterat i en snabb ökning av både antalet personer och fordon som rör sig över nationsgränserna både i arbetsrelaterat syfte och i privat syfte.

B.  Den prioriterade frågan att skydda olycksdrabbade personer kräver en tydlig, precis och verkningsfull lagstiftning på området för motorfordonsförsäkringar på EU-nivå.

C.  I det fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring uppmanades kommissionen att till Europaparlamentet och rådet rapportera om genomförandet av och effektiviteten hos de nationella sanktioner som införts när det gäller förfarandet med motiverat ersättningsanbud/motiverat svar samt om överensstämmelsen mellan dessa, och att lägga fram förslag om detta ansågs nödvändigt.

D.  I kommissionens rapport granskas de nationella sanktionsbestämmelserna, effektiviteten avseende mekanismen med skaderegleringsrepresentanten och den rådande tillgången till frivillig rättsskyddsförsäkring, som kan tecknas av personer som kan drabbas av trafikolyckor.

E.  I artikel 4.6 i det fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring regleras förfarandet med motiverat ersättningsanbud, genom vilket personer som har drabbats av bilolyckor utomlands har rätt att söka ersättning genom att vända sig till skaderegleringsrepresentanten i sitt hemland.

F.  Den olycksdrabbade måste erhålla ett motiverat svar från försäkringsbolaget inom tre månader, annars kan sanktioner träda i kraft.

G.  Det krävs fortfarande ett klargörande av hur denna bestämmelse fungerar.

H.  Kommissionen måste ta fullständig hänsyn till utvidgningen när den genomför EU:s politik, i synnerhet den förhållandevis höga kostnaden för motorfordonsförsäkringar i de nya medlemsstaterna.

I.  Olika sanktionsbestämmelser avseende förfarandet med motiverat ersättningsanbud/motiverat svar har tillämpats i medlemsstaterna.

J.  Samråd med nationella myndigheter, även i de nya medlemsstaterna, har bekräftat att de gällande sanktionsbestämmelserna, där sådana finns, är adekvata och att tillämpningen av dem är verkningsfull i hela EU.

K.  En del medlemsstater har dock inte infört några särskilda sanktioner, utan där gäller bara försäkringsbolagets skyldighet att betala lagstadgad ränta på ersättningsbeloppet om det motiverade ersättningsanbudet/motiverade svaret inte föreligger inom tre månader.

L.  Systemet med skaderegleringsrepresentanter är förhållandevis välkänt i de flesta medlemsstater.

M.  I kommissionens samråd för att bedöma medborgarnas kännedom om systemet med skaderegleringsrepresentanter deltog endast medlemsstaterna och försäkringsbranschen och man lyckades inte på ett lämpligt sätt engagera medborgarna och konsumentorganisationerna, dvs. de aktörer som är mest intresserade av att systemet fungerar ordentligt.

N.  Rättsskyddsförsäkringar för rättegångskostnader som betalas av skadedrabbade vid motorfordonsolyckor är tillgängliga i de flesta medlemsstater. Över 90 procent av alla ärenden görs upp utanför domstolarna, och rättegångskostnaderna ersätts i många medlemsstater. Försäkringsbolag som erbjuder rättsskyddsförsäkringar har redan tillhandahållit täckning för alla typer av gränsöverskridande ärenden i ett antal år och har följaktligen inrättat sina egna avdelningar som hanterar utländska ersättningsanspråk och underlättar snabba uppgörelser.

O.  Frågan om sådana skäliga rättegångskostnader bör täckas av tredje parts ansvarsförsäkring för motorfordon i alla medlemsstater är fortfarande öppen.

P.  En ansvarsförsäkring för motorfordon som täcker rimliga rättegångskostnader i alla medlemsstater bidrar emellertid till ett bättre skydd av de europeiska konsumenterna och ett större förtroende från deras sida.

Q.  Försäkringsmarknaderna i de nya medlemsstaterna utvecklas ständigt. I ett antal av dessa medlemsstater är emellertid rättsskyddsförsäkring en förhållandevis ny produkt som måste främjas eftersom allmänhetens kännedom om denna försäkring är förhållandevis liten.

R.  Obligatorisk täckning av rättegångskostnader borde öka konsumenternas förtroende för tredje parts ansvarsförsäkring för motorfordon, särskilt i fall då man söker ersättning för rättegångskostnader, eftersom konsumenterna i många nya medlemsstater aktar sig för höga rättegångskostnader, som skulle täckas genom en obligatorisk försäkring.

S.  En obligatorisk rättsskyddsförsäkring skulle innebära en ytterligare och mer komplex arbetsbörda för rättsväsendet, vilket skulle kunna försena biläggandet av tvister och medföra en högre andel oberättigade ersättningsanspråk.

T.  Tredje parts ansvarsförsäkring för motorfordon och rättsskyddsförsäkringen har olika mål och funktioner genom att tredje parts ansvarsförsäkring för motorfordon gör det möjligt för konsumenterna att hantera kostnaden för alla ersättningsanspråk som riktas mot dem till följd av en vägtrafikolycka, medan rättsskyddsförsäkringen täcker rättegångskostnaderna i samband med ersättningskrav mot tredje part till följd av en vägtrafikolycka.

U.  Allmänna kampanjer från nationella myndigheter, försäkringsbranschen och konsumentorganisationer är viktiga för att de nationella marknaderna ska utvecklas.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens rapport och betonar vikten av att låta alla berörda parter, särskilt konsumenterna, delta fullt ut och effektivt i samrådsprocessen i samband med utvecklingen av EU:s politik på detta område.

2.  Europaparlamentet begär därför att i synnerhet konsumentorganisationer som företräder skadelidande systematiskt ska delta i utvärderingsprocessen avseende effektiviteten hos de rådande systemen i medlemsstaterna.

3.  Europaparlamentet välkomnar denna efterhandsutvärdering av lagstiftningsåtgärderna, där syftet är att se till att bestämmelserna fungerar som avsett och att belysa alla oförutsedda felaktiga tillämpningar.

4.  Europaparlamentet betonar vikten av att öka konsumenternas förtroende för motorfordonsförsäkringarna när det gäller gränsöverskridande resor med motorfordon inom EU, särskilt för bilister från de gamla medlemsstaterna som färdas till destinationer i de nya medlemsstaterna och vice versa.

5.  Europaparlamentet anser att främjandet av befintliga och marknadsdrivna lösningar som skyddar konsumenterna stärker konsumenternas förtroende för motorfordonsförsäkringen.

6.  Europaparlamentet anser att medlemsstaterna även har ett ansvar för att deras nationella försäkringssystem fungerar väl i förhållande till EU-lagstiftning om förfarandet med motiverat ersättningsanbud/motiverat svar och rättegångskostnader som bekostas av skadelidande.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att nära övervaka marknadsmekanismernas effektivitet och att regelbundet rapportera till parlamentet om denna.

8.  Europaparlamentet anser att försäkringsbolagets skyldighet att betala lagstadgad dröjsmålsränta inte är ett sanktionsinstrument. Kommissionen måste därför utöva bättre kontroll och införa lämpliga åtgärder för att se till att marknaderna i alla medlemsstater fungerar smidigt och att konsumenterna skyddas effektivt.

9.  Europaparlamentet understryker att arbetsrelationerna mellan kommissionen, de nationella myndigheterna, försäkringsbranschen och konsumenterna bör stärkas för att garantera ett oavbrutet tillhandahållande av korrekta uppgifter om de rådande tillsynssystemen.

10.  Europaparlamentet anser, i linje med EU:s allmänt etablerade synsätt när det gäller sanktioner, att subsidiaritetsprincipen bör tillämpas och att det inte finns något behov av harmonisering av de nationella sanktionsbestämmelserna.

11.  Europaparlamentet finner att nationella tillsynsmyndigheter har bättre förutsättningar att garantera högsta möjliga konsumentskydd på sina nationella marknader.

12.  Europaparlamentet rekommenderar därför med avseende på förfarandet med motiverat ersättningsanbud/motiverat svar att medlemsstaterna tillåts avgöra vilka sanktioner som ska vidtas och vilken typ av bestämmelser som är lämplig.

13.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att garantera att deras påföljder, om tidsfristen på tre månader för att lämna ett motiverat svar eller ett motiverat ersättningsanbud på en ersättningsansökan inte respekteras, är effektiva.

14.  Europaparlamentet anser att orsakerna till att försäkringsbolagen inte fullgjort sina skyldigheter noga bör undersökas innan påföljderna beslutas och att faktorer som inte kan skyllas på bolagen särskilt beaktas. Parlamentet hoppas att kommissionen fortsätter att kontrollera de nationella marknaderna och bistår de nationella myndigheter som ber om hjälp.

15.  Europaparlamentet upprepar betydelsen av att öka medborgarnas förtroende för systemet med skaderegleringsrepresentanten genom att främja detta med hjälp av allmänna kampanjer och andra lämpliga åtgärder.

16.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att öka konsumenternas förtroende genom att främja lämpliga åtgärder som ökar kännedomen om och användningen av nationella centrum för försäkringsinformation, t.ex. krav på att försäkringsbolagens avtalsinformation ska innehålla kontaktuppgifter till informationscentrumet i den aktuella medlemsstaten.

17.  Europaparlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att kräva att försäkringsbolagen, som ett led i förhandsinformationen om försäkringsavtal, förser konsumenterna med heltäckande information om hur systemet med skaderegleringsrepresentanten fungerar och om dess nytta för försäkringstagarna.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att övervaka systemets funktion och att samordna och hjälpa till då detta behövs eller då nationella myndigheter ber om hjälp.

19.  Europaparlamentet anser dessutom, i förbindelse med tredje parts ansvarsförsäkring för motorfordon, att obligatorisk täckning av rättegångskostnader tydligt skulle minska viljan att bilägga tvister utanför domstol och eventuellt öka antalet domstolsförfaranden, vilket skulle leda till en omotiverad ökning av arbetsbördan för rättsväsendet och riskera att destabilisera den befintliga och framväxande marknaden för frivilliga rättsskyddsförsäkringar.

20.  Europaparlamentet anser därför att de negativa effekterna av att införa ett system med obligatorisk täckning av rättegångskostnader i tredje parts ansvarsförsäkring för motorfordon skulle vara större än de potentiella fördelarna.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna vidta de ytterligare åtgärder som är nödvändiga för att öka kännedomen om rättsskyddsförsäkringar och andra försäkringar, särskilt i de nya medlemsstaterna, och inrikta sig på att informera konsumenterna om fördelarna med endera typen av försäkringsskydd.

22.  Europaparlamentet anser att de nationella tillsynsmyndigheternas roll i detta sammanhang är avgörande för genomförandet av bästa metoder från andra medlemsstater.

23.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att stärka konsumentskyddet främst genom att uppmana medlemsstaterna att uppmuntra sina nationella tillsynsmyndigheter och nationella försäkringsbolag att öka kännedomen om frivilliga rättsskyddsförsäkringar.

24.  Europaparlamentet anser att förhandsinformation om motorfordonsförsäkring även skulle kunna innehålla uppgifter om möjligheten att teckna rättsskyddsförsäkring.

25.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att be nationella tillsynsmyndigheter och mellanhänder att informera kunderna om möjliga risker och om kompletterande frivilliga försäkringar som kan vara till nytta för dem, som t.ex. rättsskyddsförsäkring, assistansskydd och stöldförsäkring.

26.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som inte har infört alternativa tvistlösningssystem i samband med ersättningskrav att överväga att införa sådana system grundade på bästa metoder i andra medlemsstater.

27.  Europaparlamentet begär att kommissionen inte föregriper resultatet av den utredning som beställts om olika skadeståndsnivåer vid personskada i samband med antagandet av Rom II-förordningen(2), eftersom utredningen kan komma att föreslå en försäkringsbaserad lösning och därav följande ändring av det fjärde direktivet om motorfordonsförsäkring.

28.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 181, 20.7.2000, s. 65. (2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (EUT L 199, 31.7.2007, s. 40).