Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Europeiska ombudsmannens särskilda rapport till Europaparlamentet,

–   med beaktande av artiklarna 195.1 andra strecksatsen och 211 i EG-fördraget,

–   med beaktande av Europaparlamentets beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning(1), i synnerhet artikel 3.7,

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 mars 2002 om klagandens ställning i ärenden om överträdelser av gemenskapsrätten (KOM(2002)0141)(2),

–   med beaktande av artikel 195.2 första meningen i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A6-0289/2008), och av följande skäl:

A.  I artikel 195 i EG-fördraget ges Europeiska ombudsmannen befogenhet att från varje unionsmedborgare ta emot klagomål om missförhållanden i gemenskapsinstitutionernas eller gemenskapsorganens verksamhet.

B.  Klagomål från medborgare är en viktig informationskälla beträffande eventuella överträdelser av gemenskapsrätten.

C.  Enligt artikel 211 i EG-fördraget ska kommissionen i sin roll som fördragens väktare övervaka tillämpningen av bestämmelserna i fördraget och av bestämmelser som antagits av institutionerna med stöd av fördraget.

D.  I enlighet med artikel 226 första stycket i EG-fördraget "ska" kommissionen, om den anser att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt fördraget, avge ett motiverat yttrande i ärendet efter att ha givit den berörda staten tillfälle att inkomma med sina synpunkter. I enlighet med det andra stycket i artikeln får kommissionen, om den berörda staten inte rättar sig efter yttrandet inom den tid som angivits, föra ärendet vidare till EG-domstolen.

E.  Ombudsmannen har tidigare, i sitt beslut om klagomål 995/98/OV understrukit att, även om kommissionen har oinskränkta befogenheter när det gäller att inleda överträdelseförfarande, är dessa befogenheter dock föremål för juridiska begränsningar som fastställs i Europeiska domstolens rättspraxis. Myndigheterna ska till exempel handla konsekvent och i god tro, undvika diskriminering, respektera principerna om proportionalitet, jämlikhet och berättigade förväntningar samt de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna.

F.  Kommissionen har understrukit att denna roll är viktig för att ta till vara de europeiska medborgarnas intressen och framhållit rättsstatsprincipens betydelse i detta sammanhang(3).

G.  Kommissionen bekräftar att den i sitt ovannämnda meddelande av den 20 mars 2002 anger de administrativa åtgärder till klagandens förmån som kommissionen åtar sig att iaktta i samband med handläggningen av klagomål och överträdelseförfaranden.

H.  Ombudsmannen anser att det faktum att kommissionen inte slutgiltigt har tagit ställning till klagandens överträdelseklagomål utgör ett administrativt missförhållande.

I.  Ombudsmannen rekommenderar kommissionen att behandla klagandens klagomål så snabbt och omsorgsfullt som möjligt.

1.  Europaparlamentet stöder Europeiska ombudsmannens rekommendation till kommissionen.

2.  Europaparlamentet betonar att kommissionen alltid bör behandla klagomål från medborgare som innehåller påstådda överträdelser av gemenskapsrätten från medlemsstaternas sida i enlighet med principerna om god förvaltningssed.

3.  Europaparlamentet påpekar att kommissionen i sitt ovannämnda meddelande av den 20 mars 2002 har gjort vissa åtaganden när det gäller dess handläggning av överträdelseklagomål.

4.  Europaparlamentet framhåller att kommissionen i sitt meddelande uppger att den som huvudregel inom ett år efter det att klagomålet har diarieförts ska besluta huruvida ett överträdelseförfarande ska inledas eller om ärendet ska avskrivas, och att den ska informera den klagande skriftligen när denna tidsgräns överskrids.

5.  Europaparlamentet godtar att kommissionens undersökning i svåra och komplicerade fall kan ta längre tid än ett år, men anser att det endast är motiverat att överskrida ettårsgränsen när undersökningen faktiskt fortfarande pågår.

6.  Europaparlamentet noterar att kommissionen i det aktuella ärendet om den tyska regeringens underlåtenhet att tillämpa arbetstidsdirektivet korrekt(4) hade för avsikt att behandla klagomålet mot bakgrund av sitt förslag om en ändring av direktivet och beslutade att avvakta resultatet av diskussionerna om detta förslag med gemenskapens övriga institutioner.

7.  Europaparlamentet påminner om att detta förslag lades fram i september 2004 och att det inte finns någonting som tyder på att kommissionen har vidtagit några ytterligare åtgärder sedan dess för att fortsätta sin undersökning.

8.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen i stället för att fatta ett av två möjliga beslut – antingen att inleda ett formellt överträdelseförfarande eller att avskriva ärendet – avstod från att vidta ytterligare åtgärder i samband med undersökningen.

9.  Europaparlamentet anser att gemenskapsrätten inte ger möjlighet att bortse från befintliga lagar och domar på den grunden att nya regler håller på att diskuteras. Parlamentet påpekar att kommissionen också har underlåtit att behandla frågor i klagomålet som inte har med de föreslagna ändringarna i det tillämpliga direktivet att göra.

10.  Europaparlamentet är medvetet om att kommissionen har vissa befogenheter att göra skönsmässiga bedömningar i handläggningen av klagomål och överträdelseförfaranden, särskilt när det gäller att föra ärenden till EG-domstolen, men framhåller samtidigt att det i artikel 226 i EG-fördraget fastslås att kommissionen ska inleda det administrativa förfarandet om det anser att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt fördraget.

11.  Europaparlamentet anser att utrymmet för skönsmässig bedömning också är föremål för juridiska begränsningar som dikteras av de allmänna principerna för förvaltningsrätt, såsom dessa har fastställts genom domstolens rättspraxis, och att de inte bör överskrida de begränsningar som kommissionen själv anger i sitt ovannämnda meddelande av den 20 mars 2002.

12.  Europaparlamentet upprepar att det är oroat över att kommissionen låter överträdelseförfarandena pågå omotiverat och överdrivet länge – ofta i flera år – och uttrycker sitt missnöje med de många exemplen på bristande efterlevnad av EG-domstolens avgörande från medlemsstaternas sida. Parlamentet anser att detta undergräver gemenskapsrättens trovärdighet och enhetliga tillämpning och att det misskrediterar EU:s mål.

13.  Europaparlamentet betonar än en gång att medlemsstaterna har en central roll när det gäller att korrekt genomföra gemenskapslagstiftningen och understryker att den praktiska tillämpningen av den är avgörande för strävandena att öka Europeiska unionens betydelse i medborgarnas ögon.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en förteckning över namnen på de medlemsstater vilkas lagstiftning inte överensstämmer med alla bestämmelser i arbetstidsdirektivet och att precisera vilka åtgärder den vidtar med anledning av detta. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omgående vidta åtgärder, i enlighet med sina befogenheter, i alla enskilda fall och i alla medlemsstater där införlivandet eller tillämpningen av direktivet inte överensstämmer med lagstiftarens och EG-domstolens bestämmelser.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt analysera den nya tyska lag som antogs den 1 januari 2004 och som trädde i kraft den 1 januari 2007 för att fastställa om den är förenlig med alla bestämmelser i arbetstidsdirektivet och alla tillämpliga domar från EG-domstolen. Parlamentet understryker att kommissionen måste granska genomförandet av detta direktiv i detalj.

16.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen nyligen såg över sina riktlinjer om överträdelseförfaranden. Parlamentet drar slutsatsen av detta dokument att en förteckning över besluten ska överlämnas till de ständiga representanterna och medlemsstaterna i förväg och att pressmeddelanden om antagna överträdelsebeslut kan utfärdas samma dag som de formellt fattas. Parlamentet konstaterar emellertid att det inte finns någon föreskrift om att parlamentet eller dess ansvariga utskott ska informeras.

17.  Europaparlamentet uppmanar på nytt med kraft kommissionen att hålla parlamentet, och i synnerhet utskottet för framställningar, fullt informerade om beslut i överträdelseärenden under alla skeden av förfarandena.

18.  Europaparlamentet betonar att parlamentet enligt artikel 230 i EG-fördraget har rätt att väcka talan vid EG-domstolen på samma villkor som rådet och kommissionen, och att parlamentet enligt artikel 201 i fördraget har befogenhet att utöva kontroll över kommissionens verksamhet.

19.  Europaparlamentet uppmanar också medlemsstaterna att fullt ut följa standarderna för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen genom att tillämpa principen om att det i varje tveksamt fall bör väljas en tolkning som är mer gynnsam för arbetstagarnas hälsa och säkerhet (in dubio pro operario).

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska ombudsmannen.

(1) EGT L 113, 4.5.1994, s. 15. (2) EGT C 244, 10.10.2002, s. 5. (3) Kommissionens meddelande av den 11 december 2002 "Bättre övervakning av EG-rättens tillämpning" (KOM(2002)0725). (4) Direktiv 2003/88/EG, som upphäver och ersätter direktiv 93/104/EG (EUT L 299, 18.11.2003, s. 9).