Europaparlamentets resolution av den 24 april 2008 om kommissionens årliga politiska strategi för 2009

P6_TA(2008)0174 RC-B6-0144/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande om den årliga politiska strategin för 2009 (KOM(2008)0072),

–   med beaktande av kommissionens meddelande om sitt lagstiftnings- och arbetsprogram för 2008 (KOM(2007)0640),

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Parlamentets strukturerade dialog med kommissionen är ett viktigt interinstitutionellt steg både för genomförandet av lagstiftnings- och arbetsprogrammet för 2008 och för utarbetandet och utformningen av lagstiftnings- och arbetsprogrammet för 2009.

B.  Det är därför viktigt att den strukturerade dialogen förs i god tid, så att man kan koncentrera sig på att fastställa EU:s viktigaste strategiska mål för 2009.

Tillväxt och sysselsättning

1.  Europaparlamentet understryker än en gång hur viktigt det är att med kraft genomföra Lissabonstrategin, varvid sambanden mellan ekonomiska, sociala och miljöanknutna framsteg för att skapa en hållbar ekonomi som är dynamisk och innovativ betonas.

2.  Europaparlamentet välkomnar det länge emotsedda stödet till små och medelstora företag som bygger på den kommande rättsakten för småföretag. Parlamentet anser att den rättsakten är ett mycket viktigt led i strategin för att stödja små och medelstora företag. Parlamentet konstaterar vidare att det behövs lagstiftning och en budgetram för att små och medelstora företag ska kunna stödjas på bästa möjliga sätt. Parlamentet varnar dock för missbruk av dessa instrument i syfte att låsa de nationella marknaderna och på så sätt minska konkurrenskraften och konsumenternas valmöjligheter i EU. Parlamentet uppmanar ännu en gång kommissionen att lägga fram ett lagförslag om stadgan för europeiska privata bolag.

3.  Europaparlamentet välkomnar en mer systematisk och integrerad övervakning av de viktigaste varu- och tjänstemarknaderna för att upptäcka befintliga problem. Parlamentet konstaterar att detta skulle kunna innebära utredningar av konkurrensrelaterade frågor och får varken missgynna små och medelstora företag eller de olika varorna och tjänsterna på den inre marknaden. Parlamentet noterar att kommissionen har för avsikt att se till att sektorslagstiftningen rörande den inre marknaden för varor anpassas efter den nya lagstiftningen. Parlamentet uppmanar dock än en gång kommissionen att övervaka medlemsstaternas genomförande och verkställande av sekretesslagstiftningen, och uppmärksammar behovet av en övergripande översyn samt en översyn av direktiv 2001/95/EG(1) om allmän produktsäkerhet. Europaparlamentet betonar vikten av att fortsätta uppmärksamma arbetet med att införliva centrala direktiv för den inre marknaden, särskilt direktiv 2006/123/EG(2) om tjänster på den inre marknaden, och vidareutveckla verktyg för den inre marknaden.

4.  Europaparlamentet välkomnar uppföljningen av översynen av den inre marknaden 2007 med initiativet avseende gemensamt partnerskap mellan kommissionen och medlemsstaterna för att tillämpa lagstiftning avseende den inre marknaden och se till att den verkligen genomförs. Parlamentet noterar ändringsförslagen avseende flera direktiv enligt den nya metoden för att modernisera den inre marknaden för varor. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta arbeta för att förbättra samarbetet med medlemsstaterna inom detta område. Dock beklagar parlamentet bristen på konkret harmonisering av lagförslagen avseende den inre marknaden. Parlamentet understryker vikten av ömsesidigt erkännande i kombination med en målinriktad harmonisering av den inre marknaden för att fullborda den inre marknaden för varor och tjänster.

5.  Europaparlamentet anser att det krävs en ny strategi för att utveckla och främja forskning om de ambitiösa målen i Lissabonstrategin ska kunna uppnås. Parlamentet begär att man gör en första utvärdering av genomförandet av det sjunde ramprogrammet verksamhet inom området för forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007-2013) före halvtidsöversynen och utvärderingen av Europeiska forskningsrådets verksamhet hittills.

6.  Europaparlamentet framhåller att det är av allra största vikt att garantera stabiliteten på finansmarknaderna och ge konsumenterna lugnande besked mot bakgrund av den pågående finanskrisen. Parlamentet noterar att den aktuella krisen visar hur viktigt det är att EU utvecklar tillsynssystem för att öka insynen vad gäller investerare, skapar bättre värderingsstandarder samt förbättrar tillsynen och värderar kreditvärderingsinstitutens roll. Parlamentet uppmanar kommissionen att arbeta i fullt partnerskap med parlamentet i samband med utvecklingen av den färdplan som Ekofinrådet enades om i december 2007 i syfte att förbättra Lamfalussy-förfarandet, lagstiftningen för finansiella tjänster samt införlivande- och genomförandeprocessen. Parlamentet anser att den riktade översynen av direktiv 2006/48/EG(3) om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut och direktiv 2006/49/EG(4) om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut som har aviserats borde förbättra finansiella institutioners regler om tillsyn och riskhantering och öka förtroendet mellan marknadsaktörerna. Parlamentet bekräftar att det är mycket viktigt att EU representeras bättre och på ett enhetligt sätt i internationella finansinstitutioner, och beklagar att det inte finns något förslag i denna riktning.

7.  Europaparlamentet välkomnar även kommissionens beslutsamhet att gå vidare med arbetet rörande finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag eftersom integreringen på detta område är minimal och konkurrensen måste förbättras på vissa områden för att konsumenterna ska komma i åtnjutande av konkreta fördelar. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant följa genomförandet av direktiv 2008/48/EG om konsumentkreditavtal.

8.  Europaparlamentet noterar kommissionens insatser för att uppnå de mål för sysselsättningsgraden som fastställts i Lissabonstrategin. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta utveckla en gemensam metod för olika sätt att kombinera flexibilitet och trygghet på arbetsmarknaden (flexicurity), som å ena sidan bör främja större flexibilitet på arbetsmarknaden och å andra sidan trygga arbetstagarnas säkerhet, tillsammans med ett balanserat genomförande av de fyra pelare som avser flexicurity, vilket kan bli nödvändigt för att större ekonomiska effekter ska kunna uppnås.

9.  Europaparlamentet framhåller att parlamentet kommer att undersöka konsekvenserna av EG-domstolens aktuella dom i fallen C-438/05(5), C-341/05(6) och C-346/06(7), Rüffert, först med en debatt i kammaren och därefter med en rapport från parlamentet om utmaningar för kollektiva förhandlingar.

10.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen ger låg prioritet åt frågor som rör kultur och utbildning i den årliga politiska strategin för 2009. Parlamentet ber kommissionen att stärka det gemensamma utbildningsområdet för alla, genom att framför allt förbättra kvaliteten i och tillgängligheten till EU:s utbildningssystem. Parlamentet framhåller att man särskilt bör uppmärksamma livslångt lärande genom att utveckla studenters rörlighet, språkkunskaper och vuxenutbildning. Parlamentet betonar vikten av kulturell mångfald, särskilt när det gäller digitalt innehåll.

11.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens uppgift om ett kommande meddelande om dialog mellan universitet och näringsliv för att bidra till att garantera att europeiska universitet kan konkurrera med de bästa universiteten i världen. Parlamentet stödjer kommissionens initiativ till att utarbeta en grönbok om kultur- och innovationsindustrierna och framhåller behovet av att man vidareutvecklar EU:s verksamhet på detta område, eftersom den i hög grad bidrar till sysselsättning och tillväxt. Parlamentet påpekar att EU:s verksamhet också bör syfta till att stärka den kulturella identiteten och mångfalden.

12.  Europaparlamentet understryker att passagerares rättigheter bör få en mer central plats, i synnerhet såvitt avser skyddet av passagerare som reser långa sträckor med buss samt passagerare på tåg och fartyg. Parlamentet betonar betydelsen av att trafikledningssystemen utvecklas väl, och uppmanar kommissionen att fortsätta utveckla det europeiska systemet för flygledningstjänsten (SESAR) och det europeiska trafikstyrningssystemet (ERTMS).

Klimatförändringar och en hållbar utveckling i Europa

13.  Europaparlamentet ger sitt kraftfulla stöd till kommissionens arbete att utveckla en energipolitik för EU, vars syfte är att åstadkomma energioberoende och stärka solidariteten mellan medlemsstaterna. Parlamentet förbinder sig till ett nära samarbete med rådet och kommissionen för att så snart som möjligt nå en effektiv och fungerande överenskommelse om klimatförändring och energipaketet. Kommissionen uppmanas att så snart som möjligt lägga fram den bästa och mest objektiva analysen om eventuella ekonomiska och sociala konsekvenser av stigande energipriser, så att beslutsprocessen i parlamentet och rådet kan vägledas på bästa sätt. Parlamentet konstaterar dessutom att EU måste fortsätta visa att ekonomisk tillväxt och utveckling är förenligt med en industri med låga koldioxidutsläpp. För övrigt påminner parlamentet om hur viktigt det är att se till att klimatförändringsmålen ingår i alla EU:s politikområden och finansieringsplaner.

14.  Europaparlamentet är också medvetet om att denna strategi för att lyckas är beroende av EU:s förmåga att övertyga sina internationella partner och särskilt de viktigaste aktörerna att ansluta sig till en sådan strategi. Därför betonar parlamentet att EU bör tala med en röst och visa solidaritet på detta område. Parlamentet uppmärksammar rapporten om klimatförändringens konsekvenser för internationell säkerhet(8), som nyligen lades fram av den höge representanten och kommissionen till Europeiska rådet, och framhåller behovet av en helhetsstrategi för frågor rörande energi, klimatförändringar och utrikespolitik. Parlamentet beklagar bristen på en årlig och långsiktig strategi för en extern europeisk energipolitik.

15.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen vill minska utsläppen i samband med varutransporter och uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till rättsakt som innebär att utsläppshandelssystemet omfattar transport på yttre och inre vattenvägar. I detta sammanhang välkomnar parlamentet även utvecklingen av en ny havspolitik och avsikten att lägga fram ett förslag om en reform av den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter, men uppmanar kommissionen att snarast förklara hur man avser att omfördela 6 miljoner EUR inom fiskepolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att till de viktigaste åtgärder som planeras för 2009 avseende "en hållbar utveckling i Europa" lägga till ett nytt kapitel om reformen av den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter.

16.  Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken bör förbli ett gemenskapspolitiskt område i enlighet med fördraget och solidaritetsprincipen, och förkastar därför alla försök att åternationalisera denna politik. Parlamentet anser att de nödvändiga ekonomiska resurserna måste garanteras framöver för att möta de nya framtida utmaningarna som kommer att ha en betydande regional inverkan. Det är inte bara ekonomisk och social sammanhållning som måste hanteras, utan även utmaningar orsakade av demografiska förändringar, växande städer, segregation, migrationsströmmar, nödvändig globaliseringsanpassning, klimatförändringar, nödvändig energiförsörjningsgaranti och jordbruksområdenas långsamma process för att komma i kapp övriga områden.

17.  Europaparlamentet konstaterar att de ändringar av lagstiftningen som man enades om inom ramen för kontrollen av hur den gemensamma jordbrukspolitiken fungerar kommer att genomföras under 2009 och förväntar sig att parlamentets ståndpunkt beaktas till fullo i detta sammanhang. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att under 2009 lägga fram ett antal förslag för att minska byråkratin och förenkla förfarandena och hoppas att förslagen också kommer att gälla jordbrukare, framför allt i samband med tvärvillkor. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att främja hög kvalitet inom jordbruksproduktionen och räknar med att spela en aktiv roll vid utformningen av konkreta förslag. Parlamentet beklagar att man i den årliga politiska strategin för 2009 inte beaktar den ökande oron över försörjningsberedskapen.

Förverkliga en gemensam invandringspolitik

18.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att utarbeta en gemensam invandringspolitik, och framhåller att en EU-pakt för invandringspolitik bör omfatta frågor som rör både hanteringen av olaglig invandring och laglig invandring samt införandet av en ambitiösare asylpolitik inom ramen för EU:s kompetensområde och på grundval av förslag som läggs fram av kommissionen före årsskiftet. Parlamentet anser att man bör prioritera en översyn av förordning (EG) nr 343/2003(9) om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (Dublin II-konventionen).

19.  Europaparlamentet framhåller att gränsskyddet också är en prioriterad fråga, och parlamentet kommer att granska de förslag som nyligen lagts fram (om EU:s passageraruppgifter, ett europeiskt gränsövervakningssystem, inresa/utresa och utvärdering av Frontex) och därvid kräva att ett starkt uppgiftsskydd upprätthålls.

20.  Europaparlamentet betonar att det är ytterst viktigt att skynda på ett fullständigt genomförande av Schengens informationssystem (SIS II) och Informationssystemet för viseringar (VIS). Dessutom måste Frontex stärkas, och i detta syfte måste medlemsstaterna åta sig att tillhandahålla personal och utrustning.

Medborgarna i centrum

21.  Europaparlamentet upprepar sin begäran om en översyn av de åtta sektorsdirektiv som skulle analyseras inom ramen för översynen av konsumentskyddsbestämmelserna och av arbetet med de horisontella instrumenten som inrättar principerna för en inre marknad för att fullborda den inre marknaden. Parlamentet betonar det fortsatta behovet av mer konkreta lagstiftning när det gäller CE-märkning och säkerhetsmärkning. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att arbeta för att garantera säkerhetsbestämmelser för konsumentprodukter och se till att dessa efterlevs.

22.  Europaparlamentet begär att fler civilrättsliga initiativ tas för att åstadkomma en lagstiftningsmässig motvikt som leder till säkerhet och rätt att få sin sak prövad. Parlamentet efterlyser ytterligare framsteg avseende den gemensamma referensramen, som är ett mycket viktigt förberedande lagstiftningsprojekt, och betonar vikten av ett nära samarbete mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen kring detta projekt.

23.  Europaparlamentet anser att diskriminering inte bör förbjudas på ett område och samtidigt tillåtas på andra områden. Parlamentet ser fram emot kommissionens förslag om att i enlighet med sitt arbetsprogram för 2008 utarbeta ett omfattande direktiv om bekämpning av diskriminering enligt artikel 13 i EG-fördraget, samtidigt som parlamentet understryker att medlemsstaternas befogenheter på detta område måste respekteras.

24.  Europaparlamentets ser fram emot kommissionens förslag om gränsöverskridande hälsovård samtidigt som man understryker att medlemsstaternas befogenheter på detta område måste respekteras. Parlamentet ser också fram emot pakten om psykisk hälsa och upprepar dessutom sitt engagemang för att förbättra hälsovården i Europa, bland annat genom att stödja en EU-strategi för att bekämpa cancer, hjärt- och kärlsjukdomar samt andra allvarliga sjukdomar, inklusive sällsynta sjukdomar.

25.  Europaparlamentet beklagar att den politiska strategin fortfarande är vag när det gäller folkhälsa. Kommissionen bör öka sina insatser för att få bukt med den ojämlikhet i hälsa som beror på sociala, ekonomiska och miljömässiga faktorer, främja en sund livsstil och förbättra hälsoinformationen samt stärka sin samordning och kapacitet för snabba insatser när det gäller globala hälsohot. När det gäller förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach)(10), är ett korrekt genomförande av förordningen avgörande för att den ska få avsedd effekt. Parlamentet uppmanar kommissionen att på lämpligt sätt förbereda sig inför sina kommande uppgifter enligt Reach.

26.  Europaparlamentet vill se fler åtgärder för bekämpning av organiserad brottslighet, framför allt IT-brottslighet, och uppmanar kommissionen att öka sina insatser i kampen mot den fruktansvärda människohandeln. Parlamentet begär att man utformar omfattande strategier mot terrorismen, och uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag som värnar om och främjar terroroffrens intressen samt att utforma förslag som kan garantera bättre beredskap inför biologiska angrepp.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga vilka övergångslösningar som bör införas för antagande av lagstiftning som rör rättsliga och inrikes frågor i väntan på att Lissabonfördraget ska träda i kraft. Från och med 2009 ger Lissabonfördraget Europaparlamentet en ny roll vid utformningen av området för frihet, säkerhet och rättvisa och även när det gäller ingående av internationella avtal på detta område. Parlamentet betonar att detta innebär att man måste se över viss lagstiftning som avser den befintliga pelarstrukturen och även Europols och Eurojusts status.

28.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om barns rättigheter och skydd av barn. Kommissionens strategi för att integrera jämställdhet i all politik är väldigt allmän. Kommissionen förväntas därför snarast presentera detaljerna i de initiativ som man avser att inleda 2009. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att Daphne III träder i kraft vid avsedd tidpunkt.

EU som partner i världen

29.  Europaparlamentet välkomnar att man i den årliga politiska strategin lägger stor vikt vid förberedelserna inför Lissabonfördragets ikraftträdande. Förberedelserna måste göras såväl internt som i samband med kommissionens förbindelser med parlamentet och rådet. Det är viktigt att nödvändiga förberedelser görs inför Lissabonfördragets ikraftträdande, särskilt i fråga om inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder i samarbete med parlamentet.

30.  Europaparlamentet framhåller vikten av att de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen försvaras och främjas i hela världen, i synnerhet i det stora antalet länder där de mänskliga rättigheterna kränks.

31.  Europaparlamentet framhåller vikten av att anslutningsförhandlingarna med Kroatien avslutas så snart som möjligt, bland annat för att signalera till övriga delar av västra Balkan att framtiden finns i EU om de uppfyller de nödvändiga kraven.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut bidra till översynen av den europeiska säkerhetsstrategin.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noga övervaka att villkoren i planen för en helhetslösning i Kosovo genomförs till fullo och att insistera på att grunden måste läggas för ett multietniskt Kosovo. Kommissionen bör tillsammans med rådet införa nödvändiga samordningsarrangemang så att de olika EU-aktörerna i Kosovo talar med en röst. Parlamentet uppmanar kommissionen att genom stabiliserings- och associeringsprocessen understöda och hålla den kurs som staterna på västra Balkan utstakat för ett framtida medlemskap i EU.

34.  Europaparlamentet understryker behovet av en EU-strategi för Östersjöregionen för att stärka samarbetet och integrationen av länderna i detta område, och uppmanar kommissionen att lägga fram en plan för genomförandet av synergipolitiken för Svartahavsområdet.

35.  Europaparlamentet begär att ytterligare åtgärder vidtas för att stärka den europeiska grannskapspolitiken och göra den intressantare för de berörda länderna. Europeiska unionen måste behålla sitt engagemang för de demokratiska värdena och rättssäkerheten i dessa länder. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja en parlamentarisk dimension i den europeiska grannskapspolitikens östra del genom att inrätta en parlamentarisk församling för EU och partnerländerna i öst som för samman ledamöter från Europaparlamentet och de partnerländer i öst som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken.

36.  Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte har lagt fram några specifika förslag till genomförande av millennieutvecklingsmålen så att åtagandena kan uppfyllas senast 2015. Kommissionen uppmanas att se till att det humanitära stödet från EU, särskilt livsmedelsstödet till utvecklingsländer, behålls och om möjligt utvidgas under 2009. Parlamentet anser att en hållbar utvecklingsagenda från Doha fortfarande är en prioritet inom EU:s handelspolitik, men beklagar att man i den politiska strategin ännu inte har börjat fundera över WTO:s utredningsagenda efter Doha. Ett ambitiöst kapitel om hållbar utveckling bör utgöra en viktig del av varje frihandelsavtal (inklusive ratificering och genomförande av de centrala ILO-konventionerna samt grundläggande miljöstandarder).

Genomförande, förvaltning och bättre lagstiftning

37.  När det gäller bättre lagstiftning, bör man enligt Europaparlamentet prioritera oberoende konsekvensanalyser, ett korrekt genomförande, övervakning och rapportering i fråga om gemenskapens lagstiftning. Parlamentet anser emellertid att kommissionen har en central uppgift när det gäller att hjälpa medlemsstaterna att uppfylla detta mål. Parlamentet betonar att det själv bör medverka mer aktivt i övervakningen av hur gemenskapens lagstiftning tillämpas, och understryker behovet av närmare interinstitutionellt samarbete när det gäller kommittéförfaranden.

38.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag för att minska de administrativa bördorna, upprepar att det är fast beslutet att nå målet om en 25-procentig minskning senast 2012 och kräver konkreta resultat inom en snar framtid. Parlamentet betraktar detta som en huvudprioritering, särskilt med avseende på små och medelstora företag, och ser det som ett viktigt bidrag till Lissabonstrategimålen. Parlamentet påminner om att man i all lagstiftning måste eftersträva detta mål. Förenklingen, kodifieringen och omarbetningen av det befintliga regelverket får dock inte försvaga de politiska målen.

39.  Europaparlamentet understryker att politiska prioriteringar bör stödjas av nya budgetprioriteringar för att EU ska kunna spela en konkret roll.

40.  Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen ska vidta åtgärder för att förbättra kvaliteten på de nationella förklaringarna (26 medlemsstater har lämnat in en sammanställning av EU:s utgifter i enlighet med punkt 44 i det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(11) och artikel 53b i rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(12)) så att de kan användas av Europeiska revisionsrätten, och förväntar sig att i ett mycket tidigt skede få ta del av en rapport om kvaliteten på dessa sammanställningar och förslag om hur deras kvalitet kan förbättras. Parlamentet understryker vidare hur viktigt det är att genomföra besluten avseende ansvarsfriheten för 2006 års budget, särskilt handlingsplanen för strukturfonderna och uppföljningen av användningen av EU-medel för yttre åtgärder.

Kommunikationen om EU

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sätta medborgaren i centrum för det europeiska projektet. Kommissionen uppmanas också att i högre grad inrikta sitt arbete på att utveckla en effektiv kommunikationspolitik för att ge medborgarna möjlighet att bättre förstå EU, särskilt under det år då valet till Europaparlamentet hålls. Dessutom är det viktigt att den initiativrätt som medborgarna ges enligt Lissabonfördraget införs så snart som möjligt. Europaparlamentet påminner om kommissionens åtagande att, mot bakgrund av den föreslagna förordningen om ändring av förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar(13), förbättra öppenheten och tillgången till handlingar.

o
o   o

42.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 11, 15.1.2002, s. 4. (2) EUT L 376, 27.12.2006, s. 36. (3) EUT L 177, 30.6.2006, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2008/24/EG (EUT L 81, 20.3.2008, s. 38). (4) EUT L 177, 30.6.2006, s. 201. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2008/23/EG (EUT L 76, 19.3.2008, s. 54). (5) "Viking" (International Transport Workers' Federation and Finnish Seamen's Union), dom av den 11 december 2007. (6) Laval, dom av den 18 december 2007. (7) Rüffert, dom av den 3 april 2008. (8) S133/08. (9) EUT L 50, 25.2.2003, s. 1. (10) EUT L 396, 30.12.2006, s. 1. (11) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. Avtalet ändrat genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 2008/29/EG (EUT L 6, 10.1.2008, s.7). (12) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1525/2007 (EUT L 343, 27.12.2007, s. 9). (13) EGT L 145, 31.5.2001, s. 43.

Europaparlamentets resolution av den 24 april 2008 om budgetramen och prioriteringar för 2009 (2008/2024(BUD))

P6_TA(2008)0175 A6-0084/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens uppdaterade ekonomiska planering för 2007–2013, som lades fram den 31 januari 2008 i enlighet med punkt 46 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om sin årliga politiska strategi för 2009 (KOM(2008)0072), särskilt del II,

–   med beaktande av det ovannämnda interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006,

–   med beaktande av artikel 272 i EG-fördraget och artikel 177 i Euratomfördraget,

–   med beaktande av artikel 112.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A6-0084/2008), och av följande skäl:

A.  År 2008 är det år då Lissabonfördraget, som förväntas träda i kraft 2009, ratificeras. Fördraget kommer att innebära att viktiga politikområden flyttas från det mellanstatliga området till gemenskapens område och att Europeiska unionen får nya befogenheter, som alla kommer att få viktiga följder för EU:s budget.

B.  När Lissabonfördraget väl har ratificerats kommer det att slutligen jämställa Europaparlamentet med rådet på lagstiftnings- och budgetområdet. Uppdelningen i obligatoriska och icke-obligatoriska utgifter kommer att avskaffas och grundläggande förändringar måste göras av det årliga budgetförfarandet som helhet till följd av bestämmelserna i det nya fördraget.

C.  År 2009 kommer att innebära ett nytt Europaparlament och en ny kommission.

1.  Europaparlamentet betonar att genomförandet av det nya fördraget kommer att kräva att Europaparlamentet, rådet och kommissionen kommer överens om vilka ändringar som ska göras till relevanta budgetinstrument och rättsliga instrument och om en ny uppsättning regler som garanterar att det nya budgetförfarandet fungerar smidigt samtidigt som den nya interinstitutionella balansen mellan de tre institutionerna, såsom den fastställs i Lissabonfördraget, iakttas till fullo. Parlamentet är övertygat om att det är absolut nödvändigt att så snart som möjligt påbörja förberedelserna parallellt med budgetförfarandet för 2009 för att vara klar till det nya förfarandet för 2010 års budget.

2.  Europaparlamentet noterar att under 2008 måste förberedelserna av genomförandet av en fullständig och omfattande översyn som täcker alla aspekter på EU:s utgifter, inbegripet den gemensamma jordbrukspolitiken, och inkomster, bland annat Förenade kungarikets rabatt och den del av tullarna som medlemsstaterna uppbär på EU:s vägnar och som de får behålla, intensifieras för att göra det möjligt för kommissionen att lägga fram en rapport om detta före utgången av 2009. Parlamentet påminner om skyldigheten i enlighet med det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 att involvera Europaparlamentet i översynens alla faser och att ta vederbörlig hänsyn till parlamentets ståndpunkt.

3.  Europaparlamentet betonar att solidaritetsprincipen måste förbli en av EU:s vägledande principer och att solidariteten med regionerna anses vara ytterst viktig liksom den ofrånkomliga finansiering som ger uttryck för denna solidaritet. Parlamentet upprepar att det noggrant kommer att följa de framsteg som görs när det gäller regionernas utveckling. Parlamentet påpekar att utestående betalningar i detta sammanhang är mycket oroande eftersom de skulle kunna orsaka budgetproblem inom en mycket nära framtid.

4.  Europaparlamentet anser fortfarande att de verkliga utmaningar som EU och dess medborgare kommer att ställas inför i framtiden kräver ett flexibelt angreppssätt, och betonar behovet av insyn och överensstämmelse mellan lagstiftningsprioriteringarna och budgetbesluten. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att göra en mer detaljerad uppdelning av ändringarna till den ekonomiska planeringen som sammanfattas i del II av det årliga politiska strategidokumentet, med tydlig angivelse av berörda budgetposter.

5.  Europaparlamentet noterar att kommissionen i sitt meddelande om den årliga politiska strategin för 2009 har lagt fram sina politiska prioriteringar med tydlig inriktning på tillväxt och sysselsättning, klimatförändringarna och ett hållbart Europa. Parlamentet betonar att dessa politiska prioriteringar bör understödjas av nya budgetprioriteringar för att EU ska kunna utöva en ledande roll. Parlamentet påminner emellertid om, och beklagar, att de tillgängliga marginalerna under de olika utgiftstaken i den fleråriga budgetramen begränsar handlingsutrymmet att finansiera nya prioriteringar, såsom de som kommissionen föreslagit, utan att äventyra gamla prioriteringar. Kommissionen uppmanas att ta fram mer uttömmande information om ovan nämnda finansiella svårigheter.

6.  Europaparlamentet anser att småföretagsakten som kommissionen håller på att utarbeta (se bland annat KOM(2007)0724) är en mycket viktigt strategi för att stödja små och medelstora företag. Parlamentet noterar att det även behövs en finansieringsram och rättsakter för att stödja små och medelstora företag på bästa sätt.

7.  Europaparlamentet är djupt bekymrat över att kommissionen redan har börjat göra omprioriteringar för 2009, särskilt under de rubriker i den fleråriga budgetramen som har särskilt små marginaler. Parlamentet inser att det med tiden kan bli oundvikligt att på grundval av en lämplig utvärdering göra en ny bedömning av EU:s verksamhet eftersom det i tider med knappa resurser inte är möjligt att fortsätta med att helt enkelt lägga till nya prioriteringar utan ytterligare anslag och en föregående bedömning av de gamla. Parlamentet betonar dock att varje beslut om omprioriteringar måste fattas av parlamentet och rådet och inte får föregripas av kommissionen.

8.  Europaparlamentet betonar att parlamentet kommer att använda alla medel som står till buds i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006, bland annat lagstiftningsflexibiliteten på 5 procent under den fleråriga budgetramperioden 2007–2013, för att se till att dess politiska prioriteringar genomförs. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sina förberedelser av det preliminära budgetförslaget för 2009 utarbeta tydliga, samstämmiga och välgrundade verksamhetsförklaringar för varje politikområde för att göra det möjligt för alla berörda utskott att grundligt kontrollera genomförandet av EU:s olika program och politik och de förväntade framstegen i förbindelse med dessa.

9.  Europaparlamentet påpekar betydelsen av principen om sund budgetering och påminner om att målsättningen fortfarande är att få valuta för pengarna och en resultatorienterad budget. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta ett preliminärt budgetförslag som ger en realistisk bild av samtliga budgetbehov för 2009, särskilt under rubrik 4 i den fleråriga budgetramen och att underrätta budgetmyndigheten om väntade finansiella behov på längre sikt. Parlamentet vill påminna om att flexibilitetsinstrumentet är avsett för finansieringen av oförutsedda politiska förändringar och att det inte ska missbrukas under budgetförfarandet för att finansiera sådan EU-politik och EU-verksamhet som redan är förutsebar.

10.  Europaparlamentet har för avsikt att använda hela det belopp som avsatts till pilotprojekt och förberedande åtgärder i bilaga II, del D i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006, om antalet och omfattningen av de föreslagna projekten och åtgärderna skulle göra detta nödvändigt. Parlamentet anser att pilotprojekt och förberedande åtgärder är ett ovärderligt verktyg för parlamentet för att bana väg för ny politik och ny verksamhet som är i de europeiska medborgarnas intresse. Parlamentet anser att det är viktigt att betona stöd för sådana projekt som redan framgångsrikt har påbörjats. Parlamentet betonar att tillräckliga marginaler måste finnas tillgängliga för att göra det möjligt för parlamentet att i full utsträckning använda detta verktyg inom ramen för det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006. Parlamentet har för avsikt att informera kommissionen om sina planer med avseende på pilotprojekt och förberedande åtgärder före parlamentets sommaruppehåll.

11.  Europaparlamentet anser att en tydlig och öppen redogörelse för EU:s budget är absolut nödvändig, även med avseende på behovet att informera de europeiska medborgarna om hur EU:s pengar används. Parlamentet är medvetet om att syftet med den verksamhetsbaserade budgeteringen är att skapa överensstämmelse mellan de ekonomiska och mänskliga resurserna och de politiska målen för de enskilda politikområden som omfattas av kommissionens utgifter. Parlamentet är emellertid bekymrat över att uppdelningen mellan kommissionens operativa och administrativa utgifter har blivit allt svårare att göra och att en redan betydande mängd av vad som i själva verket är administrativa utgifter finansieras från operativa anslag.

12.  Europaparlamentet noterar med oro kommissionens tendenser att lägga ut verksamhet på entreprenad även när det gäller personalresurser, vilket tillsammans med de senaste ändringarna i tjänsteföreskrifterna har lett till en situation där ett allt större antal av EU:s anställda varken syns i institutionernas tjänsteförteckningar som antagits av budgetmyndigheten, eller betalas under rubrik 5 i den fleråriga budgetramen. Parlamentet beklagar djupt denna brist på insyn. Parlamentet uppmanar till en offentlig och ingående diskussion mellan alla intressenter om de framtida styrelseformerna i EU.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och revisionsrätten.

(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. Avtalet ändrat genom Europaparlamentets och rådets beslut 2008/29/EG (EUT L 6, 10.1.2008, s. 7).

Europaparlamentets resolution av den 24 april 2008 om New Flames förlisning och följderna för Algecirasbukten

P6_TA(2008)0176 RC-B6-0180/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artiklarna 71, 80 och 251 i EG-fördraget,

–   med beaktande av sina tidigare behandlingar av sjöfartsärenden och sina resolutioner om sjösäkerhet,

–   med beaktande av sin resolution av den 12 juli 2007 om unionens framtida havspolitik: En europeisk vision för oceanerna och haven(1),

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Till gemenskapslagstiftningens prioriterade områden hör bevarandet av en ocean- och havsmiljö som är säker och fri från föroreningar, med särskild tonvikt på Medelhavet.

B.  En oljetanker med dubbelskrov kolliderade den 12 augusti 2007 nära Gibraltars kust med lastfartyget New Flame som sedan sjönk.

C.  Även om denna typ av olyckor inte påverkar miljön på samma sätt som en tankerolycka, så väcker den ändå sociala farhågor.

D.  När det gäller New Flame har de spanska och de brittiska myndigheterna och Gibraltars regering överlämnat information om olyckan till Europeiska sjösäkerhetsbyrån.

E.  Spanien har sett till att oljebekämpningsfartyget Don India finns på plats i bukten sedan den 13 augusti 2007.

F.  Att bunkra i kustvatten är i sig inget brott mot gemenskapens miljölagstiftning och leder till föroreningar endast om det görs på ett oprofessionellt sätt, utan hänsyn till miljöskyddet eller vid svår sjögång.

G.  Bunkringsverksamheten regleras av respektive nationell lagstiftning som är tillämplig i området.

H.  Att klyva fartyget skulle kunna leda till att havsbotten och havet förorenas och dessutom skada både närliggande fiskebankar och turismen vid kusten.

I.  New Flame ligger nu på havsbotten, och med tanke på att fartyget har en lastkapacitet på 42 000 ton och innehåller minst 27 000 ton metallskrot kan det påverka vattenkvaliteten och ytterligare öka halten tungmetaller i området. Eftersom man inte vet vad resten av fartygets last bestod av är det svårt att fastställa den totala miljöpåverkan.

J.  Ingen förolyckades och ingen större förorening upptäcktes efter kollisionen mellan de båda fartygen, men det kan fortfarande finnas hot mot miljön.

K.  Längs kusten vid Gibraltar finns skyddsområden som ingår i Natura 2000-nätet, till exempel ett område av gemenskapsintresse ES 6120012 som kallas Frente Litoral del Estrecho de Gibraltar och som dagligen berörs negativt av den bunkringsverksamhet som bedrivs där.

L.  Europaparlamentet antog för länge sedan vid första behandlingen sina ändringsförslag till det tredje sjöfartspaketet som innehåller sju lagstiftningsförslag.

1.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att låta det ta del av all information om New Flame som lämnats av de behöriga nationella och regionala myndigheterna, särskilt alla uppgifter om en begäran om hjälp, såsom oljesaneringsfartyg som tillhandahålls genom gemenskapens civilskyddsmekanism, som också inbegriper förorening av havet till följd av olycka, som inrättats genom rådets beslut 2007/779/EG/Euratom av den 8 november 2007(2)och som har som syfte att ställa till medlemsstaternas förfogande oljesaneringsfartyg från Europeiska sjösäkerhetsbyrån, när den medlemsstat där olyckan inträffat så begär.

2.  Europaparlamentet välkomnar att Andalusiens lokala och regionala myndigheter deltar i detta ärende, i enlighet med Europaparlamentets rekommendationer i fråga om EU:s havspolitik om att lokala och regionala myndigheterna bör medverka.

3.  Europaparlamentet noterar att Gibraltars regering och de brittiska och de spanska myndigheterna har uttryckt sin vilja att samarbeta inom forumet för dialog om Gibraltar på bästa sätt för att hantera olyckan och dess följder för havs- och kustmiljön.

4.  Europaparlamentet betonar att Europeiska sjösäkerhetsbyrån reagerade snabbt och effektivt på de spanska myndigheternas begäran om hjälp omedelbart efter olyckan. Europaparlamentet har ständigt förespråkat att byråns operativa och ekonomiska resurser ska ökas och att fler fartyg ska kunna hjälpa till i EU:s olika havsregioner. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska sjösäkerhetsbyrån att fullt ut stödja miljöskyddet i detta hotade område i enlighet med de miljömål som fastställs i EU:s lagstiftning och internationella instrument.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin egenskap av fördragens väktare kontrollera om de behöriga myndigheterna har agerat korrekt för att försöka undvika katastrofen och uppfyllt sina åtaganden enligt artiklarna 2, 3, 6, 10, 80.2, 174.1, 174.2 och 175.4 i EG-fördraget, och att den, om så behövs, ska vidta de rättsliga åtgärder som kan bli en konsekvens av det bristfälliga agerandet.

6.  Europaparlamentet uppmuntrar alla ansträngningar och insatser som kan göras av de brittiska och de spanska myndigheterna, Gibraltars regering samt Algeciras och Gibraltars hamnmyndigheter och alla involverade parter för att på mest ansvarsfulla sätt hantera verksamheten i bukten.

7.  Med tanke på utsläppen av ännu okänt ursprung betonar Europaparlamentet att alla berörda myndigheter som ansvarar för bukten, kusten och bärgningen av New Flame måste fortsätta att vara ytterst vaksamma mot eventuella opportunistiska och illegala tömningar av bränsletankar och utsläpp av ballastvatten.

8.  Europaparlamentet understryker att det tredje sjöfartspaketet, som fortfarande befinner sig hos rådet för en första behandling medan parlamentet antog sin ståndpunkt för mer än ett år sedan och är villigt att gå vidare och avsluta de sju lagstiftningsförfarandena, ger EU alla nödvändiga redskap för att förebygga olyckor till havs och att hantera följderna av sådana olyckor, särskilt genom förslagen om sjöfartsövervakning och haveriutredningar. Det är nödvändigt att se till att grannhamnar samarbetar på ett effektivt sätt.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att begära att de behöriga myndigheterna lämnar information om innehållet i lasten och om hur planeringen och tidsplanen ser ut för att bärga fartyget från bukten och för att hantera de föroreningsrisker som lasten kan medföra, och att överlämna denna information till Europaparlamentet.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kräva av de medlemsstater som ännu inte gjort det att ratificera den internationella konventionen från 2001 om ansvarighet för skada orsakad av förorening genom bunkerolja och att se till att EU-lagstiftningen i detta ämne börjar tillämpas.

11.  Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen att så snart som möjligt lägga fram ett förslag inför parlamentet och rådet, med syftet att garantera att bunkerolja för motorbränsle i nya fartyg förvaras i säkra tankar med dubbla skrov.

12.  Europaparlamentet upprepar sin efterlysning av ett EU-direktiv om förbättring av kvaliteten på fartygsbränsle. Parlamentet välkomnar överenskommelsen nyligen inom internationella sjöfartsorganisationen (IMO) om ett sådant förslag som ska läggas fram senast den 1 januari 2010.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå förbättringar i lagstiftningen om skydd av miljökänsliga marina gränsområden, bl.a. en mer intensiv (satellit)övervakning och kontroll av fartygen.

14.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen ska uppvakta behöriga regionala och nationella myndigheter för att nå en överenskommelse om ett offentligt resultatprotokoll för Gibraltar sund och särskilt för Algecirasbukten, liknande de regionala och bilaterala avtal som ingåtts mellan kuststater med bestämmelser om ömsesidig hjälp om en olycka med havsföroreningar inträffar.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska sjösäkerhetsbyrån och medlemsstaternas regeringar och parlament samt de regionala myndigheter som berörs.

(1) Antagna texter, P6_TA(2007)0343. (2) EUT L 314, 1.12.2007, s. 9.

Europaparlamentets resolution av den 24 april 2008 om det femte toppmötet i Lima mellan länderna i Latinamerika och Västindien och EU

P6_TA(2008)0177 RC-B6-0147/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av de deklarationer som antagits vid de fyra toppmötena mellan stats- och regeringschefer från Latinamerika och Västindien och Europeiska unionen i Rio de Janeiro (28-29 juni 1999), Madrid (17-18 maj 2002), Guadalajara (28-29 maj 2004) och Wien (12-13 maj 2006),

–   med beaktande av den gemensamma kommunikén från det trettonde ministermötet mellan Riogruppen och Europeiska unionen som hölls i Santo Domingo, Dominikanska republiken, den 20 april 2007,

–   med beaktande av den gemensamma kommunikén från det ministermöte som hölls inom ramen för San José-dialogen mellan Europeiska unionens trojka och ministrar från de centralamerikanska länderna i Santo Domingo, Dominikanska republiken, den 19 april 2007,

–   med beaktande av slutakten från den sjuttonde interparlamentariska konferensen mellan Europeiska unionen och Latinamerika, som hölls i Lima den 14–16 juni 2005,

–   med beaktande av resolutionerna av den 15 november 2001 om en övergripande associering och en gemensam strategi för förbindelserna mellan Europeiska unionen och Latinamerika(1) och den 27 april 2006 om ett förstärkt partnerskap mellan Europeiska unionen och Latinamerika(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 29 november 2007 om handel och klimatförändringar(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 11 oktober 2007 om mord på kvinnor (kvinnomord) i Mexiko och Centralamerika samt Europeiska unionens roll i kampen mot denna företeelse(4),

–   med beaktande av resolutionerna från den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika av den 20 december 2007,

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Mer än någonsin är det nödvändigt att fortsätta arbetet med att fördjupa det strategiska biregionala partnerskap som proklamerats vid de fyra föregående toppmötena mellan stats- och regeringschefer från Latinamerika och Västindien och EU.

B.  Även om det har tagits viktiga steg återstår mycket att göra, såväl när det gäller partnerskapets politiska och säkerhetsmässiga aspekter som när det gäller dess sociala, handelsrelaterade och budgetmässiga aspekter.

C.  Det strategiska partnerskapet bör leda till ett större närmande mellan samhällena, höja de sociala utvecklingsnivåerna och på ett avgörande sätt bidra till att fattigdomen och de sociala orättvisorna i Latinamerika drastiskt minskar. Den ekonomiska tillväxt som har registrerats i området de senaste åren bör bidra till detta liksom utbytena, de olika typerna av stöd och överföringen av erfarenheter ifråga om social sammanhållning som EU kan bidra med.

1.  Europaparlamentet upprepar sitt åtagande att stödja det arbete som utförs i de olika regionala integrationsorganen i EU och Latinamerika och att göra allt som står i dess makt för att toppmötet i Lima, som ska hållas den 16–17 maj 2008, ska ge det strategiska partnerskapet ordentlig skjuts framåt. Parlamentet välkomnar de beslutsamma insatser som toppmötets ordförandeländer Peru och Slovenien, unionens slovenska ordförandeskap, kommissionen och rådet har gjort i detta syfte.

Principer och prioriteringar för det strategiska biregionala partnerskapet

2.  Europaparlamentet bekräftar på nytt sitt stöd för det biregionala synsättet och sin övertygelse om att det strategiska biregionala partnerskapet är överlägset när det gäller att på bästa sätt trygga de principer, värderingar och intressen som är gemensamma för parterna på bägge sidor av Atlanten.

3.  Europaparlamentet upprepar därför att den politiska deklarationen av den 17 maj 2002 från toppmötet i Madrid (2002) om de värderingar och ståndpunkter som är gemensamma för båda regioner (s.k. Madridkompromissen) fortfarande äger giltighet och betonar åter det gemensamma åtagandet för multilateralism, regional integration och social sammanhållning som bekräftades på nytt vid toppmötena i Guadalajara (2004) och Wien (2006).

4.  Europaparlamentet föreslår en samlad strategisk vision för partnerskapet som inte begränsar sig till enskilda förslag eller insatser och vars slutgiltiga mål ska vara att det runt 2012 inrättas ett område för övergripande interregionalt partnerskap mellan EU och Latinamerika. Häri ska ingå ett verkligt strategiskt partnerskap på det politiska, ekonomiska, sociala och kulturella området samt en gemensam strävan efter hållbar utveckling.

5.  Europaparlamentet rekommenderar att partnerskapets politiska och säkerhetsmässiga aspekter grundar sig på en regelbunden och funktionell sektorsuppdelad politisk dialog och en stadga för fred och säkerhet för EU och Latinamerika, vilken med utgångspunkt i FN:s stadga ska göra det möjligt att gemensamt utarbeta politiska, strategiska och säkerhetsrelaterade förslag.

6.  Europaparlamentet betonar att följande förutsättningar måste vara uppfyllda för att de handelsmässiga och ekonomiska förbindelserna mellan partnerna ska vara gynnsamma för båda parter:

7.  Europaparlamentet stödjer den agenda som föreslagits för toppmötet i Lima och dess fokusering på två stora tematiska områden: å ena sidan frågor som rör fattigdom, sociala orättvisor och marginalisering och å den andra, frågor som rör hållbar utveckling och därtill knutna aspekter rörande miljö, klimatförändringar och energi.

8.  Med tanke på att den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika är en av det strategiska partnerskapets parlamentariska institutioner påminner Europaparlamentet om att det snabba inrättandet av denna församling före det föregående toppmötet i Wien innebär en viktig förstärkning av partnerskapets demokratiska legitimitet och dess institutionella ram som stegvis kommer att omfatta de debatter, den kontroll och den uppföljning av frågor som rör det strategiska partnerskapet och som faller inom församlingens ansvarsområde.

9.  Europaparlamentet rekommenderar toppmötet i Lima att upprepa EU:s och Latinamerikas och Västindiens åtagande för den pluralistiska och representativa demokratins principer och värderingar, yttrande- och pressfriheten, respekten för mänskliga rättigheter och avvisandet av alla former av diktatur eller auktoritär regim.

Gemensamma insatser för att uppnå en effektiv multilateralism

10.  Europaparlamentet betonar de fördelar som ett gemensamt åtagande för multilateralism kan ge partnerna i EU och Latinamerika, som tillsammans har över en miljard invånare, utgör en tredjedel av FN:s medlemsstater och står för mer än en fjärdedel av världshandeln.

11.  Europaparlamentet föreslår att det strategiska partnerskapet ska grundas på realistiska mål och gemensamma program, som bygger på det gemensamma förespråkandet av multilateralism (Kyotoprotokollet, internationella brottmålsdomstolen, bekämpning av dödsstraff och terrorism, FN-systemets grundläggande roll, etc.).

12.  Europaparlamentet förespråkar att det ska vidtas gemensamma åtgärder på alla de områden och fora där deras principer, värderingar och intressen otvetydigt är desamma, däribland världsfreden och det säkerhetspolitiska systemet som organiseras inom ramen för FN, skyddet av de mänskliga rättigheterna, miljöskyddspolitiken, utvecklingen, det civila samhällets deltagande i processen för det globala styrelseskicket och reformen av det internationella finanssystemet och handelssystemet och dess internationella institutioner (Världsbankgruppen, Internationella valutafonden, Världshandelsorganisationen).

13.  Europaparlamentet betonar att det multilaterala angreppssättet är det mest lämpade när det gäller att bemöta de gemensamma utmaningar som partnerna i EU och Latinamerika ställs inför, exempelvis bekämpning av terrorism, narkotikahandel, organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt, människohandel - däribland de maffior som utnyttjar och drar fördel av den olagliga invandringen - och klimatförändringar eller när det gäller frågor som rör energisäkerheten.

14.  Europaparlamentet upprepar sin övertygelse att terrorismbekämpningen bör ske med strikt iakttagande av de mänskliga rättigheterna, de medborgerliga friheterna och rättsstatsprincipen. Parlamentet kräver att samtliga kidnappade personer i Colombia, i första hand de sjuka, omedelbart och ovillkorligen ska friges. En sådan frigivning ska ske genom ett ensidigt beslut av FARC eller någon annan organisation som gjort sig skyldig till kidnappningar, eller i annat fall inom ramen för ett brådskande avtal om humanitär utväxling.

15.  Europaparlamentet stöder de upprepade resolutionerna från FN, toppmötet mellan länderna i Latinamerika och Västindien och EU samt från parlamentet, i vilka alla typer av tvångsåtgärder, t.ex. av det slag som ingår i de extraterritoriella lagarna, avvisas. På grund av sin ensidiga och extraterritoriella karaktär strider sådana åtgärder mot folkrätten, snedvrider handeln mellan partnerna i EU och Latinamerika och äventyrar deras gemensamma åtagande för multilateralismen.

Kraftfullt stöd till den regionala integrationen och till partnerskapsavtalen

16.  Som ett komplement till Världshandelsorganisationens multilateralism anser Europaparlamentet att ingåendet och den faktiska tillämpningen av fullständiga, långtgående och balanserade partnerskapsavtal mellan EU och Latinamerika, vilka kan bidra till respekt för befolkningens mänskliga, ekonomiska och sociala rättigheter, till en ömsesidig hållbar utveckling samt till en minskning av de sociala orättvisorna, utgör ett strategiskt mål i en internationell kontext där alla parter blir alltmer beroende av varandra och som kännetecknas av ekonomisk tillväxt, uppkomsten av nya ekonomiska maktsfärer och alltfler globala utmaningar men även av att det uppstår allvarliga och djupa kriser, som en regional integration skulle bidra till att dämpa eller lösa.

17.  Europaparlamentet föreslår därför att det med avseende på ekonomi och handel ska inrättas ett område för övergripande interregionalt partnerskap mellan EU och Latinamerika som bygger på en modell som är förenlig med Världshandelsorganisationen och med regionalismen. Den ska tillämpas i två steg.

18.  Europaparlamentet föreslår att toppmötet i Lima ska beställa en studie för att granska det övergripande interregionala partnerskapsavtalets genomförbarhet samt miljömässiga och sociala hållbarhet mot bakgrund av det föreslagna inrättandet av ett område för övergripande interregionalt partnerskap.

Limaagendan för utrotning av fattigdom, sociala orättvisor och marginalisering

19.  Europaparlamentet uppmanar toppmötet att se till att denna agenda omfattar antagandet av en begränsad uppsättning tydliga, konkreta och kontrollerbara åtaganden på alla dessa områden, som i sig själva kan ingjuta ny kraft i det strategiska partnerskapet och avsevärt förbättra levnadsstandarden för medborgarna på båda sidor av Atlanten. Parlamentet förespråkar att särskild uppmärksamhet ska fästas vid en minskning av sociala orättvisor och integrering av marginaliserade samhällsgrupper som saknar möjligheter, i synnerhet ursprungsbefolkningarna.

20.  Europaparlamentet uppmanar deltagarna vid toppmötet mellan länderna i Latinamerika och Västindien och EU att i de biregionala avtalen systematiskt ta med FN:s deklaration om ursprungsbefolkningars rättigheter, som godkändes av FN:s generalförsamling den 13 september 2007.

21.  Europaparlamentet anser det vara av central betydelse att båda regionerna har med målet om social sammanhållning som ett konstant, samstämmigt och praktiskt element i alla sina gemensamma initiativ och program. Parlamentet bekräftar att de europeiska och latinamerikanska partnerna är involverade i ett gemensamt solidariskt projekt inom ramen för vilket marknadsekonomi och social sammanhållning inte bör vara varandras motsatser, utan komplettera varandra.

22.  Europaparlamentet förespråkar att Limaagendan för att utrota fattigdom, sociala orättvisor och marginalisering ska innehålla konkreta åtgärder såsom

23.  Parlamentet uppmanar partnerna att genomföra en stabil och effektiv politik avseende demokratiskt styrelseskick, sociala frågor samt offentliga finanser och skattefrågor i syfte att öka den sociala sammanhållningen och minska fattigdomen, de sociala orättvisorna och marginaliseringen.

24.  Europaparlamentet anser att utbildning och investeringar i humankapital utgör grunden för den sociala sammanhållningen, den ekonomiska och sociala utvecklingen samt den sociala rörligheten. Parlamentet upprepar sitt oförtrutna stöd för inrättandet av ett "gemensamt område för högre utbildning mellan EU och länderna i Latinamerika och Västindien". Parlamentet betonar att staten både i Latinamerika och i EU bör garantera tillträde till utbildning samt till andra samhällsomfattande tillgångar (hälsovård, vatten, säkerhet).

25.  Europaparlamentet anser det vara absolut nödvändigt att gjuta nytt liv i unionens politik för utvecklingssamarbete till förmån för Latinamerika. Samtidigt som kampen mot fattigdom och sociala orättvisor ska stå i centrum för denna politik, måste den anta ett differentierat synsätt som beaktar de olika ekonomiska och sociala förutsättningarna i de latinamerikanska länderna och deras utvecklingsnivå.

26.  Europaparlamentet anser således att det synsätt som enbart går ut på bistånd i utvecklingssamarbetet med Latinamerika måste överges och att uppmärksamheten ska riktas mot samarbete inom teknik, högre utbildning och innovation samt mot utnyttjande av de resurser som skapas på detta område inom ramen för det sjunde ramprogrammet(7).

Utveckling av samarbetsformer inom migrationspolitiken

27.  Europaparlamentet föreslår toppmötet en systematisk biregional dialog om migration som garanterar de migrerande arbetstagarnas mänskliga rättigheter, oavsett i vilken situation de befinner sig, och som utvecklar och fördjupar samarbetet i fråga om personers fria rörlighet med de latinamerikanska ursprungs- och transitländerna. I detta sammanhang ska ett övergripande och balanserat kriterium användas, på samma sätt som sker gentemot länderna i Afrika och Medelhavsområdet samt gentemot grannländerna öster och sydöst om unionen.

28.  Europaparlamentet efterlyser att frågor rörande olaglig invandring och möjligheter till laglig migration ska prioriteras i denna dialog, i synnerhet visavi de länder som de olagliga invandrarna kommer ifrån eller som fungerar som transitländer för sådana invandrare.

29.  Europaparlamentet föreslår att det fram till 2012 ska studeras allmänna gemensamma bestämmelser och regler för att förenkla rörligheten inte bara för varor, tjänster och kapital, utan även för personer, genom att det stegvis utformas ett så brett partnerskap som möjligt som gynnar alla parter och utgår från det globala synsätt som FN rekommenderar i migrationsfrågor.

30.  Europaparlamentet upprepar behovet av att minska de alltför höga avgifter som migrerande arbetstagare i dagsläget betalar för penningförsändelser samt av att stödja dem som önskar återvända med hjälp av program som skyddar alla deras rättigheter och deras integritet.

31.  Europaparlamentet uppmanar Europeiska kommissionen att lägga fram ett meddelande som utvidgar prioriteringarna, instrumenten och åtgärderna i den övergripande strategi om migration som fastslogs i ordförandeskapets slutsatser på Europeiska rådet den 15–16 december 2005,och kompletterades i ordförandeskapets slutsatser på Europeiska rådet den 14–15 december 2006, till att gälla länderna i Latinamerika och Västindien.

Limaagendan och hållbar utveckling, i synnerhet miljö, klimatförändringar och energi
32 Europaparlamentet rekommenderar att det i den politiska agendan mellan Europeiska unionen och länderna i Latinamerika ska ges företräde för samarbete i klimatförändringsfrågor och för politik för att förebygga den globala uppvärmningen. Parlamentet erinrar om att det är de allra fattigaste, i första hand ursprungsbefolkningarna, som är de första som faller offer för klimatförändringar och miljöförstörelse.
33.Europaparlamentet påminner om att alliansen mellan Europeiska unionen och Latinamerika ur denna synvinkel är av allra största vikt om man betänker bägge parters intresse av att främja hållbar utveckling och miljöbalans, och förordar därför ömsesidigt stöd till de olika internationella miljöinitiativen.

34.  Europaparlamentet uppmanar de latinamerikanska partnerna att då åsikterna går isär om detaljerna i åtgärderna för att bekämpa klimatförändringar (t.ex. när det gäller luftfart) visa ett konstruktivt hållningssätt och aldrig helt blockera initiativ.

35.  Europaparlamentet rekommenderar partnerna i EU och Latinamerika att arbeta tillsammans för en anslutning till Kyotoprotokollet av de stora utsläppsländer som ännu inte anslutit sig till detta protokoll, att stärka och samordna sina ståndpunkter i förhandlingarna om internationella instrument avseende den globala uppvärmningen och att kraftfullt stödja handeln med utsläppsrättigheter mellan de båda regionerna.

36.  Europaparlamentet anser att ekonomisk utveckling måste gå hand i hand med hållbar utveckling. Parlamentet stöder i detta sammanhang de mest missgynnade länderna i deras dubbla ansträngningar för att minska de förorenande utsläppen och öka sina framsteg och sitt sociala välstånd.

37.  Europaparlamentet förespråkar skapandet av överstatliga mekanismer och samarbete inom latinamerikanska och västindiska internationella organ (t.ex. samarbetsorganisationen OTCA) för att besluta om och finansiera skyddet av några av vår planets viktigaste naturreservat (t.ex. Amazonas) som ligger i olika latinamerikanska länder.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta för att främja miljöpolitiken i de latinamerikanska länderna. Parlamentet anser att samarbetet och bästa praxis måste stärkas och att detta även bör synas i den finansiering som EU beviljar och i politiken för utvecklingsbistånd.

39.  Europaparlamentet uppmanar toppmötet i Lima att utarbeta gemensamma initiativ när det gäller t.ex. klimatförändringar, ökenutbredning, energi (i synnerhet förnybar energi och agrobränslen), vatten, biologisk mångfald, skogar och förvaltning av kemiska produkter på grundval av den färdplan som antogs den 15 december 2007 under den trettonde NATO-konferensen om klimatförändringar som ägde rum på Bali.

40.  Europaparlamentet uppmanar toppmötet i Lima att diskutera och undersöka den internationella livsmedelskrisen och att lägga fram möjliga lösningar på den.

Stärkta institutionella mekanismer för främjande och förebyggande

41.  Europaparlamentet förespråkar även följande:

42.  Europaparlamentet anser det vara nödvändigt att stärka det strategiska partnerskapets parlamentariska dimension och stödja den latinamerikanska begäran, enligt vilken 150 ledamöter från den parlamentariska församlingen EU-Latinamerika skulle vara ett lämpligt antal för att främja införlivandet i denna församling av Mercosurs nyligen inrättade parlament.

o
o   o

43.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till ordförandeskapet för det femte toppmötet mellan länderna i Latinamerika och Västindien och EU, rådet, kommissionen, parlamenten i EU:s medlemsstater och i samtliga länder i Latinamerika och Västindien, den parlamentariska församlingen EU-Latinamerika, det latinamerikanska parlamentet, det centralamerikanska parlamentet, det andinska parlamentet och Mercosurs parlament.

(1) EUT C 140 E, 13.6.2002, s. 569. (2) EUT C 296, 6.12.2006, s. 123. (3) Antagna texter, P6_TA(2007)0576. (4) Antagna texter, P6_TA(2007)0431. (5) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (EUT L 378, 27.12.2006, s. 41). (6) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2006 av den 20 december 2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen (EUT L 386, 29.12.2006, s. 1). (7) EUT L 412, 30.12.2006, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 24 april 2008 om situationen i Burma

P6_TA(2008)0178 RC-B6-0191/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sin resolution av den 14 december 2006 om situationen i Burma(1) och sin resolution av den 21 juni 2007 om Burma(2),

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 19 november 2007 om antagande av ytterligare restriktiva åtgärder mot Burma(3),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 194/2008 av den 25 februari 2008 om förlängning och skärpning av de restriktiva åtgärderna mot Burma/Myanmar och om upphävande av förordning (EG) nr 817/2006(4),

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Statens råd för fred och utveckling (SPDC) i Burma, under ledning av general Than Shwe, har meddelat att en folkomröstning om en ny konstitution ska hållas den 10 maj 2008, följt av flerpartival 2010.

B.  SPDC fortsätter att utsätta befolkningen i Burma för avskyvärda människorättsbrott, såsom tvångsarbete, förföljelser av dissidenter, värvning av barnsoldater och tvångsförflyttningar.

C.  Burmas regering har förkastat de förslag som lades fram av FN:s särskilda sändebud Ibrahim Gambari för att säkerställa ett fritt och rättvist genomförande av folkomröstningen i närvaro av internationella observatörer.

D.  Burmas regering har i förslaget till konstitution inkluderat bestämmelser som avsätter en fjärdedel av platserna i parlamentets båda kamrar till militärer, ger landets överbefälhavare rätt att när som helst upphäva konstitutionen och förhindrar personer med en utländsk make/maka eller ett utländskt barn att ställa upp som kandidater i presidentvalet (vilket skulle gälla för den fängslade oppositionsledaren för Nationella demokratiförbundet (NLD) Aung San Suu Kyi, som också tilldelats Nobels fredspris och Sacharovpriset). Förslaget till konstitution ger även statstjänstemän straffrihet för handlingar som de begått i tjänsten.

E.  Sedan folkomröstningen utlovades har regeringen antagit lag nr 1/2008, som nekar medlemmar av religiösa ordnar rösträtt.

F.  Den demokratiska oppositionen har inte deltagit i utarbetandet av konstitutionen.

G.  Den största delen av den burmesiska oppositionen har beslutat att rösta nej i folkomröstningen.

H.  Det finns fortfarande cirka 1 800 politiska fångar i Burma, inbegripet Aung San Suu Kyi.

I.  Den burmesiska regeringen har misslyckats med att på ett ändamålsenligt sätt ta itu med frågor om den fortsatta rekryteringen och utnyttjandet av barn i väpnade konflikter.

J.  De sanktioner som EU antagit gentemot den burmesiska regeringen har hittills varit verkningslösa.

K.  Den burmesiska regeringen fortsätter att ha politiska och ekonomiska förbindelser med grannländerna och Asean.

L.  30 procent av Burmas befolkning, det vill säga uppskattningsvis 15 miljoner människor, lever under fattigdomsgränsen.

1.  Europaparlamentet beklagar djupt den totala avsaknaden av demokratisk legitimitet i samband med folkomröstningen om den nya konstitutionen, eftersom den burmesiska befolkningen har fråntagits alla grundläggande demokratiska rättigheter som skulle göra det möjligt för dem att hålla en öppen debatt om förslaget till konstitution, att ändra den och därefter att fritt yttra sig genom folkomröstningen.

2.  Europaparlamentet fördömer den burmesiska regeringens vägran att följa de förslag som lades fram av FN:s särskilda sändebud Ibrahim Gambari för att möjliggöra en öppen och övergripande kampanj inför folkomröstningen om konstitutionen. Parlamentet uppmanar den burmesiska regeringen att agera med ärligt uppsåt och att samarbeta konstruktivt med FN:s särskilda sändebud.

3.  Europaparlamentet stöder en övergång till demokrati genom en övergripande nationell försoningsprocess och en trepartsdialog mellan regimen, NLD och företrädare för de etniska grupperna.

4.  Europaparlamentet kräver garantier från Burmas regering om att den kommer att sammankalla en oberoende valkommissionen, upprätta ett korrekt röstregister, häva de långvariga restriktionerna för media, respektera förenings-, yttrande- och mötesfriheten i Burma, upphäva nya förordningar som kriminaliserar legitima debatter om folkomröstningen och acceptera närvaron av internationella observatörer.

5.  Europaparlamentet kräver ett omedelbart och ovillkorligt frisläppande av politiska motståndare till regimen och mer än 1 800 politiska fångar, inbegripet Aung San Suu Kyi, ledarna för 88-generationens studentrörelse och ledarna för shanfolkens förbund för demokrati (Shan Nationalities League for Democracy), som fängslades 2005.

6.  Europaparlamentet uppmanar regimen att utreda alla dödsfall och fall av saknade personer sedan kraftåtgärderna i september 2007 mot demonstrerande buddhistiska munkar och demokratiaktivister, och att kartlägga var saknade munkar och nunnor befinner sig.

7.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen, rådet och medlemsstaterna att ta alla tillfällen i akt för att i internationella sammanhang ta avstånd från de fortsatta och ihållande övergreppen mot barn i Burma, framför allt utnyttjandet av barnsoldater. Parlamentet fördömer i starkast möjliga ordalag rekryteringen av barnsoldater i Burma, och uppmanar FN:s säkerhetsråd att ingående utreda situationen i Burma när det gäller barnsoldater.

8.  Parlamentet konstaterar att Kina nyligen ratificerade det frivilliga protokollet till FN:s konvention om barnets rättigheter om barns indragning i väpnade konflikter, och understryker de beklagliga överträdelser som den burmesiska militärjuntan i detta avseende gjort sig skyldig till. Parlamentet uppmanar med kraft Kina att vidta åtgärder.

9.  Europaparlamentet stöder FN:s generalsekreterares medlingsuppdrag och Ibrahim Gambaris ansträngningar för att förhandla med de burmesiska myndigheterna. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att nära samarbeta med FN:s särskilda sändebud för att säkerställa att det internationella samfundets insatser i Burma är samstämmiga.

10.  Europaparlamentet stöder EU:s särskilda sändebud för Burma Piero Fassinos insatser för att främja en dialog med Asean-länderna. Parlamentet uppmanar med kraft Asean att utöva kraftiga påtryckningar på de burmesiska myndigheterna för att genomdriva demokratiska förändringar.

11.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet att förnya och utöka de riktade sanktionerna och att rikta in sig på att begränsa tillgången till internationella banktjänster för företag som ägs av militären. Begränsningen gäller även konglomerat och affärsrörelser som har nära samröre med militären eller vars inkomster gynnar militären. Vissa generalers och deras närmaste familjemedlemmars tillgång till personliga affärsmöjligheter, hälsovård, privatkonsumtion eller utländsk utbildning för deras barn bör också begränsas. Parlamentet uppmanar med kraft rådet att på ett omfattande och uttryckligt sätt förbjuda vissa personer och grupper att utföra ekonomiska transaktioner via banker som fungerar som clearingcentraler eller att på annat sätt utnyttja finansiella tjänster inom EU:s jurisdiktion.

12.  Europaparlamentet uppmanar rådet att se till att riktade sanktioner tillämpas på ett effektivt sätt, att ingående utreda vem sanktionerna ska riktas mot, att möjliggöra omprövning av beslut och pågående övervakning samt att säkerställa att åtgärder som beslutats verkligen tillämpas.

13.  Europaparlamentet uppmanar rådet att fortsätta att se över sanktionerna med utgångspunkt i specifika riktmärken för mänskliga rättigheter som bör omfatta följande punkter: frigivning av politiska fångar och samtliga övriga personer som på godtyckliga grunder har fängslats för att ha utövat sina grundläggande mänskliga rättigheter avseende yttrande-, mötes- och föreningsfrihet; en noggrann officiell redogörelse för hur många personer som har dödats, arresterats och/eller fängslats av säkerhetsstyrkorna, var de nu befinner sig och hur de mår, inbegripet under den senaste tidens kraftåtgärder; upphörande av militära angrepp mot civila och en övergång till demokrati. Parlamentet uppmanar också rådet att överväga ytterligare riktade sanktioner, såsom ett fullständigt förbud mot nya investeringar, ett förbud mot att tillhandahålla försäkringstjänster för investeringar i Burma och ett embargo på handel med viktiga varor som genererar stora inkomster till militärregeringen.

14.  Europaparlamentet uppmanar samtidigt EU och det bredare internationella samfundet att erbjuda incitament för reformer som en motvikt till hotet om och/eller införandet av sanktioner och att på ett positivt sätt motivera militären att införa förändringar.

15.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s vapenembargo mot Burma är ineffektivt, eftersom militärregeringen köper sin militära utrustning i Kina, Ryssland och Indien. Parlamentet uppmanar därför med kraft EU att aktivt verka för ett världsomfattande embargo för vapenexport till Burma.

16.  Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet, västländernas regeringar och kampanjgrupper att öka sina humanitära insatser, särskilt genom befintliga hälsovårdsprogram och inleda nya och bredare program för stöd för grundutbildning. Dessa insatser måste nå internt fördrivna personer och andra som fastnat i konfliktområdena, i första hand längs gränsen mot Thailand. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att öka anslagen till humanitärt bistånd som betalas ut genom instrumentet för utvecklingssamarbete för Burma (för närvarande 32 000 000 EUR för 2007–2010) och att investera mer i humanitärt bistånd för internt fördrivna personer på båda sidor om gränsen.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta och utvidga biståndsprogram som syftar till att stärka grupper som har svårt att hävda sina medborgerliga rättigheter, inbegripet kvinnor och etniska och religiösa minoriteter, och att överbrygga politiska, etniska, religiösa och andra splittringar.

18.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka stödet till burmeser som lever utomlands genom programmet för fördrivna personer inom ramen för instrumentet för utvecklingssamarbete, och att överväga andra stödmöjligheter.

19.  Europaparlamentet betonar att utbetalandet av bistånd bör vara kopplat till riktmärken och tidsfrister för att man bättre ska kunna bekämpa korruptionsriskerna.

20.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Aseanländernas regeringar och parlament, Nationella demokratiförbundet (NLD) i Burma, Statens råd för fred och utveckling (SPDC) i Burma, Folkrepubliken Kinas regering, Indiens regering och parlament, Rysslands regering och FN:s generalsekreterare.

(1) EUT C 317 E, 23.12.2006, s. 902. (2) Antagna texter, P6_TA(2007)0290. (3) Se rådets gemensamma ståndpunkt 2007/750/GUSP av den 19 november 2007 om ändring av gemensam ståndpunkt 2006/318/GUSP om förlängning av restriktiva åtgärder mot Burma/Myanmar (EUT L 308, 24.11.2007, s. 1). (4) EUT L 66, 10.3.2008, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 24 april 2008 om förberedelserna inför partsmötena COP/MOP om biologisk mångfald och biosäkerhet i Bonn, Tyskland

P6_TA(2008)0179 B6-0143/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av den nionde partskonferensen (COP9) till FN:s konvention om biologisk mångfald den 19–30 maj 2008 i Bonn, Tyskland,

–   med beaktande av det fjärde partsmötet (MOP4) till Cartagenaprotokollet om biosäkerhet den 12–16 maj 2008 i Bonn, Tyskland,

–   med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2007 om att stoppa förlusten av biologisk mångfald till 2010(1),

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  FN:s konvention om biologisk mångfald är den bredaste globala överenskommelsen till skydd för den biologiska mångfalden. Den rör bevarande och hållbart nyttjande av den biologiska mångfalden och en rättvis fördelning av den nytta som användningen av genetiska resurser medför. Konventionen har undertecknats av 190 parter, bland annat de 27 medlemsstaterna och Europeiska gemenskapen.

B.  Konventionens parter har förbundit sig att påtagligt minska förlusten av den biologiska mångfalden till 2010 och att etablera ett globalt nätverk med skyddade områden på land till 2010 och till havs till 2012.

C.  Konventionens trovärdighet kommer att bero på i vilken mån man klarar att nå upp till dessa mål.

D.  EU brister i trovärdighet när det gäller konventionen på grund av det bristfälliga genomförandet av EU:s egen politik och lagstiftning om biologisk mångfald, till exempel fågeldirektivet(2) och livsmiljödirektivet(3), det otillräckliga praktiska arbetet för att stoppa förlusten av den biologiska mångfalden till 2010 inom EU samt på grund av EU:s ovilja dels att inleda textbaserade förhandlingar om ett rättsligt bindande instrument om tillgång och fördelning av vinster, dels att ställa nya och ytterligare målinriktade anslag till förfogande för konventionens genomförande i utvecklingsländerna.

E.  Förlusten av biologisk mångfald i skogarna, avskogningstakten och klimatkrisen är av sådan omfattning att avgörande insatser för att få bukt med avskogningen och skogsförstörelsen inte kan vänta till efter 2012.

F.  Det finns påtagliga brister i genomförandet av arbetsprogrammet till konventionen om biologisk mångfald som måste rättas till.

G.  Vid den senaste partskonferensen till konventionen om biologisk mångfald togs ett steg i riktning mot en mer framträdande roll för företrädare för ursprungsbefolkningar och lokalsamhällen i framtida förhandlingar om tillgång och fördelning av vinster och deras rätt att fastställa prioriteringarna för egna marker, i enlighet med FN:s förklaring från 2007 om ursprungsfolkens rättigheter.

H.  Vid den senaste partskonferensen till konventionen om biologisk mångfald uppmanades parterna att förstärka sina insatser för att förbättra tillämpningen av skogslagstiftningen och ta itu med den skogsrelaterade handeln.

I.  Vid den senaste partskonferensen till konventionen om biologisk mångfald upprepades att försiktighetsprincipen ska tillämpas vid användning av GURT-teknik (Genetic Use Restriction Technology), och det rekommenderades att fältförsök och kommersiellt bruk inte bör godkännas.

J.  Klimatförändringarna kommer att innebära att läget förvärras ytterligare när det gäller den biologiska mångfalden globalt. Ekosystem kommer att försämras och arter kommer att utrotas, vilket får drastiska följder för den mänskliga utvecklingen och försöken att utrota fattigdomen.

K.  Man uppskattar att ungefär 20 procent av världens koldioxidutsläpp orsakas av avskogning och skogsförstörelse.

L.  Konventionen om biologisk mångfald och FN:s havsrättskonvention utgör det internationella rättsliga regelverk som reglerar skyddet av havsmiljön som helhet. Däremot finns det fortfarande ingen övergripande och rättsligt bindande överenskommelse som kan se till att befintliga åtaganden tillämpas enhetligt på alla havsområden, även internationellt vatten i det öppna havet.

M.  Konventionen om biologisk mångfald ger vetenskapliga och, vid behov, tekniska råd och upplysningar om den biologiska mångfalden i havet och spelar därför en nyckelroll som stöd för FN:s generalförsamlings arbete med skydd av havsområden som ligger utanför nationell jurisdiktion.

1.  Europaparlamentet ser med stor oro på den kontinuerliga förlusten av biologisk mångfald och EU:s ständigt växande ekologiska fotavtryck, som gör att effekterna på den biologiska mångfalden sträcker sig långt utanför EU:s gränser.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att visa prov på ledarskap och övertygelse genom att gå med på och underlätta konkreta åtgärder för att skydda den biologiska mångfalden, både nationellt och internationellt.

3.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, kommissionen och övriga parter till konventionen om biologisk mångfald att inrätta en internationell vetenskaplig panel för biologisk mångfald som ska ge råd till konventionens parter och göra en omfattande kartläggning av vilka områden som är viktiga att bevara.

4.  Europaparlamentet ser på det europeiska nätverket med skyddade områden Natura 2000 som en av hörnpelarna i EU:s ansträngningar för att leva upp till sina internationella och interna åtaganden om biologisk mångfald och ett betydande bidrag till det globala nätverket med skyddade områden. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att fågeldirektivet och livsmiljödirektivet genomförs ordentligt och motsätter sig bestämt alla försök att begränsa det skydd som dessa direktiv ger.

5.  Europaparlamentet anser att diskussionerna inom FN:s ramkonvention om klimatförändringar om att minska utsläppen av växthusgaser från avskogning och skogsförstörelse i utvecklingsländerna måste ha konventionen om biologisk mångfald som informationsunderlag och att diskussionen förs i överensstämmelse med denna konventions syften och att målet med att bevara skogens biologiska mångfald tryggas.

6.  Europaparlamentet vill dessutom att det ska göras mera för att förbättra de synergieffekter som konventionen för biologisk mångfald, FN:s konvention om förhindrande av ökenspridning och FN:s ramkonvention om klimatförändringar gemensamt för med sig i fråga om att motverka klimatförändringen och anpassa sig till den.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att

8.  Europaparlamentet välkomnar COP9:s initiativ att inleda en dialog på hög nivå med parlamentariker och anser att parlamentarikerna kan spela en viktig roll när det gäller att på ett effektivt sätt uppnå konventionens tre mål.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt de länders regeringar och parlament som är parter till konventionen om biologisk mångfald.

(1) EUT C 102 E, 24.4.2008, s. 117. (2) EGT L 103, 25.4.1979, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2006/105/EG (EUT L 363, 20.12.2006, s. 368). (3) EGT L 206, 22.7.1992, s. 7. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2006/105/EG.

Europaparlamentets resolution av den 24 april 2008 om "Mot en reformerad Världshandelsorganisation" (2007/2184(INI))

P6_TA(2008)0180 A6-0104/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina resolutioner av den 15 december 1999 om Världshandelsorganisationens (WTO) tredje ministerkonferens i Seattle(1), av den 25 oktober 2001 om öppenhet och demokrati i internationell handel(2), av den 13 december 2001 om WTO:s möte i Qatar(3), av den 25 september 2003 om WTO:s femte ministerkonferens i Cancún(4), av den 12 maj 2005 om utvärderingen av Doharundan efter beslutet av WTO:s allmänna råd den 1 augusti 2004(5), av den 1 december 2005 om förberedelserna inför WTO:s sjätte ministerkonferens i Hongkong(6) och av den 4 april 2006 om bedömningen av Doharundan efter WTO:s ministerkonferens i Hongkong(7),

–   med beaktande av slutdeklarationerna från mötena med den parlamentariska konferensen om WTO vilka antogs i Genève den 18 februari 2003, i Cancún den 12 september 2003, i Bryssel den 26 november 2004, i Hongkong den 15 december 2005 och i Genève den 2 december 2006,

–   med beaktande av Marrakechavtalet genom vilket WTO inrättades,

–   med beaktande av de deklarationer från WTO:s ministerkonferens som antogs i Doha den 14 november 2001 och i Hongkong den 18 december 2005,

–   med beaktande av den rapport om WTO:s framtid(8) som lades fram i januari 2005 av det rådgivande rådet under ordförandeskap av Peter Sutherland,

–   med beaktande av WTO:s rapport om världshandeln från 2004,

–   med beaktande av punkt 56 i Hongkong-deklarationen om de åtgärder som måste vidtas för att viktiga FN-organ, även internationella arbetstagarorganisationen (ILO), i full utsträckning ska involveras i och ge stöd till WTO-processerna och de pågående förhandlingarna,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0104/2008), och av följande skäl:

A.  WTO har en central roll bland de multilaterala organisationer som bidrar till styret av den internationella ekonomin, en bättre hantering av globaliseringen och en rättvisare fördelning av dess fördelar. Dessa organisationer måste samarbeta för att uppnå millenniemålen för hållbar utveckling.

B.  När den nuvarande WTO-rundan inleddes 2001 i Doha, Qatar, fick den officiellt namnet utvecklingsagendan från Doha. Tonvikten låg på att hjälpa utvecklingsländer och fattiga länder att få större utbyte av avregleringen av handeln.

C.  EU anser att det är mycket viktigt att bevara det som man hittills har uppnått i det multilaterala handelssystemet och är alltjämt starkt engagerat för Doharundans framgång.

D.  Trots de svårigheter som uppstått i samband med förhandlingarna fortsätter ansträngningarna för att framgångsrikt kunna avsluta denna runda, och dessa ansträngningar bör uppmuntras.

E.  De olika handelsförhandlingar av bilateral och regional karaktär som EU nyligen har inlett med skilda partner på olika håll i världen ska komplettera och inte utgöra ett alternativ till slutförandet av Doharundan.

F.  Förutom de omedelbara problemen i samband med rundans avslutning och den kritik som riktats mot de olika ståndpunkterna till de diskuterade frågorna, är det nödvändigt att redan nu förbereda vad som ska ske efter Doha.

G.  Redan 2004 genomförde det rådgivande rådet under ledning av Peter Sutherland ett viktigt utrednings- och diskussionsarbete avseende WTO:s framtid och de institutionella utmaningar som organisationen står inför. Dock har inga konkreta åtgärder vidtagits med anledning av rekommendationerna i den rapport som överlämnades från det rådgivande rådet till WTO:s generalsekreterare i januari 2005.

H.  Det är mycket viktigt att snarast återuppta denna debatt i ljuset av den senaste utvecklingen och att än en gång grundligt granska flera aspekter av hur WTO fungerar, för att förbättra både organisationens effektivitet och legitimitet.

I.  Den institutionella diskussion inom WTO som Europaparlamentet efterlyst är på intet sätt oförenlig med en fortsättning av Doharundan och dess eventuella slutförande.

1.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till alla berörda parter, särskilt de framväxande ekonomierna, att visa flexibilitet för att komma ur det låsta läget i Doharundan och nå en överenskommelse som är fullständig, balanserad och fördelaktig både för ett uppsving inom den internationella handeln och den globala tillväxten och för utvecklingen i världens minst utvecklade länder.

2.  Europaparlamentet anser för övrigt att det nu är viktigare än någonsin att återuppta diskussionerna om WTO:s beslutsprocess, mandat, arbetssätt och framtid, med sikte på en eventuell reform av denna organisation.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att så snart som möjligt i Genève presentera ett tydligt initiativ med syftet att återuppta diskussionerna om detta. Kommissionen uppmanas att i denna fråga informellt ta kontakt med andra WTO-medlemmar som kan tänkas stödja ett sådant initiativ samt att kontakta WTO:s generaldirektör före utgången av 2008 för att till honom rapportera om resultatet av dessa diskussioner.

4.  Europaparlamentet välkomnar en omfattande reform av WTO och framhåller återigen handelns betydelse som ett effektivt verktyg för utveckling och fattigdomsbekämpning. Parlamentet understryker vikten av multilateralism för att främja fri och rättvis handel och för att uppnå FN:s millennieutvecklingsmål.

5.  Europaparlamentet anser att ett starkt WTO med ett regelbaserat internationellt handelssystem erbjuder möjligheter för utvecklingsländerna att utrota fattigdomen, men beklagar att begränsade resurser försätter utvecklingsländerna i ett ofördelaktigt förhandlingsläge. Parlamentet framhåller att EU bör främja ett stärkt WTO-sekretariat och en ökning av resurserna för tekniskt stöd, särskilt till de utvecklingsländer som är WTO-medlemmar, så att de kan ta sig an frågor som de är särskilt intresserade av.

6.  Europaparlamentet påpekar att WTO är den enda globala organisationen med regelgivande uppgifter som inte tillhör familjen av FN-organ. WTO:s regleringar inskränker sig till ren handelspolitik. Kommissionen uppmanas att sätta detta strukturella dilemma högt upp på WTO:s reformagenda.

7.  Europaparlamentet anser att det föreslagna initiativet i första hand bör handla om själva syftena med det multilaterala handelssystemet, för att se till att de ömsesidigt stöder varandra och sammanhänger med andra internationella organisationers verksamheter. Det är framför allt nödvändigt att stärka samordningen mellan WTO:s verksamhet och det arbete som utförs av ILO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), FN:s miljöprogram (UNEP), FN:s utvecklingsprogram (UNDP), Världshälsoorganisationen (WHO), FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad) och Kyotoprogrammet om förnybar energi, så att beslutsprocesserna i dessa organisationer blir mer konsekvent. ILO bör beviljas observatörsstatus inför WTO, och en kommitté för handel och drägligt arbete bör inrättas efter samma modell som kommittén för handel och miljö.

8.  Europaparlamentet begär en grundlig genomgång av frågan hur bättre hänsyn kan tas till icke-handelsrelaterade frågor i WTO-bestämmelserna, för att göra det möjligt för medlemmarna att eftersträva legitima politiska mål samtidigt som de garanteras marknadstillträde. Parlamentet betonar i detta avseende att EU med eftertryck bör stödja ansträngningarna att anta internationella standarder, och att utvecklingsländerna bör ges det stöd som är nödvändigt för att de ska kunna iaktta sådana standarder.

9.  Europaparlamentet kräver att man inom FN, tillsammans med WTO, behandlar de nya band som måste skapas mellan de multilaterala organisationerna för att se till att deras verksamhet sammanhänger med olika internationella avtal och konventioner för att främja en hållbar utveckling och avskaffa fattigdomen.

10.  Europaparlamentet anser att den största utmaningen för samstämdheten mellan FN-systemet och WTO kommer att bli kravet på WTO att se till att handelsbestämmelserna till fullo är i överensstämmelse med lagstiftningen om mänskliga rättigheter och sociala och miljömässiga standarder.

11.  Europaparlamentet stöder ett tillvägagångssätt som bygger på incitament när det gäller WTO-medlemmarnas iakttagande av miljömässiga och sociala standarder, men begär samtidigt en utredning av WTO-förenliga åtgärder för att ta itu med social och miljömässig dumpning.

12.  Europaparlamentet stöder kravet på att en analys av sociala frågor, jämställdhets- och miljöfrågor, inklusive sysselsättning, arbetstagares rättigheter och liknande bestämmelser, ska ske vid framtida granskningar av WTO-medlemmar som utförs av det handelspolitiska granskningsorganet.

13.  Europaparlamentet uppmanar deltagarna i diskussionen att ta upp frågan om begränsningarna i systemet med handelsöverläggningar som pågår i "rundor" under lång tid och som involverar samtliga WTO-medlemmar i överläggningarna om en mängd frågor utgående ifrån en "helhetsprincip". Parlamentet inser de förtjänster som detta system har haft historiskt sett i samband med genomförandet och utvecklingen av det multilaterala handelssystemet och genom att möjliggöra en successiv avreglering och ömsesidigt förmånliga åtaganden. På områden där tillräckliga framsteg har uppnåtts (vilket för närvarande gäller underlättandet av handeln) skulle dock andra flexiblare och effektivare modeller kunna användas i framtiden.

14.  Europaparlamentet anser att WTO:s institutionella struktur kan förbättras om man skiljer tydligare mellan å ena sidan aktiviteter i samband med förhandlingarna om nya bestämmelser och åtaganden och å andra sidan aktiviteter i samband med genomförandet av existerande överenskommelser. Parlamentet framhåller vikten av den senare typen av aktiviteter som inte i något fall får sättas på undantag, vare sig när det gäller resurser eller politisk uppmärksamhet från WTO-medlemmarnas sida.

15.  Europaparlamentet föreslår att de gällande multilaterala handelsbestämmelsernas relevans och tillämplighet utvärderas regelbundet, med avseende på en eventuell anpassning.

16.  Europaparlamentet efterlyser en omdefiniering av ministerkonferensens roll och omfattning. Man kan redan se en tendens bland WTO-medlemmarna att föredra mindre formella samordnings- och beslutsformer på denna nivå. Ingen ministerkonferens sammankallades under 2007 trots de uttryckliga bestämmelserna i Marrakechavtalet om tidsplanen för sådana sammankomster. WTO-medlemmarna uppmanas att dra lärdom av denna utveckling.

17.  Europaparlamentet betonar vikten av WTO:s parlamentariska dimension för att stärka den demokratiska legitimiteten och insynen i WTO-förhandlingarna. Parlamentet understryker det viktiga arbete som utförts av den parlamentariska konferensen om WTO. Denna konferens har anordnats gemensamt av Europaparlamentet och den interparlamentariska unionen (IPU), vars verksamhet kan utökas.

18.  Europaparlamentet påminner om att parlamentsledamöterna i egenskap av valda företrädare för medborgarna har en viktig roll att spela i handelsförhandlingarna och i synnerhet i WTO-förhandlingarna.

19.  Europaparlamentet poängterar vikten av att inrätta en parlamentarisk församling inom WTO med rådgivande befogenheter mot bakgrund av WTO:s bristande demokratiska ansvarsskyldighet och legitimitet, och välkomnar alla slags reformer som kan stärka anslutningen av parlamentsledamöter till WTO.

20.  Europaparlamentet uppmanar WTO-medlemmarna att ge tillräckligt stöd till sina parlamentsledamöter så att dessa kan delta i utvecklingen av WTO:s parlamentariska dimension. Kommissionen uppmanas att ta initiativ i detta avseende inom WTO. Parlamentet betonar att tills WTO tar på sig detta ansvar kommer den parlamentariska dimensionen i WTO att garanteras genom den parlamentariska konferensen om WTO, som anordnas gemensamt av Europaparlamentet och IPU.

21.  Europaparlamentet efterlyser införande av ett mer demokratiskt beslutssystem i WTO som tar hänsyn till synpunkterna från alla dess medlemmar, vilket omfattar länder på olika utvecklingsnivåer.

22.  Europaparlamentet anser det varken är realistiskt eller önskvärt att ifrågasätta samförståndsprincipen inom WTO:s beslutsprocesser, som till skillnad från omröstningar med kvalificerad majoritet (eller det viktade omröstningssystemet) garanterar jämlikhet för alla medlemmar. Dock kan man studera olika lösningar för att, från fall till fall, göra det lättare att komma fram till ett sådant samförstånd.

23.  Europaparlamentet godtar den ovan nämnda Sutherlandrapportens förslag om en plurilateral strategi med opt-in- eller opt-out-avtal när man inte kan enas. Parlamentet betonar dock återigen sitt engagemang för multilateralism och varnar för att plurilateralism inte nödvändigtvis gynnar utvecklingsländerna, och att klyftan mellan industri- och utvecklingsländer kan vidgas.

24.  Europaparlamentet noterar att det inom WTO uppstår alltfler informella grupper som samlar fler eller färre WTO-medlemmar kring gemensamma sektorsintressen eller regionala intressen. Dessa grupper spelar ofta en positiv roll när det gäller att komma fram till gemensamma ställningstaganden och formulera kompromisser. WTO-medlemmarna uppmanas att överväga möjligheten att skapa bättre ramar för hur sådana grupper ska bildas och fungera, med tanke på insyn och effektivitet, och att ställa nödvändiga medel till förfogande för deras verksamhet.

25.  Europaparlamentet påpekar att ett jämlikt och effektivt deltagande från samtliga medlemmars sida, särskilt de minst utvecklade länderna, måste prioriteras inom ramen för alla reformer av det multilaterala handelssystemet.

26.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att stärka utvecklingsländernas aktiva medverkan och göra så att de känner sig fullt företrädda i förhandlingsarbetet och upplever att de kan identifiera, uttrycka och försvara sina egna handelsintressen, till exempel genom att införa ett system med representation av koalitioner snarare än av fasta grupper av länder och genom att anslå tillräckliga resurser för utveckling av kunskaper och tekniskt kunnande i dessa länder. Parlamentet betonar att tillräckliga resurser också krävs för att utvecklingsländerna faktiskt ska genomföra WTO-bestämmelserna, anpassa sig till reformer och därmed integreras bättre i världshandelssystemet.

27.  Europaparlamentet efterlyser insatser för att stärka utvecklingsländernas deltagande och representation i de beslutande organen och för att förbättra deras interna system för redovisning, insyn och god förvaltning.

28.  Europaparlamentet välkomnar Sutherlandrapportens förslag om att finansiering av tekniskt stöd ska inkluderas som en avtalsenlig rättighet för de minst utvecklade länderna så att de kan delta i det multilaterala handelssystemet på ett meningsfullt sätt. Parlamentet understryker att kapacitetsuppbyggnad är av yttersta vikt för att förbättra utvecklingsländernas möjligheter att förhandla, identifiera behov och strategier samt uppfylla WTO-åtagandena.

29.  Europaparlamentet anser att den återkommande frågan om att inom WTO inrätta ett slags "begränsat råd" eller "styrkommitté" som skulle ha till uppgift att förbereda och underlätta samförståndsbesluten i det allmänna rådet bör utredas ytterligare. Parlamentet ifrågasätter emellertid hur representationen kan uppnås i varje enskilt fall och befarar att det i högsta grad är nödvändigt att ett sådant organ är ansvarigt inför samtliga WTO-medlemmar och underkastat intern insyn.

30.  Europaparlamentet betonar att WTO:s sekretariat har en avgörande roll och framhåller betydelsen av att det har en proportionerlig andel av tjänstemän från industriländer och utvecklingsländer för att kunna fullgöra sitt mandat mer effektivt.

31.  Europaparlamentet önskar att frågan om vilka roller som WTO:s sekretariat och generaldirektör ska spela utreds noggrant. Parlamentet frågar sig vilka begränsningar som följer av en alltför strikt tillämpning av principen om styrning av systemet genom WTO-medlemmarnas regeringar (konceptet "member driven organisation"). Parlamentet anser det nödvändigt att förstärka de finansiella och mänskliga resurserna inom WTO:s sekretariat. Parlamentet noterar emellertid att beviljandet av initiativrätt till WTO-organen för att främja det allmänna intresset ger upphov till frågor om demokratisk legitimitet, ansvarsskyldighet och insyn.

32.  Europaparlamentet föreslår att WTO:s sekretariat ges ett visst spelrum, så att det har möjlighet att ta initiativ av institutionell karaktär, föreslå kompromisslösningar vid blockeringar och t.o.m. leda arbetet vid vissa organ för att garantera kontinuitet och opartiskhet. Sådana förslag måste åtföljas av en allvarlig reflexion över hur ledamöter till sekretariatet ska rekryteras och över frågan om tilldelning av tillräckliga resurser för de uppgifter som sekretariatet anförtros.

33.  Europaparlamentet är övertygat om att det faktum att det inte görs tillräcklig åtskillnad mellan olika utvecklingsländer, trots de stora skillnaderna mellan dem när det gäller ekonomisk utveckling och deras särskilda behov, utgör ett allvarligt hinder för att anta effektiva åtgärder till förmån för dessa länder i enlighet med de mål som formulerades i Doharundan och att detta sker på bekostnad av de mest behövande utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar med kraft de längst komna utvecklingsländerna att ta på sig sin del av ansvaret redan under den pågående rundan, och att bidra i förhållande till sin utvecklingsnivå och (sektorsspecifika) konkurrensförmåga.

34.  Europaparlamentet anser att en omarbetning av den särskilda och differentierade behandlingen (SDT) är av yttersta vikt för WTO:s betydelse ur ett utvecklingsperspektiv. En sådan omarbetning bör innehålla en ny indelning av utvecklingsländerna inom WTO samt en SDT-strategi som utformas efter enskilda länders behov snarare än efter länderkategorier. Vid indelningen bör effektiva kriterier användas. Det räcker inte bara att beakta BNP-tillväxten utan också indikatorer som index för ekonomisk sårbarhet samt index för handel och utveckling bör beaktas.

35.  Europaparlamentet anser att man noggrant bör utreda frågan om indelning i kategorier eller underkategorier av inte bara utvecklingsländerna utan alla andra WTO-medlemmar. Denna indelning bör grundas på objektiva kriterier som inte enbart är knutna till bruttonationalprodukten, så att man eventuellt på ett differentierat sätt kan tillämpa gällande överenskommelser eller överenskommelser som fortfarande är föremål för förhandling.

36.  Europaparlamentet anser att samhällets, medborgarnas och parlamentsledamöternas krav på öppenhet i samband med utformningen och genomförandet av handelspolitiken är berättigat. Parlamentet välkomnar de faktiska förbättringar som WTO har gjort avseende den externa insynen sedan organisationen inrättades 1995 och gläds åt dess effektiva kommunikationspolicy. Det är viktigt för ekonomiska aktörer och för alla berörda aktörer i civilsamhället att ständigt ha tillgång till kvalitativ information om de multilaterala handelsbestämmelserna och deras faktiska tillämpning och om eventuella undantag för WTO-medlemmarna.

37.  Europaparlamentet stöder WTO:s generaldirektörs idéer om att stärka mekanismerna för "aktiv transparens" och en effektiv övervakning av tillämpningen av de bestämmelser och åtaganden som WTO-medlemmarna har godtagit, för att garantera att de genomförs på ett effektivt sätt och i sin helhet. WTO uppmanas att fortsätta sina ansträngningar inom detta område, och WTO-medlemmarna uppmanas att anslå tillräckliga medel för detta.

38.  Europaparlamentet påminner om att överenskommelsen om tvistlösning sedan 1997 har varit föremål för förhandlingar som syftar till att förtydliga vissa av dess bestämmelser och förbättra dess tillämpning. Parlamentet beklagar att det under lång tid inte gjorts några framsteg i dessa förhandlingar. Parlamentet stöder EU:s förslag om ökad självständighet för tvistlösningsorganen.

39.  Europaparlamentet anser att arbetsgruppernas och överprövningsorganets möten i sakfrågan med parterna, inom ramen för förfarandet för tvistlösning, med hänsyn till förfarandets juridiska karaktär hädanefter bör vara offentliga, vilket är brukligt vid domstolsförhandlingar, och att de berörda handlingarna, särskilt parternas eller experternas inlagor, bör ställas till allmänhetens förfogande utom i några få väl motiverade undantagsfall.

40.  Europaparlamentet anser att WTO:s tvistlösningsmekanism hittills i stort sett har fyllt sin funktion väl, men att vissa anpassningar är nödvändiga, särskilt när det gäller genomförandet av tvistlösningsorganets rekommendationer eller beslut. Parlamentet välkomnar att tvistlösningssystemets ökade domstolskaraktär har stärkt trovärdigheten när det gäller WTO:s åtaganden, och anser att detta ger WTO-medlemmarna mer lika förutsättningar.

41.  Europaparlamentet betonar behovet av att garantera att tvistlösningsorganet tolkar WTO:s bestämmelser på ett sätt som tar hänsyn till tillämplig internationell miljölagstiftning och sociallagstiftning, och uppmanar, vid behov, kommissionen och samtliga WTO-medlemmar att ändra WTO:s regler i detta avseende.

42.  Europaparlamentet ser en möjlighet att införa sanktioner gentemot länder som vägrar att anpassa sin lagstiftning eller sina åtgärder till sina förpliktelser, till förmån för länder som missgynnas av sådan lagstiftning eller sådana åtgärder, särskilt när det handlar om små ekonomier som inte med trovärdighet kan svara med motåtgärder.

43.  Europaparlamentet uppmanar WTO-medlemmarna att utnyttja möjligheten till en omfattande diskussion om en eventuell reform av denna organisation, för att fortsätta och avsluta revideringen av överenskommelsen om tvistlösning.

44.  Europaparlamentet anser att en positiv integrering bland WTO-medlemmarna bör främjas liksom minskade eller avskaffade handelshinder (negativ integrering).

45.  Europaparlamentet anser att frågan om anslutning också bör finnas på programmet för en sådan diskussion. Parlamentet beklagar att vissa förhandlingar om anslutning till WTO drar ut på tiden bortom det rimligas gräns p.g.a. blockering från endast en eller några WTO-medlemmars sida.

46.  Europaparlamentet uppmanar WTO-medlemmarna att överväga idén om en särskild föranslutningsstatus för kandidatländer som genast påtar sig alla förpliktelser som följer av de gällande bestämmelserna, även om de ännu inte har avslutat de bilaterala förhandlingarna om marknadstillträde med sina viktigaste partner inom organisationen. Parlamentet insisterar på att beslut om att godkänna eller förkasta ett nytt lands anslutning till WTO alltid måste grundas på strikt kommersiella överväganden.

47.  Europaparlamentet ser EU:s initiativ "allt-utom-vapen" som ett bra exempel på tillträde till de minst utvecklade ländernas marknader.

48.  Europaparlamentet erinrar om artikel XXXVIII 2 a i allmänna tull- och handelsavtalet (GATT 1994), som fortfarande inte har genomförts, i vilken samtliga WTO-medlemmar åläggs att stabilisera och förbättra marknadsvillkoren för primärprodukter av särskilt intresse för de utvecklingsländer som är medlemmar i WTO. Parlamentet framhåller att beslutsamma åtgärder beträffande denna artikel är en viktig del av ett reformerat WTO.

49.  Europaparlamentet understryker att diskussionen om reformen av WTO i hög grad måste vara av politisk karaktär och att den för att lyckas kräver stort engagemang och beslutsamhet från WTO-medlemmarnas sida. Dessa måste besluta om inom vilket WTO-organ som detta arbete ska genomföras samt om vilken roll som generaldirektören kan spela i detta sammanhang. Dock begär parlamentet att WTO-medlemmarnas parlament involveras i arbetet genom att medverka till bidrag från den parlamentariska konferensen om WTO.

50.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament och till övriga WTO-medlemmarnas regeringar och parlament samt till WTO.

(1) EGT C 296, 18.10.2000, s. 121. (2) EGT C 112 E, 9.5.2002, s. 326. (3) EGT C 177 E, 25.7.2002, s. 290. (4) EUT C 77 E, 26.3.2004, s. 393. (5) EUT C 92 E, 20.4.2006, s. 397. (6) EUT C 285 E, 22.11.2006, s. 126. (7) EUT C 293 E, 2.12.2006, s. 155. (8) "The Future of the WTO: Addressing Institutional Challenges in the New Millennium", rapport från rådgivande rådet till generaldirektör Supachai Panitchpakdi, WTO, december 2005.

Europaparlamentets resolution av den 24 april 2008 om frihandelsavtalet mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd

P6_TA(2008)0181 B6-0142/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

-   med beaktande av sin resolution av den 13 juli 1990 om betydelsen av att ett frihandelsavtal ingås mellan EEG och Gulfstaternas samarbetsråd(1)

-   med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2007 om EU i världen – konkurrenskraftens externa aspekter,(2)

-   med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om anständigt arbete för alla(3)

-   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén om "Europa i världen", Ett konkurrenskraftigt Europa i världen – Ett bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi" (KOM(2006)0567),

-   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén om en gemensam europeisk hållning till nationella placeringsfonder (KOM(2008)0115),

-   med beaktande av det ekonomiska avtalet mellan länderna i Gulfstaternas samarbetsråd som godkändes i Muskat, sultanatet Oman, den 31 december 2001 och Gulfstaternas samarbetsråds Dohaförklaring av den 21 december 2002 om en tullunion för Gulfstaternas samarbetsråd,

-   med beaktande av artiklarna 188 C och 188 N, punkterna 6 a och 6 v i Lissabonfördraget, som ändrar fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, enligt vilka rådet ska begära samtycke av parlamentet före ingåendet av samtliga internationella avtal som omfattar områden för vilka det vanliga lagstiftningsförfarandet gäller,

-   med beaktande av Europaparlamentets årsrapporter om mänskliga rättigheter,

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU bör även i fortsättningen prioritera ett regelbaserat, multilateralt handelssystem, etablerat genom Världshandelsorganisationen (WTO), som är det bästa forumet för rättvisa och skäliga internationella handelsregler och som ser till att dessa efterlevs.

B.  Respekt för och främjande av mänskliga rättigheter är av grundläggande betydelse för varje avtal som EU ingår med vilket land det än må vara.

C.  Gulfstaternas samarbetsråd är EU:s sjätte största exportmarknad och EU är Gulfstaternas samarbetsråds främsta handelspartner. EU:s export till länderna i Gulfstaternas samarbetsråd är diversifierad och består främst (56 procent år 2006) av maskineri och transportmaterial, och EU:s import från dessa länder består främst av bränsle och derivat.

D.  Länderna i Gulfstaternas samarbetsråd har för närvarande förmånstillträde till EU:s marknad enligt EU:s allmänna preferenssystem.

E.  Europeiska företag ställs fortfarande inför svåra hinder i handeln med länderna i Gulfstaternas samarbetsråd och särskilt kravet om ett 50-procentigt tak för ägarintresset i lokala företag gör att många EU-företag inte försöker investera i dem.

1.  Europaparlamentet anser att ett handelsavtal med Gulfstaternas samarbetsråd är ett användbart komplement till WTO:s multilaterala system, förutsatt att det sträcker sig tillräckligt långt utöver tullsänkningar och behandlar de kvalitativa villkor som är kopplade till handel, inklusive effektiva bestämmelser om mänskliga rättigheter, och sociala och miljömässiga normer.

2.  Europaparlamentet anser, med tanke på behovet av mer hållbara handelsmönster, att tillgången till energiresurser handlar om att multilateralt fastställa regler som inte får undermineras av bilaterala handelsavtal som tävlar om de mest förmånliga villkoren för tillgång.

3.  Europaparlamentet anser att det är oroväckande att förhandlingarna försenats, men konstaterar med intresse att stora framsteg gjorts under 2007. Parlamentet uppmanar båda parter att se till att väsentliga framsteg i förhandlingarna görs vad gäller alla olösta frågor före toppmötet mellan EU:s och Gulfstaternas samarbetsråds ministrar den 26 maj 2008.

4.  Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och Gulfstaternas samarbetsråd att i arbetet för att utveckla och utvidga harmoniska ekonomiska förbindelser samtidigt stärka sin politiska och sociala dialog.

Ömsesidigt marknadstillträde

5.  Europaparlamentet understryker av vilken avgörande betydelse marknadstillträde och liberaliseringen av icke-tariffära hinder är, vid sidan av kvot- och tullsänkningar eller avskaffande.

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant definiera åtgärder på området för produktstandarder (stöd för kapacitetsuppbyggnad och utbyte av mänskliga resurser). Parlamentet påminner om att det slutgiltiga målet när det gäller överenskomna standarder är att de omsätts i praktiken, vilket i sin tur förutsätter att en tvistlösningsmekanism införs.

7.  Europaparlamentet prioriterar ett effektivt genomförande av immateriella äganderättigheter. Parlamentet efterlyser ingående av ett frihandelsavtal i vilket vetenskapligt och tekniskt samarbete och immateriella rättigheter ingår som en viktig del.

8.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över den eventuella snedvridna konkurrens som uppstått i flera länder som tillhör Gulfstaternas samarbetsråd till följd av statliga subventioner eller andra förmåner i förbindelse med tillgång till råmaterial till lägre kostnader än de världspriser som parterna från EU betalar. Parlamentet anser att frihandelsavtalet bör bekräfta befintliga WTO-regler om subventioner och kompensatoriska åtgärder.

9.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över de gränsöverskridande investeringarnas asymmetriska utveckling, eftersom EU:s investeringar i Gulfstaternas region har minskat medan Gulfstaternas investeringar i EU har ökat. Parlamentet föreslår därför att samarbetet förbättras på konkurrenspolitikens område.

10.  Europaparlamentet betonar att alla exportsubventioner bör avskaffas inom en nära framtid. Parlamentet anser att prioritet även bör ges åt kvantitativa restriktioner.

Sektorspecifika frågor

11.  Europaparlamentet betonar vikten av förbättrad liberalisering av tjänster och investeringar i avtalet, tillsammans med offentlig upphandling, med samtidig respekt för behovet att säkerställa allmänna, tillgängliga och hållbara offentliga tjänster till överkomliga priser och med högkvalitativ standard för alla.

12.  Europaparlamentet anser att man i avtalet bör sträva efter bättre öppenhet och ansvarsskyldighet när det gäller investeringar som görs av statliga förmögenhetsfonder.

13.  Europaparlamentet ser med oro på icke-tariffära hinder som till exempel begränsningar vad gäller företagstjänster, där en sänkning av de omotiverade villkoren kan leda till att Gulfstaternas företag får tillgång till lägre kostnader, effektivare bank-, försäkrings- och rättstjänster.

14.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ovannämnda meddelande om en gemensam europeisk hållning till nationella placeringsfonder, särskilt förslaget om en uppförandekod för fondernas investeringsverksamhet. Parlamentet betonar vikten av att utvärdera dessa fonders aktiviteter inom känsliga europeiska sektorer.

15.  Europaparlamentet kräver att det införs en mekanism där det anges att petrokemiska producenter från Gulfstaterna måste införliva sina råvaror till internationella priser. Parlamentet anser att tillgång till råvaror till låga priser bör uppfattas som subventioner som snedvrider den rättvisa konkurrensen och därför ses som dumpning i Gatt-sammanhang.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja användningen av euro i den framtida handeln mellan medlemsstaterna och Gulfstaternas samarbetsråd.

Hållbar utveckling

17.  Europaparlamentet understryker att verkställbara människorättsklausuler är en viktig del av frihandelsavtalen med alla länder eller regioner och bör införlivas med avtalet som en upphävandeklausul.

18.  Europaparlamentet anser att ett ambitiöst kapitel om hållbar utveckling utgör en väsentlig del av avtalet och påminner om att det slutliga målet är genomförandet av överenskomna standarder. Parlamentet anser att detta förutsätter att kapitlet omfattas av det gängse tvistelösningsförfarandet.

19.  Europaparlamentet anser att en ratificering och ett fullständigt genomförande från Gulfstaternas samarbetsråds medlemsstaters sida av den ram som fastställts av Förenta nationernas konventioner för att bekämpa gränsöverskridande brottslighet och korruption samt den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar bör spela en viktig roll när det gäller att se till att frihandelsavtalet ledsagas av standarder för antikorruption och insyn samt sociala standarder.

20.  Europaparlamentet insisterar på respekt för demokratiska principer och grundläggande rättigheter såsom dessa fastställs i FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter av den 10 december 1948, som inspiration för parternas inhemska och internationell politik. Parlamentet är positivt till de åtgärder som vidtagits av länderna i Gulfstaternas samarbetsråd när det gäller att hantera diskrimineringen av kvinnor, särskilt den diskriminering som förekommer på arbetsmarknaden.

21.  Europaparlamentet utgår från att avtalet förpliktigar parterna att ratificera ILO:s viktigaste konventioner och garantera att dessa genomförs effektivt. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga olika sätt för att tillhandahålla länder med incitament för bättre arbetsstandarder, särskilt med tanke på invandrade arbetstagare, vilka utgör majoriteten av arbetskraften i de flesta länder som tillhör Gulfstaternas samarbetsråd.

22.  Europaparlamentet föreslår att en mekanism fastställs genom vilken erkända människorätts-, arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer kan lämna in begäran om åtgärder som sedan skulle behandlas inom en fastställd tidsram och kunna leda till fortgående uppföljnings- och översynsbestämmelser för att upprätthålla påtryckningar om att arbetares rättigheter inte får kränkas.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att översända en uppdaterad bedömning av konsekvenserna för hållbar utveckling, särskilt med hänsyn till åtgärder som kan bli nödvändiga för att minska negativ inverkan på vissa grupper eller sektorer.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma skiftet i handelsmönster till följd av ömsesidig liberalisering och särskilt inverkan på förlorade preferensförmåner i samband med det allmänna preferenssystemet, i syfte att fastställa optimala tariffsänkningar.

25.  Europaparlamentet betonar att man, utöver frihandelsavtalet, bör främja samarbete mellan EU och Gulfstaternas samarbetsråd, särskilt på områdena hållbar utveckling, klimatförändring och energieffektivitet, inbegripet bestämmelser om förnybar energi och Galileoprogrammet.

26.  Europaparlamentet uppmanar båda parter att verifiera områden av ökat samarbete inom ramen för det nuvarande Europa-Medelhavspartnerskapet, särskilt på området för utländska investeringar.

Europaparlamentets roll

27.  Europaparlamentet förväntar sig att Lissabonfördraget träder i kraft innan förhandlingarna avslutas, vilket innebär att parlamentet får rätt till samtycke vad gäller den här typen av avtal. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge det tillgång till förhandlingsmandatet från 2001.

o
o   o

28.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, EU:s och Gulfstaternas samarbetsråds medlemsstaters regeringar och parlament samt till generalsekreteraren för Gulfstaternas samarbetsråd.

(1) EGT C 231, 17.9.1990, s. 216. (2) Antagna texter, P6_TA(2007)0196. (3) Antagna texter, P6_TA(2007)0206.

Europaparlamentets resolution av den 24 april 2008 om grönboken om marknadsbaserade styrmedel för miljöpolitiken och näraliggande politikområden (2007/2203(INI))

P6_TA(2008)0182 A6-0040/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av grönboken om marknadsbaserade styrmedel för miljöpolitiken och näraliggande politikområden (KOM(2007)0140),

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel (den 8–9 mars 2007), där EU:s energipolitik behandlas i bilaga I,

–   med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport (nr 1/2006), "Using the market for cost-effective environmental policy",

–   med beaktande av artiklarna 2 och 6 i EG-fördraget, enligt vilka miljöskyddskraven ska integreras i de olika delarna av gemenskapens politik i syfte att främja en miljömässigt hållbar ekonomisk utveckling,

–   med beaktande av artikel 175 i EG-fördraget,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 2179/98/EG av den 24 september 1998 om en översyn av Europeiska gemenskapens åtgärdsprogram för miljön och en hållbar utveckling kallat "Mot en hållbar utveckling"(1),

–   med beaktande av översynen av EU:s strategi för en hållbar utveckling,

–   med beaktande av det sjätte miljöhandlingsprogrammet,

–   med beaktande av sina resolutioner om för stadsmiljön(2), för materialåtervinning av avfall(3), de temainriktade strategierna för ett hållbart nyttjande av naturresurserna(4) och för hållbar användning av bekämpningsmedel(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 november 2007 om att begränsa den globala klimatförändringen till 2 grader Celsius – vägen framåt för Balikonferensen om klimatförändringar och därefter(6),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor samt utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6-0040/2008), och av följande skäl:

Bakgrund och EU:s miljömål

A.  Mot bakgrund av de fakta som föreligger om klimatförändringarna krävs det kraftfulla insatser för att begränsa effekterna av dem. Europeiska rådet har fastställt minimimålet att minska koldioxidutsläppen med 20 procent fram till 2020 och med 60 procent fram till 2050. Det har också fastställt målet att förnybara energikällor ska stå för 20 procent av energianvändningen och att energieffektiviteten ska förbättras med 20 procent fram till 2020.

B.  Europaparlamentet betonar i sin ovan nämnda resolution av den 15 november 2007 att industriländerna måste åta sig att minska sina utsläpp med åtminstone 30 procent till 2020 och med 60-80 procent till 2050 jämfört med 1990 års nivå.

C.  Föroreningar av olika slag förekommer och naturresurserna riskerar att ta slut.

D.  Det finns stor risk för att ett stort antal djur- och växtarter utrotas. EU har satt upp målet att hejda förlusten av biologisk mångfald fram till 2010.

E.  Transporter, framför allt varutransporter, leder till en ständig trafikökning i EU och som följd av detta till ökad energianvändning.

F.  Marknadsbaserade styrmedel utgör viktiga verktyg för att genomföra principen om att förorenaren betalar och i ett vidare perspektiv för att på ett kostnadseffektivt sätt ta hänsyn till produktionens och konsumtionens dolda kostnader med avseende på människors hälsa och miljön.

G.  Skillnaderna är stora mellan medlemsstaterna när det gäller såväl miljöbeskattning (mellan 2 och 5 procent av medlemsstaternas BNP) som användning av marknadsbaserade styrmedel. De senaste fem åren har miljöskatternas andel av medlemsstaternas BNP minskat.

H.  Energiskatterna motsvarar i medeltal 76 procent och transportskatterna 21 procent av miljöskatterna.

I.  Hushållen belastas med den övervägande delen av miljöskatterna trots att energi-, vatten- och transportanvändningen är störst inom andra ekonomiska sektorer.

J.  Reformen av miljöskadliga subventioner kan bidra till att tackla klimatförändringen, gå framåt med en hållbar utveckling och upprätthålla EU:s internationella konkurrenskraft.

K.  Prognoserna om klimatförändringens globala effekter bör inte bara leda till en frikoppling av tillväxten från produktions- och konsumtionsmönster utan också till en förändring av vår socioekonomiska utvecklingsmodell.

L.  Dagens ekonomiska indikatorer baserade på BNP räcker inte längre till för att göra en korrekt bedömning av den sociala, ekonomiska och ekologiska verkligheten och tar inte hänsyn till de miljömässiga konsekvenser av mänsklig verksamhet som måste åtgärdas. Därför bör nya miljöindikatorer övervägas för att mäta produktion av välstånd så att större hänsyn tas till dessa förändringar.

Kritik av grönboken

1.  Europaparlamentet välkomnar hänvisningen till principen att förorenaren ska betala men beklagar att kopplingen är svag eller obefintlig när det gäller att utforma eller kalibrera befintliga miljöpolicyinstrument. Parlamentet understryker att principen att förorenaren betalar ger möjlighet att fastställa ett verkligt pris, genom att låta produktens pris omfatta kostnaderna för att sanera efter förorening och återställa efter skador som orsakats av tillverkningen. I praktiken är förorenande tillverkning eller förorenande produkter i slutändan dyrare, om priset innefattar alla externa kostnader, eftersom det är billigare att förebygga än att restaurera eller återställa.

2.  Europaparlamentet beklagar bristen på en ingående analys av fördelarna med att skilja på de marknadsbaserade styrmedel som riktar sig till konsumenterna i motsats till dem som riktar sig till producenterna.

3.  Europaparlamentet understryker att principen om att förorenaren betalar inte får begränsas till att bara lägga kostnaderna på slutkonsumenterna, framför allt hushållen.

4.  Europaparlamentet beklagar att grönboken i huvudsak behandlar luftföroreningar och klimatförändringar samt att de andra negativa effekterna av produktions- och distributionsprocesser och konsumtionsmönster i stort sett förbigås.

5.  Europaparlamentet delar kommissionens uppfattning i fråga om att använda flera olika marknadsbaserade styrmedel och att göra åtskillnad mellan skatter och avgifter, varvid de sistnämnda normalt sett innebär betalning som ersättning för en klart definierad tjänst eller kostnad. Parlamentet framhåller behovet av styrmedel som ger såväl positiva som negativa incitament för att förverkliga miljö- och hälsoskyddsmålen och strategin för hållbar utveckling.

6.  Europaparlamentet beklagar att den internationella aspekten endast berörs i förbigående och att det fortfarande inte har införts några åtgärder för att minimera konkurrenssnedvridningen mellan olika regioner och industrisektorer.

Åtgärder

7.  Europaparlamentet välkomnar grönboken och uppmanar kommissionen att utforma en klar och tydlig strategi för användning av marknadsbaserade styrmedel i syfte att fastställa priset på miljöskador och åtgärda härmed sammanhängande brister hos marknaderna. Strategin bör omfatta beskattning, översynen av EU:s system för handel med utsläppsrätter samt handelspolitik och teknikpolitik.

8.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid utformandet av sin genomförandestrategi för marknadsbaserade styrmedel överväga och förbereda en ingående rapport om hur effektiva de regleringsinstrument är som EU använder i miljöfrågor i dag för att se efter inom vilka områden nuvarande lagstiftning med fördel kunde ersättas av marknadsbaserade styrmedel.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda en jämförande studie av befintliga marknadsbaserade styrmedel för att bedöma deras effektivitet och främja utbytet av god praxis mellan medlemsstaterna.

10.  Europaparlamentet uppmanar EU att skilja mellan det ekonomiska "bruttovälståndet" per invånare och det ekonomiska, sociala och ekologiska "nettovälståndet", exempelvis genom indikatorn för faktisk ekonomisk utveckling (true progress indicator – TPI). Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att mer noggrant undersöka möjligheten att mäta den europeiska tillväxten genom att använda "gröna" indikatorer(7) som beaktar det välstånd som går förlorat genom miljöförstörelse.

11.  Europaparlamentet inser att fullständig internalisering av miljökostnaderna är en viktig förutsättning för att skapa rättvis konkurrens mellan olika företag och för att öka de ekonomiska incitamenten för renare produktion och konsumtion och för att stimulera innovation av renare teknik.

12.  Europaparlamentet anser att underlåtenhet att internalisera miljökostnaderna är liktydigt med att subventionera verksamhet som skadar miljön.

13.  Europaparlamentet framhåller att förekomsten av ett stort antal subventioner som skadar miljön i medlemsstaterna förvärrar miljöförstöringen och allvarligt undergräver principen att förorenaren betalar.

Principer

14.  Europaparlamentet framhåller att principen att förorenaren betalar är en av pelarna i EU:s miljöpolitik, och innebär att externa kostnader internaliseras i marknadspriserna för att säkerställa att dessa återspeglar de verkliga produktionskostnaderna eller de skador på miljön eller hälsan som orsakats. Parlamentet konstaterar att genomförandet av principen att förorenaren betalar lämnar en hel del övrigt att önska i de flesta medlemsstater.

15.  Europaparlamentet konstaterar att marknadsbaserade styrmedel omfattar ett stort antal instrument avsedda för specifika syften, bland annat överlåtbara rättigheter avsedda att minska utsläppen (såsom koldioxidutsläppen), miljöskatter avsedda att ändra priserna och således producenternas och konsumenternas beteende, miljöavgifter avsedda att täcka kostnaderna för miljötjänster samt miljöbidrag, som ska stödja utvecklingen av renare tekniker.

16.  Europaparlamentet anser att marknadsbaserade styrmedel för miljöpolitiken är ett av de effektivaste sätten att till rimliga kostnader nå miljömålen. Parlamentet framhåller emellertid att dessa styrmedel måste kompletteras med andra åtgärder som effektivitetsstandarder, utsläppsmål etc.

17.  Europaparlamentet konstaterar att marknadsbaserade styrmedel kommer att spela en nyckelroll när det gäller att uppnå EU:s mål om att 20 procent av energikonsumtionen ska täckas med energi från förnybara källor senast 2020.

18.  Europaparlamentet anser att omställningen till en hållbar utveckling och en koldioxidfri ekonomi kräver en kombination av instrument med negativa incitament (exempelvis skatter och avgifter) och positiva incitament (exempelvis handelssystem).

19.  Europaparlamentet betonar att man genom att utveckla blandningar av instrument kan bidra till en optimal användning av marknadsbaserade styrmedel. Parlamentet anser i detta sammanhang att marknadsbaserade styrmedel i hög grad kan bidra till att målen i Lissabonagendan uppnås.

20.  Europaparlamentet anser att de energipolitiska och klimatpolitiska åtgärder som antas på både EU-nivå och medlemsstatsnivå inom ramen för ett övergripande koncept måste bringas i samklang med de mål som fastställts i Lissabon och Göteborg.

21.  Europaparlamentet anser att marknadsbaserade styrmedel är lämpliga och fungerande instrument för internalisering av externa effekter och menar att de borde användas mycket oftare. De kan dock inte ersätta administrativa instrument, utan enbart komplettera dem.

22.  Europaparlamentet betonar att genomförandet av marknadsbaserade styrmedel för att ta itu med föroreningar och negativa miljökonsekvenser måste grunda sig på miljöeffektivitet. Europaparlamentet anser att sociala konsekvenser till följd av genomförandet av marknadsbaserade styrmedel bör kompenseras med särskilda politiska åtgärder såsom minimipriser, minskade avgifter, bidrag etc. för låginkomsthushåll. Parlamentet anser också att åtgärder måste antas som syftar till att bestraffa överdriven konsumtion.

23.  Europaparlamentet påminner om att det i rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet(8) ("direktivet om energibeskattning") förutses att beskattning under vissa villkor helt eller delvis kan ersättas med alternativa marknadsbaserade styrmedel, inbegripet i synnerhet EU:s system för handel med utsläppsrätter.

24.  Europaparlamentet betonar miljöbeskattningens betydelse för att nå miljömålen.

25.  Europaparlamentet anser att marknadsbaserade styrmedel i gemenskapen inte kan begränsas till systemen med överlåtbara utsläppsrätter eller utsläppskvoter utan att även andra system bör övervägas, exempelvis införande av en koldioxidskatt, liksom minskade subventioner till fossil energi.

26.  Europaparlamentet betonar att miljöskatter i första hand inte bör ses som ett sätt att öka skatteintäkterna utan snarare som ett sätt att undvika skadliga föroreningar och miljöförstöring – och därmed öka välfärden i samhället – till rimliga kostnader. Parlamentet betonar att införande av skatter på negativa faktorer, såsom föroreningar, borde kompenseras med minskade skatter på positiva faktorer, såsom arbete.

27.  Europaparlamentet erinrar om att även om det krävs enhällighet för beslut i skattefrågor ger fördragen möjlighet till fördjupat samarbete. Det är dessutom möjligt att tillämpa den öppna samordningsmetoden. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att gå vidare när det gäller miljöbeskattning på EU-nivå för att förhindra all slags skattedumpning.

28.  Europaparlamentet konstaterar att en ökad samordning av miljöskatterna i EU och utbyte av bästa praxis kommer att underlätta reformerna. Parlamentet stöder särskilt förslag om att tillåta medlemsstaterna att sänka mervärdesskattesatserna eller erbjuda skatteavdrag för energieffektiva produkter och energisparande material. Parlamentet betonar dock att medlemsstaterna själva bör besluta vad som är lämpligt för deras egna skattesystem.

29.  Europaparlamentet framhåller fördelarna med reformer av miljöbeskattningen och uppmanar medlemsstaterna att genomföra sådana reformer för att lindra bland annat energibristen och främja tekniker med låga koldioxidutsläpp samt tekniker för energibesparing, energieffektivitet och förnybar energi.

30.  Europaparlamentet stöder sänkt skatt på arbete på nationell nivå men framhåller att detta inte enbart är kopplat till en miljöskattereform.

31.  Europaparlamentet anser att prismodulering är ett sätt att påverka produktions- och konsumtionsmönster och stimulera användare att välja miljövänligare transportslag (exempelvis genom att sänka priserna inom offentliga transporter). Parlamentet anser att varje höjning på grund av marknadsbaserade styrmedel måste vara förutsägbar och, om det behövs, ska beakta de särskilda förhållandena i varje medlemsstat. Parlamentet betonar dock att effekterna av prisåtgärder kan bli begränsade på grund av bristande flexibilitet inom vissa sektorer och bland vissa kategorier av konsumenter.

32.  Europaparlamentet betonar att det är viktigt att få tillgång till exakta uppgifter om de miljömässiga och sociala kostnaderna för produkternas och tjänsternas hela livscykel. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en metodik för att uppskatta dessa kostnader.

33.  Europaparlamentet välkomnar den konferens som nyligen ägde rum om "Bortom BNP" och som organiserades av kommissionen, Europaparlamentet, OECD, Världsnaturfonden och Romklubben och de viktigaste slutsatserna som lades fram. Parlamentet betonar vikten av att BNP kompletteras med andra indikatorer så att välfärden och framstegen i samhället bedöms på ett mer balanserat sätt, särskilt med avseende på den ekonomiska tillväxtens effekter på atmosfären och ekosystemen.

34.  Europaparlamentet anser att marknadsbaserade styrmedel kan bidra till att främja forskning och eko-innovation eftersom beskattning av miljöfarliga varor och tjänster eller användning av miljönormer stimulerar producenterna att investera i forskning i energieffektivare varor och tjänster.

Vilka styrmedel lämpar sig bäst för varje sektor?

35.  Europaparlamentet konstaterar dock att EU:s system för handel med utsläppsrätter i sin nuvarande form har ett alltför snävt tillämpningsområde med tanke på växthusgasernas många olika källor och de sektorer som berörs, och anser att kommissionen och medlemsstaterna måste göra nödvändiga förbättringar för att optimera utsläppshandelssystemet under projektets tredje fas från och med 2013.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser genom att fastställa en gradvis striktare övre gräns och utvidga den till att gälla alla företag med stora utsläpp som huvudsaklig metod att uppnå målen för minskning av växthusgasutsläppen före 2020.

37.  Europaparlamentet betonar därför det brådskande behovet av en översyn av EU:s system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser för att på ett effektivt sätt ta itu med de brister man erfarit under försöksperioden, bland annat de oväntade vinster företagen fått på grund av de tillgångar de förvärvat vid tilldelningen av de kostnadsfria koldioxidkvoterna (exempelvis de stora elproducenterna). Parlamentet betonar att det starka stöd principen förorenaren betalar ges i EU:s strategi för hållbar utveckling innebär att EU:s system för handel med utsläppsrätter i första hand bör grunda sig på utauktionering på utsläppsrätter och ett totalt tak som överensstämmer med EU:s mål med utsläppsminskningar på 30 procent till 2020, inbegripet kvantitativa begränsningar och kvalitativa krav på användningen av projektcertifikat från mekanismen för ren utveckling/gemensamt genomförande (CDM/JI).

38.  Europaparlamentet betonar i detta hänseende vikten av att uppmuntra utvecklingen av den globala koldioxidmarknaden för att på ett kostnadseffektivt sätt uppnå den omfattande minskning av utsläppen som krävs.

39.  Europaparlamentet anser att ökad användning av marknadsbaserade styrmedel inom transportsektorn är särskilt viktigt för att till fullo internalisera miljökostnaderna och de sociala kostnaderna för alla transportsätt. Parlamentet anser särskilt att den låga nivån av internalisering inom vägtrafiken har negativa effekter på konkurrenskraften från andra transportsätt, som järnvägstransporter, och när det gäller att främja effektivare och renare teknik.

40.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att luftfartsverksamhet ska ingå i EU:s system för handel med utsläppsrätter, men anser att parallella och kompletterande åtgärder, som skatt på flygbensin och avgifter på kväveoxidutsläpp, behövs för att ta itu med sektorns effekter på klimatförändringarna.

41.  Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att före 2009 lägga fram ett lagstiftningsförslag om minskade växthusgasutsläpp från sjötransporter, som i nuläget inte omfattas av någon lagstiftning på gemenskapsnivå eller internationellt.

42.  Europaparlamentet anser att energibeskattning bör förbli ett sekundärt och kompletterande verktyg för att minska växthusgasutsläppen och endast tillämpas för utsläpp som inte, direkt eller indirekt, kan påverkas av EU:s system för handel med utsläppsrätter.

43.  Europaparlamentet erinrar om att transport- och byggsektorn står för en stor andel av den energiefterfrågan och de koldioxidutsläpp som inte omfattas av EU:s system för handel med utsläppsrätter.

44.  Europaparlamentet anser att översyn av direktivet om energibeskattning bör genomföras skyndsamt och i anslutning till direktivet om beskattning av tunga fordon(9) (Eurovinjett) så att man undviker överlappande åtgärder för ett och samma mål och modifierar miljöbeskattningen på ett sätt som snabbt leder till ett ändrat beteende som främjar miljön inom olika ekonomiska sektorer, inte minst genom en internalisering av externa kostnader.

45.  Europaparlamentet menar att det måste bli obligatoriskt att tillämpa Eurovinjettdirektivet i alla medlemsstater och att direktivet måste modifieras så att externa kostnader kan internaliseras genom avgiftsbeläggning av infrastrukturerna, inte minst vägtransporterna. För att undvika att trafiken flyttar till de vägar som inte täcks av Eurovinjettdirektivet bör detta direktiv utvidgas till att omfatta hela vägnätet.

46.  Europaparlamentet betonar behovet av att tillämpa principerna om bättre lagstiftning på användningen av marknadsbaserade styrmedel och undvika överlappande och komplexa styrmedel. Parlamentet stöder en ändring av direktivet om energibeskattning som skulle garantera att de som deltar i EU:s system för handel med utsläppsrätter inte betalar två gånger för sina utsläppsrätter, både genom handel och beskattning.

47.  Europaparlamentet anser att man i samband med översynen av lagstiftningen om beskattning av energiprodukter bör ta upp frågan om miniminivåerna när det gäller beskattning av industritransporter eller kommersiella transporter. Parlamentet stöder uppdelningen av beskattningen i en energidel och en miljödel på grundval av mängden koldioxidutsläpp.

48.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utvärdera undantagen och avgiftsbefrielserna i direktivet om beskattning av energiprodukter och att beakta vilket fossilt energislag som i framtiden bör befrias från beskattning samtidigt som direktivets tillämpningsområde och innehåll respekteras och att se till att dubbelarbete, till följd av att andra system för skatt eller handel tillämpas, undviks för aktörerna.

49.  Europaparlamentet begär att man i högre grad utnyttjar marknadsbaserade styrmedel i de enskilda medlemsstaterna och i EU i syfte att uppnå miljöpolitiska mål och för att internalisera externa kostnader i synnerhet. I detta sammanhang bör man dock se till att medlemsstaternas suveränitet i skattefrågor inte leder till några snedvridningar av konkurrensen. Parlamentet föreslår exempelvis en ökad användning av mer marknadsbaserade styrmedel för att främja energieffektivitet och värmeisolering i byggnader.

50.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla bättre incitament riktade till byggsektorn för att underlätta minskad energiefterfrågan och minskade koldioxidutsläpp. Parlamentet betonar vikten av att främja utvecklingen av byggnader med mycket låg energiförbrukning ("passiva hus") och byggnader som producerar mer energi än de gör av med ("energipositiva hus").

51.  Europaparlamentet föreslår att man med Kyotoprotokollets mekanismer som modell inför ett kompensationssystem som kan ge ekonomiska incitament och som ska kunna utnyttjas för finansiering av arbeten som syftar till att förbättra energieffektiviteten inom bostadssektorn och kolbalansen inom stadstransporterna.

Särskilda styrmedel och sektorer

52.  Europaparlamentet anser att en reform av subventioner som är skadliga för miljön inte bör begränsas till den gemensamma jordbrukspolitiken. Snabba och beslutsamma insatser krävs även inom transportsektorn, inte minst i fråga om vägtransporter. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast föreslå en färdplan för ett successivt men snabbt avskaffande av miljöskadliga subventioner i enlighet med Europeiska rådets beslut om en översyn av strategin för hållbar utveckling.

53.  Europaparlamentet instämmer med kommissionen i att avskaffandet av miljöskadliga subventioner utgör ett viktigt komplement när det gäller att uppnå hållbar utveckling och i synnerhet de mål som EU:s stats- och regeringschefer har godkänt för den integrerade klimatförändrings- och energiagendan.

54.  Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen vid översynen av gemenskapens riktlinjer om statligt stöd till miljöskydd verkligen tar hänsyn till behovet av att förändra produktions-, trafik-, transport- och konsumtionsmönstren samt att minska avfallsmängden.

55.  Europaparlamentet erinrar om gemenskapens lagstiftning på avfallsområdet men beklagar att den inte beaktar problemet med avfallsvolymerna i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga en lagstiftningsram för beskattning av avfall i syfte att hejda avfallsproduktionen och på medellång sikt minska avfallsmängderna i unionen.

56.  Europaparlamentet välkomnar fokuseringen på marknadsbaserade styrmedel för att genomföra ramdirektivet för vatten(10) och anser att det är mycket viktigt att internalisera kostnaderna för utvinning av grundvatten, försämring av vattenkvaliteten och vattenverk vid prissättning av vatten. Parlamentet betonar att ramdirektivet för vatten kan tjäna som referens vid fastställandet av marknadsbaserade styrmedel för miljöpolitiken. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att undersöka genomförandet i medlemsstaterna och att använda strategin för gemensamt genomförande av ramdirektivet för vatten och pilotavrinningsområden för att undersöka och främja bästa metoder. Parlamentet uppmanar kraftfullt medlemsstaterna att öka insatserna för att genomföra ramdirektivet för vatten korrekt och framför allt för att se till att all vattenförbrukning blir föremål för en ekonomisk utvärdering med uppgifter om resurs- och miljökostnaderna, kriterier som särskilt ska ligga till grund för beräkningen av vattenavgifter.

57.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa ett system med skatter eller avgifter för att minska användningen av bekämpningsmedel och främja användning av bekämpningsmedel som är mindre giftiga och mindre skadliga för miljön och hälsan.

58.  Europaparlamentet anser att om lägre mervärdesskatt på ekologiska produkter införs bör detta ske under strikt övervakning så att åtgärden verkligen gynnar konsumenterna. En sänkning av mervärdesskatten bör åtföljas av kompletterande bestämmelser, till exempel miljömärkning, för att inrätta ett system som gör det möjligt att lätt jämföra produkter.

59.  Europaparlamentet erkänner svårigheterna med att införa marknadsbaserade styrmedel för att öka eller bevara den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna och för att ta itu med miljöproblem av lokal karaktär. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta tänka över frågan om att utvärdera kostnaderna för minskad biologisk mångfald och eventuell användning av marknadsbaserade styrmedel, men att man måste komma ihåg att skydd eller förbättrad biologisk mångfald i ett område inte får leda till minskad biologisk mångfald i ett annat område, på grund av de lokala effekter detta skulle kunna få.

60.  Europaparlamentet noterar i detta sammanhang, med intresse, de system för handel med utsläppsrätter för kväveoxider och svaveldioxid som inrättats av vissa medlemsstater, med tanke på att dessa system gör det möjligt att lösa de problem som dessa typer av luftföroreningar utgör på det mest kostnadseffektiva sättet. Parlamentet betonar att varje införande av system för handel med utsläppsrätter för kväveoxider och svaveldioxid måste ta hänsyn till de lokala förhållanden under vilka sådana utsläpp äger rum och begränsas till exakt definierade geografiska områden.

61.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina initiativ behålla de befintliga mekanismer som medlemsstaterna antagit för att stödja utvecklingen av förnybara energikällor. Parlamentet anser att det innan det ges några ekonomiska incitament för biobränslen måste krävas kompletterande utvärderingar av huruvida dessa framställs på ett miljömässigt hållbart sätt.

62.  Europaparlamentet betonar att de marknadsbaserade styrmedlen bör utformas på ett sådant sätt att de inte negativt påverkar konkurrenskraften hos de branscher som är utsatta för internationell konkurrens, såsom energiintensiva branscher, för att undvika minskad försäljning på grund av importer, och den eventuella utlokaliseringen av tillverkning och följaktligen också miljökonsekvenser utanför Europeiska unionen.

63.  Europaparlamentet begär att kommissionen gör en genomförbarhetsstudie om införandet av ett "koldioxidkort" för personer och små och medelstora företag, på vilket deras energiförbrukning och nivån på växthusgasutsläppen registreras.

64.  Europaparlamentet välkomnar utvecklandet av finansiella instrument utöver beskattning och system för handel med utsläppsrätter, i synnerhet den ökade tillgången till gröna/etiska investeringar, såsom gröna obligationer, instrument som ökar medvetenheten och skapar marknadsalternativ för investerare.

65.  Europaparlamentet erkänner den stödjande roll som riskkapital- och private equity-bolag spelar vid investeringar i teknik med låga koldioxidutsläpp.

Den internationella dimensionen

66.  Europaparlamentet konstaterar att europeiska ekonomier står för över 35 procent av världsmarknaden för miljövaror och att europeiska företag därför har en god chans att dra nytta av en global grön ekonomi. Detta kompenserar åtminstone en del av effekten på BNP.

67.  Europaparlamentet stöder att man överväger ett instrument för gränsskattejustering för att bland annat undvika eventuella "koldioxidläckor" som skulle kunna urvattna skyldigheten att minska koldioxidutsläppen, och för att bevara EU:s ekonomiska konkurrenskraft. Parlamentet uppmanar kommissionen att med stöd av de undersökningar som genomförts i vissa medlemsstater utarbeta en rapport till Europaparlamentet om det eventuella antagandet av detta instrument. Parlamentet betonar emellertid att åtgärder för gränsskattejustering endast bör genomföras om och när ansträngningarna för att uppnå överenskommelse om obligatoriska koldioxidminskningar på internationell nivå misslyckas.

68.  Europaparlamentet anser att om ett sådant instrument ska kunna godtas på internationell nivå bör det ta hänsyn till bästa tillgängliga teknik och även i fortsättningen gynna tredjeländer, framför allt utvecklingsländer.

69.  Europaparlamentet anser att bindande internationella riktmärken och åtaganden som täcker alla sektorer som är utsatta för konkurrens bör föredras framför ett eventuellt antagande av gränsskattejusteringar för att utjämna snedvridning bland handelspartner.

o
o   o

70.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EGT L 275, 10.10.1998, s. 1. (2) Europaparlamentets resolution av 26 september 2006 om den temainriktade strategin för stadsmiljön (EUT C 306 E, 15.12.2006, s. 182). (3) Europaparlamentets resolution av den 13 februari 2007 om en temainriktad strategi för materialåtervinning av avfall (EUT C 287 E, 29.11.2007, s. 168). (4) Europaparlamentets resolution av 25 april 2007 om en temainriktad strategi för ett hållbart nyttjande av naturresurser (EUT C 74 E, 20.3.2008, s. 660). (5) Europaparlamentets resolution av 24 oktober 2007 om en temainriktad strategi för hållbar användning av bekämpningsmedel (antagna texter, P6_TA(2007)0467). (6) Antagna texter, P6_TA(2007)0537. (7) Miljöindikatorer eller indikatorer som beaktar miljön, såsom IBED (Indicateur du bien-être durable) eller ISEW (Indicator of Sustainable Economic Welfare). (8) EUT L 283, 31.10.2003, s. 51. (9) Rådets direktiv 93/89/EEG av den 25 oktober 1993 om medlemsstaternas tillämpning av skatter på vissa fordon som används för godstransporter på väg och tullar och avgifter för användningen av vissa infrastrukturer (EGT L 279, 12.11.1993, s. 32). (10) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1).

Europaparlamentets resolution av den 24 april 2008 om internationella redovisningsstandarder (IFRS) och styrningen av International Accounting Standards Board (IASB) (2006/2248(INI))

P6_TA(2008)0183 A6-0032/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1606/2002 av den 19 juli 2002 om tillämpning av internationella redovisningsstandarder(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2006 om den senaste utvecklingen av och framtidsutsikterna för bolagsrätten(2),

–   med beaktande av kommissionens första rapport till europeiska värdepapperskommittén och parlamentet om överensstämmelsen mellan internationella redovisningsstandarder (IFRS-standarder) och nationellt god redovisningssed i tredje land,

–   med beaktande av kommissionens arbetsdokument till utvecklingen av styrningen och finansieringen av IASB (International Accounting Standards Board) och IASCF (International Accounting Standards Committee Foundation) från juli 2007,

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 10 juli 2007 om frågan om styrningen och finansieringen av IASB och av den 11 juli 2006 om redovisningsstandarder och finansieringen av IASB,

–   med beaktande av ECB:s rapport av den 19 december 2006 med titeln "Assessment of accounting standards from a financial stability perspective",

–   med beaktande av den europeiska rådgivande räkenskapsgruppens (EFRAG) skrivelse till IASB om IFRS-standarder för små och medelstora företag,

–   med beaktande av skrivelserna av den 3 oktober 2007 från ordföranden för utskottet för ekonomi och valutafrågor till Europeiska kommissionen som reaktion på förfrågan från den amerikanska finansinspektionen (SEC) och till ordförandena för motsvarande utskott i Förenta staternas kongress,

–   med beaktande av uttalandet från kommissionen, Japans finansinspektion, den internationella värdepappersorganisationen (IOSCO) och SEC av den 7 november 2007 om en förstärkning av IASCF:s styrning,

–   med beaktande av SEC:s beslut av den 21 december 2007 om IFRS för utländska värdepappersemittenter,

–   med beaktande av rådets fjärde direktiv 78/660/EEG av den 25 juli 1978 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om årsbokslut i vissa typer av bolag(3) och rådets sjunde direktiv 83/349/EEG av den 13 juni 1983 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om sammanställd redovisning(4) (fjärde och sjunde bolagsrättsdirektivet),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0032/2008), och av följande skäl:

A.  IFRS-konceptet inrättades i syfte att skapa verkliga och övergripande finansiella redovisningsstandarder i hela världen för noterade företag.

B.  Sedan januari 2005 har noterade företag i Europeiska unionen varit tvungna att använda internationella redovisningsstandarder vid sammanställningen av bokslut.

C.  Genom förordning (EG) nr 1606/2002 har IASCF/IASB i praktiken fått status som lagstiftare.

D.  Parlamentets ståndpunkt i punkterna 37–39 i sin ovannämnda resolution av den 4 juli 2006 om den senaste utvecklingen av och framtidsutsikterna för bolagsrätten tål att upprepas.

E.  Genom att anta IFRS-standarder har EU förvärvat ett kunnande och en erfarenhet som måste utnyttjas när man diskuterar IASCF/IASB:s fortsatta utveckling. Stater som inte har övergivit sina egna redovisningsstandarder utan endast har påbörjat en anpassningsprocess har i vissa fall inte samma kunnande och erfarenhet.

F.  Att det gick 17 månader innan en ny IASCF-ordförande kunde utses ger upphov till ett ifrågasättande av effektiviteten i det nuvarande förfarandet för urval och utnämning av ledamöter i detta organ.

G.  Europeiska unionen bör övergå från en reaktiv till en aktiv strategi i sina förbindelser med IASCF/IASB.

H.  Subprime-krisen sommaren 2007 visade på betydelsen av redovisningsstandarder, och särskilt begreppen "korrekt värde" och "marknad till marknad" för den finansiella stabiliteten.

Öppna och ansvariga internationella organisationer

1.  Europaparlamentet är fast övertygat om att högkvalitativa globala redovisningsstandarder måste utarbetas.

2.  Europaparlamentet konstaterar att IASCF är ett privat organ som regleras av sina egna bestämmelser och att stiftelsen gjordes till lagstiftare inom EU genom förordning (EG) nr 1606/2002. Parlamentet medger att det känner viss oro över att IASCF/IASB eventuellt saknar insyn och redovisninsskyldighet som en följd av att de inte omfattas av någon kontroll från någon demokratiskt vald regering, och att EU:s institutioner inte har inrättat några förfaranden eller rutiner när det gäller samråd och demokratiskt beslutsfattande som är vanliga i EU:s egna lagstiftningsförfaranden. Parlamentet välkomnar dock att IASCF/IASB har försökt att förbättra dessa brister, bland annat genom sammanträden två gånger om året där IASCF granskar IASB:s arbete, konsekvensbedömningar av nya standarder och införande av formaliserade "uppföljningsyttranden" till synpunkter som kommer fram i offentliga samråd.

3.  Europaparlamentet anser att man i brist på tillfredsställande lösningar på problemen med att inrätta och få överblick över IASCF/IASB bör inleda en diskussion om villkoren för en integrering av IASCF/IASB i systemet för internationell styrning, t.ex. Internationella valutafonden, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling och Världsbanken.

4.  Europaparlamentet betonar behovet av fler representanter med europeisk bakgrund i de internationella normgivande organen för att legitimera en verkligt internationell modell och för att se till att tillbörlig hänsyn tas till den betydelse som Europeiska unionen har, i det att den utgör det utan jämförelse största ekonomiska området med flest enheter som tillämpar IFRS-standarder. Parlamentet anser att alla styrelseledamöter/förvaltare i IASCF/IASB bör komma från länder som har anslutit sig till eller avser att ansluta sig till IFRS-systemet. Parlamentet stöder införlivandet av en bestämmelse om ett minimum av geografisk jämvikt i IASCF:s konstitution, såsom föreslagits av förvaltarna.

5.  Europaparlamentet konstaterar att IASB:s förslag blir alltmer teoretiska och redan är så komplexa och teoretiska att särskilt små och medelstora företag inte alltid kan följa dem.

6.  Europaparlamentet konstaterar att IASB inte tar tillräcklig hänsyn till vissa praktiska företagsaspekter. Parlamentet anser att det är viktigt att årsredovisningarnas uppställning, från användarnas synvinkel, lämpar sig för andra användningsområden, till exempel för att ge investerarna finansiell information, för resultatkontroll eller för den ekonomiska förvaltningen.

7.  Europaparlamentet stöder en öppen och kontinuerlig debatt om redovisningsstandarder. Parlamentet anser därför att IASB bör stärka sina åtgärder när det gäller berörda parter så att synpunkter från alla IFRS-användare och investerare beaktas.

8.  Europaparlamentet anser dock att styrningen och redovisningsskyldigheten måste förbättras genom följande åtgärder:

9.  Europaparlamentet konstaterar att kommissionen med sitt ovannämnda uttalande av den 7 november 2007, i likhet med slutförandet av vägplanen tillsammans med amerikanska myndigheter i april 2006, försöker åstadkomma förebyggande lösningar där effektivitet och legitimitet kräver en öppen process med samråd och debatt till vilken denna resolution hoppas kunna bidra.

10.  Europaparlamentet kräver att förbättringar av IASCF/IASB:s redovisningsskyldighet och styrning inte får skapa överdriven byråkrati utan måste se till att tekniska frågor inte politiseras i onödan.

11.  Europaparlamentet anser att IASB, innan man börjar utarbeta en standard, måste beakta de faktiska behov och efterfrågan på uppgifter som användarna (revisorer, investerare och kontrollorgan) anser sig behöva.

12.  Europaparlamentet uppmanar med kraft IASB att innan en ny standard antas genomföra en konsekvensundersökning av alla berörda aktörer där man beaktar regional mångfald och marknadsstrukturer. Parlamentet välkomnar meddelandet från IASCF:s förvaltare om att de i efterhand kommer att hänvisa till översyner av genomföranden och uppföljningsyttranden i sin årsrapport för 2007.

13.  Europaparlamentet kräver att man utarbetar och ändrar en redovisningsstandard först när det fastställts att det finna ett klart och tydligt behov av en sådan, och efter korrekt och föregående samrådsprocess.

14.  Europaparlamentet anser att kommissionens initiativrätt på detta område bör kombineras med ett lämpligt inledande förfarande för samråd.

15.  Europaparlamentet håller med rådet om att de beslutade åtgärderna om förbättring av IASB:s ledningsstruktur måste genomföras i enlighet med en arbetsplan som utarbetas för detta ändamål. Parlamentet anser att detta även gäller de åtgärder som föreslagits av parlamentet.

16.  Europaparlamentet anser att parlamentet i god tid bör rådfrågas på ett verkningsfullt sätt om handlingsplanen och fastställande av prioriteringar och riktning i projekt som rör fastställande av nya standarder. Parlamentet kräver därför att Europaparlamentet rådfrågas i ett tidigt skede.

17.  Europaparlamentet anser att IASCF/IASB:s finansieringsstruktur som för närvarande till stor del täcks av frivilliga bidrag, t.ex. från företag och redovisningsbyråer ger upphov till frågor. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang IASCF/IASB att undersöka hur finansieringen kan ändras, för det första för att se till alla användargruppers stater på ett tillbörligt sätt är delaktiga i finansieringen, för det andra för att inga intressekonflikter ska uppstå mellan finansiärer och användare och för det tredje att se till det finns allmän tillgång till redovisningsstandarder. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka huruvida och under vilka villkor den skulle kunna överväga att bidra till finansieringen.

18.  Europaparlamentet anser att öppen och stabil finansiering av IASCF/IASB är av avgörande vikt. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga huruvida och på vilket sätt en enhetlig finansieringsmetod i EU skulle kunna konstrueras.

Tillämpning av internationella redovisningsstandarder i EU

19.  Europaparlamentet anser att det är helt nödvändigt att gemenskapen uttrycker sig mera samordnat för att säkerställa maximalt inflytande i alla skeden av processen för utarbetande, tolkning och genomförande av redovisningsstandarder.

20.  Europaparlamentet konstaterar att IFRS-standarderna har bidragit till att göra det lättare att jämföra finansiella rapporter mellan länder, mellan konkurrenter inom samma bransch och mellan branscher.

21.  Europaparlamentet konstaterar att IFRS-standarderna har förtjänster som inte endast rör tekniska redovisningsaspekter utan också innebär fördelar för kapitalmarknaderna och Europeiska unionen som ledande i världen.

22.  Europaparlamentet konstaterar att den rundabordsgrupp om konsekvent användning av IFRS-standarder i EU(5) som kommissionen tog initiativ till 2004 i början av denna valperiod inte levde upp till de förväntningar gällande dess förmåga att ge klart uttryck för gemenskapens synpunkter och intressen.

23.  Europaparlamentet betonar att konsekvensen vid beslut och tillämpning är av grundläggande betydelse för framgången med IFRS-standarder, men påminner om att detta är principbaserade standarder och att konsekvens därför inte bör eftersträvas om det försämrar den yrkesmässiga bedömningen.

24.  Europaparlamentet håller med rådet om att slutsatserna från ovannämnda rundabordssamtal måste beaktas avsevärt starkare inom ramen för IASB:s arbete när det gäller standarder.

25.  Europaparlamentet konstaterar att väldigt många aktörer varit delaktiga i gemenskapens beslutsförfarande. Parlamentet pekar främst på att kommissionen tagit hjälp av aktörer vars kompetenser tydligt överlappar varandra. Parlamentet påpekar att denna överlappning innebär en möjlighet till ökad effektivitet och öppenhet.

26.  Europaparlamentet anser att de forum inom vilka gemenskapen kan göra sina synpunkter kända (Accounting Regulatory Committee ARC, EFRAG) inte ger EU möjlighet att verka på lika villkor med stater vars strukturer baseras på centraliserade befogenheter för lagstiftare och tillsynsmyndigheter (t.ex. Financial Accounting Standards Board FASB och SEC i Förenta staterna och Accounting Standards Board ASBJ och Financial Services Authority i Japan).

27.  Europaparlamentet anser att inrättandet av en mer enhetlig EU-struktur som beaktar nationella redovisningsstrukturer för redovisningsfrågor skulle, särskilt om i förekommande fall vissa befintliga organ avskaffades, bidra till förenkling och därigenom stärka den roll som EU bör spela på global nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta och lägga fram ett förslag i samråd med parlamentet, medlemsstaterna och CESR:s styrelse för att skapa en EU-struktur som utgör en legitim internationell aktör och garanterar enhetlig tolkning och tillämpning av standarder

28.  Europaparlamentet ser positivt på det sätt som det har utövat sina befogenheter på inom detta område och konstaterar att parlamentet inom ramen för det reviderade kommittéförfarandet kommer att vara ännu mer delaktigt i utarbetande och beslut om IFRS-standarder. Parlamentet konstaterar dock att parlamentet formellt kommer till tals först i den sista fasen av godkännandeförfarandet. Parlamentet kräver, nu även av tidsmässiga skäl, att parlamentet rådfrågas på ett verkningsfullt sätt redan i den del av förfarandet när IASB:s arbetsprogram utarbetas och förslaget till redovisningsstandard granskas för att man ska kunna undvika att en EU-version av IFRS uppstår och eventuellt behov av senare ändringar.

29.  Europaparlamentet anser att det skulle skada börsnoterade företag inom EU om man bara använder sig av valda delar av IFRS förutom som sista utväg.

30.  Europaparlamentet anser att man åtminstone bör beakta följande:

31.  Europaparlamentet anser att tillämpning av principen om verkligt värde kan bli dyr för företagen och leda till orealistiska värderingar: i avsaknad av bedömningar i verkliga marknader kan tillämpningen av principen om verkligt värde exempelvis medföra att företags verkliga värde blir missvisande. Parlamentet anser vidare att man även bör ta hänsyn till att tillämpningen av principen om verkligt värde inte alltid leder till realistiska utsagor för finansiella tillgångar och åtaganden.

32.  Europaparlamentet anser, mot bakgrund av den potentiella kopplingen mellan IFRS-standarder och beskattning, att det sätt på vilket dessa standarder utarbetas, träder i kraft och tolkas kan ha en enorm inverkan på medlemsstaterna.

33.  Europaparlamentet välkomnar att utskottet för ekonomi och valutafrågor sedan början på valperioden anordnar en årlig utfrågning med IASB:s ordförande och informella möten med IASFC:s ledamöter och kräver inför framtiden att ordförandena för IASB och IASCF sänder en årlig rapport till parlamentet om samtliga ärenden som är relevanta för parlamentet (inbegripet deras arbetsprogram, beslut i personalärenden, anslag och eventuella kontroversiella normer).

34.  Europaparlamentet stöder IASB:s avsikt att förbättra de nuvarande standarderna, men uttrycker oro för att fortgående modifieringar och även små ändringar kan bli kostsamma och resultera i dyra ändringar för stora bolag. Parlamentet anser att ändringar endast bör göras när de efter en kostnadsanalys bedöms vara nödvändiga.

IFRS för små och medelstora företag

35.  Europaparlamentet konstaterar att IASB genomför ett brett samråd och fältstudier om sitt förslag till IFRS för små och medelstora företag. Parlamentet kräver ett mer seriöst beaktande av resultaten från sådana samråd och fältstudier än som varit fallet med detta förslag till IFRS för små och medelstora företag. Parlamentet understryker att detta är nödvändigt om EU någonsin ska kunna börja beakta IFRS för mindre och medelstora företag eller anta EU-standarder för små och medelstora företag med syftet att göra anpassningar till IFRS för små och medelstora företag.

36.  Europaparlamentet anser att det är en utbredd uppfattning bland små och medelstora företag att de IFRS för små och medelstora företag som IASB föreslagit är alltför invecklade för dessa företag och i många falla avser de fullständiga IFRS. Parlamentet anser att skyldigheten rörande bilagor är alltför omfattande och att bördorna inte står i proportion till eventuella fördelar till följd av kravet att tillhandahålla information. Parlamentet är oroat över att förslaget utformades med relativt stora små och medelstora företag i åtanke (med fler än 50 anställda) och påpekar att de flesta små och medelstora företag är mindre. Parlamentet konstaterar också att små och medelstora företag är oroade över att IASB avser att ändra standarder vartannat år. Parlamentet konstaterar dock att det skulle kunna vara en bra valfri övergång för större expanderande små och medelstora företag, men understryker att detta inte får vara någon hållplats för påtvingad harmonisering.

37.  Europaparlamentet anser att främjande av (eller uppmuntran till) frivillig användning av IFRS-standarder inte är utan risker. Parlamentet menar att om några medlemsstater skulle besluta att tillämpa de slutgiltiga IFRS-standarderna på små och medelstora företag så skulle det kunna leda till en fragmentering av den inre marknaden och även skada de små och medelstora företagens redovisning i hela EU.

38.  Europaparlamentet betonar att IASB inte har fått mandat att utarbeta IFRS för små och medelstora företag. Parlamentet konstaterar att godkännandeförfarandet endast gäller internationella redovisningsstandarder och tolkningar som måste användas av börsnoterade bolag. Parlamentet noterar dessutom att godkännandeförfarandet inte kan användas för erkännande av IFRS för små och medelstora företag.

39.  Europaparlamentet skulle föreslå att man först bedömer om små och medelstora företag i EU kommer att ha någon nytta av standarder som utarbetats av IASB. Parlamentet konstaterar att IASB i allmänhet ser sig själv som en fastställare av standarder för investerare på kapitalmarknaderna. Parlamentet konstaterar att IASB, i skriften Basis for conclusions, bekräftar att de krav som ställs på små och medelstora företag inte är samma som ställs på investerare på kapitalmarknaderna. Parlamentet ifrågasätter om balansen när det gäller sakkunniga på området små och medelstora företag för närvarande är tillräcklig i IASB. Parlamentet noterar dock att det kan finnas ett tryck från andra delar av världen att utarbeta standarder för små och medelstora företag och föreslår att en mer noggrann bedömning av denna efterfrågan genomförs. Parlamentet understryker att detta inte påverkar frågan om EU ska acceptera sådana standarder.

40.  Europaparlamentet påpekar att fjärde och sjunde direktiven om bolagsrätt innehåller en rättslig ram för årsredovisningarna för små och medelstora företag i EU och att det ännu återstår att klargöra hur IFRS för små och medelstora företag som föreslagits av IASB förhåller sig till dessa direktiv. Parlamentet anser att fjärde och sjunde bolagsrättsdirektiven skulle kunna utgöra grunden för redovisningskraven för små och medelstora företag i EU, inklusive enkla bolag.

41.  Europaparlamentet anser att EU noga bör göra en bedömning av fördelarna med tillämpning av IFRS respektive fördelen med att utarbeta en egen oberoende och heltäckande lösning för små och medelstora företag. Parlamentet anser dessutom att en sådan eventuell EU lösning skulle kunna inordnas i systemet med IFRS-standarder utan att små och medelstora företag ska vara tvungna att använda IFRS fullt ut.

42.  Europaparlamentet anser att redovisningskraven på små och medelstora företag i EU måste utformas efter användarnas behov. Parlamentet föreslår mot denna bakgrund att man noga analyserar användarnas behov ytterligare en gång.

43.  Mot bakgrund av det ovan sagda uppmuntrar Europaparlamentet kommissionen att fortsätta sitt arbete med att förenkla bolagsrätten och redovisnings- och revisionsbestämmelserna för små och medelstora företag genom relevanta rättsakter, särskilt det fjärde och sjunde bolagsrättsdirektivet.

44.  Europaparlamentet påpekar att redovisningsbestämmelserna har ett mycket stort inflytande på hela det handelsrättsliga området och att en ny IFRS för små och medelstora företag kommer att ha omfattande effekter för dessa företag, särskilt stora praktiska effekter på den nationella lagstiftningen när det gäller företagsbeskattning. Parlamentet konstaterar att en IFRS för små och medelstora företag som baseras på principen om verkligt värde strider mot principen om att behålla kapitalet som dominerar på andra håll, och ligger inte alltid i de små och medelstora företagens intresse (ur beskattningssynpunkt).

45.  Europaparlamentet anser att en IFRS för små och medelstora företag måste beakta att det finns flera olika typer av företag i EU (t.ex. enkla bolag och kooperativa företag). Parlamentet anser därför att en sådan IFRS måste innehålla en tydlig definition av egna medel med hänsyn till de små och medelstora företagens behov.

46.  Europaparlamentet beklagar att det i förslaget till IFRS för små och medelstora företag inte tas tillräcklig hänsyn till det faktum att små och medelstora företags räkenskaper i första hand riktar sig till ägare i privata aktiebolag, långivare, företagspartner och anställda, snarare än anonyma investerare som är fallet när det gäller publika aktiebolag, och att dessa adressater är intresserade av ett långsiktigt affärsförhållande snarare än en kortsiktig investering.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anordna ett riktigt samrådsförfarande om en redovisningsram för små och medelstora företag i EU i enlighet med vad som gäller för sedvanliga lagstiftningsförslag, och dra tillbaka sitt åtagande för genomförande och antagande av IFRS för små och medelstora företag och därigenom hindra parallell tillämpning i EU så länge som EU:s interna process inte har slutfört. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att se till möjligheten att minska de små och medelstora företagens administrativa börda på området för redovisning och revision

48.  Europaparlamentet noterar emellertid att det finns ett övergripande behov av förenklade redovisnings- och revisionsbestämmelser för små och medelstora företag, och påminner om att de små och medelstora företagen skapar nya arbetstillfällen och utgör den ekonomiska tillväxtens motor.

Vägplan för konvergens och likvärdighet

49.  Europaparlamentet påminner om att slutmålet för alla internationella aktörer måste vara antagande av samtliga IFRS-standarder. Parlamentet inser att det finns en spänning mellan ambitionen att uppnå maximal samordning och önskan att bevara EU:s fullständiga behörighet att avvika från den konsensus som är möjlig att uppnå globalt. Parlamentet betonar att avvikelser från globala standarder bör begränsas till ett nödvändigt minimum både inom EU och i andra delar av världen och anser att tredjeländer bör kunna betrakta EU som en helhet och inte behandla de 27 olika medlemsstaterna olika samt att den pågående konvergeringsprocessen med befintliga system endast kan accepteras som ett övergångssteg.

50.  Europaparlamentet konstaterar att det är viktigt och önskvärt att globala standarder och konvergens upprättas och medger att den globala konvergensen för redovisningsstandarder blir allt större.

51.  Europaparlamentet stöder idén om konvergens och likvärdighet. Parlamentet betonar dock att konvergens med vissa tredjeländers standarder måste föregås av en utvärdering av de fördelar och konsekvenser som en sådan förändring skulle innebära för dem i EU som utarbetar och använder redovisningarna, särskilt små och medelstora företag, och uppmanar IASB att ta detta i beaktande under det fortsatta arbetet.

52.  Europaparlamentet konstaterar att arbetet med att skapa konvergens fortskrider och ser en fara i att främst stora tredjeländers ekonomiska och bolagsrättsliga ramar kan komma att beaktas i denna process medan EU-ramarna spelar mindre roll.

53.  Europaparlamentet konstaterar att SEC den 20 juni 2007 lade fram ett förslag om att man skulle godkänna redovisningen från utländska emittenter utan att begära avstämningsomröstning under förutsättning att de hade upprättats utifrån den engelska versionen av IFRS-standarderna i den form som de antagits av IASB. Parlamentet framhåller att målet är att SEC godkänner de IFRS-standarder som Europeiska unionen infört i gällande lagstiftning.

54.  Europaparlamentet ser positivt på de framsteg som gjorts inom ramen för vägplanen EU-Förenta Staterna på redovisningsområdet och de tillkännagivandena nyligen från SEC att utländska privata emittenter ska tillåtas att lägga fram finansiella rapporter enligt IFRS-standarder utan avstämning i förhållande till Förenta staternas redovisningsprinciper GAAP. Parlamentet stöder den strategi som beskrivs av kommissionen i dess skrivelse till SEC av den 26 september 2007.

55.  Europaparlamentet erinrar om att EU:s beslutsamhet att kräva att alla börsnoterade företag ska använda IFRS-standarder i sin konsoliderade redovisning från och med 2005 har kraftigt bidragit till att stärka det globala intresset för IFRS-standarder.

56.  Europaparlamentet erinrar om att Förenta staternas president, Europeiska rådets tjänstgörande ordförande och Europeiska kommissionens ordförande den 30 april 2007 undertecknade ett gemensamt uttalande EU-Förenta staterna efter det årliga toppmötet som i frågan om finansiell redovisning innehöll följande: "Finansmarknaderna. Åtgärder för att främja och skapa förutsättningar för erkännande av de amerikanska Generally Accepted Accounting Principles och International Financial Reporting Standards i de båda jurisdiktionerna utan avstämningsomröstningskrav senast 2009, om möjligt tidigare."

57.  Europaparlamentet påminner om den ännu olösta frågan om behörighet när det gäller den slutliga tolkningen av IFRS-standarder mellan olika användares jurisdiktioner, vilket innebär risk för motstridiga tolkningar. Parlamentet påpekar att endast EU-myndigheter och EU-domstolar kan göra en slutgiltig tolkning av europeiska IFRS-standarder och uppmanar kommissionen att se till att så förblir fallet. Parlamentet anser att kommissionen i samarbete med medlemsstaterna och parlamentet måste utarbeta ett system som garanterar att IFRS-standarderna tolkas och tillämpas på ett enhetligt sätt i hela Europeiska unionen.

o
o   o

58.  Europaparlamentet ger talmannen i uppdrag att översända denna resolution till rådet, kommissionen, the Committee of European Securities Regulators, the International Accounting Standards Committee Foundation och International Accounting Standards Board.

(1) EGT L 243, 11.9.2002, s. 1. (2) EUT C 303 E, 13.12.2006, s. 114. (3) EGT L 222, 14.8.1978, s. 11. (4) EGT L 193, 18.7.1983, s. 1. (5) I rundabordssamtalen deltar företrädare för IASB, CESR, EFRAG, Europeiska organisationen för redovisningsexperter FEE, Businesseurope, redovisningsbyråer och kommissionen. Det utgör ett forum för att diskutera centrala frågor utan att på något sätt göra tolkningar av befintliga normer.

Europaparlamentets resolution av den 24 april 2008 om Zimbabwe

P6_TA(2008)0184 RC-B6-0185/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina resolutioner om Zimbabwe av den 16 december 2004(1), 7 juli 2005(2), 7 september 2006(3) och 26 april 2007(4),

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/135/GUSP av den 18 februari 2008(5) om förlängning av de restriktiva åtgärder mot Zimbabwe som infördes genom gemensam ståndpunkt 2004/161/GUSP, till och med den 20 februari 2009,

–   med beaktande av den sydafrikanska samarbetsorganisationen SADC:s blixtinkallade toppmöte den 12 april 2008 i Lusaka,

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 29 mars 2008 hölls det val till Zimbabwes parlament och senat samt presidentval och lokala val.

B.  Resultatet av presidentvalet har ännu inte tillkännagivits, och resultaten av parlamentsvalet i Zimbabwe har inte till fullo tillkännagivits.

C.  Den 14 april 2008 förkastade Zimbabwes högsta domstol en brådskande begäran från oppositionspartiet Movement for Democratic Change (MDC) om att Zimbabwes valmyndighet skulle tillkännage resultatet av presidentvalet.

D.  Den 12 april 2008 meddelade Zimbabwes valmyndighet att den skulle räkna om rösterna för presidentvalet i 23 valkretsar, där det regerande partiet Zanu-PF hade bestridit resultatet.

E.  FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon krävde vid SADC:s ovannämnda toppmöte i Lusaka att resultatet av presidentvalet skulle tillkännages så snart som möjligt och varnade samtidigt för att själva begreppet demokrati var hotat i Afrika.

F.  SADC har begärt att valresultatet snabbt ska kontrolleras och tillkännages i laga ordning.

G.  Regimen har ännu en gång reagerat med våld gentemot oppositionen.

1.  Europaparlamentet insisterar på att det zimbabwiska folkets önskan om demokrati respekteras. Parlamentet uppmanar alla som vill delta i Zimbabwes framtid att samarbeta med de demokratiska rörelserna.

2.  Europaparlamentet uppmanar Zimbabwes valmyndighet att omedelbart tillkännage alla de ursprungliga valresultaten, eftersom fördröjningarna nu skapar oro och spekulationer som inverkar negativt på freden, den politiska stabiliteten och möjligheterna att nå en demokrati i Zimbabwe.

3.  Europaparlamentet lovordar de enorma insatser som gjorts av Zimbabwe Election Support Network, en icke-statlig organisation, för att placera ut tusentals valobservatörer i landet och offentliggöra sina beräkningar av valresultatet.

4.  Europaparlamentet uppmanar Zimbabwes regering att som part i SADC-avtalet och SADC:s protokoll, grundfördraget för Afrikanska unionen, den Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter och det nya partnerskapet för Afrikas utveckling (NEPAD), leva upp till sina åtaganden när det gäller respekt för demokratiska principer, mänskliga rättigheter och rättstatsprincipen.

5.  Europaparlamentet lovordar SADC för det blixtinkallade toppmötet den 12 april 2008, och välkomnar det meddelande som offentliggjordes av toppmötets ledare, i vilket de kräver ett snabbt tillkännagivande av resultatet av presidentvalet.

6.  Europaparlamentet gläder sig över att det regerande ANC-partiet i Sydafrika bekräftat att Zimbabwe nu befinner sig i en "krissituation", och är förvissad om att detta kommer att leda till positiva åtgärder.

7.  Europaparlamentet uppmanar Afrikanska unionen att skyndsamt utnyttja sitt inflytande för att bidra till en snabb och positiv lösning på krisen i Zimbabwe.

8.  Europaparlamentet fördömer bestämt det politiska våld och de kränkningar av de mänskliga rättigheterna som efter valet begicks mot anhängare av oppositionspartierna.

9.  Europaparlamentet beklagar att nästan ett dussin utländska journalister fängslats under de senaste veckorna, och kräver att alla restriktioner av press- och mötesfriheten omedelbart upphävs samt att utländska nyhetsbyråer får fritt tillträde till Zimbabwe. Parlamentet kräver dessutom att de 36 medborgare som fängslades i samband med fredliga protester gentemot det fördröjda tillkännagivandet av valresultaten omedelbart släpps fria.

10.  Europaparlamentet lovordar de sydafrikanska hamnarbetarna som vägrade att lossa de vapen från det kinesiska lastfartyget An Yue Jiang som var avsedda för Zimbabwes säkerhetsstyrkor. Parlamentet uppmanar SADC-länderna att vägra lossa An Yue Jiangs last vid någon av sina hamnar.

11.  Europaparlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att stoppa vapenexporten till Zimbabwe och att beordra An Yue Jiang att omedelbart återvända till kinesiskt vatten.

12.  Europaparlamentet uppmanar rådet att se till att samtliga medlemsstater rigoröst tillämpar gällande restriktiva åtgärder.

13.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att påskynda förberedelserna av det åtgärdspaket, med bland annat brådskande ekonomiskt bistånd, som kommer att genomföras så snart den demokratiska övergången i Zimbabwe har genomförts, samt att samordna dessa åtgärder med det bredare internationella samfundet.

14.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, G8-ländernas regeringar, regeringarna och parlamenten i Zimbabwe och Sydafrika, Brittiska samväldets generalsekreterare, FN:s generalsekreterare, ordförandena för Afrikanska unionens kommission och råd, det panafrikanska parlamentet och SADC:s generalsekreterare och regeringar.

(1) EUT C 226 E, 15.9.2005, s. 358. (2) EUT C 157 E, 6.7.2006, s. 491. (3) EUT C 305 E, 14.12.2006, s. 263. (4) EUT C 74 E, 20.3.2008, s. 791. (5) EUT L 43, 19.2.2008, s. 39.

Europaparlamentets resolution av den 24 april 2008 om kvinnors rättigheter i Iran

P6_TA(2008)0185 RC-B6-0179/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets förklaring av den 25 februari 2008 om förslaget till strafflag i Iran,

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Iran, i synnerhet de om mänskliga rättigheter och särskilt resolutionerna av den 25 oktober 2007(1) och den 31 januari 2008(2),

–   med beaktande av betänkandet(3) från utskottet för utrikesfrågor om EU:s årliga rapport om mänskliga rättigheter i världen och EU:s politik på området,

–   med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner och i synnerhet resolution 62/168 av den 18 december 2007 om människorättsituationen i Islamiska republiken Iran och resolution 62/149 av den 18 december 2007 om ett moratorium för användning av dödsstraffet,

–   med beaktande av FN:s allmänna förklaring om mänskliga rättigheter, Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, Internationella konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering och FN:s konvention om barnets rättigheter, vilka Iran är avtalspart i,

–   med beaktande av det andra interparlamentariska sammanträdet mellan Europaparlamentet och Majlis (den islamska rådgivande församlingen) i Islamska republiken Iran som hölls i Teheran den 7–9 december 2007 och betänkandet om detta sammanträde,

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Sedan kampanjen "en miljon underskrifter" för rättslig jämställdhet mellan män och kvinnor i Iran inleddes den 27 augusti 2006 har fler än 70 aktivister fängslats eller utsatts för förföljelse till följd av sina fredliga insatser till förmån för en lagändring. Myndigheterna i Iran har flera gånger blockerat kampanjens webbsida.

B.  Kvinnorättsaktivister i Iran utsätts för allt större förtryck. Över hundra aktivister har fängslats, förhörts eller dömts under de senaste två åren samtidigt som regeringen har dragit in över en miljon EUR i form av borgenssummor. Medier som propagerar för kvinnors rättigheter har stängts, bl.a. den mest framstående tidskriften som förespråkar kvinnors rättigheter, Zanan, som efter 17 års existens stängdes den 28 januari 2008.

C.  En framstående medlem av kampanjen, kvinnorätts- och miljöaktivisten Khadijeh Moghaddam, arresterades den 8 april 2008 och frigavs först helt nyligen efter att ha betalat den höga borgenssumman på en miljard rial (ca 50 000 EUR).

D.  Det allmänna människorättsläget i Iran har fortsatt att försämras sedan 2005. Bara avrättningarna nästan fördubblades under 2007, vilket gör Iran till det land som näst efter Saudiarabien avrättar flest människor per capita. Dessa två länder är tillsammans med Jemen de enda länder där avrättningar genomförs för brott som begåtts av människor under 18 år.

E.  Minst tio kvinnor – Iran, Khayrieh, Kobra N, Fatemeh, Ashraf Kalhori, Shamameh Ghorbani, Leyla Ghomi, Hajar och systrarna Zohreh och Azar Kabiriniat – riskerar fortfarande att stenas till döds, liksom två män, Abdollah Farivar och en okänd afghansk medborgare.

F.  Mokarrameh Ebrahimi dömdes till döden genom stening tillsammans med sin partner, fadern till hennes barn, av den simpla anledningen att de haft en utomäktenskaplig förbindelse – en handling som inte utgör ett brott enligt internationella rättsnormer. Mokarrameh Ebrahimi benådades av den högste ledaren ayatolla Ali Khamenei efter 11 år i fängelse och frigavs den 17 mars 2008 tillsammans med sin femårige yngre son, men tragiskt nog först efter att hennes partner Ja'Far Kiani hade stenats till döds i juli 2007.

G.  Som ett viktigt led hävde chefsdomaren Ayatollah Seyyed Mahmoud Hashemi Shahroudi nyligen dödsdomen mot Shahla Jahed, en "tillfällig hustru", efter att ha upptäckt "förfarandemässiga brister" i den ursprungliga utredningen som hade befunnit henne skyldig till att ha mördat sin tillfällige makes permanenta hustru.

H.  Kvinnors rättigheter har i vissa avseenden förbättrats under de senaste åren, i synnerhet på följande områden: minimiåldern för giftermål för flickor har stigit från 9 till 13 år, frånskilda mödrar kan få vårdnaden om sina söner fram tills de fyller 7 år (tidigare endast fram till 2 års ålder) och kvinnor kan nu verka som rättsliga rådgivare, begära skilsmässa eller vägra att gå med på att deras make tar sig en andra hustru.

I.  Nyligen har det emellertid lagts fram ett lagförslag om "familjeskydd" i det iranska Majlis, vars syfte är att ytterligare legitimera polygami, tillfälliga äktenskap och mäns ensidiga rätt att på godtyckliga grunder skilja sig och få vårdnad om barnen.

J.  Iran har fortfarande inte undertecknat Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.

1.  Europaparlamentet välkomnar frigivningen av Khadijeh Moghaddam och Mokarrameh Ebrahimi, och noterar den roll som den högste ledaren och chefsdomaren har spelat i dessa fall. Parlamentet begär att Shahla Jahed ska friges.

2.  Europaparlamentet fördömer kraftfullt förtrycket mot civila samhällsrörelser i Iran, inbegripet mot de kvinnorättsaktivister som deltar i kampanjen. Parlamentet uppmanar med eftertryck de iranska myndigheterna att sätta stopp för de trakasserier, hot och förföljelser som personer som fredligt utövar sin yttrande-, mötes- och föreningsfrihet utsätts för, och att omedelbart och ovillkorligen frige alla samvetsfångar. Parlamentet påminner om sina resolutioner av den 25 oktober 2007 och den 31 januari 2008.

3.  Europaparlamentet konstaterar den aktiva och viktiga roll som kvinnor spelar i det iranska samhället trots de mycket stora brister som fortfarande råder när det gäller jämställdhet i rättsliga frågor, vilket kan vara en källa till inspiration och hopp för kvinnor i andra länder i regionen.

4.  Europaparlamentet uppmanar Irans parlament och regering att ändra den diskriminerande iranska lagstiftningen som bl.a. utesluter kvinnor från de högsta positionerna inom statsledningen och från att utnämnas till domare och förnekar dem samma rättigheter som männen ifråga om äktenskap, skilsmässa, vårdnad av barn och arv, och som fastställer att ett vittnesmål som avges av en kvinna i en rättegång endast väger hälften så tungt som en mans vittnesmål. Parlamentet anser att denna bristande jämställdhet under vissa omständigheter kan bidra till att kvinnor begår våldsbrott.

5.  Europaparlamentet upprepar sitt kraftfulla fördömande av dödsstraffet i allmänhet, och efterlyser ett omedelbart moratorium för avrättningar i Iran. Parlamentet är bestört över att Iran fortsätter att registrera det högsta antalet avrättningar av minderåriga brottslingar i världen och att moratoriet för stening fortfarande inte till fullo har genomförts.

6.  Europaparlamentet noterar de riktlinjer som chefsdomare Shahroudi nyligen lade fram om förbud mot offentliga avrättningar, om inte tillstånd har givits i förväg, och häktningar under längre tid utan att åtal har väckts.

7.  Europaparlamentet uppmanar ledamöterna av det nyvalda Majlis att snabbt godkänna reformen av den iranska strafflagen, vilken i första hand syftar till att avskaffa stening och avrättningar av minderåriga brottslingar, att så småningom inrätta ett moratorium för dödsstraff, att harmonisera iransk lagstiftning med internationella skyldigheter på människorättsområdet och att ratificera Konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.

8.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att noggrant följa människorättssituationen i Iran, att ta upp konkreta fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Iran med landets myndigheter och att under andra halvan av 2008 förelägga parlamentet en omfattande rapport i frågan, med förslag till projekt som skulle kunna finansieras inom ramen för finansieringsinstrumentet för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen(4).

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, den höge representanten för den Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s säkerhetsråd, FN:s råd för mänskliga rättigheter, Irans chefsdomare samt Irans regering och parlament.

(1) Antagna texter, P6_TA(2007)0488. (2) Antagna texter, P6_TA(2008)0031. (3) A6-0153/2008. (4) EUT L 386, 29.12.2006, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 24 april 2008 om situationen i Tchad

P6_TA(2008)0186 RC-B6-0181/2008

Europaparlamentet utfärdar följande resolution

–   med beaktande av sina resolutioner av den 27 september 2007 om ESFP-operation i östra Tchad och norra Centralafrikanska republiken(1) och den 13 december 2007 om östra Tchad(2),

–   med beaktande av Europeiska rådets beslut 2008/101/GUSP av den 28 januari 2008 om inledande av Europeiska unionens militära insats i Republiken Tchad och Centralafrikanska republiken (EUFOR Tchad/RCA)(3),

–   med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1778(2007) av den 25 september 2007 om insats av en flerdimensionell internationell närvaro i östra Tchad och nordöstra Centralafrikanska republiken, inklusive ESFP:s uppdrag EUFOR/Chad/RCA,

–   med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1769(2007) av den 31 juli 2007 med stöd av vilken det inledningsvis för två månader inrättas en kombinerad operation mellan Afrikanska unionen och EU i Darfur (UNAMID),

–   med beaktande av den politiska överenskommelse som den 13 augusti 2007 undertecknats i N'Djamena mellan ledningen i Tchad och den obeväpnade oppositionen och syftar till att stärka den demokratiska processen i Tchad tillsammans med alla relevanta politiska majoritets- och oppositionspartier i landet, samt om förberedelserna inför val till den lagstiftande församlingen, avsedda att äga rum 2009,

–   med beaktande av nonaggressionspakten undertecknad den 13 mars 2008 i Dakar mellan Tchads och Sudans statsöverhuvuden inför Islamska konferensen och under presidenterna Wades (Senegal) och Bongos (Gabon) beskydd,

–   med beaktande av partnerskapsavtalet mellan AVS-länderna och EU i Cotonou(4), framför allt dess kapitel om humanitär hjälp och krishjälp,

–   med beaktande av de internationella konventionerna och övriga rättsakterna om de mänskliga rättigheterna,

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det är oroväckande att man sedan den 3 februari inte hört något av Ibni Oumar Mahamat Saleh, som är talesman för politiska partier inom den demokratiska oppositionen, och inte heller av flera andra politiska fångar.

B.  Det är oroväckande att högst vanliga anhängare till och ledare för oppositionspartierna har arresterats efter att rebellerna försökt störta president Idriss Deby Itno i februari i år.

C.  President Deby har tagit den aktuella konflikten med den väpnade oppositionen till förevändning för att arrestera fredliga civila oppositionsledare.

D.  Säkerhetsstyrkorna i Tchad har dödat människor utan dom och rättegång, utövat tortyr, godtyckligt arresterat människor utan att ställas till svars för det, och journalister och de som försvarar de mänskliga rättigheterna löper fortsatt risk att arresteras, dömas vid partiska rättegångar och kastas i fängelse, vilket innebär brott mot deras rätt till yttrandefrihet.

E.  Tchads president har använt sig av undantagstillståndet för att genom förordning upphäva tryckfrihetslagen från 1994 och internationella tidningskorrespondenter råkar ut för stora svårigheter när de vill uppfylla sin skyldighet att informera.

F.  Presidentens förordning om att inrätta en undersökningskommission för händelserna den 2 och 3 februari 2008 har inte inneburit någon garanti för denna kommissions oberoende.

G.  Säkerhetssituationen i östra Tchad är oroväckande och den har försämrats sedan 2006, som ett resultat av sammandrabbningar mellan säkerhetsstyrkorna i Tchad och rebellerna i landet samt till följd av infall i landet, vilka gjorts av Janjaweed-miliser och väpnade grupper från Sudan och till detta kommer ännu banditverksamhet och angrepp på humanitära organisationer.

H.  För att man ska kunna få en lösning på krisen måste man ta itu med de grundläggande orsakerna till den, i form av en helhetsbetonad politisk försoningsprocess med folkligt stöd, om man vill att fred, säkerhet och utveckling ska fås till stånd.

I.  Tchads nya premiärminister Youssouf Saleh Abbas har bekräftat sin åsikt om att det först och främst måste ses till att det avtal som den 13 augusti 2007, som stötts av Europeiska unionen, faktiskt omsätts i praktisk handling.

J.  Sammanslutningen av politiska partier inom den demokratiska oppositionen har ställt sig positivt till tanken på en regering på mycket bred bas.

K.  I början av april 2008 inträffade nya sammandrabbningar mellan regeringstrupperna och företrädare för de väpnade rebellstyrkorna i regionen Adé.

L.  I Tripoli har det inletts förhandlingar mellan företrädare för regeringen och företrädare för rebellstyrkorna.

M.  Det finns redan över 250 000 flyktingar från Sudan i tolv flyktingläger i östra Tchad och i februari i år kom det åtminstone 12 000 till, när situationen i Darfur tillspetsades.

N.  Det finns också över 57 000 flyktingar från Centralafrikanska republiken i Tchad och det överväldigande flertalet bland dem bor i fyra läger i södra delen av landet. Förutom dessa flyktingar finns det i östra Tchad ungefär 180 000 internt tvångsförflyttade, som flyttat och fortsätter flytta inom landet för att komma undan våldet mellan olika befolkningsgrupper. EUFOR:s insatser kan bidra till att skapa förutsättningar för att dessa personer ska kunna återvända, men detta återvändande får inte påskyndas onödigt.

O.  Som situationen i dag ser ut ur humanitär synvinkel och säkerhetssynvinkel betraktat klarar vi oss inte utan de insatser som görs av EUFOR med FN:s säkerhetsråds bemyndigande, inte minst med tanke på att FN och EU har ett "ansvar för att skydda" civilbefolkningen i denna region med alla nödvändiga medel samt för att stå till tjänst med humanitärt bistånd samt trygga biståndsarbetarnas säkerhet.

P.  Ett antal rebellgrupper fortsätter ockupera en del av Tchads territorium och finns på båda sidor av gränsen mellan Tchad och Sudan.

Q.  Tchad har anklagat Sudan för att bryta mot nonaggressionspakten och utbilda och beväpna rebeller för nya angrepp mot Tchads regering, men Sudans regering hävdar att den inte har någon befattning med rebellerna.

R.  Vid det tillfälle då Islamska konferensen höll sitt toppmöte i Dakar undertecknades det ett fredsavtal den 13 mars 2008, varvid det också tillsattes en "kontaktgrupp". Denna grupp har redan måst sammankomma för att undersöka Tchads regerings beskyllningar mot Sudans regering för att stödja upproret i Tchad.

S.  EU har redan visat sig berett att spela en medlande roll i konflikten.

T.  Över 4,5 miljoner människor i Darfur och östra Tchad behöver nu humanitärt bistånd och de fortsatta striderna hindrar Världslivsmedelsprogrammets insatser i östra Tchad, genom att omöjliggöra tillträdet till somliga flyktingläger och försena livsmedelsleveranserna till andra.

U.  I och med att konflikten i Sudan utvidgades till Tchad kom civilbefolkningen i Tchad att drabbas av brott mot de mänskliga rättigheterna, i form exempelvis av att byar i östra delen av landet bränts ner och plundrats, och även i form av våld mot kvinnor, också våldtäkter.

V.  Det ostabila politiska läget och den väpnade konflikten i Tchad förvärrar situationen för flyktingarna i Darfur, framför allt efter att regeringen i Tchad nyligen hotat med att utvisa eventuella ytterligare flyktingar som anländer från Darfur.

W.  Av de 290 miljoner dollar som det yrkats på i uppropet från åtta FN-organ och 14 icke-statliga organisationer om humanitära insatser till förmån för Tchad 2008 har mindre än 20 procent hittills ställts till förfogande.

X.  Världslivsmedelsprogrammet står nu inför den stora utmaningen att förhandslagra livsmedel för sex månader i flyktinglägren och lägren för tvångsförflyttade innan regntiden börjar.

Y.  Ytterligare en utmaning som Världslivsmedelsprogrammet ställs inför är att livsmedelspriserna rakat i höjden, vilket innebär att programmet kommer att behöva ännu mer stöd under de kommande månaderna för att kunna tillgodose livsmedelsbehoven i detta område.

Z.  Skyddet av barnen måste utgöra en väsentlig prioritering. Barnen i Tchad är offer för allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna: de rekryteras och utnyttjas av väpnade grupper och styrkor, de blir bortförda för olika ändamål: människohandel, våldtäkt och andra former av sexuellt våld, vilket framför allt drabbar flickorna.

AA.  Endast 20 procent av barnen i Tchad går i skola medan uppskattningsvis mellan 7 000 och 10 000 barn (personer under 18 år) anses tjäna som barnsoldater.

1.  Europaparlamentet försäkrar folket i Tchad sin solidaritet, framför allt med offren för den pågående konflikten.

2.  Europaparlamentet uttrycker sin djupaste oro över vad som hänt med Ibni Oumar Mahamat Saleh, som är talesman för sammanslutningen av politiska partier inom den demokratiska oppositionen, eftersom det inte hörts någonting av honom sedan han arresterades den 3 februari 2008. Parlamentet håller myndigheterna i Tchad personligen ansvariga för hans hälsotillstånd och yrkar på att de ska vidta de åtgärder som behövs för att han omgående ska återfå sin frihet.

3.  Europaparlamentet fördömer förföljelsen mot och de godtyckliga arresteringarna av oppositionspolitiker och journalister. Parlamentet uppmanar regeringen i Tchad att reda ut situationen för alla oppositionspolitiker eller journalister som fortfarande är arresterade samt handlägga deras fall i överensstämmelse med de principer som ligger till grund för en rättsstat, upphöra med alla godtyckliga arresteringar och se till att de som bär ansvaret för brott mot de mänskliga rättigheterna inte längre kan gå ostraffade, utan ställs inför rätta.

4.  Europaparlamentet erinrar om att regeringen i Tchad har en internationell skyldighet att informera de anhöriga till politiska fångar om var personerna i fråga befinner sig.

5.  Europaparlamentet uppmanar regeringen i Tchad att respektera alla instrument som handlar om de mänskliga rättigheterna och som landet undertecknat.

6.  Europaparlamentet erinrar om att ingen parlamentsledamot bör sättas i fängelse utan att hans eller hennes immunitet dessförinnan upphävts.

7.  Europaparlamentet understryker att politiken i Tchad måste bli mer representativ ur etnisk och geografisk synvinkel. Parlamentet understryker att krisen i Darfur ingalunda är den enda orsaken till landets alla svårigheter, i och med att denna kris handlar om en humanitär situation som vuxit fram först under de senaste sex åren. Parlamentet betonar att Tchad har haft egna inrikespolitiska problem i drygt fyrtio år och fördömer alla försök från regeringen i Tchad att använda Sudan och Darfur som ett svepskäl för att täcka över den politiska splittringen i Tchad, så att den politiska oron i landet bara fortsätter.

8.  Europaparlamentet uppmanar alla partier och framför allt regeringen att infria sina åtaganden om att lägga grunden för fria och rättvisa val av ett slag som följer internationella normer, avsedda att hållas 2009.

9.  Europaparlamentet erinrar om att det inte går att få någon varaktig lösning om det inte inleds ett seriöst arbete med nationell försoning och övergripande dialog där alla aktörer får medverka för en rättvis och övergripande fred, grundad på rättsstaten och en verklig demokrati. Parlamentet noterar den avsikt som den nya premiärministern uttalat om att omsätta avtalen av den 13 augusti 2007 i praktisk handling.

10.  Europaparlamentet bekräftar än en gång sin åsikt om att en genuin och allomfattande dialog inom landet måste sammankallas med det snaraste. Parlamentet understryker vikten av att rebellgrupperna tas med i den politiska processen och uppmuntrar alla parter, även regeringen i Tchad och EU, att se efter hur det skulle gå att förhandla med den väpnade oppositionen efter att den en gång gått med på ett fullständigt och ovillkorligt eldupphör.

11.  Europaparlamentet uppmanar Afrikanska unionen att verka till förmån för en allomfattande dialog inriktad på en helhetsbetonad fredsprocess och förberedelser inför demokratiska val.

12.  Europaparlamentet uppmanar att fortsätta uppföljningen av hur avtalet av den 13 augusti 2007 genomförs, med avsikt att snabbt få i gång på nytt en allomfattande politisk försoningsprocess med respekt för demokratiska spelregler.

13.  Europaparlamentet bekräftar än en gång att parlamentet principiellt motsätter sig alla försök till maktövertagande från militärens sida. Parlamentet fördömer skarpt att rebellgrupperna i Tchad fortsätter sin väpnade verksamhet.

14.  Europaparlamentet erkänner nyttan av EUFOR:s uppdrag i Tchad och Centralafrikanska republiken inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, ett uppdrag som opartiskt och under iakttagande av striktaste neutralitet garanterar säkerheten för flyktinglägren och lägren för tvångsförflyttade samt för de humanitära organisationerna. Parlamentet beklagar att sammansättningen av EUFOR:s trupper inte tillräckligt tydligt återspeglar mångfalden inom Europeiska unionen och uppmanar de medlemsstater som ännu inte bidragit att ställa de trupper och den materiel som behövs till förfogande, så att uppdragets europeiska identitet kan garanteras. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och rådet att ta hänsyn till genusperspektiv och mänskliga rättigheter i samband med genomförandet av detta uppdrag.

15.  Europaparlamentet betonar att dessa trupper måste ha och använda alla nödvändiga medel, i full överensstämmelse med internationella mänskliga rättigheter och humanitär lagstiftning, för att skydda civilpersoner som är utsatta för faror. Parlamentet uppmanar med kraft alla de styrkor som är indragna i konflikten att respektera de mänskliga rättigheterna och humanitär lagstiftning, att upphöra med alla angrepp på flyktingar, tvångsförflyttade och civilpersoner i de berörda områdena och tillåta biståndsorganisationer att hjälpa den nödlidande civilbefolkningen.

16.  Europaparlamentet upprepar sin djupa oro inför den allt värre situationen i Tchad ur humanitär synvinkel och säkerhetssynvinkel betraktat och uppmanar det internationella samfundet att utöka sitt bistånd för att kunna hörsamma uppropet om humanitära insatser till förmån för Tchad 2008. Parlamentet betonar att det råder ett akut behov av bidrag från olika givare för att inköpen verkligen ska slutföras under de kommande månaderna så att livsmedlen kommer fram till östra Tchad i tid. Parlamentet understryker att anslag för detta ändamål behövs minst ett år på förhand för att de akuta behoven ska kunna tillgodoses.

17.  Europaparlamentet är djupt oroat över den negativa inverkan denna humanitära kris haft på stabiliteten i regionen. Parlamentet föreslår att det med det snaraste sammankallas en internationell regional konferens för att de svåra frågorna om Tchads relationer till grannländerna ska kunna åtgärdas.

18.  Europaparlamentet uppmanar i anslutning till detta regeringarna i Tchad och Sudan att respektera och hålla fast vid sin nonaggressionspakt av den 13 mars 2008.

19.  Europaparlamentet uppmanar regeringarna i Tchad och Sudan att omedelbart upphöra med allt stöd till väpnade grupper i Darfur och östra Tchad, att fullgöra sina åtaganden om att hindra väpnade grupper att överskrida den gemensamma gränsen, att lösa sina meningsskiljaktigheter med hjälp av politisk dialog och vidta alla nödvändiga åtgärder för att stabilisera den aktuella situationen.

20.  Europaparlamentet uppmanar till att brott mot de mänskliga rättigheterna, brott mot humaniteten, sexuellt våld mot kvinnor och barn och tvångsrekrytering av män och barn i flyktingläger och läger för tvångsförflyttade ska utpekas, anmälas, lagföras och bestraffas i enlighet med internationella bestämmelser om de mänskliga rättigheterna.

21.  Europaparlamentet stöder FN:s uppdrag i Centralafrikanska republiken och Tchad (MINURCAT) som har till uppgift att stöda rättsväsendet och fängelseväsendet i Tchad och utbilda "Tchads polis för humanitärt skydd", med uppgift att svara för ordningens upprätthållande i flyktingläger och läger för tvångsförflyttade.

22.  Europaparlamentet understryker vikten av en offentlig informationskampanj med klara budskap så att EUFOR kan gå ut, inte bara till den lokala befolkningen utan också till de icke-statliga organisationerna, med upplysningar om varför EUFOR befinner sig i regionen.

23.  Europaparlamentet uttrycker sin besvikelse över att EUFOR:s trupper ännu inte satts in i området Guereda som är ett av de svårare områdena i fråga om etniska konflikter och inströmning av flyktingar. Parlamentet oroar sig för att detta område fått kvarstå i en rätt utsatt ställning och riktar en kraftig uppmaning om att EUFOR:s trupper ska sättas in där så snabbt som möjligt och sörja för säkerhet i denna farliga omgivning.

24.  Europaparlamentet betonar att det inte går att lösa problemet med internt tvångsförflyttade om man inte tar hänsyn såväl till lokalbefolkningen som till regeringen. Parlamentet föreslår att både de internt tvångsförflyttade och lokalbefolkningen bör medverka vid försoningsprojekten.

25.  Europaparlamentet hälsar med tillfredsställelse att det i den tionde europeiska utvecklingsfonden anslagits medel för återuppbyggnad och rehabilitering av de områden där det tagits emot tvångsförflyttade och flyktingar.

26.  Europaparlamentet påpekar att de mänskliga rättigheterna måste förankras i utbildningsväsendet i Tchad och att handlingsplaner för fostran i mänskliga rättigheter i primär- och sekundärundervisningen måste genomföras så snabbt som möjligt. Parlamentet konstaterar att EUFOR kunde spela en roll för att förhindra att rebellgrupperna rekryterar barn, genom att arbeta med ledare i lokalsamhället för att göra dem uppmärksamma på vilken risk detta innebär för deras barn.

27.  Europaparlamentet ber att alla barn som inte fyllt 18 år ska hemförlovas från Tchads nationella armé (ANT), samt också från de självförsvarsmiliser och alla andra halvmilitära grupper som får stöd från Tchads regering, samt återföras till sina familjer eller till lämpliga barnskyddsorgan.

28.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att vidarebefordra denna resolution till rådet, kommissionen, Afrikanska unionen, FN:s generalsekreterare, medordförandena i den gemensamma parlamentsförsamlingen AVS-EU, samt presidenterna, regeringarna och parlamenten i Tchad, Centralafrikanska republiken och Sudan.

(1) Antagna texter, P6_TA(2007)0419. (2) Antagna texter, P6_TA(2007)0630. (3) EUT L 34, 8.2.2008, s. 39. (4) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3.