Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 24 september 2008 om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed (omarbetning) (5724/2/2008 – C6-0222/2008 – 2005/0237A(COD))
(Medbeslutandeförfarandet: andra behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
– med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (5724/2/2008 – C6-0222/2008)(1),
– med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(2), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2005)0587),
– med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,
– med beaktande av artikel 62 i arbetsordningen,
– med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för transport och turism (A6-0331/2008).
1. Europaparlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten såsom ändrad av parlamentet.
2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid andra behandlingen den 24 september 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/.../EG om efterlevnad av flaggstatsförpliktelser och om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed (omarbetning)
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(3), och
av följande skäl:
(1) Rådets direktiv 94/57/EG av den 22 november 1994 om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg och för sjöfartsadministrationernas verksamhet i förbindelse därmed(4) har flera gånger ändrats väsentligt. I samband med nya ändringar bör direktivet av tydlighetsskäl omarbetas.
(2) Med hänsyn till arten av bestämmelser i direktiv 94/57/EG förefaller det lämpligt att dessa omarbetas i form av två olika gemenskapsrättsakter, nämligen ett direktiv och en förordning.
(3) I sin resolution av den 8 juni 1993 om en gemensam politik för säkerheten till sjöss(5) satte rådet upp målet att få bort alla undermåliga fartyg från gemenskapens vatten, och prioriterade gemenskapsåtgärder för att säkerställa ett effektivt och enhetligt genomförande av internationella regler genom att utarbeta gemensamma standarder för klassificeringssällskap, definierade som organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg (härefter "erkända organisationer").
(4) Säkerheten och förhindrandet av föroreningar till sjöss kan effektivt förbättras genom en strikt tillämpning av internationella konventioner, koder och resolutioner samtidigt som friheten att tillhandahålla tjänster främjas.
(5) Det åligger flaggstaterna och hamnstaterna att kontrollera att fartygen uppfyller de enhetliga internationella standarderna för säkerhet och förhindrande av förorening till sjöss.
(6) Medlemsstaterna är ansvariga för utfärdandet av internationella certifikat rörande säkerhet och förhindrande av förorening som föreskrivs i sådana konventioner som den internationella konventionen om säkerheten för människoliv till sjöss av den 1 november 1974 (Solas 74), den internationella lastlinjekonvention av den 5 april 1966 och den internationella konventionen till förhindrande av förorening från fartyg av den 2 november 1973 (Marpol), samt för genomförandet av bestämmelserna i dessa konventioner.
(7) I överensstämmelse med sådana konventioner får alla medlemsstater i varierande omfattning bemyndiga erkända organisationer att bestyrka att bestämmelserna i fråga följs och de får delegera utfärdandet av motsvarande certifikat rörande säkerhet och förhindrande av förorening.
(8) Ett stort antal av de nuvarande erkända organisationerna världen över kan inte säkerställa vare sig ett korrekt genomförande av reglerna eller den tillförlitlighet som krävs när de agerar på uppdrag av de nationella administrationerna, eftersom de saknar den ▌ nödvändiga struktur och erfarenhet som krävs för att de ska kunna utföra sina uppgifter på ett verkligt professionellt sätt.
(9) ▌Dessa erkända organisationer har dessutom uppgiften att utforma och genomföra regler för konstruktion, byggande, underhåll och inspektion av fartyg, och är ansvariga för att inspektera fartyg på flaggstatens vägnar och intyga att dessa fartyg följer de internationella konventionernas bestämmelser för utfärdande av relevanta certifikat. För att de ska kunna utföra denna uppgift måste de vara oavhängiga och ha en högt specialiserad teknisk kompetens och ett krävande kvalitetssystem.
(10) Erkända organisationer som inspekterar och besiktigar fartyg bör kunna erbjuda sina tjänster i hela gemenskapen under konkurrens, samtidigt som de olika organisationernas tjänster ger ett likvärdigt säkerhets- och miljöskydd. De nödvändiga branschstandarderna bör alltså vara enhetliga och tillämpas i hela gemenskapen.
(11) Utfärdandet av radiosäkerhetscertifikatet för lastfartyg kan anförtros privata organ som har tillräcklig sakkunskap och kvalificerad personal.
(12) En medlemsstat får på objektiva och klara grunder begränsa antalet erkända organisationer som den bemyndigar i enlighet med sina behov under kommissionens översyn i enlighet med ett kommittéförfarande.
(13) Detta direktiv bör säkerställa friheten att tillhandahålla tjänster i gemenskapen och kommissionen bör följaktligen ha rätt att förhandla med de länder utanför unionen där vissa av de erkända organisationerna har sin hemvist om en likvärdig behandling för erkända organisationer som har sin hemvist i gemenskapen.
(14) Det är nödvändigt att de nationella administrationerna är djupt delaktiga i fartygsbesiktningar och i utfärdandet av motsvarande certifikat för att säkerställa att de internationella säkerhetsreglerna följs noggrant även när medlemsstaterna anförtror åt utomstående erkända organisationer att utföra myndighets uppgifter. Det är därför lämpligt att upprätta ett nära samarbete mellan administrationerna och de erkända organisationer som de bemyndigar, vilket kan kräva att de erkända organisationerna har en lokal representant på den medlemsstats område på vilkens vägnar de utför uppgifterna.
(15) Skillnader i systemen för ersättningsansvar mellan de erkända organisationer som agerar för medlemsstaternas räkning skulle kunna hindra ett riktigt genomförande av direktivet. För att bidra till lösningen av detta problem är det lämpligt att införa en viss grad av harmonisering på gemenskapsnivå av det ersättningsansvar som uppstår vid en sjöolycka som förorsakas av en erkänd organisation, enligt beslut i domstol – inbegripet tvistlösning genom skiljedomsförfaranden.
(16) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(6).
(17) Kommissionen bör särskilt ges befogenhet att ändra detta direktiv för att införliva senare ändringar av internationella konventioner, protokoll, koder och resolutioner med anknytning till direktivet. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv, bland annat genom att komplettera det med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.
(18) Medlemsstaterna bör emellertid fortfarande ha möjlighet att upphäva ▌det bemyndigande som de gett en erkänd organisation om detta är nödvändigt på grund av allvarlig fara för säkerheten eller miljön. Kommissionen bör, i enlighet med ett kommittéförfarande, snabbt fatta ett beslut om huruvida det är nödvändigt att upphäva en sådan nationell åtgärd.
(19) Medlemsstaterna bör regelbundet bedöma hur de erkända organisationer som arbetar för dem presterar och de bör tillhandahålla kommissionen och alla andra medlemsstater exakt information om prestationerna.
(20) I egenskap av hamnmyndigheter är medlemsstaterna skyldiga att främja säkerheten på och förhindra föroreningen av gemenskapens vatten genom att prioritera inspektion av fartyg med certifikat från organisationer som inte uppfyller gemenskapens kriterier, och därigenom säkerställa att fartyg som seglar under tredjelands flagg inte åtnjuter en förmånligare behandling.
(21) För närvarande finns det inga enhetliga internationella standarder för fartygsskrov, maskineri samt el- och kontrollinstallationer som alla fartyg måste följa antingen på byggnadsstadiet eller under hela deras livstid. Sådana standarder får fastställas i enlighet med erkända organisationers regler eller i enlighet med likvärdiga standarder som ska beslutas av de nationella administrationerna i enlighet med det förfarande som fastställs i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster(7).
(22) Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att fastställa åtgärder som medlemsstaterna ska följa i sina förbindelser med de organisationer som inom gemenskapen ombesörjer inspektion, besiktning och certifiering av fartyg, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av åtgärdens omfattning, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta beslut inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.
(23) Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till direktiv 94/57/EG. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av det direktivet.
(24) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter när det gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning och tillämpning av direktivet som anges i bilaga I del B.
(25) I enlighet med punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning(8) uppmuntras medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan direktivet och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.
(26) Åtgärder som ska följas av erkända organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../... av den ...(9)[om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg](10).
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Syftet med detta direktiv är:
a)
att se till att medlemsstaterna effektivt och konsekvent uppfyller sina förpliktelser som flaggstater i enlighet med internationella konventioner,
b)
att fastställa åtgärder som medlemsstaterna ska följa i sina förbindelser med de erkända organisationer som medlemsstaterna har gett i uppdrag att ombesörja inspektion, besiktning och certifiering av fartyg, för uppfyllande av de internationella konventionerna om säkerheten till sjöss och förhindrande av havsförorening, samtidigt som friheten att tillhandahålla tjänster främjas. Detta förfarande omfattar utarbetandet och genomförandet av säkerhetskrav för skrov, maskineri samt el-, radiotelefoni- och kontrollinstallationer på fartyg som omfattas av dessa internationella konventioner.
Artikel 2
I detta direktiv gäller följande definitioner:
a)
"fartyg": fartyg som omfattas av de internationella konventionerna.
b)
"fartyg som seglar under en medlemsstats flagg": fartyg som är registrerade i en medlemsstat och som seglar under dess flagg i enlighet med dess lagstiftning. Fartyg som inte motsvarar denna definition likställs med fartyg som seglar under tredjelands flagg.
c)
"inspektioner och besiktningar": inspektioner och besiktningar som obligatoriskt måste utföras enligt de internationella konventionerna, och enligt detta direktiv och andra gemenskapsbestämmelser om sjösäkerhet.
d)
"internationella konventioner": den internationella konventionen om säkerhet för människoliv till sjöss av den 1 november 1974 (Solas), ▌ den internationella lastlinjekonventionen av den 5 april 1966 och den internationella konventionen till förhindrande av förorening från fartyg av den 2 november 1973 (Marpol), den internationella konventionen om skeppsmätning, 1969 (Tonnage 69), den internationella konventionen angående normer för sjöfolks utbildning, certifiering och vakthållning, 1978 (STCW 1978) och konventionen om internationella regler till förhindrande av kollisioner till sjöss, 1972 (COLREG 72), inklusive protokoll och ändringar till dessa, samt därmed förknippade koder av tvingande karaktär i alla medlemsstater, i uppdaterad version.
e)
"flaggstatskod": delarna 1 och 2 i koden för genomförande av bindande IMO-instrument som antogs av IMO-församlingen i resolution A.996 (25) den 29 november 2007, i den uppdaterade versionen.
f)
"administration": de behöriga myndigheterna i den stat vars flagg fartyget för, inbegripet de avdelningar och organ som ansvarar för genomförandet av de flaggstatsrelaterade bestämmelserna i IMO-konventionerna.
g)
"organisation": en rättslig enhet, inbegripet dotterbolag och andra organ under dess kontroll, som i samarbete eller enskilt utför uppgifter som omfattas av detta direktiv.
h)
"kontroll": vid tillämpningen av g) avses med kontroll rättigheter, avtal eller andra rättsliga eller praktiska medel som enskilt eller i kombination ger möjlighet att utöva ett avgörande inflytande över en juridisk person eller bemyndigar en juridisk person att utföra uppgifter som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde.
i)
"erkänd organisation": en organisation som har erkänts i enlighet med förordning (EG) nr .../...(11)[om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg].
j)
"bemyndigande": ett förfarande genom vilket en medlemsstat ger ett bemyndigande eller delegerar befogenheter till en erkänd organisation.
k)
"föreskrivet certifikat": ett certifikat utfärdat av en flaggstat eller på dess vägnar i enlighet med internationella konventioner.
l)
"regler och förfaranden": de krav som en erkänd organisation ställer på hur fartygen ska vara konstruerade, byggda, utrustade, underhållna och besiktigade.
m)
"klasscertifikat": ett av en erkänd organisation utfärdat dokument som intygar ett fartygs lämplighet för en viss användning eller tjänst i enlighet med de regler och föreskrifter som organisationen har fastställt och offentliggjort.
n)
"radiosäkerhetscertifikat för lastfartyg": det certifikat som infördes genom 1988 års protokoll om ändring av Solas antaget av Internationella sjöfartsorganisationen (IMO).
Artikel 3
1. När medlemsstaterna tar på sig ansvar och förpliktelser inom ramen för de internationella konventionerna, ska de se till att deras behöriga administrationer kan säkerställa att bestämmelserna i dessa tillämpas på ett effektivt sätt, i enlighet med punkterna 2-4.
2.Medlemsstaterna ska tillämpa bestämmelserna i flaggstatskoden.
3. Medlemsstaterna ska vidta de åtgärder som krävs för att deras administration minst en gång vart femte år genomgår en oberoende IMO-revision i enlighet med bestämmelserna i resolution A.974 (24) som antogs av IMO-församlingen den 1 december 2005. De ska se till att det vid behov utarbetas en övergripande korrigeringsplan, som grundar sig på revisionsresultaten, i enlighet med punkt 8 i del II av bilagan till resolutionen och att den genomförs i tid och på ett effektivt sätt.
4. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder med avseende på inspektion och besiktning av fartyg samt utfärdande av föreskrivna certifikat och dispenscertifikat i enlighet med de internationella konventionerna.
5. När en medlemsstat vid tillämpningen av punkt 1 beslutar att med avseende på fartyg som seglar under dess flagg
i)
bemyndiga organisationer att helt eller delvis utföra inspektioner och besiktningar avseende föreskrivna certifikat, inklusive sådana som gör det möjligt att bedöma om de regler som avses i artikel 15.2 efterlevs samt, i tillämpliga fall, att utfärda eller förnya därtill hörande certifikat, eller
ii)
att ge erkända organisationer i uppdrag att helt eller delvis utföra de inspektioner och besiktningar som avses under led i,
ska den anförtro dessa uppgifter endast åt erkända organisationer.
Den behöriga administrationen ska i samtliga fall godkänna det första utfärdandet av dispenscertifikat.
För radiosäkerhetscertifikatet för lastfartyg får emellertid dessa uppgifter anförtros åt ett privat organ som har erkänts av en behörig administration och som har tillräcklig sakkunskap och kvalificerad personal för att på administrationens vägnar utföra särskilda säkerhetsbedömningar rörande radiokommunikation.
6. Denna artikel avser inte certifiering av marin utrustning på ett fartyg.
Artikel 4
Flaggstatsförpliktelser
1.Innan ett fartyg, som har beviljats rätten att föra en medlemsstats flagg, tillåts gå i trafik, ska den berörda medlemsstaten vidta lämpliga åtgärder för att se till att fartyget uppfyller tillämpliga internationella regler och föreskrifter. Den ska särskilt kontrollera fartygets säkerhetsstatistik på alla rimliga sätt. Den ska vid behov samråda med administrationen i den föregående flaggstaten för att fastställa huruvida eventuella brister eller säkerhetsfrågor som identifierats av den administrationen fortfarande är olösta.
2.När en flaggstat begär information om ett fartyg som tidigare förde en annan medlemsstats flagg, ska den tillfrågade medlemsstaten snarast möjligt ge flaggstaten ingående information om kvarstående brister och alla andra relevanta uppgifter som rör säkerheten.
3.När administrationen informeras om att ett fartyg som för den berörda medlemsstatens flagg har hållits kvar av en hamnstat, ska den se till att lämpliga korrigerande åtgärder vidtas så att fartyget bringas i överensstämmelse med tillämpliga regler och IMO-konventioner. Administrationen ska fastställa tillämpliga förfaranden för detta ändamål.
Artikel 5
Medlemsstaterna ska se till att en offentlig myndighet har direkt kontroll över minst följande information om de fartyg som för deras flagg och att denna information alltid är lätt tillgänglig för administrationen via ett lämpligt elektroniskt medium:
a)
Uppgifter om fartyget (namn, IMO-nummer etc.).
b)
Datum för besiktningar, inbegripet eventuella tilläggs- eller kompletteringsbesiktningar, och revisioner.
c)
Namnet på de erkända organisationer som har deltagit i fartygets certifiering och klassificering.
d)
Namnet på det organ som har inspekterat fartyget enligt bestämmelserna för hamnstatskontroll, och inspektionsdatum.
e)
Resultatet av hamnstatskontrollerna (Brister: Ja eller nej. Kvarhållanden: Ja eller nej).
f)
Information om olyckor.
g)
Namn på fartyg som har upphört att föra den berörda medlemsstatens flagg under de föregående 12 månaderna.
Medlemsstaterna ska på begäran överlämna ovan nämnda uppgifter till kommissionen.
Artikel 6
1.Varje medlemsstat ska inom ramen för ett kvalitetsledningssystem kontinuerligt utvärdera och se över sina prestationer som flaggstat. Dessa utvärderingar ska under en [36]-månadsperiod omfatta alla aspekter av kvalitetsledningssystemet för administrationens flaggstatsrelaterade verksamhet.
Följande resultatindikatorer ska minst ingå i utvärderingen:
-
Kvarhållandefrekvensen inom ramen för hamnstatskontrollen.
-
Resultaten av flaggstatsinspektionerna.
-
Lämpliga resultatindikatorer, i syfte att avgöra om personal, resurser och administrativa förfaranden är tillräckliga för att fullgöra flaggstatsförpliktelserna.
2.De medlemsstater som har genomfört en utvärdering i enlighet med punkt 1 andra stycket och som den 1 juli det år då utvärderingen slutförts förekommer på den svarta [eller gråa] lista som offentliggörs i årsrapporten från samförståndsavtalet från Paris om hamnstatskontroll ska lämna en rapport om sin prestation som flaggstat till kommissionen senast den 1 november det år som utvärderingen slutförts.
Rapporten ska kartlägga och analysera de huvudsakliga skälen till den låga prestationsnivån. Rapporten ska också innehålla en åtgärdsplan för avhjälpande och korrigerande åtgärder, som vid behov kan föreskriva kompletteringsbesiktningar som ska utföras snarast möjligt.
3.Kvalitetsledningssystemet ska införas och certifieras senast ...(12).
Artikel 7
Före utgången av [2010] ska kommissionen överlämna en rapport till Europaparlamentet och rådet om möjligheterna att utarbeta ett samförståndsavtal om flaggstatsförpliktelser, i syfte att skapa likvärdiga villkor för flaggstater som har förbundit sig att tillämpa flaggstatskoden, och som samtyckt till att granskas i enlighet med resolution A.974 (24) som antogs av IMO-församlingen den 1 december 2005.
Artikel 8
Förbindelser med erkända organisationer
1. Vid tillämpningen av artikel 3.5 ska medlemsstaterna i princip inte vägra att bemyndiga någon av de erkända organisationerna att åta sig uppgifterna, om inte annat följer av bestämmelserna i punkt 2 i den här artikeln samt i artiklarna 9 och 13. De får emellertid begränsa det antal organisationer som de bemyndigar i enlighet med sina behov, förutsatt att det finns klara och objektiva skäl till att göra så.
På en medlemsstats begäran ska kommissionen anta lämpliga åtgärder i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 10.2.
2. För att en medlemsstat ska godta att en erkänd organisation som har sin hemvist i ett tredjeland för dess räkning utför de uppgifter som anges i artikel 3 eller en del av dem får den kräva att tredjelandet i fråga beviljar en motsvarande behandling av de erkända organisationer som har sin hemvist i gemenskapen.
Dessutom får gemenskapen begära att ett tredjeland där en erkänd organisation har sin hemvist beviljar en motsvarande behandling av de erkända organisationer som har hemvist inom gemenskapen.
Artikel 9
1. Medlemsstater som beslutar i enlighet med artikel 3.5 ska upprätta en arbetsförbindelse mellan sin behöriga administration och de organisationer som agerar för deras räkning.
2. Arbetsförbindelsen ska regleras genom ett formaliserat, skriftligt och icke-diskriminerande avtal eller ett likvärdigt rättsligt arrangemang som fastställer de särskilda uppgifter och funktioner som organisationerna har åtagit sig och som åtminstone omfattar följande:
a)
Bestämmelserna i bihang II till IMO:s resolution A.739 (18) om riktlinjer för bemyndigande av organisationer som agerar för administrationens räkning, med beaktande av bilagan, bihangen och tillägget till IMO:s MSC/cirkulär 710 och MEPC/cirkulär 307 om avtalsmall för bemyndigande av erkända organisationer som agerar för administrationens räkning.
b)
Följande bestämmelser om ekonomiskt ansvar:
i)
Om det till följd av en sjöolycka genom lagakraftvunnen dom, eller skiljedomsförfarande fastställs, att administrationen har ett ersättningsansvar samt att den ska utge ersättning till de skadelidande för sakförlust eller sakskada, personskada eller dödsfall, och det kan bevisas inför domstolen att förlusten, skadan eller dödsfallet orsakats av en uppsåtlig handling eller underlåtelse eller grov vårdslöshet från den erkända organisationens sida, eller från dess organ, anställda, agenter eller andra som agerar för den erkända organisationens räkning, ska administrationen ha rätt till ekonomisk ersättning från den erkända organisationen, i den utsträckning domstolen slår fast att sagda förlust, skada eller dödsfall vållats av den erkända organisationen.
ii)
Om det till följd av en sjöolycka, genom lagakraftvunnen dom, eller skiljedomsförfarande fastställs att administrationen har ett ersättningsansvar samt att den ska utge ersättning till de skadelidande för personskada som inte orsakat dödsfall, och det kan bevisas inför domstolen att personskadan orsakats av en försumlig eller vårdslös handling eller underlåtelse från den erkända organisationens sida, eller från dess anställda, agenter eller andra som agerar för den erkända organisationens räkning, ska administrationen ha rätt att kräva ekonomisk ersättning från den erkända organisationen, i den utsträckning domstolen slår fast att sagda personskada som inte orsakat dödsfall vållats av den erkända organisationen. Medlemsstaterna får begränsa det högsta belopp som ska betalas av den erkända organisationen, men detta belopp får inte understiga 4 000 000 EUR, såvida inte det belopp som fastställts i domstolens avgörande eller inom ramen för skiljedomsförfarandet är lägre, varvid detta sistnämnda belopp i så fall ska betalas.
iii)
Om det till följd av en sjöolycka, genom lagakraftvunnen dom, eller skiljedomsförfarande fastställs att administrationen har ett ersättningsansvar samt att den ska utge ersättning till de skadelidande för sakförlust eller sakskada, och det kan bevisas inför domstolen att förlusten eller skadan orsakats av en försumlig eller vårdslös handling eller underlåtelse från den erkända organisationens sida, eller från dess anställda, agenter eller andra som agerar för den erkända organisationens räkning, ska administrationen ha rätt att kräva ekonomisk ersättning från den erkända organisationen, i den utsträckning domstolen slår fast att sagda förlust eller skada vållats av den erkända organisationen. Medlemsstaterna får begränsa det högsta belopp som ska betalas av den erkända organisationen, men detta belopp får inte understiga 2 000 000 EUR, såvida inte det belopp som fastställts i domstolens avgörande eller inom ramen för skiljedomsförfarandet är lägre, varvid detta sistnämnda belopp i så fall ska betalas.
c)
Bestämmelser om en regelbundet återkommande granskning som utförs av administrationen eller av ett opartiskt utomstående organ som har utsetts av administrationen och som avser de uppgifter som organisationerna utför för administrationens räkning enligt artikel 13.1.
d)
Möjligheten att genomföra slumpvisa och ingående inspektioner av fartygen.
e)
Bestämmelser om obligatorisk rapportering av väsentlig information om organisationernas klassade flotta, ändringar av fartygs klass, tillfälliga avstängningar och tillbakadraganden från klass
3. I avtalet eller genom det likvärdiga rättsliga arrangemanget kan det krävas att den erkända organisationen har ett lokalt ombud på den medlemsstats territorium för vars räkning den utför de uppgifter som avses i artikel 3. Detta krav kan uppfyllas av ett lokalt ombud som är juridisk person enligt medlemsstatens lagar och som omfattas av de nationella domstolarnas behörighet.
4. Varje enskild medlemsstat ska förse kommissionen med exakta uppgifter om den arbetsförbindelse som har etablerats i enlighet med denna artikel. Kommissionen ska därefter meddela de andra medlemsstaterna om detta.
Artikel 10
1. Kommissionen ska biträdas av kommittén för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (Coss), inrättad genom förordning (EG) nr 2099/2002(13).
2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.
3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1−5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.
Artikel 11
1. Detta direktiv får, utan att dess tillämpningsområde utökas, ändras i syfte att
a)
med avseende på tillämpningen av detta direktiv införliva senare ikraftträdda ändringar av de internationella konventioner och tillhörande protokoll, koder och resolutioner som avses i artiklarna 2 d, 3.1 och 9.2,
b)
ändra de belopp som anges i artikel 9.2 b ii och iii.
Dessa åtgärder som avser att ändra icke väsentliga delar av detta direktiv ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll som avses i artikel 10.3.
2. När nya instrument eller protokoll till de internationella konventioner som avses i artikel 2 d antas ska rådet, på förslag av kommissionen samt med hänsyn till medlemsstaternas parlamentariska förfaranden och relevanta förfaranden inom IMO, besluta om närmare arrangemang för ratificering av dessa nya instrument eller protokoll, och samtidigt säkerställa att de tillämpas enhetligt och samtidigt i medlemsstaterna.
Ändringarna av de internationella instrument som avses i artikel 2 d och artikel 9 får undantas från detta direktivs tillämpningsområde i enlighet med artikel 5 i förordning (EG) nr 2099/2002.
Artikel 12
Trots de kriterier som anges i bilaga I till förordning (EG) nr …/… (14)[om gemensamma regler och standarder för organisationer som utför inspektioner och utövar tillsyn av fartyg] får en medlemsstat, om den anser att en erkänd organisation inte längre kan bemyndigas att utföra de uppgifter för dess räkning som anges i artikel 3, tillfälligt dra in ▌ ett bemyndigande i enlighet med följande förfarande:
a)
▌ Medlemsstaten ska utan dröjsmål underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om sitt beslut och ange de skäl som ligger till grund för beslutet.
b)
Kommissionen ska, med avseende på säkerhet och förhindrande av förorening, utvärdera de skäl som den berörda medlemsstaten fört fram för att dra in sitt bemyndigande av den erkända organisationen.
c)
Kommissionen ska i enlighet med det föreskrivande förfarande som avses i artikel 10.2 underrätta medlemsstaten huruvida den anser att dess beslut att dra in bemyndigandet på grund av allvarlig fara för säkerheten eller miljön är tillräckligt motiverat eller inte. Om beslutet inte är motiverat ska kommissionen begära att medlemsstaten återkallar indragandet. Om beslutet är motiverat och medlemsstaten, i enlighet med artikel 8.1, har begränsat det antal erkända organisationer som agerar för dess räkning, ska kommissionen uppmana medlemsstaten att bemyndiga en annan erkänd organisation i stället för den organisation vars bemyndigande dragits in.
Artikel 13
1. Varje medlemsstat ska kontrollera att de erkända organisationer som utför uppgifter för dess räkning enligt artikel 3.5 på ett effektivt sätt utför de uppgifter som avses i den artikeln till belåtenhet för dess behöriga administration.
2. Varje medlemsstat ska minst vartannat årkontrollera alla organisationer som utför uppgifter för dess räkning och ska tillhandahålla de andra medlemsstaterna och kommissionen en rapport om resultaten från dessa kontroller senast den 31 mars året efter de år då kontrollerna utfördes.
Artikel 14
När medlemsstaterna i egenskap av hamnstater utövar sina inspektionsrättigheter och inspektionsförpliktelser och upptäcker att erkända organisationer som agerar för en flaggstats räkning har utfärdat giltiga föreskrivna certifikat till ett fartyg som inte uppfyller de relevanta kraven i de internationella konventionerna eller att ett fartyg med ett giltigt klasscertifikat har någon brist med avseende på de punkter som certifikatet omfattar, ska de rapportera detta till kommissionen och övriga medlemsstater samt underrätta den berörda flaggstaten. Endast fall med fartyg som utgör ett allvarligt hot mot säkerheten och miljön eller som uppvisar tecken på särskild försumlighet hos de erkända organisationerna ska rapporteras i enlighet med denna artikel. Den berörda erkända organisationen ska underrättas om fallet vid tiden för den första inspektionen så att den omedelbart kan vidta lämpliga uppföljningsåtgärder.
Artikel 15
1. Varje medlemsstat ska säkerställa att fartyg som seglar under dess flagg är konstruerade, byggda, utrustade och underhållna i enlighet med en erkänd organisations regler och för faranden om skrov, maskineri samt el- och kontrollinstallationer.
2. En medlemsstat kan besluta att använda sådana regler som den anser vara likvärdiga med en erkänd organisations regler och förfaranden endast om den omedelbart anmäler dem till kommissionen i överensstämmelse med förfarandet i direktiv 98/34/EG och till de andra medlemsstaterna, samt förutsatt att ingen annan medlemsstat eller kommissionen har invändningar mot dem och att de befinns vara likvärdiga i enlighet med de föreskrivande förfarande som avses i artikel 10.2 i detta direktiv.
3. Medlemsstaterna ska samarbeta med de erkända organisationer de har bemyndigat i utformningen av organisationens regler och förfaranden. De ska samråda med de erkända organisationerna för att uppnå en enhetlig tolkning av de internationella konventionerna.
Artikel 16
Slutbestämmelser
Kommissionen ska vartannat år informera Europaparlamentet och rådet om hur genomförandet av detta direktiv fortgår i medlemsstaterna.
Artikel 17
1. Medlemsstaterna ska senast den ...(15) sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna … och punkterna … i bilaga I [artiklar, och delar av artiklar, och punkter i bilaga I vars innehåll har ändrats jämfört med direktiv 94/57/EG]. De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser tillsammans med en jämförelsetabell över dessa bestämmelser och detta direktiv.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till de direktiv som upphävts genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texterna till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 18
Direktiv 94/57/EG, ändrat genom de direktiv som anges i bilaga I del A, ska upphöra att gälla från och med den ...(16), dock utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller den tidsfrist för införlivande i nationell lagstiftning av dessa direktiv som anges i bilaga I del B.
Hänvisningar till de upphävda direktiven ska anses som hänvisningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga II.
Artikel 19
Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Europaparlamentets ståndpunkt av den 25 april 2007 (EUT C 74 E, 20.3.2008, s. 632) rådets gemensamma ståndpunkt av den 6 juni 2008 (EUT C 184 E, 22.7.2008, s. 11) och Europaparlamentets ståndpunkt av den 24 september 2008.
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2099/2002 om inrättande av en kommitté för sjösäkerhet och förhindrande av förorening från fartyg (COSS) (EGT L 324, 29.11.2002, s. 1). ║