Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 maj 2008 om förslaget till rådets förordning om ingående av avtalet genom skriftväxling om ändring av protokollet om fastställande för perioden 18 januari 2005-17 januari 2011 av de fiskemöjligheter och den ekonomiska ersättning som föreskrivs i avtalet mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Republiken Seychellerna (KOM(2007)0664 – C6-0430/2007 – 2007/0232(CNS))

P6_TA(2008)0187 A6-0085/2008

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av förslaget till rådets förordning (KOM(2007)0664),

–   med beaktande av artiklarna 37 och 300.2 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 300.3 första stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0430/2007),

–   med beaktande av artiklarna 51 och 83.7 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för utveckling (A6-0085/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner förslaget till rådets förordning med de ändringar som gjorts och godkänner ingåendet av avtalet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen samt regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och Republiken Seychellerna parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till rådets beslut Skäl 1a (nytt) (1a)  I kapitel VIII i detta protokoll anges det med avseende på hamnutrustning att "Seychellernas myndigheter skall i samråd med fartygsägarna fastställa villkor för hur hamnutrustning får användas", men fiskerinäringens krav när det gäller förbättring av hamninfrastrukturen har hittills inte föranlett några åtgärder. Ändring 2 Förslag till rådets beslut Skäl 1b (nytt) (1b)  För att det ska vara möjligt att genomföra en sektorsindelad fiskeripolitik på Seychellerna måste behovet av att förbättra och modernisera dagens hamninfrastruktur, som praktiskt taget är utnyttjad till bristningsgränsen, beaktas samt möjligheten att avskaffa den särskilda avgiften för landning av tonfisk, som inte förekommer i någon annan hamn i världen. Ändring 3 Förslag till rådets beslut Artikel 3, stycke 1a (nytt) Kommissionen ska årligen utvärdera om de medlemsstater vars fartyg omfattas av protokollet till avtalet har iakttagit rapporteringskraven. Om så inte är fallet ska kommissionen avslå deras ansökan om fiskelicenser för följande kalenderår. Ändring 4 Förslag till rådets beslut Artikel 3a (ny) Artikel 3a Kommissionen ska årligen rapportera till Europaparlamentet och rådet om resultaten av det fleråriga sektorsprogram som beskrivs i artikel 7 i protokollet, och även om medlemsstaternas uppfyllande av rapporteringskraven. Ändring 5 Förslag till rådets beslut Artikel 3b (ny) Artikel 3b Innan protokollet löper ut eller förhandlingar om att eventuellt ersätta det inleds ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram en efterhandsutvärdering av protokollet, tillsammans med en kostnadsnyttoanalys.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 maj 2008 om förslaget till rådets beslut om tillstånd för Portugal att tillämpa en nedsatt punktskattesats för öl som produceras lokalt i den autonoma regionen Madeira (KOM(2007)0772 – C6-0012/2008 – 2007/0273(CNS))

P6_TA(2008)0188 A6-0146/2008

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2007)0772),

–   med beaktande av artikel 299.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0012/2008),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A6-0146/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets beslut av den 8 maj 2008 om ingående av en interinstitutionell överenskommelse mellan Europaparlamentet och kommissionen om tillämpningsföreskrifter till rådets beslut 1999/468/EG om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter, ändrat genom beslut 2006/512/EG (C6-0009/2008 – 2008/2002(ACI))

P6_TA(2008)0189 A6-0107/2008

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av talmannens skrivelse av den 27 mars 2008 med den interinstitutionella överenskommelse som godkändes av talmanskonferensen den 12 december 2007,

–   med beaktande av artikel 202 i EG-fördraget,

–   med beaktande av rådets beslut 2006/512/EG av den 17 juli 2006 om ändring av beslut 1999/468/EG om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(1),

–   med beaktande av förslaget till överenskommelse mellan Europaparlamentet och kommissionen om tillämpningsföreskrifter till rådets beslut 1999/468/EG om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter, ändrat genom beslut 2006/512/EG (nedan kallat "överenskommelsen"),

–   med beaktande av artiklarna 81 och 120.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A6-0107/2008), och av följande skäl:

A.  Vissa bestämmelser i överenskommelsen mellan Europaparlamentet och kommissionen om tillämpningsföreskrifter till rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(2) ("överenskommelsen från 2000"), har tyvärr inte beaktats av kommissionen, till exempel bestämmelsen om att parlamentet, samtidigt och på lika villkor som kommittémedlemmarna, ska erhålla de olika kommittéhandlingarna, eftersom dessa handlingar nästan alltid översänds för sent till parlamentet och i vilket fall som helst inte samtidigt som de sänds till kommittémedlemmarna.

B.  Förfarandena vid tillämpningen av rådets beslut 1999/468/EG har varit och är fortfarande högst otillfredsställande, med undantag för förfarandena i samband med det nya föreskrivande förfarandet med kontroll, vilket bland annat beror på det sätt som kommittésystemets databas har fungerat på: dokumenten översänds ofta styckevis och i avsnitt, utan klara angivelser om status, ibland under missvisande rubriker, så att till exempel förslag till genomförandeåtgärder översänds rubricerade "rätt till kontroll" innan omröstning i kommittén har ägt rum, då rubriken i själva verket bör lyda "rätt till information". Detta gör det svårt att avgöra vilka tidsfrister som gäller.

C.  Det här problemet minskar i praktiken ytterligare parlamentets redan nu ytterst begränsade kontroll över kommittéärenden.

D.  Kommissionen har nu börjat göra upp ett elektroniskt register över alla handlingar som översänts till parlamentet, till vilket parlamentet kommer att få direkt tillgång. Det här gör det möjligt att tydligt identifiera handlingar som omfattas av ett och samma förfarande och ger en indikation om i vilken etapp ett förfarande befinner sig och hur tidsplanen ser ut. Det gör det också möjligt att klart skilja mellan ett förslag till åtgärder som översänts till parlamentet och det slutgiltiga förslaget efter kommitténs yttrande samt att tydligt identifiera alla ändringar som gjorts i jämförelse med handlingar som översänts till parlamentet i ett tidigare skede.

E.  Överenskommelsen är av stor praktisk betydelse, inte bara i relation till det nya föreskrivande förfarandet med kontroll utan för alla förfaranden inom kommittésystemet. Överenskommelsen kan bli prejudicerande för framtida interinstitutionella avtal med liknande mål.

F.  Överenskommelsen kommer att gälla under en kort övergångsperiod, men de erfarenheter som görs under denna övergångsperiod skulle kunna vara mycket lärorika. Syftet är att se till att varje kommittéförfarande mellan de tre institutionerna fungerar tillfredsställande efter Lissabonfördragets ikraftträdande.

1.  Europaparlamentet anser att det är obligatoriskt för alla tre institutioner att, där det är tillämpligt, hänvisa till det föreskrivande förfarandet med kontroll och det här är en omständighet som varken kan göras till föremål för köpslående eller förhandling. Parlamentet uppmanar rådet, kommissionen och sina samtliga utskott att vederbörligen beakta detta i samband med alla relevanta lagstiftningsförfaranden.

2.  Europaparlamentet påminner om att det föreskrivande förfarandet med kontroll ska tillämpas på alla åtgärder med allmän räckvidd vilka är avsedda att ändra icke väsentliga delar av en grundläggande rättsakt som antagits i enlighet med det förfarande som avses i artikel 251 i fördraget, bland annat genom att stryka vissa av dessa delar eller komplettera rättsakten med nya icke väsentliga delar.

3.  I oklara fall uppmanar Europaparlamentet rådet och kommissionen att, på områden där det råder osäkerhet om huruvida det nya föreskrivande förfarandet med kontroll eller något annat kommittéförfarande ska tillämpas, tillämpa det nya föreskrivande förfarandet med kontroll.

4.  Europaparlamentet understryker att det enda syftet med det nya föreskrivande förfarandet med kontroll är att stärka parlamentets rätt till kontroll och att det på inget sätt ändrar räckvidden för kommissionens genomförandebefogenheter.

5.  Europaparlamentet anser att överenskommelsen är ett steg i rätt riktning med avseende på parlamentets rättigheter och befogenheter i förbindelse med delegerad lagstiftning.

6.  Europaparlamentet välkomnar det faktum att överenskommelsen tydligare än tidigare definierar kommissionens skyldighet att informera parlamentet i enlighet med artikel 7.3 i beslut 1999/468/EG genom att det fastställs att parlamentet ska informeras om kommittéernas arbete på ett sätt som säkerställer öppenhet och effektivitet i systemet för överföring och identifiering av den information som överförs och de olika etapperna av förfarandet.

7.  Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen kommer att följa alla bestämmelser i överenskommelsen fullt ut, vilket tyvärr inte har varit fallet i samband med överenskommelsen från 2000.

8.  Europaparlamentet efterlyser genomgående hög standard på sammanfattningarna av möten, med närvarolistor som visar åtminstone namnen på de personer som närvarat vid det aktuella mötet liksom deras anknytning och e-postadresser.

9.  Europaparlamentet påpekar att det nya registrets effektiva funktion kommer att bli avgörande när det gäller att på ett fullständigt och tillfredsställande sätt genomföra överenskommelsen och ser därför otåligt fram emot dess omsättande i praktiken. Parlamentet och kommissionen bör efter övergångsperioden göra en översyn av det nya registret och åtgärda alla eventuella fel och praktiska problem som kan tänkas uppstå. Parlamentet bör under den inledande perioden vända sig till de berörda parterna för att få information om hur registret fungerar.

10.  Europaparlamentet välkomnar uttryckligen de nya bestämmelserna som föreskriver att det av registret klart ska framgå vilken status alla mottagna kommittéhandlingar har, alla eventuella förbindelser till andra handlingar som redan översänts och alla ändringar som har gjorts.

11.  Europaparlamentet uppmanar i det här sammanhanget kommissionen att ändra sina interna förfaranden för att se till att det görs skillnad mellan å ena sidan de förslag till åtgärder som parlamentet mottar i enlighet med rätten till information samtidigt som den relevanta kommittén, och å andra sidan förslag till åtgärder som måste skickas till parlamentet så att det kan utöva sin rätt till kontroll.

12.  Europaparlamentet välkomnar införandet av ett "system med tidig varning" enligt vilket parlamentet ska informeras så snart det framgår att brådskande förslag till genomförandeåtgärder kommer att översändas till en kommitté, men framhåller att det här inte får utnyttjas för att omvandla ickebrådskande ärenden till brådskande, eftersom förkortade tidsfrister bara får tillämpas i vederbörligen motiverade undantagsfall.

13.  Europaparlamentet påpekar att parlamentet, för att kunna utöva sin rätt till kontroll på basis av adekvat information, regelbundet måste förses med all underliggande dokumentation som förklarar varför kommissionen föreslår vissa åtgärder. Parlamentet välkomnar kommissionens beredskap att hjälpa parlamentet för att säkra ett fullständigt samarbete när det handlar om särskilda genomförandeåtgärder och uppmanar därför kommissionen att på begäran översända alla handlingar som legat till grund för ett förslag till genomförandeåtgärd.

14.  Europaparlamentet delar inte kommissionens åsikt om att förslag till genomförandeåtgärder som översänts till parlamentet inte ska offentliggöras förrän omröstning om förslagen ägt rum i kommittén. Parlamentet insisterar på sin rätt att rådfråga vem som helst som det önskar i samband med samtliga förslag till genomförandeåtgärder. Kommissionen uppmanas att på nytt ompröva sin åsikt i denna fråga och att offentliggöra alla förslag till genomförandeåtgärder så snart de lagts fram formellt.

15.  Europaparlamentet godkänner ingåendet av överenskommelsen och förväntar sig att det genomförs utan dröjsmål efter godkännandet.

16.  Europaparlamentet beslutar att bifoga överenskommelsen till sin arbetsordning och där låta det ersätta bilaga XII.

17.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut och dess bilaga till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTET

KOMMISSIONEN

ÖVERENSKOMMELSE MELLAN EUROPAPARLAMENTET OCH KOMMISSIONEN

om tillämpningsföreskrifter till rådets beslut 1999/468/EG, om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter, ändrat genom beslut 2006/512/EG

Information till Europaparlamentet

1.  Enligt artikel 7.3 i beslut 1999/468/EG(3) ska Europaparlamentet regelbundet informeras av kommissionen om kommittéförfarandena på sätt som säkerställer öppenhet och effektivitet i systemet för informationsöverföring och identifiering av den information som lämnats och de olika etapperna i förfarandet. Europaparlamentet ska därför samtidigt som kommittémedlemmarna och på samma villkor få de förslag till dagordning för mötena och de förslag om genomförandeåtgärder som läggs fram för dessa kommittéer i enlighet med grundläggande rättsakter som antagits enligt förfarandet i artikel 251 i EG-fördraget, och även få information om resultat av omröstningar, sammanfattningar av möten och förteckningar över de myndigheter som medlemsstaternas företrädare tillhör.

Register

2.  Kommissionen ska upprätta ett register över alla handlingar som sänts till Europaparlamentet(4). Europaparlamentet ska få direkt tillgång till detta register. I enlighet med artikel 7.5 i beslut 1999/468/EG ska hänvisningar till alla handlingar som sänts till Europaparlamentet offentliggöras.

3.  I överensstämmelse med de åtaganden som kommissionen har gjort i sitt uttalande om artikel 7.3 i beslut 1999/468/EG(5), och så snart de tekniska förutsättningarna finns, ska det register som avses i punkt 2 göra det möjligt att

4.  Om Europaparlamentet och kommissionen efter en övergångsperiod som börjar löpa när denna överenskommelse träder i kraft drar slutsatsen att systemet är klart att tas i bruk och fungerar tillfredsställande, ska översändandet av handlingar till Europaparlamentet ske elektroniskt med en länk till det register som avses i punkt 2. Detta beslut ska fattas genom en skriftväxling mellan ordförandena för de båda institutionerna. Under övergångsperioden ska handlingarna översändas till Europaparlamentet som ett bifogat dokument till ett e-postmeddelande.

5.  Kommissionen åtar sig dessutom att, för kännedom och på begäran från det behöriga utskottet, till Europaparlamentet översända särskilda förslag till genomförandeåtgärder i de fall där de grundläggande rättsakterna, trots att de inte antagits inom ramen för förfarandet i artikel 251 i fördraget, är av särskild betydelse för Europaparlamentet. Dessa åtgärder ska upptas i det register som avses i punkt 2, och Europaparlamentet ska underrättas när detta sker.

6.  Utöver de sammanfattningar som avses i punkt 1 kan Europaparlamentet begära att få tillgång till protokollen från kommittéernas möten(6). Kommissionen kommer att behandla varje begäran individuellt i enlighet med de sekretessregler som fastställs i bilaga 1 till ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen(7).

Sekretessbelagda handlingar

7.  Sekretessbelagda handlingar ska behandlas i enlighet med de olika institutionernas interna administrativa förfaranden så att alla nödvändiga garantier ges.

Europaparlamentets resolutioner i enlighet med artikel 8 i beslut 1999/468/EG

8.  I enlighet med artikel 8 i beslut 1999/468/EG kan Europaparlamentet genom en motiverad resolution ange att ett förslag till åtgärder för att genomföra en grundläggande rättsakt som antagits i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget överskrider de genomförandebefogenheter som avses i den grundläggande rättsakten.

9.  Europaparlamentet ska anta en sådan motiverad resolution i enlighet med sin arbetsordning och har en månad på sig att göra detta efter det att ett slutgiltigt förslag till genomförandeåtgärder har mottagits i de språkversioner som lagts fram för medlemmarna i den berörda kommittén.

10.  Europaparlamentet och kommissionen är överens om att det är lämpligt att fastställa en kortare permanent tidsfrist för vissa typer av brådskande genomförandeåtgärder om vilka ett beslut måste fattas inom en kortare tidsfrist för att säkerställa en god förvaltning. Detta gäller framför allt för vissa former av åtgärder som rör externa åtgärder såsom humanitärt bistånd och katastrofbistånd, skydd av säkerhet och hälsa, transportsäkerhet och undantag från reglerna om offentlig upphandling. De berörda åtgärdstyperna och de tillämpliga tidsfristerna ska fastställas i en överenskommelse mellan kommissionsledamoten och ordföranden för det behöriga utskottet. Denna överenskommelse kan när som helst upphävas av endera parten.

11.  Utan att det påverkar de fall som avses i punkt 10 ska en kortare tidsfrist fastställas i brådskande fall samt med avseende på åtgärder rörande löpande förvaltning och åtgärder som har en begränsad giltighetstid. Denna tidsfrist kan vara mycket kort i ytterst brådskande fall, särskilt på grund av folkhälsoskäl. Den behöriga kommissionsledamoten ska fastställa en lämplig tidsfrist och ange skälen för denna. Europaparlamentet kan i sådana fall använda sig av ett förfarande genom vilket tillämpningen av artikel 8 i beslut 1999/468/EG delegeras till det behöriga utskottet, som kan skicka ett svar till kommissionen inom den fastställda tidsfristen.

12.  Så snart kommissionens avdelningar förutser att åtgärdsförslag som omfattas av punkterna 10 och 11 kan behöva överlämnas till en kommitté ska de informellt förvarna det eller de behöriga utskottens sekretariat om detta. Så snart inledande åtgärdsförslag har översänts till kommittémedlemmarna ska kommissionens avdelningar underrätta utskottets/utskottens sekretariat om hur angelägna förslagen är och om de tidsfrister som ska tillämpas när det slutgiltiga förslaget har överlämnats.

13.  Efter det att Europaparlamentet antagit en resolution som avses i punkt 8 eller avgett ett svar enligt punkt 11 ska den behöriga kommissionsledamoten informera parlamentet eller, i förekommande fall, det behöriga utskottet om de åtgärder som kommissionen avser att vidta till följd av resolutionen eller svaret.

14.  Uppgifter i enlighet med punkterna 10–13 ska föras in i registret.

Föreskrivande förfarande med kontroll

15.  När det föreskrivande förfarandet med kontroll är tillämpligt, och efter omröstningen i kommittén, ska kommissionen informera Europaparlamentet om de tidsfrister som ska tillämpas. Om inte annat sägs i punkt 16 ska dessa tidsfrister börja löpa först när Europaparlamentet har mottagit alla språkversioner.

16.  När kortare tidsfrister tillämpas (artikel 5a.5 b i beslut 1999/468/EG) och i brådskande fall (artikel 5a.6 i beslut 1999/468/EG) ska tidsfristen börja löpa den dag då Europaparlamentet mottar det slutliga förslaget till genomförandeåtgärder i de språkversioner som översänts till utskottsledamöterna, om inte utskottets ordförande har något att invända. Under alla omständigheter ska kommissionen sträva efter att översända alla språkversioner till Europaparlamentet så snart som möjligt. Så snart kommissionens avdelningar förutser att åtgärdsförslag som omfattas av artikel 5a.5 b eller 5a.6 kan behöva överlämnas till ett utskott ska de informellt förvarna sekretariatet för det eller de behöriga utskotten.

Finansiella tjänster

17.  I enlighet med sitt uttalande om artikel 7.3 i beslut 1999/468/EG åtar sig kommissionen att när det gäller finansiella tjänster

Kommissionen ska även se till att de åtaganden som gjordes vid parlamentets plenarsammanträde den 5 februari 2002(8) och som upprepades vid plenarsammanträdet den 31 mars 2004(9) liksom de åtaganden som avsågs i punkterna 1–7 i skrivelsen av den 2 oktober 2001(10) från kommissionsledamot Bolkestein till ordföranden för Europaparlamentets utskott för ekonomi och valutafrågor respekteras såvitt avser hela sektorn för finansiella tjänster (som bland annat omfattar värdepapper, banker, försäkringar, pensioner och redovisning).

Kalender över parlamentets arbete

18.  Utom i de fall då kortare tidsfrister är tillämpliga eller i brådskande fall ska kommissionen ta hänsyn till Europaparlamentets lediga perioder (vinter, sommar och val till Europaparlamentet) när den översänder förslag till genomförandeåtgärder enligt detta avtal, så att parlamentet får möjlighet att tillvarata sina rättigheter inom de tidsfrister som anges i beslut 1999/468/EG och i detta avtal.

Samarbete mellan Europaparlamentet och kommissionen

19.  De båda institutionerna förklarar sig beredda att hjälpa varandra för att säkerställa ett heltäckande samarbete i samband med särskilda genomförandeåtgärder. För detta ändamål ska lämpliga kontakter upprättas på förvaltningsnivå.

Tidigare avtal

20.  Den överenskommelse som 2000 ingicks mellan Europaparlamentet och kommissionen om tillämpningsföreskrifter till rådets beslut 1999/468/EG(11) ersätts härmed. Europaparlamentet och kommissionen anser att för deras vidkommande är följande avtal inte längre gällande och således utan verkan: Plumbs och Delors avtal från 1988, Samlands och Williamsons avtal från 1996 samt modus vivendi från 1994(12).

(1) EUT L 200, 22.7.2006, s. 11. (2) EGT L 256, 10.10.2000, s. 19. (3) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslut ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11). (4) Måldatum för upprättande av registret är den 31 mars 2008. (5) EUT C 171, 22.7.2006, s. 21. (6) Se domen av den 19 juli 1999 från Europeiska gemenskapernas förstainstansrätt i mål T-188/97 Rothmans mot kommissionen REG 1999, s. II-2463. (7) EGT C 177 E, 18.5.2006, s. 123. (8) EGT C 284 E, 21.11.2002, s. 19. (9) EUT C 103 E, 29.4.2004, s. 446 och det fullständiga förhandlingsreferatet från parlamentets plenarsammanträde den 31 mars 2004, under "Omröstning". (10) EGT C 284 E, 21.11.2002, s. 83. (11) EGT L 256, 10.10.2000, s. 19. (12) EGT C 102, 4.4.1996, s. 1.

Europaparlamentets beslut av den 8 maj 2008 om ändring av artikel 81 i Europaparlamentets arbetsordning beträffande genomförandeåtgärder (2008/2027(REG))

P6_TA(2008)0190 A6-0108/2008

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av skrivelsen från talmannen av den 27 mars 2008 med det interinstitutionella avtalet såsom det godkänts av talmanskonferensen den 12 december 2007,

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet och kommissionen om förfaranden för att genomföra rådets beslut 1999/468/EG om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter, ändrat genom beslut 2006/512/EG(1),

–   med beaktande av artiklarna 120.2, 201 och 202 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A6-0108/2008).

1.  Europaparlamentet beslutar att införa nedanstående ändring i arbetsordningen.

2.  Europaparlamentet påminner om att ändringen träder i kraft den första dagen under nästa sammanträdesperiod.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.

Nuvarande lydelse   Ändring Ändring 1 Europaparlamentets arbetsordning Artikel 81 – punkt 4 – led a a)  Kontrolltiden skall börja löpa när förslaget till åtgärder har överlämnats till parlamentet på alla officiella språk. a)  Kontrolltiden ska börja löpa när förslaget till åtgärder har överlämnats till parlamentet på alla officiella språk. När förkortade tidsfrister är tillämpliga (enligt artikel 5a.5 b i rådets beslut 1999/468/EG om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter) och i fall av skyndsamhet (enligt artikel 5a.6 i beslut 1999/468/EG) ska kontrolltiden, om utskottsordföranden inte motsätter sig detta, börja löpa den dag då parlamentet tar emot det slutgiltiga förslaget till genomförandeåtgärder i de språkversioner som lagts fram för medlemmarna i den kommitté som inrättats i enlighet med beslut 1999/468/EG. I detta fall ska artikel 138 inte tillämpas.

(1) Antagna texter, 8.5.2008, P6_TA(2008)0189.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 8 maj 2008 om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1782/2003 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare när det gäller bomullsstödet (KOM(2007)0701 – C6-0447/2007 – 2007/0242(CNS))

P6_TA(2008)0191 A6-0166/2008

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2007)0701),

–   med beaktande av artikel 37.2 tredje stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0447/2007),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A6-0166/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 2 (2)  Genom EG-domstolens dom av den 7 september 2006 i mål C-310/04 upphävdes kapitel 10a i avdelning IV i förordning (EG) nr 1782/2003 på grund av brott mot proportionalitetsprincipen, särskild med tanke på att "rådet, som antagit förordning (EG) nr 864/2004, inte har visat inför domstolen att det nya stödsystem för bomull som inrättas genom denna förordning har antagits genom ett faktiskt utövande av dess utrymme för skönsmässig bedömning, vilket omfattade beaktande av alla relevanta uppgifter och omständigheter i det aktuella fallet, däribland samtliga lönekostnader som har ett samband med bomullsodlingen och rensningsföretagens lönsamhet, vilka är nödvändiga att ta hänsyn till vid bedömningen av bomullsodlingens lönsamhet", och att domstolen inte kunnat "kontrollera huruvida gemenskapslagstiftaren, utan att överskrida gränserna för det stora utrymme för skönsmässig bedömning som den har på området, har kunnat komma fram till slutsatsen att fastställandet av beloppet för det särskilda stödet för bomull till 35 procent av det totala stödet enligt det tidigare stödsystemet är tillräckligt för att uppnå det mål som anges i skäl 5 i förordning (EG) nr 864/2004", nämligen att säkerställa bomullsodlingens lönsamhet och därmed dess fortsatta existens. Detta mål återspeglar det som anges i punkt 2 i protokoll nr 4. Domstolen föreskrev också att följderna av detta upphävande skulle skjutas upp fram till dess att en ny förordning antas, förutsatt att detta sker inom en rimlig tidsfrist. Genom EG-domstolens dom av den 7 september 2006 i mål C-310/04 upphävdes kapitel 10a i avdelning IV i förordning (EG) nr 1782/2003 på grund av brott mot proportionalitetsprincipen, särskild med tanke på att "rådet, som antagit förordning (EG) nr 864/2004, inte har visat inför domstolen att det nya stödsystem för bomull som inrättas genom denna förordning har antagits genom ett faktiskt utövande av dess utrymme för skönsmässig bedömning, vilket omfattade beaktande av alla relevanta uppgifter och omständigheter i det aktuella fallet, däribland samtliga lönekostnader som har ett samband med bomullsodlingen och rensningsföretagens lönsamhet, vilka är nödvändiga att ta hänsyn till vid bedömningen av bomullsodlingens lönsamhet", och att domstolen inte kunnat "kontrollera huruvida gemenskapslagstiftaren, utan att överskrida gränserna för det stora utrymme för skönsmässig bedömning som den har på området, har kunnat komma fram till slutsatsen att fastställandet av beloppet för det särskilda stödet för bomull till 35 procent av det totala stödet enligt det tidigare stödsystemet är tillräckligt för att uppnå det mål som anges i skäl 5 i förordning (EG) nr 864/2004", nämligen att beloppet för det särskilda stödet för bomull ska beräknas på ett sätt som gör det möjligt att säkerställa sådana ekonomiska villkor som garanterar bomullsodlingens överlevnad i de bomullsodlande regionerna och att undvika att bomullsodlingen ersätts med andra odlingar. Ändring 2 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 3 (3)  Ett nytt system för särskilt bomullsstöd måste antas i enlighet med domstolens dom i målet C-310/04. (3)  Ett nytt system för särskilt bomullsstöd måste antas i enlighet med domstolens dom i målet C-310/04, vilket i enlighet med vad som anges i denna dom och i det mål som anges i skäl 5 i förordning (EG) nr 864/2004 säkerställer en lönsamhet som möjliggör fortsatt bomullsodling med hållbara metoder. Ändring 3 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 3a (nytt) (3a)  Bomullsodlingen sker i första hand i regioner som uppvisar några av Europeiska unionens lägsta BNP-siffror och som har en ekonomi som är nära knuten till jordbruket. I dessa regioner utgör bomullsodlingen och tillhörande rensningsföretag de främsta inkomst- och sysselsättningskällorna, och i vissa fall står de för över 80 % av verksamheten i området. I vissa regioner gör markförhållandena dessutom att det ur agronomisk synvinkel är omöjligt att bedriva någon annan odling på kort sikt. Ändring 4 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 3b (nytt) (3b)  Det nuvarande systemet för bomullsstöd kännetecknas av dess specifika inriktning. Det grundar sig på anslutningsfördragen för Grekland, Spanien och Portugal och några av dess mål är att stödja bomullsodlingen i vissa regioner i gemenskapen som i dag är beroende av denna odling, se till att berörda producenter får en rimlig inkomst och stabilisera marknaden. Ändring 5 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 4 (4)  Det nya systemet bör uppfylla de mål som anges i punkt 2 i protokoll nr 4 om bomull i bilagan till Greklands anslutningsakt ("protokoll nr 4"), att främja bomullsproduktion i de regioner i gemenskapen där detta är av vikt för jordbruksekonomin, att ge de berörda producenterna möjlighet till en rättvis inkomst och att stabilisera marknaden genom strukturförbättringar på tillgångs- och marknadsföringsnivå. (4)  Det nya systemet bör uppfylla de mål som anges i punkt 2 i protokoll nr 4 om bomull i bilagan till Greklands anslutningsakt ("protokoll nr 4"), att stödja bomullsproduktion i de regioner i gemenskapen där detta är av vikt för jordbruksekonomin och den sociala strukturen, att se till att de berörda producenterna får en skälig inkomst och att stabilisera marknaden genom strukturförbättringar på tillgångs- och marknadsföringsnivå. Ändring 6 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 5 (5)  Alla relevanta faktorer och omständigheter i bomullssektorns särskilda situation bör beaktas, inbegripet alla faktorer som krävs för att denna grödas lönsamhet ska kunna bedömas. I detta syfte har ett utvärderings- och samrådsförfarande inletts: två undersökningar har genomförts avseende den framtida bomullsordningens socioekonomiska och miljömässiga inverkan på gemenskapens bomullssektor, och det har organiserats särskilda seminarier och ett Internet-samråd med berörda parter. (5)  Alla relevanta faktorer och omständigheter i bomullssektorns särskilda situation bör beaktas, inbegripet alla faktorer som krävs för att denna grödas lönsamhet ska kunna bedömas. Bomullsodlingen sker i regioner som fortfarande omfattas av konvergensmålet för perioden 2007–2013 och som har en ekonomi med mycket stark koppling till jordbruket och få odlingsalternativ. I dessa områden utgör odlingen och tillhörande jordbruksindustri dessutom en viktig sysselsättnings- och inkomstkälla. Ett utvärderings- och samrådsförfarande har således inletts: två undersökningar har genomförts avseende den framtida bomullsordningens socioekonomiska och miljömässiga inverkan på gemenskapens bomullssektor, och det har organiserats särskilda seminarier och ett Internet-samråd med berörda parter. Ändring 7 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 6 (6)  En frikoppling av de direkta producentstöden och det nya samlade gårdsstödet är två centrala inslag i reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken, vars syfte är att lägga om politiken, från pris- och produktionsstöd till inkomststöd för jordbrukarna. Genom rådets förordning (EG) nr 1782/2003 införs detta för många jordbruksprodukter. (6)  Genom förordning (EG) nr 1782/2003 införs en frikoppling av det direkta producentstödet och ett samlat gårdsstöd för många jordbruksprodukter. Ändring 8 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 8 (8)  Om bomullsstödet integreras helt och hållet i det samlade gårdsstödet kommer detta troligtvis att innebära en avsevärd risk för ett avbrott i produktionen i de producerande områdena. En del av stödet bör därför även i fortsättningen vara kopplat till själva odlingen av bomull, genom ett grödspecifikt stöd per stödberättigande hektar. Stödbeloppet bör beräknas så att det uppfyller de krav som fastställs i punkt 2 i protokoll 4 och samtidigt anpassar bomullsordningen till den allmänna riktningen för den pågående reformen och förenklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken. För att detta mål skall kunna uppnås, och mot bakgrund av den undersökning som genomförts, bör det sammanlagda stödet per hektar och per medlemsstat uppgå till 35 % av den nationella andelen av det stöd som indirekt gick till producenterna. Denna andel innebär att bomullssektorn kan utvecklas mot långsiktig hållbarhet, samtidigt som en hållbar utveckling av bomullsregionerna främjas och jordbrukarna garanteras en rättvis inkomst. (8)  Om bomullsstödet integreras helt och hållet i det samlade gårdsstödet kommer detta troligtvis att innebära en avsevärd risk för ett avbrott i produktionen i de producerande områdena. En del av stödet bör därför även i fortsättningen vara kopplat till själva odlingen av bomull, genom ett grödspecifikt stöd per stödberättigande hektar. Stödbeloppet bör beräknas så att det uppfyller de krav som fastställs i punkt 2 i protokoll 4 och samtidigt anpassar bomullsordningen till den allmänna riktningen för den pågående reformen och förenklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken. För att detta mål skall kunna uppnås, och mot bakgrund av den undersökning som genomförts, bör det sammanlagda stödet per hektar och per medlemsstat fastställas i enlighet med de önskemål som berörd medlemsstat uttryckt och inte vara lägre än 35 % av den nationella andelen av det stöd som indirekt gick till producenterna, inom ramen för subsidiaritetsprincipen. Denna andel innebär att bomullssektorn kan utvecklas mot långsiktig hållbarhet, samtidigt som en hållbar utveckling av bomullsregionerna främjas och jordbrukarna garanteras en rättvis inkomst. Ändring 9 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 9 (9)  Resterande 65 % bör gå till det samlade gårdsstödet. (9)  Resterande belopp, mellan 20 och 65 %, bör gå till det samlade gårdsstödet. Ändring 10 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 10 (10)  Av miljöskäl bör det fastställas en basareal per medlemsstat för att därigenom begränsa de arealer där man sår bomull. De stödberättigande arealerna bör begränsas till vad medlemsstaterna ger tillstånd för. (10)  Det bör fastställas en basodlingsareal per medlemsstat, med företräde för traditionella odlingsområden, som kan säkerställa bomullsodlingens överlevnad i områden där denna produktion har en särskild betydelse för den lokala jordbruksekonomin. De stödberättigande arealerna bör begränsas till vad medlemsstaterna ger tillstånd för. Ändring 11 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 10a (nytt) (10a)  Omfattningen av och, i vidare bemärkelse, storleken på det kopplade stöd som beviljas producenterna bör anpassas till rådande situation, samtidigt som den finansiella neutraliteten i sektorn måste upprätthållas. Ändring 12 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 10b (nytt) (10b)  Då möjligheterna att ersätta bomullsodlingen är få är det nödvändigt att förutse stödmekanismer som säkerställer denna odlings lönsamhet och dess fortsatta existens i unionens produktionsområden. Det vore därför lämpligt att ge medlemsstaterna möjlighet att justera det kopplade stödet uppåt när odlingsarealen är mindre än basodlingsarealen, samtidigt som budgetneutraliteten alltid måste respekteras och ett tak för det stöd som betalas ut till jordbrukare fastställas. Ändring 13 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 11 (11)  I syfte att tillfredsställa rensningsindustrins behov bör behörigheten för stödet kopplas till en minimimängd faktiskt skördad bomull. (11)  Inom ramen för subsidiaritetsprincipen bör medlemsstaterna samtidigt som de fastställer storleken på det kopplade stödet inom tidigare angivna ramar även fastställa en minimikvalitet för den faktiskt skördade bomullen för att jordbrukarna ska få tillgång till detta stöd. Ändring 14 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 11a (nytt) (11a)  Med tanke på att bomullsproduktionen i medlemsstaterna tenderar att minska har rensningsindustrin redan börjat känna av sviterna av en omstruktureringsprocess som bör åtföljas av lämpliga stödåtgärder för att möjliggöra en mjuk övergång för de anläggningar som tvingas lägga om sin produktionsverksamhet. I detta syfte skulle det kunna skapas en omstruktureringsfond som finansieras via budgeten för stödsystemet för bomull. Ändring 15 Förslag till förordning – ändringsakt (12a)  Det är viktigt att kunna anta stödåtgärder som gör det möjligt att stärka konkurrenskraften. Sådana åtgärder bör fastställas och finansieras av gemenskapen. Det är upp till medlemsstaterna att välja de åtgärder de anser vara effektiva och anpassade till särdragen i deras respektive regioner, och att införliva dem i sina nationella stödprogram. Ändring 16 Förslag till förordning – ändringsakt (12b)  Finansieringen av de nationella stödprogrammen bör i första hand ske via de medel som kvarhållits i enlighet med artikel 69 i förordning (EG) nr 1782/2003 och via den outnyttjade delen av det kopplade stödet. Ändring 17 Förslag till förordning – ändringsakt (12c)  Finansieringen av de nationella stödprogrammen bör säkerställas genom en procentandel av det kopplade stödet samt genom anslag som inte kommer att utnyttjas inom ramen för det kopplade stödet till följd av att den odlade arealen sjunkit under taket för basarealen, för att på så sätt upprätthålla den finansiella neutraliteten i sektorn. Ändring 18 Förslag till förordning – ändringsakt (12d)  Bland de åtgärder som kan omfattas av de nationella stödprogrammen återfinns åtgärder som syftar till att omstrukturera sorterna, modernisera odlingarna i syfte att stärka konkurrenskraften inom bomullssektorn, stödja miljövänliga odlingsmetoder, främja forskning som är inriktad på att utveckla sorter av bättre kvalitet samt säljfrämjande åtgärder och åtgärder för att modernisera rensningsanläggningarna. Ändring 19 Förslag till förordning – ändringsakt (12e)  I syfte att främja en bomullsproduktion av hög kvalitet är det lämpligt att införa ett kvalitetsbidrag inom ramen för de nationella stödprogrammen. Detta bidrag bör finansiera en åtgärd för att förbättra bomullens kvalitet och beviljas producenter som producerar en produkt av exceptionellt hög kvalitet, i enlighet med de kriterier som fastställts av berörd medlemsstat, i syfte att höja produktionens kvalitet och stärka konkurrenskraften i gemenskapens bomullssektor. Ändring 20 Förslag till förordning – ändringsakt (12f)  På grundval av förordning (EG) nr 864/2004, som är på väg att upphävas, har det föreslagits att beloppet på 22 000 000 EUR (vilket motsvarar 2,74 % av stödet) hädanefter ska omfattas av den andra pelaren och vara inriktat på omstrukturering i de bomullsproducerande regionerna. För att på bästa sätt utnyttja anslagen i sektorn vore det lämpligt att återföra detta belopp till den första pelaren och att införliva det i finansieringen av de nationella stödprogrammen. Ändring 21 Förslag till förordning – ändringsakt (13a)  De bestämmelser som avser bomull bör gälla fram till 2013. Ändring 22 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 13b (nytt) (13b)  Sedan reformen av bomullssektorn, godkänd 2004 och ogiltigförklarad av domstolen i mål C-310/04, började tillämpas har produktionen minskat avsevärt, vilket har orsakat ekonomisk skada för samtliga berörda parter, en skada som vederbörligen borde utvärderas i syfte att kompensera för orsakade förluster. Ändring 23 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 13c (nytt) (13c)  För att underlätta övergången från det tidigare systemet för bomullsstöd till det system som inrättas genom denna förordning måste det vidtas åtgärder för att omstrukturera rensningsindustrin. Ändring 24 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led 1 Förordning (EG) nr 1782/2003 Artikel 110a – stycke 1a (nytt) En del av stödet får användas för åtgärder som främjar sektorns livskraft, baserade på specialiserade program som utformats enligt nationella system som föreslagits av de producerande medlemsstaterna och godkänts genom förvaltningskommittéförfarandet. Sådana program kan omfatta krisförebyggande och förvaltningspolitiska åtgärder samt åtgärder för att stärka sektorns livskraft som inte omfattas av landsbygdsutvecklingen. Ändring 25 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led 1 Förordning (EG) nr 1782/2003 Artikel 110b – punkt 2a (ny) 2a.  De producerande medlemsstaterna får fastställa tilläggsvillkor avseende sådd, odling, skörd och leverans till rensningsföretagen i syfte att trygga bomullsodlingen i produktionsområdena och förhindra att den ersätts med andra odlingar. Ändring 26 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led 1 Förordning (EG) nr 1782/2003 Artikel 110c – punkt 1 – strecksats 2 –  Grekland: 370 000 ha, –  Grekland: 270 000 ha, Ändring 38 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led 1 Förordning (EG) nr 1782/2003 Artikel 110c – punkt 2 – inledningen 2.  Stödet per stödberättigande hektar skall uppgå till följande belopp i respektive länder: 2.  Stödet per stödberättigande hektar, som motsvarar minst 35 % av det totala stödet till jordbrukaren, skall uppgå till följande belopp i respektive länder: Ändring 27 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led 1 Förordning (EG) nr 1782/2003 Artikel 110c – punkt 2 – strecksats 2 –  Grekland: 594 euro för 300000 ha och 342,85 euro för resterande 70000 ha. –  Grekland: från 750 EUR. Ändring 28 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led 1 Förordning (EG) nr 1782/2003 Artikel 110c – punkt 3, stycke 2 För Grekland skall dock den proportionella minskningen tillämpas på det stödbelopp som fastställts för den del av den nationella basarealen som består av 70.000 hektar för att respektera det totala beloppet på 202,2 miljoner euro. utgår Ändring 29 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led 1 Förordning (EG) nr 1782/2003 Artikel 110c – punkt 3a (ny) 3a.  När den stödberättigande bomullsarealen i en viss medlemsstat understiger den basareal som fastställs i punkt 1 ska det stöd som avses i punkt 2 för denna medlemsstat höjas i proportion till den basareal som inte har täckts, upp till ett tak som ska fastställas enligt det förfarande som avses i artikel 144. Eventuella besparingar till följd av en produktionsminskning ska avsättas för de nationella stödprogrammen. Ändring 30 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led 1 Förordning (EG) nr 1782/2003 Artikel 110d – punkt 1 – strecksats 5a (ny) – vidta åtgärder för hantering av marknadskriser. Ändring 31 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led 1 Förordning (EG) nr 1782/2003 Artikel 110ea (ny) – punkt 1 (ny) Artikel 110ea Nationella stödprogram 1.  Det ska inrättas nationella stödprogram i syfte att stärka konkurrenskraften. De bidragsberättigade åtgärderna ska fastställas och finansieras av gemenskapen. Medlemsstaterna ska välja den uppsättning åtgärder som de bedömer vara effektiva med utgångspunkt i särdragen i sina respektive regioner. I denna uppsättning kan det ingå en omstruktureringsfond för rensningsindustrin. Ändring 32 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led 1 Förordning (EG) nr 1782/2003 Artikel 110ea (ny) – punkt 2 (ny) 2.  De nationella stödprogrammen ska finansieras genom ett lägsta grundbelopp på motsvarande 1 procent av det kopplade stödet. Utöver detta belopp tillkommer de anslag som inte utnyttjats via det kopplade stödet till följd av att den odlade arealen sjunkit under taket för basarealen i varje medlemsstat. Ändring 33 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led 1 Förordning (EG) nr 1782/2003 Artikel 110ea (ny) – punkt 3 (ny) 3.  De nationella stödprogrammen ska omfatta det belopp som var avsatt för omstrukturering i de bomullsproducerande regionerna, vilket uppgår till 22 000 000 EUR (dvs. 2,74 % av stödet) och vilket hade överförts till den andra pelaren. Ändring 34 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led 1 Förordning (EG) nr 1782/2003 Artikel 110ea (ny) – punkt 4 (ny) 4.  Om en medlemsstat så önskar ska det vara möjligt att via de nationella stödprogrammen finansiera åtgärder som syftar till att mildra effekterna av en eventuell produktionsnedgång och omstrukturera sorterna samt åtgärder för att modernisera odlingen i syfte att förbättra produktens konkurrenskraft. Stöd ska beviljas för miljövänliga odlingsmetoder, i syfte att möjliggöra en mer rationell förvaltning av vattenresurserna och minimera användningen av bekämpningsmedel. Forskning som är inriktad på att utveckla sorter av bättre kvalitet ska uppmuntras och en omstrukturering och modernisering av rensningsanläggningarna privilegieras. Medlemsstaterna får bevilja ett kvalitetsbidrag till producenter som producerar en produkt av exceptionellt hög kvalitet, på grundval av särskilda kriterier som fastställts av medlemsstaterna. Ändring 35 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led 1 Förordning (EG) nr 1782/2003 Artikel 110ea (ny) – punkt 5 (ny) 5.  De nationella stödprogrammen kan finansiera åtgärder för att förutse, lindra och bekämpa effekterna av klimatförändringarna i de bomullsproducerande regionerna. Ändring 36 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led 1a (nytt) Förordning (EG) nr 1782/2003 Artikel 143d (1a)  Artikel 143d ska strykas. Ändring 37 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 1 – led 1b (nytt) Förordning (EG) nr 1782/2003 Artikel 155a (1b)  Artikel 155a ska ersättas med följande: "Senast den 31 december 2009 skall kommissionen överlämna en rapport till rådet om tillämpningen av den här förordningen när det gäller […] olivolja, bordsoliver, olivodlingar, tobak och humle, åtföljd av lämpliga förslag till ny lagstiftning om detta anses nödvändigt. De bestämmelser i denna förordning som avser bomull ska gälla fram till 2013."

Europaparlamentets resolution av den 8 maj 2008 om det transatlantiska ekonomiska rådet

P6_TA(2008)0192 RC-B6-0209/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med särskilt beaktande av sin resolution av den 25 april 2007 om de transatlantiska förbindelserna(1) och sina två resolutioner av den 1 juni 2006 om att förbättra förbindelserna mellan EU och Förenta staterna inom ramen för ett transatlantiskt partnerskap(2) och om transatlantiska ekonomiska förbindelser mellan EU och Förenta staterna(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 26 september 2007 om produktsäkerhet, särskilt avseende leksaker(4),

–   med beaktande av sina resolutioner om klimatförändringar, särskilt de av den 16 november 2005(5), av den 26 oktober 2006(6) och av den 14 februari 2007(7),

–   med beaktande av resultatet av toppmötet mellan EU och Förenta staterna den 30 april 2007 i Washington DC, särskilt den ram som där antogs för främjande av transatlantisk ekonomisk integration mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater,

–   med beaktande av det gemensamma uttalandet och framstegsrapporten som antogs vid det transatlantiska ekonomiska rådets första möte den 9 november 2007,

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Såväl parlamentet som Förenta staternas kongress har vid upprepade tillfällen pekat på behovet att se till att den transatlantiska marknaden är fullt utvecklad senast år 2015.

B.  Fred, demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen, internationell rätt, hållbar ekonomi och hållbar utveckling är gemensamma värden som utgör grunden för det transatlantiska partnerskapet, som är en av grundvalarna för EU:s externa politik och dess globala ekonomiska politik.

C.  Mot bakgrund av sin dominerade ekonomiska ställning i världen har de transatlantiska parterna ett delat ansvar för situationen när det gäller globala ekonomiska styrelseformer och för att finna lösningar på globala ekonomiska utmaningar.

D.  Ett starkt och välfungerande partnerskap mellan EU och Förenta staterna är av avgörande betydelse för att man ska kunna forma utvecklingen i världen på grundval av de gemensamma värderingarna, en effektiv multilateralism och internationell rätt. Det behövs ett starkt och konsekvent politiskt ledarskap för att parterna ska kunna nå detta mål.

1.  Europaparlamentet understryker att ett nära transatlantiskt partnerskap är ett avgörande redskap för att forma globaliseringen på ett sätt som tjänar de gemensamma värderingarna och en rättvis internationell politisk och ekonomisk ordning. Parlamentet upprepar sin åsikt att för att EU och Förenta staterna tillsammans ska kunna möta globala politiska och ekonomiska utmaningar måste det transatlantiska partnerskapet förankras i en fungerande och konkurrenskraftig transatlantisk marknad.

2.  Europaparlamentet stöder med kraft den process för att stärka den transatlantiska ekonomiska integrationen som inleddes under toppmötet mellan EU och Förenta staterna 2007 genom antagandet av ramen för främjande av transatlantisk ekonomisk integration mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater och inrättandet av det transatlantiska ekonomiska rådet, som ska övervaka och påskynda de insatser som anges i ramdokumentet.

3.  Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen på parlamentets rekommendation har beslutat att låta genomföra en undersökning, vars resultat ska presenteras under 2008, om vilka hinder som måste undanröjas för att den transatlantiska marknaden ska kunna fullbordas. Parlamentet anser att denna undersökning i stor utsträckning bör spridas på båda sidor av Atlanten. Kommissionen uppmanas också att se till att resultatet av undersökningarna om förverkligandet av den transatlantiska marknaden diskuteras med behöriga utskott i parlamentet innan några konkreta slutsatser dras om framtida rekommendationer till det transatlantiska ekonomiska rådet.

4.  Europaparlamentet anser att de båda administrationerna inför toppmötet mellan EU och Förenta staterna 2009 bör utarbeta en färdplan för hur det långsiktiga åtagandet att fullborda den transatlantiska marknaden ska kunna uppfyllas, i vilken tidsgränser bör anges för varje sektor.

5.  Europaparlamentet värdesätter de framsteg som det transatlantiska ekonomiska rådet hittills har gjort genom att ta det politiska ansvaret för att ange prioriteringar och bana väg för avtal om att undanröja hindren för handel och investeringar och främja konkurrensen på den transatlantiska marknaden.

6.  Europaparlamentet anser att de resultat som det transatlantiska ekonomiska rådet har uppnått sedan det inrättades visar att den transatlantiska marknaden inte kan skapas enbart genom administrativa åtgärder, utan kräver ett starkt och kontinuerligt politiskt ledarskap. Parlamentet uppmuntrar det transatlantiska ekonomiska rådet att beslutsamt fortsätta sitt arbete.

7.  Europaparlamentet understryker att det är mycket angeläget att se till att takten på denna process upprätthålls under valåren 2008 och 2009, så att båda parter fortsätter arbetet för att snabbt uppnå de gemensamma målen och så att de verkställande organen på båda sidor håller fast vid det slutliga målet.

8.  Europaparlamentet understryker att de viktigaste prioriteringarna inför det transatlantiska ekonomiska rådets möte i Bryssel den 14 maj 2008 är att uppnå konkreta framsteg framför allt på områden som rör redovisningsstandarder, värdepappershandel, återförsäkring, importsäkerhet, leverantörsintyg om överensstämmelse samt import av fjäderfäprodukter som behandlats för att minska mängden smittämnen. Parlamentet anser dock att det är viktigt att peka på flera andra viktiga frågor som det transatlantiska ekonomiska rådet bör behandla framöver.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att informera parlamentet om resultaten av den ovannämnda undersökningen.

Finansiella tjänster

10.  Europaparlamentet ställer sig bakom den metod som beskrivs i förordning (EG) nr 1569/2007(8) och i kommissionens skrivelse av den 26 september 2007 till den amerikanska finansinspektionen Securities and Exchange Commission angående förslaget till bestämmelser om att låta utländska privata emittenter lägga fram finansiella rapporter enligt internationella redovisningsstandarder utan anpassning till Förenta staternas allmänna redovisningsprinciper. Parlamentet upprepar också att det i sin resolution av den 14 november 2007 om tillämpningen av internationellt godkända redovisningsstandarder(9) framför allt understrukit att "kommissionens beslut måste i samtliga fall innebära en rätt för EU-emittenter att i varje tredjeland utnyttja IFRS [International Financial Reporting Standards] som antagits av EU."

11.  Europaparlamentet anser att det skulle vara ett viktigt steg framåt om Förenta staterna och EU ömsesidigt kunde erkänna varandras värdepappersmarknader. Detta skulle göra den transatlantiska marknaden mer effektiv genom att underlätta EU:s och Förenta staternas tillgång till en bredare och djupare marknad. Parlamentet understryker dock att ett sådant projekt måste vara resultatet av ett bilateralt avtal och att ett ramavtal mellan Förenta staterna och EU som fullt ut beaktar EU:s lagstiftning om tillsyn på finansmarknaderna bör ingås. Kommissionen bör verka för att inga bilaterala avtal ingås mellan medlemsstaterna och Förenta staterna, eftersom sådana avtal kan undergräva EU:s mål om konkurrens på lika villkor.

12.  Europaparlamentet understryker att det är av yttersta vikt att säkra den finansiella stabiliteten och anser att Internationella valutafonden (IMF) fyller en viktig funktion i detta sammanhang. Parlamentet pekar på de brister som blivit tydliga genom den aktuella turbulensen på finansmarknaderna, framför allt den pågående krisen på viktiga finansmarknader, de växande obalanserna avseende växelkurser och handelsrelationer, den pågående eller återkommande skuldkrisen i vissa av de fattigaste länderna och de ökande skillnaderna i välstånd mellan och inom länderna. Parlamentet anser att det är nödvändigt att stärka samarbetet mellan tillsynsmyndigheterna i Förenta staterna och EU.

13.  Europaparlamentet välkomnar att forumet för finansiell stabilitet och IMF har beslutat att göra en gemensam analys av den finansiella oron och ser fram emot båda parternas genomförande av slutsatserna och rekommendationerna från forumets arbetsgrupp om marknadernas och institutionernas motståndskraft ("FSF Working group on Market and Institutional Resilience"). Parlamentet anser dock att detta arbete inte kan ersätta övervägningar och lämpliga politiska åtgärder från EU:s och Förenta staternas sida utan bara bör utgöra ett komplement till dessa.

14.  Europaparlamentet uppmanar Förenta staterna att hålla EU underrättat om framstegen med genomförandet av rambestämmelserna i Basel II. Parlamentet erinrar om vikten av att använda en samordnad strategi när man utarbetar eller ändrar globala regler för internationellt verksamma aktörer på finansmarknaderna. Parlamentet anser därför att Basel II måste genomföras i Förenta staterna så att lika villkor fortsätter att gälla världen över.

15.  Europaparlamentet välkomnar den amerikanska kongressens åtgärder för att genom ny lagstiftning skapa en federal byrå för försäkringsinformation inom det amerikanska finansministeriet. Tillsammans med det amerikanska finansministeriets planer för finansmarknaderna ("Blue Print") är detta ett viktigt steg mot ett ömsesidigt erkännande av regleringen av finansiella tjänster. Fortfarande kvarstår dock många områden där man måste komma överens, inte minst i den viktiga frågan om kraven på återförsäkringsbolag att ställa säkerhet. Parlamentet anser också att uppnåendet för målen för Solvens II skulle kunna förbättras kraftigt genom närmare parlamentariskt samarbete.

Handel och lagstiftningssamarbete mellan EU och Förenta staterna

16.  Europaparlamentet betonar att upprätthållandet av höga sociala standarder och höga miljö- och hälsostandarder måste garanteras i samband med förverkligandet av målet att skapa enhetliga standarder för handel och investeringar, som diskuterades vid det transatlantiska ekonomiska rådets möte i november 2007 tillsammans med en färdplan för att förverkliga ömsesidigt erkännande av partnerskapsavtal om handel mellan EU och Förenta staterna under 2009.

17.  Europaparlamentet upprepar att många av de så kallade icke-tarrifära hindren för handel och investeringar är ett resultat av de lagstiftande myndigheternas åtgärder för att uppnå sociala, hälsorelaterade, kulturella och miljöanknutna mål, och att de därför inte får undanröjas utan att en rättsakt antas. Parlamentet lyfter i detta sammanhang fram den viktiga roll som parlamentet och Förenta staternas kongress har när det gäller att övervaka harmoniseringen av standarder och undanröjandet av hinder för handel och investeringar.

18.  Europaparlamentet betonar att säkerheten när det gäller importerade produkter också bör prioriteras inom det transatlantiska ekonomiska rådet. För att säkra allmänhetens förtroende i ett öppet handelssystem måste hälsa och säkerhet skyddas. Parlamentet uppmanar Förenta staternas konsumentproduktssäkerhetskommission (Consumer Product Safety Commission) att utnyttja sina större möjligheter till att informera om enskilda fall, men föreslår att man inom ramen för det transatlantiska ekonomiska rådet verkar för ett bindande samarbetsinstrument som skulle strukturera och underlätta informationsutbyten om produktsäkerhet och utvecklingen av ett gemensamt handlingsprogram för samarbetet. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att stärka samarbetet mellan EU:s och Förenta staternas tull- och marknadsövervakningsmyndigheter, för att se till att kontrollerna vid de yttre gränserna är tillräckliga och för att – utan onödig byråkrati – undvika att farliga produkter, särskilt farliga leksaker, når kunderna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och Förenta staterna att se till att produktsäkerhetslagar, särskilt avseende leksaker, tillämpas strikt och att införa strängare nationella kontroller. Parlamentet understryker samtidigt behovet av ett nära samarbete mellan EU och Förenta staterna i syfte att se till att Kina och andra tredjeländer förbättrar sina produktionsstandarder så att de möter EU:s och Förenta staternas säkerhetskrav, särskilt för leksaker, samt att övertyga dessa länder om att produktsäkerhet måste vara en integrerad del av tillverkning och distribution.

19.  Europaparlamentet efterlyser mer information om den senaste versionen av den amerikanska lagen om konsumentproduktsäkerhet och är bekymrat över att denna kommer att medföra administrativa bördor för europeiska företag genom införande av obligatoriska säkerhetskontroller, inbegripet tester av utomstående. Parlamentet kräver en fortsatt diskussion om ömsesidigt erkännande för att undvika dubbelarbete.

20.  Europaparlamentet konstaterar att i en allt mer integrerad global ekonomi är det särskilt viktigt att handeln är säker, men anser att förslaget om att inspektera samtliga containrar från utlandet för att undvika terrorhot är en onödig och orealistisk åtgärd. Parlamentet ber därför Förenta staternas kongress att dra tillbaka detta förslag, eftersom parlamentet är övertygat om att det, för att garantera säkra internationella sjöfartstransporter, är fullt tillräckligt att inspektera "högrisklastcontainrar" i enlighet med Förenta staternas initiativ för säkra lastcontainrar.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, där det är möjligt, inom ramen för det transatlantiska ekonomiska rådet inleda förhandlingar om gemensamma globala normer. Parlamentet anser att åtgärder för att stärka de gemensamma säkerhetsnormerna för bilar (Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europa (FN/ECE) enhetliga tekniska föreskrifter) skulle minska kostnaderna avsevärt för bilindustrin, som är en viktig arbetsgivare i såväl EU som Förenta staterna.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullfölja arbetet med att formellt anta förfaranden för ömsesidigt erkännande av intyg om överensstämmelse för produkter som ska testas av utomstående, särskilt informations- och kommunikationsteknik (IKT) samt elektrisk utrusning.

23.  Europaparlamentet fortsätter att stödja kommissionen i dess arbete för att nå en gemensam överenskommelse om märkning av importerade produkter med mått av såväl brittisk ("imperial") som metrisk standard, och understryker behovet av att måttenheter av erkänd internationell standard accepteras, särskilt att Förenta staterna accepterar märkning med endast metriska mått. Parlamentet anser att detta skulle ge mer stordriftsfördelar för företag – inte minst små och medelstora företag – i EU, Förenta staterna och tredjeländer.

24.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att stärka samarbetet mellan EU och Förenta staterna om FN:s globala harmoniserade system för klassificering och märkning av farliga kemikalier (GHS), särskilt vad gäller tillämpningen av de internationella kriterier som FN:s sociala och ekonomiska råd har enats om. Parlamentet anser att ett viktigt syfte med detta system är att främja handeln, och kräver därför att EU och Förenta staterna genomför GHS samtidigt och på ett kompatibelt sätt.

25.  Europaparlamentet påpekar att personuppgifter har fått en viktig plats i många kommersiella verksamheter, särskilt inom elektronisk telekommunikation. Det ekonomiska värdet av personuppgifter och mervärdesverksamhet som bygger på dessa ökar snabbt. Parlamentet uppmanar kommissionen att, i nära samarbete med parlamentet, ta initiativet till att utarbeta transatlantiska principer för uppgiftsskydd tillsammans med den federala handelskommissionen i Förenta staterna. Parlamentet vill också att globala standarder för uppgiftsskydd så snart som möjligt utarbetas inom ramen för det transatlantiska ekonomiska rådet, så att både en hög nivå av personuppgiftsskydd och rättslig säkerhet för företagen kan garanteras.

Jordbruksfrågor

26.  Europaparlamentet uppmanar parterna att omgående finna en lösning i de pågående diskussionerna om förbudet mot EU-import av amerikanska fjäderfäprodukter som behandlats för att minska mängden smittämnen. Parlamentet noterar behovet av vederbörlig vetenskaplig rådgivning, bl.a. för att utarbeta konsumentskydd och konsumentupplysning. Parlamentet noterar också de stora investeringar som den europeiska sektorn för fjäderfäprodukter har gjort för att i enlighet med EU-lagstiftning bekämpa salmonella genom insatser längs hela produktionskedjan. Parlamentet anser att en eventuell lösning inte får leda till att konkurrensen snedvrids.

27.  Europaparlamentet anser att gemenskapens beslut att förbjuda importen av hormonbehandlat nötkött till fullo gavs stöd av de vetenskapliga studier som genomförts, och uppmanar Förenta staterna att utan dröjsmål avskaffa de sanktioner som införts mot europeiska varor.

28.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av att, i enlighet med försiktighetsprincipen, införa ett enda tillståndsförfarande för alla livsmedels- och foderprodukter som innehåller genmodifierade organismer, liksom av att säkerställa märkning och spårbarhet av genmodifierade organismer i syfte att ge konsumenterna möjlighet att göra ett väl underbyggt produktval.

29.  Europaparlamentet efterlyser en dialog om den senaste tidens förändringar av jordbruksmarknadernas villkor, med tonvikt på prisfluktuationerna på råvaror, halvtidsöversynen av den gemensamma jordbrukspolitiken (EU:s hälsokontroll), Förenta staternas "Farm Bill", stöd för att möta cykliska svängningar, den växande betydelsen av landsbygdens utveckling och instrumentet för tvärvillkor.

Samarbete inom områdena energi, industri och vetenskap

30.  Europaparlamentet anser att det strategiska transatlantiska samarbetet inom områdena för energi-, industri- och vetenskapspolitik bör stärkas. Parlamentet understryker energifrågans betydelse och stöder åtgärder för att diversifiera energikällor och distributionsvägar för att trygga energiförsörjningen och infrastrukturen och främja en marknadsbaserad politik för att trygga energiförsörjningen. Parlamentet noterar att diskussionerna om system för handel med utsläppsrätter intensifieras på båda sidor om Atlanten.

31.  Europaparlamentet understryker behovet av ett närmare samarbete mellan EU och Förenta staterna när det gäller samarbete om lagstiftning och forskning om biobränslen och biomassa, i syfte att gemensamt främja alternativa och hållbara bränslekällor för transportsektorn. Parlamentet uppmanar det transatlantiska ekonomiska rådet att fortsätta arbetet för att utarbeta gemensamma biobränslestandarder tillsammans med Brasilien i syfte att säkra en så god miljömässig hållbarhet som möjligt och trygga livsmedelsförsörjningen.

Världshandelsorganisationen (WTO) och Doha-utvecklingsagendan

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det transatlantiska ekonomiska rådet bidrar till ett positivt slutförande av Doha-utvecklingsagendan. Parlamentet anser att EU:s och Förenta staternas dominerande ställning i världshandeln (för närvarande 60 procent av den totala handeln) är en tillgång för det globala handelssystemet och dess gemensamma ram.

33.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att utvärdera huruvida ett bilateralt förfarande för att lösa handelstvister kunde vara en intressant fråga för det transatlantiska ekonomiska rådet. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang att trots att handelstvisterna endast rör cirka två procent av handeln mellan Förenta staterna och EU, har vissa orsakat allvarliga störningar och höga kostnader.

34.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att i det transatlantiska ekonomiska rådet diskutera hur man kan nå större konsekvens mellan bilaterala handelsavtal och WTO:s multilaterala bestämmelser för att garantera ett mer harmoniskt och enklare internationellt handelssystem för alla. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att diskutera hur man kan nå bättre samstämdhet mellan EU och Förenta staterna i samband med undertecknandet av bilaterala avtal med tredjeländer där villkor sätts upp för handel, såsom bestämmelser om handel och miljö, handel och sociala normer samt handel och arbetsrätt.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att brådskande utforma en övergripande strategi för europeiska icke-handelsrelaterade frågor som ska följas i de internationella handelsförhandlingarna, särskilt när det gäller frågor om sociala bestämmelser och miljöregler, erkännande och skydd av geografiska beteckningar, djurens välfärd och hälsotillståndet för importerade djur och växtprodukter, för att förhindra illojal konkurrens till de europeiska producenternas nackdel.

36.  Europaparlamentet ber kommissionen att uppmana det transatlantiska ekonomiska rådet att utarbeta en framstegsrapport om samarbetsverksamheten när det gäller tillämpningen av immaterialrätt, vilken också bör ange de framtida åtgärder som ska vidtas för att stärka samarbetet i kampen mot förfalskningar och piratkopiering. Parlamentet efterlyser en tydlig färdplan för att underlätta ett ömsesidigt erkännande av patentlagstiftning internationellt.

37.  Europaparlamentet uppmanar det transatlantiska ekonomiska rådet att aktivt stödja Doha-deklarationen om TRIPS-avtalet, som underlättar tillgången till livräddande läkemedel för de länder som inte har någon kapacitet att producera läkemedelsprodukter. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta upp frågan om att Förenta staterna i alla bilaterala avtal som förhandlas fram med utvecklingsländer tar med klausuler som innebär att dessa länder avsäger sig rätten att åberopa bestämmelsen i Doha-överenskommelsen om TRIPS-avtalet som ger dem rätt att tillverka och importera de generiska läkemedel som behövs för att komma till rätta med allvarliga folkhälsoproblem (aids, tuberkulos osv.).

38.  Europaparlamentet anser att den transatlantiska marknaden, som en modell för lagstiftningssamarbete i syfte att successivt avskaffa icke-tariffära hinder, kan spela en avgörande roll för att säkra fortsatta framsteg mot en globalt integrerad handel, oberoende av resultatet av Doha-utvecklingsagendan.

39.  Europaparlamentet anser att den europeiska parten i det transatlantiska ekonomiska rådet har en viktig uppgift i att övertyga EU:s transatlantiska partner om behovet att enas om en långtgående, ambitiös och rättsligt bindande lagstiftning som kan efterträda Kyotoprotokollet om utsläpp av växthusgaser fram till 2012 och att utforma ett stort transatlantiskt projekt för investeringar och teknikutbyte på området för säkra och icke-förorenande former av energiproduktion.

Regional utveckling

40.  Europaparlamentet betonar de positiva effekter som nya framsteg i den transatlantiska ekonomiska integrationen kan få för en hållbar regional utveckling, och anser att dessa framsteg bidrar till EU:s insatser för att genomföra Lissabonstrategin och till utvecklingen mot en social, ekonomisk och regional sammanhållning. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang de behöriga EU-organen att se till att dessa framsteg bidrar till en harmonisk och balanserad utveckling i alla EU:s regioner och att ta hänsyn till den europeiska principen om allmän tillgång till tjänster i allmänhetens intresse.

41.  Europaparlamentet uppmanar båda parterna att undersöka möjligheten att inleda en strukturerad dialog om regionalpolitiken. En sådan dialog skulle vara ett sätt att utforska nya vägar för regionalpolitiken, utbyta bästa praxis bland annat inom forskning och utveckling samt att undersöka sätt att ta itu med gemensamma utmaningar såsom klimatförändringarna och energipriserna.

Framtida agenda för den transatlantiska lagstiftningsdialogen och strukturella förbättringar

42.  Europaparlamentet uppmanar den transatlantiska lagtstiftningsdialogen att på dagordningen för sina kommande möten inbegripa diskussioner om Förenta staternas lag om granskning av lastcontainrar för att främja ökad ömsesidig förståelse mellan parlamentet och Förenta staternas kongress i denna fråga. Parlamentet understryker även att man inom ramen för den transatlantiska lagtstiftningsdialogen måste fundera på ett program för WTO för perioden efter Doha-agendan, inbegripet en eventuell reform av WTO, och diskutera klausuler om mänskliga rättigheter, miljö och sociala rättigheter i bilaterala handelsavtal, på grundval av bland annat erfarenheterna från det senaste bilaterala avtal som ingicks mellan Förenta staterna och Peru och som innehåller detaljerade och tvingande bestämmelser om arbetsrätt.

43.  Europaparlamentet påpekar att parlamentet och den amerikanska kongressen spelar en avgörande roll för att se till att framstegen fortsätter, och att icke-tariffära hinder bara kan undanröjas av lagstiftarna. Parlamentet föreslår att en väl förberedd årlig debatt bör hållas om de framsteg som har gjorts i frågor som diskuterats inom det transatlantiska ekonomiska rådet liksom om dess struktur.

44.  Europaparlamentet uppmanar därför de styrande i EU och Förenta staterna samt medordförandena för det transatlantiska ekonomiska rådet att beakta den avgörande roll som lagstiftarna spelar för att processen ska lyckas på lång sikt, och uppmanar dem med kraft att se till att företrädarna för den transatlantiska lagstiftardialogen fullt ut blir direkt involverade i det transatlantiska rådets arbete. Parlamentet noterar samtidigt att berörda företag och konsumenter fyller en viktig funktion genom att de kommer med synpunkter och sakkunnigutlåtanden om det transatlantiska ekonomiska rådets arbete. Deras roll som rådgivare måste dock tydligt hållas isär från den amerikanska kongressens och parlamentets roll som lagstiftare.

45.  Europaparlamentet noterar att en rådgivande grupp har inrättats med företrädare för den transatlantiska lagstiftardialogen, den transatlantiska företagsdialogen och den transatlantiska konsumentdialogen. Parlamentet ger lagstiftarna och de berörda parterna en eloge för att de bidrog till att det transatlantiska ekonomiska rådets första möte i november 2007 blev så framgångsrikt. Parlamentet hoppas att den transatlantiska arbetsmarknadsdialogen (TALD) och den transatlantiska miljödialogen (TAED) kommer att få en tyngre roll i en snar framtid och begär att ledarna för TALD och TAED ingår i den rådgivande gruppen.

46.  Europaparlamentet upprepar sin önskan om att stärka dialogen mellan de båda parlamenten och vill att dessa ska göras delaktiga i ett tidigt skede, särskilt när det gäller föreskrifter som utarbetas av globala självreglerande organ, för att man i ett tidigt skede ska kunna ta itu med frågor som rör det politiska ansvaret.

47.  Europaparlamentet anser att dessa frågor nu har stor tyngd och att de nationella parlamentsledamöterna regelbundet bör informeras om utvecklingen. Parlamentet uppmanar därför sin talman att se till att en mekanism inrättas för detta ändamål.

o
o   o

48.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, det transatlantiska ekonomiska rådets sekretariat samt till Förenta staternas kongress.

(1) EUT C 74 E, 20.3.2008, s. 670. (2) EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 226. (3) EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 235. (4) Antagna texter, P6_TA(2007)0412. (5) EUT C 280 E, 18.11.2006, s. 120. (6) EUT C 313 E, 20.12.2006, s. 439. (7) EUT C 287 E, 29.11.2007, s. 344. (8) Kommissionens förordning (EG) nr 1569/2007 av den 21 december 2007 om införande av en mekanism för fastställande av likvärdighet för redovisningsstandarder som tillämpas av tredjelandsemittenter av värdepapper enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/71/EG och 2004/109/EG (EUT L 340, 22.12.2007, s. 66). (9) Antagna texter, P6_TA(2007)0527.

Europaparlamentets resolution av den 8 maj 2008 om den årliga rapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2007 och EU:s politik på området (2007/2274(INI))

P6_TA(2008)0193 A6-0153/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av EU:s nionde årsrapport om de mänskliga rättigheterna (2007)(1),

–   med beaktande av artiklarna 3, 6, 11, 13 och 19 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 177 och 300 i EG-fördraget,

–   med beaktande av den allmänna förklaringen om mänskliga rättigheter och alla relevanta instrument för mänskliga rättigheter(2),

–   med beaktande av FN-stadgan,

–   med beaktande av alla FN:s konventioner om mänskliga rättigheter och deras fakultativa protokoll,

–   med beaktande av regionala människorättsinstrument, särskilt afrikanska stadgan om människors och folks rättigheter, det fakultativa protokollet om afrikanska kvinnors rättigheter, amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter och den arabiska stadgan om mänskliga rättigheter,

–   med beaktande av ikraftträdandet av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen (ICC) den 1 juli 2002 och av sina resolutioner om ICC(3),

–   med beaktande av Europarådets konvention mot människohandel och 2005 års EU-plan för bästa metoder, standarder och förfaranden för att bekämpa och förhindra människohandel(4);

–   med beaktande av protokoll nr 13 till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen), i vilket dödsstraffet förbjuds under alla omständigheter,

–   med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning (konventionen mot tortyr),

–   med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,

–   med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och dess fakultativa protokoll,

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna(5),

–   med beaktande av AVS–EG-partnerskapsavtalet och översynen av detta(6),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2006 av den 20 december 2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen(7) (EIDHR),

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om mänskliga rättigheter i världen,

–   med beaktande av sina resolutioner om det femte och sjunde mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC), antagna den 7 juni 2007(8) och den 21 februari 2008(9), och resultatet av förhandlingarna om UNHRC,

–   med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2006 om klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati i Europeiska unionens avtal(10),

–   med beaktande av sina resolutioner av den 1 februari 2007(11) och den 26 april 2007(12)om initiativet till ett allmänt moratorium för dödsstraff och FN:s generalförsamlings resolution 62/149 av den 18 december 2007 om ett världsomfattande moratorium för användningen av dödsstraff,

–   med beaktande av sin resolution av den 20 september 2001 om kvinnlig könsstympning(13), i vilken det slås fast att varje sådan form av stympning, oavsett grad, innebär våld mot kvinnor och kränker deras grundläggande rättigheter,

–   med beaktande av sin resolution av den 6 september 2007 om hur dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter fungerar med tredjeländer(14), inbegripet kvinnors rättigheter vilka uttryckligen ska inkluderas i all dialog om mänskliga rättigheter,

–   med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2006 om yttrandefrihet på Internet(15),

–   med beaktande av alla de resolutioner som parlamentet antagit i brådskande fall av kränkning av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga principer,

–   med beaktande av slutsatserna från EU:s icke-statliga organisationers forum för mänskliga rättigheter, som hölls i Lissabon i december 2007,

–   med beaktande av FN:s internationella konvention om funktionshindrades rättigheter, som undertecknades av Europeiska gemenskapen och de flesta medlemsstaterna den 30 mars 2007, där det fastställs en skyldighet att införliva funktionshindrade personers intressen och angelägenheter i människorättsliga åtgärder gentemot tredjeländer,

–   med beaktande av det vägledande meddelandet till EU:s delegationer och tjänsteavdelningar om funktionshinder och utveckling, som publicerades i juli 2004,

–   med beaktande av FN:s deklaration om människorättsförsvarare och den verksamhet som utövas av FN:s generalsekreterares särskilda representant för människorättsförsvararnas situation,

–   med beaktande av den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden, som antogs i december 2006,

–   med beaktande av Europeiska unionens riktlinjer för främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt(16), om barn och väpnade konflikter och om människorättsförsvarare, samt om dödsstraffet, tortyr och annan grym omänsklig eller förnedrande behandling, människorättsdialoger med tredjeländer och främjandet och skyddandet av barnets rättigheter,

–   med beaktande av artiklarna 45 och 112.2 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0153/2008), och av följande skäl:

A.  Rådets och kommissionens nionde årsrapport om de mänskliga rättigheterna (2007) ger en allmän översikt över det arbete som Europeiska unionen utför genom sina institutioner i fråga om de mänskliga rättigheterna inom och utanför Europeiska unionen.

B.  I denna resolution granskas, utvärderas och, i specifika fall, framförs konstruktiv kritik när det gäller kommissionens, rådets och parlamentets arbete för de mänskliga rättigheterna.

C.  Europeiska unionens interna människorättsliga arbete påverkar otvivelaktigt direkt EU:s trovärdighet och förmåga att föra en effektiv extern politik.

D.  Mänskliga rättigheter och skyddet av dessa bygger på – och bör främjas parallellt med – rättsstatsprincipen, demokratiskt styre, principen om maktdelning och politiskt ansvar, samt politiska rättigheter som gör det möjligt att själv hävda sina mänskliga rättigheter.

E.  Det krävs insatser för att lägga ännu större vikt vid respekten för de grundläggande mänskliga rättigheterna, särskilt politiska rättigheter, i förhandlingarna och genomförandet av bilaterala eller regionala handelsavtal, även de som ingås med viktiga handelspartner.

F.  Rättvisa, frihet, demokrati och rättsstatsprincipen är garanter för de grundläggande friheterna och de mänskliga rättigheterna och grundvalar för varaktig fred. Varaktig fred kan inte uppnås genom överenskommelser med dem som är ansvariga för systematiska människorättskränkningar eller brott mot internationell humanitär rätt.

G.  Politik som främjar mänskliga rättigheter motarbetas kraftigt i många delar av världen, eftersom människorättskränkningar oundvikligen går hand i hand med att de som gör sig skyldiga till dessa kränkningar försöker minska effekterna av den människorättsfrämjande politiken, särskilt i länder där människorättskränkningarna är avgörande för att en odemokratisk regering ska kunna behålla makten.

H.  Fortfarande lever 82 procent av alla personer med funktionshinder under fattigdomsgränsen i utvecklingsländerna, och de fortsätter att utsättas för mycket grova människorättskränkningar, inbegripes att förnekas rätten till liv och att utsättas för omänsklig eller förnedrande behandling. Situationen för barn med funktionshinder är extra allvarlig i detta sammanhang.

I.  I WHO:s stadga konstateras att "bästa möjliga hälsa är en av de grundläggande rättigheterna för alla människor oavsett ras, religion, politisk åskådning och ekonomisk eller social ställning", och alla människors hälsa är ett grundläggande villkor för att uppnå fred och säkerhet.

1.  Europaparlamentet beklagar att Europeiska unionen fortfarande inte tillnärmelsevis tillämpar någon konsekvent eller tuff politik för att upprätthålla och främja mänskliga rättigheter i världen, och betonar att en sådan politik måste bedrivas på ett effektivare sätt. Parlamentet anser att betydande framsteg måste göras för att se till att befintliga EU-bestämmelser på människorättsområdet verkligen efterlevs fullt ut.

2.  För att avsevärt förbättra främjandet av de mänskliga rättigheterna anser Europaparlamentet att åtgärder måste vidtas för att stärka EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (GUSP), vilken ofta hämmas av att medlemsstaternas nationella intressen ges för stor vikt, så att främjandet av mänskliga rättigheter betraktas som ett prioriterat område, och så att främjandet av mänskliga rättigheter alltid ses som ett mål för GUSP, i enlighet med i artikel 11 i fördraget om Europeiska unionen.

3.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att göra mer för att förbättra Europeiska unionens förmåga att reagera snabbt på tredjeländers kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inte minst genom att integrera människorättspolitiken i all extern EU-politik gentemot sådana länder och systematiskt behandla människorättsfrågor inom ramen för den politiska dialogen på alla nivåer.

Allmänna principer och förslag om mänskliga rättigheter, demokrati, fred och icke-våld

4.  Europaparlamentet upprepar att mänskliga rättigheter – så som dessa definieras i de grundläggande internationella instrumenten och konventionerna, inbegripet Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna – är universella och odelbara rättigheter för vilka praktisk och effektiv respekt är ett viktigt sätt att garantera genomförandet och tillämpningen av internationell lag och ordning, och främjandet av fred, frihet, rättvisa och demokrati.

5.  Europaparlamentet anser att en effektiv möjlighet till rättslig prövning av de mänskliga rättigheterna i lokala och nationella domstolar världen över, eller när detta inte är möjligt, i överstatliga domstolar, bör fastställas som ett uttryckligt och prioriterat mål för EU:s politik, och man bör starta med GUSP.

6.  Europaparlamentet anser att ett av Europeiska unionens viktigaste politiska mål bör vara att stödja rättsliga institutioner på samtliga nivåer, som en del av ansträngningarna för att se till att de mänskliga rättigheterna faktiskt upprätthålls, och framför allt att stödja internationella domstolar.

7.  Europaparlamentet uppmanar därför rådet och kommissionen att vidta de viktigaste åtgärderna – liknande dem som vidtogs för att inrätta ICC – för att stödja verksamheten vid alla domstolar som aktivt försöker skydda de mänskliga rättigheterna. Parlamentet anser framför allt att man måste anslå större ekonomiska resurser till Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna för att bukt med den överbelastning som råder vid denna domstol, att största möjliga stöd bör ges till Interamerikanska domstolen för de mänskliga rättigheterna och Afrikanska domstolen för mänskliga rättigheter, och att åtgärder bör vidtas för att underlätta inrättandet av en domstol för mänskliga rättigheter mellan länder i Asien och Oceanien.

8.  Europaparlamentet anser att rätten till demokrati – med vilket förstås varje medborgares rätt att delta i utövandet av folkmakten inom ramen för institutioner som grundar sig på rättsstatsprincipen – är en historiskt förvärvad universell mänsklig rättighet som uttryckligen erkänns av Europakonventionen, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, Wienförklaringen från 1993 års världskonferens om mänskliga rättigheter och FN:s millenniedeklaration. Denna rätt till demokrati medför en skyldighet för världssamfundets institutioner, EU och alla medlemsstater att arbeta för att avlägsna hinder så att denna rätt till demokrati kan komma alla i hela världen till del fullt ut. För att nå detta mål anser parlamentet att en ny extra åtgärd bör vidtas, nämligen att man inrättar ett genuint nätverk av demokratier runt omkring i världen genom att omvandla eller stärka redan befintliga organisationer.

9.  Europaparlamentet anser att icke-vålds är det bästa sättet att se till att mänskliga rättigheter åtnjuts, upprätthålls, främjas och respekteras fullt ut. Parlamentet anser att främjandet av de mänskliga rättigheterna bör prioriteras i EU:s människorätts- och demokratipolitik och avser att hålla sig à jour och studera moderna former av icke-våld i såväl teori som praktik, delvis genom en jämförande analys av de bästa metoder som tidigare använts. För att ge denna tanke en central roll föreslår parlamentet att en europeisk konferens om icke-våld genomförs 2009 och att 2010 utses till "Europeiska icke-våldsåret". Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inom FN arbeta för att förklara 2010–2020 för "icke-våldsdecenniet".

EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter 2007

10.  Europaparlamentet betonar den betydelse EU:s årsrapport om de mänskliga rättigheterna har för att analysera och utvärdera EU:s människorättspolitik, och konstaterar att rapporten ger en översikt över Europeiska unionens alltmer omfattande verksamhet för de mänskliga rättigheterna.

11.  Europaparlamentet anser att mer och bättre information bör tillhandahållas för att bedöma tidigare politik och att det bör föreslås instrument och riktlinjer för att ändra den allmänna strategin och justera de politiska prioriteringarna land för land, för att kunna anta en landstrategi om mänskliga rättigheter, eller åtminstone ett människorättskapitel i landstrategidokumenten. Parlamentet upprepar sin begäran om en regelbunden bedömning av användningen av och resultaten från Europeiska unionens politik, instrument och initiativ om mänskliga rättigheter i tredjeländer. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utveckla särskilda, kvantifierbara indikatorer och riktmärken för att mäta hur effektiv denna politik är.

12.  Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet av 2007 års rapport från rådet och kommissionen vid parlamentets sammanträdesperiod i december 2007, parallellt med parlamentets utdelning av sitt årliga Sacharovpris för tankefrihet till Salih Mahmoud Mohamed Osman från Sudan. Parlamentet har nu inlett en tradition och gjort sammanträdesperioden i december till en årlig sammankomst för att rikta fokus på EU:s verksamhet på människorättsområdet.

13.  Europaparlamentet uppmanar återigen rådet och kommissionen att identifiera de "länder som ger upphov till särskild oro", där det är extra svårt att främja mänskliga rättigheter, och att i detta syfte ta fram kriterier för att utvärdera länder med hänvisning till hur de sköter sig på människorättsområdet, och på så sätt kunna göra specifika politiska prioriteringar.

Rådets och kommissionens verksamhet på människorättsområdet i internationella forum

14.  Europaparlamentet anser att en kvantitativ och kvalitativ förbättring av rådets sekretariat för mänskliga rättigheter skulle göra det möjligt för Europeiska unionen att stärka sin profil och konsolidera sin roll för att främja och säkerställa respekt för mänskliga rättigheter i sin externa politik. Parlamentet förväntar sig att utnämningen av en hög representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, vilken även kommer att var vice ordförande för kommissionen, på ett markant sätt kommer att göra Europeiska unionens politik mer konsekvent och effektiv på detta område.

15.  Europaparlamentet anser att de framsteg som har gjorts genom inrättandet av Europeiska byrån för grundläggande rättigheter utgör ett första steg för att efterkomma parlamentets uppmaning om att inrätta en integrerad ram av regler och institutioner utvecklade för att ge stadgan om de grundläggande rättigheterna bindande verkan och se till att det system som anges i Europakonventionen följs, samt för att utarbeta en heltäckande EU-politik om minoriteters rättigheter. Parlamentet understryker vikten av att byråns mandat även omfattar de länder som har ingått ett stabiliserings- och associeringsavtal med EU.

16.  Europaparlamentet anser att EU:s särskilda representanter i framtiden måste ha ett mandat som uttryckligen nämner främjandet och säkerställandet av respekten för de mänskliga rättigheterna.

17.  Europaparlamentet anser att Europeiska unionens kapacitet att förebygga, reagera på, hantera och lösa kriser har visat sig vara otillräcklig. Parlamentet ber därför rådet att, i enlighet med sina tidigare rekommendationer om inrättandet av en europeisk civil fredskår, successivt omvandla den europeiska säkerhets- och försvarspolitikens civila aspekter till en "civil fredskår" för att hantera kortvariga civila kriser och mer långsiktigt fredsbyggande. Parlamentet anser att Europeiska unionen bör stärka det civila samhällets nätverk på fältet – på lokal, nationell och regional nivå – så att man främjar förtroendeskapande åtgärder, kapacitetsbyggande, övervakning och ökad medvetenhet, och på så sätt ger sitt stöd till institutionaliseringen av det civila samhällets deltagande i regionala och lokala freds- och säkerhetsstrukturer.

18.  Europaparlamentet upprepar sin begäran till kommissionen om att uppmuntra EU:s medlemsstater och tredjeländer som det pågår förhandlingar med om framtida anslutning, att underteckna och ratificera alla FN:s och Europarådets grundläggande människorättskonventioner och tillhörande fakultativa protokoll. Parlamentet uppmärksammar framför allt EU:s medlemsstater på behovet av att ratificera 1990 års internationella konvention om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar, som ingen medlemsstat hittills har ratificerat(17).

19.  Europaparlamentet kräver att Europeiska gemenskapen och medlemsstaterna ratificerar FN:s konvention om funktionshindrades rättigheter utan dröjsmål. Parlamentet insisterar på att det fakultativa protokollet till konventionen ska betraktas som en väsentlig del av själva konventionen och kräver att tillträde sker samtidigt till både konventionen och protokollet.

20.  Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att göra EU och dess medlemsstater ännu mer delaktiga i människorätts- och demokratifrågor när det gäller deras deltagande i olika internationella forum under 2008, inbegripet arbetet i UNHRC, FN:s generalförsamling, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europas (OSSE) ministerråd och Europarådet.

21.  Europaparlamentet efterlyser bättre samarbete och samordning mellan Europarådet och Europeiska unionen. Parlamentet välkomnar det samförståndsavtal som Europarådet och Europeiska unionen undertecknade den 11 maj 2007 och uppmanar båda parter att omsätta avtalet i praktiken. Parlamentet hänvisar särskilt till följande rekommendationer i Junckerbetänkandet av den 11 april 2006 med titeln "Europarådet och Europeiska unionen: en enda ambition för den europeiska kontinenten":

22.  Europaparlamentet efterlyser närmare samarbete mellan Europarådet och EU för att främja minoriteters rättigheter och skydda regionala språk och minoritetsspråk. Parlamentet efterlyser användning av Europarådets juridiskt bindande konventioner, exempelvis ramkonventionen om skydd för nationella minoriteter och den europeiska stadgan om landsdels- och minoritetsspråk, och det välfungerande övervakningsförfarande som finns i dessa. Parlamentet kräver att yttrandet från konventionens rådgivande kommitté om de åtgärder som de rapporterande staterna har vidtagit och rapporterna från stadgans expertkommitté om signatärstaternas åtaganden i arbetet vid EU:s institutioner ska beaktas, i kandidatländernas fall framför allt under anslutningsprocessen.

23.  Europaparlamentet konstaterar att UNHRC har potential att utvecklas till en värdefull ram för Europeiska unionens multilaterala människorättsarbete. Parlamentet konstaterar med oro att UNHRC under sitt senaste verksamhetsår inte har visat prov på trovärdighet men understryker återigen den avgörande roll som UNHRC har inom FN-systemet som helhet. Parlamentet sätter sin tillit till att genomförandet av mekanismen för allmänna återkommande utvärderingar kommer att leda till några första konkreta resultat och förbättringar. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att noga övervaka denna process för att se till att FN:s generalförsamlings resolution 60/251 av den 15 mars 2006 om UNHRC genomförs, vilket är startpunkten för den allmänna återkommande utvärderingen, baserad på objektiv och tillförlig information, om huruvida de olika medlemsstaterna har uppfyllt sina skyldigheter och åtaganden på människorättsområdet på ett sätt som säkerställer att alla stater ges universell täckning och lika behandling. Parlamentet uppmanar rådet att höra parlamentet i denna fråga.

24.  Europaparlamentet välkomnar att det klagomålsförfarande som baserades på det tidigare "1503-förfarandet" även i fortsättningen kommer att göra det möjligt för enskilda och organisationer att lämna in klagomål om svåra och styrkta kränkningar av de mänskliga rättigheterna till UNHRC. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att alla icke-statliga organisationer även i fortsättningen hörs i UNHRC så att de kan använda sig av sin rådgivande status för att inkomma med skrivelser och göra muntliga uttalanden.

25.  Europaparlamentet betonar återigen hur viktigt det är med särskilda förfaranden och landsmandat inom UNHRC. Parlamentet framhåller att processen för att förnya mandaten måste vara öppen för insyn och att det måste göras insatser för att utse oberoende och erfarna kandidater som verkligen är representativa, både rent geografiskt och när det gäller kön. Parlamentet konstaterar att man har varit tvungen att slå samman mandatet för expertpanelen om Darfur med mandatet för FN:s särskilde rapportör om Sudan. Parlamentet noterar dessutom Europeiska unionens beslut att ställa sig bakom en resolution som krävde att mandatet för människorättsexperterna i Darfur inte skulle förnyas och UNHRC:s beslut att inte förnya mandaten beträffande Vitryssland och Kuba.

26.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att trycka på för införandet av medlemskapskriterier för val till UNHRC, inbegripet utfärdandet av stående inbjudningar till särskilda förfaranden. Parlamentet efterlyser dessutom övervakning av i vilken grad FN:s medlemsstater håller sina vallöften. Parlamentet begär att denna regel ska tillämpas när man avgör huruvida EU ska stödja kandidatländer.

27.  Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang EU att formellt gå samman med demokratiska regeringar från andra regionala grupperingar för att inleda ett formellt samarbete och samråd inom UNHRC i syfte att garantera att initiativ om respekt för de principer som ingår i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna blir framgångsrika. Parlamentet anser att det endast är genom gemensamma insatser av en tvärregional allians av demokratiska stater, som EU:s multilaterala människorättsarbete kan bli effektivt inom FN:s olika forum, vilket visades genom godkännandet nyligen av ovan nämnda resolution 62/149 om ett moratorium mot användningen av dödsstraff, som antogs av FN:s generalförsamling den 18 december 2007.

28.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen använde sin ställning, som ordförande för Kimberleyprocessen under hela 2007, för att stärka de mekanismer som är avsedda att hejda flödet av konfliktdiamanter. Parlamentet upprepar vikten av Kimberleyprocessen, med tanke på sambandet mellan att stoppa handeln med konfliktdiamanter och att uppnå varaktig fred och säkerhet. Parlamentet välkomnar dessutom Turkiet och Liberia som nya medlemmar 2007 och Republiken Kongos återinträde som medlem i Kimberleyprocessen (vilket ger ett sammanlagt medlemsantal på 48 medlemmar, inklusive Europeiska gemenskapen som representerar 27 medlemsstater).

29.  Europaparlamentet välkomnar att den tredje internationella konferensen för att få till stånd ett internationellt avtal om förbud mot att tillverka, använda, transportera eller lagra klusterbomber i överensstämmelse med principerna i internationell humanitär rätt hölls i Wien i december 2007 med fullt stöd av Europeiska unionen(18). Parlamentet uppmanar Rumänien och Cypern, som de två EU-medlemsstater som fortfarande inte har ratificerat Osloförklaringen om klustervapen av den 23 februari 2007, att göra detta. Parlamentet ger sitt fulla stöd till Osloprocesskonferensen i Wellington den 18-22 februari 2008 och i Dublin den 19–30 maj 2008. Parlamentet förväntar sig att samtliga EU-medlemsstater ska kunna underteckna avtalet vid den ceremoni som är tänkt att hållas i Oslo i slutet av 2008.

30.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att fortsätta sina ihärdiga ansträngningar för att få alla att ratificera Romstadgan och anta de nationella genomförandebestämmelser som krävs, i överensstämmelse med rådets gemensamma ståndpunkt 2003/444/GUSP av den 16 juni 2003 om Internationella brottmålsdomstolen(19) ) och handlingsplanen. Parlamentet påpekar att inte alla ordförandeländer i rådet har strävat efter detta mål lika ihärdigt. Parlamentet ber alla ordförandeländer i rådet att nämna omfattningen av samarbetet med ICC i alla toppmöten med tredjeländer. Parlamentet begär att dessa ansträngningar ska utökas till att även omfatta ratificering och genomförande av avtalet om ICC:s immunitet och privilegier, vilket är ett viktigt operativt redskap för ICC. Parlamentet konstaterar att avtalet med Förenade kungariket om verkställandet av domar trädde i kraft den 8 december 2007 (och att ett liknande avtal som ingicks med Österrike 2005 också trätt ikraft). Parlamentet uppmanar med kraft alla medlemsstater att överväga att ingå liknande avtal med ICC. Parlamentet uppmärksammar avtalet mellan Europeiska unionen och ICC om samarbete och bistånd som ett viktigt redskap för att komplettera de enskilda medlemsstaternas skyldigheter.

31.  Europaparlamentet välkomnar att Japan ratificerade Romstadgan i juli 2007 och att antalet signatärstater i december 2007 därmed hade ökade till 105. Parlamentet uppmanar med kraft Tjeckien, som är den enda kvarvarande EU-medlemsstat som inte har ratificerat Romstadgan, att utan dröjsmål göra detta. Parlamentet uppmanar än en gång alla länder som fortfarande inte har ratificerat Romstadgan att utan dröjsmål göra detta(20). Parlamentet uppmanar Rumänien att upphäva sitt bilaterala immunitetsavtal med Förenta staterna.

32.  Europaparlamentet uppmanar samtliga medlemsstater att samarbeta fullt ut med mekanismer för internationell straffrätt, särskilt när det gäller att lagföra brottslingar som är på fri fot. I detta sammanhang konstaterar parlamentet med tillfredsställelse den samarbetsvilja som har visats av Demokratiska republiken Kongo vid överlämnandet av Germain Katanga till ICC, Serbiens samarbete vid gripandet och överlämnandet av Zdravko Tlimir till Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (Icty) och Serbiens och Montenegros samarbete vid gripandet och överlämnandet av Vlastimir Đjorđjević till Icty. Parlamentet konstaterar emellertid med oro att Sudan fortfarande inte samarbetar med ICC för att gripa och överlämna Ahmad Muhammad Harun och Ali Muhammad Ali Abd-Al-Rahman. Parlamentet konstaterar med oro att Internationella brottmålsdomstolens arresteringsordrar för fyra medlemmar av Herrens befrielsearmé i Uganda fortfarande inte har verkställts. Parlamentet konstaterar dessutom med oro att Radovan Karadžić och Ratko Mladić fortfarande är på fri fot och inte har förts till Icty. I detta sammanhang uppmanar parlamentet de serbiska myndigheterna att säkerställa fullständigt samarbete med Icty, vilket borde leda till att alla de resterande åtalade krigsförbrytarna grips och överlämnas, innan man ger klartecken för att ratificera ett stabiliserings- och associeringsavtal. Parlamentet anser dessutom att den pågående rättegången mot Liberias tidigare president Charles Taylor vid specialdomstolen för Sierra Leone i Haag innebär en betydande utveckling mot att undvika straffrihet.

33.  Europaparlamentet understryker att det internationella straffrättssystemet måste stärkas och uppmärksammar i detta sammanhang att en rättslig snabbinsatsstyrka inrättades i november 2007 som ett nytt internationellt samarbetsinstrument för att tillhandahålla expertis och bistånd där identifiering, insamling och bevarande av information skulle vara till hjälp vid en rad olika internationella och övergående rättsalternativ. Parlamentet uppmanar med kraft ICC att intensifiera sina ansträngningar för att engagera samhällen där det pågår utredningar i en process av konstruktiv interaktion med ICC, för att främja förståelse och stöd för domstolens mandat, hantera förväntningar och göra det möjligt för dessa samhällen att följa med i och förstå den internationella straffrättsprocessen. Parlamentet framhåller den roll som mekanismer utanför de rättsliga myndigheterna kan spela för att ta upp kränkningar av mänskliga rättigheter och internationell straffrätt, under förutsättning att dessa insatser sker på ett rättssäkert sätt och inte är skeninsater.

34.  Europaparlamentet välkomnar den deklaration om ursprungsbefolkningars rättigheter som har antagits av FN:s generalförsamling och gratulerar rådet och medlemsstaterna för att de ställde sig bakom antagandet av denna text, som kommer att skapa en ram inom vilken stater kan skydda och främja ursprungsbefolkningars rättigheter utan att exkludera eller diskriminera någon. Samtidigt konstaterar parlamentet med oro att utan nya instrument som garanterar att deklarationen ifråga genomförs kan man inte förvänta sig några verkliga förbättringar av ursprungsbefolkningarnas liv, framför allt de som lever under auktoritära regimer eller i diktaturer. Parlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen att följa upp genomförandet av deklarationen, framför allt genom EIDHR och framförallt att anbefalla medlemsstaterna att så snabbt som möjligt ratificera Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention 169 om ursprungsfolk och stamfolk, som i form av ett rättsligt bindande instrument ger stöd åt de principer som fastställs i förklaringen i fråga.

35.  Mot bakgrund av romernas speciella situation i EU:s samhällen, i kandidatländerna och i de länder som omfattas av stabiliserings- och associeringsprocessen för Västra Balkan uppmanar Europaparlamentet än en gång kommissionen att utarbeta en europeisk ramstrategi om romer.

36.  Europaparlamentet uppmanar EU att spela en nyckelroll vid översynen av världskonferensen mot rasism i Durban. EU bör föra fram en balanserad text som bekämpar rasism i stället för att delegitimisera demokratiska stater och underblåsa hat, vilket var fallet i Durban 2001.

37.  Europaparlamentet beklagar att trots att kommissionen vid flera tillfällen har rekommenderat ratificering av ILO:s konvention 169 har än så länge – nästan tjugo år efter den trädde i kraft – endast tre medlemsstater – Danmark, Nederländerna och Spanien– ratificerat den. Parlamentet uppmuntrar därför till initiativ för att öka medvetenheten om detta viktiga lagstiftningsinstrument och stärka dess effektivitet i hela världen genom att se till att konventionen ratificeras av samtliga medlemsstater.

Genomförandenivån vad gäller Europeiska unionens människorättsriktlinjer

38.  Europaparlamentet uppmanar än en gång kommissionen och medlemsstaternas ambassader och konsulat att se till att all deras personal är till fullo medveten om människorättsriktlinjerna. Parlamentet anser att inrättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder bör användas i förebyggande syfte för att harmonisera synsättet på mänskliga rättigheter på medlemsstaternas och kommissionens beskickningar i utlandet genom gemensamma strukturer och personal och på så sätt skapa verkliga "EU-ambassader".

39.  Europaparlamentet noterar det tyska och portugisiska ordförandeskapets försök att slutföra arbetet med EU:s människorättsriktlinjer om barnets rättigheter. Parlamentet ser fram emot att under nästa år få motta förslag till särskilda genomförandeåtgärder som kommer att inriktas på att genomföra det holistiska och övergripande synsätt som utarbetats i de grundläggande riktlinjerna.

40.  Europaparlamentet uppmanar ordförandeskapet att hitta ett sätt att förbättra samordningen och samarbetet mellan rådets arbetsgrupper i förhållande till démarcher på gemensamma områden, exempelvis mellan rådsarbetsgruppen för de mänskliga rättigheterna (COHOM) och arbetsgruppen för folkrätt (COJUR) som har hand om frågor som gäller ICC, när det gäller internationell straffrätt och barn och väpnade konflikter.

41.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet att uppdatera riktlinjerna för att till fullo uppmärksamma hur viktigt högsta möjliga hälsostandard är som grundläggande rättighet, särskilt när det gäller att hantera smärta.

Dödsstraffet

42.  Europaparlamentet välkomnar den ovan nämnda resolutionen 62/149 som FN:s generalförsamling antog den 18 december 2007 och i vilken det krävs ett världsomfattande moratorium för användningen av dödsstraff. Parlamentet uppmärksammar den positiva tvärregionala karaktär som detta initiativ har.

43.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet att uppdatera sina riktlinjer om dödsstraff för att stödja all verksamhet vars mål är fullständigt genomförande av generalförsamlingens resolution, i vilken det bland annat riktas en uppmaning till alla länder som fortfarande har kvar dödsstraffet att respektera internationella standarder som garanterar att rättigheterna för de som är dömda till döden skyddas, framför allt de minimistandarder som anges i bilagan till FN:s ekonomiska och sociala råds resolution 1984/50 av den 25 maj 1984. Parlamentet påpekar att resolutionen ger generalsekreteraren information om användningen av dödsstraffet och efterlevnaden av de skyddsmekanismer som garanterar att rättigheterna för dem som har dömts till döden skyddas. Resolutionen syftar också till att gradvis begränsa användningen av dödsstraffet och minska antalet brott som kan leda till dödsstraff. Parlamentet påpekar dessutom att resolutionen avslutas med en uppmaning till FN:s samtliga medlemsstater om att inrätta ett moratorium för avrättningar med målet att helt avskaffa dödsstraffet.

44.  Europaparlamentet uppmanar ordförandeskapet att uppmuntra Italien, Lettland, Polen och Spanien, som fortfarande inte har ratificerat protokoll nr 13 till Europakonventionen om avskaffande av dödsstraffet under alla omständigheter, att göra detta(21). Riktlinjerna om dödsstraffet kan genomföras på ett mer konsekvent sätt om medlemsstaterna undertecknar och ratificerar sådana protokoll och konventioner.

45.  Europaparlamentet välkomnar rådets (rättsliga och inrikes frågor) beslut av den 7 december 2007 om att ställa sig bakom den gemensamma förklaringen från Europarådet och Europeiska unionen om att inrätta en Europadag mot dödsstraff, vilken kommer att firas den 10 oktober varje år. Parlamentet välkomnar arbetet vid Europakonferensen i Lissabon den 9 oktober 2007 och begär än en gång att dödsstraffet ska avskaffas helt i Europa och att ett universellt avskaffande av dödsstraffet bör främjas.

46.  Europaparlamentet välkomnar att dödstraffet avskaffades i Albanien den 25 mars 2007 (för alla brott), i Kirgizistan den 27 juni 2007, i Rwanda den 26 juli 2007, i delstaten New Jersey i Förenta staterna den 13 december 2007 och i Uzbekistan den 1 januari 2008. Europaparlamentet oroas över för att dödsstraffet kan komma att börja tillämpas i Guatemala igen. Parlamentet uppmanar med kraft Guatemalas regering att tvärtom verkligen åta sig att följa det universella moratoriet för dödsstraff. Parlamentet välkomnar Kinas beslut att låta alla dödsstraffsmål överprövas av högsta domstolen men är fortfarande bekymrat över att Kina fortfarande genomför flest avrättningar i världen. Parlamentet fördömer Vitrysslands tillämpning av dödsstraffet, vilket strider mot de europeiska värderingarna. Parlamentet fördömer den iranska regimens ökade användning av dödsstraff och är mycket bekymrad över att den iranska regimen fortfarande dömer personer under 18 år till döden.

Tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling

47.  Europaparlamentet konstaterar att Grekland, Lettland, Litauen, Slovakien och Ungern hittills varken har undertecknat eller ratificerat det fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning. Parlamentet konstaterar att Belgien, Cypern, Finland, Frankrike, Italien, Luxemburg, Nederländerna, Portugal, Rumänien, Tyskland och Österrike hittills har undertecknat men inte ratificerat protokollet. Parlamentet uppmanar med kraft alla EU-medlemsstater som ännu inte har undertecknat och/eller ratificerat det fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr att utan dröjsmål göra detta.

48.  Europaparlamentet är bekymrat över hur starkt engagemanget för mänskliga rättigheter verkligen är hos de EU-medlemsstater som vägrar att underteckna ovannämnda internationella konvention till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden. Parlamentet uppmanar alla EU:s medlemsstater som inte har undertecknat och ratificerat konventionen att göra detta så snabbt som möjligt(22).

49.  Europaparlamentet hänvisar rådet och kommissionen till den aktuella studie om genomförandet av EU:s riktlinjer om tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning, som lades fram inför parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter den 28 juni 2007 och för COHOM i december 2007. Parlamentet uppmanar dessa båda organ att följa studiens rekommendationer, exempelvis rekommendationen om att utarbetandet av en tydlig global vision med nationell fokus för att granska den lokala politiska, sociala, kulturella och rättsliga kontexten. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att efter en grundlig analys skicka instruktioner till sina delegationer och till medlemsstaternas beskickningar för att hjälpa dem att genomföra riktlinjerna.

50.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att stärka samarbetet med Europarådet i syfte att göra hela Europa till ett område fritt från tortyr och andra former av misshandel, som en tydlig signal om att de europeiska länderna även inom sina egna gränser är starkt engagerade för att avskaffa denna praxis.

51.  Europaparlamentet ser fram emot granskningen av genomförandet av EU:s riktlinjer om tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning, vilka förbereds för att läggas fram inför COHOM. Parlamentet förväntar sig att COHOM inom ramen för revideringen av dessa riktlinjer diskuterar specifika kriterier för hur man ska agera i enskilda fall i syfte att förbättra genomförandet av riktlinjerna. Parlamentet rekommenderar att åtgärder antas för att se till att det absoluta förbudet mot tortyr och annan omänsklig och förnedrande bestraffning respekteras och för att motstå varje försök att fastställa en EU-ståndpunkt som legitimerar användningen av diplomatiska försäkringar för att underlätta överföringen av personer till ett land där de riskerar tortyr eller annan omänsklig eller förnedrande bestraffning.

52.  I ljuset av artikel 15 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder, som rör frihet från tortyr eller annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, efterlyser Europaparlamentet en uppdatering av EU:s riktlinjer om tortyr och annan grym, omänsklig och förnedrande behandling eller bestraffning.

53.  Europaparlamentet begär att ordförandeskapet eller rådets sekretariat regelbundet ska närvara i relevanta FN-kommittéer och utvidga samarbetet med Europarådet och dess kommitté till förhindrande av tortyr så att man får konkret och användbart material som underlag vid beslut om démarcher gentemot vissa länder.

54.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att fortsätta med démarcher gentemot alla EU:s internationella partner när det gäller ratificeringen och genomförandet av internationella konventioner som förbjuder tortyr och misshandel, liksom tillhandahållandet av rehabiliteringsstöd till tortyroffer. Parlamentet uppmanar Europeiska unionen att prioritera kampen mot tortyr och misshandel i sin människorättspolitik, framför allt genom ökad användning av EU:s riktlinjer och alla andra EU-instrument såsom EIDHR och genom att se till att medlemsstaterna inte godtar diplomatiska försäkringar från tredjeländer där det finns en påtaglig risk för att personer ska utsättas för tortyr och misshandel.

Barn och väpnade konflikter

55.  Europaparlamentet välkomnar den rapport från FN:s generalsekreterares särskilda representant för barn och väpnade konflikter som offentliggjordes den 13 augusti 2007. I rapportens slutsatser anges att FN:s medlemsstater bör tillämpa konkreta och målinriktade åtgärder mot motsträviga människorättskränkare.

56.  Europaparlamentet välkomnar rapporten och rekommendationerna från FN:s generalsekreterare om barn och väpnad konflikt i Burma. Parlamentet fördömer de grova kränkningarna av barns rättigheter i det landet och uppmanar COHOM att prioritera Burma vid genomförandet av sina riktlinjer om barn och väpnade konflikter.

57.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som har gjorts vid tillämpningen av standarder för att skydda barn när det gäller att ställa anklagade förövare till svars för sina gärningar, som ICC:s åtal mot ledare för olika stridande fraktioner i Demokratiska republiken Kongo och anklagelserna mot fyra ledande medlemmar av Herrens befrielsearmé i Uganda. Parlamentet betraktar det som en betydelsefull framgång att specialdomstolen för Sierra Leone har funnit att rekryteringen eller användningen av barn under 15 år i strider är en krigsförbrytelse enligt internationell sedvanerätt och att de nyligen har dömt militära ledare för att ha rekryterat barn.

58.  Europaparlamentet välkomnar att barns rättigheter ges alltmer uppmärksamhet i en rad olika förhandlingar, avtal, fredsbyggande och fredsbevarande insatser, dagordningar och fördrag. Parlamentet betonar emellertid att klausuler om barn i fredsavtal bör vara specifika och att det måste gå att uppnå målen.

59.  Europaparlamentet välkomnar att barns rättigheter ges alltmer uppmärksamhet i mekanismerna för ansvaret för brott mot internationell rätt (i detta sammanhang uppmärksammas de insatser som Liberias sannings- och försoningskommission har gjort i detta syfte under 2007) som ett viktigt sätt att respektera barns rätt att delta i beslut som påverkar deras liv. Parlamentet betonar emellertid att ett sådant deltagande måste ha barnets bästa för ögonen, inbegripet genom genomförandet av politik och förfaranden som är lämpliga med hänsyn till barnens ålder och främjandet av rehabilitering och återanpassning av barnoffer.

60.  Europaparlamentet välkomnar de framsteg som har gjorts vid formuleringen av politiken för de integrerade avväpnings-, demobiliserings- och återanpassningsstandarderna (2006), principerna och riktlinjerna från Paris om barn som har anknytning till väpnade styrkor eller väpnade grupper (2007). Parlamentet framhåller emellertid att de nu måste genomföras i praktiken.

61.  Europaparlamentet välkomnar att ytterligare sju länder (Argentina, Guatemala, Kroatien, Laos, Mauretanien, Marocko och Ukraina) har ställt sig bakom det internationella åtagande att stoppa rekryteringen av barn i väpnade konflikter som är känt som Parisåtagandena. Parlamentet beklagar att Förenta staterna inte har undertecknat dessa åtaganden eftersom man motsätter sig klausulen om ICC.

62.  Europaparlamentet välkomnar att 11 av EU:s medlemsstater har undertecknat Genèvedeklarationen om väpnat våld och utveckling, vilket gör att det totala antalet signatärstater nu är uppe i 42. Parlamentet uppmanar med kraft de återstående 16 EU-medlemsstater som ännu inte har undertecknat Genèvedeklarationen att utan dröjsmål göra detta.

63.  Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som inte har undertecknat och ratificerat de fakultativa protokollen till konventionen om barnets rättigheter(23) att utan dröjsmål göra detta.

64.  Europaparlamentet erinrar om att olösta konflikter i de länder som ingår i den europeiska grannskapspolitiken inte har fått någon slutgiltig lösning. Sådana situationer skapar en kontext där rättsstatsprincipen och människorättskränkningar ignoreras vilket gör det svårare att trygga och respektera barnets alla rättigheter. Parlamentet begär att den särskilda situationen för barn och deras familjer i områden med olösta konflikter i länder som ingår i den europeiska grannskapspolitiken ska prioriteras i samband med de åtgärder som EU vidtar på detta område.

65.  Europaparlamentet konstaterar att det portugisiska ordförandeskapet följde det tyska initiativet i enlighet med riktlinjerna och instruerade alla EU:s diplomatiska beskickningar i prioriterade länder att betrakta de landsspecifika strategier som COHOM antog den 15 juni 2007 som permanenta instruktioner att införliva i beskickningschefernas arbete när det gäller barn i väpnade konflikter. Parlamentet välkomnar att det sittande ordförandeskapet dessutom till lokala ordförandeskap har vidarebefordrat de rapporter som relevanta icke-statliga organisationer har mottagit om specifika länder. Parlamentet välkomnar det slovenska ordförandeskapets initiativ om att låta genomföra en studie om effekterna av EU:s åtgärder för barn som har drabbats av väpnade konflikter. I detta sammanhang betonar parlamentet den begränsade inverkan som riktlinjerna har på barn i väpnade konflikter, särskilt på grund av att majoriteten av kommissionens delegationer och medlemsstaternas ambassader inte hade informerats om att deras värdland betraktades som ett land där tillämpningen av dessa riktlinjer skulle prioriteras.

66.  Människorättsförsvarare

66.Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att i sin humanitära politik och handelspolitik inkludera insatser för att bekämpa barnarbete under tvång.

67.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att på ett mer öppet och systematiskt sätt genomföra EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare, med tanke på att detta är ett viktigt och innovativt instrument som är avsett att stödja människorättsförsvarare och skydda dem som är utsatta för risker.

68.  Europaparlamentet förväntar sig att identifieringen av riktlinjerna för människorättsförsvarare som en prioriterad del av Europeiska unionens utrikespolitik för mänskliga rättigheter matchas av ett effektivt genomförande av dessa riktlinjer i lokala strategier för 120 länder. Parlamentet påpekar att bristen på EU-démarcher till förmån för människorättsförsvarare i vissa länder, exempelvis Kina, Tunisien, Etiopien, Iran och Ryssland, verkar spegla ett bristande samförstånd bland EU:s medlemsstater där vissa enskilda medlemsstater prioriterar andra utrikespolitiska intressen och därigenom gör det omöjligt att vidta gemensamma åtgärder.

69.  Europaparlamentet anser att ett konsekvent synsätt även bör fokusera på att stärka kapacitetsbyggandet bland människorättsaktivister, inbegripet dem som arbetar med att försvara ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, och främja mekanismer för samråd och interagerande mellan dessa och deras regeringar i frågor som rör demokratireformer och främjandet av de mänskliga rättigheterna, särskilt när demokratiseringsprocesser står på spel.

70.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att aktivt uppmuntra människorättsförsvarare att sprida information om icke-våld i teori och praktik och sträva efter att främja kunskap om och utbyte av de bästa metoderna mellan dem, baserat på direkta erfarenheter på fältet.

71.  Europaparlamentet begär att rådet och medlemsstaterna omedelbart överväger frågan om nödvisum för människorättsförsvarare genom att inkludera en tydlig hänvisning till den specifika situationen för människorättsförsvarare i den nya gemenskapskodexen om viseringar och på så sätt skapa ett specifikt och snabbare viseringsförfarande som skulle kunna bygga på de irländska och spanska regeringarnas erfarenheter på området. Parlamentet anser att konfidentialitet när det gäller EU:s démarcher till förmån för människorättsförsvarare ibland är användbart men begär att Europeiska unionens lokala personal, trots denna konfidentialitet, alltid informerar de lokala icke-statliga organisationerna på fältet om sådana démarcher på ett konfidentiellt sätt.

72.  Europaparlamentet konstaterar att det trots betydande ekonomiska reformer fortfarande förekommer systematiska kränkningar av politiska och mänskliga rättigheter i Kina. Dessa tar sig uttryck i politiskt motiverade fängslanden, attacker på och trakasserier av jurister, människorättsförsvarare och journalister, inbegripet weiquan-rörelsen, avsaknaden av ett oberoende rättsväsende, tvångsarbete, undertryckande av yttrandefrihet och religionsfrihet och religiösa och etniska minoriteters rättigheter, godtyckliga gripanden, Laogai-fånglägersystemet och påstådda organstölder. Parlamentet är dessutom fortsatt oroat över svartlistningen av journalister och människorättsaktivister, Dalai Lama, med medarbetare och Falun Gong-anhängare.

73.  Europaparlamentet beklagar att endast fem människorättsorganisationer fortfarande finns registrerade i Vitryssland och att myndigheterna hela tiden försöker skrämma och kontrollera dessa grupper, samtidigt som de gång på gång vägrar att bevilja ansökningar från andra människorättsorganisationer om att lagligen registrera sig där. Parlamentet välkomnar FN:s generalförsamlings beslut i maj 2007 om att avslå Vitrysslands kandidatur till en plats i FN:s råd för mänskliga rättigheter med motiveringen att landet inte gjort tillräckliga framsteg i fråga om de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar än en gång med kraft de vitryska myndigheterna att sluta använda sig av skrämseltaktik, trakasserier, målinriktade gripanden och politiskt motiverade åtal mot människorättsförsvarare och civila samhällsaktivister i Vitryssland.

74.  Europaparlamentet är djupt oroat över att de iranska myndigheterna under 2007 intensifierade sina trakasserier av oberoende människorättsförsvarare och människorättsadvokater i ett försök att hindra dem från att offentliggöra och följa upp kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet beklagar att de iranska myndigheterna har stängt ned icke-statliga organisationer som uppmuntrar det civila samhällets deltagande och ökar medvetenheten om människorättskränkningar, inbegripet de som ger juridiskt och socialt bistånd till kvinnliga våldsoffer.

75.  Europaparlamentet betonar ännu en gång hur viktigt det är att handboken för att genomföra riktlinjerna görs tillgänglig för människorättsförsvarare på fältet. Parlamentet uppmuntrar COHOM att sprida översättningar av EU:s riktlinjer för människorättsförsvarare på de EU-språk som används som lingua franca i tredjeländer samt på de viktigaste icke-europeiska språken bland regionala kontor och ambassader/delegationer. Parlamentet välkomnar att det hittills finns översättningar på språk som ryska, arabiska, kinesiska och farsi men betonar att fler översättningar behöver produceras lokalt. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att förenkla utfärdandet av viseringar för människorättsförsvarare som inbjuds att delta i arrangemang som anordnas av Europeiska unionen eller som flyr från förvärrade säkerhetsförhållanden.

Riktlinjer för människorättsdialog och erkända samråd med tredjeländer

76.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inleda en övergripande utvärdering av riktlinjerna för människorättsdialoger och ta fram tydliga indikatorer för varje dialogs effekt och kriterier för att inleda, avsluta och återuppta dialoger.

77.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på att människorättsdialoger utsträcks till att innefatta situationen såväl i tredjeländer som i Europeiska unionen så att man stärker trovärdigheten för den berörda dialogen.

78.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på att människorättsfrågor granskas på högsta politiska nivå för att ge större politisk tyngd åt människorättsfrågor och för att medlemsstater eller tredjeländer hindras från att isolera människorättsfrågor från den politiska dialogen. Parlamentet anser att denna dialog därför aldrig bör användas för att begränsa ämnet till expertmöten och därmed ge det en andra klassens ställning i förhållande till andra politiska frågor. Parlamentet uppmanar därför rådet och kommissionen att vidta följande åtgärder:

79.  I detta sammanhang betonar Europaparlamentet än en gång de förslag som anges i parlamentets ovan nämnda resolution av den 6 september 2007 om hur dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter fungerar med tredjeländer. Parlamentet framhåller i detta sammanhang att en dialog mellan rådet, kommissionen och parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter inleddes i januari 2008 för att genomföra rekommendationerna i den resolutionen när det gäller parlamentets deltagande i dialoger i allmänhet. Parlamentet påminner i detta sammanhang om rådets skyldighet att höra parlamentet och att ta vederbörlig hänsyn till dess synpunkter i enlighet med artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen.

80.  Europaparlamentet betonar behovet av att kraftigt intensifiera människorättsdialogen mellan EU och Kina och är oroat över att Kina endast besvarade två tredjedelar av de punkter som EU tog upp i enskilda oroande fall inom ramen för denna dialog. Parlamentet ger uttryck för sin oro över de allvarliga människorättskränkningarna i Kina och betonar att situationen för de mänskliga rättigheterna på fältet inte har förbättrats, trots regimens löften inför de kommande olympiska spelen i enlighet med OS-stadgan. Parlamentet välkomnar, mot bakgrund av OS-stadgan, att Kina arbetar för att genomföra rekommendationerna från den särskilde rapportören om tortyr och nyligen har gett domstolarna direktiv om att inte förlita sig på bekännelser. Parlamentet konstaterar att trots den kinesiska regeringens upprepade försäkringar om att den tänker ratificera den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter har Kina fortfarande inte ratificerat konventionen. Parlamentet beklagar att det inte antogs någon gemensam EU-Kina-förklaring om mänskliga rättigheter vid det toppmöte mellan EU och Kina som hölls i Peking den 28 november 2007, trots att man ursprungligen hade meddelat att en sådan förklaring skulle utfärdas. Parlamentet uppmanar rådet att förse parlamentet med mer detaljerad information efter diskussioner, inklusive en detaljerad förteckning över démarcher som rådet och medlemsstaterna har vidtagit i enskilda ärenden. Parlamentet konstaterar att dessa problem bör betonas inför de olympiska spelen i Peking, som innebär en viktig historisk möjlighet att förbättra de mänskliga rättigheterna i Kina. Parlamentet är bekymrat över den kinesiska lagstiftningen, inklusive systemet med statshemligheter, som förhindrar den öppenhet som krävs för att utveckla god samhällsstyrning och ett system som präglas av rättsstatsprincipen. Parlamentet är oroat över de restriktioner som de kinesiska myndigheterna har infört för de kinesiska och internationella medierna, inbegripet den kinesiska och internationella pressens tillgång till Internet, bloggande och tillgång till information. Parlamentet är dessutom fortsatt oroat över att journalister och människorättsaktivister svartlistas, inklusive Dalai Lama med medarbetare och Falun Gong-anhängare. Parlamentet begär i detta sammanhang att den kände aidsaktivisten Hu Jia friges. Parlamentet betonar behovet av att man även efter de olympiska spelen fortsätter att noggrant övervaka människorättssituationen och de lagstiftningsändringar som berör denna fråga. Parlamentet uppmanar med kraft Europeiska unionen att se till att dess handelsförbindelser med Kina är kopplade till människorättsreformer och uppmanar i detta sammanhang rådet att göra en övergripande utvärdering av människorättssituationen innan det slutför några nya partnerskaps- och samarbetsramavtal. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att ta upp frågan om den autonoma regionen Inre Mongoliet, östra Turkestan och den autonoma regionen Tibet, att aktivt stödja en öppen dialog mellan den kinesiska regeringen och den tibetanska regeringens sändebud i exil och att integrera frågan om hur den kinesiska politiken i Afrika påverkar de mänskliga rättigheterna. Parlamentet är fortsatt mycket oroat över de systematiska kränkningarna av etniska uigurers mänskliga rättigheter i Uigurernas autonoma region Xinjiang.

81.  Parlamentet är fortsatt oroat över att människorättsdialogen med Iran har varit avbruten sedan 2004 på grund av att det inte har gjorts några framsteg när det gäller människorättssituationen och på grund av bristande samarbetsvilja från den iranska sidan. Parlamentet uppmanar de iranska myndigheterna att återuppta denna dialog i syfte att ge sitt stöd till alla civila samhällsparter som engagerat arbetar för demokrati, och att – genom fredliga och icke-våldsamma metoder – stärka befintliga processer som kan främja demokratiska, institutionella och konstitutionella reformer, säkerställa att dessa reformer blir varaktiga och göra alla iranska människorättsförsvarare och företrädare för det civila samhället mer delaktiga i beslutsprocessen och stärka deras allmänpolitiska roll. Parlamentet är djupt oroat över att respekten för grundläggande mänskliga rättigheter i Iran, särskilt yttrandefrihet och mötesfrihet, förvärrades ytterligare under 2007. Parlamentet fördömer den nya moralkampanj som de iranska myndigheterna lanserade i början av april 2007, som medförde att tusentals män och kvinnor arresterades i ett försök att "slå tillbaka mot omoraliskt beteende". Parlamentet fördömer den iranska regimens ökade användning av dödsstraffet.

82.  Europaparlamentet beklagar bristen på resultat från samråden mellan EU och Ryssland om mänskliga rättigheter och vill att parlamentet ska vara delaktigt i en sådan process. Parlamentet uppmuntrar de insatser som rådet och kommissionen har gjort för att se till att samråden växelvis hålls i Europeiska unionen och Ryssland, vilket gör att även andra ryska ministerier än utrikesministeriet deltar i samråden, och där den ryska delegationen deltar i de möten med ryska och europeiska parlamentsorgan eller icke-statliga organisationer som hålls i samband med samråden. Parlamentet beklagar att Europeiska unionen inte har lyckats ändra politiken i Ryssland, framför allt när det gäller känsliga frågor som situationen i Tjetjenien och andra republiker i Kaukasus, straffrihet och ett oberoende rättsväsende, behandlingen av människorättsförsvarare och politiska fångar såsom Michail Chodorkovskij, mediernas oberoende och yttrandefriheten, behandlingen av etniska och religiösa minoriteter, respekten för rättsstatsprincipen och skydd för mänskliga rättigheter i de väpnade styrkorna, diskriminering på grund av sexuell läggning samt andra frågor. Parlamentet anser att den långvariga debatten om Tjetjenien bör utvidgas till att även inbegripa den oroande situationen i Ingusjien och Dagestan. Parlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att skydda de nationella minoriteterna i republiken Mari El och se till att mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter respekteras i enlighet med Mari Els författning och EU:s normer. Parlamentet beklagar att journalister, människorättsförsvarare, politiska fångar och icke-statliga organisationer fortsätter att förföljas, exempelvis de senaste trakasserierna mot Novaya Gazeta och Nizjnij Novgorod-stiftelsen för främjandet av tolerans. Parlamentet är bekymrat över att den nya ryska lagstiftningen om icke-statliga organisationer – sedan den trädde ikraft 2006 – under 2007 har visat sig vara öppen för godtycklig och selektiv tillämpning och har använts till att hindra, begränsa och bestraffa legitim verksamhet som de icke-statliga organisationerna bedriver och på så sätt bidragit till att osäkerheten och utsattheten har ökat för icke-statliga organisationer. Parlamentet delar den oro som det ges uttryck för i Amnesty Internationals rapport från december 2007 om åklagarämbetets fortsatt bristande respekt för Michail Chodorkovskijs och hans assistent Platon Lebedevs rätt till en rättvis rättegång i enlighet med internationella standarder, och beklagar att man vägrade att ge livsuppehållande läkarvård till Vasilij Alexanyan, f.d. vice vd för Yukos, trots att Europadomstolen för de mänskliga rättigheterna och talmannen i Europarådets parlamentariska församling vid upprepade tillfällen framförde uppmaningar om att tillhandahålla denna vård. Parlamentet uppmanar med kraft Ryssland att vidta ytterligare åtgärder för att skydda yttrandefriheten och journalisters och människorättsförsvarares säkerhet. I samband med detta anser parlamentet att Rysslands samarbete med OSSE, Europarådet och FN:s människorättsmekanismer samt ratificeringen av alla relevanta människorättskonventioner bör prioriteras av EU, särskilt ratificeringen av protokoll nr 14 till Europakonventionen, som ändrar konventionens kontrollsystem. Parlamentet beklagar Rysslands ovilja att ta emot ett tillräckligt stort antal utländska valobservatörer och att de inte ges tid att ordentligt övervaka valen i överensstämmelse med OSSE:s normer, och därigenom gör det omöjligt för OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) att genomföra sitt planerade valobservatörsuppdrag i enlighet med sitt mandat. Parlamentet måste därför ifrågasätta hur demokratiskt parlamentsvalet 2007 presidentvalet 2008 verkligen var. Parlamentet uppmanar med kraft rådet och kommissionen att ta upp människorättsfrågor, inbegripet enskilda ärenden, med de ryska myndigheterna på högsta nivå och inom ramen för det nya partnerskaps- och samarbetsavtalet med Ryssland. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att, utöver människorättsklausulen, fastställa tydligare skyldigheter och inrätta effektivare övervakningsmekanismer så att människorättssituationen verkligen kan förbättras.

83.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet och kommissionen att tillsätta underkommittéer för mänskliga rättigheter med alla grannländer. Parlamentet upprepar sin uppmaning till parlamentsledamöterna att engagera sig i förberedelserna inför dessa underkommittéers möten och informera sig om resultaten från dem. Parlamentet anser att även om de första omgångarna av dessa möten, precis som i Tunisiens fall, kan inriktas på att få till stånd en varaktig underkommitté och främja tillit och förtroende bland parterna måste sådana underkommittéer, särskilt med Marocko, nu bli mer resultatorienterade och fastställa konkreta riktmärken och indikatorer för att mäta framstegen, och det bör vara möjligt att ta upp enskilda fall. Parlamentet betonar att diskussionen om mänskliga rättigheter absolut inte får förbehållas dessa underkommittéer och framhåller behovet av att föra upp dessa frågor på högsta politiska nivå så att man ökar samstämmigheten i EU:s politik på detta område och minskar skillnaderna mellan de båda sidornas pressmeddelanden om människorättssituationen eftersom dessa ofta motsäger varandra. Parlamentet välkomnar rådets uttalande av den 16 oktober 2007 om att diskussioner om ett framtida ramavtal mellan EU och Libyen bland annat specifikt kommer att ta upp samarbete och framsteg på människorättsområdet.

84.  Europaparlamentet påminner om den allt värre situationen i Syrien, där regimens myndigheter vägrar att tilldela människorättsgrupper officiell status och där människorättsgrupper trakasseras av säkerhetsstyrkorna och deras medlemmar fängslas för att de saknar rättslig ställning. Parlamentet fördömer gripandet av regimkritiker och personer från oppositionspartierna och uppmanar med kraft rådet och kommissionen att uppmana den syriska regeringen att frige fängslade journalister, människorättsaktivister och oberoende advokater och att häva undantagstillståndet.

85.  Europaparlamentet fördömer Vitrysslands åtgärder mot oppositionen i landet. Parlamentet konstaterar att dessa åtgärder allt mer börjar likna ett försök att systematiskt förödmjuka och misshandla medlemmar av oppositionen. Bland annat greps nyligen Sacharovpristagaren Alexander Milinkiewicz. Parlamentet konstaterar att Europeiska unionen inte har lyckats förbättra situationen när det gäller människorättsreformer i Vitryssland.

86.  Europaparlamentet ger uttryck för sin stora oro över den humanitära katastrofen i Gazaremsan och uppmanar alla berörda parter att följa FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Parlamentet står fast vid innehållet i sin resolution av den 21 februari 2008 om situationen i Gazaremsan(24).

87.  Europaparlamentet uppmärksammar rådets och kommissionens försök att anordna en andra samtalsrunda inom ramen för dialogen mellan EU och Uzbekistan om mänskliga rättigheter i maj 2008 och berömmer kommissionen för dess insatser för att anordna ett civilsamhällsseminarium om mediefrihet i samband med dialogen, eventuellt i Tasjkent. Parlamentet påpekar än en gång att en dialog om mänskliga rättigheter och expertmöten om Andijanmassakern 2005 inte i sig utgör en framgång och inte kan anföras som skäl för att häva sanktionerna. Parlamentet konstaterar att avsaknaden av en oberoende internationell utredning om Andijanmassakern och bristen på förbättring av människorättssituationen i Uzbekistan – vilket var de villkor som Europeiska unionen ställde upp för att häva sanktionerna – helt logiskt har medfört att sanktionerna mot Uzbekistan har utökats. Parlamentet välkomnar att det i slutsatserna från mötet i rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 15–16 oktober 2007 infördes specifika villkor som måste uppfyllas inom sex månader för att det tillfälliga hävandet av viseringsrestriktionerna ska behållas. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att göra en ordentlig konsekvensbedömning av beslutet att under sex månader häva vissa av de viseringsrestriktioner som utgör en del av EU:s sanktioner mot Uzbekistan, och se över den allmänna människorättssituationen i landet. Parlamentet beklagar att Uzbekistan än så länge inte har visat upp några framsteg på något av dessa områden. Parlamentet hyllar det arbete som parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter har gjort då det var sjätte månad noga har övervakat människorättssituationen och på så sätt regelbundet försett rådet med parlamentets bedömningar och rekommendationer om vilken politik EU bör anta på området. Parlamentet är bestört över presidentvalet i Uzbekistan den 23 december 2007, vilket enligt ODIHR hölls i en strikt kontrollerad politisk miljö, utan utrymme för en verklig opposition och som rent allmänt inte levde upp till flera av OSSE:s åtaganden för demokratiska val. Parlamentet fördömer mordet på Mark Weil, grundare och konstnärlig ledare för den oberoende Ilkhomteatern i Tasjkent, den 9 september 2007, och mordet på journalisten och den uzbekiska regimkritikern Alisher Saipov i staden Osj i Kirgizistan den 24 oktober 2007. Parlamentet upprepar sitt krav på omedelbar frigivning av alla politiska fångar(25).

88.  Europaparlamentet stöder rådets vilja att upprätta människorättsdialoger med samtliga fyra kvarvarande centralasiatiska länder. Parlamentet begär att dialogerna blir resultatorienterade och helt i linje med Europeiska unionens riktlinjer om människorättsdialoger med tredjeländer, med garantier för det civila samhällets och Europaparlamentets delaktighet. Parlamentet begär att upprättandet av dialogerna matchas av adekvata resurser inom rådets och kommissionens sekretariat.

89.  Europaparlamentet konstaterar hur betydelsefullt både Turkiets och EU:s åtagande för Turkiets anslutningsprocess är för de pågående människorättsreformerna i Turkiet.

90.  Europaparlamentet hoppas att de ansvariga för mordet på Benazir Bhutto identifieras och ställs inför rätta så snabbt som möjligt. Parlamentet konstaterar att människorättssituationen i Pakistan har förvärrats under hela 2007, framför allt hoten mot rättsväsendets oberoende och mediefriheten. Mot bakgrund av detta fördömer parlamentet smutskastningskampanjen mot Iftikhar Mohammad Chaudhry, f.d. ordförande för den pakistanska högsta domstolen, liksom den omständigheten att han har avsatts och placerats i husarrest. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att stödja denna demokratirörelse som har startats av rättsväsendet och advokatsamfundet, framför allt genom att bjuda in vissa av deras företrädare, inbegripet Iftikhar Mohammad Chaudhry. Parlamentet begär att alla avsatta domare ska återinsättas. Parlamentet noterar att ett nytt landstrategidokument har antagits för Pakistan och välkomnar att konfliktförebyggande åtgärder och mänskliga rättigheter har integrerats i hela detta dokument. Parlamentet konstaterar att det första mötet i Europeiska gemenskapens och Pakistans gemensamma kommitté hölls i Islamabad den 24 maj 2007 och betonar att mänskliga rättigheter måste placeras högt på dagordningen till alla kommande möten.

Kvinnlig könsstympning och andra skadliga traditionella sedvänjor

91.  Europaparlamentet understryker att insatser för att utrota alla former av kvinnlig könsstympning bör intensifieras såväl på gräsrotsnivå som inom den politiska processen, så att man lyfter fram att könsstympning både är en könsfråga och en kränkning av de mänskliga rättigheterna för fysisk integritet.

92.  Europaparlamentet insisterar på att kvinnors rättigheter uttryckligen ska tas upp i alla människorättsdialoger, särskilt kampen mot och utrotandet av alla former av diskriminering och våld mot kvinnor och flickor inklusive, i synnerhet, könsbaserad abort, alla former av traditionella sedvänjor som skadar kvinnor, exempelvis kvinnlig könsstympning och barn- eller tvångsgiftermål, alla former av människohandel, våld inom familjen, mord på kvinnor, utnyttjande på arbetsplatsen samt ekonomiskt utnyttjande. Staters åberopande av allehanda sedvänjor, traditioner eller religiösa övertygelser för att undkomma sin skyldighet att utrota sådan brutalitet och alla seder som kan äventyra kvinnors liv ska förkastas.

93.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att använda sig av människorättsklausulen för att göra bekämpandet av alla former av kvinnlig könsstympning till en prioriterad fråga i förbindelserna med tredjeländer, särskilt de länder som har förmånliga förbindelser med Europeiska unionen inom ramen för Cotonouavtalet (nu inom ramen för de europeiska partnerskapsavtalen), och att sätta press på dem för att få dem att anta lagbestämmelser och de administrativa, rättsliga och förebyggande åtgärder som krävs för att få ett slut på detta bruk.

94.  Europaparlamentet påminner om millennieutvecklingsmålen och betonar att tillgång till utbildning och hälsa är grundläggande mänskliga rättigheter. Parlamentet anser att hälsoprogram inbegripet dem som avser sexuell hälsa, främjande av jämlikhet mellan män och kvinnor, kvinnors egenmakt och barnens rättigheter ska ha en framträdande plats i EU:s politik för utveckling och mänskliga rättigheter, särskilt där könsrelaterat våld är utbrett och kvinnor och barn riskerar att utsättas för HIV/aids eller nekas tillgång till information, förebyggande åtgärder och/eller behandling. Parlamentet uppmanar kommissionen att införliva grundläggande arbetsrättigheter och agendan för anständigt arbete i sin utvecklingspolitik, särskilt i programmen för handelsrelaterat bistånd.

95.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att framför allt försöka förmå Afrikanska unionens medlemsstater att ratificera och genomföra Afrikanska unionens protokoll om kvinnors rättigheter i Afrika.

96.  Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att stärka EIDHR och att säkerställa att medel anslås till verksamhet som syftar till att eliminera alla former av kvinnlig könsstympning.

Allmän granskning av rådets och kommissionens verksamhet, inklusive de två ordförandeskapens arbete

97.  Europaparlamentet beklagar den burmesiska juntans pågående kränkningar av de mänskliga rättigheterna och demokratin, och stöder Europeiska unionens åtagande att nå de fastställda målen, det vill säga en inkluderande och genuin "trepartsdialog" mellan militärregimen, den demokratiska oppositionen (framför allt Nationella demokratiförbundet, som vann valet 1990) och de etniska nationaliteterna för att trygga den nationella försoning som krävs för en övergång till demokrati i Burma och att upprätta en legitim, demokratisk, civil regering som respekterar sin befolknings mänskliga rättigheter och återupprättar normala förbindelser med det internationella samfundet. Parlamentet välkomnar den gemensamma ståndpunkt som rådet antog i november 2007 om att förnya befintliga restriktiva åtgärder och införa ytterligare restriktiva åtgärder, men beklagar att viktiga sektorer som energi och finansiella sanktioner och banksanktioner mot militärregimen har undantagits från dessa restriktioner. Parlamentet anser därför att antagandet av restriktiva åtgärder automatiskt ska åtföljas av ett kraftfullt stöd till det civila samhället, vilket inte har varit fallet i Burma. Parlamentet fördömer de burmesiska myndigheternas brutala reaktion på de buddhistiska munkarnas demonstrationer och andra fredliga demonstranter. Parlamentet beklagar djupt att journalister och demokratiaktivister fortsätter att gripas och fängslas och uppmanar rådet att fortsätta att lyfta fram människorättssituationen i Burma som en prioriterad fråga i UNHRC och trycka på för att Tomas Ojea Quintana, FN:s särskilde rapportör om mänskliga rättigheter i Burma, ska göra ytterligare bedömningar av människorättskränkningarna. Parlamentet välkomnar utnämningen av Piero Fassino som särskilt EU-sändebud för Burma och ber kommissionen att aktivt stödja den burmesiska demokratirörelsen inom ramen för EIDHR. Parlamentet fördömer mordet på Padoh Mahn Sha, generalsekreterare för Karen National Union (KNU), i dennes hem i Thailand den 14 februari 2008. Parlamentet begär att omständigheterna kring mordet utreds och att EU utrycker sin upprördhet över den militära regimen och med kraft begär ett bättre skydd för de demokratiska ledare som flytt från Burma och lever i exil i Thailand. Parlamentet uttrycker sin oro över att de burmesiska flyktingarna i Malaysia är ytterst utsatta och riskerar att gripas, kvarhållas, misshandlas och deporteras av de malaysiska myndigheterna. Parlamentet uppmanar med kraft rådet att begära att de malaysiska myndigheterna upphör med sin brutala behandling av flyktingar, uppmuntrar FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) att registrera samtliga flyktingar för att se till att de får ett bättre skydd och att med kraft uppmana fler länder att ta emot burmesiska flyktingar från Malaysia för vidarebosättning.

98.  Europaparlamentet uppmanar rådets ordförandeskap att inrikta sig på länder där människorättssituationen är extra allvarlig. Parlamentet uppmanar framför allt rådet att till fullo genomföra EU:s riktlinjer för människorättsförsvarare och att anslå ytterligare medel för projekt inom ramen för EIDHR, särskilt projekt för att främja demokrati i Burma, Eritrea, Kuba, Laos, Nordkorea, Uzbekistan, Vietnam, Vitryssland och Zimbabwe. Parlamentet anser att utarbetandet och genomförandet av dessa projekt inte bör ha som villkor att de ska godkännas av eller omfatta samarbete med respektive regimer.

99.  Europaparlamentet välkomnar att den första EU-dagen mot människohandel iakttogs den 18 oktober 2007. Denna dag är avsedd att öka medvetenheten om människohandel och att understryka att EU sedan länge har åtagit sig att utrota denna handel.

100.  Europaparlamentet välkomnar EU:s forum för icke-statliga organisationer på människorättsområdet som det portugisiska ordförandeskapet anordnade i Lissabon i december 2007 på temat ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Parlamentet ställer sig bakom forumets rekommendationer, i vilka det bekräftas att de mänskliga rättigheterna är odelbara och universella och där man framgångsrikt kopplade samman de externa och interna aspekterna av EU:s politik. Parlamentet uppmuntrar därför rådet och kommissionen att stärka den befintliga bedömning av konsekvenserna för hållbar utveckling som utförs av kommissionens generaldirektorat för handel via en lämplig människorättskonsekvensbedömning.

101.  Europaparlamentet välkomnar det fjärde möte i EU:s nätverk av kontaktpunkter som rör personer ansvariga för folkmord, krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten, som hölls i Haag den 7–8 maj 2007. Parlamentet uppmärksammar det arbete som utfördes under mötet, som enbart ägnades åt Rwanda och europeiska länders utredningar av misstänkta rwandier. Parlamentet beklagar att nätverket inte har lyckats anordna ett femte möte under det portugisiska ordförandeskapet. Parlamentet påminner rådet om att det har åtagit sig att anordna ett sådant möte under varje ordförandeskap.

102.  Europaparlamentet uppmanar rådets ordförandeskap att göra något åt Europeiska unionens brist på handling i Darfur. Parlamentet välkomnar Afrikanska unionens och FN:s hybridstyrka i Darfur (Unamid), som enhälligt godkändes den 31 juli 2007 genomen FN:s säkerhetsråds resolution 1769 (2007), som ett litet steg i rätt riktning. Parlamentet noterar att Unamid tog över efter Afrikanska unionens uppdrag i Sudan (AMIS) den 31 december 2007, och har ett inledande mandat som löper ut den 31 juli 2008. Parlamentet förväntar sig att den 7 000 man starka AMIS-styrkan, som hittills har ansvarat för det fredsbevarande uppdraget, kommer att slås samman med denna nya styrka och att alla nödvändiga åtgärder kommer att vidtas för att göra det möjligt för Unamid att uppfylla sitt mandat, inbegripet periodisk översyn av antalet fredsbevarande soldater som har stationerats ut. Parlamentet insisterar trots detta på att de arresteringsordrar som ICC har utfärdat för Darfur måste verkställas så snart som möjligt. Parlamentet konstaterar att de otillräckliga åtgärderna för att bekämpa den humanitära katastrofen i Darfur var ett av skälen till den försämrade politiska och sociala situationen i Tchad. Parlamentet begär att det omgående vidtas åtgärder för att tillhandahålla mer stöd till detta land.

103.  Europaparlamentet oroas av rebelloffensiven i N'Djamena, huvudstaden i Tchad, i början av februari 2008. Parlamentet framhåller hur viktigt det är att EU bidrar till ökade diplomatiska påtryckningar för en vapenvila i Tchad så att den hårt ansatta civilbefolkningen skyddas och att man stödjer diskussioner i syfte att få till stånd fred och nationell försoning i detta land. Parlamentet fördömer det sätt på vilket Tchads regerings har slagit till mot politiska motståndare i N'Djamena efter kuppförsöket i februari. Parlamentet uppmanar med kraft rådet att göra sitt yttersta för att trygga friheten för den politiska oppositionen i Tchad. Parlamentet understryker hur allvarlig flykting- och internflyktingkrisen är i östra Tchad, där över 400 000 flyktingar och fördrivna personer bor i 12 läger längs Tchads östra gräns. Parlamentet välkomnar inrättandet av den fredsbevarande styrkan Europeiska unionens militära insats i Republiken Tchad och Centralafrikanska republiken (EUFOR TCHAD/RCA) och dess viktiga mål att skydda flyktingar, fördrivna personer och humanitär personal i detta krisområde.

104.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som har påbörjats i FN för att nå en enhetlig uppförandestandard för all personal som deltar i fredsbevarande uppdrag. Parlamentet noterar att det i handlingsplanen för insatsstyrkan anges som krav att sex grundprinciper måste införlivas i alla uppförandekoder för FN:s permanenta samordningskommitté, inbegripet en princip om förbud mot sexuell aktivitet med personer under 18 år, oavsett den lokala lagliga åldern för könsumgänge. Parlamentet välkomnar att denna uppförandekod nu gäller all FN:s fredsbevarande och humanitära personal. Parlamentet välkomnar upprättandet av enheter för personligt uppträdande de inom ramen för FN-uppdragen i Burundi, Elfenbenskusten, Demokratiska republiken Kongo och Haiti, som ska undersöka anklagelser och bistå offer. Parlamentet förväntar sig att uppförandekoden tillämpas fullt ut i alla FN-uppdrag, i förekommande fall även med straffrättsliga påföljder för de personer som bevisligen har våldtagit eller sexuellt utnyttjat barn.

105.  Europaparlamentet välkomnar att rådet upprättar och regelbundet uppdaterar förteckningar över de länder där det görs extra insatser för att genomföra EU:s riktlinjer om barn och väpnade konflikter, dödsstraffsinsatser (länder som anses ligga på gränsen till att avskaffa dödsstraffet) och insatser för människorättsförsvarare. Parlamentet konstaterar att en liknande praxis även planeras enligt genomförandestrategin för EU:s nya riktlinjer om främjandet och skyddandet av barnets rättigheter. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utvidga denna goda praxis, som bland annat gör det möjligt för EU att reagera effektivare på EU:s riktlinjer om tortyr genom démarcher, uttalanden och andra former av åtgärder. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att använda sig av FN:s särskilda mekanism och ta hänsyn till Europaparlamentets rekommendationer och brådskande resolutioner när dessa särskilt viktiga länder identifieras.

106.  Europaparlamentet upprepar sin begäran om att diskrimineringsfrågor uttryckligen tas upp i alla människorätts- och demokratidiskussioner med tredjeländer, instrument, dokument och rapporter, inbegripet årsrapporterna om mänskliga rättigheter, med uttryckligt inbegripande av frågor om etniska, nationella och språkliga minoriteter, religionsfrihet inbegripet intolerans gentemot någon religion och diskriminering av minoritetsreligioner, kastbaserad diskriminering, skydd och främjande av ursprungsbefolkningars rättigheter, kvinnors mänskliga rättigheter, barnets rättigheter, personer med funktionshinder inbegripet utvecklingsstörda personer, samt människor med alla typer av sexuell läggning och låta deras organisationer delta fullt ut, både inom EU och tredjeländer när så är lämpligt.

Kommissionens program för externt bistånd och EIDHR

107.  Europaparlamentet uttrycker oro över det valfusk som uppenbarligen präglade presidentvalet i Kenya i december 2007, och det våld som detta följdes av. Parlamentet begär att de mänskliga rättigheterna garanteras, inbegripet yttrandefriheten, mötesfriheten och föreningsfriheten, samt fria och rättvisa val. Parlamentet ser med oro på att EU betalade ut pengar till Kenya dagen efter valet i december 2007. Parlamentet kräver med eftertryck att utbetalningar till regeringar i framtiden inte bör utföras så kort efter ett allmänt val, och att sådana utbetalningar framför allt inte bör göras förrän EU:s valobservatörsstyrka har lagt fram sin rapport. Parlamentet konstaterar, mot bakgrund av fredssamtalen, hur viktigt det är att EU fortsätter att vara involverat och att det fortsätter att stödja de pågående ansträngningarna för att se till att Kenya får en fungerande och stabil demokratisk regering och president.

108.  Europaparlamentet välkomnar att EIDHR har antagits, som är ett finansiellt instrument för externt stöd som specifikt främjar mänskliga rättigheter och demokrati, och att parlamentets prioriteringar i programdokumenten för 2007 och 2008 har beaktats.

109.  Europaparlamentet efterlyser fullständig insyn i hur pengarna används och projekt väljs och utvärderas inom ramen för EIDHR. Parlamentet begär att alla utvalda projekt publiceras på Internet, när detta är förenligt med mottagarskyddet.

110.  Europaparlamentet välkomnar att det inom ramen för EIDHR har lanserats nya projekt som gör det möjligt att agera snabbt för att skydda människorättsförsvarare. Parlamentet uppmanar kommissionen att snabbt och effektivt genomföra detta nya projekt.

111.  Europaparlamentet föreslår att EIDHR:s budget ökas från och med 2009, framför allt för att frigöra ytterligare medel till projekt i "svåra" länder och projekt som förvaltas direkt av kommissionens delegationer tillsammans med lokala civilsamhällsorganisationer, så att alla länder där sådana projekt genomförs kan få tillgång till gemenskapsmedel.

112.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att justera den personalstyrka som har anslagits för att genomföra EIDHR, både på högkvarteret och i delegationerna, så att man tar hänsyn till detta nya instruments egenheter och problem och erforderliga resurser och tillgänglig expertis tillhandahålls med hänsyn till den mycket känsliga karaktären hos de projekt som stöds, behovet att skydda de aktörer i det civila samhällets som verkställer dessa projekt och betydelsen av de politiska mål som det representerar.

113.  Europaparlamentet begär att EU-delegationernas personal i tredjeländer utbildas i mänskliga rättigheter och demokrati, upp till högsta nivå, särskilt mot bakgrund av de projekt som verkställs enligt riktlinjerna och det akuta behovet att stödja människorättsförsvarare. Med anledning av delegationernas nya uppgifter på detta område begär parlamentet dessutom att det i den utbildning som delegationscheferna genomgår vartannat år ska ingå en människorättskomponent.

114.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det råder konsekvens mellan EU:s politiska prioriteringar och de program och projekt som EU stöder, särskilt i samband med EU:s bilaterala programplanering med tredjeländer. Parlamentet begär dessutom att programmen och de tematiska instrumenten sinsemellan blir konsekventa, och att dessa instrument ska stärkas eftersom det endast är tack vare dessa EU kan bedriva projekt i tredjeländer utan stöd från myndigheterna i de berörda länderna.

115.  Europaparlamentet konstaterar att EIDHR:s anslagna medel för EU:s valövervakningsuppdrag 2007 uppgick till 23 procent av EIDHR:s totalt använda medel (30 100 000 EUR) och att 11 sådana uppdrag genomfördes.

116.  Europaparlamentet konstaterar att en stor andel (ca 50 procent) av EIDHR:s samlade projektbudget för 2007 gick till stora tematiska projekt och att endast en liten del (24 procent) gick till program för att stödja enskilda länder (motsvarande mikroprojekt). Parlamentet konstaterar dessutom att endast en liten andel av medlen gick till Asien och föreslår därför en omprövning av den geografiska balansen.

117.  Europaparlamentet konstaterar att försiktighet måste råda vid finansieringen av internationella organisationer som finansieras med bidrag från medlemsstaterna, exempelvis ICC, eftersom finansiering av sådana organisationer kan likställas med som att subventionera statliga parter, vilka har en skyldighet att tillhandahålla dessa organisationers finansiering, och äventyrar andra projekt och institutioner som är beroende av medel från EIDHR, exempelvis icke-statliga organisationers projekt och specialdomstolen för Sierra Leones arvsprogram och utåtriktade arbete.

Valstöd och valobservation

118.  Europaparlamentet konstaterar med glädje att EU i ökad utsträckning använder sig av valstöd och valobservation för att främja demokrati i tredjeländer och att dessa uppdrags kvalitet och oberoende har fått ett allmänt erkännande.

119.  Europaparlamentet efterlyser ökad försiktighet när det gäller de kriterier som används för att utse de länder i vilka valstöd och valobservation äger rum och anser att man måste följa de metoder och regler som har fastställts på internationell nivå, framför allt när det gäller uppdragets oberoende karaktär.

120.  Mot bakgrund av tidigare erfarenheter anser Europaparlamentet att valstöd och valobservation nu bör införlivas i en kontinuerlig process som inkluderar stöd redan på valförberedelsestadiet till förmån för demokrati och mänskliga rättigheter, och framför allt stöd efter valet för att utvärdera den demokratiska processen i syfte att stärka rättsstatsprincipen, konsolidera de demokratiska institutionerna, politisk pluralism, rättsväsendets oberoende och det civila samhällets roll.

121.  Europaparlamentet erinrar om att det behövs en eftervalspolitisk komponent i EIDHR:s rättsliga grund.

122.  Europaparlamentet begär att valprocessen, inbegripet såväl stadierna före som efter valet, införlivas i de olika nivåerna av den politiska dialogen med de berörda tredjeländerna så att man säkerställer att EU:s politik präglas av konsekvens och bekräftar den oerhört viktiga roll som mänskliga rättigheter och demokrati spelar.

123.  Europaparlamentet påminner dessutom rådet och kommissionen om att strategier för demokrati och mänskliga rättigheter måste utarbetas specifikt för varje enskilt land, vilket några medlemsstater redan har börjat göra, eftersom detta är grundläggande hjälpmedel för att säkerställa att den förda politiken är konsekvent, inbegripet under valprocessen.

124.  Europaparlamentet uppmanar utskottet för utrikesfrågor att innan halvtidsöversynen se över genomförandet av de olika komponenterna i EIDHR.

Genomförandet av människorätts- och demokratiklausuler i externa avtal

125.  Europaparlamentet beklagar att människorätts- och demokratiklausulen, som utgör en väsentlig del i alla samarbets- och partnerskapsavtal med tredjeländer, fortfarande inte tillämpas på ett konsekvent sätt, eftersom det saknas ett instrument för att se till att den efterlevs.

126.  I samband med detta betonar Europaparlamentet än en gång de förslag som anges i parlamentets ovan nämnda resolution av den 14 februari 2006 om människorätts- och demokratiklausuler i Europeiska unionens avtal. Framför allt måste sådana klausuler inkluderas i alla EU-avtal, inbegripet sektorspecifika avtal.

127.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utnyttja den omständigheten att partnerskaps- och samarbetsavtalen med flera grannländer och Ryssland är på väg att löpa ut, och förhandlingarna om nya avtal, för att integrera mänskliga rättigheter och en effektiv dialog om dessa rättigheter i framtida avtal, inbegripet genom ett uppföljningsförfarande.

128.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att inom ramen för EU:s utrikeshandels-, investerings- och utvecklingspolitik se till att den ekonomiska verksamhet som bedrivs av privata EU-företag i tredjeländer respekterar internationella människorättsnormer, särskilt när det gäller utnyttjande av naturresurser och det internationella kravet på förhandsgodkännande från lokala gemenskaper och den berörda inhemska befolkningen sedan information lämnats. Parlamentet bör övervaka utvecklingen och redogöra för de framsteg som görs i denna fråga.

129.  Europaparlamentet upprepar sitt krav på att människorättsklausuler genomförs på ett mer öppet sätt via samråd mellan parterna, där det anges vilka politiska och rättsliga mekanismer som ska användas vid en begäran om att bilateralt samarbete tillfälligt ska hävas på grundval av upprepade och/eller systematiska människorättskränkningar som strider mot folkrätten. Parlamentet anser att det i dessa klausuler även bör ingå uppgifter om såväl mekanismer för att tillfälligt häva ett samarbetsavtal som en "varningsmekanism".

130.  Europaparlamentet konstaterar att EU inte ingick några nya avtal med människorättsklausuler under 2007.

131.  Europaparlamentet välkomnar att rådet och kommissionen i juni 2007 tillfälligt hävde Vitrysslands förmånsbehandling i enlighet med det allmänna preferenssystemet (GSP), till följd av att den vitryska regeringen inte hade genomfört några av de rekommendationer som ILO lade fram 2004.

132.  Europaparlamentet anser att säkerställandet av demokrati och skydd för de mänskliga rättigheterna vid EU:s yttre gränser bör prioriteras vid EU:s insatser att integrera ett människorättsperspektiv i all politik. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att ytterligare konsolidera insatserna för att integrera ett människorättsperspektiv i all politik inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken, det strategiska partnerskapet med Ryssland och förbindelserna med Turkiet och länderna på Västra Balkan, och att i detta syfte dessutom till fullo använda sig av de befintliga regionala samarbetsramarna i dessa regioner. Parlamentet upprepar att det finns ett särskilt behov av att ta upp människorättskränkningar i samband med olösta konflikter i länderna i fråga, vilket utgör ett avsevärt hinder för att konsolidera rättsstatsprincipen och demokrati vid EU:s nuvarande yttre gränser.

Integrering av ett människorättsperspektiv i all politik

133.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att noga övervaka de förmåner som ges enligt det "allmänna preferenssystemet plus" till sådana länder som har uppvisat allvarliga brister när det gäller att genomföra ILO:s åtta konventioner om grundläggande arbetsstandarder, med hänsyn till kränkningar av medborgerliga och politiska rättigheter eller användningen av straffarbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta kriterier för att avgöra när förmånerna enligt det GSP ska dras in av människorättsskäl.

134.  Europaparlamentet påminner om den deklaration om rätten till utveckling som antogs genom FN:s generalförsamlings resolution 41/128 av den 4 december 1986, i vilken det anges att rätten till utveckling är en omistlig mänsklig rättighet och att stater har det primära ansvaret för att skapa villkor som är gynnsamma för att förverkliga rätten till utveckling, och måste vidta åtgärder för att formulera internationella utvecklingspolitiska riktlinjer så att denna rätt förverkligas fullt ut. Parlamentet efterlyser åtgärder för att se till att internationella utvecklingsprogram avsedda att ta upp staters ansvar omfattar och är tillgängliga för personer med funktionshinder, i enlighet med artikel 32 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder, som Europeiska gemenskapen undertecknade den 30 mars 2007.

135.  Europaparlamentet påminner rådet om dess åtagande att integrera mänskliga rättigheter i GUSP och annan EU-politik, i enlighet med riktlinjerna i det dokument som kommittén för politik och säkerhet ställde sig bakom den 7 juni 2006. Parlamentet efterlyser större framsteg i genomförandet av rekommendationerna i detta dokument. Parlamentet påminner särskilt rådet om de geografiska arbetsgruppernas skyldighet att identifiera viktiga frågor, prioriteringar och strategier på människorättsområdet som en del av deras övergripande planering, och att det bör inrättas ett mer systematiskt utbyte med internationella icke-statliga organisationer och människorättsförsvarare.

136.  Europaparlamentet påminner om att det i EU:s allmänna budget för 2008 ingår anslag till personer med funktionshinder som ska kontrolleras för att se till att de, i egenskap av gemenskapsstöd, är förenliga med artikel 32 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder och begär att dessa budgetbestämmelser ska genomföras strikt och följas upp.

137.  Europaparlamentet uppmanar rådet att göra allt det kan för att genomföra den grundläggande rätten till hälsa när det gäller behandlingen av smärta och tillgången till opiater för smärtlindring. Internationella narkotikakontrollstyrelsen har bett det internationella samfundet att främja förskrivningen av värktabletter, under förutsättning att hanteringen sker under strikt kontroll från erkända internationella och nationella tillsynsmyndigheter, exempelvis nationella regeringar och FN:s specialorgan, särskilt i fattiga länder, eftersom allvarlig underbehandling rapporteras i fler än 150 länder. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att arbeta för att alla stater ska kunna bli medlemmar av WHO, i enlighet med artikel 3 i WHO:s stadga, och därigenom göra WHO:s program effektivare och mer allmängiltiga.

138.  Europaparlamentet fördömer utan förbehåll allt utnyttjande av barn, oavsett om det rör sig om sexuellt utnyttjande, inbegripet barnpornografi och barnsexturism, eller tvångsarbete, tillsammans med alla former av människohandel. Parlamentet ber kommissionen och medlemsstaterna att erkänna problemet med tusentals gatubarn och barn som tvingas tigga som ett allvarlig social fråga och människorättsfråga, och ber dem att vidta åtgärder för att lösa problemet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa sanktioner mot de ansvariga för förnedringen av barn som tvingas tigga.

139.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att främja de europeiska och lokala företagens sociala ansvar. Parlamentet ber rådet att rapportera tillbaka till parlamentet om alla uppgifter från FN:s särskilda representant för frågor rörande företag och mänskliga rättigheter som förtydligar standarder för företagens sociala ansvar och multinationella företag och andra företags ansvar när det gäller mänskliga rättigheter.

140.  Europaparlamentet uppmärksammar att invandringspolitiken prioriteras på dagordningen för EU:s interna och externa politik och att EU i sina texter har försökt koppla samman invandring och utveckling och se till att invandrares grundläggande rättigheter respekteras. Parlamentet vidhåller emellertid att verkligheten på fältet motsäger dessa texter. Parlamentet betonar att avtal om återtagande av olagliga invandrare måste ingås med länder som har det rättsliga och institutionella maskineri som krävs för att hantera återtagandet av de egna medborgarna och skydda deras rättigheter. Parlamentet betonar hur viktigt det är att se till att tillämpningen av sådana återtagandeavtal till fullo sker i enlighet med principen om icke-avvisning ("non-refoulement") och att säkerställa tillgången till ett rättvist asylförfarande, och uppmanar till effektiv kontroll av behandlingen av personer som återsänds i enlighet med återtagandeavtal, särskilt med hänsyn till eventuell upprepad avvisning ("chain refoulement").

141.  Europaparlamentet uppmanar rådet att se till att respekten för flyktingars, asylsökandes och invandrares rättigheter fullt ut omsätts i praktisk handling när EU ökar sitt samarbete med tredjeländer i invandrings- och asylfrågor. Parlamentet betonar att framför allt den europeiska grannskapspolitiken bör användas för att övervaka människorättssituationen på detta område. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att man – inom ramen för den samarbetspolitik som rör åtgärder för att bekämpa olaglig invandring – gör allt som går för att se till att polisen och de rättsliga myndigheterna i tredjeländer respekterar de mänskliga rättigheterna, och uppmanar rådet och kommissionen att se till att det inte ges något stöd till polis och rättsliga myndigheter i länder som på ett allvarligt och systematiskt sätt kränker de mänskliga rättigheterna och/eller inte rapporterar om hur de relevanta medlen används.

142.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att på internationell nivå ta EU-initiativ för att bekämpa förföljelser och diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet, exempelvis genom att lägga fram en resolution om denna fråga på FN-nivå och stödja icke-statliga organisationer och aktörer som främjar jämställdhet och icke-diskriminering. Parlamentet fördömer att homosexuellt beteende är ett brott i många länder, att Iran, Saudiarabien, Jemen, Sudan, Mauretanien och Förenade arabemiraten samt delar av Nigeria tillämpar dödsstraff för homosexuella aktiviteter, att 77 länder har lagar som gör det tillåtet för statliga myndigheter att åtala, och eventuellt utdöma fängelsestraff för personer som har sex med andra personer av samma kön och att flera länder, exempelvis Pakistan, Bangladesh, Uganda, Kenya, Tanzania, Zambia, Malawi, Niger, Burkina Faso, Sierra Leone, Malaysia och Indien (där de relevanta bestämmelserna i strafflagen för närvarande är föremål för en rättslig översyn), har lagar som medger utdömande av fängelsestraff från 10 år till livstid. Parlamentet ställer sig helt och håller bakom Yogyakartaprinciperna om tillämpning av internationell humanitär rätt i förbindelse med sexuell läggning och könsidentitet. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att bevilja asyl till sådana personer som riskerar förföljelse i sina hemländer på grund av sin sexuella läggning och könsidentitet.

143.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att – inför det planerade ministermötet 2009 i FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrå – se till att anslagen till internationella organ som FN:s organ för att bekämpa illegala droger aldrig direkt eller indirekt används för att stödja säkerhetstjänsten i länder som begår allvarliga och systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna eller tillämpar dödsstraff i narkotikarelaterade mål. Parlamentet begär dessutom att det utarbetas ett dokument som på ett heltäckande och detaljerat sätt fastställer EU-medlemsstaternas bästa metoder när det gäller mänskliga rättigheter och narkotikapolitik med anledning av det kommande mötet i FN:s narkotikakommission.

144.  Europaparlamentet upprepar hur viktigt det är att EU:s inre politik främjar efterlevnad av internationell humanitär rätt och att medlemsstaterna måste anta lagstiftning som bland annat är förenlig med skyldigheterna enligt Genèvekonventionerna och tilläggsprotokollen till dessa, konventionen mot tortyr, folkmordskonventionen och Romstadgan. Parlamentet välkomnar de framsteg som har gjorts när det gäller att tillämpa universell jurisdiktion i vissa medlemsstater. För att göra den externa och interna politiken mer konsekvent uppmanas rådet, kommissionen och medlemsstaterna att införliva kampen mot straffrihet för allvarliga internationella brott i utarbetandet av ett gemensamt EU-område med frihet, säkerhet och rättvisa.

145.  Europaparlamentet upprepar sin oro över de restriktioner av Internetinnehåll – oavsett om dessa restriktioner avser spridningen eller mottagandet av informationen – som vissa regeringar har infört och som inte är helt förenliga med garantierna om yttrandefrihet. Parlamentet ber i detta sammanhang rådet och kommissionen att utarbeta gemenskapsregler för handel med tredjeländer som rör varor, inbegripet programvara, maskinvara och andra liknande produkter, vilka har som enda syfte att bedriva allmän övervakningsverksamhet och begränsa tillgången till Internet på ett sätt som är oförenligt med yttrandefriheten, samt importen och exporten av sådana varor, med undantag för varor vars enda syfte är att skydda barn. Parlamentet anser att samma sak bör gälla övervaknings- och/eller militärteknik som är avsedd för länder som systematiskt kränker de mänskliga rättigheterna. Parlamentet efterlyser dessutom konkreta lösningar så att europeiska företag hindras från att förse dessa länder med personuppgifter som kan användas för att kränka sådana rättigheter, framför allt yttrandefriheten.

Effektiviteten i Europaparlamentets ingripanden i människorättsärenden

146.  Europaparlamentet ber rådet att delta i debatter om resolutioner i brådskande fall av kränkningar av de mänskliga rättigheterna samt av demokratiska och rättsstatliga principer och begär att underutskottet för mänskliga rättigheter ges en konstruktivare roll när det gäller att utarbeta konsekventa och insynsvänliga kriterier för att välja vilka ämnen som ska vara föremål för brådskande debatter.

147.  Europaparlamentet rekommenderar att resolutioner och andra viktiga dokument som rör människorättsfrågor ska översättas till de språk som talas i de berörda områdena, särskilt språk vars användning inte erkänns av de statliga myndigheter som bär ansvaret för kränkningarna av de mänskliga rättigheterna.

148.  Europaparlamentet beklagar djupt att de burmesiska och kubanska myndigheterna har avslagit parlamentets begäran om att skicka en delegation till dessa länder för att besöka tidigare Sacharovpristagare. Parlamentet anser att parlamentet bör underlätta inrättandet av ett nätverk av Sacharovpristagare, med regelbundna möten i parlamentet.

149.  Europaparlamentet motsätter sig med kraft det systematiska våld och de återkommande trakasserier som Sacharovpristagarna "Damas de Blanco" ("Kvinnor i vitt") utsätts för då de demonstrerar fredligt och begär att deras släktingar, som har suttit fängslade i Kuba i mer än fem år, ska friges. Parlamentet uppmanar talmannen att för de kubanska myndigheterna upprepa parlamentets begäran att Sacharovpristagaren från 2002, Oswaldo Payá, ska tillåtas att, i enlighet med den inbjudan som han fått av Europeiska institutionerna, personligen närvara för att inför institutionerna beskriva den aktuella politiska situationen i Kuba. Parlamentet uppmanar vidare talmannen att till de kubanska myndigheterna förmedla parlamentets starka önskan och fasta beslutsamhet att under de kommande veckorna välkomna "Damas de Blanco" på en av parlamentets arbetsorter för att officiellt överräcka dem Sacharovpriset för 2005.

150.  Europaparlamentet påminner parlamentets delegationer om att de systematiskt bör föra upp en interparlamentarisk debatt om människorättssituationen på dagordningen för sina besök till tredjeländer.

151.  Europaparlamentet uppmärksammar det arbete som uträttats av dess tillfälliga utskott för CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar, och detta utskotts betänkande som ledde till den resolution i ämnet som parlamentet antog den 14 februari 2007(26). Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att arbeta tillsammans på alla nivåer för att såväl nu som i framtiden avslöja och fördöma extraordinära överlämnanden. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att rapportera tillbaka till parlamentet om svaren på den skrivelse av den 23 juli 2007 till de polska och rumänska regeringarna i vilken den begärda att få detaljerade upplysningar om resultatet av de utredningar som har ägt rum i dessa båda länder och resultatet av det frågeformulär som skickades ut till alla EU-medlemsstater om deras terroristbekämpningslagstiftning, i enlighet med tillkännagivande som gjordes vid plenarsammanträdet i september 2007.

o
o   o

152.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, kandidatländernas regeringar och parlament, FN, Europarådet, OSSE och regeringarna i de länder och territorier som nämns i resolutionen.

(1) Rådets dokument 13288/1/07. (2) Se bilaga III till betänkande A6-0128/2007 från utskottet för utrikesfrågor. (3) EGT C 379, 7.12.1998, s. 265; EGT C 262, 18.9.2001, s. 262; EGT C 293 E, 28.11.2002, s. 88; EUT C 271 E, 12.11.2003, s. 576. (4) EUT C 311, 9.12.2005, s. 1. (5) EUT C 303, 14.12.2007, s. 1. (6) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3; EUT L 209, 11.8.2005, s. 27. (7) EUT L 386, 29.12.2006, s. 1. (8) Antagna texter, P6_TA(2007)0235. (9) Antagna texter, P6_TA(2008)0065. (10) EUT C 290 E, 29.11.2006, s. 107. (11) EUT C 250 E, 25.10.2007, s. 91. (12) EUT C 74 E, 20.3.2008, s. 775. (13) EGT C 77 E, 28.3.2002, s. 126. (14) Antagna texter, P6_TA(2007)0381. (15) EUT C 303 E, 13.12.2006, s. 879. (16) EUT C 327, 23.12.2005, s. 4. (17) Fram till juni 2007. (18) Över 140 representanter för det civila samhället och 138 stater deltog (av vilka 94 har ställts sig bakom Osloförklaringen eller Osloprocessen). (19) EUT L 150, 18.6.2003, s. 67. (20) Den 13 mars 2008 hade 87 länder fortfarande inte ratificerat Romstadgan: Algeriet, Angola, Armenien, Azerbazdzjan, Bahamas, Bahrain, Bangladesh, Bhutan, Brunei, Chile, Egypten, Ekvatorialguinea, Elfenbenskusten, El Salvador, Eritrea, Etiopien, Filippinerna, Förenade Arabemiraten, Förenta staterna, Grenada, Guatemala, Guinea-Bissau, Haiti, Indien, Indonesien, Iran, Irak, Israel, Jamaica, Jemen, Kamerun, Kap Verde, Kazakstan, Kina, Kirgizistan, Kiribati, Demokratiska folkrepubliken Korea, Kuba, Kuwait, Laos, Libanon, Libyen, Madagaskar, Malaysia, Maldiverna, Marocko, Mauretanien, Mikronesiska federationen, Moçambique, Moldavien, Monaco, Myanmar/Burma, Nepal, Nicaragua, Oman, Pakistan, Palau, Papua Nya Guinea, Qatar, Ryska federationen, Rwanda, Saint Lucia, Salomonöarna, São Tomé och Príncipe, Saudiarabien, Seychellerna, Singapore, Somalia, Sri Lanka, Sudan, Surinam, Swaziland, Syrien, Thailand, Tjeckien, Togo, Tonga, Tunisien, Turkiet, Turkmenistan, Tuvalu, Ukraina, Uzbekistan, Vanuatu, Vietnam, Vitryssland, Zimbabwe. (21) Den 10 januari 2008 hade Italien, Lettland, Polen och Spanien undertecknat men inte ratificerat protokoll nr 13. (22) Signatärstater (i december 2007): Belgien, Cypern, Danmark, Finland, Frankrike, Irland, Italien, Litauen, Luxemburg, Malta, Portugal, Slovakien, Slovenien, Spanien, Sverige, Tyskland och Österrike. (Endast två länder – Albanien and Argentina – har ratificerat konventionen, som måste ratificeras av 20 länder för att träda ikraft.) (23) Fakultativt protokoll till konventionen om barnets rättigheter, om försäljning av barn, barnprostitution och barnpornografi. Det har (i november 2007) inte ratificerats av Finland, Förenade kungariket, Grekland, Irland, Luxemburg, Malta, Tjeckien, Tyskland och Ungern. Fakultativt protokoll till konventionen om barnets rättigheter om barns deltagande i väpnade konflikter. Det har (i oktober 2007) inte ratificerats av Estland, Grekland, Nederländerna eller Ungern. Det har varken undertecknats eller ratificerats av Cypern. (24) Antagna texter, P6_TA(2008)0064. (25) Särskilt Mutabar Tadjibaeva, ordförande för människorättsorganisationen Plammenoe Serdtse, och följande 9 människorättsförsvarare: Nosim Isakov, Norboi Kholjigitov, Abdusattor Irzaev, Habibulla Okpulatov, Azam Formonov, Alisher Karamatov, Mamarajab Nazarov, Dilmurad Mukhiddinov och Rasul Khudainasarov. (26) EUT C 287 E, 29.11.2007, s. 309.

Europaparlamentets resolution av den 8 maj 2008 om EU:s valobservatörsuppdrag: mål, tillvägagångssätt och framtida utmaningar (2007/2217(INI))

P6_TA(2008)0194 A6-0138/2008

Europarlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, särskilt artikel 25 i den senare,

–   med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, de OSSE-åtaganden som fastställdes i Köpenhamn 1990 och toppmötet i Istanbul 1999, då alla OSSE-länder åtog sig att inbjuda internationella observatörer, framför allt OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR), till sina val,

–   med beaktande av Afrikanska stadgan om människors och folks rättigheter och Amerikanska konventionen om mänskliga rättigheter,

–   med beaktande av förklaringen om principer för internationell valövervakning och uppförandekoden för internationella valobservatörer som antogs av Förenta nationerna i New York den 27 oktober 2005,

–   med beaktande av alla avtal mellan EU och tredjeländer och de klausuler om mänskliga rättigheter och demokrati som dessa avtal innehåller,

–   med beaktande av artiklarna 3, 6 och 11 i EU-fördraget och artiklarna 3, 177, 179 och 181a i EG-fördraget,

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som antogs formellt i Strasbourg den 12 december 2007(1),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2006 av den 20 december 2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen(2) (EIDHR),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 april 2000 om EU:s stöd till och övervakning av val (KOM(2000)0191),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2001 om kommissionens meddelande om EU:s stöd till och övervakning av val(3),

–   med beaktande av EU:s riktlinjer för valövervakning(4) och EU:s riktlinjer för gemensamma kriterier vid val av valobservatörer(5),

–   med beaktande av rådets dokument om stöd till och övervakning av val(6),

–   med beaktande av sin resolution av den 25 april 2002 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om "Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land"(7),

–   med beaktande av EU:s årsrapporter om de mänskliga rättigheterna,

–   med beaktande av sina årliga betänkanden om de mänskliga rättigheterna i världen,

–   med beaktande av resolutionen från den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen av den 21 november 2007 om val och valprocesser i AVS- och EU-länderna(8),

–   med beaktande av talmanskonferensens beslut av den 8 november 2001 om inrättande av en valsamordningsgrupp (ECG)(9), den 12 maj 2005 om genomförandebestämmelser för valobservatörsuppdrag(10), den 21 september 2006 om genomförandebestämmelser för delegationernas arbete(11) och den 8 juni 2006 om riktlinjer för Europaparlamentets valövervakningsdelegationer(12),

–   med beaktande av de preliminära uttalandena och slutliga rapporterna från EU:s valobservatörsuppdrag och rapporterna om EU:s valövervakningsdelegationer,

–   med beaktande av valsamordningsgruppens årsrapporter,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för utveckling (A6-0138/2008), och av följande skäl:

A.  Val måste anordnas i enlighet med internationellt erkända normer.

B.  I den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna fastställs att var och en har rätt att fritt välja ombud i periodiska och verkliga val, som ska äga rum med tillämpning av allmän och lika rösträtt samt hemlig röstning. Denna rättighet fastställs även i alla andra framträdande internationella och regionala människorättsliga instrument och utgör grundvalen för verklig demokrati, som Europeiska unionen i sina fördrag har förbundit sig att upprätthålla.

C.  Valövervakning bidrar allmänt till att främja och skydda grundläggande mänskliga rättigheter och särskilt samhälleliga och politiska rättigheter. En verklig demokratisk valprocess förutsätter respekt för frihet och fria medier, efterlevnad av rättsstatsprincipen, rätt att bilda politiska partier och konkurrera om offentliga tjänster, icke-diskriminering och lika rättigheter för alla medborgare samt andra grundläggande mänskliga rättigheter och friheter som alla OSSE-länder har åtagit sig att skydda och främja.

D.  Internationell valövervakning syftar till att stärka valprocessens legitimitet, öka allmänhetens förtroende för valet, förhindra och i förekommande fall avslöja valfusk och att analysera, rapportera och utarbeta rekommendationer för att förbättra alla aspekter av valprocessen i fullt samarbete med det berörda landet, lösa eventuella konflikter och skydda de mänskliga rättigheterna och demokrati i allmänhet.

E.  Valövervakning i nya demokratier och demokratier som är under utveckling är en prioritering för EU och visar unionens åtagande att hjälpa nya demokratier och länder som utvecklas mot demokrati att bygga upp stabila demokratiska strukturer.

F.  Bekämpning av fattigdom, som är det främsta målet för EU:s utvecklingspolitik, kräver deltagardemokrati och ansvarsfulla korruptionsfria regeringar, i enlighet med den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolution, antagen den 1 april 1999 i Strasbourg, om samarbetet mellan AVS och EU, deltagandet i AVS-ländernas valprocesser samt den gemensamma församlingens roll(13).

G.  I partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000(14) (Cotonouavtalet), betonas det att partnerskapet mellan AVS-länderna och EU aktivt ska stödja och främja de mänskliga rättigheterna, demokratiska processer, konsolidering av rättsstatsprincipen samt god samhällsstyrning.

H.  År 2005 antog FN en förklaring om principer för internationell valövervakning och en uppförandekod för internationella valobservatörer, som både kommissionen och parlamentet, liksom 32 andra internationella statliga och icke-statliga organisationer, har ställt sig bakom.

I.  De principer som betonas i den FN-förklaringen innefattar full täckning, oberoende och opartiskhet, öppenhet och offentliggörande, professionalism, analys och rådgivning, respekt för värdlandets suveränitet inbegripet vikten av att få en inbjudan att övervaka valen, samarbete mellan de olika valövervakningsorganisationerna och underkännande av uppenbart odemokratiska valförfaranden.

J.  Sedan antagandet av det ovannämnda meddelandet från kommissionen av den 11 april 2000 har EU genomfört mer än 50 valobservatörsuppdrag i 32 länder i Afrika, Asien och Latinamerika. Det är dock anmärkningsvärt att mycket färre EU-valobservatörsuppdrag har genomförts i de södra Medelhavsländerna.

K.  Genom EIDHR har mer än 30 000 000 EUR anslagits varje år till EU:s valobservatörsuppdrag.

L.  I land där val har ägt rum är ett demokratiskt valt parlament av begränsat värde om det inte har några verkliga befogenheter utan domineras av den verkställande makten.

M.  I samband med EU:s valövervakning finns det fortfarande några mycket viktiga framtida utmaningar som bör behandlas. Det gäller bland annat den ökade användningen av elektronisk röstning.

N.  I det ovannämnda meddelandet från kommissionen av den 11 april 2000 fastställdes en detaljerad metod för genomförandet av valobservatörsuppdrag som omfattade hela valprocessen, från valrörelsen till uppföljningen efter valet, och som utgjorde en vändpunkt för EU:s verksamhet på detta område. Metoden har varit mycket framgångsrik, vilket har lett till att EU har blivit en ledande aktör inom den internationella valövervakningen.

O.  EU:s valobservatörsuppdrag är ett centralt inslag i EU:s utrikespolitik och framför allt, tillsammans med stöd till val, ett viktigt verktyg för att stödja val inom ramen för EU:s åtagande att främja demokrati, utveckling och fred.

P.  Framgångsrika val kan bara äga rum om demokratiska värden, under beaktande av behovet att uppnå europeisk konsensus vad gäller främjandet av demokrati, förankrats långsiktigt i samhället genom utbildning av väljare och samhällsutbildning, starka mekanismer för upprätthållande av mänskliga rättigheter, förekomsten av ett oberoende och pluralistiskt civilt samhälle och respekt för principen om uppdelning av den lagstiftande och den verkställande makten.

Q.  Valövervakning är en långsiktig process som består av tre faser: valrörelsen, valdagen och eftervalsperioden. Varje fas bör analyseras noggrant och opartiskt på grundval av förstahandsuppgifter.

R.  Övervakningen av de olika valfaserna kan genomföras av olika observatörer, men det är viktigt att man ser till att övervakningen överbryggas och att arbetet är väl samordnat.

S.  Att parlamentariker och före detta parlamentariker tillför stort mervärde till valövervakningen som komplement till det arbete som utförs av EU:s valobservatörsuppdrag är obestridligt, men de kan inte ensamma göra en noggrann bedömning av en valprocess.

T.  Parlamentet har en viktig roll i EU:s valobservatörsuppdrag eftersom en ledamot av Europaparlamentet utses till chefsobservatör och parlamentets egna valövervakningsdelegationer oftast är fullständigt integrerade i EU:s valobservatörsuppdrag.

U.  Uppföljningarna av EU:s valobservatörsuppdrag måste vara mer sammanhängande och heltäckande, både på teknisk och politisk nivå.

V.  Det är viktigt att behålla EU:s valobservatörsuppdrag i situationer när det är möjligt att utföra ett opartiskt och heltäckande arbete under säkra förhållanden för den berörda personalen. Europeiska unionen får emellertid inte tiga när val genomförs under omständigheter som innebär att dessa förutsättningar saknas.

1.  Europaparlamentet bekräftar sitt åtagande att bidra till förstärkningen av demokratiska processer genom att öka parlamentets deltagande i valövervakning, uppföljningar av EU:s valobservatörsuppdrag och parlamentarisk kapacitetsuppbyggnad.

2.  Europaparlamentet anser att anordnandet av val i absoluta tal inte kan betraktas som den enda indikatorn för demokrati, men att val icke desto mindre har positiva effekter på demokratiseringsprocessen genom att de medborgerliga rättigheterna förstärks, under förutsättning att politisk pluralism, församlings- och föreningsfrihet, yttrandefrihet, lika tillgång till medierna, hemliga val och respekt för mänskliga rättigheter säkerställas.

3.  Europaparlamentet betonar att valövervakning i nya demokratier och demokratier som är under utveckling även i fortsättningen bör prioriteras, eftersom det är just de staterna som i allmänhet drar störst fördel av internationell valövervakning och de rekommendationer som ges i efterhand.

4.  Europaparlamentet beklagar att det fortfarande inte finns någon gemensam och heltäckande EU-strategi för att främja demokratin, och uppmanar med kraft samtliga EU-institutioner och medlemsstater att fortsätta arbetet för att inrätta en sådan strategi. Parlamentet uppmanar därför med kraft alla EU-institutioner och medlemsstater att komma överens om att införa ett europeiskt samförstånd om demokrati.

5.  Europaparlamentet anser mot bakgrund av detta att valövervakning endast är ett första steg mot demokrati och att övervakningen måste kompletteras med andra lämpligt finansierade insatser och åtgärder efter val för att främja demokrati, särskilt genom kapacitetsuppbyggnad till förmån för de nationella parlamenten, politiska partier, den offentliga förvaltningen, icke-statliga aktörer och det civila samhället och genom att främja mänskliga rättigheter och god samhällsstyrning. Parlamentet begär därför att det budgettak på omkring 25 procent som kommissionen har fastställt för finansieringen av EU:s valobservatörsuppdrag från EIDHR ska behållas under sjuårsperioden för budgetramen2007–2013. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för denna budget avsätta medel till valförberedande insatser, inbegripet utbildning av lokala valövervakare, information till väljare och annan verksamhet som är av avgörande betydelse för ett långsiktigt införande av fria och rättvisa val.

6.  Europaparlamentet berömmer ODIHR, vars banbrytande arbete har varit en viktig inspirationskälla för EU:s valövervakningsmetoder.

7.  Europaparlamentet är mycket positivt inställt till deltagandet av observatörer från tredjeländer, såsom Schweiz, Norge eller Kanada, i EU:s valobservatörsuppdrag.

8.  Europaparlamentet betonar på nytt den viktiga funktion som ODIHR:s valobservatörsuppdrag fyller i OSSE-området, där EU i regel inte har valobservatörsuppdrag. Parlamentet lovordar ODIHR för kvaliteten på dess arbete och det stora måttet av insyn och oberoende. Parlamentet är oroat över uttalanden och åtgärder från vissa OSSE stater, som har ifrågasatt ODIHR:s mandat och underminerat effektiviteten, finansieringen och oberoendet i samband med uppdragen. OSSE staterna och Europarådet uppmanas att upprätthålla ODIHR:s ställning som det primära organet för valobservatörsuppdrag i OSSE området. Parlamentet fördömer särskilt de restriktioner som vissa OSSE stater infört nyligen rörande varaktigheten av EU:s valobservatörsuppdrag och att dessa stater även nekat observatörer visum eller fördröjt viseringsförfarandet, vilket gjort det omöjligt för ODIHR att fullgöra sitt mandat.

9.  Europaparlamentet framhåller det mervärde som deltagande ger i internationella valobservatörsuppdrag inom OSSE-området, tillsammans med OSSE/ODIHR, OSSE:s parlamentariska församling, Europarådets parlamentariska församling och i förekommande fall Natos parlamentariska församling. Parlamentet anser att dess engagemang i dessa uppdrag bör upprätthållas och även fördjupas, och understryker vikten av noggrann politisk samordning mellan de involverade organen, särskilt när det gäller noggrannheten i de bedömningar som görs, respekten för oberoende standarder, långtidsobservatörers slutsatser och konsekvensen i offentliga uttalanden.

10.  Europaparlamentet välkomnar de positiva bidragen från EU:s valobservatörsuppdrag när det gäller stärkande av de demokratiska processerna, ökad respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och främjande av god samhällsstyrning och rättstatsprincipen och, särskilt när det gäller stärkandet av valprocesser runtom i världen.

11.  Europaparlamentet erinrar om slutsatserna från kommissionens och parlamentets seminarium den 11 september 2007, enligt vilka EU:s valobservatörer, av skäl som hänför sig till metodologi, identitet och synlighet, måste få fortsätta att arbeta självständigt från andra internationella och nationella observatörer. Parlamentet anser att detta emellertid inte utesluter ett regelbundet och nära samarbete med andra valobservatörsorganisationer på fältet, och inte heller fortsatt EU-stöd till kapacitetsuppbyggnad av nationella och regionala valobservatörsorganisationer.

12.  Europaparlamentet betonar att EU:s metod är framgångsrik, men uppmanar kommissionen att ytterligare förbättra och aktualisera metoden genom att inbegripa etablerad praxis och bemöta nya utmaningar.

13.  Europaparlamentet understryker att framgångarna med metoden har lett till att EU har blivit den ledande aktören inom den internationella valövervakningen. EU:s valobservatörsuppdrag har en professionell inriktning, vilket i hög grad har bidragit till att det nu finns ett avsevärt antal högt kvalificerade och erfarna experter på området. Parlamentet understryker vikten av att aktivt rekrytera och utbilda nya observatörer för att trygga kontinuiteten vad gäller sakkunskapen inom EU:s valobservatörsuppdrag. Parlamentet betonar dessutom att valobservatörsuppdragens professionella inriktning gör att EU kan göra en större insats för att befästa en hållbar medvetenhet om de olika komponenter som ingår i en demokratisk valprocess. Parlamentet anser att man i detta sammanhang bör överväga att utnyttja tidigare parlamentsledamöters erfarenheter som korttidsobservatörer och långtidsobservatörer.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta lämpliga åtgärder för att se till att civilsamhällets organisationer och lokala observatörer i högre utsträckning och på lämpligt sätt deltar i valprocessen.

15.  Europaparlamentet betonar vikten av att EU:s kort- och långtidsobservatörer inte beter sig på ett sätt som av lokalbefolkningen kan uppfattas som nedlåtande, överlägset eller respektlöst i förhållande till den lokala kulturen. Parlamentet anser i detta sammanhang att EU:s observatörer där det är lämpligt bör samarbeta med lokala observatörer.

16.  Europaparlamentet välkomnar att det är en väletablerad praxis att utse ledamöter av Europaparlamentet som chefsobservatörer för EU:s valobservatörsuppdrag. Parlamentet anser att, för att säkra chefsobservatörernas trovärdighet, utnämningen måste ske på ett tydligt och öppet sätt, och betonar att chefsobservatörerna under mandatets hela varaktighet bör samarbeta nära med kommissionen och andra EU institutioner, men att de bör ha en tydlig och klart avgränsad oberoende ställning och inte får utsättas för påverkan i sitt arbete.

17.  Europaparlamentet välkomnar att en jämställdhetspolicy tillämpas inom ramen för denna metod när valobservatörerna, inbegripet chefsobservatörerna, väljs ut, oavsett hur svårt uppdraget är.

18.  Europaparlamentet anser att kunskaper i det språk som används i landet där valet äger rum (t.ex. spanska i Bolivia) bör vara ett vägledande kriterium när observatörerna utses, eftersom förmågan att kunna kommunicera direkt med lokalbefolkningen gör det lättare för observatörerna att få full kunskap om den sociala och politiska situationen i landet.

19.  Europaparlamentet anser att observatörerna under perioden före valet och efter möten med kandidater och medlemmarna i valkommittén bör kunna sammanträffa med andra grupper i det land där valet hålls.

20.  Europaparlamentet välkomnar de positiva erfarenheterna av sina valövervakningsdelegationers deltagande i EU:s valobservatörsuppdrag. Parlamentets delegationer tillför ett betydande mervärde genom att ge legitimitet åt slutsatserna från valobservatörsuppdragen och genom att öka synligheten och acceptansen. Parlamentet betonar dock att valövervakningsmetoderna måste tillämpas strikt under hela processen för att slutsatserna ska bli trovärdiga.

21.  Europaparlamentet välkomnar det arbete som föreningen för Europaparlamentets före detta ledamöter utfört genom att grunda det internationella institutet för valövervakare (International Election Monitors Institute – IEMI) i samarbete med före detta ledamöter i det kanadensiska parlamentet och Förenta staternas sammanslutning för före detta ledamöter i kongressen. Parlamentet konstaterar att medlemmarna i IEMI har deltagit som observatörer i flera val. Parlamentet betonar vidare att alla nuvarande parlamentsledamöter en dag kommer att bli före detta ledamöter och att deras sakkunskap kommer att vara ovärderlig för en ytterligare utveckling av den demokratiska processen.

22.  Europaparlamentet uppmanar alla ledamöter som deltar i valövervakningsdelegationer att fortsätta att följa de riktlinjer som har tagits fram för dessa delegationer, och betonar vikten av uppförandekoden för internationella valobservatörer, som också gäller för parlamentets ledamöter.

23.  Europaparlamentet konstaterar att parlamentets observatörsdelegationer vid flera tillfällen haft för få deltagare och drar slutsatsen att det i dessa fall kunde vara lämpligt att lägga till före detta ledamöter så att delegationen blir fulltalig. Parlamentet uppmanar med kraft de berörda politiska instanserna inom parlamentet att följa upp denna fråga.

24.  Europaparlamentet betonar att observatörsdelegationer från de politiska grupperna inte företräder parlamentet och uppmanar dessa delegationer att inte vidta några åtgärder som kan undergräva trovärdigheten och synligheten för parlamentets officiella valövervakningsdelegationer och EU:s valobservatörsuppdrag.

25.  Europaparlamentet konstaterar att samordningen mellan EU- institutionerna och inom kommissionen generellt sett har varit positiv, men beklagar att samordningen har brustit allvarligt i vissa fall, och konstaterar att det följaktligen finns utrymme för förbättringar.

26.  Europaparlamentet betonar framför allt vikten av att samordna alla offentliga uttalanden om slutsatserna från EU:s valobservatörsuppdrag och att undvika att offentliggöra uttalanden i förväg innan EU:s valobservatörsuppdrag lägger fram sina preliminära uttalanden. Parlamentet understryker att presskonferenserna är mycket viktiga för valobservatörsuppdragens synlighet och trovärdighet, eftersom det är då de preliminära uttalandena presenteras för första gången. Parlamentet anser att både pressmeddelanden och rapporter om slutsatser bör ges ut enligt en tidsplan som tar hänsyn till eventuella känsliga situationer till följd av valet i det aktuella landet.

27.  Europaparlamentet anser att rådet bör delta i valsamordningsgruppens möten, vilket skulle bidra till att förbättra förbindelserna mellan parlamentet och rådet, och att parlamentet bör ges observatörsstatus vid sammanträdena med rådsarbetsgruppen för mänskliga rättigheter (COHOM).

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga möjligheten att ta upp frågan om övervakning av valprocessen i de södra Medelhavsländerna och länderna i Mellanöstern i samband med förhandlingarna om associeringsavtal eller strategiska partnerskap.

29.  Europaparlamentet anser att en effektiv och resultatinriktad uppföljning av EU:s valobservatörsuppdrag fortfarande är en central utmaning som man måste ta itu med. Parlamentet påpekar att samtliga EU-institutioner och medlemsstater bör medverka i uppföljningen på alla nivåer, och att en tydlig åtskillnad måste göras mellan den tekniska och politiska uppföljningen.

30.  Europaparlamentet föreslår att man noggrant följer upp hur rekommendationerna från EU:s observatörsuppdrag genomförs, framför allt i de fall där det inte ges något valstöd.

31.  Europaparlamentet uppmanar alla EU-institutioner, och särskilt rådet och medlemsstaternas regeringar, att diskutera slutsatserna och rekommendationerna från EU:s valobservatörsuppdrag inom ramen för sina politiska dialoger med de berörda länderna och hänvisa till dem i samband med démarcher, förklaringar, resolutioner, uttalanden och ytterligare insatser.

32.  Europaparlamentet uppmanar särskilt kommissionen att inbegripa rekommendationerna från EU:s valobservatörsuppdrag i alla handlingsplaner för de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken och där valobservatörsuppdrag har genomförts.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut och på lång sikt tillämpa dessa rekommendationer när man utarbetar landsstrategidokument/de årliga handlingsprogrammen inom ramen för Europeiska utvecklingsfonden och EU:s externa finansieringsinstrument, särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete(15) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1638/2006 av den 24 oktober 2006 om fastställande av allmänna bestämmelser för upprättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument(16).

34.  Europaparlamentet fördömer att det har förekommit fall där EU och medlemsstaterna inte har tagit hänsyn till att EU:s valobservatörsuppdrag har varit mycket kritiska mot valprocessen i ett land, utan har fortsatt förbindelserna som vanligt. Parlamentet beklagar å andra sidan att val som EU:s valobservatörsuppdrag har ansett vara demokratiska inte alltid har erkänts av EU. Parlamentet anser att denna inkonsekvens undergräver den sköra idén om demokrati i dessa länder och bilden av EU.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant utvärdera resultaten av varje valobservatörsuppdrag för att dra nytta av de erfarenheter som har gjorts och tydligt ange de metodiska begränsningar som har konstaterats i varje valobservatörsuppdrag i sina slutliga rapporter. Parlamentet uppmanar också kommissionen att göra allt den kan för att se till att de demokratiska framsteg som gjorts av EU:s observatörsuppdrag (avseende metodik, teknisk praxis, budgetmedel, valstrukturer m.m.) inte ifrågasätts eller försvinner när valprocessen har avslutats.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om det är möjligt att ge specialiserade delegationer i uppdrag att särskilt följa centrala aspekter av valprocessen, t.ex. utarbetandet av valbestämmelser, upprättandet av röstlängder samt klagomål och överklaganden efter valen, eftersom dessa frågor i vissa fall inte täcks ordentligt av EU:s valobservatörsuppdrag.

37.  Europaparlamentet rekommenderar att en politisk dialog inleds i de fall där rekommendationerna från EU:s observatörsuppdrag inte genomförs.

38.  Europaparlamentet föreslår i linje med ovanstående punkt att Europaparlamentet bör vara närvarande vid öppnandet av ett nytt parlament som valts under deltagande av valobservatörer och att samarbetet med sådana nyvalda parlament bör utökas.

39.  Europaparlamentet rekommenderar att man inför en särskild strategi för att stödja parlament som nyligen valts på ett demokratiskt sätt, i syfte att främja en hållbar konsolidering av demokratin, rättsstatsprincipen och god samhällsstyrning.

40.  Europaparlamentet anser att parlamentet för att uppnå detta mål bör undersöka olika sätt att hjälpa nyvalda parlament i deras arbete, varvid särskild vikt bör läggas vid utvecklingsländer.

41.  Europaparlamentet föreslår att kommissionen bör överväga att inrätta andra mekanismer för valövervakning när det inte är möjligt att genomföra fullständiga valobservatörsuppdrag. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen och rådet att i sådana fall göra kraftfulla och tidsmässigt välavvägda offentliga uttalanden i samband med valen.

42.  När det gäller den tekniska uppföljningen anser Europaparlamentet att det krävs ett långsiktigt strategiskt engagemang under hela valprocessen, och i detta sammanhang är valstöd den stödform som bäst kompletterar EU:s valobservatörsuppdrag. I detta sammanhang anser parlamentet att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att stärka valmyndigheternas oberoende och legitimitet, samt åt att stödja inrättandet av ständiga hellre än tillfälliga valkommittéer.

43.  Europaparlamentet betonar att det som demokratiskt vald EU-institution spelar en särskild roll i den politiska uppföljningen av EU:s valobservatörsuppdrag, särskilt när det gäller parlamentarisk kapacitetsuppbyggnad.

44.  Europaparlamentet kräver att det mervärde som är kopplat till samråd, samarbete och kunskapsutbyte mellan parlamentet och parlamentariska AVS-delegationer och AVS-uppdrag beaktas, när det är praktiskt möjligt, inom ramen för EU:s allmänna yttre åtgärder, men också i förbindelse med andra nationella och internationella observatörsuppdrag. Parlamentet föreslår att det inrättas arbetsgrupper för att se till att partnerländerna i Afrikanska unionen, inom ramen för den nya strategin EU-Afrika, kan dra nytta av den sakkunskap och de erfarenheter som gjorts genom valövervakning, på samma sätt som EU har dragit nytta av metoderna och erfarenheterna inom ramen för ODIHR/OSSE:s arbete.

45.  Europaparlamentet efterlyser en analys av hur kortsiktiga gemensamma valövervakningsdelegationer skulle kunna inrättas tillsammans med den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet (EMPA) och den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika.

46.  Europaparlamentet rekommenderar att gemensamma AVS–EU-valövervakningsuppdrag regelbundet anordnas när val hålls inom EU.

47.  Europaparlamentet anser att elektronisk röstning redan spelar och kommer att spela en allt viktigare roll i valprocessen och kan komma att leda till en ny typ av valfusk. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att vidta lämpliga åtgärder så att man på ett säkert sätt kan övervaka denna typ av röstning och att ge observatörerna rätt utbildning för detta.

48.  Europaparlamentet anser att parlamentet varje år bör anta ett betänkande om EU:s valobservatörsuppdrag.

49.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och till medordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, talmannen för den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet (EMPA) och medordförandena för den gemensamma parlamentariska EU–Latinamerika-församlingen, talmannen för Europarådets parlamentariska församling, talmannen för OSSE:s parlamentariska församling och direktören för kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter.

(1) EUT C 303, 14.12.2007, s. 1. (2) EUT L 386, 29.12.2006, s. 1. (3) EGT C 343, 5.12.2001, s. 270. (4) Rådets beslut 9262/98 – PESC 157 – COHOM 6, 3.6.1998. (5) Rådets beslut 8728/99 – PESC 165 – COHOM 4, 28.5.1999. (6) Rådets dokument 9990/01 – PESC 236 – DEVGEN 103 – COHOM 17, 26.6.2001. (7) EUT C 131 E, 5.6.2003, s. 147. (8) EUT C 58, 1.3.2008, s. 18. (9) PE 309/025/BUR. (10) PE 349/329/CPG/slutlig. (11) PE 375/270/CPG/ändrad1. (12) PE 375/117/CPG. (13) EGT C 271, 24.9.1999, s. 57. (14) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3. (15) EUT L 378, 27.12.2006, s. 41. (16) EUT L 310, 9.11.2006, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 8 maj 2008 om handel och ekonomiska förbindelser med Sydostasiatiska nationers förbund (Asean) (2007/2265(INI))

P6_TA(2008)0195 A6-0151/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina resolutioner om bilaterala handelsförhandlingar, särskilt resolutionen av den 13 december 2007 om handel och ekonomiska förbindelser med Sydkorea(1),

–   med beaktande av Asean-stadgan, undertecknad den 20 november 2007 vid Aseans 13:e toppmöte i Singapore,

–   med beaktande av sina resolutioner om Burma, senast resolutionerna av den 6 och 27 september 2007(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2008 om CARS 21: Ett konkurrenskraftigt motorfordonsregelverk(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 12 juli 2007 om TRIPS-avtalet och tillgång till läkemedel(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om EU:s handelsrelaterade bistånd(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om anständigt arbete för alla(6),

–   med beaktande av sin resolution av den 3 juni 2003 om regionala frihandelsområden och handelsstrategi i Europeiska unionen(7),

–   med beaktande av förslaget till rådets förordning om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (KOM(2007)0602),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: "Ett konkurrenskraftigt Europa i världen. Ett bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi (KOM(2006)0567),

–   med beaktande av CEPII-CERIM:s studie om ekonomiska effekter av ett möjligt frihandelsavtal mellan Europeiska unionen och Asean av den 3 maj 2006,

–   med beaktande av ministerförklaringen från Världshandelsorganisationens (WTO)fjärde ministerkonferens, antagen den 14 november 2001 i Doha, särskilt punkt 44 om särskild och differentierad behandling,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6-0151/2008), och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen bör fortsätta att prioritera ett regelbaserat multilateralt handelssystem, som inrättats genom WTO. Systemet erbjuder de bästa förutsättningarna för rättvis internationell handel eftersom det innehåller lämpliga regler och mekanismer för att dessa följs.

B.  Ett framgångsrikt och balanserat slutförande av utvecklingsagendan från Doha (Doharundan) utgör det största hoppet om stöd till utvecklingsländernas integration i världshandelssystemet.

C.  Interregionala handelsavtal kan komplettera det multilaterala systemet genom att främja integration och ta upp frågor som det i nuläget är svårt att enas om multilateralt.

D.  Asean, betraktad som helhet, är EU:s femte största handelspartner och EU Aseans näst största handelspartner och ledande investerare i regionen.

E.  Asean är en mycket varierad region: tre av medlemmarna tillhör de "minst utvecklade länderna", medan andra har en högre inkomst per invånare än många EU-medlemsstater.

F.  Asean-länderna har olika ekonomiska profiler och dessa skillnader kommer att få stor betydelse vid slutförandet av frihandelsavtalet mellan EU och Asean.

G.  Studier visar att ett avtal mellan EU och Asean skulle kunna ge stora ekonomiska fördelar för båda parter, men att ytterligare åtgärder kan krävas för att främja en rättvis fördelning av dessa vinster.

H.  Ett partnerskaps- och samarbetsavtal, med människorättsklausuler som också kan genomdrivas, är en förutsättning för att EU ska ingå avtal med ett land, oavsett vilket.

I.  Adekvat och ömsesidig tillgång till EU:s och Aseans marknader med fullständig hänsyn till Asean-medlemmarnas skiftande ekonomiska förhållanden, särskilt de minst utvecklade ländernas, kommer att öka flödet av varor och tjänster, främja innovationer och stimulera den ekonomiska tillväxten för båda parter.

J.  Vederbörlig hänsyn bör tas till införandet av ett effektivt skydd av immateriella rättigheter, däribland geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar, samtidigt som man främjar tillgång till läkemedel och överföring av teknik särskilt inom området för hållbar utveckling och kampen mot klimatförändringar.

1.  Europaparlamentet anser att ett ambitiöst avtal mellan EU och Asean kommer att ge båda parterna stora fördelar. Även om ett avtal av hög kvalitet är viktigare än ett snävt tidsschema är det ändå problematiskt att förhandlingarna går så långsamt. Parlamentet betonar vikten av att nå konkreta resultat för EU:s näringsliv genom att förbättra marknadstillträdet.

2.  Europaparlamentet anser att en framgångsrik Doharunda fortfarande är EU:s prioritering på handelsområdet och önskar se förhandlingarna med Asean som ett komplement. Det föreslagna frihandelsavtalet måste respektera WTO-reglerna fullt ut.

3.  Europaparlamentet uppmanar båda sidor att i förhandlingarna prioritera behovet att stabilisera varupriserna, särskilt livsmedelspriserna, och att ta itu med frågan om agrobränslen med stor försiktighet.

4.  Europaparlamentet anser att interregionala avtal kan vara värdefulla komplement till det multilaterala systemet, förutsatt att dessa avtal är omfattande, långtgående och sträcker sig längre än till sänkta tullar och innehåller de kvalitativa villkor som är knutna till handeln, inbegripet ändamålsenliga bestämmelser för mänskiga rättigheter samt sociala och miljömässiga standarder. Om det visar sig att det inte går att genomföra ett interregionalt avtal anser parlamentet att det är avgörande för bilaterala förhandlingar att det finns en gemensam ram där enbart avtalets räckvidd och övergångsperioder varierar.

5.  Europaparlamentet betonar att den framtida industriella tillväxten i EU är beroende av öppenhet gentemot utrikeshandel och utländska investeringar på grundval av rättvisa regler.

6.  Europaparlamentet beklagar att man på toppmötet mellan EU och Asean i Singapore i november 2007 inte utförligt behandlade vissa bestämmelser om affärsseder och affärsbeteende, vilket hämmar EU:s investeringar i Asean-länderna.

7.  Europaparlamentet betonar vikten av att stärka den regionala ekonomiska integrationen mellan Asean-länderna och uppmanar kommissionen att ge tekniskt stöd och annan eventuell hjälp för att underlätta en sådan förstärkning.

8.  Europaparlamentet uppmanar med kraft parterna att gradvis minska eller undanröja alla hinder för varor och tjänster samtidigt som de fullt ut beaktar de olika ekonomiska förhållandena inom Asean-regionen och behovet av att säkerställa allmänna, tillgängliga och hållbara offentliga tjänster till överkomliga priser och av hög kvalitet för alla.

9.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att transparens säkerställs i avtalet mellan EU och Asean och att verksamma bestämmelser införs om offentlig upphandling, konkurrens och investeringar, immateriella rättigheter, statligt stöd och annat stöd. Parlamentet betonar vikten av tjänster i handelsförbindelserna mellan EU och Asean.

10.  Europaparlamentet betonar att ett avtal med Asean bör åstadkomma följande:

Sektorsspecifika frågor

11.  Europaparlamentet anser att frågan om andra handelshinder än tullar är lika viktig som tullsänkningar och bekymrar sig framför allt för restriktioner för företagstjänster. En sänkning av omotiverade hinder skulle kunna leda till att företag i Asean får tillgång till billigare och effektivare tjänster från banker, försäkringsbolag och jurister.

12.  Europaparlamentet betonar vikten av immateriella äganderätter och begär att man prioriterar ett effektivt genomdrivande av dem, särskilt för design, ljudinspelningar och andra kulturella produkter liksom för geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar. Kommissionen uppmanas att vidta åtgärder mot hinder, trots ländernas rätt att reglera vissa sektorer – till exempel den audiovisuella – som fyller en viktig funktion för att bevara kulturell mångfald.

13.  Europaparlamentet fäster särskild vikt vid kampen mot falska läkemedel som innebär illojal konkurrens och är en fara för konsumenterna. Parlamentet påpekar samtidigt att ingenting i avtalet bör skapa lagliga eller praktiska hinder mot maximalt utnyttjande av flexibiliteten i förklaringen om ändringen av avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (TRIPS-avtalet) och tillgång till läkemedel, och uppmanar kommissionens förhandlare att ta full hänsyn till punkterna i den nämnda resolutionen av den 12 juli 2007 om detta ämne.

14.  Europaparlamentet påminner om EU:s åtagande att stödja Dohaförklaringen och användningen av TRIPS-flexibiliteterna till förmån för folkhälsa och tillgång till läkemedel i utvecklingsländerna. Parlamentet uppmana därför kommissionen att inte gör någonting som skulle kunna underminera den thailändska regeringens ansträngningar att säkerställa tillgången till läkemedel för samtliga invånare i landet.

15.  Europaparlamentet anser att i de delar av avtalet som påverkar offentlig upphandling bör Asean-medlemmarnas varierande grad av utveckling erkännas och alla deltagares rätt att reglera allmännyttiga tjänster respekteras, särskilt de tjänster som avser grundläggande behov.

16.  Europaparlamentet finner att man i avtalet bör sträva efter att främja större transparens och ansvarsskyldighet inför investeringar som görs av statliga investeringsfonder.

17.  Europaparlamentet uttrycker oro över konsekvenserna av högre priser på ris, särskilt för fattigare hushåll i risimporterande Aseanländer.

18.  Europaparlamentet anser att fiskerinäringen och särskilt tonfisksektorn ges särskilt fokus mot bakgrund av de kraftiga samhällsekonomiska konsekvenserna av att fullständigt och plötsligt avreglera denna känsliga sektor, vilket även kommissionen har bekräftat i den undersökning av sektorn som har utarbetats på begäran av Europaparlamentet.

19.  Europaparlamentet betonar vikten av att följa hygien- och hälsoskyddsbestämmelser inom fiskerinäringen som ett sätt att förbättra och höja utvecklingen i branschen i dessa länder samt för att skapa rättvis konkurrens med EU:s fiskerinäring. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att tillhandahålla det nödvändiga tekniska biståndet för att göra det möjligt för Aseans fiskeländer att uppnå dessa mål.

20.  Europaparlamentet förespråkar att det ekonomiska samarbetet mellan regionerna utökas till det makroekonomiska området, till exempel skattesamarbete och statistiskt samarbete, antagande av internationella redovisnings- och revisionsstandarder och åtgärder för att bekämpa korruption och penningtvätt.

21.  Europaparlamentet uppmanar EU och Asean att förstärka sitt samarbete mot människohandel, sexturism och förfalskning. Parlamentet välkomnar Asean-medlemmarnas engagemang när det gäller narkotikabekämpning men uppmanar dem att beakta FN:s moratorium för dödsstraff. Parlamentet lovordar Filippinerna för att ha avskaffat dödsstraffet.

22.  Europaparlamentet uppmanar EU och Asean att förstärka sitt samarbete inom folkhälsa, särskilt för att bekämpa sjukdomar som aids, sars och fågelinfluensa, och att ta itu med klimatförändringsfrågan och främja livsmedelssäkerhet.

23.  Europaparlamentet anser att EU:s konkurrenskraft i förhållande till Asean-länderna är beroende av förbättrad utbildning och forskning i EU samt av innovativa produkter och tjänster.

24.  Europaparlamentet anser att avtal som berör handel och investeringar samt vetenskap och forskning bör behandla sektorsspecifika frågor som t.ex.:

25.  Europaparlamentet rekommenderar att EU:s energipolitik gentemot Asean-länderna inriktas på

26.  Europaparlamentet skulle välkomna utvecklingen av gemensamma forskningsprojekt som bedrivs av forskningsanstalter i EU och i Asean-länderna, och uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att främja sådana lösningar.

27.  Europaparlamentet erinrar om behovet av att skydda EU:s industri mot dumpning från Asean-exportörer och att motverka sådan dumpning genom tidiga åtgärder från EU:s förhandlare på handelsområdet.

Landspecifika frågor

28.  Europaparlamentet betonar att i alla tidsplaner för tullsänkningar bör full hänsyn tas till Asean-medlemmarnas olika ekonomiska förhållanden.

29.  Europaparlamentet finner att fattigare länder i Asean som inte tillhör de minst utvecklade bör ges en flexibilitet som i stort sett motsvarar den som ekonomiska partnerskapsavtal erbjuder länder med jämförbara inkomstnivåer.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid en lämplig tidpunkt under förhandlingarna uppmana Kambodja och Laos att uppge om de skulle vilja omfattas av avtalet, och om så är fallet be rådet om ett nytt förhandlingsmandat som skulle göra detta möjligt.

31.  Europaparlamentet anser att den nuvarande situationen i Burma gör det omöjligt för detta land att omfattas av avtalet.

32.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att finna en lösning på problemet med banksekretessen i Singapore, vilket blockerar ingåendet av ett partnerskaps- och samarbetsavtal, om ett frihandelsavtal mellan regionerna verkligen ska bli möjligt.

Hållbar utveckling

33.  Europaparlamentet menar att ett ambitiöst kapitel om hållbar utveckling är en viktig del av alla avtal, och betonar att det är avgörande att också genomdriva dessa överenskomna standarder. Kapitlet måste därför omfattas av den vanliga tvistlösningsmekanismen.

34.  Europaparlamentet begär att bindande sociala bestämmelser och miljöbestämmelser ska ingå i alla avtal och ålägga parterna att ratificera Internationella arbetsorganisationens (ILO) grundläggande konventioner och se till att de verkligen genomförs, särskilt de bestämmelser som gäller barn- och tvångsarbete, vars avskaffande är en mycket stor utmaning för ILO, vilket även framgår av ILO:s rapport om utsikterna att stoppa barnarbete "End of Child Labour: Within Reach", som offentliggjordes för första gången 2006.

35.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga hur länder kan uppmuntras att förbättra arbetsstandarderna, så att den ökade förekomsten av frihandelsavtal inte minskar fördelen med att kvalificera sig för särskilda incitament inom allmänna preferenssystemet (GSP+). Samtidigt bör även möjligheten undersökas att införa en klausul om ratificering av grundläggande FN- och ILO-konventioner om mänskliga rättigheter och arbetstagares rättigheter, särskilt de som gäller barn- och tvångsarbete.

36.  Europaparlamentet framhåller att åtgärder måste vidtas när ett frihandelsavtal mellan EU och Asean väl trätt i kraft så att fördelarna för de minst utvecklade länderna inte går förlorade när det gäller deras produkters tillgång till unionen.

37.  Europaparlamentet anser att ett forum för handel och hållbar utveckling, sammansatt av arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer och företrädare för det civila samhället, skulle kunna spela en värdefull roll genom att se till att ökat öppnande av marknader åtföljs av högre miljömässiga och sociala standarder.

38.  Europaparlamentet föreslår en mekanism som gör att erkända arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer kan lämna in ansökningar om åtgärder. En sådan ansökan skulle behandlas inom en bestämd tidsfrist och kunna resultera i kontinuerliga uppföljnings- och översynsbestämmelser för att fortsätta påtryckningarna mot kränkningar av arbetstagares rättigheter.

39.  Europaparlamentet ser fram emot ett tidigt offentliggörande av en bedömning av konsekvenserna för hållbar utveckling. Denna bedömning måste bli tillgänglig i tid för att möjliggöra ett fullständigt offentligt samråd, så att resultaten av samrådet kan påverka förhandlingsresultatet, särskilt när det gäller åtgärder som kan krävas för att dämpa den negativa effekten för vissa grupper och sektorer.

40.  Europaparlamentet anser att man i en sådan bedömning särskilt bör uppmärksamma hur handelns avreglering påverkar jämställdheten, framför allt inom sektorer som jordbruk, textilindustri och exportinriktad bearbetningsindustri.

41.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Asean-ländernas företrädare att särskilt uppmärksamma avtalets konsekvenser för små jordbruk i regionen och se till att familjejordbruk och hållbara jordbruk stärks, och inte försvagas.

42.  Europaparlamentet anser att åtgärder mot avskogning och för skydd och förbättring av tropiska skogar är av största betydelse i kampen mot klimatförändringar, samtidigt som de också bidrar till att den biologiska mångfalden bevaras. Parlamentet menar därför att ett partnerskaps- och samarbetsavtal endast bör uppmuntra handel med miljömässigt hållbara biobränslen och att Asean-länderna bör få hjälp i sina ansträngningar för att motarbeta olaglig avverkning.

43.  Europaparlamentet uppmanar förhandlingsparterna att se till att ett avtal innehåller mekanismer för att trygga inhemska samhällens och lokalsamhällens traditionella rättigheter och sedvanerätt att använda sina egna skogar när skogsåtgärder och licenssystem införs, och att förbättra de nationella parlamentens och civilsamhällets, bland annat lokalsamhällens och inhemska befolkningars, förutsättningar för att medverka i beslutsfattandet kring bevarande, användning och förvaltning av naturtillgångar, samt att avgränsa markområden och försvara folkens rätt till dem.

44.  Parlamentet finner att tulltaxor för både miljövänliga produkter och rättvisemärkta varor ska sänkas snabbare än för andra varor. Varorna ska också tidigt beredas tillträde till EU:s marknad. Parlamentet begär att kommissionen planerar för en uppdatering av tullnomenklaturen med hänsyn till dessa specifika produkter.

Politiska hänsyn

45.  Europaparlamentet erkänner Aseans växande roll som en drivkraft när det gäller att skapa stabilitet och välstånd i regionen. Parlamentet välkomnar att det blåstes nytt liv i förbindelserna mellan EU och Asean vid toppmötet i Singapore 2007. EU och Asean, som båda har ett starkt engagemang för regional integration, har stora möjligheter till samarbete.

46.  Europaparlamentet framhåller att ökade förbindelser inom ekonomi och handel mellan EU och Asean kan bidra till att förbättra de allmänna förbindelserna mellan regionerna och uppmuntra till ytterligare framsteg inom områdena politiskt samarbete och säkerhet, demokratisering och mänskliga rättigheter, energi/klimatförändringar och miljöfrågor, utvecklingssamarbete samt sociokulturella frågor.

47.  Europaparlamentet välkomnar integrationsframstegen inom Asean och undertecknandet av Asean-stadgan, som parlamentet hoppas kommer att träda i kraft så snart som möjligt.

48.  Europaparlamentet understryker att mänskliga rättigheter och demokrati är grundläggande värden för EU och begär att dessa värden integreras i förhandlingarna med Asean, särskilt i partnerskaps- och samarbetsavtalen. Parlamentet framhåller återigen vikten av politiska och medborgarrättsliga reformer och välkomnar Asean-stadgans upprättande av ett människorättsorgan och det uttalade engagemanget att stärka demokratin, goda styrelseformer och rättssäkerheten samt främja och skydda de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Parlamentet förväntar sig därför att Asean bidrar på ett konstruktivt sätt till att främja dessa värden i Sydostasien.

49.  Europaparlamentet välkomnar valen i Thailand som återinför demokratin. Parlamentet efterlyser en trovärdig process för demokratisering och nationell försoning i Burma, som måste innefatta oinskränkt deltagande av oppositionen och olika etniska grupper. Vidare begär parlamentet att Aung San Suu Kyi och alla politiska fångar omedelbart släpps fria och att alla politiska partier återgår till normal verksamhet. Parlamentet stöder det arbete som FN:s och EU:s särskilda representanter utför. Rådet uppmanas att behålla de restriktiva åtgärderna mot regeringen i Burma och följa situationen noggrant, samt se över dessa åtgärder om utvecklingen i landet så kräver. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna i Asean, samt Kina och Indien, att sätta press på Burma.

50.  Europaparlamentet framhåller vikten av ett fortsatt samarbete när det gäller terroristbekämpning och kris- och katastrofhantering samt välkomnar det nya samarbetet i fråga om EU:s övervakningsuppdrag i Aceh.

51.  I syfte att främja god samhällsstyrning, öppenhet och rättsstatsprincipen önskar Europaparlamentet att medlemsstater och kommissionen ingriper där det finns tydliga rättsliga bevis för att tjänstemän från Aseanländer är inblandade i korruptionsfall i samband med naturtillgångar. Kommissionen uppmanas att rapportera till parlamentet om de åtgärder den ämnar vidta i detta hänseende.

Europaparlamentets roll

52.  Europaparlamentet förväntar sig att Lissabonfördraget träder i kraft innan förhandlingarna har slutförts, vilket kommer att undanröja allt tvivel om att parlamentets samtycke behövs för denna typ av avtal. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge parlamentet större tillgång till förhandlingsmandatet och regelbundet rådfråga parlamentet under förhandlingarnas gång så att resultatet får ett brett stöd.

o
o   o

53.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att vidarebefordra denna resolution till rådet och kommissionen, medlemsstaternas och Asean-ländernas regeringar och parlament samt till Aseans generalsekreterare.

(1) Antagna texter, P6_TA(2007)0629. (2) Antagna texter, P6_TA(2007)0384 och 0420. (3) Antagna texter, P6_TA(2008)0007. (4) Antagna texter, P6_TA(2007)0353. (5) EUT C 102 E, 24.4.2008, s. 291. (6) EUT C 102 E, 24.4.2008, s. 321. (7) EUT C68 E, 18.3.2004, s. 126.

Europaparlamentets resolution av den 8 maj 2008 om förvaltningen av djuphavsbestånd (2007/2110(INI))

P6_TA(2008)0196 A6-0103/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om översyn av förvaltningen av djuphavsbestånd (KOM(2007)0030),

–   med beaktande av förslaget till rådets förordning om upprättande av en gemenskapsram för insamling, förvaltning och utnyttjande av uppgifter inom fiskerisektorn och till stöd för vetenskapliga utlåtanden rörande den gemensamma fiskeripolitiken (KOM(2007)0196),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av fiskeriutskottets betänkande och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0103/2008), och av följande skäl:

A.  I sina rekommendationer för djuphavsarter från 2002, liksom från 2004, påpekar Internationella havsforskningsrådet (ICES) att de flesta arter inte håller sig inom säkra biologiska gränser. EU har reducerat sin fiskeansträngning i betydligt mindre utsträckning än vad som efterlystes i ICES rekommendationer. Bättre biologiska bakgrundsuppgifter är av avgörande betydelse för att kunna fastställa kvoter som garanterar ett hållbart fiske.

B.  Den fiskeverksamhet som bedrivs av fjärrfiskande flottor, antingen den sker i områden i tredjeländer, områden som regleras av en regional fiskeorganisation eller i oreglerade områden på det fria havet, måste vara rationell och ansvarsfull, i enlighet med Förenta nationernas havsrättskonvention, FN:s avtal om tillämpningen av de bestämmelser som avses i nämnda konvention angående bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd och den uppförandekod för ansvarsfullt fiske som upprättats av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO). I både FN:s fiskbeståndsavtal och FAO:s uppförandekod anges att försiktighetsprincipen ska tillämpas.

C.  Vid toppmötet i Johannesburg 2002 åtog sig EU att garantera fiskbestånden i världen och upprätthålla eller återställa resurserna till nivåer med maximal hållbar avkastning, om möjligt före 2015, till att börja med de överfiskade bestånden.

D.  Skyddet av den marina miljön och hållbart fiske kan bara garanteras på ett effektivt sätt om alla de berörda staterna samtycker och samarbetar.

E.  Den systematiska insamlingen av tillförlitliga uppgifter är grundvalen i bedömningen av fiskbestånden och i de vetenskapliga yttrandena, och är därför oerhört viktig för genomförandet av den gemensamma fiskeripolitiken. Dessutom medger kommissionen i sitt ovannämnda meddelande att det saknas tillräckliga uppgifter för en vetenskaplig bedömning av tillståndet för djuphavsbestånden, och att det råder skillnader i definitionen av begreppet djuphav.

F.  Den rapport som den rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk offentliggjorde i april 2007 behandlar ändringen av tidpunkt för att lägga fram de vetenskapliga rapporterna och förbättra kvaliteten på dessa.

G.  Det föreligger behov av att vidta lämpliga socioekonomiska åtgärder i syfte att kompensera fiskarna för de kostnader som uppstår vid en minskning av fiskeverksamheten till följd av återhämtningsplaner för bestånden.

H.  I resolutionen av den 14 november 2006 om en temainriktad strategi för skydd och bevarande av den marina miljön(1), förespråkade parlamentet ett antal åtgärder för att främja en hållbar användning av haven och bevara de marina ekosystemen.

1.  Europaparlamentet gläder sig över de försök som gemenskapens flotta har gjort för att bedriva ett hållbart fiske och konstaterar att det råder en viss brist på överensstämmelse mellan den situation som utmålas i kommissionens meddelande och det faktiska läget.

2.  Europaparlamentet anser att det innan de nya förvaltningsåtgärderna vidtas vore lämpligt att analysera varför de befintliga åtgärderna inte tillämpas, och varför medlemsstaterna inte uppfyller sina skyldigheter eller gör det med fördröjning och olika metoder, något som ytterligare försvårar analysen av vilka faktorer som påverkar dessa typer av fiske.

3.  Europaparlamentet varnar för att ständiga ändringar av gällande lagstiftning och framläggande av nya förslag, redan innan befintliga bestämmelser har kunnat genomföras och inhämtade uppgifter har kunnat behandlas på lämpligt sätt, skadar den gemensamma fiskeripolitikens trovärdighet. Befintliga begränsningar av fiskeansträngningen har passat vissa arter bättre än andra.

4.  Europaparlamentet stöder kommissionen i dess bedömning att den systematiska insamlingen av tillförlitliga uppgifter utgör grundvalen för bedömning av fiskbestånden och för de vetenskapliga yttrandena. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och fiskenäringen att ta itu med de brister som finns, så att åtgärderna för kontroll av fiskeansträngningen kan anpassas till varje typ av fiske. Det är viktigt att uppmärksamma att djuphavsfisket oftast är blandat fiske.

5.  Även när de totala tillåtna fångstmängderna (TAC) och begränsningarna av fiskeansträngningen för dessa typer av fiske, på grund av bristande biologiska kunskaper har fastställts på godtyckliga grunder, påminner Europaparlamentet kommissionen om att försiktighetsmetoden måste tillämpas vid utnyttjandet av varje art som betecknas som en djuphavsfisk och att TAC måste fastställas med utgångspunkt i detta, på grundval av exakta vetenskapliga studier.

6.  Europaparlamentet konstaterar att det i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken(2) föreskrivs att försiktighetsmetoden ska tillämpas. I artikel 3 sägs följande: "avsaknaden av tillförlitliga vetenskapliga rön får inte tas som intäkt till att skjuta upp eller avstå från att vidta förvaltningsåtgärder för att bevara målarter, därmed förbundna arter eller arter som är beroende av dessa samt deras livsmiljö".

7.  Europaparlamentet understryker behovet att införa ett förbud mot att kasta fångster över bord inom djuphavsfisket, vilket skulle göra det möjligt för forskare att närmare studera den stora mångfalden arter som landas, många av dem oätliga.

8.  Europaparlamentet anser att kommissionen, inom ramen för de åtgärder som syftar till att minska bifångsterna och den fångst som kastas överbord, bör justera nivån för fiskeansträngningen för de arter som fisket omfattar respektive de arter som bara utgör oönskade bifångster, samtidigt som insatserna när det gäller övervaknings- och kontrollförfaranden bör fördubblas.

9.  Europaparlamentet konstaterar att många djuphavsarter utgör bifångst och uppmanar därför kommissionen att i högre grad betona kontroll av fiskeansträngningen som ett sätt att minska bifångsterna. På grund av djuphavsarternas form och storlek konstaterar emellertid parlamentet att det är olämpligt med restriktioner för maskstorlek i nätredskap.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en socioekonomisk bedömning av djuphavsfisket och analysera hur de nya minskningarna av fiskeansträngningen kommer att påverka sektorn och vilka följderna kommer att bli av fortsatt utarmning av de fiskbestånd som fisket är beroende av. Parlamentet anser att det är nödvändigt att nå en balans mellan de socioekonomiska kraven och miljöns hållbarhet.

11.  Då många av dessa bestånd förvaltas i internationella vatten påpekar Europaparlamentet att åtgärderna måste samordnas inom olika regionala fiskeorganisationer för att de vidtagna åtgärderna ska gälla samtliga flottor som bedriver denna typ av fiske. Parlamentet anser att EU bör arbeta för att se till att FN:s generalförsamlings resolution 61/105 tillämpas fullt ut och på effektivt sätt när det gäller djuphavs- och bottenfiske på öppet hav. Parlamentet anser att alla restriktioner bör tillämpas på fiskare från samtliga avtalsslutande parter för att förhindra att ogynnsamma situationer uppstår.

12.  Europaparlamentet föreslår att det inte ska vara tillåtet att fiska i djuphavsområden där fiskeverksamhet hittills inte har bedrivits innan dessa områden har undersökts och det finns vetenskapliga bevis som styrker att hållbart fiske kan bedrivas utan risk för utarmning av den biologiska mångfalden eller skador på livsmiljön och lämpliga förvaltningsåtgärder har vidtagits i detta syfte.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreskriva nya program för insamling av vetenskapliga uppgifter, där så krävs med hjälp av forskningsfartyg. Parlamentet anser att ett exempel på detta skulle kunna vara den spanska fiskerimyndighetens arbete med att i Nordostatlantiska fiskerikommissionens (NEAFC) konventionsområde kartlägga området "Hatton Bank", där fiske efter djuphavsarter bedrivs. Forskningen har inriktats på att skaffa mer kunskaper om hur undervattensberg, kallvattenkoraller och hydrotermiska skorstenar är utspridda för att fastställa de känsliga områdena i fiskeflottornas verksamhetsområden.

14.  Europaparlamentet anser i likhet med kommissionen att det är nödvändigt att utarbeta en ekosystembaserad strategi för denna typ av fiske, men understryker att åtgärderna måste ha ett minimum av trovärdighet och tillämpas med åtskillnad, på grundval av miljökonsekvensbeskrivningar, för att undvika förbud i områden där ingen risk föreligger och samtidigt stänga av områden för bottenfiske där man vet att det finns eller där det kan tänkas finnas känsliga marina ekosystem eller där fiskbestånden inte håller sig inom säkra biologiska gränser. Studier för att kartlägga havsbotten och samspelet mellan de element som styr ekosystemen och havens naturtillgångar måste prioriteras om den nya europeiska havspolitiken ska kunna förverkligas.

15.  Europaparlamentet bekräftar åter att fiskarna och de organisationer som företräder dem måste rådfrågas och delta i utformningen av åtgärder för skydd av den marina miljön, förvaltning av resurserna och återhämtning av fiskbestånden.

16.  Europaparlamentet anser i likhet med den rådgivande kommittén för fiske och vattenbruk att det är nödvändigt att avsätta mer personal och ekonomiska resurser för att analysera biomassan och dödligheten för varje fiskart i så gott som alla fiskevatten. Om de vetenskapliga yttrandena ska godtas av alla parter anser parlamentet också att det måste fastställas en klar strategisk kurs, i syfte att undvika dubbelarbete och förhindra bristande samverkan.

17.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över att gällande förordningar inom den gemensamma fiskeripolitiken har varit ineffektiva och dåligt tillämpade. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra övervakningen och kontrollen i medlemsstaterna.

18.  Europaparlamentet understryker vikten av att ny teknik utvecklas för att säkerställa ett fungerande kontroll- och övervakningssystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att utveckla kontrolltekniker och pekar i sammanhanget på den möjlighet som elektroniska loggböcker utgör.

19.  Europaparlamentet betonar fördelarna med att upprätta ett nätverk av skyddade havsområden inom nätverket Natura 2000 och tror att ett sådant steg kommer att ha en positiv inverkan på överexploaterade fiskbestånd. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utnyttja alla möjligheter som de delar av nätverket Natura 2000 som rör havet erbjuder.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra allt för att garantera att befintliga internationella avtal om djuphavsfiske tillämpas och eventuellt förbättras.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla gemensamma riktlinjer, utbyta bästa metoder, förbättra utnyttjandet av gemenskapens tillgängliga teknik och involvera expertgrupper och frivilligorganisationer för att bättre kunna genomföra åtgärder för att minska olagligt fiske och försäljningen av olaglig fångst på europeiska marknader.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja miljövänligare fångstmetoder som inte skadar miljön och den ekologiska mångfalden på grund av oönskade bifångster eller onödig skada på andra levande organismer.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 314 E, 21.12.2006, s. 131. (2) EGT L 358, 31.12.2002, s. 59.

Europaparlamentets resolution av den 8 maj 2008 om utvecklingen av en ram för den verksamhet som bedrivs av företrädare för intressegrupper (lobbyverksamhet) vid Europeiska unionens institutioner (2007/2115(INI))

P6_TA(2008)0197 A6-0105/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 9.4 i arbetsordningen,

–   med beaktande av grönboken med titeln Europeiska öppenhetsinitiativet som har lagts fram av kommissionen (KOM(2006)0194),

–   med beaktande av kommissionens meddelande med titeln Uppföljning av grönboken "Europeiska öppenhetsinitiativet" (KOM(2007)0127),

–   med beaktande av kommissionens utkast till uppförandekod för företrädare för intressegrupper, av den 10 december 2007,

–   med beaktande av sitt beslut av den 17 juli 1996 om ändring av arbetsordningen (lobbyverksamhet i parlamentet)(1),

–   med beaktande av sitt beslut av den 13 maj 1997 om ändring av arbetsordningen (uppförandekodex för lobbyister)(2),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor och yttrandena från budgetkontrollutskottet, utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för rättsliga frågor och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0105/2008), och av följande skäl:

A.  Lobbyverksamheten i Europaparlamentet har ökat betydligt i takt med att parlamentets befogenheter har utvidgats.

B.  Lobbying syftar till att påverka inte enbart politiken och beslut om lagstiftning, utan också fördelningen av gemenskapens medel och övervakningen och tillämpningen av lagstiftning.

C.  Efter den förväntade ratificeringen av Lissabonfördraget kommer Europaparlamentets befogenheter att utökas så att det blir medlagstiftare i nästan alla områden genom det vanliga lagstiftningsförfarandet, och kommer därmed locka till sig än fler lobbygruppers uppmärksamhet.

D.  Företrädare för olika intressegrupper spelar en viktig roll i den öppna och pluralistiska dialog som ett demokratiskt system vilar på, och utgör en viktig informationskälla för parlamentets ledamöter när de fullgör sina uppgifter.

E.  Lobbygrupper bedriver inte bara lobbyverksamhet gentemot parlamentets ledamöter utan försöker också påverka parlamentets beslut genom lobbying mot tjänstemän vid parlamentsutskottens sekretariat, de politiska gruppernas personal och ledamöternas assistenter.

F.  Enligt beräkningar finns det cirka 15 000 lobbyister och 2 500 lobbyorganisationer i Bryssel.

G.  Kommissionen har föreslagit att ett gemensamt register ska införas för företrädare för olika intressegrupper i EU:s institutioner, som en del av kommissionens europeiska öppenhetsinitiativ.

H.  Parlamentet har ända sedan 1996 haft ett eget register över lobbyister(3), samt ordningsregler(4) som innehåller ett åtagande för de registrerade lobbyisterna att följa höga etiska normer i sin verksamhet.

I.  Cirka 5 000 lobbyister är för närvarande registrerade hos parlamentet.

J.  Bland lobbygrupperna finns lokala och nationella organisationer, vilkas verksamhet medlemsstaterna ansvarar för att reglera.

Att förbättra Europaparlamentets öppenhet

1.  Europaparlamentet är medvetet om lobbygruppernas inflytande på beslutsfattandet i EU, och anser därför att parlamentets ledamöter bör känna till vilka organisationer som lobbygrupperna företräder. Parlamentet framhåller att öppen och lika tillträde till alla EU-institutioner är en nödvändig förutsättning för att unionen ska kunna åtnjuta legitimitet och förtroende bland sina medborgare. Parlamentet betonar att öppenhet ska gälla i båda riktningarna och att den är nödvändig både i institutionernas eget arbete och bland lobbyisterna. Parlamentet understryker att genom att lobbygrupperna ges lika tillträde till EU-institutionerna får EU:s verksamhet ökad tillgång till sakkunskap, och parlamentet anser det vara av avgörande betydelse att det civila samhällets företrädare får tillträde till EU:s institutioner, i synnerhet till parlamentet.

2.  Europaparlamentet anser att parlamentets ledamöter själva är ansvariga för att de får väl avvägd information och poängterar att ledamöterna av Europaparlamentet måste anses klara av att välja mellan olika politiska alternativ oberoende av lobbyisterna.

3.  Om en föredragande finner det lämpligt kan han eller hon välja att använda en "legislative footprint", dvs. en vägledande förteckning (som bifogas till ett parlamentsbetänkande) över de registrerade företrädarna för intressegrupper som har rådfrågats och i hög grad har bidragit under utarbetandet av betänkandet. Europaparlamentet anser att en sådan förteckning i synnerhet bör bifogas lagstiftningsbetänkanden, men betonar att det är lika viktigt att kommissionen bifogar sådana vägledande förteckningar då den lägger fram förslag till rättsakter.

4.  Europaparlamentet vidhåller att parlamentet måste vara helt oberoende i sitt beslut om vilken hänsyn det ska ta till åsikter från det civila samhället.

5.  Enligt de gällande reglerna måste parlamentets ledamöter redogöra för sina ekonomiska intressen. Europaparlamentet uppmanar sitt presidium att på grundval av ett förslag från kvestorerna utarbeta en plan för hur man ytterligare skulle kunna förbättra efterlevnaden och övervakningen av parlamentets regler, enligt vilka en ledamot måste lämna uppgifter om varje typ av stöd som han eller hon mottar, oavsett om stödet är ekonomiskt eller i form av personal eller material(5).

6.  Europaparlamentet noterar de gällande reglerna om tvärpolitiska grupper, enligt vilka förklaringar om finansieringen krävs. Parlamentet kräver att parlamentets webbplats blir tydligare i fråga om tvärpolitiska grupper, med en förteckning över samtliga registrerade och icke registrerade tvärpolitiska grupper och en fullständig redogörelse för de bidrag från utomstående som erhållits av de tvärpolitiska grupperna samt en förklaring om de olika tvärpolitiska gruppernas övergripande syften. Parlamentet betonar emellertid att de tvärpolitiska grupperna inte på något sätt bör betraktas som några parlamentariska organ.

7.  Europaparlamentet uppmanar presidiet att, på grundval av ett förslag från kvestorerna, undersöka hur man ska kunna förhindra att obehöriga får tillträde till de våningsplan i parlamentets byggnader, där parlamentets ledamöter har sina kontor. Allmänhetens tillträde till utskottens lokaler bör begränsas endast i undantagsfall.

Kommissionens förslag

8.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till ett mer strukturerat regelverk för olika intressegruppers företrädare som ett led i det europeiska öppenhetsinitiativet.

9.  Europaparlamentet instämmer i kommissionens definition av lobbyverksamhet som "all verksamhet som avser att påverka de politiska lösningarna och EU-institutionernas beslutsprocess". Parlamentet anser att denna definition är i överensstämmelse med artikel 9.4 i arbetsordningen.

10.  Europaparlamentet understryker att alla aktörer, inbegripet företrädare för såväl offentliga som privata intressen, utanför EU-institutionerna, som omfattas av denna definition och påverkar institutionerna på regelbunden basis, bör betraktas som lobbyister och behandlas på samma sätt: Professionella lobbyister, lobbyavdelningar inom företag ("in-house-lobbyister"), icke-statliga organisationer, tankesmedjor, branschorganisationer, fackförbund, arbetsgivarorganisationer, vinstdrivna och icke-vinstdrivna organisationer samt jurister när deras syfte är att påverka politiken snarare än att vara ombud och försvarare i rättegångar eller att ge juridisk rådgivning. Parlamentet betonar emellertid också att medlemsstaternas regioner och kommuner samt politiska partier på nationell nivå och gemenskapsnivå och organ som har rättslig ställning enligt fördragen inte omfattas av dessa bestämmelser då de agerar inom ramen för den roll och utför de uppgifter som fastställs i fördragen.

11.  Europaparlamentet välkomnar i princip kommissionens förslag om ett enda register som innebär att lobbyister samtidigt kan registrera sig hos både kommissionen och parlamentet och begär att rådet, kommissionen och parlamentet ingår en interinstitutionell överenskommelse om ett gemensamt obligatoriskt register av den typ som de facto redan finns i parlamentet. Överenskommelsen skulle gälla samtliga institutioner och omfatta fullständig ekonomisk information, en gemensam mekanism för borttagande från registret och en gemensam etisk uppförandekod. Parlamentet erinrar emellertid om att det finns viktiga institutionella skillnader mellan rådet, kommissionen och parlamentet och förbehåller sig därför rätten att utvärdera kommissionens förslag när det har fått sin slutgiltiga utformning samt att först då besluta om det ska stödja förslaget eller inte.

12.  Europaparlamentet påpekar att antalet lobbyister som får tillträde till parlamentets lokaler måste hållas inom rimliga gränser, och föreslår därför att man inför regler om att lobbyisterna bara behöver registrera sig en gång hos samtliga institutioner, men att varje enskild institution kan besluta om de vill ge lobbyisterna tillträde till sina lokaler. På så sätt skulle parlamentet även i fortsättningen kunna ge varje organisation eller företag högst fyra passerkort.

13.  Europaparlamentet begär att rådet, kommissionen och parlamentet erkänner varandras register om det inte är möjligt att komma överens om ett gemensamt register. Om institutionerna inte lyckas införa ett gemensamt register bör deras respektive Internetbaserade register ha länkar till de övriga registren så att det går att jämföra lobbyisternas uppgifter. Generalsekreteraren uppmanas att flytta parlamentets förteckningar över företrädarna för de ackrediterade intressegrupperna till en plats på parlamentets webbplats som är lättare att komma åt.

14.  Europaparlamentet föreslår att det snarast inrättas en gemensam arbetsgrupp med företrädare från rådet och kommissionen samt ledamöter av Europaparlamentet som utses av talmanskonferensen. Arbetsgruppen bör senast före utgången av 2008 diskutera följderna av ett gemensamt register för samtliga lobbyister som vill ha tillträde till rådet, kommissionen eller parlamentet, och utarbeta en gemensam uppförandekod. Parlamentets generalsekreterare uppmanas att vidta de åtgärder som krävs.

15.  Europaparlamentet uppmanar rådet att ansluta sig till ett eventuellt gemensamt register. Parlamentet anser att lobbyisternas verksamhet gentemot rådets sekretariat när det gäller medbeslutandeärenden bör ägnas särskild uppmärksamhet.

16.  Europaparlamentet noterar kommissionens beslut att börja med ett frivilligt register och att utvärdera systemet efter ett år, men är oroat över att ett helt frivilligt system skulle göra det möjligt för mindre ansvarsfulla lobbyister att inte följa bestämmelserna. Parlamentet uppmanar de tre institutionerna att se över bestämmelserna om lobbyverksamheten senast tre år efter att ett gemensamt register har upprättats, för att på så sätt fastställa om det ändrade systemet leder till den öppenhet som krävs i fråga om lobbyverksamheten. Parlamentet är medvetet om den rättsliga grund som Lissabonfördraget innehåller för ett obligatoriskt register och är därför under tiden villigt att samarbeta med institutionerna genom en interinstitutionell överenskommelse på grundval av de befintliga registren. Parlamentet anser att obligatorisk registrering bör gälla som krav för de lobbyister som vill få tillträde till institutionerna på regelbunden basis, såsom redan är fallet hos parlamentet.

17.  Europaparlamentet anser att eftersom lobbyverksamheten utvecklas kontinuerligt måste alla bestämmelser som rör denna verksamhet vara tillräckligt flexibla och lätta att anpassa till förändringar.

18.  Europaparlamentet har tagit del av kommissionens utkast till uppförandekod för företrädare för intressegrupper. Parlamentet påminner kommissionen om att parlamentet redan har haft ordningsregler i tio år och uppmanar kommissionen att förhandla med parlamentet om införandet av en gemensam uppförandekod. Parlamentet anser att en sådan kod bör garantera en effektiv övervakning av lobbyisternas uppförande och sanktioner bör införas mot lobbyister som bryter mot uppförandekoden. Tillräckliga resurser (personal och ekonomiska medel) måste avsättas för att möjliggöra kontroll av uppgifterna i registret. Vad gäller kommissionens register skulle påföljderna kunna bestå i en tillfällig uteslutning från registret, i allvarligare fall permanent uteslutning från registret. När ett gemensamt register väl har upprättats bör sanktioner införas mot lobbyister som bryter mot koden, och sanktionerna ska avse tillträdet till samtliga institutioner som registret avser.

19.  Europaparlamentet betonar att registret måste vara användarvänligt och lätt att få tillträde till via Internet. Allmänheten måste ha möjlighet att lätt finna uppgifter och göra sökningar i registret, och det måste innehålla namnen på lobbyorganisationer såväl som på de enskilda lobbyisterna.

20.  Europaparlamentet betonar att registret bör innehålla olika kategorier så att lobbyister kan registreras efter det slags intresse de företräder (t.ex. yrkesorganisationer, företag, fackföreningar, arbetsgivarorganisationer, advokatbyråer, icke-statliga organisationer).

21.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att begära att kravet på ekonomisk information av företrädare för intressegrupper som förs in i registret ska gälla följande grupper:

22.  Europaparlamentet betonar att kravet på ekonomisk redovisning måste gälla på samma sätt för alla registrerade företrädare för intressegrupper.

23.  Europaparlamentet uppmanar den ovannämnda arbetsgruppen att föreslå specifika kriterier rörande kravet om att lämna finansiell information, till exempel lämpliga parametrar (inte nödvändigtvis några exakta belopp) för vad som är rimliga kostnader för lobbyverksamhet.

24.  Europaparlamentet uppmanar det ansvariga utskottet att lägga fram förslag till eventuella erforderliga ändringar av parlamentets arbetsordning.

o
o   o

25.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) 1 EGT C 261, 9.9.1996, s. 75. (2) 2 EGT C 167, 2.6.1997, s. 20. (3) Artikel 9.4 i arbetsordningen. (4) Artikel 3 i bilaga IX till arbetsordningen. (5) Artikel 2 i bilaga I till arbetsordningen.

Europaparlamentets resolution av den 8 maj 2008 om vitboken om idrott (2007/2261(INI))

P6_TA(2008)0198 A6-0149/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av artikel 6 i EU-fördraget och 149 i EG-fördraget, såsom ändrade av Lissabonfördraget, om EU:s bidrag till att främja europeiska idrottsfrågor med beaktande av idrottens specifika karaktär, dess strukturer som bygger på frivilliga insatser samt dess sociala och pedagogiska funktion,

–   med beaktande av vitboken om idrott (KOM(2007)0391),

–   med beaktande av Helsingforsrapporten från december 1999 och Niceförklaringen från december 2000 om de särskilda förhållanden som kännetecknar idrotten i Europa och dess sociala funktion,

–   med beaktande av det brittiska ordförandeskapets initiativ om den europeiska fotbollen vilket resulterade i en oberoende studie av den europeiska idrotten som offentliggjordes 2006,

–   med beaktande av den rättspraxis som har utvecklats av Europeiska gemenskapernas domstol, förstainstansrätten och kommissionens beslut i ärenden som berör idrott,

–   med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(1), i vilket alla former av rasdiskriminering förbjuds inom arbetslivet, utbildning, social trygghet, hälsovård och tillgång till varor och tjänster,

–   med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet(2),

–   med beaktande av sina resolutioner av den 13 juni 1997 om Europeiska unionens roll på idrottens område(3) och den 5 juni 2003 om kvinnor och idrott(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 29 mars 2007 om framtiden för professionell fotboll i Europa(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 13 november 2007 om idrottens roll i utbildningen(6),

–   med beaktande av sin resolution av den 14 april 2005 om kampen mot dopning inom idrotten(7),

–   med beaktande av sin förklaring av den 14 mars 2006 om bekämpning av rasism inom fotbollen(8),

–   med beaktande av de internationella antidopningsreglerna från 2003 och deras översyn 2007,

–   med beaktande av rapporten och slutsatserna från Europas första konferens om styrningen av idrotten: "The rules of the game" (Bryssel den 26–27 februari 2001),

–   med beaktande av det samförståndsavtal som kommissionen och Fifa undertecknade 2006 för att göra fotboll till en drivkraft för utvecklingen i länderna i Afrika, Västindien och Stilla havet,

–   med beaktande av erfarenheterna från Europeiska året för utbildning genom idrott (2004) och Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/962/EG av den 18 december 2006 om nyckelkompetenser för livslångt lärande(9),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning samt yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för regional utveckling, utskottet för rättsliga frågor, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0149/2008), och av följande skäl:

A.  Idrotten spelar en viktig roll när det gäller att främja integrering, och att den skulle kunna bidra till social sammanhållning och regionernas inre sammanhållning.

B.  Den europeiska idrotten är en omistlig del av den europeiska identiteten och kulturen och det europeiska medborgarskapet. Den europeiska idrotten bygger på engagemanget och entusiasmen hos miljontals idrottsutövare, frivilligarbetare och supportrar som är aktiva inom ett stort antal idrottsklubbar och idrottsförbund, en folkrörelse som har skapat många framstående idrottskvinnor, idrottsmän och lag och som har gjort idrotten till en mycket uppskattad del av vårt samhälle, där idrottsevenemang är ytterst populära.

C.  Idrotten spelar en mycket viktig roll i det europeiska samhället, men vissa delar av tävlingsidrotten står inför nya hot och utmaningar, t.ex. kommersiell påtryckning, utnyttjande av unga idrottsutövare, dopning, rasism, våld, uppgjorda matcher, korruption, spelskandaler och penningtvätt.

D.  Idrotten spelar en särskild roll i samhället som instrument för social inkludering och integration. Idrotten är ett viktigt redskap i främjandet av en interkulturell dialog och bidrar avgjort till att utveckla och främja viktiga sociala, kulturella och fostrande värderingar som ärlighet, tolerans och ömsesidig respekt, solidaritet, respekt för regler, laganda och självdisciplin. Idrotten intar, genom sina strukturer som bygger på frivillighet, en särskild plats i det europeiska samhället på områdena hälsa, fostran, social integration och kultur.

E.  Enligt artikel 149 i EG-fördraget, såsom ändrat av Lissabonfördraget, ska EU:s insatser syfta till att utveckla idrottens europeiska dimension genom att främja rättvisa och öppenhet i idrottstävlingar och samarbete mellan organisationer och myndigheter med ansvar för idrott samt genom att skydda idrottsutövarnas fysiska och moraliska integritet, särskilt när det gäller de yngsta utövarna. Insatserna på EU-nivå bör komplettera dem som görs av andra aktörer utan att man ändrar på den aktuella behörighetsfördelningen.

F.  Inför ratificeringen av Lissabonfördraget och artikel 149 bör det göras en strategisk orientering av idrottens roll i EU genom att EU-rättens tillämpning på idrottsområdet förtydligas. Att hantera idrottens särart genom bedömningar från fall till fall är otillfredsställande ur idrottsorganisationernas perspektiv och kommer att befästa den rådande rättsosäkerheten. Det bör göras fler idrottsrelaterade insatser på EU-nivå, med respekt för idrottsorganisationernas självständighet, särart och självreglering.

G.  I artikel 149 i EG-fördraget, såsom ändrat av Lissabonfördraget, uppmanas gemenskapen att främja rättvisa och öppenhet vid idrottstävlingar. Tillämpning av konkurrensregler inom idrotten medför en ökande klyfta mellan idrottsklubbarna till fördel för dem som tjänar mest eller är mest populära, vilket är skadligt för ett rättvist genomförande av idrottstävlingar, och därför strider mot det mål som fastställts i den artikeln.

H.  Hänsyn bör tas till självständigheten hos idrottsorganisationerna och deras representativa strukturer, exempelvis ligorna, och till att förvaltningen huvudsakligen är en sak för de organisationer som styr idrotten och i viss mån för medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter.

I.  Proffsidrotten blir allt viktigare och bidrar till idrottens samhällsroll. Konkurrensrätt och bestämmelser för den inre marknaden gäller för idrott i den utsträckning den utgör ekonomisk verksamhet.

J.  Idrotten omfattas av EU-lagstiftningen, särskilt av principen om representativ och deltagande demokrati i den europeiska idrottens beslutsfattande organ och av artikel 13 i EG-fördraget, enligt vilken diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning är förbjuden. Med tanke på idrottens specifika karaktär och till följd av sin grundläggande särprägel finns det fall där idrotten inte kan jämföras med en vanlig ekonomisk verksamhet.

K.  Frivilliginsatser inom idrotten stärker den sociala sammanhållningen och integrationen och främjar demokrati och ett aktivt medborgarskap. De har också ett implicit ekonomiskt värde eftersom idrottsverksamhet utan frivilligarbetare skulle bli mycket dyrare och en stor del av den sociala verksamhet som är kopplad till idrotten skulle försvinna. Det finns ett behov av att stärka ideella idrottsstrukturer och uppmuntra frivilligtjänster inom idrotten genom åtgärder som ger lämpligt skydd åt frivilligarbetarna och erkänner deras ekonomiska och sociala roll.

L.  Bristande fysisk aktivitet ökar förekomsten av fetma och flera kroniska sjukdomar som t.ex. hjärt-kärlsjukdomar och diabetes, vilket leder till att medlemsstaternas vårdbudgetar belastas.

M.  Antalet undervisningstimmar i idrott har minskat det senaste årtiondet både i grund- och gymnasieskolan och det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna vad gäller idrottsinrättningarna och utrustningen. Idrotten ger ungdomar en välkommen möjlighet att delta och engagera sig i samhället och kan få dem att avstå från brottslighet.

N.  Dopning undergräver principen om öppen och rättvis tävlan och sätter en orimlig press på idrottsutövarna.

O.  Genom de internationella antidopningsreglerna från 2003 kunde en norm skapas för att harmonisera de nationella lagstiftningarna i hela världen. De insatser som görs av Internationella antidopningsbyrån (Wada) är dock främst inriktade på toppidrott.

P.  Unionen skulle vara betjänt av en mycket mer samordnad framtoning i kampen mot dopningen, framför allt genom att inta gemensamma ståndpunkter gentemot Wada, Unesco och Europarådet och genom utbyte av information och god praxis mellan regeringar, nationella antidopningsorganisationer och laboratorier.

Q.  Trots att vissa framsteg har gjorts på europeisk nivå när det gäller jämställdhet råder det fortfarande ojämlikhet mellan män och kvinnor inom idrott. Utbildningsprogram för begåvade unga idrottsutövare – män och kvinnor – bör vara öppna för alla och får inte leda till diskriminering mellan EU-medborgare och andra personer bosatta i EU på grundval av medborgarskap eller kön.

R.  Alla medborgare bör ha tillgång till idrott och vissa gruppers särskilda behov bör därför undersökas, t.ex. människor med funktionshinder, invandrare och människor med en mindre gynnad bakgrund. I synnerhet bör idrottsutövare med funktionshinder inte diskrimineras i jämförelse med idrottsutövare utan funktionshinder när det gäller lika tillgång till idrott i medlemsstaterna.

S.  Idrott berör alla medborgare, oavsett kön, ras, ålder, funktionshinder, religion, nationalitet, sexuell läggning och social eller ekonomisk bakgrund, och kan vara en källa till social inkludering och integration. Parlamentet och kommissionen har upprepade gånger fördömt alla former av våld, rasism och främlingsfientlighet.

T.  Våld kring idrottsevenemang är ännu ett olöst problem som kan ta olika former. Prostitution och handel med kvinnor och barn förekommer i samband med större idrottsevenemang.

U.  Enligt en undersökning som presenterades under Österrikes ordförandeskap 2006 skapade idrotten under 2004 ett mervärde på 407 miljarder EUR, motsvarande 3,7 % av EU:s BNP, och sysselsättning för 15 miljoner människor eller 5,4 % av arbetskraften. Idrott bidrar sålunda till att Lissabonmålen om tillväxt och sysselsättning uppnås och kan dessutom användas som redskap för lokal- och regionalutveckling eller utveckling av landsbygdsområdena. Idrott kan bidra till utvecklingen av turismen och kan främja en uppgradering av infrastrukturen och framväxten av nya partnerskap för att finansiera idrotts- och fritidsanläggningar.

V.  Den tilltagande digitala piratkopieringen (framför allt otillåtna direkt- och efterhandssändningar av idrottsevenemang) är ett allvarligt hot mot idrottssektorn, samtidigt som medvetenheten om problemet är liten.

W.  Den allra största delen av all idrottsverksamhet bedrivs inom ideella strukturer som i många fall är beroende av ekonomiskt stöd för att kunna garantera alla människor tillträde till idrott. Det är viktigt med ekonomiskt stöd till idrott på gräsrotsnivå och idrott för alla, under förutsättning att det beviljas i enlighet med gemenskapslagstiftningen. Den organiserade idrotten i nästan alla EU:s medlemsstater bygger på särskilda ideella ledningsstrukturer på gräsrotsnivå som är starkt beroende av frivilligarbetares engagemang och vars specifika rättskapacitet och rättsliga ställning är en förutsättning för en rad finansiella och skattemässiga förmåner.

X.  Medlemsstaterna har inte gjort någon klar definition av begreppet idrott och de har inte beslutat om huruvida idrotten utgör en tjänst av allmänt intresse, vilket skulle göra det möjligt att ge idrotten vissa ekonomiska fördelar (skattelättnader t.ex.).

Y.  I takt med att donationer och regeringsanslag minskar måste de flesta ideella idrottsorganisationer för att kunna överleva öka intäkterna från olika former av kommersiell verksamhet så att de kan uppfylla sina sociala mål, och dessa organisationer omfattas därför av gemenskapsrätten.

Z.  Idrottsorganisationerna har många inkomstkällor, såsom medlemsavgifter och biljettförsäljning, annonsering och sponsring, lotterier, medierättigheter, omfördelning av inkomster inom idrottsförbunden och ligorna, merchandising, offentligt stöd, varvid intäkterna från statligt ägda eller statligt licensierade lotterier och spelarrangörer är den överlägset viktigaste inkomstkällan i många medlemsstater.

AA.  Medierättigheter har blivit en viktig inkomstkälla för den professionella idrotten i Europa, och inkomsterna återinvesteras bland annat i utbildning på gräsrotsnivå, anläggningar och samhällsprojekt. Idrottsevenemang har blivit en populär källa till innehåll för många medieoperatörer.

AB.  Bidrag för att finansiera amatöridrott från statliga lotterier och licensierade spelbolag som verkar i det allmänna intresset anses av idrottsorganisationer i Europeiska unionen som oumbärliga. Hittills har ingen annan hållbar lösning som är politiskt möjlig att förverkliga föreslagits och inte heller allvarligt diskuterats för hur man skulle kunna uppväga det kännbara bortfall av intäkter från sådana finansieringskällor, vilket vore att förvänta om vinstdrivande företag beviljades tillstånd att verka i medlemsstater som hittills tillämpat en restriktiv spelpolitik.

AC.  Vadhållningstjänster avseende idrott har utvecklats på ett okontrollerat sätt (särskilt gränsöverskridande vadhållning på Internet), ett allt större antal uppgjorda matcher har förekommit och skandaler i samband med vadhållning har nyligen förekommit i medlemsstaterna, vilket är ett hot mot idrottens och dess tävlingars integritet.

AD.  Den ekonomiska och sociala utveckling som är gemensam för flertalet medlemsstater, exempelvis EU:s kommersialisering, incitament till ökad offentlig finansiering samt det ökande antalet utövare och det oförändrade antalet frivilliga, har skapat nya utmaningar för organisationen av idrotten i Europa.

AE.  Landslag har en väsentlig roll inte bara vad gäller identitet utan även för att se till att det finns solidaritet mellan dem och idrott på gräsrotsnivå, och därför bör de stödjas.

AF.  Utvecklingen av en verklig europeisk marknad för spelare och idrottsutövare och en högre nivå för betalning till dem inom somliga proffsidrotter har lett till att spelaragenter blivit mer verksamma. Av detta skäl är dt nödvändigt att i medlemsstaterna utbilda manager för idrottsutövare och spelaragenter i medlemsstaterna.

AG.  Eftersom sektorn är starkt internationaliserad är korruptionen inom idrott ofta gränsöverskridande. När styrande organ stöter på gränsöverskridande korruptionsproblem som omfattar EU som helhet bör de ha möjlighet att be kommissionen om hjälp när så är nödvändigt.

AH.  Licenssystemet, som ska godkännas av de olika tävlingsarrangörerna, har som mål att se till att alla professionella elitklubbar efterlever samma grundläggande regler om ekonomisk förvaltning och öppenhet, och måste vara förenliga med bestämmelserna om konkurrens och den inre marknaden och får inte gå utöver det som är nödvändigt för att uppnå det legitima målet i samband med korrekt organisation och utövande av idrott.

AI.  På grund av den organiserade idrottens själva natur är de europeiska idrottsstrukturerna i allmänhet mindre välutvecklade än idrottsstrukturer på nationell och internationell nivå, och den europeiska idrotten är organiserad enligt kontinentala strukturer och inte på EU-nivå.

AJ.  I vitboken om idrott talas det på många ställen om att införliva idrotten i de europeiska finansieringsprogrammen. Unionen ska även beakta idrottsaspekter i sin verksamhet, särskilt för att respektera idrottsorganisationernas självständighet, särart och självreglering och främja idrotten på europeisk nivå. Det är viktigt att dra slutsatser utifrån en strukturerad dialog mellan alla berörda parter om hur idrottens särart ska förstås.

AK.  Kommissionen har beslutat att göra hälsofrämjande fysiska aktiviteter till en hörnsten i sin idrottsrelaterade verksamhet. Europarådet har visat prov på en innovativ och effektiv dialog med idrottsrörelsen i Europa genom att bjuda in statliga och icke-statliga idrottsrepresentanter till sina möten.

AL.  Den sociala dialogen på europeisk nivå kan bidra till behandlingen av gemensamma angelägenheter för arbetsgivare och idrottsutövare, däribland avtal om anställningsförhållanden och arbetsvillkor i sektorn.

AM.  Idrott kan spela en viktig roll i EU:s yttre förbindelser som en del av biståndsprogrammen för tredjeländer, som en del av dialogen med partnerländer och som en del av EU-diplomatin.

AN.  Europeiska idrottsorganisationer, arrangörer av idrottsevenemang och alla behöriga myndigheter bör ställa upp miljömål för att göra sin verksamhet miljömässigt hållbar.

Organisationen av idrott

1.  Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet av vitboken om idrott och hoppas att den ska bana väg för en fruktbar och fortlöpande dialog mellan idrottsvärlden och kommissionen. Parlamentet värdesätter den betydelse som kommissionen tillmäter idrotten genom antagandet av vitboken.

2.  Europaparlamentet gläds åt att medlemsstaterna officiellt har erkänt idrotten i Lissabonfördraget för att kunna utarbeta en samlad EU-politik inom detta område, med beaktande av idrottens specifika karaktär, dess strukturer som bygger på frivilliga insatser samt dess sociala och pedagogiska funktion, där kommissionen ska kunna främja och komplettera, men inte reglera, medlemsstaternas och idrottsorganisationernas insatser. Parlamentet konstaterar att befintliga idrottsstrukturer i Europa bygger på nationalitetsprincipen.

3.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör utöva de kompletterande behörigheter på idrottsområdet som fastställs i artikel 149 i EG-fördraget såsom ändrat genom Lissabonfördraget med beaktande av subsidiaritetsprincipen, under iakttagande av idrottsorganisationernas och de berörda styrande organens självständighet samt med vederbörlig hänsyn till idrottens särart.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att visa vederbörlig respekt för idrottens särart genom att inte göra bedömningar från fall till fall, och att förbättra rättssäkerheten genom att skapa tydliga riktlinjer för hur gemenskapslagstiftningen ska tillämpas på idrotten i Europa och genom att främja studier och seminarier om den konkreta tillämpningen av gemenskapens regelverk i idrottsfrågor. Parlamentet uppmanar kommissionen att skapa EU-bestämmelser som är tydliga, konsekventa och lättillgängliga så att idrottstjänster av allmänt intresse kan fullgöra sitt uppdrag och bidra till en högre livskvalitet för européerna. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att övervaka och regelbundet se över tillämpningen av gemenskapsrätten i enlighet med EG-fördraget för att beakta nya förhållanden och på så vis kunna identifiera och lösa nya eller kvarstående frågor.

5.  Europarlamentet håller med kommissionen om att de flesta frågorna kan lösas genom självreglering med beaktande av principerna för god förvaltning och gemenskapsrätten. Parlamentet anser att ett strukturerat partnerskap och en strukturerad dialog mellan kommissionen och idrottsrörelsen krävs för att idrotten ska fungera väl och rättsosäkerhet undvikas under iakttagande av idrottsorganisationernas självständighet och självreglering. Parlamentet håller med kommissionen om att den strukturerade dialogen bör delas in i två delar: a) EU:s årliga idrottsforum för alla aktörer inom idrott, och b) tematiska diskussioner med ett begränsat antal deltagare.

6.  Europaparlamentet är positivt till att följande aktörer ska delta i den föreslagna strukturerade dialogen:

7.  Europaparlamentet anser att det står ett idrottsorgan fritt att styra över sin idrott så länge dess bestämmelser är rent idrottsmässiga. Om bestämmelserna inbegriper restriktioner måste de emellertid vara proportionerliga, det vill säga skäligen nödvändiga för att uppnå de idrottsliga målen, inom ramen för EU:s lagstiftning.

8.  Europaparlamentet erkänner de roller som innehas av huvudaktörerna i de professionella lagsporterna: klubbarna (den viktigaste enheten, som är spelarnas arbetsgivare och utgör den främsta länken till supportrarna), spelarnas fackföreningar (som representerar arbetstagarna), ligorna (som arrangerar mästerskap på nationell nivå och tillsammans med klubbarna företräder arbetsgivarna) och ledningsorganen (som beskyddar idrotten och idrottsreglerna). Alla dessa fyra aktörer arbetar för att idrotten ska vara sund och präglas av en anda av renhårighet och solidaritet.

9.  Europaparlamentet rekommenderar att de specifika föreningarna för de olika kategorier av personer som är verksamma inom idrotten (spelare, tränare eller coacher, domare m.fl.) är vederbörligt representerade i internationella och nationella förbunds beslutsfattande organ.

10.  Europaparlamentet anser, på grund av de stora kapitalflöden som spelarövergångarna leder till, att finansiella transaktioner bör ske med öppenhet och insyn mellan alla berörda parter och att systemet bör skötas av det berörda styrande organet.

11.  Europaparlamentet framhåller betydelsen av frivilliginsatser inom idrotten som ett sätt att stimulera och främja social integration och medvetandegöra unga. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att uppmuntra ytterligare frivilliginsatser i samband med idrott och idrottsevenemang när de utarbetar den nationella och europeiska politiken.

12.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och idrottens styrande organ att aktivt främja supportrarnas sociala och demokratiska funktion genom att stödja skapandet och utvecklingen av supporterförbund och främja dessas delaktighet när det gäller att leda och administrera sporten. Parlamentet anser att initiativet Supporters Direct utgör ett exempel på bästa praxis i den meningen, och uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och idrottens styrande organ att främja spridningen av detta initiativ.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja en starkare inblandning av icke-statliga idrottsorganisationer i dialogen mellan medlemsstaterna och kommissionen genom att anordna regeringsmöten med icke-statliga idrottsorganisationer, som minister- eller sportdirektörsmöten eller kommissionens arbetsgruppsmöten.

14.  Europaparlamentet välkomnar Frankrikes och Nederländernas memorandum om vitboken om idrott och uppmanar kommissionen att klargöra idrottens ställning i gemenskapsrätten på vissa punkter, exempelvis beträffande lagens sammansättning, spelaragenternas ställning och audiovisuella rättigheter.

15.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för den nya strukturerade dialogen fästa särskild uppmärksamhet vid Regionkommittén och beakta dess bidrag på regional och lokal nivå i uppföljningen och genomförandet av de åtgärder som anges i vitboken om idrott.

16.  Europaparlamentet uppmanar internationella, europeiska och nationella idrottsförbund att i sina stadgar införa rätten att vända sig till vanliga domstolar, men erkänner att principen om självreglering genom nationella myndigheter, ligor och tävlingar stöder och legitimerar strukturen i den europeiska idrottsmodellen och de grundläggande principer som styr organisationen av idrottstävlingar.

17.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att verka för att införa och förstärka självreglerande licenssystem på nationell och europeisk nivå för att förbättra styrelseformerna och skapa lika villkor i fråga om ekonomisk transparens och stabilitet. Parlamentet rekommenderar att åtgärder vidtas för att uppnå ekonomisk transparens och kostnadskontroll inom den europeiska idrotten i syfte att uppnå inte bara stabilitet utan även lika villkor bland europeiska konkurrenter inom idrottssektorn. Parlamentet erkänner nyttan av att arrangörer av tävlingar på nationell eller europeisk nivå ger licenser åt professionella klubbar som garanterar att dessa klubbar har den struktur som behövs och motsvarar de materiella villkor som krävs för att delta i tävlingar.

18.  Europaparlamentet uppmanar de nationella och europeiska tävlingsarrangörerna att se till att de licenssystem för idrottsklubbar som de väljer stämmer överens med grundreglerna för ekonomisk transparens, inte är diskriminerande och är förenliga med den inre marknadens grundläggande principer och bestämmelser, i syfte att förhindra snedvridning av konkurrensen. Parlamentet anser att idrottsorganisationerna måste se till att målen för öppenhet och licensiering uppnås och att överträdelser bestraffas.

19.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att anordna en konferens om licenssystem och bästa praxis på området tillsammans med Uefa, EPFL (Organisationen för europeiska fotbollsligor), Fifpro (Internationella unionen för professionella fotbollsspelare), nationella förbund och nationella fotbollsligor, och uppmanar kommissionen att bjuda in andra berörda representativa föreningar till denna konferens.

Dopning

20.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att nå samsyn kring lagstiftningen mot dopningen för att kunna garantera snarlik rättslig behandling i alla medlemsstater och inta gemensamma ståndpunkter gentemot Wada, Unesco och Europarådet. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu har inte undertecknat Unescos konvention mot dopning inom idrotten att göra detta.

21.  Europaparlamentet uppmanar unionen att som deltagare i Wada bekämpa dopningen genom att i första hand förstärka de nätverk som redan finns och endast i andra hand inrätta nya partnerskap mellan de rättsvårdande myndigheterna, de laboratorier som är ackrediterade av Wada, Europol och Interpol för att utbyta information om nya dopningsmedel och dopningsmetoder snabbt och säkert.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra åtgärderna 4 och 5 i handlingsplanen "Pierre de Coubertin" för att främja utvecklingen av partnerskap mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter, av Wada ackrediterade laboratorier och Interpol, så att information om nya dopningsmedel och dopningsmetoder kan utbytas på ett tidigt stadium och i en säker miljö, och att aktivt underlätta och stödja inrättandet av ett nätverk av nationella antidopningsorganisationer i medlemsstaterna.

23.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att behandla handel med illegala dopningmedel på samma sätt som olaglig narkotikahandel och att anpassa sin nationella lagstiftning i detta syfte. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga hur denna rekommendation i vitboken kan drivas vidare.

24.  Europaparlamentet efterlyser en politik som syftar till att förebygga och bekämpa dopning bland annat genom att alltför tuffa tävlingsprogram som sätter press på idrottsutövarna undviks. Parlamentet understryker att missförhållanden måste beivras genom kontroller, forskning, tester, fortlöpande längdsnittsstudier utförda av oberoende läkare samt genom upplysning tillsammans med förebyggande åtgärder och utbildning. Parlamentet uppmanar proffsklubbarna och indrottsorganisationerna att göra ett frivilligt åtagande om att bekämpa dopning och att med hjälp av interna och externa oberoende kontroller se till att det efterlevs.

25.  Europaparlamentet begär att en handlingsplan mot dopning utarbetas inför nästa OS som äger rum i EU (London 2012).

26.  Europaparlamentet vill att forskning om dopning ska kunna finansieras via ramprogrammet för forskning och folkhälsoprogrammet.

27.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra unga idrottsutövare mer välinformerade och medvetna om dopningsmedel, receptbelagda läkemedel som kan innehålla dopningsmedel samt deras inverkan på hälsan.

Utbildning, ungdomar och hälsa

28.  Europaparlamentet betonar idrottens betydelse inom utbildningen eftersom den förmedlar värdena tolerans och ömsesidig respekt, ärlighet och respekt för spelregler till ungdomar och förebygger hälsoproblem, särskilt fetma.

29.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens föresats att främja idrott och fysisk aktivitet som viktiga beståndsdelar i en kvalitetspräglad undervisning och som medel för att göra skolor mer attraktiva och höja den akademiska standarden. Parlamentet stöder kommissionens rekommendationer till medlemsstaterna att utarbeta strategier på nationell nivå för att, inom ramen för utbildningsprogrammen, försöka öka och förbättra barns och skolbarns fysiska aktivitet från en mycket låg ålder. Parlamentet betonar vikten av att finansiera motionsverksamhet i skolorna, eftersom den är grundläggande för de allra yngstas psykiska och fysiska utveckling och ett viktigt instrument i arbetet för att trygga både de ungas och de inte så ungas hälsa.

30.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra ytterligare främjande av idrott och fysisk aktivitet, som är viktiga beståndsdelar i en kvalitetshöjning av de nationella utbildningssystemen, och att fullt ut utnyttja de möjligheter som erbjuds via gemenskapsprogram för rörlighet på alla nivåer av utbildning, yrkesutbildning och livslångt lärande.

31.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att erkänna behovet av att sörja för att unga idrottsutövare får möjlighet att från början gå en annan utbildning samtidigt med idrottskarriären, både en idrottslig och en akademisk utbildning, så att professionella idrottsutövare mot slutet av karriären kan komma in på arbetsmarknaden igen, med särskild hänsyn till utbildning av de yngsta. Här krävs en skärpt övervakning och en regelbunden kontroll av utbildningen för att garantera kvaliteten. Det måste också finnas lokala utbildningscentrum av hög kvalitet för att skydda deras intressen vad gäller välbefinnande, utbildning och yrkesliv.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka det förebyggande hälsoarbetet och hälsokontrollerna för unga idrottare och att se till att alla rättigheter i FN:s konvention om barnets rättigheter respekteras.

33.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att införa ett särskilt EU-märke som ska tilldelas skolor som gör en aktiv insats för att stödja och främja fysisk aktivitet i skolmiljön.

34.  Europaparlamentet håller med kommissionen om att investeringar i unga idrottstalanger är avgörande för idrottens långsiktiga utveckling och anser att det ligger en rejäl utmaning för idrottsrörelsen i att få fram lokalt fostrade spelare. Uefas bestämmelse om egna produkter kan tjäna som exempel för andra förbund, ligor och klubbar.

35.  Europaparlamentet åberopar i detta sammanhang unionens uppgift enligt Lissabonfördraget att skydda särskilt de yngsta idrottsutövarnas fysiska och moraliska integritet.

36.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna lagligheten i åtgärder som gynnar främjande av spelare som kommit fram genom utbildningsprogram, som exempelvis minimiantalet spelare som är fostrade lokalt, oberoende av vilken nationalitet de har, i de professionella spelartrupperna.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med respekt för idrottens särskilda karaktär uppmuntra idrottsorganens åtgärder i syfte att tillvarata unga idrottsutövares intressen och öppet uttala sitt stöd för en striktare tillämpning av de bestämmelser i Fifas regelverk som förbjuder övergång för spelare under 16 års ålder inom EU och genom att ställa sig bakom principen att en spelares första proffskontrakt bör ingås med den klubb som har lärt upp spelaren.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekämpa utnyttjande av flickor och pojkar i idrott samt barnhandel genom att garantera en strikt efterlevnad av gällande lagar och bestämmelser. Parlamentet efterlyser ökad säkerhet om rättsläget, framför allt vid tillämpning av "bestämmelsen om egna produkter".

39.  Europaparlamentet beklagar att medlemsstaternas regeringar säljer ut skolornas lekplatser för bebyggelseändamål. Medlemsstaterna bör uppmuntras att se till att skolbarn har tillräckligt med utrymme för idrott och fysisk aktivitet i skolmiljön. Parlamentet vill att medlemsstaterna underlättar fritt tillträde till alla nationella och internationella tävlingar för personer under 14 år.

40.  Eftersom miljö- och hälsoskyddsfrågor kräver ett horisontellt synsätt rekommenderar Europaparlamentet kommissionen att uppmana till att man vid europeiska idrottsevenemang gör reklam för miljö- och hälsoskyddsfrågor. Parlamentet välkomnar kommissionens beslut att främja miljövänlig offentlig upphandling som en del av den politiska dialogen med medlemsstaterna och andra berörda parter.

41.  Europaparlamentet erkänner idrottens betydelse som aktivt förebyggande hälsovård och föreslår därför att innehavare av sändningsrättigheter ska främja idrott med detta mål i sikte.

42.  Europaparlamentet påpekar att sambandet mellan idrott och hälsa är en viktig angelägenhet. Idrottsorganisationernas respektive idrottsklubbarnas samarbete med sjukförsäkringskassorna och läkarna har därför blivit allt intensivare, vilket skapar ett enormt mervärde för hälsovården och samtidigt leder till kostnadsinbesparingar. Parlamentet anser att barn och ungdomar måste utbildas för att medvetandegöras om vikten av hälsosam mat, med utgångspunkt i förhållandet mellan mat och fysisk motion, genom Europaövergripande evenemang som "E-free Food Day".

43.  Europaparlamentet betonar vikten av fysisk träning och idrott för att bekämpa fetma och eliminera ohälsosamma livsstilsvanor, eftersom fysisk aktivitet har en stor positiv inverkan på såväl medborgarnas hälsa som sjukförsäkringskostnaderna. Det är emellertid bekymmersamt att längre arbetstider och de rådande arbetsförhållandena i allmänhet gör att arbetstagarna avstår från att idrotta regelbundet och ägna sig åt idrott mer målmedvetet. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med idrottsförbunden ta fram och utfärda riktlinjer och rekommendationer om fysisk aktivitet före utgången av 2008.

44.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa en ram för anordnande av europeiska skolmästerskap och europeiska universitetsmästerskap för att göra ungdomar förtrogna med en tävlingsinriktad miljö och uppmuntra interkulturell dialog.

Social integration och icke-diskriminering

45.  Europaparlamentet understryker att idrott är en av de effektivaste metoderna för social integration och därför bör främjas och stödjas av EU i större utsträckning, t.ex. genom särskilda program för organisatörer av europeiska, nationella och lokala idrottsevenemang. Parlamentet anser att dessa möjligheter bör utökas till i synnerhet organisatörer av idrottsevenemang som främjar integration och involverar personer med funktionshinder. Parlamentet anser att det under Europeiska året för interkulturell dialog 2008 bör ägnas särskild uppmärksamhet åt idrottens roll som den främsta platsen för interkulturell samexistens och som grundbult i dialogen och samarbetet med tredjeländer.

46.  Europaparlamentet understryker vikten av att främja idrottsutövande genom att alla ska garanteras tillgång till idrott och lika möjligheter, genom investeringar i idrottslärares och idrottsfunktionärers utbildning samt genom fler offentliga idrottsanläggningar.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att betrakta idrott inte bara som ett privilegium för personer utan funktionshinder utan även som ett viktigt redskap för social frigörelse och integration för funktionshindrade. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att stödja konkreta insatser och initiativ som främjar en bättre integration av funktionshindrade i traditionella idrottsgrenar.

48.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att uppmuntra idrottsorganisationerna och medlemsstaterna att anpassa idrotts- och skolinfrastrukturen till funktionshindrades behov, och vill att det ska bli lättare för skolidrottslärare att utbilda sig i sjukgymnastik, så att de kan ta sig an delvis funktionshindrade elever med utgångspunkt i deras funktionshinder.

49.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens och medlemsstaternas beslut att stödja ytterligare åtgärder för funktionshindrade. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att idrottsutövare med funktionshinder har samma tillgång som personer utan funktionshinder till alla rättigheter som är öronmärkta för idrottsutövare.

50.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens övergripande vitbok om idrott. Parlamentet beklagar dock att jämställdhetsaspekten inte har beaktats i tillräcklig utsträckning, särskilt när det gäller principen om samma lön för samma värde och det faktum att kvinnliga idrottare tjänar mindre än deras manliga motparter.

51.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen uttrycker sin vilja att integrera jämställdhetsfrågor i all sin idrottsrelaterade verksamhet och att särskilt fokusera på tillträdet till idrott för invandrarkvinnor och kvinnor från etniska minoriteter, kvinnors tillgång till beslutsfattande ställningar inom idrott och mediernas täckning av kvinnor inom idrott.

52.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genom ekonomiska belöningar visa uppskattning också för kvinnors framgångar inom idrotten, och att införa bestämmelser om att man vid idrottstävlingar inte får ge kvinnor mindre prispengar eller priser som är mindre värda.

53.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja medieövervakningen av kvinnlig idrott så att kvinnliga rollmodeller kan växa fram och så att könsstereotyper kan undanröjas och att erbjuda kvinnor karriärmöjligheter inom områden med anknytning till idrott, även på beslutsfattarnivå.

54.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka arbetet med att anpassa idrottsinfrastrukturen till behoven hos funktionshindrade, framför allt barn med funktionshinder, samt hos äldre och kvinnor – med tanke på förlängningen av det yrkesverksamma livet och till idrottens betydelse för den fysiska och psykiska hälsan – så att de får tillgång till idrott, och att dra nytta av bästa praxis på detta område. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att övervaka användningen av offentliga medel som avsatts för idrott och att granska att dessa medel fördelats rättvist med sikte på att tillgodose både idrottsmäns och idrottskvinnors behov.

55.  Europaparlamentet framhåller idrottens ytterst viktiga roll för social integration av personer med svår bakgrund, särskilt invandrare, och uppmanar därför medlemsstaterna att låta idrottsverksamhet och idrottsprogram ingå i insatser som finansieras via Europeiska socialfonden för att utsatta befolkningsgrupper ska kunna integreras socialt och kunna delta.

56.  Europaparlamentet gläds åt att kommissionen erkänner idrottens roll som ett viktigt redskap för integration av invandrare och för social integration i största allmänhet. Parlamentet föreslår att tillgången till idrott och integration i sociala idrottsinfrastrukturer bör betraktas som en indikator för social integration och en faktor som ska beaktas i studier kring social utslagning.

57.  Europaparlamentet betonar regionernas och de lokala förvaltningarnas betydelse för att kunna anordna proffs- och breddidrottsevenemang, bygga ut infrastrukturen och främja idrott och en sund livsstil bland EU-medborgarna, framför allt skolungdomarna.

58.  Europaparlamentet uppmanar idrottsorganisationerna och medlemsstaterna att vidta strängast möjliga åtgärder för att bekämpa rasism och diskriminering inom idrotten. Idrottsarenan är proffsidrottarens arbetsplats, och parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att garantera en arbetsplats fri från diskriminering.

59.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och alla medlemsstater att införliva och genomföra direktiven 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(10) och 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling(11) på ett verkningsfullt sätt.

60.  Europaparlamentet uppmanar professionella idrottsorganisationer och idrottsklubbar att lansera kampanjer för att ta itu med alla former av diskriminering, rasism och främlingsfientlighet före, under och efter idrottsaktiviteter och idrottsmatcher när det gäller deltagarna och publiken, såväl på som utanför arenorna.

Idrott och tredjeländer

61.  Europaparlamentet vidhåller att utveckling genom idrott aldrig får leda till "muskelflykt" och uppmanar unionen att ta upp denna fråga i sin politiska dialog och sitt samarbete med partnerländerna.

62.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i dialogen och samarbetet med tredjeländer ta upp frågor som internationella spelarövergångar, utnyttjande av minderåriga spelare, dopning, penningtvätt via idrott och säkerhet vid större internationella idrottsevenemang.

63.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla ytterligare mekanismer för mottagning av idrottsutövare från tredjeländer, med respekt för det nyligen framlagda meddelandet om cirkulär migration och rörlighetspartnerskap med tredjeländer samt den strategiska planen för laglig migration från 2005.

64.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samordna sina insatser med FN:s, medlemsstaternas, de lokala myndigheternas och de icke-statliga och privata organisationernas befintliga program när de granskar idrotten inom ramen för EU:s utvecklingspolitik.

Polisbevakning av idrottsevenemang

65.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra till utbyte av bästa metoder och operativ information om potentiellt farliga supportrar mellan polismyndigheter, supporterinitiativ, lokala antivåldsgrupper, experter och idrottsmyndigheter för att förebygga och bekämpa våld, rasism och främlingsfientlighet vid idrottsevenemang. Parlamentet uppmanar samtliga berörda parter att spela en aktiv roll genom omedelbara och mer drastiska åtgärder mot rasism och våld både på planen och på läktarna och att dra nytta av befintliga erfarenheter på området hos tävlingsarrangörer och klubbar på nationell och europeisk nivå för att offentliga myndigheter och tävlingsarrangörer ska kunna garantera höga minimistandarder i samband med förfarandena och säkerhetsarrangemangen kring matcherna. Parlamentet understryker behovet av att skapa förutsättningar för en mer övergripande ansats, där alla berörda parter bör involveras i en strategi som går ut på att stärka de icke-repressiva aspekterna när utmaningarna ska antas, med tydlig fokus på fostran och träning.

66.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillämpa en underrättelsestyrd strategi för gränsöverskridande polissamarbete när det gäller idrott som bör inbegripa utbyte av information och underrättelseuppgifter mellan säkerhetstjänster, samtidigt som respekt för friheten, de grundläggande rättigheterna och bestämmelserna för uppgiftsskydd måste säkerställas.

67.  Europaparlamentet framhåller särskilt den värdefulla erfarenheten av nätverket NFIP (National Football Information Points), som ansvarar för att samordna och underlätta gränsöverskridande utbyte av polisinformation, bland annat om riskvärdering och uppgifter om högrisksupportrar, och handboken för internationellt polissamarbete, som kan få en stor betydelse i en underrättelsestyrd strategi. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vid behov utvidga sitt samarbete och vidareutveckla och uppdatera denna ansats.

68.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att förebygga våld i samband med idrottsevenemang och rekommenderar att man utformar åtgärder mot våld inom skolidrotten.

69.  Europaparlamentet välkomnar utvecklingen av licenssystem för klubbar på nationell och europeisk nivå och anser att sådana system också bör omfatta bestämmelser för att förhindra rasism, främlingsfientlighet och våld, skydd av minderåriga och respekt för de grundläggande rättigheterna.

Ekonomiska aspekter

70.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa lagstiftning och/eller skärpa befintliga föreskrifter och att lägga stor vikt vid respekten för immateriella rättigheter i samband med marknadskommunikation, varumärken och bilder, beteckningar, medierättigheter och annan ekonomisk nytta som härrör från idrottsevenemang som organisatörerna arrangerar för att skydda idrottsekonomin, samtidigt som man måste respektera rätten till kort rapportering i enlighet med direktiv 2007/65/EG(12) (direktivet om audiovisuella medietjänster) samt en självbärande och balanserad utveckling inom idrotten, utan att göra avkall på jämvikten mellan en idrottsorganisations legitima intressen och allmänhetens behov av att kunna få tillgång till och skapa objektiv, informativ och dagsaktuell information i skrift, bild eller tal. Parlamentet betonar att det också är viktigt att mottagarna garanteras möjlighet att på distans få tillgång till gränsöverskridande idrottsevenemang inom EU. Medlemsstaterna och kommissionen bör ägna prioriterad uppmärksamhet åt problem som illegal marknadsföring ("ambush marketing"), piratkopiering på Internet och illegal spelverksamhet inom idrott.

71.  Europaparlamentet erkänner alla mediers rätt att få tillträde till och rapportera från organiserade idrottsevenemang som är av stort intresse för allmänheten för att kunna tillgodose allmänhetens rätt till nyheter och information av detta slag i nyhetsprogram. Parlamentet erkänner medlemsstaternas rätt att vidta åtgärder för att skydda rätten till information och garantera allmänheten omfattande tillgång till TV sändningar från nationella eller icke-nationella idrottsevenemang av särskild vikt för samhället, exempelvis OS, fotbolls-VM och fotbolls-EM.

72.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd till medlemsstater som upprättar en förteckning över evenemang som är av särskild vikt för allmänheten och som bör vara fritt tillgängliga i tv enligt artikel 3a i det ovannämnda direktivet om audiovisuella medietjänster. Parlamentet fördömer Fifas rättsliga åtgärder i detta sammanhang.

73.  Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna, de nationella idrottsförbunden och ligaföreningarna att införa kollektiv försäljning av medierättigheter (där så inte redan är fallet) och erkänner, i solidaritetens intresse, vikten av en rättvis fördelning av intäkterna mellan klubbarna, även till de allra minsta, inom och mellan ligorna, samt mellan den professionella idrotten och amatöridrotten, för att undvika en situation där bara de stora klubbarna drar nytta av medierättigheterna.

74.  Europaparlamentet erkänner att rättigheter inom idrott kräver samma skydd som andra medierättigheter. Parlamentet välkomnar kommissionens åsikt att kollektiv försäljning av medierättigheter kan vara ett sätt att uppnå större solidaritet inom idrotten och att solidaritetsmekanismer bör inrättas och bibehållas. Parlamentet uppmanar ligor utan sådana mekanismer att införa dem. Parlamentet uppmanar kommissionen att acceptera kollektiv försäljning av medierättigheter som allmänt förenlig med EU:s konkurrensbestämmelser, alternativt att skapa ett gruppundantag för kollektiv försäljning av medierättigheter på idrottsområdet, för att på så sätt skapa rättssäkerhet både för idrottsevenemangens arrangörer och för investerande medier.

75.  Europaparlamentet konstaterar att idrotten måste slå vakt om konkurrenternas beroende av varandra och behovet av oförutsägbara tävlingsresultat, något som skulle kunna göra det motiverat för idrottsorganisationer att tillämpa ett särskilt regelverk på marknaderna för produktion och försäljning av idrottsevenemang. Dessa särdrag är emellertid ingen garanti för att vilken idrottsbaserad ekonomisk verksamhet som helst automatiskt ska kunna undantas från EU:s konkurrensbestämmelser.

76.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare stärka de immateriella rättigheterna inom idrottssektorn och efterlyser konkreta åtgärder som skyddar de immateriella rättigheter som arrangörer av idrottsarrangemang har till resultaten och idrottsevenemanget i stort, utan att pressfriheten påverkas.

77.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta tillräcklig hänsyn till piratkopiering av idrott i sin strategi för sektorn för online-innehåll och i sin kamp mot piratkopieringen. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att stärka idrottssektorns rättigheter inom Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (Wipo) och i dialogen med tredjeländer.

78.  Europaparlamentet konstaterar att det ofta råder obalans mellan utbudet av och efterfrågan på biljetter till stora idrottsevenemang, vilket är till nackdel för konsumenterna. Parlamentet betonar att full hänsyn bör tas till konsumenternas intressen när biljettdistributionen organiseras och att en rättvis biljettförsäljning utan diskriminerande inslag bör garanteras på alla nivåer.

79.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta en europeisk statistikmetod för att mäta idrottens ekonomiska inverkan som bas för nationalräkenskaper för idrott, vilken med tiden kan leda till ett europeiskt satellitkonto för idrott.

80.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att som ett av sina omedelbara projekt genomföra en undersökning för att bedöma idrottens direkta bidrag (mätt i BNP, tillväxt och sysselsättning) och indirekta bidrag (via utbildning, regional utveckling och ökad attraktionskraft för EU) till Lissabonagendan.

81.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att mer effektivt utnyttja idrottens potential att skapa sysselsättning och gynna ekonomisk tillväxt och återvitalisering, särskilt i områden med sämre förutsättningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och unionen att ge idrotten tillräckligt stöd för detta genom EU:s befintliga finansieringsprogram. Parlamentet framhåller i detta sammanhang den viktiga roll idrotten kan spela för social integration. Parlamentet framhåller att intäkter från medier och andra immateriella rättigheter spelar en viktig roll för att man ska kunna öka utgifterna för återvitalisering och samhällsprojekt.

82.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att med hjälp av kommissionen organisera ett utbyte av bästa praxis mellan medlemsstater och idrottsförbund beträffande anordnandet av stora idrottsevenemang för att främja hållbar ekonomisk tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning.

83.  Europaparlamentet föreslår att en effektiv mekanism ska upprättas för att främja gränsöverskridande och interregionalt samarbete i syfte att bättre utnyttja investeringar i infrastruktur som upprättas i samband med idrottsevenemang. Parlamentet föreslår vidare att idrott främjas genom europeiska grupperingar för territoriellt samarbete i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS)(13).

84.  Europaparlamentet stöder ökad solidaritet mellan professionell idrott och amatöridrott för att uppmuntra små föreningar, främja skolidrott och utveckla lokal infrastruktur. Parlamentet välkomnar kommissionens erkännande av de särskilda utmaningarna för amatöridrott, icke vinstdrivande idrott och idrott som är beroende av frivilliga insatser, och begär att dessa ska beaktas i samband med alla ekonomiska aspekter av den framtida politiken på idrottsområdet.

85.  Europaparlamentet vill uppmärksamma amatöridrotten, som ofta glöms bort. Parlamentet påpekar att det behövs större ekonomiskt stöd, bättre arbetsvillkor och andra incitament och förmåner till amatöridrotten, däribland ideella föreningar och de idrottare, ledare, tränare/funktionärer och domare som är amatörer och volontärer.

86.  Europaparlamentet framhåller också att staten ska stå för kostnaderna för säkerheten vid amatörtävlingar som anordnas av ideella föreningar.

87.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bidra till att det nuvarande systemet för offentlig finansiering av amatöridrotten genom bidrag från statliga lotterier och licensierade spelbolag som verkar i det allmännas intresse kan finnas kvar, för att amatöridrotten ska få varaktiga källor till finansiering.

88.  Europaparlamentet ser fram emot slutsatserna från den oberoende undersökningen om finansieringen av idrott på gräsrotsnivå och idrott för alla i medlemsstaterna både från offentliga och privata källor, och om den inverkan som de pågående förändringarna på området innebär.

89.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över en eventuell liberalisering av spel- och lotterimarknaden. Parlamentet anser det lämpligt att intäkter från sådana lotterier används för allmännyttiga ändamål, bland annat för fortsatt finansiering av professionell idrott och amatöridrott. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta regleringsåtgärder som skyddar idrotten från otillbörlig påverkan från spelverksamhet och som garanterar idrottsevenemangens integritet och säkrar respekten för tävlingsarrangörernas immateriella rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en undersökning över vilka effekter en fullständig liberalisering av spel- och lotterimarknaden skulle kunna ha för samhället och idrotten och vilka slags kontrollmekanismer för att skydda konsumenterna som skulle kunna tillämpas.

90.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om att skapa en ren spelmarknad för idrott i unionen genom att bekämpa missbruk och korruption och respektera rättigheterna för arrangörer av idrottsevenemang. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillsammans med arrangörer av idrottsevenemang och vadslagning undersöka hur en fungerande, rättvis och hållbar ram kan skapas för att man ska kunna se till att all idrott i EU förblir befriad från olaglig vadslagningsverksamhet och allmänhetens förtroende för idrottens integritet bibehålls.

91.  Europaparlamentet konstaterar att diskriminerande beskattning i medlemsstaterna som gynnar idrottsmän kan leda till en snedvridning av konkurrensen.

92.  Europaparlamentet håller med kommissionen om att befintliga möjligheter till lägre momssatser för idrott bör bibehållas, med tanke på idrottens viktiga roll i samhället och dess starka lokala anknytning.

93.  Europaparlamentet uppmuntrar idrottsorganisationer att återinvestera en andel av intäkterna från försäljning av medierättigheter och marknadssatsningar inom en viss idrott, varvid denna återinvestering ska gå direkt till finansiering och stöd till frivillig och icke vinstdrivande verksamhet inom samma idrott.

94.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att erkänna den särskilda ställning som icke vinstdrivande idrottsorganisationer har och anser att gemenskapslagstiftningen bör ta hänsyn till skillnaden mellan frivilligorganisationer, icke vinstdrivande organisationer och vinstdrivande företag. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med kommissionen kartlägga vilka stora utmaningar som icke vinstdrivande idrottsorganisationer står inför och vilken form av tjänster organisationerna tillhandahåller.

Frågor som rör idrottsutövarnas anställning

95.  Europaparlamentet tycker inte att det är önskvärt att professionella idrottsutövare har färre rättigheter än andra kontraktsanställda och anser det därför vara viktigt att de har en lika bred och tydlig uppsättning rättigheter som andra arbetstagare, däribland rätten att välja om man ska omfattas eller inte av kollektivavtal och medlemskap i fackföreningar och rätten att vända sig till vanliga domstolar.

96.  Europaparlamentet slår fast att EU:s lagstiftning mot diskriminering är principiellt tillämplig på idrott i Europa och uppmanar kommissionen att se till att eventuella undantag som beror på idrottens särart är lagliga och av begränsad räckvidd. Parlamentet anser att det med tanke på idrottens specifika karaktär finns fall där begränsade och proportionerliga restriktioner i den fria rörligheten kan vara befogade, ändamålsenliga och nödvändiga för att främja idrotten i medlemsstaterna.

97.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anpassa sin nationella lagstiftning för att se till att gemenskapslagstiftningen följs i fråga om alla bestämmelser om spelarövergångar i en europeisk kontext, med vederbörlig hänsyn till idrottens särart och andra grundläggande principer som upprätthållande av kontrakts- och tävlingsstabilitet.

98.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och idrottsorganisationerna att inte införa nya bestämmelser som leder till diskriminering på grund av nationalitet (såsom 6 + 5-regeln som Fifa har föreslagit, i motsats till Uefas mer proportionerliga och icke diskriminerande system med lokalt förankrade spelare). Parlamentet stöder en politisk dialog med medlemsstaterna som ett sätt att bekämpa diskriminering inom idrotten via rekommendationer, en strukturerad dialog med idrottens berörda parter och överträdelseförfaranden där detta är lämpligt.

99.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och berörda tillsynsorgan att undersöka anklagelser om korruption och utnyttjande i samband med rekrytering och anställning av idrottsutövare, i synnerhet av minderåriga idrottsutövare från länder utanför unionen.

100.  Europaparlamentet tar avstånd från den olagliga verksamheten hos vissa agenter för professionella elitspelare, som har lett till korruption, penningtvätt och utnyttjande av minderåriga spelare och idrottsutövare och anser att denna verksamhet är skadlig för idrotten i allmänhet. Parlamentet anser att spelaragenternas ekonomiska verklighet gör det nödvändigt för styrande organ på alla nivåer inom idrotten att i samråd med kommissionen förbättra bestämmelserna för spelaragenter. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att stödja idrottens styrande organs anstängningar för att skapa regler för spelaragenter, vid behov genom att lägga fram ett förslag till direktiv om spelaragenter. Parlamentet stöder offentlig-privata partnerskap mellan organisationer som företräder idrottsintressen och korruptionsbekämpande myndigheter som får i uppgift att bistå vid utarbetandet av effektiva förebyggande och repressiva strategier för att motverka sådan korruption.

101.  Europaparlamentet noterar att erkännandet av spelaragenternas yrkeskvalifikationer regleras av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer(14), där det fastställs att yrket omfattas av nationell lagstiftning.

102.  Europaparlamentet framhåller att invandringslagstiftningen alltid måste efterlevas i samband med värvning av unga utländska talanger och uppmanar kommissionen att ta tag i problemet med barnhandel inom ramen för rådets rambeslut 2002/629/RIF av den 19 juli 2002 om bekämpande av människohandel(15) och/eller vid genomförandet av rådets direktiv 94/33/EG av den 22 juni 1994 om skydd av minderåriga i arbetslivet.(16)

103.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och idrottsorganisationerna att samarbeta för att skydda unga människors psykiska och fysiska hälsa genom att sprida information om gällande lagstiftning, införa sjukförsäkring för professionella idrottsutövare, fastställa miniminormer och utbyta bästa praxis.

104.  Europaparlamentet uppmanar idrottens styrande organ och klubbarna att engagera sig i kampen mot människohandel genom att

105.  Europaparlamentet välkomnar att inrättandet av europeiska kommittéer för den sociala dialogen inom idrottssektorn har uppmuntrats. Samtidigt stöder parlamentet både arbetsgivare och arbetstagare i sektorn och uppmanar kommissionen att fortsätta sin öppna dialog kring denna fråga med alla idrottsorganisationer.

106.  Europaparlamentet betonar värdet av den sociala dialog som kommissionen för fram och ser den som en värdefull plattform för att främja sociala samråd och stabila relationer mellan arbetsgivar- och arbetstagarrepresentanter och skapa rättssäkerhet och kontraktsstabilitet inom idrotten. Därför välkomnar parlamentet att EPFL och Fifpro, som erkänner varandra som arbetsmarknadsparter, gemensamt har vänt sig till kommissionen och krävt ett formellt inrättande av en kommitté för EU:s sociala dialog inom proffsfotbollen där klubbarna och Uefa deltar som jämbördiga partner.

107.  Europaparlamentet anser att spelaragenter bör inneha en roll i en förstärkt social dialog inom idrotten, som i kombination med bättre styrelseformer och ett licenssystem för agenter också skulle förhindra ett oriktigt handlande från agenternas sida.

EU-finansiering av idrott

108.  Europaparlamentet vill se en särskild budgetpost för pilotprojekt inom idrott i 2009 års budget. Eftersom artikel 149 i EG i fördraget, såsom ändrat av Lissabonfördraget föreskriver stimulansåtgärder på idrottsområdet och eftersom ett särskilt program för EU-finansiering av idrott inte skulle vara igång före 2011, förutsatt att Lissabonfördraget ratificeras av de 27 medlemsstaterna, anser parlamentet det nödvändigt att programmet förbereds genom förberedande åtgärder från och med 2009.

109.  Parlamentet begär att man inleder genomförandeprocessen för de olika åtgärder som nämns i handlingsplanen "Pierre de Coubertin".

110.  Europaparlamentet välkomnar tanken på ett idrottspolitiskt program för EU baserat på bestämmelserna i Lissabonfördraget, och ser fram emot kommissionens kommande förslag.

111.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra igång förberedande insatser inom social integration och idrott, med tyngdpunkten på projekt med ett uppenbart europeiskt mervärde, och att stödja projekt som förverkligar denna målsättning, exempelvis initiativet Special Olympics Unified Sports. Parlamentet uppmanar kommissionen att ägna en del av eventuellt framtida förberedelsearbete på idrottsområdet åt frågan om att tillvarata minderårigas intressen.

112.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att titta på möjligheten att inrätta stödprogram för elever med särskilda fysiska behov.

113.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att finansiera idrottsinfrastruktur och idrottsprojekt genom Europeiska regionala utvecklingsfonden som en del av deras strategier för hållbar utveckling, och se till att nya finansieringsinstrument (däribland Jeremie och Jessica) används.

114.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att integrera idrotten ordentligt i EU:s befintliga strategier och finansieringsprogram och att flera gånger varje år rapportera om hur detta arbete fortskrider.

o
o   o

115.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till de europeiska, internationella och nationella idrottsförbunden samt de nationella ligorna.

(1) EGT L 180, 19.7.2000, s. 22. (2) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16. (3) EGT C 200, 30.6.1997, s. 252. (4) EUT C 68 E, 18.3.2004, s. 605. (5) EUT C 27, 31.1.2008, s. 232. (6) Antagna texter, P6_TA(2007)0503. (7) EUT C 33 E, 9.2.2006, s. 590. (8) EUT C 291 E, 30.11.2006, s. 143. (9) EUT L 394, 30.12.2006, s. 10. (10) EUT L 180, 19.7.2000, s. 22. (11) EUT L 303, 2.12.2000, s. 16. (12) Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/65/EG av den 11 december 2007 om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (EUT L 332, 18.12.2007, s. 27). (13) EUT L 210, 31.7.2006, s. 19. (14) EUT L 255, 30.9.2005, s. 22. (15) EGT L 203, 1.8.2002, s. 1. (16) EGT L 216, 20.8.1994, s. 12.

Europaparlamentets förklaring om mikrokrediter

P6_TA(2008)0199 P6_DCL(2008)0002

Europaparlamentet avger denna förklaring

–   med beaktande av artikel 116 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Mikrokrediter är en låneform som innebär små lånesummor och som är tillgängliga för mindre gynnade personer.

B.  Tack vare mikrokrediter har självständiga sysselsättningsprojekt utvecklats med stor framgång, samtidigt som en förbättring av livsvillkoren möjliggjorts. Mikrokrediter är också en viktig faktor för kvinnofrigörelsen.

C.  Mikrokrediter är ett nyckelverktyg i kampen mot fattigdomen och ett av instrumenten inom ramen för millenniemålen.

1.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att erkänna vikten av mikrokrediter inom ramen för Barcelonaprocessen och inom grannskaps- och utvecklingspolitiken.

2.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att stödja mikrofinansieringsprojekt och att i detta sammanhang förstärka program till förmån för kvinnor.

3.  Europaparlamentet begär personella och ekonomiska resurser för mikrokreditprojekt i utvecklings- och Medelhavsländerna.

4.  Europaparlamentet föreslår att en gemensam mikrokreditsammanslutning skapas som ska ansvara för certifiering av projektens tillförlitlighet.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna förklaring tillsammans med namnen på undertecknarna till rådet och kommissionen: