Choisissez la langue de votre document :
- bg - български
- es - español
- cs - čeština
- da - dansk
- de - Deutsch
- et - eesti keel
- el - ελληνικά
- en - English
- fr - français
- ga - Gaeilge
- hr - hrvatski
- it - italiano
- lv - latviešu valoda
- lt - lietuvių kalba
- hu - magyar
- mt - Malti
- nl - Nederlands
- pl - polski
- pt - português
- ro - română
- sk - slovenčina
- sl - slovenščina
- fi - suomi
- sv - svenska
|
 Jämförbarhet av yrkesutbildningsmeriter mellan medlemsstaterna ***I |
| ||||||
(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen) Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0680), – med beaktande av artiklarna 251.2 och 150.4 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0398/2007), – med beaktande av artiklarna 51 och 43.1 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A6-0132/2008). 1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag. 2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. 3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt. | |||||||
| Förenkling av förfarandena för förteckning och offentliggörande av information på det veterinära och zootekniska området * |
| ||||||
(Samrådsförfarandet) Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2008)0120), – med beaktande av artikel 37 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0156/2008), – med beaktande av artiklarna 51 och 43.1 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A6-0160/2008). 1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag. 2. Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt. 3. Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag. 4. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt. | |||||||
| Återlämnande av kulturföremål som olagligen förts bort från en medlemsstats territorium (kodifierad version) ***I |
| |||||||||
(Medbeslutandeförfarandet – kodifiering) Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0873), – med beaktande av artiklarna 251.2 och 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0025/2008), – med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 20 december 1994 om en påskyndad arbetsmetod för officiell kodifiering av texter till rättsakter(1), – med beaktande av artiklarna 80 och 51 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0152/2008). 1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom anpassat till rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen. 2. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
| ||||||||||
| Det gemensamma företaget för bränsleceller och väte * |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
(Samrådsförfarandet) Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2007)0571), – med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(1) (budgetförordningen), särskilt artikel 185, – med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(2), särskilt punkt 47, – med beaktande av artiklarna 171 och 172 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0446/2007), – med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från budgetutskottet (A6-0145/2008). 1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet. 2. Europaparlamentet finner att det referensbelopp som anges i förslaget till förordning måste vara förenligt med taket för rubrik 1a i den gällande fleråriga budgetramen 2007-2013 och bestämmelserna i punkt 47 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006. Parlamentet konstaterar att all finansiering efter 2013 ska bedömas i samband med förhandlingarna om nästa budgetram. 3. Europaparlamentet påpekar att budgetutskottets yttrande inte föregriper resultatet av förfarandet i punkt 47 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 som gäller för bildandet av det gemensamma företaget för bränsleceller och vätgas. 4. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget. 5. Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt. 6. Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag. 7. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Gemenskapens tobaksfond* |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
(Samrådsförfarandet) Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2008)0051), – med beaktande av artikel 37.2 tredje stycket i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0062/2008), – med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från budgetutskottet (A6-0164/2008). 1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet. 2. Europaparlamentet anser att den finansieringsram som anges måste vara förenlig med taket för rubrik 2 i den fleråriga budgetramen 2007–2013, och påpekar att det årliga beloppet kommer att beslutas under det årliga budgetförfarandet och bedömas i ett flerårigt perspektiv. 3. 3 Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget. 4. Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt. 5. Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag. 6. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Utvärdering av Peace-programmet och strategier för framtiden |
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av artikel 158 i EG-fördraget, – med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1260/1999 av den 21 juni 1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna(1), – med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2081/93 av den 20 juli 1993 om ändring av förordning (EEG) nr 2052/88 om strukturfondernas uppgifter och effektivitet samt om samordning av deras verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet(2), – med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2082/93 av den 20 juli 1993 om ändring av förordning (EEG) nr 4253/88 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EEG) nr 2052/88 om samordningen av de olika strukturfondernas verksamheter dels inbördes, dels med Europeiska investeringsbankens och andra befintliga finansieringsorgans verksamhet(3), – med beaktande av rådets förordning (EG) nr 214/2000 av den 24 januari 2000 om finansiellt bidrag från gemenskapen till Internationella fonden för Irland(4), – med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2236/2002 av den 10 december 2002 om finansiellt bidrag från gemenskapen till Internationella fonden för Irland (2003–2004)(5), – med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1105/2003 av den 26 maj 2003 om ändring av förordning (EG) nr 1260/1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna(6), – med beaktande av rådets förordning (EG) nr 173/2005 av den 24 januari 2005 om ändring av förordning (EG) nr 1260/1999 om allmänna bestämmelser för strukturfonderna för en förlängning av Peace-programmet och beviljande av nya åtagandebemyndiganden(7), – med beaktande av rådets förordning (EG) nr 177/2005 av den 24 januari 2005 om gemenskapens finansiella bidrag till Internationella fonden för Irland (2005–2006)(8), – med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1968/2006 av den 21 december 2006 om gemenskapens finansiella bidrag till Internationella fonden för Irland (2007–2010)(9), – med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1082/2006 av den 5 juli 2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS)(10), – med beaktande av kommissionens meddelande om ett särskilt stödprogram för fred och försoning i Nordirland (KOM(1994)0607), – med beaktande av kommissionens meddelande om rapporten om Internationella fonden för Irland enligt artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 177/2005 (KOM(2006)0563), – med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 7/2000 om Internationella fonden för Irland och särskilda stödprogrammet för fred och försoning i Nordirland och de angränsande grevskapen i Irland 1995–1999, samt kommissionens svar (punkt 58)(11), – med beaktande av den offentliga utfrågning om utvärderingen av Peace-programmet och strategier för framtiden som anordnades av Europaparlamentets utskott för regional utveckling den 20 november 2007, – med beaktande av arbetsgruppen TFNI ("Task Force for Northern Ireland"), som inrättades efter kommissionsordförande José Manuel Barrosos besök i Belfast i maj 2007, – med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling A6-0133/2008, och av följande skäl: A. Syftet med EU-programmen Peace I och Peace II, som inrättades genom rådets förordningar (EG) nr 1105/2003 och nr 173/2005, var att säkra fred. Programmen bestod av två huvuddelar: att ta vara på de möjligheter som följer i fredsprocessens spår och ta itu med de ärvda konflikterna och våldet i Irland. B. EU:s deltagande i Peace-programmen är och var mycket värdefullt. Unionens koppling till sådana fredsskapande projekt har tillhandahållit ett finansiellt instrument och dessutom framhävt EU:s betydelse som neutral instans med den sakkunskap och de långsiktiga visioner som krävs för utformningen av programmet. C. Försoningsprocessen fungerar på olika nivåer, och försoning kan främjas aktivt men inte påtvingas parterna(12). D. Insatser för att skapa fred och försoning är riskabla till sin natur, men mycket viktiga för att lösa politiska, ekonomiska och sociala problem i regionen, och det bör finnas utrymme för experimenterande och innovation i samband med projekt för uppbyggande av förtroende, så man kommer igång. E. Konflikten i Nordirland skapade åtskilda samhällen, vilket har lett till djupa sociala, ekonomiska och politiska klyftor. F. Kontakt- och förtroendeskapande åtgärder kan förändra negativa åsikter. På samma sätt kommer främjandet av ömsesidig förståelse mellan unga att hjälpa framtidens ledare att förstå de båda befolkningsgruppernas historia och kultur. G. Arbetet med partnerskap på lokal nivå kan kräva mer tid, eftersom det omfattar flera deltagare och förfaranden, men det är klart att de extra vinster som uppnås är avgörande, eftersom delegering av administrationen till lägre nivå och ökat deltagande förbättrar kunskaperna om både programmet och EU. H. Tidigare marginaliserade grupper och personer som drabbats mycket hårt av konflikter och våld har kunnat delta aktivt i fredsskapande insatser inom ramen för Peace-programmen. Projekt inom Peace-programmen gynnar de mest marginaliserade samhällsgrupperna genom verksamheter för enskilda personer och grupper, t.ex. konfliktoffer, äldre och sårbara personer, funktionshindrade, offer för våld i hemmet, f.d. fångar och arbetslösa ungdomar(13). I. Många som har arbetat med fredsskapande och försoningsprojekt har gjort detta på frivillig grund. J. Det är synnerligen viktigt att fredsskapande program, särskilt sådana som omfattar samhälls- och frivilliggrupper, fortsätter att beviljas ekonomiskt stöd också efter det att finansieringen ur Peace-programmet har upphört. K. Frivilligsektorn och samhällssektorn är kända för att nå resultat i arbetet mot socialt förfall och umbäranden och är väl rustade för att utveckla och tillhandahålla hjälpinsatser ute på fältet, särskilt insatser som riktas till samhällets mest missgynnade. Kvinnorna spelar också en mycket viktig roll i fredsskapandet. L. Peace-programmen har bidragit till utvecklingen av ekonomiska projekt i eftersatta områden genom att det har etablerats nya företag. M. Flera samhällsinitiativ och frivilliga initiativ som finansieras inom ramen för Peace II pågår kontinuerligt, och genom dessa tillhandahålls i synnerhet marginaliserade grupper viktiga samhällstjänster. Man väntar på bekräftelse om bidrag för att kunna fortsätta att tillhandahålla dessa tjänster. N. En aspekt av den ekonomiska utvecklingen, som är ett resultat av stödet från Peace-programmen, var att den gynnade både stads- och landsbygdsområden. O. Finansieringen inom Internationella fonden för Irland (IFI) är oftast av kompletterande art, och de båda programmen, dvs. IFI och Peace-programmet, gjorde det möjligt för projekten att uppnå en nivå där de kunde få tillgång till andra EU-stöd, exempelvis från Interreg. P. Många åtgärder inom Peace-underprogrammen, IFI-programmen och gemenskapsinitiativet Interreg har ändå varit mycket likartade, och det har i viss mån funnits överlappande åtgärder inom vissa områden. Q. Ansvarsskyldighet och öppenhet, deltagande, erkännande av alla folks ömsesidiga beroende, undanröjande av orättvisor, främjande av mångfald, hänsyn till sårbara grupper samt lika möjligheter är viktiga delar av fredsskapande och försoning. R. I rapporten från interimskommissionären för offer och överlevande(14) påpekades det att stödgrupper för offer och överlevande är beroende av engångsfinansiering ur Peace-programmet. Det konstaterades också att det råder oklarhet kring hur projekt för offer och överlevande kan framskrida när Peace-finansieringen faller bort. Den nordirländska premiärministern och vice premiärministern har nyligen utsett fyra nya kommissionärer för offer. S. Skyddet och främjandet av de mänskliga rättigheterna är en integrerad del av fredsskapande åtgärder och återuppbyggande av samhällen efter konflikter. 1. Europaparlamentet betonar att lokalt medbestämmande är en nödvändig del av det fredsskapande arbetet och att utformningen av politik och samhällsstyrningen förbättras om det civila samhället deltar. 2. Europaparlamentet påpekar att de genomförandemekanismer som tagits fram tillsammans med frivilligsektorn, icke-statliga organisationer och lokala myndigheter har gett en bred erfarenhet av hur EU-medel bör hanteras. Parlamentet hoppas att sådana "nedifrån och upp"-strategier även kan tillämpas vid genomförandet av andra finansieringsprogram. 3. Europaparlamentet välkomnar Peace och IFI-programmens bidrag till den ekonomiska och sociala utvecklingen. Parlamentet konstaterar även att ett företagarcentrum som hade inrättats i ett eftersatt område innan IFI började genomföras nu har utvecklats till ett nätverk med 32 företagarcentrum med IFI:s och den lokala distriktsförvaltningens hjälp, vilket bidragit till att öka självförtroendet och ingett hopp hos de deltagande. 4. Europaparlamentet betonar att det är viktigt att samarbetet mellan deltagarna i de program som finansieras genom Peace-programmet och IFI inte upphör när programmet avslutas. Parlamentet uppmanar regeringsdepartementen att fortsätta detta arbete, som har visat sig vara effektivt och värdefullt, för att se till att det fortsätter att finansieras när Peace-finansieringen upphör. 5. Europaparlamentet uppmanar regeringarna i både Förenade kungariket och Irland att särskilt upprätta tillfälliga finansieringsarrangemang för samhälls- och frivilliggrupper i syfte att minska klyftan mellan avslutandet av Peace II-programmet och inledandet av Peace III-finansieringsprogrammet. 6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och regeringarna i Förenade kungariket och Irland att samarbeta med kommissionärerna för offer och överlevande i syfte att finna ett sätt på vilket stödgrupper för offer och överlevande kan fortsätta att erhålla ekonomiskt stöd efter det att all Peace-finansiering upphört. 7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den inrättade arbetsgruppen tillämpar strategin för aktivt medborgarskap inom ramen för Peace I- och Peace II-programmen när den utarbetar framtida initiativ. Parlamentet erinrar om hur viktig en balanserad regional utveckling är för stabiliseringen av fredsprocessen, medräknat hänsyn till infrastrukturen, som är underutvecklad jämfört med infrastrukturen i andra EU-regioner, och uppmanar arbetsgruppen att vara mer positiv när den stödjer bättre infrastrukturer. 8. Europaparlamentet uppmanar till ytterligare utveckling av det gränsöverskridande arbetet, eftersom detta arbete har varit centralt för förnyelsen av stads- och landsbygdssamhällena i gränsområden. Parlamentet uppmanar enträget att samarbetet mellan lokala handelskamrar och offentliga myndigheter ska utvecklas, liksom samarbetet mellan olika fora för frivilligsektorn och samhällssektorn på bägge sidor om gränsen samt frivilligorganisationer som redan arbetar på ett gränsöverskridande sätt. 9. Europaparlamentet uppmanar den irländska regeringen att genomföra förordning (EG) nr 1082/2006 utan dröjsmål. 10. Europaparlamentet framhåller att samrådet om olika finansieringsprogram, både stor- och småskaliga och lokalt inriktade, måste utvidgas, och betonar att det är viktigt att garantera system som gör det möjligt att godkänna småskaligt stöd för finansiering av arbete som krävs på kort sikt och arbete vars resultat inte är lätta att kvantifiera samt system som tryggar långsiktig hållbarhet och kan lämna ett bidrag till lokalsamhällena. 11. Europaparlamentet uppmanar att byråkratin bör minskas för att garantera att små projekt inte överbelastas. 12. Europaparlamentet konstaterar att fredsskapande är en långsiktig utvecklingsprocess och att en hållbar utveckling mot fred och försoning tar tid. Parlamentet efterlyser en längre tidsram för enskilda stöd för att projekten ska få genomslagskraft. Parlamentet erkänner att inte endast ekonomiska initiativ, utan också kultur- och idrottsrelaterade initiativ kan lämna ett viktigt bidrag till fred och försoning, och att de därför fortsättningsvis bör främjas. 13. Europaparlamentet påpekar att den sociala ekonomin är en undersektor till frivilligsektorn och samhällssektorn, och att det därför är viktigt att samråda med dessa vid utformningen av lokala strategier och åtgärdsområden. Parlamentet konstaterar att andra lokala företag också är inflytelserika deltagare. 14. Europaparlamentet betonar att utvecklingen i landsbygdsområden kräver mer omfattande synergier mellan finansieringen av jordbruket och landsbygdens utveckling samt den regionala utvecklingen, liksom mellan naturvård, grön turism samt produktion och utnyttjande av förnybar energi än vad som hittills varit fallet. 15. Europaparlamentet betonar att informationen om lyckade projekt som finansierats genom Peace I- och Peace II-programmen samt IFI måste vara lätt tillgänglig för alla. Parlamentet anser att erfarenheten från dessa projekt bör delas med dem som ägnar sig åt internationellt fredsskapande arbete. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang att det inrättas en databas som ett utbildningsverktyg för freds- och försoningsarbetet både inom och utanför EU. Dessutom framhåller parlamentet betydelsen av att samtliga nivåer deltar i insatserna för att skapa ett nätverk för regioner och städer. 16. Europaparlamentet rekommenderar att heltäckande strategier utarbetas för att sprida exempel på god praxis, och att de tillämpas i alla skeden av projektcykeln, dvs. under utformningen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen. 17. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt medlemsstaternas regeringar och parlament.
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Kött- och kreatursstatistik ***I |
| |||||||
| ||||||||
(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen) Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0129), – med beaktande av artiklarna 251.2 och 285.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0099/2007), – med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A6-0130/2008). 1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet. 2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. 3. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt. Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 20 maj 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2008 om statistik över besättningar och köttproduktion och om upphävande av rådets direktiv 93/23/EEG, 93/24/EEG och 93/25/EEG
(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, förordning (EG) nr .../2008.) | ||||||||
| Riktlinjer för sysselsättningspolitiken * |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
(Samrådsförfarandet) Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2007)0803 DEL V), – med beaktande av artikel 128.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0031/2008), – med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0172/2008). 1. Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet. 2. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget. 3. Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt. 4. Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag. 5. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Beräkningen av parlamentets inkomster och utgifter för budgetåret 2009 |
| ||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av artikel 272.2 i EG-fördraget, – med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(1), särskilt artikel 31, – med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(2), – med beaktande av sin resolution av den 10 april 2008 om riktlinjerna för budgetförfarandet för 2009 ─ avsnitt I, II, IV, V, VI, VII, VIII och IX(3), – med beaktande av generalsekreterarens rapport till presidiet om upprättandet av det preliminära förslaget till Europaparlamentets budgetberäkning för budgetåret 2009, – med beaktande av det preliminära förslag till budgetberäkning som upprättades av presidiet den 21 april 2008 enligt artiklarna 22.6 och 73 i parlamentets arbetsordning, – med beaktande av artikel 73 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A6-0181/2008), och av följande skäl: A. Det har fattats beslut om ett pilotförfarande med utökat samarbete mellan presidiet och budgetutskottet och ömsesidigt samarbete i ett tidigt skede om alla punkter med betydande budgetkonsekvenser, som ska tillämpas under hela budgetförfarandet för 2009. B. Parlamentets befogenheter när det gäller antagande av budgeten kommer att bibehållas till fullo i enlighet med fördragets bestämmelser och arbetsordningen. C. Överläggningar mellan presidiets och budgetutskottets delegationer hölls den 16 april 2008, varvid ett antal nyckelfrågor diskuterades. 1. Europaparlamentet erinrar om att 2009 års budget ska göra det möjligt att möta ett antal stora utmaningar som omnämns i den ovannämnda resolutionen av den 10 april 2008 om budgetriktlinjerna, samtidigt som man måste göra allt för att se till att resursanvändningen blir så effektiv som möjligt och granska alla utgifter för att identifiera de besparingar som ska kunna göras. Parlamentet betonar att stort samförstånd råder om följande områden:
2. Europaparlamentet noterar den utvidgade dialog som lett fram till budgetberäkningen för 2009 och välkomnar särskilt pilotförfarandet med utökat internt samarbete, inklusive de förberedande överläggningarna mellan presidiet och budgetutskottet, där budgetfrågor med anknytning till prioriteringarna ovan diskuterades innan presidiet antog sitt preliminära förslag till budgetberäkning. 3. Europaparlamentet noterar att den sammanlagda budgeten för 2009 enligt presidiets förslag kommer att ligga kvar under den sedvanliga frivilliga andelen på 20 procent av rubrik 5 (administrativa utgifter) i den fleråriga budgetramen. 4. Europaparlamentet betonar att personalresurser och övergripande resurser för frågor med anknytning till Lissabonfördraget var dominerande frågor vid de förberedande överläggningarna. Parlamentet välkomnar att presidiet tog hänsyn till de farhågor som framförts genom att ta med de föreslagna 65 nya tjänsterna i beräkningen (motsvarande 2 020 023 EUR för 2009) samtidigt som det dock placerade 15 procent av dessa anslag i reserven i avvaktan på att det senast i slutet av juni 2008 överlämnas kompletterande upplysningar, såsom en analytisk, detaljerad och användarvänlig tjänsteförteckning med en bedömning av fördelningen och användningen av personalresurserna i parlamentets generalsekretariat, inbegripet en detaljerad rapport om omfördelning av personal under 2008 och den som planeras för 2009, där positiva och negativa prioriteringar anges. Denna bör innehålla förändringar inom och mellan generaldirektorat och utsikter när det gäller att förstärka den centrala lagstiftande verksamheten och tjänsterna till ledamöterna. Parlamentet anser att information om övriga anställda än tjänstemän ska tillhandahållas så att det får en fullständig uppfattning av personalbehoven. 5. Europaparlamentet understryker att samarbetet mellan presidiet och budgetutskottet för att tillsammans komma fram till sådana ytterligare klargöranden utgör en ny och positiv utveckling. Parlamentet betonar vikten av att samråd med budgetutskottet sker i förväg och i god tid i frågor med betydande ekonomiska konsekvenser. 6. Europaparlamentet stöder principen om att alla förutsebara behov bör budgeteras i presidiets preliminära förslag till budgetberäkning, inklusive en "Lissabonreserv" på 2 miljoner EUR i avvaktan på ytterligare utvärdering och ett förslag från presidiet, som bör ta hänsyn till resultatet av det pågående arbetet i den arbetsgrupp för mänskliga och finansiella resurser som fått i uppgift att analysera konsekvenserna. Parlamentet upprepar sin uppfattning att det är särskilt viktigt att identifiera de uppgifter och ansvarsområden som verkligen kan anses som nya efter Lissabonfördraget, liksom verksamhet som kan upphöra eller omprioriteras. 7. Europaparlamentet betonar att det nya Lissabonfördraget också innebär en utmaning för de politiska grupperna. Parlamentet erkänner att i linje med förstärkningen av de centrala verksamheterna inom parlamentets administration kommer de politiska grupperna också att behöva personalförstärkningar samtidigt som försiktighet måste iakttas i budgetsammanhang. 8. Europaparlamentet noterar också att presidiet har uppgett att ytterligare behov, för vilket ingen budget finns i dag, kan komma att uppstå för besökscentrumet. Parlamentet påpekar att detta behov identifierats sent och inser att det skulle handla om ett flerårigt belopp. Parlamentet upprepar sitt önskemål om samråd i god tid med budgetutskottet i frågor med betydande ekonomiska konsekvenser, såsom man enats om under pilotprocessen. 9. Europaparlamentet noterar förslaget att fortsätta med en treårsplan för att förbättra kunskaperna på IT-området och minska beroendet av externa konsulter på vissa nyckelområden samt förslaget om fler tjänster på detta område. Parlamentet samtycker till att överväga detta men anser att motsvarande besparingar i de nuvarande konsultkostnaderna är nödvändiga om sådana ökningar ska kunna bibehållas i den slutliga budgeten. Parlamentet uppmanar administrationen att före september 2008 lägga fram en heltäckande bedömning av situationen inklusive en sammanhängande IT-strategi. 10. Europaparlamentet noterar att en långsiktig strategisk plan för fastighetspolicyn som också innehåller underhållskostnader och miljöfrågor kommer att läggas fram före utgången av maj 2008. Parlamentet betonar vikten av en ingående debatt om denna fråga för att så snart som möjligt kunna fatta lämpliga beslut om fortsättningen och anslagsutnyttjandet. Parlamentet önskar bli informerat om presidiets överläggningar med kommissionen om en överenskommelse om förvärv av fastigheter och kostnader. I avvaktan på sådana upplysningar noterar parlamentet att fastighetsreserven i förslaget till budgetberäkning uppgår till 30 miljoner EUR, en ökning med 10 miljoner EUR jämfört med 2008. Europaparlamentet beslutar att föra ett belopp på 3 400 000 EUR, som presidiet fört in i det preliminära förslaget till budgetberäkning, till reserven, i avvaktan på tekniska, administrativa och ekonomiska klargöranden om den föreslagna asbestsaneringen i SDM-byggnaden i Strasbourg. 11. Europaparlamentet bekräftar sin avsikt att fortsätta att finansiera de prioriteringar som fastställts i 2008 års budget, framför allt att förbättra tjänsterna till ledamöterna i samband med tolkning och bibliotekets analytiska tjänster. 12. Europaparlamentet betonar betydelsen av ett gott samarbete mellan EU:s institutioner, särskilt mellan parlamentet, rådet och kommissionen, på informations- och kommunikationsområdet . 13. Europaparlamentet ser med tillfredsställelse på att rimliga beräkningar har gjorts av kostnaderna för den nya ledamotsstadgan. Parlamentet kräver att alla uppdaterade belopp snarast möjligt ska lämnas och framhåller möjligheten att finjustera de berörda anslagen i ett senare skede. Parlamentet välkomnar generalsekreterarens åtagande att omedelbart ge presidiet och budgetutskottet alla eventuella nya uppgifter från medlemsstaterna om deras planerade deltagande i och/eller undantag från systemet allteftersom uppgifterna blir tillgängliga. 14. Europaparlamentet välkomnar också uppgifterna om att kontakter tagits med medlemsstaterna, rådet och det nuvarande och de kommande ordförandeskapen för rådet i fråga om överenskommelsen om en assistentstadga. Parlamentet erinrar i detta sammanhang om sina riktlinjer och betonar på nytt den vikt man fäster vid att lösa denna fråga. 15. Europaparlamentet ser fram emot det förslag om ett kunskapshanteringssystem som ska läggas fram för presidiet inom de närmaste veckorna. Parlamentet bekräftar återigen sin avsikt att följa denna fråga noga, liksom sin rekommendation till presidiet att före mitten av juli 2008 fatta de beslut som krävs. 16. Europaparlamentet understryker, trots det positiva resultatet av det utökade samarbetet hittills, framför allt resultaten av de förberedande överläggningarna, att en mer ingående granskning av enskilda budgetposter bör göras före den första behandlingen av budgeten hösten 2008. Parlamentet kommer således att göra en granskning och fatta de slutliga budgetbesluten vid den tiden. 17. Europaparlamentet antar budgetberäkningen för budgetåret 2009 som upprättats av presidiet den 21 april 2008. Parlamentet erinrar om att antagandet av förslaget till budget kommer att ske vid första behandlingen i oktober 2008 i enlighet med det omröstningsförfarande som anges i fördraget. 18. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och budgetberäkningen till rådet och kommissionen.
| |||||||||||||||||||||||
| Råvaruhandel |
| |||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution, – med beaktande av sina resolutioner av den 3 september 2002 om handel och utveckling för fattigdomsbekämpning och tryggad livsmedelsförsörjning(1), av den 30 januari 2003 om svälten i världen och avlägsnandet av handelshinder för de fattigaste länderna(2), av den 10 april 2003 om krisen på den internationella kaffemarknaden(3), av den 1 juni 2006 om handel och fattigdom: Utformning av en handelspolitik som maximerar handelns bidrag till fattigdomslindringen(4), av den 15 februari 2007 om de makroekonomiska följderna av stigande energipriser(5), av den 22 maj 2007 om EU i världen – konkurrenskraftens externa aspekter(6), av den 23 maj 2007 om EU:s handelsrelaterade bistånd(7) och av den 29 november 2007 om handel och klimatförändring(8), – med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000 där det internationella samfundet gemensamt fastställer millennieutvecklingsmålen som ett kriterium för avskaffande av fattigdom samt översynen och uppdateringen av denna vid FN:s världstoppmöte den 14–16 september 2005, – med beaktande av rapporterna från de tre arbetsgrupperna i Förenta nationernas mellanstatliga panel om klimatförändringar (IPCC), "Climate change 2007: The Physical Science Basis", "Climate change 2007: Impacts, Adaptation and Vulnerability" och "Climate change 2007: Mitigation of Climate Change" som alla offentliggjordes 2007, – med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet: "Jordbrukets varukedjor, beroende och fattigdom – Förslag till en handlingsplan för EU" (KOM(2004)0089), – med beaktande av meddelandena från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: "Ett konkurrenskraftigt Europa i världen – Ett bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi" (KOM(2006)0567) och "Europa i världen – Ett starkare partnerskap för bättre marknadstillträde för EU:s exportörer" (KOM(2007)0183), – med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet och Europaparlamentet: "Om metallindustrins konkurrenskraft – Ett bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi" (KOM(2008)0108), – med beaktande av Pekingdeklarationen och handlingsplattformen som antogs den 15 september 1995 av Förenta nationernas fjärde internationella kvinnokonferens, – med beaktande av rapporten från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation: "Livestock's Long Shadow – Environmental Issues and Options", från 2006, – med beaktande av arbetet i FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad) och överenskommelsen och förklaringen av den 25 april 2008 från Unctads tolfte konferens i Accra i Ghana, – med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: "En temainriktad strategi för ett hållbart nyttjande av naturresurser", som offentliggjordes den 21 december 2005 (KOM(2005)0670), – med beaktande av förklaringen från G8-toppmötet om tillväxt och ansvar i världsekonomin, undertecknad i Heiligendamm den 7 juni 2007, särskilt kapitlet om ansvar för råvaror och transparens och hållbar utveckling, där det hävdas att fria, transparenta och öppna marknader är grundläggande för global tillväxt, stabilitet och hållbar utveckling, – med beaktande av den fjärde rapporten av den 11 juni 2007 från högnivågruppen för konkurrenskraft, energi och miljö, som stöder utarbetandet av en råmaterialpolitik som bygger på en välfungerande fri och rättvis global marknad för råmaterial och som stöds av handelspolitik, särskilt internationella multilaterala och bilaterala avtal, för att säkerställa att EU och tredjeländer står bakom öppna och icke-snedvridna marknader, – med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A6-0134/2008), och av följande skäl: A. Med råvaror avses jordbrukslivsmedel, jordbruksråvaror, metaller, mineraler och energiprodukter som är insatsvaror till industriprodukter, oavsett om de är bearbetade, obearbetade eller återvunna såsom skrot. B. Sedan 2002 har prisindex för råvaror som inte är avsedda som bränsle stigit med 159 procent, priserna på metaller och mineraler med 285 procent och priserna på jordbruksråvaror med 133 procent. C. EU:s ekonomi är i betydande grad beroende av import av råvaror från tredjeländer och tillgång till råvaror spelar en avgörande roll för att säkerställa EU:s konkurrenskraft. D. Den senaste tidens prisökningar på råvaror har lett till bristande ekonomisk tillväxt i Europeiska unionen och hotar EU:s konkurrenskraft. E. En fortsatt ökning i den framtida globala efterfrågan på råvaror är att vänta. Denna ökning kommer att bero på den ekonomiska tillväxten i tillväxtekonomierna. F. Råvarornas prisvariationer på kort sikt har tidigare visat sig extremt volatila och förvärras ytterligare med tiden när perioder av överproduktion följs av perioder av brist. G. Trots de prisökningar som under senare tid skett på de internationella marknaderna har priserna på råvaror präglats av en långvarig nedgång jämfört med förädlade varor. H. Dessa prisökningar – särskilt när de drivs av industriella behov i tillväxtekonomier – har ställt EU:s tillverkningsindustri inför utmaningar när det gäller konkurrenskraften och har väckt frågor kring en tryggad råvaruförsörjning på längre sikt. I. 95 av 141 utvecklingsländer får minst 50 procent av sina exportintäkter från export av råvaror. J. EU är en stor konkurrent inom den internationella handeln med råvaror, inte minst som nettoimportör av råvaror. K. På grund av att den europeiska industriella basen ser ut som den gör är tillgång på råvaror i världen en avgörande faktor för EU:s industriella konkurrenskraft och ekonomiska utveckling. L. Det finns många exempel på politik och åtgärder som införts av tredjeländer och i många fall kan man observera en trend att hinder skapas för en fri och rättvis tillgång till råvaror i tillväxtekonomier. Detta begränsar EU-företagens tillgång till råvaror. M. Att stärka forskning och nyskapande spelar en viktig roll för att stimulera en hållbar råvarutillgång. N. Systemen Stabex, Sysmin och Flex återspeglar EU:s tidigare och nuvarande insatser för att stödja utvecklingsländer som drabbats av pris- och inkomstinstabilitet. O. Råvarornas prisökningar på de internationella marknaderna under den senaste tiden beror på en betydligt ökad efterfrågan från tillväxtländer som Kina, Indien och Brasilien, förändrade väderförhållanden, viss restriktiv praxis från vissa exportländer och ett uppsving på biobränslemarknaden och inom animalieproduktionen samt börsspekulation. P. Kvinnor utgör en väsentlig majoritet av världens fattiga befolkning som ofta är beroende av förvärv, produktion och bearbetning av råvaror för sin överlevnad och försörjning. Q. Det internationella samfundet har påtalat behovet av en internationell insats för att avskaffa fattigdomen med hjälp av de konkreta målen i millennieutvecklingsmålen som bör uppfyllas före 2015. Tillbörlig uppmärksamhet måste ges åt frågor om råvarornas vitala betydelse för utvecklingsländerna. R. Ett hållbart utnyttjande av naturtillgångar skulle kunna minska fattigdomen och främja ekonomisk tillväxt om goda styrelseformer främjas. Svaga styrelseformer i länder med stora naturtillgångar kan också resultera i fattigdom, korruption och konflikter. S. Bevarandet av den biologiska mångfalden och tillgången till odlad mark är väsentliga beståndsdelar i varje ekonomis framtid på jorden. Dessa absoluta krav bör man tänka på vid alla slags former av utvinning av råvaror. T. De pågående klimatförändringarna orsakas delvis av mänsklig verksamhet, och utvinningen, produktionen och bearbetningen av råvaror leder till stora utsläpp av växthusgaser. EU:s industri utsätts för allt större inskränkningar i syfte att ta itu med denna fråga, något som drabbar dess konkurrenskraft. U. Europeiska unionen har för närvarande ingen konsekvent strategi för att möta utmaningarna som dess ekonomis konkurrenskraft ställs inför på grund av den ökade konkurrensen om tillgång till råvaror. 1. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EU:s handelspartner att vid samtliga förhandlingar om handelsavtal på största allvar ta upp de absoluta krav som klimatförändringarna medför, nämligen att betydligt minska utvinningen och exploateringen av naturresurserna och att främja tekniker som är energisnåla, förnybara och resurseffektiva. Tryggad råvaruförsörjning för EU och tillgång till råvaror på världsmarknaderna 2. Europaparlamentet erkänner att tillgången till råvaror är av vital betydelse för EU-ekonomins konkurrenskraft eftersom den saknar inhemsk tillgång på flera råvaror. 3. Europaparlamentet noterar med oro prognoserna om en ökad efterfrågan på råvaror på världsmarknaderna. Även begränsningarna av prospekteringskapaciteten under den närmaste framtiden är oroande. Parlamentet noterar att europeiska företag endast i begränsad omfattning är involverade i prospektering av råvaror i tredjeländer. 4. Europaparlamentet är oroat över trenden att begränsa den fria tillgången till råvaror i tredjeländer genom åtgärder som snedvrider handeln. Parlamentet erkänner emellertid att länder har rätt att begränsa tillgången till sina råvaror av miljöskäl eller att åtgärda kritiska varubrister vid behov. Denna rätt måste utövas i förening med andra nationella åtgärder. 5. Europaparlamentet är oroat över den investeringsverksamhet som syftar till bättre tillgång till råvaror men som varken uppfyller normer för fri och rättvis konkurrens eller principerna om goda styrelseformer och hållbarhet. 6. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja investeringar i forskning och utveckling av teknik för återvinning av råvaror och effektiv och sparsam användning av råvaror. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ge denna målsättning större vikt i sin forskning. 7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att ta upp frågan om fri och rättvis tillgång till råvarumarknader inom ramen för Världshandelsorganisationen (WTO). Kommissionen uppmanas att aktivt verka för målet om att multilateralt avlägsna åtgärder som snedvrider handeln inom råvarusektorn, samtidigt som de utvecklingsgrundade restriktionerna för de minst utvecklade länderna (LDC) följs till fullo. 8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förhandla om fri och rättvis tillgång till råvarumarknader i utbyte mot tillgång till tekniker som är energisnåla, förnybara och resurseffektiva, i alla bilaterala förhandlingar om frihandelsavtal. Att avskaffa alla handelssnedvridande åtgärder som leder till en ökad användning och konsumtion av råvaror och samtidigt ta hänsyn till utvecklingsmålen är en viktig målsättning i alla möjliga avtal. 9. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta med råvarufrågan i marknadstillträdesstrategin. Parlamentet välkomnar samrådet om råvaruförsörjningen. Kommissionen uppmanas att utarbeta en konsekvent strategi för råvaruförsörjning. Parlamentet erinrar om att det ska delta i alla faser av dessa åtgärder. Att få utvecklingsländer och särskilt de minst utvecklade länderna att tjäna på råvaror 10. Europaparlamentet beklagar att många utvecklingsländer och särskilt de minst utvecklade länderna har fastnat i produktion och export av råvaror vars priser har varit instabila och sjunkit på lång sikt, vilket utgör ett allvarligt hinder mot fattigdomslindringen och genomförandet av millennieutvecklingsmålen, men parlamentet erkänner att de allt högre varupriserna har bidragit till betydande förbättringar i utrikeskontona för en del utvecklingsländer som är beroende av råvaror. Parlamentet betonar de möjligheter som finns för producentländerna att själva utvinna och förvalta råvarufyndigheter då grundläggande regler om öppenhet och fri konkurrens respekteras. 11. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verkningsfullt försöka undanröja orsakerna till snedvridningarna genom att med bestämdhet ta upp dessa frågor i bilaterala samråd och förhandlingar och att främja utarbetandet av nya WTO-regler på multilateral nivå. 12. Europaparlamentet stöder de ansträngningar som görs i utvecklingsländer och särskilt i de minst utvecklade länderna för att diversifiera sina ekonomier och utveckla ekonomisk verksamhet på en mer avancerad nivå i produktionsprocessen, i syfte att inkludera bearbetning och saluföring samt för att förbättra kvaliteten, produktiviteten och framställningen av produkter med högre förädlingsvärde. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja nationell utveckling av råvaror och diversifieringsstrategier med hjälp av Europeiska utvecklingsfonden vid behov. 13. Europaparlamentet anser att inrättandet av regionala ekonomiska ramverk och ökat regionalt samarbete mellan utvecklingsländer är ytterst viktigt för en hållbar ekonomisk utveckling i dessa länder. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av inbördes handel mellan sydliga länder för den ekonomiska utvecklingen av dessa länder. 14. Europaparlamentet anser att regionalt ekonomiskt och handelsrelaterat samarbete bör främjas på lång sikt och det skulle kunna utmynna i frihandelsavtal. Samtidigt konstateras att frihandelsavtal är problematiska i olika regionala sammanhang. Frihandelsavtalet mellan EU och Medelhavsländerna bör vara en prioritet med tanke på vikten av råvaruhandeln i denna region. 15. Europaparlamentet uppmuntrar utvecklingsländer och särskilt de minst utvecklade länderna att skaffa de nödvändiga investeringarna och främja en ekonomisk diversifiering genom förstärkt infrastruktur och institutionell kapacitetsutveckling, främja goda styrelseformer för att förvalta den ekonomiska utvecklingen, liksom att underlätta tillgång till och spridning av produkter från småskaliga producenter till lokala marknader, vilket också skulle stärka den regionala integrationen och ge stordriftsfördelar. Parlamentet uppmanar kommissionen att använda handelsrelaterat bistånd som ett viktigt verktyg för utveckling samt stärka befintliga mekanismer för överföring av teknik, särskilt som ett sätt att hantera klimatförändringen. Kommissionen uppmanas att främja öppenhet när det gäller råvaruinkomsterna via program såsom processen enligt initiativet till öppenhet inom utvinningsindustrin (EITI). 16. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EU-företag att främja och investera i överföring av miljövänlig teknik. 17. Europaparlamentet anser att resultaten av utvecklingsagendan från Doha bör trygga rättvisa, balanserade och skäliga åtaganden som bidrar till öppnare marknader för alla råvaror. 18. Europaparlamentet medger att resultatet av förhandlingarna inom ramen för utvecklingsagendan från Doha i betydande grad skulle minska tulleskaleringen. Europaparlamentet noterar att EU redan har fasat ut tullarna på jordbruksprodukter från de minst utvecklade länderna (genom initiativet allt utom vapen) och från många AVS-länder (genom ekonomiska partnerskapsavtal) och stöder utvecklingsländerna när det gäller att ta fram och genomföra bestämmelser för särskilda produkter och effektiva skyddsmekanismer för att ta fram hållbara marknader och hållbar produktion. 19. Europaparlamentet ber EU:s medlemsstater och partnerländer runtom i världen, bland annat tillväxtländerna, att ratificera centrala arbetsstandarder från Internationella arbetsorganisationen och relevanta riktlinjer från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling, särskilt när det gäller prospektering och förädling av råvaror, samt anser att det civila samhällets och de nationella parlamentens delaktighet är avgörande för en miljömässigt och socioekonomiskt hållbar utveckling. 20. Europaparlamentet konstaterar att spekulation spelar en betydande roll i samband med prissättningen av råvaror, med ökad volatilitet till följd. 21. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa en heltäckande och balanserad strategi när det gäller tillgång till råvaror med beaktande av EU-industrins och utvecklingsländernas intressen. 22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över sitt finansiella kompenseringssystem för ersättning, Flex, för att se till att man är lyhörd och effektiv i sitt stöd till utvecklingsländerna och särskilt de minst utvecklade länderna. Parlamentet anser att det finns ett behov av relevanta åtgärder på nationell nivå för att stödja arbetet i FN:s konferens för handel och utveckling. 23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in uppgifter och producera statistik om den internationella handel i råvaror som konkret äger rum. Europaparlamentet anser att det finns ett behov av en klarare bild av globala handelsflöden i råvaror som inte förvrids av rent spekulativa transaktioner, så att åtgärder inom ramen för den ekonomiska politiken kan bli träffsäkrare. 24. Europaparlamentet anser att liberaliseringen av handeln med jordbrukslivsmedel och jordbruksråvaror har inneburit många nya utmaningar för småskaliga jordbrukare i utvecklingsländer och särskilt i de minst utvecklade länderna. Eftersom många småskaliga jordbrukare är kvinnor kan detta få en oproportionerligt negativ effekt på dem om de inte klarar av konkurrensen utifrån. 25. Europaparlamentet betonar det grundläggande i rätten till livsmedel och behovet av att genomgående förbättra allas tillgång till de livsmedel som krävs för ett aktivt och hälsosamt liv. 26. Europaparlamentet rekommenderar därför starkt att man på europeisk och på internationell nivå vidtar de åtgärder som krävs för att man ska kunna trygga rimliga priser för att omedelbart avhjälpa livsmedelskrisen. På längre sikt bör ändamålsenlig lagstiftning utarbetas för att man bättre ska kunna hantera spekulativ verksamhet. Dessutom bör behörigheten och befogenheterna hos nationella och internationella tillsynsorgan på området för råvaror avsedda som livsmedel ses över, så att stabila och säkra marknader kan garanteras i framtiden och att spekulation inte kränker rätten till livsmedel. 27. Europaparlamentet välkomnar inrättandet av den FN-grupp på hög nivå som tar itu med den pågående livsmedelskrisen och dess konsekvenser för fattigdomen. Parlamentet uppmuntrar världens ledare att delta i den högnivåkonferens om tryggad livsmedelsförsörjning i världen som ska hållas i Rom (3-5 juni 2008). 28. Europaparlamentet stöder utvecklingsländerna i deras strävan att säkra lokalbefolkningens tillgång till livsmedel. Parlamentet anser att det praktiska politiska utrymmet måste förstärkas ytterligare för att möjliggöra nationella bestämmelser och åtgärder för utvecklingen av sektorn samt stödja kvinnor som har huvudansvaret för att försörja familjen och lokalsamhället. 29. Europaparlamentet konstaterar att högre priser på jordbrukslivsmedel och jordbruksråvaror kan få negativa konsekvenser för livsmedelstryggheten i utvecklingsländerna och tillgången till livsmedel i praktiken, vilket medför en risk för hungersnöd, undernäring och upplopp till följd av livsmedelsbrist bland de fattigaste i utvecklingsländerna. Parlamentet begär med eftertryck ett ökat humanitärt bistånd för att man ska kunna avhjälpa denna livsmedelskris, som hotar hundratals miljoner människor. 30. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att multilaterala, regionala och bilaterala handelsavtal som undertecknas av EU är förenliga med målen om hållbar utveckling och uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga rättsliga åtgärder för att se till att bedömningarna av handelns konsekvenser för hållbar utveckling integreras vid utarbetandet av EU:s handelspolitik, särskilt utifrån ett klimat-, genus- och hållbarhetsperspektiv. 31. Europaparlamentet välkomnar kommissionens avisering om att lägga fram ett meddelande 2008 som syftar till att förbättra villkoren för hållbar tillgång till mineraler och sekundära råvaror på EU-nivå och internationell nivå. 32. Europaparlamentet tar till sig den ökade kritiken när det gäller de ekonomiska och miljömässiga fördelarna med produktion av biobränsle. Parlamentet uppmanar kommissionen att stimulera forskning och innovation om hållbar råvaruförsörjning genom effektiva sätt för resursutvinning och resursutveckling, materialutnyttjande och återvinning efter livstidens slut. 33. Europaparlamentet anser att utvinning, insamling och produktion av råvaror ska göras i enlighet med hållbarhetsprincipen och respektera ekosystemens naturliga processer i stället för att förändra dem. 34. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sina insatser för att sluta ett internationellt avtal om konflikttillgångar, vars främsta mål skulle vara att förbjuda all handel med tillgångar som understöder eller är ett resultat av väpnade konflikter. Parlamentet insisterar under tiden på att en förordning om förbud mot handel med och saluföring av konflikttillgångar i EU ska utarbetas och uppmanar alla länder som handlar med diamanter att helt och hållet följa Kimberleyprocessens certifieringssystem för internationell handel med rådiamanter. Europaparlamentet begär att öppenhet ska främjas via initiativet till öppenhet inom utvinningsindustrin (EITI) och andra initiativ. 35. Europaparlamentet uppmanar åter rådet och kommissionen att främja rättvis handel (Fair Trade) och andra handelsinitiativ som övervakas av oberoende aktörer och som bidrar till att höja sociala och miljömässiga standarder genom att stödja små och marginaliserade producenter i utvecklingsländer. Parlamentet uppmuntrar offentliga myndigheter i EU att integrera rättvis handel och hållbarhetskriteriet i sin offentliga upphandlings- och inköpspolitik. 36. Europaparlamentet är bekymrat över att en växande andel av jordens tillgångar används till animalieproduktion och påminner om den ovannämnda rapporten från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, "Livestock's Long Shadow", från november 2006, som uppskattar att köttindustrin och animalieproduktionen står för 18 procent av världens totala växthusgasutsläpp, vilket även påskyndar skogsskövlingen i utvecklingsländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder inom denna sektor samt att ta fram motiverande mekanismer för att motverka skogsskövlingen inom ramen för internationella klimatförhandlingar. 37. Europaparlamentet anser att initiativet till öppenhet inom utvinningsindustrin (EITI), som syftar till att stärka styrelseformer genom att förbättra öppenheten och ansvarigheten i utvinningssektorn, ska genomföras i hela världen, så att utvecklingsländerna får bättre möjligheter att erhålla motvärdet av sina naturresurser. 38. Europaparlamentet betonar att de höga oljepriserna förstärker behovet av att omedelbart lägga om energipolitiken i riktning mot att förbättra energieffektiviteten och ökad användning av andra energikällor, inbegripet förnybar energi. 39. Europaparlamentet inser att klimatförändringen kommer att slå hårdast mot de områden som redan har stora sociala och ekonomiska problem. Parlamentet inser att i synnerhet kvinnor är en särskilt sårbar grupp. Parlamentet uppmuntrar till anpassningsinsatser på lokal nivå genom ett relevant, internationellt, ekonomiskt och tekniskt stöd. 40. Europaparlamentet är bekymrat över att Kina inte tillåter utländska företag att vara majoritetsägare i till exempel stålsektorn och har infört en rad mekanismer som begränsar export av metallråvaror eller ger statligt stöd för att köpa dem från externa källor. Parlamentet inser att sådan praxis skapar allvarliga svårigheter för de intressen EU:s industri har av att uppfylla målsättningarna avseende klimatförändringarna samt att exportera tekniker som är energisnåla, förnybara och resurseffektiva och att detta måste hanteras med alla tillgängliga instrument, bland annat genom att man underlättar tekniköverföring både politiskt och ekonomiskt. 41. Europaparlamentet betonar att den nya handelspolitiken i vissa tillväxtländer, särskilt Kina, som söker efter råvaror i hela världen, i synnerhet i Afrika, har ett stort och negativt inflytande på en globalt tryggad tillgång till råvaror. Parlamentet betonar att man måste överge den nuvarande strategin som grundas på stat-till-stat-förbindelser och som åsidosätter mänskliga rättigheter, företagens sociala ansvar och miljömässiga och sociala standarder, och istället tillämpa en multilateral strategi som grundas på kriterierna om tillräcklighet och hållbarhet vid resursanvändning. 42. Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att utnyttja alla befintliga instrument för att ta itu med handelspraxis som strider mot internationella handelsavtal i enlighet med det ovannämnda meddelandet om metallindustrins konkurrenskraft. o 43. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt berörda internationella organisationer såsom FN:s konferens för handel och utveckling (Unctad), WTO, Världsbanken, den gemensamma råvarufonden (CFC) och FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO).
| ||||||||||||||||||||||||
| En strategi för de yttersta randområdena: uppnådda resultat och framtidsutsikter |
| |||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution, – med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 september 2007, "En strategi för de yttersta randområdena: uppnådda resultat och framtidsutsikter" (KOM(2007)0507) samt meddelandena av den 12 maj 2004 (KOM(2004)0343) och av den 23 augusti 2004 (KOM(2004)0543) "Ett starkare partnerskap för de yttersta randområdena", – med beaktande av artikel 299.2 i EG-fördraget, som kommer att ersättas av artiklarna 349 och 355 om de yttersta randområdenas särdrag i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt när Lissabonfördraget trätt i kraft, och artikel 107.3 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, – med beaktande av punkt 60 i slutsatserna från Europeiska rådets ordförandeskap i Bryssel den 14 december 2007, – med beaktande av slutdeklarationen från den trettonde konferensen mellan presidenterna från Europeiska unionens yttersta randområden, som undertecknades i Madeira den 5 oktober 2007, – med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2000 om kommissionens rapport om åtgärder för genomförande av artikel 299.2 - Europeiska unionens yttersta randområden(1), sin ståndpunkt av den 7 juli 2005 om förslaget till rådets förordning om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för unionens yttersta randområden(2) samt sin resolution av den 28 september 2005 om ett starkare partnerskap för de yttersta randområdena(3), – med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från fiskeriutskottet (A6-0158/2008), och av följande skäl: A. Azorerna, Kanarieöarna, Guadeloupe, Franska Guyana, Madeira, Martinique och Réunion kännetecknas av en rad svårigheter som är både bestående och tungt vägande och som dessutom förstärker varandras verkan. Bland dessa kan nämnas det mycket stora avståndet från Europa, det faktum att de är öar eller saknar förbindelser med omkringliggande områden, att de har ett besvärligt klimat och en svårtillgänglig natur samt att de har en begränsad marknad. B. Saint-Martin och Saint-Barthélemy, som administrativt och politiskt är åtskilda från Guadeloupe, nämns uttryckligen i artiklarna 349 och 355 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, (EG-fördraget ändrat genom Lissabonfördraget), som nya yttersta randområden. C. De yttersta randområdenas ekonomiska struktur kännetecknas av en nära koppling till jordbruket och fisket som tillsammans med tjänstesektorn (framför allt turismen) utgör mycket viktiga sysselsättningsskapande delar av ekonomin i dessa områden. D. De yttersta randområdena är socialt och ekonomiskt beroende av fiskeresurserna i sina exklusiva ekonomiska zoner, och deras fiskeområden är biologiskt sårbara. E. Marknadsmöjligheterna i de yttersta randområdenas omedelbara geografiska närhet är mycket begränsade, medan de yttersta randområdenas marknader är synnerligen attraktiva för alla närliggande tredjeländer. F. De yttersta randområdena befinner sig i en situation där de är helt beroende av transportmöjligheterna. De merkostnader som är förknippade med transport av personer och varor, bristfällig trafiktäthet och otillräckliga trafikförbindelser, höga avgifter och svårigheter att inrätta eller upprätthålla regionala transporter utgör stora hinder för de yttersta randområdenas ekonomiska utveckling och tillgänglighet. G. De tre senaste åren har de yttersta randområdena direkt berörts av viktiga gemenskapsreformer, bland annat budgetramarna, regionalpolitiken 2007–2013, Europeiska fiskerifonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, det nationella stödet, den gemensamma organisationen av marknaden för socker och bananer och Särskilda program för vissa regioner beroende på dessa regioners avsides läge och ökaraktär (Poesiprogram) beträffande jordbruk och fiske. Dessa förändringar har ofta haft långtgående konsekvenser för dessa områden. H. Unionens politiska prioriteringar, som måste överensstämma med alltmer tvingande internationella åtaganden på grund av globaliseringen, framför allt i förhållande till WTO, motverkar ibland de särskilda insatser som görs för att främja de yttersta randområdena. I. De yttersta randområdenas relativa betydelse har minskat betydligt i ett EU som utvidgats från 12 till 27 medlemsstater. J. I bilden av de yttersta randområdena, där de ofta likställs med regioner där gemenskapsmedel eller nationella medel ständigt pumpas in utan att ha några synbara positiva effekter, märks nästan ingenting av det mervärde som randområdena tillför Europeiska unionen i fråga om miljö, kultur, geostrategiskt läge samt rymdfrågor, fördelar som inte är alldeles uppenbara. K. De yttersta randområdena är viktiga på grund av att de ger Europa ett framskjutet läge i centrala Västindien, i grannskapet till Mercosur och utanför Afrikas kust i Indiska oceanen och Atlanten. Tack vare detta kan EU sägas utgöra världens största havsområde med en exklusiv ekonomisk zon på 25 miljoner km2 som är rik på alla slags tillgångar. Resultatet av det starkare partnerskapet för de yttersta randområdena 1. Europaparlamentet välkomnar att kommissionen tre år efter offentliggörandet av så ambitiösa politiska dokument som de ovannämnda meddelandena om "ett starkare partnerskap för de yttersta randområdena" lägger fram ett nytt meddelande om samma ämne. 2. Europaparlamentet anser, med tanke på de behandlade frågornas omfattning och den berörda politikens komplexitet, att enheten för de yttersta randområdena inom GD Regionalpolitik bör finnas kvar inom kommissionen och att personalen bör utökas kraftigt så att enheten får de resurser den behöver för att fullgöra sin uppgift. 3. Europaparlamentet noterar att kommissionens insatser beskrivs i mycket positiva ordalag i meddelandet, trots att flera av de åtgärder som nämns bara delvis uppfyller de yttersta randområdenas behov (framför allt i fråga om transporter och tillgänglighet, forskning, fiske och regionalt samarbete) och att kommissionen inte nämner de yttersta randområdenas svårigheter och insatser, till exempel i samband med förnyelsen av de nationella stödsystemen. 4. Europaparlamentet konstaterar att strukturfondsstödet fortsätter att vara mycket viktigt för de yttersta randområdenas utveckling. Parlamentet önskar emellertid att den sammanhållning som uppnåtts i dessa områden ska mätas med hjälp av andra indikatorer än enbart områdenas BNI i förhållande till gemenskapsgenomsnittet och att sammanhållningspolitiken samordnas bättre med övriga gemenskapsåtgärder på ett övergripande sätt så att en förstärkt samverkanseffekt kan uppnås. Parlamentet uppmanar kommissionen att visa större smidighet och i högre grad anpassa sig till den nuvarande och framtida politiken för de verkliga förhållandena i de yttersta randområdena på grundval av artikel 299.2 i EG-fördraget. 5. Europaparlamentet noterar de tillfredsställande resultat som uppnåtts inom Poseiprogrammen (jordbruk och fiske) och inom sektorerna för rörsocker-socker, rom och bananer. Parlamentet önskar att verklig hänsyn tas till de ekonomiska konsekvenser för dessa jordbrukssektorer som de pågående internationella förhandlingarna och insatserna inom WTO kan leda till. Parlamentet kommer även i fortsättningen att noga bevaka den kommande halvtidsöversynen av Poseiprogrammen och utvärderingen av de differentierade skattesystemen. 6. Europaparlamentet påstår bestämt att särdragen i de yttersta randområdena kräver en strategi som baserar sig på politik och åtgärder som varken påverkas av övergångskriterier eller av den konjunkturella utvecklingen av välfärden och som anpassats efter de olika randområdenas behov och kan åtgärda de varaktiga problemen i dessa områden. 7. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna skillnaderna mellan de yttersta randområdena och särdragen i dem å ena sidan och den roll som dessa områden spelar i den integrerade europeiska havspolitiken å andra sidan och att i sin plan ta med stödåtgärder för fiskesektorn i dessa regioner. Europaparlamentet anser att kommissionen bör positivt särbehandla fiskeflottorna i de yttersta randområdena då tillgång ges till befintliga fiskeresurser utanför dessa områden och särskilt se till att det småskaliga fiskets hållbarhet bevaras. Nästa steg i det starkare partnerskapet för de yttersta randområdena 8. Europaparlamentet beklagar att kommissionens förslag i samband med nästa steg i det förstärkta partnerskapet i huvudsak handlar om åtgärder som redan existerar eller som håller på att fullföljas (transeuropeiska transportnät, transeuropeiska elektricitetsnät), sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling, ramprogrammet för innovation och konkurrenskraft eller regionalpolitik). Parlamentet förväntar sig ett klargörande av vilka konkreta och operationella verktyg som erbjuds de yttersta randområdena för att de ska kunna utveckla sina möjligheter. 9. Europaparlamentet är oroat över att kommissionen lägger allt större vikt vid redskapen för att utvärdera gemenskapens politik och instrument för de yttersta randområdena och vid beräkningen av de kvantitativa effekterna av svårigheterna i dessa områden, i syfte att utarbeta en metod för att kompensera för de merkostnader som är förknippade med områdenas perifera läge. 10. Europaparlamentet hoppas att denna tendens att hänvisa till alltmer matematiska beräkningar för att motivera olika åtgärder inte utgör en förevändning för att ifrågasätta en del av EU:s politik gentemot de yttersta randområdena eller för att avskräcka institutionella och ekonomiska aktörer i dessa områden genom att ställa villkor som är för svåra att uppfylla. 11. Europaparlamentet beklagar att GD Handel vid första anblicken inte visat något intresse för att beakta de yttersta randområdenas särdrag i samband med förhandlingarna om avtalen om ekonomiskt partnerskap och uppmanar verkligen kommissionen att fortsätta sitt arbete med att nå fram till kompromisser som tar hänsyn till de berörda yttersta randområdenas intressen i de slutliga avtal som kommer att ingås med AVS-länderna. 12. Europaparlamentet önskar att kommissionen bevisar sin verkliga avsikt att gynna de yttersta randområdenas regionala integration så att den "handlingsplan för ett utvidgat grannskap" som den utlovade 2004 får ett konkret innehåll. 13. Europaparlamentet oroas över vissa av kommissionens förslag till åtgärder på transportområdet, framför allt bedömningen av särskilda behov och hänsynen till yttre miljöfaktorer. Parlamentet bekräftar vikten av en differentierad behandling av de yttersta randområdena i detta avseende, bland annat i samband med att den civila luftfarten införlivas med det europeiska systemet för handel med utsläppsrätter, för att inte äventyra de insatser som gjorts för att kompensera dessa områdens bristande tillgänglighet. 14. Europaparlamentet anser att gemenskapens insatser bör fungera som en katalysator för initiativkraft så att spjutspetscentrum utvecklas särskilt inom ramen för offentlig-privata partnerskap i de yttersta randområdena inom de sektorer där man kan ta tillvara sina fördelar och sitt kunnande, bland annat i fråga om avfallshantering, förnybar energi, energioberoende, biologisk mångfald, rörlighet bland studerande, klimatforskning eller krishantering. 15. Europaparlamentet erinrar om att flera åtgärder och program som ska fullföljas och inledas för de yttersta randområdena på ett betydande sätt kan bidra till fastställda prioriteringar inom gemenskapen och internationellt, framför allt inom områden som den globala uppvärmningen, skyddet av den biologiska mångfalden, förnybar energi, hälsa i utvecklingsländerna, livsmedel och diversifiering av närings- och produktionsverksamheter. Europaparlamentet välkomnar genomförandet av framför allt programmet Net-Biome (nätverk för forskning av tropisk och subtropisk biologisk mångfald i de yttersta randområdena och utomeuropeiska territorier till stöd för hållbar utveckling), som är ett viktigt exempel på de yttersta randområdenas potential inom vetenskaplig forskning. Parlamentet ställer sig dock frågande till varför det fortfarande är så få yttersta randområden som ingår i Europeiska forskningsområdet, trots att många projekt genomförs och områdena har en stor potential. 16. Europaparlamentet begär att de insatser som hittills gjorts för de yttersta randområdena ska fortsätta för att dels öka inrättandet av lokala forskningssystem som kan ta till vara de möjligheter som finns, dels främja och hjälpa utveckling av attraktiva och högpresterande universitet som har tillräckliga resurser och som är lika bra som de som finns på EU:s territorium i övrigt. Debatt om EU:s strategi för de yttersta randområdena i framtiden 17. Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att inleda en debatt om framtiden för strategin för de yttersta randområdena i form av ett offentligt samråd. Resultatet av detta samråd kommer att beaktas när ett nytt förslag ska utarbetas före 2009. 18. Europaparlamentet betonar emellertid att debatten inte bör begränsas till de frågor som tas upp i meddelandet (klimatförändring, befolkningsutveckling och migrationspolitik, jordbruk och havspolitik), även om dessa frågor naturligtvis måste behandlas. Parlamentet anser att man i debatten måste ta upp genomförandet av Lissabonstrategin i de yttersta randområdena. 19. Europaparlamentet hävdar med eftertryck att räckvidden av artikel 299.2 i EG-fördraget (hädanefter artiklarna 299 och 311a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt), hörnstenen i unionens politik för de yttersta randområdena och för det arbete som bedrivs inom kommissionens avdelningar, ska tas upp på dagordningen för debatterna så att de får den rättsliga, institutionella och politiska karaktär som behövs. 20. Europaparlamentet understryker de offentliga tjänsternas betydelse för den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i de yttersta randområdena, framför allt inom sektorer som lufttransporter, sjötransporter, post, energi och kommunikationer. 21. Europaparlamentet kräver att åtgärder omedelbart antas för att bekämpa den bestående arbetslösheten, fattigdomen och inkomstklyftorna i de yttersta randområdena, som har bland de högsta talen i EU. 22. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa de medlemsstater som eventuellt avser att tillämpa övergångsklausulen i artikel 355.6 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. 23. Europaparlamentet anser att de yttersta randområdena representerar en möjlighet för EU i dess nuvarande diskussioner om klimatrubbningarna, både när det gäller att beakta risker, förebygga skador, agera vid katastrofer och bevara ekosystemen. Parlamentet kräver därför att rådet snarast antar förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond, där de yttersta randområdenas särdrag uttryckligen nämns. Parlamentet vill också att man i kommissionens förslag för att förbättra EU:s katastrofberedskap tillvaratar den samlade expertis som finns om dessa områdens geografiska läge. 24. Europaparlamentet önskar att man i EU:s framtida migrationspolitik tar särskild hänsyn till de yttersta randområdenas speciella situation, då dessa områden utgör unionens yttre gränser, omges av mindre gynnade tredjeländer och utsätts för ett mycket hårt migrationstryck som, tillsammans med en befolkningsökning som fortfarande ofta väsentligt överstiger gemenskapens genomsnitt, leder till oroande ekonomiska och sociala spänningar i dessa områden. 25. Europaparlamentet begär att gemenskapens stöd till jordbruket i de yttersta randområdena, en fråga som betonas mer än övriga frågor i meddelandet, blir föremål för ingående diskussioner om ett fastställande av de verkliga problemen, behovet av en utveckling mot lokal självförsörjning, jordbrukarnas inkomstnivåer, stöd till producentorganisationer för att främja saluföringen av deras produkter, vikten av att ta hänsyn till miljön samt effekterna av den avreglering av handeln som genomförs genom avtalen om ekonomiskt partnerskap och de framtida frihandelsavtalen som man håller på att förhandla fram med flera områden i Latinamerika. 26. Europaparlamentet anser att de yttersta randområdena bör stå i centrum för unionens havspolitik, och kräver att diskussionen om denna fråga framför allt inriktas på den roll som dessa områden kan spela för ett hållbart utnyttjande av haven, oceanerna och kustområdena, och en internationell marin förvaltning. 27. Europaparlamentet kräver att kommissionen, rådet och de övriga berörda EU-institutionerna på ett effektivt och ändamålsenligt sätt garanterar en framtida gemenskapsfinansiering av EU:s strategi för de yttersta randområdena samt kompensation för de nackdelar som beror på dessa områdens perifera läge. 28. Europaparlamentet rekommenderar att frågor som rör metoderna för att övervinna de lokala marknadernas begränsning, den alltmer konkurrensutsatta miljön, svårigheterna att få avsättning på den europeiska marknaden på kontinenten eller i respektive geografiska områden samt förbättrandet av fördelningen av finansieringen via Europeiska regionala utvecklingsfonden/Europeiska utvecklingsfonden (ERUF/EUF) och ERUF/finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för samarbetsprojekt med grannländer, också ska prioriteras, liksom de yttersta randområdenas faktiska deltagande i EU:s politik för innovation och för att bekämpa den digitala klyftan så att befolkningen i dessa områden garanteras fullständig tillgång till de kommunikationsmedier och kommunikationsmetoder som den nya tekniken erbjuder, till exempel tillgång till Internet via bredband. 29. Europaparlamentet kräver att partnerskapet, som är absolut nödvändigt för en lyckad diskussion, inte bara inskränks till europeiska, nationella och lokala offentliga institutioner, utan att det såsom tidigare varit fallet blir möjligt att också inkludera de yttersta randområdenas hela ekonomiska nät, som omfattar strukturerade organisationer som dagligen måste hantera de lokala effekterna av gemenskapens politik. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mot bakgrund av den partnerskapskonferens som kommissionen organiserat om en europeisk strategi för de yttersta randområdena, som hölls i Bryssel den 14-15 maj 2008, snarast offentliggöra ett nytt meddelande som beaktar de framsteg denna konferens kommer att generera. 30. Europaparlamentet anser att ett tillvaratagande av de yttersta randområdenas särskilda fördelar, i egenskap av EU:s utposter utanför Europa, är den bästa strategin för att kunna garantera en lokal hållbar utveckling i dessa områden framför allt med hjälp av en turism där man integrerar hela deras rika historia och kulturella, konstnärliga och arkitektoniska arv, som unionen måste bevara. o 31. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Regionkommittén, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, de nationella, regionala och lokala myndigheterna i de yttersta randområdena samt till ordföranden för konferensen för ordförandena i de yttersta randområdena.
| ||||||||||||||
| EU:s strategi för konsumentpolitiken 2007–2013 |
| |||||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av meddelandet från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén med titeln "EU:s strategi för konsumentpolitiken 2007–2013 – Starkare konsumenter, högre välbefinnande för konsumenterna och ett effektivt konsumentskydd" (KOM(2007)0099), – med beaktande av rådets resolution om EU:s strategi för konsumentpolitiken (2007–2013) som antogs vid rådsmötet den 30–31 maj 2007, – med beaktande av sin resolution av den 27 september 2007 om skyldigheter för tillhandahållare av gränsöverskridande tjänster(1), – med beaktande av sin resolution av den 6 september 2007 om grönboken om översynen av konsumentregelverket(2), – med beaktande av sin resolution av den 4 september 2007 om översynen av den inre marknaden: undanröjande av hinder och ineffektivitet genom bättre genomförande och verkställighet(3), – med beaktande av sin resolution av den 21 juni 2007 om konsumenternas förtroende för den digitala miljön(4), – med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln "En inre marknad för framtidens Europa" (KOM(2007)0724), – med beaktande av meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln "Med anknytning till meddelandet "En inre marknad för framtidens Europa" – Tjänster av allmänt intresse, däribland sociala tjänster av allmänt intresse – ett nytt europeiskt åtagande" (KOM(2007)0725), – med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln "Möjligheter, tillgång och solidaritet: mot en ny samhällsvision för tjugohundratalets Europa" (KOM(2007)0726), – med beaktande av kommissionens arbetsdokument med titeln "Initiativ avseende finansiella tjänster till privatpersoner" (SEK(2007)1520), som medföljer kommissionens meddelande med titeln "En inre marknad för framtidens Europa", – med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för rättsliga frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0155/2008), och av följande skäl: Inledning 1. Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om EU:s strategi för konsumentpolitiken och dess ansträngningar att i större utsträckning införliva en konsumentkultur som utgår från en högre grad av medvetenhet bland konsumenterna, vilket är utgångspunkten för ett bättre genomförande och en bättre tillämpning av gällande regelverk. 2. Europaparlamentet anser att det krävs en övergripande strategi för konsumentpolitiken och att det är mycket viktigt att ta hänsyn till konsumenternas intressen inom alla relevanta politikområden för att kunna tillhandahålla alla konsumenter inom EU en hög konsumentskyddsnivå. Parlamentet välkomnar därför att kommissionen betonar behovet av att se till att den inre marknaden är mer lyhörd för medborgarnas förväntningar och problem. Konsumentskydd och förverkligandet av den inre marknaden utgör inga motstridiga målsättningar utan går tvärtom hand i hand. Kommissionen påminns i detta sammanhang om att det är viktigt att ta hänsyn till konsumentpolitiken inom alla politikområden helst redan när konsekvensanalysen genomförs. 3. Europaparlamentet anser att behovet av konsumentskydd endast kan tillfredsställas genom lagstiftning om denna är bättre, enklare och förberedd i en process där alla ansvariga generaldirektorat inom kommissionen deltar: generaldirektoraten för hälsa och konsumentskydd, rättvisa, frihet och säkerhet, inre marknaden och tjänster samt konkurrens. 4. Europaparlamentet betonar att syftet med översynen av konsumentregelverket bör vara att skapa en mer sammanhängande rättslig ram för konsumenternas rättigheter. Parlamentet påminner om att det föredrar ett blandat tillvägagångssätt, det vill säga ett horisontellt instrument vars främsta målsättning ska vara att göra den gällande lagstiftningen konsekvent och göra det möjligt att täppa till kryphål genom att ett visst antal frågor som rör samtliga direktiv behandlas tillsammans. Parlamentet anser att specifika frågor även i fortsättningen bör behandlas separat inom ramen för sektorsvisa direktiv. De sedan länge etablerade principerna om konsumenträttigeter bör också tillämpas inom den digitala världen. I samband med översynen av regelverket bör fler åtgärder vidtas för att tillgodose konsumentskyddet i den digitala världen, däribland skyddet av privatlivet utan att därför ytterligare onödigt belasta näringslivet. 5. Europaparlamentet beklagar att man inte lägger större vikt vid avtalsrätten i konsumentskyddet och uppmanar kommissionen att dra nytta av det arbete som gjorts inom avtalsrättsprojektet och, om det behövs, ge arbetet en ny inriktning. 6. Europaparlamentet stöder kommissionens ansträngningar att införa standardavtal och villkor för avtal som slutits på nätet med samma giltighet i alla medlemsstater, eftersom de största hindren för utvecklingen av en inre detaljhandelsmarknad bland annat beror på oklarheter i fråga om konsumentavtal. 7. Europaparlamentet betonar konsumentorganisationernas betydelse när det gäller att förbättra konsumentkulturen och anser att starka oberoende konsumentorganisationer utgör den bästa grunden för en effektiv konsumentpolitik. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför att tillhandahålla erforderligt ekonomiskt stöd till sådana organisationer och att i samband med utarbetandet av konsumentskyddslagstiftningen ha fler kontakter med icke-statliga konsumentorganisationer som har goda möjligheter att fastställa konsumenternas verkliga behov. 8. Europaparlamentet välkomnar förslaget om att kontaktpersoner för konsumentfrågor ska utses inom kommissionen, och uppmanar varje berört generaldirektorat att offentliggöra årsrapporter om hur konsumentpolitiken integreras i deras respektive ansvarsområden. 9. Europaparlamentet anser att ett starkt konsumentskydd inom hela EU kommer att gagna såväl konsumenterna som konkurrenskraftiga producenter och säljare. Parlamentet understryker att detta kommer att sporra företagen att producera och sälja mer slitstarka varor, vilket i sin tur leder till mera hållbar utveckling. Parlamentet betonar att ett effektivt och förbättrat konsumentskydd är nödvändigt för att skapa en bättre fungerande inre marknad. 10. Europaparlamentet påpekar att syftet med de vidtagna åtgärderna måste vara att se till att de 27 nationella små marknaderna inom EU verkligen kommer att förvandlas till världens största detaljhandelsmarknad. Detta förutsätter att medborgarna ska kunna känna sig lika trygga när de handlar på Internet som i kvartersbutiken, och att små och medelstora företag ska kunna lita på att samma bestämmelser gäller inom hela den inre marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga hur man bäst kan förbättra skyddet för små och medelstora företag i detta avseende, framför allt genom en rättsakt för småföretag. 11. Europaparlamentet betonar att det fullständiga genomförandet av den inre marknaden måste utgöra en prioritet. Parlamentet bekräftar den positiva roll som euron har spelat när det gällt att minska transaktionskostnaderna, underlätta gränsöverskridande prisjämförelser för konsumenterna och öka potentialen för den inre marknaden för detaljhandeln. Parlamentet uppmanar de nya medlemsstaterna att fortsätta med sina reformer så att de kan införa euron så snart som de uppfyller Maastrichtkriterierna och sålunda till fullo dra nytta av de positiva effekterna av den gemensamma valutan på den inre marknaden. Parlamentet önskar att alla återstående hinder för att säkra konsumenternas förtroende i samband med gränsöverskridande köp och andra avtal, särskilt när det gäller tjänster, avlägsnas, samtidigt som att det är nödvändigt med en särskild strategi när det gäller preferenser i fråga om språk, kultur och konsumentpreferenser. 12. Europaparlamentet betonar att EU:s konsumentpolitiska normer och självregleringsinitiativ bör fungera som en referensram för globala standarder och bästa praxis på global nivå och välkomnar att EU fungerar som vägvisare på detta område genom att utnyttja sitt "mjuka" inflytande för att förbättra konsumenternas rättigheter på global nivå. 13. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att kraftfullt stödja konsumenternas rättigheter när det gäller produktsäkerhet genom att garantera CE-märkningens integritet och förbättra marknadsövervakningen på all relevant nationell nivå med hjälp av RAPEX (systemet för snabbt informationsutbyte om farliga konsumtionsvaror) och genom att låta medlemsstaterna utbyta bästa praxis för marknadsövervakning. Kommissionen uppmanas att samarbeta med medlemsstaterna för att se till att befintlig lagstiftning genomförs korrekt och tillämpas fullt ut i medlemsstaterna och däribland överväga möjligheten att se över Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/95/EG av den 3 december 2001 om allmän produktsäkerhet(5). CE-märkningen kan dock tolkas felaktigt som en allmän indikation om kvalitetstest utförd av tredje part eller en ursprungsmärkning. Kommissionen har även uppmanats att lägga fram en ingående analys(6) av säkerhetsmärkning av konsumentprodukter, åtföljd av ett lagstiftningsförslag om detta anses nödvändigt. 14. Europaparlamentet välkomnar kommissionens ansträngningar att stärka samarbetet på internationell nivå inom produktsäkerhetsområdet, framför allt med de kinesiska, amerikanska och japanska myndigheterna. En fortsatt dialog och ökat informationsutbyte om produktsäkerhet ligger i alla parters intresse och är vitalt för att skapa förtroende hos konsumenterna. Kommissionen uppmanas att regelbundet avlägga rapport till parlamentet. Förbättrad kunskapsbas 15. Europaparlamentet anser att man i allmänhet kan utgå ifrån att konsumenterna agerar rationellt före ett inköp men att de inte alltid är fullt medvetna om sina rättigheter om det uppstår problem. Europaparlamentet uppmanar till att man i större utsträckning ska inrikta sig på konsumenternas beteendemönster, samtidigt som hänsyn tas till sårbara medborgares behov såsom barn och äldre samt personer med funktionshinder. I detta sammanhang påminner parlamentet om den budgetpost som nyligen inrättats på parlamentets förslag, i syfte att inleda ett pilotprojekt för att bland annat ta fram en konsumentdatabas och genomföra undersökningar och intervjuer samt jämföra medlemsstaternas resultat på detta område. Parlamentet välkomnar kommissionens arbete för att inrätta en resultattavla för konsumentpolitiken, vilket kommer att göra det lättare att förstå bland annat prisstrukturer, konsumenternas beteendemönster samt vad som ger konsumenttillfredsställelse. 16. Europaparlamentet betonar att alla harmoniseringsåtgärder måste vara noggrant målinriktade så att de angriper de problem som konsumenterna möter på den inre marknaden. När det finns ett verkligt harmoniseringsbehov bör det vara helt naturligt att man undviker att konsumentskyddet inom EU blir alltför olikartat och svårt för företagen att ta hänsyn till när de bedriver handel över gränserna. Parlamentet påpekar att den nuvarande situationen utgör en avskräckande faktor för små och medelstora företag som försöker bedriva handel över hela Europa och är förvirrande för konsumenterna. 17. Europaparlamentet anser att man bör inrikta sig på att förse konsumenterna med nödvändiga kunskaper och verktyg för att öka deras förtroende för den digitala miljön. Personuppgifter har blivit en handelsvara och ett inslag i affärsmetoder, bland annat när det gäller att tyda beteendemönster. Parlamentet anser därför att uppgiftsskydd och integritetsbestämmelser bör ingå i all konsumentstrategi. Uppgifter finns tillgängliga för användning när som helst och var som helst. Därför finns det ett brådskande behov av att universella standarder för uppgiftsskydd utarbetas av lagstiftare i samarbete med näringslivet och konsumentorganisationer. 18. Europaparlamentet betonar den viktiga roll som nya och alltmer använda säljkanaler, t.ex. e-handel, spelar när det gäller att förstärka konkurrensen på den inre marknaden och därmed möjligheterna att konsumera. Finans- bank- och försäkringsmarknaderna är särskilt öppna för e-handel och kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att garantera mer förmånliga villkor för utvecklandet av gränsöverskridande e-handel. Parlamentet ber kommissionen att genomföra en studie om de olika metoder för att lösa tvister mellan konsumenter och företag som används i medlemsstaterna i syfte att finna och främja användningen av de effektivaste metoderna. Parlamentet uppmanar till att det inrättas en sund bas för konsumentskyddet som är av grundläggande betydelse särskilt när det gäller finansiella tjänster. 19. Europaparlamentet välkomnar att det sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling kommer att användas som ett verktyg för att ytterligare öka den analytiska och empiriska förståelsen av konsumenternas beteendemönster. 20. Europaparlamentet anser att konsumentskyddet bör ingå som en integrerad del av företagens planering och utformning av produkter och tjänster och att det är viktigt att undersöka marknadsförändringar. 21. Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att förbättra dialogen på EU-nivå mellan konsumentorganisationerna och industrin så att alla aktörer i värdekedjan inkluderas, och anser att en bra dialog, som även omfattar utbyte av bästa praxis, kan bidra till att minska problemen på den inre marknaden. Parlamentet stöder initiativ som syftar till att uppmuntra konsumenternas intresseorganisationer att delta i samråd och i strategiutveckling. Initiativ som syftar till att stärka konsumentskyddet och konsumenternas medvetenhet i de nyare medlemsstaterna är välkomna. Det är därför viktigt att fortsatt stöd ges till konsumentorganisationerna i EU, framför allt i de nyare medlemsstaterna. 22. Europaparlamentet understryker att konsumentkulturen utvecklas genom fortlöpande utbildning av konsumenterna när det gäller deras rättigheter och försvaret av dessa. EU och medlemsstaterna bör därför investera mer i konsumentinformation och utbildningskampanjer som riktar rätt budskap till rätt konsumentgrupp. Parlamentet anser vidare att konsumentutbildningen måste ingå som en del i livslångt lärande och föreslår att ny teknik (framför allt Internet) används för konsumentinformation. 23. Europaparlamentet anser att man vid utformningen av konsumentpolitiken i större utsträckning bör betona sårbara gruppers, som barns, äldre personers och funktionshindrades särskilda behov, och att den demografiska utvecklingen bör beaktas. 24. Europaparlamentet understryker att såväl kön som ålder och etnisk bakgrund bör beaktas när man tar fram indikatorer och statistik för att fastställa olika konsumentgruppers specifika problem. Ökad inriktning på tjänster 25. Europaparlamentet erinrar om sin resolution om skyldigheter för tillhandahållare av gränsöverskridande tjänster, och ser fram emot kommissionens arbetsprogram om denna fråga. Parlamentet uppmanar kommissionen att klargöra om den har för avsikt att inleda ytterligare initiativ på detta område. 26. Europaparlamentet betonar att det är viktigt att främja gränsöverskridande transaktioner för att öka valfriheten och stärka den roll som konkurrenspolitiken och utbildning i ansvarsfull konsumtion spelar för att ge konsumenterna de bästa alternativen när det gäller priser, kvalitet och urval särskilt vad avser basvaror och bastjänster som mat, bostäder, utbildning, hälsovård, energi, transport och telekommunikationer. Parlamentet betonar att en förstärkt avreglering av tjänstemarknaden behövs, i synnerhet för att främja konkurrensen och därmed kunna erbjuda konsumenterna lägre priser. Kommissionen och medlemsstaternas uppmanas att främja nytänkande på området för finansiella tjänster för att kunna erbjuda konsumenterna bättre alternativ. 27. Parlamentet betonar att utöver lämpliga och effektiva åtgärder för att tillgodose konsumentskyddet är det nödvändigt att skapa goda kommunikationer för att klargöra för konsumenterna på vilket sätt de kan hävda sina rättigheter med stöd av lagstiftningen för den inre markanden och annan lagstiftning som är till för dem. 28. Europaparlamentet anser att särskild uppmärksamhet är nödvändig för att garantera konsumentskyddet och valfrihet vid det fullständiga genomförandet av den inre marknaden för finansiella tjänster. Parlamentet betonar att finansiella produkter liksom bank- och försäkringsprodukter är extremt komplexa och att om medborgarna ska uppmuntras att öka användningen av dessa produkter, särskilt när det gäller deras framtida pensioner, ska man genom bindande åtgärder för att främja konsumentinformationen och rådgivning se till att konsumenterna är medvetna om alla tillgängliga alternativ. Parlamentet understryker dock att konsumentskyddet inte får vara ett svepskäl för protektionism. En fullt integrerad detaljhandelsmarknad för finansiella tjänster måste drivas av marknadskrafter. 29. När det gäller finansmarknaderna anser Europaparlamentet att införlivandet och det fullständiga genomförandet av EU-lagstiftningen är nyckelfrågan, liksom harmonisering mellan medlemsstaterna. Parlamentet rekommenderar att befintlig lagstiftning genomförs på ett enhetligt sätt innan nya regler föreslås. När det gäller ny lagstiftning uppmanas kommissionen att följa principen om bättre lagstiftning och därigenom undvika att ytterligare bördor omotiverat läggs på konsumenter och näringslivet. Förbättrad tillgång till rättsmedel 30. Europaparlamentet välkomnar strategins inriktning på bättre tillämpning av konsumentlagstiftningen och förbättrad tillgång till rättsmedel, vilket är viktigt för att skapa förtroende hos konsumenterna och anser att ökat konsumentförtroende för konsumentprodukter och tjänster är den viktigaste målsättningen för att förverkliga den inre marknaden. Parlamentet förespråkar således ytterligare insatser på detta område. 31. Europaparlamentet anser att tvister mellan konsumenter och ekonomiska aktörer främst bör lösas utanför domstol, eftersom tvistlösning utom rätta kan gå snabbare och kosta mindre. Detta kräver att nätverket för europeiska informationscentrum för konsumenter och SOLVIT får ökade ekonomiska resurser för dessa nätverk. Parlamentet erinrar om att medlemsstaterna har rätt att begära att den part som avser att väcka talan på förhand samråder med svaranden, så att denne får möjlighet att upphöra med den omtvistade överträdelsen. 32. Europaparlamentet erinrar om att systemen för alternativ tvistlösning i sig utgör ett alternativ till de traditionella pappersbaserade lagsystemen. Hur stor viljan är att använda alternativ tvistlösning beror därför på om det finns några bindande lagalternativ som ger konsumenten möjlighet till effektiv, lättillgänglig och icke-diskriminerande tvistlösning. 33. Europaparlamentet påpekar att den ökande e-handeln kräver en harmonisering inom EU av alternativ tvistlösning som uppfyller kraven i kommissionens rekommendation 98/257/EG av den 30 mars 1998 om principer som ska tillämpas på de instanser som är ansvariga för förfaranden för reglering av konsumenttvister utanför domstol(7) och kommissionens rekommendation 2001/310/EG av den 4 april 2001 om principer som ska tillämpas på extrajudiciella organ som deltar i reglering av konsumenttvister som görs upp i godo(8). Det krävs ytterligare arbete när det gäller tvistlösning via nätet, något som parlamentet har efterlyst sedan åtminstone 1999. 34. Europaparlamentet erinrar om att det är huvudsakligen medlemsstaternas skyldighet att se till att de rättigheter som följer av gemenskapslagstiftningen genomförs på ett effektivt sätt. De är ansvariga för att anpassa sin nationella processrättsliga lagstiftning på ett sätt som gör att dessa rättigheter enkelt kan göras gällande, till fördel för konsumenterna och de ekonomiska aktörerna. För det första är gemenskapen inte behörig att föreskriva bestämmelser för nationell processrätt. Dessutom får gemenskapen enligt artikel 5 i EG fördraget inte vidta någon åtgärd som går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå målen i fördraget. I enlighet med den artikeln måste man alltså så långt möjligt ta hänsyn till de nationella rättssystemens särskilda egenskaper, genom att medlemsstaterna ges utrymme att fritt välja mellan olika alternativ som har likvärdiga effekter. 35. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka fördelarna med att inrätta en särskild europeisk konsumentombudsmannatjänst för gränsöverskridande ärenden. Parlamentet konstaterar att flera medlemsstater har konsumentombudsmän inom ett antal sektorer som hjälper konsumenterna i kontakterna med ekonomiska aktörer. Parlamentet anser att kommissionen bör undersöka en sådan strategi i varje enskilt land för sig. 36. Europaparlamentet konstaterar att det i några, men inte alla, medlemsstater redan finns vissa prövningsmöjligheter för konsumenterna, som gemensamma åtgärder, kollektiva åtgärder, prövning genom behörig ställföreträdare, testfall och "skimming off" (gemensamma konsumentåtgärder) och påpekar vidare att konsumenterna därför i samband med gränsöverskridande ärenden kan ställas inför olika bestämmelser. 37. Europaparlamentet erinrar om att Europaparlamentets och rådets direktiv 98/27/EG av den 19 maj 1998 om förbudsföreläggande för att skydda konsumenternas intressen(9) redan syftar till att skydda konsumenternas kollektiva intressen. Detta direktiv ger bland annat konsumentorganisationerna rätt att inleda förfaranden om förbudsföreläggande. Kommissionen uppmanas att lägga fram en rapport för parlamentet och rådet med en utvärdering av i vad mån och på vilket sätt detta direktiv medfört eller inte medfört de förbättringar som förväntats när det gäller skyddet av konsumenternas kollektiva intressen. 38. Europaparlamentet anser att innan man börjar fundera över lagstiftning på EU-nivå bör eventuella befintliga problem samt de förväntande fördelarna för konsumenterna noggrant utredas. 39. Europaparlamentet anser att det i ett antal medlemsstater finns konstitutionella restriktioner som måste beaktas i samband med utarbetandet av en europeisk modell för konsumenternas tillgång till rättsmedel. Vidare bör artikel 6 i den Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna respekteras fullt ut. Kommissionen uppmanas att lägga fram en rapport för parlamentet och rådet om hur man i detta fall ska kunna skapa en nödvändig balans mellan konsumenternas, konsumentorganisationernas och de ekonomiska operatörernas rättigheter. 40. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant analysera frågan om konsumenters tillgång till rättsmedel i medlemsstaterna, och ha i åtanke att alla nya förslag som den lägger fram inom detta område bör baseras på en uttömmande utredning av eventuella existerande problem och de förväntade fördelarna för konsumenterna, och när det gäller gränsöverskridande förfaranden och eventuella system med kollektiva rättsmedel måste ytterligare forskning genomföras och bygga vidare på erfarenheter runt om i världen, med särskilt beaktande av de farhågor som framförts i fråga om överdrifterna och avigsidorna i den modell som används i USA och som klart behandlar frågan om en lämplig rättslig grund för ett sådant EU-instrument. Kommissionen uppmanas att när så är lämpligt lägga fram en övergripande lösning på EU-nivå som ger alla konsumenter tillgång till ett system med kollektiva rättsmedel för att lösa gränsöverskridande tvister. 41. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samråda med parlamentet och medlemsstaterna om utvärderingen av dessa studier. o 42. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.
| ||||||||||||||||||||||||||
| Framsteg som gjorts i EU när det gäller lika möjligheter och icke-diskriminering |
| |||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens meddelande "Icke-diskriminering och lika möjligheter för alla – en ramstrategi" (KOM(2005)0224), – med beaktande av artikel 13 i EG-fördraget, – med beaktande av rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung(1), – med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling(2), – med beaktande av kommissionens rapport om tillämpning av direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung (KOM(2006)0643), – med beaktande av kommissionens rapport från juli 2007 om framtagandet av antidiskrimineringslagstiftning i Europa, med en jämförelse mellan de 25 EU-medlemsstaterna, – med beaktande av de nationella rapporterna om genomförandet av lagstiftningen mot diskriminering och de tematiska rapporter som nätverket av rättsexperter på icke-diskriminering sammanställt till stöd för sitt arbete, som fastställts av kommissionen, för att tillhandahålla oberoende information och rådgivning rörande relevant utveckling i medlemsstaterna, – med beaktande av FN:s internationella konvention om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, – med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder, – med beaktande av Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna och det tolfte protokollet till den, – med beaktande av kommissionens särskild Eurobarometerundersökning om diskriminering i Europeiska unionen från januari 2007, – med beaktande av att år 2007 var Europeiska året för lika möjligheter för alla och att 2008 utsetts till Europeiska året för interkulturell dialog, – med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0159/2008), och av följande skäl: A. Enligt artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen grundar sig Europeiska unionen på principerna frihet, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande rättigheterna samt på rättsstatsprincipen, som är principer som är gemensamma för medlemsstaterna, och det är viktigt att politiska uttalanden om bekämpning av diskriminering åtföljs av en successiv utveckling och ett fullständigt och korrekt genomförande av lagstiftning och politik på detta område, i synnerhet av direktiven mot diskriminering och projekt som främjar likabehandling. B. I artikel 6 i fördraget om Europeiska unionen stadgas det även att unionen ska respektera de grundläggande rättigheterna såsom de garanteras i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och främjandet av likabehandling och icke-diskriminering i enlighet med artikel 13 i EG-fördraget bör utgöra en prioritering inom EU:s lagstiftning och politik. C. Att ha ett arbete är en av de grundläggande förutsättningarna för social integration, men arbetslösheten bland många grupper – särskilt kvinnor, invandrare, människor med funktionshinder, etniska minoriteter, äldre och yngre människor och personer med enstaka eller icke erkända kvalifikationer – är fortfarande oacceptabelt hög. Arbetslösheten bland människor som utsätts för flera olika former av diskriminering är ännu högre. D. På de flesta av de områden där gemenskapen är behörig att agera omfattar gemenskapsrätten för närvarande inte diskriminering, och direktiv 2000/43/EG respektive 2000/78/EG erbjuder olika nivåer av skydd, vilket skapar luckor i skyddet mot sådan diskriminering som påverkar sysselsättningen. E. I kommissionens kartläggning av utvecklingen av antidiskrimineringslagstiftningen i Europa bekräftas det att medlemsstaternas lagstiftning utgör ett lappverk som skyddar mot diskriminering på olika sätt och att det saknas en gemensam genomförandemetod, vilket också har lett till brist på samordning av genomförandet av direktiven och en situation där människor inte i tillräcklig utsträckning är medvetna om sina rättigheter. F. Det inkonsekventa genomförandet av icke-diskrimineringspolitiken i medlemsstaterna bidrar till ett bristfälligt praktiskt genomförande av gemenskapsdirektiven mot diskriminering, något som framgår av olika rapporter, till exempel den rapport som den europeiska expertgruppen för bekämpande av diskriminering på grund av sexuell läggning har avgett om bekämpande av diskriminering inom sysselsättningen på grund av sexuell läggning och lagstiftningen i femton EU-medlemsstater. G. I sin resolution av den 5 december 2007 om uppföljningen av Europeiska året för lika möjligheter för alla (2007)(3) uppmanade rådet medlemsstaterna och kommissionen att i enlighet med sina respektive befogenheter stödja och förstärka integreringen av frågor kring funktionshinder inom alla berörda politikområden. H. Kommissionen har därför med rätta inlett förfaranden mot ett flertal medlemsstater och måste fortsätta att göra detta när det behövs. 1. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sin lagstiftning ta vederbörlig hänsyn till de olika diskrimineringsgrunder som anges i artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. 2. Europaparlamentet erinrar om att direktiven 2000/43/EG och 2000/78/EG stadgar om minimikrav och bör utgöra grunden för en mer omfattande politik för undanröjandet av diskriminering. 3. Europaparlamentet anser att det är oroande med vissa medlemsstaters bristande införlivande och genomförande av direktiven 2000/43/EG och 2000/78/EG, liksom bristen på information till EU-medborgarna om vilka rättsmedel som finns att tillgå i händelse av diskriminering. 4. Europaparlamentet beklagar att direktiven 2000/43/EG och 2000/78/EG inte omfattar ojämlik behandling av diskriminerande karaktär på grund av fysiska egenskaper såsom längd eller hudfärg, framför allt i samband med tillträde till arbeten där det inte finns någon direkt koppling mellan dessa fysiska egenskaper och de kvalifikationer som krävs för de aktuella arbetsuppgifterna. 5. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att direktiven 2000/43/EG och 2000/78/EG införlivas och genomförs på ett effektivt och ändamålsenligt sätt efter införlivandet av deras bestämmelser i den nationella lagstiftningen och att alla undantag motiveras på ett objektivt sätt i enlighet med dessa bestämmelser. 6. Europaparlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna på EU-nivå samt nationell och lokal nivå att förbättra sin samordning av genomförandet. Parlamentet efterlyser ett enhetligt förhållningssätt till kampen mot diskriminering som innefattar och tar hänsyn till alla diskrimineringsgrunder. 7. Europaparlamentet framhåller att de offentliga myndigheterna genom sin politik, sitt tillhandahållande av tjänster och sina anställningsrutiner har en nyckelroll att spela i främjandet av likabehandling och förebyggandet av diskriminering. 8. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att åta sig att genomföra en grundlig granskning av genomförandet av direktiven 2000/43/EG och 2000/78/EG samt att utfärda tolkningsriktlinjer för deras genomförande i syfte att säkerställa att medlemsstaternas genomförande är fullständigt och korrekt. Kommissionen uppmanas i synnerhet att utvärdera hur medlemsstaterna har tolkat de undantag som anges i artiklarna 6 och 8 vid införlivandet av direktiv 2000/78/EG i den nationella lagstiftningen. Parlamentet påminner om att genomförandet av båda direktiven förutsätter en rad mekanismer och tillvägagångssätt, bland annat att man rättar sig efter lagstiftningen, föregriper utvecklingen och utbyter bästa praxis. 9. Europaparlamentet framhåller att påföljderna för överträdelser av de nationella bestämmelser som följer av införlivandet av direktiven 2000/43/EG och 2000/78/EG måste vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. 10. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka införlivandet av direktiven 2000/43/EG och 2000/78/EG och kontrollera efterlevnaden av lagstiftning som följer av införlivandet av dem samt att fortsätta att utöva påtryckningar på medlemsstaterna genom överträdelseförfaranden och förfaranden vid bristande efterlevnad, så att dessa snarast fullföljer sin rättsliga skyldighet att införliva dessa direktiv till fullo. Parlamentet anser att dess behöriga utskott bör inbegripas i den pågående övervakningen av medlemsstaternas skyldigheter enligt dessa direktiv. 11. Europaparlamentet erinrar kommissionen om att artikel 4 i direktiv 2000/78/EG medger undantag endast i den mån som det är objektivt nödvändigt för att en person ska kunna utöva sin yrkesmässiga verksamhet på ett tillfredsställande sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en strikt tolkning av denna artikel och att väcka talan vid EG-domstolen mot medlemsstater som tillåter en alltför vid definition i sin nationella lagstiftning. 12. Europaparlamentet efterfrågar en årlig utvärdering av medlemsstaternas genomförande som en del av den öppna samordningsmetoden samt en utvidgad översyn av denna lagstiftning vart femte år som ett inslag i den sociala agendan. Oberoende organ som arbetar med frågor kring icke-diskriminering, inbegripet kommissionens nätverk av rättsexperter, och icke-statliga organisationer som företräder potentiella offer för diskriminering bör delta i den årliga utvärderingen, och det bör vidtas konkreta åtgärder för att ge de icke-statliga organisationerna kapacitet att informera och stödja offren och bidra till den årliga utvärderingen på ett konstruktivt sätt. 13. Europaparlamentet anser att avsaknaden av en bestämmelse i direktiv 2000/78/EG om behovet av breda definitioner av funktionshinder har lett till att vissa kategorier av personer med funktionshinder har utestängts från direktivets rättsliga skydd. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att snarast komma överens om sådana breda definitioner av funktionshinder i syfte att underlätta harmoniseringen av lagstiftningen mot diskriminering, vilken skulle kunna bygga på konventionen om personer med funktionshinder. 14. Europaparlamentet anser att tidsfristerna för inlämnande av klagomål mot diskriminering blivit mycket korta i somliga medlemsstater till följd av att det inte definierats hur långa de ska vara, något som kan hindra offren från att inkomma med klagomål. 15. Europaparlamentet anser att de undantag som knutits till personers civilstånd i direktiv 2000/78/EG kringskurit det skydd mot diskriminering på grund av sexuell läggning som direktivet ger. 16. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att mer effektivt främja tillämpningen av EU-medborgarnas rättigheter enligt direktiv 2000/43/EG och 2000/78/EG och uppmanar kommissionen, medlemsstaterna, fackföreningar och arbetsgivare samt alla berörda myndigheter och andra intressenter att göra allt som står i deras makt för att öka medvetenheten om rättigheterna enligt dessa direktiv och se till att alla som utsatts för diskriminering har tillgång till en rad former av stöd för sin talan, så att de kan utnyttja sina rättigheter enligt direktiven. Parlamentet konstaterar att det ofta är offret som åläggs bördan att vidta rättsliga åtgärder mot den som påstås vara skyldig till diskriminering, i många fall utan vare sig stöd från någon offentlig myndighet eller tillgång till offentlig rättshjälp. Medlemsstaterna uppmanas eftertryckligen att bemyndiga de berörda oberoende organen att ge dem som utsatts för diskriminering effektivt stöd. 17. Europaparlamentet oroar sig för medborgarnas bristande medvetenhet om lagstiftningen mot diskriminering och uppmanar kommissionen, medlemsstaterna, fackföreningar och arbetsgivare att göra mera för att öka kännedomen om denna. Parlamentet erinrar om att direktiven ålägger medlemsstaterna att på lämpligt sätt informera allmänheten om de bestämmelser som gäller enligt direktiven. 18. Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna genomför oberoende granskningar av åtgärder för att förebygga diskriminering och avhjälpa följderna av den samt av hur effektivt skyddet mot diskriminering är. De bör också se till att lagstadgade och icke lagstadgade organ som bidrar till förebyggandet av diskriminering och stöder offer för diskriminering har tillräckliga resurser. Vidare rekommenderar parlamentet kommissionen att inbegripa inbördes utvärderingar i sitt löpande övervakningsarbete. 19. Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att avsätta tillräckliga resurser för oberoende organ som främjar lika möjligheter och ge dem lämpliga befogenheter, så att de kan fullgöra sina uppgifter på ett effektivt och oberoende sätt, vilka bland annat inbegriper tillhandahållande av vederhäftig sakkunskap om alla former av diskriminering och lämpligt stöd till personer som utsatts för diskriminering. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att se till att dessa organs befogenheter täcker alla former av diskriminering och uppmanar kommissionen att ställa upp normer för hur man ska övervaka och garantera att dessa organ är effektiva och oberoende. 20. Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna och kommissionen att avsätta resurser för och stärka icke-statliga organisationer som antingen företräder diskriminerade grupper eller som arbetar med att informera medborgarna och ge juridisk hjälp i diskrimineringsfrågor. 21. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med berörda arbetsmarknadsparter för att kontrollera att gemenskapslagstiftningen tillämpas korrekt. 22. Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna i alla händelser bör se till att de som utsatts för diskriminering automatiskt får bistånd i rättegångsförfaranden, vid behov genom offentlig finansiering från de nationella rättshjälpssystemen. 23. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge praktiskt och effektivt stöd till medlemsstaters åtgärder via programmet Progress och Europeiska socialfonden, i syfte att stödja program för lika möjligheter och undanröjande av diskriminering. 24. Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna, för att tillhandahålla en mer verkningsfull skyddsnivå, bemyndigar föreningar, organisationer och andra juridiska personer att föra talan inför rätta, också på eventuella offers vägnar eller till stöd för dem. 25. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaternas regeringar att med hjälp av sysselsättningspolitiken och politiken för social integration garantera likabehandling och lika möjligheter och framför allt åtgärda de allvarliga hinder som diskrimineringen medför i samband med rekryteringar. 26. Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att se till att föreningar, organisationer och andra juridiska personer bemyndigas att föra talan inför rätta på en eller flera klagandes vägnar i samtliga rättsfall som berör detta direktivs verkställighet. 27. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samarbete med EU:s byrå för grundläggande rättigheter och kommissionen regelbundet samla in, sammanställa och offentliggöra omfattande, korrekt och uppdelad statistik om diskriminering samt att offentliggöra denna statistik på ett för allmänheten lättbegripligt sätt som möjliggör ett mer effektivt utbyte av bästa praxis. Parlamentet understryker att det måste avsättas tillräckliga medel för detta och att det är viktigt att ta fram sätt att samla in uppgifter om diskriminering som är förenligt med uppgiftsskyddslagstiftningen. 28. Europaparlamentet begär att det upprättas nationella integrerade handlingsplaner mot alla former av diskriminering. 29. Europaparlamentet välkomnar kommissionens intresse för insamling av uppgifter om likabehandling och offentliggörandet av den europeiska handboken om sådana uppgifter. Kommissionen uppmanas att noggrant studera de olika rättsliga frågorna och parametrarna kring uppgiftsinsamling och att lägga fram förslag till förbättrad registrering av diskrimineringsfall samt att diskutera gemensamma normer för uppgiftsinsamling. Parlamentet rekommenderar att kommissionen fortsätter att tillhandahålla rättslig fortbildning för domare, advokater, fackföreningar och icke-statliga organisationer för att förbättra direktivens verkan på lång sikt samt att i större utsträckning forska kring och analysera konsekvenserna av den lagstiftning som följer av direktiven. 30. Europaparlamentet välkomnar kommissionens intresse för flerfaldig diskriminering och dess avsikt att inleda en undersökning om denna fråga. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge begreppet flerfaldig diskriminering en balanserad och bred definition samt att undersöka och tillhandahålla uppgifter om detta slags diskriminering och om hatbrott. Vidare uppmanas kommissionen att i all framtida lagstiftning som antas med stöd av artikel 13 i EG-fördraget, vilken kan åberopas mot både diskriminering av en enda orsak och diskriminering av flera orsaker, inbegripa uttryckliga bestämmelser om bekämpande av flerfaldig diskriminering. 31. Europaparlamentet understryker vikten av nätverksskapande mellan grupper som är verksamma inom diskrimineringsbekämpning på europeisk, nationell, regional och lokal nivå. 32. Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se över sin nationella lagstiftning och att överväga att upphäva rättsakter som inte är förenliga med artikel 13 i EG-fördraget. 33. Europaparlamentet anser att direktiv 2000/43/EG bör utgöra grunden för en omfattande åtgärdsram för förbud mot diskriminering på grund av ras eller etisk tillhörighet. Samtidigt måste man ta hänsyn till de problematiska aspekter som redan har konstaterats och de svårigheter som medlemsstaterna har stött på vid det faktiska införlivandet och genomförandet av direktivets bestämmelser. 34. Europaparlamentet understryker att kommissionen måste ta fram en gemensam EU-omfattande definition av begreppet positiv särbehandling, eller åtminstone verka för en samsyn om detta, och på detta sätt undanröja de missuppfattningar som råder kring detta begrepps innebörd och tillämpning i vissa EU-medlemsstater, i synnerhet eftersom positiv särbehandling har visat sig vara ett effektivt medel mot diskriminering och för att uppnå likabehandling i vissa medlemsstater. 35. Europaparlamentet noterar att kommissionen nu kan ha för avsikt att lägga fram lagstiftning om att kriminalisera diskriminering i fråga om tillgång till varor och tjänster på enbart vissa grunder, men inte alla. Parlamentet påminner kommissionen om dess åtagande att lägga fram förslag om ett omfattande direktiv som täcker funktionshinder, ålder, religion eller trostillhörighet och sexuell läggning i syfte att komplettera paketet med antidiskrimineringslagstifting inom ramen för artikel 13 i EG-fördraget i enlighet med sitt arbetsprogram för 2008. Europaparlamentet upprepar att det ur politisk, social och rättslig synvinkel är önskvärt att få ett slut på rangordningen i fråga om skyddet mot olika diskrimineringsgrunder. Parlamentet hyser övertygelsen att det är meningslöst att förbjuda diskriminering på ett område och tillåta det på ett annat. 36. Europaparlamentet inväntar med intresse framtagandet av gemenskapens definition av funktionshinder, som kommer att ge funktionshindrade personer i hela EU samma rättigheter var de än befinner sig i unionen. 37. Europaparlamentet anser att alla eventuella nya förslag till direktiv om bekämpning av diskriminering i enlighet med artikel 13 i EG-fördraget måste omfatta ett förbud mot alla former av diskriminering, inbegripet direkt och indirekt diskriminering på alla områden som redan omfattas av direktiven 2000/43/EG och 2000/78/EG, diskriminering som utövas av föreningar, diskriminering kopplad till uppfattad tillhörighet till en skyddad grupp samt trakasserier. Parlamentet anser även att en uppmaning om att diskriminera någon ska anses utgöra diskriminering, liksom omotiverad underlåtenhet att göra rimliga anpassningar. Parlamentet anser att det bör framgå tydligt av direktiven att det inte finns någon rangordning mellan olika former av diskriminering, utan att de alla bör bekämpas lika energiskt. Vidare insisterar parlamentet att alla förslag till ny lagstiftning måste spegla alla särdrag hos de olika diskrimineringsgrunderna. 38. Europaparlamentet hyser övertygelsen att det materiella tillämpningsområdet för det nya förslaget till direktiv om bekämpning av diskriminering enligt definitionen i artikel 13 i EG-fördraget måste vara brett och täcka alla områden som tillhör gemenskapens behörighet samt utbildning, livslångt lärande, socialt skydd och social trygghet, bostäder, hälso- och sjukvård, den bild av diskriminerade grupper som förmedlas av medierna och i reklam, funktionshindrade personers fysiska åtkomst av information, telekommunikation, elektronisk kommunikation, transportsätt och offentliga platser samt sociala förmåner och tillgång till varor och tjänster som är tillgängliga för allmänheten. Dessutom anser parlamentet att det nya direktivet också bör utveckla räckvidden för rådets direktiv 76/2007/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor(4), så att detta blir konsekvent jämfört med det skydd mot diskriminering som erbjuds andra grupper. 39. Europaparlamentet anser att kampen mot diskriminering förutsätter en helhetssyn på hur man ska öka medvetenheten bland allmänheten, något som måste börja redan i skolan. 40. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utreda hur framtida lagstiftning med artikel 13 som grund kan innefatta ytterligare bestämmelser till stöd för tillämpningen av principerna om icke-diskriminering och likabehandling, som inte är beroende av att klagomål anförts av enskilda offer. Parlamentet anser att denna utredning bör ta hänsyn till hur man i framtida lagstiftning kan införa skyldigheter att tillämpa positiv särbehandling och/eller positiva skyldigheter att främja likabehandling samt koppla skyldigheter på områdena icke-diskriminering och likabehandling till den nationella politiken i fråga om offentlig upphandling. 41. Europaparlamentet anser att skillnader i behandling på grund av nationalitet och språk som inte kan motiveras objektivt på ett rimligt sätt av legitima syften och inte heller uppstår till följd av ändamålsenliga och nödvändiga medel kan utgöra fall av indirekt diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung, som strider mot direktiv 2000/43/EG. 42. Europaparlamentet anser att diskriminering även måste anses inverka negativt på de fyra grundläggande friheterna – framför allt den fria rörligheten för personer – och därför utgör ett hinder för en välfungerande inre marknad. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att se över sina övergångsbestämmelser om tillträde till deras arbetsmarknader för att undanröja skillnader i behandlingen av olika EU-medborgare i detta avseende. 43. Europaparlamentet anser att minoritetsgrupper, i synnerhet romerna, behöver särskilt socialt skydd eftersom problemen med exploatering, diskriminering och marginalisering bland denna grupp på områdena utbildning, hälsa, boende, sysselsättning och kvinnors rättigheter har blivit ännu mer akuta efter Europeiska unionens senaste utvidgning. 44. Europaparlamentet rekommenderar att särskild uppmärksamhet ägnas åt att bekämpa alla former av diskriminering på utbildningsområdet när det gäller tillgången till högkvalitativ utbildning för missgynnade och romska barn och deras omotiverade klassificering som funktionshindrade. 45. Europaparlamentet framhåller att lagstiftningen är verksam endast då medborgarna är medvetna om sina rättigheter och lätt kan få sin sak prövad i domstol. Parlamentet anser därför att det nya förslaget till direktiv om bekämpande av diskriminering enligt artikel 13 i EG-fördraget även måste omfatta gottgörelse och tillämpning, och rekommenderar att medlemsstaterna inrättar ett eller flera oberoende och handlingskraftiga organ för främjande av likabehandling och bekämpande av alla former av diskriminering, vilka ges befogenhet att befatta sig med alla diskrimineringsgrunder som anges i artikel 13 och alla områden som täcks av direktiv 76/207/EEG. Parlamentet anser att dessa organ också bör ha befogenhet att tillhandahålla oberoende stöd till personer som utsatts för diskriminering, i syfte att göra det möjligt för dem att föra sin talan i klagomål som rör diskriminering, samt att genomföra oberoende undersökningar om tillämpningen av lagstiftning mot diskriminering och avge rekommendationer i alla frågor som hänger samman med sådan diskriminering. 46. Europaparlamentet begär att det i all framtida lagstiftning som antas med stöd av artikel 13 i EG-fördraget införs en skyldighet att samråda med icke-statliga organisationer, oberoende specialiserade organ för likabehandling och representativa nationella organisationer i samband med utarbetandet och införlivandet av direktivet samt övervakningen av dess genomförande. 47. Europaparlamentet anser att det nya direktivet måste inbegripa ett krav på att medlemsstaterna integrerar likabehandlingsperspektivet i all planering, utarbetande av politik och programutveckling på de områden som omfattas av direktivet samt på att tjänsteleverantörerna har ett organiserat och systematiskt förhållningssätt till likabehandling och företar anpassningar och tillhandahåller särbehandling för att säkerställa att medlemmar av minoritetsgrupper som utsätts för negativ särbehandling får tillgång till och kan dra nytta av de tjänster som erbjuds. 48. Europaparlamentet konstaterar med oro att 19 medlemsstater visserligen har undertecknat det tolfte protokollet till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna men att bara fem medlemsstater har ratificerat protokollet i fråga. 49. Europaparlamentet begär att processen för att underteckna, ingå och ratificera FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionshinder och dess fakultativa protokoll fortgår, och påminner om att all gemenskapslagstiftning mot diskriminering som föreslås efter gemenskapens ratificering av denna konvention till fullo måste uppfylla de krav som ställs i konventionen. Parlamentet påminner rådet om att kommissionen vid det informella ministermötet om funktionshinder i juni 2007 uppmanades att utarbeta en EU-strategi för effektivt genomförande av konventionen. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att utvärdera behovet av att ändra gemenskapens sekundärrätt eller inriktningen på den berörda politiken. 50. Europaparlamentet understryker vikten av att Lissabonfördragets klausul mot diskriminering, enligt vilken Europeiska unionen är ålagd att bekämpa diskriminering på grund av kön, ras, etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning vid fastställandet och genomförandet av sin politik och sin verksamhet, på ett genomgripande sätt förverkligas och införlivas i all politik efter fördragets ikraftträdande. 51. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att integrera lika möjligheter och icke-diskriminering i Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning, riktlinjerna för den öppna samordningsmetoden för social integration och de nationella reformprogrammen samt i strukturfondsförordningarna. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas i detta syfte att se över de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning, framför allt riktlinjerna för sysselsättning, med målet att garantera och förbättra integreringen och synliggörandet av den sociala dimensionen i nästa omgång av Lissabonstrategin. Dessutom understryker parlamentet att politiken för lika möjligheter och undanröjande av diskriminering för att vara effektiv måste vara nära kopplad till socialpolitiken, varvid arbetsmarknadens parter bör ges en viktig roll. 52. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att avskaffa all diskriminering som grundar sig på anställningsavtal genom att garantera likabehandling av alla arbetstagare i fråga om hälsoskydd och säkerhet och bestämmelser om arbetstid och viloperioder, föreningsfrihet och frihet att låta sig företrädas av valda ombud, skydd mot uppsägning på osakliga grunder samt rätt att bedriva kollektivförhandlingar och vidta kollektiva stridsåtgärder. Parlamentet poängterar vikten av tillgång till utbildning och fortsatt skydd av erhållna rättigheter genom lagstiftning om utbildningsperioder, bättre vårdmöjligheter och fortsatta grundläggande sociala rättigheter såsom rätten till pension, yrkesutbildning och arbetslöshetsunderstöd vid förändringar i arbetssituationen och övergång från ett anställningsavtal till ett annat eller från lönearbete till egenföretagande och vice versa. 53. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament.
| ||||||||||||||||
| En integrerad havspolitik för Europeiska unionen |
| ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Europaparlamentet utfärdar denna resolution – med beaktande av kommissionens meddelande "En integrerad havspolitik för Europeiska unionen" (KOM(2007)0575 - SEK(2007)1283), – med beaktande av kommissionens meddelande "Slutsatser från samrådet om en europeisk havspolitik" (KOM(2007)0574), – med beaktande av förslaget från kommissionen om en gemensam trepartsförklaring om inrättandet av en "Havets dag i Europa" (SEK(2007)1631), – med beaktande av kommissionens grönbok "Unionens framtida havspolitik: En europeisk vision för oceanerna och haven" (KOM(2006)0275) och parlamentets resolution av den 12 juli 2007(1), – med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets ordförandeskap av den 8–9 mars 2007 beträffande antagandet av ett dokument "Europeiska rådets handlingsplan (2007–2009) – energipolitik för Europa" av Europeiska rådet, – med beaktande av kommissionens meddelande "20 och 20 till 2020 – Europas möjligheter i klimatförändringen" (KOM(2008)0030), – med beaktande av bestämmelserna i konventionen om arbete till sjöss från 2006, som antogs av Internationella arbetsorganisationen (ILO) den 23 februari 2006 och som samlar och anpassar de konventioner om arbete till sjöss som antagits av ILO sedan 1919, – med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen, – med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandena från utskottet för regional utveckling, utskottet för industrifrågor, forskning och energi och fiskeriutskottet (A6-0163/2008), och av följande skäl: A. Oceanerna och haven är väsentliga faktorer för EU:s ekonomi och ekologi. EU har en 320 000 km lång kust som sträcker sig över de kustområden och yttersta landområden där en tredjedel av Europas befolkning bor. B. Industri- och tjänsteproduktionen från havet och kustområdena står tillsammans för 40 procent av EU:s BNP. C. Klimatförändringen är den största utmaningen för all politik på 2000-talet. Kustområdena hotas av en klimatbetingad höjning av havsytans nivå, som kan bli mycket omfattande och få en dramatisk omfattning för invånarna. D. EU:s havsområden, och i synnerhet de yttersta randområdena, spelar en mycket viktig roll för säkerheten och tryggheten gentemot olagliga handlingar som till exempel olaglig invandring, terrorism och smuggling. Områdena är dessutom utsatta för särskilda miljökatastrofer. E. Under det senaste året har attackerna mot fiske-, handels- och passagerarfartyg från gemenskapen ökat både i antal och frekvens på internationella vatten nära Afrikas kuster, vilket innebär en stor risk för besättningarnas liv och har en betydande negativ inverkan på den internationella handeln. 1. Det gläder Europaparlamentet att kommissionen antagit ovannämnda meddelanden samt den handlingsplan som presenteras i ovannämnda arbetsdokument. 2. Europaparlamentet bekräftar sin resolution av den 12 juli 2007 och välkomnar att kommissionen åtminstone tagit initiativ till att efterkomma en stor del av parlamentets krav. 3. Europaparlamentet påminner om att den exceptionella havsdimension som kustområdena och de yttersta randområdena representerar inom EU erbjuder unika möjligheter på områden såsom innovation, forskning, miljö och biologisk mångfald, dvs. områden som måste uppmärksammas inom ramen för den integrerade havspolitiken för EU. Parlamentet påpekar att de yttersta randområdena dessutom är utmärkta kontaktplatser för transporter och främjar säkerheten inom EU och i världen. 4. Europaparlamentet stöder med eftertryck kommissionens avsikt att bättre utnyttja närsjöfartens och de inre vattenvägarnas potential mellan medlemsstaterna och att snabbt integrera den med den inre marknaden. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att påskynda förfarandet för framtagande av förslag om ett gemensamt sjötransportområde tillsammans med en övergripande sjötransportstrategi för 2008–2018. 5. Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att stärka samarbetet sinsemellan och med grannländerna för en lämplig användning av TEN-T och andra europeiska finansieringssystem (som Marco Polo) i syfte att slutföra projekten om höghastighetsvattenvägar och närsjöfartsnätverk. 6. Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att förbättra samordningen mellan de europeiska organ som arbetar med havsövervakning och betonar framför allt förebyggandet av olaglig verksamhet (människo- och narkotikasmuggling, olaglig invandring och terroristhot) med särskild inriktning på internationella vatten. 7. Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att inrätta ett europeiskt nätverk för havsövervakning och främja ett bättre samarbete mellan medlemsstaternas kustbevakningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram resultaten av den genomförbarhetsstudie om en europeisk kustbevakning som skulle publiceras och presenteras för parlamentet och rådet i slutet av 2006. 8. Europaparlamentet anser att havskluster i allra högsta grad kan bidra till en integrerad havspolitik. Parlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt inleda projektet med ett europeiskt nätverk av havskluster. 9. Europaparlamentet stöder förslaget att den 20 maj inrätta en årlig europeisk "Havets dag" och anser att en sådan aktionsdag borde användas till att belysa havspolitikens betydelse också utanför fackvärlden hos medborgare, i skolor, högskolor och icke-statliga organisationer. Parlamentet erinrar kommissionen om dess förslag att dela ut ett pris till föredömliga havsområden som ett sätt att främja bästa praxis. 10. Europaparlamentet anser dock på det hela taget att handlingsplanen innehåller för få konkreta åtgärder och uppmuntrar kommissionen att i framtiden mer ambitiöst utnyttja de instrument som den förfogar över enligt fördragen. 11. Europaparlamentet beklagar att handlingsplanen endast i allmänt hållna ordalag bemöter de utmaningar som klimatförändringen medför. Parlamentet upprepar sin åsikt att förberedelser för och anpassning till klimatförändringens följder och ett snabbt fastställande av nödvändiga anpassningsåtgärder, i synnerhet glaciärsmältningen som leder till att havsytans nivå höjs och den ökade översvämningsrisken i hamnar och kustområden, måste vara en uppgift för europeisk havspolitik. Därför kräver parlamentet en insats inom alla relevanta politikområden, särskilt forskningspolitiken. 12. Europaparlamentet erinrar om det faktum att glaciärsmältningen inte bara orsakar att havsytan höjs – den skadar även oåterkalleligen människors, djurs och växters liv – och parlamentet välkomnar därför kommissionens avsikt att lägga fram ett Arktisinitiativ och uppmanar forskarsamhället och beslutstagare att närmare undersöka möjligheterna att skydda polaristäckena. 13. Parlamentet understryker att en god planering av havsområdet förutsätter en god planering av kustområdet. Alla byggnadsprojekt längs EU:s kust bör beakta följderna av klimatförändringarna, och den höjning av havsnivån som är en följd av detta, erosionen av stränderna samt stormarna som blir allt fler och allt våldsammare. 14. Europaparlamentet stöder Europeiska rådets huvudmål från mars 2007 att till 2050 halvera utsläppen av växthusgas och upprepar sitt krav på att havspolitiken väsentligt måste bidra till att minska dessa utsläpp, bland annat genom att integrera sjöfarten i handeln med utsläppsrätter och genom att öka forskningsinsatserna för att utnyttja havet som en källa till förnybar energi och för att utveckla ny mindre förorenande teknik för framdrivning av fartyg. Parlamentet anser att Europas roll som föregångare i bekämpningen av miljöförändringen kunde stärka och bygga ut dess ledande roll inom miljöteknik och forskning. 15. Europaparlamentet uppmanar eftertryckligt kommissionen att vara mer ambitiös i bekämpningen av svavel- och kväveoxidutsläpp och fast avfall från fartyg. Parlamentet upprepar i detta sammanhang behovet av ett närmare samarbete med Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) och särskilt sitt krav på följande:
16. Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som antagits i fråga om satellitövervakning av okontrollerade utsläpp till sjöss som vissa fartyg gör sig skyldiga till. Parlamentet kräver dock att man genom lagstiftning ska tvinga fartyg att använda säkra (och patenterade) anordningar som med de svarta lådorna som förebild gör det möjligt att med korta intervall registrera hur mycket och vilka vätskor som rinner in och ur tankarna och slagvattenbrunnarna. Parlamentet anser att en undersökning av dessa registreringar skulle göra det möjligt att avgöra om okontrollerade och illegala utsläpp av förorenande kolväten ägt rum. 17. Mot bakgrund av luftföroreningarna i många hamnstäder och regioner, erinrar Europaparlamentet medlemsstaterna och kommissionen om sitt krav på att de bör ge betydligt bättre incitament för energiförsörjning från land för fartyg i hamn. Parlamentet begär därför ett förslag till översyn av rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet(2). Denna översyn skulle göra de medlemsstater som enligt artikel 14 i nämnda direktiv utnyttjar möjligheten att befria bunkerolja från skatt skyldighet att i samma utsträckning skattebefria elektricitet från land. Om man behandlar elektricitet och bunkerolja lika skulle detta vara ett viktigt incitament för hamnar och rederier att investera i elektricitetsförsörjningen för fartyg i hamn och därmed bidra till att luftföroreningarna i hamnstäder minskar. 18. Europaparlamentet pekar än en gång på att nedsmutsningen av haven från land utgör en betydande andel av den totala nedsmutsningen av haven och att kommissionen hittills inte har ägnat sig åt denna fråga. Parlamentet upprepar därför sitt krav på att kommissionen ska lägga fram en handlingsplan för att minska denna nedsmutsning och understryker att medlemsstaterna utan dröjsmål bör införliva de relevanta rättsliga instrumenten, t.ex. ramdirektivet för vatten(3) i sin nationella lagstiftning. Parlamentet understryker att tillämpningen av ramdirektivet för vatten också omfattar en handlingsplan för att hitta och avlägsna gammalt miljöfarligt ammunitionsavfall från tidigare krig i Nordsjön och Östersjön. 19. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa medlemsstaterna att utarbeta en plan för att övervaka och kartlägga fartygsvrak och arkeologiska platser under vatten som tillhör gemenskapens historiska och kulturella arv, vilket skulle göra det lättare att förstå och undersöka dem och bidra till att förebygga den plundring de är föremål för och därmed skydda dem på lämpligt sätt. 20. Europaparlamentet uppmuntrar de institutioner som deltar att så snart som möjligt godkänna sjöfartspaketet Erika III, och uppmuntrar också medlemsstaterna att tillämpa paketet omedelbart och utveckla tillräckliga rättsliga mekanismer som gör att man kan undvika eller åtgärda olyckor eller tillbud med katastrofala följder för utvecklingen i havsområdena, såsom Erika- och Prestigeolyckorna. 21. Europaparlamentet framhåller att ramdirektivet om en marin strategi(4) bör utgöra den miljömässiga hörnstenen i den integrerade havspolitiken för EU. I detta direktiv fastställs att regioner där havets tillstånd är kritiskt bör ta fram och genomföra snabbare åtgärder för att uppnå god miljöstatus. I sådana regioner är det särskilt viktigt att kommissionen samordnar olika sektorer, program och strategier och utarbetar och tillhandahåller tillräckligt finansiellt stöd. För att uppnå en sant integrerad havspolitik är det nödvändigt att inkludera landbaserade verksamheter som jordbruk, avloppsvattenhantering, transporter och energiproduktion. Sådana regioner kan utgöra pilotområden för en verklig och fullständigt integrerad havspolitik. 22. Europaparlamentet välkomnar kommissionens redovisning beträffande undantaget för sjömän från vissa delar av den europeiska sociallagstiftningen och arbetarskyddet (till exempel direktiv 98/59/EG(5) om massavskedanden, direktiv 2001/23/EG(6) om arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamhet eller delar av företag eller verksamhet, direktiv 2002/14/EG(7) om information till och samråd med arbetstagare och direktiv 96/71/EG(8) om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster). Parlamentet föreslår att dessa direktiv ska omarbetas i nära samarbete med arbetsmarknadens partner. 23. Europaparlamentet uppmanar bestämt de medlemsstater som ännu inte gjort det, att snarast ratificera konventionen om arbete till sjöss (2006), som antogs i syfte att förbättra levnads- och arbetsvillkoren till sjöss och förebygga illojal konkurrens inom denna sektor genom att uppdatera och kodifiera alla gällande internationella arbetsnormer. 24. Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att uppdatera direktiv 1999/95/EG(9) om arbetstidens längd för sjömän, samt lagstiftningen inom områden som faller under kommissionens behörighet men som inte täcks eller endast delvis täcks på gemenskapsnivå, såsom bestämmelserna för bemanningsföretag eller en arbetstagares rätt att erhålla ett undertecknat anställningsavtal. 25. Europaparlamentet anser att de regionala och lokala parterna måste göras delaktiga i arbetet om havspolitiken ska ha framgång. Parlamentet betonar därför behovet av närmare samarbete och bättre nätverk mellan de europeiska kustregionerna genom främjandet av samordnade strategier för utveckling och konkurrenskraft och effektivare samordning mellan olika förvaltningsnivåer. 26. Europaparlamentet upprepar sitt krav på att man i framtiden ska fortsätta att fullfölja initiativet med en integrerad havspolitik för EU och uppmanar kommissionen att stärka dess politiska ramar samt den territoriella, sociala och ekonomiska sammanhållningen med kontinentala Europa och dess politikområden. Parlamentet föreslår att ett betänkande om den europeiska havspolitiken ska offentliggöras vartannat år, och rekommenderar en regelbunden offentlig diskussion med alla berörda parter. Parlamentet uppmanar framtida rådsordförandeskap att ta upp havspolitiken inom ramen för sitt arbetsprogram. Parlamentet kräver dessutom en årlig och klar redovisning av alla havsrelaterade projekt som erhållit EU-medel av kommissionen. 27. Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att stödja förhandlingar om en bättre förvaltning av det delade ansvaret för havsvattenområden med tredjeländer och stödjer starkt ett ökat samarbete med grannländer så att havsvattenområden skyddas internationellt. 28. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inom ramen för FN och IMO aktivt stödja det initiativ som flera medlemsstater arbetat för, det vill säga, att utvidga rätten till förföljelse till havs och i luften till kuststaternas territorialvatten, förutsatt att de berörda länderna går med på det, samt utveckla en mekanism för ömsesidigt bistånd mot sjöröveri. 29. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för en ny integrerad havspolitik inrätta ett gemenskapssystem för samordning och ömsesidigt bistånd som skulle göra det möjligt för militärfartyg som seglar under en medlemsstats flagg i internationellt vatten att skydda fiske- och handelsfartyg från andra medlemsstater i ett så tidigt skede som möjligt. 30. Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt med en övergripande EU-strategi för havs- och sjöfartsforskning och att tillräckligt med medel måste avsättas till den – redan i det sjunde ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration och i kommande program. 31. Europaparlamentet framhåller att rimlig hänsyn till havspolitiken bör tas vid utarbetandet av EU:s budget och i instrument efter 2013. Parlamentet begär att en kortfattad framställning av denna hänsyn ska ges i de regelbundet utgivna rapporterna om EU:s havspolitik. 32. Europaparlamentet välkomnar även Europeiska rådets rekommendation av den 14 december 2007, enligt vilken havspolitiken bör anpassas till de olika särdragen i medlemsstaterna och havsregionerna, i synnerhet i kustområden, på öar och i de yttersta randområdena. 33. Europaparlamentet erkänner medlemsstaternas behörighet på detta område, men ser samtidigt med intresse fram emot kommissionens offentliggörande av en färdplan för att underlätta medlemsstaternas utveckling av fysisk planering för kust- och havsområden. Parlamentet uppmärksammar behovet av att man behåller en lämplig jämvikt mellan ekonomiska, sociala, territoriella och ekologiska hänsyn. 34. Europaparlamentet erinrar om att den exceptionella havsdimension som kustområdena, öarna och de yttersta randområdena representerar i EU erbjuder unika möjligheter med tanke på innovation, forskning, miljö, biologisk mångfald, utveckling av innovativ havsteknik m.m., och att den framtida integrerade havspolitiken måste uppmärksamma dessa möjligheter. Parlamentet anser att det bör inrättas kompetenscentrum och efterlyser incitament och stöd till de forskningscentrum vid universitet som redan finns i kustområdena. 35. Europaparlamentet understryker vågenergins betydelse som en ren och alternativ energikälla, och uppmanar kommissionen att beakta denna energikälla i framtida handlingsplaner. 36. Europaparlamentet anser att det grundläggande målet för den integrerade havspolitiken för EU på fiskeområdet bör vara att främja en modernisering och hållbar, balanserad och rättvis utveckling av denna sektor i hela unionen, varvid sektorns socioekonomiska livskraft och ett hållbart resursutnyttjande bör garanteras och en självständig livsmedelsförsörjning och livsmedelssäkerhet samt den allmänna försörjningen med fisk tryggas samtidigt som man ser till att arbetstillfällen bevaras och att fiskarnas levnadsvillkor förbättras. 37. Europaparlamentet anser att den gemensamma fiskeripolitiken hittills inte har tillgodosett kraven på vare sig de marina resursernas hållbarhet eller EU:s fiskeflottas och kustsamhällens ekonomiska bärkraftighet. Följaktligen bör den integrerade havspolitiken för EU utvecklas på ett sätt som gör att man undviker bristerna i den gemensamma fiskeripolitiken såsom alltför hög centralisering och oförmågan att beakta de regionala skillnaderna mellan EU:s fiskevatten. 38. Europaparlamentet anser att skapandet av fler och bättre sjöfartsjobb, särskilt inom fiskesektorn, även förutsätter garantier för en rättvis och tillräckligt hög inkomstnivå, anständiga arbetsförhållanden (inbegripet hälsa och säkerhet) och tillgång till utbildning för dem som jobbar i branschen. 39. Europaparlamentet anser att medlemsstaterna ömsesidigt bör erkänna utbildningsbevis från gymnasial yrkesutbildning för yrkena som styrman och maskinist på fiskefartyg. 40. Europaparlamentet upprepar att det måste finnas mekanismer för utbetalning av subventioner eller kompensation till de fiskare som drabbats av de socioekonomiska konsekvenserna av åtgärderna för återhämtning av fiskbestånden eller skydd av ekosystemen, i synnerhet i de minst gynnade regionerna och samhällena och i de yttersta randområdena. 41. Europaparlamentet upprepar behovet av att stärka den vetenskapliga forskningen inom fisket i medlemsstaterna, i synnerhet inom ramen för det sjunde ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration. 42. Europaparlamentet efterlyser gemenskapsstöd till antagandet av effektiva åtgärder som garanterar tillgång till lämpliga resurser för att evakuera, hjälpa och undsätta besättningar. 43. Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén.
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| Rättsligt meddelande - Integritetspolicy |