Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juni 2008 om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1405/2006 om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för de mindre Egeiska öarna och om rättelse av förordning (EG) nr 1782/2003 (KOM(2008)0168 – C6-0175/2008 – 2008/0065(CNS))

P6_TA(2008)0241 A6-0170/2008

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2008)0168),

–   med beaktande av artikel 37 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0175/2008),

–   med beaktande av artiklarna 51 och 43.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A6-0170/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

2.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

3.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets resolution av den 5 juni 2008 om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 3/2008 för budgetåret 2008, avsnitt III – kommissionen och avsnitt VI - Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (9903/2008 – C6-0206/2008 – 2008/2095(BUD))

P6_TA(2008)0242 A6-0204/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 272 i EG-fördraget och artikel 177 i Euratomfördraget,

–   med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(1), särskilt artiklarna 37 och 38,

–   med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2008, slutgiltigt antagen den 13 december 2007(2),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(3),

–   med beaktande av det preliminära förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 3/2008 för budgetåret 2008 som kommissionen lade fram den 14 april 2008 (KOM(2008)0201),

–   med beaktande av det förslag till ändringsbudget nr 3/2008 som rådet fastställde den 26 maj 2008 (9903/2008 – C6-0206/2008),

–   med beaktande av artikel 69 i och bilaga IV till arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A6-0204/2008), och av följande skäl:

A.  Förslaget till ändringsbudget nr 3 till den allmänna budgeten för 2008 tar upp följande områden:

B.  Syftet med förslaget till ändringsbudget nr 3/2008 är att formellt införa dessa budgetjusteringar i 2008 års budget.

C.  Rådet införde i förslaget till ändringsbudget nr 3/2008 de besparingar som gjordes på löner och pensioner samt finansieringen av den så kallade övervakningsmekanismen för Microsoft.

1.  Europaparlamentet erinrar om att anslagen för de gemensamma företagen utbetalas från det berörda programmets driftbudget.

2.  Europaparlamentet påpekar att övervakningsmekanismen för Microsoft enbart finansieras genom besparingarna på löner och pensioner under rubrik 5.

3.  Europaparlamentet beklagar att rådet oväntat minskade budgetpost 26 02 01 och därmed införde en ny beståndsdel utan någon diskussion med parlamentet. Parlamentet förväntar sig att dessa besparingar kommer att användas för att finansiera parlamentets prioriteringar under rubrik 1a.

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i framtiden undvika att finansiering som kopplas till instrument som Europeiska unionens solidaritetsfond eller Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter tas upp i förslag till ändringsbudgetar tillsammans med andra frågor, detta för att undvika förseningar av beslut och genomförande.

5.  Europaparlamentet godkänner förslaget till ändringsbudget nr 3/2008 utan ändringar.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1525/2007 (EUT L 343, 27.12.2007, s. 9). (2) EUT L 71, 14.3.2008. (3) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. Avtalet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets beslut 2008/371/EG (EUT L 128, 16.5.2008, s. 8).

Europaparlamentets resolution av den 5 juni 2008 om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 4/2008 för budgetåret 2008, avsnitt III – kommissionen (9904/2008 – C6-0207/2008 – 2008/2094(BUD))

P6_TA(2008)0243 A6-0203/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av artikel 272 i EG-fördraget och artikel 177 i Euratomfördraget,

–   med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget(1), särskilt artiklarna 15.3, 37 och 38,

–   med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2008, slutgiltigt antagen den 13 december 2007(2),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(3),

–   med beaktande av det preliminära förslag till Europeiska unionens ändringsbudget nr 4/2008 för budgetåret 2008 som kommissionen lade fram den 15 april 2008 (KOM(2008)0203),

–   med beaktande av det förslag till ändringsbudget nr 4/2008 som rådet fastställde den 26 maj 2008 (9904/2008 – C6-0207/2008)

–   med beaktande artikel 69 och bilaga IV i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A6-0203/2008), och av följande skäl:

A.  Förslaget till ändringsbudget nr 4 till den allmänna budgeten för 2008 syftar till att i 2008 års budget införa överskottet från budgetåret 2007, vilket uppgår till 1 528 833 290 EUR.

B.  De huvudsakliga beståndsdelarna i detta överskott är att inkomsterna blev 72 957 868,80 EUR högre än beräknat och att utgifterna blev 1 579 386 212,59 EUR lägre än beräknat samt att det uppstod ett negativt saldo för växelkursskillnaderna på -123 510 791,35 EUR.

C.  Underutnyttjandet av betalningsbemyndiganden har jämfört med tidigare år ytterligare minskat.

D.  Underutnyttjandet för betalningsbemyndiganden under 2007(4) uppgick för rubrik 1 till 648 miljoner EUR, för rubrik 2 till 361 miljoner EUR, för rubrik 3 till 241 miljoner EUR för rubrik 4 till 362 miljoner EUR och för rubrik 5 till 903 miljoner EUR.

1.  Europaparlamentet noterar det preliminära förslaget till ändringsbudget nr 4/2008 som enbart ägnas åt en redogörelse av räkenskaperna för budgetåret 2007.

2.  Europaparlamentet godkänner förslaget till ändringsbudget nr 4/2008 utan ändringar.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 248, 16.9.2002, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1525/2007 (EUT L 343, 27.12.2007, s. 9). (2) EUT L 71, 14.3.2008. (3) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. Avtalet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets beslut 2008/371/EG (EUT L 128, 16.5.2008, s. 8). (4) Baserat på skillnaden mellan betalningsbemyndigandena och utgifterna budgetåret 2007, utan att inkludera beloppen för inkomster och utgiftsgenomförande samt överföringar från inkomster avsatta för särskilda ändamål.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juni 2008 om initiativet från Förbundsrepubliken Tyskland inför antagandet av rådets beslut om ett antikorruptionsnätverk med kontaktpunkter (11231/2007 – C6-0240/2007 – 2007/0809(CNS))

P6_TA(2008)0244 A6-0174/2008

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Förbundsrepubliken Tysklands initiativ (11231/2007),

–   med beaktande av artikel 34.2 c i EU-fördraget,

–   med beaktande av artikel 39.1 i EU-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0240/2007),

–   med beaktande av artiklarna 93 och 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0174/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner Förbundsrepubliken Tysklands initiativ såsom ändrat av parlamentet.

2.  Rådet uppmanas att ändra texten i överensstämmelse härmed.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra Förbundsrepubliken Tysklands initiativ.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet, kommissionen och Förbundsrepubliken Tysklands regering parlamentets ståndpunkt.

Förbundsrepubliken Tysklands initiativ   Parlamentets ändringar Ändring 1 Artikel 1 För att förbättra det samarbete som myndigheter och organ bedriver för att förhindra och bekämpa korruption i Europa skall ett nätverk av EU-medlemsstaternas kontaktpunkter (nedan kallat nätverket) inrättas. Europeiska kommissionen, Europol och Eurojust skall delta fullt ut i nätverkets verksamhet. För att förbättra det samarbete som myndigheter och organ bedriver för att förhindra och bekämpa korruption i Europa ska ett nätverk av medlemsstaternas kontaktpunkter (nedan kallat nätverket) inrättas. Kommissionen, i synnerhet Olaf, Europol och Eurojust ska delta fullt ut i nätverkets verksamhet. Ändring 2 Artikel 2 Nätverket skall bestå av myndigheter och organ i Europeiska unionens medlemsstater med uppdrag att förhindra och bekämpa korruption. Medlemmarna skall utses av medlemsstaterna. Varje medlemsstat skall utse minst en och högst tre organisationer. Europeiska kommissionen skall utse sina egna företrädare. Europol och Eurojust kan inom ramen för respektive behörighet medverka i nätverkets verksamhet. Nätverket ska bestå av myndigheter och organ i medlemsstaterna med uppdrag att förhindra och bekämpa korruption. Medlemmarna ska utses av medlemsstaterna. Varje medlemsstat ska utse minst en och högst tre organisationer. Kommissionen ska, med deltagande av Olaf, utse sina egna företrädare. Olaf, Europol och Eurojust ska inom ramen för respektive behörighet medverka i nätverkets verksamhet. Ändring 3 Artikel 3, punkt 1, led 1a (ny) 1a.  Att varje år lägga fram en rapport för kommissionen och Europaparlamentet om resultaten enligt led 1, där så är lämpligt tillsammans med konkreta förslag för att förhindra och bekämpa korruption. Ändring 4 Artikel 3, punkt 2 2.  För att fullgöra sina uppgifter skall nätverkets medlemmar skall träffas så ofta som behövs, dock minst en gång per år. 2.  För att fullgöra sina uppgifter ska nätverkets medlemmar träffas minst en gång per år. Ändring 5 Artikel 5, punkt 1 1.  Nätverket skall organisera sitt arbete med utgångspunkt i det informella samarbete som för närvarande sker inom ramen för Epac. 1.  Nätverket ska organisera sitt arbete så att det leds av det aktuella rådsordförandeskapet och bygga på med utgångspunkt i det informella samarbete som för närvarande sker inom ramen för Epac. Ändring 6 Artikel 5, punkt 2 2.  Medlemsstaterna och Europeiska kommissionen skall stå för alla kostnader för de medlemmar eller företrädare som de utsett. Detsamma skall gälla för Europol och Eurojust. 2.  Kommissionen ska stå för alla kostnader för sina företrädare samt även för kostnaderna för de medlemmar som medlemsstaterna utsett. Detsamma ska gälla för Europol och Eurojust.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juni 2008 om förslaget till rådets förordning om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (KOM(2007)0602 – C6-0454/2007 – 2007/0223(CNS))

P6_TA(2008)0245 A6-0193/2008

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2007)0602),

–   med beaktande av artikel 37 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0454/2007),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandet från utskottet för internationell handel (A6-0193/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till förordning Skäl 2a (nytt) (2a)  För att överensstämma med Världshandelsorganisationens regler om icke-diskriminering och nationell behandling bör ingenting i denna förordning resultera i diskriminerande behandling med avseende på åtgärder som vidtas för att bekämpa olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU). Ändring 2 Förslag till förordning Skäl 3a (nytt) (3a)  Europeiska unionens yttersta randområden, som beskrivs i artikel 299 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen och i artikel 349 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, kräver särskild uppmärksamhet när det gäller att bekämpa IUU-fiske eftersom ekosystemen i dessa områden är mycket känsliga. Ändring 3 Förslag till förordning Skäl 5 (5)  Enligt den internationella handlingsplan för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske som FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation antog 2001 är IUU-fiske sådan fiskeverksamhet som betraktas som olaglig, orapporterad och oreglerad enligt följande: (5)  Enligt den internationella handlingsplan för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske som FAO, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation antog 2001 är IUU-fiske sådan fiskeverksamhet som betraktas som olaglig, orapporterad och oreglerad. 1.  Olagligt fiske avser verksamhet som bedrivs – av nationella eller utländska fartyg i vatten under en stats jurisdiktion, utan den statens tillstånd, eller i strid med dess lagar och andra författningar, – av fartyg som för flagg från stater som är parter i en relevant regional fiskeriorganisation, men som verkar i strid med antingen de bevarande- och förvaltningsåtgärder som har antagits av den organisation och som är bindande för staterna, eller med relevanta bestämmelser i tillämplig internationell lag, eller – i strid med nationella lagar eller internationella åtaganden, även dem som samarbetande stater har förbundit sig till inom ramen för en regional fiskeriorganisation. 2.  Orapporterat fiske avser fiskeverksamhet som – inte har rapporterats eller har rapporterats på felaktigt sätt till den relevanta nationella myndigheten, i strid med nationella lagar och andra författningar, eller – har skett inom behörighetsområdet för en regional fiskeriorganisation, men som inte har rapporterats eller har rapporterats på felaktigt sätt, i strid med den organisationens rapporteringsförfaranden. 3.  Oreglerat fiske avser fiskeverksamhet – inom en relevant regional fiskeriorganisations tillämpningsområde som bedrivs av fartyg utan nationalitet, eller av sådana som för flagg från en stat som inte är part i organisationen, eller av en fiskeenhet, på ett sätt som inte är förenligt med eller står i strid med den organisationens bevarande- eller förvaltningsåtgärder, eller – i områden eller efter fiskebestånd för vilka det inte finns några tillämpliga bevarande- eller förvaltningsåtgärder och där fiskeverksamheten bedrivs på ett sätt som inte är förenligt med statens ansvar för bevarandet av levande marina resurser i enlighet med internationell lag. Ändring 4 Förslag till förordning Skäl 13 (13)  Fiskeriprodukter från IUU-fiske bör inte få importeras till gemenskapen. För att detta förbud ska kunna bli effektivt och verkligen leda till att alla importerade produkter har skördats i enlighet med både internationella regler om bevarande och förvaltning, och eventuella andra regler som gäller fiskefartyget i fråga, bör ett certifieringssystem införas för all import av fiskeriprodukter till gemenskapen. (13)  Fiskeriprodukter från IUU-fiske bör inte få importeras till gemenskapen. För att detta förbud ska kunna bli effektivt och spårbarhet ska kunna garanteras samt för att åtgärderna verkligen ska kunna leda till att alla importerade produkter har skördats i enlighet med både internationella regler om bevarande och förvaltning, och eventuella andra regler som gäller fiskefartyget i fråga, bör ett certifieringssystem införas för all import av fiskeriprodukter till gemenskapen. Ändring 5 Förslag till förordning Skäl 14 (14)  Gemenskapen bör beakta utvecklingsländernas kapacitetsbegränsningar att genomföra certifieringssystemet. (14)  Gemenskapen bör beakta utvecklingsländernas samtliga kapacitetsbegränsningar att genomföra certifieringssystemet och hjälpa dem att undvika möjliga icke-tariffära handelshinder. Ändring 6 Förslag till förordning Skäl 14a (nytt) (14a)  Stöd kan göras tillgängligt bl.a. i form av ekonomiskt stöd och tekniskt bistånd och utbildningsprogram. Ändring 7 Förslag till förordning Skäl 34 (34)  Medlemsstaterna och kommissionen måste samarbeta med varandra och med tredjeland för att se till att IUU-fiske utreds grundligt och att åtgärderna i den här förordningen kan tillämpas. Ett system för ömsesidigt bistånd bör upprättas för att förbättra den typen av samarbete. (34)  Samarbete, samordning och utbyte av bästa metoder mellan medlemsstaterna och kommissionen och med tredjeland är viktigt för att för att se till att IUU-fiske utreds grundligt och att åtgärderna i den här förordningen kan tillämpas i framtiden. Ett system för ömsesidigt bistånd bör upprättas för att förbättra den typen av samarbete. Ändring 8 Förslag till förordning Skäl 37 (37)  I denna förordning ses IUU-fiske som brott mot tillämpliga lagar och andra författningar, eftersom de kraftigt undergräver möjligheten att uppnå målen med bestämmelserna och äventyrar hållbarheten för de berörda bestånden och bevarandet av den marina miljön. Med tanke på dess begränsade tillämpningsområde måste den här förordningen komplettera rådets förordning 2847/93 som upprättar den grundläggande ramen för kontroll och övervakning av fiskeverksamhet inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken. Den här förordningen skärper reglerna i förordning 2847/93 när det gäller inspektioner i hamn av tredjelands fartyg (artikel 28 e–g), som nu avskaffas och ersätts med bestämmelserna för inspektioner i hamn i kapitel II i den här förordningen. I kapitel X i den här förordningen föreskrivs också sanktioner som gäller särskilt för IUU-fiske. Bestämmelserna i förordning 2847/93 om sanktioner (artikel 31) fortsätter således att gälla för andra överträdelser av den gemensamma fiskeripolitiken än dem som föreskrivs i den här förordningen. (37)  I denna förordning ses IUU-fiske som brott mot tillämpliga lagar och andra författningar, eftersom det kraftigt undergräver möjligheten att uppnå målen med bestämmelserna och äventyrar levnadsvillkoren för de fiskare som bedriver lagligt fiske, hållbarheten för branschen och de berörda bestånden och bevarandet av den marina miljön. Med tanke på dess begränsade tillämpningsområde måste den här förordningen komplettera rådets förordning (EEG) nr 2847/93 som upprättar den grundläggande ramen för kontroll och övervakning av fiskeverksamhet inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken. Den här förordningen skärper reglerna i förordning (EEG) nr 2847/93 när det gäller inspektioner i hamn av tredjelands fartyg (artikel 28 e–g), som nu avskaffas och ersätts med bestämmelserna för inspektioner i hamn i kapitel II i den här förordningen. I kapitel X i den här förordningen föreskrivs också sanktioner som gäller särskilt för IUU-fiske. Bestämmelserna i förordning (EEG) nr 2847/93 om sanktioner (artikel 31) fortsätter således att gälla för andra överträdelser av den gemensamma fiskeripolitiken än dem som föreskrivs i den här förordningen. Ändring 9 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 2 2.  I detta syfte ska varje medlemsstat vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med gemenskapslagstiftningen för att se till att systemet blir effektivt. Den ska ställa tillräckliga medel till sina behöriga myndigheters förfogande, så att de kan utföra sina uppgifter enligt denna förordning. 2.  I detta syfte ska varje medlemsstat vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med gemenskapslagstiftningen och både multilaterala och bilaterala internationella förpliktelser för att se till att systemet blir effektivt. Den ska ställa tillräckliga medel till sina behöriga myndigheters förfogande, så att de kan utföra sina uppgifter enligt denna förordning. Ändring 10 Förslag till förordning Artikel 2 – led -a (nytt) -a)  IUU-fiske är olagligt, orapporterat och oreglerat fiske, enligt följande: 1.  Olagligt fiske avser verksamhet som bedrivs – av nationella eller utländska fartyg i vatten under en stats jurisdiktion, utan den statens tillstånd, eller i strid med dess lagar och andra författningar, – av fartyg som för flagg från stater som är parter i en relevant regional fiskeriorganisation, men som verkar i strid med antingen de bevarande- och förvaltningsåtgärder som har antagits av den organisationen och som är bindande för staterna, eller med relevanta bestämmelser i tillämplig internationell lag, eller – i strid med nationella lagar eller internationella åtaganden, även dem som samarbetande stater har förbundit sig till inom ramen för en regional fiskeriorganisation. 2.  Orapporterat fiske avser fiskeverksamhet som – inte har rapporterats eller har rapporterats på felaktigt sätt till den relevanta nationella myndigheten, i strid med nationella lagar och andra författningar, eller – har skett inom behörighetsområdet för en regional fiskeriorganisation, men som inte har rapporterats eller har rapporterats på felaktigt sätt, i strid med den organisationens rapporteringsförfaranden. 3.  Oreglerat fiske avser fiskeverksamhet – inom en relevant regional fiskeriorganisations tillämpningsområde som bedrivs av fartyg utan nationalitet, eller av sådana som för flagg från en stat som inte är part i organisationen, eller av en fiskeenhet, på ett sätt som inte är förenligt med eller står i strid med den organisationens bevarande- eller förvaltningsåtgärder, eller – i områden eller efter fiskebestånd för vilka det inte finns några tillämpliga bevarande- eller förvaltningsåtgärder och där fiskeverksamheten bedrivs på ett sätt som inte är förenligt med statens ansvar för bevarandet av levande marina resurser i enlighet med internationell lag. Ändring 11 Förslag till förordning Artikel 2 – led a a) fiskefartyg: fartyg oavsett storlek som används eller som är avsett att användas för kommersiellt utnyttjande av fiskeriresurser, inklusive stödfartyg, transportfartyg, fiskberedningsfartyg och fartyg som deltar i omlastning, a) fiskefartyg: fartyg oavsett storlek som används eller som är avsett att användas för kommersiellt utnyttjande av fiskeriresurser, för kylning, frysning eller beredning ombord av fiskeriresurser eller för transport av sådana resurser, inklusive stödfartyg, transportfartyg, fiskberedningsfartyg och fartyg som deltar i omlastning, Ändring 12 Förslag till förordning Artikel 2 – led h h) regional fiskeriorganisation: en subregional eller regional organisation eller instans med behörighet, erkänd enligt internationell lag, att upprätta bevarande- och förvaltningsåtgärder för gränsöverskridande eller långvandrande bestånd i de öppna hav som organisationen ansvarar för i kraft av den konvention eller det avtal som inrättar organisationen, h) regional fiskeriorganisation: en subregional eller regional organisation eller instans med behörighet, erkänd enligt internationell lag, att upprätta bevarande- och förvaltningsåtgärder för fiskbestånd i de öppna hav som organisationen ansvarar för i kraft av den konvention eller det avtal som inrättar organisationen, Ändring 13 Förslag till förordning Artikel 3 – stycke 1 – led j j)  Fångst eller landning av undermålig fisk. j)  Landning av undermålig fisk. Ändring 14 Förslag till förordning Artikel 3 – stycke 2 – led a a)  Om det har bedrivit fiskeverksamhet i ett område som omfattas av en regional fiskeriorganisation på ett sätt som är oförenligt med eller står i strid med den organisationens bevarande- och förvaltningsåtgärder och för flagg från en stat som inte är part i den organisationen. a)  Om det har bedrivit fiskeverksamhet i ett område som omfattas av en regional fiskeriorganisation på ett sätt som är oförenligt med eller står i strid med den organisationens bevarande- och förvaltningsåtgärder eller för flagg från en stat som inte är part i den organisationen. Ändring 15 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 1a (ny) 1a.  För fiskefartyg från tredjeländer som är uppförda på gemenskapens förteckning över IUU-fartyg enligt artiklarna 26 och 29 är det förbjudet att angöra medlemsstaternas hamnar, utnyttja hamntjänster och genomföra landning, omlastning och beredning ombord i sådana hamnar. Ändring 16 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 2 2.  Förutom vid force majeure, är tillträde till medlemsstaternas hamnar, tillhandahållande av hamntjänster och genomförande av landning, omlastning och beredning ombord i sådana hamnar tillåtet för fiskefartyg från tredjeland endast om de uppfyller kraven i det här kapitlet och andra bestämmelser i den här förordningen. 2.  Tillträde till medlemsstaternas hamnar, tillhandahållande av hamntjänster och genomförande av landning, omlastning och beredning ombord i sådana hamnar är tillåtet för andra fiskefartyg från tredjeland än de som avses i punkt 1 endast om de uppfyller kraven i det här kapitlet och andra bestämmelser i den här förordningen. Ändring 17 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 2a (ny) 2a.  Vid force majeure eller i en nödsituation får de fiskefartyg som avses i punkterna 1a och 2 angöra medlemsstaternas hamnar för att utnyttja hamntjänsterna och de tjänster som är strikt nödvändiga för att komma tillrätta med nödsituationen. Ändring 18 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 3 3.  Omlastningar mellan fiskefartyg från tredjeland eller mellan ett sådant fartyg och fartyg som för en medlemsstats flagg är förbjudna i gemenskapens vatten och får endast äga rum i hamn och i enlighet med bestämmelserna i det här kapitlet. 3.  I gemenskapens vatten är omlastningar mellan fiskefartyg från tredjeland eller mellan fiskefartyg från tredjeland och fartyg som för en medlemsstats flagg förbjudna, förutom i utsedda hamnar och i enlighet med bestämmelserna i det här kapitlet. Ändring 19 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 4 4.  Fartyg som för en medlemsstats flagg får inte omlasta fångster till havs från fiskefartyg från tredje land utanför gemenskapens vatten. 4.  Utanför gemenskapens vatten är omlastningar till havs mellan fartyg som för en medlemsstats flagg eller mellan fartyg som för en medlemsstats flagg och fiskefartyg från tredjeland förbjudna. Ändring 20 Förslag till förordning Artikel 5 – punkt 1 1.  Medlemsstaterna ska utse ett landningsställe eller en plats nära kusten (utsedda hamnar) där landning eller omlastning av den fisk som avses i punkt 2 är tillåten. 1.  Medlemsstaterna ska utse landningshamnar eller platser nära kusten (utsedda hamnar) där hamntjänster och landning eller omlastning av den fisk som avses i punkt 2 är tillåtet. Ändring 21 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 1 – inledningen 1.  Minst 72 timmar innan fartyget beräknas anlöpa hamn ska befälhavaren på fartyg från tredjeland eller dennes ombud, till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat vars hamnar eller landningsplatser de önskar utnyttja meddela följande: 1.  Minst 72 timmar innan fartyget beräknas anlöpa hamn, utom vid force majeure, ska befälhavaren på fartyg från tredjeland eller dennes ombud, till de behöriga myndigheterna i den medlemsstat vars hamnar eller landningsplatser de önskar utnyttja meddela följande: Ändring 22 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 1 – led ga (nytt) ga)  Den mängd som ska landas eller lastas om. Ändring 23 Förslag till förordning Artikel 6 – punkt 3 3.  Kommissionen får enligt förfarandet i artikel 52, under en begränsad tid som kan förlängas, undanta vissa kategorier av fiskefartyg från tredjeland från deras förpliktelser enligt punkt 1, eller fastställa en annan anmälningsfrist som tar hänsyn till bland annat avstånden mellan fiskeområdena, landningsplatserna och hamnarna i vilka fartygen i fråga är registrerade eller hemmahörande. utgår Ändring 24 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 4 4.  Genom undantag från punkterna 2 och 3 får hamnmedlemsstaten tillåta hamntillträde och fullständig eller delvis landning även i fall där informationen enligt punkt 1 inte är fullständig eller inte ännu har kontrollerats; i dessa fall måste emellertid fisken förvaras i lager under de behöriga myndigheternas överinseende. Fisken får inte släppas ut på marknaden för att säljas, övertas eller transporteras förrän den information som avses i punkt 1 har mottagits eller kontrollen fullgjorts. Om denna process inte har avslutats senast 14 dagar efter landningen får hamnmedlemsstaten beslagta och avyttra fisken i enlighet med nationella föreskrifter. 4.  Genom undantag från punkterna 2 och 3 får hamnmedlemsstaten tillåta hamntillträde och fullständig eller delvis landning även i fall där informationen enligt punkt 1 inte är fullständig eller inte ännu har kontrollerats; i dessa fall måste emellertid djupfryst fisk förvaras i lager under de behöriga myndigheternas överinseende. Fisken får inte släppas ut på marknaden för att säljas, övertas eller transporteras förrän den information som avses i punkt 1 har mottagits eller kontrollen fullgjorts. Om denna process inte har avslutats senast 14 dagar efter landningen får hamnmedlemsstaten beslagta och avyttra fisken i enlighet med nationella föreskrifter. Lagringskostnaderna ska betalas av operatörerna. Ändring 25 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 4a (ny) 4a.  Om den fisk som avses i punkt 4 är färsk ska den avyttras via de sedvanliga kanalerna. De behöriga myndigheterna ska förvalta intäkterna från denna försäljning till dess att den period som avses i punkt 4 har löpt ut. Ändring 26 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 1 1.  Medlemsstaterna ska inspektera minst 15 % av alla landningar, omlastningar och beredningar ombord som utförs i deras hamnar av tredjelands fiskefartyg varje år. 1.  Medlemsstaterna ska inspektera minst 50 % av alla landningar, omlastningar och beredningar ombord som utförs i deras hamnar av tredjelands fiskefartyg varje år. Ändring 27 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 2 – led d d)  Fiskefartyg som förekommer på en sådan förteckning över misstänkta IUU-fartyg som har antagits av en regional fiskeriorganisation och anmälts i enlighet med artikel 29. d)  Fiskefartyg som förekommer på en sådan förteckning över misstänkta IUU-fartyg som har antagits av en regional fiskeriorganisation och anmälts i enlighet med artikel 29 och som ännu inte har uppförts på den gemenskapsförteckning över IUU-fartyg som avses i artikel 26. Ändring 28 Förslag till förordning Artikel 9 – punkt 3a (ny) 3a.  Sådan inspektion ska omfattas av bestämmelser och mål som på förhand fastställts av kommissionen och förvaltas och genomföras på ett enhetligt sätt i de olika medlemsstaterna. Varje medlemsstat ska upprätta en databas utifrån kriterier som kommissionen fastställt, i vilken alla inspektioner som genomförts på medlemsstatens territorium ska registreras. Medlemsstaterna ska låta kommissionen få tillgång till databaserna när kommissionen begär detta. Ändring 29 Förslag till förordning Artikel 10 Artikel 10 – Inspektörer utgår 1.  Medlemsstaterna ska utfärda en identitetshandling till varje inspektör. Inspektörerna ska medföra denna när de inspekterar ett fiskefartyg. 2.  Medlemsstaterna ska se till att inspektörerna utför sitt uppdrag enligt bestämmelserna i detta avsnitt. Ändring 30 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 1 – inledningen 1.  Inspektörer som har goda skäl att tro att ett fiskefartyg har bedrivit IUU-fiske i enlighet med kriterierna i artikel 3 ska 1.  Inspektörer som utifrån de uppgifter som framkommit under inspektionen har tillräckliga skäl att misstänka att ett fiskefartyg har bedrivit IUU-fiske i enlighet med kriterierna i artikel 3 ska Ändring 31 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 1 – led a a) göra en anteckning om överträdelsen i inspektionsrapporten, a) göra en anteckning om den förmodade överträdelsen i inspektionsrapporten, Ändring 32 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 1 – led aa (nytt) aa) hindra fartyget från att landa, omlasta eller bereda sin fångst ombord, Ändring 33 Förslag till förordning Artikel 13 – punkt 1 1.  Fiskeriprodukter från olagligt, orapporterat eller oreglerat fiske får inte importeras till gemenskapen. 1.  Fiskeriprodukter från olagligt, orapporterat eller oreglerat fiske får i enlighet med kriterierna i artikel 3 inte importeras till gemenskapen. Ändring 36 Förslag till förordning Artikel 18 – punkt 4 4.  Varje person ska ha rätt att överklaga beslut som fattas av de behöriga myndigheterna enligt punkterna 1 eller 2 om beslutet berör personen direkt och personligen. Rätten att överklaga ska utövas enligt den berörda medlemsstatens bestämmelser. 4.  Varje juridisk eller fysisk person ska ha rätt att överklaga beslut som fattas av de behöriga myndigheterna enligt punkterna 1 eller 2 om beslutet berör personen direkt och personligen. Rätten att överklaga ska utövas enligt den berörda medlemsstatens bestämmelser. Ändring 37 Förslag till förordning Artikel 20 Artikel 20 – Återexport utgår 1.  Återexport av produkter som har importerats med ett fångstintyg i enlighet med detta kapitel är tillåten genom att de behöriga myndigheterna i den medlemsstat varifrån återexporten ska ske godkänner ett intyg om återexport på begäran av återexportören. 2.  Intyg om återexport ska innehålla alla uppgifter som krävs enligt mallen i bilaga II och ska åtföljas av en kopia på de fångstintyg som har godtagits för import av produkterna. 3.  Medlemsstaterna ska meddela kommissionen vilka myndigheter som är behöriga att godkänna och kontrollera intyg om återexport. Ändring 38 Förslag till förordning Artikel 23 – punkt 3 – led b b)  Informera flaggstaten om annulleringen liksom, i förekommande fall, den stat där återexport skett. b)  Informera flaggstaten om annulleringen. Ändring 39 Förslag till förordning Artikel 23 – punkt 4 – led b b)  Informera flaggstaten och, i förekommande fall, den stat där återexport skett. b)  Informera flaggstaten. Ändring 40 Förslag till förordning Artikel 24 – rubriken Artikel 24 – Påstått IUU-fiske Artikel 24 – Förfarande för att påvisa IUU-fiske Ändring 41 Förslag till förordning Artikel 24 – punkt 1 – inledningen 1.  Kommissionen eller ett organ som har utsetts av den ska sammanställa och analysera all information om IUU-fiske 1.  Kommissionen eller ett organ som har utsetts av den ska sammanställa och analysera all information om IUU-fiske i enlighet med kriterierna i artikel 3 Ändring 42 Förslag till förordning Artikel 24 – punkt 1 – led ba (nytt) ba) information om sanktioner och böter som tillämpas mot IUU-fartyg Ändring 43 Förslag till förordning Artikel 25 – rubriken Artikel 25 – Misstänkt IUU-fiske Artikel 25 – Utredning av IUU-fiske Ändring 44 Förslag till förordning Artikel 25 – punkt 2 – led -a (nytt) -a)  Att tillhandahålla den information som samlats in av kommissionen om det misstänkta IUU-fisket samt en detaljerad redogörelse av de skäl som motiverar uppförandet på gemenskapens förteckning över IUU-fartyg. Ändring 46 Förslag till förordning Artikel 26 – punkt 1 1.  Kommissionen ska upprätta Europeiska gemenskapens förteckning över IUU-fartyg. Ett fartyg ska föras upp i förteckningen om det, efter det att åtgärder har vidtagits mot fartyget i enlighet med artiklarna 24 och 25, finns mer information som har samlats in enligt den här förordningen om att fartyget har bedrivit IUU-fiske, utan att dess flaggstat har vidtagit effektiva åtgärder för att stoppa detta. 1.  Kommissionen ska upprätta Europeiska gemenskapens förteckning över IUU-fartyg. Ett fartyg ska föras upp i förteckningen om det, efter det att åtgärder har vidtagits mot fartyget i enlighet med artiklarna 24 och 25, finns mer information som har samlats in enligt den här förordningen om att fartyget har bedrivit IUU-fiske i enlighet med kriterierna i artikel 3 utan att dess flaggstat har vidtagit effektiva åtgärder för att stoppa detta. Ändring 47 Förslag till förordning Artikel 26 – punkt 1a (ny) 1a.  Kommissionen ska meddela flaggstaten att ett fartyg har uppförts på gemenskapens förteckning över IUU-fartyg och ska i detalj anges skälen till varför fartyget ifråga uppförts på listan. Ändring 48 Förslag till förordning Artikel 26 – punkt 4a (ny) 4a.  Om en fartygsägare har ett fartyg som är uppfört på gemenskapens förteckning över IUU-fartyg måste en noggrann inspektion ske av fartygsägarens samtliga fartyg. Ändring 49 Förslag till förordning Artikel 28 – punkt 1 – led h h) dag då fartyget första gången fördes upp på IUU-förteckningen, h) dag då fartyget första gången fördes upp på gemenskapens IUU-förteckning och, i förekommande fall, dag då fartyget för första gången fördes upp på en eller flera regionala fiskeriorganisationers IUU-förteckning, Ändring 50 Förslag till förordning Artikel 28 – punkt 1 – led ia (nytt) ia) de tekniska specifikationerna för det berörda fartyget. Ändring 51 Förslag till förordning Artikel 28 – punkt 2 2.  Kommissionen ska vidta alla de åtgärder som krävs för att se till att Europeiska gemenskapens förteckning över IUU-fartyg sprids, bland annat genom att lägga den på webbplatsen för generaldirektoratet för fiske. 2.  Kommissionen ska offentliggöra gemenskapens förteckning över IUU-fartyg i Europeiska unionens officiella tidning och ska vidta alla de åtgärder som krävs för att se till att Europeiska gemenskapens förteckning över IUU-fartyg sprids, bland annat genom att lägga den på webbplatsen för generaldirektoratet för fiske. Ändring 52 Förslag till förordning Artikel 30 – punkt 1 1.  Kommissionen ska i enlighet med artikel 52 kartlägga de stater den anser vara icke-samarbetande stater när det gäller bekämpning av IUU-fiske. 1.  Kommissionen ska i enlighet med artikel 52 kartlägga de stater den anser vara icke-samarbetande stater när det gäller bekämpning av IUU-fiske, med utgångspunkt i tydliga, genomblickbara och objektiva kriterier. Ändring 53 Förslag till förordning Artikel 30 – punkt 6 – led ba (nytt) ba)  Om den berörda staten har varit föremål för handelsbegränsande åtgärder beträffande fiskeriprodukter antagna av en regional fiskeriorganisation. Ändring 54 Förslag till förordning Artikel 30 – punkt 7 7.  Om så är lämpligt, ska särskilda begränsningar för utvecklingsländer, särskilt när det gäller övervakning och kontroll av fiskeverksamhet, beaktas vid tillämpning av den här artikeln. 7.  Om så är lämpligt, ska särskilda begränsningar för utvecklingsländer, särskilt när det gäller övervakning och kontroll av fiskeverksamhet, beaktas vid tillämpning av den här artikeln. Kommissionen ska inom tre månader efter att denna förordning har trätt i kraft offentliggöra en analys av de troliga konsekvenserna av förordningen för utvecklingsländerna och lägga fram ett förslag till finansiering av särskilda program för att stödja förordningens tillämpning och undanröja eventuella negativa konsekvenser. Ändring 55 Förslag till förordning Artikel 34 Kommissionen ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att förteckningen över icke-samarbetande stater sprids, utan att bryta mot eventuella sekretessbestämmelser, bland annat genom att lägga den på webbplatsen för generaldirektoratet för fiske. Förteckningen ska uppdateras regelbundet och kommissionen ska upprätta ett system som automatiskt skickar uppdateringarna till medlemsstaterna, de regionala fiskeriorganisationerna och andra medlemmar i det civila samhället som begär det. Kommissionen ska dessutom sända förteckningen över icke-samarbetande stater till FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och till de regionala fiskeriorganisationerna i syfte att öka Europeiska gemenskapens samarbete med dessa organisationer för att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske. Kommissionen ska offentliggöra förteckningen över icke-samarbetande stater i Europeiska unionens officiella tidning och ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att denna förteckning sprids, bland annat genom att lägga den på webbplatsen för generaldirektoratet för fiske, utan att bryta mot eventuella sekretessbestämmelser. Förteckningen ska uppdateras regelbundet och kommissionen ska upprätta ett system som automatiskt skickar uppdateringarna till medlemsstaterna, de regionala fiskeriorganisationerna och andra medlemmar i det civila samhället som begär det. Kommissionen ska dessutom sända förteckningen över icke-samarbetande stater till FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) och till de regionala fiskeriorganisationerna i syfte att öka Europeiska gemenskapens samarbete med dessa organisationer för att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske. Ändring 56 Förslag till förordning Artikel 36 – led ha (nytt) ha)  Medlemsstaterna ska vägra att tillåta export av IUU-fartyg som för deras flagg. Ändring 57 Förslag till förordning Artikel 36 – led ja (nytt) ja)  Medlemsstaterna får inte i något fall bevilja stöd eller bidrag till IUU-fartyg. Ändring 58 Förslag till förordning Artikel 37 – led h h)   Medlemsstaterna ska informera importörer, omlastare, köpare, leverantörer av utrustning, banker och operatörer som tillhandahåller andra tjänster om de risker som är förenade med att göra affärer som rör fiskeriverksamhet med medborgare i sådana stater. h)  Varje medlemsstat ska informera importörer, omlastare, köpare, leverantörer av utrustning, banker och operatörer som tillhandahåller andra tjänster, som har sitt säte i medlemsstaten, om de risker som är förenade med att göra affärer som rör fiskeriverksamhet med medborgare i sådana stater. Ändring 59 Förslag till förordning Artikel 37 – led i i)  Kommissionen ska föreslå att eventuella gällande bilaterala fiskeavtal eller partnerskapsavtal om fiske med sådana stater sägs upp. i)  Kommissionen ska föreslå att eventuella gällande bilaterala fiskeavtal eller partnerskapsavtal om fiske med sådana stater sägs upp om det i avtalstexten ifråga ingår åtaganden om att bekämpa IUU-fiske. Ändring 60 Förslag till förordning Artikel 41 – led a a) de verksamheter som anses utgöra IUU-fiske enligt artikel 3, a) de verksamheter som anses utgöra IUU-fiske enligt artikel 3 och som ingår i förteckningen i bilaga (…) om "Allvarliga överträdelser", Ändring 61 Förslag till förordning Artikel 43 – punkt 1 1.  Medlemsstaterna ska se till att en fysisk person som har begått en allvarlig överträdelse eller en juridisk person som kan hållas ansvarig för en allvarlig överträdelse bestraffas med effektiva, proportionella och avskräckande sanktioner, som ska innefatta böter på minst 300 000 euro för fysiska personer och minst 500 000 euro för juridiska personer. 1.  Medlemsstaterna ska se till att en fysisk person som har begått en allvarlig överträdelse eller en juridisk person som kan hållas ansvarig för en allvarlig överträdelse bestraffas med effektiva, proportionella och avskräckande administrativa sanktioner, som ska innefatta böter på minst 300 000 euro för fysiska personer och minst 500 000 euro för juridiska personer. Ändring 62 Förslag till förordning Artikel 43 – punkt 2a (ny) 2a.  Medlemsstaterna får även välja att vidta straffrättsliga sanktioner förutsatt att beloppet för dessa minst motsvarar beloppet för de administrativa sanktionerna. Ändring 63 Förslag till förordning Artikel 45a (ny) Artikel 45a Andra åtföljande sanktioner De sanktioner som avses i detta kapitel ska åtföljas av andra sanktioner eller åtgärder, i synnerhet a) ett tillfälligt förbud som ska vara minst under hela programplaneringsperioden, eller ett permanent förbud mot tillträde till offentligt stöd eller bidrag, b) återbetalning av offentligt stöd eller bidrag som IUU-fartyg har erhållit under finansieringsperioden ifråga. Ändring 64 Förslag till förordning Artikel 53 – punkt -1 (ny) -1.  Under det första året efter att denna förordning trätt ikraft ska det vart sjätte månad genomföras kontroller för att avgöra hur förberedda medlemsstaterna är för att fullt ut följa förordningens bestämmelser; om det konstateras fall av överträdelser ska de berörda medlemsstaterna tvingas göra nödvändiga justeringar. Ändring 65 Förslag till förordning Bilaga II Denna bilaga utgår.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juni 2008 om förslaget till rådets förordning om skydd av känslig marina ekosystem mot de negativa verkningarna av fiske med bottenredskap på öppet hav (KOM(2007)0605 – C6-0453/2007 – 2007/0224(CNS))

P6_TA(2008)0246 A6-0183/2008

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2007)0605),

–   med beaktande av artikel 37 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0453/2007),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0183/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till förordning Skäl 10 (10)  Arbetet med att identifiera känsliga marina ekosystem i områden som inte styrs av en regional fiskeriorganisation är för närvarande under utveckling, och de vetenskapliga uppgifterna i ämnet är relativt begränsande. En begränsning av det djup på vilket bottenredskap får användas ger en försiktighetsgräns i vattenpelaren under vilken djuphavskoraller och svampdjur skyddas. Ett djup på 1 000 m är ett rimligt val eftersom det erbjuder en lämplig grad av skydd samtidigt som det går att förena med fortsatt bottenfiske efter demersala arter som i allmänhet påträffas på grundare djup, såsom kummel och bläckfisk. Denna begränsning är också förenlig med den progressiva utvecklingen, enligt denna förordning, av områdesbaserade åtgärder för att i full utsträckning skydda platser som hyser känsliga ekosystem eller där sådana ekosystem sannolikt kan påträffas. (10)  Arbetet med att identifiera känsliga marina ekosystem i områden som inte styrs av en regional fiskeriorganisation är för närvarande under utveckling, och de vetenskapliga uppgifterna i ämnet är relativt begränsande. Ändring 2 Förslag till förordning Skäl 12a (nytt) (12a)  Denna förordning tar hänsyn till de internationella riktlinjer för förvaltning av djuphavsfiske på öppet hav som utarbetats av FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO). Om det råder tvekan om hur denna förordning ska tolkas bör utgångspunkten vara att den ska tolkas utifrån FAO:s riktlinjer. Ändring 3 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 1 1.  Denna förordning ska tillämpas på fiskefartyg från gemenskapen som fiskar med bottenredskap på öppet hav. 1.  Denna förordning ska tillämpas på fiskefartyg från gemenskapen som fiskar med bottenredskap på öppet hav, när dessa redskap är i kontakt med havsbottnen under det regelbundna utövandet av fiskeverksamheten. Ändring 4 Förslag till förordning Artikel 1 – punkt 2 – led a (a)  Områden som styrs av en regional fiskeriorganisation som har behörighet att reglera sådan fiskeverksamhet. a)  Områden som styrs av en regional fiskeriorganisation som har den rättsliga behörigheten att reglera sådan fiskeverksamhet. Ändring 6 Förslag till förordning Artikel 2 – led b (b) känsliga marina ekosystem: marina ekosystem vars särskilda struktur och funktion, med stöd av bästa tillgängliga vetenskapliga uppgifter samt försiktighetsprincipen, sannolikt kommer att skadas av den stress som följer av fysisk kontakt med bottenredskap under fiskeinsatser, däribland korallrev, undervattensberg, hydrotermiska skorstenar, kallvattenkoraller och svampkolonier, b) känsliga marina ekosystem: marina ekosystem vars särskilda struktur och/eller funktioner sannolikt kommer att äventyras under inverkan av någon yttre kraft, Ändring 7 Förslag till förordning Artikel 2 – led c (c) bottenredskap: bottentrålar, skrapredskap, bottengarn, förankrade backor/långrevar, tinor/mjärdar och fällor. c) bottenredskap: fiskeredskap som används och är i kontakt med botten, såsom bottentrålar, skrapredskap, bottengarn, förankrade backor/långrevar, tinor/mjärdar och fällor. Ändring 8 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 1 – led b (b)  De arter som fisket avser. b)  De arter som fisket avser och de arter som sannolikt kommer att tas som bifångst. Ändring 9 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 1 – led c (c)  Det djup på vilket fiskeredskapen kommer att användas. c)  De använda fiskeredskapen och det djup på vilket de kommer att användas. Ändring 10 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 1 – led d (d)  Havsbottens batymetriska profil i det avsedda fiskeområdet. d)  Havsbottens batymetriska profil i det avsedda fiskeområdet, i de fall då de behöriga myndigheterna i den medlemsstat under vars flagga fartygen seglar ännu inte har tillräcklig information. Ändring 11 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 1 – led da (nytt) da)  Giltighetsperioden. Ändring 12 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 2 2.  De behöriga myndigheterna ska utfärda ett särskilt fisketillstånd efter att ha gjort en bedömning av de potentiella verkningarna av fartygens fiskeverksamhet och dragit slutsatsen att denna verksamhet sannolikt inte kommer att få betydande negativa konsekvenser för känsliga marina ekosystem. 2.  De behöriga myndigheterna ska utfärda ett särskilt fisketillstånd efter att ha gjort en bedömning av de potentiella verkningarna av fartygens fiskeverksamhet och dragit slutsatsen att denna verksamhet sannolikt inte kommer att få betydande negativa konsekvenser för känsliga marina ekosystem. Det särskilda fisketillståndets giltighetsperiod ska inte vara längre än fiskeplanen. Ändring 13 Förslag till förordning Artikel 4 – punkt 4 4.  De behöriga myndigheterna ska tillämpa försiktighetskriterier vid bedömningen enligt punkt 2. Om det råder tvivel om huruvida de negativa verkningarna är betydande eller inte, ska de anse att de negativa verkningar som framgår av det vetenskapliga utlåtandet sannolikt är betydande. 4.  De behöriga myndigheterna ska tillämpa försiktighetskriterier vid bedömningen enligt punkt 2. Ändring 14 Förslag till förordning Artikel 6 Artikel 6 utgår Djupbegränsningar Det är förbjudet att använda bottenredskap på djup som överstiger 1 000 m. Ändring 15 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 1 1.  Om ett fiskefartyg påträffar känsliga marina ekosystem under fiskeinsatsen, ska det omedelbart upphöra med fisket eller avstå från att börja fiska på den berörda platsen. Det ska återta fisket först när det har nått en alternativ plats på minst 5 sjömil från platsen för påträffandet inom det område som avses i fartygets fiskeplan enligt artikel 4.1. 1.  Om en vetenskaplig observatör som i enlighet med artikel 12 befinner sig ombord har tillräckliga bevis för att ett fiskefartyg, trots de åtgärder som har vidtagits enligt artikel 4, kan ha påträffat eventuella känsliga marina ekosystem under fiskeinsatsen, ska detta fiskefartyg omedelbart upphöra med fisket eller avstå från att börja fiska på den berörda platsen. Det ska återta fisket först när det har nått en alternativ plats på minst 5 sjömil från platsen för påträffandet inom det område som avses i fartygets fiskeplan enligt artikel 4.1. Ändring 16 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 2a (ny) 2a.  Om det är mycket osäkert huruvida ett känsligt marint ekosystem har påträffats ska området betecknas som ett känsligt marint ekosystem till dess att motsatsen har bevisats. Ändring 17 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 3 3.  Fiskefartyget ska omedelbart rapportera alla påträffanden till de behöriga myndigheterna och lämna exakta uppgifter om påträffandets art, tid och plats för påträffandet samt övriga relevanta omständigheter kring påträffandet. 3.  Fiskefartyget ska omedelbart rapportera alla dylika påträffanden till de behöriga myndigheterna, som i sin tur ska rapportera till kommissionen och medlemsstaterna snarast möjligt, och lämna exakta uppgifter om påträffandets art, tid och plats för påträffandet samt övriga relevanta omständigheter kring påträffandet. Ändring 18 Förslag till förordning Artikel 7 – punkt 3a (ny) 3a.  Oförutsedda påträffanden ska registreras i ett elektroniskt kartläggningssystem på nätet för att skapa en permanent databas om känsliga marina ekosystem. Ändring 19 Förslag till förordning Artikel 8 – punkt 1 1.  Medlemsstaterna ska kartlägga de områden som ska vara stängda för fiske, på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga information om förekomst eller sannolik förekomst av känsliga marina ekosystem i det område där deras fiskefartyg är verksamma. Medlemsstaterna ska införa dessa stängningar med omedelbar verkan för fartygen och rapportera till kommissionen i enlighet med artikel 13. 1.  Medlemsstaterna ska kartlägga de områden som ska vara stängda för fiske, på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga information om förekomst eller sannolik förekomst av känsliga marina ekosystem i det område där deras fiskefartyg är verksamma. Medlemsstaterna ska införa dessa stängningar med omedelbar verkan för fartygen och omedelbart underrätta kommissionen om förbudet. Kommissionen ska utan dröjsmål förmedla informationen till övriga medlemsstater. Ändring 21 Förslag till förordning Artikel 11 Även gemenskapsfartyg enligt artikel 1.1 som inriktar sitt fiske på djuphavsbestånd ska omfattas av kraven i förordning (EG) nr 2347/2002 av den 16 december 2002. Även gemenskapsfartyg enligt artikel 1.1 som inriktar sitt fiske på djuphavsbestånd ska omfattas av kraven i artiklarna 3, 5, 7 och 9 i förordning (EG) nr 2347/2002 av den 16 december 2002. Ändring 22 Förslag till förordning Artikel 12 – rubriken Observatörer Vetenskapliga observatörer Ändring 23 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 1 1.  Varje medlemsstat ska utse vetenskapliga observatörer för de fartyg för vilka ett särskilt fisketillstånd enligt artikel 3.1 har utfärdats. Observatörerna ska observera fartygets fiskeverksamhet under hela genomförandet av fiskeplanen enligt artikel 4.1. 1.  Ett representativt urval av de fartyg för vilka medlemsstaterna har utfärdat ett särskilt fisketillstånd enligt artikel 3.1 ska ta ombord en vetenskaplig observatör. Kommissionen ska på förslag från Vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen fastställa det totala antalet vetenskapliga observatörer med utgångspunkt i berört område och typ av fiske. Antalet vetenskapliga observatörer som befinner sig ombord ska stå i proportion till antalet fartyg från varje medlemsstat för vilka det har utfärdats ett särskilt fisketillstånd. Kommissionen ska garantera att det sker en lämplig rotation av de vetenskapliga observatörerna mellan de olika fartygen efter varje fiskesäsong. De vetenskapliga observatörerna ska följa fartygets fiskeverksamhet under hela genomförandet av fiskeplanen enligt artikel 4.1 och inte minst ska de utföra de uppgifter som anges i punkt 2 i denna artikel. Ändring 24 Förslag till förordning Artikel 12 – punkt 3a (ny) 3a.  Den vetenskapliga observatören ska ha en oberoende ställning i förhållande till det fartyg eller det företag som han eller hon observerar. De ska inte ha några ekonomiska intressen eller vinstintressen i detta fartyg eller företag. Observatören får inte vara dömd för allvarliga brott och ska ha tillräckliga kunskaper om metoder vid djuphavsfiske samt om målarterna och ekosystemen. Ändring 25 Förslag till förordning Artikel 13 – punkt 1 – led aa (nytt) aa)  Verkningarna av fiskeverksamhet i enlighet med artikel 4.2. Ändring 26 Förslag till förordning Artikel 13 – punkt 2 2.  Kommissionen ska utan dröjsmål sända uppgifterna i rapporten enligt artikel 1 till relevanta vetenskapliga organ. 2.  Kommissionen ska utan dröjsmål sända uppgifterna i rapporten enligt artikel 1 till relevanta vetenskapliga organ samt till medlemsstater som begär denna information. Ändring 27 Förslag till förordning Artikel 14 – rubriken Uppföljning Översyn Ändring 28 Förslag till förordning Artikel 14 Kommissionen ska senast den 30 juni 2010 överlämna en rapport om genomförandet av denna förordning till Europaparlamentet och rådet. Rapporten ska vid behov åtföljas av förslag till ändring av denna förordning. Kommissionen ska senast den 30 juni 2009 överlämna en rapport om genomförandet av denna förordning till Europaparlamentet och rådet. Rapporten ska vid behov åtföljas av förslag till ändring av denna förordning. Ändring 29 Förslag till förordning Artikel 15 – stycke 1 Denna förordning träder i kraft den sjunde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning. Denna förordning träder i kraft den trettionde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Europaparlamentets resolution av den 5 juni 2008 om genomförande av handelspolitiken med hjälp av effektiva regler och förfaranden för import och export (2007/2256(INI))

P6_TA(2008)0247 A6-0184/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 23–31, 95, 133 och 135,

–   med beaktande av Lissabonfördraget av den 13 december 2007 som för närvarande ratificeras av medlemsstaterna,

–   med beaktande av konventionen om upprättande av Tullsamarbetsrådet, vilken undertecknades i Bryssel den 15 december 1950 och trädde i kraft den 4 november 1952,

–   med beaktande av Allmänna tull- och handelsavtalet (GATT) från 1994, särskilt artiklarna V, VIII och X,

–   med beaktande av Världshandelsorganisationens (WTO) ministerdeklaration, antagen i Singapore den 13 december 1996, särskilt punkt 21,

–   med beaktande av WTO:s ministerdeklaration, antagen i Doha den 14 november 2001, särskilt punkt 27,

–   med beaktande av det beslut som WTO:s allmänna råd fattade den 1 augusti 2004, särskilt bilaga D om närmare bestämmelser för förhandlingar om underlättande av handel,

–   med beaktande av WTO:s ministerdeklaration, antagen i Hongkong den 18 december 2005, särskilt punkt 33 och bilaga E,

–   med beaktande av rapporterna från WTO:s specialgrupp och tvistlösningsorgan i ärendet (WT/DS315) Europeiska gemenskaperna – vissa tullfrågor,

–   med beaktande av rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen(1),

–   med beaktande av sin ståndpunkt av den 19 februari 2008 beträffande rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av en tullkodex för gemenskapen (Moderniserad tullkodex)(2),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 70/2008/EG av den 15 januari 2008 om en papperslös miljö för tullen och handeln(3),

–   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ett åtgärdsprogram för tullfrågor i gemenskapen (Tull 2013) (KOM(2006)0201),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 16 mars 2005 med titeln "Ursprungsregler i förmånsordningar på handelsområdet – Riktlinjer inför framtiden" (KOM(2005)0100),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 april 2008 med titeln "En strategi för vidareutveckling av tullunionen" (KOM(2008)0169),

–   med beaktande av förslaget till kommissionens förordning (TAXUD 2046/2007) om ursprungsregler i det allmänna preferenssystemet (GSP) som för närvarande behandlas av tullkodexkommittén,

–   med beaktande av den internationella konventionen för förenkling och harmonisering av tullsystem (Kyotokonventionen, i dess ändrade lydelse),

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut om Europeiska gemenskapens medlemskap i Världstullorganisationen och om preliminärt utövande av de rättigheter och skyldigheter som följer av medlemskapet (KOM(2007)0252),

–   med beaktande av slutrapporten av den 15 juni 2007 från kommissionens generaldirektorat för skatter och tullar om tullförvaltningarnas framtida roll,

–   med beaktande av protokollet från utfrågningen den 19 december 2007 i parlamentets utskott för internationell handel på temat genomförande av handelspolitiken med hjälp av effektiva regler och förfaranden för import och export,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A6-0184/2008), och av följande skäl:

A.  Tullunionen är ett av de historiska instrument som utgör grunden för den europeiska kontinentens ekonomiska och politiska integration.

B.  Begreppen tullunion och gemensam handelspolitik är båda av samma väsen.

C.  Regler och förfaranden för Europeiska unionens import och export fortsätter att spela en väsentlig roll för att den inre marknaden ska fungera väl.

D.  Den gemensamma handelspolitiken har under årens lopp fått känna av betydande förändringar som har krävt och fortsätter att kräva ständiga anpassningar av regler och förfaranden för import och export.

E.  Den gemensamma handelspolitiken kan endast fungera med stöd av effektiva regler och förfaranden för import och export av varor.

F.  Förenkling och modernisering av regler och förfaranden för import och export i Europeiska unionen och på internationell nivå är strategiska frågor av stor betydelse för handelns konkurrenskraft.

G.  De specifika problem som små och medelstora företag möter för att klara av tullregler och -förfaranden är ofta orsaken till att dessa företag har svårare att ägna sig åt internationell handel och hindrar dem från att till fullo dra nytta av de möjligheter som globaliseringen erbjuder.

H.  Ett korrekt fastställande av de importerade varornas tullklassificering, ursprung och värde är oerhört viktigt för en riktig tillämpning av den gemensamma tulltaxan, tullförmåner, åtgärder mot dumpning och subventioner och en hel serie av andra instrument inom handelspolitiken.

I.  Alltför betungande eller långsamma tullregler och -förfaranden utgör hinder för internationell varuhandel och betraktas av de ekonomiska aktörerna, framför allt små och medelstora företag, som ett av de främsta handelshindren utöver själva tullarna.

J.  Tullarnas funktion handlar i dag inte endast om uppbörd av tullavgifter, en viktig uppgift som under de senaste tjugo åren fått betydligt mindre utrymme, utan alltmer om andra typer av åtgärder som rör säkerhet, kamp mot förfalskningar, penningtvätt och narkotika, liksom åtgärder som avser hälsa, miljö och konsumentskydd. Uppbörd av mervärdesskatt och importavgifter alternativt befrielse från exportavgifter får inte glömmas, och självklart respekt för unionens handelspolitik.

K.  Sedan augusti 2004 har det gjorts ansträngningar inom WTO och Doharundan för att förhandla fram ett bindande multilateralt avtal för underlättande av handel. Många utvecklingsländer har svårigheter med att finansiera de gränsåtgärder som föreslås i dessa förhandlingar.

L.  Utvecklingsländerna möter särskilda svårigheter vid inrättandet av effektiva tullsystem, bland annat när det gäller infrastruktur och utrustning samt personalens utbildning och integritet.

M.  Det väsentliga målet att underlätta handeln måste sammanjämkas med det inte mindre grundläggande målet, nämligen effektiva kontroller.

N.  Oron kring personers och varors säkerhet spelar en allt större roll för utformningen och tillämpningen av regler och förfaranden på tullområdet, särskilt bland vissa av unionens viktigare handelspartner.

O.  De europeiska standarderna för konsumentskydd, i synnerhet när det gäller hälsa och säkerhet, bör tillämpas på alla produkter som får omsättas fritt på den inre marknaden, oavsett produkternas ursprung.

P.  Stora effektivitets- och tidsvinster är följden av den allt större användningen av informationsteknik och annan modern teknik vid behandlingen av tulltransaktioner och vid kontrollen av varorna.

Q.  Det är nödvändigt att ta hänsyn till kraven på driftskompatibilitet som följer av att sådan utrustning används samt även de kostnader som uppstår på grund av användningen för de berörda förvaltningarna och för de ekonomiska aktörerna.

R.  Bland de nya grundläggande mål som räknas upp i artikel 3.5 i fördraget om Europeiska unionen (som motsvarar den nuvarande artikel 2.5 så som den ändras genom artikel 1.4 i Lissabonfördraget) anges att unionen i sina förbindelser med omvärlden ska bidra till skyddet av EU:s medborgare. Ovannämnda fördrag föreskriver också i artikel 3.2 (som motsvarar den nuvarande artikel 2.2 så som den ändras genom artikel 1.4 i Lissabonfördraget), att unionen ska erbjuda sina medborgare ett område med frihet, säkerhet och rättvisa utan inre gränser, där den fria rörligheten för personer garanteras samtidigt som lämpliga åtgärder vidtas avseende, bland annat, kontroller vid de yttre gränserna.

S.  Unionens regler och förfaranden på tullområdet utformas och antas på EU-nivå, men den faktiska tillämpningen är beroende av de åtgärder som vidtas av medlemsstaternas nationella förvaltningar.

T.  Världstullorganisationen (WCO) spelar en viktig roll när det gäller att främja handeln genom det internationella tullsamarbetet.

Vikten av regler och förfaranden för import och export

1.  Europaparlamentet understryker hur viktiga effektiva regler och förfaranden för import och export är för att handelspolitiken ska kunna genomföras.

2.  Europaparlamentet erinrar om att effektiviteten hos varje handelspolitisk åtgärd till stor del är beroende av unionens kapacitet att se till att den tillämpas korrekt. Detta gäller bland annat handelspolitiska skyddsåtgärder och alla former av tullförmåner som unionen beviljar olika handelsparter. En åtgärd som är omöjlig eller svår att tillämpa på tullområdet blir verkningslös på det handelspolitiska planet och kan medföra allvarliga konkurrenssnedvridningar och oräkneliga sidoeffekter i form av ekonomiska, sociala och/eller miljömässiga skador.

3.  Europaparlamentet beklagar att det inte alltid görs korrekta utvärderingar av eller tas hänsyn till hur vissa handelspolitiska initiativ kan genomföras på tullområdet. Ett exempel som kan nämnas är svårigheterna under 2005 att tillämpa samförståndsavtalet med Kina av den 10 juni 2005 om import av textil- och beklädnadsprodukter.

4.  Europaparlamentet insisterar på att det krävs ett bättre samarbete mellan de avdelningar vid kommissionen som ansvarar för handelspolitiken och de som ansvarar för tullpolitiken, bland annat genom en mer systematisk integration av de sistnämnda i de grupper som förhandlar om handelsavtal.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt uppmärksamma problemen för små och medelstora företag, framför allt genom att till lägsta möjliga kostnad underlätta anpassningen av deras informationssystem till dem som används av tullmyndigheterna, och genom att förenkla bestämmelserna för vad som krävs för att kunna bli godkänd ekonomisk aktör.

6.  Europaparlamentet gläder sig åt att Europeiska gemenskapen blev fullvärdig medlem av WCO den 1 juli 2007, vilket formellt bekräftar dess internationella befogenheter på tullpolitikens område och bara kan bidra till att stärka dess inre sammanhållning. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja denna organisation.

Tullklassificering, värde, ursprung och ekonomiska system

7.  Europaparlamentet påminner om den särskilda betydelsen av regler för varors tullklassificering, värde och ursprung – förmånsursprung eller icke-förmånsursprung.

8.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att ständigt verka för att förbättra dessa regler, både på EU-nivå och inom de multilaterala instanserna WTO och WCO, i en anda av öppenhet, förutsebarhet, förenkling och effektivitet.

9.  Europaparlamentet beklagar den fortsatta blockeringen av harmoniseringen på multilateral nivå av ursprungsregler som inte omfattas av förmånsbehandling, en harmonisering som inleddes redan 1995 på grundval av det avtal om ursprungsregler som ingicks inom ramen för Uruguayrundan. Parlamentet anser att en sådan harmonisering skulle möjliggöra en effektivare och rättvisare tillämpning av handelspolitiska skyddsåtgärder i hela världen och en bättre reglering av metoder för ursprungsmärkning. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta alla möjliga initiativ för att återuppta och slutföra förhandlingarna på grundval av de principer som fastställts i avtalet om ursprungsregler.

10.  Europaparlamentet noterar kommissionens ansträngningar för att modernisera och förenkla reglerna för förmånsursprung.

11.  Europaparlamentet beklagar att parlamentet inte får medverka närmare, för att utöva sin rätt till förhandsinsyn vilken parlamentet har inom ramen för kommittéförfarandet, i förslaget till rådets förordning om tillämpning av det allmänna preferenssystemet, vilket för närvarande behandlas av medlemsstaterna inom tullkodexkommittén, trots denna reforms betydelse och politiskt mycket känsliga karaktär. Parlamentet noterar dock att det finns inplanerat en presentation från kommissionens sida av detta ärende inför parlamentets behöriga utskott.

12.  Europaparlamentet noterar den kraftiga kritiken från vissa delar av näringslivet i EU, som textil och beklädnad och livsmedelsindustrin, mot en enhetlig tillämpning av mervärdeskriteriet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i möjligaste mån ta hänsyn till denna berättigade kritik.

13.  Europaparlamentet påminner dock att det rent allmänt finns anledning att noggrant tillse att de förmåner som ges de länder som kommer i åtnjutande av förmånssystem, inom vissa känsliga sektorer, inte alltför lätt ska komma mycket konkurrenskraftiga tredjeländer till del på grund av ursprungsregler som är överdrivet töjbara.

14.  Europaparlamentet beklagar att gemenskapsförfarandena för lagring i tullager, för passiv förädling och för aktiv förädling fortfarande, till följd av sin komplexitet, utnyttjas i liten utsträckning av europeiska företag. Kommissionen uppmanas att överväga en förenkling av de ekonomiska förfarandena, införande av smidigare förfaranden och avskaffande av dokument i pappersform.

Underlättande av handel

15.  Europaparlamentet lägger största vikt vid de WTO-förhandlingar som har pågått sedan 2004 för underlättande av handel. Parlamentet påminner om de stora fördelar som väntas av ett långtgående avtal på området, i form av lägre transaktionskostnader, förbättrad konkurrenskraft och internationell dragningskraft hos utvecklingsländerna samt bättre förutsättningar för handelsutbyten.

16.  Europaparlamentet erkänner att det finns risk för att resultatet av förhandlingarna om underlättande av handel kan pådyvla utvecklingsländerna skyldigheter att genomföra dyra program som de svårligen har råd med. Det är därför nödvändigt att industriländerna, i slutrapporten från förhandlingarna, uttryckligen lovar att lämna ekonomiskt och praktiskt stöd till utvecklingsländerna så att dessa kan finansiera kostnaderna för efterlevnad, anpassning och genomförande av en eventuellt framtida multilateral ram.

17.  Europaparlamentet understryker att samarbete starkt präglar dessa förhandlingar, som inte passar för eventuella köpslaganden med andra frågor inom Doharundan. Parlamentet anser att frågan om underlättande av handel skulle kunna avslutas och genomföras separat, utan risk för att destabilisera förhandlingsrundan, och kräver därför att den delen lyfts ur det enhetliga åtagandet.

18.  Europaparlamentet stöder likaså kraftfullt att det införs ett kapitel om underlättande av handel och tullsamarbete i alla nya frihandelsavtal som förhandlas fram av kommissionen, som en följd av dess meddelande av den 4 oktober 2006 med titeln "Ett konkurrenskraftigt Europa i världen – Ett bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi" (KOM(2006)0567).

Nya uppdrag för tullen

19.  Europaparlamentet påminner om att det är nödvändigt att på EU-nivå inrätta en plan för att bekämpa varumärkesförfalskning och piratkopiering. Det är absolut nödvändigt att förstärka samarbetet i denna fråga inom kommissionen, mellan de avdelningar som är ansvariga för regler kring immaterialrätt, handelspolitik och tullpolitik, samt med medlemsstaternas tullförvaltningar och mellan dessa förvaltningar.

20.  Europaparlamentet gläder sig åt den kompromiss som uppnåtts mellan medlemsstaterna och kommissionen om ett förhandlingsmandat för ett handelsavtal för bekämpning av varumärkesförfalskning (Anti-Counterfeiting Trade Agreement (ACTA)). Detta avtal är en fråga av stor betydelse för unionens globala handelsstrategi och kommer att möjliggöra att man får tillgång till en internationell ram på hög nivå för att förstärka genomförandet av immaterialrätten samt skydda producenterna mot industriell plundring och konsumenterna mot riskerna för hälsa och säkerhet till följd av de många varumärkesförfalskningarna.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta de nödvändiga åtgärderna för att se till att de varor som importeras för att saluföras i Europeiska unionen motsvarar europeiska standarder för konsumentskydd, särskilt när det gäller hälsa och säkerhet, i syfte att hindra införandet av produkter eller ämnen som skulle kunna visa sig vara farliga för konsumenterna.

En oroande utveckling mot säkerhetstänkande

22.  Europaparlamentet erkänner att oron kring personers och varors säkerhet är motiverad, men insisterar på att det krävs en avvägning mellan kontroll och underlättande, för att inte i onödan eller överdrivet sätta upp hinder för internationell handel. Parlamentet betraktar dock tullens roll när det gäller det fullständiga genomförandet av gemenskapsåtgärder för hälso-, miljö- och konsumentskydd som en prioritering som inte får äventyras genom åtgärderna för underlättande av tullhanteringen.

23.  Europaparlamentet stöder det ramverk (ramverket för säkerhet och globala förenklingar för handeln, SAFE) som WCO:s råd antog 2005. Parlamentet ställer helt och hållet upp på WCO:s uttalande om att det varken är acceptabelt eller meningsfullt att inspektera alla försändelser, och att man bör främja en ändamålsenlig riskhantering med hjälp av effektiva IT-system.

24.  Europaparlamentet beklagar starkt att den amerikanska kongressen i juli 2007 antog den så kallade "HR1-lagstiftningen" och att Förenta staterna ensidigt införde ett krav på genomsökning av alla containrar på väg till detta land från och med 2012. Parlamentet tvivlar på att en sådan åtgärd är effektiv och förenlig med WTO:s bestämmelser, och fruktar att den kommer att bromsa den transatlantiska handelns utveckling när den börjar tillämpas.

25.  Europaparlamentet noterar att säker handel är särskilt viktig i en alltmer integrerad global ekonomi. Parlamentet uppmanar med eftertryck den transatlantiska dialogen mellan lagstiftare (TLD) och kommissionen att fortsätta sina ansträngningar att tillse att Förenta staternas regler om att granska samtliga containrar som införs i landet modifieras och snarare baseras på riskbedömning. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta upp frågan inom ramen för det transatlantiska ekonomiska rådet (TEC) och andra forum samt att få Förenta staterna att överväga att ändra sitt beslut i denna riktning. Parlamentet ber att man ska stödja ett ömsesidigt erkännande av "godkända ekonomiska aktörer" och av säkerhetsstandarder som WCO kommit överens om (C-TPAT, Customs-Trade Partnership Against Terrorism, ramverket SAFE).

Fortsatt avsaknad av harmonisering

26.  Europaparlamentet erinrar om att förenligheten mellan unionens tullsystem och WTO:s bestämmelser i huvudsak bekräftades efter överprövning av WTO:s tvistlösningsorgan i ärendet WT/DS315, som tidigare nämnts, och gläder sig åt det resultatet.

27.  Europaparlamentet konstaterar ändå att både våra handelspartner och de europeiska ekonomiska aktörerna själva efterlyser ökad harmonisering mellan de nationella förvaltningarna när det gäller genomförandet av gemenskapens tullagstiftning.

28.  Europaparlamentet noterar att skadliga skillnader ibland konstateras mellan medlemsstaterna när det gäller exempelvis uppbörd av mervärdesskatt vid import, villkor för att få vissa förenklade förfaranden, frekvensen för fysiska kontroller av varorna samt sanktioner.

29.  Europaparlamentet anser att allt måste göras för att garantera lika behandling av de ekonomiska aktörerna överallt på gemenskapens tullterritorium, vilket är absolut nödvändigt för att bibehålla den inre marknadens integritet, för att skydda unionens ekonomiska intressen, för att bevara gemenskapens externa befogenheter – särskilt handelspolitiska – och för att respektera EU:s internationella åtaganden.

30.  Europaparlamentet stöder alla de initiativ som syftar till att öka sammanhållningen mellan de nationella förvaltningarna, främja samverkanseffekter, inrätta nya system för kommunikation och informationsdelning, utveckla bättre metoder och utbyta personal och erfarenheter, så att dessa olika myndigheter kan fungera som en enda när det gäller tillämpningen av EU:s lagstiftning.

31.  Europaparlamentet understryker i detta hänseende att instrument som den integrerade tulltaxan (Taric), bindande klassificeringsbesked, bindande ursprungsbesked och den gemensamma ramen för riskhantering har en avgörande betydelse. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att fortsätta att förbättra dessa instrument och att tillse att de fungerar väl.

32.  Europaparlamentet insisterar på nödvändigheten att enhetliggöra bevisrätten eller att fastställa gemensamma minimiregler och att tillse en enhetlig tillämpning, från de 27 medlemsstaternas sida, av gemenskapsförordningar om tullrätt (särskilt rådets förordning (EG) nr 1383/2003(4)).

33.  Europaparlamentet begär att kommissionen i sina förslag ska införa exakta regler för administrativa och straffrättsliga sanktioner för brott mot tullbestämmelser, vilket föreskrivs i artiklarna 135 och 280 i EG-fördraget, såsom ändrade genom artikel 2.45 och 2.276 i Lissabonfördraget.

34.  Europaparlamentet beklagar kommissionens och medlemsstaternas motvilja att i det här skedet planera nya strukturer för en garanterat enhetlig tillämpning av EU:s tullagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att allvarligt överväga att enhetliggöra Europeiska unionens tulltjänster, i syfte att gå i riktning mot en gemensam förvaltning som ansvarar för tullunionen, så att tullregler och tullförfaranden inom hela Europeiska unionens tullområde kan tillämpas effektivare.

o
o   o

35.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Världstullorganisationen, Världshandelsorganisationen samt de länder som är medlemmar av eller ansökt om medlemskap i dessa båda organisationer.

(1) EGT L 302, 19.10.1992, s. 1. (2) Antagna texter, P6_TA(2008)0049. (3) EUT L 23, 26.1.2008, s. 21. (4) EUT L 196, 2.8.2003, s. 7.

Europaparlamentets resolution av den 5 juni 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond i enlighet med punkt 26 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (KOM(2008)0200 – C6-0164/2008 – 2008/2091(ACI))

P6_TA(2008)0248 A6-0205/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0200 – C6-0164/2008),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1), särskilt punkt 26,

–   med beaktande av resultatet av trepartsmötet mellan kommissionen och budgetmyndighetens två grenar den 16 april 2008,

–   med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A6-0205/2008), och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet godkänner det beslut som bifogas denna resolution.

2.  Europaparlamentet rekommenderar starkt att kommissionen, när det gäller EU:s solidaritetsfond, lägger fram ändringsbudgetar vilkas enda syfte är att fonden ska kunna utnyttjas, för att undvika varje dröjsmål när det gäller utbetalning av ekonomiskt stöd i katastrofsituationer.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att underteckna beslutet tillsammans med rådets ordförande och se till att beslutet offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution, inklusive bilagan, till rådet och kommissionen.

BILAGA: EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

av den 5 juni 2008

om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond i enlighet med punkt 26 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(2), särskilt punkt 26,

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 av den 11 november 2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond(3),

med beaktande av kommissionens förslag, och

av följande skäl:

Europeiska unionen inrättade Europeiska unionens solidaritetsfond (nedan fonden) för att visa solidaritet med regioner som drabbats av katastrofer.

Det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 gör det möjligt att utnyttja medel från fonden inom det årliga taket på 1 miljard EUR.

Förordning (EG) nr 2012/2002 innehåller bestämmelser för hur fonden får användas.

Grekland har lämnat in en ansökan om att ta fonden i anspråk till följd av en katastrof orsakad av skogsbränder i augusti 2007.

Slovenien har lämnat in en ansökan om att ta fonden i anspråk till följd av en katastrof orsakad av översvämningar i september 2007.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ur Europeiska unionens allmänna budget för 2008 ska Europeiska unionens solidaritetsfond belastas med 98 023 212 EUR i åtagande- och betalningsbemyndiganden.

Artikel 2

Detta beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den 5 juni 2008

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Talman Ordförande

(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. Avtal såsom ändrat genom Europaparlamentets och rådets beslut 2008/371/EG (EUT L 128, 16.5.2008, s. 8). (2) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. Avtal såsom senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets beslut 2008/371/EG (EUT L 128, 16.5. 2008, s. 8). (3) EGT L 311, 14.11.2002, s. 3.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juni 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma regler för tillträde till marknaden för busstransporter (omarbetning) (KOM(2007)0264 – C6-0147/2007 – 2007/0097(COD))

P6_TA(2008)0249 A6-0037/2008

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0264),

–   med beaktande av artiklarna 251.2 och 71 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0147/2007),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter(1),

–   med beaktande av skrivelsen från utskottet för rättsliga frågor av den 20 november 2007, i enlighet med artikel 80a.3 i arbetsordningen,

–   med beaktande av artiklarna 80a och 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A6-0037/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom det anpassats nedan till rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 5 juni 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2008 om gemensamma regler för tillträde till marknaden för busstransporter och om ändring av förordning (EG) nr 561/2006 (omarbetning)

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 71,

med beaktande av kommissionens förslag ║,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(3),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(4), och

av följande skäl:

(1)  Ett antal betydande ändringar kommer att göras i rådets förordning (EEG) nr 684/92 av den 16 mars 1992 om gemensamma regler för internationell persontransport med buss(5) och i rådets förordning (EG) nr 12/98 av den 11 december 1997 om villkoren för att transportföretag ska få utföra nationella persontransporter på väg i en annan medlemsstat än den där de är hemmahörande(6). Av tydlighetsskäl och förenklingsskäl bör dessa förordningar omarbetas och konsolideras till en enda förordning.

(2)  Införandet av en gemensam transportpolitik innebär bl.a. fastställande av gemensamma regler för internationella persontransporter på väg såväl som regler för på vilka villkor transportföretag ska få utföra nationella transporter i en annan medlemsstat än den där de är hemmahörande.

(3)  För att säkerställa ett sammanhängande ramverk för internationella persontransporter med buss inom gemenskapen, bör denna förordning tillämpas på alla sådana transporter på gemenskapens territorium. Transporter mellan medlemsstater och tredjeländer regleras fortfarande till stor del genom bilaterala avtal mellan de medlemsstater och tredjeländer som berörs. Så länge nödvändiga avtal inte har träffats mellan gemenskapen och de berörda tredjeländerna bör därför den här förordningen inte tillämpas på den del av resan som företas på den medlemsstats territorium där passagerare tas upp eller släpps av. Den bör emellertid tillämpas i en medlemsstat som är transitland.

(4)  Friheten att tillhandahålla tjänster är en grundläggande princip för den gemensamma transportpolitiken, och den förutsätter att transportföretag från alla medlemsstater är garanterade tillträde till de internationella transportmarknaderna utan att diskrimineras på grund av nationalitet eller etableringsort.

(5)  Gemenskapstillstånd bör krävas för internationella persontransporter på väg med buss. Transportföretagen bör åläggas att förvara en bestyrkt kopia av gemenskapstillståndet ombord på varje fordon för att förenkla de kontroller som utförs av kontrollorganen, särskilt de som utförs utanför den medlemsstat där transportföretaget är etablerat. Villkoren för utfärdandet av gemenskapstillstånden bör fastställas, liksom deras giltighetstid och tillämpningsföreskrifter. Det är nödvändigt att fastställa mer detaljerade specifikationer för utformingen av gemenskapstillståndet och de bestyrkta kopiorna.

(6)  För att tillgodose marknadens krav bör i vissa fall en flexibel ordning för speciell reguljär trafik och för viss tillfällig trafik gälla.

(7)   Denna förordning bör inte vara tillämplig på vare sig transportföretag som endast har tillträde till den nationella marknaden för busstransporter eller på licenser som beviljas dessa transportföretag av deras etableringsmedlemsstater.

(8)  Kravet på tillstånd för linjetrafik bör behållas men vissa regler bör ändras, särskilt när det gäller förfarandet vid tillståndsgivning.

(9)  Tillstånd för linjetrafik bör hädanefter alltid beviljas, förutom om det hos den sökande finns klart angivna anledningar till avslag. Det bör endast finnas en anledning kvar att ge avslag med hänvisning till den aktuella marknaden, nämligen att trafiken allvarligt skulle skada livskraften hos jämförbar trafik som omfattas av allmän trafikplikt på de direkt berörda avsnitten.

(10)  Transportföretags tillträde till vissa nationella persontransporter på väg i medlemsstater där de inte är hemmahörande bör säkerställas med hänsyn tagen till varje transportforms särskilda förhållanden.

(11)  Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster(7) är tillämpliga i fall när transportföretagen, för att tillhandahålla regelbundna specialiserade tjänster, utstationerar arbetstagare, som är anställda hos dem, från den medlemsstat där de vanligtvis arbetar.

(12)  När det gäller linjetrafik bör endast sådan trafik som bedrivs i samband med internationell linjetrafik, med undantag av stads- och förortstrafik tillåtas för transportföretag som är hemmahörande i en annan medlemsstat, och då på vissa villkor, särskilt tillämpningen av värdmedlemsstatens lagstiftning.

(13)  För att få en sund tillämpning av denna förordning är det önskvärt att medlemsstaterna ömsesidigt bistår varandra.

(14)  De administrativa formaliteterna bör så långt det är möjligt minskas men utan att de kontrollmöjligheter och påföljder avskaffas som garanterar att denna förordning tillämpas korrekt och att efterlevnaden kontrolleras effektivt. Därför bör de befintliga reglerna om återkallande av gemenskapstillstånd tydliggöras och stärkas. Reglerna bör anpassas för att även möjliggöra effektiva påföljder för allvarliga överträdelser ▌ i andra medlemsstater än den där företaget är etablerat. Påföljderna bör vara icke-diskriminerande och stå i proportion till hur allvarliga överträdelserna är. Det bör vara möjligt att överklaga påföljderna.

(15)  Medlemsstaterna bör i sina nationella register över transportföretag som bedriver godstransporter på väg registrera alla allvarliga överträdelser ▌ som begåtts av transportföretag och för vilka det utmätts påföljder.

(16)  För att öka och underlätta informationsutbytet mellan de nationella myndigheterna bör medlemsstaterna utbyta relevant information via de nationella kontaktpunkter som upprättats i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr …/2008 av den ... [om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som yrkesmässigt bedriver transporter på väg](8).

(17)  De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(9).

(18)  Kommissionen bör särskilt ges behörighet att fastställa formatet på vissa dokument som ska användas vid tillämpningen av denna förordning och att anpassa bilaga I till tekniska framsteg. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, bland annat genom att komplettera den med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll ║i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(19)  Av effektivitetsskäl bör de normala tidsfristerna för det föreskrivande förfarandet med kontroll förkortas för antagandet av åtgärderna.

(20)  Medlemsstaterna bör vidta nödvändiga åtgärder för att genomföra denna förordning, särskilt när det gäller effektiva, proportionella och avskräckande påföljder.

(21)  Eftersom målen med de föreslagna åtgärderna inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför på grund av åtgärdernas omfattning och verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen ║i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(22)  För att främja bussturismen särskilt bland låginkomsttagare och utvecklingen av turismen i regioner måste tolvdygnsregeln för rundresor med buss återinföras, vilket Europaparlamentet påpekade i punkt 78 i sin resolution av den 29 november 2007 om "En ny turistpolitik för EU: Mot ett stärkt partnerskap för turismen i Europa"(10). Därför bör Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 561/2006 av den 15 mars 2006 om harmonisering av viss sociallagstiftning på vägtransportområdet(11) kompletteras i enlighet härmed.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Kapitel I

Allmänna bestämmelser

Artikel 1

Tillämpningsområde

1.  Denna förordning gäller sådana internationella persontransporter med buss inom gemenskapens territorium som utförs i yrkesmässig trafik eller för egen räkning av transportföretag, som är etablerade i en medlemsstat enligt dess lagstiftning, med fordon som är registrerade i denna medlemsstat och som genom sin konstruktion och utrustning är lämpade och avsedda för transport av mer än nio personer, föraren medräknad. Förordningen gäller också resor som i samband med dessa transporter företas med fordon av detta slag utan passagerare.

Ett byte av fordon eller ett avbrott i resan för att en del av den ska kunna genomföras med ett annat transportmedel påverkar inte tillämpningen av denna förordning.

2.  Vid transporter från en medlemsstat till ett tredjeland och omvänt ska denna förordning gälla för den del av resan som utgörs av transitering genom en annan medlemsstats territorium. Den ska inte gälla för den del av resan som företas på den medlemsstats territorium där passagerare tas upp eller släpps av, så länge nödvändiga avtal inte har träffats mellan gemenskapen och det berörda tredjelandet.

3.  I väntan på att de avtal som avses i punkt 2 träffas mellan gemenskapen och de berörda tredjeländerna ska denna förordning inte påverka tillämpningen av sådana bestämmelser om transport från en medlemsstat till ett tredjeland och omvänt som finns i bilaterala avtal mellan medlemsstaterna och de tredjeländerna. Medlemsstaterna ska dock anpassa dessa avtal för att säkerställa att principen om icke-diskriminering av gemenskapens transportföretag efterlevs.

4.  Denna förordning ska i enlighet med bestämmelserna i kapitel V tillämpas på yrkesmässigt bedrivna, tillfälliga, nationella persontransporter på väg i andra medlemsstater än den där transportföretaget är hemmahörande.

Artikel 2

Definitioner

f)   "värdmedlemsstat": en medlemsstat i vilken ett transportföretag bedriver verksamhet som inte är den medlemsstat i vilken transportföretaget är etablerat,

Artikel 3

Frihet att tillhandahålla tjänster

1.  Den som bedriver sådan yrkesmässig trafik som avses i artikel 1 ska i enlighet med denna förordning ha rätt att utföra linjetrafik, inbegripet speciell reguljär trafik och tillfällig trafik med buss, utan att diskrimineras på grund av nationalitet eller etableringsort, om han

2.  Den som bedriver sådan transportverksamhet för egen räkning som avses i artikel 1 ska ha rätt att utföra de transporter som anges i artikel 5.5 utan att diskrimineras på grund av nationalitet eller etableringsort, om han

Kapitel II

Gemenskapstillstånd och tillträde till marknaden

Artikel 4

Gemenskapstillstånd

1.  För att utföra internationella persontransporter med buss ska ett gemenskapstillstånd, utfärdat av de behöriga myndigheterna i etableringsmedlemsstaten, krävas.

2.  De behöriga myndigheterna i etableringsmedlemsstaten ska till innehavaren lämna ut gemenskapstillståndet i original, vilket ska förvaras av transportföretaget, samt lika många bestyrkta kopior som gemenskapstillståndets innehavare har fordon som används för att bedriva internationella persontransporter, och som antingen disponeras i kraft av eget ägande eller på annat sätt, särskilt efter att ha köps på avbetalning, hyrts eller leasats.

Gemenskapstillståndet och de bestyrkta kopiorna ska vara i det format som anges i bilaga I.

De ska vara försedda med den utfärdande myndighetens präglingsstämpel eller sigill, samt med en underskrift och ett löpnummer. Gemenskapstillståndets och de bestyrkta kopiornas löpnummer ska noteras i det nationella elektroniska register över vägtransportföretag som anges i artikel 15 i förordning (EG) nr …/2008 [om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som yrkesmässigt bedriver transporter på väg], som en del av uppgifterna om transportföretaget.

Kommissionen ska anpassa bilaga I efter den tekniska utvecklingen. Eftersom dessa åtgärder avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning ska de antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 27.2.

3.  Gemenskapstillståndet ska utfärdas i transportföretagets namn och får inte överlåtas. En bestyrkt kopia av gemenskapstillståndet ska medföras i fordonet och ska visas upp på begäran av en behörig kontrollant.

4.  Gemenskapstillståndet ska utfärdas för fem år och ska kunna förnyas.

Gemenskapstillstånd och bestyrkta kopior som har utfärdats före den dag då denna förordning börjar tillämpas ska gälla under hela den angivna löptiden.

5.  De behöriga myndigheterna i etableringsmedlemsstaten ska när en ansökan om tillstånd inkommer, och i fortsättningen, åtminstone vart femte år, kontrollera om transportföretaget uppfyller eller fortfarande uppfyller villkoren i artikel 3.1.

6.  Om villkoren i artikel 3.1 inte är uppfyllda ska de behöriga myndigheterna i etableringsmedlemsstaten avslå ansökan om att utfärda eller förnya gemenskapstillståndet eller återkalla tillståndet och ange skälen för sitt beslut.

7.  Medlemsstaterna ska svara för att den som ansöker om eller innehar ett gemenskapstillstånd kan överklaga ett avslagsbeslut eller beslut om att återkalla tillståndet, som har fattats av de behöriga myndigheterna i etableringsmedlemsstaten.

8.  Medlemsstaterna får besluta att gemenskapstillståndet även ska vara giltigt för utförande av nationella transporter.

Artikel 5

Tillträde till marknaden

1.  Linjetrafik ska vara allmänt tillgänglig, dock med förbehåll för obligatorisk platsreservation där så är lämpligt.

Tillstånd ska krävas i enlighet med kapitel III.

Trafikens reguljära karaktär ska inte påverkas av att villkoren för att bedriva trafiken anpassas.

För parallell eller tillfällig trafik som betjänar samma allmänhet som befintlig linjetrafik, samt för sådana fall då befintlig linjetrafik sker utan stopp vid vissa hållplatser eller med stopp vid ytterligare hållplatser ska samma regler gälla som för den befintliga trafiken.

2.  Speciell reguljär trafik ska bedrivas på de villkor som anges i punkt 1. Den ska omfatta

Det förhållandet att den speciella trafiken anpassas efter användarnas behov ska inte ändra dess karaktär av linjetrafik.

Tillstånd ska inte krävas för speciell reguljär trafik som omfattas av ett avtal som har träffats mellan arrangören och transportföretaget.

3.  Tillstånd ska inte krävas för tillfällig trafik.

För anordnande av parallell eller tillfällig trafik som är jämförbar med befintlig linjetrafik och vänder sig till linjetrafikens kundkrets ska emellertid tillstånd krävas enligt förfarandet i kapitel III.

Det förhållandet att den tillfälliga trafiken bedrivs med vissa intervaller ska inte ändra dess karaktär av tillfällig trafik.

Tillfällig trafik får bedrivas av en grupp av transportföretag för en och samma arrangörs räkning och resenärerna får under resan byta till en sådan anslutande förbindelse på en medlemsstats territorium som betjänas av ett annat transportföretag i samma grupp.

Kommissionen ska fastställa förfarandena för att meddela de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna namnen på transportföretagen och anslutningspunkterna utmed färdvägen. Eftersom dessa åtgärder avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning genom att komplettera den, ska de antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 27.2.

4.  På samma sätt ska tillstånd för färd utan passagerare inte krävas i samband med sådan transport som avses i punkt 2 tredje stycket och i punkt 3.

5.  Transport för egen räkning ska vara undantagen från all tillståndsskyldighet, men ska vara underkastad en ordning med certifikat.

Certifikaten ska utfärdas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där fordonet är registrerat och ska gälla hela resan inklusive transit.

Kommissionen ska fastställa certifikatens format. Eftersom dessa åtgärder avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning, genom att komplettera den, ska de antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 27.2.

Kapitel III

Linjetrafik som kräver tillstånd

Artikel 6

Utfärdande av tillstånd

1.  Tillstånd ska utfärdas i transportföretagets namn. De får inte överlåtas till tredje part. Ett transportföretag som har fått tillstånd får dock, om den myndighet som avses i artikel 7.1 tillåter detta, bedriva trafiken genom en underentreprenör. I så fall ska namnet på det senare företaget och dess roll som underentreprenör anges i tillståndet. Underentreprenören ska uppfylla kraven i artikel 3.1.

Om flera företag har gått samman för att bedriva linjetrafik ska tillståndet utfärdas i samtliga företags namn. Tillståndet ska lämnas till det företag som leder verksamheten och kopior ska lämnas till de övriga. Namnen på samtliga transportföretag ska anges i tillståndet.

2.  Giltighetstiden för ett tillstånd ska vara höst fem år. På begäran av den sökande eller efter överenskommelse mellan de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där passagerarna tas upp eller sätts av, får en kortare giltighetstid bestämmas.

3.  I tillståndet ska följande fastställas:

4.  Kommissionen ska fastställa tillståndens format. Eftersom dessa åtgärder avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning, genom att komplettera den, ska de antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 27.2.

5.  Tillstånden ska berättiga tillståndshavarna att bedriva linjetrafik i alla de medlemsstater genom vars territorier färdvägen går.

6.  Den som bedriver linjetrafik kan använda extrafordon för att klara av tillfälliga situationer och undantagssituationer. Denne ska meddela den medlemsstat där avreseorten är belägen orsakerna till den tillfälliga situationen och undantagssituationen.

7.  Medlemsstaterna får undanta gränsöverskridande linjetrafik från tillståndsförfarandet, i det fall trafiken begränsar sig till en radie på 50 km från gränsen. Medlemsstaterna ska meddela kommissionen och grannländerna om detta.

Artikel 7

Ansökan om tillstånd

1.  Ansökan om tillstånd för linjetrafik ska göras hos den behöriga myndigheten i den medlemsstat där avreseorten är belägen.

2.  Kommissionen ska fastställa ansökningarnas format. Eftersom dessa åtgärder avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning, genom att komplettera den, ska de antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 27.2.

3.  Den sökande ska lämna de ytterligare uppgifter som han anser har betydelse eller som den tillståndsgivande myndigheten begär, och särskilt en körplan, som visar att linjetrafiken kommer att bedrivas i enlighet med gemenskapsbestämmelserna i fråga om kör- och vilotider, samt en kopia av gemenskapstillståndet för sådan yrkesmässigt bedriven och internationell persontransport på väg som avses i artikel 4.

Artikel 8

Förfarande vid tillståndsprövning

1.  För tillstånd ska samtycke krävas från myndigheterna i samtliga de medlemsstater där passagerare tas upp eller sätts av. Den utfärdande myndigheten ska till dessa myndigheter, liksom till de behöriga myndigheterna i medlemsstater vars territorier passeras utan att passagerare tas upp eller sätts av, på samma gång lämna sin bedömning och en kopia av ansökan och kopior av andra handlingar av betydelse samt ange sin egen bedömning.

2.  De behöriga myndigheterna i de medlemsstater vars samtycke har begärts ska yttra sig över ansökan till den utfärdande myndigheten inom två månader. Tiden ska räknas från den dag då begäran om samtycke togs emot och denna dags datum ska anges på mottagningsbeviset. Om den utfärdande myndigheten inte får något svar inom två månader ska de tillfrågade myndigheterna anses ha gett sitt samtycke och den tillståndsgivande myndigheten får bevilja tillståndet.

3.  Den utfärdande myndigheten ska fatta sitt beslut om ansökan inom tre månader från den dag då ansökan lämnades in av transportföretaget.

4.  Tillstånd ska beviljas utom i de fall då

▌

Det förhållande att ett transportföretag erbjuder lägre priser än andra vägtransportföretag eller det förhållandet att förbindelsen i fråga redan trafikeras av andra vägtransportföretag ska inte i sig utgöra ett skäl för att avslå ansökan.

5.  Den utfärdande myndigheten och de behöriga myndigheterna i samtliga medlemsstater som ska delta i samtyckesförfarandet enligt punkt 1 får endast avslå ansökningar av skäl som föreskrivs i denna förordning.

6.  När den utfärdande myndigheten har fullföljt det förfarande som anges i punkterna 1-5 i denna artikel, ska den bevilja tillståndet eller ge formellt avslag på ansökan.

Ett beslut att avslå en ansökan ska ange de skäl som ligger till grund för beslutet. Medlemsstaterna ska säkerställa att transportföretag får tillfälle att göra sin rätt gällande i fall då ansökan avslås.

Den utfärdande myndigheten ska informera alla de myndigheter som avses i punkt 1 i dess beslut och skicka dem en kopia av tillståndet.

7.  Om det vid tillämpningen av samtyckesförfarandet i punkt 1 inte blir möjligt för den utfärdande myndigheten att uppnå den nödvändiga enigheten, får frågan hänskjutas till kommissionen inom en månad från den dag då en eller flera av de tillfrågade medlemsstaterna i enlighet med punkt 1 meddelade ett negativt beslut.

8.  Kommissionen ska, efter samråd med de berörda medlemsstaterna, inom tio veckor efter det att den har tagit emot meddelandet från den utfärdande myndigheten fatta ett beslut som ska träda i kraft inom 30 dagar efter anmälan till de berörda medlemsstaterna.

9.  Kommissionens beslut ska gälla fram till dess att en överenskommelse träffas mellan de berörda medlemsstaterna.

Artikel 9

Förnyande och ändring av tillstånd

Artikel 8 ska i tillämpliga delar också gälla ansökningar om förnyande av tillstånd eller om ändring av villkor för tillstånd.

Vid mindre ändringar av villkor för tillstånd, särskilt ändringar av turtätheten, taxor och tidtabeller, kan det räcka att den tillståndsgivande myndigheten lämnar de övriga berörda medlemsstaterna upplysningar om ändringen.

De berörda medlemsstaterna kan komma överens om att överlåta till den tillståndsgivande myndigheten att ensam besluta om ändringar av villkor för tillstånd.

Artikel 10

Upphörande av tillstånd

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EG) nr 1370/2007 ska ett linjetrafiktillstånd upphöra att gälla vid utgången av giltighetstiden eller tre månader efter det att den tillståndsgivande myndigheten har tagit emot en anmälan från tillståndshavaren om att han avser att lägga ned trafiken. En sådan anmälan ska innehålla en motivering av beslutet om nedläggning.

2.  Om det inte längre finns något behov av en viss trafik ska tiden efter anmälan i punkt 1 uppgå till 1 månad.

3.  Den tillståndsgivande myndigheten ska underrätta de behöriga myndigheterna i de övriga berörda medlemsstaterna om att tillståndet har upphört att gälla.

4.  Tillståndshavaren ska en månad i förväg på lämpligt sätt underrätta dem som utnyttjar trafiken om att den läggs ned.

Artikel 11

Transportföretagens skyldigheter

1.  Med undantag för force majeure ska den som bedriver linjetrafik fram till den dag då tillståndet upphör att gälla vidta de åtgärder som är nödvändiga för att upprätthålla en trafik som uppfyller kraven på kontinuitet, regelbundenhet och kapacitet samt följer de övriga villkor som den behöriga myndigheten har fastställt i enlighet med artikel 6.3.

2.  Transportföretaget ska informera om linjesträckningen, hållplatserna, tidtabellen, biljettpriserna och transportvillkoren på ett sådant sätt att informationen är lätt tillgänglig för alla trafikanter.

3.  Utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EG) nr 1370/2007 ska det vara möjligt för de berörda medlemsstaterna att efter överenskommelse med varandra och med tillståndshavaren ändra villkoren för trafiken på linjen.

Kapitel IV

Tillfällig trafik samt annan trafik som inte kräver tillstånd

Artikel 12

Kontrolldokument

1.  Tillfällig trafik, med undantag av den trafik som avses i andra stycket i artikel 5.3 ska bedrivas med stöd av ett färdblad.

2.  Transportföretag som bedriver tillfällig trafik ska fylla i ett färdblad före varje resa.

3.  Färdbladet ska innehålla minst följande uppgifter:

4.  Kommissionen ska fastställa färdbladets format och hur det ska användas. Eftersom dessa åtgärder avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning, genom att komplettera den, ska de antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 27.2.

Kommissionen och medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de bestämmelser som gäller färdbladets format och som följer av andra avtal med tredjeländer anpassas till bestämmelserna i denna förordning senast den 1 januari 2010.

5.  Häften med färdblad ska utfärdas på ett effektivt och användarvänligt sätt av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där transportföretaget är etablerat eller av organ som dessa myndigheter utser.

6.  Kommissionen ska fastställa färdbladshäftets format och hur det ska användas. Eftersom dessa åtgärder avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning, genom att komplettera den, ska de antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 27.2.

7.  För speciell reguljär trafik enligt tredje stycket i artikel 5.2 ska avtalet eller en bestyrkt kopia av detta fungera som kontrolldokument.

Artikel 13

Utflykter

I samband med internationell tillfällig trafik får ett transportföretag bedriva tillfällig trafik (lokala utflykter) i en annan medlemsstat än etableringsstaten.

Sådan trafik ska vara avsedd för passagerare ▌som tidigare har transporterats av transportföretaget i sådan internationell trafik som nämns i första stycket och ska ske med samma fordon eller ett annat fordon som tillhör samma transportföretag eller grupp av transportföretag.

Kapitel V

Cabotage

Artikel 14

Princip

1.  Varje transportföretag som bedriver yrkesmässig persontransport på väg och som innehar ett gemenskapstillstånd ska på de villkor som fastställs i detta kapitel och utan att diskrimineras på grund av nationalitet eller etableringsort tillåtas att utföra sådan cabotagetrafik som anges i artikel 15.

2.  En bestyrkt kopia av gemenskapstillståndet ska förvaras i fordonet och uppvisas på begäran av behörig kontrollant.

Artikel 15

Tillåten cabotagetrafik

Artikel 16

Regler för cabotagetrafik

1.  På verksamhet med cabotagetrafik i enlighet med artikel 15 ska, då inte annat följer av gemenskapsbestämmelser, gällande lagar och andra författningar i värdmedlemsstaten tillämpas på följande områden:

Vägfordonens vikt och dimensioner, som nämns i första stycket led b, får då så är lämpligt överstiga dem som tillämpas i den medlemsstat där transportföretaget är etablerat, men får under inga förhållanden överstiga de gränser som gäller för nationell trafik i värdmedlemsstaten eller de tekniska egenskaper som anges i de bevis som avses i artikel 6.1 i direktiv 96/53/EG.

2.  På verksamhet med cabotagetrafik för den trafik som avses i artikel 15 c ska, med förbehåll för tillämpningen av gemenskapslagstiftningen i värdmedlemsstaten, lagar och andra författningar om krav på tillstånd, anbudsförfaranden, förbindelser, regelbundenhet, kontinuitet, frekvens och färdvägar gälla.

3.  De tekniska specifikationer för konstruktion och utrustning som ska uppfyllas av fordon som används i cabotagetrafik ska vara de som fastställs för fordon som används i internationella transporter.

4.  Medlemsstaterna ska tillämpa de nationella lagar och andra författningar som avses i punkterna 1 och 2 på samma sätt då det gäller transportföretag som inte är hemmahörande i respektive medlemsstat som då det gäller egna medborgare, så att varje diskriminering på grund av nationalitet eller etableringsort förhindras.

Artikel 17

Kontrolldokument för cabotagetrafik

1.  För sådan cabotagetrafik som bedrivs i form av tillfällig trafik ska det i enlighet med artikel 12 finnas ett färdblad, som ska förvaras i fordonet och uppvisas på begäran av behörig kontrollant.

2.  Följande uppgifter ska föras in i färdbladet:

3.  Färdbladen ska utfärdas i häften, i enlighet med artikel 12, som har bestyrkts av den behöriga myndigheten eller det behöriga organet i etableringsmedlemsstaten.

4.  I fråga om speciell reguljär trafik ska det avtal som har slutits mellan transportföretaget och arrangören av transporten, eller en bestyrkt kopia av detta avtal, tjäna som kontrolldokument.

Ett färdblad ska dock fyllas i som en månatlig sammanställning.

5.  Använda färdblad ska återsändas till den behöriga myndigheten eller det behöriga organet i etableringsmedlemsstaten enligt ett förfarande som ska fastställas av denna myndighet eller detta organ.

Artikel 18

Skyddsåtgärder

1.   Om allvarliga störningar på den nationella transportmarknaden i ett givet geografiskt område uppstår, vilka orsakas eller förvärras av cabotageverksamhet, får en medlemsstat hänskjuta ärendet till kommissionen för beslut om skyddsåtgärder, varvid medlemsstaten ska förse kommissionen med nödvändiga upplysningar och meddela vilka åtgärder den avser att vidta för transportföretag som är hemmahörande i medlemsstaten.

2.  I punkt 1 avses med

3.   Kommissionen ska granska den uppkomna situationen och i samråd med den kommitté som avses i artikel 27, inom en månad efter mottagandet av den berörda medlemsstatens begäran, besluta om huruvida skyddsåtgärder är nödvändiga, och om så är fallet besluta om sådana. De åtgärder som vidtas enligt denna artikel ska vara i kraft under högst sex månader och kunna förnyas en gång. Kommissionen ska snarast underrätta medlemsstaterna och rådet om varje beslut som fattas i enlighet med denna punkt.

4.   Om kommissionen beslutar att vidta skyddsåtgärder som berör en eller flera medlemsstater ska de behöriga myndigheterna vara skyldiga att vidta åtgärder av likvärdig omfattning beträffande transportföretag som är hemmahörande i respektive medlemsstater och underrätta kommissionen om detta. Dessa åtgärder ska tillämpas senast från och med samma dag som den då de av kommissionen beslutade skyddsåtgärderna börjar tillämpas.

5.   En medlemsstat får, inom 30 dagar efter offentliggörandet, hänskjuta ett sådant kommissionsbeslut som avses i punkt 3 till rådets bedömning. Rådet kan, med kvalificerad majoritet, fatta ett annat beslut inom 30 dagar efter det att en medlemsstat har gjort en anmälan eller, om flera medlemsstater har gjort anmälningar, efter dagen för den första anmälan.

De tidsfrister som fastställs i punkt 3 ska gälla för rådets beslut. De behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna ska vara skyldiga att vidta åtgärder av likvärdig omfattning beträffande transportföretag som är hemmahörande i respektive medlemsstater och underrätta kommissionen om detta. Om rådet inte har fattat något beslut inom den tid som anges i första stycket blir kommissionens beslut slutgiltigt.

6.   Om kommissionen anser att de åtgärder som avses i punkt 3 bör förlängas ska den lämna ett förslag till rådet, som ska fatta beslut med kvalificerad majoritet.

Kapitel VI

Kontrollförfaranden och påföljder

Artikel 19

Färdbiljetter

1.  Transportföretag som bedriver linjetrafik, dock ej speciell reguljär trafik, ska utfärda individuella eller kollektiva färdbiljetter som innehåller uppgifter om

2.  Den färdbiljett som föreskrivs i punkt 1 ska på begäran uppvisas för en behörig kontrollant.

Artikel 20

Kontroll under resan och hos företagen

1.  Tillståndet eller kontrolldokumentet ska medföras i fordonet och på begäran uppvisas för en behörig kontrollant.

2.  Transportföretag som bedriver internationell persontransport med buss ska tillåta kontroller som är avsedda att säkerställa att verksamheten bedrivs på rätt sätt, särskilt i fråga om kör- och vilotider. Vid tillämpningen av denna förordning har behöriga kontrollanter rätt att

Artikel 21

Ömsesidigt bistånd

Medlemsstaterna ska bistå varandra vid tillämpningen av denna förordning. De ska utbyta information via de nationella kontaktpunkter som har upprättats i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr .../2008 [om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som yrkesmässigt bedriver transporter på väg].

Artikel 22

Återkallande av tillstånd

1.  De behöriga myndigheterna i den medlemsstat där transportföretaget är etablerat ska återkalla gemenskapstillståndet i artikel 4 om innehavaren

2.  Den utfärdande myndigheten ska återkalla tillståndet om tillståndshavaren inte längre uppfyller de villkor som låg till grund för utfärdandet i enlighet med denna förordning, särskilt om medlemsstaten där transportföretaget är etablerat begär detta. Myndigheten ska omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten om detta.

Artikel 23

Påföljder som utmäts av etableringsmedlemsstaten

1.  Om en allvarlig överträdelse ▌ av gemenskapens vägtransportlagstiftning begås eller uppdagas i någon av medlemsstaterna, särskilt beträffande regler för fordon, kör- och vilotider för förare och bedrivande, utan tillstånd, av parallell eller tillfällig trafik enligt artikel 5.1 fjärde stycket, ska de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där företaget som har gjort sig skyldigt till överträdelsen är etablerat utfärda en varning, och får, bland annat, utmäta följande administrativa påföljder:

Påföljderna ska bestämmas med beaktande av hur allvarlig den överträdelse är som innehavaren av gemenskapstillståndet har gjort sig skyldig till och med beaktande av det totala antalet bestyrkta kopior som han förfogar över för sin internationella trafik.

2.  Om ett transportföretag gör sig skyldigt till ▌ allvarliga överträdelser av gemenskapens vägtransportlagstiftning, särskilt de regler som gäller för fordon samt kör- och vilotider för förare, ska medlemsstatens behöriga myndigheter, när ett slutligt beslut har fattats och alla rättsliga möjligheter till ny prövning som står till förfogande för transportföretaget har uttömts, förbjuda företaget att bedriva internationell persontransport på sitt territorium enligt denna förordning. De behöriga myndigheterna ska omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten om detta.

3.  När en allvarlig överträdelse konstaterats i det fall som avses i artikel 24.1 ska de behöriga myndigheterna i etableringsmedlemsstaten besluta vilken sorts påföljd som ska åläggas det berörda transportföretaget. De ska så snart som möjligt och senast inom tre månader efter det att de fick kännedom om överträdelsen meddela de behöriga myndigheterna i den medlemsstat där överträdelserna uppdagades vilken av påföljderna enligt punkt 1 och 2 i denna artikel som har utmätts. Om inga påföljder har kunnat utmätas ska skälen för detta anges.

4.  De behöriga myndigheterna ska ta hänsyn till de påföljder som redan har utmätts i den medlemsstaten där överträdelserna uppdagades och se till att de påföljder som åläggs det berörda transportföretaget i sin helhet står i proportion till den eller de överträdelser som gav upphov till påföljderna.

Den påföljd som de behöriga myndigheterna i etableringsmedlemsstaten, i det fall som avses i artikel 24.1, utmäter efter samråd med de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten, kan inbegripa återkallande av tillståndet att yrkesmässigt bedriva transporter på väg.

5.  De behöriga myndigheterna i transportföretagets etableringsmedlemsstat kan också tillämpa nationell lagstiftning och åtala det berörda transportföretaget vid behörig nationell rättsinstans. De ska underrätta de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten om de beslut som fattats i det syftet.

6.  Medlemsstaterna ska säkerställa att transportföretagen har rätt att överklaga varje administrativ påföljd som ålagts dem i enlighet med denna artikel.

Artikel 24

Påföljder som utmätts av värdmedlemsstaten

1.  När de behöriga myndigheterna i en medlemsstat får kännedom om en allvarlig överträdelse ▌ av denna förordning eller av gemenskapens vägtransportlagstiftning av ett transportföretag hemmahörande i en annan medlemsstat, ska den medlemsstat där överträdelsen uppdagades till de behöriga myndigheterna i etableringsmedlemsstaten så snart som möjligt, men senast inom en månad efter det att den fick kännedom om överträdelsen, översända följande information:

De behöriga myndigherna i värdmedlemsstaten får begära att de behöriga myndigheterna i etableringsmedlemsstaten utmäter administrativa påföljder i enlighet med artikel 23.

2.  Utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna för brottmål får värdmedlemsstaten utmäta påföljder mot transportföretag som är hemmahörande i en annan medlemsstat och som vid cabotagetrafik på värdmedlemsstatens territorium överträtt denna förordning eller gemenskapsbestämmelser och nationella bestämmelser på transportområdet. Dessa påföljder ska utmätas utan diskriminering och kan bland annat utgöras av en varning och/eller, vid en allvarlig överträdelse ▌, ett tidsbegränsat förbud att bedriva cabotagetrafik på värdmedlemsstatens territorium och/eller böter.

3.  Medlemsstaterna ska säkerställa att transportföretagen har rätt att överklaga varje administrativ påföljd som ålagts dem i enlighet med denna artikel.

Artikel 25

Registrering i nationella register

Varje medlemsstat ska se till att uppgifter om allvarliga överträdelser ▌ av gemenskapens lagstiftning om vägtransport som begåtts av transportföretag som är etablerade på dess territorium och för vilka det i någon medlemsstat utmätts en påföljd registreras i det nationella registret över transportföretag enligt ║i förordning (EG) nr .../2008 [om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som yrkesmässigt bedriver transporter på väg] tillsammans med en uppgift om vilken påföljden blev. Uppgifter om tillfällig eller permanent återkallelse av gemenskapstillstånd ska ligga kvar i databasen under minst två år.

Kapitel VII

Genomförande

Artikel 26

Överenskommelser mellan medlemsstater

1.  Medlemsstaterna får träffa bilaterala och multilaterala avtal om ytterligare liberalisering av sådan verksamhet som omfattas av denna förordning, särskilt i fråga om tillståndssystemet och om förenkling eller avskaffande av kontrolldokument.

2.  Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om avtal som de träffar i enlighet med punkt 1.

Artikel 27

Kommittéförfarande

1.  Kommissionen ska biträdas av den kommitté som inrättats genom artikel 18.1 i rådets förordning (EEG) nr 3821/85 av den 20 december 1985 om färdskrivare vid vägtransporter(16).

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4, 5a.5 b samt artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

De tidsfrister som avses i artikel 5a.3 c, 5a.4 b och 5a.4 e i beslut 1999/468/EG ska vara en månad.

Artikel 28

Påföljder

Medlemsstaterna ska besluta om påföljder vid överträdelser av bestämmelserna i denna förordning och de ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de genomförs. De påföljder som fastställs ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om dessa bestämmelser senast ...(17) och ska snarast meddela alla därefter gjorda förändringar.

Medlemsstaterna ska säkerställa att alla sådana åtgärder tillämpas utan att transportföretag diskrimineras på grund av nationalitet eller etableringsort.

Artikel 29

Rapportering

1.  Senast den 31 januari varje år ska medlemsstaterna meddela kommissionen hur många tillstånd för linjetrafik som har utfärdats föregående år och det totala antalet tillstånd för linjetrafik som är giltiga när rapporteringsperioden löper ut. Denna information ska lämnas in separat för varje bestämmelseland för linjetrafiken. Medlemsstaterna ska också meddela kommissionen uppgifter om den cabotagetrafik i form av speciell reguljär trafik och tillfällig trafik som inhemska transportbolag utför under rapporteringsperioden.

2.  Senast den 31 januari varje år ska de behöriga myndigheterna i värdmedlemsstaten sända kommissionen statistik över antalet tillstånd som har utfärdats för cabotagetrafik i form av linjetrafik i enlighet med artikel 15.3.

3.  Kommissionen ska fastställa formatet på den tabell som ska användas vid inlämnandet av den statistik som avses i punkt 2. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar i denna förordning, genom att komplettera den, ska de antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 27.2.

4.  Senast den 31 januari varje år ska medlemsstaterna underrätta kommissionen om hur många transportföretag som var innehavare av ett gemenskapstillstånd den 31 december föregående år och om hur många bestyrkta kopior, svarande mot antalet fordon i trafik, det fanns vid den tidpunkten.

Artikel 30

Ändring av förordning (EG) nr 561/2006

Följande punkt ska införas i artikel 8 i förordning (EG) nr 561/2006:"

6a.   Genom undantag från punkt 6 och enligt följande villkor får en förare som utför en tillfällig internationell transport enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2008 av den ... [om gemensamma regler för tillträde till marknaden för busstransporter]*, skjuta upp veckovilan i högst tolv på varandra följande 24-timmarsperioder räknat från slutet av föregående normala veckovila, förutsatt att

Kapitel VIII

Slutbestämmelser

Artikel 31

Upphävanden

Förordning (EEG) nr 684/92 och förordning (EG) nr 12/98 ska upphöra att gälla.

Hänvisningar till de upphävda förordningarna ska anses som hänvisningar till denna förordning och ska läsas enligt jämförelsetabellen i bilaga II.

Artikel 32

Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den 1 januari 2009.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ║den ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

EUROPEISKA GEMENSKAPEN

a)

(Ljusblått syntetiskt papper, format DIN A4, 150 g/ m2 eller mer)

(Första sidan av tillståndet)

(Text på det officiella språket eller på ett eller flera officiella språk i den medlemsstat som utfärdar tillståndet)

TILLSTÅND nr …

BESTYRKT KOPIA NR

för internationell persontransport på väg med buss i yrkesmässig trafik och för cabotage

Detta tillstånds innehavare(2) ……………………………………………………………………………….

………………………………………………………………………………………………………….

………………………………………………………………………………………………………….

får utföra yrkesmässig internationell persontransport på gemenskapens territorium i enlighet med villkoren i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2008 [om gemensamma regler för tillträde till marknaden för busstransporter](3) och i enlighet med de allmänna bestämmelserna i detta tillstånd.

Särskilda anmärkningar: ………………………………………………………………………………………..

………………………………………………………………………………………………………….

Detta tillstånd är giltigt fr.o.m. den ………………………… t.o.m. den ………….…………………………….

Utfärdat i ……………………………………………….. den …………………………………………………….(4)

______________________

(1) Följande är medlemsstaternas landsbeteckningar: (B) Belgien, (BG) Bulgarien, (CZ) Tjeckien, (DK) Danmark, (D) Tyskland, (EST) Estland, (IRL) Irland, (GR) Grekland, (E) Spanien, (F) Frankrike, (I) Italien, (CY) Cypern, (LV) Lettland, (LT) Litauen, (L) Luxemburg, (H) Ungern, (MT) Malta, (NL) Nederländerna, (A) Österrike, (PL) Polen, (P) Portugal, (RO) Rumänien, (SLO) Slovenien, (SK) Slovakien, (FIN) Finland, (S) Sverige, (UK) Förenade kungariket.

(2) Transportföretagets namn eller firmanamn och fullständiga adress.

(3) EUT L ...

(4) Underskrift och stämpel från den behöriga myndighet eller det behöriga organ som utfärdar tillståndet.

Allmänna bestämmelser

1.  Detta tillstånd är utfärdat i enlighet med ║ förordning (EG) nr .../2008 [om gemensamma regler för tillträde till marknaden för busstransporter].

2.  Detta tillstånd är utfärdat av de behöriga myndigheterna i etableringsmedlemsstaten till ett sådant transportföretag i yrkesmässig trafik som

3.  Detta tillstånd berättigar innehavaren att, på den sträcka av alla trafikerade linjer som ligger inom gemenskapens territorium, yrkesmässigt utföra internationella persontransporter med buss på väg

Vid transporter med avreseplats i en medlemsstat och med bestämmelseort i ett tredjeland och omvänt ska förordning (EG) No .../2008[om gemensamma regler för tillträde till marknaden för busstransporter] gälla för den del av resan som utgörs av transitering genom en annan medlemsstats territorium. Den gäller inte för den del av resan som företas på den medlemsstats territorium där passagerare tas upp eller släpps av, så länge nödvändiga avtal inte har träffats mellan gemenskapen och det berörda tredjelandet.

4.  Tillståndet är personligt och kan inte överlåtas.

5.  Tillståndet kan återkallas av de behöriga myndigheterna i den medlemsstat som har utfärdat det om transportföretaget

Påföljderna ska utmätas i förhållande till hur allvarlig den överträdelse som innehavaren av gemenskapstillståndet gjort sig skyldig till är och i förhållande till det totala antalet bestyrkta kopior som han förfogar över för sin internationella trafik.

6.  Tillståndshandlingen i original ska förvaras av transportföretaget. En bestyrkt kopia av tillståndet ska medföras i varje fordon som används i en internationell transport.

7.  Tillståndet ska visas upp på begäran av en behörig kontrollant.

8.  Innehavaren ska, på varje medlemsstats territorium, följa den statens gällande lagar och andra författningar, särskilt dem som rör transport och trafik.

9.  Med linjetrafik avses persontransporter vid regelbundna tider längs bestämda färdvägar, varvid passagerarna får stiga på och av vid i förväg bestämda hållplatser. Linjetrafik ska vara allmänt tillgänglig, dock med förbehåll för obligatorisk platsreservation där så är lämpligt.

Trafikens reguljära karaktär påverkas inte av att villkoren för att bedriva trafiken anpassas.

För linjetrafik krävs tillstånd.

Med speciell reguljär trafik avses linjetrafik som befordrar särskilda kategorier av passagerare med uteslutande av andra passagerare vid regelbundna tider längs bestämda färdvägar, varvid passagerarna får stiga på och av vid i förväg bestämda hållplatser.

Det förhållandet att den speciella trafiken anpassas efter användarnas behov ändrar inte dess karaktär av linjetrafik.

Tillstånd krävs inte för speciell reguljär trafik om den omfattas av ett avtal som har träffats mellan arrangören och transportföretaget.

Tillstånd krävs för parallell eller tillfällig trafik som betjänar samma kundkrets som den befintliga linjetrafiken.

Med tillfällig trafik avses sådan trafik som inte utgör linjetrafik, inbegripet speciell reguljär trafik, och som särskilt är inriktad på befordran av grupper som har bildats av arrangören eller av transportföretaget. För parallell och tillfällig trafik som är jämförbar med befintlig linjetrafik och som vänder sig till linjetrafikens kundkrets gäller förfarandet vid tillståndsprövning enligt kapitel III i förordning (EG) nr .../2008 [om gemensamma regler för tillträde till marknaden för busstransporter]. Denna trafik ska betraktas som tillfällig även om den sker med särskilda intervall.

Tillstånd krävs inte för tillfällig trafik.

BILAGA II

Jämförelsetabell

(1) EGT C 77, 28.3.2002, s. 1. (2) EUT C 10, 15.1.2008, s. 44. (3) EUT C ... (4) Europaparlamentets ståndpunkt av den 5 juni 2008. (5) EGT L 74, 20.3.1992, s. 1. ║ (6) EUT L 4, 8.1.1998, s. 4. (7) EGT L 18, 21.1.1997, s. 1. (8) EUT L (9) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. ║ (10) Antagna texter, P6_TA(2007)0575). (11) EUT L 102, 11.4.2006, s. 1. (12) EGT L 57, 2.3.1992, s. 27. ║ (13) EGT L 235, 17.9.1996, s. 59. (14) EUT L 226, 10.9.2003, s. 4. ║ (15) EUT L 315, 3.12.2007, s. 1. (16) EGT L 370, 31.12.1985, s. 8. (17) * Tolv månader från dagen för denna förordnings ikraftträdande.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juni 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av rådets förordning nr 11 om avskaffande av diskriminering såvitt avser fraktsatser och befordringsvillkor enligt artikel 79.3 i fördraget om upprättandet av Europeiska ekonomiska gemenskapen och av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien (KOM(2007)0090 – C6-0211/2007 – 2007/0037B(COD))

P6_TA(2008)0250 A6-0143/2008

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0090),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 152.4 b i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0211/2007),

–   med beaktande av talmanskonferensens beslut av den 5 juli 2007 om att ge utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för transport och turism tillstånd att utarbeta var sitt lagstiftningsbetänkande på grundval av kommissionens förslag,

–   med beaktande av yttrandet från utskottet för rättsliga frågor om den föreslagna rättsliga grunden,

–   med beaktande av artiklarna 51 och 35 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0143/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag, med avseende på livsmedelshygien, såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 5 juni 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2008 om ändring av ▌ förordning (EG) nr 852/2004 om livsmedelshygien

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt ▌ artikel 95 och artikel 152.4 b,

med beaktande av kommissionens förslag║,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(3), och

av följande skäl:

(1)  I gemenskapens politik för bättre lagstiftning, särskilt kommissionens meddelanden till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén med titeln "En strategisk översyn av programmet Bättre lagstiftning inom Europeiska unionen'║ samt ║ "Åtgärdsprogram för minskning av administrativa bördor i Europeiska unionen'║, framhålls betydelsen av att minska den administrativa börda som befintlig lagstiftning innebär för företagen som en central faktor för ökad konkurrenskraft och uppfyllelse av målen i Lissabonagendan.

▌

(2)  Enligt artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 852/2004 av den 29 april 2004 om livsmedelshygien(4) ska alla livsmedelsföretagare inrätta, genomföra och upprätthålla förfaranden grundande på principerna för faroanalys och kritiska styrpunkter (HACCP-principerna).

(3)  Erfarenheten har visat att i vissa livsmedelsföretag kan livsmedelshygienen tryggas genom korrekt tillämpning av de livsmedelshygieniska kraven i förordning (EG) nr 852/2004 utan att HACCP-systemet tillämpas. De berörda företagen är särskilt småföretag som främst säljer sina produkter direkt till slutkonsumenten, såsom bagerier, slakterier, specerihandlare, marknadsstånd, restauranger och barer, vilka är mikroföretag i den bemärkelse som avses i kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag(5).

(4)  Därför bör dessa företag ges undantag från kraven i artikel 5.1 i förordning (EG) nr 852/2004, men samtidigt är det underförstått att de måste följa alla andra krav i den förordningen.

▌

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. ▌

Artikel 1

1.  I förordning (EG) nr 852/2004 ska följande skäl införas:"

(15a)  Det är viktigt att de behöriga myndigheterna tillämpar den flexibilitet som fastställs i denna förordning, särskilt i artikel 5.2 g och artikel 5.5, framför allt på företag som är mikroföretag i den bemärkelse som avses i kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag*.

______________

* EUT L 124, 20.5.2003, s. 36.

2.  I artikel 5.3 i förordning (EG) nr 852/2004 ska följande meningar läggas till:"

Utan att det påverkar tillämpningen av andra krav i den här förordningen får livsmedelsföretag undantas från kravet på att införa, genomföra och upprätthålla ett eller flera permanenta förfaranden grundade på HACCP-principerna. Detta undantag ska tillämpas endast på företag, särskilt mikroföretag, i ▌den betydelse som avses i ║ rekommendation 2003/361/EG ║ vars verksamhet främst består av direkt försäljning av livsmedel till slutkonsumenten, och förutsatt att den behöriga myndigheten, på basis av en regelbunden riskanalys, anser att inga faror föreligger som måste förebyggas, elimineras eller reduceras till en acceptabel nivå, eller att eventuella identifierade risker kontrolleras tillräckligt och regelbundet genom att de allmänna och särskilda hygienkrav som anges i artikel 4.2–4.6 i denna förordning uppfylls.

När den behöriga myndigheten begär belägg för att kraven i artikel 4.2–4.6 har uppfyllts, ska tillbörlig hänsyn tas till livsmedelsföretagens storlek och art.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ║ den ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 175, 27.7.2007, s. 37. (2) EUT C ... (3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 5 juni 2008. (4) EUT L 139, 30.4.2004, s. 1; rättad i EUT L 226, 25.6.2004, s. 3. (5) EUT L 124, 20.5.2003, s. 36.

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juni 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 96/22/EG om förbud mot användning av vissa ämnen med hormonell eller tyreostatisk verkan samt av ß-agonister vid animalieproduktion (KOM(2007)0292 – C6-0154/2007 – 2007/0102(COD))

P6_TA(2008)0251 A6-0067/2008

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0292),

–   med beaktande av artiklarna 251.2 och 152.4 b i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0154/2007),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A6-0067/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 5 juni 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/.../EG om ändring av rådets direktiv 96/22/EG om förbud mot användning av vissa ämnen med hormonell eller tyreostatisk verkan samt av ß-agonister vid animalieproduktion

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, direktiv 2008/97/EG.)

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 juni 2008 om förslaget till rådets förordning om tillämpning av Allmänna preferenssystemet under perioden 1 januari 2009–31 december 2011 samt om ändring av förordningarna (EG) nr 552/97 och (EG) nr 1933/2006 och av kommissionens förordningar (EG) nr 964/2007 och (EG) nr 1100/2006 (KOM(2007)0857 – C6-0051/2008 – 2007/0289(CNS))

P6_TA(2008)0252 A6-0200/2008

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2007)0857),

–   med beaktande av artikel 133 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0051/2008),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandet från utskottet för utveckling (A6-0200/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 1a (nytt) (1a)  Allmänna preferenssystemet har sedan det inrättades varit ett av EU:s viktigaste instrument inom handels- och utvecklingspolitiken, eftersom det hjälper utvecklingsländerna att minska fattigdomen genom att generera inkomster via internationell handel och bidrar till deras hållbara utveckling genom att främja den industriella utvecklingen och diversifieringen av deras ekonomier. Ändring 2 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 2a (nytt) (2a)  Det främsta målet för EU:s utvecklingspolitik och därmed för Allmänna preferenssystemet är att genom att främja en diversifiering av utvecklingsländernas ekonomier och bättre integrera dem i världshandeln bidra till att uppnå millennieutvecklingsmålen, bekämpa fattigdom och främja hållbar utveckling och gott styre i utvecklingsländerna. Ändring 3 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 6a (nytt) (6a)  För att öka Allmänna preferenssystemets utnyttjandegrad och effektivitet och ge utvecklingsländerna möjlighet att utnyttja de fördelar som internationell handel och förmånsordningar medför bör Europeiska unionen sträva efter att ge dessa länder och framför allt de minst utvecklade länderna lämpligt tekniskt bistånd. Ändring 4 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 8a (nytt) (8a)  Genomförandet av de konventioner som nämns i den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre bör stödjas genom tekniskt bistånd. Ändring 5 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 10a (nytt) (10a)  De utvecklingsländer som uppfyller kriterierna för att omfattas av den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre efter den 31 oktober 2008 bör kunna dra nytta av de särskilda förmånstullarna så snart de uppfyller ovan nämnda kriterier. Kommissionen ska yttra sig om de nya ansökningarna på årsbasis. Ändring 38 Förslag till förordning - ändringsakt Skäl 15 (15)  Icke känsliga produkter bör fortsätta att vara befriade från tull, medan känsliga produkter bör omfattas av en nedsatt tull i syfte att säkerställa en tillfredsställande utnyttjandegrad samtidigt som situationen för respektive gemenskapsindustri beaktas. (15)  Icke känsliga produkter bör fortsätta att vara befriade från tull, medan känsliga produkter bör tullbeläggas på ett sådant sätt att en tillfredsställande utnyttjandegrad säkerställs samtidigt som situationen för respektive gemenskapsindustri beaktas. Ändring 6 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 15a (nytt) (15a)  I syfte att förhindra en urholkning av förmånerna bör kommissionen överväga att i nästa förordning föra över produkter som för närvarande klassificeras som "känsliga" till kategorin "icke känsliga". Ändring 7 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 19 (19)  För att gemenskapens handelspolitik ska vara samstämmig bör ett förmånsland inte omfattas både av gemenskapens system och av ett frihandelsavtal, om det avtalet omfattar minst alla de förmåner som ingår i det nuvarande systemet för landet. (19)  För att gemenskapens handelspolitik ska vara samstämmig bör ett förmånsland inte omfattas både av gemenskapens system och av ett frihandelsavtal, om det avtalet omfattar och faktiskt inför eller i förekommande fall konsoliderar minst alla de förmåner som ingår i det nuvarande systemet för landet. Ändring 8 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 21a (nytt) (21a)  Ursprungsbestämmelserna bör ses över för att beakta den mellanregionala och globala kumulationen samt möjligheten för ett land att omfattas av förmånsbehandling inom ramen för Allmänna preferenssystemet (GSP), GSP+ och "Allt utom vapen"-initiativet, även om landet inte är slutdestinationsland, under förutsättning att ett betydande mervärde läggs till produkterna i det aktuella landet. Inom ramen för denna översyn bör kravet på dubbel bearbetning av vissa produkter också tas bort. Ändring 9 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 21b (nytt) (21b)  Kommissionen bör inom Världshandelsorganisationen (WTO) prioritera en harmonisering av de ursprungsregler som föreskriver en förmånsbehandling av utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna. Ändring 37 Förslag till förordning – ändringsakt Skäl 21c (nytt) (21c)  Enligt artikel 37.6 i partnerskapsavtalet AVS–EU har kommissionen åtagit sig att pröva alla alternativa möjligheter för att de länder som inte ingår bland de minst utvecklade och som inte har undertecknat ett ekonomsikt partnerskapsavtal ska kunna utnyttja en ram för handeln som erbjuder handelsförmåner som åtminstone är jämförbara med dem i Cotonouavtalet. Ändring 10 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 3 – punkt 1a (ny) 1a.  Kommissionen ska fastställa vilka förmånsländer som uppfyller de kriterier som anges i punkt 1 på grundval av de senaste jämförbara och justerade uppgifter som fanns tillgängliga när denna förordning antogs. Ändring 11 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 3 – punkt 1b (ny) 1b.  Kommissionen ska årligen i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra en förteckning över de förmånsländer som uppfyller kriterierna i punkt 1. Ändring 12 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 3 – punkt 2 2.  Om ett förmånsland har ett förmånshandelsavtal med gemenskapen som omfattar minst alla de förmåner som ingår i systemet för det landet, ska det avföras från förteckningen över förmånsländer. 2.  Om ett förmånsland har ett förmånshandelsavtal med gemenskapen ska tillämpning av handelsavtalet ha företräde framför tillämpning av den aktuella ordningen om avtalet faktiskt inför och i förekommande fall konsoliderar minst alla de förmåner som ingår i systemet för det landet. Ett handelsavtal med gemenskapen ska inte vara ett hinder för att omfattas av den särskilda stimulansordning som fastställs i artiklarna 7 till 10. Ändring 13 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 3 – punkt 3 3.  Kommissionen ska underrätta ett förmånsland om att det har avförts från förteckningen över förmånsländer. 3.  Om ett förmånsland har avförts från förteckningen över förmånsländer ska kommissionen underrätta det berörda landet och Europaparlamentet om detta. Ändring 14 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 3 – punkt 3a (ny) 3a.  I syfte att förbättra systemets verkan ska kommissionen ge utvecklingsländerna och i synnerhet de minst utvecklade länderna tillräckligt tekniskt bistånd så att de kan bygga upp den institutionella kapacitet och den regleringskapacitet som krävs för att dra nytta av fördelarna med den internationella handeln och Allmänna preferenssystemet. Ändring 15 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 5 – punkt 2 2.  Vid tillämpningen av de ordningar som anges i artikel 1.2 ska de ursprungsregler om definitionen av begreppet ursprungsprodukter och de därmed sammanhängande förfarandena och metoderna för administrativt samarbete som fastställs i förordning (EEG) nr 2454/93 gälla. 2.  Vid tillämpningen av de ordningar som anges i artikel 1.2 ska de ursprungsregler om definitionen av begreppet ursprungsprodukter och de därmed sammanhängande förfarandena och metoderna för administrativt samarbete som fastställs i förordning (EEG) nr 2454/93 gälla. Formen på samt innehållet och förfarandena i systemet med ursprungsregler ska ses över regelbundet för att man ska kunna bedöma effekterna på utnyttjandegraden av Allmänna preferenssystemet, och i högre grad bidra till målet att främja ekonomisk utveckling. Ändring 16 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 5 – punkt 3a (ny) 3a.  Kommissionen ska inom WTO prioritera en harmonisering av de ursprungsregler som inför en förmånsbehandling av utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna. Ändring 17 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 7 – punkt 3a (ny) 3a.  Tekniskt bistånd ska också tillhandahållas för att hjälpa förmånsberättigade utvecklingsländer att uppfylla kraven avseende ratificering och praktisk tillämpning i den nya särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre. Ändring 18 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 8 – punkt 3 3.  Kommissionen ska övervaka ratificeringen och den praktiska tillämpningen av konventionerna i bilaga III. Innan denna förordning upphör att gälla och i god tid före diskussionen om nästa förordning ska kommissionen lägga fram en rapport för rådet om hur ratificeringen av dessa konventioner framskrider, inbegripet rekommendationer från övervakningsorganen. 3.  Kommissionen ska övervaka ratificeringen och den praktiska tillämpningen av konventionerna i bilaga III. Innan denna förordning upphör att gälla och i god tid före diskussionen om nästa förordning ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om hur ratificeringen och genomförandet av dessa konventioner framskrider i varje land som omfattas av den särskilda stimulansordningen. När så är lämpligt ska kommissionen inkludera rekommendationer från övervakningsorganen om huruvida ytterligare åtgärder ska vidtas av ett visst land för den praktiska tillämpningen av en konvention. I sin rapport ska kommissionen även utvärdera hur effektivt den särskilda stimulansordningen uppfyller sitt syfte och, om så är lämpligt, rekommendera att bilaga III ses över. Ändring 19 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 9 – punkt 1 – led a (a)  Sökanden är ett land eller territorium som anges i bilaga I och ska lämna in sin ansökan senast den 31 oktober 2008. a)  Sökanden är ett land eller territorium som anges i bilaga I och ska lämna in sin ansökan senast den 31 oktober 2008 eller, för de länder eller territorier som uppfyller de villkor som fastställs i artikel 8.1 och 8.2 efter detta datum, på årsbasis. Ändring 20 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 10 – punkt 1 1.  Kommissionen ska pröva ansökan och de åtföljande upplysningar som avses i artikel 9.2. Vid prövningen av ansökan ska kommissionen beakta de undersökningsresultat som relevanta internationella organisationer och organ kommit fram till. Kommissionen får ställa de frågor till sökanden som den anser vara relevanta och får kontrollera de uppgifter som lämnats med sökanden eller varje annan relevant källa. 1.  Kommissionen ska pröva ansökan och de åtföljande upplysningar som avses i artikel 9.2. Vid prövningen av ansökan ska kommissionen beakta de undersökningsresultat som relevanta internationella organisationer och organ kommit fram till. Kommissionen får ställa de frågor till sökanden som den anser vara relevanta och ska kontrollera de uppgifter som lämnats med sökanden eller varje annan relevant källa, däribland Europaparlamentet och företrädare för det civila samhället, inklusive arbetsmarknadens parter. Ändring 21 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 10 – punkt 3 3.  Kommissionen ska underrätta sökanden om sitt beslut enligt punkt 2. När kommissionen fattat beslut om att ett land ska omfattas av den särskilda stimulansordningen, ska den underrätta landet i fråga om den dag då beslutet träder i kraft. Kommissionen ska senast den 15 december 2008 i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra en förteckning över de länder som omfattas av den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre. 3.  Kommissionen ska underrätta sökanden om sitt beslut enligt punkt 2. När kommissionen fattat beslut om att ett land ska omfattas av den särskilda stimulansordningen, ska den underrätta landet i fråga om den dag då beslutet träder i kraft. Kommissionen ska senast den 15 december 2008 i Europeiska unionens officiella tidning offentliggöra en förteckning, som ska uppdateras årligen, över de länder som omfattas av den särskilda stimulansordningen för hållbar utveckling och gott styre. Ändring 22 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 10 – punkt 4 4.  Om kommissionen beslutar att en sökande inte ska omfattas av den särskilda stimulansordningen, ska den på det berörda landets begäran ange skälen för sitt beslut. 4.  Om kommissionen beslutar att en sökande inte ska omfattas av den särskilda stimulansordningen, ska den ange skälen för sitt beslut och informera ansökarlandet och Europaparlamentet om dessa. Ändring 23 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 17 – punkt -1 (nytt) -1.  Kommissionen ska regelbundet kontrollera att mottagarländerna uppfyller sina åtaganden och att inga av de grunder för tillfälligt upphävande som anges i artiklarna 15.1, 15.2, 16.1 och 16.2 kan göras gällande. Kommissionen ska offentliggöra en årlig rapport om tillfälliga upphävanden och sända den till Europaparlamentet, rådet och medlemsstaterna. Ändring 24 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 17 – punkt 1 1.  Om kommissionen eller en medlemsstat mottar upplysningar som kan motivera ett tillfälligt upphävande och om kommissionen eller en medlemsstat anser att det finns tillräckliga skäl att inleda en undersökning, ska kommissionen underrätta kommittén och begära samråd. Samrådet ska ske inom en månad. 1.  Om Europaparlamentet, kommissionen eller en medlemsstat mottar upplysningar som kan motivera ett tillfälligt upphävande och om Europaparlamentet, kommissionen eller en medlemsstat anser att det finns tillräckliga skäl att inleda en undersökning, ska de underrätta kommittén och Europaparlamentet och begära samråd. Samrådet ska ske inom en månad. Ändring 25 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 17 – punkt 2 2.  Efter samrådet får kommissionen, inom en månad och i enlighet med det förfarande som avses i artikel 27.5, besluta att en undersökning ska inledas. 2.  Efter samrådet får kommissionen, inom en månad och i enlighet med det förfarande som avses i artikel 27.5, besluta att en undersökning ska inledas. Beträffande de skäl som anges i artikel 15.1 a ska kommissionen automatiskt inleda en undersökning i samtliga fall där kommissionen för tillämpning av ILO:s normer har en "särskild klausul" för ett förmånsland som inte följer de grundläggande arbetsnormerna. Ändring 26 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 18 – punkt 3 3.  Kommissionen ska inhämta alla uppgifter som den anser nödvändiga, inklusive tillgängliga bedömningar, synpunkter, beslut, rekommendationer och slutsatser från FN:s, ILO:s och andra behöriga internationella organisationers berörda tillsynsorgan. Dessa ska tjäna som utgångspunkt för en undersökning av huruvida ett tillfälligt upphävande är motiverat på de grunder som anges i artikel 15.1 a. Kommissionen får vända sig till ekonomiska aktörer och till det berörda förmånslandet för att kontrollera inkomna uppgifter. 3.  Kommissionen ska inhämta alla uppgifter som den anser nödvändiga, inklusive tillgängliga bedömningar, synpunkter, beslut, rekommendationer och slutsatser från övriga EU-institutioner och FN:s, ILO:s och andra behöriga internationella organisationers berörda tillsynsorgan. Dessa ska tjäna som utgångspunkt för en undersökning av huruvida ett tillfälligt upphävande är motiverat på de grunder som anges i artikel 15.1 a. Kommissionen får vända sig till ekonomiska aktörer, företrädare för det civila samhället, inbegripet arbetsmarknadens parter, och till det berörda förmånslandet för att kontrollera inkomna uppgifter. Ändring 27 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 19 – punkt 1 1.  Kommissionen ska lägga fram en rapport om resultaten av sin undersökning för kommittén. 1.  Kommissionen ska lägga fram en rapport om resultaten av sin undersökning för kommittén och för Europaparlamentet. Ändring 28 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 19 – punkt 4 4.  Om kommissionen anser att ett tillfälligt upphävande är nödvändigt, ska den överlämna ett förslag om detta till rådet, som ska fatta beslut med kvalificerad majoritet inom två månader. I det fall som avses i punkt 3 ska kommissionen lägga fram ett förslag vid utgången av den period som avses i den punkten. 4.  Om kommissionen anser att ett tillfälligt upphävande är nödvändigt, ska den, efter att ha underrättat Europaparlamentet, överlämna ett förslag om detta till rådet, som ska fatta beslut med kvalificerad majoritet inom två månader. I det fall som avses i punkt 3 ska kommissionen lägga fram ett förslag vid utgången av den period som avses i den punkten. Ändring 29 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 20 – punkt 7 7.  Om åtgärder måste vidtas omedelbart på grund av exceptionella omständigheter som omöjliggör en undersökning, får kommissionen, efter att ha underrättat kommittén, vidta alla förebyggande åtgärder som är absolut nödvändiga. 7.  Om åtgärder måste vidtas omedelbart på grund av exceptionella omständigheter som omöjliggör en undersökning, får kommissionen, efter att ha underrättat kommittén och Europaparlamentet, vidta alla förebyggande åtgärder som är absolut nödvändiga. Ändring 30 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 21 Om importen av produkter som omfattas av bilaga I till fördraget orsakar eller riskerar att orsaka allvarliga störningar på gemenskapens marknader, särskilt i ett eller fler av de yttersta randområdena, eller av regleringsmekanismerna för dessa marknader, får kommissionen på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat, efter samråd med förvaltningskommittén för den relevanta gemensamma organisationen av marknaden, tillfälligt upphäva förmånsordningarna för de berörda produkterna. Om importen av produkter som omfattas av bilaga I till fördraget orsakar eller riskerar att orsaka allvarliga störningar på gemenskapens marknader, särskilt i ett eller fler av de yttersta randområdena, eller av regleringsmekanismerna för dessa marknader, får kommissionen på eget initiativ eller på begäran av en medlemsstat eller Europaparlamentet, efter samråd med förvaltningskommittén för den relevanta gemensamma organisationen av marknaden, tillfälligt upphäva förmånsordningarna för de berörda produkterna. Ändring 31 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 22 – punkt 1 1.  Kommissionen ska underrätta det berörda förmånslandet om varje beslut som fattats i enlighet med artiklarna 20 eller 21 snarast möjligt och innan beslutet träder i kraft. Kommissionen ska även underrätta rådet och medlemsstaterna. 1.  Kommissionen ska underrätta det berörda förmånslandet om varje beslut som fattats i enlighet med artiklarna 20 eller 21 snarast möjligt och innan beslutet träder i kraft. Kommissionen ska även underrätta Europaparlamentet, rådet och medlemsstaterna. Ändring 32 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 22 – punkt 2 2.  Varje medlemsstat får inom en månad överklaga ett beslut som antagits enligt artikel 20 eller 21 till rådet. Rådet får inom en månad anta ett annat beslut med kvalificerad majoritet. 2.  Varje medlemsstat eller Europaparlamentet får inom en månad överklaga ett beslut som antagits enligt artikel 20 eller 21 till rådet. Rådet får inom en månad anta ett annat beslut med kvalificerad majoritet. När så är lämpligt ska rådet informera det överklagande landet och Europaparlamentet om sitt beslut. Ändring 33 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 25 – led e (e) för att i enlighet med artikel 10 upprätta förteckningen över förmånsländer senast den 15 december 2008. e) för att i enlighet med artikel 10 upprätta förteckningen över förmånsländer, som ska uppdateras årligen, senast den 15 december 2008. Ändring 34 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 26a (ny) Artikel 26a 1.  Kommissionen ska regelbundet informera Europaparlamentet om a) handelsstatistik mellan Europeiska unionen och de stater som omfattas av Allmänna preferenssystemet, b) situationen när det gäller ratificering och tillämpning av de konventioner som ingår i bilaga III för varje land som omfattas av den särskilda stimulansordningen. När så är lämpligt ska kommissionen inkludera rekommendationer om huruvida ytterligare åtgärder för en effektiv tillämpning av en konvention bör vidtas av ett visst land, c) relevant information om framsteg mot att uppnå millennieutvecklingsmålen, särskilt i de minst utvecklade länderna. 2.  Kommissionen ska utföra en konsekvensanalys av Allmänna preferenssystemets effekter som täcker perioden från den 1 januari 2006 till den 31 december 2009. Analysen ska överlämnas till kommittén, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén senast den 1 mars 2010. 3.  Kommissionen ska, efter samråd med kommittén, fastställa innehållet i den konsekvensanalys som avses i punkt 2, vilket ska inbegripa förmånsländernas synpunkter och i varje fall åtminstone följande delar: –  En ingående statistisk analys av Allmänna preferenssystemets utnyttjandegrad per land och ett avsnitt som innehåller en jämförelse med tidigare år. –  En utvärdering av graderingens sociala och handelsrelaterade effekter för de graderade länderna. –  En preliminär bedömning av hur den framtida graderingen kommer att inverka på de länder som troligtvis kommer att graderas i den kommande förordningen. –  En analys av de potentiella effekterna av en fördjupning av preferenssystemet genom en höjning av förmånsmarginalen för känsliga produkter och/eller överföring av "känsliga" produkter till kategorin "icke-känsliga" produkter. –  En utvärdering av hur denna förordning bidrar till uppnåendet av millennieutvecklingsmålen, särskilt när det gäller de minst utvecklade länderna. 4.  Kommissionen ska till Europaparlamentet översända en särskild rapport när utvecklingsagendan från Doha är avslutad, i vilken det ska redovisas hur förhandlingarna har påverkat det preferenssystem som upprättats genom denna förordning och övervägas åtgärder som måste vidtas för att garantera Allmänna preferenssystemets effektivitet. Ändring 39 Förslag till förordning - ändringsakt Artikel 27 – punkt 3 3.  Kommittén ska på grundval av en rapport från kommissionen som omfattar perioden från och med den 1 januari 2009 undersöka verkningarna av systemet. Rapporten ska omfatta alla de i artikel 1.2 nämnda förmånsordningarna och ska läggas fram i god tid före diskussionen om nästa förordning. 3.  Kommittén ska på grundval av en rapport från kommissionen som omfattar perioden från och med den 1 januari 2006 undersöka verkningarna av systemet. Rapporten ska innehålla en konsekvensanalys som åtminstone omfattar följande punkter: –  En jämförande studie av Allmänna preferenssystemets utnyttjandegrad inom ramen för denna och tidigare förordningar, för att identifiera positiva och negativa tendenser. –  En bedömning av effekterna av en gradering i fattigdomsindikatorerna för de berörda länderna. –  En jämförande studie av den förmånsbehandling som Allmänna preferenssystemet och de ekonomiska partnerskapsavtalen erbjuder. Rapporten ska omfatta alla de i artikel 1.2 nämnda förmånsordningarna och ska läggas fram i god tid före diskussionen om nästa förordning. Ändring 36 Förslag till förordning – ändringsakt Artikel 29 – punkt 2a (ny) 2a.  Kommissionen ska senast den 1 juni 2010 förelägga Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén förslaget till en ändrad förordning för perioden från den 1 januari 2012 till den 31 december 2014. Det nya förslaget ska vederbörligen beakta resultatet från den konsekvensanalys som avses i artikel 26a.2.

Europaparlamentets resolution av den 5 juni 2008 om situationen i Georgien

P6_TA(2008)0253 RC-B6-0278/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Georgien, framför allt resolutionerna av den 26 oktober 2006(1) och av den 29 november 2007(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 november 2007 om stärkande av den europeiska grannskapspolitiken(3), och sina resolutioner av den 17 januari 2008 om en effektivare EU-politik för Sydkaukasien: från löften till handling(4), och om regionalpolitiken i Svartahavsområdet(5),

–   med beaktande av avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Georgien, å andra sidan(6), som trädde i kraft den 1 juli 1999,

–   med beaktande av den europeiska grannskapspolitikens handlingsplan som godkändes av samarbetsrådet EU-Georgien den 14 november 2006,

–   med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1808 (2008) av den 15 april 2008 som stöder Georgiens territoriella integritet och förlänger mandatet för FN:s observatörsgrupp i Georgien (UNOMIG) till den 15 oktober 2008,

–   med beaktande av de rekommendationer som antogs av den parlamentariska samarbetskommittén EU-Georgien den 28–30 april 2008,

–   med beaktande av det slovenska rådsordförandeskapets förklaringar på EU:s vägnar den 18 april och 2 maj 2008 om de ökade spänningarna mellan Georgien och Ryssland,

–   med beaktande av uttalandet av den 22 maj 2008 från den internationella valövervakningsgruppen för parlamentsvalet i Georgien om de preliminära resultaten och slutsatserna,

–   med beaktande av slutsatserna av den 26 maj 2008 från UNOMIGS:s utredning av nedskjutningen av ett georgiskt obemannat flygplan,

–   med beaktande av rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) slutsatser om Georgien av den 26 maj 2008,

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen vidhåller sitt åtagande att fortsätta utveckla och fördjupa sina relationer med Georgien och stödja landet när det gäller nödvändiga politiska och ekonomiska reformer, åtgärder för att inrätta stabila och effektiva demokratiska institutioner och ett effektivt och oberoende rättsväsende samt arbetet för att bekämpa korruption, och därigenom skapa fred och välstånd i ett Georgien som kan bidra till stabilitet i regionen och övriga Europa.

B.  Ryska ministerier och övriga statliga organ fick i ett presidentdekret instruktioner att upprätta officiella förbindelser med motsvarande organ i de georgiska utbrytarrepublikerna Abchazien och Sydossetien.

C.  Ryska federationen har dragit sig ur det beslut som fattades den 19 januari 1996 av regeringschefernas råd inom Oberoende staters samvälde (OSS), vilket förbjuder de undertecknande staterna att samarbeta militärt med separatistmyndigheten i Abchazien.

D.  I maj 2008 skickade Ryssland unilateralt ytterligare trupper och flyttade tungt artilleri till Abchazien under beskydd av ett OSS-sanktionerat fredsbevarande uppdrag och tillkännagav sin avsikt att upprätta 15 ytterligare kontrollstationer längs den administrativa gränslinjen. Företrädare för Ryssland tillkännagav att truppstyrkan för den ryska bataljonen som är stationerad i Sydossetien kan komma att ökas.

E.  Den 20 april 2008 sköts ett georgiskt spaningsplan ned över Abchazien. I UNOMIG:s rapport nyligen om denna incident uppges att spaningsplanet hade skjutits ned av ett ryskt flygplan. I rapporten uppmanas även Georgien att upphöra att sända dessa spaningsplan över abchaziskt territorium.

F.  Inga officiella högnivåmöten har ägt rum mellan företrädare för Georgien och Abchazien under FN:s beskydd sedan oktober 2007. Den georgiska presidenten Micheil Saakasjvili har lagt fram nya förslag till hur konflikten i Abchazien ska lösas. I förslagen garanteras en bred politisk representation på högsta nivå i Georgiens regering, vetorätt i alla större lagstiftningsfrågor som rör Abchazien och internationella garantier för att garantera en bred federalism, obegränsat självstyre och säkerhet.

G.  Georgien har vidtagit officiella åtgärder med begäran om en översyn av hur fredsbevarandet i dag är upplagt eller om utbyte av den ryska fredsbevarande styrkan som nu är insatt i Abchazien.

H.  FN:s generalförsamling antog den 15 maj 2008 resolution A/RES/62/249 där man erkänner flyktingars, internflyktingars och deras ättlingars rätt att oavsett etnisk bakgrund återvända till Abchazien och framhåller vikten av att flyktingar och internflyktingar, inbegripet offer för "etnisk rensning", behåller sin äganderätt.

I.  Myndigheterna i Tbilisi har inställt de bilaterala förhandlingarna med Moskva om Rysslands anslutning till Världshandelsorganisationen (WTO) som en protest mot Rysslands beslut att intensifiera sitt samarbete med de självutnämnda republikerna Abchazien och Sydossetien. Ryssland förbjuder fortfarande import av vin och jordbruksvaror från Georgien.

J.  En landsomfattande folkomröstning ägde rum i Georgien den 5 januari 2008. Vid Natos toppmöte i Bukarest den 2–4 april 2008 erbjöds Georgien inte någon handlingsplan för medlemskap, men landet gavs politiska löften om ett medlemskap på längre sikt.

K.  Det faktum att Ryssland ger abchazier och sydosseter medborgarskap som gör det möjligt för dem att utnyttja överenskommelsen om enklare viseringsregler mellan EU och Ryssland missgynnar i ökande utsträckning georgiska medborgare eftersom Georgien ännu inte har en liknande överenskommelse med EU.

L.  Trots att det eftersträvades att valet i Georgien skulle kunna hållas utgående från internationella normer påtalade det internationella valobservatörsuppdraget vid parlamentsvalet i Georgien den 21 maj 2008 vissa problem som bör åtgärdas i större utsträckning i vederbörlig ordning.

1.  Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över att situationen i Abchazien eskalerat och uppmanar alla parter att avhålla sig från åtgärder som kan skapa ytterligare instabilitet. Parlamentet efterlyser förnyade internationella insatser för att få parterna att återgå till dialogen och återuppta fredsprocessen för att nå fram till en varaktig och heltäckande uppgörelse.

2.  Europaparlamentet uttrycker sin stora besvikelse över Rysslands tillkännagivande att landet avser upprätta officiella förbindelser med organ i utbrytarrepublikerna Sydossetien och Abchazien. Parlamentet beklagar i detta sammanhang beslutet frän det ryska försvarsministeriet av den 31 maj 2008 att skicka sina trupper till Abchasien för att äterupprätta järnvägs- och väginfrastrukturen i separatistregionen i enlighet med presidentdekretet.

3.  Parlamentet bekräftar sitt fulla stöd för Georgiens suveränitet och territoriella integritet inom dess internationellt erkända gränser och uppmanar Ryssland att dra tillbaka sitt beslut som undergräver de internationella fredsansträngningarna i vilka även Ryssland deltar.

4.  Europaparlamentet stöder de ansträngningar som gjorts för att lugna ned situationen genom samtal mellan den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP), president Saakasjvili och Rysslands utrikesminister Sergej Viktorovich Lavrov. Parlamentet uppmanar med kraft det särskilda sändebudet för södra Kaukasus att finna sätt att underlätta en dialog mellan samtliga inblandade parter, och försöka återställa en grad av ömsesidigt förtroende.

5.  Europaparlamentet uppmanar Ryska federationen att omedelbart dra tillbaka sina extra trupper i Abchazien. Parlamentet anser att det nuvarande upplägget för fredsbevarandet måste ses över eftersom de ryska trupperna inte längre är några neutrala och opartiska fredsbevarare och efterlyser ett djupare europeiskt engagemang i de låsta konflikterna för att fredsprocesserna ska komma framåt.

6.  Europaparlamentet uppmanar rådet att överväga att öka den internationella närvaron i konfliktområdet genom ett gränsuppdrag inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP), mot bakgrund av de positiva erfarenheterna från Europeiska unionens gränsuppdrag (EUBAM) i den transnistriska delen vid gränsen mellan Moldavien och Ukraina. Parlamentet föreslår medlemsstaterna att vara mer aktiva i UNOMIG och uppmanar FN att utöka UNOMIG:s mandat och resurser.

7.  Europaparlamentet uppmanar FN:s säkerhetsråd, Organisationen för säkerhet och samarbetet i Europa (OSSE) och andra internationella organisationer att stödja den georgiska regeringens förslag om nya alternativa förhandlingar och fredsbevarande arrangemang, inbegripet ett successivt inrättande av verkligt oberoende internationella fredsbevarande styrkor.

8.  Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang rådet och kommissionen att resolut föra denna frågan om Abchazien och Sydossetien på tal med Ryssland vid det kommande toppmötet mellan EU och Ryssland samt vid förhandlingarna om ett nytt förstärkt partnerskapsavtal och uppmanar med kraft de ryska myndigheterna att inte motsätta sig ett eventuellt ESFP-uppdrag i denna region, också med en närvaro från EU:s sida i civila och militära fredsbevarande insatser.

9.  Europaparlamentet uppmanar FN att utreda och undersöka om alla relevanta resolutioner från FN:s säkerhetsråd följs till alla delar av samtliga aktörer i konfliktområdet, inbegripet eventuell närvaro av tunga vapen.

10.  Europaparlamentet noterar resultatet av parlamentsvalet den 21 maj 2008 och utlåtandet från det internationella valobservatörsuppdraget, i vilket anges att valet på de flesta håll gick lugnt till, att den allmänna bedömningen var positiv och att ansenliga framsteg har gjorts sedan presidentvalet i januari.

11.  Europaparlamentet betonar dock att det måste göras mer, i nära samverkan med det internationella samfundet, för att åtgärda och lösa alla problem som framkommit vid valprocessen till följd av att OSSE:s och Europarådets normer genomförts inkonsekvent och ofullständigt, samt för att förbättra och befästa de framsteg Georgien gjort på väg mot demokrati. De georgiska myndigheterna uppmanas att hantera alla klagomål på valprocessen på ett sätt som medger insyn och att verka för ytterligare förbättringar så att förtroendet för valrörelsen kan öka ytterligare.

12.  Europaparlamentet uppmanar alla politiska aktörer i Georgien att respektera rättsstatsprincipen, att verka för en konstruktiv dialog och kompromiss och att avstå från ytterligare polarisering av det georgiska samhället. Parlamentet medger att bristen på förtroende mellan regeringen och oppositionspartierna är ett hinder för ytterligare demokratisk utveckling och förväntar sig att alla politiska aktörer strävar efter en demokratisk politisk kultur där politiska debatter äger rum i parlamentet, politiska motståndare respekteras och där en konstruktiv dialog syftar till att stödja och konsolidera Georgiens bräckliga demokratiska institutioner.

13.  Europaparlamentet stöder Georgiens ambitioner att snabba på integreringsprocessen med Europeiska unionen inom ramen för en stärkt europeisk grannskapspolitik.

14.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att påskynda inledandet av förhandlingar om viseringsbestämmelser mellan EU och Georgien för att slutföra avtalen om visumlättnader och återtagandeavtal med Georgien i en nära framtid för att säkerställa att georgiska medborgare inte diskrimineras jämfört med personer i separatistregionerna som har ryskt pass.

15.  Europaparlamentet välkomnar rådets slutsatser från den 18 februari 2008 om den europeiska grannskapspolitiken och behovet av att börja förhandla om breda och heltäckande frihandelsavtal där så är möjligt. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att snabbt försöka nå en överenskommelse med Georgien om dess ambitioner och se till att få handlingsmandat från medlemsstaterna. Parlamentet hoppas se framsteg på området under det franska ordförandeskapet.

16.  Europaparlamentet hälsar med tillfredsställelse att det inrättats en underkommitté mellan EU och Georgien om rättvisa, frihet och säkerhet med syfte att påskynda den bilaterala dialogen och genomförandet av handlingsplanen inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken.

17.  Europaparlamentet hoppas att Georgien kommer att utnyttja alla de möjligheter till extra finansiering som erbjuds genom grannskapsinvesteringsfonden, särskilt till projekt som gäller infrastruktur, energi och miljöskydd, men uppmanar kommissionen att ge utbildning, demokratiutveckling och sociala frågor större utrymme.

18.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, Georgiens president och parlament, OSSE, Europarådet och Rysslands president och parlament.

(1) EUT C 313 E, 20.12.2006, s. 429. (2) Antagna texter, P6_TA(2007)0572. (3) Antagna texter, P6_TA(2007)0538. (4) Antagna texter, P6_TA(2008)0016. (5) Antagna texter, P6_TA(2008)0017. (6) EGT L 205, 4.8.1999, s. 3.

Europaparlamentets resolution av den 5 juni 2008 om rådets årliga rapport till Europaparlamentet om de viktigaste aspekterna och de grundläggande vägvalen när det gäller GUSP – 2006, som läggs fram för parlamentet i enlighet med punkt G.43 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 (2007/2219(INI))

P6_TA(2008)0254 A6-0189/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets årliga rapport till Europaparlamentet om de viktigaste aspekterna och de grundläggande vägvalen när det gäller GUSP – 2006, som läggs fram för parlamentet i enlighet med punkt G.43 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006,

–   med beaktande av artikel 21 i EU-fördraget,

–   med beaktande av Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, som undertecknades den 13 december 2007, och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som proklamerades den 12 december 2007,

–   med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin (ESS), som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003,

–   med beaktande av det ovannämnda interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1),

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 14 december 2007, där rådet efterlyser ett snabbt avslutande av de nationella ratifikationsprocesserna, så att Lissabonfördraget kan träda i kraft den 1 januari 2009,

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 15–16 december 2005 om budgetramen 2007–2013,

–   med beaktande av sin resolution av den 20 februari 2008 om Lissabonfördraget(2), inbegripet yttrandet till den resolutionen från parlamentets utskott för utrikesfrågor av den 22 januari 2008,

–   med beaktande av sin resolution av den 23 maj 2007 om rådets årliga rapport till Europaparlamentet om de viktigaste aspekterna och de grundläggande vägvalen när det gäller GUSP, inbegripet de finansiella konsekvenserna för Europeiska unionens allmänna budget 2005(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 16 november 2006 om genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin inom ramen för ESFP(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2006 om nya ekonomiska instrument för utveckling i samband med millennieutvecklingsmålen(5),

–   med beaktande av sina resolutioner av den 10 maj och den 14 november 2007 om toppmötena mellan EU och Ryssland(6) och av den 19 juni 2007 om EU:s ekonomiska förbindelser och handelsförbindelser med Ryssland(7),

–   med beaktande av sina resolutioner av den 1 juni 2006 om att förbättra förbindelserna mellan EU och Förenta staterna inom ramen för ett transatlantiskt partnerskapsavtal och transatlantiska ekonomiska förbindelser mellan EU och Förenta staterna(8) och sin resolution av den 25 april 2007 om de transatlantiska förbindelserna(9),

–   med beaktande av sin resolution av den 12 juli 2007 om situationen i Mellanöstern(10),

–   med beaktande av sin resolution av den 13 december 2007 om toppmötet EU–Kina och om EU–Kina-dialogen om mänskliga rättigheter(11),

–   med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2007 om förbindelserna EU–Afrika(12) och av den 10 maj 2007 om Afrikas horn: EU:s regionala politiska partnerskap för fred, säkerhet och utveckling(13),

–   med beaktande av sin resolution av den 10 maj 2007 med titeln "Reformerna i arabvärlden: Vilken strategi bör EU följa?"(14),

–   med beaktande av sin resolution av den 27 april 2006 om ett förstärkt partnerskap mellan Europeiska unionen och Latinamerika(15),

–   med beaktande av sin resolution av den 18 januari 2006(16) och rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) slutsatser av den 10 mars 2008 om Afghanistan,

–   med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2005 om konferensen för översyn av icke-spridningsavtalet 2005 – kärnvapen i Nordkorea och Iran(17), där EU klart markerar att man när det gäller förbindelserna med den koreanska halvön kommer att följa principen om att "inget ord med i laget innebär inga pengar med i laget",

–   med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2007 om Iran(18),

–   med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2007 om kommissionens förslag till beslut om en särskild åtgärd för Irak för 2007(19),

–   med beaktande av sin resolution av den 26 september 2007 med titeln "Mot en gemensam europeisk utrikespolitik för energi"(20),

–   med beaktande av sina resolutioner av den 15 november 2007 om att begränsa den globala klimatförändringen till 2 grader Celsius - vägen framåt för Balikonferensen om klimatförändringar och därefter och den 29 november 2007 om handel och klimatförändringar(21), samt ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 13-14 mars 2008 om klimatförändringar och energi och det dokument som lades fram för mötet av EU:s höga representant och Europeiska kommissionen om klimatförändringar och internationell säkerhet(22),

–   med beaktande av sin resolution av den 12 december 2007 om kampen mot terrorism(23),

–   med beaktande av sina resolutioner av den 26 april 2007 om den årliga rapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2006 och EU:s politik på området(24) och den 6 september 2007 om hur dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter fungerar med tredjeländer(25),

–   med beaktande av sin resolution av den 13 december 2006 om institutionella aspekter på Europeiska unionens förmåga att integrera nya medlemsstater(26),

–   med beaktande av sina resolutioner av den 13 december 2006 om kommissionens meddelande om utvidgningsstrategin och de största utmaningarna 2006–2007(27) och den 15 november 2007 om stärkande av den europeiska grannskapspolitiken(28),

–   med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2008 om regionalpolitiken i Svartahavsområdet(29),

–   med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 25 oktober 2007 om förbindelserna mellan Europeiska unionen och Serbien(30),

–   med beaktande av artikel 112.1 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0189/2008), och av följande skäl:

A.  En tydlig definition av EU:s intressen är nödvändig för att målsättningarna för unionens yttre åtgärder, särskilt på det utrikespolitiska området, ska kunna nås.

B.  Ökad politisk enighet inom EU är nödvändig för att GUSP, baserad på värderingar, ska kunna stärkas och bli effektivare eftersom EU:s trovärdighet som en global aktör annars riskerar att undergrävas, vilket varit fallet när EU har hanterat frågor som rör Kina, Ryssland, Irak, Afghanistan, Kuba och trygg energiförsörjning. Lissabonfördraget och den höga representantens stärkta ställning kommer förhoppningsvis att bidra till en mer framtidsinriktad och långsiktig utrikespolitik och en mer övergripande strategi som stöds av alla medlemsstater.

C.  Genom Lissabonfördraget kommer de arrangemang för GUSP som för närvarande är i kraft att tydligt förbättras, vilket kommer att stärka unionens internationella profil och öka dess effektivitet. Ytterligare ansträngningar är dock nödvändiga för att harmonisera beslutsprocessen i utrikespolitiska frågor i syfte att avskaffa vetorätten och tillämpa omröstning med kvalificerad majoritet.

D.  Hotet från kriser och konflikter utanför EU:s gränser och nödvändigheten av att hantera oroväckande nya utmaningar som förorsakas av den snabba klimatförändringen kräver vidare perspektiv för GUSP.

E.  För att GUSP och den framtida gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP) ska vara trovärdiga måste de förses med medel som motsvarar deras ambitionsnivåer och särskilda mål, och i detta avseende anses det nödvändigt att öka medlen i betydande utsträckning under halvtidsöversynen av budgetramen under 2009 och från andra ekonomiska källor.

Principer

1.  Europaparlamentet anser att GUSP, inklusive ESFP, redan från början har bidragit till att stärka den europeiska identiteten och EU:s roll som en global aktör.

2.  Europaparlamentet anser dock att EU:s roll i världen inte står i proportion till dess potential och att den inte motsvarar EU-medborgarnas förväntningar. Detta beror på att medlemsstaterna inte vill genomföra de reformer som är nödvändiga och oumbärliga för att göra EU:s utrikespolitik mer effektiv och konsekvent och öka möjligheterna att utkräva ansvar.

3.  Europaparlamentet anser att Europeiska unionen, eftersom den är en värdegemenskap, för att kunna vara en trovärdig global aktör måste upprätthålla sina höga standarder för yttre förbindelser och att GUSP därför måste vila på de värden som Europeiska unionen och dess medlemsstater aktar som de huvudsakliga målen för GUSP, framför allt demokrati och rättsstatsprincipen samt respekten för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

4.  Europaparlamentet påpekar i detta sammanhang att EU:s starka energiberoende av odemokratiska länder gör det svårt för EU att bedriva en konsekvent, resolut och stabil gemensam utrikespolitik.

5.  Europaparlamentet är av den fasta övertygelsen att Europeiska unionen kan påverka och åstadkomma en verklig, effektiv och trovärdig GUSP endast om unionen klart fastställer sina gemensamma mål, förser sig själv med ändamålsenliga instrument på ett sådant sätt att överensstämmelse mellan mål och medel kan säkerställas, intar en gemensam position och åtnjuter den starka demokratiska legitimitet som parlamentets kontroll medför. Samtidigt anser parlamentet att de viktigaste målen med GUSP kan uppnås endast om parlamentet å sin sida talar med en gemensam röst. Parlamentet uppmuntrar mot bakgrund av detta en tydligare avgränsning av befogenheterna mellan de specialiserade organ inom parlamentet som hanterar GUSP, ur ett tematiskt och geografiskt perspektiv.

6.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att åta sig att samråda med sina EU-partner och den höga representanten innan de antar strategiska beslut på området för utrikesfrågor, särskilt i multilaterala organisationer, så att deras ställningstaganden till strategiska beslut åtminstone är konsekventa, samordnade och kompatibla och inte påverkar samstämmigheten och sammanhållningen i EU:s yttre åtgärder eller underminerar EU:s trovärdighet som en global aktör gentemot tredjeländer.

Den årliga rapporten om GUSP 2006 och förbindelserna mellan EU:s institutioner

7.  Europaparlamentet noterar rådets årliga rapport om GUSP för 2006.

8.  Samtidigt som Europaparlamentet ser vissa framsteg i rapportens struktur, särskilt i form av mer långsiktig planering och en beskrivning av de åtgärder som vidtagits under det gångna året, förväntar sig parlamentet att rådet i samband med nästa års rapport beaktar parlamentets relevanta resolutioner och/eller rekommendationer.

9.  Europaparlamentet anser att det mer systematiskt bör anta ståndpunkter under varje enskild fas av beslutsfattandet inom GUSP och ESFP. Parlamentet rekommenderar att gemensamma ståndpunkter och gemensamma åtgärder för att få ökad demokratisk legitimitet i förekommande fall beaktar och omfattar hänvisningar till parlamentets ståndpunkter.

10.  Europaparlamentet tillstår att stora framsteg gjorts i förbindelserna mellan rådet och parlamentet, särskilt genom inrättandet av nya och flexiblare kommunikationskanaler. Parlamentet anser dock att parlamentet måste ha en mer bestämd inställning till de diskuterade frågorna, som systematiskt bör granskas av rådet. Parlamentet påpekar att framsteg också har gjorts genom ökade kontakter mellan institutionerna, inbegripet i form av regelbundna diskussioner med den höga representanten och mer frekventa framträdanden av EU:s särskilda representanter och andra högre tjänstemän inför parlamentet. Ytterligare framsteg är emellertid möjliga, särskilt när det gäller valet av tidpunkt för dessa framträdanden, som även bör ta hänsyn till dagordningen för parlamentet och dess behöriga organ.

11.  Europaparlamentet välkomnar det allt större erkännandet att legitimiteten och samstämmigheten hos GUSP/ESFP till stor del beror på den växande viljan hos den höga representanten och dennes organisation att samarbeta med parlamentet samt beredvilligheten hos rådets ordförandeskap att göra parlamentet delaktigt.

Parlamentets prioriteringar för vissa övergripande aspekter för 2008

12.  Europaparlamentet föreslår att man under 2008 prioriterar ett begränsat antal områden som i högre grad överensstämmer med unionsmedborgarnas önskemål och intressen och med deras förväntningar på EU:s roll i internationella frågor.

13.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet och kommissionen att gemensamt och på ett mer radikalt sätt ta itu med i nuläget mycket viktiga frågor för Europa, såsom terrorismen, den organiserade brottsligheten, ökad säkerhet genom samarbete och utveckling, trygg energiförsörjning, klimatförändringarna, en hållbar utveckling, ökad stabilitet i grannregionerna, krishantering, konfliktförebyggande och konfliktlösande åtgärder, icke-spridning av massförstörelsevapen, migrationshanteringen och främjandet av de mänskliga rättigheterna och de medborgerliga fri- och rättigheterna. Parlamentet välkomnar kommissionens och den höga representantens rapport till Europeiska rådet om klimatförändringarna och den internationella säkerheten. Parlamentet uppmanar rådet att granska rapporten och lämna in rekommendationer om lämpliga uppföljningsåtgärder, samt understryker vikten av den yttre dimensionen som ett väsentligt inslag i samband med inrättandet av ett europeiskt område med frihet, säkerhet och rättvisa.

14.  Europaparlamentet uppmanar den höga representanten att utvärdera de framsteg som gjorts och analysera eventuella brister i genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin sedan 2003, inbegripet förslag om att förbättra och komplettera säkerhetsstrategin. Parlamentet anser att respekten för internationell rätt, effektiv multilateralism, människors säkerhet och medborgarnas rätt till skydd överallt i världen, konfliktförebyggande åtgärder, nedrustning och den roll som internationella institutioner spelar bör göras till vägledande principer för EU:s yttre åtgärder. Parlamentet anser att en kommande utvärdering av den europeiska säkerhetsstrategin bör ligga till grund för en bredare offentlig politisk debatt, och understryker att den bör genomföras i nära samråd med alla EU-institutioner, inbegripet Europaparlamentet, och med de nationella parlamenten. Parlamentet anser att den europeiska säkerhetsstrategin bör ses över på ett sådant sätt att den innefattar en djupgående analys av Natos nuvarande uppdrag och framtida inriktning och av förhållandet mellan Nato och Europeiska unionen på strategisk och operativ nivå samt en analys av de säkerhetspolitiska följderna av en eventuell Natoutvidgning. Europeiska rådet uppmanas att för första gången inta en konsekvent hållning i EU–Nato-politiken. Detta skulle inte bara blåsa nytt liv i de transatlantiska förbindelserna utan även ge stöd till en tidig utveckling av ESFP, såsom den ska utformas enligt Lissabonfördraget.

15.  Europaparlamentet uppmanar rådet att överväga att inrätta lämpliga strukturer och förfaranden och att förbättra de nuvarande strukturernas och förfarandenas funktion, så att EU utvecklar sin förmåga att snabbt reagera i krissituationer. Parlamentet efterlyser också en lagstiftningsram inom vilken där man definierar rätten att ingripa och skyldigheten att skydda i krissituationer, inbegripet beslutsförfarandena och ansvarsområdena i sådana situationer.

16.  Europaparlamentet anser att den utrikespolitiska dimensionen av en trygg energiförsörjning, inbegripet när det gäller unionens beroende av energi och andra strategiska varor från instabila eller odemokratiska länder och regioner, kommer att fortsätta att bli allt viktigare. Parlamentet rekommenderar omfattande diversifiering av energikällorna och energitransportvägarna, ökad energieffektivitet samt solidaritet mellan EU-medlemsstaterna på det energipolitiska området. Parlamentet beklagar att medlemsstater undertecknar bilaterala energiavtal utan samordning, något som underminerar hela EU:s och även andra medlemsstaters intressen samt innebär ett ifrågasättande av unionens strategiska projekt. Parlamentet betonar i detta sammanhang att Nabucco-ledningen är strategiskt viktig för EU:s energiförsörjning, och uppmanar kommissionen och rådet att mobilisera alla insatser som syftar till att så snart som möjligt genomföra detta projekt på ett lyckat sätt. Parlamentet upprepar sin uppmaning om inrättande av en post som hög tjänsteman för yttre energipolitik som lyder under den dubbla post som den höga representanten/kommissionens vice ordförande kommer att beklädas med. Denna tjänsteman bör ansvara för samordningen av EU:s åtgärder på detta område. Parlamentet beklagar att rådet och kommissionen inte har gett något svar på parlamentets ovannämnda resolution av den 26 september 2007.

17.  Europaparlamentet beklagar avsaknaden av framsteg på vägen mot att skapa en gemensam europeisk utrikespolitik i energifrågor, och beklagar de bilaterala åtgärder som vidtagits av vissa medlemsstater eftersom dessa åtgärder kraftigt försvagar EU:s samlade förhandlingsmöjligheter och dess ansträngningar på vägen mot en gemensam utrikespolitik i energifrågor. Parlamentet vidhåller att en sådan politik måste bygga på solidaritet och stödjas av en effektiv och väl sammankopplad inre marknad som utrustats med alla de verktyg som behövs för att motverka monopolinriktade och politiskt motiverade icke-kommersiella beteenden som kan utgöra ett hot mot gemenskapens energiförsörjning. Parlamentet välkomnar därför den tredjelandsklausul som införts i det tredje energipaketet och ger sitt starka stöd till denna.

18.  Europaparlamentet upprepar att terrorismen i händerna på odemokratiska stater och terroristorganisationer utgör ett av de största hoten mot EU:s säkerhet, och välkomnar de insatser som gjorts av EU:s samordnare för kampen mot terrorism i syfte att befästa genomförandet av EU:s strategi mot terrorism. Parlamentet konstaterar att kampen mot terrorismen måste föras med vederbörlig respekt för de universella värdena demokrati, rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och skyddet av dessa värden, i nära samarbete med internationella partner och i enlighet med den strategi som fastställts av Förenta nationerna. Parlamentet anser att den effektiva kampen mot terrorismen måste vara en av de viktigaste frågorna i unionens kontakter med tredjeländer.

19.  Europaparlamentet understryker på nytt vikten av en kontrollerad hantering av migrationsströmmarna. Det är därför mycket viktigt att samarbeta med både ursprungs- och transitländerna och att uppmuntra detta samarbete genom att tillämpa en politik med positiva betingelser. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att sätta stopp för den illegala invandringen och att bekämpa de grupper som ägnar sig åt människohandel.

20.  Europaparlamentet upprepar att stärkandet av de globala styrelseformerna, de internationella institutionerna och den internationella rättens värderingar förblir centrala intressen för unionens yttre åtgärder. Parlamentet understryker i detta sammanhang den avgörande roll som Förenta nationerna spelar när det gäller att främja en effektiv multilateralism, och betonar att unionen måste stå enad när den uppmanar sina partner att arbeta för att utveckla och stärka demokratin, de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen som en gemensam grund för en välmående och säker värld. Parlamentet står fast vid sitt åtagande för FN:s millennieutvecklingsmål, särskilt den globala kampen mot fattigdomen.

21.  Europaparlamentet anser att man i strävan efter globala styrelseformer särskilt måste beakta den roll som spelas av statsägda förmögenhetsfonder och motsvarande statliga aktörer på det ekonomiska området; dessa bör uppmuntras att arbeta under så insynsvänliga och ansvarsfulla former som möjligt.

22.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att EU gör en större insats för att förbättra och befästa sin politik för globalt främjande av demokratin. Parlamentet anser därför att det är mycket viktigt att sätta främjandet av demokratin i centrum för GUSP och att säkerställa samstämmigheten i åtgärderna från EU-institutionernas och medlemsstaternas sida.

23.  Europaparlamentet framhåller behovet av att effektivt tillämpa klausulerna om de mänskliga rättigheterna, icke-spridning och terroristbekämpning och att inkludera trygg energiförsörjning i avtal som ingås med tredjeländer, för att säkerställa samstämmighet och effektivitet i EU:s utrikespolitik.

24.  Europaparlamentet insisterar med eftertryck på att man måste fortsätta att på internationell nivå arbeta för genomförandet av EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen och aktivt engagera sig för att upprätthålla det befintliga systemet för rustningskontroll och nedrustning, särskilt för att fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar ska träda i kraft, för att konventionen om förbud mot kemiska vapen konsekvent ska genomföras och övervakas, för att klustervapenammunition ska förbjudas internationellt och för att Ottawakonventionen om förbud mot landminor ska tillämpas överallt. Vidare måste man tydligare lyfta fram initiativ för att kontrollera handeln med handeldvapen, andra nedrustningsinitiativ och frågor i samband med icke-spridning, stärka de multilaterala överenskommelser som rör icke-spridningsfrågor och tillhandahålla de resurser som krävs för att EU:s strategi i fråga om massförstörelsevapen ska kunna genomföras. Parlamentet uppmanar unionen och medlemsstaterna att när det gäller att få ett slut på den ihållande blockeringen i nedrustningskonferensen i Genève spela en positiv och effektiv roll och verka för att det vid förhandlingarnas slut ska finnas en icke-diskriminerande, multilateral, internationell och effektivt påvisbar överenskommelse som förbjuder framställning av klyvbart material för kärnvapen.

Parlamentets prioriteringar inför 2008 i olika geografiska områden

25.  Europaparlamentet anser att unionens utvidgningsprocess baserat på artikel 49 i EU-fördraget även fortsatt är en prioriterad fråga i utrikespolitiken och att den bör bygga på unionens förmåga att integrera nya medlemsstater (med beaktande av konsekvenserna av utvidgningen för unionens institutioner, dess ekonomiska resurser och förmåga att eftersträva sina politiska mål).

26.  Europaparlamentet anser att stabilitet i västra Balkan bör vara den högst prioriterade frågan för EU under 2008, i linje med rådets uppfattning enligt dess årliga rapport för 2006. Parlamentet anser därför att ökade ansträngningar att föra västra Balkan närmare EU är av yttersta vikt, inbegripet i form av införandet av en viseringsfri ordning, ett intensifierat regionalt samarbete på områden som handel, transport och energi samt deltagande för länderna på västra Balkan i gemenskapsprogram. Parlamentet anser att det tydligare fokus på ekonomiska och sociala frågor som dessa åtgärder skulle innebära skulle underlätta och utgöra ett stöd för dessa länder i deras förberedelser inför anslutningen till EU, i linje med Thessalonikiagendan. Parlamentet betonar att det är viktigt att det civila samhället involveras i anslutningsprocessen.

27.  Europaparlamentet anser att dialogen med Serbien bör intensifieras och att konkreta åtgärder bör vidtas för att på nytt bekräfta landets europeiska perspektiv. Parlamentet betraktar undertecknandet av stabilitets- och associeringsavtalet som ett konkret steg mot en framtida EU-anslutning för Serbien. Parlamentet uppmuntrar till betydande stöd, genomförande av ömsesidiga åtaganden och samarbetsåtgärder, inklusive en färdplan för avregleringen av viseringssystemet, och betonar vikten av stärkandet av kontakterna med alla demokratiska parter och det civila samhället på områden av gemensamt intresse. Parlamentet anser att EU bör utveckla ändamålsenliga strategier och inleda lämpliga förfaranden för att avhjälpa Serbiens isolering.

28.  Europaparlamentet hänvisar till slutsatserna från rådets möte (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 18 februari 2008, vid vilket rådet noterade att Kosovos parlament den 17 februari 2008 antagit en resolution med en självständighetsförklaring för Kosovo, och vid vilket rådet även uppgav att medlemsstaterna beslutar om sina förbindelser med Kosovo i enlighet med nationell praxis och internationell rätt.

29.  Europaparlamentet anser att Kosovo (Eulex) måste skydda nationella minoriteters intressen, i enlighet med Ahtisaariplanen, för att bevara territoriets multietniska karaktär, bygga upp ett förtroende mellan etniska grupperingar, skydda det kulturella, religiösa och historiska arvet, befästa rättsstatsprincipen och främja den ekonomiska utvecklingen. Parlamentet påpekar att det är det lokala egenansvaret i dessa ansträngningar som kommer att trygga en framgångsrik övergång och en hållbar social, politisk och ekonomisk utveckling i Kosovo. Parlamentet är oroat över dödläget i förhandlingarna om överföringen av befogenheter från FN:s interimistiska uppdrag i Kosovo (Unmik) till Eulex. EU:s medlemsstater uppmanas att vidta samordnade åtgärder i FN i syfte att trygga ett erkännande av Eulex Kosovo som en del av den internationella civila närvaron i Kosovo enligt FN:s säkerhetsråds resolution 1244 (1999).

30.  Europaparlamentet betonar att situationen för minoriteter i alla länderna i västra Balkan bör bli föremål för ytterligare noggrann övervakning från EU:s sida för att man ska kunna trygga ett effektivt skydd av alla minoritetsgrupper och deras rättigheter, och att ytterligare framsteg bör göras på detta område i linje med europeiska standarder. Parlamentet anser att man bör utnyttja Europeiska året för interkulturell dialog 2008 för att främja ömsesidig förståelse och utbildning som syftar till ökad tolerans.

31.  31 Europaparlamentet understryker vidare att stärkandet av den europeiska grannskapspolitiken bör betraktas som ett huvudmål för 2008 och att detta bör leda till en mer differentierad strategi gentemot våra grannar vilken tar vederbörlig hänsyn till deras förväntningar och unionens strategiska intressen. Parlamentet anser att denna moderniserade politik bör utnyttja befintliga gemenskapsinstrument på bättre sätt och i större utsträckning.

32.  Europaparlamentet påpekar på nytt att de ihållande olösta konflikterna i de länder som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken utgör en stor utmaning för säkerheten vid EU:s yttre gränser och för ett effektivt genomförande av den europeiska grannskapspolitiken. Parlamentet understryker att EU:s gränser till följd av 2007 års utvidgning ligger ännu närmare dessa konfliktdrabbade områden, och uppmanar därför till ett aktivare och mer omfattande EU-engagemang i de pågående ansträngningarna att finna en lösning på dessa konflikter, särskilt den i regionen Transnistrien i Republiken Moldavien, i enlighet med internationell rätt och med principerna om territoriell integritet, och även till ett djupare engagemang från EU:s sida när det gäller konflikthantering.

33.  Europaparlamentet anser att unionen bör inrikta sig på att utveckla det ekonomiska samarbetet, den politiska stabiliteten och demokratin i de tre huvudområdena för regionalt samarbete, nämligen områdena kring Medelhavet, Östersjön och Svarta havet, genom att utnyttja strukturer för samarbete på dessa områden, befästa synergin mellan institutionell politik och regionalpolitik samt stödja länderna i dessa regioner i integrationsprocessen. Parlamentet välkomnar Europeiska rådets avsikt att ge Barcelonaprocessen en skjuts framåt, som det gav uttryck för under mötet den 13–14 mars 2007. Parlamentet betonar på nytt vikten av att uppnå konkreta resultat i arbetet med att skapa ett Europa-Medelhavsområde där man främjar respekten för de mänskliga rättigheterna och den ekonomiska och sociala utvecklingen i länderna utmed Medelhavets södra strand och där man ägnar större uppmärksamhet åt utmaningarna på energi- och miljöområdet.

34.  Europaparlamentet påminner om att Svartahavsområdet och områdena kring Östersjön är av strategisk betydelse för EU och därför förtjänar en mer konsekvent strategi, motsvarande den som utvecklats för Medelhavsområdet. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att främja det regionala samarbetet med Svartahavsområdet och områdena kring Östersjön. Parlamentet anser att en jämn fördelning av den uppmärksamhet som riktas mot dessa tre viktiga områden och en balans mellan områdena bäst skulle uppnås genom inrättande av nya organisatoriska strukturer för regionalt samarbete i Svartahavsområdet och områdena kring Östersjön, kombinerat med stärkta förbindelser med befintliga multilaterala församlingar, såsom den parlamentariska församlingen för ekonomiskt samarbete i Svartahavsområdet.

35.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att stärka den transatlantiska alliansen och intensifiera kontakterna med Förenta staterna, bland annat genom ett mer avancerat och omfattande transatlantiskt partnerskapsavtal, vars potential bör utnyttjas till fullo och som bör inbegripa samråd och samarbete i frågor av ömsesidigt intresse samt civil konfliktförebyggande verksamhet, den internationella rättsordningen, fred och nedrustning, hållbar utveckling och fattigdomsbekämpning. Parlamentet välkomnar inrättandet av det transatlantiska ekonomiska rådet samt understryker vikten av den parlamentariska dimensionen inom ramen för den så kallade transatlantiska lagstiftningsdialogen och vikten av att inleda en nära dialog med den amerikanska kongressen om de framtida förbindelserna mellan EU och Förenta staterna, Natos framtid och reformeringen av FN.

36.  Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt för unionen att under 2008 se över sina förbindelser med Ryssland. Parlamentet anser att dessa förbindelser bör bygga på ett balanserat partnerskap som inbegriper att ta itu med globala utmaningar, såsom icke-spridning av massförstörelsevapen, regional säkerhet och trygg energiförsörjning, och som främjar en konsolidering av demokratin, skyddet av de mänskliga rättigheterna, fri handel och, framför allt, respekten för rättsstatsprincipen. Parlamentet påminner om att ett verkligt partnerskap måste bygga på lika behandling av alla medlemsstater och goda förbindelser med grannstaterna, öppenhet och möjligheten till ansvarsutkrävande. Medlemsstaterna uppmanas att samordna förbindelserna med Ryssland på grundval av unionens gemensamma intressen. Rådet och kommissionen uppmanas att se till att mandat för ett eventuellt framtida avtal inte bara understryker dessa gemensamma intressen utan även förutsätter en mekanism för övervakning av dess genomförande.

37.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen, både inom ramen för Mellanösternkvartetten och ute på fältet, till fortsatta insatser när det gäller att stödja förhandlingarna mellan israeler och palestinier så att man kan komma fram till en omfattande, varaktig och rättvis fredslösning med två säkra och livskraftiga stater, i linje med de åtaganden som fastställs i Annapolisagendan. Parlamentet anser att unionen bör maximera sitt ekonomiska, handelsrelaterade och politiska inflytande på bägge sidor för att uppnå denna fredslösning, och att unionen inom de relevanta forumen bör spela en roll som står i proportion till unionens ekonomiska och politiska bidrag.

38.  Europaparlamentet anser att systemet för icke-spridning av kärnvapen enligt icke-spridningsfördraget står inför fara, och uppmanar rådet och särskilt de två medlemsstater som förfogar över kärnvapen att lägga fram ett europeiskt initiativ om genomförandet av de åtaganden på nedrustningsområdet som ingår i artikel VI i icke-spridningsfördraget, särskilt när det gäller 2010 års konferens om översyn av fördraget. Parlamentet motsätter sig starkt produktion och spridning av massförstörelsevapen, något som hotar att bli förekommande inslag i ett allt större antal länder till följd av svårigheten att klart och tydligt göra en skillnad mellan användning av kärnteknik i energisyfte, å ena sidan, och inom vapenindustrin, å andra sidan. I detta sammanhang framhåller parlamentet särskilt oklarheterna när det gäller målen med Irans kärnenergiprogram. Parlamentet uppmanar Iran att aktivt verka för öppenhet i landets förbindelser med Internationella atomenergiorganet (IAEA) och att försöka återupprätta världssamfundets förtroende. Medlemmarna i FN:s säkerhetsråd uppmanas att hänskjuta Iranfrågan tillbaka till IAEA och att inleda förhandlingar utan förhandsvillkor. Medlemsstaterna uppmanas att förbjuda all export av kärnteknik till länder som inte har ratificerat tilläggsprotokollen till icke-spridningsfördraget.

39.  Europaparlamentet anser att EU skulle kunna bidra med förtroendeskapande åtgärder gentemot länder med vilka unionen inte har några avtalsfästa förbindelser respektive har begränsade avtalsfästa förbindelser, genom att främja personliga kontakter, exempelvis genom vänorts- eller Eurasmus Mundus-program.

40.  Europaparlamentet förväntar sig att strategin för Centralasien tillämpas snabbt och på ett fullständigt sätt.

41.  Europaparlamentet upprepar att främjandet av internationell solidaritet, stabilitet, fred och demokratisk, mänsklig och ekonomisk utveckling samt av rättsstatsprincipen och kampen mot narkotika måste fortsätta att vara prioriterade frågor i EU:s politik gentemot Afghanistan under 2008. Parlamentet betonar behovet av att återställa säkerheten i Afghanistan, något som inte kan åstadkommas med uteslutande militära medel. Parlamentet understryker att det därför är lika viktigt att göra polisen starkare för att inrätta rättsstatsprincipen, och att öka utvecklingsansträngningarna. Parlamentet konstaterar bekymrat att narkotikaproduktionen gradvis har ökat, vilket har lett till att Afghanistan återigen har blivit världens största producent. Parlamentet välkomnar utnyttjandet av EU:s polisuppdrag i Afghanistan (Eupol) och uppmanar med kraft EU:s medlemsstater att förse uppdraget med erfaren och välförberedd personal och att så småningom utvidga det. Parlamentet befarar att bristfällig samordning, såväl inom världssamfundet (särskilt mellan EU och Nato) som i kontakterna med myndigheterna i Afghanistan, i hög grad begränsar effektiviteten i verksamheten ute på fältet, och uppmanar alla aktörer att göra ansträngningar för att avhjälpa denna situation. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang utnämningen av Kai Eide till FN:s generalsekreterares särskilde representant för Afghanistan.

42.  Europaparlamentet rekommenderar att de politiska och ekonomiska förbindelserna med Kina fördjupas under 2008, förutsatt att betydande framsteg görs på demokratiserings- och människorättsområdet och att Kina tar hänsyn till EU:s starka oro när det gäller Kinas förehavanden i Tibet. En konstruktiv dialog bör föras med myndigheterna om dessa frågor, framför allt under tiden inför olympiska spelen i Peking. Kina uppmanas att utarbeta en framtidsinriktad och övergripande strategi för återuppbyggnaden av landet med större respekt för dess olika folkslag och deras kultur och traditioner. Parlamentet beklagar i detta sammanhang att EU–Kina-dialogen om mänskliga rättigheter inte lett till några faktiska resultat.

43.  Europaparlamentet rekommenderar att de politiska och ekonomiska förbindelserna med Sydostasiatiska nationers förbund (Asean) fördjupas under 2008 på grundval av betydande framsteg på demokratiserings- och människorättsområdet. Parlamentet erkänner Aseans allt viktigare roll som en kraft för stabilitet och välstånd i regionen, och anser att EU och Asean har goda möjligheter till ökat samarbete delvis till följd av de framsteg som Asean gjort när det gäller regional integration och demokratiserings- och människorättsfrågor. Parlamentet anser dock att situationen i Burma fortfarande är ytterst oroväckande.

44.  Europaparlamentet betonar att det under 2008 är nödvändigt att noggrant följa upp besluten från det toppmöte mellan EU och Afrika som hölls i december 2007 i Lissabon. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang utnämningen av en särskild representant för EU/chef för Europeiska kommissionens delegation till Afrikanska unionen med dubbla funktioner, stationerad i Addis Abeba, och anser att unionen i samarbete med FN bör göra sitt yttersta för att stärka den fredsskapande och fredsbevarande kapaciteten i Afrikanska unionen. Parlamentet välkomnar i detta avseende Europeiska unionens rådgivnings- och biståndsuppdrag för reform av säkerhetssektorn i Demokratiska republiken Kongo och i Republiken Guinea-Bissau och uppmanar till en samordnad användning av GUSP och gemenskapsinstrument som stabilitetsinstrumentet.

45.  Europaparlamentet förväntar sig att det femte toppmötet mellan EU och Latinamerika och Västindien, i Lima i maj 2008, kommer att leda till att innehållet i den biregionala associeringen fördjupas, inbegripet parlamentets förslag om att inrätta en biregional solidaritetsfond, samt att förhandlingarna om unionens associeringsavtal med Mercosur, Andinska gemenskapen och Centralamerika slutförs före årsslutet 2008.

46.  Europaparlamentet hänvisar till sina omfattande resolutioner och betänkanden om de olika geografiska områden som är av intresse, eftersom de innehåller värdefulla inlägg i debatten om hur unionens politik gentemot de olika geografiska områdena bör utvecklas.

47.  Europaparlamentet rekommenderar att unionen stärker sin politiska dialog med tredjeländer och tredjeregioner, särskilt med EU:s viktiga partner, och upprepar i detta sammanhang att den parlamentariska diplomatin fyller en viktig funktion som ett kompletterande verktyg i unionens förbindelser med tredjeländer och tredjeregioner, särskilt genom de tre stora multilaterala interparlamentariska församlingarna (den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen (Afrika, Västindien och Stillahavsområdet), den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet (Euromed) och den gemensamma parlamentariska EU–Latinamerika-församlingen (Eurolat)). Parlamentet åtar sig att senast 2009 inrätta en parlamentarisk församling för partnerländerna i öst (Euronest) i syfte att stärka den parlamentariska dimensionen i det politiska partnerskapet mellan Europaparlamentet och de partnerländer i öst som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken.

48.  Europaparlamentet uppmanar återigen de medlemsstater som även är medlemmar i FN:s säkerhetsråd att förbättra sin samordning inom denna ram för att se till att unionens åtgärder på global nivå blir effektivare, och för att eftersträva, på lång sikt, tryggandet av en plats för EU i säkerhetsrådet i samband med en övergripande reform av FN-systemet. De ständiga medlemmar i FN:s säkerhetsråd som även är EU-medlemsstater uppmanas att intensifiera sitt samarbete med EU-medlemsstater som inte är ständiga medlemmar.

Effektiviteten, samstämmigheten och synligheten hos GUSP

49.  Europaparlamentet välkomnar de förbättringar som Lissabonfördraget medför när det gäller yttre åtgärder, GUSP och ESFP, som ska bli den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP), och anser att det nya fördraget avsevärt bidrar till att förstärka unionens yttre åtgärder och roll i de internationella förbindelserna och stärka unionens synlighet och profil, samtidigt som även unionens förmåga att agera effektivt på global nivå stärks.

50.  Europaparlamentet hoppas att medlemsstaterna skyndsammast ratificerar Lissabonfördraget, så att det kan träda i kraft i tid. Parlamentet lyckönskar de medlemsstater som redan har ratificerat Lissabonfördraget.

51.  Europaparlamentet välkomnar de förbättringar av EU:s institutionella ram som har gjorts på det utrikes- och säkerhetspolitiska området, huvudsakligen genom

52.  Europaparlamentet välkomnar att unionens yttre verksamhetsfält breddas, inbegripet genom en ny rättslig grund och instrument som berör GUSP-relaterade områden, till exempel en uttrycklig rättslig grund för den europeiska grannskapspolitiken, tilldelning av status som juridisk person för unionen, omedelbart finansiellt bistånd till tredjeländer, humanitärt bistånd, sanktioner mot enheter som inte är stater, rymdpolitik, trygg energiförsörjning, bekämpning av klimatförändringarna, förebyggande av internationell terrorism samt skydd av personuppgifter.

53.  Europaparlamentet betonar vikten av att skapa politisk samstämmighet mellan unionens yttre åtgärder, framför allt mellan GUSP, GSFP och utvecklings- och handelspolitiken. Parlamentet betonar i detta sammanhang att den höga representanten och EEAS bör inta en viktig roll när det gäller att skapa samstämmighet i politiken.

54.  Europaparlamentet påminner om att frågan om unionens status i internationella organisationer som FN måste ställas med anledning av tilldelningen av status som juridisk person. Parlamentet anser att unionens framtida status i FN bör stå i proportion till dess ekonomiska och politiska bidrag.

Lissabonfördragets inverkan på förbindelserna mellan rådet, parlamentet och kommissionen i GUSP/GSFP-frågor och på den parlamentariska kontrollen av GUSP/GSFP

55.  Europaparlamentet anser att det är av avgörande betydelse att ordföranden för Europeiska rådet, kommissionens ordförande, den höga representanten och det roterande ordförandeskapet samarbetar så nära som möjligt för att säkerställa att deras olika funktioner bidrar till samstämmigheten och effektiviteten.

56.  Europaparlamentet uppmanar rådet att tydligt reagera på de önskemål och farhågor som framförts i formella meddelanden från parlamentet, framför allt när det gäller resolutioner om brott mot de mänskliga rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen.

57.  Europaparlamentet uppmanar rådet att se över i vad mån dess sanktionspolitik gentemot vissa förhatliga regimer, som Mugabes regim i Zimbabwe och militärjuntan i Burma, är effektiv och vidta åtgärder för att förbättra sanktionerna inbegripet genom nödvändiga mekanismer för en fullständig efterlevnad och ett fullständigt genomförande av dessa.

58.  Europaparlamentet uppmanar den framtida höga representanten/kommissionens vice ordförande att bygga vidare på erfarenheterna av regelbundna framträdanden av höga representanter och kommissionsledamoten med ansvar för yttre förbindelser inför parlamentet i plenum och parlamentets utskott för utrikesfrågor, och på rutinen med informella möten, för att etablera regelbundna, systematiska och innehållsmässigt givande samråd med parlamentet och dess behöriga organ samt att involvera parlamentet i beslutsprocessen för att öka insynen i och möjligheten till ansvarsutkrävande i samband med viktiga beslut rörande GUSP. Parlamentet betonar att den framtida höga representanten/kommissionens vice ordförande kommer att härleda sin legitimitet direkt för parlamentet.

59.  Europaparlamentet understryker dessutom att även förbindelserna mellan rådet och parlamentet måste tas under förnyat övervägande för att ta hänsyn till de omfattande reformerna av den framtida GSFP och parlamentets stärkta kontrollbefogenheter efter det att Västeuropeiska unionens (VEU) återstående befogenheter överförts till EU. Parlamentet emotser i detta sammanhang bestämmelser om ett närmare samarbete mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten.

60.  Europaparlamentet anser att ett interinstitutionellt avtal bör ingås mellan parlamentet och rådet när Lissabonfördraget träder i kraft, där dessa institutioners arbetsrelationer på området för yttre åtgärder fastställs, inbegripet utbyte av konfidentiell information. Parlamentet anser att ramavtalet mellan kommissionen och parlamentet måste aktualiseras för att ta hänsyn till bestämmelserna i Lissabonfördraget.

61.  Europaparlamentet begär att den framtida höga representanten/kommissionens vice ordförande tillträder sin tjänst samtidigt som den nya kommissionen tillträder den 1 november 2009, att man hittar en övergångslösning för tiden mellan Lissabonfördragets ikraftträdande och den 1 november 2009 och att ett fullständigt samråd med parlamentet genomförs när Europeiska rådet, i samförstånd med kommissionens ordförande, för första gången utser den höga representanten/kommissionens vice ordförande samt när det gäller alla andra tillfälliga utnämningar. Parlamentet anser i samband med detta att ett ad hoc-förfarande behöver inrättas för samråd om utnämningen av den höga representanten/kommissionens vice ordförande, med utskottet för utrikesfrågor som ansvarigt utskott.

62.  Europaparlamentet understryker den stora inverkan som inrättandet av EEAS kommer att ha på unionens yttre förbindelser och betonar behovet av öppenhet och demokratiska bidrag till denna process. Parlamentet påminner om sin rätt att rådfrågas om inrättandet av EEAS i enlighet med artikel 13a.3 i EU-fördraget såsom ändrat genom Lissabonfördraget och begär att det görs fullt ut delaktigt i det förberedande arbetet i detta avseende samt hänvisar till det betänkande som för närvarande utarbetas av parlamentet om denna fråga. Inrättandet av EEAS kommer förhoppningsvis att skapa större klarhet i fråga om kriterierna för och utnämningen och utvärderingen av EU:s särskilda representanter, inbegripet fastställandet av och syftet med deras uppdrag, mandatets längd samt samordning med och funktion som komplement till kommissionens delegationer.

63.  Europaparlamentet uppmanar den framtida höga representanten/vice ordföranden för kommissionen samt rådet och kommissionen att förstärka samarbetet med befintliga multilaterala parlamentariska församlingar (AVS–EU-församlingen, Euromed, EU-Latinamerika-församlingen och Euronest när denna inrättas), där Europaparlamentariker får tillfälle att sammanträffa med några av sina viktigaste motparter, eftersom detta ger ett tydligt mervärde för samstämmigheten och effektiviteten i unionens yttre åtgärder.

64.  Europaparlamentet anser att parlamentarisk kontroll är av avgörande betydelse för ESFP. Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) att tillsammans med parlamentet inrätta en mekanism för konfidentiell information om nya kriser eller internationella händelser på säkerhetsområdet i likhet med de mekanismer som finns inom flera medlemsstaters nationella parlament vilket – beroende på hur pass konfidentiell informationen är – skulle omfatta allt från slutna utskottssammanträden till möten med Kusp och utvalda medlemmar av berörda utskott och underutskott.

65.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att ordföranden för utskottet för utrikesfrågor deltar i de inofficiella mötena för medlemsstaternas utrikesministrar (Gymnich-möten), i enlighet med redan befintlig praxis för rådets informella möten inom andra politikområden.

66.  Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa demokratisk ansvarsskyldighet och insyn i samband med Europeiska försvarsbyråns verksamhet.

Finansieringen av GUSP/GSFP mot bakgrund av Lissabonfördraget

67.  Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att dess budgetära befogenheter över alla EU-utgifter – inklusive EEAS – stärks genom Lissabonfördraget, varigenom parlamentet görs jämbördigt med rådet, att åtskillnaden mellan obligatoriska och icke-obligatoriska utgifter avskaffas och att den fleråriga budgetramen blir rättsligt bindande.

68.  Europaparlamentet beklagar att förfarandena för brådskande finansiering av GSFP-verksamhet utanför unionens budget är onödigt komplicerade, och insisterar på att alla unionens yttre åtgärder (inklusive framtida GSFP-åtgärder men exklusive alla militära utgifter) i framtiden finansieras med hjälp av EU:s allmänna budget.

69.  Europaparlamentet betonar i detta sammanhang att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt att övervaka civil krishantering där resurser och olika ansvarsområden från rådet, kommissionen och medlemsstaterna slås samman, för att säkerställa högsta möjliga grad av effektivitet och samordning.

70.  Europaparlamentet inser vikten av att de gemensamma samrådsmötena hålls mellan presidierna för utskottet för utrikesfrågor och budgetutskottet och ordföranden för Kusp, i enlighet med ovannämnda interinstitutionella avtal av den 17 maj 2006. Parlamentet stöder samtidigt tanken att ordförandena och/eller föredragandena för parlamentets utskott med ansvar för yttre åtgärder görs delaktiga i verksamheten inom den nya förlikningskommittén inom ramen för det nya budgetförfarandet om detta anses nödvändigt i samband med det årliga förfarandet.

71.  Europaparlamentet uppmanar – i andan av ovannämnda interinstitutionella avtal av den 17 maj 2006, som föreskriver en strukturerad dialog mellan rådet och parlamentet – rådet att före antagandet av beslut som medför GUSP-utgifter informera parlamentet om detta.

72.  Europaparlamentet anser att det totala anslag på 1 740 000 000 EUR som avsatts för GUSP för perioden 2007–2013 är otillräckligt för att man ska kunna uppnå unionens ambitioner och särskilda mål att bli en global aktör, men medger att det anslag på 285 000 000 EUR som beviljats för GUSP för 2008 utgör ett betydande framsteg i jämförelse med tidigare budgetår (en ökning med 125 000 000 EUR jämfört med 2007). Parlamentet betonar att denna ökning bör åtföljas av förstärkta åtgärder för parlamentarisk kontroll och förbättrat samarbete från rådets sida.

73.  Europaparlamentet kommer att lägga fram särskilda förslag om finansieringen och budgetkontrollen av EEAS i samband med sitt kommande betänkande om denna fråga.

o
o   o

74.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, Natos generalsekreterare och talmannen i Europarådets parlamentariska församling.

(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1. Avtalet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets beslut 2008/371/EG (EUT L 128, 16.5.2008, s. 8). (2) Antagna texter, P6_TA(2008)0055. (3) EUT C 102 E, 24.4.2008, s. 309. (4) EUT C 314 E, 21.12.2006, s. 334. (5) EUT C 290 E, 29.11.2006, s. 396. (6) EUT C 76 E, 27.3.2008, s. 95, och antagna texter, P6_TA(2007)0528. (7) Antagna texter, P6_TA(2007)0262. (8) EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 226 och 235. (9) EUT C 74 E, 20.3.2008, s. 670. (10) Antagna texter, P6_TA(2007)0350. (11) Antagna texter, P6_TA(2007)0622. (12) Antagna texter, P6_TA(2007)0483. (13) EUT C 76 E, 27.3.2008, s. 106. (14) EUT C 76 E, 27.3.2008, s. 100. (15) EUT C 296 E, 6.12.2006, s. 123. (16) EUT C 287 E, 24.11.2006, s. 176. (17) EUT C 320 E, 15.12.2005, s. 253. (18) Antagna texter, P6_TA(2007)0488. (19) Antagna texter, P6_TA(2007)0481. (20) Antagna texter, P6_TA(2007)0413. (21) Antagna texter, P6_TA(2007)0537 och antagna texter, P6_TA(2007)0576. (22) S113/08, den 14 mars 2008. (23) Antagna texter, P6_TA(2007)0612. (24) EUT C 74 E, 20.3.2008, s. 753. (25) Antagna texter, P6_TA(2007)0381. (26) EUT C 317 E, 23.12.2006, s. 485. (27) EUT C 317 E, 23.12.2006, s. 480. (28) Antagna texter, P6_TA(2007)0538. (29) Antagna texter, P6_TA(2008)0017. (30) Antagna texter, P6_TA(2007)0482.

Europaparlamentets resolution av den 5 juni 2008 om genomförandet av den europeiska säkerhetsstrategin och ESFP (2008/2003(INI))

P6_TA(2008)0255 A6-0186/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin (ESS), som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003,

–   med beaktande av Lissabonfördraget, som undertecknades i Lissabon den 13 december 2007,

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet den 14 december 2007,

–   med beaktande av rapporterna om Europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP) från rådets ordförandeskap av den 18 juni och den 10 december 2007,

–   med beaktande av det gemensamma sammanträdet mellan EU:s försvars- och utvecklingsministrar i rådet den 19–20 november 2007,

–   med beaktande av slutsatserna om säkerhet och utveckling och slutsatserna om ESFP från rådets möte den 19–20 november 2007,

–   med beaktande av Madridrapporten som utfärdades av studiegruppen för mänsklig säkerhet den 8 november 2007,

–   med beaktande av sin resolution av den 14 april 2005 om ESS(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 16 november 2006 om genomförandet av ESS inom ramen för ESFP(2),

–   med beaktande av den gemensamma strategin EU/Afrika som antogs i Lissabon den 9 december 2007 och utnämningen av general Pierre Michel Joana till EU:s höge representants särskilde rådgivare för Afrikas fredsbevarande förmåga från den 1 mars 2008.

–   med beaktande av sin resolution av den 27 september 2007 om ESFP-operation i östra Tchad och norra Centralafrikanska republiken(3),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0186/2008), och av följande skäl:

A.  Under 2007 och i början av 2008 fattade rådet viktiga operativa beslut när det gäller ESFP och genomförandet av ESS, inbegripet följande:

B.  Under 2007 och i början av 2008 har ytterligare utveckling ägt rum avseende ESFP:s kapacitetsbehov och genomförandet av ESS, inbegripet följande:

C.  Under 2007 och i början av 2008 uppmärksammades även fortsatta brister hos ESFP och genomförandet av ESS, inbegripet följande:

D.  Lissabonfördraget kommer att medföra omfattande förändringar av ESFP.

E.  Kontinuerliga insatser behöver göras för att undvika dubblering och öka kompatibiliteten inom EU, och det mest kostnadseffektiva sättet att göra detta på är att dela och gemensamt utnyttja försvarsresurser för att maximera Europas försvarsförmåga.

1.  Europaparlamentet bekräftar återigen slutsatserna i parlamentets tidigare resolutioner om ESS och ESFP.

Lissabonfördraget

2.  Europaparlamentet välkomnar undertecknandet av Lissabonfördraget, som kommer att medföra omfattande förändringar av ESFP, särskilt genom att stärka den höge representantens mandat, inrätta en europeisk avdelning för yttre åtgärder och införa en artikel om ömsesidigt försvarsbistånd, en solidaritetsklausul, ett permanent strukturerat samarbete på försvarsområdet och en utvidgning av "Petersbergsuppdragen". Parlamentet hoppas att ratificeringsprocessen kommer att slutföras med framgång och i god tid i alla medlemsstater. Parlamentet gratulerar de medlemsstater som redan har ratificerat Lissabonfördraget. Parlamentet påpekar att det kommer att genomföra sina skyldigheter enligt det gällande fördraget och att det noga kommer att övervaka genomförandet av alla förändringar.

3.  Europaparlamentet uppmanar de berörda medlemsstaterna att inom ramen för det permanenta strukturerade samarbetet, enligt Lissabonfördraget, undersöka möjligheterna till och de möjliga konsekvenserna av att inkludera de befintliga multinationella styrkorna, t.ex. Eurocorps, Eurofor, Euromarfor, den europeiska gendarmeristyrkan, den spansk-italienska amfibiestyrkan, European Air Group, European Air Coordinations avdelning i Eindhoven, Athens Multinational Sealift Coordination Centre och alla relevanta styrkor och strukturer för ESFP-uppdrag.

Utvärdering och komplettering av den europeiska säkerhetsstrategin (ESS)

4.  Europaparlamentet uppmanar den höge representanten att i en vitbok utvärdera de framsteg som har gjorts, samt eventuella brister, i samband med genomförandet av ESS sedan 2003, inbegripet de lärdomar man har dragit av ESFP-uppdrag, kopplingen mellan yttre och inre säkerhetsaspekter (kampen mot terrorismen), skyddet av gränser och viktig infrastruktur, inbegripet skydd mot angrepp via Internet, trygg energiförsörjning och de civila, ekonomiska, tekniska och diplomatiska insatser som krävs inom detta område, olösta regionala tvister i EU:s närområde, nämligen i Transnistrien, Abchazien, Sydossetien och Nagorno-Karabach, utmaningar på det humanitära området och på säkerhetsområdet i Afrika, konsekvenserna av klimatförändringarna och naturkatastrofer för civilskyddet och mänsklig säkerhet samt spridning av massförstörelsevapen. Parlamentet uppmanar dessutom den höge representanten att utvärdera om dessa hot, risker och utmaningar är direkt relevanta för en bred förståelse av europeisk säkerhet eller om de bara har en säkerhetsdimension.

5.  Europaparlamentet uppmanar den höge representanten att i denna vitbok inbegripa förslag till förbättringar och kompletteringar av ESS, som t.ex. definitionen av gemensamma europeiska säkerhetsintressen och kriterier för inledande av ESFP-uppdrag. Parlamentet uppmanar även den höge representanten att fastställa nya mål för civil och militär kapacitet (inbegripet strukturer för ledning och kontroll samt transporter för alla europeiska aktörer i krishantering för både ESFP- och katastrofhjälpsyften) och att reflektera över konsekvenserna av Lissabonfördraget med hänsyn till ESFP och förslag till ett nytt partnerskap mellan EU och Nato.

6.  Europaparlamentet uppmanar också den höge representanten att ta itu med frågan om "invändningar" i vitboken. Även om denna fråga faller under varje medlemsstats nationella suveränitet anser parlamentet att invändningarna bör harmoniseras för att garantera säkerheten för de olika medlemsstaternas styrkor på fältet.

7.  Europaparlamentet anser att en sådan vitbok bör utgöra grunden för en bredare offentlig politisk debatt särskilt eftersom ESS definierar unionens grundläggande värderingar och mål och förtydligar vad den står för. Parlamentet betonar att en framtida utvärdering av ESS måste genomföras med större demokratisk kontroll och därför göras i nära samråd med alla EU-institutioner, inbegripet Europaparlamentet och nationella parlament.

Direkt säkerhetsdialog med Förenta staternas nya regering och Kanada

8.  Europaparlamentet understryker att Nato är det transatlantiska forum där säkerhetsfrågor bör tas upp av de flesta EU-medlemsstater, Förenta staterna och Kanada. Parlamentet uppmanar ändå rådet och den höge representanten att ta initiativ till en direkt säkerhetsdialog med den kommande amerikanska regeringen och Kanadas regering på områden där EU har behörighet. Parlamentet föreslår att en sådan dialog bör koncentreras på konkreta frågor, exempelvis en ökad trovärdighet för västerlandets värderingar i kampen mot terrorismen, samt stabilisering och återuppbyggnad.

Civil krishantering och civilskydd

9.  Europaparlamentet välkomnar det nya civila övergripande målet för 2010 av den 1 januari 2008, i vilket man tar hänsyn till erfarenheter från tidigare civila ESFP-uppdrag.

10.  Europaparlamentet välkomnar inrättandet inom rådets sekretariat av CPCC, som kommer att tjäna som den civila motsvarigheten till ett operativt högkvarter i EU och kommer att tillhandahålla hjälp och stöd vid planering och genomförande av civila ESFP-uppdrag och därmed säkerställa en civil befälsgång. Parlamentet uppmanar till att en sådan balans avspeglas i rollen och den administrativa strukturen för den civila/militära cellen.

11.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att undersöka möjligheterna till en lämpligare organisatorisk miljö, såsom en specialiserad enhet inom den europeiska avdelningen för yttre åtgärder, så att man säkrar en mer sammanhängande och mångsidig strategi för civil krishantering, överbryggar institutionella klyftor och på så sätt möjliggör bättre samordning av interna EU-instrument samt samarbete mellan EU och externa och icke-statliga organisationer.

12.  Europaparlamentet uppmanar rådet att, mot bakgrund av otillfredsställande planering och utplacering av Eupol Afghanistan, omgående genomföra en översyn av aspekter som rör beslutsfattande, finansiering och utplacering i samband med civila ESFP-uppdrag och lägga fram konkreta förslag som har utformats för att undvika en upprepning av denna situation i framtiden.

13.  Europaparlamentet erkänner medlemsstaternas insatser för att göra personal tillgänglig för civila ESFP-uppdrag inom områden avseende civilskydd, övervakning, stöd till EU:s särskilda representanter och uppdragsstöd. Parlamentet uppmärksammar emellertid fortsatta brister inom polisområdet, rättssäkerhet och civilförvaltning. Parlamentet betonar vikten av att tillhandahålla kompetent och mycket yrkeskunnig personal för ESFP-uppdrag.

14.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att öka sitt samarbete inom området civila ESFP-uppdrag och EU:s gränsuppdrag där uppdelningen av behörigheten mellan de två institutionerna är oklar. Den europeiska avdelning för yttre åtgärder som föreslås i Lissabonfördraget bör underlätta denna uppgift. Även om Lissabonfördraget träder i kraft tror emellertid parlamentet att det ändå skulle uppkomma behörighetskonflikter som kräver beslut från den höge representanten.

15.  Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att regelbundet se över personaltillgången för civila ESFP uppdrag och föra samman sina behöriga nationella myndigheter i syfte att upprätta nationella handlingsplaner avseende möjliga bidrag, som man gör i Finland, inbegripet upprättandet av förfaranden för att säkerställa karriärmöjligheterna för deltagarna i denna typ av uppdrag och på ett lämpligt sätt bekata FN:s säkerhetsråds resolution 1325 (2000) om kvinnors representation i mekanismer för förebyggande, hantering och lösning av konflikter. Parlamentet efterlyser dessutom särskild utbildning i skydd av barn, i linje med EU:s riktlinjer om barn i väpnade konflikter.

16.  Europaparlamentet ser det som viktigt att stärka den civila förmågan till konfliktlösning, och uppmanar därför rådet och kommissionen att inrätta en civil fredskår i EU för krishantering och konfliktförebyggande i enlighet med parlamentets önskemål.

17.  Europaparlamentet uppmärksammar bristen på användning av det värdefulla instrument för den civila insatsgruppen (CRT) och beklagar att CRT-experterna har utplacerats nästan uteslutande på individuell grund istället för, som planerat, inom ramen för en grupp som de är utbildade för.

18.  Europaparlamentet välkomnar rådets beslut 2007/779/EG, Euratom av den 8 november 2007 om inrättande av gemenskapens civilskyddsmekanism(4) och rådets beslut 2007/162/EG, Euratom av den 5 mars 2007 om inrättande av ett finansiellt instrument för civilskydd(5), som är utformat för att förbättra mobiliseringen och samordningen av civilskyddet i händelse av omfattande krissituationer i eller utanför EU.

Mänsklig säkerhet och utvecklingspolitikens säkerhetsdimension

19.  Europaparlamentet påminner rådet om dess ansvar enligt folkrätten för att se till att all civil och militär personal har fullgod utbildning i överensstämmelse med internationella humanitära normer, och att riktlinjer granskas och utvecklas för att säkerställa respekten för lokalbefolkningar, kulturer och kön.

20.  Europaparlamentet erinrar om vikten att iaktta de mänskliga rättigheterna och integreringen av ett jämställdhetsperspektiv och uppmanar till nominering av fler kvinnliga kandidater till chefspositioner inom den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP/ESFP), inbegripet till EU:s särskilda representanter och till ESFP-uppdrag i allmänhet.

21.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta att arbeta för att uppnå målet att införa ett internationellt förbud mot multipelvapen, ytterligare utveckla sätt att hitta och förstöra blindgångare, ge finansiellt och tekniskt stöd till berörda länder samt fortsatt verka för att de pågående förhandlingarna om att stärka det globala förbudet mot landminor, om ett globalt förbud mot uranvapen och om ett globalt förbud i syfte att kontrollera överföring av konventionella vapen slutförs. Mot bakgrund av detta anser parlamentet att det är besvärande att EU:s uppförandekod för vapenexport – trots att det kommer att fira tioårsjubileum 2008 – ännu inte är rättsligt bindande och att det fortfarande och utan större hinder verkar förekomma okontrollerade vapenexporter från EU-medlemsstater, till och med till regeringar i länder där EU håller på att inleda eller överväger ESFP-operationer. Parlamentet noterare vidare risken att vapen kan överföras till tredjeländer genom EU via medlemsstater med mindre sträng exportkontroll och/eller genom en oansvarigt flexibel användning av internationella importlicenser. Parlamentet betonar därför att det är viktigt för alla medlemsstater att tillämpa högsta möjliga standarder för kontroll av vapenexport, så att man förhindrar att EU-vapen underblåser konflikter.

22.  Europaparlamentet bekräftar sin farhåga om den pågående spridningen av handeldvapen och lätta vapen, vilka orsakar onödigt mänskligt lidande, förvärrar väpnade konflikter och instabilitet, underlättar terrorism, undergräver hållbar utveckling, god samhällsstyrning och rättsstatsprincipen, och bidrar till allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt. Parlamentet anser att den samordning som krävs mellan minskning av handeldvapen och lätta vapen respektive kontrollstrategier måste bli en integrerad del i internationella program för konfliktförebyggande och fredsbyggande efter konflikter. Medlemsstaterna, rådet och kommissionen uppmanas att förmå regeringar att enas om bindande bestämmelser för att kontrollera handeldvapen och lätta vapen (inklusive förmedling och överföring) genom internationell, regional och nationell lagstiftning.

23.  Europaparlamentet betonar att EU måste överta initiativet för att stärka det internationella systemet för vapenkontroll och därmed bidra till en förstärkt effektiv multilateralism inom den internationella ordningen. Parlamentet noterar dessutom samstämmigheten mellan insatser för att integrera icke-spridningsaspekter inom den europeiska grannskapspolitiken och insatser för att uppnå det allmänna strategiska målet att skapa säkerhet i Europeiska unionens grannstater.

24.  Europaparlamentet anser att avväpning, demobilisering och återanpassning bör vara en integrerad del av ESFP-uppdragen och uppmanar rådet att närhelst detta är lämpligt i ESFP-uppdrag inbegripa förstörelse och säker förvaring av nedmonterade vapen och undvika olaglig överföring av sådana vapen i enlighet med erfarenheterna från Natos multinationella stabiliseringsstyrka (SFOR) Eufor Althea-uppdraget i Bosnien och Hercegovina.

25.  Europaparlamentet välkomnar det första gemensamma mötet någonsin mellan EU:s försvars- och utvecklingsministrar den 19 november 2007, vilket var ett viktigt steg när det gäller att se över problemen i utvecklingsländerna och därmed stärka sammanhållningen och följdriktigheten hos EU:s kortsiktiga åtgärder för säkerhet och långsiktiga åtgärder för utveckling gentemot de berörda länderna. Parlamentet välkomnar också rådets slutsatser om säkerhet och utveckling av den 19 november 2007, särskilt den tonvikt som där läggs på konfliktanalys och konfliktkänslighet, och uppmuntrar med kraft rådet och kommissionen att genomföra dessa slutsatser.

26.  Europaparlamentet anser att 40-årsdagen för fördraget om ickespridning av kärnvapen (NPT) den 1 juli 2008 måste ses som ett tillfälle för EU att främja behovet av kärnvapennedrustning i sin strategi mot spridning av massförstörelsevapen, med hänvisning till de förberedande kommittéerna för den kommande konferensen för översyn av icke spridningsavtalet. Parlamentet upprepar att detta bland annat innebär att de "erkända" kärnvapenmakterna behöver lägga fram nedrustningsinitiativ, att man gör Europa till en kärnvapenfri zon och att man ingår en global konvention om förbud mot kärnvapen.

EU:s diplomatiska roll när det gäller Irans kärnenergiprogram

27.  Europaparlamentet betonar EU:s ledande diplomatiska roll när det gäller Irans kärnenergiprogram, vilken inte bara inbegriper den höge representanten som företräder EU och EU3 (Frankrike, Tyskland och Storbritannien), utan även Förenta staterna, Ryssland och Kina och sammanför olika intressen och strategier i strävan efter ett gemensamt mål. Parlamentet bekräftar att spridningsriskerna i samband med Irans kärnenergiprogram ger fortsatt anledning till oro för EU och det internationella samfundet. Parlamentet lyfter därför fram sin resolution av den 31 januari 2008 om Iran(6) och stöder FN:s säkerhetsråds resolution 1803 (2008) av den 3 mars 2008 samt det erbjudande som Iran fått av EU3 och Förenta staterna, Ryssland och Kina om fredlig användning av kärnenergi, politiskt och ekonomiskt samarbete, energipartnerskap, jordbruk, miljö och infrastruktur, civil luftfart och utvecklingssamarbete på områdena för ekonomi och för socialt och humanitärt bistånd.

Transporter, kommunikationer och underrättelser

28.  Europaparlamentet beklagar leveransförseningen och de stigande kostnaderna för flygplanet A400M för långväga transporter och bristen på driftklara helikoptrar för kortväga transporter.

29.  Europaparlamentet stöder Europeiska försvarsbyråns (EDA) arbete om strategiska transporter och uppmanar medlemsstaterna att göra mer för att täcka bristerna. Parlamentet välkomnar interimistiska åtgärder som t.ex. Salis (tillfällig lösning i fråga om strategiska flygtransporter) och uppmuntrar till utvecklandet av ett system för gemensamt utnyttjande av resurser.

30.  Europaparlamentet välkomnar förslaget från Storbritannien att dela med sig av information om tillgången på helikoptrar för EU uppdrag, så att helikopterflottorna kan samordnas bättre.

31.  Europaparlamentet välkomnar det fransk-tyska helikopterprojektet för tunga transporter, men är också medvetet om de komplicerade skälen till bristen på tillgängliga och driftklara helikoptrar som främst har att göra med de höga kostnaderna för flygtimmar och underhåll. Parlamentet uppmanar rådet att undersöka möjligheterna att överbrygga klyftan under den närmaste framtiden, antingen genom en gemensam insats eller genom att stödja medlemsstaterna i renoveringen och förbättringen av ryskbyggda helikoptrar samt att inrätta ett helikopterutbildningscentrum. Parlamentet upprepar att allmänt sett är ett av de viktigaste hindren för att modernisera och omforma europeiska styrkor så att de effektivt kan hantera 2000-talets säkerhetsutmaningar inte nivån på försvarsutgifterna, utan snarare bristen på samarbete, avsaknaden av en klar uppdelning av arbete och specialiseringar, samt dubblering och fragmentering i vapenproduktion och införskaffande av vapen, vilket ökar risken för att arméerna inte kommer att kunna utföra gemensamma operationer. Parlamentet uppmanar dock med kraft medlemsstaterna att planera för en ökning av försvarsutgifterna i syfte att kunna utnyttja befintliga helikoptrar på ett effektivt sätt.

32.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att hålla parlamentet underrättat om rådande initiativ och ta itu med kapacitetsbrister på viktiga områden som t.ex. helikoptrar och sjukvårdsenheter, och lägga fram gemensamma finansiella förslag för en garanterad tillgång till sådana kapaciteter för både humanitära och ESFP-syften.

33.  Europaparlamentet välkomnar EDA:s projekt om programvarustyrd radio, vilket har potential att förbättra kommunikationen mellan civila och militära myndigheter i händelse av en krissituation.

34.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka utbytet av underrättelser genom EU:s gemensamma lägescentral. Parlamentet anser att särskilda åtgärder behöver tas med i beräkningen när det gäller nya hot som inte omfattas av ESS, t.ex. trygg energiförsörjning och klimatförändringarnas säkerhetskonsekvenser.

Militär kapacitet

35.  Europaparlamentet anser att stridsgrupperna är ett instrument som hjälper medlemsstaterna att omvandla sina väpnade styrkor, att stärka samverkansförmågan och upprätta en gemensam försvarsstrategisk kultur. Parlamentet konstaterar att stridsenheterna hittills inte har använts, bl.a. beroende på snävt definierade villkor för mobilisering, och beklagar att den rådande stridsgruppsprincipen därför inte har löst problemen med styrkebidrag för konkreta uppdrag. Parlamentet anser att ett snabbt förtydligande krävs för att undvika en kostsam överlappning vid militärt strukturbyggande.

36.  Europaparlamentet är medvetet om att upprättandet av styrkor främst är en fråga om politisk vilja och gemensam bedömning. Parlamentet uppmanar rådet att undersöka alternativ för att förbättra styrkebidraget, t.ex. genom ytterligare utveckling av stridgruppsprincipen som resulterar i en större permanent gemensam EU-insatsstyrka eller genom ett mer omfattande urval av tillgänglig kapacitet inom ramen för det övergripande målet, för att komma i ett läge där man snabbt kan sammankalla en styrka som är lämplig för ett specifikt uppdrag.

37.  Europaparlamentet uppmanar till inrättandet inom ramen för EU:s operativa centrum av en permanent planerings- och driftscentral för ledning av militära uppdrag inom ESFP.

38.  Europaparlamentet föreslår att man placerar Eurocorps som en permanent styrka under EU:s ledning och uppmanar alla medlemsstater att bidra till denna.

39.  Europaparlamentet uppmanar till en fortsatt förbättring av samverkansförmågan mellan EU:s nationella väpnade styrkor. Parlamentet beklagar den rådande heterogeniteten avseende utbildning och utrustning mellan olika väpnade styrkor i medlemsstaterna och uppmanar till ett militärt "Erasmusprogram" som omfattar gemensam utbildning för militär personal som kan utplaceras i uppdrag.

40.  Europaparlamentet erinrar om att ESFP-uppdragens framgång är beroende av huruvida de militära styrkorna är tillräckligt utrustade och har tillräckliga resurser. Rådet uppmanas att utveckla gemensamma standarder för sjukvård och fungerande omsorg. Parlamentet anser att sådana gemensamma standarder och ett regelbundet utbyte av bästa praxis, samordnat till exempel av EU:s militärstab, skulle stödja de enskilda medlemsstaterna i deras kapacitetsutveckling och på så sätt hjälpa dem att successivt tillhandahålla tillräckliga styrkor.

41.  Europaparlamentet beklagar att inrättandet av EDA ägde rum för sent för att förhindra framväxten av tre olika nationella program för den obemannade luftfarkosten, istället för ett gemensamt europeiskt program, som skulle göra det möjligt för vissa företag att delta i mer än ett projekt och därmed spara skattebetalarnas pengar flera gånger om, vilket inte ger EDA något annat alternativ än att arbeta med införandet av obemannade luftfarkoster i det reglerade luftrummet. Parlamentet uttrycker sitt stöd för ett gemensamt europeiskt satellitprojekt, oberoende av om det sker inom underrättelse- eller kommunikationsområdet.

42.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens försvarspaket, särskilt dess förslag till direktiv om offentlig upphandling på försvarsområdet och förslag till direktiv om överföring av försvarsutrustning inom gemenskapen. Parlamentet anser att detta är nödvändiga steg för att kunna ge personal på nationell och EU-nivå tillgång till bästa möjliga interoperativa utrustning.

43.  Europaparlamentet välkomnar uttalandet från EDA:s styrelse av den 14 maj 2007, särskilt uppmaningen att minska beroendet av icke-europeiska källor för viktig försvarsteknik och betoningen av behovet av att EU uppnår oberoende och operationell suveränitet.

Finansiering av ESFP-uppdragen

44.  Europaparlamentet påpekar att EU:s allt större roll, särskilt genom civila ESFP-uppdrag, skapar en efterfrågan på en ständigt större GUSP-budget och kräver därför ett större och mer aktuellt informationsflöde från rådet för att ge parlamentet möjlighet att utarbeta sina beslut om den årliga budgeten.

45.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utarbeta förslag som möjliggör flexibla upphandlingsförfaranden som är lämpliga för civila ESFP uppdrag – som mycket ofta kräver snabba beslut – som ska granskas och godkännas av parlamentet, rådet och kommissionen. Parlamentet välkomnar att kommissionen nyligen har öppnat sin utbildning i upphandling och finansieringsförfaranden för personal från ESFP uppdrag.

46.  Europaparlamentet beklagar att uppställningen i artikel 28 i EU fördraget med avseende på snabb finansiering av ESFP-verksamhet utanför EU:s budget är onödigt komplicerad. Parlamentet insisterar på att det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen av den 17 maj 2006 om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(7) och den strukturerade dialogen mellan rådet och parlamentet som föreslås där, genomförs till fullo. Parlamentet anser att Athena-mekanismen på sikt bör överföras till GUSP-budgeten, dock med bibehållen flexibilitet.

47.  Europaparlamentet uppmanar till en halvtidsöversyn enligt budgetramen för 2007–2013 avseende sammanhållningen och komplementariteten vid användningen av EU:s yttre instrument (GUSP-budgeten, stabilitetsinstrumentet, finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och instrumentet för den europeiska grannskapspolitiken) i samband med åtgärder inom EU:s krishantering (militära och civila).

ESFP och parlamentarisk granskning

48.  Europaparlamentet påpekar att parlamentet, genom sina kontakter med nationella parlament (konferensen för ordförande i utskott för utrikesfrågor, konferensen för ordförande i utskott för försvarsfrågor samt Natos parlamentariska församling) och genom det framtida genomförandet av protokollet till Lissabonfördraget om de nationella parlamentens roll, är det legitima organ på EU nivå inom vilket den parlamentariska granskningen, övervakningen och kontrollen av ESFP bör ske.

49.  I ljuset av de nya möjligheter som Lissabonfördraget öppnar för GUSP och ESFP, som kommer att bli den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken, vill Europaparlamentet uppmuntra till närmare samarbete mellan relevanta utskott i Europaparlamentet, de nationella parlamenten och Natos parlamentariska församling.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommittén för utrikes- och säkerhetspolitik (Kusp) att tillsammans med parlamentet inrätta en mekanism för konfidentiell information om framväxande kriser eller internationella händelser på säkerhetsområdet, i likhet med de mekanismer som finns inom flera medlemsstaters nationella parlament, vilket – beroende på hur pass konfidentiell informationen är – skulle omfatta allt från slutna utskottssammanträden till möten med Kusp och utvalda medlemmar av berörda utskott och underutskott.

51.  Europaparlamentet betonar att parlamentet bör fortsätta med att anta en rekommendation eller resolution före inledandet av varje form av ESFP-uppdrag (inbegripet användandet av en stridsgrupp) i nära samråd med de nationella parlamenten, för att före en ESFP-insats ha tillgång till en ståndpunkt från Europaparlamentet. Parlamentet anser att arbetsordningen, för att säkerställa flexibilitet när parlamentet inte sammanträder i plenum eller när snabb utplacering bedöms vara nödvändigt, bör anpassas för att bemyndiga dess ansvariga utskott att anta en sådan rekommendation eller resolution på parlamentets vägnar.

52.  Europaparlamentet uppmanar rådet att infoga en hänvisning till den rekommendation eller resolution som parlamentet har antagit i den gemensamma åtgärd som bemyndigar ett ESFP uppdrag, vilket skulle visa att rådet eftersträvar ytterligare demokratisk legitimitet genom parlamentsbeslut för sina yttre åtgärder.

Förbindelserna mellan EU och Nato

53.  Europaparlamentet beklagar Turkiets invändningar mot ett strategiskt samarbete mellan EU och Nato som baserar sig på men går längre än Berlin Plus-avtalet. Parlamentet är bekymrat över de negativa konsekvenserna för EU:s utstationerade personal, särskilt Eupol-uppdraget i Afghanistan och Eulex-uppdraget i Kosovo, och begär att Turkiet drar tillbaka sina invändningar så snart som möjligt.

54.  Europaparlamentet anser att Förenta staternas planer på att inrätta ett missilförsvarssystem i Europa vid denna tidpunkt skulle kunna hindra internationella nedrustningsinsatser. Parlamentet är oroat över att Ryssland skjutit upp genomförandet av landets skyldigheter enligt avtalet om konventionella styrkor i Europa, vilket har skapat oro kring den strategiska balansen i Europa. Parlamentet betonar att båda dessa frågor påverkar alla europeiska länders säkerhet och bör därför inte vara föremål enbart för rent bilaterala samtal mellan Förenta staterna och enskilda europeiska länder. Parlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att tillsammans med Nato skapa en ram som omfattar så många europeiska länder som möjligt i denna debatt. Parlamentet uppmanar rådet och Nato att utvärdera förväntade framtida kärnvapenhot från vissa länder och faran för en ny rustningskapplöpning i Europa, och att föreslå en lämplig multilateral reaktion på dem.

55.  Europaparlamentet anser att Europeiska unionen och Nato stärker varandra ömsesidigt, och förespråkar med eftertryck ett nära samarbete dem emellan.

o
o   o

56.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Natos parlamentariska församling samt Förenta nationernas, Natos, Afrikanska unionens, OSSE:s, OECD:s och Europarådets generalsekreterare.

(1) EUT C 33 E, 9.2.2006, s. 580. (2) EUT C 314 E, 21.12.2006, s. 334. (3) Antagna texter, P6_TA(2007)0419. (4) EUT L 314, 1.12.2007, s. 9. (5) EUT L 71, 10.3.2007, s. 9. (6) Antagna texter, P6_TA(2008)0031. (7) EUT C 139, 14.6.2006, s 1. Avtalet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets beslut 2008/371/EG (EUT L 128, 16.5.2008, s. 8).

Europaparlamentets resolution av den 5 juni 2008 om det kommande toppmötet mellan EU och Förenta staterna

P6_TA(2008)0256 RC-B6-0277/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om de transatlantiska förbindelserna, särskilt de två resolutionerna av den 1 juni 2006 om att förbättra förbindelserna mellan EU och Förenta staterna inom ramen för ett transatlantiskt partnerskapsavtal(1) och om transatlantiska ekonomiska förbindelser mellan EU och Förenta staterna(2) samt sin resolution av den 25 april 2007 om de transatlantiska förbindelserna(3),

–   med beaktande av den transatlantiska förklaringen om förbindelserna mellan EU och Förenta staterna från 1990 och den nya transatlantiska agendan från 1995,

–   med beaktande av förklaringarna från EU och Förenta staterna om kampen mot terrorismen av den 26 juni 2004 och om förstärkt ömsesidigt samarbete om icke-spridning och kamp mot terrorismen av den 20 juni 2005,

–   med beaktande av det kommande toppmötet mellan EU och Förenta Staterna i Brdo den 10 juni 2008 och resultatet av toppmötet mellan EU och Förenta staterna i Washington D.C. den 30 april 2007,

–   med beaktande av de gemensamma förklaringarna från den 63:e transatlantiska lagstiftardialogen i oktober 2007 och den 64:e transatlantiska lagstiftardialogen i maj 2008,

–   med beaktande av uttalandet från toppmötet vid Nordatlantiska rådets möte i Bukarest den 3 april 2008,

–   med beaktande av sin resolution av den 8 maj 2008 om det transatlantiska ekonomiska rådet(4),

–   med beaktande av dokumentet från den höge representanten och Europeiska kommissionen till Europeiska rådet om klimatförändringens konsekvenser för internationell säkerhet (14 mars 2008),

–   med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1803 (2008), 1696 (2006), 1737 (2006) och 1747 (2007) om det iranska kärnprogrammet,

–   med beaktande ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 16 och 17 december 2004, särskilt avsnitten "En världsordning grundad på effektiv multilateralism" och "Att arbeta med partner",

–   med beaktande av sina resolutioner om klimatförändringar, särskilt resolutionerna av den 16 november 2005(5), den 26 oktober 2006(6) och den 14 februari 2007(7),

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Partnerskapet mellan EU och Förenta staterna är en av hörnstenarna i unionens yttre verksamhet och grundar sig på gemensamma värderingar såsom frihet, demokrati, mänskliga rättigheter och rättstatsprincipen samt stödjer hållbara ekonomier och hållbar utveckling.

B.  Europeiska unionen och Förenta staterna spelar en nyckelroll i världsekonomin och världspolitiken och har ett gemensamt ansvar för att främja fred, demokrati och stabilitet i världen samt för att ta itu med globala ekonomiska utmaningar, särskilt kriserna på finansmarknaderna, obalanser inom handel och på valutaområdet samt skuldkriserna i vissa av de fattigaste länderna.

C.  Effekterna av klimatförändringarna, exempelvis territoriella konflikter över resurser, stigande livsmedelspriser och migration, är frågor som oroar EU:s folk och ledare i hög grad. Enligt Internationella energiorganet kommer den globala efterfrågan på energi att öka med mellan 50 och 60 procent till 2030.

D.  Både EU och Förenta staterna kan och bör spela en ledande roll på det internationella planet när det gäller att tackla klimatförändringarna.

E.  Efterfrågan på livsmedel i världen ökar snabbare än tillgången, vilket inte minst beror på ökande efterfrågan i framväxande ekonomier som till exempel Indien och Kina, särskilt på kött och mjölkprodukter, och därigenom också på foder. Enligt Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) har det nuvarande amerikanska stödet för omvandling av spannmål till etanol bidragit till den globala ökningen av livsmedelspriserna vilken i högsta utsträckning påverkar världens fattigaste länder.

F.  I de flesta utvecklingsländerna kommer huvuddelen av millennieutvecklingsmålen inte att uppnås när tidsfristen går ut 2015.

G.  Det finns ett samförstånd inom EU om att återuppliva och stärka icke-spridningsavtalet under den period som leder fram till den kommande konferensen för översyn av avtalet 2010.

H.  Israeliska och palestinska ledare kom i Annapolis överens om att inleda nya förhandlingar i syfte att sluta ett avtal före utgången av 2008. Ansträngningarna för att skapa stabilitet i Mellanöstern genom att främja fred, demokrati och respekt för de mänskliga rättigheterna kräver ett omfattande samarbete mellan EU och Förenta staterna, även inom ramen för Mellanösternkvartetten, samt med Arabförbundet.

I.  Ett nära samarbete mellan EU och Förenta staterna i Kosovo är avgörande för stabiliteten och utvecklingen på västra Balkan. Förenta staterna har i princip förbundit sig att medverka i detta centrala rättsstatsuppdrag inom den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken i Kosovo (EULEX) med cirka 80 poliser, 2 domare och 4–6 åklagare.

J.  I kampen mot internationell terrorism är det nödvändigt att betona vikten av att internationell rätt och internationella fördrag om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter respekteras till fullo.

K.  Vid en historisk omröstning antog FN:s generalförsamling den 18 december 2007 en resolution som stöddes av en allians av flera regioner, inbegripet EU, om ett moratorium för dödsstraffet. Det är djupt beklagligt att dödsstraffet fortfarande existerar i många amerikanska delstater.

L.  En samarbetsinriktad transatlantisk ekonomisk förbindelse ligger i både EU:s och Förenta staternas intresse, och det behövs konsekvent politiskt ledarskap för att stärka den transatlantiska marknaden. Parlamentet stöder det arbete som pågår inom transatlantiska ekonomiska rådet och hoppas att detta kommer att bli en av hörnstenarna i förbindelserna mellan EU och Förenta staterna.

M.  Det är nödvändigt att sprida frihet och demokrati i världen och att ta itu med de utmaningar som de innebär, t.ex. internationell säkerhet, utrotande av fattigdom, främjande av utveckling, behovet av nedrustningsåtgärder i hela världen, skydd av mänskliga rättigheter, konfrontation med globala hälsorisker, miljöfrågor, trygg energiförsörjning, kamp mot internationell terrorism och organiserad brottslighet samt icke-spridning av massförstörelsevapen. Av den europeiska säkerhetsstrategin framgår klart att det transatlantiska partnerskapet och Nato är mycket viktiga för den kollektiva säkerheten.

N.  Det ligger i båda parters intresse att tillsammans konfrontera gemensamma hot och utmaningar, på grundval av gällande internationella avtal och de internationella institutionernas effektiva arbete, särskilt FN-systemets arbete i enlighet med FN-stadgan.

O.  Flera överenskommelser som Förenta staterna drivit igenom under de senaste åren och som godkänts utan parlamentets involvering, särskilt PNR-avtalet (om passageraruppgifter), SWIFT-avtalet och förekomsten av det amerikanska profileringssystemet Automated Targeting System, har lett till en situation av rättslig osäkerhet angående de nödvändiga transatlantiska garantierna för uppgiftsskydd vid utbyte och överföring av uppgifter mellan EU och Förenta staterna i syfte att bekämpa terrorism.

Transatlantiska förbindelser i allmänhet

1.  Europaparlamentet ser, mot bakgrund av det kommande presidentvalet i Förenta staterna, fram emot att arbeta med den nya amerikanska presidenten och hoppas att Förenta staterna stärker sitt åtagande för multilateralism samt för fred och demokrati över hela världen. Parlamentet anser att partnerskapet mellan EU och Förenta staterna behöver förstärkas när det gäller vissa känsliga frågor som de globala utmaningarna i form av fattigdom och klimatförändringar. Parlamentet är medvetet om att EU och Förenta staterna i vissa frågor, t.ex. Internationella brottmålsdomstolen (ICC), metoder som tillämpas i kampen mot terrorismen och Kyotoprotokollet till FN:s ramkonvention om klimatförändringar, fortfarande har olika uppfattningar. Parlamentet hoppas att Förenta staternas nästa president kommer att leda sin regering mot en lösning av dessa problem.

2.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och Förenta staterna att bedriva ett närmare samarbete när det gäller en rad gemensamma politiska utmaningar, särskilt Mellanöstern, Iran, Irak, Kosovo och västra Balkan, Afghanistan och Afrika, och att arbeta tillsammans för att skapa en internationell omgivning som leder till att säkerheten och situationen för de mänskliga rättigheterna förbättras på platser som Burma och Zimbabwe, genom att hålla uppmärksamheten riktad på dessa frågor i alla relevanta forum, inbegripet FN:s säkerhetsråd. Parlamentet uppmanar till ett gemensamt synsätt när det gäller förbindelserna med andra viktiga geopolitiska aktörer

Klimatförändringar

3.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen båda parter att enas om en gemensam strategi för att begränsa temperaturökningen till högst 2°C jämfört med nivåerna före industrialiseringen. Detta bör ske genom att industriländer och utvecklingsländer bidrar rättvist till ansträngningarna att minska utsläppen av växthusgaser enligt deras olika ansvar respektive förmåga. Parlamentet framhåller att industriländerna har ett särskilt ansvar och bör gå i spetsen. Parlamentet välkomnar de huvudsakliga presidentkandidaternas åtaganden att ta itu med utsläppen av växthusgaser och att uppnå internationell enighet senast 2009 för att förhindra hotande klimatförändringar.

4.  Europaparlamentet uppmanar med kraft Förenta staterna att göra sitt yttersta för att slutföra arbetet med sin inhemska klimatlagstiftning före FN-konferensen i Köpenhamn i december 2009. Förenta staterna uppmanas vidare att fortsätta sina ansträngningar att upprätta ett system för handel med koldioxidutsläpp som i framtiden skulle kunna knytas samman med EU:s system för handel med utsläppsrätter (EU ETS) eftersom det bästa sättet att tjäna både miljön och industrin i allmänhet vore att se till att de framväxande koldioxidmarknadsmekanismerna världen över blev kompatibla och sammankopplade Parlamentet välkomnar därför bestämmelsen i utkastet till förslagen till EU ETS om att möjliggöra uppkoppling till andra obligatoriska så kallade "cap and trade-system", inklusive subnationella system. Parlamentet ser med tillförsikt på framväxten av regionala system för handel med växthusgaser i Förenta staterna.

5.  Europaparlamentet välkomnar den ovannämnda rapporten från den höge representanten och kommissionen om klimatförändringens konsekvenser för säkerheten. Parlamentet kräver att denna fråga prioriteras vid toppmötet mellan EU och Förenta staterna och då bygga på den framgångsrika Balikonferensen i december 2007. EU och Förenta staterna uppmanas arbeta tillsammans för att uppnå en ambitiös överenskommelse 2009 om perioden efter 2012, som innehåller både minsknings- och anpassningsåtgärder på internationell nivå. Parlamentet noterar också med intresse de förslag som diskuteras i Förenta staternas kongress om att inrätta en internationell fond för ren teknik och uppmanar kommissionen att inleda en dialog med den amerikanska regeringen i denna fråga.

Terrorism och mänskliga rättigheter

6.  Europaparlamentet ser med oro på den omständigheten att existensen av fånglägret Guantánamo i sig, liksom bruket med godtyckliga gripanden och extraordinära överlämnanden, fortsätter att sända ut negativa signaler om på vilket sätt kampen mot terrorism förs. Parlamentet uppmanar med kraft rådet att utfärda en kraftfull och tydligt formulerad förklaring med en uppmaning till Förenta staternas regering om att godtyckliga gripanden och extraordinära överlämnanden måste stoppas och att begära att den amerikanska regeringen antingen ställer de återstående fångarna inför rätta eller friger dem samt flyttar och kompenserar dem med fullständigt iakttagande av internationell rätt och internationella normer och lämna klargöranden om förekomsten av hemliga fängelser utanför Förenta staternas territorium.

7.  Parlamentet beklagar den amerikanska regeringens beslut att bygga ett nytt interneringsläger i Afghanistan vilket uppenbarligen tyder på att Förenta staterna kommer att fortsätta att hålla fångar i andra länder under många år än.

8.  Europaparlamentet uppmanar återigen rådet och kommissionen att slutgiltigt genomföra de rekommendationer som de fått av det tillfälliga utskottet för CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar (TDIP).

9.  Europaparlamentet uppmanar Förenta staterna att omedelbart upphäva visumsystemet och behandla alla medborgare från EU:s medlemsstater lika, grundat på full ömsesidighet. I detta sammanhang välkomnar parlamentet inledningen av samtalen mellan EU och Förenta staterna om de nya amerikanska säkerhetskraven för att upprätta ett visumfritt system. Parlamentet anser att dessa förhandlingar bör vara öppna för insyn, bygga på principen om ömsesidighet och respektera EU:s bestämmelser om uppgiftsskydd,

10.  Europaparlamentet välkomnar Förenta staternas erkännande av Europeiska gemenskapens behörighet att förhandla fram ett sådant avtal och noterar att frågor som faller inom EU:s behörighet, som säkerhetsrelaterade frågor (inklusive utbyte av passageraruppgifter, utlämning och ömsesidigt rättsligt bistånd) bör förhandlas fram med rådet, och med medlemsstaterna enbart i den mån de hänför sig till deras egna medborgare.

11.  Europaparlamentet understryker att samutnyttjande av uppgifter och information kan vara ett värdefullt redskap i den internationella kampen mot terrorism och därtill relaterad brottslighet, men betonar att den gemensamma tillgången till personuppgifter måste regleras inom en ordentlig rättslig ram som fastställer tydliga regler och villkor, säkerställer ett ordentligt skydd för privatlivet och enskilda personers medborgerliga friheter samt ger möjlighet till överklagande om så behövs. Parlamentet anser att samutnyttjande av uppgifter av det här slaget bör baseras på en bindande internationell överenskommelse i vilken parlamentet och amerikanska kongressen involveras fullt ut. Parlamentet betonar att det nödvändiga informationsutbytet bör ske i enlighet med den gällande överenskommelsen mellan EU och Förenta staterna om ömsesidigt rättsligt bistånd och utlämning, och i enlighet med EG- och EU-lagstiftning rörande uppgiftsskydd och ska åtföljas av samordning mellan underrättelsetjänster och brottsbekämpande myndigheter, i lämpliga fall även på operativ nivå, samt av rättsligt samarbete enligt avtalet mellan EU och Förenta staterna om ömsesidigt rättsligt bistånd och utlämning.

12.  Europaparlamentet betonar vikten av respekt för de grundläggande rättigheterna och rättsstatsprincipen i kampen mot terrorism och organiserad brottslighet och uppmanar med kraft kommissionen att informera parlamentet om de framsteg som görs i förhandlingarna om en europeisk-atlantisk samarbetsram, särskilt när det gäller skydd av personuppgifter och privatlivet. Parlamentet efterlyser att globala standarder för personuppgifter snarast utarbetas inom ramarna för det transatlantiska ekonomiska rådet, detta för att garantera en hög skyddsnivå när det gäller personuppgifter och rättssäkerhet för företag.

13.  Europaparlamentet uppmanar regeringarna inom EU och Förenta staterna att inleda ett initiativ inom ramen för FN i syfte att se över den befintliga användningen av förteckningar över sanktioner, inbegripet upprättandet av korrekta förfaranden för rättvisa rättegångar, motiveringar, effektivt domstolsskydd och kompensation. Parlamentet betonar samtidigt att det är nödvändigt att förbättra förfarandena för EU:s "svarta lista".

Kärnvapenspridning, robotförsvar, vapenkontroll och Nato

14.  Europaparlamentet upprepar sitt fulla stöd för FN:s säkerhetsråds resolutioner om Iran som antagits enligt artikel 41 i kapitel VII i FN-stadgan och uppmanar EU och Förenta staterna att komma överens om en gemensam strategi som skulle förmå Teheran att foga sig efter säkerhetsrådets resolutioner.

15.  Europaparlamentet välkomnar det nära samarbetet mellan EU och Förenta staterna vad gäller den iranska kärnenergifrågan, som ledde till att FN:s säkerhetsråd den 3 mars 2008 antog resolution 1803 (2008) vilken inför nya sanktioner mot Iran. Parlamentet uppmanar Förenta staterna att, efter sina diplomatiska framgångar i förhandlingarna med Nordkorea, medverka i direkta förhandlingar med Iran tillsammans med EU, eftersom Förenta staterna är i stånd att erbjuda extra säkerhetsgarantier som tar hänsyn till Irans säkerhetsaspekter. Parlamentet betonar vikten av samarbete med Förenta staterna, Ryssland, Kina och alliansfria länder för att överväga kompletterande förslag i syfte att uppnå ett allomfattande avtal med Iran om landets kärnenergianläggningar och användningen av dem.

16.  Europaparlamentet välkomnar det initiativ som medlemsländerna i FN:s säkerhetsråd och Tyskland ("P5+1") nyligen tog i form av ett nytt åtgärdspaket för Iran som syftar till att med hjälp av olika incitament få landet att avsluta sitt urananrikningsprogram. Förenta staterna uppmanas, för att man ska kunna finna en lösning, att fullt ut stödja förhandlingarna med Iran inom ramen för de begränsningar som bestämmelserna och skyldigheterna i icke-spridningsavtalet medför.

17.  Europaparlamentet förespråkar en förstärkning av det internationella systemet med fördrag och överenskommelser mot spridning av massförstörelsevapen. Parlamentet betonar att EU och Förenta staterna måste samarbeta närmare i kampen mot terrorism och mot spridning av massförstörelsevapen, i enlighet med internationell rätt, och att bägge parter måste stödja FN i dess roll på dessa områden. Parlamentet uppmanar med kraft rådet att diskutera med sina amerikanska motparter hur de ska ta steg i rätt riktning med tanke på förberedande kommittémöten inför konferensen för översyn av icke-spridningsavtalet (NPT PrepComs), som en första möjlighet att stärka det globala systemet för icke-spridning av kärnvapen inför konferensen för översyn av icke-spridningsavtalet 2010. Parlamentet betonar behovet att vid toppmötet diskutera ett antal kärnvapennedrustningsinitiativ som grundar sig på de "13 praktiska stegen" vilka man enhälligt kom överens om vid konferensen för översyn av icke-spridningsavtalet 2000. Parlamentet hoppas att Förenta staternas regering vid detta toppmöte kommer att visa sig vara villiga att tillsammans med EU anta en gemensam strategi som syftar till att åstadkomma framsteg på nedrustningsområdet vad avser såväl massförstörelsevapen som konventionella vapen. EU och Förenta staterna uppmanas att undvika ett potentiellt vakuum under perioden 2009-2010 när de mer betydande nedrustningsavtalen ska förnyas. Parlamentet hoppas att de mycket viktiga avtal som ingicks med Ryssland 1999, 2000 och 2001 kommer att bibehållas. Parlamentet uppmanar Förenta staterna att ratificera fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar (provstoppsavtalet CTBT) såsom ett verkningsfullt steg mot att minska den operativa betydelsen av kärnvapen.

18.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater och Förenta staterna att arbeta tillsammans med nya fräscha idéer för att lansera ett omdefinierat och starkare partnerskap mellan EU och Nato som går längre än Berlin-Plus, med tanke på behovet av mer samarbete i Afghanistan. Parlamentet anser att ansträngningarna att anpassa och finslipa den europeiska säkerhetsstrategin bör knytas till den tidiga fasen av diskussionerna om ett nytt strategiskt Natokoncept. Europaparlamentet understryker hur viktigt Nato är, och att organisationen fortfarande är det viktigaste forumet för säkerhetsöverläggningar mellan Europa och Förenta staterna, samt hur viktig EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik är för att stärka vår förmåga att möta nuvarande och kommande hot på 2000-talet. Parlamentet välkomnar det amerikanska erkännandet vid toppmötet i Bukarest att byggandet av en stark Natoallians kräver en ordentlig försvarskapacitet i Europa och rekommenderar att nuvarande förbindelser mellan Nato och EU avseende säkerhetsfrågor utvecklas, med fortsatt respekt för båda organisationernas oberoende natur.

19.  Europaparlamentet anser att Förenta staternas plan att upprätta ett antimissilsystem i Europa nu kan hämma ansträngningarna för en internationell nedrustning. Parlamentet uttrycker oro över Rysslands beslut att upphöra att iaktta sina skyldigheter enligt fördraget om begränsning av konventionella vapen i Europa. Båda dessa frågor berör säkerheten för Europas folk och bör därför inte vara föremål för rent bilaterala diskussioner mellan Förenta staterna och enskilda europeiska stater. Parlamentet noterar i detta hänseende förklaringen från toppmötet i Bukarest som utfärdades vid det senaste mötet med Nordatlantiska rådet den 3 april 2008 och i vilken man efterfrågade en heltäckande robotförsvarsstruktur som skulle täcka alliansens hela territorium. Rådet och medlemsstaterna uppmanas att upprätta en ram avsedd att inkludera alla EU:s medlemsstater och Nato i en debatt om denna fråga.

20.  Europaparlamentet ser fram emot en omprövning av säkerhetsdimensionen i förbindelserna mellan EU och Förenta staterna mot bakgrund av resultatet av Natos strategiska översikt, uppdateringen av den europeiska säkerhetsstrategin och tillsättningen av en ny amerikansk regering efter valet.

Utvecklingssamarbete och livsmedelspriser

21.  Europaparlamentet uppmanar till ett utökat katastrofbistånd för att ta itu med det omedelbara hotet mot världens fattigaste människor som de stigande livsmedelspriserna innebär. Parlamentet inser dock att pengar inte är tillräckligt och uppmanar därför rådet och kommissionen samt Förenta staternas kongress och regering att ta itu med strukturella problem, såsom otillräckliga investeringar inom jordbruket, och uppmanar till ett samordnat globalt tillvägagångssätt från EU:s, Förenta staternas och multilaterala organisationers sida, vilket bör inbegripa rättvisare handelsregler och större investeringar i jordbruket i utvecklingsländerna som inriktas mot småskaliga producenter och kvinnor. Givarna uppmanas att ge stöd och hjälpa till att finansiera säkerhetsnät för de mest sårbara människorna. Parlamentet uppmanar EU:s och Förenta staternas ledare att aktivt stödja och delta i högnivåarbetsgruppen om den globala livsmedelskrisen som inrättats under ledning av FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon.

22.  Europaparlamentet välkomnar den amerikanska regeringens initiativ att göra livsmedelsbiståndet obundet, och ser detta som ett första viktigt steg mot en reform av hela livsmedelsbiståndet som fullt ut beaktar behovet av att aktivt öka den regionala och lokala livsmedelsförsörjningen, vilket ofta tidigare inte varit möjligt på grund av att det amerikanska livsmedelsbiståndet varit bundet.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen ta upp behovet av att avsätta en stor del av EU:s/Förenta staternas budget för utvecklingsstöd för jordbruksforskning och utbildning på jordbruksområdet samt utbyte av bästa metoder för jordbrukare för att ytterligare utveckla effektiva och hållbara odlingssystem, såsom växtföljd och blandad odling, samt lokalt anpassade icke-genmodifierade växter och lokalt anpassad djurhållning för att skapa stabilitet i den lokala livsmedelsförsörjningen och sunda jordbrukssystem med låg energiförbrukning på lång sikt.

24.  Europaparlamentet beklagar Förenta staternas regerings beslut att minska det ekonomiska stödet till FN:s befolkningsfond (UNFPA). Parlamentet pekar på UNFPA:s bidragande roll när det gäller att uppnå en frivillig minskning av födelsetalen i de mindre utvecklade länderna. Tillgång till preventivmedel och reproduktiva hälsotjänster, ökat inflytande åt flickor och kvinnor samt främjande av mödra- och barnhälsovård är avgörande strategier för att minska befolkningstillväxten och bibehålla resurshållbarhet. Parlamentet uppmanar därför med kraft Förenta staternas regering att öka sina bidrag till UNFPA.

25.  Europaparlamentet uppmanar EU och Förenta staterna att låta millennieutvecklingsmålen utgöra centrumet i den internationella utvecklingspolitiken. Rådet, kommissionen, medlemsstaterna och Förenta staterna uppmanas med kraft att öka sitt stöd till utvecklingsländerna för att deras löften om ökad hjälp ska fortsätta att vara trovärdiga. Parlamentet noterar Förenta staternas ökade engagemang för utvecklingsbistånd i allmänhet och bistånd till Afrika i synnerhet. Parlamentet uppmanar med kraft Förenta staternas president att använda sitt sista år i ämbetet för att försöka uppnå ambitiösa resultat vid G8-mötet i Japan i juli 2008 och vid FN:s toppmöte om millennieutvecklingsmål i New York i september. EU uppmanas att behålla millennieutvecklingsmålen och årliga tidtabeller för att uppnå 0,7 procent i offentligt utvecklingsbistånd som en central punkt på dagordningen för Europeiska rådet den 19-20 juni 2008.

Internationella förbindelser

26.  Europaparlamentet understryker att en lösning av konflikten mellan Israel och Palestina är avgörande för att säkra fred och stabilitet i Mellanöstern. Parlamentet påminner parterna om det löfte de gav i Annapolis om att hålla förtroendefulla förhandlingar i syfte att ingå ett fredsavtal senast vid utgången av 2008 genom vilket alla återstående frågor kan lösas. Parlamentet betonar åter betydelsen av det arabiska fredsinitiativet och uppmanar med kraft EU och Förenta staterna att tillse att de arabiska partnerna kan medverka på ett konstruktivt sätt. Parlamentet upprepar sin uppmaning till Israel att upphöra med all ny bosättning, inbegripet naturlig tillväxt, och att utrymma utposter som upprättats sedan mars 2001. Parlamentet upprepar sin djupa oro över den humanitära och politiska krisen på Gazaremsan och dess eventuella allvarliga konsekvenser. Parlamentet efterlyser ett omedelbart stopp för avskjutningen av raketer från palestinsk milis sida från Gazaremsan in på israeliskt territorium. Parlamentet stöder till fullo Egyptens ansträngningar att få slut på våldet och att få till stånd en lösning som skulle möjliggöra ett återöppnande av samtliga gränsövergångar.

27.  Europaparlamentet välkomnar Syriens och Israels meddelande om att de har upptagit indirekta fredsförhandlingar under ledning av Turkiet.

28.  Europaparlamentet välkomnar valet av Michel Suleiman till Libanons president. Libanons stabilitet, suveränitet, oberoende och territoriella integritet är mycket viktig. Parlamentet uppmanar med kraft parterna att till fullo genomföra överenskommelsen från Doha och uppmanar EU och Förenta staterna att stödja alla ansträngningar i detta hänseende.

29.  Europaparlamentet understryker att den euroatlantiska säkerheten och den vidare internationella säkerheten är nära knuten till Afghanistans framtid som en fredlig, demokratisk stat som respekterar mänskliga rättigheter och där det inte förekommer några hot om terrorism. Därför välkomnar parlamentet Natos stabila och långsiktiga åtagande gentemot Afghanistan, vilket understryks i ISAF:s (internationella säkerhetsstödsstyrkan i Afghanistan) "nya strategiska vision" samt i det internationella samfundets samlande angreppssätt genom vilket civila och militära ansträngningar sammanlänkas, inklusive EU:s polisuppdrag (Eupol), som är en del av EU:s totala åtagande gentemot Afghanistan, och en samordnad EU-insats som inbegriper politiska råd från EU:s särskilde representant och en återuppbyggnadsinsats som sköts bl.a. av kommissionen. EU och Förenta staterna uppmanas att vidta brådskande åtgärder för att öka, förbättra och bättre samordna sitt utvecklingsbistånd till Afghanistan, bland annat genom att kanalisera så mycket pengar som möjligt till afghanska institutioner och erfarna icke-statliga organisationer.

30.  Europaparlamentet, som delar EU:s uppfattning om sin strategiska roll i Irak, uppmanar rådet att inleda en dialog med Förenta staterna om Irak och att fortsätta att stödja en förstärkt multilateralisering av den roll som spelas av det internationella samfundet i Irak, genom att till fullo utnyttja FN:s utvidgade roll enligt FN:s säkerhetsråds resolution 1770 (2007).

31.  Europaparlamentet understryker det alltjämt gällande gemensamma engagemanget för regional säkerhet och stabilitet på hela Balkan. Parlamentet lovordar Natos internationella säkerhetsstyrka i Kosovo, Kfors, snabba, opartiska och effektiva uppträdande vid det nyligen uppblossande våldet i Kosovo och understryker att Kfor behöver stanna i Kosovo, i enlighet med resolution 1244 (1999) från FN:s säkerhetsråd, för att säkerställa en trygg och säker miljö, inklusive rörelsefrihet för alla människor och alla internationella representanter i Kosovo. I detta sammanhang understryker parlamentet att EU spelar en viktig roll i Kosovo och välkomnar starten av Eulex i Kosovo samt insisterar på att Eulex ska finnas närvarande i hela Kosovo.

32.  Europaparlamentet anser att EU och Förenta staterna snarast måste ta itu med de kortsiktiga säkerhetsproblemen och Kosovos långsiktiga utvecklingsproblem i syfte att uppnå ett gemensamt mål: en funktionell stat, ett multietniskt samhälle med starka fungerande institutioner och respekt för rättsstatsprincipen. Parlamentet välkomnar det faktum att Eulex-uppdraget i Kosovo, för första gången också kommer att inkludera amerikanska polistjänstemän. Parlamentet konstaterar att Förenta staternas regering kommer att avdela ett antal anställda från utrikesdepartementet och entreprenörer till insatsen i Kosovo och kommer att täcka 25 procent av driftskostnaderna för det internationella civilkontoret medan återstoden kommer från bidrag från Europeiska kommissionen och från andra stater.

33.  Europaparlamentet uppmanar till samordnade aktioner gentemot Kina, särskilt när det gäller att snabbt finna vägar att främja demokratin i detta land, lösa upp de spända relationerna till Taiwan och underlätta dialogen mellan myndigheterna i Peking och Dalai lama för att kunna göra konkreta framsteg i Tibetfrågan.

34.  Europaparlamentet uppmanar rådet att med Förenta staterna på nytt ta upp frågan om ICC som en grundläggande komponent på området för internationell rätt. Parlamentet förväntar sig att den kommande amerikanska regeringen intar en mer konstruktiv hållning vad avser ratificeringen av ICC:s grundläggande rättsinstrument och att den uppvisar ett aktivt engagemang när det gäller att få till stånd en överenskommelse om en – fortfarande icke-existerande – definition av aggressionsbrott, i enlighet med artikel 5.2 i Romstadgan, inför konferensen 2009 för översyn av ICC.

35.  Europaparlamentet fördömer på nytt dödsstraffet. Parlamentet uppmanar Förenta staternas regering och alla amerikanska delstater att avskaffa det. Parlamentet beklagar det nyligen avkunnade utslaget i Förenta staternas högsta domstol om att tillåta dödliga injektioner, vilket öppnar vägen för återupptagna avrättningar.

36.  Europaparlamentet rekommenderar att man går in för att stärka de transatlantiska förbindelserna med Förenta staterna via ett nytt transatlantiskt partnerskapsavtal som ersätter nuvarande "nya transatlantiska agendan". Parlamentet föreslår i det här sammanhanget att man inrättar en regelbunden översynsmekanism för ett sådant transatlantiskt partnerskapsavtal, med vars hjälp sakkunniga från EU och Förenta staterna kontinuerligt skulle arbeta för att förbättra det transatlantiska partnerskapet så att dess potential kan utnyttjas till fullo. Parlamentet understryker att förutsättningen för en verklig förbättring av hela processen är att amerikanska kongressen, Europaparlamentet och de nationella parlamenten involveras på alla nivåer, och att det nuvarande interparlamentariska utbytet gradvis går över i en faktisk "transatlantisk församling".

o
o   o

37.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Förenta staternas president och kongress.

(1) EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 226. (2) EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 235. (3) EUT C 74 E, 20.3.2008, s. 670. (4) Antagna texter, P6_TA(2008)0192. (5) EUT C 280 E, 18.11.2006, s. 120. (6) EUT C 313 E, 20.12.2006, s. 439. (7) EUT C 287 E, 29.11.2007, s. 344.

Europaparlamentets resolution av den 5 juni 2008 om Barcelonaprocessen: En union för Medelhavsområdet

P6_TA(2008)0257 RC-B6-0281/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Barcelonaförklaringen, som antogs vid utrikesministerkonferensen Europa-Medelhavsområdet i Barcelona den 27–28 november 1995 och som upprättar ett partnerskap mellan Europa och Medelhavsområdet,

–   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet om Barcelonaprocessen: En union för Medelhavsområdet (KOM(2008)0319),

–   med beaktande av att Europeiska rådet vid sitt möte i Bryssel den 13–14 mars 2008 antog principen om inrättandet av Barcelonaprocessen: En union för Medelhavsområdet,

–   med beaktande av slutförklaringen från ordförandeskapet för den parlamentariska församlingen för Europa-Medelhavsområdet, samt de rekommendationer som församlingen antog vid sitt fjärde plenarsammanträde i Aten den 27-28 mars 2008,

–   med beaktande av slutsatserna från utrikesministerkonferensen Europa-Medelhavsområdet i Neapel den 2–3 december 2003 och i Lissabon den 5-6 november 2007,

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om stärkande av den europeiska grannskapspolitiken (KOM(2006)0726),

–   med beaktande av slutsatserna från toppmötet för Europa–Medelhavsområdet i Barcelona den 27–28 november 2005 med anledning av Europa–Medelhavspartnerskapets tioårsdag,

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om stärkande av EU:s åtgärder för mänskliga rättigheter och demokratisering i samarbete med Medelhavspartnerna – Strategiska riktlinjer (KOM(2003)0294),

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Europeiska unionens Medelhavspolitik, särskilt resolutionen av den 15 mars 2007(1),

–   med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Medelhavsområdet och Mellanöstern är av strategisk betydelse för EU. Vi behöver en Medelhavspolitik som bygger på solidaritet, dialog, samarbete och utbyte för att kunna möta gemensamma utmaningar och uppfylla målen om att skapa ett område med fred, stabilitet och delat välstånd.

B.  Vid öppningstoppmötet för Barcelonaprocessen: En union för Medelhavsområdet, som ska hållas den 13 juli 2008 i Paris, bör klara och tydliga riktlinjer fastställas för att stärka EU:s multilaterala förbindelser med partnerländerna i Medelhavsområdet, bland annat genom förbättrade arbetsmetoder och ökad ansvarsdelning.

C.  Analysen av Barcelonaprocessens resultat och brister bör beaktas så att förbindelserna mellan EU och Medelhavsländerna kan underhållas på ett effektivt sätt och så att Barcelonaprocessen kan få ny drivkraft. Det är viktigt att tackla de svårigheter som hindrar utvecklingen av samarbetet och ett fördjupat partnerskap mellan EU och Medelhavsländerna, såsom den långdragna konflikten i Mellanöstern, de allvarliga politiska spänningarna i regionen, till exempel i Västsahara, bristen på betydelsefulla framsteg på området för demokrati och mänskliga rättigheter samt allmänhetens dåliga kännedom om processen.

D.  Trots de otillräckliga resultaten i jämförelse med de ursprungliga målen, visar den övergripande utvärderingen av Barcelonaprocessen att det finns en potential som bör utnyttjas.

1.  Europaparlamentet välkomnar Europeiska kommissionens ovannämnda meddelande om Barcelonaprocessen: En union för Medelhavsområdet, och stöder det nya initiativets mål att ge ny politisk och konkret kraft åt EU:s multilaterala förbindelser med partnerländerna i Medelhavsområdet genom att lyfta upp förbindelserna till en högre politisk nivå, öka det gemensamma engagemanget och ansvarsdelningen samt utveckla regionala projekt som möter medborgarnas behov i regionen.

2.  Europaparlamentet anser man måste ge ny livskraft åt Barcelonaprocessen för att öka dess synlighet och framhäva dess konkreta fördelar för medborgarna, särskilt för medborgarna på den södra sidan av Medelhavet.

3.  Europaparlamentet håller med om att det behövs nytt liv i Barcelonaprocessen och att den bör kvarstå som det viktigaste inslaget i EU:s samarbete med Medelhavsområdet, eftersom den erbjuder den enda samlingspunkten där alla partner i Medelhavsområdet kan föra diskussioner och en konstruktiv dialog. Parlamentet anser att Barcelonaförklaringen med sina mål och samarbetsområden är en milstolpe inom dessa förbindelser och hoppas att det nya initiativet kommer att bygga på vad som redan åstadkommits inom partnerskapet Europa-Medelhavsområdet och ge denna process ett mervärde.

4.  Parlamentet uppmanar därför de länder som inte deltar i Barcelonaprocessen att följa processens regelverk för att försöka uppnå samma mål.

5.  Europaparlamentet stöder den föreslagna utvecklingen av Barcelonaprocessen: En union för Medelhavsområdet eftersom den befäster Europa–Medelhavsområdets ställning, som ett område som bygger på demokratiska principer samt respekten för rättsstaten och de mänskliga rättigheterna, vilket bör leda till ett starkt partnerskap inom utrikes- och säkerhetspolitiken.

6.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utvärdera de institutionella och rättsliga konsekvenserna av detta viktiga nya initiativ, särskilt när det gäller bestämmelserna i Lissabonfördraget.

7.  Europaparlamentet försäkrar att det är berett att samarbeta för att inrätta en institutionell ram för Barcelonaprocessen: En union för Medelhavsområdet, och kräver att som medansvarig för EU:s budget få delta i arbetet för att se till att den nya ramen och dess projekt blir en framgång.

8.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att inrätta ett delat ordförandeskap för Barcelonaprocessen: En union för Medelhavsområdet på stats- och regeringschefs- och utrikesministernivå. Parlamentet menar att det gemensamma engagemanget för samarbetet Europa–Medelhavsområdet stärks genom detta. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag att EU:s medordförandeskap bör hållas av de behöriga EU-institutionerna. Parlamentet betonar att den del av ordförandeskapet som företräder länderna i Medelhavsområdet bör utnämnas efter samsyn mellan partnerländerna i Medelhavsområdet, och att det land som innehar ordförandeskapet bör inbjuda alla stater som deltar i Barcelonaprocessen: En union för Medelhavsområdet till toppmötena och mötena på ministernivå.

9.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag att inrätta en gemensam ständig kommitté, baserad i Bryssel, med utsedda företrädare för alla deltagare i Barcelonaprocessen: En union för Medelhavsområdet, och anser att kommittén kan spela en viktig roll till förmån för bättre institutionellt styre.

10.  Europaparlamentet anser att det nya sekretariat som föreslagits bör integreras med kommissionens tjänsteavdelningar och kan bestå av tjänstemän på förordnande från alla parter som deltar i processen. Sekretariatet bör skapa ett mervärde för den organisatoriska uppbyggnad som redan finns i syfte att öka den administrativa kapaciteten till stöd för den övergripande politiska processen.

11.  Europaparlamentet anser att det nya sekretariat som föreslagits bör få Barcelonaprocessen: En union för Medelhavsområdet att bli mer uppmärksammad på fältet. Det bör uttryckligen inrikta sig på regionala projekt och dessutom kunna ta ansvaret för hela uppgiftsområden, för att säkra en god projektförvaltning.

12.  Europaparlamentet uppmanar emellertid rådet och kommissionen att kräva att värdlandet för sekretariatet ska respektera Barcelonaprocessens värderingar på området för demokrati och mänskliga rättigheter.

13.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att stärka förbindelserna med EU:s partner i Medelhavsområdet på politisk nivå genom att vartannat år anordna toppmöten inom ramen för Barcelonaprocessen: En union för Medelhavsområdet i avsikt att anta politiska förklaringar samt fatta beslut om viktiga program och projekt som kan utvecklas på regional nivå.

14.  Europaparlamentet anser att den parlamentariska församlingen för Europa-Medelhavsområdet till fullo bör delta i dessa toppmöten och förberedandet av dem.

15.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag beträffande den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet, som bör ingå i den institutionella ramen för Barcelonaprocessen: En union för Medelhavsområdet såsom dess parlamentariska dimension. Det är nödvändigt att stärka den demokratiska legitimiteten och rollen för den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet, eftersom detta är den enda parlamentariska församling som samlar EU:s 27 medlemsstater och alla parterna i fredsprocessen i Mellanöstern. Parlamentet anser att den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet är ett rådgivande organ som bör ha rätt att lägga förslag och göra utvärderingar. Företrädare för parlamenten i länder som inte deltar i Barcelonaprocessen bör få möjlighet att delta i den parlamentariska församlingen för Europa–Medelhavsområdet.

16.  Europaparlamentet upprepar att demokratisk utveckling måste skapas genom stöd till politiska reformer, och betonar att den europeiska politiken till stöd för demokrati och respekt för mänskliga rättigheter är beroende av ett starkt och synligt stöd till civilsamhället och demokratiska politiska organisationer på den södra sidan av Medelhavet. Parlamentet kräver ett kraftfullt deltagande från civilsamhällets och arbetsmarknadens parters sida i den institutionella ramen för Barcelonaprocessen: En union för Medelhavsområdet.

17.  Europaparlamentet påpekar att ett av de viktigaste målen för Europa–Medelhavspolitiken är att främja rättstatsprinciperna, demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna samt politisk pluralism. När det gäller mänskliga rättigheter har Europa–Medelhavspartnerskapet hittills inte lett till de resultat man förväntat sig. Parlamentet uppmanar därför rådet och kommissionen att tydligt skriva in främjandet av mänskliga rättigheter och demokrati bland målen för det nya initiativet och att fortsätta förbättra användningen av befintliga instrument, såsom klausulen om mänskliga rättigheter i associationsavtalen och införandet av en genomförandemekanism för denna klausul i alla nya avtal, de bilaterala handlingsplanerna för den europeiska grannskapspolitiken och inrättandet av nya underkommittéer för mänskliga rättigheter.

18.  Europaparlamentet påpekar att samarbetet mellan EU och Medelhavsområdet måste utökas till att också omfatta övriga länder vid Medelhavskusten, och framhåller att hela Medelhavsidentiteten måste erkännas fullt ut.

19.  Europaparlamentet erinrar om de exempel på initiativ som föreslagits av kommissionen, såsom motorvägar till havs, sammanbindningen av den arabiska Maghreb-motorvägen, stopp för förorenande utsläpp i Medelhavet, bättre civilskydd och planen för utnyttjande av solenergi runt Medelhavet. Parlamentet uttrycker sitt intresse för de möjligheter som en elgenerator för solenergi med hög effekt i den nordafrikanska öknen kan erbjuda och rekommenderar att en diskussion om denna fråga prioriteras vid de första sammanträdena inom ramen för Medelhavsunionen. Parlamentet stöder även andra initiativ såsom avsaltning av havsvatten för att underlätta tillgången till dricksvatten, vilket är en mycket viktig fråga i många länder kring Medelhavet.

20.  Europaparlamentet understryker att projekten i samband med Barcelonaprocessen: En union för Medelhavsområdet bör stå öppna för alla de EU-medlemsstater och alla de Medelhavspartner som är intresserade av att delta i dem, framför allt om de själva direkt berörs av specifika projekt eller områden.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet underrätta Europaparlamentet och den parlamentariska församlingen Europa–Medelhavsområdet om utvecklingen av dessa regionala projekt och att beakta de förslag och utvärderingar som lagts fram på parlamentarisk nivå för att öka processens synlighet, höja förmåga att tillgodogöra sig stödet och skapa ett ökat mervärde för medborgarna i området.

22.  Europaparlamentet understryker att partnerskapet mellan EU och Medelhavsområdet inte bara kan fokusera på ekonomi och handelsfrågor. Parlamentet påpekar att Barcelonaprocessens tre pelare är nära sammankopplade med varandra. Den första pelaren, som var avsedd att bidra till fred, stabilitet och välstånd, och projektet en stadga för fred och stabilitet har inte gjort några märkbara framsteg. Målet att skapa ett frihandelsområde och avreglera handeln är inte mål i sig utan måste åtföljas av utökat regionalt samarbete samt social och miljömässig integrering.

23.  Europaparlamentet påpekar att de olika ländernas ekonomiska politik inte enbart bör utvärderas på grundval av deras bidrag till tillväxten, utan att man också måste beakta antalet jobb de skapar och deras bidrag till att minska fattigdomen. Europaparlamentet framhåller i det här sammanhanget behovet av ökat EU-stöd till program i partnerländerna i Medelhavsområdet i syfte att skapa förhållanden som främjar ökade investeringar och uppmuntrar unga människor att starta småföretag, bland annat bör det bli lättare att få mikrolån. Med tanke på detta bör stödet från faciliteten för investering och partnerskap för Europa–Medelhavsområdet utökas, inbegripet för informationskampanjer.

24.  Europaparlamentet erinrar om sitt förslag om att inrätta en investerings- och utvecklingsbank för Europa–Medelhavsområdet som kan locka de utländska investerare som saknas i EU-Medelhavsområdet, och påpekar att Gulfstaternas engagemang som de främsta investerarna i regionen skulle kunna bidra till att förverkliga detta mål.

25.  Europaparlamentet upprepar att kvinnornas ställning i Medelhavsområdet måste stärkas genom politiska åtgärder som ger kvinnor en mer framträdande roll i samhället och genom jämställdhetsarbete. Respekt för traditioner och sedvänjor får inte inkräkta på de grundläggande rättigheterna.

26.  Europaparlamentet understryker behovet av att en rad intressanta program för kulturellt samarbete erbjuds våra partner i Medelhavsområdet genom att Erasmus-Mundus och Euromed Audiovisual II (2006–2008) används mer samt stärks och förlängs, och generellt genom instrumentet för den europeiska grannskapspolitiken(2).

27.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, medlemsstaternas regeringar och parlament samt regeringarna och parlamenten i de länder som deltar i Barcelonaprocessen.

(1) EUT C 301 E, 13.12.2007, s. 206. (2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1638/2006 av den 24 oktober 2006 om fastställande av allmänna bestämmelser för upprättandet av ett europeiskt grannskaps- och partnerskapsinstrument (EUT L 310, 9.11.2006, s. 1).

Europaparlamentets resolution av den 5 juni 2008 om framtiden för unga jordbrukare inom ramen för den pågående reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (2007/2194(INI))

P6_TA(2008)0258 A6-0182/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2001 om situationen och framtidsutsikterna för unga jordbrukare i Europeiska unionen(1),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU)(2),

–   med beaktande av Lissabonstrategin som är avsedd att göra EU till världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi senast 2010,

–   med beaktande av resultaten från dess offentliga utfrågning den 26 februari 2008,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A6-0182/2008), och av följande skäl:

A.  I strategin från Göteborg prioriteras konkurrenskraften och den EU-ekonomins hållbarhet. Unga jordbrukare kan spela en viktig roll för att göra den framgångsrik.

B.  EU:s mångfunktionella jordbruksmodell kan frambringa en hållbar utveckling i landsbygdsområden tack vare den utbredda förekomsten av jordbruksföretag.

C.  I samband med den pågående reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) har nya perspektiv öppnats beträffande unga jordbrukares etablering och utvecklingen av deras jordbruk, men dessa perspektiv öppnas inte på ett likformigt sätt i hela EU, vilket försvårar en gemenskapsstrategi.

D.  Bristen på fullständig och aktuell statistik om antalet nya jordbrukare och deras ställning i EU:s jordbruk är beklaglig, men enligt Eurostatsiffror från 2003 var då endast 7 procent av EU:s jordbrukare under 35 år och andelen minskande, samtidigt som livsmedelsproduktionen måste fortsätta att öka i framtiden.

E.  Den förestående reformen av GJP (GJP:s hälsokontroll) erbjuder ett tillfälle som inte får försittas att förbättra styrningen av stödet till unga jordbrukare.

F.  Unga måste kunna etablera sig på lönsamma jordbruksföretag i en dräglig miljö så att de kan möta utmaningarna när det gäller Europeiska unionens livsmedels- och energisäkerhet, tillväxt och sysselsättning i alla EU:s landsbygdsområden samt en hållbar och varaktig förvaltning av landsbygden.

G.  Det krävs en mångfunktionell strategi, och det är i synnerhet lämpligt att stödja unga jordbrukare.

H.  Det är mycket viktigt för landsbygdsområden att de unga blir delaktiga i ägandet av jordbruk eftersom jordbruket fortfarande utgör grundvalen för ekonomin och det sociala nätverket i de flesta av dessa områden.

I.  Det är nödvändigt att snabbt få till stånd en EU-strategi för att främja företagarutbildning för unga jordbrukare.

J.  Unga jordbrukare är mycket dynamiska i sitt beslutsfattande, är riskvilliga, har en förmåga att finna synergier och använda komplement samt att genomföra planeringsalternativ som innehåller mycket mer nytänkande än vad som är brukligt inom jordbruket.

K.  Även om de olika strategierna för stöd till unga jordbrukare bidrar till att gjuta nytt liv i EU:s jordbruk, utgör en generationsväxling bland ägarna till jordbruksföretag fortfarande en utmaning för EU.

L.  Unga jordbrukare brottas med problem utöver de vanliga, såsom den höga etableringskostnaden, den höga skuldsättningsgraden samt bristen på tillgängliga jordbruk och specialutbildning. Jordbrukspolitiken kräver allt större kringansvar av jordbrukarna, särskilt ifråga om miljön, djurens hälsa och välbefinnande, livsmedelssäkerhet och landskapsvård.

M.  En ung och dynamisk jordbrukssektor är en av de viktigaste faktorerna för att uppnå de mål som fastställts i Lissabonstrategin.

N.  Enligt den nya förordningen om stöd till landsbygdens utveckling är det möjligt att göra en programplanering under perioden till och med den 31 december 2013.

O.  Europeiska unionens territorium består till 92 procent av landsbygdsområden, samtidigt som hälften av befolkningen numera bor i städer och hälften på landet.

P.  En generationsväxling är nödvändig för att i framtiden bevara den höga kvaliteten på EU:s livsmedel, livsmedelssäkerheten och Europeiska unionens självförsörjning.

1.  Europaparlamentet anser att ett av målen för reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken bör vara att trygga en bättre generationsväxling inom jordbruket och för detta ändamål kompletterar instrumenten inom den första och andra pelaren – för ett hållbart jordbruk respektive en utvecklad landsbygd – varandra särskilt bra.

2.  Europaparlamentet vidhåller att stöd till generationsväxling inom jordbruket är väsentligt för att möta utmaningarna i fråga om livsmedel, energi och miljö samt de territoriella utmaningar som dagens och morgondagens jordbruk i EU står inför. Parlamentet anser det inte vara möjligt att anta samtliga dessa utmaningar i kombination med samhällets förväntningar utan ett starkt jordbruk med många jordbrukare i EU.

3.  Europaparlamentet anser att Europeiska unionens utvidgning till nya medlemsstater har ökat den kulturella mångfalden och därigenom dess mångfald av produkter och att den erbjuder en värdefull möjlighet att öka konkurrenskraften för EU:s jordbruk genom att betona fortsatt innovation och kvaliteten hos gemenskapsprodukterna och genom att uppmärksamma producenternas insatser för den viktiga livsmedelssäkerheten.

4.  Europaparlamentet anser att stödåtgärder för unga jordbrukare bör utarbetas och genomföras med särskilt beaktande av situationen för unga jordbrukare i de nya medlemsstaterna.

5.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram förslag om införandet av en EU-kvalitetsmärkning som gör det möjligt för konsumenterna att lätt identifiera produkter som producerats i enlighet med EU:s strikta normer för miljö, djurskydd och livsmedelssäkerhet.

6.  Europaparlamentet konstaterar att när det gäller kvalitet måste mångfald i fråga om produktion och produkter vara ett mål.

7.  Europaparlamentet konstaterar att det viktigaste villkoret för en föryngring av företagandet inom jordbruket ligger i tillträdet till mark, med tanke på den höga markkostnaden.

8.  Europaparlamentet anser att GJP i framtiden måste ha som mål att undanröja de nuvarande hindren för ungdomar som vill ägna sig åt jordbruksverksamhet genom att prioritera generationsväxlingen.

9.  Europaparlamentet efterlyser vidare ökade insatser för att förklara EU:s jordbruksmodell, med dess höga standarder inom miljö, djurskydd och livsmedelsäkerhet, för allmänheten.

10.  Europaparlamentet anser att det är en stor tillgång för den utvidgade unionen att unga startar eller övertar jordbruksföretag.

11.  Europaparlamentet konstaterar att det fortfarande finns svårigheter beträffande höga etableringskostnader, däribland höga försäljningspriser eller höga hyror för jordbruksfastigheter och behovet av att kontinuerligt investera i materiella tillgångar och mänskliga resurser för att uppnå en högre teknisk innovationsnivå eller bättre logistik, och att det för att höja den tekniska och logistiska innovationsnivån krävs mer än bara inköp av utrustning och maskiner samt att forskning och tillgång till forskningsresultat är viktigt för att nå en sådan högre nivå.

12.  Europaparlamentet ber kommissionen att stödja medlemsstaterna i inrättandet av en markbank som byggs upp på grundval av mark som frigörs till följd av förtidspensionering. Parlamentet anser det vara viktigt att få till stånd stöd för samfällda förvärv av maskiner och utrustning som kostar mycket och utnyttjas lite av varje enskild jordbrukare.

13.  Europaparlamentet förespråkar en översyn av storleken på startstödet, som inte har ändrats sedan det infördes och som inte längre förefaller vara anpassat till jordbrukarnas behov.

14.  Europaparlamentet understryker att fastighetspriserna är ett av de problem som möter de unga människor som håller på att etablera sig inom jordbruket och uppmanar kommissionen att undersöka den betydande höjningen av markpriset, som delvis orsakas av urbaniseringstryck och spekulation.

15.  Europaparlamentet rekommenderar att instrument utvecklas som gör det möjligt att vid överlåtelse av jordbruksmark prioritera unga jordbrukare som håller på att etablera sig framför jordbrukare som utvidgar sina ägor, bl.a. genom en mekanism för förtidspensionering, stöd till uppskjutet förvärv av fastigheten, en mekanism för successiv etablering och arrendering av en del av marken.

16.  Europaparlamentet noterar att effektiviteten måste förbättras när det gäller politiken för startstöd till unga jordbrukare och att det är viktigt att förutse andra prioriteringskriterier vid klassificering av stödmottagarkategorier, varvid hänsyn tas till objektiva egenskaper.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt lagförslag beträffande GJP:s hälsokontroll föreslå att det stöd för unga jordbrukare som föreskrivs i lagstiftningen om landsbygdsutveckling ska ingå bland de obligatoriska åtgärderna i de program som medlemsstaterna utarbetar, vilket även bör åtföljas av en höjning av startstödet.

18.  Europaparlamentet anser att stödet till unga jordbrukare även bör ges till nykomlingar, eftersom dessa kan vara en värdefull källa till förnyelse inom EU:s jordbruk. Parlamentet betonar att stöd främst bör riktas till nya jordbrukare och inte till dem som upphör med jordbruksverksamhet. Parlamentet understryker att åtgärderna till stöd för övertagandet av ett jordbruk inte får snedvrida konkurrensens mellan nykomlingarna och jordbrukarnas söner och döttrar.

19.  För att undvika avflyttning från mindre gynnade jordbruksområden, och därigenom fullfölja målet om unionens territoriella sammanhållning, konstaterar Europaparlamentet att det är särskilt viktigt att gynna etableringen av unga jordbrukare i områden med varaktiga naturgivna svårigheter, såsom öar och bergsområden där kostnaden för planering, uppförande av byggnader och tillgänglighet är högre och där det ofta är nödvändigt att diversifiera verksamheten för att uppnå tillräcklig ekonomisk lönsamhet.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka effektiviteten och mervärdet i olika nationella åtgärder och EU-åtgärder riktade till unga jordbrukare och att lägga fram en rapport om saken senast den 1 juli 2009.

21.  Europaparlamentet konstaterar att en stor del av de unga jordbrukarna anser att investeringsstöd och räntesubventioner är de effektivaste sätten att stimulera företagarandan och stärka deras konkurrenskraft. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på lämpligt sätt beakta stöd och subventioner.

22.  Europaparlamentet ber kommissionen undersöka vilken effekt produktionsstöd, gårdsstöd och bidrag har på unga jordbrukares etablering, eftersom alla dessa bestämmelser ofta skapar konflikter mellan generationerna, vilket gör det svårare för unga som vill ägna sig åt jordbruk att få tillgång till dessa stöd. Enligt parlamentet borde kommissionen dra slutsatserna av detta för förvaltningen av GJP för att öka de ungas möjligheter att etablera sig.

23.  Europaparlamentet noterar att det för att bättre beakta de ökade kostnaderna för att ta över ett jordbruk och svårigheterna med etablering i problemdrabbade områden är lämpligt att höja det gemenskapstak som begränsar stödet till 55 000 EUR och förlänga fristen för att uppfylla kraven efter etableringen till fem år i stället för tre.

24.  Europaparlamentet anser att jordbruksverksamhet ofta är den sista kvarvarande verksamheten i landsbygdsområden och att det därför är nödvändigt att genomföra åtgärder för att ge unga jordbrukare incitament att etablera sig, men utöver behovet av att se till att deras etableringar är lönsamma måste man bemöda sig om att göra landsbygden beboelig genom att främja lika tillgång till allmänna tjänster (post, skolor, kollektivtrafik, hälsovård m.m.) och upprätthålla servicen till allmänheten (affärer och hantverkare, barn- och äldreomsorg, allmännyttiga bostäder och hyresbostäder m.m.) och ge utrymme för socialt liv som gör det möjligt att bryta isoleringen (kaféer, kulturcenter, sportcenter, etc.).

25.  Europaparlamentet understryker att det måste utvecklas instrument som gör det möjligt för unga jordbrukare att vara borta från sina jordbruk i samband med utbildning, semester, barnafödande m.m.

26.  Europaparlamentet ställer sig positivt till att tilldelningen av startstöd för unga jordbrukare, även om det rör sig om en partiell etablering, ska vara underställd ett frivilligt framläggande av en ekonomisk plan, som ett instrument som med tiden gör det möjligt att utveckla jordbruksverksamheten och annan landsbygdsanknuten verksamhet på deras nya gårdar.

27.  Europaparlamentet rekommenderar att det i systemet för att stimulera etablering ska ingå incitament för ägare som arrenderar ut sina gårdar till unga jordbrukare och/eller arrendestöd under en tid som kan sträcka sig fram till det tionde året efter etableringen.

28.  Europaparlamentet betonar svårigheten att få tillgång till finansiering för unga jordbrukare som vill etablera sig och nyttan av system för subventionerande lån som gör det möjligt för unga jordbrukare att genomföra sina etableringsplaner och fortsätta att bedriva sin verksamhet utan att behöva skuldsätta sig alltför mycket.

29.  Europaparlamentet konstaterar att på grund av den höga skuldsättningen och den höga etableringskostnaden har unga jordbrukare stora svårigheter att uppnå ett bra konkurrensläge. Parlamentet ber därför kommissionen och medlemsstaterna att hitta nya lösningar på just dessa problem.

30.  Europaparlamentet anser att företagsamheten bland unga jordbrukare ska stödjas genom öppna, enklare och mindre betungande bestämmelser samt de lägre kostnader som detta skulle få till följd.

31.  Europaparlamentet anser därför att medlemsstaterna och de regionala myndigheterna bör undersöka alternativ för att införa eller förbättra systemen för att ge startkapital till nya jordbrukare till förmånlig ränta.

32.  Europaparlamentet beklagar samtidigt effekterna av spekulativa eller strukturella faktorer som hindrar en adekvat ersättning för produktionsfaktorerna (mark, arbete och kapital) såsom säkerheter för att få tillgång till lån, höga räntesatser, juridiska och skattemässiga hinder, sociala avgifter samt administrativa kostnader och anser att lämpliga politiska åtgärder är nödvändiga för att avskaffa excesser och missförhållanden som snedvrider konkurrensen.

33.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla nya (skatte)åtgärder för att hjälpa unga jordbrukare att bära de tunga investeringskostnader som möter dem efter att de förvärvat sina jordbruk. Parlamentet uppmanar kommissionen att komma med konkreta förslag i detta syfte inom ramen för reformen av GJP:s hälsokontroll.

34.  Europaparlamentet begär att det ska bli obligatoriskt att bevilja sådana åtgärder för unga jordbrukare inom ramen för de åtgärder som fastställs inom axel 1 i förordning (EG) nr 1698/2005 för att förbättra jordbrukssektorns konkurrenskraft.

35.  Europaparlamentet upprepar sin uppfattning att åtgärder för landsbygdsutveckling bör riktas direkt till jordbrukarna.

36.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör analysera det särskilda ekonomiska stödet till unga jordbrukare enligt axlarna 2 och 3 i politiken för landsbygdsutveckling, särskilt vad gäller den sociala infrastrukturen och en förbättring av ungdomars sysselsättningsgrad i landsbygdsregioner.

37.  Europaparlamentet efterlyser att startstödet till unga jordbrukare som bedriver flerfunktionell verksamhet (jordbruk och annan verksamhet) höjs så att unga jordbrukare som bedriver enbart jordbruksverksamhet eller som kompletterar denna med annan inkomstgenererande verksamhet på landsbygden får tillgång till startstöd.

38.  Europaparlamentet ber medlemsstaterna se till att unga, män som kvinnor, som befinner sig i en prekär ägarsituation, får tillgång till startstöd för att kunna anpassa sitt jordbruksföretag, antingen genom att bedriva jordbruksverksamhet eller genom att komplettera denna med annan inkomstgenererande verksamhet, så att de tillförsäkras en utkomst mätt i disponibel inkomst och arbete.

39.  Europaparlamentet anser att unga jordbrukare inom EU bör kunna konkurrera med varandra på lika villkor inom EU. Parlamentet begär därför att nuvarande artikel 69 i rådets förordning (EG) nr 1782/2003(3) försiktigt ska ses över och därefter tillämpas för att förhindra snedvridning av konkurrensen på EU:s inre marknad.

40.  Europaparlamentet efterlyser att alla åtgärder inom politiken för jordbruks- och landsbygdsutveckling ska överensstämma med de mål som EU har ställt upp för sig som en del av Lissabonstrategin för att göra det möjligt för unga jordbrukare att verka i en dynamisk ekonomisk miljö.

41.  Europaparlamentet anser det vara lämpligt att inom ramen för GJP:s hälsokontroll vidta åtgärder för att trygga och stabilisera jordbruksinkomsterna, en viktig förutsättning för generationsväxling inom jordbruket, genom att på EU-nivå införa innovativa instrument för risk- och krishantering för att bättre kunna möta marknadsriskerna och den ökade prisfluktuationen.

42.  Europaparlamentet anser att man bör prioritera verkliga förenklingar och ökad öppenhet i genomförandet av instrument och åtgärder till förmån för unga jordbrukare som bedriver jordbruksverksamhet, inbegripet när denna verksamhet kompletteras med andra verksamheter med anknytning till landsbygden som är nödvändiga för att trygga företagets lönsamhet.

43.  Europaparlamentet påpekar att det är nödvändigt att inte missgynna medelålders jordbrukare som fortfarande kommer att vara aktiva på medellång sikt men som inte längre betraktas som unga jordbrukare, och som också möts av nya utmaningar.

44.  Europaparlamentet konstaterar att på grund av de höga kraven på "morgondagens företagsledare" måste icke-formell utbildning och vidareutbildning systematiskt intensifieras för att garantera en effektiv kunskapsöverföring från jordbruksforskningen till jordbruket.

45.  När det gäller arvskiften anser Europaparlamentet att man bör införa en lagstiftning som är mer inriktad på att förhindra en uppdelning av jordbruksföretag, vilket syftar till att åstadkomma både skalfördelar och diversifieringsfördelar. Arvskiften som inbegriper andra än familjemedlemmar bör underlättas för att bevara jordbruken och göra det möjligt för unga entreprenörer med jordbruksutbildning att bli jordbrukare.

46.  Europaparlamentet anser att de nationella mekanismerna för förtidspension inte bör kunna åberopas annat än om det jordbruk vars ägare går i pension övertas av en ung jordbrukare, eller att den jordbrukare som går i pension i sådana fall ska ha rätt till en högre pension.

47.  Europaparlamentet anser att översiktsplanerna för etablering och utveckling av jordbruk dessutom bör innehålla särskilda åtgärder avseende stadgeenligt erkännande av unga jordbrukare för att garantera lika sociala rättigheter för män och kvinnor. Därför är det väsentligt att i landsbygdsområdena bevara oundgängliga funktioner som daghem, lekskolor och service för mödrar. Parlamentet framhåller i detta sammanhang särskilt vikten av åtgärder för att informera om medhjälpande makars ställning.

48.  Europaparlamentet noterar att särdragen och den sociala och kulturella mångfalden utgör centrala beståndsdelar i politiken för att stärka marknadsföringen av produkter, liksom identifieringen med ett bestämt område och goda produktionsmetoder, vilket det anseende och den framgång som jordbruksprodukter med skyddad geografisk beteckning eller märkning åtnjuter är ett tecken på.

49.  Europaparlamentet framhåller att utbildning inom livsmedelsområdet, något som unga jordbrukare kan tillhandahålla, främjar ökad kunskap om god kosthållning, vilket främjar människors hälsa och samhället i stort, och välkomnar uttryckligen aktiviteter som Tellusprogrammet som genomförs inom Europeiska rådet för unga jordbrukare (CEJA) eller transnationella modellprojekt som "Schüler auf dem Bauernhof" (elever på bondgård).

50.  Europaparlamentet understryker nödvändigheten av ändamålsenlig information om livsmedels- och näringslära i alla former av utbildning.

51.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att främja jordbrukaryrket och de tjänster det tillhandahåller samhället utöver själva odlingsverksamheten i syfte att locka fler unga till yrket, särskilt unga som inte vuxit upp i jordbrukarfamiljer.

52.  Europaparlamentet anser att jordbrukaryrket också måste främjas genom en bättre kommunikation om innehållet i GJP till den breda allmänheten, det vill säga konsumenterna, vad gäller hygienkrav, miljökrav och krav för djurens välbefinnande, villkoren för stöd, mångsidighet, EU-produkternas kvalitet, bidraget till bekämpningen av klimatförändringen, självförsörjning på livsmedelsområdet och framtida utmaningar när det gäller att ge mat åt världens befolkning, som kommer att uppgå till nio miljarder 2050.

53.  Europaparlamentet efterlyser att företrädesrätten för EG-produktionen förstärks för att garantera EU:s konsumenter att de produkter de köper uppfyller hygien- och miljökraven, och ersätta EU:s jordbrukare som är utsatta för konkurrens från tredjeländer som inte iakttar lika höga hygien- och miljökrav eller sociala krav.

54.  Europaparlamentet anser att unga jordbrukare bör få bättre villkor så att de kan dra fördel av de möjligheter som erbjuds av en större flexibilitet i efterfrågan på jordbruksvaror och jordbrukstjänster samt av ökad öppenhet på världens tillväxtmarknader inför avslutandet av de multilaterala förhandlingarna. Parlamentet anser följaktligen att det är viktigt att kommissionen inom WTO förhandlar fram ett avtal som ger jordbrukssektorn tillräckliga marginaler för att kunna fortsätta att konkurrera med tredjeländer och som därmed garanterar unga jordbrukare en framtid. Parlamentet anser att införandet av icke-handelsrelaterade frågor i detta sammanhang är av avgörande betydelse.

55.  Europaparlamentet anser att unga jordbrukare måste kunna möta sina utländska konkurrenter på lika villkor. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att man prioriterar erkännandet av icke-handelsrelaterade frågor som importkriterier i multilaterala och bilaterala handelsförhandlingar.

56.  Europaparlamentet konstaterar att den nya generationen av jordbrukare som en del av planeringen på medellång till lång sikt måste överta ansvaret för kampen mot klimatförändringarna och att de genom att agera miljövänligt och tillhandahålla alternativa miljövänliga energikällor, i synnerhet genom framställning av biomassa och användning av biogasanläggningar, aktivt bidrar till miljöskyddet och till en minskning av koloxidutsläppen.

57.  Europaparlamentet framhåller att unga jordbrukare möts av en dubbel utmaning: dels måste de genomföra åtgärder för att förbättra jordbruksmetoderna och göra dem mer hållbara och lönsamma, dels måste de återupprätta jordbrukets viktiga roll i förvaltningen av miljöaspekterna varvid jordbruket blir en ledande aktör i kampen mot klimatförändringarna. Parlamentet framhåller därför att det är nödvändigt att ha ett långsiktigt och hållbart perspektiv på politiken och åtgärderna för unga jordbrukare och att ekonomiskt stödja deras insatser för att skydda miljön.

58.  Europaparlamentet noterar att jord- och skogsbrukssektorn är den enda ekonomiska verksamhet som tack vare fotosyntesen fångar in koldioxid, vilket gör det än mer nödvändigt att upprätthålla jordbruksverksamheten.

59.  Europaparlamentet betonar vikten av att skifta fokus för den tillämpade forskningen inom jordbrukssektorn så att den är i linje med reformen av GJP, att främja tekniköverföring och förbättra jordbrukarnas tillgång till forskningsresultat och till de senaste innovationerna i fråga om produktionsmetoder och produktionsverktyg. Parlamentet anser att EU:s jordbrukare lättare måste kunna få tillgång till forskningsresultat genom att det upprättas nätverk för utbyte av forskningsrön och genom att forskningen samordnas på nationell nivå och EU-nivå.

60.  Europaparlamentet konstaterar att utbyte mellan forskarna och användarna är en förutsättning för att forskningsresultat ska slå igenom i praktiken och för att forskningen ska tillmötesgå behoven inom jordbrukssektorn.

61.  Europaparlamentet betonar att det ligger i EU:s ekonomiska intresse (förbättring av produktiviteten) och miljöintresse (aktualisering av kunskapen om gröna metoder) att i högre grad stödja utbildning av jordbrukare under hela deras yrkesverksamma liv. Parlamentet uppmuntrar särskilt program som främjar unga jordbrukares rörlighet inom EU (bl.a. Leonardo da Vinci). Parlamentet framhåller särskilt nödvändigheten av att skapa instrument som gör det möjligt för jordbrukarna att vara borta från jordbruket under utbildningsperioden.

62.  Europaparlamentet föreslår att ett program inrättas för unga jordbrukare där bästa praxis inom jordbruket kan utbytas.

63.  Europaparlamentet anser att det måste inrättas ett utbytesprogram för unga jordbrukare för att underlätta utnyttjandet av bästa praxis liksom ett utbildningsnätverk som lägger tonvikt på information i frågor som hållbarhet, bioenergi, klimatförändring och konkurrenskraft. Parlamentet anser att dessa initiativ bör förbereda unga jordbrukare för deras uppdrag att anta de nya utmaningarna inom jordbruks- och livsmedelssektorn.

64.Europaparlamentet efterlyser inrättandet av ett pilotprojekt för underlättande av ett utbytesprogram mellan unga jordbrukare i utvecklingsländerna och unga jordbrukare i EU för att dessa ska få möjlighet att förvärva direkta insikter om hur deras respektive marknader fungerar, om hur tekniken används på respektive håll samt om hur de löser frågan om en anpassning till klimatförhållandena.

65.  Europaparlamentet föreslår att man ska se till att bevara, förbättra och sprida produktionsmetoder som är specifika för ett visst område eller som utgör en del av det europeiska kulturarvet.

66.  Europaparlamentet anser att frågan om bevarande av jordbruksfastigheter är intimt förknippad med frågan om unga jordbrukares etablering och att en politik bör införas som gör det möjligt att prioritera unga som etablerar sig som jordbrukare vid tilldelningen av mark. Parlamentet ber kommissionen rapportera om problemet avseende jordbruksfastigheter vid unga jordbrukares övertagande av jordbruk.

67.  Europaparlamentet anser att etableringar i bolagsform bör stödjas effektivare genom att det införs särskilda åtgärder för denna form av etablering som gör det möjligt inte bara att minska etableringskostnaden för den unga jordbrukaren utan även att organisera arbetet på ett sätt som främjar jordbruksföretagets lönsamhet.

68.  Europaparlamentet rekommenderar ökad flexibilitet i förfarandena för etablering och överlåtelse genom följande åtgärder: successiv etablering, beaktande av godkännande av yrkeserfarenhet som den sökande har förvärvat tidigare om vederbörande inte uppfyller utbildningskravet, undantag från åldersvillkoret när den sökande har en livskraftig etableringsplan, särskilt i mindre gynnade jordbruksområden, etc.

69.  Europaparlamentet anser att nödvändiga åtgärder måste vidtas för att stödja, ledsaga och råda unga jordbrukare inom ramen för systemet för startstöd, i syfte att öka antalet framgångsrika etableringar och samtidigt minimera eller eliminera antalet avhopp eller konkurser.

70.  Europaparlamentet föreslår införandet av ett europeiskt år för dialog mellan städer och landsbygd.

71.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att generellt uppmuntra unga personer som är villiga att starta jordbruk genom en tillförlitlig politik, ändamålsenlig administrativ förvaltning och maximalt stöd till företagsledning.

72.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att med jämna mellanrum presentera lägesrapporter om situationen för unga jordbrukare och samråda med de berörda organisationerna för unga jordbrukare.

73.  Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att ledsaga de unga jordbrukarna under åren efter deras etablering och att införa en särskild reservfond som hjälper dem att klara oförutsebara händelser under etableringsfasen, såsom svåra väderförhållanden som skadar skörden eller en kraftig kostnadsökning.

74.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga hur nya jordbrukare inom hela EU ska kunna utbyta god praxis om nyskapande produktions- och förvaltningstekniker inom jordbruket.

75.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 262, 18.9.2001, s. 153. (2) EUT L 277, 21.10.2005, s. 1. (3) EUT L 270, 21.10.2003, s. 1.

Europaparlamentets resolution av den 5 juni 2008 om arbetet i den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen under 2007 (2007/2180(INI))

P6_TA(2008)0259 A6-0175/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet (AVS) å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000(1) (Cotonouavtalet),

–   med beaktande av arbetsordningen för den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen som antogs den 3 april 2003(2), senast ändrad i Wiesbaden (Tyskland) den 28 juni 2007(3),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr°1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete(4),

–   med beaktande av Kigaliförklaringen som antogs av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen den 22 november 2007 i Kigali om utvecklingsvänliga avtal om ekonomiskt partnerskap (EPA)(5),

–   med beaktande av de resolutioner som den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen antagit under 2007 om

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A6-0175/2008), och av följande skäl:

A.  Diskussionerna i Wiesbaden i juni 2007 och i Kigali i november 2007 om framgångarna i förhandlingarna om utvecklingsvänliga avtal om ekonomiskt partnerskap (EPA) ledde senare till att Kigaliförklaringen antogs.

B.  I förordning (EG) nr 1905/2006 som parlamentet och rådet antog anges tematiska program för AVS-länderna och tillhörande åtgärdsprogram för de AVS-stater som undertecknat protokollet om socker.

C.  Kommissionsledamoten med ansvar för utveckling och humanitärt bistånd lovade vid den gemensamma parlamentariska församlingens session i Wiesbaden att lägga fram både nationella och regionala strategiska dokument för AVS-länderna (perioden 2008–2013) för demokratisk behandling i parlamenten. Glädjande nog har detta löfte nu börjat infrias.

D.  Översynen av Cotonouavtalet har lagt grunden till ett starkare och effektivare samarbete mellan Europeiska unionen och AVS-länderna. Ratificeringen av avtalet har dock ännu inte avslutats.

E.  Inom den gemensamma parlamentariska församlingen får frågor av gemensamt intresse allt större betydelse, dvs. frågor om mänskliga rättigheter, demokrati, instabila förhållanden, politisk sammanhållning och effektivt bistånd.

F.  Situationen i Zimbabwe har försämrats ytterligare under 2007 och det är beklagligt att den mycket konstruktiva debatten vid den ovannämnda gemensamma parlamentariska församlingens session i Wiesbaden inte kunde avslutas med en resolution i frågan. Delegationen från Zimbabwe var inte närvarande vid sessionen, vilket naturligtvis är mycket beklagligt.

G.  Konflikten i Darfur (Sudan) fortsätter och de allvarliga och upprepade kränkningarna av de mänskliga rättigheterna pågår fortfarande, i synnerhet riskerar kvinnor och flickor att ständigt utsättas för sexuella övergrepp och våldtäkter. Det krävs därför ett effektivt humanitärt bistånd och hjälp till offer för sexuellt våld.

H.  Arbetet i Panafrikanska parlamentet bör beaktas och även det faktum att förbindelserna mellan Europaparlamentet och Panafrikanska parlamentet har formaliserats. Europaparlamentet och Panafrikanska parlamentet utarbetade en gemensam förklaring inför toppmötet mellan EU och Afrika i Lissabon i december 2007.

I.  Alltfler icke-statliga aktörer medverkar vid den gemensamma parlamentariska församlingens ovannämnda sessioner och det blir av ekonomiska skäl svårare för personer från det civila samhället i AVS-länderna att medverka vid mötena.

J.  Det tyska EU-ordförandeskapet och Rwandas regering gjorde utmärkta insatser vid den gemensamma parlamentariska församlingens sessioner i Wiesbaden respektive Kigali.

K.  Under 2007 har den gemensamma parlamentariska församlingens presidium genomfört informations- och studieresor till

1.  Europaparlamentet välkomnar att man inom den gemensamma parlamentariska församlingen under 2007 har fört en öppen, demokratisk och fördjupad dialog om förhandlingarna om utvecklingsvänliga avtal om ekonomiskt partnerskap mellan EU och AVS-länderna (EPA), vilket även framgick av antagandet av Kigaliförklaringen.

2.  Europaparlamentet poängterar att den gemensamma parlamentariska församlingen uttryckt sin oro över flera inslag i förhandlingarna, både när det gäller formen och innehållet. Parlamentet påminner om att debatten fortsätter även efter det att avtal om ekonomiskt partnerskap har ingåtts med länderna i Västindien och preliminära avtal har ingåtts med vissa andra länder eller regioner.

3.  Europaparlamentet oroas över att ett nytt organ i form av ett utskott har tillsatts för avtal om ekonomiskt partnerskap, utan att förhållandet mellan detta organ och den gemensamma parlamentariska församlingen har klargjorts. Parlamentet kräver att behörighetstvister eller onödiga motsättningar på detta område undviks och välkomnar samtidigt att avtalen om ekonomiskt partnerskap får denna parlamentariska dimension. Dessutom är parlamentet fullt övertygat om att den gemensamma parlamentariska församlingen, genom sina regionala sammanträden, omedelbart kommer att inleda denna dialog på parlamentarisk nivå.

4.  Europaparlamentet välkomnar med tillfredsställelse det engagemang som kommissionsledamoten med ansvar för utveckling och humanitärt bistånd visade vid den gemensamma parlamentariska församlingens ovannämnda sammanträde i Kigali, då kommissionsledamoten lovade att lägga fram strategiska nationella och regionala dokument för AVS-länderna (perioden 2008–2013) för demokratisk granskning av ländernas parlament. Parlamentet välkomnar också att vissa parlament i AVS-länderna redan har påbörjat arbetet med att analysera dessa dokument.

5.  Europaparlamentet påminner i detta avseende om behovet att knyta parlamenten i AVS-länderna närmare den demokratiska processen och de nationella utvecklingsstrategierna, och betonar deras viktiga roll för genomförandet, uppföljningen och kontrollen av utvecklingspolitiken.

6.  Europaparlamentet uppmanar parlamenten i AVS-länderna dels att kräva av sina regeringar och kommissionen att de medverkar i förberedelsearbetet, dels att genomföra de nationella strategiska dokumenten för samarbetet mellan unionen och sina respektive länder (perioden 2008-2013).

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lämna all tillgänglig information till parlamenten i AVS-länderna och bistå dem i arbetet med demokratisk kontroll, bland annat genom kompetensstöd.

8.  Europaparlamentet uppmanar parlamenten i AVS-länderna att utöva direkt parlamentarisk kontroll över medlen från Europeiska utvecklingsfonden (EUF). Parlamentet betonar den gemensamma parlamentariska församlingens privilegierade ställning i debatten och uppmanar den att fortsätta att insistera på att de parlament som ännu inte har ratificerat det ändrade Cotonouavtalet måste göra det för att få stöd från tionde EUF.

9.  Europaparlamentet kräver att kommissionen tar fram åtgärder för att komma till rätta med finansieringsklyftan mellan genomförandet av nionde och tionde EUF.

10.  Europaparlamentet upprepar sitt stöd för den gemensamma parlamentariska församlingens begäran vid sammanträdet i april 2005 om att en lämplig procentandel av anslagen från Europeiska utvecklingsfonden ska användas för utbildning, bland annat i politiska frågor, av parlamentariker och ledande personer inom politiken, näringslivet och samhället, för att på ett hållbart sätt stärka goda styrelseformer, rättsstatsprincipen, demokratiska strukturer och interaktionen mellan regering och opposition i pluralistiska demokratier som baseras på fria val.

11.  Europaparlamentet konstaterar med glädje, eftersom det på ett avgörande sätt bidrar till partnerskapet mellan AVS och EU, att den gemensamma parlamentariska församlingen börjar få en alltmer parlamentarisk och därmed även mer politisk karaktär, och att ledamöternas engagemang har ökat och även kvaliteten på debatterna.

12.  Europaparlamentet anser att den gemensamma parlamentariska församlingens ovannämnda resolutioner om situationen i Darfur och om situationen i Demokratiska republiken Kongo är viktiga exempel på att dialogen har stärkts.

13.  Europaparlamentet anser att den gemensamma parlamentariska församlingen, som är ett forum för debatt mellan Europaparlamentets och AVS-ländernas ledamöter, spelar en viktig roll för den politiska dialogen och för ett övergripande och heltäckande avtal för fred och utveckling för folket i Darfur.

14.  Europaparlamentet uppmanar den gemensamma parlamentariska församlingen att bidra till ansträngningarna för att öka den internationella medvetenhet om de konflikter som drabbar norra Kivu och flera regioner i östra Demokratiska republiken Kongo, att arbeta för en politiskt framförhandlad lösning av krisen och att stödja alla åtgärder som en förhandlingslösning kan innebära.

15.  Europaparlamentet uppmanar den gemensamma parlamentariska församlingen att fullfölja och fördjupa dialogen med Panafrikanska parlamentet och parlamenten i regionala organisationer, eftersom regional integration har stor betydelse för fred och utveckling i AVS-länderna.

16.  Europaparlamentet välkomnar debatten om situationen i Somalia som fördes vid den gemensamma parlamentariska församlingens ovannämnda sammanträde i Kigali. Den visar att den gemensamma parlamentariska församlingen kan fungera som ett forum för sådana komplicerade frågor. Europaparlamentet beklagar dock att situationen i Somalia inte har förbättrats och fortfarande är en "bortglömd kris".

17.  Europaparlamentet beklagar att den gemensamma parlamentariska församlingen inte konsulterades tillräckligt när EU:s och Afrikas gemensamma strategi utformades och hoppas att den gemensamma parlamentariska församlingen kommer att vara aktivt engagerad i förverkligandet av strategin.

18.  Europaparlamentet gläder sig över att de regionala möten som föreskrivs i Cotonouavtalet och i den gemensamma parlamentariska församlingens arbetsordning kan börja hållas från och med 2008. Parlamentet hoppas att dessa möten leder till en givande diskussion om regionala utmaningar, däribland att förebygga och lösa konflikter, och att EU:s politik kan bidra till en ökad regional sammanhållning. Parlamentet betonar vidare att dessa möten särskilt lämpar sig för att förhandla fram, ingå och genomföra avtal om ekonomiska partnerskap och att detta bör vara ett centralt mål. Parlamentet välkomnar anordnandet av det första regionala mötet i april 2008 i Windhoek i Namibia.

19.  Europaparlamentet uppmuntrar den gemensamma parlamentariska församlingen att stärka den roll som utskottet för politiska frågor spelar så att partnerskapet AVS–EU blir ett verkligt forum för förebyggande och lösning av konflikter, och att göra de debatter om verkligen akuta frågor som förs i ett land mer allmänna. Parlamentet gläder sig även över det arbete som åstadkommits när det gäller goda styrelseformer och val och valförfaranden i AVS-länderna och unionen. Parlamentet uppmuntrar till ett nära samarbete mellan de parlamentariker från AVS-länderna och unionen som övervakar val inom ramen för unionens egna valövervakningsuppdrag.

20.  Europaparlamentet välkomnar varmt den önskan som framförts av den gemensamma parlamentariska församlingens utskott för ekonomisk utveckling, finanser och handel om att behandla frågor om livsmedelssäkerhet, framför allt nu när Världslivsmedelsprogrammet slår larm om höjda priser, klimatförändringarnas konsekvenser och minskade världslager av livsmedel.

21.  Europaparlamentet betonar vikten av den rapport som man beslutade om vid den gemensamma parlamentariska församlingens ovannämnda sammanträde i Kigali om effektivt bistånd, och uppmanar församlingen att fördjupa debatten om officiellt utvecklingsbistånd (ODA), budgeteringsfrågor och alternativa finansieringsformer inom utvecklingssamarbetet.

22.  Europaparlamentet betonar den roll som den gemensamma parlamentariska församlingens utskott för sociala frågor och miljö har på området för migration av utbildad arbetskraft och området för försummade sjukdomar och stöder beslutet att undersöka strukturanpassningsprogrammens konsekvenser.

23.  Europaparlamentet konstaterar med tillfredställelse att alltfler icke-statliga aktörer medverkar i den gemensamma parlamentariska församlingens sessioner och att kringarrangemang utgör ett alltmer positivt inslag. Parlamentet uppmanar den gemensamma parlamentariska församlingen, EU och AVS-länderna att finansiellt och ekonomiskt uppmuntra civilsamhällen i AVS-länderna att medverka i detta arbete. Parlamentet anser att de krav och förslag som i detta hänseende lades fram för församlingens presidium i september 2008 bidrar till en konstruktiv utveckling.

24.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, AVS-rådet, den gemensamma parlamentariska församlingen, AVS-ländernas parlament samt till Förbundsrepubliken Tysklands och Republiken Rwandas regeringar och parlament.

(1) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3. Avtalet senast ändrat genom beslut nr 1/2006 av AVS–EU-ministerrådet (EUT L 247, 9.9.2006, s. 22). (2) EUT C 231, 26.9.2003, s. 68. (3) EUT C 254, 26.10.2007, s. 42. (4) EUT L 378, 27.12.2006, s. 41. Rättelse i EUT L 163, 23.6.2007, s. 24. (5) EUT C 58, 1.3.2008, s. 44. (6) EUT C 254, 26.10.2007, s. 17. (7) EUT C 254, 26.10.2007, s. 25. (8) EUT C 254, 26.10.2007, s. 31. (9) EUT C 254, 26.10.2007, s. 39. (10) EUT C 58, 1.3.2008, s. 18. (11) EUT C 58, 1.3.2008, s. 26. (12) EUT C 58, 1.3.2008, s. 29. (13) EUT C 58, 1.3.2008, s. 35. (14) EUT C 58, 1.3.2008, s. 40.

Europaparlamentets resolution av den 5 juni 2008 om konkurrens: branschutredning om banktjänster till privatpersoner och mindre företag (2007/2201(INI))

P6_TA(2008)0260 A6-0185/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

-   med beaktande av kommissionens meddelande med titeln "Branschutredning enligt artikel 17 i förordning (EG) nr 1/2003 om banktjänster till privatpersoner och mindre företag (slutrapport)" (KOM(2007)0033),

-   med beaktande av kommissionens interimsrapport nr 1 av den 12 april 2006 om betalningskort och interimsrapport nr 2 av den 17 juli 2006 om checkkonton och tillhörande tjänster,

-   med beaktande av grönboken om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag på den inre marknaden (KOM(2007)0226),

-   med beaktande av kommissionens meddelande med titeln "En inre marknad för framtidens Europa" (KOM(2007)0724),

-   med beaktande av kommissionens beslut COMP/34.579 av den 19 december 2007 om MasterCards multilaterala förmedlingsavgifter för gränsöverskridande betalningar med betal- och kreditkort för privatkunder,

-   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/48/EG av den 14 juni 2006 om rätten att starta och driva verksamhet i kreditinstitut (omarbetning)(1) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/49/EG av den 14 juni 2006 om kapitalkrav för värdepappersföretag och kreditinstitut (omarbetning)(2) (direktivet om kapitalkrav),

-   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/64/EG av den 13 november  2007 om betaltjänster på den inre marknaden(3) (direktivet om betaltjänster),

-   med beaktande av sin ståndpunkt antagen vid andra behandlingen den 16 januari 2008 om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG(4) (direktivet om konsumentkrediter),

-   med beaktande av sin resolution av den 11 juli 2007 om politiken på området finansiella tjänster (2005–2010)- vitbok(5),

-   med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2006 om ytterligare konsolidering inom sektorn för finansiella tjänster(6),

-   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0185/2008), och av följande skäl:

A.  En väl fungerande integrerad finansmarknad är en nödvändig förutsättning för att nå Lissabonstrategins mål som syftar till att EU ska bli världens mest konkurrenskraftiga och dynamiska kunskapsbaserade ekonomi, med möjlighet till hållbar ekonomisk tillväxt med fler och bättre arbetstillfällen.

B.  Sektorn för banktjänster till privatpersoner och mindre företag spelar en avgörande roll för att på ett adekvat sätt överföra penningpolitikens villkor till marknaden, särskilt till de små och medelstora företagen och till konsumenterna.

C.  Att förbättra banktjänsterna till privatpersoner och mindre företag är nödvändigt för att slutföra handlingsplanen för finansiella tjänster och se till att konsumenter och aktörer som vänder sig direkt till dessa kan utnyttja alla fördelar med den inre marknaden.

D.  Tillgång till grundläggande banktjänster, t.ex. att öppna ett bankkonto, är en rättighet för varje person.

E.  Sektorn för banktjänster till privatpersoner och mindre företag har stor betydelse för EU:s tillväxt och sysselsättning, och är mycket viktig för konsumenter och små och medelstora företag.

F.  Man måste ta hänsyn till att svårigheterna kring harmoniseringen av konsumentpolitiken i EU samt de finansiella produkternas inneboende komplexitet kvarstår.

G.  Gemenskapens konkurrenspolitik är en viktig faktor för slutförandet av den inre marknaden och för en fungerande marknad där det verkligen råder lika villkor för alla aktörer.

H.  Mångfalden av rättsliga modeller och affärsmål för finansiella institut som ingår i banksektorn (affärsbanker, sparbanker, kooperativa banker) är en grundläggande tillgång för den europeiska ekonomin som berikar sektorn, tillmötesgår marknadens pluralistiska struktur och bidrar till att öka konkurrensen på den inre marknaden.

I.  Målet att nå en hög grad av konsumentskydd måste balanseras mot syftet att nå en väl fungerande inre marknad.

Allmänna frågor

1.  Europaparlamentet stöder kommissionens integrerade strategi för att stödja politiken för den inre marknaden med målinriktade branschutredningar, men beklagar emellertid valet av tidpunkten för branschutredningen och att man inte undersökt hur penningpolitikens villkor överförs till sektorn för banktjänster till privatpersoner och mindre företag. Kommissionen uppmanas att följa upp sitt arbete när man vet hur direktivet om kapitalkrav, det gemensamma eurobetalningsområdet (SEPA), direktivet om betaltjänster och direktivet om konsumentkrediter fungerar i praktiken.

2.  Europaparlamentet beklagar att branschutredningen om banktjänster till privatpersoner och mindre företag inte tar tillräcklig hänsyn till de särskilda villkor som råder inom den strikt reglerade banksektorn och vikten av kultur, vanor och språk i konsumenternas val av finansiella produkter. Bristen på kundrörlighet i EU beror ofta på den långvariga förtroenderelation som ofta finns mellan banken och konsumenten. Dessutom är parlamentet bekymrat över att kommissionens utvärdering av marknadsintegrationen bygger på alltför få ekonomiska indikatorer och således kanske inte korrekt återger kännetecknen hos sektorn för banktjänster till privatpersoner och mindre företag.

3.  Europaparlamentet påminner om att konkurrenspolitiken är ett kraftfullt verktyg för att slutföra den inre marknaden, men att målet att öka konkurrensen inte får leda till att riskhanteringen försvagas och att stabiliteten äventyras inom banksektorn, som är en central och strategisk sektor i världsekonomin. Parlamentet betonar vidare att marknadens och konsumenternas förtroende båda är en central faktor i vidareutvecklingen av de finansiella tjänsterna. Det är nödvändigt att främja konsumentinformationen om finansiella tjänster så att konsumenternas ställning på marknaden stärks.

4.  Europaparlamentet påminner om att ett mycket splittrat regelverk hindrar ett gränsöverskridande utbud av banktjänster. Parlamentet välkomnar därför kommissionens initiativ att se över Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/65/EG av den 23 september 2002 om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter(7) samtidigt med direktiven om elektronisk handel(8) och om elektroniska signaturer(9), så att målsättningarna i dessa båda direktiv verkligen kan uppfyllas.

5.  Europaparlamentet anser att även genomförandet av lagstiftningen mot penningtvätt kan utgöra ett hinder för konsumentrörligheten när det gäller t.ex. möjligheten att öppna gränsöverskridande konton, med tanke på de olika identifierings- och kontrollkrav som bankerna måste uppfylla. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera vilka effekter lagstiftningen mot penningtvätt kan få för konsumentrörligheten.

Konsumentrörlighet

6.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verka för underlättad konsumentrörlighet och att övervaka medlemsstaternas framsteg när det gäller att underlätta för konsumenterna att byta bank, vilket kommer att leda till en sundare konkurrens mellan bankföretagen. Parlamentet önskar att tjänsternas kontinuitet garanteras i största möjliga utsträckning, även när någon vill byta konto eller tjänsteleverantör, och att alla kostsamma överlappningar av tjänsterna måste undvikas.

7.  Europaparlamentet betonar att förenklingen av bestämmelserna för finansiella tjänster och undanröjandet av hinder för konsumentrörligheten inte får leda till en försämring av konsumentskyddsnivån i medlemsstaterna.

8.  Europaparlamentet rekommenderar att eventuella avgifter för att avsluta privatkonton måste vara fullständigt motiverade i syfte att främja rörligheten och konkurrensen. Banksektorn uppmanas att utveckla bästa praxis för snabba och effektiva förfaranden för att byta konton där man tar hänsyn till både kostnaden och tiden för förfarandet. Parlamentet anser att byten av privatkonton inte får medföra några nackdelar för konsumenterna och motsätter sig alla onödiga avtalsvillkor som hindrar konsumentrörligheten.

9.  När det gäller kopplade erbjudanden understryker Europaparlamentet att man måste göra en tydlig åtskillnad mellan å ena sida sådana produktkombinationer som är förmånliga för både konsument och bank och förekommer inom alla branscher, och å andra sidan sådan praxis som leder till illojal konkurrens.

10.  Europaparlamentet anser att tillgång till grundläggande finansiella tjänster, såsom att kunna öppna ett bankkonto, är en rättighet. Kommissionen uppmanas att identifiera hindren för utövandet av denna rättighet och god praxis för aktörerna inom denna del av den finansiella sektorn.

Information och transparens

11.  Europaparlamentet påpekar att konsumentupplysning är en nödvändig förutsättning för att konkurrens ska råda mellan bankerna, och efterlyser information som är av bättre kvalitet och mer lättläst och därmed mer tillgänglig för konsumenterna. För närvarande är det alltför ofta för tidskrävande och besvärligt för konsumenterna att få sådan information.

12.  Europaparlamentet inser att det finns en potentiell motsättning mellan att förhindra informationsöverflöd och att förse kunderna med tillräcklig information. Informationens kvalitet är viktigare än dess kvantitet. Kommissionen uppmanas därför att uppdra åt konsumentorganisationerna att fastställa vilken information som de anser vara nödvändig för att hjälpa konsumenterna att göra riktiga val.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verka för att branschen, som ett komplement till existerande nationella bestämmelser, förser konsumenterna innan ett konto öppnas med en kortfattad sammanställning av alla kostnader, däribland de eventuella avgifter som banken tar ut då ett konto avslutas, i en form som är jämförbar i hela EU. Kommissionen uppmanas att föreslå lämplig lagstiftning om branschen skulle underlåta att uppfylla detta krav.

14.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens studie av lagstiftningssituationen för investeringsprodukter som riktar sig till privatpersoner och mindre företag, och är övertygat om att detta kommer att leda till ökad öppenhet avseende kostnader, risker och villkor, och därigenom möjliggöra användbara gränsöverskridande jämförelser.

15.  Europaparlamentet rekommenderar att en frivillig enhetlig EU-standard tas fram för tjänsteleverantörernas information till kunderna om basprodukter, avgifter och villkor, för att möjliggöra enkla och transparenta jämförelser, vilket i dagens läge inte är möjligt för produkter med kopplingsförbehåll. Parlamentet begär att kostnaderna i värdekedjan för finansiella produkter som riktar sig till privatpersoner och mindre företag ska lämnas ut på begäran, så att lika konkurrensvillkor kan garanteras. Parlamentet uppmanar branschen att studera huruvida det är genomförbart att inrätta en sökmotor med vilken man lätt och gratis kan göra gränsöverskridande jämförelser inom EU.

Konsumentutbildning om banktjänster

16.  Parlamentet efterfrågar finansiell utbildning för konsumenterna så att de kan göra mer medvetna val när det gäller att förvalta sina pengar.