Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 februari 2008 med titeln "Rapport om utvärderingen och den framtida utvecklingen av Frontex" (KOM(2008)0067),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 februari 2008 om undersökning av möjligheterna att inrätta ett europeiskt gränsövervakningssystem (Eurosur) (KOM(2008)0068),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 februari 2008 med titeln "Att förbereda nästa steg i utvecklingen av Europeiska unionens gränsförvaltning" (KOM(2008)0069),

–   med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2007/2004 av den 26 oktober 2004 om inrättande av en europeisk byrå för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser(1),

–   med beaktande av den europeiska pakten om invandring och asyl, som godkändes i Paris av medlemsstaterna den 7 juli 2008 och av Europeiska rådet den 15-16 oktober 2008,

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser vid Europeiska rådets möte den 15-16 december 2005 om en övergripande strategi om migration: prioriterade åtgärder med inriktning på Afrika och Medelhavsområdet, vilka återfinns i ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet den 14–15 december 2006,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 863/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av en mekanism för upprättande av snabba gränsinsatsenheter(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 26 september 2007 om de politiska prioriteringarna inom kampen mot olaglig invandring av tredjelandsmedborgare(3),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för utveckling (A6-0437/2008), och av följande skäl:

A.  Kampen mot den olagliga invandringen, och särskilt den samordnade förvaltningen av EU:s samtliga gränser, bör ske inom ramen för en övergripande och harmoniserad strategi i migrationsfrågorna, vilken även omfattar organisering av den lagliga invandringen, integration av de legala invandrarna samt samarbete med ursprungs- och transitländerna.

B.  Den olagliga invandringen är ett gemensamt europeiskt problem och därför krävs en gemensam europeisk politik.

C.  Migrationen kommer att finnas så länge som det finns klyftor i utvecklingen mellan olika regioner i världen. Därför är det lämpligt att organisera förvaltningen av migrationsströmmar i samverkan med utvecklingspolitiken och politiken för samarbete med tredjeländerna.

D.  Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex) utgör inte någon patentlösning på alla problem som orsakas av illegal invandring.

E.  Övervakningen av EU:s yttre gränser är en central del i kampen mot den olagliga invandringen, och denna övervakning måste kompletteras med en brottsbekämpningspolitik som angriper roten till problemet, till exempel genom att stävja svartarbete, särskilt genom att anta direktivet om påföljder för arbetsgivare för tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i EU (KOM(2007)0249), och genom att bekämpa människosmugglarnätverk som drivs av den organiserade brottsligheten.

F.  Den olagliga invandringen skördar många människoliv och det är därför nödvändigt att genomföra upplysningskampanjer i samarbete med ursprungs- och transitländerna om de risker och livshotande konsekvenser som är förknippade med denna invandringsform.

G.  Även om det åligger varje medlemsstat att övervaka den del av EU:s yttre gräns som sammanfaller med det egna landets gränser kräver migrationstrycket på unionens gränser från öster och söder att man utvecklar och organiserar ett gemensamt ansvar och en obligatorisk solidaritet mellan medlemsstaterna, så att man tillsammans kan utnyttja de materiella och mänskliga resurser som står till förfogande i kampen mot denna företeelse.

H.  Det långsiktiga målet för samtliga dessa instrument (Frontex, Eurosur, det elektroniska systemet för resetillstånd (ESTA), systemet för in- och utresa samt Fast Track) är att gradvis inrätta ett europeiskt integrerat gränsförvaltningssystem.

I.  De första kvantifierbara resultaten från Frontex sedan byrån började arbeta i oktober 2005 är nu tillgängliga och det finns ett behov av att utarbeta en strategi på lång och medellång sikt, något som har blivit nödvändigt i detta skede av byråns utveckling.

J.  Frontex är ett gemenskapsorgan inom den första pelaren som måste underkastas en fullständig demokratisk granskning och följa öppenhetsprincipen. Som ett sådant organ har byrån en skyldighet att värna och främja EU:s grundläggande värderingar.

K.  De samordnade insatser som Frontex genomför på underrättelseområdet utgår från riskanalyser och hotbedömningar som är hemligstämplade.

L.  Strategin för utveckling av Frontex utgör ett tillfälle att pröva om principen om obligatorisk solidaritet mellan medlemsstaterna är hållbar (vilken redan har åberopats i förordning (EG) nr 863/2007, enligt vilken EU:s resurser när det gäller snabba ingripanden krissituationer samordnas, så att rätt tillvägagångssätt kan väljas för att säkerställa en villkorslös utlåning av de materiella resurser (förtecknade i centralregistret över tillgänglig teknisk utrustning, CRATE) och personalresurser som Frontex behöver för att genomföra effektiva insatser.

M.  Parlamentet har alltid stött Frontex och har röstat för en betydande utökning av budgeten, så att byrån har tillräckliga ekonomiska resurser för att kunna utföra sitt uppdrag.

N.  Frontex har genomfört sjöinsatser längs de södra medlemsstaternas kuster. Framgången för dessa insatser har varierat beroende på graden av samarbete från de tredjeländer som invandringen utgår från. Insatsen Hera runt Kanarieöarna har varit framgångsrik och lett till en kraftig minskning av antalet nyanlända. Insatsen Nautilus i centrala Medelhavsområdet har däremot inte varit effektiv, då antalet nyanlända har ökat i stället för att minska.

O.  I de områden där invandringen är som mest omfattande i de södra havsområdena krävs det ständig patrullering med hjälp av permanenta sjöinsatser.

P.  Samtliga insatser som Frontex genomför bör i alla lägen uppfylla de folkrättsliga normerna, särskilt sjörätten, de mänskliga rättigheterna, rätten till mänsklig värdighet och flyktingrätten, särskilt rätten till asyl, samt principen om icke-avvisning.

Q.  Frontex bör i hela sin verksamhet vidta de försiktighetsåtgärder som är nödvändiga för att värna de som är mest utsatta, kvinnor (särskilt gravida kvinnor), barn (särskilt minderåriga utan medföljande vuxen), äldre personer samt personer med funktionshinder eller allvarliga sjukdomar.

R.  Den humanitära dimensionen i Frontex verksamhet måste vila på största möjliga rättssäkerhet, såväl inom ramen för de räddningsinsatser som byrån behöver som inom de gemensamma återsändningsinsatser som byrån är tvungen att medverka i.

S.  Insatserna för upplärning av den yrkespersonal som deltar i Frontex verksamhet har varit framgångsrika. Därför bör de få fortsätta och framför allt utvidgas till att omfatta personal från tredjeländer som på daglig basis behöver samarbeta med Frontex, i syfte att träna dem i sjöräddningsinsatser och i uppsamling av kroppar efter förlisningar.

T.  Gränsbevakningen är inte bara inriktad på otillåtna passeringar över gränserna, utan även på andra delar av den gränsöverskridande brottsligheten, till exempel människosmugglingen och narkotikahandeln samt den olagliga vapenhandeln. Därmed bidrar gränsbevakningen till att öka den inre säkerheten allmänt sett.

U.  Frontex insatser kan bara bli verkningsfulla om de kombineras med en gränsförvaltningspolitik för EU där de föreslagna nya gränsbevakningssystemen för EU ingår, till exempel det elektroniska systemet för resetillstånd (ESTA), systemet för in- och utresa samt Fast Track.

1.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta ett helhetsgrepp om migrationsproblematiken, så att de med samma kraft kan åstadkomma framsteg genom att understödja övervakningen av EU:s yttre gränser, kampen mot den olagliga invandringen, återsändning av personer som olagligen vistas i EU till ursprungslandet, kampen mot svartarbete och människohandel, som att vidta åtgärder för att organisera den lagliga invandringen och underlätta integrationen av legala invandrare, stärka ett övergripande partnerskap med tredjeländer för att gynna ett positivt förhållande mellan migration och utveckling samt skapa en enhetlig politik för asylrättsfrågor på gemenskapsnivå.

2.  Europaparlamentet anser att Frontex är ett väsentligt instrument inom EU:s globala strategi för invandring och uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för att undersöka byråns uppdrag på nytt, i syfte att stärka dess roll och effektivisera dess arbete.

3.  Europaparlamentet understryker nödvändigheten av att Frontex kan räkna med att ha tillgång till de medel som medlemsstaterna ställt till förfogande, särskilt genom CRATE, både för samordningen av enskilda gemensamma insatser och för sina permanenta uppdrag. Parlamentet beklagar att vissa medlemsstater än så länge inte har visat tillräcklig vilja att förse Frontex med nödvändiga medel och uppmanar dem att ompröva sin inställning.

4.  Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att den europeiska pakten om invandring och asyl antagits av Europeiska rådet och välkomnar den stärkning av Frontex som förordas i pakten.

5.  Europaparlamentet betonar att Frontex bör integrera kampen mot människohandel i sitt arbete, särskilt vid EU:s yttre gränser.

6.  Europaparlamentet uppmuntrar i detta syfte medlemsstaterna att så snart som möjligt komma överens om formerna för ett system för "obligatorisk och bindande solidaritet", i den mån det är möjligt och efter varje deltagande lands aktuella och specifika behov, så att Frontex säkert kan veta hur stora resurser man kan räkna med i realtid när man förbereder och genomför sina insatser.

7.  Europaparlamentet begär att det inrättas permanenta och kontinuerliga operativa gemensamma övervakningspatruller året om i samtliga högriskzoner, särskilt vid sjögränserna, där det finns en allvarlig risk för förlust av människoliv, eftersom rätten till liv är den främsta okränkbara grundläggande rättigheten.

8.  Europaparlamentet understryker vikten av att EG-rätten harmonieras med den internationella rätt som är tillämplig på området, så att EU på ett effektivt sätt kan bidra till de insatser som krävs för att bistå nödställda flyktingar.

9.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att så snart som möjligt göra verklighet av solidaritetsprincipen genom att avsevärt öka de materiella resurser som de ställer till Frontex förfogande, särskilt marktillgångar, och se till att dessa rent praktiskt alltid finns tillgängliga för byrån vid önskad tidpunkt.

10.  Europaparlamentet uppmanar Frontex att lägga fram en rapport till parlamentet och rådet, med detaljerade uppgifter om särskilt den faktiska användningen och den verkliga tillgången till utrustningen i CRATE, och att lägga tonvikten på de svårigheter man stött på samt ge utförlig information om vilka medlemsstater som tillhandahåller resurser och vilka som inte gör det.

11.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, om resurserna fortsätter att vara otillräckliga, snabbt besluta om en väsentlig ändring av Frontex budget, så att byrån kan genomföra sina insatser. Eventuellt bör även de rättsliga aspekterna av framtida hyra eller köp av utrustning utforskas av medlemsstaterna i detta syfte.

12.  Europaparlamentet har i egenskap av ena parten av budgetmyndigheten redan ökat Frontex budget sedan byrån inrättades och kommer att se till att budgeten genomförs korrekt och anpassas till hur dess uppdrag utvecklas.

13.  Europaparlamentet påpekar att EU:s samarbete med tredjeländer måste bygga på internationella förpliktelser om skydd av flyktingar och asylsökande, och särskilt bestämmelserna i Genèvekonventionen angående flyktingars rättsliga ställning (1951).

14.  Europaparlamentet välkomnar de stora samarbetsansträngningar som har gjorts av nästan alla tredjeländer som Frontex dagligen arbetar med och som har lett till mycket positiva resultat, till exempel på Kanarieöarna. Parlamentet beklagar dock att samarbetet kring invandringsfrågorna fortfarande är bristfälligt i andra fall, som med Turkiet och Libyen.

15.  Europaparlamentet uppmanar unionen att inom ramen för sina förhandlingar med tredjeländer betona vikten av att tredjeländerna samarbetar mer kring invandringsfrågor, och uppmanar de tredjeländer som inte samarbetar tillräckligt mycket – eller inte alls – att göra alla ansträngningar för att underlätta Frontex arbete, särskilt genom ett mer effektivt samarbete från deras myndigheters sida.

16.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att få tredjeländerna att samarbeta mer, särskilt under förhandlingar om återtagandeavtal. Parlamentet anser att invandringsfrågan bör ingå i alla avtalsförhandlingar med tredjeländer som utgör ursprungsländer eller transitländer.

17.  Europaparlamentet framhåller vikten av att Frontex i sitt samarbete med tredjeländer tar vederbörlig hänsyn till synpunkterna från de medlemsstater som har störst erfarenhet av utmaningarna med illegal invandring från länderna i fråga. För att tredjeländer ska få medverka i gemensamma insatser som leds av medlemsstater och samordnas av Frontex måste deras deltagande godkännas av det land där insatsen äger rum.

18.  Europaparlamentet kräver att Frontex uppdrag bör inbegripa en uttrycklig skyldighet att respektera internationella normer när det gäller mänskliga rättigheter och en omsorgsplikt gentemot asylsökande under räddningsinsatser till havs och efterlyser att samarbetet med FN:s flyktingkommissarie och andra relevanta icke-statliga organisationer formellt skrivs in i uppdraget.

19.  Europaparlamentet fruktar att tredjelandsmedborgare inte har tillräckligt stor möjlighet att kontrollera om personuppgifter om dem som sammanställts i EU:s planerade "system av system" hanteras på ett sätt som överensstämmer med de principer om uppgiftsskyddsrätt som tillämpas inom EU. Kommissionen uppmanas att tydligt ange i vilken omfattning sådana personuppgifter kommer att göras tillgängliga för myndigheter i tredjeland.

20.  Europaparlamentet begär att Frontex behörighet utvidgas, så att byrån uppmuntras att inleda projekt och insatser i tredjeländer, bland annat för att göra gällande avtal mer verkningsfulla och identifiera behoven av kapacitetsuppbyggnad när det gäller gränsförvaltningen i tredjeländer.

21.  Europaparlamentet uppmanar Frontex att stärka och ta på sig sin nyckelroll genom att stödja gemensamma återsändningsinsatser och alla aspekter av dessa processer. Parlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att i en anda av solidaritet samarbeta med Frontex vid planering och organisering av gemensamma återsändningsflygningar och när man identifierar behoven för dessa insatser.

22.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att möjliggöra en översyn av Frontex uppdrag för att undanröja rättsliga tomrum som skulle kunna hindra dess insatser, genom att särskilt fastställa de exakta rättsliga förutsättningarna för både sjöräddningsinsatserna och byråns medverkan vid återsändningsinsatser, samt att låta tredjeländer utnyttja Frontex utrustning, särskilt genom de pilotprojekt som de drar nytta av.

23.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ingående undersöka effekterna av Frontex verksamhet för de grundläggande friheterna och rättigheterna, inbegripet vad gäller "skyldigheten att skydda".

24.  Europaparlamentet efterlyser utbildning för Frontex personal om de olika genusfrågor som uppstår inom ramen för byråns arbete.

25.  Europaparlamentet anser att Frontex utvidgade befogenheter och dess medverkan i den dagliga kampen mot den olagliga invandringen borde berättiga en strukturell utveckling av dess logistiska och administrativa kapacitet i enlighet med proportionalitetsprincipen.

26.  Europaparlamentet anser att man redan nu bör överväga att inrätta två separata kontor – ett för samordning av verksamheten vid landgränserna och ett för sjöinsatserna – även om utvecklingstakten hittills och de resurser som satts i bruk ännu inte ger anledning att starta flera decentraliserade byråer, med tanke på att migrationsvägarna på land kring de östra gränserna kommer att utgöra en allt större utmaning i framtiden och förtjänar ökad uppmärksamhet och större resurser.

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga möjligheten att införa ett gränsbevakningssystem för EU.

28.  Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att fortsätta att utbilda personal för Frontex insatser – särskilt i sjörätt, asylrätt och grundläggande rättigheter – inklusive berörd personal i tredjeländer så snart som byråns uppdrag utvidgats. Parlamentet uppmanar Frontex att i detta syfte samarbeta med andra institutioner, som Internationella organisationen för migration, EU:s byrå för grundläggande rättigheter, UNHCR, det FN-organ som ansvarar för havsrätt samt icke-statliga organisationer och andra sammanslutningar med erfarenhet och kunskaper på områdena.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ordna informationskampanjer om de risker som den olagliga invandringen innebär, i enlighet med bästa praxis i medlemsstaterna.

30.  Europaparlamentet välkomnar rådets diskussioner om att upprätta det europeiska gränsövervakningssystemet Eurosur för att säkerställa en optimal användning av alla övervakningsmöjligheter, främst genom att utöka den nuvarande täckningen, som i dag endast omfattar en del av de områden där insatser görs.

31.  Europaparlamentet betonar därför med kraft att de nationella övervakningssystemen snarast bör uppgraderas och sammankopplas i ett nätverk och att tillgängliga verktyg för sammanhållningens skull bör samlas hos Frontex, särskilt vad avser driften av det säkra webbaserade informations- och samordningsnätverket för de myndigheter som hanterar migrationsfrågor i medlemsstaterna (Iconet) (4)och återupptagandet av verksamheten vid Centrum för information, diskussion och utbyte i frågor som rör passering av gränser och invandring (Cirefi), enligt vad som anges i rådets slutsatser av den 30 november 1994.

32.  Europaparlamentet begär att Frontex samarbetar mer kring riskanalyser med Europol och andra europeiska byråer, liksom med andra internationella organisationer och gränsbevakningsmyndigheter i tredjeländer, framför allt för att bekämpa internationella smugglarnätverk och ställa de personer som är inblandade i handel med olagliga invandrare inför rätta. Parlamentet anser också att det är väsentligt att det finns en mekanism som gör det möjligt för Frontex att överföra viktig information till dem som kan använda denna på bästa sätt.

33.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att man inom forskningen tar särskild hänsyn till gränsbevakningsmyndigheternas konkreta behov.

34.  Europaparlamentet anser att målet med en verkligt integrerad gränsförvaltning inom EU är legitimt, och håller med om att det är viktigt att kontinuerligt utveckla och stärka EU:s gemensamma politik för gränsförvaltning. Parlamentet betonar dock att det är nödvändigt att utvärdera och bedöma de befintliga systemen och dem som förbereds innan man går vidare med de nya element som kommissionen föreslagit i sitt ovannämnda meddelande med titeln "Att förbereda nästa steg i utvecklingen av Europeiska unionens gränsförvaltning". Parlamentet efterlyser vidare en övergripande helhetsplan, där man anger den överordnade strukturen för EU:s gränsstrategi, liksom detaljerna för hur alla sammanhängande program och system ska kunna fungera tillsammans och hur förhållandet mellan sammanhängande program kan optimeras.

35.  Europaparlamentet uppmanar Frontex att ta initiativ till att skapa en gemensam miljö för informationsutbyte mellan de nationella behöriga myndigheterna, i syfte att optimera insamling, analys och spridning av känslig information. Parlamentet uppmanar forumet för europeisk säkerhetsforskning och innovation (Esrif) att bidra till att förverkliga detta mål genom att i sitt arbete främja gemensamma tillämpningar för att förbättra och förnya övervakningsinstrumenten.

36.  Europaparlamentet efterlyser en stärkning av den demokratiska kontrollen över Frontex av parlamentet och uppmanar byrån att informera parlamentet om förhandlingar för att ingå avtal med tredjeländer, att lägga fram taktikbedömningar som är inriktade på särskilda gränsområden och att offentliggöra utvärderingsrapporter om gemensamma insatser och andra samordnade insatser, riskanalyser, genomförbarhetsundersökningar samt statistik om migrationstrender. Parlamentet påpekar att en demokratisk tillsyn över Frontex verksamhet bland annat skulle stärka byråns legitimitet. Information som publiceras i rapporter bör dock inte innehålla hemligstämplade uppgifter som kan skada pågående insatser.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ange vilken typ av logistiskt stöd till gränsövervakning som man avser att erbjuda angränsande tredjeländer under steg 3 i etapp 1 av Eurosur.

38.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till FN:s flyktingkommissarie och Internationella organisationen för migration.

(1) EUT L 349, 25.11.2004, s. 1. (2) EUT L 199, 31.7.2007, s. 30. (3) EUT C 219 E, 28.8.2008, s. 223. (4) Rådets beslut 2005/267/EG av den 16 mars 2005 (EUT L 83, 1.4.2005, s. 48).