Index 
Antagna texter
Onsdagen den 9 juli 2008 - Strasbourg
Årliga handlingsprogram för Brasilien och Argentina (2008)
 EU:s prioriteringar för FN:s generalförsamlings 63:e session
 Ändring av direktiv 2004/49/EG om säkerhet på gemenskapens järnvägar ***II
 Ändring av förordning (EG) nr 881/2004 om inrättande av en europeisk järnvägsbyrå ***II
 Gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen (omarbetning) ***II
 Program för modernisering av den europeiska företags- och handelsstatistiken (Meets-programmet) ***I
 Batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer ***I
 Begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) ***I
 Villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten ***I
 Den inre marknaden för naturgas ***I
 Samordning av socialförsäkringssystemen ***I
 Samordning av socialförsäkringssystemen: bilaga XI ***I
 Utvidgning av bestämmelserna i förordning (EG) nr 883/2004 till att gälla de tredjelandsmedborgare som inte omfattas av dessa bestämmelser *
 Bildande av politiska grupper (ändring av artikel 29 i arbetsordningen)
 Den nationelle domarens roll i det europeiska rättssystemet
 WTO-tvisterna mellan Europeiska unionen och Förenta staterna avseende påstådda subventioner till Airbus och Boeing
 En europeisk strategisk plan för energiteknik
 EU:s hantering av nationella placeringsfonder
 Mot en ny kultur för rörlighet i städer
 ECB:s årsrapport för 2007

Årliga handlingsprogram för Brasilien och Argentina (2008)
PDF 115kWORD 35k
Europaparlamentets resolution av den 9 juli 2008 om förslaget till kommissionens beslut om inrättande av årliga handlingsprogram för Brasilien och Argentina för 2008
P6_TA(2008)0338B6-0336/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete(1),

–   med beaktande av förslaget till kommissionens beslut om inrättande av årliga handlingsprogram för Brasilien och Argentina för 2008 (CMTD-2008-0263 - D000422-01, CMTD-2008-0263 - D000421-01),

–   med beaktande av det yttrande som avgavs den 10 juni 2008 av den kommitté som avses i artikel 35.1 i förordning (EG) nr 1905/2006 ("förvaltningskommittén för instrumentet för utvecklingssamarbete"),

–   med beaktande av artikel 8 i rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(2),

–   med beaktande av avtalet mellan Europaparlamentet och kommissionen av den 3 juni 2008 om tillämpningsföreskrifter till rådets beslut 1999/468/EG om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter, ändrat genom beslut 2006/512/EG(3),

–   med beaktande av artikel 81 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 10 juni 2008 antog förvaltningskommittén för instrumentet för utvecklingssamarbete förslaget till årliga handlingsprogram för Brasilien och Argentina för 2008 (CMTD-2008-0263 - D000422-01, CMTD-2008-0263 - D000421-01).

B.  I enlighet med artikel 7.3 i beslut 1999/468/EG och artikel 1 i det ovannämnda avtalet av den 3 juni 2008 mellan parlamentet och kommissionen mottog Europaparlamentet det förslag till genomförandeåtgärd som lagts fram för förvaltningskommittén för instrumentet för utvecklingssamarbete samt resultatet av omröstningen.

C.  I artikel 2.1 i förordning (EG) nr 1905/2006 fastslås att "det främsta och övergripande målet för ett sådant samarbete enligt denna förordning skall vara att utrota fattigdomen i partnerländer och partnerregioner inom ramen för en hållbar utveckling".

D.  I artikel 2.4 i förordning (EG) nr 1905/2006 fastslås att "de åtgärder som avses i artikel 1.1(4) skall utformas på ett sådant sätt att de uppfyller de kriterier för officiellt utvecklingsbistånd (ODA) som OECD/DAC har infört."

E.  I sina rapporteringsanvisningar (Reporting Directives for the Creditor Reporting System) (DCD/DAC(2002)21) definierar OECD/DAC ODA som ekonomiska flöden till de länder som ingår i DAC:s förteckning över stödmottagare, varvid varje transaktion ska ha främjandet av ekonomisk utveckling och välfärd i utvecklingsländerna som huvudmål.

Brasilien

1.  Europaparlamentet noterar att förslaget till årligt handlingsprogram för Brasilien för 2008 innehåller ett studentutbytesprogram (Academic Mobility Programme) för Brasilien 2008-2010 (vilket är Erasmus Mundus externa samarbete med Brasilien) som enda åtgärd, och att denna åtgärd hamnar i landstrategidokumentets nyckelsektor I om främjande av bilaterala förbindelser, åtgärd 2 med program inom högre utbildning för Brasilien, och att finansieringen av utbyten av EU:s nationella studenter och akademiska personal (upp till 30 procent av den totala finansieringen av enskilda utbyten för studenter och personal) är en viktig del av det årliga handlingsprogrammet för Brasilien för 2008.

Argentina

2.  Europaparlamentet noterar att förslaget till årligt handlingsprogram för Argentina för 2008 har Erasmus Mundus externa samarbete med Argentina som enda åtgärd, och att denna åtgärd återfinns inom landstrategidokumentets nyckelsektor om att stärka de bilaterala förbindelserna och den ömsesidiga förståelsen mellan EG och Argentina, och att finansieringen av utbyten för EU:s nationella studenter och akademiska personal (upp till 30 procent av den totala finansieringen av enskilda utbyten för studenter och personal) är en viktig del av det årliga handlingsprogrammet för Argentina för 2008.

o
o   o

3.  Europaparlamentet anser att kommissionen därmed överskrider sina genomförandebefogenheter enligt den grundläggande rättsakten genom att i det årliga handlingsprogrammet för 2008 för Brasilien och det årliga handlingsprogrammet 2008 för Argentina inkludera dessa inslag, vilka inte är förenliga med artikel 2.1 och 2.4 i förordning (EG) nr 1905/2006 eftersom det främsta målet i dessa inslag inte är att utrota fattigdomen och eftersom OECD/DAC:s kriterier för officiellt utvecklingssamarbete inte uppfylls(5).

4.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt förslag till beslut om årliga handlingsprogram för Brasilien 2008 och för Argentina för 2008 och att för förvaltningskommittén för instrumentet för utvecklingssamarbete lägga fram nya förslag till beslut som är helt förenliga med bestämmelserna i förordning (EG) nr 1905/2006.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 378, 27.12.2006, s. 41.
(2) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.
(3) EUT C 143, 10.6.2008, s. 1.
(4) Artikel 1.1: "Gemenskapen skall finansiera åtgärder som syftar till att främja samarbete med de utvecklingsländer, territorier och regioner (…)".
(5) Enligt vilka "varje transaktion skall ha främjandet av ekonomisk utveckling och välfärd i utvecklingsländerna som huvudmål" – OECD/DAC:s faktablad (Fact Sheet), oktober 2006: "Is it ODA?", s. 1.


EU:s prioriteringar för FN:s generalförsamlings 63:e session
PDF 150kWORD 62k
Europaparlamentets rekommendation till rådet av den 9 juli 2008 om EU:s prioriteringar för FN:s generalförsamlings 63:e session (2008/2111(INI))
P6_TA(2008)0339A6-0265/2008

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

–   med beaktande av förslaget från Alexander Lambsdorff och Annemie Neyts-Uyttebroeck för ALDE-gruppen till rekommendation till rådet om FN:s generalförsamlings 63:e session (B6-0176/2008),

–   med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport från 2005 med titeln "In larger freedom", den efterföljande resolution 60/1 från FN:s generalförsamling om slutdokumentet från världstoppmötet 2005 och FN:s generalsekreterares rapport av den 7 mars 2006 med titeln "Investing in the United Nations: for a stronger organization worldwide",

–   med beaktande av EU:s prioriteringar för FN:s generalförsamlings 62:a session,

–   med beaktande av sina resolutioner av den 29 januari 2004 om förbindelserna mellan Europeiska unionen och Förenta nationerna(1), den 9 juni 2005 om reformen av Förenta nationerna(2) och den 29 september 2005 om resultaten från Förenta nationernas världstoppmöte (den 14–16 september 2005)(3),

–   med beaktande av den preliminära listan över punkter på dagordningen för generalförsamlingens 63:e session av den 11 februari 2008 och särskilt punkterna "Upprätthållande av internationell fred och säkerhet", "Afrikas utveckling", "Främjande av de mänskliga rättigheterna" och "Förvaltningsreform",

–   med beaktande av resultaten från den nionde partskonferensen (COP9) till FN:s konvention om biologisk mångfald som hölls den 19–30 maj 2008 i Bonn,

–   med beaktande av konferensen om översyn av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen 2009,

–   med beaktande av artikel 114.3 och artikel 90 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A6-0265/2008), och av följande skäl:

A.  EU:s utrikespolitik bygger på ett starkt och odelat stöd för effektiv multilateralism i enlighet med FN-stadgan.

B.  För FN är EU en mycket viktig politisk och ekonomisk partner när det gäller att bekämpa fattigdom, främja ekonomisk och social utveckling, tillhandahålla kollektiv säkerhet, inbegripet att skydda hotade befolkningsgruppers försörjningsmöjligheter, och försvara de mänskliga rättigheterna i hela världen.

C.  FN:s reformprogram, som omfattar inrättandet av nya organ, en radikal översyn av andra organ, en omstrukturerad ledning för FN:s fältinsatser, en omorganisering av FN:s tillhandahållande av bistånd och en djupgående reform av dess sekretariat, är oerhört ambitiöst och kräver kontinuerligt politiskt stöd, särskilt med tanke på att genomförandeskedet har inletts till följd av att nya politiska ramar fastställts.

D.  Två nya centrala organ, rådet för mänskliga rättigheter och den fredsbyggande kommissionen, har trätt in i en avgörande fas under vilken de måste bevisa sin förmåga att nå de respektive mål som FN:s medlemsstater ställt upp för dem.

E.  Den kraftigt försenade reformeringen av FN:s säkerhetsråd har ännu inte genomförts, på grund av de berörda frågornas känsliga natur och konflikten mellan ökad ansvarsskyldighet och bättre geopolitisk balans å ena sidan, och behovet av att säkerställa säkerhetsrådets effektivitet och verkningsförmåga å andra sidan.

F.  År 2008 är ett avgörande år för insatserna att utrota fattigdomen och uppnå millennieutvecklingsmålen i hela världen till 2015 och EU:s medlemsstater måste visa prov på globalt ledarskap inför de viktiga möten som ska hållas under andra halvåret detta år.

G.  EU:s insatser fungerar som en viktig katalysator och ett exempel för andra bidragsgivare när det gäller att uppnå millennieutvecklingsmålen, men om situationen inte ändras kommer det att saknas 75 000 000 000 EUR för att nå EU:s åtaganden för det offentliga utvecklingsbiståndet (ODA) till 2010.

H.  Många länder i Afrika söder om Sahara kommer inte att lyckas uppfylla något av millennieutvecklingsmålen och det finns regioner och etniska grupper med miljontals människor även i många medelinkomstländer som inte gör tillfredsställande framsteg för att nå målen.

I.  De ständigt stigande livsmedelspriserna och dämpningen av den globala tillväxten hotar att försena framstegen med att uppnå millennieutvecklingsmålen med uppskattningsvis sju år om inte ytterligare investeringar görs i utvecklingsländernas jordbrukssektorer och livsmedelsindustrier.

J.  FN:s generalförsamling beslutade att genomföra en högnivådialog om interreligiöst och interkulturellt samarbete den 4–5 oktober 2007 för att främja tolerans, förståelse och allmän respekt för religions- eller trosfrihet och kulturell mångfald i samverkan med andra liknande initiativ på detta område.

K.  År 2008 är Europeiska året för interkulturell dialog.

L.  FN:s generalförsamlings dagordning är ännu inte tillräckligt koncis och koncentrerad för att kunna göra generalförsamlingens verksamhet mer konsekvent och för att underlätta uppföljningen av dess resolutioner.

M.  FN:s avdelning för fredsbevarande insatser leder för närvarande 20 fältinsatser med över 100 000 soldater, varav hälften är utplacerade i Afrika.

N.  Samordningen av EU-medlemsstaternas ståndpunkter inom FN varierar mellan olika organ och olika politikområden.

O.  Sådan samordning bör inte eftersträvas om det inverkar negativt på förhandlingarna med länder från andra geopolitiska block, vilka är en viktig förutsättning för att kunna upprätta nödvändiga allianser inom FN.

P.  Sådan samordning kräver ett närmare samarbete mellan rådets relevanta arbetsgrupper baserade i Bryssel och EU-kontor och medlemsstaternas ständiga representationer i New York och Genève.

Q.  Enligt Lissabonfördraget blir EU en juridisk person, en nymodighet som kommer att få betydande återverkningar för hur EU företräds inom FN.

1.  Europaparlamentet riktar följande rekommendationer till rådet:

   EU i FN och ratificeringen av Lissabonfördraget
   a) Europaparlamentet önskar, inför FN:s generalförsamlings nästa session, att EU:s politiska prioriteringar ska diskuteras ingående och brett mellan parlamentet, rådet och kommissionen, och att dessa prioriteringar sedan ska uttryckas i form av en formell ståndpunkt från EU.
   b) Europaparlamentet anser att EU-medlemsstaternas ständiga representationer i New York ska betrakta rådets formella ståndpunkt omprioriteringarna för FN:s generalförsamling som en bindande politisk plattform som ska användas i förhandlingar med andra länder.
   c) Europaparlamentet anser att samordningen av EU-medlemsstaternas ståndpunkter inom FN i regel ska påbörjas i rådets relevanta arbetsgrupper, vilket skulle göra det lättare för diplomaterna i New York att nå en gemensam ståndpunkt om särskilda frågor i FN:s organ och ge mer tid för samråd och förhandlingar med andra regionala grupperingar eller länder som hör till sådana grupperingar.
   d) Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att överväga att omorganisera och utöka sina kontor i New York och Genève med anledning av de ökade befogenheter och ansvarsuppgifter som EU:s företrädare kommer att förväntas utöva efter ratificeringen av Lissabonfördraget, vilket skulle leda till en optimal samordning och synergi mellan gemenskapspolitiken, gemenskapsprogrammen och gemenskapsfonderna och instrumenten och uppdragen inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.
   e) Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet och kommissionen att noggrant undersöka vilka följder Lissabonfördraget får för EU:s i framtiden företräds inom FN. Parlamentet uppmanar också EU:s medlemsstater att klart och odelat förbinda sig att vidta alla åtgärder för att säkerställa att EU framträder i tillräcklig utsträckning och åtnjuter tillräcklig auktoritet inom olika FN-organ och forum.
   f) Europaparlamentet uppmanar rådet att så snart som möjligt förhandla om och fastställa den operativa karaktär som EU:s "observatörstatus" ska ha i FN.
   g) Europaparlamentet uppmanar även medlemsstaterna att eftersträva en översyn av den nuvarande strukturen för de regionala grupperingarna inom FN för att se till att denna natur återspeglar EU:s medlemskap efter den senaste utvidgningen.
   h) Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att regelbundet informera parlamentet om följderna, inbegripet för budgeten, av alla eventuella steg mot en omorganisation av EU:s representation inom FN:s olika beståndsdelar, inbegripet sekretariatet, fonderna och programmen.
   EU:s bidrag till reformeringen av FN
   i) Europaparlamentet välkomnar att arbetsgruppen för vitaliseringen av FN:s generalförsamling har återupptagit sitt arbete. Gruppen har fått i uppdrag att fastställa sätt att främja generalförsamlingens roll, dess auktoritet, effektivitet och verkningsförmåga. Parlamentet uppmanar EU-medlemsstaterna att i detta sammanhang främja en stärkt roll för generalförsamlingens ordförande, samt avsätta tillräckliga finansiella, personalrelaterade och infrastrukturrelaterade resurser och inrätta ett mer systematiskt samarbete mellan generalförsamlingen, generalsekreteraren och FN:s säkerhetsråd för att öka säkerhetsrådets ansvarsskyldighet och legitimitet.
   j) Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att fortsätta att kräva den efterlängtade mandatöversynen som ska stärka och uppdatera FN:s verksamhetsprogram så att det motsvarar medlemsstaternas aktuella krav genom en översyn av alla mandat som är äldre än fem år och som bygger på resolutioner från generalförsamlingen och andra organ.
   k) Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om åtagandena från världstoppmötet 2005 om att stärka FN genom ett antal reformer av dess förvaltning och sekretariat. Parlamentet uppmanar rådet att stödja dessa reformer som syftar till att öka ansvarsskyldigheten och tillsynen, förbättra förvaltningskvaliteten och öka insynen, samt förbättra etiken, effektiviteten och den organisatoriska kapaciteten, först och främst genom en reformering av sekretariatets struktur.
   l) Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet att se till att personalstyrkan vid FN:s avdelning för fredsbevarande insatser och FN:s politiska avdelning är proportionerlig mot deras uppdrag och ansvarsområden och att stödja generalsekreterarens åtgärder i detta hänseende.
   m) Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att stödja FN:s generalsekreterares insatser för att genomföra konceptet "ansvar att skydda", som godkändes vid världstoppmötet 2005, och uppmanar medlemsstaterna att aktivt delta i denna process.
   n) Europaparlamentet uppmanar rådet att fullt ut stödja återupptagandet av förhandlingarna i syfte att genomföra rekommendationerna från de sakkunniga i högnivågruppen för ett enhetligt FN-system, och rekommenderar EU-medlemsstaterna att aktivt samarbeta med de utvecklingsländer som tar emot bistånd från EU eller medlemsstaterna och att använda EU:s kollektiva inflytande såväl som EU-medlemsstaternas egna inflytande för att säkerställa dessa länders stöd för översynen av tillhandahållandet av FN:s bistånd och främja en större samstämmighet mellan FN:s olika politiska linjer på plats.
   o) Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att försöka nå en mer samstämd ståndpunkt om reformeringen av FN:s säkerhetsråd – en ståndpunkt som, samtidigt som det slutliga målet med ett permanent mandat för Europeiska unionen inom ett reformerat FN kvarstår, under tiden syftar till att öka EU:s inflytande på ett sätt som motsvarar EU:s bidrag till FN:s fredsbevarande insatser och FN:s utvecklingsbistånd.
   p) Europaparlamentet påminner i detta hänseende EU-medlemsstaterna om att det är av yttersta vikt att se till att EU-medlemsstaterna i FN:s säkerhetsråd uttrycker och upprätthåller EU:s officiella ståndpunkter, vederbörligen informerar de andra EU-medlemsstaterna om de diskussioner som förs i säkerhetsrådet och aktivt samordnar sina ståndpunkter med de relevanta rådsarbetsgrupperna.
   q) Europaparlamentet uppmanar EU-medlemsstaterna att stödja ordföranden i FN:s generalförsamling Srgjan Kerims arbetsgrupp för en reform av säkerhetsrådet. Parlamentet välkomnar i detta hänseende drivkraften för en reform av säkerhetsrådet tack vare det initiativ som kallas den övergripande processen. Parlamentet uppmuntrar rådet att främja en diskussion om gemensamma punkter i syfte att göra konkreta framsteg i detta hänseende.
   EU och FN:s råd för mänskliga rättigheter
   r) Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s medlemsstater, särskilt Frankrike och Slovakien som nyvalda medlemmar i FN:s råd för mänskliga rättigheter, att dubblera sina ansträngningar för att se till att FN:s råd för mänskliga rättigheter fungerar väl för att skydda och främja de allmänna rättigheterna. Parlamentet kräver i detta sammanhang större ansvarsskyldighet i förfarandet för att inrätta och förnya särskilda förfaranden och för nominering av mandatinnehavare, vilket borde bygga på principerna om insyn och verklig konkurrens.
   s) Europaparlamentet betonar vikten av att civilsamhället deltar i arbetet inom FN:s råd för mänskliga rättigheter och uppmanar med kraft de EU-medlemsstater som deltar i detta råds arbete att införa effektiva metoder och instrument som möjliggör civilsamhällets deltagande i FN:s råd för mänskliga rättigheter, med målsättningen att förbättra skyddet av de mänskliga rättigheterna i världen och positivt bidra till att det råder insyn i denna institution.
   t) Europaparlamentet uppmanar rådet att fortsätta sina insatser för att öka FN-staternas ansvarsskyldighet på människorättsområdet genom att göra förfarandet för allmänna återkommande utvärderingar (Universal Periodic Review) mer effektivt, särskilt genom att skärpa förfarandena för att undvika avsiktligt förhindrande eller avledande taktik.
   u) Europaparlamentet är oroat över kritiken nyligen av det arbete som utförs i kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar EU-medlemsstaterna att stödja kontoret, särskilt i generalförsamlingens femte kommitté, för att kunna garantera att det inte sker någon inblandning i kontorets oberoende och att kontoret beviljas alla finansiella medel som det behöver för att kunna utöva sitt mandat. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att noga övervaka det pågående förfarandet för nominering av den nya högkommissarien eftersom den nuvarande kommissariens, Louise Arbor, mandat löpte ut i juni 2008.
   v) Europaparlamentet uppmanar alla EU-medlemsstater att fortsätta att delta i förberedelserna inför 2009 års konferens för översyn av åtagandena från Durban och se till att konferensen blir ett tillfälle för alla aktörer att förnya sin beslutsamhet och sitt åtagande att bekämpa rasism, rasdiskriminering, och diskriminering på grund av kasttillhörighet, främlingsfientlighet och alla andra former av intolerans och att anta konkreta riktlinjer i syfte att undanröja rasism, på grundval av och med fullständig respekt för Durbanförklaringen och handlingsprogrammet.
   w) Europaparlamentet uppmanar rådet att se till att de negativa händelser som förknippas med den första konferensen i Durban inte upprepas. Parlamentet uppmanar samtliga EU-medlemsstater att säkerställa civilsamhällets deltagande i konferensen 2009 för översyn av åtagandena från Durban i Genève, i enlighet med FN-stadgan och resolution 1996/31 av den 25 juli 1996 från FN:s ekonomiska och sociala råd.
   x) Europaparlamentet uppmanar alla EU:s medlemsstater att främja och skydda barns rättigheter genom att stödja integreringen av barns rättigheter i all verksamhet inom de berörda organen och mekanismerna i FN-systemet.
   EU och FN:s fredsbevarande kommission
   y) Europaparlament anser att EU-medlemsstaterna kollektivt bör stödja en stärkt roll för den fredsbevarande kommissionen i relation till FN-systemet och se till att dess rekommendationer vederbörligen beaktas av relevanta FN-organ och förespråka ökade synergier mellan den fredsbevarande kommissionen och FN:s byråer, fonder och program. Parlamentet betonar vikten av närmare samarbete mellan den fredsbevarande kommissionen och de internationella finansiella institutioner som är verksamma i länder som håller på att ta sig ur en konflikt.
   z) Europaparlamentet uppmanar rådet och EU-medlemsstaterna att uppmuntra bidrag till FN:s fond för fredsbyggande för att se till att den förses med tillräckliga resurser.
   aa) Europaparlamentet uppmanar med kraft EU-medlemsstaterna i säkerhetsrådet att underlätta samråd med den fredsbevarande kommissionen om hänskjutande av nya länder till denna kommission och om mandatet för integrerade fredsskapande insatser, särskilt för att säkerställa en smidig övergång från fredsbevarande till fredsbyggande insatser i sinom tid. Parlamentet välkomnar i detta avseende att stödkontoret för fredsbyggande arbete är knutet till den integrerade uppdragsplaneringsprocessen.
   ab) Utöver att förbättra samordningen mellan aktörerna, att säkerställa en förutsebar finansiering och att öka den internationella uppmärksamheten på länder efter konflikter, anser Europaparlamentet det viktigt att den fredsbevarande kommissionen tillsammans med de relevanta FN-avdelningarna också tar itu med behovet av att förbättra organisationens inlärningsförmåga på området för fredsbyggande arbete.
   ac) Mot bakgrund av ovanstående betonar Europaparlamentet behovet av att se till att den fredsbevarande kommissionens personalresurser och finansiella resurser står i proportion till FN-organens och mottagarländernas uppdrag och förväntningar, och uppmanar EU-medlemsstaterna att diskutera denna fråga i den relevanta kommittén i FN:s generalförsamling.
   EU och millennieutvecklingsmålen
   ad) Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet att stödja kommissionsordförande José Manuel Barrosos och kommissionsledamot Louis Michels uppmaning till EU-medlemsstaterna att utarbeta tydliga och bindande nationella tidsplaner och budgetar för att öka det reella biståndet för att nå det gemensamma målet på 0,56 procent av bruttonationalinkomsten 2010 och 0,7 procent 2015.
   ae) Europaparlamentet påminner EU-medlemsstaterna om att inga nya löften och förfaranden behövs nu för att uppnå millennieutvecklingsmålen, och att man i stället måste inrikta sig på att uppfylla de löften och åtaganden som redan har ingåtts och trappa upp de befintliga förfarandena.
   af) Europaparlamentet konstaterar att det krävs fortsatta insatser för att hantera krisen i den offentliga finansieringen av hälsovårdstjänster om de tre millennieutvecklingsmålen på hälsoområdet ska kunna nås genom lämplig och förutsägbar regelbunden finansiering av personal, tillgång till läkemedel och en decentraliserad och deltagarvänlig förvaltning. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att göra allt som står i deras makt för att förstärka allmänna, integrerade hälsovårdssystem som tillgodoser de lokala behoven och gradvis integrera sjukdomsspecifika program (millenniemål nr 6).
   ag) Europaparlamentet anser att jämställdhet mellan kvinnor och män (millenniemål nr 3) spelar en central roll i insatserna för att uppnå millennieutvecklingsmålen och rekommenderar EU:s medlemsstater att brådskande ta itu med det globala finansieringsunderskottet för att nå millenniemål nr 3. Parlamentet konstaterar att kvinnors egenmakt tillsammans med utbildning avsevärt bidrar till att nå millenniemål nr 4 om att minska barnadödligheten och mål nr 5 om mödrahälsa, som är avgörande indikatorer på de övergripande framstegen i utvecklingen.
   ah) Europaparlamentet konstaterar att cirka 93 miljoner barn i grundskoleåldern, av vilka de flesta var flickor, fortfarande inte deltog i skolundervisning 2006, trots de betydande framsteg som har gjorts när det gäller den allmänna grundskoleutbildningen under de senaste åren. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att ta itu med de ökande finansiella behoven för att stödja utbildning, bl.a. i konfliktdrabbade svaga stater.
   ai) Europaparlamentet påminner om EU:s åtaganden för att främja politisk samstämdhet för utveckling och rekommenderar att rådet och EU-medlemsstaterna verkar för att en FN-omfattande diskussion ska föras om hur det ska kunna säkerställas att insatserna och målen när det gäller klimatförändringen förstärker arbetet för att nå millennieutvecklingsmålen. Parlamentet konstaterar att mycket större bidrag till anpassningsfonder krävs för en "klimatsäker" utveckling i de fattigaste länderna.
   aj) Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att aktivt delta i högnivåmötet om ett nytt partnerskap för Afrikas utveckling (Nepad) som ska hållas den 22 september 2008 och i FN:s högnivåmöte om millennieutvecklingsmålen som ska hållas den 25 september 2008 i New York.
   ak) Europaparlamentet rekommenderar rådet och EU:s medlemsstater att återuppta diskussionerna om skuldlättnad på FN-nivå för att omvärdera kriterierna för hållbara skulder i syfte att främja framsteg med utvecklingsmålen snarare än skuldåterbetalning.
   al) Europaparlamentet anser att mödradödligheten förblir oacceptabelt hög i många utvecklingsländer, där över 500 000 kvinnor dör varje år av komplikationer i samband med graviditet och förlossning som är möjliga att behandla och förebygga. Parlamentet uppmanar därför med kraft EU:s medlemsstater att kraftigt öka insatserna och finansieringen för att säkerställa allmän tillgång till och information om tjänster som rör sexuell och reproduktiv hälsa, vilket är avgörande för att nå millennieutvecklingsmålen om hälsa, jämställdhet och kamp mot fattigdomen.
   am) Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet och EU:s medlemsstater att vidta åtgärder för att minska snedvridningen av handeln mot bakgrund av den nuvarande livsmedelskrisen.
   Ett förbättrat samarbete mellan EU och FN i praktiken
   an) Europaparlamentet uppmanar med kraft EU-medlemsstaterna och kommissionen att stödja FN:s demokratifond, både politiskt och finansiellt.
   ao) Europaparlamentet uppmanar rådet och särskilt de EU-medlemsstater som är permanenta eller icke-permanenta medlemmar i FN:s säkerhetsråd att förespråka en översyn av FN:s sanktionssystem (svarta listor över terrorister) för att bringa det i överensstämmelse med skyldigheterna enligt FN:s konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, särskilt genom att inrätta lämpliga förfaranden för delgivning och överklagande. Som ett första steg i rätt riktning välkomnar parlamentet i detta sammanhang att FN:s säkerhetsråd antagit resolution 1730 (2006) som fastställer ett förförande för avförande från förteckningar och en kontaktpunkt vid FN:s sekretariat för förfrågningar om att avföras från förteckningar.
   ap) Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att före den ovannämnda översynskonferensen inleda en debatt inom FN om de utmaningar som Internationella brottmålsdomstolen står inför, vilka kan undergräva domstolens effektivitet för att nå ett avtal om den ännu olösta frågan om en definition av brottet aggression och villkoren för hur domstolen får utöva sin jurisdiktion enligt artikel 5.2 i Romstadgan.
   aq) Europaparlamentet anser mot bakgrund av de uppenbara följderna av klimatförändringen för miljontals människor att EU aktivt bör uppmuntra parterna i FN:s ramkonvention om klimatförändringar att fortsätta förhandlingarna för att få till stånd ett internationellt klimatförändringsavtal före slutet av 2009. Parlamentet uppmanar EU-medlemsstaterna att gå i täten för sådana omfattande globala förhandlingar. Parlamentet uppmanar dessutom med kraft EU-medlemsstaterna att i detta sammanhang främja förnybara och koldioxidneutrala energiresurser. Parlamentet anser slutligen att EU-medlemsstaterna bör överväga att rekommendera att det inrättas en katastrofrådgivningsenhet på FN-nivå, som skulle ge regeringarna systematiska råd om effektiv katastrofberedskap.
   ar) Europaparlamentet uppmanar aktörerna inom såväl EU som FN att generellt överväga ett samarbete mellan EU och Afrikanska unionen för att skapa fred och säkerhet på den afrikanska kontinenten, och särskilt fundera över hur FN kan förbättra kvaliteten i sina uppdrag genom att utnyttja EU:s kompletterande kapacitet. Parlamentet rekommenderar att man noga överväger en sammanslagning av resurserna i syfte att skapa synergier inte bara i fråga om teknik och militär utrustning, utan också med hänsyn till mandatets legitimitet och erkännande, samt dess kostnadseffektivitet och ändamålsenlighet.
   as) Europaparlamentet uppmanar rådet att även i fortsättningen starkt prioritera uppbyggandet av framgångsrika tvärregionala partnerskap och särskilt att arbeta med partner i alla världens regioner, för att säkerställa ett effektivt genomförande av resolution 62/149 från FN:s generalförsamling, där säkerhetsrådet uppmanar till ett världsomfattande moratorium för avrättningar i syfte att avskaffa dödsstraffet.
   at) Europaparlamentet noterar att FN:s generalsekreterare beslutat att omstrukturera FN:s uppdrag i Kosovo och tilldelar EU sålunda en större operationell roll på området för rättsstatsprincipen och uppmanar EU:s medlemsstater, som enhälligt har ställt sig bakom inrättandet av EU:s rättsstatsuppdrag (Eulex Kosovo), att noga övervaka att beslutet tillämpas på fältet.
   au) Europaparlamentet uttrycker oro över dödläget i förhandlingarna om nedrustning om sådana frågor som ett fördrag om förbud mot tillverkning av klyvbart material för vapenändamål, ett kontrollprotokoll för konventionen om biologiska vapen samt den passiva inställningen till ratificeringen av fördraget om fullständigt förbud mot kärnsprängningar. Parlamentet anser emellertid att FN:s generalförsamlings 63:e session ger EU en utmärkt möjlighet att visa ledarskap i främjandet av ratificering och allmän spridning av det nyligen överenskomna fördraget om förbud mot klustervapen och inledandet av förhandlingar för att sluta ett internationellt fördrag om vapenhandel och ett internationellt fördrag för att införa ett globalt förbud mot vapen som innehåller utarmat uran. Parlamentet uppmanar EU och FN att fortsätta sina insatser för att stärka FN:s handlingsprogram om olaglig handel med handeldvapen och lätta vapen och utöka tillämpningsområdet för Ottawakonventionen om förbud mot truppminor.
   av) Europaparlamentet uppmanar med kraft EU-medlemsstaterna att göra nödvändiga insatser för att säkra ett internationellt samförstånd för att kunna slutföra förhandlingarna om en övergripande konvention om internationell terrorism.
   aw) Europaparlamentet uppmanar rådet att uppmuntra alla åtgärder för integrering av ett jämställdhetsperspektiv i alla aspekter av FN:s verksamhet och lämplig finansiering för detta.
   ax) Europaparlamentet uppmanar rådet att stödja alla åtgärder för att bekämpa utrotning av arter och för att skydda miljön samt att mobilisera de nödvändiga finansiella resurserna.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet och, för kännedom, till kommissionen.

(1) EUT C 96 E, 21.4.2004, s. 79.
(2) EUT C 124 E, 25.5.2006, s. 549.
(3) EUT C 227 E, 21.9.2006, s. 582.


Ändring av direktiv 2004/49/EG om säkerhet på gemenskapens järnvägar ***II
PDF 193kWORD 26k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 juli 2008 om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2004/49/EG om säkerhet på gemenskapens järnvägar (järnvägssäkerhetsdirektivet) (16133/3/2007 – C6-0129/2008 – 2006/0272(COD))
P6_TA(2008)0340A6-0223/2008

(Medbeslutandeförfarandet: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (16133/3/2007 – C6-0129/2008)(1),

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(2), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0784),

–   med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 62 i arbetsordningen,

–   med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för transport och turism (A6-0223/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten såsom ändrad av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid andra behandlingen den 9 juli 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/.../EG om ändring av direktiv 2004/49/EG om säkerhet på gemenskapens järnvägar (järnvägssäkerhetsdirektivet)

P6_TC2-COD(2006)0272


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid andra behandlingen den slutliga rättsakten, direktiv 2008/110/EG.)

(1) EUT C 122 E, 20.5.2008, s. 10.
(2) Antagna texter från sammanträdet 29.11.2007, P6_TA(2007)0557.


Ändring av förordning (EG) nr 881/2004 om inrättande av en europeisk järnvägsbyrå ***II
PDF 193kWORD 26k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 juli 2008 om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 881/2004 om inrättande av en europeisk järnvägsbyrå (järnvägsbyråförordningen) (16138/3/2007 – C6-0131/2008 – 2006/0274(COD))
P6_TA(2008)0341A6-0210/2008

(Medbeslutandeförfarandet: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (16138/3/2007 – C6-0131/2008)(1),

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(2), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0785),

–   med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 62 i arbetsordningen,

–   med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för transport och turism (A6-0210/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten såsom ändrad av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid andra behandlingen den 9 juli 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2008 om ändring av förordning (EG) nr 881/2004 om inrättande av en europeisk järnvägsbyrå (järnvägsbyråförordningen)

P6_TC2-COD(2006)0274


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid andra behandlingen den slutliga rättsakten, förordning (EG) nr 1335/2008.)

(1) EUT C 93 E, 15.4.2008, s. 1.
(2) Antagna texter från sammanträdet 29.11.2007, P6_TA(2007)0558.


Gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen (omarbetning) ***II
PDF 192kWORD 32k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 juli 2008 om rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma regler för tillhandahållande av lufttrafik i gemenskapen (omarbetning) (16160/4/2007 – C6-0176/2008 – 2006/0130(COD))
P6_TA(2008)0342A6-0264/2008

(Medbeslutandeförfarandet: andra behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt (16160/4/2007 – C6-0176/2008)(1),

–   med beaktande av parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet(2), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0396),

–   med beaktande av artikel 251.2 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 67 i arbetsordningen,

–   med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för transport och turism (A6-0264/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner den gemensamma ståndpunkten.

2.  Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med den gemensamma ståndpunkten.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna rättsakten, i enlighet med artikel 254.1 i EG-fördraget.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att underteckna rättsakten, efter kontroll av att alla förfaranden vederbörligen avslutats, och att i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

(1) EUT C 129 E, 27.5.2008, s. 1.
(2) Antagna texter från sammanträdet 11.7.2007, P6_TA(2007)0337.


Program för modernisering av den europeiska företags- och handelsstatistiken (Meets-programmet) ***I
PDF 197kWORD 29k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 juli 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ett program för modernisering av den europeiska företags- och handelsstatistiken (Meets-programmet) (KOM(2007)0433 – C6-0234/2007 – 2007/0156(COD))
P6_TA(2008)0343A6-0240/2008

(Medbeslutandeförfarande: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0433),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 285 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0234/2007),

–   med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning(1),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från budgetutskottet (A6-0240/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet anser att den finansieringsram som anges i lagförslaget måste vara förenlig med taket för underrubrik 1a i den fleråriga budgetramen 2007–2013 efter att den ändrats genom beslut 2008/371/EC(2), och påpekar att det årliga beloppet kommer att beslutas under det årliga budgetförfarandet i enlighet med bestämmelserna i punkt 37 i det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006.

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 9 juli 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut nr .../2008/EG om ett program för modernisering av den europeiska företags- och handelsstatistiken (Meets-programmet)

P6_TC1-COD(2007)0156


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, beslut nr 1297/2008/EG.)

(1) EUT C 139, 14.6.2006, s. 1.
(2) EUT L 128, 16.5.2008, s. 8.


Batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer ***I
PDF 192kWORD 25k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 juli 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer beträffande artikel 6.2 om utsläppande på marknaden av batterier och ackumulatorer (KOM(2008)0211 – C6-0165/2008 – 2008/0081(COD))
P6_TA(2008)0344A6-0244/2008

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0211),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 95.1 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram förslaget för parlamentet (C6-0165/2008),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0244/2008),

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hänskjuta ärendet till parlamentet igen om den har för avsikt att ändra sitt förslag väsentligt eller ersätta det med en annan text.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen dess ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 9 juli 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/.../EG om ändring av direktiv 2006/66/EG om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer vad gäller utsläppande på marknaden av batterier och ackumulatorer

P6_TC1-COD(2008)0081


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, direktiv 2008/103/EG.)


Begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) ***I
PDF 267kWORD 29k
Resolution
Text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 juli 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av rådets direktiv 76/769/EEG om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) 2-(2-metoxietoxi)etanol, 2-(2-butoxietoxi)etanol, metylendifenyldiisocyanat, cyklohexan och ammoniumnitrat (KOM(2007)0559 – C6-0327/2007 – 2007/0200(COD))
P6_TA(2008)0345A6-0135/2008

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0559),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0327/2007),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0135/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 9 juli 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut nr .../2008/EG om ändring av rådets direktiv 76/769/EEG vad gäller begränsning av användning och utsläppande på marknaden av 2-(2-metoxietoxi)etanol, 2-(2-butoxietoxi)etanol, metylendifenyldiisocyanat, cyklohexan och ammoniumnitrat

P6_TC1-COD(2007)0200


(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, beslut nr 1348/2008/EG.)


Villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten ***I
PDF 547kWORD 141k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 juli 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1775/2005 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten (KOM(2007)0532 – C6-0319/2007 – 2007/0199(COD))
P6_TA(2008)0346A6-0253/2008

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0532),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artikel 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0319/2007),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6-0253/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 9 juli 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2008 om ändring av förordning (EG) nr 1775/2005 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten

P6_TC1-COD(2007)0199


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95,

med beaktande av kommissionens förslag║,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(3), och

av följande skäl:

(1)  Den inre marknaden för gas, som gradvis har genomförts sedan 1999, syftar till att skapa faktiska valmöjligheter för alla gemenskapens konsumenter (både medborgare och företag), nya affärsmöjligheter och ökad handel över gränserna för att därigenom säkerställa ökad effektivitet, konkurrenskraftiga priser, högre kvalitet på tjänsterna och tillträde för så många som möjligt och bidra till försörjningstrygghet och hållbarhet.

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas ║(4) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1775/2005 av den 28 september 2005 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten(5) har i hög grad bidragit till skapandet av en sådan inre marknad för naturgas.

(3)  Rätten att sälja gas i en annan medlemsstat på lika villkor, utan diskriminering eller andra nackdelar, kan för närvarande emellertid inte garanteras alla företag i gemenskapen. Framför allt finns det ännu inte något icke-diskriminerande nättillträde eller någon myndighetstillsyn som är lika effektiv i samtliga medlemsstater och isolerade marknader kvarstår.

(4)   Tillräcklig gränsöverskridande sammanlänkningskapacitet för gas bör skapas som ett första steg mot integrerade marknader och för att fullborda den inre marknaden för naturgas.

(5)  I kommissionens meddelande av den 10 januari 2007 "En energipolitik för Europa'║ framhävs betydelsen av att fullborda den inre marknaden för naturgas och skapa lika villkor för alla gasbolag i gemenskapen. Kommissionens meddelanden från samma dag om utsikterna för den inre el- och gasmarknaden║ och dess utredning i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 1/2003 av de europeiska gas- och elsektorerna║ visar att de nuvarande reglerna och åtgärderna inte har genomförts i tillräcklig utsträckning i alla medlemsstater och att målen för en välfungerande inre marknad för energi därför hittills inte har kunnat uppnås på ett tillfredsställande sätt.

(6)  Förordning (EG) nr 1775/2005 behöver anpassas i enlighet med dessa meddelanden för att förbättra regleringen av den inre marknaden för naturgas.

(7)  Detta kräver i synnerhet och fysiska sammanlänkningar mellan gasnätverk som ett ökat samarbete och en ökad samordning mellan de systemansvariga för överföringssystemen för att få till stånd en fortskridande överensstämmelse mellan de tekniska och kommersiella föreskrifterna så att ett effektivt och öppet tillträde till överföringsnäten över gränserna kan garanteras, liksom en tillräckligt samordnad och långsiktig planering samt sund teknisk utveckling för gemenskapens överföringsnät. I denna process måste miljöhänsyn tas och man bör också främja energieffektivitet, -forskning och -innovation, i synnerhet i fråga om ökad användning av förnybar energi och spridning av teknik som ger låga utsläpp. De systemansvariga för överföringssystemen bör sköta sina nät enligt dessa kompatibla tekniska föreskrifter och marknadsföreskrifter.

(8)  För att gasöverföringsnäten i gemenskapen ska kunna fungera på bästa sätt bör det upprättas ett europeiskt nät för de systemansvariga för överföringssystemen. Dess arbetsuppgifter bör utföras i överensstämmelse med gemenskapens konkurrensregler som även fortsättningsvis ska gälla för beslut avseende det europeiska nätet för systemansvariga för överföringssystemen. Organisationens uppgifter ska vara väldefinierade och arbetssättet ska garantera effektivitet, representativitet och insyn. Eftersom större framsteg kan göras via regionala insatser, ska de systemansvariga för överföringsnäten inrätta regionala nivåer inom den övergripande samarbetsorganisationen och samtidigt se till att resultaten på regional nivå överensstämmer med föreskrifter och investeringsplaner på gemenskapsnivå. Medlemsstaterna bör främja samarbete och övervaka nätets effektivitet på regional nivå.

(9)  För att öka konkurrensen på grossistmarknaderna för flytande gas är det ytterst viktigt att naturgashandeln kan skötas oavsett dess plats i systemet. Det enda sättet att göra detta är att ge nätanvändarna frihet att självständigt boka inmatnings- och uttagskapacitet och därmed upprätta transport av naturgas genom områden i stället för på avtalsenliga vägar. De flesta intressegrupperna meddelade redan vid det sjätte forumet i Madrid att de föredrar inmatnings- och uttagssystem.

(10)  Det förekommer avsevärd avtalsbetingad överbelastning i naturgasnätet. Principerna för hantering av överbelastning och kapacitetstilldelning för nya eller nyligen förhandlade avtal baseras därför på frigörande av outnyttjad kapacitet genom att nätanvändarna får möjlighet att återförsälja eller hyra ut avtalsenlig kapacitet i andra hand. Dessa principer vilar också på de systemansvarigas skyldighet att erbjuda outnyttjad kapacitet till marknaden, med åtminstone en dags framförhållning och möjlighet till frånkoppling. Med tanke på den stora andelen befintliga avtal och behovet att skapa verkligt lika villkor mellan användare av ny och befintlig kapacitet bör dessa principer tillämpas för all avtalskapacitet, även befintliga avtal.

(11)  Marknadsövervakningen, som de senaste åren har utövats av de nationella tillsynsmyndigheterna och av kommissionen, har visat att kraven på insyn och bestämmelser om tillträde till infrastruktur inte är tillräckliga för att garantera en verklig, välfungerande, effektiv och öppen inre marknad.

(12)  Likvärdig tillgång till information om systemets fysiska status är nödvändig så att alla marknadsaktörer har möjlighet att bedöma den övergripande situationen när det gäller tillgång och efterfrågan och att identifiera orsakerna till förändringar av grossistpriset. Detta inbegriper mer exakt information om tillgång och efterfrågan, nätkapacitet, flöden och underhåll, balansering, tillgänglighet samt lageranvändning. Eftersom dessa uppgifter är av stor vikt för att marknaden ska kunna fungera väl måste restriktionerna för offentliggörande med hänvisning till sekretessen lyftas.

(13)  För att öka marknadens förtroende måste marknadsaktörerna kunna vara säkra på att effektiva sanktioner verkställs för företag som missbrukar sin ställning. De behöriga myndigheterna bör ges befogenhet att göra en fullödig bedömning av påståenden om missbruk av marknadsställning. De behöriga myndigheterna behöver därför tillgång till uppgifter om operativa beslut som fattas av leverantörer. På gasmarknaden meddelas alla sådana beslut de systemansvariga i form av kapacitetsreservationer, nomineringar och genomförda flöden. De systemansvariga bör hålla information om sådana beslut lätt tillgänglig för de behöriga myndigheterna för en viss fastställd period. De behöriga myndigheterna bör dessutom regelbundet kontrollera att systemoperatörerna efterlever reglerna.

(14)  Konkurrens om hushållskunder kräver att leverantörer inte blockeras när de vill etablera sig på nya detaljmarknader. Regler och ansvarsområden som styr leverantörskedjan måste därför vara kända för alla parter på marknaden. De behöver även harmoniseras så att integrationen av gemenskapsmarknaden förbättras. De behöriga myndigheterna bör regelbundet kontrollera att marknadsaktörerna efterlever reglerna.

(15)  Tillgången på lagringsanläggningar för naturgas och flytande naturgas (LNG) är otillräcklig i vissa medlemsstater och genomförandet av befintliga regler måste därför förbättras radikalt. En granskning utförd av Europeiska gruppen av tillsynsmyndigheter för el och gas (ERGEG) visade att de riktlinjer för god tillträdespraxis av tredje part för operatörer av lagringssystem, som hade beslutats av samtliga intressegrupper i Madridforumet, i vissa fall tillämpas otillfredsställande och måste därför göras bindande. Även om de frivilliga riktlinjerna har genomförts så gott som överallt i hela Europeiska unionen så skulle deras bindande karaktär öka marknadsaktörernas förtroende för att tillträdet till lagringsanläggningar är icke-diskriminerande.

(16)  I förordning (EG) nr 1775/2005 fastställs att vissa åtgärder ska genomföras i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter.(6)

(17)  Beslut 1999/468/EG har ändrats genom rådets beslut 2006/512/EG(7), som införde ett föreskrivande förfarande med kontroll för åtgärder med allmän räckvidd vilka är avsedda att ändra icke väsentliga delar av en grundläggande rättsakt som har antagits i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, bland annat genom att stryka vissa av dessa delar eller komplettera dem med nya icke väsentliga delar.

(18)  I enlighet med Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande om beslut 2006/512/EG(8), måste redan gällande rättsakter som antagits i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget anpassas i enlighet med tillämpliga förfaranden för att det föreskrivande förfarandet med kontroll skall vara tillämpligt på dessa rättsakter.

(19)  Kommissionen bör ges befogenhet att anta åtgärder som är nödvändiga för att tillämpa förordning (EG) nr 1775/2005 för att fastställa eller anta de riktlinjer som krävs för att tillhandahålla det minimum av harmonisering som är nödvändigt för att uppnå målet med denna förordning. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar i förordning (EG) nr 1775/2005 bland annat genom att komplettera den med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll ║ i artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(20)  Förordning (EG) nr 1775/2005 bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 1775/2005 ska ändras på följande sätt:

(1)  Artikel 1 ska ersättas med följande:"

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

Genom denna förordning

   a) införs icke-diskriminerande regler när det gäller villkoren för tillträde till överföringssystem för gas, med hänsyn till de nationella och regionala marknadernas särdrag för att säkerställa att den inre marknaden för gas fungerar väl,
   b) införs icke-diskriminerande regler när det gäller villkoren för tillträde till anläggningar för flytande naturgas och lagringsanläggningar,
   c) underlättas uppkomsten av en väl fungerande och ▌öppen grossistmarknad med en hög nivå för tryggad gasförsörjning och tillhandahålla mekanismer för att harmonisera reglerna för nättillträde för gränsöverskridande handel med gas.

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 6a.4, ska denna förordning endast gälla för lagringsanläggningar som omfattas av artikel 19.3–4 i direktiv 2003/55/EG.

I de syften som avses i första stycket ingår fastställandet av harmoniserade principer för fastställande av tariffer, eller beräkningsmetoderna för dessa, för nättillträde, upprättande av tjänster för tredjepartstillträde och harmoniserade principer för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastningar, beslut om insynskrav, balanseringsregler och obalanskostnader samt underlättande av handeln med kapacitetsrättigheter.

"

(2)  Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

  a) Punkt 1 ska ändras på följande sätt:
   i) Punkt 1 ska ersättas med följande:"
   1) "överföring": transport av naturgas genom en transitrörledning eller ett rörledningsnät som i huvudsak består av högtrycksrörledningar, med undantag för transport genom rörledningar eller rörledningsnät i tidigare led och med undantag för rörledningar eller rörledningsnät som sammanlänkar lagring och lokal distribution samt i allmänhet med undantag för transport genom rörledningar som huvudsakligen används för lokal distribution av naturgas.
"
   ii) Följande punkter ska läggas till:"
   24) "anläggningskapacitet för flytande gas": kapacitet vid en LNG-terminal för kondensering av naturgas eller import, avlastning och återställande av naturgas från LNG.
   25) "utrymme": den volym naturgas som en användare av en lagringsanläggning har rätt att använda för naturgaslagring.
   26) "produktionskapacitet": den takt i vilken en användare av en lagringsanvändning har rätt att ta ut naturgas från lagringsanläggningen.
   27) "inmatningskapacitet": den takt i vilken en användare av en lagringsanläggning har rätt att mata in naturgas till lagringsanläggningen.
   28) "lagringskapacitet": kombinationen utrymme, inmatningskapacitet och produktionskapacitet.

29)   "byrån": byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter som upprättas genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr …/2008 av den ... [om upprättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter]*.
_______________
* EUT L ..."
   b) Punkt 2 ska ersättas med följande:"
2.  Utan att det påverkar tillämpningen av definitionerna i punkt 1 ska de definitioner i artikel 2 i direktiv 2003/55/EG som är relevanta för tillämpningen av den här förordningen tillämpas med undantag av definitionen av överföring i artikel 2 ║.
De definitioner som anges i led 3–23 i punkt 1 i den här artikeln och som avser överföring ska gälla analogt för lagrings- och LNG-anläggningar."

(3)  Följande artiklar ║ ska införas efter artikel 2:"

Artikel 2a

Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystem för gas

Alla systemansvariga för överföringssystemen ska samarbeta på gemenskapsnivå genom upprättandet av ett europeiskt nätverk av systemansvariga för överföringssystemen för gas för att kunna garantera en optimal förvaltning och en samordnad drift av de europeiska överföringssystemen för gas samt en sund teknikutveckling, och för att främja fullbordandet av den inre marknaden för gas, gränsöverskridande handel och väl fungerande energimarknader.

Artikel 2b

Upprättande av Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för gas

1.  Senast den […] ska de systemansvariga för överföringssystemen för gas, till kommissionen och byrån, lämna in ett utkast till stadgar, en förteckning över framtida medlemmar och ett utkast till arbetsordning ▌för inrättandet av ett europeiskt nätverk av systemansvariga för överföringssystemen för gas║.

2.  Inom två månader efter mottagandet ska byrån, efter formellt samråd med de organisationer som företräder samtliga aktörer, särskilt systemanvändare och kunder, yttra sig till kommissionen om utkastet till stadgar, medlemsförteckningen och utkastet till arbetsordning.

3.  Kommissionen ska yttra sig om utkastet till stadgar, medlemsförteckningen och utkastet till arbetsordning, med beaktande av byråns yttrande enligt punkt 2 och inom tre månader efter mottagandet av detta.

4.  Inom tre månader efter det att kommissionen har yttrat sig ska de systemansvariga upprätta det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för gas, anta och offentliggöra stadgarna och arbetsordningen.

Artikel 2c

Arbetsuppgifter för Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystem för gas

1.  För att uppnå de mål som fastställs i artikel 2a ska Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för gas, i enlighet med förfarandet i artikel 2d jämförd med artikel 6.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2008 [om upprättande av byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter], enas om och lämna in följande till byrån för godkännande:

   a) Ett utkast till nätföreskrifter på de områden som anges i punkt 3, och som utarbetats i samarbete med marknadsaktörerna och nätanvändarna.
   b) Gemensamma verktyg för nätverkets funktion och forskningsplaner.
   c) En tioårig investeringsplan, inklusive en rapport om tillgång och efterfrågan, vartannat år.
   d) Åtgärder för att garantera samordning i realtid för nätdrift i normala och akuta situationer.
   e) Riktlinjer för samordningen av det tekniska samarbetet mellan gemenskapens och tredjelands systemansvariga för överföringssystemen.
   f) Ett årsarbetsprogram som baserar sig på de prioriteringar som byrån har fastställt.
   g) En årsrapport.
   h) Årliga försörjningsprognoser för sommar och vinter.

2.  Årsarbetsprogrammet enligt punkt 1 f ska innehålla en förteckning och beskrivning av nätföreskrifterna, en samordningsplan för nätverket samt forsknings- och utvecklingsverksamhet; både förteckningen och beskrivningen ska utarbetas det året och åtföljas av en preliminär tidsplan.

3.  Nätföreskrifterna ska omfatta följande områden, enligt prioriteringarna i årsarbetsprogrammet:

   a) Regler för säkerhet och tillförlitlighet, inklusive för driftskompatibilitet och driftsrutiner i akutsituationer.
   b) Regler för anslutning och tillträde till nät.
   c) Regler för gränsöverskridande kapacitetsfördelning och hantering av överbelastning.
   d) Nätrelaterade regler för öppenhet och insyn.
   e) Regler för balansering och betalning
   f) Energieffektivitet för naturgasnät.

4.  Byrån ska övervaka att Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för gas genomför nätföreskrifterna.

5.  Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystem för gas ska vartannat år publicera en tioårig plan för investeringar i näten, efter byråns godkännande av den. Investeringsplanen ska omfatta utformningen av det integrerade nätverket med beaktande av LNG- och lagringsanläggningar, ett utvecklingsscenario, en rapport om tillgång och efterfrågan samt en bedömning av systemets uthållighet. Investeringsplanen ska särskilt grundas på de nationella investeringsplanerna, med beaktande av nätets gemenskapsrelaterade och regionala aspekter av nätplanering, inklusive riktlinjerna för transeuropeiska energinät, i enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut nr 1364/2006/EG*. I planen ska investeringsluckor identifieras, särskilt med avseende på gränsöverskridande kapacitet och investeringar i sammanlänkningar ingå, framför allt ska prioritet ges till anslutningar mellan "energiöar" och gasnätverk i gemenskapen och till annan infrastruktur som behövs för effektiv handel och konkurrens samt för försörjningstryggheten. De faktorer som på grund av skillnader i godkännandeförfaranden eller godkännandepraxis hindrar en utbyggnad av nätet ska ses över.

De systemansvariga för överföringssystemen ska genomföra den offentliggjorda investeringsplanen.

6.  På eget initiativ får Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för gas föreslå ett utkast till nätföreskrifter på andra områden än dem som anges i punkt 3 till byrån, för att uppnå de mål som fastställs i artikel 2a. Byrån ska därefter anta nätföreskrifterna i enlighet med det förfarande som avses i artikel 2f och se till att dessa föreskrifter inte står i strid med de riktlinjer som antagits enligt artikel 2e.

Artikel 2d

Byråns övervakningsuppgifter

1.  Byrån ska övervaka att Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för gas genomför uppgifterna i artikel 2c.1.

2.  Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för gas ska lämna in ett utkast till nätföreskrifter och de handlingar som avses i artikel 2c (1) till byrån för godkännande.

Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystem för gas ska samla in all relevant information om genomförande av nätföreskrifterna och lämna den till byrån för utvärdering.

3.  Byrån ska övervaka genomförandet av de tekniska föreskrifterna, den tioåriga investeringsplanen och årsarbetsprogrammet och redovisa resultaten av denna kontroll i sin årsberättelse. Om de systemansvariga för överföringssystemen inte uppfyller nätföreskrifterna, den tioåriga investeringsplanen eller årsarbetsprogrammet från Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för gas ska byrån informera kommissionen om detta.

Artikel 2e

Utarbetande av riktlinjer

1.  Kommissionen ska efter samråd med byrån upprätta en årlig prioritetslista med frågor av särskild betydelse för utvecklingen av den inre gasmarknaden.

2.  På grundval av prioritetslistan ska kommissionen ge byrån i uppdrag att inom sex månader ta fram ett utkast till riktlinjer med grundläggande, tydliga och objektiva principer för harmonisering av reglerna, enligt vad som fastställs i artikel 2c.

3.  Under utarbetandet av dessa riktlinjer ska byrån hålla formella och öppna samråd med Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystem för gas och övriga berörda parter.

4.  Byrån ska anta utkastet till riktlinjer på grundval av dessa samråd. Den ska redovisa alla synpunkter som framförts under samråden och förklara hur dessa synpunkter har beaktats. I de fall där synpunkterna inte har beaktats ska byrån ange skälen till detta.

5.  Kommissionen får på eget initiativ eller på byråns begäran inleda samma förfarande för att uppdatera riktlinjerna.

Artikel 2f

Utarbetande av nätföreskrifter

1.   Senast sex månader efter det att byrån har antagit riktlinjerna ska kommissionen i enlighet med artikel 2e ge Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystem för gas i uppdrag att utarbeta utkast till nätföreskrifter i full överensstämmelse med principerna i riktlinjerna.

2.   Vid utarbetandet av dessa föreskrifter ska Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystem för gas beakta marknadsaktörernas och nätanvändarnas tekniska sakkunskap och hålla dem underrättade om de framsteg som görs.

3.   Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystem för gas ska lämna in utkastet till föreskrifter till byrån.

4.   Byrån ska hålla formella och öppna samråd om utkastet till nätföreskrifter.

5.  Byrån ska anta utkastet till föreskrifter på grundval av dessa samråd. Den ska redovisa alla synpunkter som framförts under samråden och förklara hur dessa synpunkter har beaktats. I de fall där synpunkterna inte har beaktats ska byrån ange skälen till detta.

6.   Byrån får på eget initiativ eller på begäran av det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystem för gas se över de befintliga nätföreskrifterna enligt samma förfarande.

7.  På rekommendation av byrån får kommissionen lämna in nätföreskrifterna till den kommitté som avses i artikel 14.1 för slutligt antagande i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 14.2.

Artikel 2g

Samråd

1.  Byrån ska, ▌på ett sätt som garanterar öppenhet och insyn, formellt samråda med marknadsaktörerna ▌; samrådet ska inbegripa leveransföretag, kunder, systemanvändare, systemansvariga för distributionssystem, systemansvariga för LNG-anläggningar och systemansvariga för lagringssystem, samt relevanta (näringslivs-)organisationer, tekniska organ och fora för berörda parter.

2.  Samtliga dokument och protokoll från sammanträden med anknytning till de frågor som tas upp i punkt 1 ska offentliggöras.

3.  Innan riktlinjerna och nätföreskrifterna antas, ska byrån redovisa de synpunkter som framförts under samrådsförfarandet och förklara hur de har tagits i beaktande. I de fall där synpunkter inte har beaktats ska skälen till det anges.

4.  Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystemen för gas ska samarbeta med marknadsaktörerna och nätanvändarna i enlighet med artikel 2f.2.

Artikel 2h

Kostnader

Kostnaderna för den verksamhet som bedrivs av Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystem för gas som anges i artiklarna 2a–2i ska uppbäras av de systemansvariga för överföringssystemet och tas med i beräkningen av tariffer.

Artikel 2i

Regionalt samarbete mellan systemansvariga för överföringssystemen

1.  De systemansvariga för överföringssystemen ska inleda regionalt samarbete inom Europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystem för gas för att bidra till de arbetsuppgifter som anges i artikel 2c.1. De ska särskilt offentliggöra en regional investeringsplan vartannat år och får fatta investeringsbeslut baserade på denna plan.

Den regionala investeringsplanen får inte stå i strid med den tioåriga investeringsplan som anges i artikel 2c.1 c.

2.  De systemansvariga för överföringssystemen ska också genom att främja vissa driftslösningar garantera en optimal hantering av nätet och främja utvecklingen av energiutbyte, en samordnad fördelning av gränsöverskridande kapacitet ▌och kompatibla, gränsöverskridande balanseringsmekanismer.

3.   Medlemsstaternas nationella tillsynsmyndigheter och andra relevanta nationella myndigheter ska samarbeta på alla nivåer för att harmonisera marknadsstrukturen och integrera sina nationella marknader på minst en eller flera regionala nivåer, som en första övergångsfas mot en helt avreglerad inre marknad. De ska framför allt främja samarbetet mellan systemansvariga för överföringssystem på regional nivå och underlätta deras regionala integration för att skapa en konkurrenskraftig inre marknad, underlätta en harmonisering av deras regelverk och tekniska ramar, och i synnerhet integrera kvarstående "gasöar

______________

* EUT L 262, 22.9.2006, s. 1."

"

  4) Artikel 3.1 första stycket ska ersättas med följande:
   a) Första stycket ska ersättas med följande:"
1.   Tarifferna, eller de metoder som används för att beräkna dem, som systemansvariga för överföringssystem och LNG-system tillämpar och vilka godkänts av tillsynsmyndigheterna enligt artikel 25.2 i direktiv 2003/55/EG, samt de tariffer som offentliggjorts enligt artikel 18.1 i det direktivet, ska vara tydliga, ta hänsyn till systemets funktionsduglighet och förbättringen av det och återspegla de faktiska kostnaderna, i den utsträckning dessa kostnader motsvaras av dem som effektiva och strukturellt jämförbara nätoperatörer har och medger insyn, samtidigt som en rimlig avkastning på investeringar tillgodoses […]. Tarifferna, eller de metoder som används för att beräkna dem, ska tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt."
   b) Tredje stycket ska ersättas med följande:"
Tarifferna, eller de metoder som används för att beräkna dem ska underlätta effektiv gashandel och konkurrens och samtidigt hindra korssubventionering mellan nätanvändare samt ge incitament till investeringar och upprätthållande eller skapande av driftskompatibilitet för överföringsnät. Detta kan omfatta särskilda bestämmelser för nya investeringar."
   c) ║Följande stycken ska läggas till:"
Avgifter för nätanvändare ska fastställas separat och oberoende vid varje ingång till och utgång från överföringssystemet. Nätavgifter ska inte beräknas på grundval av avtal. Tillträdet till nätet ska vara öppet för nya aktörer på ett icke-diskriminerande sätt.
Tarifferna, eller de metoder som används för att beräkna dem, ska tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt och vara tydliga."

(5)  Rubriken till artikel 4 ska ersättas med följande:"

Tjänster för tredjepartstillträde avseende systemansvariga för överföringssystem

"

(6)  Följande artikel ska införas efter artikel 4:"

Artikel 4a

Tjänster för tredjepartstillträde när det gäller lagring och LNG-anläggningar

1.  Systemansvariga för LNG och lagring ska

   a) se till att de erbjuder tjänster på ett icke-diskriminerande sätt till samtliga nätanvändare som tillgodoser efterfrågan på marknaden; om en LNG-anläggning eller en systemansvarig för lagringssystem erbjuder samma tjänst till olika kunder samtidigt ska detta ske enligt likvärdiga avtalsvillkor,
   b) erbjuda tjänster som är förenliga med användning av sammanlänkade gastransportsystem och underlätta enkelt tillträde genom samarbete med de systemansvariga,
   c) offentliggöra relevant information, särskilt uppgifter om tjänsternas användning och tillgänglighet inom en tidsram som är förenlig med lagrings- och LNG-anläggningsanvändarnas rimliga handelsbehov. Ett sådant offentliggörande ska övervakas av den behöriga myndigheten.

2.  Systemansvariga för lagring ska

   a) tillhandahålla både fasta och frånkopplingsbara tjänster för tredjepartstillträde, priset för frånkopplingsbar kapacitet ska avspegla sannolikheten för avbrott,
   b) erbjuda både lång- och kortsiktiga tjänster till användare av lagringsanläggningar,
   c) erbjuda användare av lagringsanläggningar både pakettjänster och åtskilda tjänster när det gäller lagringsutrymme, inmatningsförmåga och leveransförmåga.

3.  LNG- och lagringsanläggningsavtal ska inte leda till godtyckligt högre avgifter om de tecknas

   a) utanför ett naturgasår med ett ovanligt inledningsdatum eller
   b) med kortare varaktighet än standard för transport- och lagringsavtal på en årlig basis.

4.  Vid behov kan tjänster för tredjepartstillträde beviljas mot lämpliga garantier från nätanvändare om att de är kreditvärdiga. Sådana garantier får inte utgöra otillbörliga hinder för marknadsinträde och måste vara icke-diskriminerande, öppna och proportionella.

5.  Avtalsenliga gränser för den nödvändiga minimistorleken på LNG-anläggningens kapacitet och lagringskapaciteten ska motiveras på grundval av tekniska restriktioner och ge mindre användare av lagringsanläggningar möjlighet att få tillträde till lagringstjänster.

"

(7)  Artikel 5 ska ändras på följande sätt:

   a) Rubriken ska ersättas med följande text:"
Principer för mekanismerna för kapacitetstilldelning och förfarandena för hantering av överbelastning för systemansvariga för överföringssystem"

b)   Punkt 2a ska ersättas med följande:"

   a) ge riktiga ekonomiska signaler för en effektiv och maximal användning av den tekniska kapaciteten och underlätta investeringar i ny infrastruktur samt gränsöverskridande handel med gas,
"

   c) Punkt 3 ska ersättas med följande:"
3.  De systemansvariga för överföringssystem ska genomföra och offentliggöra icke-diskriminerande och öppna förfaranden för att hantera överbelastningar, och dessa förfaranden ska underlätta gränsöverskridande handel med gas, utan diskriminering och i enlighet med den fria konkurrensens principer:
För att förhindra avtalsbetingad överbelastning ska den systemansvarige för överföringssystemen erbjuda outnyttjad kapacitet på den primära marknaden med åtminstone en dags framförhållning, till den del detta inte hindrar att långfristiga leveransavtal genomförs."
   d) Punkt 4 ska utgå.
   e) Följande punkter ska läggas till║:"
6.  De systemansvariga ska regelbundet utvärdera marknaden inför nya investeringar. Vid planeringen av nya investeringar ska de systemansvariga bedöma marknadsefterfrågan och ta hänsyn till kriterier som rör försörjningstryggheten.
7.  Vid fysisk överbelastning på lång sikt ska de systemansvariga för överföringssystemen avhjälpa denna överbelastning genom att de utvidgar de befintliga kapaciteterna med ny kapacitet på grundval av marknadsefterfrågan. För att kunna bedöma efterfrågan på marknaden är de systemansvariga för överföringssystemen skyldiga att genomföra så kallade open season-förfaranden.
8.  De nationella tillsynsmyndigheterna ska övervaka hur överbelastning hanteras inom nationella gassystem och sammanlänkningar.
De systemansvariga för överföringssystemen ska lämna in uppgifter om sina förfaranden för hantering av överbelastning, inbegripet kapacitetstilldelning, till de nationella tillsynsmyndigheterna för godkännande. De nationella tillsynsmyndigheterna får begära att dessa förfaranden ändras innan de godkänner dem.""

(8)  Följande artikel ska införas som artikel 5a:"

Artikel 5a

Principer för mekanismerna för kapacitetstilldelning och förfarandena för hantering av överbelastning när det gäller lagringsanläggningar och LNG-anläggningar

1.  Den maximala kapaciteten i lagrings- och LNG-anläggningar ska ställas till marknadsaktörernas förfogande, med beaktande av systemintegritet och -drift.

2.  Systemansvariga för LNG- och lagringssystem ska tillämpa och offentliggöra icke-diskriminerande och klara mekanismer för kapacitetstilldelning vilka ska

   a) ge lämpliga ekonomiska signaler för en effektiv och maximal användning av kapaciteten och underlätta investeringar i ny infrastruktur,
   b) vara förenliga med marknadsmekanismerna, även med spotmarknaderna och handelsplatser, och samtidigt vara flexibla och kunna anpassas till ändrade marknadsvillkor,
   c) vara kompatibla med det anslutna nätets tillträde till systemen.

3.  Avtalen med LNG- och lagringsanläggningar ska omfatta åtgärder för att förhindra kapacitetsupptagning genom att ta hänsyn till följande principer som ska gälla vid avtalsbetingad överbelastning:

   a) Den systemansvarige ska utan dröjsmål erbjuda outnyttjad kapacitet i LNG- och lagringsanläggningar på den primära marknaden; för lagringsanläggningar ska detta ske åtminstone med en dags framförhållning och på avbrytbara villkor.
   b) Användare av LNG- och lagringsanläggningar ska ha rätt att återförsälja avtalsenlig kapacitet på den sekundära marknaden.

Dessa åtgärder ska beakta det berörda systemets integritet såväl som försörjningstrygghet.

"

(9)  Artikel 6 ska ändras på följande sätt:

   a) Rubriken ska ersättas med följande:"
Insynskrav för systemansvariga för överföringssystem
Systemansvariga för överföringssystem ska offentliggöra förhands- och efterhandsinformation om tillgång och efterfrågan, grundad på nomineringar, prognoser och genomförda flöden till och från systemet. Detaljerna i den information som offentliggörs ska avspegla den information som är tillgänglig för den systemansvarige. Den behöriga myndigheten ska se till att all nödvändig information offentliggörs.
   b) Punkt 5 ska utgå.
   c) Följande punkt ska läggas till ║:

De systemansvariga ska på begäran underrätta den nationella tillsynsmyndigheten om åtgärder som vidtas, kostnader som åsamkas och inkomster som skapas för att balansera systemet.
De berörda marknadsaktörerna ska överlämna de uppgifter som anges i denna artikel till de systemansvariga."

(10)  Följande artiklar ║ ska införas efter artikel 6:"

Artikel 6a

Krav på insyn när det gäller lagringsanläggningar och LNG-anläggningar

1.  Systemansvariga för LNG- och lagringsanläggningar ska offentliggöra närmare upplysningar om tjänster som de erbjuder och villkor som är tillämpliga, tillsammans med de tekniska uppgifter som krävs för att användare av LNG- och lagringsanläggningar ska få effektivt tillträde till LNG- och lagringsanläggningar.

2.  För de tillhandahållna tjänsterna ska varje systemansvarig för LNG- och lagringsanläggningar regelbundet, löpande och på ett användarvänligt standardiserat sätt offentliggöra numeriska uppgifter om avtalad och tillgänglig kapacitet i LNG- och lagringsanläggningar. Den behöriga myndigheten ska se till att all nödvändig information offentliggörs.

3.  Systemansvariga för LNG- och lagringsanläggningar ska alltid lämna de uppgifter som krävs enligt denna förordning i meningsfull, lätt kvantifierbar║ och lättillgänglig form och på icke-diskriminerande grund.

4.  Samtliga systemansvariga för LNG- och lagringsanläggningar ska offentliggöra mängden gas i varje ▌lagringsanläggning eller grupp av lagringsanläggningar i samma balanseringszon eller LNG-anläggning, in- och utflöden samt tillgänglig kapacitet i anläggningen, även för de anläggningar som inte har tredjepartstillträde. Informationen ska även förmedlas till den systemansvarige för överföringssystem som ska offentliggöra sammanlagda mängder per system eller undersystem som fastställs genom relevanta punkter. Informationen ska uppdateras åtminstone varje dag.

5.  För att garantera tydliga, objektiva och icke-diskriminerande tariffer och möjliggöra en effektiv användning av infrastrukturen ska de systemansvariga för LNG- och lagringsanläggningar eller relevanta nationella tillsynsmyndigheter offentliggöra rimlig och tillräcklig information om grund, metod och struktur för infrastrukturtarifferna vid reglerat tredjepartstillträde. De systemansvariga för LNG- och lagringsanläggningar ska lämna in uppgifter om sina förfaranden för hantering av överbelastning, inbegripet kapacitetstilldelning, till tillsynsmyndigheterna för godkännande. Tillsynsmyndigheterna får begära att dessa förfaranden ändras innan de godkänner dem.

6.  Om en systemansvarig för en LNG-eller lagringsanläggning inte anser sig ha rätt, av sekretesskäl, att offentliggöra alla erforderliga uppgifter ska denne begära tillstånd från de nationella konkurrensmyndigheterna för att begränsa offentliggörandet i fråga om de(n) aktuella punkten/punkterna.

De nationella konkurrensmyndigheterna ska bevilja eller vägra tillstånd från fall till fall och då särskilt beakta befogade krav på bevarande av affärshemligheter och målet att skapa en konkurrensutsatt inre marknad för gas. Om tillstånd beviljas ska den tillgängliga lagrings- och/eller LNG-kapaciteten offentliggöras utan sådana sifferuppgifter som skulle röja affärshemligheter.

Artikel 6b

Systemansvarigas register

Systemansvariga för överföringssystem, LNG- och lagringsanläggningar ska bevara all den information som anges i artiklarna 6 och 6a, och i del 3 i bilagan under fem år så att den nationella konkurrensmyndigheten och kommissionen har tillgång till den.

"

(11)  Artikel 7 ska ändras på följande sätt:

a)  Följande mening ska läggas till i slutet av punkt 1:"

Balanseringsreglerna ska vara marknadsbaserade.

"

b)  Punkt 2 ska ersättas med följande:"

2.  För att nätanvändarna ska kunna vidta korrigerande åtgärder i tid ska systemansvariga för överföringssystem tillhandahålla tillräcklig, läglig och tillförlitlig webbaserad information om nätanvändarnas balanseringsstatus.

Den information som tillhandahålls ska avspegla den nivå av information som är tillgänglig för systemansvariga för överföringssystem och den betalningsperiod för vilken obalanskostnaderna beräknas.

Ingen avgift ska tas ut för tillhandahållandet av sådan information.

"

c)  Punkterna 4, 5 och 6 ska utgå.

(12)  Artikel 8 ska ersättas med följande:"

Artikel 8

Handel med kapacitetsrättigheter

Varje systemansvarig för överföringssystem, LNG- och lagringsanläggningar ska vidta rimliga åtgärder för att möjliggöra och underlätta fri handel med kapacitetsrättigheter. Handeln ska ske med beaktande av principerna om insyn och icke-diskriminering. Varje sådan systemansvarig ska ta fram harmoniserade avtal för LNG-anläggningar och lagring och förfaranden för den primära marknaden för att underlätta den sekundära handeln med kapacitet samt erkänna överlåtelse av primära kapacitetsrättigheter som har meddelats av nätanvändarna.

De harmoniserade transport-, LNG-anläggnings- och lagringsavtalen och förfarandena ska meddelas tillsynsmyndigheterna.

"

(13)  Följande artikel ska införas efter artikel 8:"

Artikel 8a

Detaljhandelsmarknaderna

För att underlätta utvecklingen av ▌välfungerande, effektiva och transparenta marknader på regional nivå och gemenskapsnivå, ska medlemsstaterna se till att de roller och ansvarsområden som tillhör de systemansvariga för överföringsnäten, de systemansvariga för distributionen, leverantörer och kunder samt vid behov andra marknadsaktörer, fastställs i detalj med avseende på avtalsmässiga överenskommelser, åtaganden mot kunder, regler för datautbyte och betalning, äganderätt till data och mätningsansvar.

Dessa regler ska offentliggöras ▌och granskas av tillsynsmyndigheterna.

"

(14)  Artikel 9 ska ║ ersättas med följande:"

Artikel 9

Riktlinjer om tjänster för tredjepartstillträde

1.  Vid behov får kommissionen anta riktlinjer för vilken grad av harmonisering som minst behövs för att uppnå förordningens syfte, vilka ska specificera uppgifter om tjänster för tredjepartstillträde med en beskrivning av tjänsternas art, löptid och andra förutsättningar, i enlighet med artiklarna 4 och 4a.

2.  Riktlinjer om tredjepartstillträde enligt punkt 1 ska föras in i bilagan när det gäller de systemansvariga för överföringssystemen.

3.   Tillämpning och ändring av de riktlinjer om tredjepartstillträde som antas enligt denna artikel skall återspegla olikheterna mellan de nationella gassystemen och skall därför inte kräva enhetliga detaljerade villkor för tredje parts tillträde på gemenskapsnivå. I riktlinjerna får dock de minimikrav fastställas som måste uppfyllas för att uppnå sådana icke-diskriminerande och öppna villkor för tillträde till nätet som behövs för en inre marknad för gas, vilka sedan får tillämpas mot bakgrund av olikheterna mellan de nationella gassystemen.

"

(15)   I artikel 13 ska punkt 1 ersättas med följande:"

1.   Medlemsstaterna skall se till att de nationella tillsynsmyndigheter som inrättats i enlighet med artikel 25 i direktiv 2003/55/EG har befogenhet att på ett effektivt sätt trygga efterlevnaden av denna förordning genom att ge dem behörighet att, i samband med varje enskild överträdelse, antingen utfärda effektiva, avskräckande och proportionerliga sanktioner på upp till 10 procent av den systemansvariges årliga omsättning på den inhemska marknaden eller att återkalla aktörens tillstånd. Medlemsstaterna skall informera kommissionen om detta senast den 1 januari 2010 om bestämmelserna och utan dröjsmål meddela eventuella ändringar.

"

(16)  Artikel 14.2 ska ersättas med följande:"

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

"

(17)  Artikel 16 b ska ersättas med följande:"

   b) Sammanlänkningar mellan medlemsstater, LNG- och lagringsanläggningar och väsentliga kapacitetsökningar i befintliga infrastrukturer och förändringar av sådana infrastrukturer som möjliggör utveckling av nya källor för gasförsörjning i enlighet med artikel 22.1–2 i direktiv 2003/55/EG, vilka undantas från bestämmelserna i artiklarna 7, 18, 19, 20 eller 25.2–4 i det direktivet så länge de undantas från de bestämmelser som det hänvisas till i denna punkt, med undantag från artikel 6a.4 i den här förordningen.
"

(18)  Bilagan ska ändras enligt följande:

a)  Titeln till punkt 1 ska ersättas med följande:"

Tjänster för tredjepartstillträde avseende systemansvariga för överföringssystem

"

b)  Titeln till punkt 2 ska ersättas med följande:"

Principer för mekanismer för kapacitetstilldelning och förfarandena för hantering av överbelastning för systemansvariga för överföringssystem samt tillämpningen av dessa vid avtalsbetingad överbelastning

"

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ║den …

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 211, 19.8.2008, s. 23.
(2) EUT C 172, 5.7.2008, s. 55.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 9 juli 2008.
(4) EUT L 176, 15.7.2003, s. 57.
(5) EUT L 289, 3.11.2005, s. 1.
(6) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. ║
(7) EUT L 200, 22.7.2006, s. 11.
(8) EUT C 255, 21.10.2006, s. 1.


Den inre marknaden för naturgas ***I
PDF 699kWORD 312k
Resolution
Konsoliderad text
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 juli 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/55/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas (KOM(2007)0529 – C6-0317/2007 – 2007/0196(COD))
P6_TA(2008)0347A6-0257/2008

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0529),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artiklarna 47.2, 55 och 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0317/2007),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6-0257/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 9 juli 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/.../EG om ändring av direktiv 2003/55/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas

P6_TC1-COD(2007)0196


(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 47.2, 55 och 95,

med beaktande av kommissionens förslag║,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(3), och

av följande skäl:

(1)  Den inre marknaden för gas har gradvis införts i Europeiska unionen sedan 1999. Syftet är att ge alla konsumenter i Europeiska unionen, både enskilda och företag, verklig valfrihet, skapa nya affärsmöjligheter och öka handeln över gränserna, vilket ska leda till ökad effektivitet, konkurrenskraftiga priser, högre kvalitet på tjänsterna, och bidra till försörjningstrygghet och hållbarhet.

(2)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/55/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas ║(4) var ett betydande steg mot fullbordandet av en ║ inre marknad för gas.

(3)  För närvarande går det emellertid inte att garantera alla bolag i alla medlemsstater rätten att sälja gas i en annan medlemsstat på lika villkor och utan diskriminering eller andra nackdelar. Det finns fortfarande brister när det gäller icke-diskriminering i samband med tillträde till nät och lika effektiva kontroller i alla medlemsstater av att reglerna efterlevs, eftersom den rättsliga ramen är otillräcklig.

(4)  I kommissionens meddelande av den 10 januari 2007 med titeln "En energipolitik för Europa'║ framhävdes betydelsen av att fullborda den inre marknaden för naturgas och skapa lika villkor för alla naturgasbolag i gemenskapen. Kommissionens meddelanden av samma datum om utsikterna för den inre el- och gasmarknaden ║ och slutrapporten beträffande sin utredning i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 1/2003 av de europeiska gas- och elsektorerna visar att nuvarande regler och åtgärder inte förmår skapa de villkor som krävs för att målet om en väl fungerande inre marknad ska kunna uppnås.

(5)  Utan en effektiv åtskillnad mellan näten, å ena sidan, och produktion och leveranser, å andra sidan, finns det ▌risk för diskriminering, inte bara i samband med nätdriften, utan även när det gäller de vertikalt integrerade företagens vilja att göra de investeringar som krävs i näten.

(6)  Medlemsstaterna bör främja samarbete och övervaka nätets effektivitet på regional nivå. Flera medlemsstater har redan lagt fram ett förslag som skulle göra det möjligt att uppnå ett sådant mål.

(7)  De nuvarande reglerna för juridisk och funktionell åtskillnad har ännu inte medfört någon effektiv åtskillnad av systemansvariga för överföringssystemet i alla medlemsstater, till viss del på grund av att befintlig gemenskapslagstiftning inte har genomförts fullständigt. Vid Europeiska rådets möte i Bryssel den 8-9 mars 2007 uppmanades kommissionen att utarbeta lagförslag för effektiv åtskillnad av leverans och produktion från nätdriften.

(8)  En effektiv åtskillnad kan bara säkras genom att undanröja det inbyggda incitamentet för vertikalt integrerade företag att diskriminera konkurrenterna i samband med nättillträde och investeringar. Åtskillnad när det gäller ägandet, som innebär att nätägaren utses till nätoperatör och att nätoperatören inte har några leverans- eller produktionsintressen, är den klart mest effektiva och stabila metoden för att lösa inbyggda intressekonflikter och säkra försörjningstryggheten. Europaparlamentet hänvisar därför i sin resolution av den 10 juli 2007 om utsikterna för den inre el- och gasmarknaden(5) ║ till en åtskillnad när det gäller ägandet på överföringsnivå som det effektivaste verktyget för att främja investeringar i infrastruktur på ett icke-diskriminerande sätt och trygga ett rättvist nättillträde för nya aktörer och öppenhet på marknaden. Medlemsstaterna bör därför vara skyldiga att se till att samma person(er) inte har rätt att kontrollera – inbegripet genom att med en minoritetsandel blockera beslut i frågor av strategisk betydelse såsom investeringar – ett produktions- eller leveransföretag och samtidigt ha något intresse i eller utöva någon rättighet över en systemansvarig för överföringssystem eller ett överföringssystem. Omvänt bör kontroll över en systemansvarig för överföringssystem inte gå att kombinera med intressen eller rättigheter avseende ett leveransföretag.

(9)  Alla system för åtskillnad bör vara effektiva när det gäller att undanröja eventuella intressekonflikter mellan producenter och systemansvariga för överföringssystem i syfte att skapa incitament för nödvändiga investeringar och trygga nya marknadsaktörers tillträde inom ramen för ett öppet och effektivt regelverk samt bör inte skapa ett betungande eller ohanterligt regelverk som skulle vara svårt eller dyrt för de nationella tillsynsmyndigheterna att genomföra.

(10)  Gasimporter till EU stammar huvudsakligen och i stigande grad från tredjeländer. Gemenskapslagstiftningen måste därför ta hänsyn till gassektorns specifika integration på världsmarknaden, bland annat skillnaderna mellan tidigare och efterföljande marknadsled.

(11)  Eftersom åtskillnad när det gäller ägandet i en del fall innebär att företag måste omstruktureras bör de medlemsstater som beslutar att genomföra åtskillnad när det gäller ägandet beviljas extra tid för att tillämpa de relevanta bestämmelserna. Med tanke på de vertikala kopplingarna mellan el- och gassektorn bör bestämmelserna avseende åtskillnad dessutom tillämpas i båda sektorerna.

(12)  De medlemsstater som så önskar bör kunna tillämpa detta direktivs bestämmelser om funktionell och effektiv åtskillnad mellan överföringssystemen och de systemansvariga för överföringssystemen. En sådan åtskillnad är funktionell i den mån den bidrar till att säkra oberoendet hos de systemansvariga för överföringssystemen, och den är effektiv i den mån den skapar en lämpligare regleringsram för att garantera rättvis konkurrens, tillräckliga investeringar, tillträde för nya marknadsaktörer och integration av naturgasmarknaderna. Åtskillnaden bygger vidare dels på en pelare med åtgärder avseende organisation och förvaltning av de systemansvariga för överföringssystemen, dels på en pelare med åtgärder för investeringar, anknytning av ny produktionskapacitet till nätet och integration av marknader genom regionalt samarbete. Åtskillnaden är i linje med de krav som fastställdes vid Europeiska rådets möte den 8-9 mars 2007.

(13)  Medlemsstaterna bör främja ett regionalt samarbete där möjlighet ges att utse en regional samordnare med uppgift att underlätta dialogen mellan alla behöriga nationella myndigheter. För övrigt bör nya producenter och leveransföretag efterhand anslutas till nätet och på ett effektivt sätt.

(14)  För att detta direktiv verkligen ska kunna genomföras bör kommissionen hjälpa de medlemsstater som stöter på problem i detta avseende.

(15)  Målsättningen att uppnå ett integrerat europeiskt energinät är en grundläggande förutsättning för försörjningstryggheten och för en välfungerande inre marknad för gas. Kommissionen bör därför samråda med berörda parter (framför allt systemansvariga för överföringssystem och byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (byrån) inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2008 av den ... [om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter](6)) för att utreda om det skulle gå att skapa en enda europeisk systemansvarig för överföringssystemen samt analysera kostnaderna för och nyttan med marknadsintegrationen samt effektiv och säker drift av överföringsnätet.

(16)  För att säkerställa att nätdriften är helt oberoende av leverans- och produktionsintressen och förhindra utbyte av konfidentiella uppgifter, bör samma person inte sitta i styrelsen för såväl en systemansvarig för överföringssystem som ett företag som fyller en produktions- eller leveransfunktion. Av samma skäl bör inte samma person ha rätt att utse ledamöter i styrelserna för systemansvariga för överföringssystem och samtidigt ha intressen i ett leveransföretag.

(17)  Införandet av systemansvariga för överföringssystem som är oberoende av leverans- och produktionsintressen bör göra att vertikalt integrerade företag kan bibehålla sitt ägande av nättillgångar, samtidigt som en effektiv intresseuppdelning säkras, förutsatt att de oberoende systemansvariga för överföringssystem utför nätoperatörens samtliga funktioner samt att en detaljerad reglering och omfattande tillsyn införs.

(18)  När ett företag som äger ett överföringssystem ingår i ett vertikalt integrerat företag bör medlemsstaterna därför kunna välja mellan två olika alternativ: åtskillnad när det gäller ägande eller införande av en oberoende systemansvarig för överföringssystem.

(19)  För att konkurrensen ska utvecklas på den inre marknaden för gas bör icke hushållskunder ha möjlighet att välja leverantör och teckna avtal för att täcka sina försörjningsbehov av gas med flera leverantörer. Sådana kunder bör skyddas mot exklusivitetsklausuler som utesluter konkurrerande och/eller kompletterande anbud.

(20)  När åtskillnad när det gäller ägandet genomförs bör principen om icke-diskriminering mellan den offentliga och privata sektorn respekteras. Därför bör inte samma person, på egen hand eller tillsammans med någon annan, både kunna påverka sammansättning, röstning eller beslutsfattande i de företag som är systemansvariga och i de som är ansvariga för leveranserna. ▌

(21)  ▌ Åtskillnad mellan nät- och leveransverksamhet bör gälla i hela EU ▌. Detta bör gälla både företag som är etablerade i Europeiska unionen och de som är etablerade i tredjeland. För att garantera att nät- och leveransverksamheter i gemenskapen hålls åtskilda bör de nationella tillsynsmyndigheterna ges befogenhet att vägra utfärda intyg till sådana systemansvariga för överföringssystem som inte uppfyller bestämmelserna om åtskillnad. För att säkerställa att bestämmelserna tillämpas enhetligt i hela gemenskapen och att gemenskapens internationella åtaganden respekteras bör byrån ha rätt att se över de beslut om intyg som fattats av de nationella tillsynsmyndigheterna.

(22)  Att trygga energiförsörjningen är absolut nödvändigt för den allmänna säkerheten och är därför till sin natur förknippat med en effektivt fungerande inre marknad för gas ║ och med en integration av medlemsstaternas isolerade marknader. Gasleveranserna till EU:s invånare kan enbart ske genom nätet. Fungerande öppna marknader för gas med verkliga handelsmöjligheter, och framför allt de nät och andra tillgångar som är förknippade med gasförsörjningen, har en avgörande betydelse för den allmänna säkerheten, ekonomins konkurrenskraft och för unionsmedborgarnas välfärd. Utan att det påverkar gemenskapens internationella åtaganden anser kommissionen att sektorn för överföringssystem för gas är mycket viktig för gemenskapen och att det därför behövs ytterligare skyddsåtgärder när det gäller tredjeländers inflytande i syfte att förhindra hot mot den allmänna ordningen i gemenskapen, allmänhetens säkerhet och unionsmedborgarnas välfärd. Sådana åtgärder är också nödvändiga för att efterlevnaden av bestämmelserna om effektiv åtskillnad ska kunna säkerställas.

(23)  Det är nödvändigt att se till att systemansvariga för lagringssystemen är oberoende i syfte att förbättra tredje parts tillträde till lagringsanläggningar när detta är tekniskt eller ekonomiskt nödvändigt för ett effektivt tillträde till systemet för leverans till kunderna. Det är därför lämpligt att lagringsanläggningar drivs genom juridiskt skilda enheter som har faktisk rätt att fatta beslut när det gäller de tillgångar som behövs för att underhålla, driva och utveckla lagringsanläggningarna. Det är också nödvändigt att öka öppenheten kring lagringskapacitet som erbjuds tredje part genom att förpliktiga medlemsstaterna att fastställa och offentliggöra en icke-diskriminerande och tydlig ram som omfattar lämpliga tillsynsformer för lagringsanläggningar.

(24)  Icke-diskriminerande tillträde till distributionsnätet är avgörande för tillgången till slutkunderna. Diskrimineringsriskerna när det gäller tredje parts tillträde och investeringar är dock mindre på distributionsnivå än på överföringsnivå, eftersom överbelastningen och produktionsintressenas inflytande i allmänhet inte är så betydande på distributionsnivån som på överföringsnivån. I enlighet med direktiv 2003/55/EG blev funktionell åtskillnad av systemansvariga för distributionssystemet dessutom obligatoriskt först från och med den 1 juli 2007 och det saknas ännu en utvärdering dess effekter på den inre marknaden. För att skapa lika villkor på slutkundsnivå bör systemansvariga för distributionssystem övervakas så att de hindras från att dra fördel av sin vertikala integration när det gäller deras konkurrensläge på marknaden, framför allt i förhållande till hushållskunder och icke-hushållskunder.

(25)  Medlemsstaterna bör vidta konkreta åtgärder för att främja ökad användning av biogas och gas från biomassa, och producenter av sådan gas måste garanteras icke-diskriminerande tillträde till gassystemet, förutsatt att detta tillträde är förenligt med de kontinuerligt relevanta tekniska föreskrifterna och säkerhetsstandarderna.

(26)  Genom direktiv 2003/55/EG infördes krav på medlemsstaterna att utse nationella tillsynsmyndigheter med särskilda befogenheter. Erfarenheterna visar dock att regleringens effektivitet ofta påverkas negativt av att de nationella tillsynsmyndigheterna inte är tillräckligt självständiga gentemot staten, samt har otillräckliga befogenheter och för lite handlingsfrihet. Därför uppmanade Europeiska rådet vid sitt ovannämnda möte i Bryssel ║ kommissionen att utarbeta lagförslag för ytterligare harmonisering av de nationella energitillsynsmyndigheternas befogenheter och förstärkning av deras oberoende.

(27)  De nationella tillsynsmyndigheterna behöver kunna fatta beslut i alla relevanta tillsynsfrågor om den inre marknaden ska kunna fungera ordentligt. De måste också vara fullständigt oberoende av övriga ▌intressen inom offentliga och privata bolag.

(28)  De nationella tillsynsmyndigheterna bör ha befogenhet att fatta bindande beslut avseende nätoperatörer och kunna utfärda effektiva, lämpliga och avskräckande sanktioner för nätoperatörer som inte fullgör sina skyldigheter. De bör även få befogenhet att fatta beslut, oavsett tillämpningen av konkurrensbestämmelserna, om lämpliga åtgärder för nättillträde i syfte att uppnå den effektiva konkurrens som är nödvändig för att marknaden ska fungera korrekt, att säkerställa offentliga tjänster av hög kvalitet i enlighet med marknadens avreglering och skydda utsatta kunder, samt garantera ett fungerande konsumentskydd. Dessa bestämmelser ska varken påverka kommissionens befogenheter att tillämpa konkurrensreglerna, inklusive dess granskning av företagssammanslagningar som har en gemenskapsdimension, eller reglerna för den inre marknaden, såsom den fria rörligheten för kapital.

(29)  De nationella tillsynsmyndigheterna för energi- och finansmarknaderna bör samarbeta för att ge varandra överblick över sina respektive marknader. De bör ha befogenhet att utverka relevant information från naturgasföretag i form av lämpliga och tillräckliga undersökningar samt lösa tvister och införa effektiva sanktioner.

(30)  Investeringar i viktig ny infrastruktur bör prioriteras, samtidigt som man ser till att den inre marknaden för naturgas fungerar korrekt. För att förstärka de positiva effekterna av undantagna infrastrukturprojekt på konkurrens och försörjningstrygghet bör det göras en prövning av marknadens intresse i projektets planeringsfas, och samtidigt bör bestämmelserna för att hantera överbelastning tillämpas. Om ett infrastrukturprojekt sträcker sig över mer än en medlemsstats territorium bör byrån ║ behandla ansökan om undantag i syfte att bättre beakta dess gränsöverskridande följder och underlätta administrationen. Med anledning av den exceptionella riskprofil som kännetecknar genomförandet av de undantagna större infrastrukturprojekten, bör det vara möjligt att tillfälligt bevilja leverantörs- och produktionsföretag partiella undantag från bestämmelserna om åtskillnad för projekten i fråga. Med tanke på försörjningstryggheten bör detta särskilt gälla nya rörledningar inom gemenskapen som transporterar gas från tredjeländer till gemenskapen.

(31)  Den inre marknaden för gas har vissa brister när det gäller likviditet och insyn, vilket hindrar effektiv resursfördelning, riskgardering och marknadstillträde för nya företag. Förtroendet för marknaden, likviditeten och antalet marknadsaktörer måste öka. Därför måste tillsynen av företag verksamma på området för gasförsörjning ökas. Sådana krav bör vara förenliga med och inte påverka befintlig gemenskapslagstiftning beträffande finansmarknaderna. De nationella tillsynsmyndigheterna för energisektorn och för finansmarknaden måste samarbeta för att få en överblick över berörda marknader.

(32)  Gasmarknadens strukturella stelhet, som har sin grund i koncentrationen av leverantörer, de långtidsavtal som ligger till grund för leveranserna och bristen på likviditet i slutkundsledet, leder till en ogenomskinlig prisstruktur. För att tydliggöra kostnadsstrukturen behövs ökad insyn i prisbildningen, varför gasföretagen måste åläggas att aktivt bedriva handel med gasen.

(33)  Kraven på allmännyttiga tjänster och de gemensamma miniminormer som är en följd av dem måste stärkas ytterligare för att alla kunder ska kunna gynnas av konkurrensen. En viktig aspekt när det gäller att leverera till konsumenterna är tillgången till förbrukningsuppgifter och konsumenterna måste få tillgång till sina uppgifter så att de kan begära in offerter från flera konkurrerande företag på grundval av dessa uppgifter. Konsumenterna bör även ha rätt att bli ordentligt informerade om sin energiförbrukning. Regelbunden information om energikostnaderna uppmuntrar till att spara energi eftersom konsumenterna direkt ser resultaten av investeringar i energieffektivitet och ändrat beteende.

(34)  Kraven på allmännyttiga tjänster och de gemensamma miniminormer som är en följd av dem måste skärpas ytterligare för att säkerställa gastjänster som är tillgängliga för allmänheten och för små och medelstora företag.

(35)  Medlemsstaterna bör se till att individuella smarta mätare installeras i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/32/EG av den 5 april 2006 om effektiv slutanvändning av energi och om energitjänster(7), för att ge konsumenterna korrekt information om energiförbrukningen och för att se till att slutanvändningen blir effektiv.

(36)  Konsumenterna bör stå i centrum för detta direktiv. Befintliga konsumenträttigheter måste stärkas och tryggas, omfatta insyn och medge större representation. Konsumentskydd innebär att alla kunder ska kunna dra nytta av en konkurrensutsatt marknad. De nationella tillsynsmyndigheterna bör se till att konsumenternas rättigheter respekteras genom att skapa incitament och införa sanktioner för företag som inte följer konsumentskyddsreglerna och konkurrenslagstiftningen.

(37)  Konsumenterna bör få tydlig och begriplig information om sina rättigheter inom energisektorn. Efter sitt meddelande av den 5 juli 2007 med titeln "Mot en europeisk stadga om energikonsumenters rättigheter" bör kommissionen, efter att ha samrått med berörda intressenter, bland andra nationella tillsynsmyndigheter, konsumentorganisationer och arbetsmarknadens parter, lägga fram en tillgänglig, användarvänlig stadga över de rättigheter som energikonsumenterna redan har enligt gällande gemenskapslagstiftning, inbegripet detta direktiv. Energileverantörerna bör se till att alla konsumenter får ett exemplar av stadgan och att den finns tillgänglig för allmänheten.

(38)  För att bidra till försörjningstryggheten i solidarisk anda bör medlemsstaterna, särskilt i händelse av en kris i energiförsörjningen, samarbeta nära med varandra. Rådets direktiv 2004/67/EG av den 26 april 2004 om åtgärder för att säkerställa en tryggad naturgasförsörjning(8) bör tjäna som grund för detta samarbete.

(39)  Medlemsstaterna bör med tanke på upprättandet av en inre marknad för gas främja integrationen av sina inhemska marknader och samarbetet mellan nätoperatörer på europeisk och regional nivå. Initiativ för regional integration är ett viktigt led på vägen mot den integration av de inre energimarknaderna som är slutmålet. Den regionala nivån möjliggör en snabbare integrationsprocess genom att berörda aktörer – särskilt medlemsstater, nationella tillsynsmyndigheter och systemansvariga för överföringssystem – kan samarbeta beträffande specifika problem.

(40)  Ett av huvudmålen med detta direktiv bör vara att utveckla ett verkligt gemenskapstäckande ledningsnät, varför byrån bör ansvara för regleringen av gränsöverskridande sammanlänkningar och regionala marknader.

(41)  De nationella tillsynsmyndigheterna bör förse marknaden med information, också för att kommissionen ska kunna utöva sin roll som observatör och övervakare av den europeiska marknaden för gas och dess utveckling på kort, medellång och lång sikt. Aspekter som ska beaktas är tillgång och efterfrågan, infrastruktur för distribution och överföring, gränsöverskridande handel, investeringar, grossist- och konsumentpriser, marknadens likviditet samt miljö- och effektivitetsförbättringar.

(42)  Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skapa en väl fungerande inre marknad för gas, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför på grund av dess omfattning och verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, får gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(43)  Medlemsstaterna bör tillsammans med berörda arbetsmarknadsparter betrakta följderna av att ändra direktiv 2003/55/EG, särskilt avseende de olika modellerna för att säkra oberoendet för de systemansvariga för överföringssystem, när det gäller arbetstagarnas anställning, arbetsförhållanden och rätt till information, samråd och delaktighet, med målet att lindra de negativa följderna.

(44)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1775/2005 av den 28 september 2005 om villkor för tillträde till naturgasöverföringsnäten(9) ger kommissionen möjlighet att anta riktlinjer i syfte att uppnå den harmoniseringsgrad som krävs. Sådana riktlinjer, som således blir bindande genomförandeåtgärder, är ett användbart hjälpmedel som snabbt kan ändras om det skulle behövas.

(45)  Enligt direktiv 2003/55/EG ska vissa åtgärder antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter(10).

(46)  Beslut 1999/468/EG har ändrats genom rådets beslut 2006/512/EG(11) genom vilket det införs ett föreskrivande förfarande med kontroll för antagande av åtgärder med allmän räckvidd vilka är avsedda att ändra icke-väsentliga delar av en grundläggande rättsakt som antagits i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, bland annat genom att komplettera det med nya icke-väsentliga delar.

(47)  Direktiv 2003/55/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 2003/55/EG

Direktiv 2003/55/EG ska ändras på följande sätt:

1.  Artikel 1.2 ska ersättas med följande:"

2.  De bestämmelser som fastställs i detta direktiv för naturgas, inbegripet kondenserad naturgas (LNG), ska även, utan någon diskriminering, gälla biogas och gas från biomassa eller andra typer av gas om det är tekniskt möjligt och säkert att föra in dessa gaser i och transportera dem genom systemet för naturgas.

"

2.  Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

a)  a) led 3 ska ersättas med följande:"

   3. "överföring": transport, vars avsikt är tillhandahållande till kunder, men inte leverans, av naturgas genom ett nät som i huvudsak består av högtrycksrörledningar, utom tidigare led i rörledningsnätet eller den del av högtrycksrörledningarna som huvudsakligen används för lokal distribution av naturgas,
"

b)   led 9 ska ersättas med följande:"

   9. "lagringsanläggning": en anläggning som används för lagring av naturgas och som ägs och/eller drivs av ett naturgasföretag, inbegripet den del av LNG-anläggningen som används för lagring men undantaget den del som uteslutande används för produktionsverksamhet, och undantaget anläggningar som uteslutande är förbehållna systemansvariga för överföringssystemet när de utför sina uppgifter,
"

c)   led 14 ska ersättas med följande:"

   14. "stödtjänster": de tjänster som är nödvändiga för tillträdet till och driften av överförings- och/eller distributionsnät och/eller LNG-anläggningar och/eller lagringsanläggningar, inklusive lastbalansering och blandning och injektion av inerta gaser, men undantaget anläggningar som enbart är reserverade för systemansvariga för överföringssystemet när de utför sina uppgifter,
"

d)   led 17 ska ersättas med följande:"

   17. "sammanlänkning": en långväga gasledning som passerar eller sträcker sig över en gräns mellan två medlemsstater och som huvudsakligen syftar till att koppla samman dessa medlemsstaters nationella överföringssystem.
"

e)   led 20 ska ersättas med följande ║:"

________________

* EUT L 24, 29.1.2004, s. 1.

   20. "vertikalt integrerat företag": ett naturgasföretag eller en grupp av naturgasföretag där samma person(er) direkt eller indirekt har rätt att utöva kontroll enligt artikel 3.2 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (EG:s koncentrationsförordning)*, och där de berörda företagen/den berörda gruppen bedriver verksamhet inom minst ett av områdena överföring, distribution, LNG eller lagring och minst ett av områdena produktion eller leverans av naturgas,
"

f)   följande led ║ ska läggas till:"

   34. "avtal om leverans av gas": ett avtal om leverans av naturgas, som dock inte inbegriper ett gasderivat,
   35. "gasderivat": ett finansiellt instrument som beskrivs i något av avsnitten C5, C6 eller C7 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument, och som avser naturgas,
  36. "kontroll": rättigheter, avtal eller andra medel som, antingen var för sig eller tillsammans och med hänsyn till alla faktiska eller rättsliga förhållanden, ger möjlighet att utöva ett avgörande inflytande på ett företag, särskilt genom
   a) äganderätt eller nyttjanderätt till ett företags samtliga tillgångar eller en del av dessa,
   b) rättigheter eller avtal som ger ett avgörande inflytande på sammansättningen av ett företags organ och dessas voteringar eller beslut.

För att undvika tveksamheter ska ett långsiktigt transportavtal som innehas av ett företag med intressen i produktion eller leverans inte i sig innebära kontroll över ett överföringssystem.

   37. 37. "isolerad marknad": en medlemsstat som saknar sammanlänkning med andra medlemsstaters nationella överföringssystem och/eller vars gasförsörjning kontrolleras av en eller flera personer från ett tredjeland.

38. "projekt av europeiskt intresse": ett gasinfrastrukturprojekt som leder till att nya gaskällor blir tillgängliga för gemenskapen och till att gasleveranserna blir mer diversifierade i mer än en medlemsstat.

   39. 39. "rättvis och obehindrad konkurrens på en öppen marknad": gemensamma möjligheter och lika tillträde för alla leverantörer inom Europeiska unionen, vilket är en uppgift som medlemsstaterna, de nationella tillsynsmyndigheterna och byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (byrån) inrättad genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2008 av den ... [om inrättande av en byrå för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter]** ska garantera,
   40. 40. "energifattigdom": när medlemmarna av ett hushåll inte har råd att värma upp bostaden till en godtagbar standard enligt WHO:s rekommendationer.
   41. 41. "överkomligt pris": ett pris som har fastställts av medlemsstaterna på nationell nivå i samråd med de nationella tillsynsmyndigheterna, arbetsmarknadens parter och relevanta intressenter och med beaktande av definitionen av energifattigdom i led 40,
  42. "industriområde": ett privatägt geografiskt område med ett naturgasnät som förvaltas av ett bolag med en koppling till överförings- eller distributionsnätet,

_____________________
* EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.
** EUT L ... "
   a) som främst försörjer nätoperatörens eller anslutna företags industriella verksamhet, eller
   b) som försörjer ett begränsat antal industriella användare eller kunder med koppling till den industriella verksamheten på industriområdet.
"

3.  Artikel 3 ska ersättas med följande:

a)   punkt 2 ska ersättas med följande:"

Medlemsstaterna får med beaktande fullt ut av tillämpliga bestämmelser i fördraget, särskilt artikel 86 i detta, i det allmänna ekonomiska intresset ålägga naturgasföretag att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, vilka kan avse tillförlitlighet, inbegripet försörjningstrygghet, regelbundenhet och kvalitet samt miljöskydd, inbegripet energieffektivitet och klimatskydd.

"

b)   punkt 3 ska ersättas med följande:"

3.  Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att skydda slutförbrukare, och de ska särskilt se till att utsatta förbrukare får tillräckligt skydd, bl.a. genom förbud mot avstängning av pensionärer och personer med funktionshinder under vintern. Medlemsstaterna ska i detta sammanhang erkänna energifattigdomen och tillhandahålla definitioner av utsatta kunder. Medlemsstaterna ska se till att rättigheter och skyldigheter gentemot utsatta kunder tillämpas och ska framför allt vidta åtgärder för att skydda slutförbrukare i avlägsna områden. De ska garantera en hög konsumentskyddsnivå, särskilt i form av klara och begripliga avtalsvillkor, allmän information och mekanismer för tvistlösning. Medlemsstaterna ska se till att berättigade kunder i praktiken enkelt kan byta till en ny leverantör. Åtminstone när det gäller hushållskunder ska dessa åtgärder omfatta dem som anges i bilaga A.

"

c)   följande punkter ska läggas till efter punkt 3:"

Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att ta itu med energifattigdom i sina nationella handlingsplaner i syfte att åstadkomma en reell minskning av antalet människor som drabbas av energifattigdom, och medlemsstaterna ska anmäla dessa åtgärder till kommissionen. Varje medlemsstat ska ansvara för att i enlighet med subsidiaritetsprincipen fastställa en nationell definition av energifattigdom, i samråd med de nationella tillsynsmyndigheterna och berörda parter, med hänvisning till artikel 2.40. Sådana åtgärder får inbegripa förmåner inom de sociala trygghetssystemen, stöd till energieffektivitetsförbättringar och energiproduktion till lägsta möjliga pris och ska inte hindra öppnandet av marknaderna enligt vad som föreskrivs i artikel 23. Kommissionen ska tillhandahålla vägledning för övervakning av dessa åtgärders inverkan på energifattigdomen och på marknadens funktionssätt.

3b.   Medlemsstaterna ska se till att alla kunder har rätt att få naturgas levererat av en leverantör, under förutsättning att denne samtycker, oberoende av i vilken medlemsstat leverantören har sitt tillstånd eller i övrigt är godkänd. För detta ändamål ska medlemsstaterna vidta alla åtgärder som behövs för att företag som är godkända som leverantörer i en annan medlemsstat ska kunna leverera till kunder utan att vara tvungna att uppfylla ytterligare villkor.

"

d)   punkt 4 ska ersättas med följande:"

4.  Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att uppnå målen för social och ekonomisk sammanhållning, i syfte att sänka låginkomsthushållens kostnader för gas och säkerställa samma villkor för de kunder som bor i avlägsna områden och att målen för miljöskydd uppfylls. Dessa åtgärder inbegriper åtgärder för styrning av energieffektivitet/energiefterfrågan och metoder för att bekämpa klimatförändringarna, samt försörjningstrygghet och kan också omfatta lämpliga ekonomiska stimulansåtgärder, där så är lämpligt med hjälp av alla tillgängliga nationella verktyg och gemenskapsverktyg, för underhåll och anläggning av nödvändig nätinfrastruktur, inklusive sammanlänkningskapacitet.

"

e)   följande punkter ska införas efter punkt 4:"

4a.   I syfte att främja energieffektivitet ska de nationella tillsynsmyndigheterna ålägga naturgasföretagen att införa prisformler som stiger i takt med förbrukningen, samt säkerställa att kunderna och de systemansvariga för distributionsnäten medverkar aktivt till systemverksamhet genom att stödja införandet av åtgärder som syftar till att optimera gasförbrukningen, särskilt under toppbelastningsperioder. Sådana prisformler ska, i kombination med införandet av smarta mätare och nät, främja ett energieffektivt beteende och lägsta möjliga kostnader för hushållskunder, särskilt hushåll som lever i energifattigdom.

4 ter.  4b. Medlemsstaterna ska se till att det inrättas en enda kontaktpunkt i varje land där konsumenterna kan få tillgång till nödvändig information om sina rättigheter, gällande lagstiftning och möjligheter till prövning vid tvister.

"

f)   följande punkt ska införas efter punkt 5:"

5a.   Genomförandet av detta direktiv får inte ha några negativa följder för de berörda arbetstagarnas anställning, arbetsförhållanden och rätt till information, samråd och delaktighet. Medlemsstaterna ska samråda med de berörda arbetsmarknadsparterna beträffande genomförandet av eventuella ändringar av detta direktiv i syfte att begränsa sådana negativa. Kommissionen ska rapportera till kommittéerna för social dialog inom gas- och elsektorn om de samråd och åtgärder som har genomförts.

"

4.  Artikel 4.2 ska ersättas med följande:"

2.  Om medlemsstaterna har ett tillståndssystem ska de fastställa objektiva och icke-diskriminerande kriterier, som ska uppfyllas av företag som ansöker om tillstånd för att bygga och/eller driva naturgasanläggningar eller som ansöker om tillstånd att leverera naturgas. Medlemsstaterna ska under inga omständigheter ha rätt att koppla tillståndet till kriterier som ger de behöriga myndigheterna rätt att handla efter egen prövning. De icke-diskriminerande kriterierna och förfarandena för att bevilja tillstånd ska offentliggöras. Medlemsstaterna ska se till att tillståndsförfaranden för anläggningar, rörledningar och tillhörande utrustning beaktar projektets betydelse för den inre energimarknaden.

"

5.  Följande artiklar ║ ska införas efter artikel 5:"

Artikel 5a

Regional solidaritet

1.  För att säkra försörjningstryggheten på den inre marknaden för naturgas ska medlemsstaterna, utan att lägga en oproportionerlig börda på marknadsaktörerna, samarbeta i syfte att främja regional och bilateral solidaritet.

2.  Detta samarbete ska omfatta situationer som resulterar i eller som på kort sikt troligen kommer att resultera i allvarliga avbrott i försörjningen som påverkar en medlemsstat. Det ska omfatta följande:

   a) Samordning av de nationella åtgärder för krissituationer som nämns i artikel 8 i direktiv 2004/67/EG.
   b) Identifiering och, vid behov, utveckling eller uppgradering av sammanlänkningar av el- och naturgasnät.
   c) Villkor och praktiska metoder för ömsesidigt stöd.

3.  Kommissionen, de andra medlemsstaterna och marknadsaktörerna ska hållas informerade om detta samarbete.

Artikel 5b

Främjande av regionalt samarbete

1.  Nationella tillsynsmyndigheter ska samarbeta i syfte att harmonisera marknadens utformning och integrera sina inhemska marknader på åtminstone en regional nivå, som ett första steg mot en helt liberaliserad inre gasmarknad. De ska i synnerhet främja samarbetet mellan nätoperatörer på regional nivå och underlätta deras integration på regional nivå med målet att skapa en konkurrensutsatt europeisk marknad, underlätta harmoniseringen av sina lagar, föreskrifter och tekniska ramar och, framför allt, integrera de "elöar" som för närvarande förekommer i unionen. Medlemsstaterna ska också främja gränsöverskridande och regionalt samarbete mellan nationella tillsynsmyndigheter.

2.   Byrån ska samarbeta med de nationella tillsynsmyndigheterna och de systemansvariga för överföringssystemen i enlighet med kapitel III och IV för att garantera tillnärmning mellan regelverken i de olika regionerna och skapa en konkurrensutsatt inre marknad. Om byrån anser att det krävs bindande regler för detta samarbete ska den avge lämpliga rekommendationer. På regionala marknader ska byrån anses vara den behöriga myndigheten inom de områden som anges i artikel 24d.

"

6.  Artikel 7 ska ersättas med följande:"

Artikel 7

Åtskillnad av överföringssystem och systemansvariga för överföringssystem

1.  Medlemsstaterna ska se till att följande bestämmelser är uppfyllda från och med den ...*:

   a) Varje företag som äger ett överföringssystem ska fungera som systemansvarig för överföringssystemet.
  b) Samma person(er) får inte, vare sig individuellt eller gemensamt
   i) direkt eller indirekt utöva kontroll över ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet, eller direkt eller indirekt utöva kontroll över, ha något intresse i eller utöva någon rättighet över en systemansvarig för överföringssystem ▌, eller
   ii) direkt eller indirekt utöva kontroll över en systemansvarig för överföringssystem ▌, eller direkt eller indirekt utöva kontroll över, ha något intresse i eller utöva någon rättighet över ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet.
   c) Samma person(er) får inte för en systemansvarig för överföringssystem ▌ utse ledamöter till tillsynsorgan, styrelse eller organ som juridiskt företräder företaget, eller direkt eller indirekt utöva kontroll över, ha något intresse i eller utöva någon rättighet över ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet.
   d) Samma person får inte vara ledamot i tillsynsorgan, styrelse eller organ som juridiskt företräder företaget för både ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet och en systemansvarig för överföringssystem eller ett överföringssystem.
   e) Samma person(er) får inte driva överföringssystemet enligt förvaltningsavtal eller utöva kontroll utan ägande på annat sätt, och direkt eller indirekt utöva kontroll eller ha något intresse i eller utöva någon rättighet över ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet.

2.  De intressen och rättigheter som avses i punkt 1 b ska i synnerhet omfatta

   a) äganderätten till en del av kapitalet eller företagets tillgångar,
   b) rätten att rösta,
   c) rätten att utse ledamöter till tillsynsorgan, styrelse eller organ som juridiskt företräder företaget, eller
   d) rätten till utdelning eller annan del av vinsten.

3.  I punkt 1 b ska begreppen "företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet", "systemansvarig för överföringssystem" och "överföringssystem" omfatta det som avses med dessa begrepp i ║ direktiv 2003/54/EG ║.

4.  Medlemsstaterna ska övervaka processen för åtskillnad av vertikalt integrerade företag och lämna in en lägesrapport till kommissionen.

"

5.  Medlemsstaterna får bevilja undantag från punkt 1 b–c till och med den ...**, under förutsättning att den systemansvarige för överföringssystemet inte ingår i ett vertikalt integrerat företag.

6.  Den skyldighet som avses i punkt 1 a ska anses vara fullgjord då flera företag som äger överföringssystem har upprättat ett samarbetsbolag som för de berörda överföringssystemen fungerar som systemansvarig för överföringssystem i flera medlemsstater. ▌

7.   Om en person som avses i punkt 1 b-e är en medlemsstat eller ett annat offentligt organ, ska två skilda offentliga organ som, å ena sidan, utövar kontroll över en systemansvarig för överföringssystem eller ett överföringssystem och, å andra sidan, utövar kontroll över ett företag som fyller en produktions- eller leveransfunktion, inte anses vara samma person(er).

8.  Medlemsstaterna ska se till att sådan kommersiellt känslig information som avses i artikel 10.1 som innehas av en systemansvarig för överföringssystem som har ingått i ett vertikalt integrerat företag och personal hos en sådan systemansvarig för överföringssystem inte överförs till företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet.

9.  Om överföringssystemet den ...*** tillhör ett vertikalt integrerat företag, får medlemsstaterna besluta att inte tillämpa punkt 1.

I så fall ska medlemsstaterna följa bestämmelserna i kapitel IVa.

Vertikalt integrerade företag som äger ett överföringssystem får inte i något fall hindras från att vidta åtgärder i syfte att uppfylla villkoren i punkt 1.

______________

* Ett år efter datumet för införlivande av direktiv .../.../EG [om ändring av direktiv 2003/55/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas].

** Två år efter datumet för införlivande av direktiv .../.../EG [om ändring av direktiv 2003/55/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas].

*** Datum för ikraftträdandet av direktiv .../.../EG [om ändring av direktiv 2003/55/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas].

7.  Följande artiklar ║ ska införas efter artikel 7:"

Artikel 7a

Kontroll över ägare av och systemansvariga för överföringssystem

1.  Utan att det påverkar gemenskapens internationella åtaganden får inte överföringssystem och systemansvariga för överföringssystem kontrolleras av en eller flera personer från tredjeland.

2.  Undantag från punkt 1 får medges till följd av gemenskapens avtal med ett eller flera tredjeländer, som syftar till att lägga fast gemensamma regler för investeringar i energisektorn och att öppna energimarknaden i ett tredjeland även för företag som är etablerade i Europeiska unionen.

Artikel 7b

Utnämning av och intyg för systemansvariga för överföringssystem

1.  Företag som äger ett överföringssystem och som av den nationella tillsynsmyndigheten, i enlighet med ║ intygsförfarandet i denna artikel, intygats uppfylla villkoren i artiklarna 7.1 och 7a ska av medlemsstaterna godkännas och utnämnas till systemansvariga för överföringssystemet. Utnämningen av systemansvariga för överföringssystem ska anmälas till kommissionen och offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

2.  Utan att det påverkar gemenskapens internationella åtaganden ska ansökan om intyg från ägaren av eller den systemansvarige för överföringssystem som kontrolleras av en eller flera personer från tredjeland i enlighet med artikel 7a avslås, såvida inte ägaren av eller den systemansvarige för överföringssystemet påvisar att det inte finns någon möjlighet för den berörda enheten att, i strid mot artikel 7.1, direkt eller indirekt påverkas av någon operatör som är verksam inom produktion eller leverans av gas eller el eller av något tredjeland.

3.  Systemansvariga för överföringssystem ska till den nationella tillsynsmyndigheten anmäla planerade transaktioner som kan komma att kräva en omprövning av huruvida de uppfyller kraven i artiklarna 7.1 och 7a.

4.  De nationella tillsynsmyndigheterna ska övervaka att systemansvariga för överföringssystem kontinuerligt uppfyller kraven i artiklarna 7.1 och 7a. För att säkerställa att kraven uppfylls ska de i följande fall inleda ett intygsförfarande:

   a) Efter anmälan från systemansvariga för överföringssystem i enlighet med punkt 3.
   b) På eget initiativ då de får vetskap om att en planerad förändring när det gäller rättigheter för eller inflytande över ägare av eller systemansvariga för överföringssystemet kan leda till en överträdelse av artiklarna 7.1 och 7a, eller då de har anledning att misstänka att en sådan överträdelse har skett.
   c) Efter en motiverad begäran från kommissionen.

5.  De nationella tillsynsmyndigheterna ska fatta beslut om intyg för en systemansvarig för överföringssystem inom fyra månader från den dag då denne inkom med anmälan eller kommissionen överlämnade sin begäran. ║ Intyget ska anses vara beviljat om de nationella tillsynsmyndigheterna inte fattar ett beslut inom denna period. Tillsynsmyndighetens uttryckliga eller underförstådda beslut träder i kraft först efter det att det förfarande som beskrivs i punkterna 6–9 har avslutats och enbart om kommissionen inte gör några invändningar mot beslutet.

6.  Den nationella tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla det uttryckliga eller underförstådda beslutet om intyg för en systemansvarig för överföringssystem till kommissionen, och förse kommissionen med alla relevanta uppgifter avseende detta beslut.

7.  Kommissionen ska pröva anmälan så snart den har mottagits. Om kommissionen anser att den nationella tillsynsmyndighetens beslut ger anledning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med artiklarna 7.1, 7a eller 7b.2 ska den inom två månader från det att den mottog anmälan besluta att inleda ett förfarande. Kommissionen ska i sådana fall ge den nationella tillsynsmyndigheten och den berörda systemansvariga för överföringssystemet tillfälle att yttra sig. Om kommissionen behöver kompletterande uppgifter får tvåmånadersperioden förlängas med ytterligare två månader, räknat från det datum de kompletterande uppgifterna mottogs.

8.  Om kommissionen beslutar att inleda ett förfarande ska den inom ║ fyra månader från den dag då det beslutet fattas utfärda ett slutgiltigt beslut om att

eller

   a) inte göra några invändningar mot den nationella tillsynsmyndighetens beslut
   b) begära att den berörda nationella tillsynsmyndigheten ändrar eller återkallar sitt beslut om den anser att villkoren i artiklarna 7.1, 7a eller 7b.2 inte är uppfyllda.

9.  Om kommissionen inte beslutar att inleda ett förfarande eller inte fattar något slutgiltigt beslut inom de tidsfrister som anges i punkterna 7 och 8 ska det anses att den inte har några invändningar mot den nationella tillsynsmyndighetens beslut.

10.  Den nationella tillsynsmyndigheten ska följa kommissionens beslut om att ändra eller återkalla beslutet om intyg inom fyra veckor, och ska informera kommissionen om detta.

11.  De nationella tillsynsmyndigheterna och kommissionen har rätt att från systemansvariga för överföringssystem och företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet begära sådan information som är relevant för fullgörandet av deras skyldigheter enligt denna artikel.

12.  De nationella tillsynsmyndigheterna och kommissionen ska behandla kommersiellt känsliga uppgifter konfidentiellt.

13.   De förfaranden som fastställs i denna artikel, särskilt avseende de begränsningar som fastställs i punkt 2, ska inte tillämpas på rörledningar i tidigare led, som endast är avsedda för direkt sammanlänkning av gasnät i ursprungsländerna med en landningspunkt inom gemenskapens territorium eller på uppgraderingar av dessa.

Artikel 7c

Utseende av systemansvariga för lagringssystem och LNG-anläggningar

Medlemsstaterna ska, för en tid som de själva bestämmer med beaktande av effektivitet och ekonomisk balans, utse eller ålägga de naturgasföretag som äger lagringssystem eller LNG-anläggningar att utse en eller flera systemansvariga.

"

8.  Artikel 8 ska ändras på följande sätt:

a)   punkt 1 ska ändras på följande sätt:

i)   led a ska ersättas med följande:"

   a) ska på affärsmässiga villkor och med vederbörlig hänsyn till miljön driva, underhålla och utveckla säkra, tillförlitliga och effektiva överförings- och lagringssystem och/eller LNG-anläggningar för att säkerställa att marknaden är öppen för nya aktörer .
"

ii)   följande led ska införas efter led b:"

ba) ska bygga upp tillräcklig sammanlänkningskapacitet i sin överföringsinfrastruktur för att tillgodose alla rimliga kapacitetsbehov, underlätta en effektiv marknad och uppfylla kriterierna för en trygg gasförsörjning,

"

b)   punkt 3 ska ersättas med följande:"

3.  Medlemsstaterna får, via sina nationella tillsynsmyndigheter, begära att den systemansvarige för överföringssystemet uppfyller vissa minimikrav i fråga om underhåll och utbyggnad av överföringssystemet, inbegripet sammanlänkningskapaciteten. De nationella tillsynsmyndigheterna bör få större befogenheter för att säkerställa konsumentskyddet inom Europeiska unionen.

"

c)   följande punkt ska läggas till:"

4a.   När de systemansvariga för överföringssystemen utför sina arbetsuppgifter ska de beakta de föreskrifter som antagits av det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystem för gas.

"

9.  Artikel 9 ska utgå.

10.  Artikel 10 ska ersättas med följande ║:"

Artikel 10

Sekretess när det gäller systemansvariga för och ägare till överföringssystem

1.  Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 16 eller någon annan lagstadgad skyldighet att lämna uppgifter ska systemansvariga för överförings- och lagringssystem och/eller LNG-anläggningar och ägare till överföringssystem behandla kommersiellt känsliga uppgifter som erhålls i samband med verksamheten konfidentiellt, och förhindra att sådana uppgifter om den egna verksamheten som kan vara kommersiellt fördelaktiga röjs på ett diskriminerande sätt, och ska framför allt inte röja kommersiellt känsliga uppgifter för andra delar av företaget såvida inte detta är nödvändigt för att genomföra en affärstransaktion. För att efterlevnaden av reglerna om åtskillnad av information ska kunna säkerställas får överföringssystemets ägare och övriga delar av företaget inte heller utnyttja gemensamma funktioner, med undantag av rent administrativa funktioner eller IT-funktioner (t.ex. ingen gemensam juridisk avdelning).

2.  Systemansvariga för överförings- och lagringssystem och/eller LNG-anläggningar får inte, i samband med försäljning eller köp av naturgas från anknutna företag, missbruka kommersiellt känsliga uppgifter som erhållits från tredje part i samband med tillhandahållande av eller förhandlingar om tillträde till systemet.

3.   Vad som utgör kommersiellt känsliga uppgifter ska fastställas genom användning av objektiva och öppna kriterier.

"

11.  Artikel 12 ska ändras på följande sätt:

a)   punkt 1 ska ersättas med följande:"

1.  Varje systemansvarig för ett distributionssystem ska säkerställa systemets långsiktiga förmåga att uppfylla rimliga krav på distribution av gas och på ekonomiska villkor driva, underhålla och bygga ut ett säkert, tillförlitligt och effektivt distributionssystem inom sitt område med vederbörlig hänsyn till miljön och främjandet av energieffektivitet.

"

b)   punkt 4 ska ersättas av följande:

4.  Varje systemansvarig för ett distributionssystem ska förse systemanvändare med den information de behöver för effektivt tillträde till och användning av systemet.

c)   följande punkter ska införas efter punkt 4:"

4a.   Den systemansvarige för distributionssystemet ska inom ...* översända till den relevanta tillsynsmyndigheten ett förslag som beskriver de lämpliga informations- och kommunikationssystem som krävs för att tillhandahålla den information som avses i punkt 4. Förslaget ska bl.a. främja användningen av elektroniska tvåvägsmätare som ska tillgängliggöras för samtliga kunder inom ...**, aktiv medverkan av slutförbrukare och leverantörer av distribuerad produktion i systemdriften samt informationsflöde i realtid mellan systemansvariga för överförings- respektive distributionssystemen i syfte att optimera utnyttjandet av alla tillgängliga resurser i fråga om produktion, nät och efterfrågan.

4b.   De nationella tillsynsmyndigheterna ska inom ...*** godkänna eller förkasta de förslag som avses i punkt 4a. De nationella tillsynsmyndigheterna ska se till att de olika informations- och kommunikationssystem som ska införas är fullt kompatibla med varandra. De får i detta syfte utfärda riktlinjer och föreskriva ändringar i de förslag som avses i punkt 4a.

4c.   Innan den nationella tillsynsmyndigheten underrättar den systemansvarige för distributionssystemet om sitt beslut angående det förslag som avses i punkt 4a ska den informera byrån eller, om byrån ännu inte har påbörjat sin verksamhet drift, kommissionen om detta. Byrån eller kommissionen ska se till att den information och de kommunikationssystem som ska användas underlättar en utveckling av den inre marknaden för gas och inte skapar nya tekniska hinder.

_______________

* Ett år efter ikraftträdandet av direktiv …/…/EG [om ändring av direktiv 2003/55/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas].

** Tio år efter ikraftträdandet av direktiv …/…/EG [om ändring av direktiv 2003/55/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas].

*** Två år efter ikraftträdandet av direktiv …/…/EG [om ändring av direktiv 2003/55/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas].

"

12.  Följande kapitel ska införas efter kapitel IV:

KAPITEL IVa

Oberoende systemansvariga för överföringssystem

Artikel 12a

Tillämpningsområde

Bestämmelserna i detta kapitel ska tillämpas när en medlemsstat beslutar att inte tillämpa artikel 7.7.

Artikel 12b

Tillgångar, utrustning, personal och identitet

1.   De systemansvariga för överföringssystem ska förses med alla personella, fysiska och ekonomiska resurser som krävs för att uppfylla sina skyldigheter enligt detta direktiv och för en regelbunden överföring av gas, under följande förutsättningar:

   a) Tillgångar som krävs för en regelbunden överföring av gas inklusive överföringsnätet, ska ägas av systemansvariga för överföringssystem.
   b) Personal som krävs för en regelbunden överföring av gas, inbegripet alla arbetsuppgifter vid företaget, ska vara anställd av de systemansvariga för överföringssystem.
   c) Uthyrning av personal och leverans av tjänster från eller till någon del av det vertikalt integrerade företaget ska vara förbjuden.
   d) Tillräckliga ekonomiska resurser för framtida investeringsprojekt och/eller för ersättande av befintliga tillgångar ska finnas tillgängliga, främst genom det vertikalt integrerade företaget efter en vederbörlig begäran från den systemansvarige för överföringssystem inom ramen för den årliga finansieringsplanen som avses i artikel 12f.
   e) De systemansvariga för överföringssystem får inte anlita samma externa uppdragstagare eller konsulter som det vertikalt integrerade företaget och de får inte dela informationssystem eller IT-utrustning, fysiska lokaler eller säkerhetssystem.

2.   Den verksamhet som avses med regelbunden överföring av gas ska utöver den verksamhet som nämns i artikel 8 omfatta åtminstone följande:

   a) Att företräda den systemansvarige för överföringssystemet utåt och hålla kontakt med tredje part och tillsynsmyndigheter.
   b) Att företräda den systemansvarige för överföringssystemet inom det europeiska nätverket av systemansvariga för överföringssystem för gas.
   c) Att bevilja och hantera tredjepartstillträde.
   d) Att inkassera avgifter som är kopplade till överföringssystemet, bland annat tillträdes- och balanseringsavgifter för stödtjänster såsom gasbehandling och tjänsteinköp (balanseringskostnader och energi för förluster).
   e) Att driva, underhålla och bygga ut överföringssystemet.
   f) Att planera investeringar för att systemet på lång sikt ska kunna motsvara en rimlig efterfrågan och garantera försörjningstrygghet.
   g) Att bilda lämpliga samriskbolag, med en eller flera systemansvariga för överföringssystem, gasbörser m.fl. i syfte att utveckla regionala marknader eller underlätta avregleringsprocessen.
   h) Att utföra samtliga företagstjänster, inbegripet juridiska tjänster, redovisning och IT-tjänster.

3.   De systemansvariga för överföringssystem ska vara aktiebolag i enlighet med artikel 1 i direktiv 68/151/EEG.

4.   De systemansvariga för överföringssystem får vid kommunikation och varumärkesprofilering inte skapa förvirring vad gäller den separata identitet som det vertikalt integrerade företaget har.

5.   Räkenskaperna hos de systemansvariga för överföringssystem ska granskas av en annan revisor än den som granskar räkenskaperna hos det vertikalt integrerade företaget eller någon del av detta.

Artikel 12c

Oberoende för den systemansvarige för överföringssystem

1.   Utan att det påverkar befogenheterna för ledamöterna i det tillsynsorgan som det vertikalt integrerade företaget utser enligt artikel 12f ska den systemansvarige för överföringssystemet ha faktisk beslutanderätt, oberoende av det vertikalt integrerade företaget, när det gäller de tillgångar som är nödvändiga för att driva, underhålla eller utbygga nätet. Den systemansvarige för överföringssystemet ska ha befogenhet att anskaffa medel på kapitalmarknaden, särskilt genom lån och kapitalökning inom ramen för den årliga finansieringsplan som avses i artikel 12f.

2.   Dotterbolag till det vertikalt integrerade företaget som bedriver produktions- eller leveransverksamhet får inte direkt eller indirekt äga aktier i den systemansvarige för överföringssystem. Den systemansvarige för överföringssystem ska varken direkt eller indirekt äga aktier i något dotterbolag till det vertikalt integrerade företaget som arbetar med produktion eller leverans, eller erhålla aktieutdelningar eller andra ekonomiska förmåner från sådana dotterbolag, utom i form av intäkter från tillhandahållande av nätkapacitet.

3.   Den systemansvariges övergripande företagsledningsstruktur och företagsform ska säkerställa ett effektivt oberoende för den systemansvarige för överföringssystemet i enlighet med detta kapitel. Det vertikalt integrerade företaget får varken fatta beslut, direkt eller indirekt, om den systemansvariges konkurrensåtgärder eller dagliga verksamhet och näthantering, eller om övrig verksamhet som är nödvändig för utarbetandet av den tioåriga investeringsplanen enligt artikel 12h.

4.   Alla kommersiella och ekonomiska förbindelser mellan det vertikalt integrerade företaget och den systemansvarige för överföringssystemet, bl.a. lån från den systemansvarige för överföringssystemet till det vertikalt integrerade företaget, ska ske på marknadsvillkor. Den systemansvarige för överföringssystem ska bevara detaljerade uppgifter om sådana kommersiella och ekonomiska förbindelser och ska på begäran förse den nationella tillsynsmyndigheten med dessa.

5.   Den systemansvarige för överföringssystem ska underrätta den nationella tillsynsmyndigheten om alla kommersiella och ekonomiska avtal som ingås med det vertikalt integrerade företaget.

6.   Den systemansvarige för överföringssystemet ska underrätta den nationella tillsynsmyndigheten om de tillgängliga ekonomiska resurser som avses i artikel 12b.1 d.

7.   Ett företag som av den nationella tillsynsmyndigheten intygats uppfylla villkoren i detta kapitel ska godkännas och utnämnas till oberoende systemansvarig av den berörda medlemsstaten. Intygsförfarandet i artikel 7b ska tillämpas.

8.   Öppenhet är obligatoriskt för att garantera icke-diskriminering, särskilt när det gäller tariffer, tjänster för tredjepartstillträde, kapacitetstilldelning och balansering. Vertikalt integrerade företag ska vara skyldiga att avstå från sådan verksamhet som hindrar den systemansvarige för överföringssystem att uppfylla dessa krav.

Artikel 12d

Oberoende för den systemansvariges personal och företagsledning

1.   Beslut om utnämning, förlängning, arbetsvillkor, bl.a. löner och uppsägning av personer med ansvar för företagsledning och/eller ledamöter av den systemansvariges administrativa organ, ska fattas av den systemansvariges tillsynsorgan som utsetts i enlighet med artikel 12f.

2.   Identiteten och de villkor som reglerar tjänsteperioden, dess varaktighet och uppsägningen för personer som utnämnts av tillsynsorganet för utnämning eller förlängning såsom personer med ansvar för företagsledning och/eller ledamöter av den systemansvariges administrativa organ samt skälen till varje beslut att avsluta en sådan tjänsteperiod ska meddelas den nationella tillsynsmyndigheten. Dessa villkor och beslutet enligt punkt 1 ska endast vara bindande om den nationella tillsynsmyndigheten inom en treveckorsperiod efter underrättelsen inte har gjort några invändningar. Den nationella tillsynsmyndigheten får göra invändningar om den hyser allvarliga tvivel beträffande det yrkesmässiga oberoendet hos en utsedd person som ansvarar för företagsledningen och/eller är ledamot av något administrativt organ, eller vid ett förtida avbrytande av tjänsteperioden, om den hyser allvarliga tvivel beträffande dess berättigande.

3.   Personer som utnämnts av tillsynsorganet och som ansvarar för företagsledningen och/eller är ledamöter i den systemansvariges administrativa organ får inte ha haft någon yrkesmässig position eller ansvar, intresse eller affärsförbindelse, vare sig direkt eller indirekt, med eller inom någon del av det vertikalt integrerade företaget eller med dess majoritetsaktieägare, annat än med den systemansvarige för överföringssystem, under de fem år som föregick deras utnämning.

4.   Personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är ledamöter i administrativa organ samt den systemansvariges anställda får inte ha någon yrkesmässig position eller ansvar, intresse eller affärsförbindelse, vare sig direkt eller indirekt, med eller i någon del av det vertikalt integrerade företaget eller med dess majoritetsaktieägare.

5.   Personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är ledamöter i administrativa organ samt den systemansvariges anställda får inte ha något intresse eller erhålla ekonomiska förmåner, vare sig direkt eller indirekt, från någon annan del av det vertikalt integrerade företaget än den systemansvarige för överföringssystemet. Deras lön får inte bero på det vertikalt integrerade företagets verksamhet eller resultat som inte härrör från den systemansvarige för överföringssystemet.

6.   Personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är ledamöter i den systemansvariges administrativa organ ska garanteras effektiv rätt att till den nationella tillsynsmyndigheten rikta klagomål mot förtida avbrytande av deras tjänsteperiod.

7.   Efter avslutad tjänsteperiod hos den systemansvarige för överföringssystemet får inte personer som ansvarar för företagsledningen och/eller är ledamöter i något av dess administrativa organ inneha någon yrkesmässig position eller ansvar, intresse eller affärsförbindelse, direkt eller indirekt, inom eller med någon annan del av det vertikalt integrerade företaget än den systemansvarige för överföringssystemet, eller med dess majoritetsaktieägare, under en period på minst fem år.

Artikel 12e

Förvaltare

1.   En oberoende förvaltare ska utses av den nationella tillsynsmyndigheten på förslag och bekostnad av det vertikalt integrerade företaget. Förvaltaren ska uteslutande handla i det vertikalt integrerade företagets rättmätiga intresse när det gäller att bevara värdet av den systemansvariges för överföringssystem tillgångar och samtidigt skydda den systemansvariges oberoende i förhållande till det vertikalt integrerade företaget. När förvaltaren fullgör sitt uppdrag får denne inte beakta produktions- och leveransverksamheten i det vertikalt integrerade företaget.

2.   Förvaltaren får, under fem år före sin utnämning, inte ha något yrkesmässigt uppdrag eller ansvar, intresse eller affärsförbindelse, direkt eller indirekt, med eller inom det vertikalt integrerade företaget eller någon del av detta eller dess majoritetsaktieägare eller något företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet.

Villkoren för förvaltarens uppdrag, bl.a. tidsperiod, villkor för uppsägning och ekonomiska villkor, ska godkännas av den nationella tillsynsmyndigheten.

Under uppdragsperioden får förvaltaren inte ha något yrkesmässigt uppdrag eller ansvar, intresse eller affärsförbindelse, direkt eller indirekt, med eller inom någon del av det vertikalt integrerade företaget eller dess majoritetsaktieägare.

Efter avslutat uppdrag får förvaltaren under minst fem år inte ha något yrkesmässigt uppdrag eller ansvar, intresse eller affärsförbindelse, direkt eller indirekt, med det vertikalt integrerade företaget eller någon del av detta eller dess majoritetsaktieägare eller något företag som arbetar med produktion eller leverans.

3.   Förvaltaren ska ansvara för

   a) utnämning, förnyelse och uppsägning av ledamöter, med undantag för de ledamöter som avses i artikel 12f.2a, av den systemansvariges tillsynsorgan, och
   b) utövandet av sin rösträtt i tillsynsorganet.

Artikel 12f

Tillsynsorgan

1.   Den systemansvarige för överföringssystemet ska ha ett tillsynsorgan som ansvarar för beslut som kan ha en väsentlig effekt på värdet på aktieägarnas tillgångar i den systemansvarige för överföringssystemet, särskilt beslut om godkännande av den årliga finansieringsplanen, den systemansvariges skuldsättningsgrad och utdelningar till aktieägarna.

2.   Tillsynsorganet ska bestå av

   a) ledamöter som företräder det vertikalt integrerade företaget,
   b) ledamöter som företräder tredje parts aktieägare,
   c) ledamöter som företräder den systemansvarige för överföringssystem
   d) förvaltaren och
   e) om så föreskrivs i någons medlemsstats lagstiftning, ledamöter som företräder andra intressenter såsom systemansvariges anställda.

3.  Artikel 12d.2–12d.7 ska gälla för tillsynsorganets ledamöter.

4.  Förvaltaren ska ha vetorätt i beslut som han/hon anser avsevärt kan minska värdet av den systemansvariges tillgångar. När en bedömning görs om huruvida ett beslut avsevärt kan minska tillgångarnas värde ska särskilt den årliga finansieringsplanen och den systemansvariges skuldsättningsnivå beaktas. Två tredjedelar av ledamöterna i tillsynsorganet kan upphäva ett sådant veto, varvid artikel 12h.7 ska tillämpas.

Artikel 12g

Övervakningsplan och övervakningsansvarig

1.   Medlemsstaterna ska se till att den systemansvarige för överföringssystemet upprättar och genomför en övervakningsplan där det anges vilka åtgärder som vidtas för att motverka diskriminerande beteende och på lämpligt sätt se till att planen följs. I planen ska det anges vilka specifika skyldigheter de anställda har för att detta mål ska uppfyllas. Planen ska underställas den nationella tillsynsmyndighetens godkännande. Utan att det påverkar den nationella tillsynsmyndighetens befogenheter ska den övervakningsansvarige på ett oberoende sätt övervaka att planen följs.

2.   Tillsynsorganet ska utse en övervakningsansvarig. Denne kan vara en fysisk eller en juridisk person. Artikel 12d.2–12d.7 ska tillämpas på den övervakningsansvarige. Den nationella tillsynsmyndigheten får invända mot utnämningen av en övervakningsansvarig på grund av bristande oberoende eller yrkesmässig kapacitet.

3.   Den övervakningsansvarige ska

   a) övervaka genomförandet av övervakningsplanen,
   b) utarbeta en årsrapport om de åtgärder som vidtagits för att genomföra övervakningsplanen och överlämna den till den nationella tillsynsmyndigheten,
   c) rapportera till tillsynsorganet och utfärda rekommendationer om övervakningsplanen och dess genomförande,
   d) rapportera till den nationella tillsynsmyndigheten om eventuella kommersiella och ekonomiska förbindelser mellan det vertikalt integrerade företaget och den systemansvarige för överföringssystem.

4.   Den övervakningsansvarige ska överlämna förslagen till beslut om investeringsplanen eller om enskilda investeringar i nätet till den nationella tillsynsmyndigheten. Sådana beslut ska överlämnas senast när den systemansvariges ledning eller behörigt administrativt organ överlämnar dem till tillsynsorganet.

5.  Den övervakningsansvarige ska underrätta den nationella tillsynsmyndigheten om det vertikalt integrerade företaget under bolagsstämman eller genom omröstning i dess tillsynsorgan har motsatt sig antagandet av ett beslut så att detta hindrar eller försenar investeringar i nätet.

6.   De villkor som reglerar den övervakningsansvariges uppdrag eller anställningsvillkor ska underställas den nationella tillsynsmyndighetens godkännande och ska garantera den övervakningsansvariges oberoende.

7.   Den övervakningsansvarige ska regelbundet rapportera, antingen muntligt eller skriftligt, till den nationella tillsynsmyndigheten och ska ha rätt att regelbundet rapportera, antingen muntligt eller skriftligt, till den systemansvariges tillsynsorgan.

8.   Den övervakningsansvarige får delta i möten i den systemansvariges företagsledning eller administrativa organ, i tillsynsorganets möten och vid bolagsstämman. Den övervakningsansvarige ska delta i alla möten där följande frågor diskuteras:

   a) Villkor för tillträde till nätet enligt vad som föreskrivs i förordning (EG) nr 1775/2005, särskilt vad avser tariffer, tredjepartstillträde, kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning, öppenhet, balansering och sekundärmarknader.
   b) Projekt som genomförs för att driva, underhålla och bygga ut överföringsnätet, bl.a. investeringar i nya överföringsanslutningar och i utvidgning och optimering av befintlig kapacitet.
   c) Inköp eller försäljning av energi för överföringssystemets drift.

9.   Den övervakningsansvarige ska övervaka att den systemansvarige för överföringssystem följer artikel 10.

10.   Den övervakningsansvarige ska ha tillgång till alla relevanta uppgifter och till den systemansvariges kontor och till all information som är nödvändig för att fullgöra sin uppgift.

11.   Efter den nationella tillsynsmyndighetens godkännande får tillsynsorganet säga upp den övervakningsansvarige.

12.   Den systemansvariges och det vertikalt integrerade företagets skyldigheter, framför allt när det gäller kommersiella och ekonomiska avtal mellan dessa, ska endast meddelas den nationella tillsynsmyndigheten utan krav på godkännande. Ledningens och den övervakningsansvariges utnämning och arbetsvillkor ska meddelas den nationella tillsynsmyndigheten, utan krav på godkännande.

Artikel 12h

Nätutveckling och befogenhet att fatta investeringsbeslut

1.   Den systemansvarige för överföringssystemet ska varje år till den nationella tillsynsmyndigheten överlämna en tioårig nätutvecklingsplan som grundar sig på befintlig och förutsedd tillgång och efterfrågan efter att ha samrått med alla berörda intressenter. Planen ska innehålla effektiva åtgärder för att garantera systemets ändamålsenlighet och försörjningstryggheten.

2.   Den Tioåriga nätutvecklingsplanen ska framför allt

   a) ange för marknadsaktörerna de viktigaste överföringsinfrastrukturer som behöver byggas ut eller uppgraderas under de kommande tio åren,
   b) innehålla alla investeringar som redan beslutats och fastställa nya investeringar som ska verkställas under de kommande tre åren, och
   c) ange en tidsfrist för alla investeringsprojekt.

3.   När den tioåriga nätutvecklingsplanen utarbetas ska den systemansvarige för överföringssystemet göra rimliga antaganden om utvecklingen av sin produktion, leveranser, förbrukning och utbyte med andra länder med beaktande av investeringsplanerna för regionala och EU-övergripande nätinvesteringsplaner samt investeringsplaner för lagring och återförgasningsanläggning för LNG.

4.  Den nationella tillsynsmyndigheten ska ha öppna och tydliga samråd med alla nuvarande eller potentiella nätanvändare om den tioåriga nätutvecklingsplanen. Av personer eller företag som hävdar att de är potentiella användare kan det krävas att de styrker sådana påståenden. Tillsynsmyndigheten ska offentliggöra resultatet av samrådsprocessen, särskilt eventuella investeringsbehov.

5.   Tillsynsmyndigheten ska undersöka om den tioåriga nätutvecklingsplanen omfattar alla investeringsbehov som fastställts under samrådsprocessen och om den överensstämmer med den gemenskapstäckande tioåriga nätutvecklingsplanen som avses i artikel 2c.1 i förordning (EG) nr 1775/2005. Om det uppstår några tvivel om överensstämmelse med den gemenskapstäckande tioåriga nätutvecklingsplanen ska den nationella tillsynsmyndigheten samråda med byrån. Den nationella tillsynsmyndigheten kan kräva att den systemansvarige för överföringssystemet ändrar sin plan.

6.  Den nationella tillsynsmyndigheten ska övervaka och utvärdera genomförandet av den tioåriga nätutvecklingsplanen.

7.   För det fall den systemansvarige för överföringssystemet av någon annan orsak än de tvingande orsaker som ligger utanför dennes kontroll, inte verkställer en investering som enligt den tioåriga nätutvecklingsplanen skulle ha verkställts inom de följande tre åren, ska medlemsstaterna se till att den nationella tillsynsmyndigheten är skyldig att vidta minst en av följande åtgärder för att säkerställa att investeringen i fråga görs:

   a) Kräva att den systemansvarige för överföringssystemet verkställer investeringen i överensstämmelse med den årliga finansieringsplan som avses i artikel 12f.
   b) Anordna ett anbudsförfarande som är öppet för alla investerare för investeringen.

Om den nationella tillsynsmyndigheten har utnyttjat sina befogenheter enligt b kan den förpliktiga den systemansvarige för överföringssystemet att godta följande:

   a) Finansiering från tredje part,
   b) konstruktion av tredje part,
   c) utbyggnad av respektive nya tillgångar, eller
   d) drift av respektive nya tillgångar.

Den systemansvarige för överföringssystemet ska lämna investerarna all information som behövs för att göra investeringen, ska koppla nya tillgångar till överföringsnätet och ska allmänt på bästa sätt vinnlägga sig om att underlätta genomförandet av investeringsprojektet.

Relevanta finansieringsarrangemang ska underställas den nationella tillsynsmyndighetens godkännande.

8.   Om den nationella tillsynsmyndigheten utnyttjar sina befogenheter enligt punkt 7 ska de relevanta tariffbestämmelserna omfatta investeringskostnaderna i fråga.

Artikel 12i

Beslutsbefogenhet avseende kopplingen av lagringsanläggningar, anläggningar för återförgasning av LNG och förbrukare inom industrin till överföringsnätet

1.   De systemansvariga för överföringssystemet ska inrätta och offentliggöra öppna och effektiva förfaranden och tariffer för icke-diskriminerande inkoppling av nya lagringsanläggningar, anläggningar för återförgasning av LNG och industrikonsumenter. Förfarandena ska underställas den nationella tillsynsmyndighetens godkännande.

2.   De systemansvariga för överföringssystemet ska inte ha rätt att vägra inkoppling av nya lagringsanläggningar, anläggningar för återförgasning av LNG och industrikonsumenter på grund av eventuella framtida begränsningar av tillgänglig nätkapacitet eller tillkommande kostnader som uppstår vid nödvändig kapacitetsökning. Den systemansvarige för överföringssystemet ska se till att den nya förbindelsen har tillräcklig inmatnings- och uttagskapacitet.

3.   Systemansvariga för överföringssystem ska bevilja och hantera tredje parts tillträde till nätet, särskilt tillträde för nya marknadsaktörer och producenter av biogas med avseende på säkerhetsbestämmelserna för nätet.

KAPITEL IVb

Artikel 12j

Översynsklausul

1.  Byrån ska senast den ...* förelägga Europaparlamentet och rådet en detaljerad rapport om i vilken utsträckning kraven på åtskillnad enligt detta kapitel med framgång har kunnat säkerställa fullt och effektivt oberoende för systemansvariga för överföringssystem.

2.   När byrån gör sin bedömning enligt punkt 1 ska den beakta följande kriterier: rättvist och icke-diskriminerande nättillträde, effektiv reglering, nätets utbyggnad, investeringar och ej snedvridande investeringsincitament, utbyggnad av sammanlänkningsinfrastruktur samt försörjningstryggheten i gemenskapen.

3.  Kommissionen ska senast den ... * förelägga Europaparlamentet och rådet en detaljerad rapport om huruvida det är möjligt att inrätta en systemansvarig för överföringssystem för hela EU, och analysera kostnader och fördelar med tanke på äganderättigheter, marknadsintegration och effektiv och säker drift av överföringsnätet. Rapporten ska utarbetas i samråd med intressenterna, särskilt systemansvariga för överföringssystem och byrån.

4.  Vid behov, särskilt om det i den detaljerade rapport som avses i punkt 1 fastställs att villkoren i punkt 2 inte har uppfyllts i praktiken, ska kommissionen för Europaparlamentet och rådet lägga fram förslag som garanterar att de systemansvariga för överföringssystem är fullständigt och effektivt oberoende senast den ...**.

________________

* Fem år ikraftträdandet av direktiv.../.../EG [om ändring av direktiv 2003/55/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas].

** Sju år efter ikraftträdandet av direktiv.../.../EG [om ändring av direktiv 2003/55/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas].

13.  Artikel 13 ska ändras på följande sätt:

a)  I punkt 2 c ska följande mening införas efter den första meningen:"

För detta ändamål ska den systemansvarige för distributionssystemet förfoga över de resurser som krävs, inbegripet personella, tekniska, finansiella och fysiska resurser.

"

b)  Punkt 2 d ska ändras på följande sätt:

   i) Den sista meningen ska ersättas med följande ║:"
Den person eller det organ som ansvarar för att övervakningsplanen följs (nedan kallad "den övervakningsansvarige") ska till den nationella tillsynsmyndighet som avses i artikel 24a.1 överlämna en årlig rapport, som ska offentliggöras, om de åtgärder som vidtagits."

ii)  Följande mening ska läggas till:"

Den övervakningsansvarige ska vara helt oberoende och ha tillträde till all nödvändig information om den systemansvarige för distributionssystemet och alla anknutna företag för att utföra sitt uppdrag.

"

c)  Följande punkt ska läggas till ║:"

3.  Om den systemansvarige för distributionssystemet ingår i ett vertikalt integrerat företag ska medlemsstaterna se till att dennes verksamhet övervakas så att den inte kan dra fördel av sin vertikala integration för att snedvrida konkurrensen. Vertikalt integrerade systemansvariga för distributionssystem får i synnerhet inte, i samband med kommunikation och varumärkesanvändning, skapa förvirring vad gäller den särskilda identitet som leveransavdelningen i det integrerade företaget har.

"

14.  Artikel 15 ska ersättas med följande:"

Artikel 15

Kombinerat systemansvar

Detta direktiv ska inte hindra ett kombinerat systemansvar för överförings-, lagrings- och distributionssystem och LNG-anläggningar, under förutsättning att all verksamhet uppfyller kraven enligt artiklarna 7 och artikel 13.1.

"

15.  Följande artikel ska införas efter artikel 18:"

Artikel 18a

Tillträde till LNG-anläggningar

1.   Vad gäller tillträde till LNG-anläggningar ska antingen förfarandet för reglerat tillträde eller förfarandet med förhandlat tillträde i enlighet med punkt 2 tillämpas. Förfarandet ska tillämpas i enlighet med objektiva, klara, begripliga och icke-diskriminerande kriterier. De nationella tillsynsmyndigheterna ska se till att dessa kriterier uppfylls.

Medlemsstaterna ska besluta om det förfarande för tillträde som ska tillämpas på grundval av fastställda och offentliggjorda kriterier. Dessa kriterier ska särskilt ange om det råder konkurrens mellan LNG-anläggningar på den relevanta marknaden och om tillträdet till LNG organiseras genom en oberoende infrastrukturförvaltare som tillhandahåller öppet tillträde. De nationella tillsynsmyndigheterna ska övervaka att dessa kriterier följs och offentliggöra eller ålägga LNG-operatörerna att offentliggöra vilka LNG-anläggningar eller vilka delar av dem som tillhandahålls i enlighet med förfarandet med förhandlat tillträde.

2.   Vid förhandlat tillträde ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att naturgasföretag och berättigade kunder, i eller utanför det område som omfattas av det sammankopplade systemet, ska kunna förhandla om tillträde till LNG-anläggningar. Parterna ska vara skyldiga att i god anda förhandla om tillträde till LNG-anläggningar.

"

16.  Artikel 19 ska ersättas med följande:"

Artikel 19

Tillträde till lagringsanläggningen

1.  Vad gäller organiseringen av tillträdet till lagringsanläggningar om detta är tekniskt och/eller ekonomiskt nödvändigt för ett effektivt tillträde till systemet för leverans till kunderna ska medlemsstaterna bestämma om de väljer förfarandet med reglerat tillträde i den mening som avses i punkt 4 eller förfarandet med förhandlat tillträde i den mening som avses i punkt 3. Förfarandena ska tillämpas i enlighet med objektiva, klara, begripliga och icke-diskriminerande kriterier. De nationella tillsynsmyndigheterna ska se till att dessa kriterier uppfylls.

De nationella tillsynsmyndigheterna ska fastställa och offentliggöra kriterier enligt vilka systemet för tillträde till lagringsanläggningar och lagring av gas kan avgöras och särskilt för att avgöra huruvida konkurrens äger rum mellan lagringsanläggningar på relevant marknad, och att detta organiseras genom en oberoende infrastrukturoperatör som erbjuder öppet tillträde. De nationella tillsynsmyndigheterna ska övervaka om dessa kriterier uppfylls och offentliggöra eller ålägga systemansvariga för lagringsanläggning och överföringssystem att offentliggöra, vilka (delar av) lagringsanläggningarna respektive vilken lagring av gas i rörledning som tillhandahålls i enlighet med de olika förfaranden som avses i punkterna 3 och 4.

2.  Bestämmelserna i punkt 1 gäller inte stödtjänster och tillfällig lagring som rör LNG-anläggningar och som krävs för återförgasningsprocessen och efterföljande leverans till överföringssystemet.

3.  Vid förhandlat tillträde ska de nationella tillsynsmyndigheterna vidta nödvändiga åtgärder för att naturgasföretag och berättigade kunder, i eller utanför det område som omfattas av det sammanlänkade systemet, ska kunna förhandla om tillträde till lagring om detta är tekniskt och/eller ekonomiskt nödvändigt för ett effektivt tillträde till systemet. Parterna ska vara skyldiga att i god anda förhandla om tillträde till lagring.

"

Avtalen om tillträde till lagring ska förhandlas fram med den berörda systemansvarige för lagringssystemet. De nationella tillsynsmyndigheterna ska kräva att de systemansvariga för lagringssystemet inom de första sex månaderna efter genomförandet av detta direktiv och därefter årligen offentliggör sina viktigaste kommersiella villkor för utnyttjandet av lagring. Vid utarbetandet av dessa villkor ska man beakta de synpunkter som inkommer från systemanvändarna, som har rätt att invända mot dessa hos den nationella tillmyndigheten.

4.  Vid reglerat tillträde ska de nationella tillsynsmyndigheterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att ge naturgasföretag och berättigade kunder, i eller utanför det område som omfattas av det sammanlänkade systemet, rätt till tillträde till lagring på grundval av offentliggjorda tariffer och/eller andra villkor och skyldigheter, när tillträde till lagring är tekniskt och/eller ekonomiskt nödvändigt för ett effektivt tillträde till systemet. Vid utarbetandet av dessa tariffer och övriga villkor och skyldigheter ska man beakta de synpunkter som inkommer från systemanvändarna, som har rätt att invända mot dessa hos den nationella tillmyndigheten. Denna rätt till tillträde för berättigade kunder kan ges genom att de får möjlighet att ingå leveransavtal med andra konkurrerande naturgasföretag än systemets ägare och/eller den systemansvarige eller ett anknutet företag.

17.  Artikel 22 ska ersättas med följande:"

Artikel 22

Ny infrastruktur

1.  Större nya gasinfrastrukturprojekt, t.ex. sammanlänkningar mellan medlemsstater, LNG- och lagringsanläggningar, får på begäran undantas, under en fastställd tid, från bestämmelserna i artiklarna 7, 18, 19 och 20 och artikel 24c.4, 24c.5 och 24c.6 om följande villkor är uppfyllda:

   a) Investeringen ska stärka konkurrensen vad gäller gasförsörjning och öka försörjningstryggheten.
   b) Den risknivå som är förenad med investeringen ska vara sådan att investeringen inte skulle bli av om inte undantag beviljades.
   c) Infrastrukturen ska ägas av en fysisk eller juridisk person som åtminstone vad avser juridisk form är skild från de systemansvariga inom vilkas system infrastrukturen kommer att byggas.
   d) Avgifter ska tas ut av dem som använder infrastrukturen.
   e) Undantaget får inte skada konkurrensen och får inte hindra den inre marknaden för gas, eller det reglerade system till vilket infrastrukturen är kopplad, från att fungera effektivt.
   f) Projektet är av europeiskt intresse och överskrider minst en nationell gräns inom Europeiska unionen.

2.  Punkt 1 ska även tillämpas på alla väsentliga kapacitetsökningar i befintliga infrastrukturer och på förändringar av sådana infrastrukturer som möjliggör utveckling av utökade och nya kvantiteter.

3.  Den nationella tillsynsmyndighet som avses i kapitel VIa får besluta, från fall till fall, om de undantag som avses i punkterna 1 och 2. Om den berörda infrastrukturen sträcker sig över mer än en medlemsstats territorium ska byrån utföra de uppgifter som tilldelas tillsynsmyndigheten i denna artikel. Byrån ska fatta beslut efter samråd med relevanta nationella tillsynsmyndigheter och den sökande.

Ett undantag får gälla hela eller endast vissa enskilda delar av den nya infrastrukturens kapacitet eller av den befintliga infrastrukturens kapacitet, om denna har ökat väsentligt.

Vid beslut om undantag ska det i varje enskilt fall övervägas om villkor måste anges för undantagets varaktighet och för icke-diskriminerande tillträde till infrastrukturen. När beslut om sådana villkor fattas ska särskild hänsyn tas till den ytterligare kapacitet som ska byggas upp, eller förändringen av befintlig kapacitet, samt till projektets tidsplan och till nationella förhållanden.

Innan ett undantag beviljas ska den nationella tillsynsmyndigheten besluta om vilka regler och system som ska gälla för förvaltning och tilldelning av kapacitet, och under den period då infrastrukturen omfattas av undantaget från de ovannämnda bestämmelserna kan dessa regler och system vid behov ändras för att anpassas till ekonomiska krav och marknadskrav. Enligt reglerna ska alla potentiella användare av infrastrukturen erbjudas att meddela sitt intresse för att teckna avtal om viss kapacitet innan tilldelningen av kapacitet i den nya infrastrukturen sker, även för eget bruk. Den nationella tillsynsmyndigheten ska kräva att reglerna för hantering av överbelastning också innebär en skyldighet att erbjuda outnyttjad kapacitet på marknaden, och att användare av anläggningen ges rätt att handla med sin avtalade kapacitet på andrahandmarknaden. I sin bedömning av de kriterier som anges i punkt 1 a, 1 b och 1 e ║, ska den nationella tillsynsmyndigheten beakta resultaten av kapacitetstilldelningen när tredje parter har uttryckt ett starkt intresse.

Beslut om undantag, inklusive eventuella villkor enligt andra stycket, ska motiveras och offentliggöras i vederbörlig ordning.

4.  Den nationella tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål skicka en kopia av varje begäran om undantag, och av varje mottagningsbevis, till kommissionen. Den berörda myndigheten ska omedelbart underrätta kommissionen om beslutet och överlämna all relevant information om beslutet. Uppgifterna får överlämnas till kommissionen i sammanfattad form, vilket gör det möjligt för kommissionen att fatta ett välgrundat beslut. Uppgifterna ska särskilt innehålla följande:

   a) Detaljerade skäl för den nationella tillsynsmyndighetens beviljande eller vägrande av undantaget tillsammans med en hänvisning till den särskilda artikel som beslutet grundar sig på, inklusive de ekonomiska uppgifter som motiverar undantaget.
   b) Den analys som har gjorts av hur undantaget påverkar konkurrensen och den inre gasmarknadens sätt att fungera.
   c) Skälen till tidsperioden och den andel av gasinfrastrukturens totala kapacitet för vilken undantaget gäller.
   d) Om undantaget gäller en sammanlänkning, resultatet av samrådet med de berörda tillsynsmyndigheterna.
   e) Infrastrukturens bidrag till diversifieringen av gasförsörjningen.

5.  Senast två månader efter det att anmälan har mottagits får kommissionen fatta ett beslut om att den nationella tillsynsmyndigheten ska ändra eller återkalla beslutet att bevilja ett undantag. Perioden ska börja löpa dagen efter det att anmälan har mottagits. Tvåmånadersperioden kan förlängas med ytterligare två månader under vilka kommissionen samlar in ytterligare upplysningar. Den ytterligare perioden ska börja löpa dagen efter det att all ytterligare information har mottagits. Tvåmånadersperioden kan även förlängas med både kommissionens och den nationella tillsynsmyndighetens medgivande. Om den begärda informationen inte tillhandahålls inom den period som anges i begäran, ska anmälan anses vara återkallad om inte perioden, innan den löpt ut, har förlängts efter medgivande från både kommissionen och den nationella tillsynsmyndigheten, eller den nationella tillsynsmyndigheten, i ett vederbörligt motiverat meddelande, har informerat kommissionen om att den anser att anmälan är komplett.

Den nationella tillsynsmyndigheten ska följa kommissionens beslut att ändra eller återkalla beslutet om undantag inom fyra veckor och ska meddela kommissionen i enlighet därmed.

Kommissionen ska inte lämna ut någon kommersiellt känslig konfidentiell information.

Kommissionens ▌ beslut om undantag ska upphöra att gälla ▌om infrastrukturen inte har tagits i bruk fem år efter det att samtliga nationella och regionala beslut och tillstånd har utfärdats, såvida inte förseningen beror på omständigheter som ligger utanför den personens kontroll för vilken undantaget har beviljats.

6.  Undantagen i punkt 1 ska automatiskt gälla undantag som beviljas i enlighet med denna artikel från och med den ...*. Villkoren för att få ett godkänt undantag beviljat enligt denna artikel får inte ändras i efterhand, om inte samtliga berörda parter är överens.

____________

* Datum för ikraftträdandet av direktiv …/…/EG [om ändring av direktiv 2003/55/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för naturgas].

"

18.  Följande kapitel ska införas efter artikel 24 som kapitel VIa:"

KAPITEL VI a

NATIONELLA TILLSYNSMYNDIGHETER

Artikel 24a

Tillsynsmyndigheternas utnämning och oberoende

1.  Varje medlemsstat ska utse en nationell tillsynsmyndighet.

2.  Varje medlemsstat ska garantera den nationella tillsynsmyndighetens oberoende och säkerställa att den utövar sina befogenheter opartiskt och öppet. I detta syfte ska medlemsstaten se till att den nationella tillsynsmyndigheten, när den utför de tillsynsuppgifter som den har tilldelats enligt detta direktiv och anan relevant lagstiftning är juridiskt åtskild och funktionellt oberoende från övriga offentliga eller privata enheter samt att dess personal och de personer som ansvarar för dess ledning agerar oberoende av marknadsintressen och inte söker eller tar emot direkta anvisningar från någon regering eller annan offentlig eller privat enhet när den utför tillsynsuppgifterna.

3.  För att skydda den nationella tillsynsmyndighetens oberoende ska medlemsstaten särskilt se till

   a) att den nationella tillsynsmyndigheten är en juridisk person och att den är ekonomiskt oberoende och har tillräckliga personella och ekonomiska resurser för att kunna utföra sina uppgifter, och
   b) att ledamöterna i den nationella tillsynsmyndighetens styrelse utses för en fast mandatperiod på minst fem år, men högst sju år, som inte kan förlängas, och att den inledande mandatperioden ska vara två och ett halvt år för hälften av ledamöterna. Ledamöterna får under denna period endast ▌avsättas om de inte längre uppfyller villkoren i denna artikel eller har gjort sig skyldiga till allvarlig försummelse enligt nationell lagstiftning.
   c) Den nationella tillsynsmyndighetens budgetbehov ska täckas genom direkta inkomster från verksamheten på energimarknaden.

Artikel 24b

Den nationella tillsynsmyndighetens strategiska mål

När den nationella tillsynsmyndigheten utför de tillsynsuppgifter som anges i detta direktiv ska den vidta alla rimliga åtgärder för att uppnå följande mål:

   a) I samarbete med kommissionen, byrån och andra medlemsstaters nationella tillsynsmyndigheter främja en konkurrenskraftig, säker och miljömässigt hållbar inre gasmarknad i gemenskapen och en verklig öppning av marknaden för samtliga konsumenter och leverantörer i gemenskapen, och se till att driften av distributionssystemen för energi fungerar effektivt och pålitligt, med beaktande av långsiktiga mål.
   b) Utveckla konkurrenskraftiga och väl fungerande ▌ marknader inom gemenskapen för att de mål som avses i led a ska kunna uppfyllas.
   c) Upphäva eventuella restriktioner för naturgashandeln mellan medlemsstater, utveckla den kapacitet för gränsöverskridande överföring som krävs för att tillgodose efterfrågan och förbättra integreringen av nationella marknader för att underlätta ett fritt naturgasflöde inom hela gemenskapen.
   d) Säkerställa, på det mest kostnadseffektiva sättet, utvecklingen av kundvänliga, säkra, pålitliga och effektiva överföringsnät, främja ▌systemens lämplighet samtidigt som energieffektivitet tryggas och stor- och småskaliga förnybara energikällor (t.ex. biogas) och distribuerad produktion integreras i både överförings- och distributionsnäten.
   e) Underlätta nättillträde, särskilt genom att undanröja hinder som kan försvåra tillträdet för nya marknadsaktörer och förnybar energi.
   f) Säkerställa att nätoperatörer får de incitament som krävs, på både kort och lång sikt, för att öka näteffektiviteten och främja marknadsintegrationen.
   g) Säkerställa kundfördelar genom att den inhemska marknaden att fungera effektivt och främja en effektiv konkurrens i samarbete med konkurrensmyndigheterna samt garantera konsumentskydd.
   h) Bidra till en hög standard på allmännyttiga tjänster på naturgasområdet, skydd för utsatta kunder, samt hjälpa till att garantera att de konsumentskyddsåtgärder som fastställts i bilaga A till detta direktiv är effektiva.
   i) Harmonisera nödvändigt utbyte av uppgifter.

Artikel 24c

Den nationella tillsynsmyndighetens skyldigheter och befogenheter

1.  Den nationella tillsynsmyndigheten ska, i förekommande fall, i nära samråd med andra relevanta gemenskapsorgan och nationella organ, systemansvariga för överföringssystem och andra marknadsaktörer, och utan att det påverkar deras specifika befogenheter uppfylla följande skyldigheter:

   a) Säkerställa att systemansvariga för, och i förekommande fall, ägare av överförings- och distributionssystem, liksom naturgasföretag, fullgör sina skyldigheter enligt detta direktiv samt övrig tillämplig gemenskapslagstiftning, inbegripet den som gäller gränsöverskridande frågor.
   b) Samarbeta om gränsöverskridande frågor med den nationella tillsynsmyndigheten eller de nationella tillsynsmyndigheterna i andra medlemsstater samt med byrån, bland annat för att se till att det finns tillräcklig sammanlänkningskapacitet mellan överföringsinfrastrukturer för att möjliggöra en effektiv övergripande marknadsbedömning och uppfylla kriterierna för försörjningstrygghet utan diskriminering mellan leveransföretag i olika medlemsstater.
   c) Följa och genomföra relevanta bindande beslut som fattas av kommissionen och byrån.
   d) Lämna in en årlig rapport om verksamheten och om hur skyldigheterna har fullgjorts till kommissionen, de berörda myndigheterna i medlemsstaterna och byrån ║. Rapporten ska omfatta de åtgärder som vidtagits och de resultat som uppnåtts med avseende på de uppgifter räknas upp i denna artikel.
   e) Övervaka efterlevnaden av kraven på åtskillnad enligt detta direktiv och annan relevant gemenskapslagstiftning samt förhindra korssubventionering mellan verksamhetsgrenarna överföring, distribution, lagring, LNG och försörjning, samt säkerställa att distributions- och överföringstariffer fastställs i god tid före de perioder som de avser.
   f) Granska de investeringsplaner som de systemansvariga för överföringssystem utarbetar och i sin årsrapport göra en bedömning av i vilken mån dessa investeringsplaner är förenliga med den Europatäckande tioåriga utvecklingsplan för nätet som avses i artikel 2c i förordning (EG) nr 1775/2005. De investeringsplaner som de systemansvariga för överföringssystemen utarbetar ska säkerställa för att personalens kompetens och antal räcker till för att fullgöra skyldigheten att tillhandahålla tjänster. Underlåtenhet att tillämpa investeringsplanen ska leda till att den systemansvarige för överföringssystemet åläggs proportionerliga sanktioner i enlighet med byråns riktlinjer.
   g) Godkänna de systemansvarigas årliga investeringsplaner.
   h) Övervaka efterlevnaden av nätens säkerhet och tillförlitlighet, fastställa eller godkänna normer och föreskrifter för tjänste- och leveranskvalitet samt granska resultaten av tjänstens och leveransens kvalitet och reglerna för nätens säkerhet och tillförlitlighet.
   i) Övervaka graden av insyn och säkerställa att nätoperatörerna fullgör sina skyldigheter vad gäller insyn.
   j) Övervaka graden av marknadens öppning och konkurrensen på grossist- och slutkundsnivå, inbegripet på naturgasbörser, priser för hushållen, andel kunder som byter leverantör, andel kunder som får sina leveranser avstängda och hushållens klagomål i ett överenskommet format, samt tillsammans med de nationella konkurrensmyndigheterna övervaka eventuell snedvridning eller inskränkning av konkurrensen, tillhandahålla relevant information och göra de berörda konkurrensmyndigheterna uppmärksamma på relevanta fall.
   k) Övervaka förekomsten av begränsande avtalspraxis, inbegripet exklusivitetsbestämmelser, som kan förhindra eller begränsa icke hushållskunders möjlighet att teckna avtal med fler än en leverantör. De nationella tillsynsmyndigheterna ska i förekommande fall underrätta de nationella konkurrensmyndigheterna om sådan praxis.
   l) Med fullt beaktande av fördragets bestämmelser, främja långsiktiga avtal mellan energiförbrukare och energileverantörer som bidrar till att förbättra produktionen och distributionen av energi och som samtidigt ger förbrukarna en rimlig del av vinsterna, förutsett att sådana avtal kan bidra till en optimal investeringsnivå i energisektorn.
   m) Kontrollera hur lång tid överförings- och distributionsföretagen behöver för att utföra sammanlänkningar och reparationer samt utfärda sanktioner i enlighet med byråns riktlinjer om dessa tidsperioder överskrids utan rimlig anledning.
   n) Övervaka ▌ villkoren för tillträde till lagringsanläggningar och andra stödtjänster enligt artikel 19.
   o) Utan att det påverkar andra nationella tillsynsmyndigheters behörighet säkerställa en hög standard på allmännyttiga tjänster på naturgasområdet, skydd för utsatta kunder, samt se till att de konsumentskyddsåtgärder som fastställts i bilaga A till detta direktiv är effektiva och genomförs.
   p) Minst en gång per år offentliggöra rekommendationer om leveransavgifternas överensstämmelse med artikel 3. Dessa rekommendationer ska ta tillbörlig hänsyn till hur reglerade priser (grossistpriser och slutkundspriser) inverkar på marknaden.
   q) Säkerställa faktisk och rättvis tillgång till förbrukningsuppgifter, inklusive uppgifter om priser och eventuella tillhörande kostnader för alla marknadsaktörer, tillämpningen av ett lättbegripligt harmoniserat format för sådana förbrukningsuppgifter, rimlig förskottsbetalning som speglar den faktiska förbrukningen och snabb tillgång för alla kunder till sådana uppgifter enligt led h i bilaga A.
   r) Övervaka genomförandet av regler för uppgifter och skyldigheter för systemansvariga för överföringssystem, systemansvariga för distributionssystem, leverantörer och kunder samt andra marknadsaktörer enligt artikel 8b i förordning nr (EG) 1775/2005.
   s) Fastställa eller godkänna tariffer för nättillträde och offentliggöra beräkningsmetoden för tarifferna.

"

   t) Se till att det råder insyn i grossistprisfluktuationer.
   u) Kontrollera att kriterierna för att avgöra om en lagringsanläggning omfattas av artikel 19.3 eller 19.4 tillämpas korrekt.

2.  Medlemsstaterna ska säkerställa att den nationella tillsynsmyndigheten får de befogenheter som krävs för att utföra de uppgifter som anges i punkt 1 ║ på ett effektivt och snabbt sätt. För detta ändamål ska de nationella tillsynsmyndigheterna minst få befogenheter att

   a) fatta bindande beslut om gasföretag,
   b) i samarbete med den nationella konkurrensmyndigheten undersöka hur gasmarknaderna fungerar och ▌besluta om vilka lämpliga proportionella åtgärder som behövs för att främja en effektiv konkurrens och för att garantera att marknaden fungerar på ett korrekt sätt, inklusive program för gasöverlåtelse,
   c) begära den information från naturgasföretagen som krävs för att den ska kunna utföra sina uppgifter,
   d) införa effektiva, lämpliga och avskräckande sanktioner mot naturgasföretag som inte fullgör sina skyldigheter enligt detta direktiv eller enligt beslut av den nationella tillsynsmyndigheten eller byrån, eller föreslå ett behörigt organ att ålägga sådana påföljder, och vidare att besluta om eller föreslå böter på upp till 10 % av den systemansvariges eller, i förekommande fall, det vertikalt integrerade företagets årliga omsättning, för att de inte uppfyllt sina respektive skyldigheter enligt detta direktiv,
   e) göra erforderliga undersökningar och få befogenheter vad gäller instruktioner för tvistlösning enligt punkterna 8 och 9, och
   f) godkänna skyddsåtgärder enligt artikel 26.

3.   Förutom de uppgifter och befogenheter som den tilldelats i punkt 1 och 2 ska den nationella tillsynsmyndigheten, när en systemansvarig för överföringssystemen har utsetts i enlighet med kapitel IVa, åtminstone ges följande uppgifter och befogenheter:

   a) Besluta om sanktioner, inklusive böter i enlighet med punkt 2d, för diskriminerande beteende till förmån för det vertikalt integrerade företaget.
   b) Övervaka förbindelser mellan den systemansvarige för överföringssystemet och det vertikalt integrerade företaget för att garantera att den systemansvarige för överföringssystemet fullgör sina skyldigheter.
   c) Agera som tvistlösande myndighet mellan det vertikalt integrerade företaget och den systemansvarige för överföringssystemet vid klagomål som lämnats av någondera parten i enlighet med punkt 8.
   d) Övervaka alla kommersiella och ekonomiska förbindelser, inklusive lån, mellan det vertikalt integrerade företaget och den systemansvarige för överföringssystemet.
   e) Kontrollera att alla kommersiella och ekonomiska avtal överensstämmer med marknadsvillkoren.
   f) Begära motivering av det vertikalt integrerade företaget när det anmälts av den övervakningsansvarige i enlighet med artikel 12g.4. Sådan motivering ska särskilt innehålla bevis för att inget diskriminerande beteende har skett till förmån för det vertikalt integrerade företaget.
   g) Utföra inspektioner i det vertikalt integrerade företagets och den systemansvariges lokaler.
   h) Begära uppgifter från den systemansvarige för överföringssystemet och att direkt kontakta anställda hos den systemansvarige för överföringssystemet; om det råder tvivel ska samma rättigheter tillämpas på det vertikalt integrerade företaget och dess dotterbolag.
   i) Genomföra nödvändiga inspektioner av systemansvariga för överföringssystem och, om tvivel kvarstår, av det vertikalt integrerade företaget och dess dotterbolag. Bestämmelserna i artikel 20 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget* ska gälla.
  j) Besluta om effektiva, ändamålsenliga och avskräckande sanktioner mot den systemansvarige för överföringssystemet och/eller det vertikalt integrerade företag som inte fullgör sina skyldigheter enligt denna artikel eller enligt beslut av den nationella tillsynsmyndigheten. Denna befogenhet ska omfatta rätten att
   i) besluta om effektiva, lämpliga och avskräckande böter som är kopplade till den systemansvariges och det vertikalt integrerade företagets omsättning,
   ii) vidta åtgärder för att komma till rätta med diskriminerande beteende,
   iii) dra in, åtminstone delvis, licensen för den systemansvarige för överföringssystemet som upprepade gånger har överträtt bestämmelserna om åtskild förvaltning som anges i denna artikel.

4.  Den nationella tillsynsmyndigheten ska ansvara för att, innan dessa träder i kraft, fastställa eller godkänna villkoren för

   a) anslutning och tillträde till nationella nät, inbegripet överförings- och distributionstariffer, och metoderna för beräkning eller, alternativt, metoderna för fastställande eller godkännande av överförings- och distributionstariffer och övervakningen av dessa metoder, samt villkor och tariffer för tillträde till LNG-anläggningar inbegripet metoderna för beräkning eller, alternativt, metoderna för fastställande eller godkännande av tariffer för tillträde till LNG-anläggningar och övervakningen av dessa metoder. Dessa tariffer ska spegla de faktiska kostnaderna i den mån de motsvarar kostnaderna för en effektiv operatör och vara insynsvänliga. De ska utformas så att nödvändiga investeringar i näten och LNG-anläggningarna kan göras på ett sätt som gör det möjligt att säkra nätens och LNG-anläggningarnas funktion på längre sikt. Dessa tariffer ska inte diskriminera nya marknadsoperatörer,
   b) tillhandahållande av balanstjänster, som ska spegla kostnaden och vara intäktsneutrala i möjligaste mån, samtidigt som de ska ge goda incitament för nätanvändarna att balansera sin tillförsel och användning; dessa ska vara rättvisa och icke-diskriminerande och grundas på objektiva kriterier.
   c) tillträde till gränsöverskridande infrastruktur, inbegripet förfaranden för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning. De ska ha rätt att begära att de systemansvariga för överföringssystem ändrar dessa villkor.

5.  När det gäller fastställande eller godkännande av villkoren och metoderna för beräkning av tarifferna och balanstjänsterna ska den nationella tillsynsmyndigheten se till att nätoperatörer får de incitament som krävs, på både kort och lång sikt, för att öka effektiviteten, främja integrationen av marknaden, garantera försörjningstrygghet och stödja forskningsverksamhet på området.

6.  De nationella tillsynsmyndigheterna ska övervaka hur överbelastningssituationer hanteras inom nationella gasöverföringsnät.

De systemansvariga för överföringssystem ska lämna in sina förfaranden för hantering av överbelastning, inbegripet kapacitetstilldelning, till de nationella tillsynsmyndigheterna för godkännande. De nationella tillsynsmyndigheterna får begära ändringar av dessa förfaranden innan de godkänner dem.

7.  Den nationella tillsynsmyndigheten ska ha rätt att vid behov begära att de systemansvariga för överförings-, ▌LNG- och distributionssystemen ändrar de villkor, inbegripet de tariffer som avses i denna artikel, för att säkerställa att de är proportionella och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt.

8.  Parter som har ett klagomål mot en systemansvarig för överförings-, LNG-, lagrings- eller distributionssystem får inge klagomålet till den nationella tillsynsmyndigheten som i egenskap av tvistlösningsmyndighet ska fatta ett beslut inom två månader efter det att klagomålet mottagits. Denna period får förlängas med två månader om den nationella tillsynsmyndigheten samlar in ytterligare upplysningar. Perioden får förlängas ytterligare om den klagande samtycker till detta. Ett sådant beslut ska vara bindande såvida inte det upphävs vid ett överklagande.

9.  Varje berörd part som har rätt till klagomål mot ett beslut om metoder som fattats i enlighet med denna artikel eller om den nationella tillsynsmyndigheten är skyldig att samråda om de föreslagna tarifferna och metoderna får inom två månader efter offentliggörandet av beslutet eller förslaget till beslut, eller inom en kortare tidsperiod om medlemsstaterna föreskriver detta, inge ett klagomål för behandling. Ett sådant klagomål ska inte utgöra hinder för verkställighet.

10.  Medlemsstaterna ska inrätta lämpliga och effektiva system för ▌kontroll och öppenhet för att förhindra missbruk av dominerande ställning, särskilt om det är till konsumenternas nackdel, och underprissättning. Dessa system ska beakta bestämmelserna i fördraget, särskilt artikel 82.

11.  De nationella tillsynsmyndigheterna ska inrätta oberoende instanser för klagomål och alternativa prövningssystem, exempelvis en oberoende energiombudsman eller ett konsumentorgan. Dessa instanser eller system ska ansvara för att klagomål behandlas på ett effektivt sätt och de ska uppfylla kriterierna för bästa praxis. De nationella tillsynsmyndigheterna ska fastställa standarder och riktlinjer för hur klagomål ska behandlas av producenter och nätoperatörer.

12.  Medlemsstaterna ska se till att lämpliga åtgärder, inbegripet administrativa åtgärder eller straffrättsliga förfaranden i enlighet med nationell lagstiftning, vidtas mot ansvariga fysiska eller juridiska personer när sekretessbestämmelserna i detta direktiv inte har följts.

13.  Klagomål enligt punkterna 8 och 9 ska inte påverka rätten att överklaga enligt gemenskapslagstiftningen och den nationella lagstiftningen.

14.  Den nationella tillsynsmyndigheten ska motivera sina beslut fullt ut och dessa ska vara tillgängliga för allmänheten för att möjliggöra rättslig kontroll.

15.  Medlemsstaterna ska se till att det finns lämpliga system på nationell nivå som ger den part som berörs av ett beslut fattat av den nationella tillsynsmyndigheten rätt att överklaga till ett nationellt domstolsorgan eller en annan oberoende nationell myndighet som är oberoende av de berörda parterna och av regeringar.

Artikel 24d

Regelverk för gränsöverskridande frågor

1.  De nationella tillsynsmyndigheterna ska bedriva ett nära samarbete och samråda med varandra, samt bistå varandra och byrån med sådan information som krävs för de ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt detta direktiv. När det gäller informationsutbytet ska den mottagande myndigheten garantera samma grad av sekretess som åligger den myndighet som lämnar informationen.

2.  För att integrationen av regionala gasmarknader, där sådana uppstår, ska motsvaras av ändamålsenliga regleringsstrukturer ska de berörda nationella tillsynsmyndigheterna i nära samarbete med och under ledning av byrån se till att åtminstone följande reglering sker av deras regionala marknader:

   a) Samarbete på åtminstone regional nivå för att främja skapandet av fungerande arrangemang för en optimal näthantering, utveckla gemensamma naturgasbörser och fördela gränsöverskridande kapacitet, liksom för att säkerställa en tillfredsställande nivå på sammanlänkningskapaciteten, bl.a. genom ny sammanlänkning, inom regionen och mellan regioner så att en effektiv konkurrens kan utvecklas och försörjningstryggheten kan förbättras.
   b) Harmonisering på åtminstone relevant regional nivå av alla tekniska föreskrifter och marknadsföreskrifter för de berörda systemansvariga för överföringssystem och andra marknadsaktörer.
   c) Harmonisering av reglerna för hantering av överbelastning.
   d) Antagande av regler för att se till att börsägare och/eller börschefer som är verksamma inom relevanta regionala polmarknader är helt oberoende av dem som äger och/eller förvaltar produktionstillgångarna.

De nationella tillsynsmyndigheterna ska ha rätt att ingå avtal med varandra för att främja samarbetet inom tillsynen, och de åtgärder som avses i första stycket ska utföras i nära samråd med andra relevanta nationella myndigheter och utan att inkräkta på den specifika behörighet de har.

3.  Byrån ska besluta om regelverket för infrastruktur som förbinder minst två medlemsstater

   a) på gemensam begäran av de behöriga nationella tillsynsmyndigheterna, eller
   b) om de behöriga nationella tillsynsmyndigheterna inte har kunnat nå någon överenskommelse om regelverket inom sex månader från den dag då ärendet senast förelades en av dessa tillsynsmyndigheter.

Artikel 24e

Överensstämmelse med riktlinjer

1.  Kommissionen och varje nationell tillsynsmyndighet ║ får begära ett yttrande från byrån i frågan om huruvida ett beslut som har fattats av en nationell tillsynsmyndighet överensstämmer med de riktlinjer som avses i det här direktivet eller i förordning (EG) nr 1775/2005.

2.  Byrån ska avge sitt yttrande till kommissionen eller till den nationella tillsynsmyndighet som har begärt det ║, beroende på vad som gäller, samt till den nationella tillsynsmyndighet som har fattat det aktuella beslutet inom två månader.

3.  Om den nationella tillsynsmyndighet som har fattat beslutet inte följer byråns yttrande inom fyra månader från dagen för mottagandet ska byrån informera kommissionen om detta.

4.  Varje nationell tillsynsmyndighet får informera kommissionen om den anser att ett beslut som fattats av en nationell tillsynsmyndighet inte överensstämmer med de riktlinjer som avses i det här direktivet eller i förordning (EG) nr 1775/2005 inom två månader från dagen för det beslutet.

5.  Om kommissionen, inom två månader efter att ha informerats av byrån i enlighet med punkt 3 eller av en nationell tillsynsmyndighet i enlighet med punkt 4 eller på eget initiativ inom tre månader från dagen för beslutet finner att det beslut som fattats av en tillsynsmyndighet ger anledning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med de riktlinjer som avses i det här direktivet eller i förordning (EG) nr 1775/2005, kan kommissionen besluta att inleda ett förfarande. Kommissionen ska i sådana fall uppmana tillsynsmyndigheten och de parter som berörs av tillsynsmyndighetens förfarande att yttra sig.

6.  Om kommissionen beslutar att inleda ett förfarande ska den inom ║ fyra månader från dagen för beslutet fatta ett slutgiltigt beslut om att

   a) inte göra några invändningar mot den nationella tillsynsmyndighetens beslut, eller
   b) begära att den berörda nationella tillsynsmyndigheten ändrar eller återkallar sitt beslut, om den anser att riktlinjerna inte följts.

7.  Om kommissionen inte beslutar att inleda något förfarande eller inte fattar något slutgiltigt beslut inom den tidsgräns som fastställs i punkt 5 respektive 6 ska det anses att den inte har haft några invändningar mot den nationella tillsynsmyndighetens beslut.

8.  Den nationella tillsynsmyndigheten ska följa kommissionens beslut om att ändra eller återkalla beslutet inom två månader, och ska informera kommissionen om detta.

9.  Kommissionen ska anta riktlinjer för hur denna artikel ska tillämpas. Dessa riktlinjer, som avser att ändra icke-väsentliga delar i detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 30.3.

Artikel 24f

Bevarande av information

1.  Medlemsstaterna ska kräva att leveransföretag under minst fem år håller relevanta uppgifter om samtliga transaktioner avseende gasleveransavtal och gasderivat med grossister, systemansvariga för överföringssystem och systemansvariga för lagring och LNG tillgängliga för behöriga myndigheter, så att dessa kan utföra sina uppgifter.

2.  Uppgifterna kan innehålla information om berörda transaktioner, såsom regler om löptid, tillhandahållande och avräkning, mängd, datum och tider för verkställande, transaktionspriser och metoder för att identifiera den berörda grossisten liksom detaljerad information om alla oavräknade gasleveransavtal och gasderivat.

3.  Den nationella tillsynsmyndigheten får besluta att göra delar av denna information tillgänglig för marknadsaktörer förutsatt att kommersiellt känslig information om enskilda marknadsaktörer eller enskilda transaktioner inte lämnas ut. Denna punkt får inte tillämpas på information om finansiella instrument som omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 2004/39/EG.

4.  Bestämmelserna i den här artikeln får inte skapa ytterligare skyldigheter i förhållande till de myndigheter som nämns i punkt 1 för de enheter som omfattas av direktiv 2004/39/EG.

5.  Om de myndigheter som nämns i punkt 1 behöver tillgång till uppgifter som innehas av enheter som omfattas av direktiv 2004/39/EG ska de ansvariga myndigheterna enligt det direktivet överlämna de begärda uppgifterna till de myndigheter som nämns i punkt 1.

______________

* EUT L 1, 4.1.2003, s. 1.

19.  Artikel 25 ska utgå.

20.  Följande artikel ska införas:"

Artikel 26a

Undantag för industriområden

1.   Medlemsstaterna får undanta industriområden från artiklarna 4, 7, 8.1, 8.2, 11, 12.5, 13, 17, 18, 23.1 och/eller 24 i detta direktiv.

2.   Tillträde för tredje part ska inte påverkas av de undantag som avses i punkt 1. Kunder på industriområden ska fritt kunna välja energileverantör och kunna vända sig till de nationella tillsynsmyndigheterna om oenighet uppstår med näroperatören.

"

21.  Artikel 30 ska ersättas med följande:"

Artikel 30

Kommitté

1.  Kommissionen ska biträdas av en kommitté.

2.  När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 3 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

3.  När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5a.1–4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

"

22.  Bilaga A ska ersättas med följande:"

Om inte annat följer av gemenskapslagstiftningen om konsumentskydd, särskilt Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG och rådets direktiv 93/13/EEG, ska åtgärderna i artikel 3 tillförsäkra kunderna följande:

  a) Rätt till ett avtal med sin gastjänsteleverantör, i vilket följande ska anges:
   Leverantörens namn och adress.
   De tjänster som tillhandahålls, tjänstekvalitet och tidpunkt för den ursprungliga uppkopplingen.
   Underhållstjänster som tillhandahålls.
   På vilket sätt aktuell information om tariffer och underhållskostnader kan erhållas.
   Avtalets löptid och hur avtalet och tjänsterna förlängs eller sägs upp samt eventuell rätt till kostnadsfritt frånträde.
   Villkoren för ersättning och återbetalning om tjänsterna inte håller angiven kvalitet, inbegripet inkorrekt eller försenad fakturering.
   Hur det tvistlösningsförfarande som avses i led f inleds.
   Information om konsumenters rättigheter, inbegripet allt ovan, som ska framgå tydligt på fakturor och naturgasföretagens webbplatser.
   Kontaktuppgifter till behörig prövningsmyndighet samt hur kunder ska gå till väga vid tvist.

Möjlighet att lätt byta till en ny leverantör och ha tillgång till sina förbrukningsuppgifter och möjlighet att genom uttryckligt avtal och utan kostnad ge behöriga leveransföretag tillgång till sina mätaruppgifter. Den part som ansvarar för hanteringen av uppgifterna är skyldig att lämna ut dessa uppgifter till företaget. Medlemsstaterna ska fastställa uppgifternas format och ett förfarande som gör det möjligt för leverantörer och konsumenter att få tillgång till uppgifterna. Inga ytterligare kostnader ska åläggas konsumenten för denna tjänst.

_____________

* EUT L 115, 17.4.1998, s. 31.

** Tio år efter ikraftträdandet av direktiv .../...EG [om ändring av direktiv 2003/55/EG].

Villkoren ska vara skäliga och kända på förhand. Den information som avses i denna punkt bör under alla omständigheter ges innan avtalet ingås eller bekräftas. Om avtal ingås genom en mellanhand ska ovannämnda upplysningar också tillhandahållas innan avtalet ingås.

   b) Underrättelse i god tid om varje avsikt att ändra avtalsvillkoren och i samband med denna information underrättelse om att de har rätt att frånträda avtalet. Tjänsteleverantörerna ska på ett tydligt och lättbegripligt sätt underrätta sina kunder direkt om varje avgiftshöjning, vid lämplig tidpunkt som inte infaller senare än en normal faktureringsperiod efter det att höjningen trätt i kraft. Medlemsstaterna ska se till att kunder har möjlighet att frånträda avtal om de inte godtar de nya villkor som gasleverantören meddelat.
   c) Klar och tydlig information om priser, tariffer och standardvillkor för tillgång till och utnyttjande av gastjänster.
   d) Brett val av betalningssätt, som inte får vara diskriminerande för kunderna. Alla skillnader i villkor och bestämmelser ska motsvara leverantörens kostnader för de olika betalningssystemen. De allmänna villkoren ska vara skäliga, klara och begripliga. De ska meddelas på ett klart och lättbegripligt språk. Kunderna ska skyddas mot oskäliga och vilseledande försäljningsmetoder, inbegripet hinder som inte följer av avtalet och som näringsidkaren ställer upp, t.ex. en överdriven mängd avtalsdokument.
   e) Möjlighet att byta leverantör utan kostnad.
   f) Tillgång till klara och lättförståeliga, okomplicerade och billiga förfaranden för behandling av kundernas klagomål. Framför allt ska alla kunder ha rätt att få tjänster levererade och klagomål behandlade av sin gasleverantör. Sådana förfaranden ska göra det möjligt att lösa tvister snabbt och rättvist, och inom tre månader. När det är befogat ska de innefatta ett system för ersättning och/eller återbetalning. Förfarandena bör i möjligaste mån följa de principer som anges i kommissionens rekommendation 98/257/EG av den 30 mars 1998 om principer som skall tillämpas på de instanser som är ansvariga för förfaranden för reglering av konsumenttvister utanför domstol*.
   g) Information till kunder som redan är anslutna till gassystemet om deras rättigheter att, enligt tillämplig nationell lagstiftning, få tillgång till naturgas av en bestämd kvalitet till rimliga priser.
   i) Klar och tydlig information minst en gång i kvartalet om den faktiska gasförbrukningen och kostnaderna. Inga ytterligare kostnader ska åläggas konsumenten för denna tjänst. Medlemsstaterna ska garantera att användningen av "smarta mätare" åtföljs av minsta möjliga avbrott för konsumenterna inom ...**, och den systemansvarige för distributionssystemet eller leveransföretag ska ansvara för detta arbete. De nationella tillsynsmyndigheterna ska ansvara för övervakningen av denna utveckling och fastställandet av gemensamma normer i detta syfte. Medlemsstaterna ska ansvara för att de normer som fastställer den lägsta nivån på teknisk utformning och operativa krav för mätare löser frågor om kompatibilitet för att kunna tillhandahålla konsumenterna de bästa fördelarna till lägsta kostnad.
   j) Slutavräkning efter varje byte av leveransföretag senast en månad efter det att det berörda leveransföretaget har upplysts om bytet.

"

Artikel 2

Införlivande

1.  Medlemsstaterna ska sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv inom ...(12). De ska till kommissionen genast överlämna texten till dessa bestämmelser tillsammans med en jämförelsetabell över dessa bestämmelser och detta direktiv.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den ...*.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2.  Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

3.  Medlemsstaterna ska avskaffa lagar, förordningar och administrativa bestämmelser som hindrar naturgasföretag och tillsynsmyndigheter eller andra myndigheter att utföra sina uppgifter eller utöva sina befogenheter eller skyldigheter enligt detta direktiv.

4.  Kommissionen ska årligen rapportera till Europaparlamentet och rådet om den formella och praktiska tillämpningen av detta direktiv i varje medlemsstat.

5.  Då ett offentligt kontrollerat organ direkt eller indirekt är inblandat i förvärvet av delar av ett vertikalt integrerat företag, ska priset i samband med en sådan transaktion meddelas kommissionen. Ett sådant meddelande ska innehålla ett intyg på de underliggande tillgångarnas värde från ett internationellt revisionsföretag. Kommissionen ska använda sådan information enbart för att utöva kontroll över statliga bidrag.

Artikel 3

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den […] dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ║ den …

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

(1) EUT C 211, 19.8.2008, s. 23.
(2) EUT C 172, 5.7.2008, s. 55.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 9 juli 2008.
(4) EUT L 176, 15.7.2003, s. 57.
(5) EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 206.
(6) EUT L ...
(7) EUT L 114, 27.4.2006, s. 64.
(8) EUT L 127, 29.4.2004, s. 92.
(9) EUT L 289, 3.11.2005, s. 1.
(10) EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. ║
(11) EUT L 200, 22.7.2006, s. 11.
(12)* 18 månader från dagen för dess ikraftträdande.


Samordning av socialförsäkringssystemen ***I
PDF 733kWORD 340k
Resolution
Konsoliderad text
Bilaga
Bilaga
Bilaga
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 juli 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (KOM(2006)0016 – C6-0037/2006 – 2006/0006(COD))
P6_TA(2008)0348A6-0251/2008

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0016),

–   med beaktande av artiklarna 251.2, 42 och 308 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0037/2006),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A6-0251/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 9 juli 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2008 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och om upphävande av förordning (EEG) nr 574/72

P6_TC1-COD(2006)0006


(Text av betydelse för EES och Schweiz)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 42 och 308,

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen(1), särskilt artikel 89,

med beaktande av kommissionens förslag║,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(3), och

av följande skäl:

(1)  Förordning (EG) nr 883/2004 moderniserar reglerna för samordning av medlemsstaternas sociala trygghetssystem genom att det preciseras vilka åtgärder och förfaranden som behövs för tillämpningen och genom att dessa förenklas till nytta för alla berörda parter. Det bör fastställas tillämpningsbestämmelser för detta.

(2)  En viktig förutsättning för att de personer som omfattas av förordning (EG) nr 883/2004 så snabbt som möjligt och på bästa villkor ska kunna utnyttja sina rättigheter är att ett effektivare och närmare samarbete organiseras mellan socialförsäkringsinstitutionerna.

(3)  Elektroniska hjälpmedel är lämpliga att använda för ett snabbt och tillförlitligt informationsutbyte mellan institutionerna i medlemsstaterna. Den elektroniska behandlingen av ║ information bör bidra till att påskynda förfarandena för de berörda personerna. De berörda personerna bör dessutom ges alla garantier som föreskrivs i gemenskapsbestämmelserna om skydd för enskilda med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter. Medlemsstaterna bör därför vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att uppgifter som rör de nationella bestämmelserna om social trygghet som omfattas av förordning (EG) nr 883/2004 behandlas på lämpligt sätt i enlighet med bestämmelserna om skydd för enskilda med avseende på behandling av personuppgifter och utbytet av sådana uppgifter i samband med denna förordning.

(4)  Tillhandahållandet av kontaktuppgifter, inklusive i elektronisk form, från organ i medlemsstaterna som kan komma att medverka i tillämpningen av förordning (EG) nr 883/2004, i en form som gör att de kan uppdateras i realtid, bör underlätta utbytet mellan institutionerna i medlemsstaterna. Detta tillvägagångssätt, som lägger tyngdpunkten på rena faktauppgifter och medborgarnas omedelbara tillgång till dessa, är en viktig förenkling som bör införas genom denna förordning.

(5)   För att de komplicerade förfarandena för tillämpning av bestämmelserna om samordning av de sociala trygghetssystemen ska fungera så smidigt som möjligt och förvaltningen av förfarandena ska bli effektiv krävs ett system för omedelbar uppdatering av bilaga IV. Förberedelserna och tillämpningen av bestämmelserna i detta avseende kräver ett nära samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen, och bestämmelserna bör genomföras snabbt med tanke på de konsekvenser förseningar har för såväl medborgare som administrativa myndigheter. Kommissionen bör därför bemyndigas att upprätta och förvalta en databas och säkerställa att databasen kan tas i bruk så snart som möjligt. Kommissionen bör särskilt vidta nödvändiga åtgärder för att införa de uppgifter som avses i bilaga IV, i denna databas.

(6)  Uppstramningen av vissa förfaranden bör leda till större rättssäkerhet och ökad insyn för dem som brukar förordning (EG) nr 883/2004. Fastställandet av enhetliga tidsfrister för fullgörandet av vissa skyldigheter eller administrativa förfaranden bör t.ex. bidra till att klargöra och strukturera kontakterna mellan de försäkrade och institutionerna.

(7)  Medlemsstaterna, deras behöriga myndigheter eller socialförsäkringsinstitutionerna bör ha möjlighet att kunna komma överens med varandra om förenklade förfaranden och administrativa rutiner som de anser vara effektivare och bättre anpassade till förhållandena i sina respektive sociala trygghetssystem. Sådana överenskommelser bör dock inte påverka rättigheterna för dem som omfattas av förordning (EG) nr 883/2004.

(8)  Eftersom det sociala trygghetsområdet i sig är komplext måste alla institutioner i medlemsstaterna uppmanas att göra en särskild insats för de försäkrade så att berörda personer inte missgynnas om de inte lämnar sin ansökan eller viss information till den institution som ansvarar för behandlingen av den berörda ansökan enligt de regler och förfaranden som föreskrivs i förordning (EG) nr 883/2004 och i denna förordning.

(9)  Vid fastställandet av behörig institution, dvs. den institution vars lagstiftning är tillämplig eller den institution som ska betala ut vissa förmåner, måste den försäkrades och familjemedlemmarnas faktiska situation utredas av institutioner i en eller flera medlemsstater. För att skydda den berörda personen under den tid detta nödvändiga informationsutbyte mellan institutionerna pågår, bör det föreskrivas att personen i fråga provisoriskt ska omfattas av en lagstiftning om social trygghet.

(10)   Medlemsstaterna bör samarbeta för att fastställa bosättningsorten för en person som omfattas av denna förordning och förordning (EG) nr 883/2004, och i händelse av tvist bör de beakta alla relevanta kriterier för att lösa denna. Medlemsstaterna får därvid ta hänsyn till de relevanta bestämmelserna i denna förordning.

(11)  Många åtgärder och förfaranden som föreskrivs i denna förordning syftar till att öka öppenheten och insynen när det gäller de kriterier som institutionerna i medlemsstaterna måste tillämpa inom ramen för förordning (EG) nr 883/2004. Dessa preciseringar följer av EG-domstolens rättspraxis, administrativa kommissionens beslut och erfarenheterna från mer än 30 års tillämpning av samordningen av de sociala trygghetssystemen inom ramen för de grundläggande friheter som föreskrivs i fördraget.

(12)   Förordningen omfattar åtgärder och förfaranden för att främja rörligheten bland arbetstagare och arbetslösa. Gränsarbetare som blivit helt arbetslösa kan ställa sig till arbetsförmedlingens förfogande både i bosättningslandet och i den medlemsstat där de senast arbetat. Det bör dock endast ha anspråk på utbetalning från den medlemsstat där de är bosatta.

(13)  Utvidgningen av tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 883/2004 till alla försäkrade, inklusive icke förvärvsarbetande, kräver vissa särskilda regler och förfaranden för dessa personer, särskilt för att fastställa tillämplig lagstiftning för beaktandet av barnperioder för personer som aldrig har arbetat som anställda eller bedrivit verksamhet som egenföretagare i de medlemsstater där de varit bosatta.

(14)  Vissa förfaranden bör också återspegla kravet på en jämn fördelning av bördorna mellan medlemsstaterna. När det gäller förmåner vid sjukdom bör dessa förfaranden ta hänsyn till situationen, dels för de medlemsstater som står för kostnaderna för att ta emot de försäkrade personerna och ger dem tillgång till sin hälso- och sjukvård, dels för de medlemsstater vars institutioner står för kostnaderna för de vårdförmåner som deras medborgare får i en annan medlemsstat än den där de är bosatta.

(15)  Inom ramen för förordning (EG) nr 883/2004 bör villkoren klargöras för ersättning av utgifter för sjukvårdsförmåner som utges i samband med planerad vård, dvs. vård som en försäkrad person söker i en annan än den medlemsstat där han är försäkrad eller bosatt. Den försäkrade personens skyldigheter när det gäller ansökan om förhandstillstånd bör preciseras, liksom institutionens skyldigheter gentemot patienten när det gäller villkoren för tillstånd. Det bör också preciseras vilka följderna blir för ersättningen av utgifter för vård som på grundval av ett tillstånd tillhandahålls i en annan medlemsstat.

(16)  Mer tvingande förfaranden för att förkorta betalningsfristerna för sådana fordringar mellan medlemsstaternas institutioner framstår som nödvändiga för att bibehålla förtroendet i informationsutbytet och för att uppfylla det krav på god förvaltningssed som krävs i medlemsstaternas sociala trygghetssystem. De förfaranden som rör behandlingen av fordringar som avser förmåner vid sjukdom och arbetslöshet bör därför stärkas.

(17)  Eftersom de sociala trygghetssystem som omfattas av förordning (EG) nr 883/2004 bygger på solidaritet mellan alla försäkrade bör det föreskrivas mekanismer för en effektivare indrivning av fordringar i samband med förmåner som utgetts felaktigt eller avgifter som de försäkrade inte har betalat. Förfarandena för ömsesidigt bistånd mellan institutionerna bör preciseras med utgångspunkt i bestämmelserna i rådets direktiv 2008/55/EG av den 26 maj 2008 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som har avseende på vissa avgifter, tullar, skatter och andra åtgärder(4), i syfte att på ett bättre sätt tillvarata medlemsstaternas ekonomiska intressen genom att organisera samarbetet, särskilt mellan skatteförvaltningarna.

(18)  Information till de försäkrade om deras rättigheter och skyldigheter är en viktig aspekt när det gäller förtroendet för medlemsstaternas behöriga myndigheter och institutioner.

(19)  Eftersom målet för denna förordning, dvs. antagandet av samordningsbestämmelser som garanterar att rätten till fri rörlighet för personer kan utövas effektivt, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför ║ bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(20)  Denna förordning bör ersätta rådets förordning (EEG) nr 574/72 av den 21 mars 1972 om tillämpning av förordning (EEG) nr 1408/71 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen(5).

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE:

Avdelning I

Allmänna bestämmelser

Kapitel I

Definitioner

Artikel 1

Definitioner

1.  I denna förordning

   a) avses med "grundförordningen": förordning (EG) nr 883/2004,
   b) avses med "tillämpningsförordningen": den här förordningen,
   c) ska definitionerna i grundförordningen tillämpas.

2.  Utöver de definitioner som avses i punkt 1 gäller följande definitioner för denna förordning:

   a) "kontaktpunkt": ett organ som utsetts till elektronisk kontaktpunkt av en medlemsstats behöriga myndighet för en eller flera av de grenar av social trygghet som anges i artikel 3 i grundförordningen för att på elektronisk väg skicka och ta emot de uppgifter som behövs för tillämpningen av grundförordningen och tillämpningsförordningen genom medlemsstaternas gemensamma nätverk ▌.
   b) "förbindelseorgan": ett organ som utsetts av en medlemsstats behöriga myndighet ▌för en eller flera av de grenar av social trygghet som anges i artikel 3 i grundförordningen som ska hantera ansökningar om upplysningar och bistånd när det gäller tillämpningen av grundförordningen och tillämpningsförordningen och som ska fullgöra de uppgifter som det har tilldelats enligt avdelning IV i tillämpningsförordningen.
   c) "handling": en samling uppgifter på vilket medium som helst, vars struktur möjliggör ett elektroniskt utbyte och som måste överlämnas för tillämpningen av grundförordningen och tillämpningsförordningen.
   d) "standardiserat elektroniskt meddelande": en strukturerad handling i ett format som fastställts för elektroniskt informationsutbyte mellan medlemsstaterna.
   e) "överföring på elektronisk väg": överföring med hjälp av elektronisk utrustning för behandling (inbegripet digital signalkompression) av uppgifter via ledning, radio, optiska medel eller andra elektromagnetiska medel.
   f) "tekniska kommissionen": den kommission som avses i artikel 73 i grundförordningen.
   g) "revisionskommittén": den kommitté som avses i artikel 74 i grundförordningen.

Kapitel II

Bestämmelser om samarbete och informationsutbyte

Artikel 2

Omfattningen av och formerna för informationsutbytet mellan institutionerna

1.   I tillämpningsförordningen ska utbytet mellan medlemsstaternas myndigheter och institutioner och de personer som omfattas av grundförordningen grundas på principerna för allmänna tjänster, objektivitet, samarbete, aktivt stöd, effektivitet, tillgänglighet för funktionshindrade och snabbt tillhandahållande.

2.  Institutionerna ska, inom de tidsfrister som fastställs i den berörda medlemsstatens lagstiftning om social trygghet, tillhandahålla eller utbyta alla uppgifter som behövs för att fastställa och bestämma rättigheter och skyldigheter för de personer som omfattas av grundförordningen. Överlämnandet av sådana uppgifter mellan medlemsstaterna ska ske direkt mellan institutionerna eller indirekt via förbindelseorganen.

3.  Om en ▌person av misstag överlämnar uppgifter, handlingar eller ansökningar till en ▌institution på territoriet för en annan medlemsstat än den där den institution som har utsetts i enlighet med tillämpningsförordningen är belägen, ska den förstnämnda institutionen utan dröjsmål vidarebefordra dessa uppgifter, handlingar eller ansökningar till den institution som utsetts enligt tillämpningsförordningen samt ange vilken dag de ursprungligen överlämnades. Denna dag ska vara bindande för den sistnämnda institutionen. Medlemsstaternas institutioner ska dock inte hållas ansvariga eller anses ha fattat ett beslut genom att förhålla sig passiva om detta beror på en försening i överföringen av uppgifter, handlingar eller ansökningar från andra medlemsstaters institutioner.

4.  Om uppgifterna överlämnas via kontaktpunkten eller förbindelseorganet, ska kontaktpunkten eller förbindelseorganet anses fullgöra den anmodade institutionens uppgift och funktion i den medlemsstaten när det gäller tidsfrister för svar på de ansökningar den har fått.

Artikel 3

Omfattningen av och formerna för informationsutbytet mellan de förmånsberättigade och institutionerna

1.  Personer som omfattas av grundförordningen ska vara skyldiga att till den berörda institutionen överlämna de uppgifter, handlingar eller styrkande underlag som behövs för att fastställa sin eller sina familjemedlemmars situation, fastställa eller upprätthålla sina rättigheter och skyldigheter ▌samt för att fastställa tillämplig lagstiftning och sina skyldigheter enligt den förordningen.

2.  När en medlemsstat ▌samlar in, överför eller behandlar personuppgifter enligt sin egen lagstiftning för att uppfylla de krav som ställs för tillämpningen av grundförordningen, ska den se till att de berörda personerna fullt ut kan utöva sina rättigheter i fråga om skydd av personuppgifter, i enlighet med gemenskapsbestämmelserna om skydd för enskilda med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter.

Medlemsstaterna ska framför allt garantera att sådana personuppgifter inte används för andra ändamål än social trygghet, utom om detta uttryckligen godkänts av den berörda personen. Medlemsstaterna ska även på begäran tillhandahålla berörda personer specifik och korrekt information om behandlingen av de personuppgifter som begärs inom ramen för denna förordning.

Berörda personer ska ha möjlighet att utöva sina rättigheter som registrerade på de områden som omfattas av denna förordning genom den behöriga institutionen, oavsett uppgifternas ursprung.

Förteckningen över och kontaktuppgifterna angående det uppgiftsskyddsombud som utses i varje medlemsstat i enlighet med artikel 18 i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter(6) och som har hand om uppgifter som rör bestämmelser om social trygghet som omfattas av grundförordningen ska ingå i bilaga IV till tillämpningsförordningen.

3.  I den mån det är nödvändigt för att tillämpa grundförordningen och tillämpningsförordningen ska de berörda institutionerna överlämna uppgifterna och utfärda handlingarna till de berörda personerna inom de frister som fastställts i den berörda medlemsstatens lagstiftning om social trygghet.

4.  En behörig institution i en medlemsstat som direkt överlämnar en handling som innehåller ett beslut om rättigheter för en person som är bosatt eller vistas inom en annan medlemsstats territorium ska begära ett mottagningsbevis, oavsett på vilket medium och på vilket sätt handlingen överlämnas. Mottagningsbeviset får lämnas på vilket medium som helst och på vilket sätt som helst.

5.  Om det inte finns någon handling som styrker avsändandet av det beslut som avses i punkt 4, ska fristerna för förverkande eller preskription av de rättigheter som beviljats enligt grundförordningen inte kunna åberopas gentemot de förmånsberättigade.

6.  Om dagen för avsändandet av det beslut som avses i punkt 4 på vederbörligt sätt har fastställts, ska den behöriga institutionens beslut anses kunna åberopas gentemot den berörda personen inom en månad efter den dagen. Om det i lagstiftningen i den medlemsstat som har fattat beslutet föreskrivs en längre frist ska dock den fristen gälla.

7.  Den berörda personen ska i samtliga fall ha möjlighet att överklaga enligt de förfaranden som föreskrivs i den lagstiftning som den institution som har fattat beslutet tillämpar.

Artikel 4

Form och metod för informationsutbytet

1.  Administrativa kommissionen ska fastställa handlingarnas och ▌de standardiserade elektroniska meddelandenas struktur, innehåll och format samt metoderna för utbytet av dessa.

2.  Överlämnandet av uppgifter mellan institutionerna, kontaktpunkterna och förbindelseorganen ska ske på elektronisk väg inom gemensamma säkerhetsramar som garanterar sekretessen och skyddar informationsutbytet.

3.  I sina kontakter med de berörda personerna ska de berörda institutionerna ▌använda det förfarande som lämpar sig i det enskilda fallet och i största möjliga utsträckning främja användning av elektroniska metoder. Administrativa kommissionen ska fastställa praktiska bestämmelser för att på elektronisk väg sända uppgifter, handlingar eller beslut till den berörda personen.

Artikel 5

Rättsverkan för handlingar och bestyrkande handlingar som utfärdats i en annan medlemsstat

1.  De handlingar som en medlemsstats institution utfärdar för att intyga situationen för en person vid tillämpningen av grundförordningen och tillämpningsförordningen samt de bestyrkande handlingar som upprättas av en annan medlemsstats myndigheter, inklusive skattemyndigheter, ska gälla för institutionerna i andra medlemsstater under förutsättning att dessa handlingar eller bestyrkande handlingar inte dras tillbaka eller förklaras ogiltiga av den behöriga myndigheten eller institutionen i den medlemsstat där de upprättades.

2.  När det råder tvekan om huruvida handlingen eller de faktiska omständigheter som ligger till grund för de uppgifter som anges i handlingen är korrekta, ska den mottagande institutionen begära att den utfärdande institutionen gör nödvändiga förtydliganden och, i förekommande fall, drar tillbaka denna handling. Den utfärdande institutionen ska ompröva grunderna för utfärdandet av handlingen och, vid behov, dra tillbaka denna.

3.  Om de berörda institutionerna inte kommer överens inom en månad efter den dag då den mottagande institutionen lämnade sin begäran, får ärendet överlämnas till administrativa kommissionen i enlighet med artikel 76.6 i grundförordningen i syfte att förlika ståndpunkterna inom sex månader efter det att ärendet överlämnades till administrativa kommissionen.

Artikel 6

Provisorisk tillämpning av en lagstiftning och provisorisk utbetalning av förmåner

1.  Om två eller flera medlemsstaters institutioner eller myndigheter har olika åsikter om fastställandet av vilken lagstiftning som ska tillämpas ▌ska den berörda personen, om inte något annat föreskrivs i tillämpningsförordningen, provisoriskt omfattas av lagstiftningen i en av dessa medlemsstater varvid prioritetsordningen ska avgöras enligt följande:

   a) Lagstiftningen i den medlemsstat där personen faktiskt utövar verksamhet som anställd eller egenföretagare om verksamheten endast utövas i en enda medlemsstat.
   b) Lagstiftningen i bosättningsmedlemsstaten, när personen utövar en del av sin verksamhet i den medlemsstaten eller när personen varken arbetar som anställd eller bedriver verksamhet som egenföretagare.
   c) Lagstiftningen i den berörda medlemsstat där tillämpning av dess lagstiftning först begärdes, i de fall en person utövar verksamhet i två eller flera medlemsstater.

2.  Om två eller flera medlemsstaters behöriga institutioner eller myndigheter har skilda uppfattningar om vilken institution som ska utge förmånerna, ska den person som hade kunnat göra anspråk på förmåner om skilda uppfattningar inte hade förelegat, provisoriskt få de förmåner som föreskrivs i den lagstiftning som institutionen på bosättningsorten tillämpar eller, om personen inte är bosatt inom något av dessa medlemsstaters territorier, de förmåner som föreskrivs i den lagstiftning som tillämpas av den institution till vilken ansökan först lämnades in.

3.  Om de berörda institutionerna eller myndigheterna inte kommer överens kan frågan hänskjutas till administrativa kommissionen av de behöriga myndigheterna tidigast en månad efter den dag då åsiktsskillnaden enligt punkt 1 eller 2 uppstod. Administrativa kommissionen ska försöka jämka samman ståndpunkterna inom sex månader efter det att ärendet hänsköts till den.

4.  Om det fastställs att den tillämpliga lagstiftningen inte är lagstiftningen i medlemsstaten för den provisoriska försäkringstillhörigheten eller om den institution som provisoriskt har beviljat förmånerna inte är den behöriga institutionen, ska den institution som har fastställts som behörig anses vara retroaktivt behörig som om denna åsiktsskillnad aldrig hade funnits, senast från och med dagen för den provisoriska försäkringstillhörigheten eller det första provisoriska beviljandet av de berörda förmånerna.

5.  Vid behov ska den behöriga institutionen reglera den berörda personens ekonomiska situation i fråga om avgifter och förmåner som i förekommande fall provisoriskt utbetalats kontant, enligt bestämmelserna i artiklarna 71–81 i tillämpningsförordningen.

Naturaförmåner som provisoriskt beviljats av en institution i enlighet med punkt 2 ska, i enlighet med bestämmelserna i avdelning IV i tillämpningsförordningen, återbetalas av den behöriga institutionen.

Artikel 7

Skyldighet att provisoriskt fastställa förmåner och avgifter

1.  Om en person i enlighet med grundförordningen är berättigad att erhålla en förmån eller skyldig att betala en avgift men den behöriga institutionen inte har alla de uppgifter om situationen i en annan medlemsstat som krävs för att slutgiltigt beräkna beloppet för förmånen eller avgiften, ska institutionen, om inte något annat föreskrivs i tillämpningsförordningen, på den berörda personens begäran fastställa denna förmån eller provisoriskt beräkna denna avgift om detta är möjligt på grundval av de uppgifter som institutionen förfogar över.

2.  En ny beräkning av förmånen eller avgiften ska göras så snart de handlingar som krävs lämnats till den berörda institutionen.

Kapitel III

Andra allmänna bestämmelser för tillämpningen av grundförordningen

Artikel 8

Administrativa överenskommelser mellan två eller flera medlemsstater

1.  Bestämmelserna i den här förordningen ska ersätta bestämmelserna i de överenskommelser för tillämpning av de konventioner som avses i artikel 8.1 i grundförordningen, med undantag av bestämmelserna beträffande överenskommelserna för de konventioner som avses i bilaga II till grundförordningen, förutsatt att bestämmelserna i dessa överenskommelser tas upp i bilaga I till den här förordningen.

2.  Medlemsstaterna får vid behov ingå överenskommelser med varandra om tillämpningen av sådana konventioner som avses i artikel 8.2 i grundförordningen, förutsatt att dessa överenskommelser inte negativt påverkar de berörda personernas rättigheter och skyldigheter och att de omfattas av bilaga I i tillämpningsförordningen.

Artikel 9

Andra förfaranden mellan institutionerna

1.  Två eller flera medlemsstater, eller deras behöriga myndigheter ▌, får komma överens om andra förfaranden än de som fastställs i tillämpningsförordningen, förutsatt att dessa förfaranden inte negativt påverkar de berörda personernas rättigheter eller skyldigheter.

2.  Administrativa kommissionen ska underrättas om de överenskommelser som ingås för detta ändamål och de ska tas upp i bilaga I till den här förordningen.

Artikel 10

Förhindrande av sammanträffande av förmåner

Om förmåner som utges enligt två eller flera medlemsstaters lagstiftning ömsesidigt minskas, innehålls eller dras in, ska de belopp som inte skulle utbetalas vid en strikt tillämpning av bestämmelserna om minskning, innehållande eller indragning enligt de berörda medlemsstaternas lagstiftning delas med antalet förmåner som ska minskas, innehållas eller dras in.

Artikel 11

Kriterier för fastställande av bosättningsort

1.  Om två eller flera medlemsstaters institutioner har skilda uppfattningar när det gäller fastställandet av bosättningsorten för en person som omfattas av grundförordningen, ska dessa institutioner i samförstånd fastställa var den berörda personen har sina huvudsakliga intressen, på grundval av en samlad bedömning av all tillgänglig och relevant information, vilket får omfatta följande:

   a) Vistelsens varaktighet och kontinuitet på de berörda medlemsstaternas territorier.
  b) Personliga omständigheter, inbegripet:
   i) Typen av och de särskilda villkoren för en utövad verksamhet, särskilt platsen där verksamheten vanligtvis utövas, verksamhetens stadigvarande karaktär och ett anställningsavtals varaktighet.
   ii) Personens familjestatus och familjeband.
   iii) Utövande av ideell verksamhet.
   iv) När det gäller studerande, deras inkomstkälla.
   v) Personens bostadsförhållanden, särskilt bostadens permanenta karaktär.
   vi) Den medlemsstat i vilken personen anses vara bosatt för skatteändamål.

2.  Om de berörda institutionerna efter tillämpning av olika kriterier som grundar sig på relevanta fakta enligt punkt 1 inte kan komma överens, ska den berörda personens preferens såsom den framgår av sådana fakta och omständigheter, särskilt skälen till att personen har flyttat, anses vara avgörande för fastställandet av personens faktiska bosättningsort.

Artikel 12

Sammanläggning av perioder

1.  Vid tillämpningen av artikel 6 i grundförordningen ska den behöriga institutionen vända sig till institutionerna i de medlemsstater vars lagstiftning den berörda personen även har omfattats av för att få information om alla perioder som fullgjorts enligt denna lagstiftning.

2.  Till de försäkringsperioder, anställningsperioder, perioder med verksamhet som egenföretagare eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning ska läggas de perioder som har fullgjorts enligt varje annan medlemsstats lagstiftning, i den mån det behövs för att tillämpa artikel 6 i grundförordningen, förutsatt att dessa perioder inte sammanfaller.

3.  Om en obligatorisk försäkrings- eller bosättningsperiod ║ enligt en medlemsstats lagstiftning sammanfaller med en försäkringsperiod enligt ett system för frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring enligt en annan medlemsstats lagstiftning, ska endast den period som har fullgjorts enligt systemet för obligatorisk försäkring beaktas.

4.  Om en försäkrings- eller bosättningsperiod annan än en period som likställs med en sådan, har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning och sammanfaller med en period som likställs med en försäkrings- eller bosättningsperiod enligt en annan medlemsstats lagstiftning, ska endast den förstnämnda perioden beaktas.

5.  Varje period som betraktas som likställd enligt två eller flera medlemsstaters lagstiftning ska beaktas endast av institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den försäkrade personen senast var obligatoriskt försäkrad före den nämnda perioden. Om den försäkrade personen inte har varit obligatoriskt försäkrad enligt en medlemsstats lagstiftning före den nämnda perioden ska perioden beaktas av institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning personen första gången efter den nämnda perioden var obligatoriskt försäkrad.

6.  Om det inte är möjligt att exakt fastställa den tidsperiod inom vilken vissa försäkrings- eller bosättningsperioder har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning, ska dessa perioder inte anses sammanfalla med försäkrings- eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning, och de ska om detta är rimligt beaktas, om det kan vara till fördel för den berörda personen.

7.  Om försäkrings- eller bosättningsperioder inte beaktas enligt denna artikel på grund av att andra perioder som inte berättigar till den berörda förmånen har företräde, ska de perioder som inte beaktas inte förlora sin verkan enligt den nationella lagstiftningen när det gäller att erhålla, bibehålla eller återfå rätt till förmåner.

Artikel 13

Regler för omvandling av försäkringsperioder

Om försäkringsperioder som har fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning anges i andra tidsenheter än de tidsenheter som används i en annan medlemsstats lagstiftning, ska den omvandling som behövs för sammanläggning göras enligt följande regler:

   a) En dag motsvarar åtta timmar och omvänt.
   b) Fem dagar motsvarar en vecka och omvänt.
   c) 22 dagar motsvarar en månad och omvänt.
   d) Tre månader, 13 veckor eller 66 dagar motsvarar ett kvartal och omvänt.
   e) Vid omvandling av veckor till månader och omvänt, ska veckorna och månaderna omvandlas till dagar.
   f) Tillämpningen av led a–e får inte medföra att det totala antalet försäkringsperioder som har fullgjorts under ett kalenderår sammanlagt överstiger 264 dagar, 52 veckor, tolv månader eller fyra kvartal.

Om försäkringsperioder som fullgjorts enligt en medlemsstats lagstiftning anges i månader, ska dagar som motsvarar en del av en månad enligt omvandlingsreglerna i första stycket betraktas som en hel månad.

Avdelning II

Fastställande av tillämplig lagstiftning

Artikel 14

Närmare bestämmelser för artiklarna 12 och 13 i grundförordningen

1.   Vid tillämpningen av artikel 12.1 i grundförordningen ska "en person som arbetar som anställd i en medlemsstat hos en arbetsgivare ... (som) sänder ut denne för att för arbetsgivarens räkning utföra ett arbete i en annan medlemsstat" kunna utgöras av en person som anställs i syfte att sändas ut till en annan medlemsstat under förutsättning att den berörda personen, omedelbart innan han eller hon tillträder anställningen redan omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat där företaget som anställer honom eller henne är etablerat.

2.  Vid tillämpningen av artikel 12.1 i grundförordningen ska uttrycket "som normalt bedriver sin verksamhet där" avse en arbetsgivare som vanligtvis bedriver annan omfattande verksamhet än rent intern förvaltningsverksamhet på territoriet i den medlemsstat där företaget är etablerat, med beaktande av alla kriterier som karakteriserar den verksamhet som bedrivs av det berörda företaget. De relevanta kriterierna måste vara anpassade till varje arbetsgivares särdrag och den verkliga arten av den verksamhet som bedrivs.

3.  Vid tillämpningen av artikel 12.2 i grundförordningen ska uttrycket "en person som normalt bedriver verksamhet som egenföretagare" avse en person som stadigvarande bedriver omfattande verksamhet på territoriet i den medlemsstat där personen är etablerad. Denna person måste särskilt redan ha bedrivit sin verksamhet under en viss tid innan han eller hon önskar utnyttja bestämmelserna i den artikeln och måste, under perioden för den tillfälliga verksamheten i en annan medlemsstat, i den medlemsstat där han eller hon är etablerad, fortsätta att upprätthålla det som krävs för att bedriva sin verksamhet i syfte att kunna återuppta denna vid återkomsten.

4.  Vid tillämpningen av artikel 12.2 i grundförordningen ska kriteriet för att fastställa om den verksamhet som en egenföretagare åker för att bedriva i en annan medlemsstat är "liknande" den verksamhet som egenföretagaren normalt bedriver, vara verksamhetens faktiska karaktär, och inte att verksamheten eventuellt betraktas som arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare i den andra medlemsstaten.

5.  Vid tillämpningen av artikel 13.1 i grundförordningen ska en person som "normalt arbetar som anställd i två eller flera medlemsstater" särskilt avse en person som

   a) samtidigt med verksamheten i en medlemsstat utövar en annan separat verksamhet i en eller flera andra medlemsstater, oberoende av denna separata verksamhets varaktighet eller art,
   b) i två eller flera medlemsstater kontinuerligt utövar omväxlande verksamhet, med undantag för verksamhet som endast utövas i marginell utsträckning, oberoende av hur ofta eller hur regelbundet växlingen sker.

6.  Vid tillämpningen av artikel 13.2 i grundförordningen ska en person som "normalt bedriver verksamhet som egenföretagare i två eller flera medlemsstater" särskilt avse en person som samtidigt eller omväxlande utövar en eller flera separata verksamheter som egenföretagare, oberoende av dessa verksamheters art, i två eller flera medlemsstater.

7.  För att kunna skilja verksamheterna enligt punkterna 5 och 6 från fallen enligt artikel 12.1 och 12.2 i grundförordningen ska varaktigheten för den verksamhet som utövas i en eller flera medlemsstater vara avgörande (dvs. om den är permanent eller av mer exceptionell eller tillfällig natur). I detta syfte ska det genomföras en samlad bedömning av alla relevanta fakta, däribland – när det gäller en anställd person – särskilt arbetsplatsen såsom den fastställs i anställningsavtalet.

8.  Vid tillämpningen av artikel 13.1 och 13.2 i grundförordningen ska "en väsentlig del av arbetet som anställd eller verksamheten som egenföretagare" utförd i en medlemsstat innebära att en kvantitativt omfattande del av allt arbete som anställd eller all verksamhet som egenföretagare utförs i den medlemsstaten, utan att det nödvändigtvis behöver röra sig om den största delen av arbetet eller verksamheten. ▌

För att avgöra huruvida en väsentlig del av verksamheten utförs i en medlemsstat ska följande vägledande kriterier beaktas:

   a) När det gäller anställning: arbetstid och/eller lön.
   b) När det gäller verksamhet som egenföretagare: omsättning, arbetstid, antal tillhandahållna tjänster och/eller inkomst.

Inom ramen för en samlad bedömning ska förekomsten av mindre än 25 % av ovannämnda kriterier vara en indikator på att en väsentlig del av all verksamhet inte utförs i den berörda medlemsstaten.

9.  Vid tillämpningen av artikel 13.2 b i grundförordningen en egenföretagares verksamhets "huvudsakliga intressen" fastställas med beaktande av alla aspekter av egenföretagarens förvärvsverksamhet, bland annat den fasta och permanenta sätesorten för egenföretagarens verksamhet, verksamhetens stadigvarande karaktär eller dess varaktighet, den medlemsstat i vilken egenföretagaren är skattskyldig för alla sina inkomster oavsett inkomstkälla samt egenföretagarens preferens såsom den framgår av samtliga omständigheter.

10.  För att fastställa tillämplig lagstiftning enligt punkterna 8 och 9 ska de berörda institutionerna beakta den situation som kan förväntas uppstå under de påföljande 12 kalendermånaderna.

11.  Om en person arbetar som anställd i två eller flera medlemsstater för en arbetsgivare som är etablerad utanför Europeiska unionens territorium och personen är bosatt i en medlemsstat där han inte utför en väsentlig del av sitt arbete, ska personen i fråga omfattas av lagstiftningen i bosättningsmedlemsstaten.

Artikel 15

Förfaranden vid tillämpningen av artikel 11.3 b, 11.3 d och 11.4 samt artikel 12 i grundförordningen (information till de berörda institutionerna)

1.   När en person utövar verksamhet i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten enligt avdelning II i grundförordningen ska, om inte något annat anges i artikel 16 i tillämpningsförordningen, arbetsgivaren eller – när det gäller en person som inte arbetar som anställd – den berörda personen själv, om möjligt i förväg informera den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig. Denna institution ska utan dröjsmål göra information om den lagstiftning som i enlighet med artikel 11.3 b eller artikel 12 i grundförordningen är tillämplig på den berörda personen tillgänglig för den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där verksamheten utövas.

2.   Bestämmelserna i punkt 1 ska gälla i tillämpliga delar för personer som omfattas av artikel 11.3 d i grundförordningen.

3.   En arbetsgivare i den mening som avses i artikel 11.4 i grundförordningen som har en arbetstagare ombord på ett fartyg som för en annan medlemsstats flagg ska, om möjligt i förväg, informera den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig om detta. Denna institution ska utan dröjsmål göra information om den lagstiftning som i enlighet med artikel 11.4 i grundförordningen är tillämplig på den berörda personen tillgänglig för den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i den medlemsstat vars flagg förs av det fartyg ombord på vilket arbetstagaren ska utöva sin verksamhet.

Artikel 16

Förfarande vid tillämpningen av artikel 13 i grundförordningen

1.  En person som arbetar som anställd eller bedriver verksamhet som egenföretagare i två eller flera medlemsstater ska underrätta den institution som utsetts av bosättningsmedlemsstatens behöriga myndighet. Denna institution ska vidarebefordra denna underrättelse till den utsedda institutionen i varje medlemsstat där ett arbete utförs eller en verksamhet bedrivs.

2.  ▌Den institution som har utsetts av bosättningsmedlemsstatens behöriga myndighet ska, med beaktande av bestämmelserna i artikel 13 i grundförordningen och artikel 14 i tillämpningsförordningen, utan dröjsmål fastställa vilken lagstiftning som är tillämplig på den berörda personen. Beslutet ska vara provisoriskt. Institutionen ska underrätta de institutioner som utsetts av varje medlemsstats behöriga myndighet och där verksamhet utövas om det provisoriska beslutet.

3.  Det provisoriska beslutet om tillämplig lagstiftning enligt punkt 2 ska bli slutgiltigt inom två månader efter det att den utsedda institutionen i de medlemsstater där verksamheten utövas har underrättats om det provisoriska beslutet, om inte denna lagstiftning på grundval av punkt 4 redan slutgiltigt har fastställts, eller minst en av de berörda institutionerna i slutet av denna tvåmånadersperiod meddelar den institution som utsetts av den behöriga myndigheten i bosättningsmedlemsstaten att den ännu inte kan godkänna beslutet eller att den har en avvikande åsikt om detta.

4.  När det på grund av osäkerhet vid fastställandet av tillämplig lagstiftning krävs kontakter mellan två eller flera medlemsstaters institutioner eller myndigheter ska, på begäran av en eller flera av de institutioner som utsetts av de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna eller av de behöriga myndigheterna själva, den lagstiftning som är tillämplig på den berörda personen fastställas i samförstånd, med beaktande av bestämmelserna i artikel 13 i grundförordningen och de relevanta bestämmelserna i artikel 14 i tillämpningsförordningen.

Om de berörda institutionerna eller berörda behöriga myndigheterna har olika uppfattningar ska dessa organ försöka uppnå enighet enligt ovannämnda villkor, och bestämmelserna i artikel 6 i tillämpningsförordningen ska gälla.

5.  Den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning, antingen provisoriskt eller slutgiltigt, har fastställts vara tillämplig ska utan dröjsmål underrätta den berörda personen om detta.

6.  Om den berörda personen underlåter att lämna den information som avses i punkt 1 ska, på initiativ av den institution som har utsetts av den behöriga myndigheten i personens bosättningsmedlemsstat, bestämmelserna i denna artikel tillämpas så snart som institutionen, eventuellt genom en annan berörd institution, fått kännedom om denna persons situation.

Artikel 17

Förfarande vid tillämpningen av artikel 15 i grundförordningen

Extraanställda ska utöva sin rätt att välja enligt artikel 15 i grundförordningen när anställningsavtalet ingås. Den myndighet som är behörig att ingå detta avtal ska underrätta den utsedda institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning den extraanställde har valt.

Artikel 18

Förfarande vid tillämpningen av artikel 16.1 i grundförordningen

En begäran från arbetsgivaren eller den berörda personen om undantag från artiklarna 11–15 i grundförordningen ska, om möjligt i förväg, lämnas till den behöriga myndigheten eller det organ som utsetts av myndigheten i den medlemsstat vars lagstiftning arbetsgivaren eller den berörda personen begär att få omfattas av.

Artikel 19

Uppgifter om berörda personer och arbetsgivare

1.  Den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning enligt avdelning II i grundförordningen blir tillämplig, ska underrätta den berörda personen och, i förekommande fall, personens arbetsgivare, om de skyldigheter som följer av denna lagstiftning. Den behöriga institutionen ska ge dem den hjälp som behövs för fullgörandet av de formaliteter som krävs enligt denna lagstiftning.

2.  ▌Den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig enligt en bestämmelse i avdelning II i grundförordningen ska till den berörda personen utfärda ett intyg över tillämplig lagstiftning och, i förekommande fall, ange till och med vilken dag och på vilka villkor. I intyget ska anges den lönenivå som uppgivits av arbetsgivaren.

Artikel 20

Samarbete mellan institutionerna

1.  De behöriga institutionerna ska till den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig på en person i enlighet med avdelning II i grundförordningen lämna de uppgifter som behövs för fastställandet av det datum då lagstiftningen blir tillämplig och de avgifter som personen och dennes arbetsgivare ska betala enligt denna lagstiftning.

2.  Den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning blir tillämplig på en person ska underrätta institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning personen senast omfattades av och lämna uppgift om den dag då denna lagstiftning ska börja tillämpas.

Artikel 21

Arbetsgivarens skyldigheter

1.  En ║ arbetsgivare som har sitt säte eller driftställe utanför den behöriga medlemsstaten ska fullgöra alla skyldigheter som föreskrivs enligt den lagstiftning som arbetstagaren omfattas av, särskilt skyldigheten att betala de avgifter som föreskrivs enligt denna lagstiftning, som om arbetsgivaren hade sitt säte eller driftställe i den behöriga medlemsstaten.

2.  En arbetsgivare som inte har något driftställe i den medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig får komma överens med en anställd om att den anställde ska fullgöra arbetsgivarens skyldigheter att betala avgifter för dennes räkning utan att arbetsgivarens underliggande skyldigheter åsidosätts. Arbetsgivaren ska meddela den behöriga institutionen i den medlemsstaten sådana överenskommelser.

Avdelning III

Särskilda bestämmelser om olika förmånskategorier

Kapitel I

Förmåner vid sjukdom, moderskaps- och likvärdiga faderskapsförmåner

Artikel 22

Allmänna tillämpningsbestämmelser

1.  De behöriga myndigheterna eller institutionerna ska se till att försäkrade personer får tillgång till all erforderlig information om förfarandena och villkoren för beviljandet av vårdförmåner när dessa förmåner erhålls inom territoriet för en annan medlemsstat än den behöriga institutionens medlemsstat.

2.  Artiklarna 25 och 26 i tillämpningsförordningen ska inte påverka tillämpningen av en medlemsstats nationella bestämmelser som medger en förmånligare ersättning av utgifter för vårdförmåner än den som följer av grundförordningen i sådana fall som avses i punkt 1.

3.  Två eller flera medlemsstater, eller deras behöriga myndigheter, får komma överens med varandra om andra förfaranden och bestämmelser för tillämpningen av artiklarna 25, 26 och 27 i tillämpningsförordningen. De överenskommelser som träffas för detta ändamål får dock inte leda till några negativa effekter när det gäller villkor och belopp för ersättning av utgifter för vårdförmåner för de berörda personerna i förhållande till vad som skulle följa av tillämpningen av den här förordningen. Administrativa kommissionen ska underrättas om dessa överenskommelser.

4.  Utan hinder av artikel 5 a i grundförordningen kan en medlemsstat bli ansvarig för kostnaderna för förmåner enligt artikel 22 i grundförordningen endast om den försäkrade personen har ansökt om pension enligt lagstiftningen i den medlemsstaten eller om han/hon enligt artiklarna 23–30 i grundförordningen uppbär pension enligt denna medlemsstats lagstiftning.

Artikel 23

Tillämpliga bestämmelser när det finns flera system i bosättnings- eller vistelsemedlemsstaten

Om bosättnings- eller vistelseortens lagstiftning omfattar flera försäkringssystem vid sjukdom, moderskap eller faderskap ska de tillämpliga bestämmelserna enligt artikel 17, artikel 19.1 och artiklarna 20, 22, 24, 26 och 27 i grundförordningen vara bestämmelserna i lagstiftningen om det allmänna systemet för anställda.

Artikel 24

Bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten

1.  Vid tillämpningen av artikel 17 i grundförordningen måste den försäkrade personen eller dennes familjemedlemmar registrera sig vid institutionen på bosättningsorten genom att överlämna en handling som styrker rätten till vårdförmåner på den behöriga medlemsstatens bekostnad.

Denna handling ska vara utfärdad av den behöriga institutionen och i förekommande fall grundas på upplysningar från arbetsgivaren. Om den försäkrade personen eller dennes familjemedlemmar inte överlämnar denna handling ska institutionen på bosättningsorten vända sig till den behöriga institutionen för att få de nödvändiga upplysningarna.

2.  Den handling som avses i punkt 1 ska förbli giltig till dess att den behöriga institutionen informerar institutionen på bosättningsorten om att den har dragits in.

Institutionen på bosättningsorten ska underrätta den behöriga institutionen om varje registrering enligt punkt 1 och om varje ändring eller upphävande av denna registrering.

3.  Denna artikel ska också tillämpas på de personer som avses i artiklarna 22, 24, 25 och 26 i grundförordningen.

Artikel 25

Vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten

A)  Förfarande och rättigheternas omfattning

1.  Vid tillämpningen av artikel 19 i grundförordningen ska den försäkrade personen lägga fram en av sin behöriga institution utfärdad handling som visar hans eller hennes rätt till vårdförmåner för tillhandahållaren av sjukvård i vistelsemedlemsstaten. Om den försäkrade personen inte har en sådan handling, ska institutionen på vistelseorten, på begäran eller om det av andra skäl är nödvändigt, vända sig till den behöriga institutionen för att få den nödvändiga handlingen.

2.  Denna handling ska visa att den försäkrade personen är berättigad till vårdförmåner enligt artikel 19 i grundförordningen på samma villkor som dem som gäller för personer som är försäkrade enligt lagstiftningen i vistelsemedlemsstaten. ▌

3.  De vårdförmåner som anges i artikel 19.1 i grundförordningen ska avse de vårdförmåner som ▌utges i vistelsemedlemsstaten, enligt dess nationella lagstiftning, och som av medicinska skäl blir nödvändiga för att den försäkrade personen inte ska vara tvungen att återvända före slutet av sin planerade vistelse och resa tillbaka till den behöriga medlemsstaten för att ▌få nödvändig behandling ║.

B)  Förfaranden och bestämmelser för ersättning och återbetalning av vårdförmåner

4.  Om den försäkrade personen faktiskt har betalat ▌kostnaderna för alla eller delar av de vårdförmåner som utgivits enligt artikel 19 i grundförordningen och dessa kostnader enligt den lagstiftning som tillämpas av institutionen på vistelseorten kan återbetalas till en försäkrad person, får vederbörande lämna in sin ansökan om ersättning till institutionen på vistelseorten. Denna institution ska i så fall lämna ersättning för de kostnader som motsvarar dessa förmåner inom de ramar och på de taxevillkor för ersättning som gäller enligt dess lagstiftning direkt till den berörda personen.

5.  Om ersättning för dessa kostnader inte begärs direkt vid institutionen på vistelseorten, ska den behöriga institutionen lämna den berörda personen ersättning för hans eller hennes kostnader enligt den taxa för ersättning som institutionen på vistelseorten utbetalar i det berörda fallet eller de belopp som institutionen på vistelseorten skulle ha fått ersättning för, om artikel 61 i tillämpningsförordningen hade tillämpats i det berörda fallet.

Institutionen på vistelseorten ska på ▌begäran lämna den behöriga institutionen alla erforderliga upplysningar om dessa taxor eller belopp.

6.  Genom undantag från punkt 5 får den behöriga institutionen ersätta kostnaderna inom tidsfrister och på taxevillkor enligt dess lagstiftning, under förutsättning att den försäkrade personen har godtagit att denna bestämmelse tillämpas på honom eller henne.

7.  Ersättningen till den försäkrade personen ska inte i något fall överskrida hans eller hennes faktiska kostnader.

8.  Om det gäller stora utgifter kan den behöriga institutionen betala ut ett lämpligt förskott till den försäkrade personen så snart han lämnar in en ansökan om ersättning till denna institution.

C)  Familjemedlemmar

9.  Punkterna 1–8 ska i tillämpliga delar också gälla för den försäkrade personens familjemedlemmar.

Artikel 26

Planerad vård

A)  Tillståndsförfarande

1.  Vid tillämpning av artikel 20.1 i grundförordningen ska den försäkrade personen för institutionen på vistelseorten uppvisa en handling som har utfärdats av den behöriga institutionen. I denna artikel avses med behörig institution den institution som bär kostnaden för den planerade behandlingen; i de fall som avses i artiklarna 20.4 och 27.5 i grundförordningen, där de vårdförmåner som tillhandahålls i den medlemsstat där den försäkrade personen är bosatt ersätts på grundval av fasta belopp, ska institutionen på bosättningsorten anses vara den behöriga institutionen.

2.  Om en försäkrad person inte är bosatt i den behöriga medlemsstaten, ska han eller hon ansöka om tillståndet vid institutionen på bosättningsorten, vilken ska vidarebefordra det till den behöriga institutionen utan dröjsmål.

I detta fall ska institutionen på bosättningsorten intyga att villkoren i artikel 20.2 andra meningen i grundförordningen är uppfyllda i bosättningsmedlemsstaten.

Den behöriga institutionen får vägra att utfärda det begärda tillståndet endast om, enligt en bedömning från institutionen på bosättningsorten, villkoren enligt artikel 20.2 andra meningen i grundförordningen inte är uppfyllda i den försäkrade personens bosättningsmedlemsstat, eller om samma vård kan tillhandahållas i den behöriga medlemsstaten inom en tid som är medicinskt försvarbar med beaktande av den berörda personens hälsotillstånd och prognosen för densamma.

Den behöriga institutionen ska informera bosättningsmedlemsstaten om sitt beslut.

Om inget svar lämnas inom femton kalenderdagar från den dag då begäran skickades ska den behöriga institutionen anses ha beviljat tillståndet.

3.  Om en försäkrad person som inte är bosatt i den behöriga medlemsstaten är i behov av akut livsnödvändig vård kan tillståndet inte vägras i enlighet med artikel 20.2 andra meningen i grundförordningen. I detta fall ska tillståndet beviljas av institutionen på bosättningsorten för den behöriga institutionens räkning, som omedelbart ska underrättas av institutionen i bosättningsmedlemsstaten.

Den behöriga institutionen är skyldig att godta de undersöknings- och behandlingsbeslut beträffande behovet av akut livsnödvändig vård som fastställts av de läkare som godkänts av den institution på bosättningsorten som utfärdar tillståndet.

4.  Under förfarandet för beviljande av tillståndet ska den behöriga institutionen när som helst kunna förbehålla sig rätten att låta den försäkrade personen undersökas av en läkare i vistelse- eller bosättningsmedlemsstaten som institutionen själv väljer.

5.  ▌Institutionen på vistelseorten ska, utan att det påverkar något beslut om tillstånd, informera den behöriga institutionen ▌om det förefaller medicinskt lämpligt att komplettera den vård som omfattas av det gällande tillståndet.

B)  Ersättning av kostnader för den försäkrade personens vårdförmåner ▌

6.  Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 7 ska artikel 25.5 och 25.6 i tillämpningsförordningen gälla i tillämpliga delar.

7.  Om den försäkrade personen själv faktiskt har burit kostnaderna eller en del av kostnaderna för den godkända läkarvården och den kostnad som den behöriga institutionen är skyldig att ersätta institutionen på vistelseorten eller den försäkrade personen enligt punkt 6 (faktisk kostnad) är lägre än det belopp som den hade varit tvungen att betala för samma behandling i den behöriga medlemsstaten (fiktiv kostnad), ska den behöriga institutionen på begäran ersätta den försäkrade personens vårdkostnader med upp till det belopp med vilket den fiktiva kostnaden överstiger den faktiska kostnaden. Ersättningsbeloppet får dock inte överskrida beloppet av den försäkrade personens faktiska utgifter, och hänsyn kan tas till det belopp som den försäkrade personen skulle ha fått betala om behandlingen hade getts i den behöriga medlemsstaten.

C)  Ersättning av utgifter för resor och uppehälle i samband med planerad vård

8.  Kostnader för resor och uppehälle som hänger direkt samman med behandlingen av den försäkrade personen och, om nödvändigt, kostnader för resor och uppehälle för en medföljande person, ska ersättas av denna institution när ett tillstånd beviljas vid behandling i en annan medlemsstat. Om den försäkrade personen är funktionshindrad ska det anses nödvändigt med resor och uppehälle för en medföljande person.

D)  Familjemedlemmar

9.  Bestämmelserna i punkterna 1–8 ska också tillämpas på en försäkrad persons familjemedlemmar.

Artikel 27

Kontantförmåner vid arbetsoförmåga vid vistelse eller bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten

A)  Förfarande som den försäkrade personen ska följa

1.  Om den försäkrade personen enligt lagstiftningen i den behöriga medlemsstaten måste uppvisa ett intyg för att vara berättigad till kontantförmåner i samband med arbetsoförmåga enligt artikel 21.1 i grundförordningen, ska han eller hon begära att den läkare i bosättningsmedlemsstaten som fastställde personens hälsotillstånd intygar hans eller hennes arbetsoförmåga och ange dess troliga varaktighet.

2.  Den försäkrade personen ska sända intyget till den behöriga institutionen inom den tid som fastställs i den behöriga medlemsstatens lagstiftning.

3.  Om de vårdande läkarna i bosättningsmedlemsstaten inte utfärdar intyg om arbetsoförmåga, och sådana intyg krävs i den behöriga medlemsstatens lagstiftning, ska den berörda personen lämna en begäran direkt till institutionen på bosättningsorten. Denna institution ska omedelbart se till att arbetsoförmågan blir medicinskt bedömd och att det intyg som avses i punkt 1 utfärdas. Intyget ska utan dröjsmål översändas till den behöriga institutionen.

4.  Vidarebefordrandet av den handling som avses i punkterna 1, 2 och 3 ska inte frita den försäkrade personen från att fullgöra de skyldigheter som föreskrivs i den tillämpliga lagstiftningen, särskilt gentemot sin arbetsgivare. Arbetsgivaren eller den behöriga institutionen kan i förekommande fall anmoda arbetstagaren att delta i verksamhet som syftar till att främja och stödja den försäkrade personens återvändande till arbetsmarknaden.

B)  Förfarande som institutionen i bosättningsmedlemsstaten ska följa

5.  På begäran av den behöriga institutionen, eller i de fall som avses i punkt 3, ska institutionen på bosättningsorten vid behov låta den försäkrade personen genomgå en läkarundersökning som om han vore försäkrad hos denna institution. Institutionen på bosättningsorten ska till den behöriga institutionen senast tre arbetsdagar efter undersökningen vidarebefordra uppgifterna i den undersökande läkarens utlåtande, som bland annat ska ange arbetsoförmågans beräknade varaktighet.

C)  Förfarande som den behöriga institutionen ska följa

6.  Den behöriga institutionen ska under alla omständigheter bibehålla rätten att låta den försäkrade personen undersökas av en läkare som institutionen själv har valt.

7.  Utan att det påverkar artikel 21.1 andra meningen i grundförordningen ska den behöriga institutionen utbetala kontantförmånerna direkt till den berörda personen och om nödvändigt underrätta institutionen på bosättningsorten om detta. ▌

8.  Vid tillämpningen av artikel 21.1 i grundförordningen ska de uppgifter i ett intyg om arbetsoförmåga som utfärdats i en annan medlemsstat för en försäkrad person på grundval av den undersökande läkarens fastställande av hälsotillståndet gälla för den behöriga institutionen, förutsatt att inga oegentligheter har förekommit.

9.  Om den behöriga institutionen beslutar att vägra utge kontantförmåner, ska den meddela den försäkrade personen sitt beslut och samtidigt meddela institutionen på bosättningsorten beslutet.

D)  Förfarande vid vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten

10.  Bestämmelserna i punkterna 1–9 ska även tillämpas när den försäkrade personen vistas i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten.

Artikel 28

Kontantförmåner vid långvarigt vårdbehov vid vistelse eller bosättning i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten

A)   Förfarande som den försäkrade personen ska följa

1.   För att få rätt till kontantförmåner vid långvarigt vårdbehov enligt artikel 21.1 i grundförordningen ska den försäkrade personen vända sig till den behöriga institutionen. Den behöriga institutionen ska vid behov underrätta institutionen på bosättningsorten om detta.

B)   Förfarande som institutionen i bosättningsmedlemsstaten ska följa

2.   På begäran av den behöriga institutionen ska institutionen på bosättningsorten undersöka den försäkrade personens behov av långvarig vård. Den behöriga institutionen ska lämna alla upplysningar som behövs för en sådan undersökning till institutionen på bosättningsorten.

C)   Förfarande som den behöriga institutionen ska följa

3.   För att fastställa omfattningen av behovet av långvarig vård ska den behöriga institutionen ha rätt att låta den försäkrade personen undersökas av en läkare eller en annan sakkunnig som institutionen själv har valt.

4.   Artikel 27.7 i tillämpningsförordningen ska gälla i tillämpliga delar.

D)   Förfarande vid vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten

5.   Punkterna 1-4 ska i tillämpliga delar gälla också när den försäkrade personen vistas i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten.

E)   Familjemedlemmar

6.   Punkterna 1-5 ska i tillämpliga delar också gälla för den försäkrade personens familjemedlemmar.

Artikel 29

Tillämpning av artikel 28 i grundförordningen

Om den medlemsstat där den tidigare gränsarbetaren senast utövade sin verksamhet inte längre är den behöriga medlemsstaten och den tidigare gränsarbetaren eller en medlem av hans eller hennes familj reser dit för att erhålla vårdförmåner i enlighet med artikel 28 i grundförordningen, ska han eller hon för institutionen på vistelseorten uppvisa en handling utfärdad av den behöriga institutionen.

Artikel 30

Avgifter som ska betalas av pensionstagare

Om en person erhåller pension från mer än en medlemsstat ska det avgiftsbelopp som dras från samtliga utbetalda pensioner under inga omständigheter överstiga det belopp som ska dras av för en person som erhåller ett lika stort pensionsbelopp från den behöriga medlemsstaten.

Artikel 31

Tillämpning av artikel 34 i grundförordningen

A)   Förfarande som den behöriga institutionen ska följa

1.  Den behöriga institutionen ▌ska informera den berörda personen om bestämmelserna för att undvika sammanträffande av förmåner i artikel 34 i grundförordningen. Tillämpningen av dessa regler ska säkerställa att den person som inte är bosatt i den behöriga medlemsstaten är berättigad till förmåner motsvarande minst samma totalbelopp eller värde som han eller hon skulle vara berättigad till om han eller hon var bosatt i den medlemsstaten.

2.  Den behöriga institutionen ska även informera institutionen i bosättnings- eller vistelsemedlemsstaten om utbetalning av kontantförmåner vid långvarigt vårdbehov, om det i den lagstiftning som den senare institutionen tillämpar föreskrivs kontantförmåner vid långvarigt vårdbehov, vilka tas upp i den förteckning som avses i artikel 34.2 i grundförordningen.

B)   Förfarande som ska följas av institutionen på bosättnings- eller vistelseorten

3.  Institutionen på bosättnings- eller vistelseorten ska, efter att ha mottagit uppgifterna enligt punkt 2, utan dröjsmål informera den behöriga institutionen om eventuella förmåner vid långvarigt vårdbehov avsedda för samma ändamål som den enligt sin lagstiftning beviljar den berörda personen och om tillämplig taxa för ersättning.

4.  Administrativa kommissionen ska vid behov besluta om tillämpningsåtgärder för denna artikel.

Artikel 32

Särskilda tillämpningsåtgärder

1.  För de medlemsstater som avses i bilaga II ska bestämmelserna om vårdförmåner i avdelning III kapitel 1 i grundförordningen tillämpas på personer som har rätt till vårdförmåner uteslutande på grundval av en särskild ordning för offentligt anställda och endast i den omfattning som där anges. En annan medlemsstats institution ska inte, endast på grund härav, bli ansvarig för att bära kostnaderna för vård- eller kontantförmåner till dessa personer eller deras familjemedlemmar.

2.  Utan hinder av bestämmelserna i punkt 1 ska artikel 23 i grundförordningen tillämpas på alla personer som samtidigt uppbär en pension enligt ett system för offentligt anställda i en medlemsstat som anges i bilaga II och en pension enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat.

3.  De praktiska tillämpningsåtgärderna för punkterna 1 och 2 ska antas av administrativa kommissionen.

Kapitel II

Förmåner vid olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar

Artikel 33

Rätt till vårdförmåner och kontantförmåner vid bosättning eller vistelse i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten

Vid tillämpningen av artikel 36.1 i grundförordningen ska de förfaranden som anges i artiklarna 24–27 i tillämpningsförordningen tillämpas.

Artikel 34

Samarbete mellan institutionerna vid olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar som uppkommer i en annan medlemsstat än den behöriga medlemsstaten

1.  Om ett olycksfall i arbetet har inträffat eller en arbetssjukdom först har konstaterats inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga medlemsstatens, ska olycksfallet eller sjukdomen anmälas enligt bestämmelserna i den behöriga statens lagstiftning, utan att det påverkar tillämpningen av gällande lagbestämmelser inom den medlemsstats territorium där olycksfallet inträffade eller där arbetssjukdomen först konstaterades, och som i ett sådant fall ska fortsätta att tillämpas. Denna anmälan ska skickas till den behöriga institutionen och en kopia ska skickas till institutionen på bosättnings- eller vistelseorten.

2.  Institutionen i den medlemsstat inom vars territorium olycksfallet i arbetet inträffade eller arbetssjukdomen först konstaterades ska till den behöriga institutionen översända de läkarintyg som har utfärdats där och, på denna institutions begäran, alla relevanta upplysningar.

3.  Om ett olycksfall har inträffat på väg till eller från arbetet inom en annan medlemsstats territorium än den behöriga medlemsstatens och en utredning ska göras inom den förstnämnda medlemsstatens territorium, kan en utredare utses för detta ändamål av den behöriga institutionen, som ska underrätta myndigheterna i denna medlemsstat om detta. Dessa myndigheter ska hjälpa utredaren, bland annat genom att utse en person som ska bistå honom vid genomgången av officiella rapporter och alla andra handlingar som rör olycksfallet.

4.  När behandlingen har avslutats ska en detaljerad rapport skickas till den behöriga institutionen tillsammans med läkarintyg om de bestående följderna av olycksfallet eller sjukdomen, särskilt om personens aktuella hälsotillstånd och om hans tillfrisknande eller bestående men av skadorna. Arvoden i samband med detta ska betalas av institutionen på bosättnings- eller vistelseorten enligt den taxa som institutionen tillämpar och ska debiteras den behöriga institutionen.

5.  Den behöriga institutionen ska på begäran av institutionen på bosättnings- eller vistelseorten underrätta den om det beslut som anger den dag då skadorna anses vara läkta eller ha blivit bestående och om ett eventuellt beslut om beviljande av pension.

Artikel 35

Tvister om ett olycksfalls eller en sjukdoms anknytning till arbete

1.  Om den behöriga institutionen i de fall som avses i artikel 36.2 i grundförordningen anser att lagstiftningen om olycksfall i arbetet eller arbetssjukdomar är tillämplig ska den omedelbart underrätta den institution på bosättnings- eller vistelseorten som har utgett vårdförmånerna om detta och förmånerna skaska anses vara omfattade av sjukförsäkringen.

2.  När ett slutgiltigt beslut har fattats i ärendet ska den behöriga institutionen omedelbart underrätta den institution på bosättnings- eller vistelseorten som har utgett vårdförmånerna om detta. Om det inte rör sig om ett olycksfall i arbetet eller en arbetssjukdom ska den sistnämnda institutionen fortsätta att utge dessa vårdförmåner enligt sjukförsäkringen, om den anställde eller egenföretagaren har rätt till sådana förmåner. Om så inte är fallet ska de vårdförmåner som personen har fått enligt sjukförsäkringen, från och med den tidpunkt då olycksfallet eller arbetssjukdomen först konstaterades, anses som förmåner vid ett olycksfall i arbetet eller en arbetssjukdom.

Artikel 36

Förfarande vid exponering för risk för en arbetssjukdom i flera medlemsstater

1.  I det fall som avses i artikel 38 i grundförordningen ska anmälan om arbetssjukdomen översändas antingen till den behöriga institutionen för arbetssjukdomar i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den drabbade personen senast var sysselsatt i en verksamhet som kan ha förorsakat sjukdomen eller till institutionen på bosättningsorten, som ska vidarebefordra anmälan till den behöriga institutionen.

Om den behöriga institutionen konstaterar att personen senast var sysselsatt i en verksamhet som kan ha förorsakat arbetssjukdomen enligt en annan medlemsstats lagstiftning, ska den översända anmälan med bifogade handlingar till motsvarande institution i den medlemsstaten.

2.  Om institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den drabbade personen senast var sysselsatt i en verksamhet som kan ha förorsakat arbetssjukdomen konstaterar att den drabbade personen eller dennes efterlevande inte uppfyller kraven i denna lagstiftning, ska denna institution utan dröjsmål till institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den drabbade personen tidigare var sysselsatt i en verksamhet som kan ha förorsakat arbetssjukdomen översända anmälan med alla bifogade handlingar, inklusive undersökningsresultat och specialistutlåtanden från de läkarundersökningar som gjorts genom den förstnämnda institutionen, samt en kopia av det beslut som avses i andra stycket.

Institutionen ska samtidigt underrätta den försäkrade personen om sitt beslut och då särskilt ange skälen till att den inte beviljar förmåner, förfaranden och tidsfrister för överklagande samt den dag då ärendet överlämnades till institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den försäkrade personen tidigare var sysselsatt i en verksamhet som kan ha förorsakat arbetssjukdomen.

3.  Vid behov ska ärendet, enligt samma förfarande, återföras till motsvarande institution i den medlemsstat enligt vars lagstiftning den drabbade personen först var sysselsatt i en verksamhet som kan ha förorsakat arbetssjukdomen.

Artikel 37

Informationsutbyte mellan institutionerna och utbetalning av förskott vid överklagande av ett beslut om avslag

1.  Vid överklagande av ett beslut om avslag på en ansökan som fattats av institutionen i en av de medlemsstater enligt vars lagstiftning den drabbade personen var sysselsatt i en verksamhet som kan ha förorsakat arbetssjukdomen, ska denna institution lämna en underrättelse om överklagandet till den institution till vilken anmälan har översänts, enligt det förfarande som anges i artikel 36.2 i tillämpningsförordningen, och därefter underrätta den om det slutgiltiga beslutet.

2.  Om rätt till förmåner har förvärvats enligt den lagstiftning som tillämpas av den institutionen till vilken anmälan har översänts, ska denna institution betala ut förskott med ett belopp som vid behov ska fastställas efter samråd med den institution vars beslut har överklagats. Den sistnämnda institutionen ska återbetala förskottsbeloppet om den efter överklagandet är skyldig att utge förmånerna. Detta belopp ska sedan dras av från de förmåner som personen har rätt till, i enlighet med det förfarande som föreskrivs i artikel 71 i tillämpningsförordningen.

Artikel 38

Förvärrande av en arbetssjukdom

I de fall som avses i artikel 39 i grundförordningen är den sökande skyldig att lämna alla upplysningar om förmåner som tidigare har beviljats för den berörda arbetssjukdomen till institutionen i den medlemsstat hos vilken han ansöker om förmåner. Denna institution får vända sig till alla andra institutioner som tidigare har varit behöriga för att få de upplysningar som den anser nödvändiga.

Artikel 39

Bedömning av graden av arbetsoförmåga vid tidigare eller senare olycksfall i arbetet eller arbetssjukdom

Om det vid tillämpningen av artikel 40.3 i grundförordningen föreligger en tidigare eller senare arbetsoförmåga förorsakad av ett olycksfall som inträffade då personen i fråga omfattades av lagstiftningen i en medlemsstat där frågan om arbetsoförmågans ursprung saknar betydelse, ska den institution som är behörig för den tidigare eller senare arbetsoförmågan eller det organ som den behöriga myndigheten i den berörda medlemsstaten har utsett, på begäran av en annan medlemsstats behöriga institution, lämna upplysningar om graden av den tidigare eller senare arbetsoförmågan och, i möjligaste mån, upplysningar som gör det möjligt att fastställa om arbetsoförmågan var en följd av ett olycksfall i arbetet enligt den lagstiftning som tillämpas av institutionen i den sistnämnda medlemsstaten.

I sådana fall ska den behöriga institutionen, enligt den lagstiftning den tillämpar, för förvärv av rätt till förmåner och för fastställande av förmånsbelopp, beakta graden av arbetsoförmåga som dessa tidigare eller senare fall har förorsakat.

Artikel 40

Inlämnande och behandling av ansökningar om pension eller tilläggsbidrag

1.  För att få rätt till en pension eller ett tilläggsbidrag enligt lagstiftningen i en medlemsstat ska en anställd eller egenföretagare eller hans efterlevande som är bosatta inom en annan medlemsstats territorium ansöka om detta antingen hos den behöriga institutionen eller hos institutionen på bosättningsorten, som ska vidarebefordra ansökan till den behöriga institutionen. Ansökan ska åtföljas av nödvändiga handlingar och den ska göras enligt bestämmelserna i den lagstiftning som den behöriga institutionen tillämpar.

2.  Den behöriga institutionen ska direkt eller genom den behöriga statens förbindelsesorgan underrätta den sökande om sitt beslut och sända en kopia av detta beslut till förbindelseorganet i den medlemsstat inom vars territorium den sökande är bosatt.

Artikel 41

Särskilda tillämpningsåtgärder

De bestämmelser i avdelning III kapitel 2 i grundförordningen som gäller vårdförmåner ska inte tillämpas på personer som har rätt till vårdförmåner enbart enligt ett särskilt system för offentligt anställda i någon av de medlemsstater som anges i bilaga II till tillämpningsförordningen

Kapitel III

Ersättning vid dödsfall

Artikel 42

Ansökan om ersättning vid dödsfall

Vid tillämpningen av artiklarna 42 och 43 i grundförordningen ska ansökan om ersättning vid dödsfall lämnas till institutionen på den sökandes bosättningsort.

Kapitel IV

Invaliditetsförmåner, ålderspension och efterlevandepension

Artikel 43

Beräkning av förmånerna

1.  Vid beräkningen av det teoretiska och det faktiska förmånsbeloppet enligt artikel 52.1 b i grundförordningen ska de regler som föreskrivs i artikel 12.3–12.6tillämpningsförordningen tillämpas.

2.  Om perioder av frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring inte har beaktats enligt artikel 12.3 i tillämpningsförordningen ska institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning dessa perioder har fullgjorts beräkna det belopp som dessa perioder motsvarar enligt den lagstiftning som den tillämpar. Det faktiska förmånsbeloppet, beräknat enligt artikel 52.1 b i grundförordningen, ska höjas med det belopp som motsvarar perioderna av frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring.

3.  Institutionen i varje medlemsstat ska, enligt den lagstiftning som den tillämpar, beräkna det belopp som svarar mot de perioder av frivillig försäkring eller frivillig fortsättningsförsäkring som enligt artikel 53.3 c i grundförordningen inte omfattas av en annan medlemsstats bestämmelser om indragning, minskning eller innehållande.

Om den lagstiftning som den behöriga institutionen tillämpar inte medger att institutionen fastställer detta belopp direkt på grund av att försäkringsperioder tilldelas olika värden enligt lagstiftningen, får ett teoretiskt belopp fastställas. Den administrativa kommissionen ska ange villkoren för fastställande av detta teoretiska belopp.

Artikel 44

Beaktande av barnperiod

1.   I denna artikel avses med "barnperiod" perioder som enligt en medlemsstats pensionslagstiftning tillgodoräknas eller ger ett tillägg till en pension uttryckligen på grund av att en person har haft vårdnaden om ett barn, oavsett vilken metod som används för att beräkna perioderna och oavsett om de intjänas under vårdnadstiden eller erkänns retroaktivt.

2.   Om en barnperiod inte beaktas enligt lagstiftningen i den medlemsstat som är behörig enligt avdelning II i grundförordningen, ska institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning var tillämplig, enligt avdelning II i grundförordningen på den berörda personen, på grundval av personen hade anställning eller bedrev verksamhet som egenföretagare vid den tidpunkt då barnperioden enligt den lagstiftningen började beaktas för det berörda barnet, fortsatt vara ansvarig för att beakta dessa perioder som en barnperiod enligt dess egen lagstiftning, som om vårdnaden av barnet ägt rum på dess territorium.

3.   Punkt 2 ska inte tillämpas om den berörda personen omfattas eller börjar omfattas av lagstiftningen i en medlemsstat på grund av att personen har anställning eller bedriver verksamhet som egenföretagare.

Artikel 45

Ansökan om förmåner

A)  Inlämning av ansökan om förmåner enligt artikel 44.2 i grundförordningen

1.  För att få rätt till förmåner enligt typ A-lagstiftning, enligt artikel 44.2 i grundförordningen, ska den sökande lämna in en ansökan till institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning han omfattades av när den arbetsoförmåga som följts av invaliditet eller förvärrad invaliditet uppkom eller till institutionen på bosättningsorten, som ska vidarebefordra ansökan till den förstnämnda institutionen.

2.  Om kontantförmåner vid sjukdom har utgetts, ska den dag då dessa förmåner upphörde att utges i förekommande fall anses som den dag då ansökan om pension lämnades in.

3.  I det fall som avses i artikel 47.1 b i grundförordningen ska den institution hos vilken den berörda personen senast var försäkrad underrätta den institution som först svarade för utbetalningen av förmånerna om beloppet och den dag från och med vilken förmånerna betalats ut enligt den lagstiftning som den tillämpar. Från och med den dagen ska de förmåner som betalades ut innan invaliditeten förvärrades dras in eller minskas till det belopp som motsvarar det tillägg som avses i artikel 47.2 i grundförordningen.

B)  Inlämning av andra ansökningar om förmåner

4.  I andra fall än de som avses i punkt 1 ska den sökande lämna in ansökan ▌till institutionen på sin bosättningsort ▌eller till institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning han senast omfattades av. Om den berörda personen inte vid någon tidpunkt omfattades av den lagstiftning som institutionen på bosättningsorten tillämpar, ska denna institution vidarebefordra ansökan till institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning han senast omfattades av.

5.  Dagen för inlämning av ansökan gäller för alla berörda institutioner.

6.  Om den sökande i sin ansökan inte har angett alla försäkrings- eller bosättningsperioder som fullgjorts enligt lagstiftningen i andra medlemsstater trots att han uttryckligen uppmanades att göra detta, ska, med avvikelse från punkt 5, den dag då den sökande fyllde i sin ursprungliga ansökan eller lämnade in en ny ansökan för de perioder som saknades anses som den dag då ansökan lämnades in för den institution som tillämpar den berörda lagstiftningen, om inte förmånligare bestämmelser gäller enligt denna lagstiftning.

Artikel 46

Handlingar och uppgifter som den sökande ska bifoga sin ansökan

1.  Den sökande ska lämna in sin ansökan enligt bestämmelserna i den lagstiftning som tillämpas av den institution som avses i artikel 45.1 eller 45.4 i tillämpningsförordningen och den ska åtföljas av de styrkande handlingar som krävs i den lagstiftningen. Den sökande ska särskilt tillhandahålla alla tillgängliga relevanta uppgifter och styrkande handlingar som gäller försäkringsperioder (institutioner, identifieringsnummer), anställning (arbetsgivare) eller verksamhet som egenföretagare (art av verksamhet samt plats) och bosättning (adresser), vilka kan ha fullgjorts enligt annan lagstiftning, samt dessa perioders längd.

2.  Om den sökande enligt artikel 50.1 i grundförordningen begär att beviljandet av ▌förmåner vid ålderdom ▌enligt lagstiftningen i en eller flera medlemsstater skjuts upp, ska han eller hon meddela detta i sin ansökan och ange enligt vilken lagstiftning man ansöker om uppskov. För att den sökande ska kunna utnyttja denna rätt, ska de berörda institutionerna på begäran av den sökande lämna alla uppgifter de har till denna person, så att han eller hon kan bedöma följderna av samtidiga eller på varandra följande förmåner som han eller hon kan ansöka om.

3.  Om en sökande tar tillbaka en ansökan om förmåner, när detta medges i en medlemsstats lagstiftning, ska det inte betraktas som ett samtidigt tillbakatagande av ansökningar om förmåner enligt andra medlemsstaters lagstiftning.

Artikel 47

Institutionernas behandling av ansökningar

A)  Utredande institution

1.  Den institution till vilken ansökan om förmåner ska lämnas eller vidarebefordras enligt bestämmelserna i artikel 45.1 eller 45.4 i tillämpningsförordningen ska nedan kallas "kontaktinstitution". Institutionen på bosättningsorten ska inte kallas kontaktinstitution om den berörda personen inte någon gång har omfattats av den lagstiftning som den institutionen tillämpar.

Kontaktinstitutionen ska, förutom att behandla ansökan om förmåner enligt den lagstiftning som den tillämpar, främja utbytet av uppgifter, meddelande av beslut och insatser som är nödvändiga för de berörda institutionernas behandling av ansökan, på begäran förse den sökande med varje uppgift av betydelse för gemenskapsaspekten av denna behandling och hålla den sökande underrättad om hur behandlingen fortskrider.

B)  Behandling av ansökningar om förmåner enligt artikel 44 i grundförordningen

2.  I det fall som avses i artikel 44.3 i grundförordningen ska den utredande institutionen vidarebefordra alla uppgifter om den berörda personen till den institution hos vilken personen tidigare var försäkrad, vilken i sin tur ska behandla ärendet.

3.  Artiklarna 48–52 ska inte tillämpas vid behandlingen av de ansökningar som avses i artikel 44 i grundförordning.

C)  Behandling av andra ansökningar om förmåner

4.  I andra fall än de som avses i punkt 2 ska kontaktinstitutionen utan dröjsmål vidarebefordra ansökningarna om förmåner och alla handlingar som den har tillgängliga och, vid behov, de relevanta handlingar som den sökande har tillhandahållit, till alla berörda institutioner så att de kan påbörja behandlingen av ansökan samtidigt. Kontaktinstitutionen ska underrätta de övriga institutionerna om de försäkrings- eller bosättningsperioder som fullgjorts enligt dess lagstiftning. Den ska också ange vilka handlingar som ska lämnas in vid ett senare datum och komplettera ansökan snarast möjligt.

5.  Var och en av de berörda institutionerna ska snarast möjligt underrätta kontaktinstitutionen och de övriga berörda institutionerna om de försäkrings- eller bosättningsperioder som fullgjorts enligt den lagstiftning som de tillämpar. ▌

6.  ▌Var och en av de berörda institutionerna ska beräkna förmånsbeloppet i enlighet med artikel 52 i grundförordningen och underrätta kontaktinstitutionen och de övriga berörda institutionerna om sitt beslut, om förmånsbeloppet och om uppgifter som behövs för artiklarna 53–55 i grundförordningen.

7.  Om en institution, på grundval av de upplysningar som avses i punkterna 4 och 5 i denna artikel, konstaterar att ▌artikel 46.2 eller artikel 57.2 eller 57.3 i grundförordningen ska tillämpas, ska den underrätta kontaktinstitutionen och de andra berörda institutionerna om detta.

Artikel 48

Meddelande av beslut till den sökande

1.  Varje institution ska ▌delge den sökande det beslut ▌som den har fattat i enlighet med den tillämpliga lagstiftningen. Varje beslut ska innehålla uppgift om de förfaranden och tidsfrister för överklagan som gäller. ▌När kontaktinstitutionen har underrättats om samtliga beslut som fattats av varje institution, ska den skicka en sammanfattning av dessa beslut till den sökande och de övriga berörda institutionerna. Mallen till sammanfattningen ska utarbetas av administrativa kommissionen. Sammanfattningen ska skickas till den sökande på institutionens språk eller, på begäran av den sökande, på det språk som han eller hon väljer och som är erkänt som ett av gemenskapsinstitutionernas officiella språk i enlighet med artikel 290 i fördraget.

2.  Om det efter mottagandet av sammanfattningen förefaller den sökande som om dennes rättigheter kan ha påverkats negativt av kombinationen av beslut som fattats av två eller flera institutioner, ska den sökande ha rätt till en omprövning av de berörda institutionernas beslut inom de tidsfrister som föreskrivs i respektive nationell lagstiftning. Tidsfristerna ska börja löpa dagen för mottagandet av sammanfattningen. Den sökande ska skriftligen underrättas om resultatet av omprövningen.

Artikel 49

Fastställande av invaliditetsgraden

1.  Om bestämmelserna i artikel 46.3 i grundförordningen är tillämpliga ska enbart den utredande institutionen vara behörig att fatta beslut om den sökandes invaliditetsgrad. Den ska fatta detta beslut så snart som den kan avgöra, i förekommande fall med beaktande av bestämmelserna i artiklarna 6 och 51 i grundförordningen, om de villkor för rätt till förmåner som anges i den lagstiftning som den tillämpar har uppfyllts. Den ska utan dröjsmål underrätta de andra berörda institutionerna om detta beslut.

Om andra villkor för rätt till förmåner, än villkor som avser invaliditetsgrad, i den lagstiftning som den tillämpar inte är uppfyllda, med beaktande av bestämmelserna i artiklarna 6 och 51 i grundförordningen, ska den utredande institutionen omedelbart underrätta institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning den sökande senast omfattades av om detta. Om villkoren för rätt till förmåner enligt den lagstiftning som den sistnämnda institutionen tillämpar är uppfyllda ska denna institution vara behörig att fatta beslut om den sökandes invaliditetsgrad. Institutionen ska utan dröjsmål underrätta de andra berörda institutionerna om detta beslut.

2.  Vid behov ska frågan om rätt till förmåner, enligt samma villkor, återföras till den behöriga institutionen för invaliditet i den medlemsstat vars lagstiftning den sökande först omfattades av.

3.  Om bestämmelserna i artikel 46.3 i grundförordningen inte är tillämpliga ▌ ska varje institution, i enlighet med den lagstiftning den omfattas av, ha möjlighet att låta den sökande genomgå en undersökning av en läkare eller annan sakkunnig som den själv väljer för fastställandet av invaliditetsgraden. En medlemsstats institution ska dock beakta de medicinska handlingar, läkarutlåtanden och administrativa upplysningar som den fått från alla andra medlemsstater som om de hade upprättats i den egna medlemsstaten.

Artikel 50

Utbetalning av provisoriska förmåner och förskott på förmåner

1.  Utan hinder av artikel 7 i den här förordningen, ska varje institution som under behandlingen av en ansökan om förmåner konstaterar att den sökande har rätt till en oberoende förmån enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar, i enlighet med artikel 52.1 a i grundförordningen, omedelbart betala ut denna förmån. Denna utbetalning ska betraktas som provisorisk om det beviljade beloppet kan påverkas av utgången av behandlingen av ansökan.

2.  Om ingen provisorisk förmån kan betalas ut till den sökande enligt punkt 1, men det framgår av de uppgifter som mottagits att rätt till förmåner finns enligt artikel 52.1 b i grundförordningen, ska den utredande institutionen till den berörda personen betala ut ett förskott som kan återkrävas och vars belopp ska ligga så nära som möjligt det belopp som sannolikt kommer att beviljas vid tillämpningen av artikel 52.1 b i grundförordningen.

3.  Varje institution som ska betala ut de provisoriska förmånerna eller förskottet enligt punkt 1 eller 2 ska utan dröjsmål underrätta den sökande om detta och då särskilt uppmärksamma honom på att den åtgärd som vidtagits är provisorisk och på rättigheter att överklaga i enlighet med den lagstiftning institutionen omfattas av ▌

Artikel 51

Ny beräkning av förmåner

1.  Vid en ny beräkning av förmåner enligt artiklarna 48.3 och 48.4, 50.4 och 59.1 i grundförordningen ska artikel 50 i tillämpningsförordningen tillämpas.

2.  Vid en ny beräkning, indragning eller innehållande av en förmån ska den institution som har fattat detta beslut utan dröjsmål underrätta den berörda personen om detta enligt det förfarande som föreskrivs i artikel 3.4–3.7 i tillämpningsförordningen samt informera varje institution hos vilken personen har rätt till en förmån.

Artikel 52

Åtgärder för att påskynda processen för pensionsberäkning

1.  För att underlätta och påskynda behandlingen av ansökningar och utbetalningen av förmåner ska de institutioner vars lagstiftning en person har omfattats av

   a) utbyta med eller tillhandahålla institutioner i andra medlemsstater de uppgifter för identifiering av personer som varierar från en tillämplig nationell lagstiftning till en annan och tillsammans sörja för att dessa identifieringsuppgifter bevaras och motsvarar varandra eller, om det inte är möjligt, ge dessa personer möjligheter att komma åt sina identifieringsuppgifter direkt,
   b) i tillräckligt god tid före minimiåldern för intjänande av pensionsrättigheter eller före en ålder som ska fastställas, av de institutioner vars lagstiftning en person omfattas av, utbyta med eller tillhandahålla den berörda personen och institutioner i andra medlemsstater information (fullgjorda perioder eller andra viktiga uppgifter) om pensionsrättigheterna för de personer som har bytt tillämplig lagstiftning eller, om det inte är möjligt, informera dessa personer om eller ge dem möjligheter att sätta sig in i sin framtida rätt till förmåner.

2.  Vid tillämpningen av punkt 1 ska administrativa kommissionen avgöra vilken information som ska utbytas eller tillhandahållas samt fastställa lämpliga förfaranden och mekanismer, med beaktande av de nationella pensionssystemens särdrag, deras administrativa och tekniska organisation och de tekniska hjälpmedel som står till deras förfogande. Administrativa kommissionen ska säkerställa genomförandet av dessa pensionssystem genom att anordna en uppföljning av de åtgärder som vidtagits och deras tillämpning.

3.  Vid tillämpningen av punkt 1 bör den institution i den medlemsstat där den berörda personen för första gången fått ett identifieringsnummer för socialförsäkringsadministrationen erhålla ovannämnda information.

Artikel 53

Samordningsåtgärder i en medlemsstat

1.  Om den nationella lagstiftningen innehåller regler för att fastställa ansvarig institution eller tillämpligt system eller för att hänföra försäkringsperioder till ett specifikt system, ska, utan att tillämpningen av artikel 51 i grundförordningen påverkas, dessa regler tillämpas endast med beaktande av de försäkringsperioder som fullgjorts enligt lagstiftningen i den berörda medlemsstaten.

2.  Om den nationella lagstiftningen innehåller regler om samordning mellan de särskilda systemen för offentligt anställda och det allmänna systemet för anställda ska dessa regler inte påverkas av bestämmelserna i grundförordningen och tillämpningsförordningen.

Kapitel V

Arbetslöshetsförmåner

Artikel 54

Sammanläggning av perioder och beräkning av förmåner

1.   Artikel 12.1 i tillämpningsförordningen ska i tillämpliga delar gälla för artikel 61 i grundförordningen. Utan att de berörda institutionernas underliggande skyldigheter åsidosätts, får den berörda personen till den behöriga institutionen lämna en handling som har utfärdats av den institution i medlemsstaten vars lagstiftning denne omfattades av under sin senaste period av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare, vilken anger de perioder som personen har fullgjort enligt denna lagstiftning.

2.  Vid tillämpningen av artikel 62.3 i grundförordningen ska den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning den berörda personen omfattades av under sin senaste period av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare, till institutionen på bosättningsorten på dess begäran överlämna alla uppgifter som behövs för beräkningen av arbetslöshetsförmånerna, bland annat lön eller förvärvsinkomst.

3.  Vid tillämpningen av artikel 62 i grundförordningen och utan hinder av artikel 63 i den förordningen ska den behöriga institutionen i en medlemsstat, enligt vars lagstiftning beräkningen av förmånerna skiljer sig åt beroende på antalet familjemedlemmar, också beakta den berörda personens familjemedlemmar som är bosatta i en annan medlemsstat som om de vore bosatta i den behöriga medlemsstaten. Denna bestämmelse ska inte tillämpas när en annan person i den medlemsstat där familjemedlemmarna är bosatta har rätt till arbetslöshetsförmåner som beräknas med beaktande av dessa familjemedlemmar.

Artikel 55

Villkor och begränsningar för bibehållande av rätt till förmåner för en arbetslös person som beger sig till en annan medlemsstat

1.  För att omfattas av bestämmelserna i artikel 64 i grundförordningen ska en arbetslös person som beger sig till en annan medlemsstat före avresan underrätta den behöriga institutionen och begära en handling som styrker att han fortfarande har rätt till förmåner enligt de villkor som anges i artikel 64.1 b i grundförordningen.

Denna institution ska informera personen om hans skyldigheter och översända ovannämnda handling som ska innehålla uppgift om

   a) den dag då den arbetslösa personen upphörde att stå till arbetsförmedlingens förfogande i den behöriga staten,
   b) tidsfristen enligt artikel 64.1 b i grundförordningen för registrering som arbetssökande i den medlemsstat till vilken den arbetslösa personen har begett sig,
   c) den längsta tid under vilken rätten till förmåner kan bibehållas i enlighet med artikel 64.1 c i grundförordningen,
   d) förhållanden som kan påverka rätten till förmåner.

2.  Den arbetslösa personen ska registrera sig som arbetssökande hos arbetsförmedlingen i den medlemsstat till vilken han beger sig i enlighet med bestämmelserna i artikel 64.1 b i grundförordningen och överlämna den handling som avses i punkt 1 till institutionen i den medlemsstaten. Om handlingen inte överlämnas ska institutionen på den ort till vilken den arbetslösa personen har begett sig vända sig till den behöriga institutionen för att få de upplysningar som krävs.

3.  Arbetsförmedlingen i den medlemsstat till vilken den arbetslösa personen har begett sig för att söka arbete ska informera den arbetslösa personen om dennes rättigheter.

4.  Institutionen på den ort till vilken den arbetslösa personen har begett sig ska omedelbart översända en handling till den behöriga institutionen med uppgift om vilken dag personen registrerades hos arbetsförmedlingen och om hans nya adress.

Om det under den tid som den arbetslösa personen har rätt att behålla förmånerna inträffar något som kan påverka rätten till förmåner, ska institutionen på den ort till vilken den arbetslösa personen har begett sig omedelbart översända en handling med relevanta upplysningar till den behöriga institutionen och den berörda personen.

På begäran av den behöriga institutionen ska institutionen på den ort till vilken den arbetslösa personen har begett sig varje månad lämna relevanta upplysningar om uppföljningen av den arbetslösa personens situation och särskilt ange om personen fortfarande är registrerad hos arbetsförmedlingen och om han följer de kontrollförfaranden som fastställts.

5.  Institutionen på den ort till vilken den arbetslösa personen har begett sig ska företa eller låta företa kontrollerna som om det gällde en arbetslös person med rätt till förmåner enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar. Den ska omedelbart underrätta den behöriga institutionen om alla sådana omständigheter som avses i punkt 1 d.

6.  De behöriga myndigheterna eller de behöriga institutionerna i två eller flera medlemsstater får komma överens med varandra om åtgärder som syftar till att underlätta arbetssökandet för arbetslösa personer som beger sig till en av dessa medlemsstater, i enlighet med artikel 64 i grundförordningen.

Artikel 56

Arbetslösa som har varit bosatta i en annan medlemsstat än i den behöriga medlemsstaten

1.  När en arbetslös person beslutar att, enligt artikel 65.2 i grundförordningen, registrera sig som arbetssökande både i den medlemsstat där han är bosatt och i den medlemsstat där han senast arbetade som anställd eller bedrev verksamhet som egenföretagare ska han först underrätta institutionen och arbetsförmedlingen på sin bosättningsort om detta.

På begäran av arbetsförmedlingen i den medlemsstat där han senast arbetade som anställd eller bedrev verksamhet som egenföretagare ska arbetsförmedlingen på bosättningsorten överlämna relevanta upplysningar om den arbetslösa personens registrering och arbetssökande.

2.  Om det enligt tillämplig lagstiftning i de berörda medlemsstaterna krävs att den arbetslösa personen fullgör vissa skyldigheter och/eller vidtar åtgärder för att söka arbete, ska de skyldigheter och/eller de åtgärder för att söka arbete som den arbetslösa personen ska fullgöra eller utföra i bosättningsmedlemsstaten äga företräde.

Det faktum att den arbetslösa personen inte har fullgjort alla de skyldigheter och/eller åtgärder för att söka arbetesom ska fullgöras eller utföras i den medlemsstat där vederbörande senast arbetade som anställd eller bedrev verksamhet som egenföretagare, ska inte påverka beviljandet av förmånerna i bosättningsmedlemsstaten.

3.  Vid tillämpningen av artikel 65.5 b i grundförordningen ska institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning arbetstagaren senast omfattades av, på begäran av institutionen på bosättningsorten, meddela den institutionen om arbetstagaren har rätt till förmåner enligt artikel 64 i grundförordningen.

Kapitel VI

Familjeförmåner

Artikel 57

Prioritetsregler vid sammanträffande av förmåner

Vid tillämpningen av artikel 68.1 b i–ii i grundförordningen ska, när prioritetsordningen inte kan fastställas med ledning av var barnen är bosatta, varje berörd medlemsstat beräkna förmånsbeloppen genom att räkna med de barn som inte är bosatta inom det egna territoriet. När artikel 68.1 b i tillämpas ska den behöriga institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning de högsta förmånsbeloppen betalas ut ▌bevilja hela detta belopp. Den behöriga institutionen i den andra medlemsstaten ska till ovanstående institution återbetala hälften av detta belopp, dock högst det belopp som gäller enligt den sistnämnda medlemsstatens lagstiftning.

Artikel 58

Tillämpliga regler när den tillämpliga lagstiftningen och/eller behörigheten att bevilja familjeförmåner ändras

1.  När den tillämpliga lagstiftningen och/eller behörigheten att bevilja familjeförmåner mellan medlemsstater ändras under en kalendermånad, oavsett tidpunkterna för utbetalning av familjeförmånerna enligt lagstiftningen i dessa medlemsstater, ska den institution som betalade ut familjeförmånerna enligt den ▌lagstiftning enligt vilken förmånerna beviljades vid månadens början stå för denna kostnad fram till utgången av den aktuella månaden.

2.  Den ska underrätta institutionen i den andra medlemsstaten eller i de berörda medlemsstaterna om den tidpunkt när den upphör att betala ut de berörda familjeförmånerna. Förmåner från den andra medlemsstaten eller de berörda medlemsstaterna ska utbetalas från och med den dagen.

Artikel 59

Förfarande vid tillämpningen av artiklarna 67 och 68 i grundförordningen

1.  Ansökan om beviljande av familjeförmåner ska ▌lämnas in till den behöriga institutionen. Vid tillämpning av artiklarna 67 och 68 i grundförordningen måste situationen för hela familjen beaktas som om samtliga berörda personer omfattades av lagstiftningen i den berörda medlemsstaten och var bosatta där, särskilt när det gäller rätten att göra anspråk på sådana förmåner. Om en person som har rätt att göra anspråk på förmåner inte utnyttjar denna rätt, ska en ansökan om familjeförmåner som inlämnats av den andra föräldern, av en person som betraktas som förälder eller av en person eller institution som är barnets eller barnens vårdnadshavare, beaktas av den behöriga institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig.

2.  Den institution till vilken ansökan lämnas enligt punkt 1 ska granska ansökan utifrån de närmare upplysningar som den sökande har lämnat, ▌med beaktande av alla faktiska och rättsliga förhållanden som kännetecknar den sökandes familjesituation.

Om denna institution finner att dess lagstiftning är tillämplig och har prioritet i enlighet med artikel 68.1–2 i grundförordningen, ska den utge familjeförmånerna enligt den lagstiftning som den tillämpar.

Om denna institution kommer fram till att den sökande kan ha rätt till ett differenstillägg i enlighet med en annan medlemsstats lagstiftning enligt artikel 68.2 i grundförordningen, ska denna institution utan dröjsmål vidarebefordra denna ansökan till den behöriga institutionen i den andra medlemsstaten och underrätta den berörda personen, dessutom ska den underrätta institutionen i den andra medlemsstaten om sitt beslut om ansökan och det utbetalda familjeförmånsbeloppet.

3.  Om den institution till vilken ansökan lämnas finner att dess lagstiftning är tillämplig, men inte har prioritet i enlighet med artikel 68.1 och 68.2 i grundförordningen, ska den utan dröjsmål fatta ett provisoriskt beslut om de prioritetsregler som gäller och, i enlighet med artikel 68.3 i grundförordningen, vidarebefordra denna ansökan till institutionen i den andra medlemsstaten och även underrätta den sökande. Denna institution ska ha två månader på sig att ta ställning till det provisoriska beslutet ▌.

Om den institution till vilken ansökan vidarebefordrades inte tar ställning inom två månader från det att ansökan mottagits, ska det provisoriska beslut som avses ovan gälla, och denna institution ska betala ut de förmåner som gäller enligt dess lagstiftning och underrätta den institution till vilken ansökan lämnades om storleken på de utbetalda förmånsbeloppen.

4.  Om de berörda institutionerna har olika uppfattningar om vilken lagstiftning som är tillämplig och har prioritet, ska artikel 6.2–6.5 i tillämpningsförordningen gälla. För detta ändamål ska institutionen på den ort där barnet eller barnen är bosatta anses som den institution på bosättningsorten som avses i artikel 6.2.

5.  En institution som har betalat ut provisoriska förmåner till ett belopp som överstiger det belopp som den slutligen ska stå för ska vända sig till den institution som har företräde för att återkräva det överskjutande beloppet enligt förfarandet i artikel 71.

Artikel 60

Förfarande vid tillämpningen av artikel 69 i grundförordningens

När artikel 69 i grundförordningen tillämpas ska administrativa kommissionen utarbeta en förteckning över tilläggsförmåner eller särskilda familjeförmåner för barn som mist en av eller båda föräldrarna, som omfattas av den artikeln. Om den behöriga institutionen enligt fastställd prioritet inte behöver bevilja de tilläggsförmåner eller särskilda familjeförmåner för barn som mist en av eller båda föräldrarna enligt bestämmelserna i den lagstiftning den tillämpar, ska den utan dröjsmål vidarebefordra varje ansökan om familjeförmåner tillsammans med alla nödvändiga handlingar och upplysningar, till institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning personen har omfattats av under den längsta tiden och som beviljar sådana tilläggsförmåner eller särskilda familjeförmåner för barn som mist en av eller båda föräldrarna. I vissa fall kan detta innebära att ärendet, enligt samma villkor, återförs till institutionen i den medlemsstat enligt vars lagstiftning personen har fullgjort den kortaste av sina försäkrings- eller bosättningsperioder.

Avdelning IV

Finansiella bestämmelser

Kapitel I

Återbetalning av förmåner enligt artikel 35.1 och artikel 41 i grundförordningen

Avsnitt 1

Återbetalning av förmåner på grundval av faktiska utgifter

Artikel 61

Principer

1.  Vid tillämpningen av artikel 35.1 och artikel 41 i grundförordningen ska den behöriga institutionen till den institution som har utgett förmånerna återbetala det faktiska beloppet på de vårdförmåner som den har utgett, såsom det framgår av den ║ institutionens räkenskaper, utom i de fall då artikel 62 i tillämpningsförordningen ska tillämpas.

2.  Om hela eller en del av det faktiska förmånsbelopp som avses i punkt 1 inte framgår av räkenskaperna hos den institution som har utgett dem, ska det belopp som ska återbetalas fastställas på grundval av ett schablonbelopp som beräknas utifrån all relevant information som finns i de tillgängliga uppgifterna. Administrativa kommissionen ska bedöma det underlag som ska användas för att beräkna schablonbeloppen och fastställa deras storlek.

3.  Återbetalningen får inte grundas på högre taxor än de som gäller för vårdförmåner till försäkrade personer som omfattas av den lagstiftning som tillämpas av den institutionen som har utgett de förmåner som avses i punkt 1.

Avsnitt 2

Återbetalning av förmåner på grundval av schablonbelopp

Artikel 62

Berörda medlemsstater

1.  De medlemsstater som avses i artikel 35.2 i grundförordningen, vars rättsliga eller administrativa strukturer är sådana att återbetalning på grundval av faktiska utgifter inte är lämplig, ska anges i bilaga III till tillämpningsförordningen.

2.  För de medlemsstater som anges i bilaga III till tillämpningsförordningen ska beloppet på de vårdförmåner som utges till familjemedlemmar som inte är bosatta i samma medlemsstat som den försäkrade, enligt artikel 17 i grundförordningen, och till pensionstagare och deras familjemedlemmar, enligt artikel 22, artikel 24.1 och artiklarna 25 och 26 i grundförordningen, återbetalas av de behöriga institutionerna till de institutioner som har utgett dessa förmåner på grundval av ett schablonbelopp som fastställs för varje kalenderår. Schablonbeloppet ska ligga så nära de faktiska utgifterna som möjligt.

Artikel 63

Metod för beräkning av det månatliga fasta beloppet och det totala fasta beloppet

1.  För varje borgenärsmedlemsstat ska det månatliga fasta beloppet (Fi) för ett kalenderår fastställas genom att den årliga genomsnittliga kostnaden per person (Yi), fördelad per åldersgrupp (i) divideras med 12 och genom att en nedsättning (X) tillämpas på resultatet enligt följande formel:

Fi = Yi*1/12*(1-X)

i = 1: personer under 20 år

i = 2: personer mellan 20 och 64 år

i = 3: personer som är 65 år eller äldre

Symbolerna i denna formel betecknar följande:

   Index (i = 1, 2 och 3) motsvarar de tre åldersgrupperna vid beräkningen av de fasta beloppen enligt följande:

–  Yi motsvarar den genomsnittliga årskostnaden för personerna i åldergrupp i, enligt definitionen i punkt 2.

   Koefficienten X (0,20 eller 0,15) motsvarar den nedsättning som fastställs i punkt 3.

2.  Den genomsnittliga årskostnaden per person (Yi) i åldersgrupp i ska beräknas genom att de årliga utgifterna för alla vårdförmåner som institutionerna i ▌borgenärsmedlemsstaten har utgett till alla personer i den berörda åldersgruppen som omfattas av dess lagstiftning och ▌är bosatta inom dess territorium divideras med det ▌genomsnittliga antalet berörda personer i denna åldersgrupp under kalenderåret i fråga. Beräkningen ska grundas på utgifterna på det sätt som avses i artikel 23 i tillämpningsförordningen.

3.  Den nedsättning som ska tillämpas på det månatliga fasta beloppet ska i princip vara lika med 20 % (X = 0,20). Den ska vara lika med 15 % (X = 0,15) för pensionstagare och deras familjemedlemmar om den behöriga medlemsstaten inte förtecknas i bilaga IV till grundförordningen.

4.  För varje gäldenärsmedlemsstat ska det sammanlagda fasta beloppet för varje kalenderår vara summan av de produkter som erhålls genom att i varje åldersgrupp multiplicera de fastställda fasta beloppen per person med det antal månader som de berörda personerna i den åldersgruppen har fullgjort i borgenärsmedlemsstaten.

Det antal månader som de berörda personerna har fullgjort i borgenärsmedlemsstaten ska vara summan av de kalendermånader under ett kalenderår under vilka de berörda personerna, på grund av sin bosättning inom borgenärsmedlemsstatens territorium, var berättigade till vårdförmåner inom det territoriet på gäldenärsmedlemsstatens bekostnad. Detta antal månader ska fastställas på grundval av en förteckning som institutionen på bosättningsorten för i detta syfte, vilken ska grundas på handlingar från den behöriga institutionen som styrker de berörda personernas rättigheter.

5.  Senast ...(7) ska administrativa kommissionen lägga fram en särskild rapport om tillämpningen av denna artikel, särskilt om de nedsättningar som avses i punkt 3. Administrativa kommissionen får på grundval av rapporten lägga fram ett förslag med eventuellt erforderliga ändringar för att se till att beräkningen av de fasta beloppen så nära som möjligt ansluter sig till de faktiska utgifterna och att de nedsättningar som avses i punkt 3 inte förorsakar medlemsstaterna obalanserade eller dubbla betalningar.

6.  Administrativa kommissionen ska fastställa metoderna för bestämning av beräkningsfaktorerna för de fasta belopp som avses i föregående punkter.

7.  Medlemsstaterna får, trots vad som sägs i punkterna 1–4, fram till den ...(8) fortsätta att tillämpa artiklarna 94 och 95 i förordning (EEG) nr 574/72 vid beräkningen av det fasta beloppet, förutsatt att den nedsättning som avses i punkt 3 tillämpas.

Artikel 64

Meddelande om genomsnittliga årskostnader

Den genomsnittliga årskostnaden per person i varje åldersgrupp ▌ett bestämt år ska meddelas revisionskommittén senast i slutet av det andra året efter det år uppgifterna avser. Om inte uppgifterna meddelas inom denna tidsfrist ska den genomsnittliga årskostnad per person som administrativa kommissionen senast har fastställt för ett tidigare år gälla.

De genomsnittliga årskostnaderna ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

Avsnitt 3

Gemensamma bestämmelser

Artikel 65

Förfarande vid återbetalning mellan institutionerna

1.   Återbetalningen mellan de berörda medlemsstaterna ska genomföras så snart som möjligt. Varje berörd institution ska vara skyldig att reglera återbetalningsfordran inom de tidsfrister som avses i denna artikel så snart den är i stånd till detta. En tvist om en viss fordran får inte hindra regleringen av andra återbetalningsfordringar.

2.  De återbetalningar mellan medlemsstaternas institutioner som avses i artiklarna 35 och 41 i grundförordningen ska göras genom förbindelseorganet. Det får finnas ett särskilt förbindelseorgan för återbetalningar enligt artiklarna 35 och 41 i grundförordningen.

Artikel 66

Tidsfrister för inlämning och betalning av fordringar

1.  Fordringar grundade på faktiska utgifter ska lämnas in till gäldenärsmedlemsstatens förbindelseorgan inom tolv månader efter utgången av det kalenderhalvår under vilket dessa fordringar bokfördes i borgenärsinstitutionens räkenskaper.

2.  Fordringar grundade på fasta belopp för ett kalenderår ska lämnas in till gäldenärsmedlemsstatens förbindelseorgan senast sex månader efter den månad då de genomsnittliga kostnaderna för det berörda året offentliggjordes i Europeiska unionens officiella tidning. Förteckningarna enligt artikel 63.4 i tillämpningsförordningen ska läggas fram före utgången av året efter referensåret.

3.  Fordringar som lämnas in efter de tidsfrister som anges i punkterna 1 och 2 ska inte beaktas.

4.  Fordringarna ska ▌betalas av gäldenärsinstitutionen till det förbindelseorgan i borgenärsmedlemsstaten som avses i artikel 65 i tillämpningsförordningen före utgången av en sexmånadersperiod efter utgången av den månad under vilken de lämnades in till gäldenärsmedlemsstatens förbindelseorgan. Detta gäller inte de fordringar som gäldenärsinstitutionen av relevanta skäl har tillbakavisat under den perioden.

5.  Alla tvister ▌ska lösas senast ett år efter den månad då fordran lämnades in. ▌

6.  Revisionskommittén ska underlätta det slutgiltiga avslutandet av räkenskaperna om tvisten inte kan biläggas inom den tid som avses i punkt 5 och ska, efter motiverad begäran från någon av parterna, lämna ett yttrande om tvisten inom sex månader efter den månad under vilken ärendet hänsköts till kommittén.

Artikel 67

Dröjsmålsränta och avbetalningar

1.  Från och med utgången av den sexmånadersperiod som avses i artikel 66.4 i tillämpningsförordningen kan ränta för obetalda fordringar debiteras av borgenärsinstitutionen, såvida inte gäldenärsinstitutionen inom sex månader efter utgången av den månad under vilken fordran lämnades in har gjort en avbetalning på minst 90 % av den totala fordran som lämnats in i enlighet med artikel 66.1 eller 66.2 i tillämpningsförordningen. För de delar som inte täcks av avbetalningen får ränta debiteras endast från och med utgången av den period på ett år som avses i artikel 66.5 i tillämpningsförordningen.

2.  Denna ränta ska beräknas på grundval av den referensränta som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner. Den referensränta som gäller den första dagen i den månad då förfallodagen infaller ska tillämpas.

3.  Inget förbindelseorgan är skyldigt att godta en avbetalning enligt punkt 1. Om ett förbindelseorgan avböjer ett sådant erbjudande ska borgenärsinstitutionen emellertid inte längre ha rätt att debitera dröjsmålsränta för de berörda fordringarna utöver det som föreskrivs i den andra meningen i punkt 1.

Artikel 68

Årsbokslut

1.  Administrativa kommissionen ska på grundval av rapporten från revisionskommittén varje år upprätta en sammanställning av fordringarna i enlighet med artikel 72 g i grundförordningen. För detta ändamål ska förbindelseorganen, enligt de tidsfrister och bestämmelser som revisionskommittén fastställer, meddela revisionskommittén dels beloppet på de fordringar som lämnats in, reglerats eller framförts invändningar mot (borgenärsituation), dels beloppet på de fordringar som mottagits, reglerats eller framförts invändningar mot (gäldenärsituation).

2.  Administrativa kommissionen kan låta utföra relevanta granskningar för att kontrollera uppgifter i den statistik och de redovisningar som utgör underlag för upprättandet av den årliga sammanställningen av fordringar som avses i punkt 1, särskilt för att försäkra sig om att uppgifterna har tagits fram enligt de regler som anges i denna avdelning.

Kapitel II

Återbetalning av arbetslöshetsförmåner enligt artikel 65 i grundförordningen

Artikel 69

Återbetalning av arbetslöshetsförmåner

Om en sådan överenskommelse som avses i artikel 65.8 i grundförordningen saknas, ska institutionen på bosättningsorten till institutionen i den medlemsstat vars lagstiftning förmånstagaren senast omfattades av översända en begäran om återbetalning av arbetslöshetsförmåner enligt artikel 65.6 och 65.7 i grundförordningen. Begäran ska göras senast sex månader efter utgången av det kalenderhalvår under vilket den sista utbetalningen av de arbetslöshetsförmåner, för vilka återbetalning begärs, gjordes. Begäran ska innehålla uppgift om det förmånsbelopp som betalats ut under de perioder på tre eller fem månader som avses i artikel 65.6 och 65.7 i grundförordningen, den period under vilken dessa förmåner har betalats ut samt uppgifter som identifierar den arbetslösa personen. Fordringarna ska lämnas in och betalas ut via de berörda medlemsstaternas förbindelseorgan.

En begäran som inlämnas efter den tidsfrist som anges i första stycket behöver inte beaktas.

Bestämmelserna i artikel 65.1 och artikel 66.4–66.6 i tillämpningsförordningen ska gälla i tillämpliga delar.

Från och med utgången av den sexmånadersperiod som avses i artikel 66.4 i tillämpningsförordningen kan ränta för obetalda fordringar debiteras av borgenärsinstitutionen. Denna ränta ska beräknas i enlighet med artikel 67.2 i tillämpningsförordningen.

Maximibeloppet för den återbetalning som avses i tredje meningen i artikel 65.6 i grundförordningen ska i varje enskilt fall vara det förmånsbelopp som den berörda personen skulle ha rätt till enligt lagstiftningen i den medlemsstat denne senast omfattades av om personen fortfarande är registrerad hos arbetsförmedlingen i denna stat. För förbindelser mellan de medlemsstater som förtecknas i bilaga XY ska de behöriga institutionerna i den ena av de medlemsstater vars lagstiftning den berörda personen senast omfattades av emellertid fastställa maximibeloppet i varje enskilt fall på grundval av genomsnittet av de arbetslöshetsförmåner som betalats ut enligt denna medlemsstats lagstiftning under föregående kalenderår.

Kapitel III

Återkrav av för stora förmåner, återbetalning av provisoriska utbetalningar, avräkning och bistånd vid indrivning

Avsnitt 1

Principer

Artikel 70

1.  Vid tillämpningen av artikel 84 i grundförordningen och inom de ramar som där anges, ska fordringar alltid när det är möjligt i första hand återbetalas genom avräkning, såväl mellan borgenärinstitutioner (nedan kallade "begärande organ") och gäldenärinstitutioner (nedan kallade "anmodade organ"), som gentemot den försäkrade personen enligt artiklarna 71 och 72 i tillämpningsförordningen.

Om hela eller en del av fordran inte har kunnat återbetalas genom sådan avräkning som avses i punkt 1, ska de belopp som återstår att betala för den som fått förmånerna drivas in enligt artiklarna 73–82 i tillämpningsförordningen.

2.  Förbindelsorganet ska betraktas som anmodat organ för de krav som det mottar.

Avsnitt 2

Avräkning

Artikel 71

Kontantförmåner som betalats ut felaktigt eller med ett för högt belopp

1.  Om en medlemsstats institution till en person har betalat ut förmåner som överstiger det belopp han har rätt till, ska denna institution enligt de villkor och inom de gränser som gäller enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar begära att institutionen i varje annan medlemsstat som utger förmåner till denna person drar av det överskjutande beloppet från de belopp som den betalar till personen i fråga. Den sistnämnda institutionen ska göra avdraget enligt de villkor och inom de gränser som gäller för en sådan avräkning enligt den lagstiftning som institutionen tillämpar, som om den själv hade betalat ut för höga belopp, och överföra det avdragna beloppet till borgenärinstitutionen.

2.  Vid tillämpningen av artikel 6 ska en institution som har betalat ut provisoriska kontantförmåner, senast två månader efter det att tillämplig lagstiftning eller den institution som ska svara för utbetalningen av förmånerna har fastställts, göra en avräkning av det belopp som den behöriga institutionen är skyldig den. Om förmånstagaren och/eller hans arbetsgivare har betalat provisoriska avgifter ska dessa belopp beaktas när detta belopp fastställs.

Den behöriga institution som ska utge förmånerna till personen i fråga ska dra av det belopp som betalats som provisorisk betalning från de belopp som den ska betala till den berörda personen. Gäldenärinstitutionen ska göra avdraget enligt de villkor och inom de gränser som gäller för en sådan avräkning enligt den lagstiftning som den tillämpar och utan dröjsmål överföra det avdragna beloppet till borgenärinstitutionen.

3.  Om en försäkrad person har fått socialt bistånd i en medlemsstat under en period då han hade rätt till förmåner enligt en annan medlemsstats lagstiftning, får det organ som har lämnat det sociala biståndet, under förutsättning att det har en lagstadgad regressrätt för de förmåner som betalats ut till denna person, begära att institutionen i varje annan medlemsstat som utger förmåner till denna person drar av det belopp som betalats ut i socialt bistånd från de belopp som den betalar ut till personen i fråga.

Denna bestämmelse ska också tillämpas på en försäkrad persons familjemedlem som har fått socialt bistånd inom en medlemsstats territorium under en period då den försäkrade personen hade rätt till förmåner för den berörda familjemedlemmen enligt en annan medlemsstats lagstiftning.

Borgenärinstitutionen ska skicka avräkningen av det belopp till vilket den har rätt till gäldenärinstitutionen. Denna institution ska göra avdraget enligt de villkor och inom de gränser som gäller för en sådan avräkning enligt den lagstiftning som den tillämpar och utan dröjsmål överföra det avdragna beloppet till borgenärinstitutionen.

4.  I de fall som avses i punkterna 2 och 3 ska den behöriga institutionen till den berörda personen översända en sammanställning över hans situation med uppgift om de belopp som återstår att betala eller som betalats ut för mycket enligt den lagstiftning som den tillämpar.

Artikel 72

Avgifter som tagits ut felaktigt eller med ett för högt belopp

En institution som enligt artikel 6 har tagit ut provisoriska avgifter av en försäkrad person och/eller av hans arbetsgivare ska återbetala de berörda beloppen till de personer som har betalat dem först efter att ha frågat den behöriga institutionen om vilka belopp den har rätt till vid tillämpningen av artikel 6.4.

Avsnitt 3

Indrivning

Artikel 73

Begäran om upplysningar

1.  Det anmodade organet ska på det begärande organets begäran överlämna upplysningar som är av värde för det begärande organets indrivning av en fordran.

För att få dessa upplysningar ska det anmodade organet utöva sina befogenheter enligt bestämmelserna i de lagar eller andra författningar som gäller indrivning av liknande fordringar som uppkommit i den egna medlemsstaten.

2.  Begäran om upplysningar ska innehålla uppgift om namn och adress och alla andra uppgifter som det begärande organet normalt har tillgång till om den person som de begärda upplysningarna gäller samt vilken typ av fordran och vilket fordringsbelopp som begäran avser.

3.  Det anmodade organet ska inte vara skyldigt att lämna upplysningar som det inte skulle kunna få för att driva in liknande fordringar som uppkommit i den egna medlemsstaten.

4.  Det anmodade organet ska underrätta det begärande organet om skälen till att en begäran om upplysningar avvisas.

Artikel 74

Delgivning

1.  Det anmodade organet ska på begäran av det begärande organet, och i enlighet med gällande rättsregler om delgivning av motsvarande handlingar i den egna medlemsstaten, delge mottagaren alla handlingar och beslut, inklusive handlingar av juridisk art, som härstammar från det begärande organets medlemsstat och som gäller en fordran eller indrivning av denna fordran.

2.  Begäran om delgivning ska innehålla uppgift om namn och adress och alla andra uppgifter som det begärande organet normalt har tillgång till om mottagaren, typ av handling eller beslut som ska överlämnas och föremålet för handlingen eller beslutet och, i förekommande fall, gäldenärens namn och adress och alla andra uppgifter om gäldenären som det begärande organet normalt har tillgång till, den fordran som handlingen eller beslutet avser samt alla andra relevanta upplysningar.

3.  Det anmodade organet ska utan dröjsmål underrätta det begärande organet om de åtgärder som vidtagits med anledning av begäran om delgivningen, särskilt om vilken dag beslutet eller handlingen skickades till mottagaren.

Artikel 75

Begäran om indrivning

1.  En begäran om indrivning av avgifter eller om återkrav av förmåner som betalats ut felaktigt eller med ett för högt belopp som det begärande organet riktar till det anmodade organet ska åtföljas av en officiell eller bestyrkt kopia av exekutionstiteln för indrivningen, utfärdad i det begärande organets medlemsstat samt, i förekommande fall, av andra handlingar i original eller bestyrkt kopia som behövs för indrivningen.

2.  Det begärande organet får begära indrivning endast

   a) om fordran eller exekutionstiteln för fordran inte bestrids i medlemsstaten, utom i de fall då artikel 78.2 andra stycket tillämpas,
   b) om det begärande organet i sin egen medlemsstat har genomfört de lämpliga indrivningsförfaranden som kan tillämpas på grundval av den handling som avses i punkt 1 och om de vidtagna åtgärderna inte kommer att leda till full betalning av fordran.

3.  I en begäran om indrivning ska anges

   a) namn och adress och alla andra uppgifter som behövs för identifiering av den berörda personen och/eller tredje man som innehar dennes tillgångar,
   b) alla upplysningar som behövs för identifiering av det anmodade organet,
   c) exekutionstiteln för indrivningen, utfärdad i det begärande organets medlemsstat,
   d) fordrans art och belopp, inbegripet kapitalfordran, upplupen ränta och andra straffavgifter, böter och avgifter, med beloppet angivet i de båda organens medlemsstaters valutor,
   e) den dag då det begärande och/eller det anmodade organet delgav mottagaren handlingen,
   f) från och med vilken dag och under vilken period verkställighet är möjlig enligt gällande rättsregler i det begärande organets medlemsstat,
   g) alla övriga relevanta upplysningar.

4.  Begäran om indrivning ska även innehålla en försäkran från det begärande organet om att villkoren i punkt 2 är uppfyllda.

5.  Så snart det begärande organet får relevanta upplysningar om det ärende som ligger till grund för begäran om indrivning ska den vidarebefordra dessa till det anmodade organet.

Artikel 76

Exekutionstitel för indrivning av en fordran

1.  En exekutionstitel för indrivning av en fordran ska direkt erkännas och automatiskt behandlas som en exekutionstitel för indrivning av en fordran av det anmodade organet.

2.  Utan hinder av punkt 1 får en exekutionstitel för indrivning av en fordran vid behov och i enlighet med gällande bestämmelser i det anmodade organets medlemsstat godtas som, erkännas som, kompletteras eller ersättas med en handling som medger verkställighet inom den medlemsstatens territorium.

De behöriga myndigheterna ska sträva efter att inom tre månader från mottagandet av begäran slutföra formaliteterna för godtagande, erkännande, komplettering eller ersättning av exekutionstiteln, utom i de fall då bestämmelserna i tredje stycket ska tillämpas. De behöriga myndigheterna får inte vägra att slutföra formaliteterna om exekutionstiteln är korrekt utformad. Om tremånadersperioden överskrids ska det anmodade organet underrätta det begärande organet om skälen till detta.

Om någon av dessa formaliteter ger upphov till en invändning mot fordran eller den exekutionstitel som utfärdats av det begärande organet ska artikel 78 tillämpas.

Artikel 77

Betalningssätt och betalningsfrister

1.  Fordringar ska drivas in i valutan i det anmodade organets medlemsstat. Det anmodade organet ska till det begärande organet överföra hela det fordringsbelopp som den har drivit in.

2.  Det anmodade organet får, om gällande lagar och andra författningar samt administrativ praxis i det anmodade organets medlemsstat så medger och efter samråd med det begärande organet, bevilja gäldenären en betalningsfrist eller godkänna ett avbetalningsförfarande. Den ränta som det anmodade organet uppbär med anledning av denna betalningsfrist ska också överföras till det begärande organet.

Från och med den dag då exekutionstiteln för indrivning av fordran direkt erkändes eller godtogs, erkändes, kompletterades eller ersattes i enlighet med artikel 76 ska ränta påföras vid alla dröjsmål med betalningen enligt de lagar och andra författningar samt administrativ praxis som gäller i det anmodade organets medlemsstat, vilken ║ ska överföras till det begärande organet.

Artikel 78

Tvist om en fordran eller en exekutionstitel för indrivning av en fordran

1.  Om en fordran eller en exekutionstitel för indrivning av en fordran som utfärdats i det begärande organets medlemsstat under indrivningsförfarandets gång bestrids av en berörd part, ska denna part överlämna ärendet till den behöriga instansen i det begärande organets medlemsstat i enlighet med de rättsregler som gäller i den medlemsstaten. Det begärande organet ska underrätta det anmodade organet om denna åtgärd. Den berörda parten får också underrätta det anmodade organet om åtgärden.

2.  Så snart det anmodade organet har tagit emot den underrättelse som avses i punkt 1, antingen från det begärande organet eller från den berörda parten, ska det uppskjuta verkställigheten i avvaktan på det beslut som den behöriga instansen fattar i detta ärende, såvida inte det begärande organet begär något annat enligt andra stycket. Om det anmodade organet anser det nödvändigt får det vidta skyddsåtgärder för att säkerställa indrivningen, om gällande bestämmelser i lag eller andra författningar i den egna medlemsstaten medger i sådant förfarande för liknande fordringar.

Utan hinder av första stycket får det begärande organet, i enlighet med gällande lagar och andra författningar samt administrativ praxis i den egna medlemsstaten, begära att det anmodade organet driver in en fordran som bestrids, såvida gällande lagar och andra författningar samt administrativ praxis i det anmodade organets medlemsstat medger ett sådant förfarande. Om tvisten senare avgörs till gäldenärens fördel, ska det begärande organet återbetala hela det indrivna beloppet med all eventuell upplupen ersättning enligt gällande lagstiftning i det anmodade organets medlemsstat.

3.  Om tvisten gäller de verkställighetsåtgärder som vidtas i det anmodade organets medlemsstat ska ärendet överlämnas till den behöriga instansen i den medlemsstaten i enlighet med dess lagar och andra författningar.

4.  Om den behöriga instans till vilken ärendet har överlämnats i enlighet med punkt 1 är en allmän domstol eller en förvaltningsdomstol, ska denna domstols beslut, om det är fördelaktigt för det begärande organet och medger indrivning av fordran i det begärande organets medlemsstat, utgöra exekutionstitel för indrivning av fordran på grundval av detta beslut.

Artikel 79

Biståndets begränsningar

Det anmodade organet ska inte vara skyldigt att göra följande:

   a) Att bevilja det bistånd som avses i artiklarna 73–78 i tillämpningsförordningen om indrivningen av fordran på grund av gäldenärens situation skulle medföra allvarliga ekonomiska eller sociala svårigheter i hans medlemsstat, under förutsättning att gällande lagar och andra författningar samt administrativ praxis i det anmodade organets medlemsstat medger en sådan åtgärd för liknande nationella fordringar.
   b) Att bevilja det bistånd som avses i artiklarna 73–78 i tillämpningsförordningen, om den ursprungliga begäran enligt artiklarna 73–75 i tillämpningsförordningen avser fordringar som är äldre än fem år räknat från den tidpunkt då exekutionstiteln för indrivning av fordran utfärdades i enlighet med gällande lagar och andra författningar eller administrativ praxis i det begärande organets medlemsstat till tidpunkten för begäran. I de fall då fordran eller exekutionstiteln bestrids ska denna tidsperiod börja löpa från och med den tidpunkt då den begärande medlemsstaten fastställer att fordran eller exekutionstiteln för indrivning av fordran inte längre kan bestridas.

Artikel 80

Skyddsåtgärder

På en motiverad begäran från det begärande organet ska det anmodade organet vidta skyddsåtgärder för att säkerställa indrivningen av en fordran, om detta medges enligt gällande bestämmelser i lagar eller andra författningar i det anmodade organets medlemsstat.

Vid tillämpningen av första stycket ska de bestämmelser och förfaranden som avses i artiklarna 73–75 och artikel 77 i tillämpningsförordningen tillämpas.

Artikel 81

Kostnader

1.  Inga verkställighetskostnader ska begäras när fordran drivs in genom den avräkningsmetod som avses i artiklarna 71–72 i tillämpningsförordningen.

2.  Det anmodade organet ska från den berörda personen driva in alla kostnader som uppstår i samband med indrivning enligt artiklarna 73–77 och artikel 81 i tillämpningsförordningen och behålla dem, i enlighet med de bestämmelser i lagar och andra författningar som gäller för liknande fordringar i den egna medlemsstaten.

3.  Medlemsstaterna ska ömsesidigt avstå från all återbetalning av kostnader som följer av det ömsesidiga bistånd de lämnar varandra vid tillämpningen av bestämmelserna i grundförordningen eller i tillämpningsförordningen.

4.  Vid indrivningar som medför särskilda svårigheter och är förbundna med mycket stora kostnader får de begärande och de anmodade organen komma överens om särskilda former för återbetalning anpassade till det enskilda fallet.

Den behöriga myndigheten i det begärande organets medlemsstat ska förbli betalningsskyldig gentemot den behöriga myndigheten i det anmodade organets medlemsstat för alla kostnader och förluster som uppkommer på grund av åtgärder som bedöms vara ogrundade, antingen vad gäller fordringens riktighet eller giltigheten av den handling som utfärdats av det begärande organet.

AVDELNING V

Diverse bestämmelser, övergångsbestämmelser och slutbestämmelser

Artikel 82

Administrativa kontroller och läkarundersökningar

1.  Om den som får sådana förmåner som avses i avdelning III kapitlen I, II och IV vistas eller är bosatt inom en annan medlemsstats territorium än inom den medlemsstats territorium där den institution som svarar för förmånerna finns, ska läkarundersökningen, utan att det påverkar tillämpningen av bestämmelserna i artikel 27, på denna institutions begäran utföras av institutionen på förmånstagarens vistelse- eller bosättningsort enligt de bestämmelser som föreskrivs i den lagstiftning som den ║ institutionen tillämpar. I detta fall ska de fastställanden som görs av institutionen på vistelse- eller bosättningsorten gälla för den institution som svarar för förmånerna.

Om institutionen på vistelse- eller bosättningsorten, enligt artikel 82 i grundförordningen, ska låta företa en läkarundersökning ska den förfara enligt bestämmelserna i den lagstiftning som den tillämpar. Om sådana bestämmelser saknas ska den vända sig till den institution som svarar för förmånerna och begära upplysningar om hur den ska förfara.

Den institution som svarar för förmånerna ska behålla möjligheten att låta förmånstagaren undersökas av en läkare som den väljer. Förmånstagaren får uppmanas att bege sig till den medlemsstat i vilken den institution som svarar för förmånerna finns endast om han kan företa resan utan att det påverkar hans hälsa negativt och om den institution som svarar för förmånerna står för utgifterna för resa och uppehälle i samband med detta.

2.  Om en person som får sådana förmåner som avses i avdelning III kapitlen I, II och IV vistas eller är bosatt inom en annan medlemsstats territorium än inom den medlemsstats territorium där den institution som svarar för förmånerna finns, ska den administrativa kontrollen, på denna institutions begäran, utföras av institutionen på den ort där förmånstagaren vistas eller är bosatt. Den institution som svarar för förmånerna ska underrätta institutionen på vistelse- eller bosättningsorten om vilka aspekter den administrativa kontrollen ska avse. Om en sådan underrättelse inte lämnas ska institutionen på vistelse- eller bosättningsorten låta företa kontrollen enligt bestämmelserna i sin egen lagstiftning.

Institutionen på vistelse- eller bosättningsorten ska lämna en rapport till den institution som svarar för förmånerna och som begärt kontrollen.

Artikel 83

Underrättelser

1.  Medlemsstaterna ska till kommissionen lämna uppgifter om de organ som avses i artikel 1 m, 1 q och 1 r i grundförordningen och i artikel 1.2 a och b i tillämpningsförordningen samt om de ▌institutioner som har utsetts i enlighet med tillämpningsförordningen.

2.  De organ som avses i punkt 1 ska ha en elektronisk identitet i form av en identifieringskod och en elektronisk adress.

3.  Administrativa kommissionen ska fastställa struktur, innehåll och villkor, inklusive ett gemensamt format och en modell, för anmälan av de uppgifter som avses i punkt 1.

4.  Bilaga IV till tillämpningsförordningen ska ge uppgift om den offentliga databas som innehåller de uppgifter som avses i punkt 1. Databasen ska upprättas och förvaltas av kommissionen. Medlemsstaterna ska dock ha ansvaret för att föra in sina egna nationella kontaktuppgifter i denna databas. Medlemsstaterna ska dessutom ansvara för att de nationella kontaktuppgifter som krävs enligt punkt 1 är korrekta.

5.  Medlemsstaterna ska se till att de uppgifter som avses i punkt 1 fortlöpande uppdateras.

Artikel 84

Information

1.  Administrativa kommissionen ska utforma den information som behövs för att upplysa de berörda personerna om deras rättigheter och om de administrativa formaliteter som ska följas för att dessa rättigheter ska kunna utnyttjas. Informationen ska i första hand spridas på elektronisk väg genom att den läggs ut på webbplatser som är tillgängliga för allmänheten. Administrativa kommissionen ska se till att informationen regelbundet uppdateras.

2.  Den rådgivande kommitté som avses i artikel 75 i grundförordningen får lämna yttranden och rekommendationer för att förbättra informationen och informationsspridningen.

3.  Medlemsstaterna ska se till att den information som behövs ställs till förfogande för de personer som omfattas av grundförordningen för att de ska få veta vilka förändringar som skett genom grundförordningen och tillämpningsförordningen så att de kan utnyttja sina rättigheter.

4.  De behöriga myndigheterna ska se till att deras institutioner är informerade om och tillämpar alla gemenskapsbestämmelser oavsett om det är lagstiftning eller inte, inklusive beslut av administrativa kommissionen, inom de områden och enligt de villkor som föreskrivs i grundförordningen och i tillämpningsförordningen.

Artikel 85

Omräkning av valutor

Vid tillämpningen av bestämmelserna i grundförordningen och i tillämpningsförordningen ska växelkursen mellan två valutor och den referensväxelkurs som offentliggörs av Europeiska centralbanken tillämpas.

Artikel 86

Statistik

De behöriga myndigheterna ska upprätta och till administrativa kommissionens sekretariat överlämna statistik för tillämpningen av grundförordningen och tillämpningsförordningen. Statistiken ska samlas in och utformas enligt den plan och den metod som administrativa kommissionen fastställer. Kommissionen ska sprida denna information.

Artikel 87

Ändring av bilagorna

Bilagorna I, II, III och IV till tillämpningsförordningen och bilagorna I, VI, VII, VIII och IX till grundförordningen får, på begäran av en eller flera berörda medlemsstater eller av deras behöriga myndigheter och efter enhälligt samtycke i administrativa kommissionen, ändras genom en förordning som antas av kommissionen.

Artikel 88

Övergångsbestämmelser

Bestämmelserna i artikel 87 i grundförordningen ska även tillämpas i de situationer som omfattas av den här tillämpningsförordningen.

Artikel 89

Upphävande

1.   ║ Förordning (EEG) nr 574/72 ska upphöra att gälla från och med ...(9).

Förordning (EEG) nr 574/72 ska dock fortsätta att gälla och ha kvar sin rättsverkan med avseende på

   a) rådets förordning (EG) nr 859/2003 av den 14 maj 2003 om utvidgning av bestämmelserna i förordning (EEG) nr 1408/71 och förordning (EEG) nr 574/72 till att gälla de medborgare i tredje land som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa bestämmelser(10), så länge som den förordningen inte har upphävts eller ändrats,
   b) rådets förordning (EEG) nr 1661/85 av den 13 juni 1985 om teknisk anpassning av gemenskapens regler om social trygghet för migrerande arbetare avseende Grönland(11), så länge som den förordningen inte har upphävts eller ändrats,
   c) avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet(12), avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer(13) och andra avtal som innehåller en hänvisning till förordning (EEG) nr 574/72, så länge som dessa avtal inte har ändrats med hänsyn till den här förordningen.

2.  I rådets direktiv 98/49/EG av den 29 juni 1998 om skydd av kompletterande pensionsrättigheter för anställda och egenföretagare som flyttar inom gemenskapen(14) ska hänvisningarna till förordning (EEG) nr 574/72 betraktas som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel 90

Slutbestämmelser

Denna förordning träder i kraft sex månader efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ║ den ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

Tillämpningsbestämmelser i bilaterala konventioner som fortfarande gäller och nya tillämpningsbestämmelser i bilaterala konventioner

(artiklarna 8.1 och 9.2)

BILAGA II

Särskilda system för offentligt anställda

(artiklarna 32 och 41)

A.  Särskilda system för offentligt anställda på vilka bestämmelserna om vårdförmåner i avdelning III kapitel 1 i förordning (EG) nr 883/2004 inte ska tillämpas

1.  Tyskland

Versorgungssystem für Beamte (sjukförsäkring för offentligt anställda)

2.  Spanien

Mutualismo administrativo (särskilt system för offentligt anställda, de väpnade styrkorna och domstolsförvaltningen)

B.  Särskilda system för offentligt anställda på vilka bestämmelserna om vårdförmåner i avdelning III kapitel 2 i förordning (EG) nr 883/2004 inte ska tillämpas

1.  Tyskland

Unfallfürsorge für Beamte (olycksfallsförsäkring för offentligt anställda)

BILAGA III

Medlemsstater som återbetalar kostnader för förmåner på grundval av schablonbelopp

(artikel 62.1)

BILAGA IV

Behöriga myndigheter och institutioner, institutioner på bosättnings- och vistelseorten, kontaktpunkter samt institutioner och organ utsedda av de behöriga myndigheterna

(artikel 83.4)

(1) EUT L 166, 30.4.2004, s. 1. Rättad i EUT L 200, 7.6.2004, s. 1.
(2) EUT C 324, 30.12.2006, s. 59.
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 9 juli 2008.
(4) EUT L 150, 10.6.2008, s. 28.
(5) EGT L 74, 27.3.1972, s. 1. ║
(6) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.
(7)* Fem år efter det att tillämpningsförordningens trätt i kraft.
(8)* Fem år efter det att tillämpningsförordningen har trätt i kraft.
(9)* Den dag då den här förordningen träder i kraft.
(10) EGT L 124, 20.5.2003, s. 1.
(11) EGT L 160, 20.6.1985, s. 7.
(12) EGT L 1, 3.1.1994, s. 1.
(13) EGT L 114, 30.4.2002, s. 6. ║
(14) EGT L 209, 25.7.1998, s. 46.


Samordning av socialförsäkringssystemen: bilaga XI ***I
PDF 605kWORD 274k
Resolution
Konsoliderad text
Bilaga
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 juli 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och om fastställande av innehållet i bilaga XI (KOM(2006)0007 – C6-0029/2006 – 2006/0008(COD))
P6_TA(2008)0349A6-0229/2008

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2006)0007),

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0376),

–   med beaktande av artikel 251.2 och artiklarna 42 och 308 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0029/2006),

–   med beaktande av artiklarna 42 och 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A6-0229/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag KOM(2006)0007 såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet anser att ärendet 2007/0129(COD) har förfallit eftersom innehållet i kommissionens förslag KOM(2007)0376 har införlivats i ärendet 2006/0008(COD).

3.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

4.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 9 juli 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2008 om ändring av förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen och om fastställande av innehållet i bilagorna

P6_TC1-COD(2006)0008


(Text av betydelse för EES och Schweiz)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 42 och 308,

med beaktande av kommissionens förslag║,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande(1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande(2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget(3), och

av följande skäl:

(1)  I Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen(4) föreskrivs att innehållet i bilagorna II, X och XI till den förordningen ska fastställas före den dag då förordningen börjar tillämpas.

(2)  Bilagorna I, III, IV, VI, VII, VIII och IX till förordning (EG) nr 883/2004 bör ändras för att ta hänsyn både till kraven från de medlemsstater som har anslutit sig till Europeiska unionen efter förordningens antagande och till den senaste utvecklingen i andra medlemsstater.

(3)  I artiklarna 56.1 och 83 i förordning (EG) nr 883/2004 ▌föreskrivs att särskilda bestämmelser för tillämpningen av medlemsstaternas lagstiftning ska anges i bilaga XI till den förordningen. Bilaga XI är avsedd för att beakta särdragen i medlemsstaternas olika sociala trygghetssystem så att tillämpningen av samordningsreglerna underlättas.

(4)  Vissa medlemsstater har begärt att poster som gäller tillämpningen av deras lagstiftning om social trygghet ska införas i bilaga XI och har gett kommissionen juridiska och praktiska förklaringar till sin lagstiftning och sina system.

(5)  För att rationalisera och förenkla den nya förordningen behövs ett enhetligt tillvägagångssätt så att liknande poster och poster med samma syfte för olika medlemsstater i princip behandlas på liknande sätt.

(6)  Eftersom syftet med förordning (EG) nr 883/2004 är att samordna socialförsäkringslagstiftning som enbart medlemsstaterna ansvarar för, bör poster som inte kan förenas med dess syfte eller mål och poster som enbart syftar till att klargöra tolkningen av nationell lagstiftning inte införas i den förordningen.

(7)  Vissa av medlemsstaternas önskemål har väckt frågor som berör flera medlemsstater. I stället för att införa liknande poster i bilaga XI för flera medlemsstater, bör dessa frågor ║ hellre behandlas på ett mer allmänt sätt, antingen genom ett förtydligande i förordning (EG) nr 883/2004 eller i någon annan bilaga till den förordningen, som ║ bör ändras i enlighet med detta, eller genom ║ bestämmelser i den tillämpningsförordning som avses i artikel 89 i den förordningen.

(8)  Det är också lämpligt att hellre behandla vissa specifika frågor i andra bilagor än i bilaga XI, i enlighet med frågornas syfte och innehåll, för att säkerställa att bilagorna till förordning (EG) nr 883/2004 är samstämmiga såväl enskilt som i förhållande till varandra.

(9)  För att medborgarna lättare ska kunna använda förordning (EG) nr 883/2004 när de begär information eller lämnar in ansökningar till institutionerna i medlemsstaterna bör hänvisningarna till de berörda medlemsstaternas lagstiftning vid behov också anges på originalspråket så att eventuella missförstånd undviks.

(10)  Förordning (EG) nr 883/2004 bör därför ändras i enlighet med detta.

(11)  I förordning (EG) nr 883/2004 anges att den ska tillämpas från och med den dag då tillämpningsförordningen träder i kraft. Den här förordningen bör därför tillämpas från och med den dagen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Förordning (EG) nr 883/2004 ska ändras på följande sätt:

1.  Följande skäl ska införas efter skäl 5:"

(5a)  Några av posterna beträffande medlemsstaterna i bilaga VI till förordning (EEG) nr 1408/71 omfattas nu av allmänna bestämmelser i förordning (EG) nr 883/2004. Under till exempel rubriken likvärdiga förmåner, inkomster, omständigheter eller händelser i artikel 5 i förordning (EG) nr 883/2004 föreskrivs att om, enligt den behöriga medlemsstatens lagstiftning, rättsverkningar uppstår genom vissa omständigheter eller händelser, måste dessa rättsverkningar medges i motsvarande omständigheter eller händelser som inträffar i en annan medlemsstat. Ett antal poster i bilaga VI i förordning (EEG) nr 1408/71 har därför blivit överflödiga.

"

2.  Följande skäl ska införas efter skäl 8:"

(8a)  Tidigare gränsarbetares familjemedlemmar bör ha möjlighet att fortsätta läkarbehandling i den försäkrade personens tidigare anställningsland efter hans eller hennes pensionering.

"

3.  Följande skäl ska införas efter skäl 17:"

(17a)  När en lagstiftning blir tillämplig på en person enligt avdelning II i denna förordning, bör villkoren för anslutning och rätt till förmåner fastställas genom den behöriga medlemsstatens lagstiftning, varvid gemenskapslagstiftningen ska respekteras.

"

4.  Följande skäl ska införas efter skäl 18:"

(18a)  Enhetsprincipen är ytterst viktig för den tillämpliga lagstiftningen och bör förbättras. Detta bör dock inte innebära att endast beviljandet, med stöd av denna förordning, av en förmån som innefattar betalning av försäkringsavgifter eller försäkringsskydd för den förmånsberättigade, leder till att personen i fråga ska omfattas av lagstiftningen i den medlemsstat vars institution har beviljat förmånen*.

________________

* Se de förenade målen C-502/01 Gaumain-Cerri och C-31/02 Barth, REG 2004 I-6483.

"

5.  I artikel 1 ska följande led införas:"

(va) "vårdförmåner": vårdförmåner som tillhandahålls enligt en medlemsstats lagstiftning vilka är avsedda att tillhandahålla, tillgängliggöra, direkt betala eller ersätta kostnaden för sjukvård eller för sjukvårdsprodukter och sidotjänster till denna vård, inbegripet förmåner vid långvarigt vårdbehov.

"

6.  Artikel 3.5 ska ersättas med följande:"

5.  Denna förordning ska inte tillämpas

   a) på socialhjälp eller medicinsk hjälp eller
   b) förmåner för vilka en medlemsstat påtar sig ansvaret för personskador och lämnar ersättning till offer för krig och militära aktioner eller deras följder, offer för brott, mord eller terroristdåd, offer för skador som vållats av medlemsstatens tjänstemän under deras tjänsteutövning, eller offer som har lidit skada av politiska eller religiösa skäl eller på grund av sin härkomst.

"

   7. Artikel 14.4 ska ║ ersättas med följande:"
4.  Om det för anslutning till en frivillig försäkring eller en frivillig fortsättningsförsäkring enligt en medlemsstats lagstiftning ställs krav på bosättning i den medlemsstaten eller på tidigare arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare, ska artikel 5 b tillämpas enbart på personer som vid något tillfälle tidigare har omfattats av lagstiftningen i den medlemsstaten med anledning av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare.
5.  Om det för anslutning till en frivillig försäkring eller en frivillig fortsättningsförsäkring enligt en medlemsstats lagstiftning ställs krav på att personen har fullgjort försäkringsperioder, ska en sådan försäkringsanslutning endast beviljas personer som tidigare har fullgjort försäkringsperioder i den medlemsstaten i samma system."

8.  Artikel 18.2 ska ersättas med följande:"

2.  En gränsarbetares familjemedlemmar ska ha rätt till vårdförmåner under vistelse i den behöriga medlemsstaten. Om den behöriga medlemsstaten emellertid är förtecknad i bilaga III, ska, så länge bilaga III är i kraft, de av en gränsarbetares familjemedlemmar vilka är bosatta i samma medlemsstat som gränsarbetaren ha rätt till vårdförmåner i den behöriga medlemsstaten endast enligt de i artikel 19.1 fastställda villkoren.

"

9.  Artikel 28.1 ska ersättas med följande:"

1.  En gränsarbetare som har gått i pension av ålders- eller invaliditetsskäl har rätt att även i fortsättningen få vårdförmåner vid sjukdom i den medlemsstat där denne senast bedrev verksamhet som anställd eller egenföretagare, i den utsträckning det rör sig om fortsatt behandling som har inletts i denna medlemsstat. Med fortsatt behandling avses fortsatt utredning, diagnostisering och behandling av en sjukdom under hela dess varaktighet.

Första stycket ska i tillämpliga delar gälla den pensionerade gränsarbetarens familjemedlemmar.

"

10.  Artikel 51.3 ska ersättas med följande:"

3.  Om en medlemsstat, i sin lagstiftning eller i ett särskilt system, för förvärv, bibehållande eller återfående av rätt till förmåner kräver att personen är försäkrad vid den tidpunkt då försäkringsfallet inträffade, ska detta villkor anses vara uppfyllt om personen tidigare varit försäkrad enligt medlemsstatens lagstiftning respektive särskilda system och vid den tidpunkt då försäkringsfallet inträffade är försäkrad enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat för samma risk eller, om så inte är fallet, ett förmånsbelopp ska betalas ut enligt en annan medlemsstats lagstiftning för samma risk. Det senare villkoret ska emellertid anses uppfyllt i de fall som avses i artikel 57.

"

   11. Artikel 52.4 ska ║ersättas med följande:"
4.   När beräkningen enligt punkt 1 a i en medlemsstat alltid leder till att den oberoende förmånen uppgår till samma belopp som eller till ett högre belopp än den pro rata-förmån som beräknas enligt punkt 1 b, ska den behöriga institutionen avstå från att göra pro rata-beräkningen under förutsättning att
   a) en sådan situation fastställs i del 1 i bilaga VIII,
   b) ingen lagstiftning innehållande bestämmelser om sammanträffande av förmåner enligt artiklarna 54 och 55 är tillämplig, såvida inte villkoren i artikel 55.2 är uppfyllda, och
   c) artikel 57 inte är tillämplig på perioder som fullgjorts enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat under de omständigheter som gäller i detta särskilda fall.
"

12.  I artikel 52 ska följande punkt läggas till:"

4 bis.  4a. Utan hinder av punkterna 1, 2 och 3 ska pro rata-beräkningen inte gälla sådana system som utger förmåner där tidsperioder saknar relevans för beräkningen, förutsatt att dessa system är förtecknade i del 2 i bilaga VIII. I sådana fall ska den berörda personen ha rätt till den förmån som beräknas i enlighet med den berörda medlemsstatens lagstiftning.

"

13.  I artikel 56.1 c ska orden "om nödvändigt" införas före orden "i enlighet med förfarandena i bilaga XI".

14.   artikel 56 ska följande punkt införas:"

1a.  För det fall att punkt 1c inte är tillämplig eftersom det i en medlemsstats lagstiftning föreskrivs att förmånen ska beräknas utifrån andra faktorer än försäkrings- eller bosättningsperioder som inte har något tidsmässigt samband, ska den behöriga institutionen, med avseende på varje försäkrings- eller bosättningsperiod som fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning, beakta det ackumulerade kapitalbeloppet, det kapital som anses ha ackumulerats eller varje annan faktor för beräkningen enligt den lagstiftning som institutionen administrerar, delad med motsvarande antal periodenheter i det berörda pensionssystemet.

"

15.  I artikel 57 ska följande punkt läggas till:"

3 bis.  3a. Denna artikel ska inte tillämpas på de system som är förtecknade i del 2 i bilaga VIII.

"

16.  Artikel 62.3 ska ersättas med följande:"

3.  Med avvikelse från punkterna 1 och 2 ska institutionen på bosättningsorten, när det gäller arbetslösa personer som omfattas av artikel 65.5 a, i enlighet med tillämpningsförordningen ta hänsyn till den lön eller yrkesinkomst som den berörda personen har mottagit i den medlemsstat vars lagstiftning denne omfattades av under sin senaste anställning eller period av verksamhet som egenföretagare.

"

17.  Följande artikel ska införas efter artikel 68:"

Artikel 68a

Utgivande av förmåner

För det fall att den person till vilken familjeförmånerna ska utbetalas inte använder dessa förmåner till familjemedlemmarnas försörjning, ska den behöriga institutionen, på begäran av och genom institutionen i familjemedlemmarnas bosättningsstat eller den institution eller det organ som är utsett därtill av den behöriga myndigheten i den medlemsstat där familjemedlemmarna är bosatta, utbetala dessa förmåner med befriande verkan till den fysiska eller juridiska person som faktiskt försörjer familjemedlemmarna.

"

18.  I artikel 87 ska följande punkt införas efter punkt 10:"

10a.  Bilaga III ska upphävas fem år efter förordningens tillämpningsdatum.

"

19.  Bilagorna ska ändras i enlighet med bilagan till den här förordningen.

Artikel 2

Denna förordning träder i kraft den ║ dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Den ska tillämpas från och med den dag då tillämpningsförordningen som anges i artikel 89 i förordning (EG) nr 883/2004 träder i kraft.

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i ║ den ...

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA

Bilagorna till förordning (EG) nr 883/2004 ska ändras på följande sätt:

1.  Bilaga I avsnitt I ska ändras på följande sätt:

   a) Efter posten under rubriken "A. BELGIEN" ska följande post införas:"
A bis.  "Aa. BULGARIEN
Underhållsstöd från staten enligt artikel 92 i familjelagstiftningen"."
   b) Efter posten "C. TYSKLAND" ska följande poster införas: "
C bis.  "Ca. ESTLAND
Underhållsstöd enligt lagen om underhållsstöd av den 21 februari 2007
C ter.  Cb. SPANIEN
Bidragsförskott som avses i det kungliga dekretet 1618/2007 av den 7 december 2007"."
   c) Efter posten under rubriken "D. FRANKRIKE" ska följande poster införas:"
D bis.  "Da. LITAUEN
Betalningar från underhållsfonden för barn enligt lagen om underhållsfonden för barn
D ter.  Db. LUXEMBURG
Bidragsförskott och återkrav av bidrag i den mening som avses i lagen av den 26 juli 1980"."
   d) Efter posten under rubriken "E. ÖSTERRIKE" ska följande post införas:"
E bis.  "Ea. POLEN
Utbetalningar från underhållsfonden till underhållsberättigade med stöd av lagen om stöd till underhållsberättigade"."
   e) Efter posten under rubriken "F. PORTUGAL" ska följande poster införas:"
F bis.  "Fa. SLOVENIEN
Underhållsbidragsersättning enligt lagen om Republiken Sloveniens offentliga garanti- och underhållsbidragsfond av den 25 juli 2006
F ter.  Fb. SLOVAKIEN
Underhållsbidragsersättning enligt lag nr 452/2004 om underhållsbidragsersättning, ändrad genom senare lagstiftning"."

2.  Bilaga I avsnitt II ska ändras på följande sätt:

   a) Efter posten under rubriken "A. BELGIEN" ska följande poster införas:"
A bis.  "Aa. BULGARIEN
Moderskapsbidrag (engångsbelopp) enligt lagen om familjebidrag för barn
A ter.  Ab. TJECKIEN
Bidrag vid barns födelse
A quater.  Ac. ESTLAND
Bidrag vid barns födelse
Adoptionsbidrag"."
   b) Posten "B. SPANIEN" ska ersättas med följande:"
B.  "B. SPANIEN
Bidrag vid barns födelse och adoption (engångsbelopp)"
   c) Under rubriken "C. FRANKRIKE" ska följande ord läggas till:"
, utom när de betalas ut till en person som fortfarande omfattas av Frankrikes lagstiftning enligt artikel 12 eller artikel 16"
   d) Efter posten under rubriken "C. FRANKRIKE" ska följande poster införas:"
C bis.  "Ca. LETTLAND
Bidrag vid barns födelse
Adoptionsbidrag
C ter.  Cb. LITAUEN
Bidrag vid barns födelse (engångsbelopp)"."

e)  Efter posten under rubriken "D. LUXEMBURG" ska följande poster införas:"

D bis.  "Da. UNGERN

Moderskapsbidrag

D ter.  Db. POLEN

Bidrag vid barns födelse (engångsbelopp) enligt lagen om familjeförmåner

D quater.  Dc. RUMÄNIEN

Bidrag vid barns födelse

Utrustning för nyfödda

D quinquies.  Dd. SLOVENIEN

Bidrag vid barns födelse

D sexies.  De. SLOVAKIEN

Bidrag vid barns födelse

Tillägg till bidraget vid barns födelse".

"

3.  Bilaga II ska ersättas med följande:"

BILAGA II

BESTÄMMELSER I KONVENTIONER SOM SKA FORTSÄTTA ATT GÄLLA OCH SOM I FÖREKOMMANDE FALL, BEGRÄNSAS TILL DE PERSONER SOM OMFATTAS AV DESSA

[Artikel 8.1]

Allmänna kommentarer

Föreskrifterna i bilaterala konventioner, vilka inte faller inom räckvidden för förordningen och vilka kvarstår i kraft mellan medlemsstaterna, förtecknas inte i denna bilaga. Dessa föreskrifter inbegriper skyldigheter mellan medlemsstater till följd av konventioner om exempelvis sammanräkning av försäkringsperioder som fullgjorts i tredje land.

Bestämmelser i socialförsäkringskonventioner som ska fortsätta att gälla

a)  BELGIEN–TYSKLAND

Artiklarna 3 och 4 i slutprotokollet av den 7 december 1957 till den allmänna konventionen av samma datum, enligt tilläggsprotokollet av den 10 november 1960 (beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts i vissa gränsområden före, under och efter andra världskriget).

b)  BELGIEN–LUXEMBURG

Konventionen om social trygghet för gränsarbetare av den 24 mars 1994 (i fråga om den kompletterande schablonersättningen).

c)  BULGARIEN–TYSKLAND

Artikel 28.1 b i konventionen om social trygghet av den 17 december 1997 (bibehållande av konventioner som ingåtts mellan Bulgarien och f.d. Tyska demokratiska republiken beträffande personer som fick pension före 1996).

d)  BULGARIEN–ÖSTERRIKE

Artikel 38.3 i konventionen om social trygghet av den 14 april 2005 (beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts före den 27 november 1961). Denna punkt tillämpas endast på personer som omfattas av den konventionen.

e)  BULGARIEN–SLOVENIEN

Artikel 32.2 i konventionen om social trygghet av den 18 december 1957 (beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts fram till den 31 december 1957).

f)  TJECKIEN–TYSKLAND

Artikel 39.1 b och c i avtalet om social trygghet av den 27 juli 2001 (bibehållande av konventionen som ingåtts mellan f.d. Tjeckoslovakien och f.d. Tyska demokratiska republiken om personer som fick pension före 1996), beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts i en av de avtalsslutande staterna för de personer som den 1 september 2002 redan fick pension för dessa perioder från den andra avtalsslutande staten, då personen var bosatt på den andra avtalsslutande statens territorium).

g)  TJECKIEN–CYPERN

Artikel 32.4 i konventionen om social trygghet av den 19 januari 1999 (fastställer behörighet att beräkna anställningsperioder som fullgjorts enligt den relevanta konventionen från 1976). Denna punkt tillämpas endast på personer som omfattas av den.

h)  TJECKIEN–LUXEMBURG

Artikel 52.8 i konventionen av den 17 november 2000 (beräkning av pensionsförsäkringsperioder för politiska flyktingar).

i)  TJECKIEN–ÖSTERRIKE

Artikel 32.3 i konventionen om social trygghet av den 20 juli 1999 (beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts före den 27 november 1961). Denna punkt tillämpas endast på personer som omfattas av den konventionen.

j)  TJECKIEN–SLOVAKIEN

Artiklarna 12, 20 och 33 i konventionen om social trygghet av den 29 oktober 1992 (artikel 12 fastställer behörighet att bevilja efterlevandeförmåner. Artikel 20 fastställer behörighet att beräkna försäkringsperioder som fullgjorts fram till upplösningen av Tjeckoslovakien. Artikel 33 fastställer behörighet att utbetala pensioner som beviljats före upplösningen av Tjeckoslovakien).

k)  DANMARK–FINLAND

Artikel 7 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 18 augusti 2003 om täckning av merutgifter för resa till bosättningslandet som uppkommer genom att vederbörande till följd av sitt sjukdomstillstånd måste använda dyrare färdsätt.

l)  DANMARK–SVERIGE

Artikel 7 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 18 augusti 2003 om täckning av merutgifter för resa till bosättningslandet som uppkommer genom att vederbörande till följd av sitt sjukdomstillstånd måste använda dyrare färdsätt.

m)  TYSKLAND–SPANIEN

Artikel 45.2 i konventionen om social trygghet av den 4 december 1973 (representation genom diplomatiska och konsulära myndigheter).

n)  TYSKLAND–FRANKRIKE

i)  Tilläggsavtal nr 4 av den 10 juli 1950 till den allmänna konventionen av samma datum, enligt kompletterande avtal nr 2 av den 18 juni 1955 (beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts mellan den 1 juli 1940 och den 30 juni 1950).

ii)  Avdelning I i det kompletterande avtalet nr 2 (beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts före den 8 maj 1945).

iii)  Punkterna 6, 7 och 8 i det allmänna protokollet av den 10 juli 1950 till den allmänna konventionen av samma datum (administrativa överenskommelser).

iv)  Avdelningarna II, III och IV i avtalet av den 20 december 1963 (social trygghet i Saarland).

o)  TYSKLAND–LUXEMBURG

Artiklarna 4–7 i konventionen av den 11 juli 1959 (beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts mellan september 1940 och juni 1946),

p)  TYSKLAND–UNGERN

Artikel 40.1 b i konventionen om social trygghet av den 2 maj 1998 (bibehållande av konventionen som ingåtts mellan f.d. Tyska demokratiska republiken och Ungern om personer som fick pension före 1996).

q)  TYSKLAND–NEDERLÄNDERNA

Artiklarna 2 och 3 i tilläggsavtal nr 4 av den 21 december 1956 till konventionen av den 29 mars 1951 (om reglering av de rättigheter som förvärvades av nederländska arbetare enligt det tyska socialförsäkringssystemet mellan den 13 maj 1940 och den 1 september 1945).

r)  TYSKLAND–ÖSTERRIKE

i)  Artikel 1.5 och artikel 8 i konventionen om arbetslöshetsförsäkring av den 19 juli 1978 och artikel 10 i slutprotokollet till den konventionen (enligt vilken den tidigare anställningsstaten beviljar arbetslöshetsersättning till gränsarbetare) ska fortsätta att gälla för personer som varit gränsarbetare den 1 januari 2005 eller tidigare och som blir arbetslösa före den 1 januari 2011.

ii)  Artikel 14.2 g, h, i och j i konventionen om social trygghet av den 4 oktober 1995 om behörighetsfördelningen mellan de båda länderna i fråga om tidigare försäkringsärenden och fullgjorda försäkringsperioder (fastställande av behörigheter mellan de båda länderna i fråga om tidigare försäkringsärenden och fullgjorda försäkringsperioder). Denna punkt tillämpas endast på personer som omfattas av den konventionen.

s)  TYSKLAND–POLEN

i)  Konvention av den 9 oktober 1975 om pensions- och arbetsskadeförsäkring på de villkor som fastställs i artikel 27.2, 27.3 och 27.4 i konventionen om social trygghet av den 8 december 1990 (bibehållande av rättslig ställning, på grundval av konventionen från 1975, för personer som var fast bosatta på Tysklands eller Polens territorium före den 1 januari 1991 och som fortfarande är bosatta där).

ii)  Artiklarna 27.5 och 28.2 i konventionen om social trygghet av den 8 december 1990 (bibehållande av rätten till en pension som betalas på grundval av konventionen från 1957 mellan f.d. Tyska demokratiska republiken och Polen, beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts av polska arbetstagare enligt konventionen från 1988 mellan f.d. Tyska demokratiska republiken och Polen).

t)  TYSKLAND–RUMÄNIEN

Artikel 28.1 b i konventionen om social trygghet av den 8 april 2005 (bibehållande av konventionen som ingåtts mellan f.d. Tyska demokratiska republiken och Rumänien om personer som fick pension före 1996).

u)  TYSKLAND–SLOVENIEN

Artikel 42 i konventionen om social trygghet av den 24 september 1997 (om reglering av de rättigheter som förvärvades före den 1 januari 1956 enligt den andra avtalsslutande statens socialförsäkringssystem). Denna punkt tillämpas endast på personer som omfattas av den konventionen.

v)  TYSKLAND–SLOVAKIEN

Andra och tredje stycket i artikel 29.1 i avtalet av den 12 september 2002 (bibehållande av konventionen som ingåtts mellan f.d. Tjeckoslovakien och f.d. Tyska demokratiska republiken om personer som fick pension redan före 1996), beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts i en av de avtalsslutande staterna för de personer som redan den 1 december 2003 fick pension för dessa perioder från den andra avtalsslutande staten, då personen var bosatt på den andra avtalsslutande statens territorium).

w)  TYSKLAND–FÖRENADE KUNGARIKET

i)  Artikel 7.5 och 7.6 i konventionen om social trygghet av den 20 april 1960 (som tillämpas på civila försvarsanställda).

ii)  Artikel 5.5 och 5.6 i konventionen om arbetslöshetsförsäkring av den 20 april 1960 (som tillämpas på civila försvarsanställda).

x)  IRLAND–FÖRENADE KUNGARIKET

Artikel 19.2 i avtalet om social trygghet av den 14 december 2004 (som avser överföring och beräkning av vissa tillägg för funktionshindrade).

y)  SPANIEN–PORTUGAL

Artikel 22 i den allmänna konventionen av den 11 juni 1969 (export av arbetslöshetsförmåner). Denna post kommer att gälla under två år från och med tillämpningsdatumet för förordning (EG) nr 883/2004.

z)  ITALIEN–SLOVENIEN

i)  Avtal om reglering av ömsesidiga skyldigheter inom socialförsäkringen med hänvisning till punkt 7 i bilaga XIV till fredsfördraget (som slöts genom notväxling den 5 februari 1959) (beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts före den 18 december 1954). Denna punkt tillämpas endast på personer som omfattas av det avtalet.

ii)  Artikel 45.3 i konventionen om social trygghet av den 7 juli 1997 beträffande f.d. zon B i fristaten Trieste (beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts före den 5 oktober 1956). Denna punkt tillämpas endast på personer som omfattas av den konventionen.

aa)  LUXEMBURG–PORTUGAL

Avtalet av den 10 mars 1997 (om erkännande av beslut om invaliditetsgrad, vilka fattats av institutioner i den ena avtalsslutande staten och hänför sig till personer som ansökt om pension från institutioner i den andra avtalsslutande staten).

ab)  LUXEMBURG–SLOVAKIEN

Artikel 50.5 i konventionen om social trygghet av den 23 maj 2002 (beräkning av pensionsförsäkringsperioder för politiska flyktingar).

ac)  UNGERN–ÖSTERRIKE

Artikel 36.3 i konventionen om social trygghet av den 31 mars 1999 (beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts före den 27 november 1961). Denna punkt tillämpas endast på personer som omfattas av den konventionen.

ad)  UNGERN–SLOVENIEN

Artikel 31 i konventionen om social trygghet av den 7 oktober 1957 (beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts före den 29 maj 1956). Denna punkt tillämpas endast på personer som omfattas av den konventionen.

ae)  UNGERN–SLOVAKIEN

Artikel 34.1 i konventionen om social trygghet av den 30 januari 1959 (artikel 34.1 i konventionen föreskriver att de försäkringsperioder som beviljats före det datum då konventionen undertecknades räknas som försäkringsperioder i den avtalsslutande stat i vilken personen i fråga har varit bosatt). Denna punkt tillämpas endast på personer som omfattas av den konventionen.

af)  ÖSTERRIKE–POLEN

Artikel 33.3 i konventionen om social trygghet av den 7 september 1998 (beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts före den 27 november 1961). Denna punkt tillämpas endast på personer som omfattas av den konventionen.

ag)  ÖSTERRIKE–RUMÄNIEN

Artikel 37.3 i konventionen om social trygghet av den 28 oktober 2005 (beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts före den 27 november 1961). Denna punkt tillämpas endast på personer som omfattas av den konventionen.

ah)  ÖSTERRIKE–SLOVENIEN

Artikel 37 i konventionen om social trygghet av den 10 mars 1997 (beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts före den 1 januari 1956). Denna punkt tillämpas endast på personer som omfattas av den konventionen.

ai)  ÖSTERRIKE–SLOVAKIEN

Artikel 34.3 i konventionen av den 21 december 2001 om social trygghet (beräkning av försäkringsperioder som fullgjorts före den 27 november 1961). Denna punkt tillämpas endast på personer som omfattas av den konventionen.

aj)  PORTUGAL–FÖRENADE KUNGARIKET

Artikel 2.1 i protokollet om sjukvård av den 15 november 1978.

ak)  FINLAND–SVERIGE

Artikel 7 i den nordiska konventionen om social trygghet av den 18 augusti 2003 om täckning av merutgifter för resa till bosättningslandet som uppkommer genom att vederbörande till följd av sitt sjukdomstillstånd måste använda dyrare färdsätt.

"

4.  Bilaga III ska ändras på följande sätt:

   a) Efter posten "DANMARK" ska posten "ESTLAND" införas.
   b) Efter posten "IRLAND" ska följande poster införas:"
"LITAUEN
UNGERN"."

5.  Bilaga IV ska ändras på följande sätt:

NEDERLÄNDERNA"

   a) Efter posten "BELGIEN" ska följande poster införas:"
"BULGARIEN
TJECKIEN"."
   b) Efter posten "FRANKRIKE" ska posten "CYPERN" införas.
   c) Efter posten "LUXEMBURG" ska följande poster införas:"
"UNGERN"
   d) Efter posten "ÖSTERRIKE" ska följande poster införas:"
"POLEN
SLOVENIEN"."

6.  . Bilaga VI ska ändras på följande sätt:

   a) Följande poster ska införas:"
-  "–A) TJECKIEN
Full invaliditetspension för personer som hade en invaliditetsgrad på 100 % före 18 års ålder och som inte varit försäkrade under den tid som krävs (avsnitt 42 i lagen om pensionsförsäkring nr 155/1995).
–Aa)  ESTLAND
i)   Invaliditetspensioner som beviljats före den 1 april 2000 enligt lagen om statliga understöd och som bibehållits enligt lagen om statlig pensionsförsäkring.
ii)   Statliga pensioner vid invaliditet enligt lagen om statlig pensionsförsäkring.
iii)   Invaliditetspensioner som beviljas enligt lagen om anställning vid försvaret, lagen om anställning vid polisväsendet, lagen om åklagarmyndigheten, lagen om domares ställning, lagen om löner, pensioner och annan social trygghet för Riigikogus ledamöter samt lagen om officiella förmåner för republikens president."."
   b) Rubrikerna och posterna under "A. GREKLAND" och "B. IRLAND" ska stå i omvänd ordning och blir "A. IRLAND" och "B. GREKLAND".
   c) Posten under rubriken "B. IRLAND" ska ersättas med följande:"
Kapitel 17 i del II i den konsoliderade lagen om social trygghet (Social Welfare Consolidation Act, 2005)"
   d) Efter posten under rubriken "B. GREKLAND" ska följande post införas:"
B bis.  "Ba. LETTLAND
Invaliditetspensioner (tredje gruppen) enligt artikel 16.1.2 i lagen om statlig pension av den 1 januari 1996."."
   e) Posterna under rubriken "C. FINLAND" ska ändras på följande sätt:"
Folkpension till personer som föds med funktionshinder eller får ett funktionshinder i tidig ålder (folkpensionslagen, 568/2007).
Invaliditetspensioner som fastställts i enlighet med övergångsbestämmelser och som beviljats före den 1 januari 1994 (lagen om införande av folkpensionslagen, 569/2007)."

7.  Bilaga VII ska ändras på följande sätt:

   a) I tabellerna med rubrikerna "BELGIEN" och "FRANKRIKE" ska de rader som avser Luxemburg utgå.
   b) Tabellen med rubriken "LUXEMBURG" ska utgå.

8.  Bilaga VIII ska ersättas med följande:"

Bilaga VIII

FALL DÅ PRO RATA-BERÄKNINGEN INTE SKA GÖRAS ELLER INTE SKA TILLÄMPAS

[artikel 52.4 och 52.5]

Del 1: Fall där pro rata-beräkningen inte ska göras enligt artikel 52.4

A.  DANMARK

Alla ansökningar om pensioner som avses i lagen om social pension, utom de pensioner som avses i bilaga IX.

B.   IRLAND

Alla ansökningar om statlig pension (transfererad), statlig pension (avgiftsfinansierad) samt pension till efterlevande make (avgiftsfinansierad).

C.  CYPERN

Alla ansökningar om ålders- och invaliditetspension samt pension till efterlevande make.

D.  LETTLAND

a)   Alla ansökningar om invaliditetspension (lag om statlig pension av den 1 januari 1996).

b)  Alla ansökningar om efterlevandepension (lag om statlig pension av den 1 januari 1996, lag om statligt finansierad pension av den 1 juli 2001).

E.  LITAUEN

Alla ansökningar om efterlevandepension från den statliga socialförsäkringen på grundval av basbeloppet för efterlevandepension (lag om pension från den statliga socialförsäkringen).

F.  NEDERLÄNDERNA

Alla ansökningar om ålderspension enligt lagen om allmän åldersförsäkring.

G.  ÖSTERRIKE

a)   Alla ansökningar om förmåner enligt lagen av den 9 september 1955 om allmän socialförsäkrin, lagen av den 11 oktober 1978 om socialförsäkring för egenföretagare verksamma inom handeln, lagen av den 11 oktober 1978 om socialförsäkring för jordbrukare och lagen av den 30 november 1978 om socialförsäkring för egenföretagare inom de fria yrkena.

b)   Alla ansökningar om invaliditetspension grundad på ett pensionskonto enligt lagen om allmän pension av den 18 november 2004.

c)   Alla ansökningar om efterlevandepension grundad på ett pensionskonto enligt lagen om allmän pension av den 18 november 2004, såvida förmånerna inte ska ökas efter beaktande av ytterligare försäkringsmånader enligt artikel 7.2 i lagen om allmän pension.

d)   Alla ansökningar om invaliditets- och efterlevandepension från Landesärztekammern (delstatskammare för läkare) grundad på grundgaranti (grundförmåner och eventuella kompletterande förmåner, eller grundpension).

e)   Alla ansökningar om permanent stöd vid yrkesinvaliditet och efterlevandestöd från Österreichische Tierärtzekammer (veterinärkammarens pensionsfond).

f)   Alla ansökningar om förmåner i samband med pension vid yrkesinvaliditet, änke- och barnpension i enlighet med stadgarna för de österrikiska Rechtsanwaltskammern (advokatsamfundens) institutioner för social omsorg, del A.

H.  POLEN

Alla ansökningar om invaliditets- och ålderspension enligt det fastställda förmånssystemet, samt om efterlevandepension.

I.  PORTUGAL

Alla ansökningar om invaliditets- ålders- eller efterlevandepension, utom när det sammanlagda antalet fullgjorda försäkringsperioder enligt lagstiftningen i mer än en medlemsstat uppgår till minst 21 kalenderår, de nationella försäkringsperioderna uppgår till högst 20 år och beräkningen görs enligt artikel 11 i lagdekret nr 35/2002 av den 19 februari 2002.

J.  SLOVAKIEN

a)   Alla ansökningar om efterlevandepension (pension till efterlevande make samt pension till efterlevande barn) beräknad i enlighet med den lagstiftning som gällt före den 1 januari 2004, vars belopp härrör från pension som tidigare har betalats till den avlidne/avlidna.

b)   Alla ansökningar om pension beräknad i enlighet med lag nr 461/2003 om social trygghet i gällande lydelse.

K.  SVERIGE

Alla ansökningar om garantipension i form av ålderspension (lag 1998:702) och ålderspension i form av tilläggspension (lag 1998:674).

L.  FÖRENADE KUNGARIKET

Alla ansökningar om ålderspension, änkepension och efterlevandeförmåner, med undantag för sådana där

  a) under ett beskattningsår som börjar den 6 april 1975 eller senare
   i) den berörda parten har fullgjort försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder enligt Förenade kungarikets och en annan medlemsstats lagstiftning,
   ii) ett (eller flera) av de beskattningsår som avses i led i inte betraktas som ett kvalifikationsår enligt Förenade kungarikets lagstiftning,
   b) de försäkringsperioder som fullgjorts enligt den lagstiftning som gäller i Förenade kungariket för perioder före den 5 juli 1948 skulle beaktas vid tillämpningen av artikel 52.1 b i denna förordning genom tillämpning av försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder enligt en annan medlemsstats lagstiftning.

Alla ansökningar om ytterligare pension enligt avsnitt 44 i lagen om socialförsäkringsavgifter och socialförsäkringsförmåner (Social Security Contributions and Benefits Act) 1992 och avsnitt 44 i lagen om socialförsäkringsavgifter och socialförsäkringsförmåner för Nordirland (Social Security Contributions and Benefits Act (Northern Ireland)) 1992.

Del 2: Fall där artikel 52.5 är tillämplig

A.  FRANKRIKE

Allmänna eller kompletterande system i vilka förmånerna vid ålderdom beräknas på grundval av pensionspoäng.

B.  LETTLAND

Ålderspension (lag om statlig pension av den 1 januari 1996, lag om statligt finansierad pension av den 1 juli 2001).

C.  UNGERN

Pension på grundval av medlemskap i privata pensionsfonder.

D.  ÖSTERRIKE

a)  Ålderspension grundad på ett pensionskonto enligt lagen om allmän pension av den 18 november 2004.

b)   Obligatoriska bidrag enligt artikel 41 i lagen av den 28 december 2001 BGBl I nr 154 om österrikiska farmaceuters allmänna lönefond (Pharmazeutische Gehaltskasse für Österreich).

c)   Ålders- och förtidspension från Landesärtztekammern (delstatskammare för läkare) med grundbelopp (grundförmåner och eventuella kompletterande förmåner, eller grundpension) samt alla pensionsförmåner från samma organ med tilläggsbelopp (tilläggspension eller individuell pension).

d)   Åldersstöd från Österreichische Tierärtztekammer (österrikiska veterinärkammarens pensionsfond).

e)   Förmåner enligt stadgarna för de österrikiska advokatsamfundens institutioner för social omsorg, delarna A och B, med undantag för ansökningar om förmåner från invaliditets-, änke- och barnpensioner enligt stadgarna för samma organs institutioner för social omsorg, del A.

f)   Förmåner från den federala arkitekt- och ingenjörskonsultkammarens institutioner för social omsorg enligt lagen om civilingenjörskammaren (Ziviltechnikerkammergesetz) från 1993 och stadgarna för dessa institutioner, med undantag för förmåner på grund av yrkesskada och förmåner till efterlevande grundade på dessa förmåner.

g)   Förmåner enligt stadgan för den federala yrkesrevisor- och skatterådgivarkammarens institution för social omsorg enligt lagen om österrikiska yrkesrevisorer och skatterådgivare (Wirtschaftstreuhandberufsgesetz).

E.  POLEN

Ålderspensioner enligt det fastställda avgiftssystemet.

F.  SLOVENIEN

Pension från obligatorisk tilläggspensionsförsäkring.

G.  SLOVAKIEN

Obligatoriskt ålderspensionssparande.

H.  SVERIGE

Inkomstgrundad pension och premiepension (lag 1998:674).

I.  FÖRENADE KUNGARIKET

Progressiva pensionsförmåner (graduated retirement benefits), som betalas ut enligt avsnitten 36 och 37 i lagen om allmän försäkring (National Insurance Act) 1965 och avsnitten 35 och 36 i lagen om allmän försäkring för Nordirland (National Insurance Act (Northern Ireland)) 1966.

J.  BULGARIEN

Ålderspension från obligatorisk tilläggspensionsförsäkring, enligt del II, avdelning II i socialförsäkringslagen.

K.  ESTLAND

Obligatoriskt avgiftsbaserat ålderspensionssystem.

"

9.  Bilaga IX ska ändras på följande sätt:

a)  Del I ska ändras på följande sätt:

   i) Efter posten under rubriken "F. IRLAND" ska följande post införas:"
F bis.  Fa. LETTLAND
Invaliditetspensioner (tredje gruppen) enligt artikel 16.1.2 i lagen om statlig pension av den 1 januari 1996"
   ii) Under rubriken "G. NEDERLÄNDERNA" ska följande ord läggas till:"
Lagen av den 10 november 2005 om arbete och inkomst enligt arbetsförmåga"
   iii) Posten under rubriken "H. FINLAND" ska ersättas med följande:"
Folkpension till personer som föds med funktionshinder eller får ett funktionshinder i tidig ålder (folkpensionslagen, 568/2007).
Folkpension och efterlevandepension som fastställts i enlighet med övergångsbestämmelser och som beviljats före den 1 januari 1994 (lagen om införande av folkpensionslagen, 569/2007).
Barnpensionens kompletteringsbelopp vid beräkning av oberoende förmån i enlighet med folkpensionslagen, 568/2007"
   iv) Posten under rubriken "I. SVERIGE" ska ersättas med följande:"
Svensk inkomstrelaterad sjukersättning och aktivitetsersättning (lag 1962:381)
Svensk garantipension och garantiersättning som ersatt sådan oavkortad svensk folkpension som utgavs enligt den lagstiftning om folkpension som var tillämplig före den 1 januari 1993 och oavkortad folkpension som utgavs enligt övergångsbestämmelserna till den lagstiftning som gäller från detta datum"

b)  Del II ska ändras på följande sätt:

   i) Efter posten under rubriken "C. ITALIEN" ska följande poster införas:"
C bis.  Ca. LETTLAND
Efterlevandepension beräknad på grundval av antagna försäkringsperioder (artikel 23.8 i lagen om statlig pension av den 1 januari 1996)
C ter.  Cb. LITAUEN
a)   Pension vid arbetsoförmåga som betalas ut enligt lagen om statliga socialförsäkringspensioner
b)   Efterlevandepension och barnpension beräknad på grundval av den avlidnes pension vid arbetsoförmåga enligt lagen om statliga socialförsäkringspensioner"
   ii) Efter posten under rubriken "D. LUXEMBURG" ska följande post införas:"
Da.  SLOVAKIEN
a)   Slovakisk invaliditetspension och efterlevandepension som härleds från denna
b)   Invaliditetspension för en person som blev invalidiserad som barn och som alltid anses ha fullgjort den försäkringsperiod som krävs (artiklarna 70.2, 72.3 samt 73.3 och 73.4 i lag nr 461/2003 om socialförsäkringar, i dess ändrade lydelse)"

c)  I del III ska "Den nordiska konventionen av den 15 juni 1992 om social trygghet" ersättas med följande:"

Den nordiska konventionen av den 18 augusti 2003 om social trygghet.

"

10.  Bilaga X ska ersättas med följande:"

BILAGA X

SÄRSKILDA ICKE AVGIFTSFINANSIERADE KONTANTA FÖRMÅNER

[Artikel 70.2 c]

A.   BELGIEN

a)  Förmån vid inkomstbortfall (lag av den 27 februari 1987)

b)  Garantiinkomst för äldre (lag av den 22 mars 2001)

B.   BULGARIEN

Social ålderspension (artikel 89 i lagen om social trygghet)

C.   TJECKIEN

Socialbidrag (lag nr 117/1995 om statligt socialstöd)

D.   DANMARK

Bostadsstöd för pensionärer (lagen om individuellt bostadsstöd, konsoliderad genom lag nr 204 av den 29 mars 1995)

E.   TYSKLAND

Minimiinkomst för äldre och för personer med nedsatt arbetsförmåga enligt kapitel 4 i bok XII av socialförsäkringsbalken (Sozialgesetzbuch)

Förmåner som ska täcka levnadsomkostnader enligt grundgarantin för arbetssökande, såvida inte kraven när det gäller dessa förmåner är uppfyllda för rätt till ett tillfälligt tillägg efter det att arbetslöshetsförmåner har utgetts (artikel 24.1 i bok II i lagen om social trygghet – Sozialgesetzbuch)

F.   ESTLAND

a)  Bidrag till vuxna med funktionshinder (lagen om sociala förmåner för funktionshindrade av den 27 januari 1999)

b)  Statligt arbetslöshetsunderstöd (lagen om arbetsmarknadstjänster och arbetsmarknadsstöd av den 29 september 2005)

G.   IRLAND

a)  Bidrag för arbetssökande (del 3, kapitel 2 i 2005 års konsoliderade lag om social trygghet)

b)  Statlig (icke avgiftsfinansierad) pension (del 3, kapitel 4 i 2005 års konsoliderade lag om social trygghet)

c)  Efterlevandepension (icke avgiftsfinansierad) (del 3, kapitel 6 i 2005 års konsoliderade lag om social trygghet)

d)  Bidrag till funktionshindrade (del 3, kapitel 10 i 2005 års konsoliderade lag om social trygghet)

e)  Färdbidrag (avsnitt 61 i 1970 års hälso- och sjukvårdslag)

f)  Blindpension (del 3, kapitel 5 i 2005 års konsoliderade lag om social trygghet)

H.  GREKLAND

Särskilda förmåner för äldre (lag nr 1296/82)

I.  SPANIEN

a)  Garanterad minimiinkomst (lag nr 13/82 av den 7 april 1982)

b)  Kontantförmåner för bistånd till äldre och arbetsoförmögna personer (kungligt dekret nr 2620/81 av den 24 juli 1981)

c)  Följande pensionsförmåner:

i)  Icke avgiftsfinansierade invaliditets- och ålderspensioner enligt artikel 38.1 i den konsoliderade texten till den allmänna lagen om social trygghet, godkänd genom kungligt lagdekret nr 1/1994 av den 20 juni 1994.

ii)  Förmåner som i de autonoma regionernas lagstiftning kompletterar de pensioner som anges i led i, i de fall dessa förmåner garanterar existensminimum utgående från den ekonomiska och sociala situationen i regionerna i fråga.

d)  Färdbidrag för ökad rörlighet och ersättande av transportkostnader (lag nr 13/1982 av den 7 april 1982)

J.   FRANKRIKE

a)  Tilläggsbidrag från

med beaktande av förvärvade rättigheter (lag av den 30 juni 1956, kodifierad i bok VIII i lagen om social trygghet)

   i) den särskilda invaliditetsfonden och
   ii) solidaritetsfonden för äldre

b)  Bidrag till vuxna funktionshindrade (lag av den 30 juni 1975, kodifierad i bok VIII i lagen om social trygghet)

c)  Särskilt bidrag (lag av den 10 juli 1952, kodifierad i bok VIII i lagen om social trygghet) med beaktande av förvärvade rättigheter

d)  Solidariskt bidrag till äldre (stadgan av den 24 juni 2004, kodifierad i bok VIII i lagen om social trygghet) från och med den 1 januari 2006

K.   ITALIEN

a)  Socialpension för obemedlade personer (lag nr 153 av den 30 april 1969)

b)  Pensioner och bidrag för funktionshindrade eller arbetsoförmögna civilpersoner (lag nr 118 av den 30 mars 1974, nr 18 av den 11 februari 1980 och nr 508 av den 23 november 1988)

c)   Pensioner och bidrag för dövstumma (lag nr 381 av den 26 maj 1970 och nr 508 av den 23 november 1988)

d)  Pensioner och bidrag för blinda civilpersoner (lag nr 382 av den 27 maj 1970 och nr 508 av den 23 november 1988)

e)  Förmåner som tillägg till minimipensioner (lag nr 218 av den 4 april 1952, nr 638 av den 11 november 1983 och nr 407 av den 29 december 1990)

f)  Tillägg till invaliditetsförmåner (lag nr 222 av den 12 juni 1984)

g)  Socialbidrag (lag nr 335 av den 8 augusti 1995)

h)  Förhöjt socialbidrag (artikel 1.1 och 1.12 i lag nr 544 av den 29 december 1988, med senare ändringar)

L.   CYPERN

a)  Socialpension (lagen om socialpension från 1995 (lag 25(I)/95), i dess ändrade lydelse)

b)  Bidrag till gravt rörelsehindrade (regeringsbeslut nr 38210 av den 16 oktober 1992, nr 41370 av den 1 augusti 1994, nr 46183 av den 11 juni 1997 och 53675 av den 16 maj 2001)

c)  Särskilt bidrag för blinda (lagen om särskilda bidrag från 1996 (lag 77(I)/96), i dess ändrade lydelse)

M.   LETTLAND

a)  Statliga socialförsäkringsförmåner (lagen om statliga sociala förmåner av den 1 januari 2003)

b)  Färdbidrag för funktionshindrade med begränsad rörlighet (lagen om statliga sociala förmåner av den 1 januari 2003)

N.   LITAUEN

a)  Socialpension (artikel 5 i lagen från 2005 om statliga sociala förmåner)

b)  Socialbidrag (artikel 15 i lagen från 2005 om statliga sociala förmåner)

c)  Färdbidrag för funktionshindrade med begränsad rörlighet (artikel 7 i lagen om resebidrag från 2000)

O.   LUXEMBURG

Inkomst för gravt funktionshindrade (artikel 1.2 i lag av den 12 september 2003), med undantag för personer som erkänts som funktionshindrade arbetstagare och som är anställda på den öppna arbetsmarknaden eller i skyddat arbete

P.  UNGERN

a)  Invaliditetslivränta (regeringsdekret nr 83/1987 (XII 27) om invaliditetslivränta)

b)  Icke avgiftsfinansierade förmåner vid ålderdom (lag III från 1993 om socialförvaltning och sociala förmåner)

c)   Färdbidrag (regeringsdekret nr 164/1995 (XII 27) om färdbidrag för gravt funktionshindrade)

Q.   MALTA

a)  Inkomststöd (avsnitt 73 i lagen om social trygghet (kap. 318) från 1987)

b)  Ålderspension (lagen om social trygghet (kap. 318) från 1987)

R.   NEDERLÄNDERNA

a)  Wet Arbeidsongeschiktheidsvoorziening jonggehandicapten (Wajong) (lagen om bistånd vid arbetsoförmåga för unga funktionshindrade) av den 24 april 1997 (Wajong)

b)  Lagen om tilläggsförmåner av den 6 november 1986 (TW)

S.  ÖSTERRIKE

Tilläggsersättning (lag av den 9 september 1955 om allmän socialförsäkring, lag av den 11 oktober 1978 om socialförsäkring för personer verksamma inom handeln och lag av den 11 oktober 1978 om socialförsäkring för jordbrukare)

T.  POLEN

Socialpension (lag av den 27 juni 2003 om socialpension)

U.  PORTUGAL

a)   Statlig ålderspension och invaliditetspension (icke avgiftsfinansierad) (lagdekret nr 464/80 av den 13 oktober 1980)

b)   Icke avgiftsfinansierad änkepension (förordning nr 52/81 av den 11 november 1981)

c)   Solidariskt ålderstillägg (lagdekret nr 232/2005 av den 29 december 2005, ändrat genom lagdekret nr 236/2006 av den 11 december 2006)

V.  SLOVENIEN

a)   Statlig pension (lagen om pensions- och invaliditetsförsäkring av den 23 december 1999)

b)   Inkomststöd för pensionärer (lagen om pensions- och invaliditetsförsäkring av den 23 december 1999)

c)   Underhållsbidrag (lag om pensions- och invaliditetsförsäkring av den 23 december 1999)

W.  SLOVAKIEN

a)   Justering beviljad före den 1 januari 2004 av pensioner som enda inkomstkälla

b)   Socialpension som beviljades före den 1 januari 2004

X.  FINLAND

a)   Bostadsbidrag för pensionstagare (lagen om bostadsbidrag för pensionstagare 571/2007)

b)   Arbetsmarknadsstöd (lagen om utkomstskydd för arbetslösa 1290/2002)

c)   Särskilt stöd till invandrare (lagen om särskilt stöd till invandrare, 1192/2002)

Y.  SVERIGE

a)   Bostadstillägg till pensionärer (lag 2001:761)

b)   Äldreförsörjningsstöd (lag 2001:853).

Z.  FÖRENADE KUNGARIKET

a)   Statligt pensionstillägg (lagen om statligt pensionstillägg från 2002 och lagen om statligt pensionstillägg (Nordirland) från 2002)

b)   Inkomstbaserade bidrag för arbetssökande (lagen om arbetssökande från 1995 och förordningen om arbetssökande (Nordirland) från 1995)

c)   Inkomststöd (lagen om socialförsäkringsavgifter och socialförsäkringsförmåner från 1992 och lagen om socialförsäkringsavgifter och socialförsäkringsförmåner (Nordirland) från 1992)

d)   Färdbidrag för funktionshindrade (lagen om socialförsäkringsavgifter och socialförsäkringsförmåner från 1992 och lagen om socialförsäkringsavgifter och socialförsäkringsförmåner (Nordirland) från 1992)

"

11.  Bilaga XI ska ersättas med följande:"

BILAGA XI

SÄRSKILDA BESTÄMMELSER FÖR TILLÄMPNINGEN AV MEDLEMSSTATERNAS LAGSTIFTNING

[artiklarna 51.3 och 56.1 och artikel 83]

A.  BELGIEN

Inga

B.  BULGARIEN

Artikel 33.1 i den bulgariska sjukförsäkringslagen ska tillämpas på alla personer för vilka Bulgarien är behörig medlemsstat enligt avdelning III, kapitel 1 i denna förordning.

C.  TJECKIEN

Inga

D.  DANMARK

1.  a) Vid beräkningen av pensionen enligt lov om social pension (lagen om social pension) ska perioder av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare som fullgjorts enligt dansk lagstiftning av en gränsarbetare eller en arbetstagare som rest till Danmark för att utföra ett säsongsbetonat arbete betraktas som bosättningsperioder i Danmark fullgjorda av den efterlevande maken, förutsatt att den efterlevande maken under dessa perioder var gift med ovannämnda person och de inte var separerade eller levde faktiskt åtskilda på grund av osämja och att den efterlevande maken under dessa perioder var bosatt inom en annan medlemsstats territorium.

Vid tillämpningen av detta led avses med säsongsbetonat arbete sådant arbete som på grund av årstidernas växlingar automatiskt återkommer varje år.

b)  Vid beräkningen av pensionen enligt lagen om social pension (lov om social pension) ska perioder av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare som fullgjorts enligt dansk lagstiftning före den 1 januari 1984 av en person på vilken punkt 2 a inte ska tillämpas betraktas som bosättningsperioder i Danmark fullgjorda av den efterlevande maken, förutsatt att den efterlevande maken under dessa perioder var gift med personen och de inte var separerade eller levde faktiskt åtskilda på grund av osämja och att den efterlevande maken under dessa perioder var bosatt inom en annan medlemsstats territorium.

c)  Perioder som medräknas enligt bestämmelserna i a och b ska inte beaktas om de sammanfaller med perioder som medräknas vid beräkningen av pension som ska betalas till den berörda personen enligt lagstiftningen om obligatorisk försäkring i en annan medlemsstat eller med de perioder för vilka personen uppbar pension enligt sådan lagstiftning. Sådana perioder ska dock beaktas om det årliga beloppet för denna pension är lägre än halva grundbeloppet för den sociala pensionen.

2.  a) Utan hinder av bestämmelserna i artikel 6, ska personer som inte har arbetat som anställda i någon medlemsstat ha rätt till dansk social pension bara om de har varit stadigvarande bosatta i Danmark under minst tre år, med beaktande av de åldersgränser som gäller enligt dansk lagstiftning. Om inget annat följer av artikel 4, ska artikel 7 inte tillämpas på en dansk social pension som sådana personer har rätt till.

b)  De bestämmelser som anges ovan ska inte gälla rätt till dansk social pension för familjemedlemmar till personer som är eller har varit anställda i Danmark eller för studerande och deras familjemedlemmar.

3.  Den tillfälliga förmånen för arbetslösa personer som har antagits till systemet med flexibelt arbete (ledighedsydelse) enligt lag nr 455 av den 10 juni 1997 ska omfattas av avdelning III kapitel 6 i denna förordning. Arbetslösa personer som reser till en annan medlemsstat ska omfattas av artiklarna 64 och 65 när denna medlemsstat har liknande sysselsättningsåtgärder för samma kategori av personer.

4.  Om en person som får dansk social pension också har rätt till efterlevandepension från en annan medlemsstat ska dessa pensioner, vid tillämpningen av dansk lagstiftning, betraktas som förmåner av samma slag i den mening som avses i artikel 53.1, förutsatt att den person vars försäkrings- eller bosättningsperioder ligger till grund för beräkningen av efterlevandepensionen också har rätt till dansk social pension.

E.  TYSKLAND

1.  Utan hinder av artikel 5 a i förordningen och artikel 5.4 punkt 1 i bok VI av socialförsäkringsbalken (Sozialgesetzbuch VI) får en person som uppbär full ålderspension enligt någon annan medlemsstats lagstiftning begära att bli obligatoriskt försäkrad enligt det tyska pensionsförsäkringssystemet.

2.  Utan hinder av artikel 5 a i förordningen och artikel 7.1 och 7.3 i bok VI av socialförsäkringsbalken (Sozialgesetzbuch VI), får en person som är obligatoriskt försäkrad i en annan medlemsstat eller uppbär ålderspension enligt en annan medlemsstats lagstiftning ansluta sig till den frivilliga försäkringen i Tyskland.

3.  När kontantförmåner enligt punkt 47.1 i bok V av socialförsäkringsbalken, punkt 47.1 i bok VII av socialförsäkringsbalken och punkt 200.2 i riksförsäkringsordningen (Reichsversicherungsordnung) beviljas försäkrade personer som är bosatta i en annan medlemsstat, beräknas enligt det tyska försäkringssystemet nettolönen, som ligger till grund för beräkningen av förmånerna, som om den försäkrade personen vore bosatt i Tyskland, såvida inte den försäkrade personen begär en beräkning på grundval av den nettolön som han faktiskt uppbär.

4.   Medborgare i andra medlemsstater som har sin bosättningsort eller stadigvarande hemvist utanför Tyskland och som uppfyller de allmänna villkoren för det tyska pensionsförsäkringssystemet får göra frivilliga inbetalningar endast om de vid något tidigare tillfälle har varit frivilligt eller obligatoriskt försäkrade enligt det tyska pensionsförsäkringssystemet. Detta gäller även statslösa personer och flyktingar som har sin bosättningsort eller stadigvarande hemvist i en annan medlemsstat.

5.  Den schablonberäknade tillgodoräknandeperioden (pauschale Anrechnungszeit) enligt artikel 253 i bok VI av socialförsäkringsbalken (Sozialgesetzbuch VI) ska fastställas enbart på grundval av perioder i Tyskland.

6.  I de fall då den tyska pensionslagstiftning som gällde den 31 december 1991 är tillämplig på omräkningen av en pension ska enbart den tyska lagstiftningen tillämpas för tillgodoräknandet av ersättningsperioder (Ersatzzeiten).

7.  Den tyska lagstiftningen om olycksfall i arbetet och arbetssjukdomar som kompenseras enligt lagen om utländska pensioner och om förmåner för försäkringsperioder som kan tillgodoräknas enligt lagen om utländska pensioner på de territorier som anges i punkt 1.2.3 i lagen om frågor som rör fördrivna personer och flyktingar (Bundesvertriebenengesetz) fortsätter att gälla inom förordningens tillämpningsområde utan hinder av bestämmelserna i punkt 2 i lagen om utländska pensioner (Fremdrentengesetz).

8.  För beräkningen av det teoretiska belopp som avses i artikel 52.1 b i i denna förordning, i pensionssystemen för de fria yrkena, ska den behöriga institutionen, med avseende på varje försäkringsår som fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning, utgå från den genomsnittliga årliga pensionsrätt som förvärvats under medlemskapet i behöriga institutioner genom betalning av avgifter.

F.  ESTLAND

Vid beräkningen av föräldraförmåner ska anställningsperioder i andra medlemsstater än Estland anses vara grundade på samma genomsnittliga socialavgiftsbelopp som betalats under de anställningsperioder i Estland med vilka de läggs samman. Om personen under referensåret bara har varit anställd i en annan medlemsstat ska beräkningen av förmånerna anses vara grundad på det genomsnittliga socialavgiftsbelopp som betalats i Estland mellan referensåret och moderskapsledigheten.

G.  GREKLAND

1.   Lag nr 1469/84 om frivillig anslutning till pensionsförsäkringssystemet för grekiska medborgare och utländska medborgare av grekisk härkomst är tillämplig på medborgare i andra medlemsstater, statslösa personer eller flyktingar, om de berörda personerna, oavsett bosättnings- eller vistelseort, vid något tidigare tillfälle har varit obligatoriskt eller frivilligt anslutna till det grekiska pensionsförsäkringssystemet.

2.  Utan hinder av artikel 5 a i denna förordning och artikel 34 i lag nr 1140/81 får en person som uppbär pension på grund av olycksfall i arbetet eller arbetssjukdom enligt en annan medlemsstats lagstiftning begära att bli obligatoriskt försäkrad enligt den lagstiftning som tillämpas genom försäkringssystemet för jordbruket i den utsträckning som han/hon bedriver en verksamhet som omfattas av den lagstiftningens tillämpningsområde.

H.  SPANIEN

1.  Vid tillämpningen av artikel 52.1 b i i denna förordning ska de år som arbetstagaren saknar för att uppnå den pensionsålder eller obligatoriska pensionsålder som föreskrivs i artikel 31.4 i den konsoliderade versionen av lagen om statliga pensioner (Ley de Clases Pasivas del Estado) beaktas som faktisk statlig tjänstgöring endast om den förmånsberättigade vid den tidpunkt då det försäkringsfall för vilket invaliditets- eller efterlevandepension betalas ut omfattades av Spaniens särskilda system för offentligt anställda eller utförde en verksamhet som assimilerats i det systemet eller om den förmånsberättigade vid tidpunkten för det försäkringsfall för vilket pensionerna betalas ut utförde en verksamhet som skulle ha erfordrat att den berörda personen omfattades av statens särskilda system för offentligt anställda, de väpnade styrkorna eller domarkåren, om verksamheten hade utförts i Spanien.

2.  a) Den teoretiska spanska förmånen i enlighet med artikel 56.1 c ska beräknas på grundval av personens faktiska avgifter under åren närmast före betalningen av den sista avgiften till den spanska socialförsäkringen. Om försäkrings- eller bosättningsperioder enligt någon annan medlemsstats lagstiftning måste beaktas vid beräkningen av grundbeloppet för pensionen, ska det avgiftsunderlag i Spanien som tidsmässigt ligger närmast referensperioderna användas för de ovannämnda perioderna, med beaktande av utvecklingen av konsumentprisindex.

b)  ║b) Det beräknade pensionsbeloppet ska höjas med beloppet på de höjningar och uppräkningar som beräknats för varje efterföljande år för pensioner av samma slag.

3.  Perioder som fullgjorts i andra medlemsstater och som måste beräknas inom det särskilda systemet för offentligt anställda, de väpnade styrkorna och domstolsförvaltningen, ska vid tillämpningen av artikel 56 i denna förordning behandlas på samma sätt som de perioder som tidsmässigt ligger närmast den tid som omfattas som offentligt anställd i Spanien.

4.   De åldersgrundade tilläggsbelopp som avses i den andra övergångsbestämmelsen i den allmänna lagen om social trygghet ska tillämpas på alla förmånstagare enligt förordningen för vilka avgifter inbetalats enligt spansk lagstiftning före den 1 januari 1967. Det ska inte vara möjligt att i ovannämnda hänseende, genom tillämpning av artikel 5 i denna förordning, behandla försäkringsperioder som har tillgodoräknats i en annan medlemsstat före ovannämnda datum som likvärdiga med avgifter som betalats i Spanien. Det datum som motsvarar den 1 januari 1967 ska vara den 1 augusti 1970 för det särskilda systemet för sjöfolk och den 1 april 1969 för det särskilda sociala trygghetssystemet för kolindustrin.

I.  FRANKRIKE

1.   Medborgare i andra medlemsstater som har sin bosättningsort eller stadigvarande hemvist utanför Frankrike och som uppfyller de allmänna villkoren för det franska pensionsförsäkringssystemet får göra frivilliga inbetalningar till detta endast om de vid något tidigare tillfälle har varit frivilligt eller obligatoriskt försäkrade enligt det franska pensionsförsäkringssystemet, något som även gäller statslösa personer och flyktingar som har sin bosättningsort eller stadigvarande hemvist i en annan medlemsstat.

2.  För personer som får vårdförmåner i Frankrike enligt artiklarna 17, 24 eller 26 i denna förordning och som är bosatta i de franska departementen Haut-Rhin, Bas-Rhin eller Moselle, ska de vårdförmåner som utges för en annan medlemsstats institutions räkning och vars kostnader den institutionen ska stå för, omfatta förmåner som utges både genom den allmänna sjukförsäkringen och genom den obligatoriska kompletterande lokala sjukförsäkringen i Alsace-Moselle.

3.  Vid tillämpningen av avdelning III kapitel 5 i denna förordning ska den franska lagstiftning som är tillämplig på en person som arbetar eller tidigare har arbetat som anställd eller som bedriver eller tidigare har bedrivit verksamhet som egenföretagare omfatta både det eller de allmänna system för ålderspension och det eller de kompletterande pensionssystem som personen omfattades av.

J.  IRLAND

1.  Vid beräkningen av en försäkrad persons föreskrivna antagna veckoinkomster för beviljandet av förmåner vid sjukdom eller arbetslöshet enligt irländsk lagstiftning ska, utan hinder av artikel 21.2 och artikel 62 i denna förordning, ett belopp som är lika med den genomsnittliga veckolönen för anställda under det föreskrivna året, tillgodoräknas den försäkrade personen för varje vecka med arbete som anställd enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat under det föreskrivna året.

2.  I de fall då artikel 46 i denna förordning är tillämplig ska Irland, om den berörda personen är arbetsoförmögen med invaliditet som följd och omfattas av lagstiftningen i en annan medlemsstat, vid tillämpningen av avdelning 118.1 a i den konsoliderade lagen om social trygghet (Social Welfare Consolidation Act, 2005), beakta varje period under vilken, med hänsyn till den invaliditet som följde på arbetsoförmågan, personen skulle ha ansetts vara arbetsoförmögen enligt irländsk lagstiftning.

K.  ITALIEN

Inga

L.  CYPERN

Vid tillämpningen av bestämmelserna i artiklarna 6, 51 och 61, ska, för varje period från och med den 6 oktober 1980, en försäkringsperiod på en vecka enligt cypriotisk lagstiftning fastställas genom att man delar den totala försäkringsgrundande inkomsten under den aktuella perioden med den lägsta försäkringsgrundande inkomst per vecka som fastställts för det aktuella avgiftsåret, förutsatt att det antal veckor som beräknas på detta sätt inte överstiger antalet kalenderveckor under den aktuella perioden.

M.  LETTLAND

Inga

N.  LITAUEN

Inga

O.  LUXEMBURG

Inga

P.  UNGERN

Inga

Q.  MALTA

Särskilda bestämmelser för offentligt anställda:

a)   Vid tillämpning av endast artiklarna 49 och 60 i denna förordning ska anställda som omfattas av lagen om de väpnade styrkorna (kapitel 220 i Maltas lagstiftning), polislagen (kapitel 164 i Maltas lagstiftning) och fängelselagen (kapitel 260 i Maltas lagstiftning) ha samma villkor som offentligt anställda.

b)   Pensioner som ska betalas inom ramen för de ovannämnda lagarna och inom ramen för pensionsstadgan (kapitel 93 i Maltas lagstiftning) ska endast vid tillämpning av artikel 1 e i denna förordning anses vara "särskilda system för offentligt anställda

"

R.  NEDERLÄNDERNA

1.  Sjukvårdsförsäkring

a)  När det gäller rätt till vårdförmåner enligt nederländsk lagstiftning, ska personer som har rätt till vårdförmåner vid tillämpningen av avdelning III kapitlen 1 och 2 i förordningen avse

   i) personer som enligt artikel 2 i lagen om sjukvårdsförsäkring (Zorgverzekeringswet) är skyldiga att teckna en sjukförsäkring, och
   ii) personer som, om de inte redan omfattas av led i, är familjemedlemmar till militär personal i aktiv tjänst och bosatta i en annan medlemsstat samt personer som är bosatta i en annan medlemsstat och som enligt förordningen har rätt till sjukvård i sin bosättningsstat på bekostnad av Nederländerna.

b)  De personer som avses i punkt 1 a i ska, enligt bestämmelserna i lagen om sjukvårdsförsäkring (Zorgverzekeringswet) teckna en sjukförsäkring och de personer som avses i punkt 1 a ii ska registrera sig hos sjukvårdsförsäkringsstyrelsen (College voor zorgverzekeringen).

c)  Bestämmelserna om betalning av avgifter enligt lagen om sjukvårdsförsäkring (Zorgverzekeringswet) och lagen om allmän försäkring för särskilda sjukvårdskostnader (Algemene Wet Bijzondere Ziektekosten) ska tillämpas på de personer som avses i punkt 1 a och på deras familjemedlemmar. Familjemedlemmarnas avgifter ska betalas av den från vilken rätten till sjukvård är härledd med undantag för de familjemedlemmar till militär personal som bor i en annan medlemsstat, vilka själva ska betala sina avgifter.

d)  Bestämmelserna om sen anmälan till en försäkring enligt lagen om sjukvårdsförsäkring (Zorgverzekeringswet) ska, för de personer som avses i punkt 1 a ii, även gälla vid sen registrering hos sjukvårdsförsäkringsstyrelsen (College voor zorgverzekeringen).

e)  Personer som har rätt till vårdförmåner enligt lagstiftningen i en annan medlemsstat än Nederländerna och som är bosatta eller tillfälligt vistas i Nederländerna ska ha rätt till vårdförmåner enligt de försäkringsvillkor som institutionen på bosättnings- eller vistelseorten erbjuder försäkrade i Nederländerna, med beaktande av artikel 11.1–11.3 och artikel 19.1 i lagen om sjukvårdsförsäkring (Zorgverzekeringswet), och till de vårdförmåner som föreskrivs enligt lagen om särskilda sjukvårdskostnader (Algemene wet bijzondere ziektekosten).

f)  Vid tillämpningen av artiklarna 23–30 ska följande förmåner (utöver de pensioner som omfattas av avdelning III kapitlen 4 och 5) betraktas som pension enligt nederländsk lagstiftning:

   Pension som beviljas enligt lagen av den 6 januari 1966 om pension till offentligt anställda och deras efterlevande (Algemene burgerlijke pensioenwet).
   Pension som beviljas enligt lagen av den 6 oktober 1966 om pension till militär personal och deras efterlevande (Algemene militaire pensioenwet).
   Förmåner vid arbetsoförmåga enligt lagen av den 7 juni 1972 om förmåner vid arbetsoförmåga till militär personal (Wet arbeidsongeschiktheidsvoorziening militairen).
   Pension som beviljas enligt lagen av den 15 februari 1967 om pension till anställda vid de nederländska järnvägarna och till deras efterlevande (Spoorwegpensioenwet).
   Pension som beviljas enligt anställningsvillkoren vid de nederländska järnvägarna (Reglement Dienstvoorwaarden Nederlandse Spoorwegen).
   Förmåner som beviljas personer som går i pension innan de uppnår pensionsåldern 65 år enligt ett pensionssystem som ska tillförsäkra tidigare anställda en inkomst under deras ålderdom eller förmåner som utges då någon lämnar arbetsmarknaden i förtid enligt ett av staten inrättat system eller genom ett kollektivavtal för personer från och med 55 års ålder ▌.
   Förmåner som beviljas militär personal och offentligt anställda vid övertalighet, överårighet och förtidspensionering.

g)  Vid tillämpningen av avdelning III kapitlen 1 och 2 i denna förordning, ska den ersättning vid begränsat utnyttjande av sjukvården som föreskrivs enligt det nederländska systemet betraktas som en kontantförmån vid sjukdom.

2.  Tillämpning av den nederländska lagen om allmän ålderspension (Algemene Ouderdomswet, AOW)

a)  Den minskning som avses i artikel 13.1 ║ AOW║ ska inte tillämpas på kalenderår före den 1 januari 1957 under vilka en förmånsberättigad som inte uppfyller villkoren för att dessa år ska betraktas som försäkringsperioder

   var bosatt i Nederländerna mellan 15 och 65 års ålder, eller
   var bosatt i en annan medlemsstat, men arbetade i Nederländerna hos en arbetsgivare som var etablerad i Nederländerna, eller
   arbetade i en annan medlemsstat under perioder som betraktas som försäkringsperioder enligt socialförsäkringssystemet i Nederländerna.

Med avvikelse från artikel 7 i ║ AOW, ska personer som endast före den 1 januari 1957 var bosatt eller arbetade i Nederländerna enligt ovannämnda villkor också anses ha rätt till pension.

b)  Den minskning som avses i artikel 13.1 i lagen om allmän ålderspension ║AOW║ ska inte tillämpas på kalenderår före den 2 augusti 1989 under vilka en person som är eller var gift, mellan 15 och 65 års ålder inte var försäkrad enligt nämnda lagstiftning och var bosatt inom en annan medlemsstats territorium än Nederländernas, om dessa kalenderår sammanfaller med försäkringsperioder som fullgjorts av personens make enligt den lagstiftningen eller med kalenderår som ska beaktas enligt punkt 2 a, förutsatt att parets äktenskap bestod under dessa perioder.

Med avvikelse från artikel 7 i ║AOW║, ska en sådan person anses ha rätt till pension.

c)  Den minskning som avses i artikel 13.2 i ║AOW║ ska inte tillämpas på kalenderår före den 1 januari 1957 under vilka en pensionstagares make som inte uppfyller villkoren för att dessa år ska betraktas som försäkringsperioder

   var bosatt i Nederländerna mellan 15 och 65 års ålder, eller
   var bosatt i en annan medlemsstat, men arbetade i Nederländerna hos en arbetsgivare som var etablerad i Nederländerna, eller
   arbetade i en annan medlemsstat under perioder som betraktas som försäkringsperioder enligt socialförsäkringssystemet i Nederländerna.

d)  Den minskning som avses i artikel 13.2 i ║AOW║ ska inte tillämpas på kalenderår före den 2 augusti 1989 under vilka en pensionstagares make mellan 15 och 65 års ålder var bosatt inom en annan medlemsstats territorium än Nederländernas och inte var försäkrad enligt nämnda lagstiftning, om dessa kalenderår sammanfaller med försäkringsperioder som pensionstagaren fullgjort enligt den lagstiftningen eller med kalenderår som ska beaktas enligt punkt 2 a, förutsatt att parets äktenskap bestod under dessa perioder.

e)  Punkterna 2 a, 2 b, 2 c och 2 d ska inte tillämpas på perioder som sammanfaller med

   perioder som kan beaktas vid beräkningen av pensionsrättigheter enligt lagstiftningen om försäkring vid ålderdom i någon annan medlemsstat än Nederländerna, eller
   perioder för vilka den berörda personen har fått ålderspension enligt en sådan lagstiftning.

Perioder av frivillig försäkring enligt ett system i en annan medlemsstat ska inte beaktas vid tillämpningen av denna bestämmelse.

f)  Punkterna 2 a, 2 b, 2 c och 2 d ska tillämpas endast om den berörda personen har varit bosatt i en eller flera medlemsstater under sex år efter 59 års ålder och bara för den tid då personen var bosatt i en av dessa medlemsstater.

g)  Med avvikelse från kapitel IV i ║AOW║, ska en person som är bosatt i någon annan medlemsstat än Nederländerna och vars make omfattas av den obligatoriska försäkringen enligt den lagstiftningen ha rätt att teckna en frivillig försäkring enligt den lagstiftningen för de perioder under vilka maken är obligatoriskt försäkrad.

Denna rätt ska inte upphöra att gälla om makens obligatoriska försäkring upphör att gälla på grund av dennes dödsfall och om den efterlevande maken endast får pension enligt ║ lagen om allmän efterlevandeförsäkring (Algemene nabestaandenwet).

Rätten till frivillig försäkring upphör under alla omständigheter att gälla den dag då personen fyller 65 år.

Avgiften till den frivilliga försäkringen ska fastställas enligt bestämmelserna om fastställande av avgifter till den frivilliga försäkringen enligt ║AOW║. Om den frivilliga försäkringen följer på en sådan försäkringsperiod som avses i punkt 2 b, ska dock avgiften fastställas enligt bestämmelserna om fastställande av avgifter till den obligatoriska försäkringen enligt ║AOW║, med beaktande av den inkomst som anses ha uppburits i Nederländerna.

h)  Den rätt som avses i punkt 2 g ska inte beviljas någon som är försäkrad enligt någon annan medlemsstats lagstiftning om pensions- eller efterlevandeförmåner.

i)  Den som vill teckna en sådan frivillig försäkring som avses i punkt 2 g ska ansöka om detta hos socialförsäkringsbanken (Sociale Verzekeringsbank) senast ett år efter den dag då villkoren för försäkringsanslutningen var uppfyllda.

j)  Vid tillämpningen av artikel 52 1 b ska endast försäkringsperioder som fullgjorts enligt ║AOW║ efter 15 års ålder räknas som försäkringsperioder.

3.  Tillämpning av ║ lagen om allmän efterlevandeförsäkring (Algemene nabestaandenwet, ANW)

a)  Om den efterlevande maken enligt artikel 51.3 har rätt till efterlevandepension enligt lagen om allmän efterlevandeförsäkring ANW ska den pensionen beräknas enligt artikel 52.1 b i denna förordning.

Vid tillämpningen av dessa bestämmelser ska även försäkringsperioder före den 1 oktober 1959 betraktas som försäkringsperioder som fullgjorts enligt nederländsk lagstiftning om den försäkrade under dessa perioder efter 15 års ålder

   var bosatt i Nederländerna, eller
   var bosatt i en annan medlemsstat, men arbetade i Nederländerna hos en arbetsgivare som var etablerad i Nederländerna, eller
   arbetade i en annan medlemsstat under perioder som betraktas som försäkringsperioder enligt socialförsäkringssystemet i Nederländerna.

b)  Hänsyn ska inte tas till perioder som ska beaktas enligt punkt 3 b, vilka sammanfaller med perioder av obligatorisk försäkring som har fullgjorts enligt en annan medlemsstats lagstiftning om efterlevandepension.

c)  Vid tillämpningen av artikel 52 1 b ska endast försäkringsperioder som fullgjorts enligt nederländsk lagstiftning efter 15 års ålder räknas som försäkringsperioder.

d)  Med avvikelse från artikel 63a.1 i ║AOW║, ska en person som är bosatt i en annan medlemsstat än Nederländerna och vars make är obligatoriskt försäkrad enligt ANW ha rätt att teckna en frivillig försäkring enligt den lagstiftningen, förutsatt att denna försäkring redan har börjat gälla den ...(5), men endast för de perioder under vilka maken är obligatoriskt försäkrad. Denna rätt ska upphöra att gälla den dag då makens obligatoriska försäkring enligt ║AOW║ upphör att gälla, såvida inte makens obligatoriska försäkring upphör att gälla på grund av dennes dödsfall och den efterlevande maken endast får pension enligt ANW.

Rätten till frivillig försäkring upphör under alla omständigheter att gälla den dag då personen fyller 65 år.

Avgiften till den frivilliga försäkringen ska fastställas enligt bestämmelserna om fastställande av avgifter till den frivilliga försäkringen enligt ║AOW║. Om den frivilliga försäkringen följer på en sådan försäkringsperiod som avses i punkt 2 b, ska avgiften dock fastställas enligt bestämmelserna om fastställande av avgifter till den obligatoriska försäkringen enligt ║AOW║, med beaktande av den inkomst som anses ha uppburits i Nederländerna.

4.  Tillämpning av den nederländska lagstiftningen om arbetsoförmåga

a)  Om den berörda personen enligt artikel 51.3 i denna förordning har rätt till en nederländsk invaliditetsförmån, ska det belopp som avses i artikel 52.1 b vid beräkningen av förmånen fastställas

  i) om personen innan arbetsoförmågan uppkom senast arbetade som anställd i den mening som avses i artikel 1 a i enlighet med
   bestämmelserna i lagen om försäkring vid arbetsoförmåga (Wet op de arbeidsongeschiktheidsverzekering, WAO), om arbetsoförmågan uppkom före den 1 januari 2004, eller
   bestämmelserna i lagen om arbete och inkomst enligt arbetsförmåga (Wet Werk en inkomen naar arbeidsvermogen, WIA), om arbetsoförmågan uppkom den 1 januari 2004 eller efter detta datum,
   ii) om personen innan arbetsoförmågan uppkom senast bedrev verksamhet som egenföretagare i den mening som avses i artikel 1 b, enligt bestämmelserna i lagen om försäkring vid arbetsoförmåga för egenföretagare (Wet arbeidsongeschiktheidsverzekering zelfstandigen, WAZ), om arbetsoförmågan uppkom före den 1 augusti 2004.

b)  Vid beräkningen av förmåner enligt ║WAO║, WIA eller ║ WAZ║ ska de nederländska institutionerna beakta

   perioder av betald anställning eller perioder som behandlas som sådana och som fullgjorts i Nederländerna före den 1 juli 1967,
   försäkringsperioder som fullgjorts enligt ║ WAO ║,
   försäkringsperioder som den berörda personen har fullgjort efter 15 års ålder enligt den allmänna lagen om arbetsoförmåga (Algemene Arbeidsongeschiktheidswet, AAW) om de inte sammanfaller med försäkringsperioder som fullgjorts enligt ║ WAO ║,
   försäkringsperioder som fullgjorts enligt ║ WAZ ║,
   försäkringsperioder som fullgjorts enligt WIA.

S.  ÖSTERRIKE

1.  Vid beräkningen av intjänade försäkringsperioder ska inskrivning vid en skola eller jämförbar utbildningsanstalt i en annan medlemsstat ║betraktas som likvärdigt med inskrivning vid en skola eller utbildningsanstalt enligt artiklarna 227.1.1 och 228.1.3 i den allmänna socialförsäkringslagen (Allgemeines Sozialversicherungsgesetz, ASVG), artikel 116.7 i lagen om socialförsäkring för egenföretagare (Gewerbliches Sozialversicherungsgesetz, GSVG) och artikel 107.7 i lagen om socialförsäkring för jordbrukare (Bauern-Sozialversicherungsgesetz, BSVG), om den berörda personen vid någon tidpunkt har omfattats av österrikisk lagstiftning med anledning av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare och de särskilda avgifter som föreskrivs enligt artikel 227.3 i ASVG, artikel 116.9 i GSVG och artikel 107.9 i BSGV för förvärv av utbildningsperioder har betalats.

2.  Vid beräkningen av den pro rata-förmån som avses i artikel 52.1 b ska hänsyn inte tas till de särskilda tillägg till avgifterna för tilläggsförsäkring och för tilläggsförmån för gruvarbetare enligt österrikisk lagstiftning. I dessa fall ska den pro rata-förmån som beräknas utan dessa avgifter i lämpliga fall höjas med hela beloppet på de särskilda tilläggen till avgifterna för tilläggsförsäkringen och tilläggsförmånen för gruvarbetare.

3.  Om, i enlighet med artikel 6, ersättningsperioder har fullgjorts enligt ett österrikiskt pensionsförsäkringssystem vilka inte kan ligga till grund för en beräkning enligt artiklarna 238 och 239 i ║ ASVG ║, artiklarna 122 och 123 i ║ GSVG ║ eller artiklarna 113 och 114 ║ BSVG ║, ska beräkningsgrunden för barnperioder enligt artikel 239 i ASVG, artikel 123 i GSVG och artikel 114 i BSVG tillämpas.

T.  POLEN

Inga

U.  PORTUGAL

Inga

V.  RUMÄNIEN

Inga

W.  SLOVENIEN

Inga

X.  SLOVAKIEN

Inga

Y.  FINLAND

1.  Vid fastställandet av rätten till förmåner och vid beräkningen av den finska folkpensionen enligt artiklarna 52–54, ska pensionsrätt som förvärvats enligt en annan medlemsstats lagstiftning behandlas på samma sätt som pension som förvärvats enligt finsk lagstiftning.

2.  Vid tillämpningen av artikel 52.1 b i för beräkningen av inkomster under den intjänade perioden enligt finsk lagstiftning om inkomstgrundad pension, ska, i de fall då personen har pensionsförsäkringsperioder som grundas på arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare i en annan medlemsstat under en del av referensperioden enligt finsk lagstiftning, inkomsterna för de intjänade perioderna vara lika med summan av inkomsterna under den del av referensperioden som avser Finland, dividerad med antalet månader under vilka det fanns försäkringsperioder i Finland under referensperioden.

Z.  SVERIGE

1.  Om föräldrapenning betalas ut enligt bestämmelserna i artikel 67 till en familjemedlem som inte är anställd, ska föräldrapenningen betalas ut med grundbeloppet eller det lägsta beloppet.

2.  Vid beräkningen av föräldrapenning i enlighet med 4 kap. 6 § i lagen (1962:381) om allmän försäkring för personer som har rätt till föräldrapenning som utges på grundval av förvärvsarbete ska följande gälla:

För en förälder vars sjukpenninggrundande inkomst beräknas på grundval av inkomst av förvärvsarbete i Sverige ska kravet på att föräldern under minst 240 dagar i följd före barnets födelse har varit försäkrad för en sjukpenning över miniminivån vara uppfyllt, om föräldern under nämnda period haft inkomst av förvärvsarbete motsvarande försäkring över miniminivån i en annan medlemsstat.

3.  Bestämmelserna om sammanläggning av försäkrings- eller bosättningsperioder i förordningen ska inte tillämpas på övergångsbestämmelserna i den svenska lagstiftningen om rätt till garantipension för personer födda 1937 eller tidigare som har varit bosatta i Sverige under en fastställd period före pensionsansökan (lag 2000:798).

4.  Vid beräkning av antagandeinkomst för inkomstrelaterad sjukersättning och inkomstrelaterad aktivitetsersättning enligt 8 kap. i lagen (1962:381) om allmän försäkring gäller följande:

   a) Om den försäkrade under referensperioden även har omfattats av en eller flera andra medlemsstaters lagstiftning med anledning av arbete som anställd eller verksamhet som egenföretagare, ska inkomsterna i den eller de andra medlemsstaterna anses vara desamma som den försäkrades genomsnittliga bruttoinkomst i Sverige under den del av referensperioden som fullgjorts i Sverige, beräknad genom att inkomsterna i Sverige divideras med antalet år under vilka inkomsterna intjänades.
   b) Om förmånerna beräknas enligt artikel 46 och personerna inte är försäkrade i Sverige, ska referensperioden fastställas i enlighet med 8 kap. 2 och 8 §§ i den ovannämnda lagen som om personen vore försäkrad i Sverige. Om personen saknar pensionsgrundande inkomst enligt lagen (1998:674) om inkomstgrundad ålderspension under denna period, får referensperioden räknas från den tidigare tidpunkt den försäkrade har haft inkomst av förvärvsarbete i Sverige.

5.  a) Vid beräkning av antagen pensionsbehållning för inkomstgrundad efterlevandepension (lag 2000:461) ska, om kravet för rätt till pension enligt svensk lagstiftning inte är uppfyllt för minst tre av de fem kalenderåren närmast före den försäkrades dödsfall (referensperioden), hänsyn även tas till försäkringsperioder som fullgjorts i andra medlemsstater som om hade fullgjorts i Sverige. Försäkringsperioderna i de andra medlemsstaterna ska anses vara baserade på genomsnittet av de svenska pensionsunderlagen. Om den berörda personen har endast ett år i Sverige med pensionsunderlag, ska varje försäkringsperiod i en annan medlemsstat anses uppgå till samma belopp.

b)  Vid beräkning av antagna pensionspoäng för änkepension vid dödsfall den 1 januari 2003 eller senare ska, om kravet i den svenska lagstiftningen på pensionspoäng för minst två av de fyra åren som närmast föregått den försäkrades dödsfall (referensperioden) inte är uppfyllt och försäkringsperioder har fullgjorts i en annan medlemsstat under referensperioden, dessa år anses vara baserade på samma pensionspoäng som det svenska året.

FÖRENADE KUNGARIKET

1.  När en person enligt Förenade kungarikets lagstiftning kan ha rätt till ålderspension om

ska, om maken eller den tidigare maken är eller har arbetat som anställd eller bedrivit verksamhet som egenföretagare och har omfattats av lagstiftningen i två eller flera medlemsstater, bestämmelserna i avdelning III kapitel 5 i förordningen tillämpas vid fastställandet av rätten till förmån enligt Förenade kungarikets lagstiftning. I detta fall ska hänvisningarna till "försäkringsperioder" i nämnda kapitel 5 betraktas som hänvisningar till försäkringsperioder som har fullgjorts av

   a) en tidigare makes avgifter beaktas som om de vore personens egna avgifter, eller
   b) de gällande avgiftsvillkoren uppfylls av personens make eller tidigare make,
  i) en make eller tidigare make, om ansökan lämnas in av
   en gift kvinna, eller
   en person vars äktenskap upplösts av annan orsak än makens död, eller
  ii) en tidigare make, om ansökan lämnas in av
   en änkling som omedelbart före uppnådd pensionsålder inte har rätt till bidrag för efterlevande make med barn, eller
   en änka som omedelbart före uppnådd pensionsålder inte har rätt till bidrag för änkor med barn, bidrag för efterlevande make med barn eller änkepension, eller som endast har rätt till åldersrelaterad änkepension beräknad enligt artikel 52.1 b (med "åldersrelaterad änkepension" avses en sänkt änkepension enligt artikel 39.4 i lagen om socialförsäkringsavgifter och socialförsäkringsförmåner (Social Security Contributions and Benefits Act 1992).

2.  Vid tillämpning av artikel 6 i denna förordning på bestämmelserna om rätt till biståndsförmån (attendance allowance), vårdbidrag (carer's allowance) och invaliditetsförmåner (disability living allowance) ska anställningsperioder, bosättningsperioder eller perioder av verksamhet som egenföretagare som har fullgjorts inom en annan medlemsstats territorium än Förenade kungarikets i nödvändig utsträckning beaktas för att uppfylla kraven på vistelseperioder i Förenade kungariket före den dag då rätten till den berörda förmånen först uppkommer.

3.  Vid tillämpning av artikel 7 i denna förordning ska, i samband med kontantförmåner vid arbetsoförmåga, ålderdom eller till efterlevande, pension med anledning av olycksfall i arbetet eller arbetssjukdom och ersättning vid dödsfall, alla enligt Förenade kungarikets lagstiftning förmånsberättigade som vistas inom en annan medlemsstats territorium under denna vistelse anses vara bosatta inom den andra medlemsstatens territorium.

4.  Vid tillämpningen av artikel 46, ska Förenade kungariket, om den berörda personen drabbades av arbetsoförmåga med invaliditet som följd medan han omfattades av en annan medlemsstats lagstiftning, vid tillämpningen av avsnitt 30A (5) i lagen om socialförsäkringsavgifter och socialförsäkringsförmåner (Social Security Contributions and Benefits Act 1992), beakta alla perioder under vilka han för denna arbetsoförmåga har fått

enligt lagstiftningen i den andra medlemsstaten, som om de var korta perioder med utbetalning av förmåner vid arbetsoförmåga enligt avsnitten 30A (1)–(4) i lagen om socialförsäkringsavgifter och socialförsäkringsförmåner (Social Security Contributions and Benefits Act 1992).

   a) kontantförmåner vid sjukdom eller lön i stället för sådana förmåner,
   b) förmåner enligt avdelning III kapitlen 4 och 5 som beviljats för den invaliditet som följde på arbetsoförmågan,

5.  Vid tillämpningen av artikel 46 ska endast perioder under vilka personen var arbetsoförmögen enligt Förenade kungarikets lagstiftning beaktas.

6.  a) Vid beräkningen av en inkomstfaktor för fastställandet av rätt till förmåner enligt Förenade kungarikets lagstiftning ska, för varje påbörjad vecka med arbete som anställd enligt en annan medlemsstats lagstiftning under det aktuella beskattningsåret enligt Förenade kungarikets lagstiftning, den berörda personen anses ha betalat avgifter som anställd eller ha inkomster för vilka avgifter har betalats, på grundval av inkomster som motsvarar två tredjedelar av den övre inkomstgränsen för detta år.

b)  Vid tillämpning av artikel 52.1 b ii gäller följande:

   i) Om en person som arbetar som anställd, under något beskattningsår som börjar den 6 april 1975 eller senare, har fullgjort försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperioder uteslutande i en annan medlemsstat än Förenade kungariket och tillämpningen av punkt 6a medför att detta år räknas som kvalifikationsår enligt Förenade kungarikets lagstiftning vid tillämpning av artikel 52.1 b i, ska personen anses ha varit försäkrad i 52 veckor under detta år i den andra medlemsstaten.
   ii) Om något beskattningsår som börjar den 6 april 1975 eller senare inte räknas som kvalifikationsår enligt Förenade kungarikets lagstiftning vid tillämpning av artikel 52.1 b i, ska inga försäkrings-, anställnings- eller bosättningsperiod som fullgjorts under ett sådant år beaktas.

c)  När en inkomstfaktor ska omvandlas till försäkringsperioder ska inkomstfaktorn för det aktuella beskattningsåret enligt Förenade kungarikets lagstiftning divideras med detta års lägsta inkomstgräns. Resultatet ska anges som ett heltal utan decimaler. Det tal som har beräknats på detta sätt ska anses motsvara antalet försäkringsveckor som har fullgjorts enligt Förenade kungarikets lagstiftning under detta år, under förutsättning att det inte överstiger antalet veckor som personen omfattades av den lagstiftningen under det året."

(1) EUT C 161, 13.7.2007, s. 61.
(2) EUT C ...
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 9 juli 2008.
(4) EUT L 166, 30.4.2004, s. 1. Rättad version i EUT L 200, 7.6.2004, s. 1.
(5)+ EUT: Vänligen för in datum för ikraftträdandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2008 om tillämpningsbestämmelser till förordning (EG) nr 883/2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen.


Utvidgning av bestämmelserna i förordning (EG) nr 883/2004 till att gälla de tredjelandsmedborgare som inte omfattas av dessa bestämmelser *
PDF 198kWORD 38k
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 9 juli 2008 om förslaget till rådets förordning om utvidgning av bestämmelserna i förordning (EG) nr 883/2004 och förordning (EG) nr […] till att gälla de medborgare i tredje land som enbart på grund av sitt medborgarskap inte omfattas av dessa bestämmelser (KOM(2007)0439 – C6-0289/2007 – 2007/0152(CNS))
P6_TA(2008)0350A6-0209/2008

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag (KOM(2007)0439),

–   med beaktande av artikel 63.4 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 67 i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0289/2007),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A6-0209/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Ändring
Ändring 1
Förslag till förordning
Skäl 3a (nytt)
3a.  Denna förordning respekterar de grundläggande rättigheterna och iakttar särskilt de principer som erkänns i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 34.2.
Ändring 2
Förslag till förordning
Skäl 6a (nytt)
6a.  Europeiska unionens mål är att främja en hög social trygghetsnivå samt att höja levnadsstandarden och livskvaliteten i medlemsstaterna.

Bildande av politiska grupper (ändring av artikel 29 i arbetsordningen)
PDF 266kWORD 40k
Europaparlamentets beslut av den 9 juli 2008 om att ändra artikel 29 i Europaparlamentets arbetsordning – Bildande av politiska grupper (2006/2201(REG))
P6_TA(2008)0351A6-0206/2008

Europaparlamentet fattar detta beslut

–   med beaktande av förslaget till ändring av arbetsordningen (B6-0420/2006),

–   med beaktande av artiklarna 201 och 202 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A6-0206/2008).

1.  Europaparlamentet beslutar att införa nedanstående ändring i arbetsordningen.

2.  Europaparlamentet beslutar att ändringen ska träda i kraft den första dagen under den första sammanträdesperioden efter Europavalen 2009.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.

Nuvarande lydelse   Ändring
Ändring 3
Europaparlamentets arbetsordning
Artikel 29 – punkt 2
2.  En politisk grupp ska omfatta ledamöter som valts i minst en femtedel av medlemsstaterna. För att bilda en politisk grupp fordras minst 20 ledamöter.
2.  En politisk grupp ska omfatta ledamöter som valts i minst en fjärdedel av medlemsstaterna. För att bilda en politisk grupp fordras minst 25 ledamöter.
Ändring 1
Europaparlamentets arbetsordning
Artikel 29 – punkt 2a (ny)
2a.  När antalet ledamöter i en grupp är mindre än tröskelvärdet kan talmannen efter medgivande av talmanskonferensen bevilja gruppen rätt att finnas kvar fram till parlamentets nästa konstituerande sammanträde, förutsatt att följande villkor uppfylls:
  Ledamöterna företräder alltjämt minst en femtedel av medlemsstaterna.
  Gruppen har funnits i mer än ett år.
Talmannen ska inte tillämpa det här undantaget om det finns tillräckliga bevis för att anta att det missbrukas.

Den nationelle domarens roll i det europeiska rättssystemet
PDF 216kWORD 58k
Europaparlamentets resolution av den 9 juli 2008 om den nationelle domarens roll i det europeiska rättssystemet (2007/2027(INI))
P6_TA(2008)0352A6-0224/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av artikel 61 i EG-fördraget, enligt vilken ett område med frihet, säkerhet och rättvisa gradvis ska upprättas, däribland åtgärder som rör civil- och straffrättsligt samarbete,

–   med beaktande av Haagprogrammet för stärkt frihet, säkerhet och rättvisa i Europeiska unionen(1), antaget av Europeiska rådet i Bryssel den 5 november 2004, och kommissionens meddelande av den 10 maj 2005 om "Haagprogrammet: Tio prioriteringar för de kommande fem åren" (KOM(2005)0184),

–   med beaktande av den uppmaning som framfördes vid Europeiska rådets möte i Laeken den 14–15 december 2001, där rådet krävde att det snabbt införs ett europeiskt nätverk för att stimulera utbildning av tjänstemän inom rättsväsendet, vilket kommer att bidra till att utveckla förtroendet mellan aktörerna i det rättsliga samarbetet,

–   med beaktande av sina resolutioner av den 10 september 1991 om inrättandet av en europeisk rättsakademi(2) och av den 24 september 2002 om ett europeiskt nätverk för rättslig utbildning(3),

–   med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 juni 2006 om rättslig utbildning i Europeiska unionen (KOM(2006)0356), av den 5 september 2007 om en europeisk union som bygger på resultat – tillämpningen av gemenskapsrätten (KOM(2007)0502) och av den 4 februari 2008 om inrättande av ett forum för diskussion om EU:s politik och praxis på rättsområdet (KOM(2008)0038),

–   med beaktande av rådets beslut 2008/79/EG, Euratom av den 20 december 2007 om ändring av protokollet om domstolens stadga(4), och de påföljande ändringarna av EG-domstolens stadga för att införa ett förfarande för brådskande mål om förhandsavgörande,

–   med beaktande av artiklarna 81.2 h och 82.1 c i det framtida fördraget om Europeiska unionens funktion, som införs genom Lissabonfördraget, för att inrätta en rättslig grund för åtgärder för stöd till utbildning av domare och övrig personal inom rättsväsendet,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A6-0224/2008), och av följande skäl:

A.  I en undersökning som genomfördes under andra halvåret 2007 som underlag för detta betänkande framkom följande uppgifter:

   De nationella domarnas kunskaper om gemenskapsrätten(5) varierar stort inom EU, och kännedomen om den är ibland mycket begränsad.
   Det är viktigt att snabbt öka de nationella domarnas allmänna kunskaper i främmande språk.
   De nationella domarna har svårt att få tillgång till specifik och aktuell information om EG-rätten.
   Det är nödvändigt att förbättra och utöka grund- och vidareutbildning om EG-rätten för de nationella domarna.
   Domarna är relativt dåligt insatta i förfarandet för förhandsavgörande och dialogen mellan de nationella domarna och EG-domstolen måste förstärkas.
   Många domare uppfattar EG-rätten som överdrivet komplicerad och oklar.
   Det är nödvändigt att se till att EG-rätten lättare kan tillämpas av de nationella domarna.

B.  Det är medlemsstaterna som har det främsta ansvaret för den rättsliga utbildningen, inklusive EG-rätten. Det ovannämnda Haagprogrammet återger ett uttalande från Europeiska rådet i vilket det förklarar att "en EU-komponent systematiskt bör införas i utbildningen för rättsliga myndigheter"(6). Utbildningen av domarkåren i varje medlemsstat är emellertid en fråga av allmänt intresse för EU-institutionerna och alla medlemsstater.

C.  Gemenskapsrätten får inte uppfattas som ett område som är reserverat för en elit av specialister, och utbildningsmöjligheterna inom detta område får inte begränsas till domare vid de högre domstolsinstanserna utan ska erbjudas på lika villkor till domare på rättssystemets alla nivåer.

D.  Vissa organ som stöds finansiellt av gemenskapen blir alltmer framgångsrika och utbildar redan ett stort antal domare och statsåklagare.

E.  Kunskap i främmande språk är av central vikt för att kunna garantera ett lämpligt rättsligt samarbete, särskilt på privaträttens område, inom områden där domarna har en direkt kontakt med varandra och för att garantera tillgång till ett utbytesprogram för domare.

F.  De nuvarande genomsnittliga handläggningstiderna för förfarandet för förhandsavgörande är fortfarande alltför långa, trots ständiga ansträngningar från EG-domstolens sida, vilket gör förfarandet avsevärt mindre attraktivt bland de nationella domarna.

G.  EG-domstolen har förklarat att det ankommer på medlemsstaterna att inrätta ett system för rättslig prövning som gör det möjligt att garantera rätten till ett verksamt rättsligt skydd.(7)

H.  Inget av det som sägs i denna resolution ska uppfattas som att det påverkar domarnas eller de nationella rättsordningarnas oberoende, i enlighet med rekommendation nr R(94)12 från Europarådets ministerkommitté och europeiska stadgan om regler för domarnas rättsställning från 1998.

De nationella domarna som gemenskapsrättens "första domare"

1.  Europaparlamentet konstaterar att Europeiska gemenskapen är en rättsgemenskap(8). Parlamentet konstaterar att gemenskapsrätten förblir en död bokstav om den inte tillämpas korrekt i medlemsstaterna, däribland av de nationella domarna, vilka därför utgör hörnstenen i EU:s rättsliga system och vilka spelar en mycket viktig och nödvändig roll när det gäller att inrätta en enda europeisk rättsordning, inte minst med tanke på vad gemenskapslagstiftaren(9) nyligen uppnått i fråga om att i högre grad involvera de nationella domarna vid genomförandet av EG-rätten och ge dem ett större ansvar.

2.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens erkännande av att de nationella domarna spelar en viktig roll för att se till att gemenskapsrätten respekteras, till exempel genom principerna om gemenskapsrättens företräde, direkt effekt, konsekvent tolkning och staternas ansvar för överträdelser av EG-rätten. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sina insatser på detta område, utöver de sektorsinitiativ som redan finns, och uppmanar dessutom kommissionen att utan dröjsmål offentliggöra ett informationsmeddelande om skadeståndtalan vid nationella myndigheters överträdelser av gemenskapsrätten.

Språkfrågor

3.  Europaparlamentet anser att språk är rättsutövarnas främsta arbetsverktyg och att den nuvarande utbildningsnivån i främmande språk bland de nationella domarna, liksom deras faktiska kunskapsnivå i fråga om gemenskapslagstiftningen, inte bara begränsar möjligheterna till rättsligt samarbete om vissa instrument, utan även begränsar utvecklingen av ett ömsesidigt förtroende, lämplig tillämpning av den s.k. acte clair-doktrinen och deltagande i utbytesprogram. Parlamentet uppmanar alla berörda aktörer inom rättslig utbildning att särskilt uppmärksamma utbildning i främmande språk för domare.

4.  Europaparlamentet konstaterar att tillämpningen av EG-rätten ställer stora krav på de nationella domarna, särskilt i de medlemsstater som anslöt sig till Europeiska unionen i maj 2004 eller senare, och att åtgärderna för att främja domarutbildningen i dessa medlemsstater därför måste förbättras.

5.  Europaparlamentet anser dessutom att man inom gemenskapsrätten, genom att anta en rad föreskrifter om regler vid lagkonflikter, har gjort ett politiskt val som bl.a. innebär att nationella domare sannolikt kommer att tillämpa utländsk rätt, eventuellt även genom att tillämpa ett komparativt tillvägagångssätt. Parlamentet anser att dessa faktorer tillsammans ytterligare understryker vikten av utbildning i främmande språk.

6.  Europaparlamentet anser att det ligger i allmänhetens intresse att öka språkkunskaperna inom medlemsstaternas rättsväsenden, och uppmanar därför medlemsstaterna att se till att språkutbildning är kostnadsfri och lätt tillgänglig samt att undersöka möjligheten att låta domare studera ett främmande språk i det land där det talas, exempelvis som led i ett utbytesprogram för domarkåren.

7.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att domarna har tillgång till akademisk litteratur om gemenskapsrätten på sitt modersmål för att de ska förstå den, och konstaterar att det finns en märkbar brist på specialiserad facklitteratur om EG-rätten på vissa av EU:s officiella språk, till exempel om internationella privaträttsliga frågor. Parlamentet konstaterar att detta eventuellt kan få allvarliga följder för inrättandet av en gemensam rättsordning som avspeglar mångfalden i de olika rättsliga traditionerna, och uppmanar därför kommissionen att stödja utarbetandet av sådan litteratur, särskilt på de mindre officiella språken.

Tillgång till relevanta rättskällor

8.  Europaparlamentet konstaterar att många nationella domare inte har tillgång till fullständig och aktuell information om gemenskapsrätten på ett systematiskt och lämpligt sätt och att EG-rätten ibland är dåligt representerad i inrikes officiella tidningar, lagsamlingar, kommentarer, tidskrifter och läroböcker, därtill ofta i översättningar av ojämn kvalitet, och uppmanar därför medlemsstaterna att förnya sina insatser på detta område.

9.  Europaparlamentet anser att ett verkligt europeiskt rättsligt område med effektivt rättsligt samarbete inte bara kräver kunskap om EU-lagstiftningen, utan även ömsesidig allmän kunskap om rättssystemen i andra medlemsstater. Parlamentet betonar den bristande konsekvensen i behandlingen av utländsk rätt inom EU och anser att man måste inrikta sig på denna viktiga fråga i framtiden. Parlamentet noterar i detta avseende kommissionens kommande genomgripande undersökning om behandlingen av utländsk rätt på privaträttens område och de pågående undersökningarna inom ramen för Haagkonferensen för internationell privaträtt.

10.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att stödja förbättrad tillgång till nationella databaser över nationella domstolsutslag som rör gemenskapsrätten och anser att dessa databaser måste vara så fullständiga och användarvänliga som möjligt. Parlamentet anser dessutom särskilt att det skulle vara lämpligt att upprätta en europeisk databas över konventionerna och förordningen om behörighet och verkställande av domar på privaträttens område, med tanke på att de ofta används av nationella domare.

11.Europaparlamentet anser att alla nationella domare bör ha tillgång till databaser över oavgjorda begäran om förhandsavgöranden från alla medlemsstater och att information om slutliga avgöranden från hänskjutande domstolar som tillämpar förfarandet för förhandsavgörande dessutom bör offentliggöras i större utsträckning, en fråga som redan har tagits upp i EG-domstolens informationsmeddelande om begäran om förhandsavgörande från nationella domstolar.(10)
12.Europaparlamentet anser att domarnas utbildning inte bara ska omfatta innehållet i gemenskapsrätten utan att de även bör få information om hur de kan få tillgång till aktuella rättsliga källor på ett effektivt sätt, med tanke på den stora mängd information som finns tillgänglig på Internet.
13.Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att offentliggöra sammanfattningar av EG-rättsakter för medborgarna, och anser att sådana icke-formalistiska sammanfattningar även skulle hjälpa rättsutövare att snabbare få tillgång till relevant information.
14.Europaparlamentet uppmuntrar utvecklingen av Internetbaserade verktyg och initiativ inom ramen för e-lärande, som visserligen inte fullständigt täcker alla utbildningsbehov, men som bör ses som ett komplement till den personliga kontakten mellan domare och utbildare.
Mot en mer strukturerad ram för rättslig utbildning i Europeiska unionen

15.  Europaparlamentet uppmanar till att EU-komponenten i den rättsliga utbildningen av alla rättsutövare på nationell nivå ska

   systematiskt inbegripas i utbildning för och inträdesprov till juridiska yrken,
   förstärkas ytterligare på ett så tidigt stadium som möjligt och framåt, med ökad inriktning på praktiska aspekter,
   omfatta tolkningsmetoder och rättsliga principer som kan vara okända i de nationella rättsordningarna, men som fyller en viktig funktion i EG-rätten.

16.  Europaparlamentet konstaterar att utbytesprogrammet för rättsutövare blir allt populärare och uppmuntrar Europeiska nätverket för rättslig utbildning att se till att programmet blir tillgängligt för så många domare som möjligt och att domare med civilrättslig, handelsrättslig och förvaltningsrättslig bakgrund deltar på lämpligt sätt. Parlamentet välkomnar nätverkets verksamhet på språkutbildningsområdet och att utbytesprogrammet har utökats till att omfatta EG-domstolen, Eurojust och Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna (Europadomstolen).

17.  Europaparlamentet anser att de nationella domarnas möjligheter att delta i grundläggande och avancerad utbildning är en viktig logistisk och finansiell fråga för medlemsstaterna och anser i princip att domarna inte ska behöva bekosta sin utbildning i gemenskapsrätt. Kommissionen uppmanas att överlämna till parlamentet uppskattningar av kostnaderna för varje medlemsstat för att tillfälligt ersätta domare som deltar i utbytesprogram.

18.  Europaparlamentet noterar kommissionens bedömning att det europeiska nätverket för rättslig utbildning har ett faktiskt monopol för att driva utbytesprogrammet för domarkåren. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att de förfaranden som det europeiska nätverket för rättslig utbildning använder för att ansöka om medel till utbytesprogrammet återspeglar denna monopolsituation. Förfarandena måste göras smidigare för att garantera att medel ställs till förfogande i tid, så att det europeiska nätverket för rättslig utbildning kan organisera och genomföra ett effektivt program som motsvarar förväntningarna hos och åtagandena gentemot deltagande nationella skolor, internationella organ samt domare och åklagare. Om detta inte görs kan trovärdigheten i utbytesprogrammet ifrågasättas, till skada både för nationella domare och åklagare som är intresserade av att delta, och för ökat ömsesidigt förtroende mellan europeiska rättsutövare.

19.  Europaparlamentet noterar kommissionens bedömning att det lämpligaste alternativet för att främja utbildning inom det europeiska rättsliga området för närvarande är finansiellt stöd till olika organ genom ramprogrammet "grundläggande rättigheter och rättvisa" för perioden 2007–2013, och att frågan om att finna nya former för de europeiska rättsliga utbildningsstrukturerna kan tas upp igen när programmet har löpt ut.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ingående utvärdera resultaten av detta ramprogram mot bakgrund av föreliggande resolution och att utarbeta nya förslag för utveckling och diversifiering av åtgärder som syftar till att förbättra domarutbildningen.

21.  Europaparlamentet anser emellertid att tiden är mogen för en pragmatisk institutionell lösning på frågan om rättslig utbildning på EU-nivå, där befintliga strukturer utnyttjas fullt ut, samtidigt som man undviker onödig överlappning av program och strukturer. Parlamentet uppmanar därför till att en europeisk domstolsakademi ska inrättas, bestående av Europeiska nätverket för rättslig utbildning och den europeiska rättsakademin. Parlamentet uppmanar vidare till att relevanta erfarenheter från verksamheten vid Europeiska polisakademin (CEPOL) ska beaktas inom ramen för denna institutionella lösning.

22.  Europaparlamentet anser att de nationella domarna inte kan inta en passiv inställning till gemenskapsrätten, vilket EG-domstolen påpekar i sin rättspraxis om nationella domstolar som på eget initiativ beaktar gemenskapsrätten.(11)

23.  Europaparlamentet anser att utbildningen av domarkandidater ska stärkas i ett så tidigt skede som möjligt och på samma sätt som anges i de förslag ovan som berör nationella domare.

En förstärkt dialog mellan de nationella domarna och EG-domstolen

24.  Europaparlamentet anser att förfarandet för förhandsavgörande är en nödvändig garanti för samstämmigheten hos gemenskapens rättsordning och för en enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten.

25.  Europaparlamentet uppmanar EG-domstolen och alla berörda parter att ytterligare förkorta den genomsnittliga handläggningstiden för förfarandet för förhandsavgörande, vilket skulle göra denna mycket viktiga möjlighet till dialog mer intressant för de nationella domarna.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om det finns några nationella processrättliga regler som utgör ett verkligt eller potentiellt hinder för domstolarna eller andra rättsinstanser i medlemsstaterna att begära förhandsavgörande enligt andra stycket i artikel 234 i EG-fördraget. Parlamentet uppmanar kommissionen att på ett kraftfullt sätt agera mot de överträdelser som sådana hinder utgör.

27.  Europaparlamentet anser att begränsningarna av EG-domstolens behörighet, särskilt när det gäller avdelning IV i EG-fördraget, utgör ett onödigt hinder för en enhetlig tillämpning av gemenskapsrätten inom dessa områden och sänder ett negativt budskap till det stora flertalet domare som behandlar sådana ärenden, eftersom dessa begränsningar gör det omöjligt för dem att upprätta direkt kontakt med EG-domstolen och dessutom leder till onödiga förseningar.

28.  Europaparlamentet beklagar att EG-domstolens befogenheter enligt artikel 10 i protokollet om övergångsbestämmelser till Lissabonfördraget när det gäller rättsakter avseende samarbetet om civil- och straffrättsliga frågor som antas före Lissabonfördraget träder i kraft, under en övergångsperiod på fem år förblir desamma som i det nuvarande EU-fördraget. Regeringskonferensens förklaring om denna artikel i protokollet välkomnas dock och rådet och kommissionen uppmanas därför att i likhet med parlamentet på nytt anta de rättsakter för samarbetet om civil- och straffrättsliga frågor som har antagits före Lissabonfördraget träder i kraft.

29.  Europaparlamentet instämmer i rådets uppfattning att det med hänsyn till införandet av ett förfarande för brådskande mål om förhandsavgörande är viktigt att EG-domstolen tillhandahåller vägledning som domarna kan hänvisa till när de fattar beslut om att begära ett brådskande förhandsavgörande.

30.  Europaparlamentet uppmanar EG-domstolen att överväga alla tänkbara förbättringar av förfarandet för förhandsavgörande för att se till att de domare som hänskjuter frågor till EG-domstolen blir mer delaktiga i handläggningen, bland annat genom ökade möjligheter till att klargöra begäran och att delta i de muntliga rättegångsförhandlingarna.

31.  Europaparlamentet anser att i en decentraliserad och mogen rättsordning inom gemenskapen, får de nationella domarna inte marginaliseras utan bör snarare ges mer ansvar och ytterligare uppmuntras i sin roll som gemenskapsrättens "första domare". Parlamentet önskar därför att ett system för "grönt ljus" övervägs, varigenom nationella domare kan inbegripa sina förslag till svar på de frågor som de hänskjuter till EG-domstolen, som sedan inom en bestämd tidsperiod beslutar om den föreslagna domen ska godtas eller om EG-domstolen ska avge utslag som en appellationsdomstol.

Lagstiftning som är bättre anpassad för tillämpning av nationella domare

32.  Europaparlamentet noterar inrättandet av ett forum för att diskutera rättslig politik och praxis inom EU och uppmanar kommissionen att se till att forumets diskussioner genomförs på ett öppet sätt. Parlamentet konstaterar att kommissionen har åtagit sig att rapportera regelbundet till både parlamentet och rådet.

33.  Europaparlamentet betonar behovet av tydligare språk i gemenskapsrätten och ökad terminologisk samstämmighet mellan de rättsliga instrumenten. Parlamentet stöder i synnerhet genomförandet av projektet om den gemensamma referensramen för europeisk avtalsrätt som ett bättre lagstiftningsinstrument.

34.  Europaparlamentet stöder helhjärtat kommissionens krav att medlemsstaterna systematiskt ska tillhandahålla korrelationstabeller som anger hur gemenskapens lagstiftning tillämpas i de nationella bestämmelserna, och instämmer i att sådana tabeller ger värdefull information till en minimal kostnad och arbetsbörda. Parlamentet anser dessutom att korrelationstabellerna bidrar till att öka insynen i genomförandet av EG-rätten och ger nationella domare och parter i rättegångsförfaranden en realistisk möjlighet att se om en viss nationell bestämmelse bygger på gemenskapsrätten, och själva kontrollera om, och i så fall hur, införlivandet har genomförts på ett korrekt sätt.

o
o   o

35.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och det ansvariga utskottets betänkande till rådet, kommissionen, EG-domstolen och Europeiska ombudsmannen.

(1) EUT C 53, 3.3.2005, s. 1.
(2) EGT C 267, 14.10.1991, s. 33.
(3) EUT C 273 E, 14.11.2003, s. 99.
(4) EUT L 24, 29.1.2008, s. 42.
(5) I denna resolution ska hänvisningar till gemenskapsrätten tolkas som att den även inbegriper EU-lagstiftningen.
(6) EUT C 53, 3.3.2005, s. 1, se s. 12.
(7) Mål C-50/00 P, UPA, (REG 2002, s. I-6677), punkt 41.
(8) Mål 294/83, Parti écologiste "Les Verts" mot Europaparlamentet, (REG 1986, s. 1339), punkt 23, svensk specialutgåva s. 529.
(9) Se exempelvis rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 4.1.2003, s. 1).
(10) EUT C 143, 11.6.2005, s. 1, punkt 31.
(11) Mål C-312/93, Peterbroeck (REG 1995, s. I-4599), mål C-473/00, Cofidis (REG 2002, s. I-10875) och mål C-168/05, Mostaza Claro (REG 2006, s. I-10421).


WTO-tvisterna mellan Europeiska unionen och Förenta staterna avseende påstådda subventioner till Airbus och Boeing
PDF 116kWORD 37k
Europaparlamentets resolution av den 9 juli 2008 om WTO-tvisterna mellan Europeiska unionen och Förenta staterna avseende påstådda subventioner till Airbus och Boeing
P6_TA(2008)0353B6-0334/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av tvisterna inför Världshandelsorganisationen (WTO) mellan Europeiska unionen (EU) och Förenta staterna (USA) om påstådda subventioner till Airbus och Boeing,

–   med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2006 om transatlantiska ekonomiska förbindelser mellan EU och Förenta staterna(1),

–   med beaktande av den amerikanska senatens resolution (Res. 632) av den 8 december 2006 där USA och EU uppmanas att arbeta tillsammans för att stärka den transatlantiska marknaden,

–   med beaktande av toppmöten mellan EU och USA den 30 april 2007,

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Det transatlantiska partnerskapet mellan EU och USA är mycket värdefullt, och det är viktigt att en rättvis och balanserad handelspolitik stöds generellt.

B.  Under det senaste årtiondet har de transatlantiska ekonomiska förbindelserna integrerats på en sätt som saknar historiskt motstycke. Europeiska investeringar i USA utgjorde 75 procent av de ingående investeringarna i USA under 2006, och USA:s investeringar i Europa har ökat till rekordartade 128 miljarder (128 000 000 000) USD 2006, vilket motsvarar 59 procent av USA:s utländska direktinvesteringar.

C.  Flygplansindustrin har särskilt stor betydelse för sysselsättning och jobbskapande, särskilt i sektorer som kräver höga kvalifikationer och en rad andra branscher, och också för regional utveckling och ett transnationellt industrisamarbete i toppklass.

D.  I den civila flygplansindustrin har både Airbus och Boeing nu kapacitet att designa och bygga stora kommersiella flygplan och det ligger i flygbolagens och deras kunders intresse att upprätthålla en hög nivå av sund konkurrens.

E.  EU och USA undertecknade ett bilateralt avtal 1992 om handel med stora civila flygplan (1992 års avtal) som skapade lika villkor och lika regler för statsstöd.

F.  EU har hela tiden följt andan och bokstaven i 1992 års avtal och har regelbundet tillhandahållit dokumentation som styrker att avtalet respekterats.

G.  USA har i stor utsträckning åsidosatt sina förpliktelser enligt 1992 års avtal genom att inte rapportera sina subventioner till Boeing och att bevilja subventioner som överstiger de överenskomna gränserna samt att bevilja förbjudna subventioner till Boeing.

H.  Genom 1992 års avtal upprätthölls en stabilitet i sektorn till 2004 då USA ensidigt ville dra sig ur avtalet och tog ett mål till WTO mot EU med åberopande av europeisk återbetalningsskyldig finansiering som dock var helt förenlig med 1992 års avtal och som liknar den som Boeing åtnjuter för utveckling och produktion av stora delar av sin flygplanstyp 787 i Japan och andra länder som deltar i samriskprojektet.

I.  Trots många ansträngningar i ärligt uppsåt från EU:s sida har det inte varit möjligt att skapa en rättvis och balanserad grund för en förhandlingslösning.

J.  Kommissionen har som tidigare parlamentets fulla stöd när det gäller kommissionens konsekventa öppenhet när det gäller att nå en förutsättningslös och balanserad förhandlingslösning.

K.  Ett balanserat och rättvist statsstöd för luftfarten på båda sidor av Atlanten har utmynnat i forskning och innovation, ökad säkerhet, förbättrade miljöresultat och ökad effektivitet i flygtransporterna.

L.  Medlemsstaternas finansiering för Airbus är strikt begränsad och återbetalningspliktig med ränta och påverkar helt klart inte Boeings förmåga att konkurrera, eftersom Airbus betalat tillbaka mer än 40 procent mer än vad man fått från medlemsstaternas regeringar sedan 1992 och hittills har man betalat tillbaka mer än 7 miljarder EUR.

M.  EU ifrågasätter olika förbjudna och åtalbara subventioner från USA:s federala, delstatsbaserade och lokala instanser till förmån för Boeing, till ett värde av 23,7 miljarder USD i icke återbetalningsskyldiga subventioner under de senaste två årtiondena och fram till 2024.

N.  Parlamentet bekräftar hur viktigt det är med rättvis och öppen konkurrens vid offentliga upphandlingsförfaranden och ser positivt på kontraktet som beviljats EADS tillsammans med Northrop Grumman för det amerikanska tankflygplansprogrammet, på neutrala kriterier som utformats för att identifiera och leverera den bästa och mest lämpliga utrustningen till det amerikanska luftförsvaret USAF.

O.  Parlamentet konstaterar dock mycket oroat de bittra attackerna från Boeing i syfte att försöka framställa EADS:s enheter och vissa medlemsstater som opålitliga affärspartner på luftfartsområdet och en säkerhetsrisk för USA:s militära beredskap, ett budskap som inte har gått obemärkt förbi i Europa.

P.  Rapporten från den amerikanska revisionsrätten (US Government Accountability Office), som stöder Boeings invändningar mot anbudsförfarandet är att betrakta som en utvärdering av enbart urvalsförfarandet och inte av flygplanets företräden. Parlamentet bekräftar sin övertygelse att det amerikanska försvarsministeriets upphandlingsförfarande ska gälla fullt ut för alla konkurrenter.

1.  Europaparlamentet framför följande rekommendationer till kommissionen när den på EU:s vägnar försvarar för medlemsstaternas och EU:s stora flygplansindustris intressen.

   a) Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att alla konkurrensfientliga åtgärder i lagstiftning eller verkställande politik som på ett otillbörligt sätt skulle begränsa EU-företags förmåga att konkurrera i civila eller militära program bemötas på lämpligt sätt från gemenskapen och dess medlemsstater.
   b) Parlamentet står helt och hållet bakom EU:s intressen i det pågående tvistlösningsförfarandet inför WTO och uppmanar kommissionen att fortsätta sina insatser på detta område. Parlamentet betvivlar dock att WTO-besluten i sig kommer att skapa den långsiktiga lösning som marknaden kräver som grund för en fredlig och rättvis konkurrens inom denna sektor, något som däremot en förhandlingslösning skulle kunna innebära.
   c) Parlamentet anser att utgångspunkten för alla samtal skulle behöva vara en förutsättningslös diskussion om villkoren för förhandlingarna, där båda sidor visar sin uppriktiga avsikt att komma fram till en pragmatisk balans mellan EU:s civila stöd och USA:s militärindustriella system och där man fastställer de aspekter av statlig inblandning som verkligen hindrar att lika villkor skapas.

2.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till Förenta staternas president och kongress.

(1) EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 235.


En europeisk strategisk plan för energiteknik
PDF 154kWORD 63k
Europaparlamentets resolution av den 9 juli 2008 om den europeiska strategiska planen för energiteknik (2008/2005(INI))
P6_TA(2008)0354A6-0255/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande "En europeisk strategisk plan för energiteknik (SET-planen): Mot en framtid med låga koldioxidutsläpp" (KOM(2007)0723) (SET-planmeddelandet),

–   med beaktande av den fullständiga konsekvensbedömningen (SEK(2007)1508), "Den tekniska planen" (SEK(2007)1510) och "Kapacitetsplanen" (SEK(2007)1511) som åtföljer SET-planmeddelandet,

-   med beaktande av kommissionens meddelande "Mot 20–20 till 2020: Europas möjligheter i samband med klimatförändringarna" (KOM(2008)0030),

-   med beaktande av konsekvensbedömningen av paketet med genomförandebestämmelser för EU:s mål i fråga om klimatförändringar och förnybar energi fram till 2020 (SEK(2008)0085),

-   med beaktande av kommissionens meddelande "Stöd till tidig demonstration av hållbar energiutvinning från fossila bränslen" (KOM(2008)0013),

-   med beaktande av kommissionens arbetsdokument "Stöd till el från förnybara energikällor" (SEK(2008)0057),

-   med beaktande av kommissionens meddelande "En energipolitik för Europa" (KOM(2007)0001),

-   med beaktande av kommissionens meddelande "Ekonomiska reformer och konkurrenskraft: det viktigaste i den europeiska konkurrenskraftsrapporten 2006" (KOM(2006)0697),

-   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om främjande av användningen av förnybar energi (KOM(2008)0019),

-   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/87/EG i avsikt att förbättra och utvidga gemenskapens system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser (KOM(2008)0016),

-   med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om geologisk lagring av koldioxid och ändring av rådets direktiv 85/337/EEG, 96/61/EG, direktiv 2000/60/EG, 2001/80/EG, 2004/35/EG, 2006/12/EG och förordning (EG) nr 1013/2006 (KOM(2008)0018),

-   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1982/2006/EG av den 18 december 2006 om Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013)(1),

-   med beaktande av rådets beslut 2006/976/Euratom av den 19 december 2006 om det särskilda programmet för genomförande av sjunde ramprogrammet (2007–2011) för Europeiska atomenergigemenskapens (Euratom) verksamhet inom området forskning och utbildning på kärnenergiområdet(2),

-   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut (EG) nr 1639/2006 av den 24 oktober 2006 om att upprätta ett ramprogram för konkurrenskraft och innovation (2007–2013)(3),

-   med beaktande av förslaget till rådets förordning om bildandet av det gemensamma företaget för bränsleceller och vätgas (KOM(2007)0571),

-   med beaktande av sin resolution av den 25 september 2007 om en färdplan för förnybar energi i Europa(4),

-   med beaktande av sin resolution av den 31 januari 2008 om en handlingsplan för energieffektivitet: att förverkliga möjligheterna(5),

-   med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2008 om den globala fonden för energieffektivitet och förnybar energi(6),

-   med beaktande av sin ståndpunkt av den 11 mars 2008 om Europeiska institutet för innovation och teknik(7),

-   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 8–9 mars 2007,

-   med beaktande av slutsatserna från rådets möte (transport, telekommunikation och energi) den 28 februari 2008 om den europeiska strategiska planen för energiteknik,

-   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Bryssel den 13–14 mars 2008,

-   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

-   med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0255/2008), och av följande skäl:

A.  Europaparlamentet, rådet och kommissionen har vid flera tillfällen betonat att hantering av klimatförändringarna, förbättring av energitryggheten och förstärkning av den europeiska ekonomins konkurrenskraft är målen för den europeiska energi- och klimatpolitiken.

B.  Hotet från klimatförändringarna fortsätter att växa och partsmötena COP14 i Poznan och COP15 i Köpenhamn kommer att vara avgörande för att åstadkomma ett internationellt avtal om klimatförändringar som kan ersätta Kyotoprotokollet.

C.  I Sternrapporten om klimatförändringarnas kostnader konstateras att det blir betydligt dyrare att inte vidta några åtgärder mot klimatförändringarna än att göra det.

D.  EU:s beroende av importerade fossila bränslen kan öka till 65 procent av den totala förbrukningen fram till 2030.

E.  Kommissionen har uppskattat att det kommer att kosta EU 70 000 000 000  EUR per år till 2020 att genomföra EU:s mål för minskade utsläpp av växthusgaser och förnybara energikällor.

F.  Att förbättra energieffektiviteten är en av de mest kostnadseffektiva åtgärderna för att minska utsläppen av växthusgaser.

G.  Forskning och teknisk utveckling är nyckeln till att uppnå målen med den europeiska energipolitiken.

H.  En bättre samverkan i EU:s framtida forskning om energiteknik kommer med nödvändighet att stimulera hållbar ekonomisk tillväxt, bidra till den europeiska ekonomins komparativa fördelar, förbättra sysselsättningen och sålunda bidra till att uppnå målen i Lissabonstrategin och motverka klimatförändringarna.

I.  I det sjunde ramprogrammet anslås endast 2 300 000 000 EUR till energiforskning under den sjuåriga perioden.

J.  Den privata sektorns investeringar i forskning om energiteknik är mycket begränsade i EU i jämförelse med de satsningar som görs av konkurrenter i tredje länder eller i andra sektorer inom EU.

K.  De offentliga och privata energiforskningsbudgetarna inom EU har minskat avsevärt sedan 1980-talet, och EU uppvisar dåliga resultat vid internationella jämförelser av innovationsindikatorer som baseras på utgiftsnivåer för teknisk forskning.

L.  Det är motiverat och nödvändigt med offentliga åtgärder till stöd för ny, mindre förorenande energiteknik eftersom denna inledningsvis är dyrare än den teknik som ersätts och därför vid marknadsetableringen kanske inte medför några handelsvinster eller leder till bättre priser för konsumenterna.

Behovet av en strategisk plan för energiteknik

1.  Europaparlamentet välkomnar den europeiska strategiska planen för energiteknik (SET) och anser att en europeisk energipolitik som får ett tillräckligt finansiellt stöd är avgörande för att uppnå EU:s energi- och klimatförändringsmål för 2020.

2.  Europaparlamentet betonar att EU måste uppfylla sina mål för minskade utsläpp av växthusgaser, energieffektivitet och förnybar energi senast 2020 och samtidigt upprätthålla en konkurrenskraftig och hållbar ekonomi. Parlamentet anser att innovativ, billig energiteknik med låga koldioxidutsläpp, energieffektivitet och förnybar energi måste utvecklas och tas i bruk för att minska kostnaderna för utsläppsminskning, skapa nya marknader för EU:s industri och säkra ett världsomfattande engagemang för att bekämpa klimatförändringarna.

3.  Europaparlamentet anser att det för att uppnå dessa mål är nödvändigt att minska kostnaderna för miljövänlig energi och stärka innovationen i energisektorn. Parlamentet anser att man därför måste förbättra tekniköverföringen från forskningscentrum till företag, förkorta tiden för marknadsetablering, råda bot på den nuvarande passiviteten i fråga om teknik och lagstiftning samt förbättra sammanlänkningen av näten.

4.  Europaparlamentet anser att det också krävs ny teknik, särskilt teknik för förnybar energi och energieffektivitet, för att underlätta diversifieringen av energikällor, minska energiefterfrågan och tillhandahålla renare och säkrare metoder för att använda inhemska resurser i syfte att öka energiförsörjningstryggheten. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en utvärdering av EU:s energiresurser.

5.  Europaparlamentet anser att SET-planen bör stödja många olika verksamheter som stimulerar en offentlig debatt om fördelarna med olika former av ny energiteknik, främst genom konsumentupplysning och informationskampanjer.

6.  Europaparlamentet anser att billigare och effektivare teknik med låga koldioxidutsläpp kan bidra till att möjliggöra ett nytt internationellt klimatförändringsavtal som kan ersätta Kyotoprotokollet.

Samordning och strategisk planering

7.  Europaparlamentet betonar behovet av att öka samordningen av strategisk energiteknik på olika nivåer och mellan olika parter. Parlamentet betonar även vikten av att undvika onödig byråkrati, skapa enkelhet och tydlighet och säkerställa en omfattande delaktighet för alla potentiella partner när samordningen förbättras, exempelvis genom den föreslagna Europeiska gemenskapens styrgrupp om strategiska energitekniker och den föreslagna europeiska alliansen för energiforskning, som borde vara öppna för alla europeiska forskningscentrum oavsett storlek och resurser.

8.  Europaparlamentet stöder inrättandet av en styrgrupp på hög nivå och ett insynsvänligt och lättillgängligt system för information om energiteknik, särskilt för små och medelstora företag, och begär att kommissionen håller parlamentet underrättat såväl om inrättandet av denna grupp och dess insatser som om informationsstrategin.

9.  Europaparlamentet konstaterar att de instrument som har utvecklats inom ramprogrammen (ERA-NET, NoE, ETP) kan användas för att stödja det framtida europeiska informationssystemet för energiteknik.

10.  Europaparlamentet betonar att ett samordnat samarbete med medlemsstaterna är nödvändigt för att uppnå de mål som fastställts samt maximera fördelarna och minska kostnaderna. Parlamentet anser att gemenskapsinstrument på medlemsstatsnivå, som exempelvis strukturfonderna, kan stärka forsknings-, utvecklings- och innovationskapaciteten på dessa områden.

11.  Europaparlamentet betonar att det är av avgörande betydelse att samordningen förbättras med tredjeländer och att det internationella samarbetet stärks så att det går att genomföra en samordnad och differentierad strategi för såväl utvecklade ekonomier som utvecklings- och tillväxtekonomier.

12.  Europaparlamentet betonar att kapaciteten hos EU:s forskningsbas måste bli större och att vidareutbildning och fortbildning är nödvändigt för att de mänskliga resurserna ska ha den omfattning och kvalitet som krävs för att man fullt ut ska kunna dra nytta av nya tekniska möjligheter. Parlamentet anser att en samlad strategi för alla särskilda program inom det sjunde ramprogrammet skulle kunna bidra till detta.

13.  Europaparlamentet påpekar risken för att nya initiativ dubblerar varandra och uppmanar kommissionen att överväga hur de nya europeiska näringslivsinitiativen kommer att passa ihop med de befintliga programmen, inklusive det sjunde ramprogrammet, och särskilt med de europeiska teknikplattformarna, de gemensamma teknikinitiativ som inrättats inom ramen för det sjunde ramprogrammet, ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation och Europeiska institutet för innovation och teknik samt dess kunskaps- och informationsgrupper om klimatförändringar och energi. Parlamentet uppmanar kommissionen att förklara hur de europeiska näringslivsinitiativen kommer att bidra till synergieffekter mellan gemenskapsnivån och den nationella nivån.

14.  Europaparlamentet påpekar återigen att SET-planen måste bidra till uppbyggnaden av kapacitet för forskning och innovation på energiområdet på EU-nivå. Parlamentet håller med kommissionen om att alleuropeisk forskningsinfrastruktur är en del av lösningen. Parlamentet ber därför Europeiska strategiska forumet för forskningsinfrastruktur att fastställa behovet av europeisk forskningsinfrastruktur på området för innovativ energiteknik, som exempelvis förnybar energiteknik.

15.  Europaparlamentet anser att de transeuropeiska energinäten och de förenklade förfarandena för godkännande inom denna sektor har en grundläggande roll i EU:s strategiska energipolitik.

Forskning och överföring av teknik

16.  Europaparlamentet betonar att den nödvändiga samordningen måste utvidgas till att omfatta de olika vetenskapliga och teknologiska områden som mot bakgrund av sin tvärvetenskapliga natur spelar en roll i forskningen om och utvecklingen av energiteknik. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av att stärka forskningen inom grundläggande vetenskaper som exempelvis biologi, informationsteknik, materialvetenskap och makroteknik.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta möjligheterna att utnyttja energiteknik i de nyligen anslutna medlemsstaterna och att införa stödmekanismer som baserar sig på EU:s strategier.

18.  Europaparlamentet betonar behovet av att förbättra överföringen av teknik från forskningscentrum till företag. Parlamentet kräver att det nya europeiska institutet för innovation och teknik spelar en roll på detta område.

19.  Europaparlamentet kräver att den privata sektorn investerar mer i forskningen och tar större risker, eftersom detta är en förutsättning för att EU ska bli ledande inom denna sektor.

Europeiska näringslivsinitiativ

20.  Europaparlamentet framhåller att stödet till teknik med låga koldioxidutsläpp för demonstrations- och kommersialiseringsfasen för ny decentraliserad förnybar teknik måste ökas och välkomnar därför de föreslagna europeiska näringslivsinitiativen. Parlamentet betonar dock att det också krävs ett ökat stöd till FoU i fråga om teknik som kommer att behövas på längre sikt, med särskild betoning på strategiskt betydelsefull teknik som exempelvis solenergiteknik, som kan leda till att Europa blir energioberoende på lång sikt.

21.  Europaparlamentet anser att de europeiska näringslivsinitiativen bör inriktas på de områden som har störst potential att bidra till att på en hållbar grund uppnå EU:s mål för klimatförändringar, energieffektivitet och förnybar energi samt att bidra till lägre kostnader och marknadsintroduktion på längre sikt.

22.  Europaparlamentet begär att man vid fastställandet av vilka europeiska näringslivsinitiativ som ska prioriteras ska ta hänsyn till livscykeln för varje teknik och dess inverkan på miljön i varje skede av produktionsprocessen. Parlamentet begär att man ska beakta möjligheterna att överföra denna teknik till utvecklingsekonomierna för att minska teknikklyftan i förhållande till dessa länder.

23.  Europaparlamentet efterlyser en ökad tekniköverföring mellan industriländerna och begär att man inleder vetenskapligt samarbete med andra industriländer i syfte att utveckla ny energiteknik.

24.  Europaparlamentet stöder kommissionens förslag att europeiska näringslivsinitiativ ska genomföras på olika sätt beroende på hur tekniken ser ut och anser att den typen av anpassningsmöjlighet skulle göra det möjligt att inrätta strategiska allianser mellan medlemsstater, lokala och regionala myndigheter, forskningscenter och den privata sektorn för att utveckla en viss teknik. Parlamentet uppmanar dessa organ att skyndsamt utveckla förslag till europeiska näringslivsinitiativ tillsammans.

25.  Europaparlamentet stöder helhjärtat förslagen till europeiska näringslivsinitiativ i fråga om vindkraft, solkraft, bioenergi, avskiljning, transport och lagring av koldioxid, elnät och fissionsteknik.

26.  Europaparlamentet begär att framför allt forskningen om biobränslen intensifieras, för att säkerställa att biobränsleproduktionens samlade miljöeffekt blir entydigt positiv.

27.  Europaparlamentet konstaterar att det är viktigt att utveckla storskalig omvandling av biomassa till gas för att producera vätgasbränslen och flytande syntetiska bränslen för en hållbar transportteknik.

28.  Europaparlamentet betonar att det europeiska näringslivsinitiativet om kärnklyvning bör möjliggöra kontinuitet och omfatta FoU-arbetet med tredje och fjärde generationens teknik.

29.  Europaparlamentet beklagar att man i den strategiska planen för energiteknik prioriterar åtgärder som inriktas på utbudet och inte tar upp fler åtgärder för att minska efterfrågan på energi, såsom energisparande och energieffektivitet.

30.  Europaparlamentet betonar att energieffektivitet bör lyftas fram mer i SET-planen eftersom detta område ger störst potential till kostnadseffektiva utsläppsminskningar på medellång sikt, särskilt inom byggsektorn, som står för 40 procent av EU:s totala energiförbrukning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga till energieffektiv teknik, inklusive kraftvärme och polygenerering, till de områden som omfattas av europeiska näringslivsinitiativ. Parlamentet instämmer i att energieffektivitet bör vara en av de prioriteringar som inbegrips i de europeiska näringslivsinitiativen.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att utöka de föreslagna europeiska näringslivsinitiativen till andra sektorer med stor potential för utsläppsminskningar, till exempel kraftvärme, vätgas, byggnads- och bostadsbranschen, uppvärmnings- och kylsystem, förbättrad infrastruktur för lagring och distribution av energi samt sammanlänkning av näten.

32.  Europaparlamentet anser att utvecklingen av tekniken för att avskilja och lagra koldioxid skulle kunna bidra till minskade växthusgasutsläpp, förutsatt att tekniken blir effektiv och säker. Parlamentet uppmanar kommissionen att underlätta genomförandet av de tolv föreslagna fullskaliga demonstrationsprojekten för avskiljning och lagring av koldioxid bland de europeiska näringslivsinitiativen. Stödet till ren kolteknik, till exempel omvandling från kol till gas, kommer att göra det enklare och billigare att börja använda teknik för att avskilja och lagra koldioxid och göra det möjligt att i framtiden göra detta obligatoriskt.

Finansiering

33.  Europaparlamentet ser fram emot kommissionens meddelande om finansiering av ny teknik med låga koldioxidutsläpp och av teknik för att avskilja och lagra koldioxid, och beklagar att detta meddelande inte offentliggjordes samtidigt som SET-planen.

34.  Europaparlamentet betonar att SET-planen inte bör finansieras genom omfördelning av medel som redan har anslagits till energi inom ramen för det sjunde ramprogrammet och ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation.

35.  Med tanke på hur angelägna klimatförändrings- och energifrågorna är anser Europaparlamentet att EU bör anslå betydande extra resurser till teknik för energieffektivitet och förnybar energi, och att dessa bör utnyttjas för att kunna bidra till att uppfylla EU:s mål till 2020.

36.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att snarast se till att det finns tillräcklig finansiering och stöd för FoU, demonstration och kommersialisering av ny teknik med låga koldioxidutsläpp och nollutsläpp av koldioxid så att minst 2 000 000 000 EUR per år ur EU:s budget används till stöd för denna teknik från och med 2009, oberoende av det sjunde ramprogrammet och ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att föreslå ytterligare finansiering vid halvtidsöversynen av finansieringsramen 2007–2013.

37.  Europaparlamentet anser att det är viktigt att öka och förbättra användningen av både de ekonomiska och mänskliga resurserna för att påskynda utvecklingen och spridningen av framtida miljövänlig teknik.

38.  Europaparlamentet understryker att man måste öka EU:s forskningskapacitet och efterlyser därför en höjning av anslagen för mänskliga resurser och utbildning inom energiteknikområdet. Parlamentet efterlyser också en bättre samordning av de ekonomiska instrumenten för utbildning och forskning på gemenskapsnivå och nationell nivå, särskilt sjunde ramprogrammet.

39.  Mot bakgrund av behovet av en större komplettering mellan EU-medlen stöder Europaparlamentet förslagen i kommissionens meddelande med titeln "Konkurrenskraftiga regioner i Europa genom forskning och innovation" (KOM(2007)0474). Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens praktiska handledning i samordning av EU-medel från regionala och nationella källor, EU-källor och Europeiska investeringsbanken på området för FoU och innovation. Parlamentet håller med kommissionen om att berörda parter på ett bättre sätt bör informeras om innehållet i artikel 54.5 i rådets förordning (EG) nr 1083/2006(8) om användningen av finansiering från två olika gemenskapskällor för samma stödberättigande kostnader.

40.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, när man presenterar finansieringsplanen, förklara var gemensamma EU-åtgärder tillför mervärde inom de olika tekniksektorerna och beskriva de slutsatser som dragits när det gäller hållbarheten hos olika former av teknisk utveckling.

41.  Europaparlamentet konstaterar att finansieringen måste utnyttjas i partnerskap med näringslivet för att dra fördel av privata investeringar i teknik med låga koldioxidutsläpp. Parlamentet betonar att det krävs en tydlig långsiktig vision och finansieringsram med stöd från finansiella institutioner som EIB för att ge partner inom den privata sektorn tillräckligt stor trygghet för att göra investeringar. Små och medelstora företag måste också involveras, särskilt i teknik för fjärrenergisystem.

42.  Europaparlamentet konstaterar att enligt den föreslagna revideringen av EU:s system för handel med utsläppsrätter kan auktionsintäkter komma att bli en viktig källa till finansiering av en ökad energiförsörjningtrygghet för EU, samtidigt som man uppnår målen för klimat, energieffektivitet och förnybara energikällor.

o
o   o

43.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 412, 30.12.2006, s. 1.
(2) EUT L 400, 30.12.2006, s. 404.
(3) EUT L 310, 9.11.2006, s. 15.
(4) Antagna texter, P6_TA(2007)0406.
(5) Antagna texter, P6_TA(2008)0033.
(6) Antagna texter, P6_TA(2008)0096.
(7) Antagna texter, P6_TA(2008)0081.
(8) EUT L 210, 31.7.2006, s. 25. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1989/2006 (EUT L 411, 30.12.2006, s. 6).


EU:s hantering av nationella placeringsfonder
PDF 111kWORD 34k
Europaparlamentets resolution av den 9 juli 2008 om nationella placeringsfonder
P6_TA(2008)0355B6-0304/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande "En gemensam europeisk hållning till nationella placeringsfonder" (KOM(2008)0115),

–   med beaktande av Internationella valutafondens (IMF) pågående arbete och särskilt arbetet i den internationella arbetsgruppen för nationella placeringsfonder,

–   med beaktande av den rapport från investeringskommittén inom Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) som antogs den 4 april 2008,

–   med beaktande av artiklarna 64 och 65 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (f.d. artiklarna 57 och 58 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen,

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Nationella placeringsfonder har varit aktiva på de globala finansmarknaderna i mer än 50 år.

B.  Inga störningar på finansmarknaderna kan tillskrivas de nationella placeringsfondernas verksamhet.

C.  De nationella placeringsfondernas ägarstruktur gör att de inte omfattas av EU:s regelverk för finansmarknaderna.

D.  De nationella placeringsfonderna har i sin investeringsstrategi visat att de föredrar långsiktiga stabila investeringar.

E.  Det finns vissa frågetecken när det gäller bristen på insyn och öppenhet inom vissa nationella placeringsfonder avseende deras tillgångar, investeringsstrategier, vinster och styrningsstrukturer.

F.  Under den senaste finanskrisen ingrep nationella placeringsfonder för att rädda vissa större finansinstitut från att gå i konkurs.

G.  De nationella placeringsfonderna har en betydande tillväxtpotential.

H.  Europeiska unionen bör även i fortsättningen fullt och fast förbinda sig att föra en politik för öppenhet när det gäller investeringar och fria kapitalrörelser.

1.  Europaparlamentet anser att de nationella placeringsfonderna inte har förorsakat några störningar på kapitalmarknaderna, men deras struktur, storlek och snabba tillväxt gör att en ordentlig analys av deras roll och inflytande är nödvändig. Parlamentet erkänner att deras syn på transparens och styrning skiljer sig åt.

2.  Europaparlamentet är oroat över att bristen på insyn och öppenhet i vissa nationella placeringsfonder eventuellt inte gör det möjligt att ordentligt begripa deras strukturer och drivkrafter. Parlamentet anmodar kommissionen att erkänna det faktum att insyn och redovisning av information utgör en nyckelprincip för att det ska upprättas verkligt likvärdiga förutsättningar på marknaderna och för att marknaderna i allmänhet ska fungera friktionsfritt.

3.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande om de nationella placeringsfonderna i vilket vikten av öppna marknader framhålls och kommissionens åtagande om en global lösning bekräftas. Parlamentet noterar de olika initiativen både på nationell nivå och i internationella forum för att öka transparensen och förbättra styrningen samt uppmanar kommissionen till nära samarbete med IMF och OECD för att upprätta en internationell uppförandekodex.

4.  Europaparlamentet anser dock att kommissionens meddelande om nationella placeringsfronder bör ses som ett första steg och begär därför att kommissionen ska övervaka de nationella placeringsfondernas verksamhet och spela sin samordnande roll för att se till att nationella initiativ inte strider mot åtagandet om öppenhet för investeringar och inte äventyrar Europeiska unionens ställning på de globala marknaderna.

5.  Europaparlamentet begär att kommissionen ska genomföra en analys av de instrument som står till Europeiska unionens förfogande i fördragen och i befintlig lagstiftning – exempelvis insynskrav, rösträtter, aktieägares rättigheter och gyllene aktier – vilka skulle möjliggöra någon form av åtgärd i händelse av att ägarskapsproblem uppstår till följd av nationella placeringsfonders investeringar.

6.  Europaparlamentet begär att rådet och kommissionen bedömer det handlingsutrymme som återstår för EU-institutionerna enligt artiklarna 64 och 65 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i syfte att verifiera alternativen för samordnade insatser på EU-nivå, vilka är av grundläggande betydelse för EU-intressena och för att den inre marknaden ska fungera väl. Parlamentet begär att kommissionen ska utarbeta en förteckning över sektorer som skulle kunna omfattas av bestämmelserna i artikel 65 om allmän ordning.

7.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att genomföra en grundlig analys av hur de globala finansmarknaderna fungerar samt att fastställa och verka för en stark EU-vision, som tar hänsyn till globala initiativ, om de principer och regler som bör styra marknaderna. En gemensam ståndpunkt av detta slag skulle stärka EU:s ställning i internationella forum. Kommissionen anmodas att när så är lämpligt tillämpa ömsesidighetsprincipen.

8.  Europaparlamentet är oroat över oljepriset och dess konsekvenser för eurons växelkurs mot dollarn, eftersom vinsterna från oljan ofta återinvesteras via nationella placeringsfonder i tillgångar i euro och i marknader i euroområdet i allmänhet.

9.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.


Mot en ny kultur för rörlighet i städer
PDF 230kWORD 62k
Europaparlamentets resolution av den 9 juli 2008 om temat "Mot en ny kultur för rörlighet i städer" (2008/2041(INI))
P6_TA(2008)0356A6-0252/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av grönboken "Mot en ny kultur för rörlighet i städer" (KOM(2007)0551),

–   med beaktande av vitboken "Den gemensamma transportpolitiken fram till 2010: Vägval inför framtiden" (KOM(2001)0370),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Hållbara transporter för ett rörligt Europa – Halvtidsöversyn av EU-kommissionens vitbok från 2001 om den gemensamma transportpolitiken" (KOM(2006)0314),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "För ett Europa med säkrare, renare och effektivare rörlighet. Första rapporten om initiativet Den intelligenta bilen" (KOM(2007)0541),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Ett konkurrenskraftigt motorfordonsregelverk för tjugohundratalet: Kommissionens ställningstagande till slutrapporten från högnivågruppen CARS 21 (Ett bidrag till EU:s strategi för tillväxt och sysselsättning)" (KOM(2007)0022),

–   med beaktande av kommissionens meddelande om initiativet "Den intelligenta bilen". "Att öka medvetenheten om IKT:s betydelse för smartare, säkrare och renare fordon" (KOM(2006)0059),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Godslogistik i Europa – Nyckeln till hållbar rörlighet" (KOM(2006)0336),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Handlingsplan för godslogistik" (KOM(2007)0607),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "Om den temainriktade strategin för stadsmiljön" (KOM(2005)0718),

–   med beaktande av kommissionens förslag och riktlinjer samt Europaparlamentets yttranden avseende strukturfonderna, Sammanhållningsfonden och sjunde ramprogrammet för forskning,

–   med beaktande av det ändrade förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon (KOM(2007)0817),

–   med beaktande av sin resolution av den 20 februari 2008 om bidraget till diskussionerna om Lissabonstrategin vid Europeiska rådets vårmöte 2008(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 12 juli 2007 om hållbara transporter för ett rörligt Europa(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2008 om CARS 21: Ett konkurrenskraftigt motorfordonsregelverk(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 5 september 2007 om Godslogistik i Europa – Nyckeln till hållbar rörlighet(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 26 september 2006 om den temainriktade strategin för stadsmiljön(5),

–   med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om "Rörlighet i städer",

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism samt yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för regional utveckling (A6-0252/2008), och av följande skäl:

A.  Stadsområdena (städerna och deras omgivningar) är i många avseenden av yttersta vikt för EU-medborgarnas liv. Trots deras olika storlek och struktur konfronteras stadsområdena med liknande problem och utmaningar när det gäller föroreningar, trafikstockningar, buller och trafiksäkerhet till följd av rörligheten i stadsområdena.

B.  Det finns ett stort behov av nytänkande och innovativa lösningar när det gäller rörligheten i städerna, eftersom stadstrafiken i stor utsträckning bidrar till klimatförändringar, föroreningar och andra miljöproblem och med hänsyn till de relaterade negativa effekterna på livskvaliteten och stadsborna. Dessa problem måste tacklas om en övergripande EU-strategi för att bekämpa klimatförändringen och andra miljöproblem ska bli framgångsrik.

C.  Det är viktigt att ansvaret delas på lämpligt sätt mellan EU, städerna och kommunerna, och i detta sammanhang bör EU ha en klart definierad roll. I linje med principen om bättre lagstiftning och subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna bör gemenskapsåtgärder på området för rörlighet i städerna endast vidtas när det finns ett tydligt mervärde på EU-nivå.

D.  Principerna för EU:s inre marknad bör även beaktas på området för rörlighet i städerna.

E.  Europeiska städer och kommuner bör kunna välja mellan många flexibla instrument för att sammanställa en skräddarsydd "policymix" och ta fram integrerade, hållbara, socialt effektiva och ekonomiskt livskraftiga lösningar på sina rörlighetsproblem. Bättre logistiska lösningar och en övergång till mer hållbara transportslag bör eftersträvas på alla transportområden (fotgängare, cyklister, offentliga och privata passagerartransporter, leverans av varor och tjänster) för att göra stadskärnorna mer lättillgängliga och säkra en flytande trafik, vilket är av största betydelse för boende, besökare, pendlare, producenter och varu- och tjänsteleverantörer, särskilt små och medelstora företag. Det är särskilt viktigt att de valda instrumenten är förenliga med varandra så att myndigheterna i ett senare skede kan utföra en gränsöverskridande övervakning av vägtrafikbrott i stadsområden.

F.  EU:s politik i fråga om stadstransporter måste ta hänsyn till den ekonomiska, sociala, regionala och miljömässiga sammanhållningen. Man bör särskilt beakta de särskilda problemen och förutsättningarna i de nya medlemsstaterna.

G.  Särskild uppmärksamhet bör fästas vid behoven för arbetstagare (pendlare), personer med funktionshinder, barn (barnvagnar), de minst gynnade befolkningsgrupperna och äldre. Man bör hålla i åtanke att den snabbt åldrande europeiska befolkningen medför demografiska förändringar och nya behov när det gäller rörligheten i samhällena.

H.  Det är mycket viktigt att följa ett nytt tillvägagångssätt i den strategiska planeringen för stadsområdena för att föregripa de utmaningar på området för miljö, energi och rörlighet som kommer att uppstå inom de kommande årtiondena.

I.  Internaliseringen av externa kostnader är ett viktigt steg på vägen mot ökad kunskap om kostnaderna inom transportsektorn. Man bör undersöka möjligheterna till korssubventionering av hållbara transportkoncept i städerna i syfte att säkra en rättvis behandling av både godstransporter och passagerartransporter och av de olika transportformerna. Det krävs insatser för att utveckla nya finansiella instrument och för att bättre och oftare utnyttja befintliga finansiella instrument såsom strukturfonderna och Sammanhållningsfonden för att hitta lösningar för hållbar rörlighet i städer.

Europeiska unionens roll

1.  Europaparlamentet välkomnar den ovannämnda grönboken som ett lämpligt diskussionsunderlag. Parlamentet välkomnar även att berörda parter i stor utsträckning deltar i opinionsbildningsprocessen och i utarbetandet av EU:s framtida politik för transporter i städerna.

2.  Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att tydligt avgränsa EU:s ansvarsområden i linje med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, som fastställs i fördragen. Parlamentet erkänner principen att de lokala myndigheterna är fria att anta sin egen rörlighetspolitik, förutsatt att de inte överskrider befintlig nationell lagstiftning och gemenskapslagstiftning. Parlamentet förväntar sig samtidigt - i enlighet med ovannämnda principer - att medlemsstaterna, städerna och kommunerna är medvetna om sitt eget ansvar för att bättre organisera och planera rörligheten i städerna. Parlamentet medger dock att gemensamma åtgärder på området för rörlighet i städerna inom gemenskapen kan medföra ett klart mervärde inom vissa områden.

3.  Europaparlamentet anser att EU bör utarbeta en allmän strategi för rörlighet i städerna, som leder till en mer rationell användning av privatbilar och främjar en övergång mot hållbara transportslag, i linje med sina åtaganden för miljöskydd och minskning av växthusgasutsläppen.

4.  Europaparlamentet anser att det krävs åtgärder på EU-nivå inom följande områden och kräver

   att man utvecklar ett integrerat helhetskoncept för rörlighet i städerna, vilket ska fungera som en gemensam referensram för europeiska, nationella, regionala och lokala aktörer (kommuner, medborgare, näringsliv och industri); konceptet bör grundas på principen om EU:s inre marknad för hållbar rörlighet och bör beakta städernas livskraft och konsekvenserna för demografin (utflyttning från städerna); städerna och stadsområdena bör på så sätt stimuleras till att utforma integrerade och övergripande hållbara planer för rörligheten i städerna, med tonvikten på långsiktig stadsplanering; i detta avseende uppmanas kommissionen att undersöka hur man kan koppla de hållbara planerna för rörligheten i städerna till EU:s samfinansiering av transportprojekt i städer med mer än 100 000 invånare och till EU:s lagstiftning, beslut och mål för minskningen av olyckor, koldioxidutsläpp, lokala avgasutsläpp och buller,
   att man tar fram och effektivt sprider tillförlitliga och jämförbara uppgifter om alla aspekter som rör rörlighet i och kring städer med hänsyn tagen till framtida förändringar av ramvillkoren (t.ex. demografiska förändringar, ekonomisk tillväxt och klimatförändringar),
   att man sammanställer en förteckning över gällande gemenskapsbestämmelser som direkt eller indirekt berör rörligheten i städerna, och att man samtidigt undersöker om det finns möjlighet till förbättring och förenkling,
   att man utvärderar medlemsstaternas införlivande och tillämpning av gemenskapslagstiftningen på området för stadstransporter, särskilt passagerartransporter,
   att man tar fram en lista över lokala initiativ som har tagits för att hantera vissa av de problem som behandlas i grönboken (t.ex. vägtullar, miljözoner, säkra kollektivtransporter, skydd av cyklister, etc.); parlamentet hoppas att denna lista kan utgöra grunden för ett utbyte av bästa praxis inom dessa områden,
   att man övervakar lokala åtgärder med anknytning till tillträdet till stadskärnor, för att undvika nya handelshinder inom EU:s inre marknad,
   att man upprättar en "europeisk plattform för rörlighet i städerna" eller något annat effektivt forum som sammanför alla uppgifter, bästa praxis och politisk information om rörlighet i städerna på ett överskådligt sätt, för att ge medborgare och politiska beslutfattare enkel tillgång till central information som krävs för att utveckla politiken om rörlighet i städerna; parlamentet betonar att en sådan plattform, för att undvika byråkrati, bör i så stor utsträckning som möjligt utnyttja befintliga databaser, resurser och institutioner,
   att man bedömer de externa kostnaderna för olika transportslag samt undersöker möjligheten att internalisera dem.

5.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna verka för att övervinna nationella hinder för stadsprojekt, dock utan att föreslå EU-lagstiftning som skulle kunna begränsa den lokala flexibilitet som krävs för att lösa problem med rörlighet.

Lagstiftning

6.  Europaparlamentet anser det nödvändigt att EU tar hänsyn de särskilda krav stadstransporter ställer på de politiska områden där unionen fungerar som lagstiftare (t.ex. budgetpolitik, miljöpolitik, social- och arbetsmarknadspolitik, konkurrenspolitik, industripolitik, regional- och sammanhållningspolitik, transport- och trafiksäkerhetspolitik och energipolitik).

Standardisering och harmonisering

7.  Europaparlamentet kräver särskilda europeiska standardiserings- och harmoniseringsregler och/eller riktlinjer för standardisering och harmonisering, som i första hand omfattar

   utformning och utnyttjande av miljözoner och vägtullar; parlamentet anser att beslutet om att införa dessa åtgärder bör fattas på lokal nivå med hänsyn till varje stadsområdes särskilda situation; i enlighet med principen för EU:s inre marknad bör särskild tonvikt läggas vid samverkande strukturer för att möjliggöra ett fritt trafikflöde och undvika avvikande initiativ i olika medlemsstater,
   tekniska och organisatoriska krav på driftskompatibiliteten för olika transportslag, såväl för passagerare som för gods,
   rörligheten för personer med funktionshinder, äldre, personer med små barn och de minst gynnade befolkningsgrupperna,
   förbättring av trafiksäkerheten i enlighet med europeisk och nationell lagstiftning,
   tillgång till och driftskompatibilitet hos teknik för intelligenta transportsystem för användning inom hela EU.

Spridning och utbyte av bästa metoder

8.  Europaparlamentet efterlyser dessutom lämpliga åtgärder för att främja utbyte av bästa metoder, framför allt när det handlar om

   optimering av användningen av befintlig infrastruktur, exempelvis genom flexibla koncept för användningen av vägarna,
   antagande av kombinerade transport- och rörlighetskoncept (vägar, järnvägar, vattenvägar),
   integrerade biljett- och faktureringssystem som förenklar tillgången till, och olika sätt att använda, olika transportslag,
   skräddarsydda hållbara rörlighetsplaner och stödåtgärder för fysisk planering och stadsplanering ("de korta avståndens stad"), med deltagande på ett tidigt stadium av alla berörda parter,
   riktlinjer för att säkra interinstitutionellt samarbete mellan alla avdelningar inom lokala och regionala myndigheter och allmännyttiga företag vid planering av projekt i stadsområden,
   innovativa lösningar för effektiva godstransporter, särskilt för varudistributionen i städerna, inklusive pålitliga last- och avlastningssystem för att underlätta verksamheten på de sista sträckorna,
   hållbara transporttjänster för att säkra rörligheten för turister i stadsområden och förorter,
   riktlinjer för en miljömedveten offentlig upphandlingspolitik,
   bättre utformning av rena kollektiva passagerartransporter med fokus på effektivitet, attraktionskraft, minskning av utsläppen och tillgänglighet, inklusive för funktionshindrade personer och personer med nedsatt rörlighet, samt med fokus på säkerhet,
   främjande av hållbara rörlighetskedjor: gång-cykling-bildelning-samåkning-taxi-kollektiv/offentlig rörlighet,
   organisering av närtransporterna på ett bättre sätt,
   trafikförvaltningsåtgärder som optimerar logistik- och rörlighetshanteringen för att minska och/eller undvika transporter, t.ex. distansarbete eller flexibla arbets- och undervisningstider,
   åtgärder för att främja virtuell rörlighet, till exempel e-lärande, e-banktjänster, teleshopping och telekonferenser,
   inrättande av miljözoner och vägtullar,
   regler och rutiner för parkering, såsom införande av parkeringsvägledningssystem,
   förbättring och spridning av användningen av intelligenta transportsystem.

9.  Europaparlamentet efterlyser bredast möjliga spridning av information om frågor som rör rörlighet i städerna, såsom statistik från Eurostat och Care (gemenskapsdatabas för trafikolyckor). Parlamentet kräver att tillgången till Care-databasen öppnas, eftersom denna databas skulle vara ett kraftfullt verktyg för utbyte av information och expertis bland de yrkesverksamma inom transportområdet.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja de lokala myndigheterna genom att främja pilotprojekt och försöksprojekt, särskilt när det gäller tillämpningen av en integrerad strategi i frågor som gäller rörlighet i städerna, samt ge stöd till forskning om stadsplanering.

Forskning och utveckling

11.  Europaparlamentet betonar behovet av forskning och utveckling på området för hållbara transporter, särskilt behovet av att främja tekniska framsteg i utvecklingen av ren fordonsteknik. Kommissionen och rådet uppmanas att investera i rena, effektivare, konsumentinriktade och säkra stadstransportsystem, och att vidta åtgärder för att skapa en marknad för sådana system.

12.  Europaparlamentet påpekar att EU måste delta i utvecklingen och främjandet av intelligenta transportsystem och i finansieringen av innovativ teknik, eftersom detta i stor utsträckning kan bidra till att bland annat öka trafiksäkerheten, trafikflödet och den logistiska effektiviteten. Parlamentet anser därför att EU bör stödja vidareutvecklingen av sådana system och framför allt arbeta för att de får en ökad användning.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta tillgängliga och inbördes förenliga förteckningar över forsknings- och utvecklingsprojekt om rörlighet i städer inom EU:s olika ramprogram, och ange eventuella exempel som tillämpats i praktiken.

Samordning mellan myndigheter

14.  Europaparlamentet understryker att utbyte av bästa praxis för rörlighetshantering och bättre samordning är mycket viktigt för att förbättra stadstransporterna och rörligheten, eftersom man har konstaterat en brist på lämplig ansvarsfördelning, bristande samordning mellan olika lokala, regionala och nationella myndigheter samt otillräcklig samordning vid planering av transportsystem i städer och förorter och på landsbygden. Parlamentet påpekar att dålig samordning mellan lokala myndigheter leder till högre leveranskostnader, mer trafik och därför också mer miljöföroreningar.

15.  Europaparlamentet efterlyser bättre samordning mellan lokala närmyndigheter för att säkra en viss grad av konsekvens och en hållbar och harmonisk utveckling av lokal och regional transportinfrastruktur i gränsöverskridande områden och på andra platser.

Integrerad strategi

16.  Europaparlamentet anser att stadsutvecklingen och stadsplaneringen måste utföras på ett integrerat sätt, där man tar hänsyn till aktuella och framtida transportbehov i städer. Inrättandet av snabbtågsförbindelser mellan stadskärnor och båt-, järnvägs- och flygterminaler och särskilt i avsides belägna regioner bör vara en prioritering vid storskalig stadsplanering och modernisering.

17.  Europaparlamentet påminner om att man mot bakgrund av den allt snabbare urbaniseringen i högre grad bör uppmärksamma förorter och stadsområden.

Medborgarnas ansvar

18.  Europaparlamentet understryker den enskilde medborgarens ansvar och anser att det är nödvändigt att uppmuntra medborgarna till att kritiskt ifrågasätta sitt beteende som trafikanter och att om möjligt aktivt delta i lokala forum för rörlighet i städerna. Parlamentet anser att de flesta medborgare kan ändra sina vanor, t.ex. när det gäller användningen av privata bilar och alternativa transportsätt (gå, cykla eller kollektivtransporter), och därmed personligen bidra till att göra staden renare och bättre att leva i. Parlamentet kräver att andra rörlighetsalternativ tillhandahålls av nationella, regionala och lokala myndigheter för att underlätta dessa ändringar. De europeiska, nationella, regionala och lokala myndigheterna uppmanas dessutom att utöka utbildnings- och informationskampanjerna för att göra medborgarna mer medvetna om sitt beteende i trafiken. Parlamentet betonar att utbildningskampanjer är särskilt viktiga för den yngre generationen.

19.  Europaparlamentet belyser i detta sammanhang den betydelse och den växande framgång som den "bilfria dagen" har i samband med den europeiska mobilitetsveckan. Under 2007 deltog 1909 städer från 23 medlemsstater i detta initiativ. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att fortsätta uppmuntra detta initiativ och arbeta för att det ska få stor spridning.

20.  Europaparlamentet anser att en undersökning måste genomföras för att ta fram detaljerad information om alla aspekter av medborgarnas val och möjligheter när det gäller rörlighet i städerna (privat- respektive kollektivtransport). Parlamentet efterlyser ny och standardiserad insamling av uppgifter om frågor som behandlats i mindre utsträckning, såsom fotgängares och cyklisters beteende och medborgarnas motivation för att använda vissa transportslag i stället för andra.

Finansiering

21.  Europaparlamentet anser att EU i stor utsträckning kan bidra till finansieringen av åtgärder på området för transport av passagerare och gods i städerna, t.ex. med medel från strukturfonderna och Sammanhållningsfonden, och uppmanar kommissionen att axla sitt ansvar på det här området. Parlamentet hänvisar till medlemsstaternas finansieringsansvar enligt gemenskapsrätten för åtgärder på miljö- och transportområdet.

22.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla specifika marknadsekonomiska instrument för att skapa en balanserad och fördelaktig ram för hållbar rörlighet i stadsområden.

23.  Europaparlamentet kräver i samband med den kommande översynen av EU:s budget att finansieringen av projekt med EU-medel i framtiden i större utsträckning ska omfattas av villkor och krav avseende hållbara transporter och miljöskydd, och anser att detta är ett lämpligt instrument för att främja miljövänliga och brett tillgängliga transportkoncept.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att själv eller tillsammans med t.ex. Europeiska investeringsbanken, undersöka de nuvarande och framtida möjligheterna för att finansiera stadstransporter. Parlamentet föreslår att man utarbetar omfattande riktlinjer som på ett systematiskt sätt redogör för de medel som står till förfogande för stadstransporter. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att undersöka frågan om korssubventioneringar på transportområdet för att säkra en rättvis behandling mellan alla transportslag och mellan passagerar- och godstransporter. Alla aspekter av offentlig-privata partnerskap och deras eventuella bidrag till hållbar rörlighet i städerna bör dessutom utvärderas.

25.  Europaparlamentet uppmanar Europaparlamentets presidium och dess tjänsteavdelningar att föregå med gott exempel genom att genomföra sina egna beslut och utöka åtgärderna för rörlighetshantering för parlamentsledamöter, tjänstemän och besökare, i syfte att integrera hållbar rörlighet inom ramen för EMAS-förordningen.

o
o   o

26.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P6_TA(2008)0057.
(2) Antagna texter, P6_TA(2007)0345.
(3) Antagna texter, P6_TA(2008)0007.
(4) Antagna texter, P6_TA(2007)0375.
(5) EUT C 306 E, 15.12.2006, s. 182.


ECB:s årsrapport för 2007
PDF 132kWORD 49k
Europaparlamentets resolution av den 9 juli 2008 om ECB:s årsrapport för 2007 (2008/2107(INI))
P6_TA(2008)0357A6-0241/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av Europeiska centralbankens (ECB) årsrapport 2007,

–   med beaktande av artikel 113 i EG-fördraget,

–   med beaktande av artikel 15 i protokollet om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken, som bifogas EG-fördraget,

–   med beaktande av sin resolution av den 2 april 1998 om demokratisk insyn i den tredje etappen av EMU(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 20 februari 2008 om de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning (del: allmänna riktlinjer för medlemsstaternas och gemenskapens ekonomiska politik): start för den nya treårsperioden (2008–2010)(2),

–   med beaktande av kommissionens meddelande "(EMU@10: framsteg och utmaningar efter 10 år av den ekonomiska och monetära unionen)" (KOM(2008)0238),

–   med beaktande av ECB:s översyn av den finansiella stabiliteten från december 2007 och ECB:s rapport om den finansiella integrationen i Europa från april 2008,

–   med beaktande av kommissionens ekonomiska vårprognos 2008–2009,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A6-0241/2008), och av följande skäl:

A.  Under 2007 ökade BNP i euroområdet med 2,6 procent (jämfört med 2,7 procent under 2006) trots ökad osäkerhet på grund av den finansiella oron under andra halvåret.

B.  Inflationstakten var 2,1 procent, jämfört med 2,2 procent under 2006, trots en ekonomisk situation som präglades av betydande prisökningar.

C.  ECB fortsatte att anpassa räntenivåerna under 2007, till 4,0 procent i juni 2007 från 3,5 procent i december 2006, och behöll denna nivå under andra halvåret.

D.  Internationella valutafonden och OECD har i uttalanden uppmanat till stor försiktighet när det gäller räntehöjningar inom euroområdet.

E.  Under 2007 steg eurons växelkurs med 6,3 procent i nominella faktiska termer. Denna ökning var särskilt tydlig i jämförelse med US-dollarn (11,8 procent).

F.  Finansiell oro och omfattande globala obalanser utgör en risk för den globala ekonomiska tillväxten och växelkursutvecklingen.

G.  Euroområdets inflation förväntas öka till mellan 2,0 och 3,0 procent under 2008, vilket i stor utsträckning avspeglar den nuvarande trenden med stigande råvarupriser, innan den faller till en mer dämpad nivå på mellan 1,2 procent och 2,4 procent 2009.

H.  Huvudsyftet med ECB och Europeiska centralbanksystemet (ECBS) enligt artikel 105 i EG-fördraget är att bevara prisstabiliteten samtidigt som man stöder gemenskapens allmänna ekonomiska politik. Europaparlamentet erkänner ECB:s och ECBS:s totala oberoende i det sammanhanget.

I.  ECB:s dilemma är att den måste möta utmaningarna från en stigande inflation och de första tecknen på en ekonomisk avmattning på grund av de senaste månadernas ekonomiska oro.

J.  Parlamentet vill bidra till att stärka ECB:s och euroområdets roll och internationella auktoritet på den internationella arenan.

ECB i dag

1.  Europaparlamentet välkomnar att både ECB och euron tio år efter införandet av Ekonomiska och monetära unionen (EMU) är högt respekterade och allmänt accepterade i den globala ekonomin och konstaterar att euron har blivit en globalt gångbar valuta som nästan har samma ställning som US-dollarn.

2.  Europaparlamentet påminner om att EG-fördraget uttryckligen skiljer mellan ECB:s prisstabilitetsmål å ena sidan och stödet för den allmänna ekonomiska politiken å den andra, och att de två målen därför inte kan betraktas som utbytbara. Parlamentet erkänner ECB:s totala oberoende när den ska fullgöra detta dubbla mandat, och välkomnar att ECB genom Lissabonfördraget skulle bli en EU-institution som är juridisk person och som har en klart etablerad oberoende politisk och finansiell ställning. Parlamentet anser att erkännandet av ECB som en EU institution ökar det ansvar som åligger parlamentet, och framför allt dess utskott med ansvar för ekonomi och valutafrågor, såsom en institution inför vilken ECB är ansvarsskyldig för sina beslut i penningpolitiska frågor.

3.  Europaparlamentet välkomnar Cypern och Malta till EMU och noterar deras framgångsrika anslutning.

Finansiell stabilitet

4.  Europaparlamentet erkänner ECB:s utmärkta insats för att bemöta den finansiella oro som utlösts av Förenta staternas kris på bolånemarknaden, särskilt den operation som inleddes den 9 augusti 2007, som gav marknaderna likviditet till ett belopp av 95 miljarder EUR som ett anbud till fast ränta på 4,00 procent enligt samma förfarande som för ECB:s normala marknadsoperationer. Tillsammans med finjusteringstransaktioner och efterföljande omfattande refinansieringstransaktioner på veckobasis lyckades ECB genom denna operation stabilisera den mycket kortfristiga räntan. Detta bekräftar återigen värdet av en gemensam penningpolitik genom ECB, som stabiliserar ekonomin under perioder av instabilitet.

5.  Europaparlamentet håller med ECB om att de finansiella instrumentens ökande komplexitet och oklarheten kring de finansiella institutionernas exponering kan leda till ökad osäkerhet om graden av risk, vem som i slutändan står för risken och de potentiella förlusternas omfattning.

6.  Europaparlamentet framhåller behovet av att inrätta en EU-ram för finansiell övervakning och understryker att även om EG-fördraget inte ger ECB något direkt ansvar för övervakningen av kreditinstitutionerna och det finansiella systemets stabilitet, så finns det ett behov av att låta ECB delta aktivt i övervakningen.

7.  Europaparlamentet anser att ECB har stärkts av sin framgångsrika hantering av den nuvarande finanskrisen. Parlamentet välkomnar ECB:s ökade trovärdighet och internationella erkännande. Parlamentet uppmanar Eurogruppen att följa ECB:s exempel och öka sina expertkunskaper och sin samordning i frågor som gäller reglering och övervakning av finansmarknader.

8.  Europaparlamentet belyser det ökade behovet av samarbete mellan centralbankerna och tillsynsmyndigheterna för att upprätthålla stabiliteten på finansmarknaderna, särskilt med hänsyn till de alltmer integrerade finansiella systemen. ECB uppmanas att fortsätta verka för bättre integration och kommunikation inom EU samt i EU:s förbindelser med andra centralbanker och relevanta institutioner, särskilt när det gäller förbindelserna med Bank of England, eftersom London är det viktigaste finanscentrumet inom Europeiska unionen. Parlamentet uppmanar ECB att spela en aktiv roll i de olika forum där man diskuterar ändringar i tillsynen, såsom uppföljningen av Lamfalussy-processen.

9.  Europaparlamentet erkänner att stora centralbanker såsom ECB och Förenta staternas Federal Reserve före både IT bubblans bristande 2000/2001 och krisen på bolånemarknaden 2007 varnade för att underskatta riskerna i ekonomin. Finansmarknaderna lyckades inte att svara på dessa varningar på ett effektivt sätt. Därför uppmanar parlamentet ECB att analysera denna respons och föreslå hur man ska kunna stärka sambandet mellan sådana framåtblickande varningar och marknadens reaktioner. Mot bakgrund av den senaste finansiella oron uppmanas ECB att analysera och utvärdera efterverkningarna av den finansiella krisen och undersöka om den har tillräckliga instrument för att hantera en gränsöverskridande europeisk finanskris och vilka befogenheter man behöver för att förbättra den övergripande tillsynen inom euroområdet.

Ekonomisk och monetär utveckling

10.  Europaparlamentet noterar den pågående diskussionen om hur man ska definiera prisstabilitet. Vissa förespråkar i detta sammanhang en direkt strävan efter inflationsmål. Parlamentet anser dock att ett system med två pelare grundat på M3 är det bästa sättet att mäta prisstabilitet. Parlamentet uppmanar ECB att vidta åtgärder för en löpande förbättring av detta system. Parlamentet inser mervärdet av ytterligare information och tidiga varningar för inflationsrisker och den operativa handlingsfrihet som ett sådant system ger.

11.  Europaparlamentet framhäver att risken för en asymmetrisk ekonomisk utveckling inom euroområdet skulle kunna öka med ett utvidgat medlemskap eftersom skillnaderna i storlek och mognad mellan medlemsstaternas ekonomier då ökar. Parlamentet uppmanar ECB att ägna särskild uppmärksamhet åt denna situation och att ta itu med dessa risker i ett tidigt skede samt att informera medlemsstaterna om dem.

12.  Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater som deltar i euroområdet, de medlemsstater som har valt att stå utanför samt de medlemsstater som ansökt att få delta att beakta dessa utmaningar och att till fullo respektera kriterierna i stabilitets- och tillväxtpakten, samt uppfylla Maastrichtkriterierna. Tillsammans med stärkta offentliga finanser och en löneutveckling i linje med hur tillväxt och produktivitet utvecklas ger detta bäst skydd mot problemen med en asymmetrisk utveckling.

13.  Europaparlamentet framhåller att alla ytterligare räntehöjningar måste ske med försiktighet, mot bakgrund av den senaste korrigeringen av tillväxtprognosen, för att inte äventyra den ekonomiska tillväxten. Parlamentet påpekar att medlemsstaterna måste genomföra både de nödvändiga strukturella reformerna och investeringar för att stödja den ekonomiska återhämtningen.

14.  Europaparlamentet förväntar sig att rådet behandlar alla medlemsstater som ansöker till euroområdet på samma sätt och till fullo respekterar ECB:s bedömning och rekommendationer om huruvida de är redo att ansluta sig till euroområdet.

15.  Europaparlamentet noterar eurons ökade värde, särskilt i jämförelse med US dollarn. Parlamentet understryker prisstabilitetsmålet, men erkänner att starka och snabba förändringar i eurons växelkurs inte bör hämma ECB:s förmåga att hantera sin penningpolitik som konfronteras med inflation eller alternativt med ogynnsamma tillväxtperspektiv för exportberoende länder. Parlamentet uppmanar ECB att övervaka denna utveckling och att vidta åtgärder om det bedöms vara nödvändigt samt uppmanar Eurogruppen, kommissionen och ECB att öka samordningen av sina åtgärder inom växelkurspolitiken.

16.  Europaparlamentet är medvetet om det inflationstryck som framför allt livsmedels- och energipriserna bidrar till. Parlamentet uppmanar ECB att förstärka sin dialog med de nationella centralbankerna i frågan för att i hög grad arbeta för en global prisstabilitet.

Ledning och effektivt beslutsfattande

17.  Europaparlamentet påminner om den aktuella uppmaningen om ökad transparens i ECB, som skulle resultera i ökad trovärdighet och förutsägbarhet, och uppskattar de förbättringar inom detta område som redan har gjorts. Parlamentet inser i detta sammanhang svårigheterna med att göra protokollen från ECB-rådets möten tillgängliga för allmänheten, eftersom skillnader i individuella ståndpunkter skulle kunna tolkas som ett uttryck för nationella intressen, vilket kan leda till påtryckningar från medlemsstaternas regeringar på ECB-rådets medlemmar. Parlamentet uppmanar ECB att förse parlamentet och allmänheten med en årlig sammanfattning av de åtgärder som vidtagits för att förbättra ECB:s prestationer i enlighet med denna resolution.

18.  Europaparlamentet anser att parlamentets och ECB:s dialog om penningpolitiken har varit en stor framgång och något som bör utvecklas ytterligare. Parlamentet understryker att ECB:s ansvar för de åtgärder som vidtas är av oerhört stor betydelse för förtroendet och därmed stabiliteten på de finansiella marknaderna. Parlamentet anser att det är viktigt för ECB-direktionens och ECB-rådets sammanhållning att de fortsätter att visa tillförsikt utåt. Parlamentet stöder en riktad informationspolitik från ECB mot parlamentet, rådet, kommissionen och Eurogruppen. Parlamentet är besviket över den brist på engagemang som ECB har visat i sina reaktioner på Europaparlamentets resolution av den 12 juli 2007 om ECB:s årsrapport för 2006(3). Parlamentet understryker kraftigt att en förbättring av ECB:s kommunikationspolicy endast får ske samtidigt som självständigheten för ECB och dess organ bevaras.

19.  Europaparlamentet uppmanar ECB att i sina uttalanden i samband med beslut som fattats av dess råd tydligt uppge om man under diskussionerna lätt nådde ett samförstånd eller om det fortfarande fanns meningsskiljaktigheter, eftersom detta skulle ge marknaderna mer information utan att det gemensamma europeiska perspektivet för ECB-rådets beslut skulle påverkas negativt.

20.  Europaparlamentet uppmanar ECB att lägga fram sina idéer om en reformerad struktur för ECB-rådet, eftersom antalet medlemmar i ECB-rådet förväntas överstiga 15 från den 1 januari 2009. Med det ökande antalet länder i euroområdet kommer reformer att bli ännu mer nödvändiga. Parlamentet stöder ECB:s tidigare förslag om att de deltagande medlemsstaternas ekonomiska betydelse bör ses som den viktigaste faktorn för den roterande rösträtten och att antalet beslutsfattare bör hållas lågt för att garantera effektivitet.

21.  Europaparlamentet anser att ECB:s oberoende och förfarandet för utnämning av direktionsledamöter har visat sitt värde. Parlamentet understryker att artikel 112.2 b i EG-fördraget föreskriver att direktionsledamöterna ska utses bland personer vars auktoritet och yrkeserfarenhet inom den finansiella sektorn är allmänt erkända, och understryker att deras nationalitet bör vara ointressant och att de även i fortsättningen ska bedömas enligt de strikta kriterier som anges i EG-fördraget, till exempel utifrån sina kvalifikationer. Parlamentet anser att den demokratiska ansvarigheten och insynen innan besluten fattas skulle förbättras om rådet utvärderade fler potentiella kandidater och om den kandidat som föreslås av rådet därefter godkänns genom en omröstning i Europaparlamentet.

22.  Europaparlamentet anser att parlamentets roll i utnämningen av direktionsledamöter bör stärkas mot bakgrund av Europeiska centralbankens framtida status enligt Lissabonfördraget. Parlamentet understryker sin villighet att tillsammans med de övriga institutionerna undersöka möjligheterna att förbättra utnämningsförfarandet innan direktionen ska förnyas nästa gång 2010.

23.  Europaparlamentet erkänner den allt viktigare roll som Eurogruppen och dess ordförande spelar för en stor del av den ekonomiska dagordningen inom EU, särskilt den mer formella strukturen och den centrala rollen för samordning av den ekonomiska politiken inom Eurogruppen enligt artikel 136 i EG-fördraget, ändrad genom Lissabonfördraget, även för de medlemsstater som inte ingår i euroområdet. Parlamentet stöder utvecklingen mot ett samfällt agerande av euroområdet i internationella forum, vilket möjliggörs genom artikel 138 i EG-fördraget, ändrad genom Lissabonfördraget, och av Eurogruppens ordförande.

24.  Europaparlamentet välkomnar samarbetet mellan ECB, kommissionen och sektorn för finansiella tjänster vid det framgångsrika införandet av det gemensamma eurobetalningsområdet (SEPA) och STEP-initiativet (Short-Term European Paper). Dessa initiativ utgör positiva bidrag från sektorn för finansiella tjänster, som främjar finansiell integration i Europeiska unionen.

25.  Europaparlamentet välkomnar inledandet av Target 2-operationer och den slutförda övergången till en enda gemensam plattform. Användandet av den enda gemensamma plattformen är ett viktigt steg i riktning mot finansiell integration och minskning av kostnaderna för clearing och avveckling. Parlamentet anser det vara mycket viktigt att ECB nu utarbetar ett förslag till ledningsstruktur för T2S (TARGET2-Securities).

Eurons externa dimension

26.  Europaparlamentet konstaterar att eurons status som internationell valuta stadigt ökar. EU:s representation när det gäller ekonomi och valutafrågor i internationella forum speglar inte euroområdets verkliga ekonomiska betydelse och detta kan ses som ett hinder för ett ökande inflytande i internationella finansiella frågor. Parlamentet uppmanar därför till att konkreta åtgärder vidtas i riktning mot en enhetlig representation för euroområdet vid internationella finansiella institutioner såsom Internationella valutafonden (IMF).

27.  Europaparlamentet uppmuntrar ECB att fortsätta att stärka sin samordningsprocess i internationella finansiella sammanhang. En internationellt högre status för euron kommer att leda till fördelar för euroområdet, vilket kommer att uppmuntra de medlemsstater som för närvarande inte deltar att söka fullt medlemskap.

o
o   o

28.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Eurogruppen och Europeiska centralbanken.

(1) EGT C 138, 4.5.1998, s. 177.
(2) Antagna texter, P6_TA(2008)0058.
(3) Antagna texter, P6_TA(2007)0349.

Rättsligt meddelande - Integritetspolicy