Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2008 om om situationen i Kina efter jordbävningen och före OS

P6_TA(2008)0362 RC-B6-0340/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2008 om naturkatastrofen i Kina den(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 10 april 2008 om situationen i Tibet(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 13 december 2007 om toppmötet mellan EU och Kina och dialogen mellan EU och Kina om mänskliga rättigheter(3),

–   med beaktande av utfallet av den 25:e omgången av dialogen mellan EU och Kina om mänskliga rättigheter som hölls i Brdo, Slovenien, den 15 maj 2008,

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Både Kina och EU har åtagit sig att bidra till fred, säkerhet och hållbar utveckling i världen.

B.  Den kraftiga jordbävningen i sydvästra Kina den 12 maj 2008 ledde till en omfattande förstörelse och krävde tiotusentals offer, framför allt i Sichuanprovinsen. Enligt de senaste uppskattningarna drabbades 10 miljoner människor av jordbävningen och nära 70 000 omkom, däribland tusentals skolbarn som dog när deras klassrum raserades.

C.  Kinas regering vidtog exceptionella krisåtgärder och satte in personal – inbegripet delar av armén – och sjukvårdsteam för att hjälpa befolkningen i det drabbade området.

D.  Hela det kinesiska folket och det internationella samfundet har på ett utomordentligt och solidariskt sätt ställt upp för att hjälpa de katastrofdrabbade.

E.  Öppnandet av Tibet för turister och media bör inte utnyttjas som en PR-händelse utan ett verkligt öppnande som kommer att göra det möjligt för journalister, media och turister att besöka Tibet.

F.  Internationella olympiska kommittén (IOK) betonade i sina slutsatser att man genom att bevilja Kina 2008 års OS skulle bidra till att öppna upp landet och förbättra situationen i fråga om de mänskliga rättigheterna.

1.  Europaparlamentet uttrycker tillfredsställelse över utvecklingen av förbindelserna mellan EU och Kina, sektorsdialogen och det närmare samarbetet i olika globala frågor.

2.  Europaparlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att beakta att varningssystem för att förutse jordbävningar utgör ett mått på ett lands utveckling. Parlamentet framhåller därför att det är ytterst viktigt att snabbt vidta åtgärder om myndigheterna skulle bli förvarnade från vetenskapligt håll om ytterligare en naturkatastrof i Kina, vilket är osannolikt men möjligt.

3.  Europaparlamentet välkomnar återupptagandet av kontakterna mellan företrädare för Dalai Lama och de kinesiska myndigheterna efter händelserna i mars 2008 i Lhasa. Parlamentet uppmuntrar båda parterna att intensifiera kontakterna för att upprätta en grund för ömsesidigt förtroende, utan vilket det kommer att bli omöjligt att nå fram till en ömsesidigt godtagbar politisk lösning.

4.  Europaparlamentet beklagar att förbindelserna med Kina endast framskridit på handelns och ekonomins område, utan några större landvinningar när det gäller mänskliga rättigheter och demokrati.

5.  Europaparlamentet beklagar att situationen i Kina i fråga om mänskliga rättigheter förblir en källa till oro på grund av de utbredda och systematiska kränkningarna av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet påminner om de åtaganden som Kina gjorde i fråga om mänskliga rättigheter när landet tilldelades OS.

6.  Europaparlamentet fördömer att Kina ofta tillämpar dödsstraff och uppmanar de kinesiska myndigheterna att införa ett moratorium för avrättningar.

7.  Europaparlamentet beklagar att inga internationella vädjanden har lyckats hindra de kinesiska myndigheterna från att fortsätta uppföljningen av upploppen den 14 mars 2008 i Tibet. Deltagarna i protesterna i Lhasa spåras fortfarande upp, grips godtyckligt och fängslas utan att deras familjer får någon information om var de befinner sig, trots att kinesisk lagstiftning kräver detta. Parlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att under OS upphöra med sin "politiska omskolningskampanj" som har intensifierats sedan början av april, i den väletablerade "olympiska vapenvilans" namn.

8.  Europaparlamentet konstaterar med tillfredsställelse att Kina snabbt gick med på att ta emot hjälp från det internationella samfundet till de jordbävningsdrabbade i Sichuanprovinsen och underlättade för humanitära frivilligorganisationer att distribuera bistånd.

9.  Europaparlamentet betonar vikten av stöd från EU, dess medlemsstater och det internationella samfundet till återuppbyggnadsfasen i det drabbade området.

10.  Europaparlamentet uppmanar Kina att stå fast vid de offentliga åtaganden man gjorde i fråga om mänskliga rättigheter och minoriteters rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen och som IOK påtalade när man beslutade att låta Kina organisera OS.

11.  Europaparlamentet uppmanar med kraft de kinesiska myndigheterna att ta det här historiska tillfället i akt att visa världen att man genom att OS ska hållas i Peking fått en unik möjlighet att förbättra sitt rykte när det gäller mänskliga rättigheter genom att benåda alla poliska fångar och människorättsaktivister som sitter i fängelse, inbegripet de som sitter fängslade i Tibet efter upproret i mars 2008 (undantaget förstås förövare av våldsbrott). Parlamentet uppmanar dessutom de kinesiska myndigheterna att förhindra diskriminering av inflyttad landsbygdsbefolkning och etniska minoriteter och att avstå från att trakassera fackföreningsaktiva, jurister och journalister när dessa anmäler brott mot grundläggande friheter. Parlamentet upprepar sin övertygelse om att fängslandet av sådana människor är ett brott mot den allmänna och vedertagna andan i folkrätten (ius gentium).

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Folkrepubliken Kinas regering och IOK:s styrelse.

(1) Antagna texter, P6_TA(2008)0232. (2) Antagna texter, P6_TA(2008)0119. (3) Antagna texter, P6_TA(2007)0622.

Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2008 om kommissionens strategidokument för utvidgningen från 2007 (2007/2271(INI))

P6_TA(2008)0363 A6-0266/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande om utvidgningsstrategi och huvudfrågor 2007–2008 (KOM(2007)0663),

–   med beaktande av sina resolutioner av den 16 mars 2006 om kommissionens strategidokument inför utvidgningen 2005(1) och av den 13 december 2006 om utvidgningsstrategin och de största utmaningarna 2006-2007(2),

–   med beaktande av Europaparlamentets tidigare resolutioner om länderna på västra Balkan, Turkiet och partnerländerna i den europeiska grannskapspolitiken,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för kultur och utbildning (A6-0266/2008), och av följande skäl:

A.  EU:s utvidgningsstrategi rymmer både en extern och en intern dimension.

B.  Den externa dimensionen omfattar främjande av reformer för demokrati, respekt för de mänskliga rättigheterna, fred, stabilitet och välstånd, i enlighet med europeiska normer.

C.  Den interna dimensionen har en direkt inverkan på EU:s förmåga att fullfölja sina politiska målsättningar och att uppnå en allt fastare sammanslutning såsom föreskrivs i fördragen.

D.  Det krävs en politiskt integrerad Europeisk union som kan utveckla en ambitiös solidaritets- och stabilitetspolitik.

E.  Enligt Romfördraget får "varje europeisk stat ansöka om att bli medlem av gemenskapen".

F.  Tidigare utvidgningar har utan tvekan inneburit framgångar både för EU och för de medlemsstater som anslutit sig och har bidragit till stabilitet, utveckling och välstånd för Europa som helhet. Det är väsentligt att skapa de villkor som behövs för att säkerställa att framtida utvidgningar också blir framgångsrika.

G.  Stabiliserings- och associeringsavtalen ger ett viktigt och framgångsrikt bidrag till förbindelserna mellan EU och länderna på västra Balkan i syfte att integrera dem i EU. De främjar även regionalt samarbete.

H.  Vid Europeiska rådets möte i Thessaloniki 2003 och i Bryssel 2006 upprepades EU:s avsikt att stå fast vid sina åtaganden gentemot länderna i sydöstra Europa och på västra Balkan.

I.  Det förnyade samförstånd som Europeiska rådet antog i december 2006 bygger på principerna om konsolidering av åtaganden, rättvis och strikt villkorlighet och bättre kommunikation med allmänheten.

J.  Utvidgningsstrategin är mycket mer än en förhandlingsmetod, eftersom den avspeglar den centrala övertygelsen att EU är en värdegemenskap, och är oupplösligt förknippad med debatten om EU:s mål, dess framtid och roll i närområdet och i världen.

K.  De metoder och kriterier som beskrivs i kommissionens ovannämnda meddelande om fortsatta anslutningsförhandlingar förtjänar fullt stöd och bör tillämpas strikt, och politiska överväganden bör inte överskugga ett strikt uppfyllande av kriterierna.

L.  EU:s utvidgningsstrategi bör ingå i en bred uppsättning politiska instrument för att konsolidera demokrati och bygga upp stabilitet och social utveckling i EU:s grannskap och för att förstärka EU:s roll i världen.

M.  Denna politik bör omspänna de varierade förhållanden som råder i EU:s grannländer, särskilt i de länder som har kandidatstatus och som har inlett förhandlingar, de länder som har kandidatstatus men som ännu inte har inlett förhandlingar, de länder som har utsikter till medlemskap, de länder som har som målsättning att bli medlemmar i EU samt de länder som endast vill ha nära grannförbindelser med EU.

N.  Denna politik bör också vara oberoende och inte påverka de bestämmelser som tillåter ett visst land att övergå från en typ av förhållande med EU till en annan, om de nödvändiga interna och externa kriterierna uppfylls.

O.  De östra partnerländerna i den europeiska grannskapspolitiken kan klart definieras som europeiska länder och några av dem har uttryckt att de har ett europeiskt perspektiv som mål.

P.  Som påpekas i parlamentets ovannämnda resolution av den 13 december 2006 bör länder med utsikter till medlemskap dra nytta av ett nära bilateralt eller multilateralt samarbete med EU som speglar dessa länders särskilda behov och intressen. Denna möjlighet, som rymmer ett brett urval av olika handlingsmöjligheter, erbjuder partnerländerna en stabil och långsiktig grund för institutionaliserade förbindelser med EU och en nödvändig sporre för att främja stabilitet, fred, respekt för de mänskliga rättigheterna och demokratiska och ekonomiska reformer i de berörda länderna.

Q.  I enlighet med samma resolution är det upp till alla länder med erkända utsikter till medlemskap att avgöra huruvida de vill dra nytta av liknande multilaterala överenskommelser under övergångsstadiet innan de går över till ett fullständigt medlemskap.

R.  EU:s utvidgningsstrategi måste också förklaras och förmedlas till de nuvarande EU-medborgarna och till alla framtida medborgare på ett effektivt sätt för att se till att de är fullt medvetna om denna politik och så att EU får ökat stöd hos allmänheten för sina åtaganden gentemot grannländerna och på så vis säkra EU:s trovärdighet och solidaritet som partner samtidigt som man försöker bemöta berättigade farhågor.

1.  Europaparlamentet håller med kommissionen om att tidigare utvidgningar har varit en stor framgång och till gagn både för de gamla och nya medlemsstaterna i EU genom att främja ekonomisk tillväxt och socialt framskridande samt förse den europeiska kontinenten med fred, stabilitet, frihet och välstånd. Parlamentet anser att lärdomar kan dras av tidigare anslutningar och att framtida metoder för att förbättra utvidgningsprocessens kvalitet måste baseras på de positiva erfarenheter som rönts hittills.

2.  Europaparlamentet står fast vid sina starka åtaganden gentemot alla kandidatländer och gentemot dem som har getts klara utsikter till medlemskap, under förutsättning att Köpenhamnskriterierna från 1993 ovillkorligen respekteras rigoröst och till fullo. Parlamentet anser att EU måste anstränga sig för att stärka sin integrationskapacitet och att denna kapacitet bör beaktas fullt ut.

3.  Europaparlamentet erinrar i det här sammanhanget även om det faktum att det, för ländernas från före detta Jugoslavien del, är ett oeftergivligt villkor (sine qua non) att de samarbetar fullt ut med Internationella brottmålsdomstolen för före detta Jugoslavien.

4.  Europaparlamentet anser att EU:s utvidgningsstrategi bör uppfylla kraven i EU-fördraget och reflektera de åtaganden som unionen redan har gjort samt söka uppnå en balans mellan EU:s geostrategiska intressen, konsekvenserna av den politiska utvecklingen utanför EU:s gränser och EU:s integrationsförmåga, inbegripet dess förmåga att hantera inre och yttre utmaningar i framtiden och att genomföra sitt politiska integrationsprojekt.

5.  Europaparlamentet erinrar i det här sammanhanget om behovet av att genomföra nödvändiga interna reformer som bland annat är inriktade på att öka effektiviteten och stärka den sociala sammanhållningen och den demokratiska ansvarsskyldigheten.

6.  Europaparlamentet påminner om att integrationsförmågan är förknippad med EU:s förmåga att vid en given tidpunkt fastställa och därmed nå sina politiska målsättningar, särskilt målen om att främja ekonomisk och social utveckling och hög sysselsättning i medlemsstaterna, att bekräfta sin identitet och förmåga att agera på den internationella arenan, att främja både EU-medlemsstaternas och de europeiska medborgarnas rättigheter och intressen, att utveckla ett område med frihet, säkerhet och rättvisa, att till fullo bevara och utveckla gemenskapens regelverk och att värna om de grundläggande rättigheter och friheter som föreskrivs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

7.  Europaparlamentet anser att begreppet integrationsförmåga består av fyra komponenter:

8.  Europaparlamentet framhåller att för att stärka utvidgningsstrategins trovärdighet och effektivitet måste även medlemsstaterna till fullo respektera och uppfylla Köpenhamnskriterierna för att undvika att högre normer utkrävs av ansökarländerna än de som tillämpas i vissa delar av unionen.

9.  Europaparlamentet påminner vidare om att den ekonomiska strukturen och intressena hos varje ny medlemsstat kan påverka inriktningen på EU:s politik och budget och att de politiska anpassningar som krävs kan påverka EU:s själva karaktär. Parlamentet påminner också om att en sammanhållen gemenskap av nationer och medborgare måste baseras på enhetlig politik och solidariskt intresse.

10.  Parlamentet anser att såväl de budgetmässiga som de vidare ekonomiska och sociala konsekvenserna av fortsatta tänkbara utvidgningar vederbörligen måste beaktas under halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen för perioden 2007–2013 och vid utarbetandet av kommande budgetramar.

11.  Europaparlamentet är dessutom övertygat om att alla stater som ansluter sig bör försöka lösa sina viktigaste interna problem, särskilt de som rör territoriella och konstitutionella förhållanden, innan de kan ansluta sig till EU. Parlamentet anser att EU, före och under förhandlingarna med varje sådan stat, bör hjälpa till med att finna en lösning på de här frågorna.

12.  Europaparlamentet instämmer i betoningen av konsolidering, villkorlighet och kommunikation som vägledande principer för EU:s utvidgningsstrategi.

13.  Europaparlamentet anser att varje utvidgning måste åtföljas av adekvat konsolidering och politisk koncentrering, det vill säga av en seriös utvärdering av EU:s politik och medel, i syfte att svara mot EU-medborgarnas förväntningar och säkra genomförandet av EU som politiskt projekt.

14.  Europaparlamentet oroar sig för att utvidgning utan tillräcklig konsolidering och förberedelse skulle kunna påverka unionens sammanhållning på ett negativt sätt och få allvarliga konsekvenser för unionens förmåga att agera eftersom det skulle försvaga institutionerna, göra medlemsstaterna mer mottagliga för påtryckningar utifrån samt undergräva EU:s trovärdighet som global aktör.

15.  Europaparlamentet anser vidare att en framgång för utvidgningsprocessen (och därmed en framgång för EU:s politiska integrationsprocess) endast kan uppnås om det finns ett klart och varaktigt stöd från allmänheten för respektive kandidatlands EU-medlemskap. Parlamentet anser därför att ytterligare utvidgningar bör åtföljas av en gemensam kommunikationspolitik som inbegriper EU:s alla institutioner och medlemsstaternas regeringar samt företrädare för det civila samhället, och att denna kommunikationspolitik bör utformas så att den för EU-medborgarna förklarar de politiska, ekonomiska, sociala och kulturella fördelarna med utvidgningen. Parlamentet påminner därför regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna om att det är deras ansvar att i tillräcklig mån informera allmänheten om de positiva resultaten av tidigare utvidgningar, läget i de pågående förhandlingarna och de frågor som hänger samman med anslutningen av nya medlemsstater.

16.  Europaparlamentet anser att länder med utsikter till EU-anslutning bör göra allt de kan för att förklara, engagera och förbereda sin allmänna opinion för integrationen i EU och göra det civila samhället delaktigt i processen från allra första början.

17.  Europaparlamentet är också övertygat om att utvidgningsstrategin bör kombineras med mer varierade utrikespolitiska avtalsramar och att dessa ramar skulle kunna organiseras som ömsesidigt genomsläppliga koncentriska cirklar inom vilka länderna har möjlighet att under stränga, men tydliga, interna och externa villkor övergå från en status till en annan om de så önskar och om de uppfyller kriterierna för avtalet i fråga.

18.  Europaparlamentet framhåller att deltagande i den europeiska grannskapspolitiken varken i princip eller i praktiken utgör någon ersättning för medlemskap och inte heller utgör en fas som nödvändigtvis leder till medlemskap. Parlamentet anser att den begreppsmässiga, politiska och rättsliga klyftan mellan EU:s utvidgningsstrategi och dess grannskapspolitik måste överbryggas, så att de östra grannländernas förväntningar kan mötas. Parlamentet är övertygat om att kommissionens förstärkta grannskapspolitik inte är tillräcklig i detta avseende, även om den representerar ett positivt steg i rätt riktning. Istället krävs en verkligt kvalitativ förändring.

19.  Europaparlamentet föreslår därför att EU, i fråga om de östra grannländer som på grund av sin politiska, ekonomiska och sociala situation och EU:s nuvarande integrationsförmåga för närvarande inte har utsikter till medlemskap men som samtidigt uppfyller vissa demokratiska och ekonomiska kriterier, upprättar ett område som bygger på gemensam politik och som särskilt omfattar rättssäkerhet, demokrati och mänskliga rättigheter, politiskt samarbete i utrikes- och säkerhetsfrågor, ekonomiska och finansiella frågor, handel, energi, transport, miljöfrågor, rättvisa, säkerhet, migration, visumfri rörlighet och utbildning. Parlamentet anser att en sådan gemensam politik bör främja det övergripande målet om att hjälpa de östra grannländerna att gradvis uppfylla EU:s normer och på så sätt bana väg för deras allt närmare integration i EU. Parlamentet är också övertygat om att denna gemensamma politik bör utformas tillsammans med de deltagande länderna utifrån särskilda beslutsmekanismer och ges ett adekvat finansiellt stöd. Det ställer sig positivt till det polsk-svenska förslaget om ett partnerskap i öst som lades fram vid rådets (allmänna frågor och yttre förbindelser) möte den 26–27 maj 2008, förutsatt att det initiativ som förslaget rymmer drivs inom ramen för EU.

20.  Europaparlamentet välkomnar återupptagandet, inom ramen för EU, av "Barcelonaprocessen: en union för Medelhavsområdet" som ett positivt steg i EU:s relationer med de södra grannländerna. Denna nya utveckling stärker argumentet för att även upprätta särskilda multilaterala avtalsförbindelser med EU:s östra grannländer som, till skillnad från de södra partnerländerna, har tydliga ambitioner och utsikter att bli medlemmar i EU. Parlamentet påminner om att dessa förbindelser, som ett första steg, bör omsättas i upprättandet av ett frihandelsområde, som följs av närmare förbindelser i form av ett Europeiskt ekonomiskt samarbetsområde plus (EEA +), ett europeiskt samvälde eller särskilda regionala samarbetsramar.

21.  Europaparlamentet upprepar vikten av att utforma en mer sofistikerad och omfattande EU strategi för Svartahavsområdet som går utöver det nuvarande synergiinitiativet. Parlamentet anser att utmaningarna för det regionala samarbete runt Svarta havet motiverar ett parallellt initiativ för att upprätta ett samarbetsavtal för Svartahavsområdet, som borde inbegripa EU, Turkiet och samtliga stater vid Svarta havet som jämbördiga partnerländer, samtidigt som ett fullt deltagande från Rysslands sida eftersträvas, och som i ett senare skede kunde utvecklas till en union för Svarta havet. Det anser att en sådan multilateral ram inte bara skulle erbjuda de berörda länderna möjlighet att stärka sina förbindelser med EU och dra fördel av samarbete inom en rad politikområden, utan även tillåta att Europeiska unionen spelar en mer aktiv roll i sökandet efter fredliga lösningar på regionens konflikter och därigenom bidra positivt till säkerheten i regionen.

22.  Europaparlamentet anser samtidigt att länder som har erkända utsikter till medlemskap, men som fortfarande har lång väg kvar innan de uppfyller de politiska, ekonomiska och sociala kriterier som krävs för att få kandidatstatus, frivilligt skulle kunna delta i arrangemang liknande de ovan nämnda bilaterala eller multilaterala ramarna. Parlamentet framhåller att ett sådant steg under mellantiden skulle underlätta utnyttjandet av alla de instrument som EU har till sitt förfogande för att hjälpa de berörda länderna på deras väg mot ett fullständigt medlemskap.

23.  Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens meddelande av den 5 mars 2008 om västra Balkan: ökade utsikter till EU-medlemskap (KOM(2008)0127) som beskriver en rad åtgärder för att stödja länderna i regionen i deras strävan att bli medlemmar i EU och för att fördjupa EU:s förbindelser med dem, vare sig det gäller handel, energi, utbildning och/eller forskning. Parlamentet ser med tillfredsställelse på undertecknandet av stabiliserings- och associeringsavtalet med Serbien den 7 november 2007 och med Bosnien-Hercegovina den 16 juni 2008 och ser det som ytterligare ett steg på vägen när det gäller att konsolidera banden mellan den berörda regionen och EU. Parlamentet kräver i det här sammanhanget att förhandlingarna om viseringslättnader med länderna på västra Balkan skyndas på, i syfte att underlätta deras deltagande i gemenskapsprogram.

24.  Europaparlamentet uppmanar därtill med eftertryck kommissionen att lägga fram konkreta förslag om en mer mångsidig politik för yttre förbindelser gentemot EU:s grannländer, i enlighet med denna resolution, och med beaktande av sina egna administrativa strukturer för att kunna upprätta en strukturell förbindelse mellan den verksamhet som sköts av generaldirektoratet för utvidgning, och den verksamhet som bedrivs av generaldirektoratet för yttre förbindelser.

25.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 291 E, 30.11.2006, s. 402. (2) EUT C 317 E, 23.12.2006, s. 480.

Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2008 om situationen i Zimbabwe

P6_TA(2008)0364 B6-0347/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Zimbabwe, särskilt resolutionen av den 24 april 2008(1),

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2008/135/GUSP(2) av den 18 februari 2008 om förlängning av de restriktiva åtgärder mot Zimbabwe som infördes genom gemensam ståndpunkt 2004/161/GUSP(3), till och med den 20 februari 2009,

–   med beaktande av rådets slutsatser om Zimbabwe, antagna den 29 april och 26–27 maj 2008,

–   med beaktande av resolutionen om det [då] kommande valet i Zimbabwe, som antogs av Afrikanska kommissionen för mänskliga rättigheter och folkens rättigheter (Afrikanska kommissionen) vid dess 43:e ordinära sammanträde i Ezulwini i Swaziland den 7-22 maj 2008,

–   med beaktande av rapporten från Panafrikanska parlamentets valobservatörsgrupp om samordnade val i Republiken Zimbabwe den 29 mars 2008,

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte den 19-20 juni 2008, i vilka det upprepades att EU är beredd att vidta ytterligare åtgärder mot dem som är ansvariga för våldet,

–   med beaktande av det preliminära uttalandet av den 29 juni 2008 från Sydafrikanska utvecklingsgemenskapens (SADC) valobservatörsgrupp om presidentvalet och det parlamentariska fyllnadsvalet i Zimbabwe,

–   med beaktande av preliminära uttalandet av den 30 juni 2008 från Panafrikanska parlamentets valobservatörsgrupp om presidentvalet och det parlamentariska fyllnadsvalet i Zimbabwe,

–   med beaktande av det preliminära uttalandet av den 29 juni 2008 från Afrikanska unionens (AU) valobservatörsgrupp i Zimbabwe,

–   med beaktande av resolutionen om Zimbabwe antagen av AU:s generalförsamling 11:e toppmöte i Sharm el-Sheikh, Egypten den 30 juni–1 juli 2008,

–   med beaktande av artikel 103.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Presidentvalet i Zimbabwe ägde rum den 27 juni 2008 trots att kandidaten Morgan Tsvangirai dragit sig ur till följd av det upptrappade våldet och begränsningar av oppositionspartiets och dess anhängares verksamhet.

B.  Övervakare från SADC, Panafrikanska parlamentet och AU uppgav att valet undergrävdes av våld, inte uppfyllde AU:s och SADC:s standarder och inte återspeglade folkets vilja.

C.  Den 29 mars 2008 hölls det val till Zimbabwes parlament och senat samt presidentval och lokala val.

D.  Enligt de officiella valresultat som tillkännagavs av Zimbabwes valmyndighet erhöll oppositionspartiet Movement for Democratic Change (MDC) majoriteten av platserna i parlamentet, och Morgan Tsvangirai fick 47,9 % och Robert Mugabe 43,2 % av rösterna i presidentvalet.

E.  Resultatet av presidentvalet fördröjdes med flera veckor. Detta har undergrävt förtroendet för och öppenheten i valprocessen.

F.  Robert Mugabe förklarade före valet att MDC aldrig kommer att regera i Zimbabwe och att han är beredd att kämpa för att hindra partiet från att överta makten.

G.  Under tiden före andra omgången av presidentvalet utsattes oppositionsaktivister och anhängare av oppositionen för våld, tortyr, hotelser och godtyckliga anhållanden från statens sida. Enligt MDC dödades minst 86 av partiets anhängare och 200 000 fördrevs från sina hem.

H.  Under valkampanjen greps Morgan Tsvangirai flera gånger, han förföljdes av väpnade soldater och tvingades söka skydd på nederländska ambassaden i Harare.

I.  MDC:s generalsekreterare Tendai Biti greps den 12 juni 2008 och anklagades för samhällsomstörtande verksamhet och förräderi.

J.  De statliga medierna förbjöd MDC:s valreklam och motverkade på detta sätt en fri och rättvis valkampanj. Våldsamma anhängare av Zimbabwe African National Union - Patriotic Front (ZANU-PF) hindrade MDC från att hålla sitt planerade möte den 22 juni 2008 i Harare.

K.  Den 24 juni 2008 uppgav Afrikanska nationalkongressens president Jacob Zuma att situationen i Zimbabwe var "utom kontroll", och efterlyste snabba insatser av FN och SADC.

L.  FN:s säkerhetsråd har slutligen enhälligt fördömt den våldskampanj som drivits av Zimbabwes regering, men dock inte lyckats förklara detta val ogiltigt på grund av motstånd från Sydafrika.

M.  AU kom inte överens om några riktlinjer eller en tydlig tidsplan för att inleda och avsluta förhandlingar och en dialog är för övrigt osannolik på grund av splittringen inom SADC.

N.  Journalister har trakasserats och hotats och utländska journalister har inte fått resa in i landet.

O.  Polisen har godtyckligt gripit civilrättsaktivister, även medlemmar av medborgargrupper med kyrklig anknytning i Harare och ett antal frivilligorganisationer och biståndsorgan har varit tvungna att ställa in sin verksamhet.

P.  Sydafrikas president Thabo Mbekis "tysta diplomati" under åren har tyvärr inte gett några synliga resultat när det gäller den politiska situationen i Zimbabwe, och hans tydliga sympatier för Robert Mugabe har slutligen lett till att oppositionen i landet vägrat att acceptera honom som medlare.

Q.  Krisen i Zimbabwe får negativa konsekvenser för grannländerna, särskilt i Sydafrika.

R.  Enligt en rapport från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation och Världslivsmedelsprogrammet kommer uppskattningsvis två miljoner människor i Zimbabwe att drabbas av hungersnöd mellan juli och september 2008, och denna siffra kommer enligt uppskattningarna att öka till 5,1 miljoner under tiden januari–mars 2009.

S.  Ett av tio barn i Zimbabwe dör innan det fyller fem år och den genomsnittliga livslängden är 37 år för män och 34 år för kvinnor.

1.  Europaparlamentet understryker att valet den 27 juni 2008 inte kan betraktas som legitimt och välkomnar EU:s ordförandeskaps uttalande av den 28 juni 2008, i vilket denna ståndpunkt tydligt framhävs.

2.  Europaparlamentet fördömer med kraft den regeringsstödda våldskampanj som förts mot den politiska oppositionen före den andra omgången av presidentvalet, vilket ledde till att oppositionsaktivister och anhängare av oppositionen samt människorättsaktivister dödades, godtyckligt arresterades och trakasserades.

3.  Europaparlamentet anser att våldskampanjen, hoten och trakasserierna mot oppositionen ledde till att fria och rättvisa presidentval inte kunde genomföras i Zimbabwe, något som i omfattande grad erkänts av det internationella samfundet, inbegripet afrikanska valobservatörer och afrikanska ledare.

4.  Europaparlamentet välkomnar uttalandet av ordföranden för FN:s säkerhetsråd i vilket genomförandet av presidentvalet i Zimbabwe fördöms.

5.  Europaparlamentet välkomnar G8-ledarnas uttalande om Zimbabwe av den 8 juli 2008, i synnerhet deras vägran att godta legitimiteten i varje regering som inte återspeglar folkviljan i Zimbabwe, deras rekommendation att utse ett särskilt sändebud för FN:s generalsekreterare för att rapportera om den politiska, humanitära, människorätts- och säkerhetssituationen och stödja regionala ansträngningar för att främja medling mellan politiska partier, samtidigt som valresultatet av den 29 mars 2008 respekteras. Vidare välkomnas deras avsikt att vidta ytterligare åtgärder, som att införa ekonomiska och andra åtgärder gentemot de individer som är ansvariga för våldet.

6.  Europaparlamentet uppmanar samtliga afrikanska länder och hela det internationella samfundet att vägra erkänna Mugaberegimen.

7.  Europaparlamentet uppmanar AU, SADC och FN att stödja en medlingsprocess som omfattar alla parter, som inbegriper en tydlig tidsplan för förhandlingar och som gör det möjligt att på basis av fria och rättvisa val få till stånd en snabb och positiv lösning på krisen i Zimbabwe.

8.  Europaparlamentet betonar att andra externa medlare tillsammans med president Thabo Mbeki måste engageras om medlingsinsatserna ska kunna leda till en meningsfull och produktiv nationell dialog, och att den interna dialogen inte bör begränsas till att omfatta två politiska partier, utan snarare inbegripa andra aktörer i det civila samhället, såsom frivilligorganisationer, kyrkor, fackföreningar och parlamentet.

9.  Europaparlamentet efterlyser en förhandlad lösning på den nuvarande krisen som leder till att det inrättas en övergångsförvaltning med mandat att sätta stopp för det statligt stödda våldet, demobilisera miliserna, upphäva repressiv lagstiftning, lösa den humanitära krisen, stabilisera ekonomin, inleda en översyn av konstitutionen där alla parter deltar och återinrätta Zimbabwes valkommission, i syfte att skapa förhållanden som gör det möjligt att inom en nära framtid hålla fria och rättvisa presidentval under AU:s och FN:s beskydd. Parlamentet kräver att dessa förhandlingar ska övervakas av AU/FN-sändebud.

10.  Europaparlamentet uppmanar FN att göra en fullständig och oberoende undersökning av de kränkningar av mänskliga rättigheter som förekom, och insisterar på att de ansvariga måste ställas inför en behörig och oberoende domstol.

11.  Europaparlamentet understryker behovet av rehabilitering av de drabbade och efterlyser rättsliga övergångsåtgärder, vilka inbegriper inrättandet av en kommission för sanning och försoning.

12.  Europaparlamentet välkomnar att många afrikanska länder samt en omfattande grupp av högt respekterade afrikanska personer, såsom Nelson Mandela, Desmond Tutu och Kofi Annan, har fördömt situationen i Zimbabwe, och uppmanar dem att konkret ingå ett åtagande till förmån för en politisk och demokratisk lösning.

13.  Europaparlamentet stöder Botswana som begärt att Zimbabwe ska uteslutas ur afrikanska forum fram till dess att fria och rättvisa val har hållits.

14.  Europaparlamentet uppmanar Sydafrika att inta en ledande ställning i SADC-regionen med hänsyn till Zimbabwes framtid, och beklagar djupt att Sydafrika i FN:s säkerhetsråd vägrat förklara detta val ogiltigt.

15.  Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att skärpa de diplomatiska påtryckningarna mot Mugabes regim för att få regimen att omedelbart stoppa allt våld och att ge parlamentet, som valdes i vederbörlig ordning för tre månader sedan, rätt att sammanträda.

16.  Europaparlamentet uppmanar rådet att skärpa och utvidga de riktade sanktionerna mot medlemmar av Mugabes regim och andra ansvariga för allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter, om medlingsförsöken inte accepteras och våldet från statens sida inte upphör, samt att yrka på att sanktioner antas på FN-nivå, inbegripet ett vapenembargo och en omfattande frysning av hela regeringens tillgångar och tillgångar som innehas av det regerande partiets ledning. Parlamentet betonar att sanktionerna måste verkställas strikt och samordnas med det bredare internationella samfundet för att garantera att de blir effektiva och att de inte kringgås.

17.  Europaparlamentet betonar att sådana tvångsåtgärder bör innebära att man namnger och pekar ut de affärsmän som finansierar den repressiva ZANU-PF-regimen. Detta bör även inbegripa att man återkallar deras rätt att bosätta sig i Europa och nekar deras familjemedlemmar rätt till arbete och tillträde till utbildningsinstitutioner. Aktieägare bör även informeras om vilka internationella banker som fungerar som kanaler för inkomster från korruption eller beviljar lån och gör investeringar, såsom Barclays Bank, Standard Chartered m.fl. Parlamentet uppmanar andra europeiska och internationella bolag att se över all verksamhet som ger regimen tillgång till hårdvaluta. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang Tescos and Giesecke & Devrients beslut att upphöra med verksamheten i Zimbabwe.

18.  Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att inte bevilja visum till Robert Mugabe, hans regering eller ledningen för ZANU-FP för något nationellt eller internationellt ändamål inom EU, eftersom de företräder en illegitim de facto-regim och därför inte kan åberopa några privilegier enligt relevanta internationella konventioner om diplomatiska friheter och privilegier.

19.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, rådet och kommissionen att intensifiera de diplomatiska kontakterna med de afrikanska regeringarna, SADC och Afrikanska unionen samt med andra viktiga aktörer, även den kinesiska regeringen, i syfte att fastställa gemensamma ståndpunkter om krisen i Zimbabwe.

20.  Europaparlamentet uppmanar Kina och Libyen att inte längre stödja Mugabes regim.

21.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att särskilt vända sig till Sydafrika, som innehar en central roll i regionen, för att uttrycka en djup oro över att inga konkreta medlingsresultat uppnåtts under de senaste åren när det gäller krisen i Zimbabwe och betona att krisens effekter på grannländerna, inbegripet Sydafrika, inte bör förbises i regionen samt för att förtydliga att ett fortsatt politiskt och ekonomiskt stöd till Mugaberegimen kan få negativa återverkningar på förbindelserna mellan EU och Sydafrika.

22.  Europaparlamentet uppmanar rådet att verka för effektiva och konkreta internationella konfliktförebyggande åtgärder och åtgärder för att mildra konsekvenserna av konflikten, vid behov med stöd av ett snabbt utnyttjande av AU:s och FN:s fredsstyrkor.

23.  Europaparlamentet yrkar på ett omedelbart frigivande av alla personer som gripits av endast politiska skäl.

24.  Europaparlamentet konstaterar att den politiska krisen får förödande konsekvenser för befolkningen i Zimbabwe, och uppmanar Mugabes regering att upphäva alla begränsningar som införts mot humanitära biståndsorganisationer och att se till att humanitärt bistånd kan förmedlas i enlighet med principer om bygger på mänsklighet, neutralitet, opartiskhet och oberoende.

25.  Europaparlamentet uppmanar Zimbabwes regering att omgående avväpna och demobilisera ungdomsmiliser och krigsveteraner och att väcka åtal mot personer som har gjort sig skyldiga till kränkningar av mänskliga rättigheter.

26.  Europaparlamentet fördömer det agerande som ledde till att en FN-tjänsteman för mänskliga rättigheter utvisades ur Zimbabwe en vecka före det planerade valet, och uppmanar regeringen att garantera obehindrat tillträde för FN-anställda.

27.  Europaparlamentet uppmanar de sydafrikanska myndigheterna och EU:s medlemsstater att inte deportera flyktingar från Zimbabwe, och att bevilja dem tillfälligt uppehållstillstånd tills de kan återvända under säkra förhållanden.

28.  28 Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka stödet till människorättsaktivister, och att snabbt reagera på ytterligare humanitära behov som orsakas av den politiska krisen, i synnerhet när det gäller internt fördrivna personers behov och säkerhet.

29.  Europaparlamentet oroar sig över att antalet zimbabwier som kommer att ta sig över gränsen under de närmaste veckorna enligt uppskattningar kommer att öka med mellan 10 och 40 procent. Parlamentet konstaterar att särskilt barn kommer att vara väldigt utsatta blanda dessa migranter. De riskerar att utsättas för övergrepp och kan tvingas att utföra farliga arbeten, såsom gruvarbete, hantering av jordbruksmaskiner eller sexarbete för att kunna överleva.

30.  Europaparlamentet uppmanar EU att ställa in allt bistånd som distribueras via de nuvarande myndigheterna i Zimbabwe, och att i stället kanalisera det genom nationella och internationella oberoende frivilligorganisationer.

31.  31 Europaparlamentet välkomnar kommissionsledamot Michels åtagande att betydligt öka stödet till Zimbabwe och dess befolkning genom att utlova 250 miljoner EUR i utvecklingsstöd, så fort demokratin återupprättats och en legitim och trovärdig regering valts.

32.  32 Europaparlamentet insisterar på att det zimbabwiska folkets önskan om demokrati ska respekteras. Parlamentet uppmanar alla som vill delta i Zimbabwes framtid att samarbeta med de demokratiska rörelserna.

33.  33 Europaparlamentet uppmanar Zimbabwes regering att som part i SADC-avtalet och SADC:s protokoll, grundfördraget för Afrikanska unionen, den Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter och det nya partnerskapet för Afrikas utveckling (NEPAD), leva upp till sina åtaganden när det gäller respekt för demokratiska principer, mänskliga rättigheter och rättstatsprincipen.

34.  34 Uppmanar personer med goda avsikter inom regimens strukturer och ZANU-PF att ta avstånd från de antidemokratiska krafterna och att engagera sig i ett samarbete med MDC för att få till stånd en snabb förändring innan det är för sent.

35.  35 Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, G8-ländernas regeringar, regeringarna och parlamenten i Zimbabwe och Sydafrika, Brittiska samväldets generalsekreterare, FN:s generalsekreterare, ordförandena för Afrikanska unionens kommission och råd, det panafrikanska parlamentet och SADC:s generalsekreterare och regeringar samt dess parlamentariska forum.

(1) Antagna texter, P6_TA(2008)0184. (2) EUT L 43, 19.2.2008, s. 39. (3) EUT L 50, 20.2.2004, s. 66.

Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2008 om världsrymden och säkerheten (2008/2030(INI))

P6_TA(2008)0365 A6-0250/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin "Ett säkert Europa i en bättre värld", som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003,

–   med beaktande av EU:s strategi mot spridning av massförstörelsevapen, som antogs av Europeiska rådet den 12 december 2003,

–   med beaktande av rådets resolution av den 21 maj 2007 om den europeiska rymdpolitiken(1),

–   med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om Europeiska unionen, såsom det ändrats genom Lissabonfördraget, och dessa fördrags relevanta bestämmelser om den europeiska rymdpolitiken (artikel 189 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt), permanent strukturerat samarbete om säkerhets- och försvarsfrågor (artiklarna 42.6 och 46 i EU-fördraget och protokoll 10) och förstärkt samarbete på det civila området (del sex avdelning III i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) samt solidaritetsklausulen (artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) och bestämmelser om ömsesidigt bistånd i händelse av en väpnad aggression mot en eller flera medlemsstater (artikel 42.7 i EU-fördraget),

–   med beaktande av sin resolution av den 29 januari 2004 om handlingsplanen för genomförande av den europeiska rymdpolitiken(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 14 april 2005 om den europeiska säkerhetsstrategin(3),

–   med beaktande av 1967 års fördrag om principer för staters verksamhet i samband med utforskandet och användningen av yttre rymden, inklusive månen och andra himlakroppar ("fördraget om yttre rymden"),

–   med beaktande av samarbetet mellan EU och Ryssland om rymdpolitik inom ramen för den trepartsdialog om rymden som inleddes 2006 mellan Europeiska kommissionen, Europeiska rymdorganisationen (ESA) och Roscosmos (den ryska rymdorganisationen),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A6-0250/2008), och av följande skäl:

A.  Frihet från rymdbaserade hot och en säker och hållbar tillgång till och användning av rymden måste vara de vägledande principerna för den europeiska rymdpolitiken.

B.  De allt större politiska och säkerhetsmässiga utmaningar som Europeiska unionen ställs inför gör en självständig europeisk rymdpolitik till en strategisk nödvändighet.

C.  Avsaknaden av en gemensam europeisk rymdpolitisk strategi hos EU:s medlemsstater leder till alltför kostsamma program.

D.  Krishanteringsverksamheten inom ramen för den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken (ESFP) påverkas negativt av den bristande driftskompatibiliteten hos de rymdresurser som EU:s medlemsstater förvaltar.

E.  EU saknar en heltäckande europeisk rymdbaserad arkitektur för säkerhets- och försvarsändamål.

F.  Utvecklingen av en ny generation bärraketer tar cirka 15 år, och dagens bärraketer kommer att behöva ersättas inom 20 år.

G.  Utvecklingen av rymdresurser hos Förenta staterna, Ryssland, Japan och andra stater som sedan nyligen deltar i rymdverksamhet, särskilt Kina, Indien, Sydkorea, Taiwan, Brasilien, Israel, Iran, Malaysia, Pakistan, Sydafrika och Turkiet, går snabbt framåt.

H.  En av det franska EU-ordförandeskapets prioriteringar för det andra halvåret 2008 kommer att vara att göra framsteg inom den europeiska rymdpolitiken.

I.  En av de mest kostnadseffektiva komponenterna i rymdarkitekturen och i strävan efter en hållbar flotta med rymdresurser är service i omloppsbanan, med utnyttjande av de resurser som finns på plats.

Allmänna överväganden

1.  Europaparlamentet konstaterar att rymddimensionen är viktig för EU:s säkerhet och att en gemensam europeisk strategi är nödvändig för att man ska kunna försvara de europeiska intressena i rymden.

2.  Europaparlamentet understryker att rymdresurserna är nödvändiga för att EU:s politiska och diplomatiska verksamheter ska kunna grundas på oberoende, tillförlitlig och fullständig information till stöd för EU:s konfliktförebyggande åtgärder, krishanteringsverksamhet och den globala säkerheten, särskilt för övervakningen av spridningen av massförstörelsevapen, transporterna av dessa och kontrollen av internationella fördrag, gränsöverskridande smuggling av lätta vapen och handeldvapen, skydd av kritisk infrastruktur och EU:s gränser samt civilskydd i händelse av naturkatastrofer och katastrofer och kriser som framkallats av människan.

3.  Europaparlamentet välkomnar "rymdrådets" godkännande av en europeisk rymdpolitik, såsom föreslogs i ett gemensamt meddelande från kommissionen och Europeiska rymdorganisationen (KOM(2007)0212), särskilt i kapitlet om säkerhet och försvar, men beklagar att man under rubriken "Viktiga frågor att behandla vid utarbetandet av en strategi för internationella förbindelser" (i bilaga 3 till rådets ovannämnda resolution av den 21 maj 2007) inte nämner hotet om en beväpning av rymden. Parlamentet rekommenderar därför att denna politik i vederbörlig utsträckning beaktas i den reviderade europeiska säkerhetsstrategin, och anser att rymdfrågor bör tas upp i en eventuell vitbok om säkerhets- och försvarspolitik.

4.  Europaparlamentet konstaterar att en rättslig grund för den europeiska rymdpolitiken upprättas genom Lissabonfördraget, och välkomnar att parlamentet och rådet, inom ramen för det ordinarie lagstiftningsförfarandet, får lägga fram de åtgärder som behövs när det gäller att utarbeta ett europeiskt rymdprogram. Kommissionen uppmanas att för parlamentet och rådet lägga fram ett lämpligt förslag till sådana åtgärder, tillsammans med ett meddelande om upprättandet av lämpliga förbindelser med Europeiska rymdorganisationen. Parlamentet välkomnar även möjligheterna till ett permanent, strukturerat samarbete på området säkerhet och försvar samt förbättrat samarbete på det civila området.

5.  Europaparlamentet uppmuntrar EU:s medlemsstater, Europeiska rymdorganisationen och de olika aktörerna att använda de befintliga nationella och multinationella rymdsystemen mer och på ett bättre sätt och utreda hur de kan komplettera varandra. Parlamentet konstaterar i detta avseende att gemensam kapacitet behövs för ESFP inom åtminstone följande områden: telekommunikationer, informationshantering, observation och navigation. Parlamentet rekommenderar att dessa uppgifter delas och utbyts i linje med EU:s koncept när det gäller arkitekturen för nätverksbaserade operationer (Network Centric Operations Architecture).

6.  Europaparlamentet välkomnar de ansträngningar som den internationella akademin för astronautik (International Academy of Astronautics) och den internationella organisationen för främjande av rymdsäkerhet (International Association for the Advancement of Space Safety) gjort när det gäller att främja avhjälpande metoder, förståelse och konkreta åtgärder vad avser rymdskrot.

Självständig riskanalys

7.  Europaparlamentet uppmanar EU-medlemsstaterna att sammanställa och utbyta de rymdrelaterade uppgifter som krävs för en självständig europeisk riskanalys.

Jordobservation och rekognoscering

8.  Europaparlamentet kräver att EU:s satellitcentrum utvecklas fullt ut för att dess potential ska kunna utnyttjas till fullo, och rekommenderar dessutom eftertryckligen att avtal mellan EU:s satellitcentrum och EU:s medlemsstater ingås om tillhandahållande av bildunderrättelser för ESFP-verksamhet och försvarschefer. Samtidigt måste man säkerställa att satellitcentrumets verksamhet kompletterar observationskapaciteten inom ramen för den globala övervakningen för miljö och säkerhet (GMES) och säkerhetsrelaterad information. Parlamentet välkomnar i detta avseende TIES-projektet (taktiskt system för bearbetning av bildunderrättelser), som drivs gemensamt av Europeiska försvarsbyrån (EDA) och EU:s satellitcentrum.

9.  Europaparlamentet rekommenderar att EU utarbetar en gemensam definition på geospatiala upplysningar som skapar förutsättningar för att involvera EU:s satellitcentrum i planeringen av varje enskild ESFP-insats som kräver rymdbaserad observation och rymdbaserade underrättelser. Parlamentet rekommenderar att EU:s satellitcentrum upprättar säkra kommunikationslänkar inte bara med operationshögkvarteren inom EU utan även med styrkehögkvarteten i insatsregionerna i syfte att stödja ESFP-insatserna. Parlamentet föreslår vidare att EU utreder möjligheten att ge finansiellt stöd ur EU:s budget till EU:s satellitcentrum för att centrumet ska ha tillräckliga medel för att kunna möta det ökade behovet av ESFP-insatser.

10.  Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen de EU-medlemsstater som har tillgång till olika typer av radar, optiska satelliter, vädersatelliter och rekognosceringssystem (Helios, SAR-Lupe, TerraSAR-X, Rapid Eye, Cosmo-Skymed, Pleiades) att se till att de är kompatibla. Parlamentet välkomnar de bilaterala och multilaterala avtal som har slutits mellan de ledande EU-länderna (t.ex. SPOT, Orfeo, samarbetsramen Helios, Schwerinavtalet och det framtida Musis), och rekommenderar att Musis-systemet integreras i en europeisk ram och finansieras genom EU:s budget.

11.  Europaparlamentet betonar vikten av den globala övervakningen för miljö och säkerhet (GMES) för EU:s utrikespolitik och säkerhets- och försvarspolitik, och kräver att en driftbudgetpost införs för att säkerställa att GMES-tjänsterna är hållbara så att användarnas behov kan tillgodoses.

Navigering – Positionering – Tidsbestämning

12.  Europaparlamentet betonar att det globala satellitnavigeringssystemet Galileo är nödvändigt för självständiga ESFP-operationer, för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP), för EU:s egen säkerhet och för unionens strategiska självständighet. Parlamentet konstaterar särskilt att Galileos offentligt reglerade tjänst kommer att vara särskilt viktig på området för navigering, positionering och tidsbestämning, inte minst när det gäller att undvika onödiga risker.

13.  Europaparlamentet noterar överenskommelsen med rådet vid den första behandlingen om förslaget till förordning om ett ytterligare genomförande av de europeiska satellitnavigeringsprogrammen (Egnos och Galileo), som fastställer att gemenskapen äger systemet och att utvecklingsfasen fullt ut finansieras med gemenskapsbudgeten.

14.  Europaparlamentet fäster uppmärksamheten vid sin ståndpunkt av den 23 april 2008 om de europeiska satellitnavigeringsprogrammen (Egnos och Galileo)(4), särskilt det faktum att programmen Egnos och Galileo bör ses som en av grundpelarna i det framtida europeiska rymdprogrammet och att förvaltningen av programmen kommer att ske tillsammans med den interinstitutionella panelen för Galileo, som kan tjäna som modell för utvecklingen av en europeisk rymdpolitik.

Telekommunikationer

15.  Europaparlamentet understryker vikten av säkra, satellitbaserade kommunikationssystem för ESFP-verksamheterna (EU:s militära stab, EU:s operativa högkvarter, mobila högkvarter) och för EU-medlemsstaternas insatser inom ramen för FN, Nato och andra liknande organisationer.

16.  Europaparlamentet begär att de nuvarande och framtida satellittelekommunikationssystem som EU-medlemsstaterna har till sitt förfogande (t.ex. Skynet, Syracuse, Sicral, SatcomBw och Spainsat) blir driftskompatibla och därmed möjliggör kostnadssänkningar.

17.  Europaparlamentet stöder kommissionens och Europeiska försvarsbyråns samarbete för att utveckla en programvarustyrd radio, och konstaterar att ett sådant system kommer att bidra till förbättrad driftskompatibilitet när det gäller telekommunikationssystemens marksegment.

18.  Europaparlamentet rekommenderar att besparingar görs genom gemensam användning av markinfrastruktur som stöder olika nationella telekommunikationssystem.

19.  Europaparlamentet stödjer eventuell finansiering ur EU:s budget av framtida europeiska satellitkommunikationssystem för att stödja ESFP-insatser.

Rymdövervakning

20.  Europaparlamentet stöder upprättandet av ett europeiskt rymdövervakningssystem som leder till medvetenhet om rymdsituationen (där till exempel radarsystemen GRAVES och TIRA ingår) för övervakning av rymdinfrastrukturen, rymdskrot och andra eventuella hot.

21.  Europaparlamentet stödjer eventuell finansiering ur EU:s budget av det framtida europeiska systemet för medvetenhet om rymdsituationen.

Satellitbaserat system för tidig varning för ballistiska robotar

22.  Europaparlamentet beklagar att EU:s medlemsstater inte har tillgång till omedelbara uppgifter om uppskjutningar av ballistiska robotar som sker i världen, och stöder därför projekt för att utveckla satellitbaserade system för tidig varning för ballistiska robotar (som den så kallade French Spirale (franska spiralen)). Parlamentet begär dessutom att de uppgifter som erhålls genom dessa framtida system tillgängliggörs för EU:s samtliga medlemsstater så att man ska kunna skydda befolkningarna och stödja eventuella motåtgärder, att de läggs till grund för kontroller av efterlevnaden av icke-spridningsfördraget och att de används i syfte att stödja ESFP-verksamhet och skydda EU:s säkerhetsintressen.

Signalspaning

23.  Europaparlamentet stöder utbyte av signalspaning (elektroniska upplysningar, som det franska Essaim, och kommunikationsunderrättelse) på EU-nivå.

Självständig tillgång till rymden och internationell miljö

24.  Europaparlamentet stöder en säker, oberoende och hållbar tillgång till rymden för EU, som en grundförutsättning för att EU ska kunna handla självständigt.

25.  Europaparlamentet rekommenderar, med hänsyn till aspekterna försörjningstrygghet och skydd av det europeiska försvarets tekniska och industriella bas, att de europeiska icke-kommersiella satelliterna sänds upp i en bana med hjälp av europeiska bärraketer, företrädesvis från EU:s territorium.

26.  Europaparlamentet betonar vikten av att öka utvecklingsansträngningarna för att en förstärkt Ariane 5 ska kunna vara tillgänglig före 2015.

27.  Europaparlamentet rekommenderar att en strategisk långsiktig investering i nya europeiska bärraketer inleds så snart som möjligt för att man ska kunna hålla jämna steg med den ökande globala konkurrensen. Parlamentet efterlyser bättre disciplin inom ramen för detta projekt, när det gäller budget- och tidsmässiga frågor.

28.  Europaparlamentet rekommenderar att service i omloppsbanan införs som en stödåtgärd för att öka hållbarheten, uthålligheten, tillgängligheten och den operativa effektiviteten hos de operativa rymdresurserna och samtidigt minska resursbehovet och underhållskostnaderna.

Styrelsesätt

29.  Europaparlamentet uppmuntrar till starkt, pelarövergripande rymd- och säkerhetssamarbete som omfattar alla berörda parter (dvs. kommissionen, rådet, Europeiska försvarsbyrån och EU:s satellitcentrum) för att tryggar säkerhetspolitiken och datasäkerheten i samband med den europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.

30.  Europaparlamentet rekommenderar starkt att en förstärkt ram för ESFP upprättas för att ge alla EU-medlemsstater lika tillgång till driftsuppgifter som inhämtats med hjälp av rymdresurser.

31.  Europaparlamentet rekommenderar att den administrativa och ekonomiska kapaciteten för genomförande av rymdrelaterad verksamhet utvecklas av Europeiska försvarsbyrån.

Finansiering

32.  Europaparlamentet påpekar att EU:s budget under åren 2007–2013 omfattar anslag på cirka 5 250 000 000 EUR för den gemensamma europeiska rymdverksamheten, vilket innebär genomsnittliga anslag på 750 000 000 EUR per år under ovannämnda period.

33.  Europaparlamentet uppmanar EU att fastställa en driftsbudget för rymdresurser till stöd för ESFP och europeiska säkerhetsintressen.

34.  Europaparlamentet är oroat över den bristande samordningen mellan EU:s medlemsstater, som leder till ett resursunderskott på grund av onödig dubblering av verksamheterna, och stöder därför förslaget att medlemsstaterna lanserar gemensamma program, som kommer att möjliggöra långsiktiga kostnadsbesparingar.

35.  Europaparlamentet konstaterar dessutom att kostnaden för avsaknaden av en gemensam europeisk strategi för anskaffande, underhåll och drift av rymdresurser uppskattas uppgå till hundratals miljoner euro.

36.  Europaparlamentet påpekar att storskaliga gemensamma projekt – som erfarenheterna har visat – inte kan genomföras på ett ordentligt sätt om 27 olika nationella budgetmyndigheter som alla tillämpar principen om "rättvist återflöde" är involverade. Parlamentet rekommenderar därför starkt att dessa projekt och program finansieras genom EU:s budget.

37.  Europaparlamentet konstaterar att de uppskattningar som gjorts av expertisen på området visar att den investeringsnivå som krävs för att tillgodose de europeiska säkerhets- och försvarsbehoven när det gäller satellitkommunikation och de utgifter som anslås för EU:s jordobservation och insamlande av underrättelseuppgifter, inklusive signalspaning, bör öka markant för att man ska kunna tillgodose behoven i och uppnå målen för en omfattande rymdpolitik.

38.  Europaparlamentet anser att EU, Europeiska rymdorganisationen, Europeiska försvarsbyrån och medlemsstaterna bör tillhandahålla en tillförlitlig och lämplig finansiering för planerad rymdverksamhet och forskningen i samband med denna. Parlamentet anser att det är viktigt att sådan verksamhet kan finansieras med medel från EU:s budget, vilket är fallet i samband med Galileo-projektet.

Skydd av rymdinfrastruktur

39.  Europaparlamentet betonar att de strategiska rymdresurserna och den infrastruktur som gör det möjligt att få tillgång till rymden, t.ex. bärraketer och rymdbaser, är sårbara och måste skyddas på lämpligt sätt genom ett markbaserat taktiskt missilförsvar, flygplan och rymdövervakningssystem. Parlamentet stöder dessutom ett utbyte av uppgifter med internationella partner om satelliter blir obrukbara på grund av fientligt agerande.

40.  Europaparlamentet begär att sårbarheten hos framtida europeiska satellitsystem minskas genom störskydd, skärmar, service i omloppsbanan och satellitkonstellationer som kretsar i höga banor ("high-orbit constellation architectures") respektive sådana som kretsar i flera banor ("multi orbital constellation architectures").

41.  Europaparlamentet betonar att skyddsåtgärderna till fullo måste uppfylla internationella normer när det gäller användning av rymden i fredliga syften och allmänt erkända förtroende- och öppenhetsskapande åtgärder. Parlamentet uppmanar EU-medlemsstaterna att undersöka möjligheten att utveckla rättsligt eller politiskt bindande bestämmelser för rymdaktörer, tillsammans med ett särskilt system för reglering av rymdtrafik.

42.  Europaparlamentet betonar, med tanke på ovannämnda sårbarhet, att avancerad kommunikation aldrig bör göras fullständigt beroende av rymdbaserade teknik.

Internationell lagstiftning för användning av rymden

43.  43 Europaparlamentet upprepar vikten av principen om användning av rymden i fredliga syften, som fastställdes i fördraget om yttre rymden från 1967, och ser därför med oro på den eventuella framtida beväpningen av rymden.

44.  Europaparlamentet betonar med kraft att EU:s rymdpolitik under inga omständigheter bör bidra till den allmänna militariseringen och beväpningen av rymden.

45.  Europaparlamentet begär att den internationella lagstiftningen stärks i syfte att reglera och skydda icke-aggressiv användning av rymden, och att de förtroende- och öppenhetsskapande åtgärderna också stärks inom ramen för FN:s kommitté för fredlig användning av yttre rymden (Copuos), som utarbetar riktlinjer för minskad nedskräpning av rymden. Denna verksamhet bör vara förenlig med den som den organisationsövergripande samordningskommittén för rymdskrot (IADC) bedriver och med FN:s nedrustningskonferens, som för närvarande utvecklar ett multilateralt avtal om förhindrande av kapprustning i yttre rymden. Parlamentet uppmanar vidare EU:s ordförandeskap att aktivt företräda EU i Copuos och EU-institutionerna uppmanas att verka för en konferens om översyn av fördraget om yttre rymden i syfte att stärka det och utvidga dess tillämpningsområde så att det kommer att omfatta förbud mot alla typer av vapen i rymden.

46.  Europaparlamentet uppmanar alla internationella aktörer att avstå från att använda offensiv utrustning i rymden, ger särskilt uttryck för sin oro över användningen av destruktiva medel mot satelliter, som de kinesiska anti-satellittesten i januari 2007, och konsekvenserna av den markanta ökningen av rymdskrot för rymdsäkerheten, och rekommenderar därför att rättsligt bindande internationella instrument antas som inriktas på ett förbud mot såväl användningen av vapen mot rymdresurser som utplacering av vapen i rymden.

47.  Europaparlamentet uppmanar alla rymdanvändare att registrera sina satelliter, även militära satelliter, som en förtroende- och öppenhetsskapande åtgärd när det gäller rymdsäkerheten, och stöder rådets arbete för en heltäckande uppförandekod inom EU för rymdföremål. Parlamentet begär att denna kod omvandlas till ett rättsligt bindande instrument.

48.  Europaparlamentet uppmanar FN och EU att engagera sig i en aktiv minskning av och skydd mot nedskräpning i rymden som kan skada satelliter.

Transatlantiskt samarbete om rymdpolitik och missilförsvar

49.  Europaparlamentet uppmanar med kraft EU och Nato att inleda en strategisk dialog om rymdpolitik och missilförsvar – och i detta sammanhang ha i åtanke att det ur ett rättsligt perspektiv är absolut nödvändigt att undvika åtgärder som skulle kunna vara oförenliga med principen om en fredlig användning av rymden – särskilt om komplementaritet och driftskompatibilitet i system för satellitkommunikationer, rymdövervakning och tidig varning för ballistiska missiler, liksom skydd för europeiska styrkor genom ett system för taktiskt missilförsvar.

50.  Europaparlamentet uppmanar EU och Förenta staterna att inleda en strategisk dialog om användningen av rymdresurserna och att visa vägen på det globala planet inom och utanför FN när det gäller att se till att yttre rymden endast används för fredlig verksamhet.

Annat internationellt samarbete

51.  Europaparlamentet välkomnar det förstärkta samarbetet mellan EU och Ryssland inom ramen för den ovannämnda trepartsdialog om rymden som inleddes 2006 mellan Europeiska kommissionen, ESA och Roscosmos (den ryska rymdorganisationen), inbegripet om rymdtillämpningar (satellitnavigation, jordobservation och satellitkommunikationer) samt tillgång till rymden (bärraketer och framtida rymdtransportsystem).

o
o   o

52.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska rymdorganisationen, medlemsstaternas parlament och till generalsekreterarna för FN, Nato och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE).

(1) EUT C 136, 20.6.2007, s. 1. (2) EUT C 96 E, 21.4.2004, s. 136. (3) EUT C 33 E, 9.2.2006, s. 580. (4) Antagna texter, P6_TA(2008)0167.

Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2008 om den förmodade förekomsten av massgravar i den del av Kashmir som administreras av Indien

P6_TA(2008)0366 RC-B6-0349/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av rapporterna från sin ad hoc-delegation efter dess besök i Kashmir den 8–11 december 2003 och den 20–24 juni 2004,

–   med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2006 om den årliga rapporten om de mänskliga rättigheterna i världen 2005 och EU:s politik på området(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 24 maj 2007 om Kashmir: nuläge och framtidsutsikter(2),

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt rapporterna har hundratals oidentifierade gravar upptäckts sedan 2006 i Jammu och Kashmir, och minst 940 kroppar ska enligt rapporterna ha påträffats i 18 byar enbart i Uri-distriktet.

B.  Organisationen för föräldrar till försvunna personer (APDP), med säte i Srinagar, publicerade den 29 mars 2008 en rapport med uppgifter om att det finns åtskilliga gravar i byar som på grund av närheten till kontrollinjen mot Pakistan inte kan nås utan särskilt tillstånd från säkerhetsstyrkorna.

C.  Enligt människorättsorganisationer kan det inte uteslutas att gravarna innehåller kvarlevorna av offer för olagliga avrättningar, påtvingade försvinnanden, tortyr och andra övergrepp som ägt rum i samband med den väpnade konflikt som pågår i Jammu och Kashmir sedan 1989.

D.  Uppgifterna om antalet personer som försvunnit sedan 1989 går kraftigt isär. Enligt organisationer för offrens familjer handlar det om mer än 8 000, medan statliga myndigheter talar om mindre än 4 000.

E.  En statlig polisrapport från 2006 bekräftade att 331 personer avlidit i fängsligt förvar och att 111 personer utsatts för påtvingade försvinnanden sedan 1989.

F.  Anklagelserna om brott mot de mänskliga rättigheterna fortsätter, trots den indiska regeringens åtagande i september 2005 att inte längre tolerera brott mot de mänskliga rättigheterna i Jammu och Kashmir.

G.  Pervez Imroz, en prisbelönad människorättsjurist, ordförande för Koalitionen för det civila samhället i Jammu och Kashmir och grundare av APDP, överlevde den 30 juni 2008 en väpnad attack i Srinagar, som utfördes av påstådda medlemmar av säkerhetsstyrkorna. Trakasserier ska enligt rapporter även ha drabbat medlemmar av Internationella tribunalen för mänskliga rättigheter och rättvisa i Kashmir, som främjas av APDP.

1.  Europaparlamentet uppmanar Indiens regering att utan dröjsmål se till att oberoende och opartiska undersökningar utförs av alla misstänkta massgravar i Jammu och Kashmir och att som ett omedelbart första steg säkra gravplatserna för att rädda bevismaterial.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för stabilitetsinstrumentet erbjuda den indiska regeringen ekonomiskt och tekniskt bistånd för en omfattande utredning och andra eventuella åtgärder som syftar till att lösa konflikten i Kashmir.

3.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att ta upp frågan i den kommande människorättsdialogen under det andra halvåret 2008.

4.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över säkerheten för Pervez Imroz och andra människorättsaktivister som undersöker de omärkta gravarna och andra påståenden om kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Jammu och Kashmir, och uppmanar de indiska myndigheterna att skydda dem och att låta dem arbeta utan rädsla för trakasserier och våld. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att skyndsamt göra en opartisk utredning av attacken mot Pervez Imroz, att offentliggöra resultaten och att ställa de ansvariga inför rätta.

5.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till den indiska regeringen och de statliga myndigheterna att utreda alla påstådda påtvingade försvinnanden. Parlamentet efterlyser att en civil åklagarmyndighet ges behörighet i alla ärenden där militärer, säkerhetsmän eller personal vid brottsbekämpande myndigheter misstänks vara inblandade, och att det upprättas en samlad offentlig databas över alla personer som har försvunnit och över alla kroppar som har återfunnits. Parlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att underlätta och stödja allt samarbete mellan Indiens och Pakistans regeringar i samband med denna utredning.

6.  Europaparlamentet uppmanar de statliga myndigheterna att se till att alla förfaranden för frihetsberövanden uppfyller minimikrav i fråga om internationella rättsliga normer, anständig behandling, registrering, åtal, möjlighet att med kort varsel komma i kontakt med familjemedlemmar och få tillgång till advokater och oberoende domstolar, samt att ansvar utkrävs om dessa förfaranden inte går rätt till.

7.  Europaparlamentet fördömer kraftigt de olagliga avrättningarna, de påtvingade försvinnandena, tortyren, våldtäkterna och de andra brott mot de mänskliga rättigheterna som begåtts i Jammu och Kashmir sedan den väpnade konflikten inleddes 1989. Parlamentet kräver att offrens familjer tillerkänns fullt skadestånd.

8.  Europaparlamentet uppmanar alla regeringar att ratificera Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen och utan förbehåll ratificera och tillämpa FN:s konvention om skydd för alla människor mot påtvingat försvinnande, inklusive tillkännagivandena enligt artiklarna 31 och 32 i den konventionen att man erkänner behörigheten hos kommittén för påtvingade försvinnanden.

9.  Europaparlamentet begär att obehindrat tillträde till båda sidor av kontrollinjen beviljas FN:s särskilda rapportörer enligt mandatet för FN:s särskilda förfaranden, särskilt de särskilda rapportörerna för tortyr och för utomrättsliga, summariska eller godtyckliga avrättningar samt FN:s arbetsgrupp för påtvingade eller ofrivilliga försvinnanden.

10.  Europaparlamentet uppmanar återigen till underhuset Lok Sabha att ändra lagen om skydd av de mänskliga rättigheterna för att den nationella människorättskommissionen ska kunna göra oberoende utredningar av påståendena om övergrepp begångna av militärpersonal.

11.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Indiens regering och parlament, Pakistans regering och parlament, delstaten Jammu och Kashmirs regering och parlament samt FN:s generalsekreterare.

(1) EUT C 297 E, 7.12.2006, s. 341. (2) EUT C 102 E, 24.4.2008, s. 468.

Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2008 om Bangladesh

P6_TA(2008)0367 RC-B6-0356/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Bangladesh, särskilt resolutionerna av den 16 november 2006(1) och 6 september 2007(2),

–   med beaktande av samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Folkrepubliken Bangladesh om partnerskap och utveckling(3),

–   med beaktande av det undantagstillstånd som infördes av expeditionsministären i Bangladesh den 11 januari 2007,

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  EU har goda och långvariga förbindelser med Bangladesh, inbegripet genom samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling.

B.  Den 11 januari 2007 införde expeditionsministären undantagstillstånd i Bangladesh till följd av våldet under perioden fram till valet och kort därefter antogs undantagsbestämmelser, som gav armén och de paramilitära styrkorna samma befogenheter när det gäller gripanden som polisen. EU:s valobservatörsuppdrag avbröt sitt arbete den 22 januari 2007.

C.  I samband med införandet av undantagsbestämmelserna upphävdes en rad medborgerliga rättigheter som garanteras i Bangladeshs konstitution.

D.  Upphävandet av dessa rättigheter har under den senaste tiden lett till ett oroväckande antal avgöranden i högsta domstolens överklagandeavdelning med allvarliga konsekvenser för individuella rättigheter och legalitetsprincipen.

E.  Den 11 juni 2008 antogs utan allmänhetens involvering en ny antiterroristlag, som kränker de grundläggande friheterna och den grundläggande rätten till en rättvis rättegång och inför en bred definition av begreppet terroristhandling, som nu också omfattar allmänna egendomsbrott och angrepp på civila. Denna definition strider mot Förenta nationernas rekommendationer. Människorättsorganisationer och advokatsamfund har uttryckt sina farhågor över att lagen kommer att tillämpas för att främja politiska trakasserier.

F.  Enligt internationella människorättsorganisationer, såsom Human Rights Watch och Amnesty International, har antalet personer som gripits sedan införandet av undantagstillståndet för 18 månader sedan stigit till högt över 300 000 personer, varav de flesta dock efteråt har släppts. Rätten att ansöka om frisläppande mot borgen har med stöd av undantagsbestämmelserna begränsats och den pågående vågen av massiva fängslanden kan därför sätta stor press på fängelsesystemet.

G.  Ett stort antal av de fängslade påstådda utsatts för svår tortyr och ökade fall av utomrättsliga avrättningar har rapporterats av Odhikar, Bangladeshs nationella människorättsorganisation.

H.  Europaparlamentet har konsekvent krävt ett moratorium för dödsstraffet i alla länder och under alla omständigheter.

I.  Det är glädjande att förbudet mot politisk verksamhet nyligen lättades och att man kommit överens om att inleda förhandlingar om det nationella val som planerats till december 2008 mellan expeditionsministären och Awami League. Andra parter kommer att delta i denna process.

J.  Under den nya vågen av massiva gripanden, som har pågått sedan den 28 maj 2008, har mer än 12 000 personer gripits, bland annat lokala medlemmar av politiska partier. Expeditionsministären har avvisat påståendena om att gripanden skulle vara politiskt motiverade och hävdar i stället att de är en del av ett planerat tillslag mot kriminella.

K.  På grund av behovet av en komplett röstlista har expeditionsministären hittills ignorerat uppmaningarna från politiska partier, organisationer inom det civila samhället om att bana vägen för tidigareläggning av nationella val, och håller sig strikt till den slutliga deadlinen den tredje veckan i 2008.

L.  Den svåra situation som Bangladeshs befolkning lever i har förvärrats på grund av att priserna för baslivsmedel såsom ris har stigit med en tredjedel eller mer under de senaste månaderna. För en stor del av befolkningen uppgick livsmedelskostnaderna till 60 procent av deras budget redan före denna prisexplosion.

M.  En vald regering skulle göra det lättare att hantera effekterna av klimatförändringen. Så mycket som en fjärdedel av Bangladeshs territorium hotas att permanent översvämmas av en stigande havsnivå i Bengaliska viken. Klimatforskare varnar för att Bangladesh kan komma att ha 20 till 25 miljoner klimatflyktingar 2050.

1.  Europaparlamentet uppmanar Bangladeshs regering att häva undantagstillståndet. Detta är den viktigaste åtgärden för att förbereda anordnandet av landets kommande parlamentsval och för att val av lokala råd ska kunna hållas i augusti.

2.  Europaparlamentet uppmanar Bangladeshs regering att se till att den nya antiterroristlagen uppfyller internationellt erkända rättsliga standarder för bekämpning av terrorism, såsom de som rekommenderats av FN:s särskilde rapportör om främjandeav skydd av mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i terroristbekämpning.

3.  Europaparlamentet uppmanar Bangladeshs regering att avskaffa dödsstraffet.

4.  Europaparlamentet uppmanar Bangladeshs regering att omedelbart avbryta den senaste vågen av massiva gripanden liksom trakassering av politiska motståndare och journalister med stöd av undantagstillståndet, och uttrycker oro över rapporterna om tortyr från myndigheternas sida. Europaparlamentet uppmanar expeditionsministären att garantera alla gripna den grundläggande rätten till ett vederbörligt förfarande och alla de åtalade rättvisa rättegångar. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att antingen åtala de tusentals personer som fängslats på grundval av trovärdiga bevis eller släppa dem.

5.  Europaparlamentet gläder sig över att Bangladeshs regering förbjudit före detta krigsbrottslingar från att ställa upp i valet, och uppmanar regeringen att följa upp denna positiva åtgärd genom att inrätta en oberoende undersökningskommitté för att inleda rättegången nmot krigsbrottslingarna.

6.  Europaparlamentet välkomnar expeditionsministärens framsteg i förberedelserna av parlamentsvalet och de viktiga framsteg som har gjorts för att reformera valförfarandet liksom myndigheternas sammanställning av ett valregister. Parlamentet uppmanar regeringen att se till att medlemmar av Bangladeshs etniska och religiösa minoriteter får möjlighet att fritt rösta. Parlamentet kräver fria medier under perioden fram till valet i Bangladesh.

7.  Europaparlamentet gläder sig över att före detta premiärminister Sheikh Hasina släppts av humanitära skäl.

8.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att spela en mer aktiv roll och att insistera inför Bangladeshs regering på behovet av ett snabbt och komplett upphävande av undantagstillståndet och av alla lagar som antagits i dess regi.

9.  Europaparlamentet kräver fria och rättvisa val anordnade i enlighet med internationella standarder och med deltagande av alla parter. Parlamentet uppmanar EU:s valobservatörsuppdrag att återuppta sitt arbete så snart detta är möjligt och tillrådligt. Parlamentet uppmanar EU-medlemsstaternas beskickningar och kommissionens delegation i Bangladesh att noga övervaka situationen för de mänskliga rättigheterna och den politiska situationen i Bangladesh.

10.  Europaparlamentet uppmanar de väpnade styrkorna att dra sig tillbaka från inblandning i den politiska processen.

11.  Europaparlamentet uppmanar Bangladeshs regering att i största möjliga utsträckning möjliggöra en storskalig mobilisering av samhällets alla sektorer, miljöorganisationer och andra icke-statliga organisationer, journalister och vetenskapsmän, för att förbereda landet inför de katastrofer som orsakas av klimatförändringen. Parlamentet anser att undantagsbestämmelserna är ett allvarligt hinder på vägen mot detta mål.

12.  Europaparlamentet anser att G8-toppmötet har ett enormt ansvar för att hindra en ytterligare acceleration av klimatförändringen och en ökning av katastrofer som utgör ett hot mot livet för miljoner personer i Bangladesh och på andra ställen, genom att anta effektiva och långtgående åtgärder för att stoppa koldioxidutsläppen.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna i Sydasiatiska organisationen för regionalt samarbete och till Bangladeshs regering.

(1) EUT C 314 E, 21.12.2006, s. 377. (2) Antagna texter, P6_TA(2007)0385. (3) EGT L 118, 27.4.2001, s. 48.

Europaparlamentets resolution av den 10 juli 2008 om dödsstraffet, särskilt i fallet Troy Davis

P6_TA(2008)0368 RC-B6-0350/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om avskaffande av dödsstraffet och behovet av ett omedelbart moratorium för avrättningar i de länder där dödsstraffet fortfarande tillämpas,

–   med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 62/149 av den 18 december 2007 om dödsstraffets användning i världen,

–   med beaktande av den uppdaterade och ändrade versionen av EU:s riktlinjer avseende dödsstraff, antagen av rådet den 16 juni 2008,och av följande skäl:

A.  Troy Davis dömdes till döden 1991 av Georgias högsta domstol för mord på en polisman och planeras avrättas i slutet av juli 2008.

B.  Enligt Troy Davis advokater finns det överväldigande bevis för att han är oskyldig. Inga konkreta bevis som talar mot honom har lagts fram och sju personer som vittnade mot honom har dragit tillbaka sina vittnesmål.

C.  Georgias högsta domstol tog den 4 augusti 2007 upp till granskning de nya faktorer som skapar tvivel avseende Troy Davis skuld.

D.  Den 17 mars 2008 beslutade Georgias högsta domstol att neka Troy Davis en ny rättegång, trots att domstolens ordförande var skiljaktig.

E.  Sedan 1975 har i USA mer än 120 personer befunnits oskyldiga och släppts fria från cellerna där de väntat på sin avrättning.

F.  I USA finns för dödsdomar en befogenhet att bevilja nåd som en säkerhetsåtgärd för att avvärja oåterkalleliga misstag som domstolar inte kunnat eller inte velat avhjälpa.

G.  New Jersey är den första amerikanska delstaten som i sin lagstiftning avskaffar dödsstraffet sedan detta återinfördes i USA 1972, med hänvisning till den oundvikliga risken att felaktigt dömda personer avrättas.

1.  Europaparlamentet uppmanar de länder där dödsstraffet utdöms att vidta nödvändiga åtgärder för att avskaffa det.

2.  Europaparlamentet begär att Troy Davis dödsstraff omvandlas till en fängelsepåföljd och begär, mot bakgrund av de överväldigande bevisen som kan leda till ett sådant omvandlande, att de berörda domstolarna beviljar honom en ny rättegång.

3.  Europaparlamentet vädjar enträget till Georgias nådeansökningsnämnd (Board of Pardons and Paroles) att omvandla dödsstraffet.

4.  Europaparlamentet uppmanar rådets ordförandeskap och Europeiska kommissionens delegation i Förenta staterna att utan dröjsmål ta upp ärendet med de amerikanska myndigheterna.

5.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Förenta staternas regering och Georgias Board of Pardons and Paroles samt till Georgias statsåklagare.