Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 september 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om en uppförandekod för datoriserade bokningssystem (KOM(2007)0709 – C6-0418/2007 – 2007/0243(COD))

P6_TA(2008)0402 A6-0248/2008

(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0709),

–   med beaktande av artiklarna 251.2, 71 och 80.2 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0418/2007),

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandena från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6-0248/2008).

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 4 september 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr .../2008 om en uppförandekod för datoriserade bokningssystem och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 2299/89

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen den slutliga rättsakten, förordning (EG) nr 80/2009.)

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 september 2008 om förslaget till rådets beslut om berättigande för centralasiatiska länder till EIB-finansiering inom ramen för rådets beslut 2006/1016/EG om beviljande av en gemenskapsgaranti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid lån till och lånegarantier för projekt utanför gemenskapen (KOM(2008)0172 – C6-0182/2008 – 2008/0067(CNS))

P6_TA(2008)0403 A6-0317/2008

(Samrådsförfarandet)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens förslag till rådet (KOM(2008)0172),

–   med beaktande av artikel 181a i EG-fördraget, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C6-0182/2008),

–   med beaktande av sin resolution av den 20 februari 2008 om en EU-strategi för Centralasien(1),

–   med beaktande av EU-strategin för ett nytt partnerskap med Centralasien som antogs av Europeiska rådet den 21–22 juni 2007,

–   med beaktande av mål C-155/07, Europaparlamentet mot Europeiska unionens råd, som för närvarande är anhängigt vid EG-domstolen,

–   med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och yttrandet från utskottet för internationell handel (A6-0317/2008), och av följande skäl:

1.  Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

2.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed i enlighet med artikel 250.2 i EG-fördraget.

3.  Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

4.  Rådet uppmanas att på nytt höra Europaparlamentet om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

5.  Kommissionen uppmanas att dra tillbaka sitt förslag om beslut 2006/1016/EG, som för närvarande är anhängigt vid domstolen, skulle ogiltigförklaras.

6.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt.

Kommissionens förslag   Ändring Ändring 1 Förslag till beslut Skäl 3a (nytt) (3a)  Det har konstaterats att EIB:s utlåningsverksamhet i Centralasien måste fokusera på energiförsörjning och energitransportprojekt som även gynnar EU:s intressen på energiområdet. Ändring 2 Förslag till beslut Skäl 3b (nytt) (3b)  När det gäller projekt för energiförsörjning och transporter bör EIB:s finansieringsverksamhet i Centralasien vara förenlig med och stödja EU:s politiska mål att diversifiera energikällor samt Kyotokraven, och förbättra miljöskyddet. Ändring 3 Förslag till beslut Skäl 3c (nytt) (3c)  EIB:s finansieringsverksamhet i Centralasien bör vara förenlig med och stödja EU:s externa politik, inklusive särskilda regionala mål, samt bidra till det allmänna målet att utveckla och konsolidera demokratin och rättsstatsprincipen, målet att respektera mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och att följa internationella miljöavtal som Europeiska gemenskapen eller dess medlemsstater har undertecknat. Ändring 4 Förslag till beslut Skäl 3d (nytt) (3d)  EIB bör se till att enskilda projekt genomgår en bedömning av konsekvenserna för hållbar utveckling som görs oberoende av projektets sponsorer och EIB. Ändring 5 Förslag till beslut Skäl 4 (4)  De rådande makroekonomiska förhållandena i de centralasiatiska länderna, och särskilt betalningsbalanssituationen och skuldsättningens hållbarhet, har de senaste åren förbättrats som ett resultat av en stark ekonomisk tillväxt och ansvarsfull ekonomisk politik, och länderna bör därför ges tillgång till finansiering från EIB. (4)  De rådande makroekonomiska förhållandena i de centralasiatiska länderna, och särskilt betalningsbalanssituationen och skuldsättningens hållbarhet, har de senaste åren förbättrats som ett resultat av en stark ekonomisk tillväxt och ansvarsfull ekonomisk politik, och länderna bör därför ges tillgång till finansiering från EIB. Det bör emellertid finnas villkor för att de ska vara behöriga för lån från EIB – länderna måste uppvisa klara framsteg i införandet av rättsstatsprincipen, yttrandefriheten, mediefrihet, frihet för icke-statliga organisationer och i uppfyllandet av millennieutvecklingsmålen i enlighet med EU:s partnerskaps- och samarbetsavtal. De bör inte vara föremål för sanktioner för brott mot de mänskliga rättigheterna och de bör ha gjort verkliga framsteg beträffande människorättssituationen enligt vad som krävs i Europaparlamentets resolution av den 20 februari 2008 om en EU-strategi för Centralasien1. ____________________ 1 Antagna texter, P6_TA(2008)0059. Ändring 6 Förslag till beslut Skäl 5a (nytt) (5a)  Låneverksamheten bör stödja EU:s politiska mål att främja stabiliteten i regionen. Ändring 10 Förslag till beslut Artikel 1 Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan, Turkmenistan och Uzbekistan ska vara berättigade till EIB-finansiering inom ramen för gemenskapsgarantin i enlighet med rådets beslut 2006/1016/EG. Kazakstan, Kirgizistan, Tadzjikistan och Turkmenistan ska vara berättigade till EIB-finansiering inom ramen för gemenskapsgarantin i enlighet med rådets beslut 2006/1016/EG. Uzbekistan kommer att vara berättigat till finansiering så snart som EU:s sanktioner mot landet hävs. Ändring 7 Förslag till beslut Artikel 1a (ny) Artikel 1a I garantiavtalet mellan kommissionen och EIB, enligt artikel 8 i rådets beslut 2006/1016/EG, ska de detaljerade bestämmelser och förfaranden som gäller för gemenskapens garantier fastställas och avtalet ska innehålla villkor med tydliga normer avseende respekten för mänskliga rättigheter. Ändring 8 Förslag till beslut Artikel 1b (ny) Artikel 1b På grundval av information från EIB bör kommissionen årligen göra en utvärdering och en rapport som skickas till Europaparlamentet och rådet om EIB:s finansieringsverksamhet enligt detta beslut. Rapporten bör inbegripa en utvärdering av vilket bidrag EIB:s finansiella transaktioner ger till målen för EU:s utrikespolitik, och särskilt det övergripande målet att befästa demokratin och rättsstatsprincipen, målet att respektera mänskliga rättigheter och grundläggande friheter och iaktta internationella miljöavtal som ingåtts av Europeiska gemenskapen eller dess medlemsstater. Ändring 9 Förslag till beslut Artikel 1c (ny) Artikel 1c EIB ska se till att ramavtalen mellan banken och de berörda länderna görs tillgängliga för allmänheten och att korrekt och läglig objektiv information görs tillgänglig för att de ska kunna ta aktiv del i beslutsprocessen.

(1) Antagna texter, P6_TA(2008)0059.

Europaparlamentets resolution av den 4 september 2008 om situationen för palestinska fångar i israeliska fängelser

P6_TA(2008)0404 RC-B6-0343/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Mellanöstern,

–   med beaktande av kommissionsledamot Benita Ferrero-Waldners uttalande i Europaparlamentet den 9 juli 2008 om situationen för palestinska fångar i israeliska fängelser,

–   med beaktande av associeringsavtalet mellan EU och Israel och resultaten av det åttonde sammanträdet i associeringsrådet EU–Israel den 16 juni 2008,

–   med beaktande av rapporten från den ad hoc-delegation från Europaparlamentet som besökte Israel och de palestinska områdena (den 30 maj–2 juni 2008) och slutsatserna i denna rapport,

–   med beaktande av Genèvekonventionerna, särskilt den fjärde konventionen om skydd av civilbefolkningen i krigstid av den 12 augusti 1949, särskilt artiklarna 1–12, 27, 29–34, 47, 49, 51, 52, 53, 59, 61–77 och 143,

–   med beaktande av FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

–   med beaktande av Internationella rödakorskommitténs årsrapport för 2007, särskilt avsnittet om de ockuperade palestinska områdena,

–   med beaktande av de rapporter som den allmänna kommittén mot tortyr i Israel (PCATI) publicerade 2006, 2007 och 2008 med hjälp av ekonomiskt stöd från kommissionen och flera medlemsstater,

–   med beaktande av FN:s relevanta resolutioner om konflikten i Mellanöstern,

–   med beaktande av artikel 108.5 i arbetsordningen.

A.  Israel har under de senaste åren drabbats av många terroristangrepp med dödlig utgång mot sin civilbefolkning. De israeliska myndigheterna har vidtagit ett flertal åtgärder för att förhindra sådana terroristangrepp och bland annat gripit misstänkta palestinska aktivister, men kampen mot terrorism kan inte rättfärdiga överträdelser av humanitär rätt.

B.  I dagsläget befinner sig mer än 11 000 palestinier, däribland hundratals kvinnor och barn, i israeliska fängelser och fångläger. De flesta av dessa har gripits i de ockuperade palestinska områdena.

C.  I konventionen om barns rättigheter, som Israel undertecknat, definieras ett barn som en människa under 18 år. Dock anses palestinska barn vara vuxna från 16 års ålder, enligt Israels militärlagar som gäller i de ockuperade palestinska områdena, och de hålla ofta fängslade under olämpliga förhållanden.

D.  Den 25 augusti 2008 frigav den israeliska regeringen 198 palestinier som ett tecken på god vilja för att skapa ömsesidigt förtroende. Ytterligare förhandlingar pågår mellan de två parterna för att uppnå en mer omfattande överenskommelse om frisläppandet av andra fångar.

E.  Den israeliska och den libanesiska regeringen har nyligen vidtagit åtgärder för att byta ut fångar mot kvarlevorna av israeliska soldater.

F.  Ett tusental fångar hålls i fängsligt förvar i Israel med stöd av "beslut om administrativt frihetsberövande" som kan överklagas, men som inte leder till åtal eller rättegång och som inte ger den gripne rät till försvar. Sådana beslut om administrativt frihetsberövande får förnyas, och förnyas i vissa fall för flera år.

G.  I rapporter om mänskliga rättigheter hävdas att palestinska fångar utsätts för övergrepp och tortyr.

H.  För de flesta palestinska fångar som hålls i fängelser på israeliskt territorium är det ofta omöjligt eller mycket svårt att utnyttja rätten att få besök av sina familjer, trots Internationella rödakorskommitténs uppmaningar till Israel om detta.

I.  Frågan om politiska fångar får omfattande politiska, sociala och humanitära implikationer, och gripandet av 48 valda ledamöter av det palestinska lagstiftande rådet och andra lokala rådgivare får allvarliga konsekvenser för den politiska utvecklingen i det ockuperade palestinska området. Det "fångdokument" som fängslade palestinska politiska ledare från flera olika fraktioner antog i maj 2006 tjänade som grund för nationell förlikning och banade väg för bildandet av en nationell enhetsregering.

J.  Förbindelserna mellan Europeiska gemenskaperna och Israel, inom ramen för artikel 2 i associeringsavtalet mellan EU och Israel, bygger på respekt för mänskliga rättigheter och demokratiska principer vilket utgör en mycket viktig del av avtalet. I EU:s och Israels gemensamma handlingsplan betonas att respekten för mänskliga rättigheter och internationell människorätt är bland de värderingar som parterna delar.

1.  Europaparlamentet välkomnar den israeliska regeringens nyligen antagna beslut att frige ett antal palestinska fångar som en positiv gest för att stärka den palestinska myndighetens auktoritet och skapa en anda av ömsesidigt förtroende.

2.  Parlamentet efterlyser liknande insatser av Hamas och Israel så att den israeliske officeren Gilad Shalit omedelbart kan friges.

3.  Europaparlamentet understryker att frågan om palestinska politiska fångar inverkar starkt på både det palestinska samhället och konflikten mellan Israel och Palestina, och anser att frigivning av ett större antal palestinska fångar och ett omedelbart frigivande av de fängslade ledamöterna av det palestinska lagstiftande rådet inklusive Marwan Barghouti, i detta sammanhang skulle kunna vara ett steg i rätt riktning för att skapa det klimat av ömsesidigt förtroende som är nödvändigt om man ska kunna göra väsentliga framsteg i fredsförhandlingarna.

4.  Europaparlamentet stöder Israels legitima säkerhetsintressen men anser att rättsstatsprincipen måste respekteras fullt ut när det gäller behandlingen av alla fångar, eftersom detta är av avgörande betydelse för att befästa demokratin i landet.

5.  Europaparlamentet uppmanar Israel att garantera att miniminormerna för fängsligt förvar respekteras, att ställa frihetsberövade personer inför rätta och upphöra med s.k. beslut om administrativt frihetsberövande samt vidta lämpliga åtgärder för minderåriga i fängelse och för fångars rätt till besök, helt i enlighet med internationella normer, inklusive konventionen om barns rättigheter och FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning.

6.  Europaparlamentet uttrycker sin oro över situationen för fängslade palestinska kvinnor och svaga fångar, vilka enligt rapporter utsätts för dålig behandling och saknar tillgång till hälsovård.

7.  Europaparlamentet uppmanar den palestinska myndigheten att vidta alla åtgärder för att förhindra alla våldsdåd eller terroristangrepp, särskilt de som begås av före detta fångar och barn.

8.  Europaparlamentet anser att en uppgradering av förbindelserna mellan EU och Israel måste stå i överensstämmelse med och kopplas till Israels uppfyllande av alla skyldigheter enligt internationell lagstiftning.

9.  Europaparlamentet välkomnar det beslut som fattades vid det åttonde sammanträdet i associeringsrådet EU-Israel om att ersätta den nuvarande arbetsgruppen för mänskliga rättigheter med en ordinarie underkommitté för mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar till omfattande samråd med de människorättsorganisationer och frivilligorganisationer som är verksamma i Israel och de ockuperade palestinska områdena och deras fulla deltagande i övervakningen av Israels framsteg när det gäller uppfyllandet av landets skyldigheter enligt internationell rätt.

10.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Israels regering och parlament, den palestinska myndighetens president, det palestinska lagstiftande rådet, den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, kvartettens sändebud i Mellanöstern, talmannen i parlamentariska församlingen för Europa-Medelhavsområdet, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och Internationella rödakorskommittén.

Europaparlamentets resolution av den 4 september 2008 om utvärdering av EU:s sanktioner som del av EU:s åtgärder och politik på området för mänskliga rättigheter (2008/2031(INI))

P6_TA(2008)0405 A6-0309/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

–   med beaktande av samtliga FN-konventioner om mänskliga rättigheter och deras fakultativa protokoll,

–   med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och de två fakultativa protokollen,

–   med beaktande av FN-stadgan, särskilt artiklarna 1 och 25 och, i kapitel VII, artiklarna 39 och 41,

–   med beaktande av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och tillhörande protokoll,

–   med beaktande av Parisstadgan för ett nytt Europa (Parisstadgan),

–   med beaktande av slutakten från Europeiska säkerhetskonferensen från 1975 (Helsingforsavtalets slutakt),

–   med beaktande av artiklarna 3, 6, 11, 13, 19, 21, 29 och 39 i fördraget om Europeiska unionen (EUF) och artiklarna 60, 133, 296, 297, 301 och 308 i fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen (EGF),

–   med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen när det gäller mänskliga rättigheter i världen,

–   med beaktande av sina tidigare debatter och brådskande resolutioner om fall av brott mot mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatsprincipen,

–   med beaktande av sin resolution av den 20 september 1996 om kommissionens meddelande om införande av demokratiska principer och mänskliga rättigheter i avtal som ingås mellan gemenskapen och tredje land(1),

–   med beaktande av Europeiska gemenskapens och dess medlemsstaters internationella förpliktelser, inklusive dem som ingår i WTO-avtalen,

–   med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stilla havsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å den andra, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (Cotonouavtalet)(2), särskilt artiklarna 8, 9, 33, 96 och 98 samt revideringen av detta avtal(3),

–   med beaktande av rådets dokument med titeln "Inrättande av en konstellation för sanktioner inom arbetsgruppen med råd för yttre förbindelser" (Relex/sanktioner) av den 22 januari 2004 (5603/2004),

–   med beaktande av rådets dokument med titeln "Grundläggande principer för tillämpning av restriktiva åtgärder (sanktioner) " av den 7 juni 2004 (10198/2004),

–   med beaktande av rådets dokument med titeln "Riktlinjer om genomförande och utvärdering av restriktiva åtgärder (sanktioner) inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik", senast uppdaterat den 2 december 2005 (15114/2005),

–   med beaktande av rådets dokument med titeln "EU:s bästa metoder för effektivt genomförande av restriktiva åtgärder" av den 9 juli 2007 (11679/2007),

–   med beaktande av den gemensamma ståndpunkten 96/697/GUSP om Kuba(4), vilken antogs av rådet den 2 december 1996,

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkter 2001/930/GUSP om bekämpande av terrorism(5) och 2001/931/GUSP om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism(6), båda av den 27 december 2001, och rådets förordning (EG) nr 2580/2001 av den 27 december 2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism(7),

–   med beaktande av rådets gemensamma ståndpunkt 2002/402/GUSP om restriktiva åtgärder mot Usama bin Ladin, medlemmar av al-Qaida-organisationen, talibanerna och andra personer, grupper, företag och enheter associerade med dem(8), och rådets förordning (EG) nr 881/2002 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa med Usama bin Ladin, nätverket al-Qaida och talibanerna associerade personer och enheter(9), båda av den 27 maj 2002,

–   med beaktande av Europeiska unionens gemensamma militära förteckning(10),

–   med beaktande av sin resolution av den 25 april 2002 om kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet om Europeiska unionens roll i arbetet för att främja mänskliga rättigheter och demokratisering i tredje land(11),

–   med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2006 om klausulen om mänskliga rättigheter och demokrati i Europeiska unionens avtal(12),

–   med beaktande av alla avtal som slutits mellan Europeiska unionen och tredjeland och de klausuler om mänskliga rättigheter som ingår i dessa avtal,

–   med beaktande av sin resolution av den 11 oktober 1982 om betydelsen och följderna av ekonomiska sanktioner, i synnerhet handelsembargon och bojkotter, för Europeiska ekonomiska gemenskapens yttre förbindelser(13),

–   med beaktande av resolutionen om följderna av sanktioner, i synnerhet embargon, för befolkningen i länder där sådana åtgärder tillämpas(14), som antogs av den gemensamma parlamentariska AVS–EG-församlingen den 1 november 2001 i Bryssel (Belgien),

–   med beaktande av sin resolution av den 6 september 2007 om hur dialogerna och samråden om mänskliga rättigheter fungerar med tredjeländer(15),

–   med beaktande av resolution 1597 (2008) och rekommendation 1824 (2008) om FN:s säkerhetsråds och Europeiska unionens svarta listor, antagna av Europarådets parlamentariska församling den 23 januari 2008,

–   med beaktande av Lissabonfördraget om ändring av fördraget om Europeiska unionen och fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, som undertecknades i Lissabon den 13 december 2007 och som förväntas träda i kraft den 1 januari 2009,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för utveckling och utskottet för internationell handel (A6-0309/2008) och av följande skäl:

A.  I artikel 11.1 EUF erkänns respekten för de mänskliga rättigheterna som ett av målen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (Gusp), och i den nya artikel 21 i EU-fördraget, i dess lydelse i artikel 1.24 i Lissabonfördraget, erkänns att "unionens åtgärder i internationella sammanhang ska utgå från de principer som har legat till grund för dess egen tillblivelse, utveckling och utvidgning och som den strävar efter att föra fram i resten av världen: demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten".

B.  Sanktioner tillämpas i enlighet med särskilda mål inom ramen för Gusp som anges i artikel 11 EUF, som omfattar, men inte är begränsade till, främjande av respekt för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, demokrati, rättsstatsprincipen och goda styrelseformer.

C.  De ovannämnda grundläggande principerna för användningen av restriktiva åtgärder (sanktioner) är det första praktiska dokument där ramar fastställs för påförande av EU-sanktioner, trots att EU i praktiken har påfört sanktioner sedan början av 1980-talet och framför allt sedan EUF:s ikraftträdande 1993. I detta dokument fastställs sanktioner formellt som ett Gusp-instrument, och dokumentet utgör därmed utgångspunkten för EU:s sanktionspolitik.

D.  Denna sanktionspolitik bygger främst på Gusps följande fem mål: att säkra unionens gemensamma värderingar, grundläggande intressen, oberoende och integritet i enlighet med principerna i FN-stadgan, att på alla sätt stärka unionens säkerhet, att bevara freden och stärka den internationella säkerheten i enlighet med principerna i FN-stadgan och Helsingforsavtalets slutakt och målen i Parisstadgan, inklusive dem om yttre gränser, att främja internationellt samarbete, att utveckla och befästa demokratin och rättsstatsprincipen samt respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.

E.  Det internationella samförståndet blir allt större om att alla allvarliga och avsiktliga angrepp på miljön skadar den internationella freden och säkerheten och utgör en kränkning av de mänskliga rättigheterna.

F.  EU har åtagit sig att systematiskt genomföra sanktioner som FN:s säkerhetsråd har beslutat enligt kapitel VII i FN-stadgan, och ålägger samtidigt fristående påföljder i avsaknad av ett mandat från FN:s säkerhetsråd i sådana fall där FN:s säkerhetsråd inte har befogenhet att vidta åtgärder eller hindras från att göra det för att medlemmarna inte kan enas om det. Europaparlamentet betonar i detta avseende både FN:s och EU:s skyldighet att införa sanktioner i enlighet med internationell rätt.

G.  EU:s sanktionspolitik inbegriper följaktligen också sanktioner som införs av FN:s säkerhetsråd, men dess räckvidd och målsättningar är bredare jämfört med den policy som tillämpas av FN:s säkerhetsråd (internationell fred och säkerhet).

H.  Sanktioner är ett av flera instrument som EU kan använda för att genomföra sin politik för mänskliga rättigheter. I rangordningen av åtgärder som kan användas för att förverkliga de målsättningar som ingår i Gusp måste tillämpningen av sanktioner utgöra sista ledet, och dessa måste vara förenliga med unionens övergripande strategi i det berörda området. Sanktionernas effektivitet är beroende av om de tillämpas samtidigt av alla medlemsstater.

I.  Det finns ingen officiell definition av vad som utgör en sanktion, varken inom ramen för internationell rätt eller inom EU-/EG-lagstiftningen. Inom ramen för Gusp betraktas emellertid sanktioner och restriktiva åtgärder som åtgärder som helt eller delvis avbryter eller minskar diplomatiska eller ekonomiska förbindelser med ett tredjeland eller flera tredjeländer i syfte att leda till en förändring av en viss verksamhet eller politik, som t.ex. brott mot internationell rätt eller mänskliga rättigheter, eller politik som förs av regeringar i tredjeländer, icke-statliga enheter eller fysiska och juridiska personer, som inte respekterar rättsstatsprincipen eller de demokratiska principerna.

J.  Formerna av restriktiva åtgärder omfattar olika åtgärder såsom vapenembargon, handelssanktioner, finansiella/ekonomiska sanktioner, frysning av tillgångar, flygförbud, restriktioner rörande inresa, diplomatiska sanktioner, bojkott av sport- eller kulturevenemang och avbrytande av samarbete med ett tredjeland.

K.  I linje med det allmänna förfarandet inom EU används i denna resolution termerna "sanktioner" och "restriktiva åtgärder" utan åtskillnad. I resolutionen används samma definition av "lämpliga åtgärder" som i artikel 96 i Cotonouavtalet(16).

L.  Själva EU-sanktionerna baseras på olika rättsliga grunder beroende på de restriktiva åtgärdernas exakta karaktär och på den juridiska formen av förbindelserna med det aktuella landet liksom på de aktuella sektorerna och målsättningarna. Utifrån dessa faktorer fastställs både ett förfarande för godkännande av faktorerna – som ofta, men inte alltid, kräver en gemensam ståndpunkt inom ramen för Gusp och följaktligen enhällighet i rådet – och det rättsliga förfarande som ska följas för att sanktionerna ska bli rättsligt bindande och få rättslig verkan. Det gemensamma förfarandet fastställs i artikel 301 i EGF.

M.  Visumförbud och vapenembargon har blivit de vanligaste Gusp-sanktionerna och utgör ett av de inledande stegen inom EU:s sanktionsordning. Dessa två former av åtgärder är de enda som införs direkt av medlemsstaterna på grund av att de inte kräver någon särskild sanktionslagstiftning inom ramen för EGF. Å andra sidan kräver finansiella sanktioner (frysning av tillgångar) och handelssanktioner godkännande genom en särskild sanktionslagstiftning.

N.  Riktade sanktioner kan, enligt ovan nämnda grundläggande principer för tillämpning av restriktiva åtgärder (sanktioner), liksom relevanta riktlinjer, vara effektivare än mer allmänna sanktioner och är därför att föredra, för det första för att man med dessa undviker eventuella negativa effekter på en större grupp människor och för det andra för att de direkt påverkar de som är ansvariga och följaktligen med stor sannolikhet blir mer effektiva när det gäller att få till stånd politiska förändringar.

O.  Det finns åtgärder som, även om de har godkänts av rådet i ordförandeskapets slutsatser, inte kallas för "sanktioner" och samtidigt skiljer sig från de andra restriktiva åtgärderna som betecknas som Gusp-verktyg.

P.  Ekonomiska förbindelser mellan EU och tredjeländer styrs ofta av sektoriella bilaterala eller multilaterala avtal som EU måste efterleva vid tillämpning av sanktioner. Därför bör EU, när det är nödvändigt, avbryta eller säga upp det relevanta avtalet innan man tillämpar ekonomiska sanktioner som inte är förenliga med de rättigheter som beviljas aktuellt tredjeland genom ett befintligt avtal.

Q.  Förbindelser mellan EU och tredjeländer styrs ofta av bilaterala eller multilaterala avtal som gör det möjligt för en av parterna att vidta lämpliga åtgärder vid fall av överträdelse från den andra partens sida av en väsentlig beståndsdel av avtalet, nämligen respekt för mänskliga rättigheter, internationell rätt, demokratiska principer och rättsstatsprincipen (klausulen om mänskliga rättigheter), där Cotonouavtalet är ett framträdande exempel i sammanhanget.

R.  Upprättande och genomförande av restriktiva åtgärder måste följa de mänskliga rättigheterna och humanitär internationell rätt, inklusive korrekta rättsförfaranden och rätten till ett effektivt rättsmedel liksom proportionalitet, och tillräckliga undantag måste tillhandahållas med hänsyn till de grundläggande mänskliga behoven hos de personer de riktas mot, såsom tillgång till grundutbildning, rent dricksvatten samt grundläggande sjukvård och läkemedel. En sanktionspolitik måste till fullo respektera de normer som inrättats genom Genèvekonventionen, konvention om barnets rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt FN:s konventioner om skydd av civilbefolkning och barn i väpnade konflikter.

S.  EU:s och dess enskilda medlemsstaters trovärdighet äventyras när EU:s sanktioner verkar brytas. Robert Mugabe blev inbjuden till toppmötet mellan EU och Afrika i Lissabon den 8–9 december 2007 trots att han var formellt bannlyst från territorierna i EU:s alla medlemsstater enligt rådets gemensamma ståndpunkt 2004/161/GUSP av den 19 februari 2004 om ändring och förlängning av restriktiva åtgärder mot Zimbabwe(17), som senast förlängdes genom rådets gemensamma ståndpunkt 2008/135/GUSP av den 18 februari 2008(18).

Allmänna överväganden för en effektiv europeisk sanktionspolitik

1.  Europaparlamentet beklagar att ingen utvärdering eller konsekvensbedömning hittills gjorts av EU:s sanktionspolitik och att det följaktligen är oerhört svårt att bedöma effekterna och effektiviteten på plats och därmed att dra nödvändiga slutsatser. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inleda en sådan utvärdering. Icke desto mindre anser parlamentet att den sanktionspolitik som drevs gentemot Sydafrika visade sig vara effektiv genom att den bidrog till att få stopp på apartheidpolitiken.

2.  Europaparlamentet anser att skillnaderna mellan de rättsliga grunderna för genomförandet av EU:s sanktionspolitik, med olika besluts-, genomförande- och kontrollnivåer, hindrar öppenheten och samstämmigheten för EU:s sanktionspolitik och följaktligen skadar dess trovärdighet.

3.  Europaparlamentet anser att påförandet av sanktioner måste betraktas som legitimt av den allmänna opinionen, såväl inom EU som internationellt, och av den allmänna opinionen i länder där förändringar kan väntas, för att sanktionerna ska vara effektiva. Parlamentet betonar att samråd med parlamentet under beslutsprocessen stärker denna legitimitet.

4.  Europaparlamentet konstaterar även att sanktioner kan ha en symbolfunktion, genom att vara ett uttryck för EU:s moraliska fördömande och därigenom bidra till att göra EU:s utrikespolitik synligare och mer trovärdig. Parlamentet varnar dock för att lägga för stor tonvikt vid tanken på sanktioner som symboliska åtgärder, eftersom detta skulle kunna leda till att de tappar allt värde.

5.  Europaparlamentet anser att påförandet av sanktioner bör övervägas då myndigheter, icke-statliga organ eller fysiska och juridiska personer handlar på ett sätt som allvarligt skadar säkerheten och personers rättigheter eller då avtalsmässiga och/eller diplomatiska förbindelser bevisligen försvagas eller hindras på grund av en tredjepart.

6.  Europaparlamentet anser att alla avsiktliga och oåterkalleliga angrepp på miljön utgör ett hot mot säkerheten och en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar i detta hänseende rådet och kommissionen att införliva alla avsiktliga och oåterkalleliga angrepp på miljön bland de skäl som kan leda till påförandet av sanktioner.

7.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s övergripande sanktionsinstrument i allmänhet används på ett flexibelt sätt efter behov från fall till fall. Parlamentet beklagar dock att EU ofta har tillämpat sin sanktionspolitik inkonsekvent genom att behandla tredjeländer olika även om deras insatser för mänskliga rättigheter och demokrati är lika, vilket lett till att man fått kritik för att man tillämpar dubbelmoral.

8.  Europaparlamentet anser i detta sammanhang att införandet och utvärderingen av EU:s sanktioner för kränkningar av de mänskliga rättigheterna i princip inte ska ta hänsyn till eventuella skador som sanktionerna innebär för EU:s och dess medborgares handelsintressen.

9.  Europaparlamentet beklagar att förekomsten av oenighet inom EU om vilken politik som ska föras gentemot ett visst land som t.ex. Kuba, och medlemsstaters ovillighet att reta betydelsefulla partner som t.ex. Ryssland, har lett till att EU bara godkänner "informella sanktioner" i ordförandeskapets slutsatser, vilket tar sig uttryck i obalanserad eller inkonsekvent tillämpning av EU:s sanktioner. Parlamentet erkänner dock att sådana åtgärder som ingår i rådets slutsatser, som t.ex. uppskjutande av undertecknande av avtal med länder som Serbien, skulle kunna vara ett användbart verktyg för att pressa tredjeländer att samarbeta fullt ut med internationella mekanismer.

10.  När det gäller Kuba påpekar Europaparlamentet att den gemensamma ståndpunkt som antogs 1996 och som regelbundet uppdaterats innehåller en färdplan för fredlig demokratisering. Den gemensamma ståndpunkten gäller fortfarande fullt ut och är inte omstridd inom EU-institutionerna. Parlamentet beklagar att inga betydande framsteg hittills har gjorts i fråga om mänskliga rättigheter. Parlamentet noterar rådets beslut av den 20 juni 2008 om att häva de informella sanktionerna mot Kuba och samtidigt kräva omedelbar och villkorslös frigivning av alla politiska fångar, bättre tillträde till fängelserna samt att den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter ratificeras och tillämpas. Parlamentet noterar vidare att rådet om ett år ska besluta om den politiska dialogen med Kuba ska fortsätta, beroende på om några betydande framsteg har gjorts i fråga om mänskliga rättigheter. Parlamentet erinrar om att rådets ståndpunkt avseende dialogen med de kubanska myndigheterna och företrädarna för det civila samhället är bindande även för EU:s institutioner. Parlamentet håller fast vid sin ståndpunkt beträffande Sacharovpristagarna Oswaldo Payá Sardiñas och gruppen "Damas de Blanco".

11.  Europaparlamentet anser att argumentet om sanktioners "ineffektivitet" inte kan användas för att upphäva dem, utan istället bör användas för att omdirigera och ompröva sanktionen i fråga. Parlamentet anser vidare att beslutet om huruvida man ska driva sanktioner vidare eller upphäva dem uteslutande bör bero på om målen med dem har uppnåtts eller inte, med tanke på att deras utformning kan skärpas eller ändras beroende på deras utvärdering. Parlamentet anser att sanktioner i detta syfte alltid bör åtföljas av tydliga riktmärken.

12.  Europaparlamentet anser att sanktionernas effektivitet bör analyseras på flera nivåer, såväl på nivån för åtgärdernas inneboende effektivitet, det vill säga deras förmåga att påverka de avsedda personernas privata eller yrkesmässiga agerande såsom medlemmar i en berörd regim samt regimens funktionssätt, som på nivån för åtgärdernas politiska effektivitet, det vill säga deras förmåga att stoppa eller ändra den verksamhet eller politik som föranlett påförandet av sanktionerna.

13.  Europaparlamentet anser att effektivitet hos en sanktion förutsätter EU:s förmåga att upprätthålla den i tiden och beklagar i detta avseende att man använder bestämmelser om automatiskt upphävande av typen tidsfristklausuler.

14.  Europaparlamentet motsätter sig under alla omständigheter att allmänt hållna och godtyckliga sanktioner riktas mot ett givet land eftersom de i praktiken innebär en fullständig isolering av landets befolkning. Parlamentet anser att ekonomiska sanktioner utan samordning med andra politiska instrument endast med stora svårigheter leder till framgång med att underlätta politiska reformer hos de regimer som sanktionerna riktas mot. Parlamentet kräver därför att alla sanktioner mot statliga myndigheter systematiskt bör åtföljas av stöd till det berörda landets civilsamhälle.

Sanktioner som en del av en övergripande strategi för mänskliga rättigheter

15.  Europaparlamentet påpekar att de flesta EU-sanktioner har införts på grundval av säkerhetsskäl. Parlamentet understryker dock att brott mot mänskliga rättigheter bör utgöra en tillräcklig grund för att tillämpa sanktioner, eftersom de också utgör ett hot mot säkerheten och stabiliteten.

16.  Europaparlamentet påpekar att det huvudsakliga syftet med sanktioner är att få till stånd en förändrad politik eller ett förändrat agerande i linje med målen i den gemensamma ståndpunkten inom ramen för Gusp eller med slutsatser som antagits av rådet eller med det internationella beslut som sanktionerna grundas på.

17.  Europaparlamentet insisterar på att rådet, genom att anta ovan nämnda grundläggande principer för tillämpning av restriktiva åtgärder (sanktioner), har åtagit sig att tillämpa sanktioner som en del av en heltäckande och integrerad politisk strategi. Parlamentet betonar i detta avseende att denna strategi omfattar en parallell politisk dialog, incitament och villkor, och som en sista utväg till och med en eventuell tillämpning av tvingande åtgärder enligt de grundläggande principerna. Parlamentet anser att klausuler om mänskliga rättigheter och demokrati, Allmänna preferenssystemet och utvecklingsstöd bör användas som verktyg i en sådan heltäckande och integrerad politisk strategi.

18.  Europaparlamentet betonar att genomförandet av klausulen om mänskliga rättigheter inte kan betraktas som en helt autonom eller unilateral EU-sanktion, eftersom den härrör direkt från det bilaterala eller multilaterala avtalet, enligt vilket ett ömsesidigt åtagande att respektera mänskliga rättigheter fastslås. Parlamentet anser att de lämpliga åtgärder som vidtagits i enlighet med denna klausul endast rör genomförandet av det berörda avtalet på så vis att de ger båda parter en rättslig grund för att skjuta upp tillämpningen av eller häva avtalet. Parlamentet anser följaktligen att införandet av klausuler om mänskliga rättigheter och av autonoma eller unilaterala sanktioner måste gå hand i hand.

19.  Europaparlamentet välkomnar därför att klausuler om mänskliga rättigheter systematiskt inbegrips och insisterar på att en särskild genomförandemekanism införlivas i alla de nya bilaterala avtal som undertecknas med tredjeländer, även sektoriella avtal. Parlamentet erinrar i detta hänseende om vikten av de rekommendationer som utarbetats för att göra genomförandet av klausulen mer effektivt och systematiskt, nämligen utarbetande av mål och referenskriterier och regelbunden utvärdering. Parlamentet upprepar att klausuler om mänskliga rättigheter bör genomföras med hjälp av ett mer öppet samrådsförfarande mellan parterna, inbegripet parlamentet och det civila samhället, med en detaljerad beskrivning av de politiska och rättsliga mekanismer som ska användas om en förfrågan om bilateralt samarbete får avslag på grund av att upprepade och/eller systematiska brott mot mänskliga rättigheter har begåtts i strid med internationell rätt. Parlamentet stöder den procedurmodell som tillämpas enligt Cotonouavtalet för att reagera på allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna, för demokratiprinciperna och för rättsstatsprincipen. Systemet med intensiv politisk dialog (artikel 8 i Cotonouavtalet) och samråd (artikel 96 i Cotonouavtalet) före och efter antagandet av lämpliga åtgärder har i flera fall visat sig vara ett framgångsrikt sätt att förbättra läget i det berörda landet.

20.  Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att inte lägga fram förslag om frihandelsavtal och/eller associeringsavtal – även om de innehåller en människorättsklausul – för regeringar i länder där det enligt rapporter från FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter förekommer omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

21.  Europaparlamentet anser att ett ihållande läge där mänskliga rättigheter kränks utan att detta följs av lämpliga restriktiva åtgärder allvarligt drabbar unionens strategi för mänskliga rättigheter, unionens sanktionspolitik och unionens trovärdighet.

22.  Europaparlamentet anser att sanktionspolitiken blir mycket mer effektiv om den ingår i en sammanhängande människorättsstrategi. Parlamentet upprepar sitt krav på att rådet och kommissionen i alla landstrategidokument och i andra handlingar av samma slag bör utarbeta en särskild strategi för de mänskliga rättigheterna och det demokratiska läget.

23.  Europaparlamentet anser att dialoger och samråd om mänskliga rättigheter ovillkorligen och systematiskt bör omfatta diskussioner om vilka framsteg som gjorts i uppfyllandet av de mål och riktmärken som fastställts vid tiden för införande av de restriktiva åtgärderna. Parlamentet anser samtidigt att de mål som nås vid människorättsdialoger och samråd inte i något hänseende får ersätta genomförandet av sanktionernas mål.

Samordnade åtgärder av världssamfundet

24.  Europaparlamentet anser att samordnade åtgärder från världssamfundets sida har ett större inflytande än olika icke-parallella åtgärder av stater eller regioner. Parlamentet välkomnar följaktligen att EU:s sanktionspolitik även i fortsättningen bör baseras på idén om att ge FN:s system företräde.

25.  Då sanktioner från FN:s säkerhetsråd saknas uppmanar Europaparlamentet rådet att samarbeta med stater utanför EU som utfärdar sanktioner, dela information, samt samordna åtgärder på internationell nivå för att hindra undandragande av sanktioner och i så hög grad som möjligt förbättra effektiviteten hos och genomförandet av EU:s sanktioner och andra sanktioner, i enlighet med internationell rätt.

26.  Europaparlamentet anser att EU bör försöka samarbeta med andra regionala organisationer, såsom Afrikanska unionen och Sydostasiatiska nationers förbund (Asean), för att främja mänskliga rättigheter och säkerställa samordningen av sanktionsåtgärder.

27.  Europaparlamentet uppmanar EU att systematiskt utveckla en dialog med stater som inte utfärdar sanktioner i syfte att nå en gemensam ståndpunkt om restriktiva åtgärder, särskilt på regional nivå. Parlamentet påpekar att sanktioner, vilket har blivit uppenbart i fallet Burma/Myanmar, inte ofta leder till en nödvändig förändring av politik eller agerande om världssamfundet är splittrat och om betydelsefulla aktörer inte är delaktiga i genomförandet.

28.  Europaparlamentet kräver att rådet och kommissionen systematiskt på dagordningen för de politiska dialogerna med stater som inte påfört sanktioner införlivar frågan om dessa staters betydelse för och inflytande på den berörda regimen eller de berörda icke-statliga aktörerna, oavsett om det rör sig om enskilda personer, organisationer eller företag.

29.  Europaparlamentet anser att utsikterna till ett undertecknande av ett frihandelsavtal med en region i ett sanktionsdrabbat land bör användas som "morot" och påtryckningsmedel och att ett sådant avtal hur som helst bör utesluta länder som påförts sanktioner.

Upprättande av tydliga beslutsprocesser, mål, riktmärken och granskningsmekanismer

30.  Europaparlamentet understryker behovet av en djupgående analys av varje specifik situation som föregår införandet av sanktioner för att man ska kunna bedöma den potentiella inverkan av olika sanktioner och bestämma vilka som är mest effektiva, mot bakgrund av alla andra relevanta faktorer och jämförbara erfarenheter. Parlamentet anser att en sådan förhandsanalys är desto mer berättigad eftersom det är svårt att återgå till ursprungsläget när en sanktionsprocess väl inletts utan att det skadar EU:s trovärdighet eller inverkar på EU:s nödvändiga stöd till befolkningen i det berörda tredjelandet, eftersom myndigheterna i det berörda landet kan komma att använda sig av EU:s beslut. Parlamentet noterar i detta sammanhang den gällande praxis som innebär att man diskuterar de föreslagna sanktionernas lämplighet, art och effektivitet i rådet på grundval av den bedömning som utförs av EU:s beskickningschefer i det berörda landet. Parlamentet kräver att en rapport av oberoende experter bör inbegripas i en sådan bedömning.

31.  Europaparlamentet understryker emellertid att en sådan analys inte bör användas i syfte att försena godkännandet av sanktioner och betonar i detta sammanhang att det förfarande i två steg som tillämpas för införandet av sanktioner enligt Gusp ger utrymme för en akut politisk reaktion, inledningsvis genom antagandet av en gemensam ståndpunkt som fastställs efter en mer djupgående analys av förordningen, med en detaljerad beskrivning av sanktionernas art och omfattning.

32.  Europaparlamentet kräver att tydliga och specifika riktmärken inbegrips systematiskt i de rättsliga instrumenten som villkor för upphävande av sanktionerna. Parlamentet insisterar framför allt på att referenskriterierna bygger på utlåtanden från oberoende experter, och att dessa kriterier inte ändras med tiden utifrån de politiska förändringarna inom rådet.

33.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utarbeta ett belysande granskningsförfarande för sanktioner, som särskilt omfattar ett systematiskt inbegripande av en granskningsklausul som innebär en revidering av sanktionssystemet utifrån de riktmärken som fastställts och en utvärdering av huruvida målen har uppnåtts. Parlamentet betonar att avsiktsförklaringar eller viljan att inleda förfaranden för att nå positiva resultat bör välkomnas, men poängterar att detta inte i något hänseende vid utvärderingen av sanktioner bör ersätta konkreta och verkliga framsteg i syfte att nå referenskriterierna.

34.  Europaparlamentet anser att det vapenembargo som påförts Kina visar på unionens konsekvens och samstämdhet, med tanke på att detta embargo ursprungligen beslutades efter massakern på Himmelska fridens torg 1989 och att EU hittills inte mottagit någon förklaring till denna massaker, varför det saknas skäl att häva embargot.

35.  Europaparlamentet kräver att konstellationen "sanktioner" inom arbetsgruppen med råd för yttre förbindelser (Relex/sanktioner) fullt ut genomför sitt uppdrag. Parlamentet insisterar särskilt på behovet av att genomföra undersökningar innan sanktioner införs och att regelbundet tillhandahålla aktuell information om utvecklingen efter att de införts och att utarbeta bästa praxis för genomförandet och tillämpningen av restriktiva åtgärder.

36.  Europaparlamentet anser att stater och internationella och regionala organisationer bör hållas ansvariga för internationellt olagliga handlingar i samband med påförandet av sanktioner och betonar i detta avseende behovet av en rättslig mekanism för att garantera att internationell rätt och humanitär rätt följs.

37.  Europaparlamentet kräver att parlamentet bör vara delaktigt i alla skeden av ett sanktionsförfarande: beslutsprocessen som leder till sanktioner, valet av mest lämpliga sanktioner för situationen samt fastställande av riktmärken och utvärderingen av deras genomförande inom ramen för granskningsmekanismen samt upphävandet av sanktionen.

Riktade sanktioner som ett effektivare verktyg?

38.  Europaparlamentet beklagar att det på grund av avsaknaden av utvärderingar inte går att bedöma de berörda åtgärdernas effektivitet. Parlamentet erkänner dock EU:s starka humanitära engagemang, som har lett till upphävande av generella ekonomiska sanktioner, vilket tidigare skett i fallet Irak, samt till införande av mer riktade, "smarta" sanktioner som syftar till att få maximala följder för dem vilkas agerande de syftar till att påverka samtidigt som de får minimala negativa humanitära följder och effekter för personer som de inte riktas mot och grannländer.

39.  Europaparlamentet anser att det är mycket osannolikt att ekonomiska sanktioner som används isolerade från andra politiska instrument tvingar en regim som är föremål för sanktioner att göra några större politiska förändringar. Vidare understryker parlamentet att vittgående ekonomiska inskränkningar kan komma till ett allt för högt ekonomiskt och humanitärt pris, och upprepar därför sitt krav på noggrannare utformade och mer riktade ekonomiska sanktioner, utformade för att huvudsakligen ha inverkan på centrala ledare för regimer som är föremål för sanktioner och på personer som begår brott mot mänskliga rättigheter.

40.  Europaparlamentet understryker att alla ekonomiska sanktioner främst måste riktas mot sektorer som inte är arbetsintensiva och som har begränsad betydelse för små och medelstora företag, eftersom dessa är viktiga både för den ekonomiska utvecklingen och för inkomstfördelningen.

41.  Europaparlamentet stöder användningen av riktade finansiella sanktioner mot centrala ledare för regimer som är föremål för sanktioner och deras närmaste familjemedlemmar, som direkt påverkar inkomsten för de individer som sanktionerna är riktade mot. Parlamentet understryker att sådana sanktioner måste åtföljas av lämpliga åtgärder mot ekonomiska aktörer inom EU som samarbetar med dessa personer. Parlamentet betonar att riktade produktsanktioner, som riktas mot en specifik eller betydelsefull inkomstkälla för en regim, utgör en risk för mer omfattande, godtyckliga följder för befolkningen och skulle kunna gynna utvecklingen av en "svart ekonomi".

42.  Europaparlamentet anser att sanktioner av ekonomisk och finansiell art, även när de är riktade, måste efterlevas av alla såväl fysiska som juridiska personer som bedriver kommersiell verksamhet inom EU, även medborgare i tredjeländer liksom EU-medborgare – och juridiska personer som registrerats eller bildats i enlighet med lagstiftningen i en medlemsstat – som bedriver kommersiell verksamhet utanför EU.

43.  Europaparlamentet kräver en begränsad tillämpning av de "särskilda undantagen" för frysande av tillgångar. Parlamentet kräver att det utarbetas ett särskilt förfarande för invändningar i den händelse att en medlemsstat vill bevilja ett undantag för frysande av tillgångar, eftersom effektiviteten hos de restriktiva åtgärderna urholkas vid avsaknad av ett sådant förfarande med tanke på att medlemsstaterna bara behöver underrätta kommissionen i förväg om ett sådant undantag.

44.  Europaparlamentet kräver åtgärder för att förbättra tillämpningen av EU:s riktade finansiella sanktioner, för att se till att personer och organ som är föremål för sanktioner i stor omfattning genom åtgärderna i praktiken förvägras tillgång till alla finansiella tjänster inom EU:s jurisdiktion, inklusive dem som passerar banker inom EU som fungerar som clearingcentraler eller för vilka finansiella tjänster inom EU:s jurisdiktion används på annat sätt. Parlamentet betonar behovet av större flexibilitet vid spridning av sanktionslistor inom EU och inom medlemsstaterna till alla som omfattas av skyldigheterna i tredje penningtvättsdirektivet(19). Parlamentet föreslår att varje medlemsstat utser en institution som ansvarar för att denna information sprids.

45.  Europaparlamentet kräver ett ökat samarbete från rådets och kommissionens sida med SWIFT:s ledning och aktieägare i Europa, så att man uppnår bättre resultat med frysande av svartlistade konton och eliminering av penningöverföringar från/till sådana konton.

46.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att undersöka möjligheter och sätt att använda frusna inkomster, som tillhör myndigheter som är föremål för sanktioner, på ett konstruktivt sätt, exempelvis genom att anslå dem till offer för brott mot mänskliga rättigheter eller i utvecklingssyfte inom ramen för kapitel VII i FN:s stadga.

47.  Europaparlamentet noterar att vapenembargon är en form av sanktioner som enligt uppförandekoden för vapenexport är utformade för att stoppa flödet av vapen och militär utrustning till konfliktområden och till regimer som förmodligen kommer att använda dessa till internt förtryck eller till angrepp mot ett annat land.

48.  Europaparlamentet kräver ett samordnat samarbete mellan medlemsstaterna och kommissionen i fråga om genomförande av EU:s vapenembargon, som tillämpas av alla medlemsstater.

49.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta den gemensamma ståndpunkten om vapenexport som kommer att göra den befintliga uppförandekoden för vapenexport rättsligt bindande.

50.  Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet, kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta arbetet för en förbättring av FN:s övervaknings- och verkställighetsförmåga, och stöder uppfattningen att en permanent FN-grupp bör upprättas för att bedöma handeln med konfliktprodukter och värdet av sanktioner i detta sammanhang.

51.  Europaparlamentet påminner om att restriktioner beträffande inresa (reseförbud, visumförbud) utgör ett av de inledande stegen inom EU:s sanktionsordning och medför ett förbud för svartlistade personer och icke-statliga organ att närvara vid EU:s officiella möten och också mot att resa in i EU av privata skäl.

52.  Europaparlamentet konstaterar med oro att medlemsstaternas efterlevnad av EU:s visumförbud inte har varit optimalt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta en gemensam strategi vid tillämpning av reserestriktioner och de relevanta undantagsklausulerna.

Respekt för mänskliga rättigheter vid tillämpning av riktade sanktioner i kampen mot terrorism

53.  Europaparlamentet tar hänsyn till att både EU:s egna antiterroristsanktioner och EU:s genomförande av FN:s säkerhetsråds antiterroristsanktioner är föremål för flera mål vid EG-domstolen och förstainstansrätten.

54.  Europaparlamentet påminner om EU-medlemsstaternas åtagande att utarbeta sanktioner i enlighet med artikel 6.2 EUF, enligt vilken unionen ska respektera de grundläggande rättigheter som garanteras genom Europakonventionen och som följer av medlemsstaternas gemensamma konstitutionella traditioner. Parlamentet betonar att de befintliga förfarandena för svartlistning är bristfälliga i fråga om rättssäkerhet och rättsmedel på både EU-nivå och FN-nivå. Parlamentet uppmanar med kraft rådet att ta alla konsekvenser av och fullt ut tillämpa förstainstansrättens domar angående EU:s autonoma sanktioner.

55.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se över det befintliga förfarandet för svartlistning och avlistning, så att svartlistade individers och organs förfarandemässiga och faktiska mänskliga rättigheter, och framför allt internationella normer, respekteras i fråga om att få tillgång till ett effektivt rättsmedel inför ett oberoende och objektivt organ och korrekta rättsförfaranden, inklusive rätten att underrättas och få tillräcklig information om de anklagelser som väckts mot individen eller organet i fråga och om de beslut som fattas och rätten till ersättning för eventuella brott mot mänskliga rättigheter. Parlamentet begär på samma sätt att EU:s medlemsstater främjar en sådan granskning inom ramen för FN:s mekanismer för att säkerställa respekt för grundläggande rättigheter vid tillämpning av riktade sanktioner i kampen mot terrorism.

56.  Europaparlamentet anser att artikel 75 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt är en möjlighet som Europaparlamentet måste använda för att avhjälpa bristerna i det aktuella tillvägagångssättet för att sätta upp namn på en svart lista och stöder all pågående parlamentsverksamhet som ska föras upp på dagordningen för lagstiftningsprogrammet 2009.

57.  Europaparlamentet beklagar att inget av de rättsliga organen kan bedöma lämpligheten hos svartlistning, med tanke på att de bevis som leder till svartlistning primärt baseras på information som kontrolleras av underrättelsetjänster och inte är offentlig, vilket ligger i sakens natur. Parlamentet vidhåller dock att denna grundläggande skönsmässigt inte bör utgöra grund för straffrihet vid överträdelser av den internationella rätten. Parlamentet uppmanar i detta avseende medlemsstaterna att garantera en effektiv parlamentarisk kontroll av underrättelsetjänsternas arbete och anser att parlamentet måste involveras i det arbete som redan utförs inom konferensen av tillsynskommittéer för medlemsstaternas underrättelsetjänster.

58.  Europaparlamentet framhåller dock att systemet med antiterroristlistor, förutsatt att det är förenligt med EG-domstolens senaste rättspraxis, är ett effektivt instrument i Europeiska unionens politik för att bekämpa terrorism.

59.  Europaparlamentet betonar att terrorismen är ett hot mot säkerheten och friheten och uppmanar därför med kraft rådet att se över och uppdatera listan med terroristorganisationer och att beakta den verksamhet som dessa organisationer bedriver i alla världsdelar.

För en blandad sanktionspolitik

60.  Europaparlamentet konstaterar att EU alltid har förespråkat en positiv användning av sanktioner i syfte att få till stånd förändringar. Parlamentet betonar i detta hänseende att det är viktigt att prioritera integrerade övergripande åtgärder genom en graderad strategi med påtryckningar och incitament.

61.  Europaparlamentet anser att en öppenhetsstrategi och sanktionspolitiken inte utesluter varandra. EU:s sanktionspolitik kan därför bidra till att förbättra respekten för de mänskliga rättigheterna i det sanktionsdrabbade landet om politiken uttryckligen omvandlas till en politik med positiva åtgärder. Parlamentet noterar i detta avseende den serie sanktioner som infördes i fråga om Uzbekistan under perioden november 2007-april 2008: även om man upprätthöll de sanktioner som införts till följd av underlåtandet att uppfylla utgångskriterier i samband med en undersökning av Andijanmassakern och respekten för mänskliga rättigheter i ett år, så beslutade rådet att upphäva införandet av visumförbud och ge den uzbekiska regeringen sex månader att uppfylla en rad kriterier för mänskliga rättigheter, med ett framträdande hot om ett automatiskt återinförande av visumförbudet. Parlamentet noterar att denna blandning av engagemang och sanktioner medförde en viss positiv utveckling tack vare det eventuella automatiska återinförandet av sanktionerna och definitionen av exakta villkor. Parlamentet betonar att dessa villkor måste kunna uppfyllas inom en begränsad tidsperiod och vara relevanta för det allmänna sanktionssystemet. Parlamentet beklagar dock att detta ännu inte lett till någon betydande positiv utveckling och att samarbetet med den uzbekiska regeringen fortsatt lyser med sin frånvaro.

62.  Europaparlamentet kräver med eftertryck att sanktioner, inom ramen för en bred strategi, systematiskt åtföljs av skärpta positiva åtgärder för att stödja det civila samhället, människorättsförespråkare och alla slags projekt för främjande av mänskliga rättigheter och demokrati. Parlamentet kräver att tematiska program och instrument (Europeiska initiativet för demokrati och mänskliga rättigheter(20), icke-statliga aktörer, investeringar i människor) fullt ut bidrar till genomförandet av detta mål.

63.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att ta vara på den möjlighet som ges genom ratificeringen av Lissabonfördraget och det påföljande upprättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder för att garantera maximal samstämmighet mellan EU:s olika instrument för yttre åtgärder som en central faktor för att förbättra effektiviteten i EU:s sanktionspolitik.

Rekommendationer med hänsyn till EU:s institutioner och medlemsstater

64.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utföra en heltäckande och djupgående utvärdering av EU:s sanktionspolitik för att fastställa vilket inflytande den har och vilka åtgärder som bör vidtas för att stärka den. Parlamentet uppmanar med kraft rådet och kommissionen att lägga fram ett program med sådana åtgärder. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att bedöma hur sanktionerna påverkar de berörda ländernas utvecklingspolitik och EU:s handelspolitik.

65.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att strategierna för utvecklingsbistånd enligt instrumentet för utvecklingssamarbete och Europeiska utvecklingsfonden överensstämmer med gällande sanktionsordningar och pågående dialoger om de mänskliga rättigheterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att villkoren för allmänt budgetstöd, inbegripet kontrakten för millennieutvecklingsmålen, uttryckligen kopplas till kriterier för de mänskliga rättigheterna och demokrati.

66.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att dra nytta av den möjlighet som ratificeringen av Lissabonfördraget utgör, samt utnämnandet av unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik – som samtidigt kommer att vara vice ordförande för kommissionen och ordförande för rådet (utrikes frågor) – och det påföljande upprättandet av den europeiska avdelningen för yttre åtgärder, för att göra EU:s externa åtgärder mer enhetliga och konsekventa och för att förbättra expertkunskaperna inom EU:s relevanta tjänsteenheter som arbetar på området för sanktioner och förbättra samarbetet mellan de olika tjänsteenheterna.

67.  Europaparlamentet kräver samtidigt ett förbättrat samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter och kommissionen för att säkerställa ett mer enhetligt och effektivt genomförande av restriktiva åtgärder.

68.  Europaparlamentet uppmanar även de medlemsstater som är medlemmar i FN:s säkerhetsråd att systematiskt sträva efter att internationalisera EU:s sanktioner, i enlighet med artikel 19 EUF.

69.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, då de agerar inom ramen för FN:s säkerhetsråd, att inte överträda de skyldigheter som de åtagit sig beträffande de mänskliga rättigheterna, framför allt enligt Europakonventionen.

70.  Europaparlamentet instruerar sina organ, särskilt de ständiga och tillfälliga delegationerna, att utnyttja sina kontakter med parlament i länder som inte tillämpar sanktioner, för att öka förståelsen för de sanktionsordningar som EU tillämpar i den berörda regionen och undersöka möjligheterna för samordnade åtgärder för att främja mänskliga rättigheter.

71.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa ett nätverk av oberoende experter för att, med hänsyn till rådande behov, föreslå rådet de lämpligaste restriktiva åtgärderna och regelbundet utarbeta en rapport om hur situationen utvecklas med hänsyn till de berörda kriterierna och målen samt i förekommande fall föreslå sätt att förbättra genomförandet av sanktioner. Parlamentet anser att inrättandet av ett sådant nätverk skulle förbättra insynen i och diskussionerna om sanktioner i allmänhet, och också stärka genomförandet och den pågående övervakningen av sanktioner i specifika fall. Parlamentet anser samtidigt att kommissionen bör spela en mer aktiv roll vid utarbetandet av en tydlig EU-politik i sanktionsfrågor.

72.  Europaparlamentet anser att EU:s sanktionspolitik, som är en av Gusps viktigaste och känsligaste frågor, måste göras mer legitim genom att parlamentet görs delaktigt i alla skeden av förfarandet, i enlighet med artikel 21 i EU-fördraget, särskilt när det gäller utarbetande och genomförande av sanktioner i form av systematiskt samråd med, och rapporter från, rådet och kommissionen. Parlamentet anser också att parlamentet bör vara delaktigt när det gäller att övervaka att de som är föremål för sanktioner uppnår riktmärken. Parlamentet uppdrar åt sitt underutskott för mänskliga rättigheter att systematisera och övervaka arbetet med alla sanktioner på detta område vars mål och referenskriterier rör de mänskliga rättigheterna.

o
o   o

73.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt FN:s och Europarådets generalsekreterare.

(1) EGT C 320, 28.10.1996, s. 261. (2) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3. (3) EUT L 209, 11.8.2005, s. 27. (4) EGT L 322, 12.12.1996, s. 1. (5) EGT L 344, 28.12.2001, s. 90. (6) EGT L 344, 28.12.2001, s. 93. (7) EGT L 344, 28.12.2001, s. 70. (8) EUT L 139, 29.5.2002, s. 4. (9) EUT L 139, 29.5.2002, s. 9. (10) EUT C 98, 18.4.2008, s. 1. (11) EUT C 131 E, 5.6.2003, s. 147. (12) EUT C 290 E, 29.11.2006, s. 107. (13) EGT C 292, 8.11.1982, s. 13. (14) EGT C 78, 2.4.2002, s. 32. (15) EUT C 187 E, 24.7.2008, s. 214. (16) Artikel 96 i Cotonouavtalet av den 23 juni 2000 har följande lydelse:Avtalets grundsatser: samrådsförfarande och lämpliga åtgärder vad gäller mänskliga rättigheter, demokratiska principer och rättsstatsprincipen1. I denna artikel avses med "part" gemenskapen och Europeiska unionens medlemsstater, å ena sidan, och var och en av AVS-staterna, å andra sidan.2. a) Om en part, trots den regelbundna politiska dialogen mellan parterna, anser att den andra parten har underlåtit att fullgöra en förpliktelse med avseende på respekten för de mänskliga rättigheterna, demokratiska principer eller rättsstatsprincipen enligt artikel 9.2, skall den, utom i särskilt brådskande fall, lämna den andra parten och Ministerrådet all relevant information som krävs för en ingående undersökning av situationen i syfte att söka finna en lösning som är godtagbar för båda parterna. I detta syfte skall den kalla den andra parten till samråd om i första hand de åtgärder som den parten har vidtagit eller skall vidta för att avhjälpa situationen.Samrådet skall äga rum på den nivå och i den form som anses mest lämpliga för att en lösning skall kunna nås. Samrådet skall inledas senast 15 dagar efter kallelsen till samråd och skall pågå under en tid som skall fastställas i samförstånd och vara beroende av kränkningens art och allvar. Samrådet skall i alla händelser inte pågå längre än 60 dagar.Om samrådet inte leder till en för bägge parter godtagbar lösning, om samråd avböjs eller i särskilt brådskande fall får lämpliga åtgärder vidtas. Dessa åtgärder skall återkallas så snart orsakerna till att de vidtagits inte längre föreligger.b) Med begreppet "särskilt brådskande fall" avses exceptionella fall av särskilt allvarlig och uppenbar kränkning av någon av de grundsatser som anges i artikel 9.2 vilken måste åtgärdas omedelbart.Den part som tillgriper förfarandet för åtgärder i särskilt brådskande fall skall parallellt underrätta den andra parten och Ministerrådet, förutsatt att tiden medger det.c) Med begreppet "lämpliga åtgärder" avses i denna artikel åtgärder som vidtas i enlighet med internationell rätt och som står i proportion till kränkningen. Vid valet av åtgärder skall de som minst stör detta avtals tillämpning prioriteras. Det skall vara underförstått att ett avbrytande tills vidare av avtalets tillämpning vore att betrakta som en sista utväg.Åtgärder som vidtas i särskilt brådskande fall skall omedelbart anmälas till den andra parten och till Ministerrådet. På begäran av den berörda parten kan samråd hållas i syfte att närmare undersöka situationen och, om möjligt, finna lösningar. Samrådet skall äga rum i enlighet med bestämmelserna i punkt a andra och tredje styckena. (17) EUT L 50, 20.2.2004, s. 66. (18) EUT L 43, 19.2.2008, s. 39. (19) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, 25.11.2005, s. 15). (20) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2006 av den 20 december 2006 om inrättande av ett finansieringsinstrument för främjande av demokrati och mänskliga rättigheter i hela världen (EUT L 386, 29.12.2006, s. 1).

Europaparlamentets resolution av den 4 september 2008 om mödradödlighet inför FN:s högnivåmöte den 25 september 2008 och översynen av millennieutvecklingsmålen

P6_TA(2008)0406 RC-B6-0377/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av de millennieutvecklingsmål som antogs vid FN:s millennietoppmöte i september 2000,

–   med beaktande av den åtgärdsplan med milstolpar till 2010 som Europeiska rådet fattade beslut om vid sitt möte i juni 2008,

–   med beaktande av högnivåmötet om millennieutvecklingsmålen som ska hållas i FN:s högkvarter i New York den 25 september 2008,

–   med beaktande av kommissionens rapport om "Millennieutvecklingsmålen 2000–2004" (SEK(2005)456),

–   med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet i Bryssel den 16–17 december 2004, som bekräftar Europeiska unionens fullständiga engagemang för millennieutvecklingsmålen och en konsekvent politik,

–   med beaktande av FN:s förklaring om barnets rättigheter av den 20 november 1959, enligt vilken "särskild vård och omsorg ska ges både barnet och dess mor, inberäknat adekvat hälsovård före och efter förlossningen" och FN:s konvention om barnets rättigheter av den 20 november 1989 enligt vilken de undertecknande staterna ska "säkerställa tillfredsställande hälsovård för mödrar före och efter förlossningen",

–   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och rådet "Jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor i utvecklingssamarbetet" (SEK(2007)0100),

–   med beaktande av EU:s och Afrikas gemensamma strategi som antogs på EU-Afrika-toppmötet i Lissabon 2007,

–   med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2008 om jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor i utvecklingssamarbetet(1),

–   med beaktande av sina resolutioner av den 12 april 2005 om Europeiska unionens roll när det gäller att uppnå millennieutvecklingsmålen(2) och av den 20 juni 2007 om millennieutvecklingsmålen i halvtid(3),

–   med beaktande av sina resolutioner av den 17 november 2005 om en utvecklingsstrategi för Afrika(4), och av den 25 oktober 2007 om läget i förbindelserna mellan EU och Afrika(5),

–   med beaktande av den fjärde internationella kvinnokonferensen som hölls i Peking i september 1995, den förklaring och handlingsplattform som då antogs samt de slutdokument som senare antogs vid FN:s extra sessioner Peking + 5 och Peking + 10 den 10 juni 2000 respektive den 11 mars 2005 om ytterligare åtgärder och initiativ för att genomföra förklaringen och handlingsplattformen,

–   med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik: "Europeiskt samförstånd" (Europeiskt samförstånd om utveckling)(6) och det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd från december 2007(7),

–   med beaktande av FN:s befolkningsfonds rapporter om världens befolkningssituation 2005 och 2006 "The Promise of Equality: Gender Equity, Reproductive Health and the Millennium Development Goals" (Jämställdhetslöftet: Likvärdig behandling, reproduktiv hälsa och millennieutvecklingsmålen) respektive "A Passage to Hope: Women and International Migration" (En resa mot hoppet: kvinnor och internationell migration),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 av den 18 december 2006 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete(8),

–   med beaktande av protokollet till Afrikanska stadgan om de mänskliga rättigheterna och folkens rättigheter om afrikanska kvinnors rättigheter, även kallat Maputoprotokollet, som trädde i kraft den 25 november 2005, och handlingsplanen från Maputo om att genomföra den ram för kontinentens politik för sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter 2007–2010 som antogs vid det extra sammanträde som hölls under konferensen för Afrikanska unionens hälsovårdsministrar extra session i september 2006,

–   med beaktande av FN:s internationella konferens om befolkning och utveckling som hölls i Kairo i september 1994, det handlingsprogram som antogs i Kairo och de efterföljande slutdokument som antogs 1999 vid FN:s extra session fem år efter Kairokonferensen (Kairo +5) om ytterligare åtgärder för att genomföra handlingsprogrammet,

–   med beaktande av handlingsramen och rekommendationerna om hälsa för hållbar utveckling, som hälsovårdsministrarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet antog på sitt första möte i Bryssel i oktober 2007,

–   med beaktande av den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter som trädde i kraft den 3 januari 1976, särskilt artikel 12 i denna,

–   med beaktande av den allmänna kommentaren nr 14 om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, som avser bästa uppnåeliga hälsa,

–   med beaktande av konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, som trädde i kraft den 3 september 1981,

–   med beaktande av artikel 103.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Mödrahälsan är det område inom millennieutvecklingsmålen där det gjorts minst framsteg och därför är millennieutvecklingsmål 5 ett av dem som man minst sannolikt kommer att uppnå fram till 2015, i synnerhet i Afrika söder om Sahara och södra Asien.

B.  Mer än en halv miljon kvinnor dör i samband med graviditet eller förlossning varje år, och 99 procent av dessa finns i utvecklingsländerna. Mödradödligheten i Afrika söder om Sahara har varit i stort sett konstant under de senaste 20 åren. Den har bara minskat med 0,1 procent årligen i regionen och en kvinna av sexton riskerar att dö i samband med graviditet och förlossning. Mödradödligheten är den allra tydligaste indikatorn på den globala ojämlikheten på hälsoområdet.

C.  Erfarenhet och forskning om mödradödlighet visar att det förutom geografiska skillnader också finns stora variationer som kan hänföras till ekonomi, ras och etnicitet, stad kontra landsbygd, läskunnighet och till och med språkliga eller religiösa skiljelinjer inom länder, även i industriländerna. Skillnaderna i mödradödlighet är större än för någon annan folkhälsoparameter.

D.  G8-länderna har enats om ett åtgärdspaket på hälsoområdet som bland annat ska bidra till att rekrytera och utbilda 1,5 miljoner personer för sjukvårdsbehoven i Afrika. Målet är att 80 procent av alla mödrar ska få professionell hjälp vid förlossningen. Åtagandet innebär att personaltätheten kommer att ökas till 2,3 vårdutbildade per 1 000 invånare i 36 afrikanska länder som just nu har akut brist på vårdkunniga. Däremot har ingenting sagts om att avsätta de 10 miljarder dollar som enligt civilrättsaktivister skulle krävas för att rädda livet på sex miljoner mödrar och barn varje år.

E.  Mödradödlighet och sjukdom i samband med graviditet och förlossning utgör en global hälsorisk. Varje år dör uppskattningsvis 536 000 kvinnor i samband med förlossning och en av tjugo drabbas dessutom av allvarliga komplikationer – från kroniska infektioner till funktionshindrande skador, såsom obstetrisk fistel eller livslånga funktionshinder.

F.  Det råder inga tvivel om varför kvinnor dör i samband med graviditet och förlossning. Mödradödlighetens orsaker är välkända och väl kartlagda, precis som sätten att förhindra den.

G.  Mödradödlighetens orsaker skulle kunna förhindras genom tillgång till bra mödravård, effektiva preventivmedel och säkra och lagliga aborter.

H.  Mödradödligheten kan förhindras genom ökad tillgång till och införande av familjeplanering, genom tillgång till och tillhandahållande av god mödravård, särskilt under graviditeten och vid förlossningen, akut förlossningsvård och eftervård efter förlossning samt genom att förbättra kvinnors hälsa, kost och ställning i samhället.

I.  I det förebyggande arbetet ingår att kvinnor och sjukvårdspersonal får utbildning i att känna igen komplikationer i samband med graviditet och förlossning och att söka lämplig vård. Det kräver ett nätverk av lämpliga vårdinrättningar som kan nås inom rimlig tid med tanke på infrastruktur och transporter. Vid dessa närliggande vårdinrättningar, som ska ha en effektiv ledning, ska det ges fullgod vård av utbildad personal och det ska finnas el, vatten, läkemedel och medicinsk utrustning, även på landsbygden.

J.  Mödradödlighet som kan förhindras är en kränkning av kvinnors och tonårsflickors rätt till liv, som slås fast i en rad olika internationella konventioner om mänskliga rättigheter, däribland FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna. Orsakerna till mödradödlighet och sjukdom i samband med graviditet och förlossning kan också utgöra kränkningar av andra mänskliga rättigheter, till exempel rätten till bästa uppnåeliga fysiska och psykiska hälsa och rätten att få tillgång till grundläggande sjukvård utan diskriminering.

K.  Rätten till självbestämmande över sexualitet och reproduktion inbegriper rätten att själv välja om man vill gifta sig, bilda familj och ingå sexuella förbindelser samt rätten att inte utsättas för sexuellt våld och tvång.

L.  Det är statens ansvar att i egen regi eller med hjälp av andra aktörer tillhandahålla de hälsovårdstjänster som befolkningen har rätt till. Till och med stater med begränsade resurser kan vidta omedelbara åtgärder som kan få effekter på mödrahälsan.

M.  De underliggande orsakerna till mödradödlighet och förlossningsrelaterade skador är i sista hand troligen inte av praktisk eller strukturell art utan snarare symptomatiska för det låga värde och den låga status som kvinnor ges i ett samhälle där de generellt missgynnas. I länder som har ungefär samma ekonomiska utvecklingsnivå är mödradödligheten lägre ju högre status kvinnor har.

N.  Kvinnor är särskilt utsatta under graviditet och i samband med förlossning på grund av flera olika former av diskriminering, till exempel mäns och kvinnors olika ställning i hushållet, traditionella sedvänjor som skadar kvinnor, våld mot kvinnor, kvinnors bristande kontroll över sin egen reproduktiva hälsa och sina rättigheter, förkärleken för söner och stereotypa föreställningar om att kvinnor i första hand är mödrar och anhörigvårdare. Konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor har ratificerats av samtliga EU-länder.

O.  FN:s generalförsamling har gjort allmän tillgång till reproduktiv hälsa senast 2015 till ett av delmålen under millennieutvecklingsmål 5 om mödradödlighet i listan över millennieutvecklingsmålen.

P.  Vid den internationella konferensen för befolkning och utveckling beslöt det internationella samfundet att avsätta mer resurser till arbetet för reproduktiv hälsa (däribland familjeplanering och mödrahälsovård), som enligt konferensen är ett av de viktigaste områdena för det internationella biståndsarbetet.

Q.  Bidragen har sjunkit i stället för att öka och den totala finansieringen av familjeplaneringsprogrammen ligger nu långt under 1994 års nivå. Siffran uppgick i absoluta tal till 723 miljoner USD 1995 och 442 miljoner USD 2004.

R.  EU har gjort regelbundna och konsekventa åtaganden för att nå millennieutvecklingsmål 5 – nu senast i den ovannämnda åtgärdsplanen från juni 2008.

S.  Trots att mödrahälsovården är en tung fråga som också rör kränkningar av mänskliga rättigheter har den haft en undanskymd plats på den internationella dagordningen. Den har hamnat i skymundan när fokus i stället har legat på att förhindra vissa sjukdomar, vilket har lett till att frågan om mödradödlighet har marginaliserats. De höga hiv-siffrorna har bidragit till att kampen mot dödlighet och sjukdom bland kvinnor i samband med graviditet och förlossning har stått stilla eller till och med tagit ett steg bakåt.

1.  Europaparlamentet är djupt oroat över att mödradödligheten (millennieutvecklingsmål 5) är det enda av målen där inga framsteg har gjorts sedan år 2000, framför allt i Afrika söder om Sahara och i södra Asien. Siffrorna för mödradödlighet är desamma i dag som för 20 år sedan.

2.  Europaparlamentet konstaterar att vid sidan av utbildning spelar kvinnors egenmakt en viktig roll för att förbättra mödrahälsan (och därmed möjligheten att uppnå millennieutvecklingsmål 5).

3.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att inför FN:s högnivåmöte om millennieutvecklingsmålen prioritera mål 5 om förbättrad mödrahälsovård.

4.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att minska skillnaderna i mödradödlighet mellan industriländerna och utvecklingsländerna genom att öka investeringarna i och satsningarna på vårdpersonal samt att genom större bidrag och engagemang försöka förbättra hälsovårdssystemen och den grundläggande vårdinfrastrukturen. Medel bör bland annat avsättas till övervakning och kontroll, grundläggande hälsovård i offentlig regi, samhälleliga insatser och annat nödvändigt stöd.

5.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att intensifiera sina ansträngningar för att eliminera sådan mödradödlighet och sjukdom i samband med graviditet och förlossning som kan förhindras genom att utveckla, tillämpa och kontinuerligt utvärdera färdplaner och handlingsplaner som syftar till att komma till rätta med dessa problem i alla delar av världen. Det krävs en systematisk strategi som baserar sig på rättviseaspekten och mänskliga rättigheter samt erforderligt stöd och erforderlig hjälp från starka institutionella mekanismer och nödvändig finansiering.

6.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att bygga ut mödrahälsovården inom ramen för primärvården och erbjuda möjlighet till väl underbyggda beslut, utbildning om tryggt moderskap, målinriktad och effektiv mödravård, kostprogram för blivande mödrar, bra förlossningsvård som gör det möjligt att undvika onödiga kejsarsnitt och akut förlossningsvård, remittering vid komplikationer i samband med graviditet, förlossning och abort, vård efter förlossning samt familjeplanering.

7.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att förbättra tillgången till heltäckande information och tjänster på området för sexuell och reproduktiv hälsa för alla kvinnor.

8.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utarbeta nya och utveckla redan väletablerade indikatorer och riktmärken för att kunna minska mödradödligheten (däribland det officiella utvecklingsstödet) och inrätta övervaknings- och uppföljningsmekanismer som gör att befintliga strategier och program kontinuerligt kan förbättras.

9.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att det finns tillgång till överkomlig reproduktiv hälsovård av god kvalitet och att avsätta största möjliga resurser till strategier och program som syftar till att bekämpa mödradödligheten.

10.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att se till att det samlas in tillförlitliga och aktuella uppgifter som kan ligga till grund för åtgärder mot mödradödlighet och sjukdom i samband med graviditet och förlossning.

11.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att tillhandahålla den utbildning, kapacitetsuppbyggnad och infrastruktur som krävs för att alla gravida kvinnor och flickor ska ha tillgång till professionell förlossningspersonal, samt att ta fram "färdplaner" och nationella handlingsplaner för att uppnå detta mål.

12.  Europaparlamentet efterlyser en utbyggnad av de nationella hälsovårdsprogrammen för hiv-test före och under graviditet, antiretroviral behandling av hiv-positiva gravida, och hiv-förebyggande åtgärder, såsom upplysningskampanjer och utbildning.

13.  Europaparlamentet uppmanar EU att gå i täten för insatserna på området sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter genom att bibehålla finansieringsnivåerna för att genomföra handlingsplanen från den internationella konferensen om befolkning och utveckling. Parlamentet ser det som djupt beklagligt att Afrika söder om Sahara har den högsta mödradödligheten i världen samtidigt som användningen av preventivmedel där är lägre än någon annanstans (19 procent) och 30 procent av den totala mödradödligheten i regionen orsakas av farliga aborter.

14.  Europaparlamentet anser att man måste öka EU:s finansieringsnivå för att kunna uppnå millennieutvecklingsmålet om allmän tillgång till reproduktiv hälsa till 2015. Annars kommer kvinnor att fortsätta dö i samband med graviditet och förlossning.

15.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att utveckla program och strategier för att ta itu med de underliggande hälsofaktorer som är avgörande för att kunna förebygga mödradödlighet, exempelvis deltagande i hälsorelaterade beslutsprocesser, information om sexuell och reproduktiv hälsa, läskunnighet, kosthållning, icke-diskriminering och jämställdhet mellan kvinnor och män.

16.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att följa upp de framsteg som gjorts med att minska mödradödligheten genom att delta aktivt i globala forum såsom "Countdown to 2015" för att utbyta bästa metoder om program och strategier på området och att främja fortsatta insatser för förbättringar.

17.  Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att inte svika sina finansieringsåtaganden för att uppfylla millennieutvecklingsmålen, inbegripet millennieutvecklingsmål 5, och uppmanar rådets ordförandeskap att ta ledningen och föregå med gott exempel genom att se till att tillräcklig och förutsägbar finansiering finns tillgänglig och att insatserna ökas så att liv kan räddas.

18.  Europaparlamentet erinrar om EU:s medlemsstaters åtagande att det officiella utvecklingsbiståndet senast 2015 ska uppgå till 0,7 procent av BNI och uppmanar de medlemsstater som fortfarande släpar efter till ökade insatser.

19.  Europaparlamentet uppmanar de länder som fortfarande inte förbjudit skadliga sedvänjor och traditioner som kvinnlig könsstympning att vidta åtgärder och stödja upplysningskampanjer för detta ändamål.

20.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att millennieutvecklingsmålsavtalen i första hand fokuserar på hälso- och utbildningssektorerna.

21.  Europaparlamentet beklagar att kyrkliga företrädare förespråkar förbud mot preventivmedel, eftersom kondom är avgörande för att förhindra sjukdomar och oönskade graviditeter.

22.  Europaparlamentet fördömer den amerikanska så kallade munkavleregeln som hindrar utländska frivilligorganisationer som erhåller amerikanskt bistånd till familjeplanering från att använda egna medel som inte erhållits från Förenta staterna till att erbjuda laglig abort och medicinsk rådgivning eller remittera kvinnor för abort.

23.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, interparlamentariska unionen och OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd.

(1) Antagna texter, P6_TA(2008)0103. (2) EUT C 33 E, 9.2.2006, s. 311. (3) EUT C 146 E, 12.6.2008, s. 232. (4) EUT C 280 E, 18.11.2006, s. 475. (5) Antagna texter, P6_TA(2007)0483. (6) EUT C 46, 24.2.2006, s. 1. (7) EUT C 25, 30.1.2008, s. 1. (8) EUT L 378, 27.12.2006, s. 41.

Europaparlamentets resolution av den 4 september 2008 om handel med tjänster (2008/2004(INI))

P6_TA(2008)0407 A6-0283/2008

Europaparlamentet antar följande resolution,

–   med beaktande av Allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS), som trädde i kraft i januari 1995,

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, "Ett konkurrenskraftigt Europa i världen – Ett bidrag till EU:s tillväxt- och sysselsättningsstrategi" (KOM(2006)0567),

–   med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, "Europa i världen: ett starkare partnerskap för bättre marknadstillträde för EU:s exportörer" (KOM(2007)0183),

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut om undertecknande och provisorisk tillämpning av avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Cariforum-staterna, å andra sidan (KOM(2008)0155),

–   med beaktande av förslaget till rådets beslut om ingående av avtalet om ekonomiskt partnerskap mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Cariforum-staterna, å andra sidan (KOM(2008)0156),

–   med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2007 om EU i världen – konkurrenskraftens externa aspekter(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 19 februari 2008 om EU:s strategi för att få till stånd marknadstillträde för europeiska företag(2),

–   med beaktande av sin resolution av den 13 december 2007 om handel och ekonomiska förbindelser med Sydkorea(3),

–   med beaktande av sin resolution av den 8 maj 2008 om handel och ekonomiska förbindelser med Sydostasiatiska nationers förbund (Asean)(4),

–   med beaktande av sin resolution av den 4 april 2006 om bedömningen av Doharundan efter WTO:s ministerkonferens i Hongkong(5),

–   med beaktande av sin resolution av den 12 oktober 2006 om EU:s ekonomiska och kommersiella förbindelser med Mercosur i syfte att ingå ett interregionalt associeringsavtal(6),

–   med beaktande av sin resolution av den 1 juni 2006 om transatlantiska ekonomiska förbindelser mellan EU och Förenta staterna(7),

–   med beaktande av sin resolution av den 13 oktober 2005 om möjligheterna till handelsförbindelser mellan EU och Kina(8),

–   med beaktande av sin resolution av den 28 september 2006 om EU:s ekonomiska och kommersiella förbindelser med Indien(9),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6-0283/2008), och av följande skäl:

A.  Europeiska unionen är den mest konkurrenskraftiga aktören när det gäller handel med tjänster. EU är världens största exportör och den största tjänsteleverantören med mer än 28 procent av världens totala export och har därför ett stort intresse av att se till att nya marknader för varor, tjänster och investeringar öppnas.

B.  Under 2007 stod tjänstesektorn i EU-25 för mer än 75 procent av hela BNP. Tjänsternas andel av BNP under 2007 var omkring 78 procent i Nordamerika, 52 procent i Afrika och 60 procent i Asien.

C.  Handel med tjänster uppgår redan till 25 procent av världshandeln. Sektorn har en enorm potential och fler arbetstillfällen skapas inom denna sektor än inom någon annan ekonomisk sektor.

D.  Utvecklingen av kvalitativa arbetstillfällen har gått hand i hand med en kvantitativ ökning av arbetstillfällen. Det är inom tjänstesektorn som det skapas flest deltidsanställningar, och vid utvecklingen av denna ekonomiska sektor måste man ta hänsyn till Internationella arbetsorganisationens (ILO) rekommendationer.

E.  Det multilaterala handelssystemet, som förkroppsligas av Världshandelsorganisationen (WTO), är fortfarande den effektivaste ramen för att uppnå rättvis och jämlik handel med varor och tjänster på global nivå, genom att utveckla lämpliga bestämmelser och se till att dessa efterlevs. När det gäller det allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS) måste WTO beakta tjänstesektorns annorlunda karaktär som omöjliggör kvantitativa mått på graden av liberalisering eller kvarvarande handelshinder.

F.  GATS är och måste vara den multilaterala ramen för reglering av handeln med tjänster. Detta hindrar inte stater och särskilt inte EU från att förhandla fram bilaterala avtal med mer långtgående program med särskilda åtaganden, samtidigt som man bör beakta att bilaterala avtal kan ha en negativ inverkan på det multilaterala ramverkets utveckling och betydelse.

G.  En effektiv tjänsteinfrastruktur är en förutsättning för ekonomisk framgång. Tillgång till tjänster av högsta kvalitet hjälper exportörer och producenter av varor och tjänster i utvecklingsländerna att utnyttja sina konkurrensfördelar. Ett antal utvecklingsländer har också, på grundval av investeringar och expertkunnande från utlandet, kunnat göra framsteg på internationella tjänstemarknader. Liberalisering av tjänster har sålunda blivit en central del i många utvecklingsstrategier.

H.  Handelshinder och hinder innanför gränserna begränsar inte bara handeln med varor utan påverkar också i hög grad handeln med tjänster och offentliga upphandlingar.

I.  Vid öppnandet av tjänstemarknaden bör man göra en klar åtskillnad mellan industrialiserade länder och utvecklingsländer och mellan de enskilda utvecklingsländerna för att ta hänsyn till olika utvecklingsnivåer.

J.  Vissa utvecklingsländer, särskilt de minst utvecklade länderna, bör stärka sin förvaltning och inrätta en effektiv struktur och infrastruktur för att förbättra handeln och utvidga tjänstemarknaderna.

K.  Det är viktigt att parlamentet i rätt tid får tillgång till texterna rörande de olika förhandlingsmandat som kommissionen har fått.

Allmänna kommentarer

1.  Europaparlamentet påminner om att en internationell handel som främjar utveckling och fattigdomsminskning också måste bidra till sociala framsteg och kvalitativa arbetstillfällen. Handelsreglerna måste överensstämma med de sociala normer som fastställts av ILO. Åtgärder för att bekämpa alla former av exploatering i arbetet (särskilt förbud mot tvångsarbete och barnarbete) samt respekt för fackliga rättigheter är nödvändiga för en balanserad handel i allas intresse. Parlamentet bekräftar att det är nödvändigt att undersöka samspelet mellan handel och sociala frågor.

2.  Europaparlamentet uppmärksammar den höga graden av extern konkurrenskraft hos EU:s tjänsteleverantörer. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid handelsförhandlingar söka uppnå en såväl progressiv som ömsesidig öppning av tillträdet till tjänstemarknaderna och en politik med mer transparenta och förutsägbara bestämmelser och föreskrifter, tillsammans med strikta bestämmelser och sanktioner för bekämpning av korruption och monopol, så att medborgare och företagare hos båda avtalsparterna ska kunna få tillgång till ett bredare utbud av tjänster.

3.  Europaparlamentet erkänner till fullo den aktuella skillnaden mellan de olika tjänstetyperna, särskilt behovet av att särskilja mellan kommersiella och icke-kommersiella tjänster. Parlamentet understryker att man i samband med öppnandet av marknaden för tjänster i allmänhetens intresse måste göra en åtskillnad.

4.  Europaparlamentet påminner om att kommissionen måste ta de olika medlemsstaternas och utvecklingsländernas intressen, samt ekonomiska ojämlikheter mellan individkategorier, i beaktande när man förhandlar om åtaganden.

5.  Europaparlamentet anser att en effektivt fungerande inre marknad för tjänster är viktig för europeiska företags globala konkurrenskraft. Parlamentet betonar att det i detta syfte är viktigt att gemenskapslagstiftningen, inbegripet direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden(10), genomförs och införlivas inom rimlig tid och på ett korrekt sätt.

6.  Europaparlamentet understryker att man kan finna många lösningar på miljöproblem inom tjänstesektorn och anser att tjänster är ett av de viktigaste inslagen när det gäller det mervärde som EU:s export av know how ger. Parlamentet understryker att tjänstesektorns betydelse måste beaktas när man utformar en politik för hållbar utveckling.

7.  Europaparlamentet välkomnar att kommissionen lägger vikt vid att se till att globaliseringens positiva effekter kommer konsumenterna till del. Parlamentet betonar att i kombination med en hög konsumentskyddsnivå är rättvis konkurrens inom tjänstesektorn avgörande för att se till att konsumenterna gynnas av EU:s liberaliserade marknader.

8.  Europaparlamentet är övertygat om att tjänster spelar en viktig roll i varje ekonomi och anser att en ytterligare öppning av tillträdet till tjänstemarknaden, som tar hänsyn till de olika ekonomiska omständigheterna, därför inte bara är viktig för utvecklade länder utan även för utvecklingsländer.

9.  Europaparlamentet betonar att EU måste ta hänsyn till de olika utvecklingsnivåerna när man kräver avreglering och liberalisering av tjänster, och understryker därför att EU inte kan eller bör tvinga på andra länder en universalmodell.

10.  Europaparlamentet bedömer att för att ge positiva resultat måste all liberalisering av nya tjänstesektorer, särskilt i utvecklingsländerna, i samtliga fall åtföljas av nya bestämmelser, tillsynsmekanismer och genomförandemekanismer, som gör det möjligt att hålla tillbaka de negativa effekterna för befolkningen och miljön samt begränsa missbruk av dominerande ställning och företagskoncentrationer, och dessutom genomföras stegvis och åtföljas av kompletterande åtgärder.

11.  Europaparlamentet är medvetet om att de nyligen föreslagna bestämmelserna om inhemsk reglering skulle läggas till i form av en bilaga till GATS, vilket kräver en ändring av avtalet. Kommissionen uppmanas att hålla parlamentet informerat om arbetet i GATS arbetsgrupp för inhemska regleringar (WPDR) och att överlämna alla beslut om ändringar av GATS-avtalet till parlamentet under medbeslutandeförfarandet.

12.  Europaparlamentet erkänner staters självständighet och sålunda deras rätt att reglera alla tjänsteområden, särskilt offentliga tjänster, oberoende av om åtaganden har ingåtts inom ramen för GATS. En förutsättning är att all sådan reglering görs i enlighet med artikel VI i GATS om inhemska regleringar. Parlamentet anser att tjänstemarknader kräver klara och rättsligt entydiga regler för att fungera effektivt.

13.  Europaparlamentet menar att de effektivitetsvinster som skulle kunna uppnås genom att öppna marknaderna för tjänstekonkurrens, när de åtföljs av inhemska regleringsåtgärder, kunde ge mindre utvecklade länder möjlighet att tillhandahålla ett bredare tjänsteutbud för sina medborgare. Parlamentet betonar hur viktigt det är med allmänt tillgängliga och hållbara tjänster till överkomliga priser och med höga kvalitetsstandarder.

14.  Europaparlamentet understryker behovet av regler och normer för att styra liberaliseringen. Parlamentet uppmuntrar till att miljö- och kvalitetsnormer följs på ett förnuftigt och objektivt sätt, utan att dessa blir till onödiga handelshinder.

15.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens offentliggörande av gemenskapens bud i de aktuella GATS-förhandlingarna. Kommissionen bör dock diskutera den aktuella utvecklingen mer i detalj med parlamentet och dess relevanta utskott.

16.  Handel med tjänster är i stor utsträckning kompetensöverföring mellan länder, och därför är fri handel med tjänster en viktig del av varje utvecklingsstrategi eftersom den på ett snabbt och effektivt sätt möjliggör en omfattande överföring av kunskap.

17.  Europaparlamentet inser att vissa av problemen med rättvisa och öppenhet vid tillhandahållandet av tjänster i somliga utvecklingsländer ofta orsakas genom medverkan av företag från utvecklade länder.

18.  Europaparlamentet begär att kommissionen lämnar en detaljerad översyn över särskilda tjänstesektorer såsom programvara, film, logistik och finansiella tjänster vilka spelar en central roll i vissa utvecklingsländer och som tillhandahålls och distribueras över hela världen. Parlamentet begär också att kommissionen lämnar en detaljerad analys av hur detta påverkar den europeiska tjänstemarknaden.

19.  Europaparlamentet begär att kommissionen lämnar en detaljerad sammanställning över viktiga datasökningstjänster som utförs globalt. Parlamentet begär också detaljerad information om dessa tjänsters placering, operatörer, storlek och kvalitet från kommissionen.

Doharundan och GATS

20.  Europaparlamentet påminner om Artikel XIX i GATS där det fastslås att medlemmarna ska inleda på varandra följande förhandlingsrundor med början senast fem år efter dagen för ikraftträdandet av WTO-avtalet och därefter med jämna mellanrum, i syfte att uppnå en successivt högre liberaliseringsnivå. Sådana förhandlingar äger rum inom ramen för principen om ett enhetligt åtagande och måste därför balanseras mot intressen som framförts inom andra förhandlingsområden.

21.  Europaparlamentet påminner om att principerna i GATS inte förbjuder vare sig privatisering eller avreglering. Parlamentet understryker därför att varje stat är fri att liberalisera vilken tjänstesektor som helst. Parlamentet betonar att programmen inom GATS behandlar de bundna åtagandena för varje WTO-medlem gällande handel med tjänster och att varje medlem är fri att öppna sin marknad utöver sina GATS-åtaganden, givet att principen om mest gynnad nation som stadfästs i artikel II eller artikel V i GATS om ekonomisk integration respekteras.

22.  Europaparlamentet påminner om att Doharundan måste inriktas på utveckling, och att förhandlingarna om handel med tjänster i enlighet med detta måste tjäna både EU:s intressen och de fattigaste ländernas ekonomiska tillväxt.

23.  Europaparlamentet understryker att det är viktigt att ge utvecklingsländerna politiskt svängrum i fråga om graden av ömsesidighet i öppnandet av handeln, genom att låta dem själva bestämma över liberaliseringens omfattning och takt.

24.  Europaparlamentet noterar utvecklingsländernas begäran till särskilt EU och Förenta staterna, om att förbättra buden avseende tjänstetyp 4. Det är nödvändigt att hitta en balans som båda sidorna är nöjda med. Parlamentet begär information från kommissionen om alla ändringar av de ursprungliga önskemålen.

Bilaterala och regionala avtal

25.  Europaparlamentet uppmuntrar till en tydlig och ambitiös åtagandenivå i de bilaterala och regionala handelsavtal som man för närvarande förhandlar om och i framtida förhandlingar. Parlamentet understryker betydelsen av att ha med klausuler om mänskliga rättigheter och sociala normer i dessa handelsavtal.

26.  Europaparlamentet noterar de resultat som uppnåtts inom avtalet om ekonomiskt partnerskap med den västindiska gruppen av AVS länder (Cariforum). Handel med tjänster är ett redskap för utveckling, förutsatt att sunda och tydliga inhemska bestämmelser för reglering av tjänster har införts. Parlamentet begär att allmänna, tillgängliga, hållbara och prismässigt överkomliga offentliga tjänster med höga kvalitetsstandarder garanteras för alla.

27.  Europaparlamentet noterar att investeringskapitlet i det ekonomiska partnerskapsavtalet med Cariforum garanterar utländska investerare deras förväntade vinster, såsom ett resultat av åtaganden som gjordes under detta avtal.

28.  Europaparlamentet stöder specifikt avtalet om tjänstetyp 4 i avtalet mellan EU och Cariforum. Detta är ett sätt att undvika kompetensflykt.

29.  När det gäller förhandlingen om frihandelsavtal mellan EU och Asean anser Europaparlamentet att man i samband med de aspekter av avtalet som påverkar offentlig upphandling, investeringar och tjänster bör ta hänsyn till den varierande utvecklingsnivån bland Asean-medlemmar och respektera rätten för alla deltagare att reglera offentliga tjänster, särskilt de som gäller grundläggande behov. Detta bör dock inte hindra privata företag från att fylla behovet där staten inte lyckas tillhandahålla de tjänster som krävs av medborgarna.

30.  När det gäller förhandlingen om frihandelsavtalet mellan EU och Sydkorea, är Europaparlamentet medvetet om utländska företags svårigheter att få tillgång till den sydkoreanska marknaden för tjänster inklusive banktjänster, försäkringar, telekommunikationer, nyhetsbyråer och juridisk rådgivning. Parlamentet uppmanar kommissionen, när man tar upp denna fråga i förhandlingarna om frihandelsavtalet, att beakta den växande oron inom EU över de krisskapande effekterna av en bank- och försäkringssektor vars liberaliseringstakt inte åtföljs av sund och transparent inhemsk reglering.

31.  När det gäller förhandlingen av frihandelsavtalet mellan EU och Indien betonar Europaparlamentet hur viktigt partnerskapet med Indien är och att man behöver få ett ambitiöst avtal med konkreta och breda åtaganden, med minsta möjliga begränsningar av tillträdet till den indiska marknaden för alla leveranssätt. Liberaliseringen av tjänstehandeln bör vara minst 90 procent både i fråga om sektorsvis täckning och handelsvolym, i enlighet med kravet på betydande täckning enligt artikel V i GATS. Parlamentet betonar att begränsningarna är särskilt påtagliga inom finansiella tjänster, värdepapper, redovisning, telekommunikationer, distribution, post- och budtjänster samt juridiska tjänster.

32.  När det gäller förhandlingen om frihandelsavtalet mellan EU och Gulfstaterna är Europaparlamentet bekymrat över graden av öppenhet och ansvarighet inom finansiella tjänster, särskilt i fråga om investeringar som gjorts av nationella placeringsfonder.

Sektorsspecifika frågor

33.  Europaparlamentet noterar att ingen WTO-medlem ännu har gjort några åtaganden inom sektorn för vattendistribution. Parlamentet betonar att om ett sådant åtagande skulle göras hindrar det inte staten från att fastställa de nivåer för kvalitet, säkerhet, pris eller andra politiska mål som man finner lämpliga, och samma bestämmelser skulle gälla för såväl utländska som lokala leverantörer.

34.  Europaparlamentet understryker betydelsen av kulturella tjänster, såsom den audiovisuella sektorn samt musik- och förlagssektorn, både för EU:s industrier och för våra handelspartner. Kommissionen uppmanas därför att se till att handeln med kulturella tjänster får en riktig balans, samtidigt som man respekterar skyddet av immateriella rättigheter.

35.  Europaparlamentet betonar att särskilt turistsektorn bidrar i stor utsträckning till ekonomin i ett antal utvecklingsländer. Parlamentet anser därför att det är mycket viktigt att unionen bistår dessa länder med utvecklingssamarbete och tekniskt stöd.

36.  Europaparlamentet anser att en försiktig och gradvis öppning av marknaden för finansiella tjänster i utvecklingsländerna, på grundval av tidigare inrättad sund och transparent inhemsk reglering, kan ge medborgare och företagare tillgång till kapital för att skapa lokala arbetstillfällen och minska fattigdomen, eftersom de inte längre tvingas att förlita sig på statliga monopol eller institutioner.

37.  Europaparlamentet anser att EU, för att öka sin externa konkurrenskraft, måste vidta handelspolitiska åtgärder för att öka säkerheten vid elektroniska transaktioner och elektronisk handel och förbättra uppgiftsskyddet.

38.  Tjänster, i synnerhet finansiella tjänster, berör många behörighetsområden. Europaparlamentet betonar att denna resolution handlar om handel med tjänster, dvs. att uppnå marknadstillträde genom frivilligt marknadsöppnande med hjälp av en förhandlingsmetod grundad på krav och erbjudanden. Tillsyn, reglering och andra frågor avseende olika aspekter av finansiella tjänster bör behandlas i lämpligt forum.

39.  Europaparlamentet stöder helhjärtat kommissionens åsikt att marknadstillträde och fri handel med tjänster är en avgörande faktor i Lissabonagendan för tillväxt och sysselsättning. Parlamentet understryker att öppna marknader i kombination med balanserad och reglerad frihandel i fråga om tjänster kommer att gynna alla deltagande länder och regioner.

40.  Europaparlamentet noterar att EU:s företag blir allt aktivare internationellt, att tredjeländer i stor utsträckning står bakom den globala ekonomiska tillväxten och att förbättrat marknadstillträde därför skulle bidra till att stärka EU:s konkurrenskraft.

41.  Europaparlamentet anser att handel med tjänster är ett nödvändigt komplement till handel med varor men att dessa handelsformer bör betraktas som åtskilda från varandra.

42.  Europaparlamentet påpekar att tjänsteekonomin har blivit den kvantitativt viktigaste ekonomiska sektorn i OECD-ekonomierna och att ökad handel med och tillgänglighet till tjänster kommer att öka den ekonomiska tillväxten och förbättra företagens tillväxt och utveckling samtidigt som andra branschers resultat förbättras, då tjänster är viktiga beståndsdelar i annan produktion, särskilt i en allt mer sammankopplad globaliserad värld.

43.  Europaparlamentet medger att det är en svår process i de pågående förhandlingarna om utvecklingsagendan från Doha inom WTO att uppnå marknadstillträde för tjänster. Kommissionen uppmanas att eftersträva ett väl avvägt paket med ett ambitiöst erbjudande för tjänster, särskilt finansiella tjänster, där EU:s industri har konkurrenskraftigt expertkunnande och en stark tillväxtpotential. Parlamentet konstaterar att det är nödvändigt att regler och standarder efterlevs för att förebygga icke-tariffära hinder, som kan vara känsliga på tjänsteområdet.

44.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i handelsförhandlingarna ta full hänsyn till tjänster av allmänt intresse och de möjliga effekter som ett marknadsöppnande skulle kunna få på det sätt på vilket dessa tjänster är organiserade.

45.  Europaparlamentet konstaterar att när det gäller finansiella tjänster har EU en av de mest öppna marknaderna i världen, men betonar att EU måste föra mer offensiva och balanserade förhandlingar för handel med tjänster och ställa sig bakom principerna om öppenhet, utveckling och ömsesidighet.

46.  Europaparlamentet betonar vikten av att myndigheter för finansiella tjänster hänger med i utvecklingen på den europeiska och globala marknaden för finansiella tjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förstärka de europeiska regelverken och intensifiera lagstiftningsdialogen mellan EU och dess handelspartner i syfte att minska handelshindren.

47.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att studera skatteparadis-praxis i tredjeländer som riskerar att omintetgöra ett öppnande av marknader som skulle gynna båda parter.

48.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillsammans med kommissionen verka för en mer integrerad och konsekvent handelspolitik, särskilt när det gäller investeringar. Europaparlamentet påpekar att medlemsstaterna inte ska överskatta riskerna med utländska investeringar utan eftersträva verklig öppenhet i sina ekonomier och en gemensam strategi för sina statliga placeringsfonder. Parlamentet konstaterar att det finns ett behov av att utvärdera frågor som leveranssäkerhet, i synnerhet när det gäller statliga enheters utländska investeringar i energisektorn, och påminner om att en sådan utvärdering inte kan användas som en protektionistisk åtgärd.

49.  När det gäller respekten för konkurrensregler inom EU uppmärksammar parlamentet kommissionen på de potentiella risker som avsaknaden av ömsesidighet i WTO-avtalet om offentlig upphandling innebär.

50.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ingripa mer aktivt mot förfalskningar, inte minst via Internet, bland annat genom att främja ett bättre samarbete mellan nationella myndigheter och förstärka medlen för observation och utvärdering av förfalskningar. Dessutom ombeds kommissionen lägga fram ett förslag för parlamentet och rådet i syfte att tillhandahålla gemenskapen och dess medlemsstater kvalitativa och statistiska uppgifter på europeisk nivå om förfalskningar, särskilt via Internet.

51.  Europaparlamentet delar kommissionens starka stöd för multilaterala handelsförhandlingar, men för handel med tjänster, särskilt finansiella tjänster, kan frihandelsavtal vara bättre lämpade att uppnå marknadstillträde. Parlamentet anser att när fullständiga avtal om ekonomiskt partnerskap med AVS länderna slutligen ska fastställas, skulle de kunna omfatta inte bara varor utan också tjänster och investeringar, men enbart om dessa länder så önskar.

52.  Europaparlamentet betonar att ett effektivt marknadstillträde för finansiella tjänster skapar bättre förutsättningar för konkurrens, transparens och diversifiering. Framför allt i tillväxtekonomierna skulle ett effektivt marknadstillträde kunna leda till att de lokala finansiella marknaderna utvecklas starkare till förmån för företag som önskar etablera sig, samt till att ge konsumenter mer valfrihet och bättre produkter.

53.  Med tanke på de svaga finansiella, administrativa och institutionella funktionerna i AVS-länderna uppmanar Europaparlamentet kommissionen att se till att internationellt överenskomna standarder för reglering och tillsyn i den finansiella sektorn respekteras när handelsöverenskommelser förhandlas fram med länder som anses vara skatteparadis.

54.  Europaparlamentet anser att i synnerhet tillträde till finansiella tjänster (mikrokrediter, tillgång till bankkonton och grundläggande banktjänster, bostadslån, leasing och factoring, försäkringar, pensioner och lokala och internationella banköverföringar) är nödvändigt för att enskilda personer i utvecklingsländerna ska kunna komma igång med grundläggande ekonomisk verksamhet, och kommissionen uppmanas därför att främja bättre marknadstillträde för finansiella tjänster i utvecklingsländerna och att uppmuntra till sund tillsyn, konkurrenskraftiga marknader och finansiell utbildning.

o
o   o

55.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament, samt till Världshandelsorganisationen och dess medlemsländer.

(1) EUT C 102 E, 24.4.2008, s. 128. (2) Antagna texter, P6_TA(2008)0053. (3) Antagna texter, P6_TA(2007)0629. (4) Antagna texter, P6_TA(2008)0195. (5) EUT C 293 E, 2.12.2006, s. 155. (6) EUT C 308 E, 16.12.2006, s. 182. (7) EUT C 298 E, 8.12.2006, s. 235. (8) EUT C 233 E, 28.9.2006, s. 103. (9) EUT C 306 E, 15.12.2006, s. 400. (10) EUT L 376, 29.12.2006, s. 36.

Europaparlamentets resolution av den 4 september 2008 om en europeisk hamnpolitik (2008/2007(INI))

P6_TA(2008)0408 A6-0308/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av kommissionens meddelande med titeln "Meddelande om en europeisk hamnpolitik" (KOM(2007)0616),

–   med beaktande av kommissionens meddelande med titeln "Unionens framtida havspolitik: En europeisk vision för oceanerna och haven" (KOM(2006)0275),

–   med beaktande av sin resolution av den 12 juli 2007 om unionens framtida havspolitik: en europeisk vision för oceanerna och haven(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2008 om den europeiska hållbara transportpolitiken, med tanke på den europeiska energi- och miljöpolitiken(2),

–   med beaktande av rådets direktiv 79/409/EEG av den 2 april 1979 om bevarande av vilda fåglar(3),

–   med beaktande av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter(4),

–   med beaktande av rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall(5),

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område(6),

–   med beaktande av artikel 299.2 i EG fördraget,

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandet från utskottet för regional utveckling (A6-0308/2008), och av följande skäl:

A.  Tillträde till marknaden för hamntjänster har diskuterats i parlamentet, och kommissionen har därför inlett ett omfattande samråd med berörda parter.

B.  I kommissionens ovannämnda meddelande om en europeisk hamnpolitik föreslås inga nya åtgärder när det gäller tillträde till marknaden för hamntjänster.

C.  På grund av den internationella dimensionen i denna sektor är det lämpligt med en europeisk hamnpolitik på gemenskapsnivå, där hamnarnas komparativa geopolitiska fördelar tas till vara.

D.  Hamnarna är viktiga för sjötransport, transport på inre vattenvägar och kombinerad transport inom EU, men också som ekonomiska korridorer, källor till sysselsättning och ett sätt att integrera befolkningen.

E.  Den europeiska hamnpolitiken syftar till att öka sjötransportens konkurrenskraft och tillhandahålla högkvalitativa, moderna tjänster. Den bör därför framhålla principerna om säkerhet, snabb service, låg kostnad och respekt för miljön.

F.  De europeiska hamnarna står inför framtida utmaningar, särskilt på områdena miljö, globalisering, hållbar utveckling, sysselsättning och sociala villkor, särskilt i fråga om säkerhet och livslångt lärande, finansiering, marknadstillträde och administration samt konkurrensbegränsande och diskriminerande åtgärder som vidtas av länder utanför EU på relevanta geografiska marknader.

G.  Bristen på områden där EU:s hamnar kan utvecklas liksom det faktum att livsmiljöerna är mycket sällsynta och sårbara visar hur viktigt det är att lagstiftaren finner en balans och garanterar rättslig tydlighet när det gäller miljömässiga, ekonomiska och sociala förpliktelser.

H.  Den europeiska hamnsektorn kännetecknas av en stor mångfald, och den förväntas växa kraftigt under de kommande åren.

I.  Effekten av utvidgningen av Panamakanalen kommer förmodligen att leda till att den aktuella utvecklingen mot större fartyg kommer att tillta.

J.  Det är viktigt för hamnarna med modern infrastruktur och effektiva förbindelser med inlandet och öar.

1.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens ovannämnda meddelande om en europeisk hamnpolitik.

2.  Europaparlamentet gratulerar kommissionen till dess strategi under utarbetandet av detta meddelande, i synnerhet det omfattande samrådsförfarandet.

3.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens inriktning på icke bindande åtgärder såsom offentliggörande av riktlinjer och avskaffande av administrativa hinder.

4.  Europaparlamentet påminner om hamnsektorns grundläggande betydelse i EU ur ekonomisk, kommersiell, social, miljömässig och strategisk synvinkel.

5.  Europaparlamentet anser att kommissionen spelar en viktig roll när det gäller att se till att alla europeiska hamnar kan nå sin fulla potential.

6.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att offentliggöra riktlinjer för genomförandet av gemenskapens miljölagstiftning när det gäller hamnutveckling och hamninfrastruktur, med det främsta syftet att skydda den marina miljön och de områden som omger hamnarna, och uppmanar kommissionen att offentliggöra riktlinjerna före utgången av 2008.

7.  Europaparlamentet anser att hamnar och miljön kan samexistera på ett hållbart sätt, eftersom miljöförstörelse ofta orsakar ekonomisk skada i andra sektorer som turism, jordbruk och fiske, och uppmanar därför kommissionsledamoten med ansvar för transport att samarbeta nära med kommissionsledamoten med ansvar för miljö när det gäller att utarbeta och genomföra EU:s lagstiftning och riktlinjer om hamnar och miljö.

8.  Europaparlamentet anser att syftet med dessa riktlinjer ska vara att ta itu med den rättsliga osäkerhet som råder ifråga om vissa miljödirektiv och att i samband med detta verkligen ta itu med miljöpolitiken, med beaktande av de drag som utmärker situationen för de europeiska hamnarna.

9.  Europaparlamentet understryker vikten av att involvera såväl hamnmyndigheter som lokala myndigheter i utarbetandet av förvaltningsplaner för att skydda vattenkvaliteten i flodområden och havshamnar i enlighet med direktiv 2000/60/EG.

10.  Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att de regionala myndigheterna stöder det arbete som görs för att minska utsläppen av koldioxid från fartyg samt från land- och luftburna transporter, genom att införa förvaltningsplaner för att skydda luftkvaliteten och genom att följa bestämmelserna i Marpolkonventionen och rådets direktiv 96/62/EG av den 27 september 1996 om utvärdering och säkerställande av luftkvaliteten(7).

11.  Europaparlamentet understryker behovet av att utveckla en integrerad EU-politik för att stärka den regionala konkurrenskraften och den territoriella sammanhållningen med hänsyn till både sociala, miljömässiga, ekonomiska och säkerhetsmässiga aspekter på alla nivåer, genom att upprätta partnerskap mellan olika institutioner, sektorer och områden.

12.  Europaparlamentet noterar kommissionens oro över fördelningen av trafikflöden inom EU, och pekar på den mångfald som råder inom hamnsektorn och på att de små och medelstora europeiska hamnarna växer. Parlamentet anser dessutom att kommissionen måste ta hänsyn till de viktiga förändringar som väntas ske inom den internationella sjöfarten till följd av sektorns tekniska och ekonomiska utveckling, utvidgningen av Panamakanalen samt fartygens ökade storlek och kapacitet, faktorer som utan tvekan kommer att påverka sektorn i hög grad.

13.  Europaparlamentet lyfter fram den territoriella dimensionen av EU-hamnarnas utveckling, särskilt nödvändigheten av att samarbeta över gränserna och samordna verksamheten mellan hamnregioner som gränsar till varandra. Parlamentet understryker betydelsen av den europeiska grannskapspolitiken och den regionala strategin för Medelhavet, Östersjön och Svarta havet. Parlamentet gläder sig över kommissionens förslag att kartlägga flaskhalsarna mellan Europeiska unionens hamnar och hamnarna i unionens grannländer.

14.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att systematiskt övervaka utvecklingen av ny teknik och nya förvaltningsmetoder som används internationellt vid hamnar och terminaler för fartygstjänster, gods, passagerare och landtransport, i syfte att främja politik och initiativ för att utveckla gemenskapens hamnar och öka deras effektivitet och produktivitet till förmån för hamnarna och användarna.

15.  Europaparlamentet anser att de tekniska förändringar som är nödvändiga för att mellanhamnarna ska klara av den ökade trafikvolymen kommer att medföra omfattande utgifter för de berörda regionerna. Parlamentet anser därför att dessa regioner måste kunna få medel för detta från strukturfonderna, särskilt för att finansiera köp av avancerad teknik, skapa sysselsättning inom innovativa områden och återställa de stadsområden som frigörs när hamnarnas verksamhet flyttas bort från städerna.

16.  Europaparlamentet anser att rättssäkerheten hos gemenskapens rättsliga ram för sjötransport, som härrör från den internationella rättsliga ramen, är beroende av ett snabbt godkännande av Erika III-paketet.

17.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja samarbetet mellan hamnarna i EU, och understryker i detta sammanhang att hamnarna spelar en viktig roll för sina respektive inlandsregioners ekonomi. Parlamentet understryker i detta avseende att en harmonisk utveckling av hamnarna är en central aspekt i unionens integrerade havspolitik.

18.  Europaparlamentet betonar hamnarnas sociala och kulturella roll för inlandsbefolkningen och anser att allmänheten måste bli bättre medveten om hamnarnas betydelse i utvecklingshänseende.

19.  Europaparlamentet anser att sjötransporter och transporter på inre vattenvägar inte kan betraktas separat från landtransporter och luftfart, och förbindelserna med inlandet är av mycket stor vikt för en hamns affärsresultat. Därför måste det inrättas förbindelser mellan hamnar, logistikplattformar i inlandet och inlandsterminaler. Med detta i åtanke anser parlamentet även att hamnarna måste delta i en sammodal kedja i förhållande till såväl det transeuropeiska transportnätet (TEN-T) som gemenskapens framtida gröna korridorer för att säkerställa bättre utnyttjande av transportkapaciteten inom kustfarten och transporterna på inre vattenvägar, liksom deras förbindelser med olika transportslag på land och i luften, i syfte att säkerställa en samstämd och gedigen transportpolitik.

20.  Parlamentet stöder därför kommissionens avsikt att utvärdera hamnarnas inlandsförbindelser och behoven i det avseendet samt vilka effekter de har för ett välbalanserat nätverk av trafikflöden i samband med halvtidsöversynen av det transeuropeiska transportnätet 2010(8).

21.  Europaparlamentet anser att ett av målen för halvtidsöversynen av det transeuropeiska transportnätet 2010 måste vara att integrera sjötransporter och transporter på inre vattenvägar med landtransporter via de europeiska hamnarna.

22.  Europaparlamentet uppmanar berörda regionala myndigheter att bedriva en politik som i större utsträckning prioriterar multimodala transporter för att kunna utveckla järnvägstrafiken och trafiken på inre vattenvägar parallellt med motorvägarna, effektivt förbinda hamnområdena med de transeuropeiska transportnäten och skapa effektivare förbindelser mellan hamnarna och inlandet, särskilt genom järnvägstrafik och trafik på inre vattenvägar.

23.  Europaparlamentet konstaterar att EU:s hamnar konkurrerar med hamnar i tredjeländer, som ofta inte omfattas av samma regler som unionens hamnar, och dessutom drabbas av den diskriminerande ekonomiska politik som drivs av EU:s grannländer, t.ex. genom diskriminerande tullbestämmelser.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt undersöka hamnsäkerhetsfrågor och att ta hänsyn till vad den högre kostnaden innebär för de europeiska hamnarnas konkurrenskraft.

25.  Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att identifiera de problem som de europeiska hamnarna brottas med på detta område, och uppmanar kommissionen att överväga att upprätta en förteckning över dessa problem för att särskilt ta itu med de svårigheter som uppstår på grund av konkurrensen med hamnar utanför EU och konkurrensbegränsande och diskriminerande åtgärder som vidtas av EU:s grannländer.

26.  Europaparlamentet framhåller behovet av att utveckla samarbetet med tredjeländer för att utarbeta och lägga fram program för utveckling, samordning och kunskapsöverföring mellan närliggande hamnar.

27.  Europaparlamentet anser att kommissionen bör undersöka möjligheten att upprätta ett gemenskapsprogram för att modernisera fraktfartygen, särskilt de som är avsedda för kustfart och transport på inre vattenvägar.

28.  Europaparlamentet anser att ny teknik, särskilt informationstekniken, är den centrala faktor som kommer att göra det möjligt för de europeiska hamnarna, som redan är hårt pressade av konkurrensen från hamnar i tredjeländer och som i vissa fall också saknar expansionsutrymme, att öka sin effektivitet och lönsamhet.

29.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att snarast, genom lämpliga organ, införa system för fjärrlotsning, för att öka trafikstyrningens effektivitet och säkerhet i hamnar och på redden.

30.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att gå vidare med forskningen och nyskapandet inom sektorn genom unionens ramprogram, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja forskningen på säkerhetsområdet, för att minimera antalet olyckor, på logistikområdet, för att förbättra utrymmesutnyttjandet i hamnarna, och på miljöområdet, för att bland annat minska koldioxidutsläppen och de föroreningar som orsakas av avfall.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja de förslag som lagts fram för Internationella sjöfartsorganisationen om att senast 2020 ersätta dagens bränsle med diesel, och möjligheten att inkludera sjöfartssektorn i systemet för handel med utsläppsrätter.

32.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att aktivt stödja en kontinuerlig förbättring av flottan för sökning och räddning (SAR) och andra SAR-funktioner i hamnarna enligt SOLAS-konventionen (om säkerheten för människoliv till sjöss) och SAR-konventionen, och att ytterligare förbättra samarbetet mellan samordningscentren för sjöräddning.

33.  Europaparlamentet anser att programmen "Clean ship" och "Clean port" bör vidareutvecklas.

34.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och näringen att uppmuntra rederierna att minska det antal containrar som transporteras tomma och att utnyttja kapaciteten till fullo samt att stödja initiativ med detta syfte (t.ex. genom forskningsprogram), varvid kundernas faktiska och specifika behov måste beaktas och miljöpåverkan minskas.

35.  Europaparlamentet välkomnar varmt kommissionens avsikt att lägga fram ett lagstiftningsförslag om inrättande av ett europeiskt område för sjötransporter utan hinder, och anser att syftet med detta förslag ska vara att garantera en rättvis konkurrens mellan sjö- och landtransporter i unionen.

36.  Europaparlamentet rekommenderar att gemenskapsklarerade transporter undantas från all tullkontroll inom närsjöfarten i EU och förespråkar också att det i möjligaste mån ska inrättas separata hamnområden för trafiken inom gemenskapen och den internationella trafiken samt att den inre transporten, standardiseringen och identifieringen av särskilda containrar förenklas.

37.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över och förbättra politiken för att utveckla och stödja närsjöfart.

38.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga möjligheten att införa ett enda transportdokument för containrar i EU i syfte att förenkla de administrativa förfarandena.

39.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka de finansiella medel som medlemsstaternas offentliga myndigheter betalar ut till de europeiska handelshamnarna i syfte att fastställa eventuella snedvridningar av konkurrensen och att i riktlinjerna för statligt stöd klargöra vilka av de stöd som ges till hamnmyndigheterna som ska betraktas som statligt stöd. Parlamentet menar att eventuella investeringar för hamnutveckling som görs av offentliga myndigheter inte får betraktas som statligt stöd om de är direkt avsedda att förbättra miljön eller minska belastningen och användningen av vägar för godstransport, särskilt när det bedöms som nödvändigt för att garantera ekonomisk, social och territoriell sammanhållning (t.ex. för öar), förutsatt att det inte gynnar endast en användare eller operatör.

40.  Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att under 2008 offentliggöra riktlinjer om statligt stöd till hamnarna och anser att dessa riktlinjer bör omfatta själva hamnområdet, med åtskillnad mellan infrastruktur för tillträde respektive försvar, projektrelaterad infrastruktur och suprastruktur, men utan åtskillnad mellan olika kategorier av hamnar.

41.  Europaparlamentet godkänner utvidgningen av de insynskrav som föreskrivs i kommissionens direktiv 2006/111/EG av den 16 november 2006 om insyn i de finansiella förbindelserna mellan medlemsstater och offentliga företag samt i vissa företags ekonomiska verksamhet(9), men uppmanar också kommissionen att överväga en sänkt minimitröskel för årsintäkterna snarare än en absolut förpliktelse.

42.  Europaparlamentet noterar särskilt den analys som kommissionen gjort av hamnkoncessioner och uppmanar kommissionen att ta hänsyn till betydelsen av en viss flexibilitet på detta område för hamnmyndigheterna, särskilt när det gäller förnyandet av koncessioner som hör samman med stora investeringar, men anser att sådan flexibilitet inte får utnyttjas för att hindra konkurrensen i hamnarna.

43.  Europaparlamentet anser att det är av största vikt att bevara en balans mellan ett fritt tillhandahållande av tjänster och hamnarnas särskilda behov, men framhåller behovet av samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn när det gäller modernisering av hamnarna.

44.  Europaparlamentet vill främja utnyttjandet av de europeiska programmen för territoriellt samarbete inom ramen för sammanhållningspolitiken och samarbetsprogrammen inom ramen för EU:s grannskaps- och utvidgningspolitik, men uppmanar också kommissionen, medlemsstaterna och de berörda regionala myndigheterna att i största möjliga utsträckning genomföra en gränsöverskridande strategi för utnyttjande av befintlig kapacitet inom ramen för samfinansieringen av hamninfrastrukturerna.

45.  Europaparlamentet ger sitt kraftfulla stöd till den roll som innehas av lokalt ägda, icke vinstdrivande andelshamnar och uppmanar myndigheter på lokal, regional, nationell och europeisk nivå att vidta åtgärder för att skydda dem från förfall, eftersom deras nytta för de omgivande samhällena i socialt hänseende och med avseende på fritid och turism går utöver deras ursprungliga ekonomiska funktion.

46.  Europaparlamentet betonar med eftertryck att den europeiska sjöfartspolitiken för att bli framgångsrik även måste beakta den viktiga roll som småbåtshamnarna spelar för den lokala ekonomiska utvecklingen. Småbåtshamnarna fungerar som reklam för inlandet, och lockar i hög grad turister att upptäcka hamnarna och deras omnejd, men de är också viktiga försörjningskällor för närliggande affärer.

47.  Europaparlamentet välkomnar den vikt som lagts vid dialog inom hamnsektorn. Parlamentet efterlyser inrättandet av en europeisk kommitté för social dialog och anser att denna bör behandla ämnen som rör hamnarna, däribland arbetstagarnas rättigheter, koncessioner och Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention nr 152 från 1979 om hälsa och säkerhet på arbetsplatser (hamnarbete).

48.  Europaparlamentet betonar betydelsen av att värna om och säkerställa högsta möjliga utbildningsnivå för hamnarbetare. Parlamentet stöder kommissionens önskan att ge hamnarbetare en grundläggande utbildning som kan erkännas ömsesidigt i syfte att främja flexibilitet i sektorn. Som ett första steg bör det i detta syfte göras en jämförelse mellan de olika system som existerar för yrkesutbildning för hamnarbetare. Parlamentet anser dock att denna grundläggande utbildning inte får leda till att den genomsnittliga utbildningsnivån för hamnarbetare i en medlemsstat sänks.

49.  Europaparlamentet föreslår att frågan om yrkeskvalifikationer och livslångt lärande behandlas tillsammans med arbetsmarknadens parter inom den framtida europeiska kommittén för social dialog.

50.  Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att främja utbyte av bästa praxis inom hamnsektorn i allmänhet och med avseende på innovation och utbildning av arbetstagare i synnerhet, för att förbättra tjänsternas kvalitet, konkurrenskraften och förmågan att dra till sig investeringar.

51.  Europaparlamentet välkomnar införandet av en havets dag i Europa den 20 maj, och stöder särskilt införandet av ett "öppet hus" som skulle kunna hjälpa allmänheten att förbättra sina kunskaper om hamnarnas verksamhet och betydelse.

52.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i enlighet med parlamentets resolution av den 8 maj 2008 om det transatlantiska ekonomiska rådet(10) fortsätta sina insatser för att se till att den amerikanska föreskriften om granskning av all last som ska till USA ändras för att garantera samarbete grundat på ömsesidigt erkännande av "godkända ekonomiska aktörer" och på säkerhetsstandarder som fastställts inom ramen för Världstullorganisationen (C TPAT, SAFE). Parlamentet uppmanar kommissionen att uppskatta de potentiella kostnaderna för bestämmelsen om inspektion av alla lastcontainrar som ska till USA för företagen och EU:s ekonomi, och de potentiella följderna för tullhanteringen.

53.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 175 E, 10.7.2008, s. 531. (2) Antagna texter, P6_TA(2008)0087. (3) EGT L 103, 25.4.1979, s. 1. (4) EGT L 206, 22.7.1992, s. 7. (5) EGT L 182, 16.7.1999, s. 1. (6) EGT L 327, 22.12.2000, s. 1. (7) EGT L 296, 21.11.1996, s. 55. (8) Artikel 19 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 680/2007 av den 20 juni 2007 om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på området transeuropeiska nät på transportområdet och energiområdet (EUT L 162, 22.6.2007, s. 1). (9) EUT L 318, 17.11.2006, s. 17. (10) Antagna texter, P6_TA(2008)0192.

Europaparlamentets resolution av den 4 september 2008 om godstransporter i Europa (2008/2008(INI))

P6_TA(2008)0409 A6-0326/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av meddelandena från kommissionen "EU:s program för godstransporter: Att öka effektiviteten, integrationen och hållbarheten för godstransporter i Europa" (KOM(2007)0606), "Handlingsplan för godslogistik" (KOM(2007)0607), "Mot ett järnvägsnät för godstransporter" (KOM(2007)0608) och "Fleråriga kvalitetsavtal för järnvägsinfrastruktur" (KOM(2008)0054),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen "Godslogistik i Europa – Nyckeln till hållbar rörlighet" (KOM(2006)0336),

–   med beaktande av meddelandet från kommissionen om utbyggnad av det europeiska järnvägssignalsystemet ERTMS/ETCS (KOM(2005)0298),

–   med beaktande av rådets slutsatser av den 29–30 november av den 3 december 2007 om meddelandet från kommissionen "Handlingsplan för godslogistik" samt av den 7 april 2008 om meddelandet från kommissionen "Mot ett järnvägsnät för godstransporter",

–   med beaktande av kommissionens grönbok "Mot en ny kultur för rörlighet i städer" (KOM(2007)0551),

–   med beaktande av sin resolution av den 5 september 2007 om godslogistik i Europa – nyckeln till hållbar rörlighet(1),

–   med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2008 "Mot en ny kultur för rörlighet i städer"(2),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A6-0326/2008), och av följande skäl:

A.  Transportsektorn står för nästan 30 procent av EU:s koldioxidutsläpp, och i städerna till och med för 40 procent. Trots att vissa ansträngningar har gjorts på området för tekniska förbättringar och innovation ökade koldioxidutsläppen under perioden 1990–2005 med 26 procent samtidigt som de kunde sänkas i andra sektorer med 10 procent tack vare stora investeringar (miljarder euro).

B.  Hållbara och effektiva godstransporter i Europa är av största betydelse för att säkra en framgångsrik och konkurrenskraftig ekonomi, tillmötesgå konsumenternas efterfråga och skapa ett stort antal arbetstillfällen och välstånd för Europas medborgare.

C.  Godstransporterna väntas öka med ca 50 procent (i tonkilometer) 2000–2020 enligt prognosen i kommissionens vitbok "Den gemensamma transportpolitiken fram till 2010: Vägval inför framtiden" (KOM(2001)0370). Redan under perioden 1995–2005 ökade godstransporterna 30 procent snabbare än bruttonationalprodukten. Tillväxten i den totala godstrafiken är främst resultatet av en ökning av väg- och flygtransporterna jämfört med de övriga transportslagen.

D.  Lösningar till förmån för hållbarare och effektivare logistik- och godstransportsystem och för intermodal integrering av alla transportslag leder inte bara till bättre ekonomi och ökad säkerhet utan uppfyller även de EU-mål när det gäller klimatförändringen och energisparandet som ska uppnås fram till 2020.

E.  För att möta dessa utmaningar måste EU och medlemsstaterna på grund av de för tillfället otillräckliga budgetmedlen fastställa vissa samordnade prioriteringar, koncentrera sina resurser till ett begränsat antal åtgärder till förmån för godstransporternas hållbarhet och intermodalitet och ta hänsyn till känsliga regioner.

F.  Det europeiska korridornätverket måste vidareutvecklas, och man måste då utgå från det befintliga nätet och befintliga strukturer och tekniker och även integrera "gröna korridorer" för alla godstransportslag med ambitiösa och hållbara miljökriterier.

G.  Syftet med den ovannämnda handlingsplanen för godslogistik måste vara att underlätta godstransporterna inom och utanför Europa till förmån för alla europeiska företag och för den europeiska konkurrenskraften som helhet.

1.  Europaparlamentet betonar att de europeiska godstransportsystemen måste klara de överhängande utmaningarna att förbättra godstransporternas effektiva integration och hållbarhet i Europa genom att i högre grad bidra till att förbättra rörligheten, öka energieffektiviteten och reducera oljekonsumtionen, utsläppen och de externa kostnaderna, och välkomnar därför kommissionens meddelanden och rådets slutsatser ovan. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och industrin att i framtiden stödja en godstransportpolitik som i termer av rörlighet är mer hållbar för miljön, klimatet, ekonomin, säkerheten och arbetsmarknaden genom att främja användningen av effektivare logistiksystem i ett utvidgat EU som en del av den stegvisa integreringen av prioriterade internationella järnvägstransportkorridorer, knutpunkter och konventionella nät, och genom att främja principerna om att användarna och förorenarna ska betala inom alla transportslag.

2.  Europaparlamentet stöder kommissionens åsikt att sam-modalitet och intermodalitet är nyckelfaktorer för att skapa hållbara och effektiva godstransporter i Europa.

3.  Europaparlamentet konstaterar dock att EU:s befogenheter och resurser för att förbättra godstransportmarknaderna är begränsade. Parlamentet konstaterar att viktiga delar av nätet redan används till full kapacitet, och uppmanar därför transportministrarna, som bär ansvaret för de viktigaste europeiska korridorerna, att ta upp frågan om infrastrukturinvesteringar och att åtminstone enas om att samordna sina nationella investeringsplaner för sina respektive korridorer.

4.  Europaparlamentet är övertygat om att det krävs en särskild strategi för godslogistiken i städer. Parlamentet hoppas att diskussionen om den ovannämnda grönboken om rörlighet i städer tillsammans med handlingsplanen om godslogistik kan resultera i ett utbyte av god praxis mellan städerna så att man kan finna hållbara lösningar för leveranser till städerna.

5.  Europaparlamentet begär därför att kommissionen senast i slutet av 2008 lägger fram ett program för att förstärka samarbetet mellan de medlemsstater som ansvarar för projekt på detta område. Kommissionen måste också bidra till och utvärdera lösningar till de nuvarande trafikstockningarna, särskilt när det gäller godstransporter, med beaktande av det mervärde som logistikfaktorn tillför.

6.  Europaparlamentet stöder förslaget med nät som är avsedda för godstransporter och som ska utnyttja de befintliga nät för konventionell trafik som frigörs till följd av framstegen med höghastighetstågen.

7.  Europaparlamentet understryker att järnvägsnäten för godstransporter ska baseras på de mest marknadsrelevanta godskorridorerna med beaktande av de befintliga korridorerna inom ERTMS (det europeiska trafikstyrningssystemet) och det transeuropeiska transportnätet TEN T (det vill säga utvidgat enligt behoven för att omfatta specifika områden som genererar stor trafikvolym, exempelvis hamnar). Parlamentet anser att samordnare på hög nivå bör utses för korridorerna i de fall detta inte redan har gjorts. Parlamentet uppmanar Europeiska järnvägsbyrån att i egenskap av ansvarig myndighet för ERTMS se till att dessa sträckor blir driftskompatibla.

8.  Europaparlamentet räknar med att kommissionen definierar de "gröna korridorerna" som exempel på rörlighets- och intermodalitetsprojekt för en övergång till miljövänliga transportslag i syfte att minska olyckor, trafikstockningar, buller, lokala toxiska och icke-toxiska utsläpp, koldioxidutsläpp, markåtgång och energiförbrukning samt att öka användningen av förnybara energikällor (framför allt vind- och solenergi) i enlighet med EU:s lagstiftning och mål och de intelligenta transportsystemen.

9.  Europaparlamentet uppmanar i det här sammanhanget kommissionen och medlemsstaterna att erbjuda kraftfullare incitament för att främja miljövänliga transportslag och stödja den mest effektiva kombinationen av dessa för att skapa minsta möjliga miljöpåverkan framför allt i de "gröna korridorerna".

10.  Europaparlamentet föreslår att man främjar integrering av regional planering, produktionsprocesser och marknadsstruktur (även undvikande av onödig trafik) och försök att förkorta avstånden och anpassa hastigheterna i godstrafiken. Europaparlamentet anser att den tidsödande och energikrävande signalregleringen i godstrafiken bör undvikas genom datorstödd hastighetsanpassning.

11.  Europaparlamentet anser att man bör prioritera ett korrekt genomförande och en förstärkning av befintlig lagstiftning på området för transport av farligt och förorenat gods.

12.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja utbyten av bästa metoder i internationella känsliga områden (bergsområden och tätbefolkade områden) samt i städer, med beaktande av rekommendationerna i parlamentets ovannämnda resolution om rörlighet i städer och av de erfarenheter som uppnåtts inom Civitasprogrammet om renare och bättre transporter i städerna, samtidigt som den logistiska aspekten betonas.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att koncentrera EU:s medfinansiering på att uppgradera och skapa effektivitet och driftskompatibilitet för järnvägsinfrastrukturen, för de intermodala knutpunkterna och för alla godstransportslag.

14.  Europaparlamentet uppmanar även kommissionen och medlemsstaterna, med hänsyn till den översyn av unionens budget som planerats för 2009, att redan nu diskutera transportsektorns plats i denna budget för att inte göra om tidigare misstag och i framtiden garantera tillräckliga investeringar i strategisk infrastruktur för genomförandet av de mål som unionen har fastställt på området för hållbar utveckling och minskade utsläpp.

15.  Europaparlamentet betonar betydelsen av driftskompatibla vägtullar för att säkra effektiva godstransporter i Europa.

16.  Europaparlamentet betraktar en bättre koppling mellan havs- och inlandshamnarna och järnvägs- och vägnätet i hamnens upptagningsområde som en viktig beståndsdel i logistikinfrastrukturen. Parlamentet understryker den viktiga roll som interna logistikplattformar och torrdockor spelar.

17.  Europaparlamentet är övertygat om de inre vattenvägarnas potential för godstransport och uppmanar kommissionen att säkra ett korrekt genomförande av handlingsprogrammet Naiades om främjande av transporter på de inre vattenvägarna.

18.  Europaparlamentet betonar att investeringar i hamnterminaler måste förverkligas snabbt och flexibelt, så att man kan undanröja flaskhalsar i hela den intermodala kedjan.

19.  Europaparlamentet understryker att det måste betraktas som strategiskt viktigt att införa och följa stabila intermodala mått och viktstandarder för fordon, containrar och omlastningsutrustning, för att flytta godslogistiken till järnvägar och hållbara vattenvägar och på så vis minska infrastrukturkostnaderna.

20.  Europaparlamentet konstaterar att olika horisontella tekniker som skulle kunna medverka till enklare omlastningsmöjligheter från lastbil till järnväg samt vid flyttning till järnvägars olika spårbredder ofta är bristfälligt standardiserade. Parlamentet uppmanar därför internationella och europeiska organ att särskilt standardisera dessa tekniker, med högre effektivitet och minskade kostnader som mål. Parlamentet understryker i detta sammanhang vikten av att snabbt fastställa en världsomfattande standard för de intermodala lastenheterna.

21.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma riktlinjerna för miljö- och järnvägsbidrag på ett sådant sätt att investeringar till förmån för hållbara godstransporter på järnvägarna underlättas. Parlamentet betonar i det här sammanhanget att det är strategiskt viktigt att man kan medfinansiera bullerreducering, även vid källan (ombyggnad av godsvagnar), som är fallet med ERTMS-utrustningen av rullande materiel.

22.  Europaparlamentet är övertygat om att infrastrukturförvaltningen och tillhandahållandet av tjänster måste genomföras på ett gränsöverskridande, icke-diskriminerande och öppet sätt, så att man kan uppnå en effektiv, driftskompatibel och friktionsfri godslogistik. Parlamentet betonar i detta avseende vikten av att ytterligare genomföra den inre transportmarknaden för alla transportslag. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens förslag om att skapa ett europeiskt sjöfartsområde utan gränser och stöder idén om ett enda transportdokument och enskilda kontaktpunkter för alla transportslag.

23.  Europaparlamentet understryker att en väl fungerande inre marknad för vägtransporter kan bidra till effektivare transporter och färre tomkörningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka att gemenskapslagstiftningen om internationella godstransporter på väg och cabotage efterlevs. Parlamentet erkänner att medlemsstaterna på vissa villkor får begränsa cabotagetransport, men uppmanar kommissionen att som fördragets väktare vidta kraftfulla åtgärder mot oproportionella begränsningar och påföljder som vissa medlemsstater ålägger utländska transportföretag i detta sammanhang.

24.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid fleråriga avtal om järnvägsinfrastrukturens kvalitet utarbeta lägsta tillåtna europeiska kvalitetsstandarder. Parlamentet föreslår att medlemsstaterna ska vara bundna av dessa kvalitetsstandarder för att få tillgång till medel för nybyggnads-, utbyggnads- och underhållskostnader för järnvägsinfrastrukturen, samt att standarderna ska betraktas som ett odelbart paket för att på så sätt bidra till ökad effektivitet och minskade kostnader.

25.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka och främja effektiv och konsekvent tillämpning av bästa metoder för fleråriga avtal om infrastrukturkvalitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med infrastrukturförvaltare, på grundval av det meddelande (KOM(2008)0054) som anges ovan, utveckla en modell för att skapa måttstockar för infrastrukturtjänster, medräknat offentliggörande av viktiga resultatindikatorer.

26.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utfärda mer bestämda rekommendationer i fråga om fleråriga kvalitets- och kapacitetsavtal för järnvägsinfrastruktur (på grundval av en öppen övervakning av det nuvarande genomförandet av artikel 6 i direktiv 2001/14/EG(3)). Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att enträget uppmana medlemsstaterna att genomföra dessa fleråriga finansieringsramar för att garantera järnvägsinfrastrukturförvaltarna finansiell stabilitet för underhålls- och förnyelsebehoven (vilket förutsätter lämplig offentlig finansiering).

27.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja projekt för en differentierad användning av höghastighetslinjer, exempelvis för lätta godstransporter.

28.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en kartläggning av godståg i EU som är utrustade med satellitnavigation, för att mot denna bakgrund kunna kontrollera den internationella driftskompatibiliteten eller kompatibiliteten mellan dessa system och befintliga tekniker. Parlamentet föreslår även att kommissionen genomför den driftskompatibla satellitnavigationen för nya tåg samt främjar eftermontering på befintliga godståg. Parlamentet stöder införande av bästa metoder inom lastningstekniken, dvs. tekniker som får den intermodala kedjan att fungera från början till slut vid om- och avlastning så att högre effektivitet uppnås i hela branschen.

29.  Europaparlamentet betonar behovet av standardisering och förenkling av de administrativa förfarandena inom de myndigheter som arbetar på godstransportmarknaden, samt förenklade tullbestämmelser och tullförfaranden vid gränserna. Parlamentet välkomnar särskilt beslutet att inrätta ett europeiskt sjöfartsområde utan gränser, och uppmanar med kraft kommissionen att be berörda internationella sammanslutningar och organisationer att utveckla ett enda intermodalt fraktdokument.

30.  Europaparlamentet betonar att universiteten inte erbjuder någon bra logistikutbildning, och uppmanar medlemsstaterna att ge högsta prioritet till högre utbildning och vidareutbildning inom logistik- och godstransportsektorn.

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja projekt och forskning och att arbeta för att standardisera informationsflödet så att uppgifterna om transportslagen blir enhetliga och kan samköras.

32.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT C 187 E, 24.7.2008, s. 154. (2) Antagna texter, P6_TA(2008)0356. (3) Europaparlamentets och rådets direktiv nr 2001/14/EG av den 26 februari 2001 om tilldelning av järnvägsinfrastrukturkapacitet och uttag av infrastrukturavgifter och utfärdande av säkerhetsintyg (EGT L 75, 15.3.2001, s. 29).

Europaparlamentets resolution av den 4 september 2008 om halvtidsöversynen av den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa 2004–2010 (2007/2252(INI))

P6_TA(2008)0410 A6-0260/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

–   med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet samt Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, "Halvtidsöversyn av den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa 2004–2010" (KOM(2007)0314),

–   med beaktande av sin resolution av den 23 februari 2005 om den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa 2004–2010(1),

–   med beaktande av Världshälsoorganisationens (WHO) rapport av den 27 juli 2007,"Principles for evaluating health risks in children associated with exposure to chemicals" (Principer för bedömning av hälsoriskerna för barn som exponeras för kemiska produkter),

–   med beaktande av artiklarna 152 och 174 i EG-fördraget, vars syfte är en hög nivå på skyddet för människors hälsa och miljön,

–   med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1350/2007/EG av den 23 oktober 2007 om inrättande av ett andra gemenskapsprogram för åtgärder på hälsoområdet (2008–2013)(2),

–   med beaktande av artikel 45 i arbetsordningen,

–   med beaktande av betänkandet från utskottet för utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A6-0260/2008), och av följande skäl:

A.  Det är intressant att EU sedan 2003 bygger sin politik för folkhälsoskydd på ett närmare samarbete mellan hälso-, miljö- och forskningsområdena, något som förhoppningsvis kommer att leda till att en konsekvent och integrerad EU-strategi införs i fråga om miljö och hälsa.

B.  Inom ramen för sin första handlingsplan – den europeiska handlingsplanen för miljö och hälsa 2004–2010 (KOM(2004)0416) – vidtar EU i dag åtgärder som gäller utveckling av indikatorer, utveckling av integrerad övervakning, insamling och utvärdering av relevanta uppgifter samt utökad forskning. Dessa åtgärder kommer att förbättra förståelsen av sambanden mellan föroreningskällor och hälsoeffekter, men de är uppenbarligen otillräckliga för att minska det växande antalet sjukdomar som är knutna till miljöfaktorer.

C.  Det är så gott som omöjligt att göra någon halvtidsöversyn av den nämnda handlingsplanen eftersom den inte har något tydligt, kvantifierbart mål och det dessutom fortfarande är svårt att fastställa den totala budgeten för planen, vilken är klart otillräcklig för att planen ska kunna främjas på ett ändamålsenligt sätt.

D.  I hälsoprogrammet (2008–2013) har man framför allt som mål att ta itu med de traditionella faktorer som påverkar hälsan, dvs. kost, tobak, alkohol och narkotika. Därför bör denna handlingsplan (2004–2010) inriktas på vissa nya hot mot hälsan samt de avgörande miljöfaktorer som påverkar människors hälsa, t.ex. kvaliteten på inom- och utomhusluften, elektromagnetisk strålning, nanopartiklar och kemiska ämnen med särskilt farliga egenskaper (ämnen som klassats som cancerogena, mutagena, reproduktionstoxiska eller endokrinstörande) samt hälsorisker till följd av klimatförändringar.

E.  Sjukdomar i andningsvägarna kommer på andra plats när det gäller dödsorsak, förekomst, utbredning och kostnader inom EU. Dessa sjukdomar är den vanligaste dödsorsaken bland barn under fem år och de fortsätter att öka, framför allt på grund av föroreningar i utom- och inomhusluften.

F.  Luftföroreningar, framför allt sådana som orsakas av fina partiklar och ozon på marknivå, är ett betydande hot mot människors hälsa som påverkar barns utveckling och sänker den förväntade livslängden i EU(3).

G.  När det gäller frågan om miljö och hälsa i tätorter, särskilt inomhusluftens kvalitet, bör gemenskapen göra mer – samtidigt som subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna respekteras – för att motverka föroreningar inomhus eftersom EU-medborgarna i snitt tillbringar 90 procent av sin tid inomhus.

H.  Vid WHO:s ministerkonferenser om miljö och hälsa 2004 och 2007 betonades kopplingarna mellan de komplicerade kombinerade effekterna av kemiska föroreningar och ett visst antal besvär och kroniska sjukdomar, framför allt hos barn. Dessa farhågor tas också upp i de offentliga handlingarna från FN:s miljöprogram (UNEP) och Mellanstatligt forum för kemikaliesäkerhet (IFCS).

I.  Det kommer allt fler vetenskapliga bevis på att cancer i urinblåsan, skelettcancer, lungcancer, hudcancer, bröstcancer och andra cancerformer orsakas inte bara av kemiska ämnen, strålning och luftburna partiklar utan också av andra miljöfaktorer.

J.  Vid sidan av denna bekymmersamma utveckling i fråga om miljöns inverkan på hälsan har nya sjukdomar eller sjukdomssyndrom uppträtt under de senaste åren, t.ex. multipel kemisk överkänslighet, syndrom knutet till tandamalgam, överkänslighet mot elektromagnetisk strålning, sjuka hus-syndrom eller ADHD hos barn.

K.  Försiktighetsprincipen är uttryckligen inskriven i fördraget sedan 1992 och EG-domstolen har vid ett flertal tillfällen förtydligat denna princips innehåll och räckvidd i gemenskapslagstiftningen som en av grundpelarna för gemenskapens politik för att skydda hälsa och miljö(4).

L.  De kriterier som kommissionen lade fram i sitt meddelande av den 2 februari 2000 om försiktighetsprincipen (KOM(2000)0001) är mycket begränsande och svåra att genomföra i praktiken.

M.  Biologisk övervakning av människor är ett viktigt verktyg för att bedöma i vilken grad EU:s befolkning är exponerad för effekter av föroreningar, och Europaparlamentet har vid ett flertal tillfällen upprepat det önskemål om att påskynda införandet av ett program för biologisk övervakning på EU-nivå som förs fram i punkt 3 i resolutionen av den 23 februari 2005 och i slutsatserna från rådets (miljö) möte den 20 december 2007.

N.  Det är allmänt erkänt att klimatförändringarna i hög utsträckning kan bidra till att förvärra och öka förekomsten av vissa sjukdomar och att det ökande antalet värmeböljor, översvämningar och skogsbränder, som är de vanligaste naturkatastroferna i EU, kan leda till ytterligare sjukdomar, dålig hygien och dödsfall, samtidigt som det också är känt att åtgärder för att mildra klimatförändringarna har positiva hälsoeffekter.

O.  Klimatförändringarna kommer att påverka människors hälsa i betydande omfattning, bland annat genom att påskynda utvecklingen av vissa infektions- och parasitsjukdomar, främst på grund av temperatur- och fuktighetsförändringar och deras inverkan på ekosystem, djur, växter, insekter, parasiter, urdjur, mikrober och virus.

P.  Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område(5) och dess särdirektiv innehåller tydliga bestämmelser om bevarande och återställande av rent vatten.

Q.  Miljömedicin är en ny medicinsk specialisering som bygger på en universitetsutbildning som ännu är alltför splittrad och ojämn om man jämför olika medlemsstater och som därför bör stödjas och främjas på EU-nivå.

R.  Antalet människor som insjuknar på grund av miljöfaktorer ökar och epidemiologiska metoder bör utvecklas för att ta fram en fullständig bild av sjukdomar som helt eller delvis orsakas av miljöfaktorer.

1.  Europaparlamentet erkänner de insatser som kommissionen har gett sitt stöd till sedan handlingsplanen lanserades 2004, framför allt när det gäller att förbättra informationskedjan i fråga om miljö och hälsa, integrera och förstärka forskningen inom EU på detta område och samarbeta med specialiserade internationella organisationer som WHO.

2.  Europaparlamentet anser emellertid att en sådan handlingsplan i sig innehåller fröet till ett misslyckande eftersom planen endast syftar till att följa den befintliga gemenskapspolitiken, inte bygger på någon förebyggande politik för att minska de sjukdomar som är knutna till miljöfaktorer och inte har något tydligt, kvantifierbart mål.

3.  Europaparlamentet framhåller för kommissionen att ett program redan har genomförts inom WHO, genom vilket WHO:s medlemsstater upprättat egna nationella och lokala handlingsplaner om miljö och hälsa med särskilda mål och genomförandeplaner. Parlamentet rekommenderar därför att kommissionen granskar detta WHO-program som en möjlig modell som också kan fungera som en användbar förebild för EU i framtiden.

4.  Europaparlamentet beklagar djupt att kommissionen, och mer specifikt dess generaldirektorat för forskning, inte har sett till att det finns tillräcklig finansiering för biologisk övervakning av människor under år 2008 för att införa en sammanhållen strategi för biologisk övervakning i EU, såsom kommissionen lovat medlemsstaterna och Europaparlamentet.

5.  Europaparlamentet uppmanar även kommissionen att fram till 2010 uppfylla två avgörande mål som den själv fastställde 2004 och att utforma och genomföra en fungerande kommunikationsstrategi för dessa mål, nämligen dels att öka medborgarnas kännedom om miljöföroreningarna och deras effekter på hälsan, dels att granska och anpassa EU:s politik för att minska riskerna.

6.  Europaparlamentet rekommenderar bestämt att kommissionen och medlemsstaterna fullgör sina skyldigheter i fråga om att förverkliga gemenskapslagstiftningen.

7.  Europaparlamentet understryker att man först och främst bör se till sårbara grupper som gravida kvinnor, nyfödda, barn och äldre när miljöfaktorernas hälsopåverkan bedöms.

8.  Europaparlamentet kräver att särskild hänsyn tas till sårbara grupper, som är mest mottagliga för föroreningar, genom åtgärder för att minska exponeringen för miljöförorenande ämnen inomhus inom hälso- och sjukvården och i skolor genom tillämpning av sunda förfaranden för att se till att inomhusluften håller en hög kvalitet.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inte – på grund av påtryckningar från lobbyister eller regionala och internationella organisationer – försvaga den befintliga lagstiftningen när den ses över.

10.  Europaparlamentet påminner om att EU hela tiden måste ha en dynamisk och flexibel inställning till handlingsplanen. Parlamentet anser att det därför är mycket viktigt att inhämta särskild sakkunskap i fråga om miljöns inverkan på hälsan och att detta måste ske på ett öppet, tvärvetenskapligt sätt där alla får möjlighet att uttrycka sig och där allmänhetens misstro gentemot organ och officiella expertkommittéer kan bemötas. Parlamentet framhåller vikten av att förbättra utbildningen av hälsoexperter, framför allt genom utbyte av bästa metoder på gemenskapsnivå.

11.  Europaparlamentet understryker att de senaste åren har utmärkts av verkliga framsteg inom miljöpolitiken, t.ex. när det gäller mängden luftföroreningar, förbättrad vattenkvalitet, politiken för insamling och återvinning av avfall, kontroll av kemiska produkter och förbudet mot blyhaltig bensin, men konstaterar samtidigt att EU:s politik fortfarande saknar en övergripande förebyggande strategi och att försiktighetsprincipen inte tillämpas.

12.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att se över de kriterier i dess ovannämnda meddelande som gäller tillämpningen av försiktighetsprincipen mot bakgrund av EG-domstolens rättspraxis, för att se till att en princip för åtgärder och säkerhet som baseras på tillfälliga och proportionerliga åtgärder ligger i grunden för gemenskapens politik för hälsa och miljö.

13.  Europaparlamentet anser att det, i och med att bevisbördan för att visa att en produkt är ofarlig läggs på producenten eller importören, blir möjligt att föra en förebyggande politik i enlighet med vad som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) och om inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet(6), och uppmuntrar kommissionen att utöka denna skyldighet till att gälla gemenskapslagstiftningen för samtliga produkter. Parlamentet anser att ökad användning av djurförsök inom ramen för handlingsplanen bör undvikas och att verkliga ansträngningar bör göras för att utveckla och använda alternativa metoder.

14.  Europaparlamentet upprepar sin begäran om att kommissionen så snart som möjligt ska lägga fram konkreta åtgärder om kvaliteten på inomhusluften som garanterar ett gott skydd för säkerhet och hälsa i inomhusmiljöer, särskilt när den ser över rådets direktiv 89/106/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om byggprodukter(7), och att föreslå åtgärder för att öka energieffektiviteten i byggnader samt se till att de kemiska komponenter som ingår i utrustning och byggnader är säkra och oskadliga.

15.  I syfte att minska de hälsovådliga miljöeffekterna rekommenderar Europaparlamentet att kommissionen uppmanar medlemsstaterna att genom skattelättnader och/eller andra ekonomiska incitament få marknadsaktörerna intresserade av att förbättra inomhusluften och minska exponeringen för elektromagnetisk strålning i sina byggnader, filialer och kontor.

16.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen ställer upp lämpliga minimikrav för att trygga kvaliteten på inomhusluften i nya byggnader.

17.  Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen vid fördelningen av enskilt stöd från EU beaktar de stödbeviljade projektens inverkan på inomhusluftens kvalitet, exponeringen för elektromagnetisk strålning och hälsosituationen hos särskilt utsatta befolkningsgrupper på samma sätt som miljöskyddskriterierna.

18.  Europaparlamentet kräver att miljökvalitetsnormer för prioriterade ämnen i vatten fastställs i enlighet med de senaste vetenskapliga rönen och regelbundet uppdateras med hänsyn till dessa.

19.  Europaparlamentet understryker att vissa medlemsstater framgångsrikt har infört mobila analyslaboratorier, s.k. gröna ambulanser, för att snabbt och tillförlitligt kunna fastställa föroreningsnivåerna i offentliga och privata miljöer, och anser att kommissionen skulle kunna främja denna metod hos de medlemsstater som ännu inte börjat använda den för att ingripa direkt på förorenade platser.

20.  Europaparlamentet är oroat över avsaknaden av särskilda lagbestämmelser för att se till att konsumentprodukter som innehåller nanopartiklar är säkra och över kommissionens obekymrade inställning till behovet av att se över den rättsliga ramen om användning av nanopartiklar i konsumentprodukter, mot bakgrund av det ökande antalet konsumentprodukter innehållande nanopartiklar som kommer ut på marknaden.

21.  Europaparlamentet är allvarligt oroat över den internationella rapporten Bio-Initiative(8) om elektromagnetiska fält, som är en sammanfattning av mer än 1 500 undersökningar i ämnet och som i sina slutsatser visar att det finns hälsorisker med strålning från exempelvis mobiltelefoner, UMTS, Wifi, Wimax, Bluetooth och fasta trådlösa telefoner (s.k. Dect-telefoner).

22.  Europaparlamentet konstaterar att de exponeringsgränser för elektromagnetiska fält som har fastställts för allmänheten är föråldrade eftersom de inte har uppdaterats sedan rådets rekommendation 1999/519/EG av den 12 juli 1999 om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält (0–300 GHz)(9). Gränserna har uppenbarligen inte heller anpassats till informations- och kommunikationsteknikens utveckling eller till de strängare normer som har införts av t.ex. Belgien, Italien och Österrike, eller med hänsyn till sårbara grupper som gravida kvinnor, nyfödda och barn.

23.  Europaparlamentet uppmanar därför rådet att ändra sin rekommendation 1999/519/EG för att beakta bästa praxis på nationell nivå och samtidigt fastställa strängare exponeringsgränser för all utrustning som sänder elektromagnetiska vågor i frekvensintervallet 0,1 MHz-300 GHz.

24.  Europaparlamentet ser mycket allvarligt på de många hälsorisker som den globala uppvärmningen orsakar inom EU:s territorium och manar till ett utökat samarbete mellan WHO, nationella tillsynsmyndigheter, kommissionen och Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar för att stärka systemet för tidig varning och på så sätt begränsa klimatförändringarnas negativa effekter på hälsan.

25.  Europaparlamentet framhåller att denna handlingsplan skulle vinna på att utvidgas till att omfatta klimatförändringarnas negativa effekter på människors hälsa genom att verkningsfulla anpassningsåtgärder utarbetas på gemenskapsnivå, såsom

26.  Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att på lämpligt sätt ta itu med de nya hot som följer av klimatförändringen, såsom den ökade mängden nya virus och oupptäckta smittämnen, och att därför börja använda den nya teknik som redan finns för bekämpning av smittämnen och som bidrar till att minska både kända och oupptäckta virus och andra blodburna smittämnen.

27.  Europaparlamentet beklagar att man i den aktuella kostnads- och nyttoanalysen av "Två gånger 20 procent till 2020: Europas möjligheter i samband med klimatförändringarna" (KOM(2008)0030) endast tar upp hälsovinsterna med minskade luftföroreningar vid en reduktion av utsläppen av växthusgaser med 20 procent till 2020. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för en konsekvensbedömning snarast undersöka de (underordnade) fördelaktiga hälsoaspekter som uppnås vid olika ambitionsnivåer, i linje med rekommendationen från den internationella panelen för klimatförändringar om inhemska minskningar av utsläppen av växthusgaser med 25, 40 eller 50 procent eller mer till 2020.

28.  Med tanke på antalet självmord i EU uppmanar Europaparlamentet kommissionen att ta hänsyn till de allvarliga psykiska hälsoproblemen och att anslå större resurser till att utveckla lämpliga strategier och metoder för förebyggande och terapi.

29.  Europaparlamentet upprepar att kommissionen och medlemsstaterna bör stödja WHO:s handlingsplan för barns miljö och hälsa i Europa, främja den både genom EU:s politik och den bilaterala utvecklingspolitiken samt uppmuntra liknande processer utanför WHO-Euro.

30.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin andra handlingsplan införliva Scale-initiativet (Science, Children, Awareness, Legal instrument, Evaluation) om minskad exponering för föroreningar i den europeiska strategin för miljö och hälsa (KOM(2003)0338).

31.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, såsom betonas i Lissabonmålen, arbeta fram och tillhandahålla instrument som leder till att nyskapande lösningar utvecklas och främjas för att minimera de stora hälsorisker som miljöfaktorer medför.

32.  Europaparlamentet uppmanar rådet att utan dröjsmål fatta beslut om förslaget till ett regelverk för EU:s solidaritetsfond, eftersom parlamentet antog sin ståndpunkt redan den 18 maj 2006(10). Parlamentet anser att det nya regelverket, som tillsammans med andra åtgärder kommer att sänka trösklarna för när EU:s solidaritetsfond träder in, kommer att göra det möjligt att mer effektivt och flexibelt mildra skadorna av naturkatastrofer och katastrofer som orsakats av människor. Parlamentet betonar att ett sådant finansieringsinstrument är mycket viktigt, i synnerhet eftersom man tror att naturkatastrofer kommer att bli mer vanligt förekommande i framtiden, delvis på grund av klimatförändringarna.

33.  Eftersom små och medelstora företag har en avgörande ekonomisk betydelse i Europa rekommenderar Europaparlamentet att kommissionen ger dessa företag tekniskt stöd som gör det möjligt och hjälper dem att efterleva bindande regelverk för miljö och hälsa samt uppmuntrar dem att göra andra förändringar som är positiva från miljö- och hälsosynpunkt och påverkar företagens verksamhet.

34.  Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att fram till 2010 och med hänsyn till den "andra etappen" av handlingsplanen för miljö och hälsa, inrikta sina initiativ mot sårbara befolkningsgrupper och utveckla nya riskbedömningsmetoder som tar hänsyn till barns, gravida kvinnors och äldres särskilda sårbarhet.

35.  Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att erkänna fördelarna med principerna om förebyggande och försiktighet och att ta fram och använda verktyg som gör det möjligt att förutse och motverka potentiella hot mot miljö och hälsa. Parlamentet rekommenderar att kommissionen beräknar kostnaderna för den andra etappen av denna handlingsplan och ser till att den får tillräcklig finansiering som omfattar ett stort antal praktiska åtgärder i syfte att minska miljöeffekterna på hälsan och genomföra förebyggande åtgärder och försiktighetsåtgärder.

36.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament och WHO.

(1) EUT C 304 E, 1.12.2005, s. 264. (2) EUT L 301, 20.11.2007, s. 3. (3) Europas miljö, den fjärde utvärderingen – Europeiska miljöbyrån (10.10.2007). (4) Dom av den 23 september 2003 i mål C-192/01, kommissionen mot Danmark (REG 2003, s. I-9693), dom av den 7 september 2004 i mål C-127/02, Landelijke Vereniging tot Behoud van de Waddenzee och Nederlandse Vereniging tot Bescherming van Vogels (REG 2004, s. I-7405). (5) EGT L 327, 22.12.2000, s. 1. (6) EUT L 396, 30.12.2006, s. 1, rättelse offentliggjord i EUT L 136, 29.5.2007, s. 3. (7) EGT L 40, 11.2.1989, s.12. (8) En grupp oberoende forskare publicerade denna rapport den 31 augusti 2007. Närmare uppgifter finns att läsa på Internet: www.bioinitiative.org (9) EGT L 199, 30.7.1999, s. 59. (10) EUT C 297 E, 7.12.2006, s. 331.

Europaparlamentets resolution av den 4 september 2008 om statskuppen i Mauretanien

P6_TA(2008)0411 RC-B6-0386/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av de uttalanden som efter statskuppen gjordes av Europaparlamentets talman, rådets ordförandeskap, den höge representanten för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken, kommissionen, FN:s säkerhetsråd, Afrikanska unionen (AU), Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap (Ecowas) och Internationella organisationen för fransktalande länder (OIF),

–   med beaktande av det andra Mauretanienbesöket sedan statskuppen av Saïd Djinnit, FN:s generalsekreterares särskilde representant för Västafrika,

–   med beaktande av AU:s grundakt, som fördömer varje försök till maktövertagande genom våld,

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Den 6 augusti 2008 ägde en statskupp rum i Mauretanien, då landets president Sidi Mohamed Ould Cheikh Abdallahi störtades från makten av en grupp högt uppsatta generaler som han hade avskedat tidigare samma dag.

B.  Parlamentsvalen i november och december 2006, senatsvalet i januari 2007 och presidentvalet i mars 2007, då Sidi Mohamed Ould Cheikh Abdallahi valdes till president, bedömdes som rättvisa och öppna av internationella observatörer, däribland EU:s egna observatörer och särskilt de observatörsgrupper som skickats av Europaparlamentet, som på så vis stått som garant för att dessa val gått rätt till.

C.  Mer än två tredjedelar av Mauretaniens parlament har undertecknat en förklaring till stöd för kuppledaren Mohamed Ould Abdel Aziz och hans generalskolleger. I juni 2008 röstade den lagstiftande församlingen igenom ett misstroendevotum med en uppmaning till president Abdallahi att ombilda sin regering, och 49 parlamentsledamöter avgick efter att president Abdallahi utsett 12 ministrar bland dem som tidigare tjänat den förra mycket impopulära regimen.

D.  Beslut om Mauretaniens politiska, ekonomiska och sociala framtid är något som endast åvilar folkets valda representanter. Demokrati innebär dessutom maktbalans mellan den verkställande och lagstiftande makten, som båda åtnjuter legitimitet genom valen.

E.  Statskuppen inträffade i ett läge med försämrade ekonomiska och sociala förhållanden. Den bästa garanten för att demokrati ska lyckas är utveckling.

F.  Det är glädjande att framsteg gjorts i fråga om flyktingars återvändande och att en lag som förbjuder slaveri i landet har antagits.

G.  EU har stött övergången till demokrati och genom "stödprogrammet" anslagit 156 miljoner euro för perioden 2008–2013 inom ramen för den tionde europeiska utvecklingsfonden, utöver redan pågående stödinsatser och det bistånd på 335 miljoner euro som lämnats sedan 1985.

H.  Världsbanken har dragit in 175 miljoner dollar i bistånd till Mauretanien. Dessa inställda betalningar kommer att få följder för runt 17 nationella projekt i Mauretanien och för dess medverkan i Världsbankens regionala projekt, bland annat projekt för landsbygdsutveckling, hälsa, utbildning, infrastruktur och vägbyggen.

I.  Ett demokratiskt Mauretanien skulle vara en stabiliserande faktor i en annars ytterst bräcklig region: här finns å ena sidan GSPC (Groupe salafiste pour la prédication et le combat), som håller till i Sahara vid den nordöstra gränsen till Algeriet och Mali och som har blivit muslimska Maghrebs al-Qaida, och å andra sidan tuaregrebellerna.

J.  Den "författningsorder" i vilken juntan fastställer sina befogenheter och genom vilken juntan kan styra med hjälp av dekret har ingen rättslig grund.

1.  Europaparlamentet fördömer generalernas militärkupp i Mauretanien, en kupp som var den andra på tre år i landet och som är författningsvidrig och strider mot de demokratiska och internationellt godkända valresultaten. Parlamentet beklagar detta bakslag efter de avsevärda framsteg som de senaste åren gjorts i utvecklingen av demokrati och rättstatlighet i Mauretanien. Parlamentet framhåller att de nuvarande politiska spänningarna måste få en lösning via det institutionella ramverk som byggts upp under övergången till demokrati och att ett författningsenligt och civilt styre måste återinföras.

2.  Europaparlamentet kräver ett omedelbart frigivande av president Mohamed Ould Cheikh Abdallahi, premiärminister Yahya Ould Ahmed el-Waghef och andra regeringsmedlemmar som alltjämt sitter i husarrest på olika håll i landet.

3.  Europaparlamentet kräver att presidentens och parlamentets författningsenliga befogenheter respekteras fullt ut, vilket innebär att samstyret mellan president och parlament och maktdelningen mellan den verkställande och lagstiftande makten måste regleras med respekt för och inom ramen för konstitutionen, som kan ändras av hänsyn till stabiliteten endast om detta sker i enlighet med just konstitutionen och detta efter en omfattande debatt med samtliga politiska krafter.

4.  Europaparlamentet anser att en ärlig och uppriktig debatt mellan de viktigaste politiska krafterna bör bestämma vilka konstitutionella medel och metoder som ska användas för att få slut på krisen.

5.  Europaparlamentet välkomnar flyktingarnas återvändande, antagandet av en lag som förbjuder slaveri samt lagförslaget om liberalisering av medierna. Samtidigt beklagar parlamentet att det "humanitära underskottet" och de övergrepp som begicks under 1990-talet mot Mauretaniens svarta befolkning inte reglerats på demokratisk väg, trots att presidenten hade gjort åtaganden om att en undersökningskommission skulle tillsättas.

6.  Europaparlamentet begär att de flyktingar som återvänt till Mauretanien ska kunna hävda sina rättigheter genom att få tillbaka de tillgångar de blivit av med.

7.  Europaparlamentet framhåller att det mauretanska folket, som redan är mycket hårt prövat av den ekonomiska krisen och livsmedelskrisen, inte får användas som gisslan i den kris som nu uppstått, och parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra projekt till stöd för det civila samhället inom ramen för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter.

8.  Europaparlamentet konstaterar att militärjuntan aviserat nyval till presidentämbetet, men beklagar att den inte gjort några utfästelser om valneutralitet, i motsats till den junta som satt vid makten 2005–2007. Parlamentet uppmanar militärstyrkorna vid makten att snarast förbinda sig till en tidtabell för återinrättandet av de demokratiska institutionerna i samråd med samtliga politiska krafter.

9.  Europaparlamentet stöder AU:s ansträngningar att låta förnuftet leda fram till en lösning på krisen.

10.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föra en politisk dialog i enlighet med artikel 8 i partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000(1) och ändrat i Luxemburg den 24 juni 2005 (Cotonouavtalet) i syfte att återupprätta författningsenligheten, och att informera parlamentet om resultatet av denna dialog. Om dialogen blir fruktlös vill parlamentet att artikel 96 i Cotonouavtalet återaktiveras, vilket skulle kunna få till följd att stöd hålls inne, förutom livsmedelshjälp och humanitärt bistånd.

11.  Europaparlamentet uppmanar rådets ordförandeskap att fortsatt följa den politiska situationen i landet på nära håll, i nära samarbete med Afrikanska unionen, och att garantera säkerheten för EU-medborgare.

12.  Europaparlamentet vill att det snarast möjligt skickas en parlamentsdelegation som ska träffa sina mauretanska motsvarigheter och erbjuda hjälp för att landet ska kunna ta sig ur krisen.

13.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar samt Afrikanska unionens institutioner, Västafrikanska staters ekonomiska gemenskap, OIF och FN:s säkerhetsråd.

(1) EGT L 317, 15.12.2000, s. 3.

Europaparlamentets resolution av den 4 september 2008 om avrättningar i Iran

P6_TA(2008)0412 RC-B6-0389/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om Iran, särskilt dem om mänskliga rättigheter och i synnerhet sin resolution av den 19 juni 2008(1),

–   med beaktande av uttalandet av den 13 juni 2008 från ordförandeskapet på Europeiska unionens vägnar om avrättningen av Mohammad Hassanzadeh,

–   med beaktande av uttalandet av den 18 juli 2008 från ordförandeskapet på Europeiska unionens vägnar om tillämpningen av dödsstraff i Iran,

–   med beaktande av uttalandet av den 29 juli 2008 från ordförandeskapet på Europeiska unionens vägnar om avrättningen av 29 personer i Evinfängelset i Iran,

–   med beaktande av uttalandet av den 25 augusti 2008 från ordförandeskapet på Europeiska unionens vägnar om avrättningen genom hängning av Reza Hejazi,

–   med beaktande av uttalandena av den 19 respektive den 28 augusti 2008 från ordförandeskapet för Europeiska unionens råd om den förestående avrättningen av Behnood Shojaee och Bahman Soleimanian,

–   med beaktande av resolutionerna från Förenta nationernas generalförsamling, särskilt resolution A/RES/62/168 av den 18 december 2007 om situationen för de mänskliga rättigheterna i Islamiska republiken Iran och resolution A/RES/62/149 av den 18 december 2007 om ett moratorium för tillämpningen av dödsstraff,

–   med beaktande av Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering och konventionen om barnets rättigheter, som Islamiska republiken Iran har undertecknat,

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt Amnesty International har minst 191 avrättningar verkställts i Iran hittills i år. Under 2007 avrättades fler personer i Iran – 317 – än i något annat land i världen med undantag för Kina, trots att Irans befolkning bara är en artondel så stor.

B.  Den 27 juli 2008 avrättades 29 personer vid ett och samma tillfälle i Evinfängelset i Teheran.

C.  Den 10 juni 2008 avrättades sextonårige Mohammad Hassanzadeh, en iransk kurd, för ett brott han begått som fjortonåring. Den 22 juli 2008 avrättades ungdomsbrottslingarna Hassan Mozafari och Rahman Shahidi, och den 19 augusti 2008 hängdes nittonårige Reza Hejazi, beskylld för ett mord han ska ha begått som femtonåring. Den 26 augusti 2008 avrättades nittonårige Behnam Zare för ett brott han begått vid femton års ålder. Han blev därmed den sjätte ungdomsbrottslingen som avrättats bara under 2008.

D.  Varken Zares eller Hejazis familjer eller advokater underrättades om när och var de planerade avrättningarna skulle äga rum, vilket är ett brott mot iransk lag.

E.  Ungdomsbrottslingarna Amir Marollahi, Behnood Shojaee, Mohammed Fadaei och Bahman Soleimanian riskerar att avrättas inom kort.

F.  Avrättning av ungdomsbrottslingar är förbjudet enligt internationell lag, till exempel enligt artikel 6.5 i Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och konventionen om barnets rättigheter. Irans konventionsenliga skyldigheter till trots väntar för närvarande minst 130 barn eller minderåriga brottslingar på att avrättas i landet.

G.  Personer som slåss för minoriteters rättigheter döms allt oftare till döden. Så var fallet med baluchen Yaghoub Mehrnehad, verkställande direktör för ungdomsföreningen Rättvisans röst, som avrättades den 4 augusti 2008 efter att offentligt ha ställt lokala tjänstemän mot väggen och utkrävt ansvar för deras svaga prestationer.

H.  En annan förkämpe för minoriteters rättigheter, den kurdiska läraren Farzad Kamangar, har – trots att bevis saknas – dömts till döden för att ha gripit till vapen mot staten.

I.  Ofta tvingas bekännelser fram med hjälp av tortyr, fångarna får inte tillgång till advokat och domstolarna uppfyller inte minimikraven för rättvisa rättegångar.

J.  Den 5 augusti 2008 kungjorde Irans justitieministerium att avrättning genom stening avskaffas tills vidare. Därmed skulle tio icke namngivna kvinnor som dömts till döden genom stening slippa stenas.

K.  Nuvarande medlemmar av den iranska oppositionen och dess associerade som har omgrupperats till Ashraflägret i norra Irak där de skyddas av USA-ledda multinationella styrkor i enlighet med artikel 27 i fjärde Genèvekonventionen riskerar att utvisas eller att tvingas återvända till Iran, där de kan drabbas av svår förföljelse och till och med komma att avrättas.

1.  Europaparlamentet känner djup sorg över att flera ungdomsbrottslingar nyligen avrättats i Iran. Iran är det enda land som år 2008 fortfarande tillämpar detta allvarligt betänkliga och inhumana straff på minderåriga.

2.  Europaparlamentet vill särskilt lyfta fram Soghra Najafpour, en kvinna som har suttit fängslad i nästan 19 år, dömd till döden för ett mord som begicks när hon var 13 år gammal.

3.  Europaparlamentet uppmanar justitieminister ayatolla Mahmoud Hashemi Sharoudi att systematiskt omvandla alla dödsdomar mot ungdomsbrottslingar och vädjar till de iranska myndigheterna att framför allt stoppa avrättningarna av Amir Marollahi, Behnood Shojaee, Mohammed Fadaei och Bahman Soleimanian.

4.  Europaparlamentet fördömer med kraft det växande antalet avrättningar och uppmanar bestämt de iranska myndigheterna att införa ett moratorium på dödsstraff som ett steg mot att avskaffa dödsstraffet i enlighet med den resolution som FN:s generalförsamling antog den 18 december 2007.

5.  Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till ledamöterna av Majlis att snarast ändra lagstiftningen för att se till att ingen avrättas för brott som begåtts före 18 års ålder och att höja åldersgränsen för straffrättsligt ansvar till den nivå som gäller internationellt.

6.  Europaparlamentet stöder de ansträngningar som görs på lagstiftningsområdet i Iran för att skapa särskilda rättsliga bestämmelser och ett separat domstolssystem för ungdomsbrottslingar. Parlamentet uppmanar ledamöterna av Majlis att ta fram åtgärder som syftar till att utbilda ungdomsbrottslingar och återintegrera dem i samhället. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja alla eventuella förfrågningar från de iranska myndigheterna om internationellt samarbete på detta område.

7.  Europaparlamentet fördömer med kraft förföljelsen och fängslandena av iranska medborgare som kämpar för försvaret av mänskliga rättigheter och dödsstraffets avskaffande, och som ofta åtalas för "verksamhet som hotar den nationella säkerheten". Framför allt kräver parlamentet att Emadeddin Baghi och Mohammad Sadegh Kabovand ovillkorligen ska friges och att Farzad Kamangars dödsdom ska omvandlas och hans fall prövas på nytt.

8.  Europaparlamentet välkomnar det färska beskedet om att avrättning genom stening tills vidare upphör men är bekymrat över att det förslag till reform av straffrätten som för närvarande behandlas i det iranska parlamentet innebär att stening fortfarande kommer att tillämpas som straff för vissa äktenskapsbrott. Parlamentet uppmanar ledamöterna av Majlis att engagera sig för ett fullständigt avskaffande av stening.

9.  Europaparlamentet uppmanar de irakiska och amerikanska myndigheterna att inte skicka tillbaka några medlemmar av oppositionen, iranska flyktingar eller asylsökande till Iran om de löper stor risk att drabbas av förföljelse samt att framför allt samarbeta med FN:s flyktingkommissarie och andra aktörer för att hitta en tillfredsställande långsiktig lösning på situationen för dem som för närvarande befinner sig i Ashraflägret.

10.  Europaparlamentet begär att det vid FN:s generalförsamlings nästa möte ska läggas fram en resolution med en begäran till alla de länder som fortfarande har dödsstraff att till FN:s generalsekreterare och allmänheten tillhandahålla information om dödsstraff och avrättningar, för att övervinna staters sekretess när det gäller dödsstraffet, vilken utgör en direkt anledning till att fler avrättningar genomförs.

11.  Europaparlamentet uppmuntrar till en ny resolution som föreskriver inrättandet av ett generalsekreterarens särskilda sändebud, som ska övervaka situationen, säkerställa största möjliga öppenhet i systemet med dödsstraff och främja en intern process i syfte att genomföra FN:s resolution om ett moratorium för tillämpningen av dödsstraffet.

12.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Islamiska republiken Irans regering och parlament, rådet, kommissionen, den höge representanten för Gusp, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s råd för mänskliga rättigheter, FN:s flyktingkommissarie (UNHCR) samt Förenta staternas och Iraks regeringar.

(1) Antagna texter, P6_TA(2008)0314.

Europaparlamentets resolution av den 4 september 2008 om morden på albiner i Tanzania

P6_TA(2008)0413 RC-B6-0387/2008

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

–   med beaktande av sina tidigare resolutioner om allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter,

–   med beaktande av FN:s generalförsamlings allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna av den 10 december 1948,

–   med beaktande av den Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter som antogs den 27 juni 1981 och trädde i kraft den 21 oktober 1986,

–   med beaktande av FN-konventionen om barnets rättigheter, som antogs den 20 november 1989 och trädde i kraft den 2 september 1990, och som är bindande och inte tillåter några undantag,

–   med beaktande av FN:s förklaring om rättigheterna för personer som tillhör nationella eller etniska religiösa eller språkliga minoriteter av den 18 december 1992,

–   med beaktande av artikel 115.5 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.  Enligt rapporter från icke-statliga organisationer och media, som bekräftats av Tanzanias regering, har minst 25 albiner, däribland barn, dödats och lemlästats i Victoriasjö-regionen sedan i mars 2008, särskilt i Mwanza, Shinyanga och Mara, där det finns en stor andel albiner.

B.  Förutom morden på albiner är de ovan nämnda regionerna också kända för mord på människor som misstänks vara häxor eller häxmästare. Det räcker med rykten för att en uppretad folksamling ska döda någon som misstänks för häxkonst.

C.  Enligt myndigheterna i Tanzania är det organiserade gäng som ligger bakom morden på albiner. Gängen är lejda av medicinmän.

D.  Medier i Dar el Salaam har rapporterat om 173 personer som har gripits i samband med morden på albiner i landet, däribland ett stort antal medicinmän och deras klienter.

E.  Polisen i Tanzania hävdar att medicinmän säljer stympade kroppsdelar och blod från albiner till gruvarbetare och fiskare som tror att dessa delar ger dem lycka, hälsa och välgång.

F.  Dessa mord har skapat stark oro och rädsla bland albinerna som nu känner sig mycket otrygga och till och med är rädda att vara ensamma, att promenera och resa på egen hand.

G.  36 procent av Tanzanias befolkning lever under den nationella fattigdomsgränsen. Tillgången till sjuk- och hälsovårdssystemet är högst begränsad, vilket gör att det är vanligt att människor tar sin tillflykt till medicinmän eller traditionella s.k. "healers".

H.  Albiner utgör en minoritet och diskrimineringen av albiner är ett allvarligt problem i Afrika söder om Sahara. Albinism drabbar 1 av 20 000 i hela världen.

I.  Enligt en studie från Förenta nationernas utvecklingsprogram (UNDP) kände sig hälften av föräldrarna till albinobarn förnedrade i samband med barnets födsel. Albinokvinnor diskrimineras av andra kvinnor och kvinnor som får albinobarn förlöjligas eller avvisas och diskrimineras i arbetslivet. Omkring två tredjedelar av föräldrarna påstod att särskild vård och behandling av albinobarn var dyr, och hälften menade att deras barn hade allvarliga synfel. 83 procent hävdade dock att deras barn lyckades lika bra i skolan som andra barn.

1.  Europaparlamentet fördömer kraftigt morden på albiner i Tanzania och den spekulativa handeln med deras kroppsdelar.

2.  Europaparlamentet välkomnar fördömandet från Jakaya Mrisho Kikwete, Tanzanias president, av morden på albiner och hans löfte om riktade åtgärder för att få ett slut på dessa brott. Parlamentet betonar att dessa löften måste följas av handling.

3.  Europaparlamentet gratulerar president Jakaya Mrisho Kikwete till beslutet att utse Al-Shymaa Kway-Geer till den första parlamentsledamoten som är albino. Beslutet grundas på hennes beslutsamhet att kämpa mot den diskriminering som hon och andra albiner utsätts för.

4.  Europaparlamentet stödjer och välkomnar de åtgärder som Tanzanias regering hittills har tagit, t.ex. att genomföra en folkräkning för albiner och skapa möjligheter för albinobarn att få poliseskort. Parlamentet står bakom ledamöterna i Tanzanias parlament i deras begäran att få regeringen att vidta ytterligare åtgärder för att komma åt den verkliga orsaken till problemet och få ett slut på diskrimineringen av albiner.

5.  Europaparlamentet uppmanar Tanzanias myndigheter, lokala administrationer och samhället i stort att samarbeta för att skydda alla albiner. Parlamentet uppmanar Tanzanias regering att omedelbart vidta åtgärder för att öka medvetenheten i samhället och informera om albinism. Parlamentet anser att det är särskilt på landsbygden som sådana åtgärder bör införas, eftersom människor där ofta har lägre utbildning och är mer vidskepliga.

6.  Europaparlamentet välkomnar förra månadens gripande av 173 misstänkta i samband med morden på albiner i Tanzania. Parlamentet uppmanar myndigheterna att påskynda processen och snabbt ställa de ansvariga inför rätta.

7.  Europaparlamentet beklagar att en undersökande journalist, Vicky Ntetema, har gått under jorden efter att ha fått dödshot sedan hon avslöjade medicinmän och poliser som varit inblandade i morden. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Tanzania att inleda en grundlig och oberoende undersökning om Vicky Ntetemas anklagelser.

8.  Europaparlamentet uttrycker sin uppskattning och sitt stöd för det arbete som utförs av Tanzanias albinoförening som erbjuder stöd till albiner. Parlamentet uppmanar kommissionen att aktivt stödja föreningen och deras krav på forskare, religiösa ledare och människorättsaktivister att få allmänheten att förstå att morden på albiner varken är socialt eller moraliskt acceptabla.

9.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja UNDP:s ansträngningar för att främja och skydda albiner i Afrika.

10.  Europaparlamentet anser att det bästa sättet att skydda rättigheterna för Tanzanias albiner är att garantera dem rättvis tillgång till kvalitativ utbildning och hälsovård inom ramen för integrationspolitiken, och att ge dem ett tillräckligt socialt och rättsligt skydd.

11.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja Tanzanias regerings, icke-statliga organisationers och det civila samhällets insatser för att skapa en politik som tillgodoser albiner behov och rättigheter, på basis av icke-diskriminering och social integration, samt lika tillgång till arbete.

12.  Europaparlamentet efterlyser bättre utbildning för vårdpersonal och seminarier för lärare och föräldrar för att få dem att skydda albinobarn från solen, eftersom många dör av hudcancer innan de fyllt 30 år.

13.  Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra sitt yttersta för att se till att biståndsmedel inom hälso- och sjukvårdssektorn når ut till de fattigaste i Tanzania. Parlamentet poängterar att det i landsbygdsområden och i avlägset belägna områden finns ett akut behov av tillgång till hälso- och sjukvård.

14.  Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att noggrant följa människorättssituationen i Tanzania.

15.  Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, Afrikanska unionen, Tanzanias regering och parlament, FN:s generalsekreterare, ordförandena för den gemensamma parlamentariska församlingen AVS-EU och AVS-rådet.